Malmö högskola
Lärande och samhälle
Idrottsvetenskap
Examensarbete
15 högskolepoängFinancial Fair Play –
Ur ett svenskt perspektiv
Financial Fair Play - From a Swedish
perspective
Olsson André
Idrottsvetenskapligt program 180hp/ Examinator: Bo Carlsson Avancerad nivå
Sport Management Handledare: Torbjörn Andersson
F
örord
Jag vill tacka de personer som ställt upp och svarat på mina frågor, både i mail och i intervju. Era svar har hjälpt mig att genomföra denna undersökning. Jag vill även tacka min handledare Torbjörn Andersson för värdefulla tips och vägledning.
Begreppsdefinition
FFP - Financial Fair Play
Fifa - Fédération Internationale de Football Association (Fotbollens världsorganisation) RF - Riksidrottsförbundet
SBC - Soft Budget Constraints SvFF – Svenska Fotboll Förbundet TPO – Third Party Ownership
Uefa - Union of European Football Associations (Europeisk fotbollsfederation)
Allsvenskan - Startade 1924 och är svensk fotbolls högsta liga.
Champions League - Startade år 1955 som Europacupen och är den mest prestigefyllda turneringen ett europeiskt klubblag kan delta i. De bästa lagen i Europa kvalificerar sig. Efter år 1993 heter turneringen Uefa Champions League (Uefa, 2015a).
Club Financial Control Body - Oberoende organ med uppgift att se till så att Financial Fair Play följs och därmed upprätthåller ekonomisk stabilitet för fotbollsklubbar.
Europa League - Startade år 1955 som Uefa Cup och är en europeisk klubblagsturnering för de klubbar som presterat bra i ligan men inte tillräckligt bra för att kvalificera sig till Champions League. Säsongen 2009/2010 bytte turneringen namn till Uefa Europa League (Uefa, 2015b).
Superettan - Startade år 1928 under namnet division 2. och är svensk fotbolls näst högsta liga.
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska herr elitfotbollsklubbar förhåller sig till de europatäckande regelverket Financial Fair Play. Vilka eventuella utmaningar och begränsningar det kan innebära samt möjliga konsekvenser. Studien gör även en redogörande genomgång av aktuella regelverk, dels den svenska elitlicensen men framförallt av Uefas Financial Fair Play. Dagens fotbollsklubbar drivs mer eller mindre som affärsverksamheter, det tidigare tankesättet om att den europeiska fotbollen drivs av nyttomaximering har idag mer kommit att handla om vinstmaximering. Förmögna ägare som ger stora ägartillskott, en global publik, tv-avtal på miljardtals kronor samt sponsorer som är beredda att betala fantasisummor för att deras varumärke ska förknippas med ett lag är faktorer som talar för den lukrativa marknaden som fotbollsindustrin idag är. Trots detta är det inte många av Europas fotbollsklubbar som visar svarta siffror i bokföringen. De flesta fotbollsklubbar visar ett negativt resultat och måste därför låna pengar för att täcka förluster samt för att uppnå sportslig framgång. Klubbar i Europa lever på skuldberg de inte har en möjlighet att betala av och som tack vare Soft Budget Constraints räddas från att försättas i konkurs. Regelverk implementeras för att råda bot på denna negativa utveckling, där Financial Fair Play är bara ett av många för att försöka reglera fotbollsindustrin. Denna studie behandlar denna utveckling och sätter den i perspektiv mot den globaliserade värld vi lever i. Kvalitativa semi-strukturerade intervjuer är genomförda med allsvenska klubbars ledande personer för att få reda på var Allsvenskan och svensk fotboll står i denna utveckling. Studien behandlar såväl den internationella som den nationella ekonomiska situationen samt de regelverk som gäller, detta för att läsaren ska få en uppfattning om hur fotbollsvärlden ser ut.
Abstract
The purpose of this study is to investigate how men's elite football clubs in Swedish relate to the European wide framework Financial Fair Play. What are the possible challenges and limitations that this could result in for football clubs. This study also makes a narrative review of the current rules and regulations, including the Swedish elite license but above all of UEFA's Financial Fair Play. The previous mindset that the European football clubs is run by utility maximization is nowadays more about profit maximization. Although, European football clubs operates on the mountain of debt they have no opportunity to pay off, however thanks to Soft Budget Constraints the clubs are saved from bankruptcy. Semi-structured interviews were executed with persons in leading positions of the clubs in the Swedish premier division in order to investigate the conditions of Swedish football to the international regulations.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 9
1.2
S
YFTE OCH PROBLEMSTÄLLNING... 12
1.3
D
ISPOSITION... 12
2. BAKGRUND ... 15
2.1
U
EFA OCHS
VENSKAF
OTBOLLFÖRBUNDET... 15
2.1
B
OSMANDOMEN... 16
2.2
T
RANSFERFÖNSTER... 17
2.3
T
REDJEPARTSÄGANDE... 17
2.4
E
N AMERIKANISERING?...19
3. LITTERATURGENOMGÅNG ... 21
3.1
K
LUBBIDROTTENS HAMSTERHJUL... 21
3.2
D
EN OBEFOGADE KRITIKEN... 22
3.3
D
OPING ELLER DOPING? ... 24
4. KLUBBLAGENS EKONOMISKA REGELVERK ... 27
4.1
K
LUBBLICENSER... 27
4.2
F
INANCIALF
AIRP
LAY... 28
4.3
B
REAK-
EVEN INCITAMENTET... 29
5. SVENSK FOTBOLL ... 33
5.1
S
VENSKAF
OTBOLLFÖRBUNDET... 33
5.2
S
VENSK FOTBOLLS EKONOMI... 33
5.3
S
VENSKAF
OTBOLLFÖRBUNDETS ELITLICENS... 35
6. TEORI ... 37
6.1
F
OTBOLLEN INTENSIFIERAR GLOBALISERINGEN... 37
6.2
G
LOBAL,
LOKAL OCH GLOKAL... 41
7. METOD OCH GENOMFÖRANDE ... 43
7.1
V
AL AV DATAINSAMLINGSMETOD... 43
7.2
M
OTIVERAT METODVAL... 44
7.3
I
NTERVJUER... 45
7.4
U
RVAL... 46
7.5
S
VARSFREKVENS... 47
7.6
G
ENOMFÖRANDE AV INTERVJUER... 47
7.7
E
TIK... 48
8. RESULTAT ... 49
8.1
P
OSITIVA TRENDER... 49
8.2
F
INANCIALF
AIRP
LAYS–
PERSPEKTIV FRÅN SVENSK FOTBOLL... 49
8.3
S
PELARMARKNADEN... 50
8.4
F
INANCIALF
AIRP
LAYS INVERKAN PÅ ALLSVENSKA KLUBBAR... 51
8.5
A
LLSVENSKAN OCHF
INANCIALF
AIRP
LAY... 54
9. DISKUSSION ... 57
9.1
G
LOBALISERINGSPROCESSEN... 57
9.2
F
INANCIALF
AIRP
LAY... 58
9.3
F
RAMTIDEN... 60
9.4
S
LUTSATS... 63
9.5
F
RAMTIDA FORSKNING... 64
10. REFERENSLISTA ... 66
A
RTIKLAR... 66
B
ÖCKER... 67
E
KONOMISKA RAPPORTER... 68
H
EMSIDOR... 68
I
NTERVJUER... 69
R
EGELVERK... 69
V
ETENSKAPLIGA ARTIKLAR... 69
Ö
VRIGT... 70
11. BILAGOR ... 71
B
ILAGA1 ... 71
B
ILAGA2. ... 72
1. Inledning
”There is no doubt the game has changed. With all-seater stadiums, huge franchising and sponsorship deals, and the explosion of satellite television revenues and the promise of pay-per-view, does the fame still need the regular match-going fan to turn up week upon week to cheer on the team?” - Sir Alex Ferguson 2000 förord i boken ”The Changing face of the football business” (2001 s. 7).
Fotbollen idag är en växande industri. En industri med miljarder kronor i omsättning och en miljonpublik som sitter bänkade i tv-soffan varje vecka. Trots lukrativa tv-avtal, ökade transfersummor, större sponsoravtal och en mer global publik blöder fotbollen. Globaliseringen är viktig för alla instanser i samhället och likaså har den varit för fotbollen. Globaliseringen har inneburit allt från att följa sitt favoritlag på andra sidan jorden via tv-apparaten till att företag och affärsmän investerar i fotbollslag för exponering i bl.a. Champions League. Fotboll är en sport som spelas överallt och har följare i världens alla hörn.
Fotbollen har, rent ekonomiskt, länge stått på avgrundens rand, och har likt ett skepp desperat försökt att ösa vatten för att hålla sig flytande. Skuldberg är vad som har tyngt många av Europas fotbollsklubbar. 2011 rapporterades det att trots en stigande inkomstökning visade det sig att de europeiska fotbollsklubbar som spelar i nationens högstaliga gjort förluster på svindlande 1,7 miljarder kronor. Hela 63 procent av dessa klubbar rapporterade rörelseförluster under räkenskapsåret 2011.
Mer förluster innebär att klubbar skuldsätter sig allt djupare och utan några fotbollsrelaterade regelverk finns det inget hinder, eller något verktyg för att stoppa denna nedåtgående trend. Klubbar sätts inte i konkurs pga. att det saknas incitament för det och att klubbarnas varumärke är så pass starka att varken banker, myndigheter eller skatteinstanser vågar tvinga klubbarna till konkurs. Klubbarna kan alltså fortsätta skuldsätta sig allt mer men skulderna kommer inte betalas utan de kommer att skrivas av och hamna på staten som i sin tur får låta skattemedlen betala av skulderna, för att kunna rädda klubben från undergång, så kallad Soft Budget Contraints (Franck, 2014 s. 196).
1990 inträffade något som för all tid skulle förändra fotbollsvärlden och betyda oerhört mycket för globaliseringsprocessen. Den dåvarande regeringen i England, med Margaret Thatcher i spetsen, beslutade om något som kallas för ”Broadcasting act 1990”. Den innebar
att sändningsrättigheterna släpptes till den fria marknaden, ett beslut i linje med den politik Thatcher bedrev med avreglerade strukturer och principer om en fri marknad. Tidigare hade det bara funnits tre statligt ägda kanaler. Men med kommersiella kanaler via satellit möjliggjordes en helt ny marknad. Staten bestämde inte vad som skulle visas på tv, utan det var konsumenterna (Greenfield & Osborn, 2001 s. 175). Plötsligt hade en ny marknad öppnats, inte bara för supportrar utan även för sponsorer. Att ha sitt företags logga på matchtröjan som en hel värld kunde se fick företagspamparna och marknadsförare att gnida sina händer. För Premier League, som startade 1992, innebar detta även att de kunde sälja sändningsrättigheterna till högsta bjudande tv-bolag. Vilket har visat sig vara en extremt lukrativ inkomstkälla.
När Bosmandomen föll i EG-domstolen (idag Europadomstolen) 1995 började rätten till fri rörlighet tillämpas även bland de europeiska fotbollsklubbarna och spelarmarknaden förändrades för all tid. Bosmandomen möjliggjorde övergångar för spelare vars kontrakt hade löpt ut med den nuvarande arbetsgivaren, antalet spelare från EU-länder blev obegränsat och transfermarknaden blev en mer öppen och fri verksamhet. Att fri rörlighet tillämpades och praktiserades i den europeiska fotbollen innebar även ett stort steg mot en än mer globaliserad fotbollsvärld. Talanger och etablerade stjärnor i mindre kapitalstarka fotbollsklubbar blev snabbt uppköpta utav klubbar med större kapital. Bara fem år efter det att Bosmandomen började tillämpas hade fotbollens totala övergångssummor mer än fyrdubblats (KEA & CDES, 2013, s. 4).
Mer pengar från övergångar och tv-rättigheter gjorde att även lönekurvan sköt i höjden. Den klubb som erbjuder mest i lön är oftast den mest attraktiva. Lönekonkurrensen klubbarna emellan har lett till en extrem löneutveckling, där enskilda spelare kan tjäna miljoner kronor i veckan.
Uefa förstod att om ingenting gjordes för att reglera den växande spelarmarknaden som uppstod skulle det snart inte vara möjligt att rädda detta skenande tåg. Uefa införde därmed en rad olika regelverk i hopp om att stävja att spelare bytte klubb en gång i halvåret och lämnade klubbar i spillror, eftersom det inte sällan var betydelsefulla spelare som valde att lämna. Samtidigt gjorde klubbarna, spelarna och övriga såsom intressenter, investerare, agenter etc. allt för att kringgå regelverken med motiveringen om att tjäna pengar. Genom så kallat
tredjepartsägande, farmarklubbar, arenauppköp och ägande av klubbar på olika kontinenter har fotbollsindustrin utvecklats till en enorm och extrem affärsverksamhet.
Klubblicenser och Financial Fair Play-regleringar är ett sätt från Uefa att reglera och förhindra de finansiella problemen som Europas fotbollsklubbar lever med. I korta drag innebär Financial Fair Play att klubbar inte ska spendera över deras egna tillgångar, klubbens utgifter får inte överskrida intäkterna. Eftersom det har blivit allt vanligare att rika affärsmän, shejker och oligarker köpt klubbar och pumpat in pengar från egen ficka i dessa klubbar. Finansiärer är beredda att förlora miljardbelopp och förväntar sig i avkastning titlar, troféer eller pokaler där ett traditionellt företag i stället förväntat sig avkastning i form av ekonomisk vinst. Pengar som framförallt gått till dyra spelarköp och löner men även till att rusta upp arenor och sedan namnge arenorna men även träningsanläggningar samt till att vara huvudsponsor på lagets matchställ. Pengar från dessa externa finansiärer är inte något som räknas till klubbens intäkter och är alltså pengar som ej får läggas på spelarköp eller löner nu när Financial Fair Play råder. Från Uefas sida vill man se till att klubbar inte lever över sina tillgångar och att man ser en ändrad värvningsstrategi. Att ungdomsspelare kommer fram i annan mån än vad som idag är fallet, att skuldbergen minskar och att finansiell doping ej är möjlig.
Financial Fair Play är något som främst drabbar de klubbar som sedan länge levt på lånade resurser och de ”nyrika” klubbarna som har fått förmånen av att ta del av en rik finansiärs pengar. Men påverkar det finansiella regelverket även de mindre ligorna? Drabbas Allsvenskan över huvudtaget? Allsvenskan och Sverige bygger framförallt sin föreningsverksamhet på ideella krafter och har med den så kallade 51–49-procentsspärren ej haft möjlighet till att helt bli uppköpta av externa parter (51–49-procentsregeln innebär att endast 49 % utav en förenings verksamhet kan ägas av externa parter, i ett aktiebolag, övriga 51 procent måste utgöras av ideell verksamhet).
Hur ställer sig ledningarna inom de allsvenska klubbarna till den allt mer reglerade fotbollsindustrin och påverkas det redan konservativa fotbollslandet Sverige?
Denna studie ska sätta Financial Fair Play under luppen för att se hur detta regelverk påverkar de svenska elitklubbarna.
1.2 Syfte och problemställning
Syftet med denna uppsats är att redogöra och klargöra för vad begreppet Financial Fair Play (FFP) innebär och öka kunskapen kring dess snåriga regelverk samt att undersöka för vad allsvenska fotbollsklubbar generella uppfattning är angående regelverket.
Utifrån formulerat syfte ska undersökningen besvara följande forskningsfrågor:
⁃ Vilka är uppfattningarna kring svenska herr elitfotbollsklubbar eventuella påverkan utav Uefas Financial Fair Play i jämförelse med internationella toppklubbarna?
⁃ Vilka åsikter och uppfattningar har allsvenska ledningar om FFP?
⁃ Vad kan FFP innebära för den finansiella situationen inom fotbollsindustrin i Sverige? Jag har utifrån dessa valda frågor beslutat att göra en kvalitativ empirisk undersökning.
1.3 Disposition
Dispositionen bygger på att först ge läsaren en överskådlig blick för hur fotbollsindustrin och marknaden växt fram och ser ut idag, först ur ett europeiskt perspektiv och sedan ur en svensk kontext. Att förstå vad det är som leder fram till Financial Fair Play samt ge uppfattningar om hur det eventuellt påverkar den svenska fotbollen.
Studien kommer att ge en kort presentation av Uefa samt en historisk bakgrund kring övergripande regelverk, implementerade av Uefa som haft betydelse för fotbollsindustrin. Läsaren blir härmed introducerad för att allt mer regler och juridik i samband med en allt större marknad och större kapital så småningom leder fram till Financial Fair Play. Efter det kommer en litteraturgenomgång för vad som har skrivits om det relativt nya regelverket Financial Fair Play.
Läsaren blir sedermera presenterad för hur det ekonomiska regelverket, Financial Fair Play är uppbyggt och hur det kommer att implementeras. Viktiga element och centrala incitament för regelverket redogörs och behandlas.
För att sätta allt i en svensk kontext redogörs även för den svenska fotbollens organisation, säregna regelverk samt hur den ekonomiska situationen ser ut i Sverige. Detta för att läsaren ska få en förståelse för hur Financial Fair Play eventuellt kan komma att påverka den svenska fotbollen.
Efter detta presenteras den aktuella studien. Tillvägagångssätt samt det insamlade intervjumaterialet. I texten redogörs även egna reflektioner samt ett resultat för frågeställningen. Detta följs av en diskussion, där den europeiska och svenska fotbollsindustrin och dess regelverk sätts i kontext mot en allt mer globaliserad värld. Framtidsutsikter och slutsatser behandlas samt egna tankar och reflektioner om ämnet tas upp. Studien avslutas med förslag till fortsatt forskning.
2. Bakgrund
2.1 Uefa och Svenska Fotbollförbundet
Fifa, grundat 1904, är den organisation som är källan till regelverk som gäller världsfotbollens struktur och organisation. International Football Association Board (IFAB) är den organisation som bestämmer reglerna för hur spelet ska spelas på planen. IFAB:s medlemmar är Fifa samt de fyra brittiska fotbollsförbunden: Wales, Skottland, England och Nordirland (Fifa, 2015).
Fifa består utav sex kontinentala organ varav Uefa är den största och rikaste associationen. Sittande Fifa-president är Sepp Blatter och motsvarande för Uefa är Michel Platini. Fifa verkar som en representativ demokrati och är en paraplyorganisation för dess medlemmar. Fifa är även arrangör av fotbollen största tävling, Världsmästerskapen.
Uefa, grundat 1954, är som nämnt ovan ett organ till Fifa. Uefa är ett förbund som täcker hela Europa och delar av Asien (t.ex. Israel, Kazakstan, Ryssland och Turkiet) och har idag 54 nationella medlemmar. Huvudkontoret är beläget i Nyon, Schweiz (Uefa, 2014).
Svenska Fotbollförbundet (SvFF), bildat 1904, lyder under Uefa och de svenska klubbarna som ingår i SvFF måste uppnå de krav som ställs från Uefa för att få delta i dess tävlingar så som Champions League och Europa League. Krav som gäller arena, klubblicensiering samt det ekonomiska, inkluderat Financial Fair Play. Men de nationella förbunden får själva stå för de reglerande funktionerna så som hur regler ska tillämpas och hur disciplin ska hanteras och praktiseras.
Fifa och därmed även Uefa har fått ta ställning till och själva genomfört en rad olika förändringar som har gjort fotbollsvärlden till den som den är idag. Spelare och klubbar som har känt sig uteslutna, finansmän som försöker hitta kryphål i regelverken, oljeshejker och affärsmän som vill stärka sina varumärken är alla faktorer som påverkar fotbollen både direkt och indirekt. Det ökade pengaflödet och maktfaktorer har lett till fler paragrafer och regeländringar, men hänger regelverket verkligen med den finansiella utveckling som uppenbarar sig, är det rätt väg att gå att dra åt snaran hårdare för fotbollsklubbar i Europa samt påverkas alla klubbar jämlikt i ett fotbollsklimat som alltmer handlar om juridik och ekonomi?
2.1 Bosmandomen
Under de senaste 20 åren har europeisk fotboll genomgått en rad olika förändringar som har möjliggjort fotbollsindustrin till att bli den mångmiljardmarknad som den är idag. Upphovet till denna marknad har sitt ursprung i och med att EU-rätten, och då i synnerhet rätten till fri rörlighet började tillämpas i de europeiska fotbollsklubbarna. Bosmandomen innebär rent krasst att idrotts- och fotbollsföreningar ses som vilken annan näringsverksamhet som helst i samhället. När kontrakt för fotbollsspelare har löpt ut är spelaren fri att skriva på ett nytt kontrakt med vilken klubb han vill, utan att hans före detta arbetsgivare får en ersättning. Bosmandomen innebär även ett förbud mot att ha begränsningar för antalet utländska spelare från andra EU-länder. Dessa villkor stämde överens med EG-rättens villkor för fri rörlighet enligt artikel 48 (idag artikel 45). Det var även dessa villkor som accepterades i EG-domstolen år 1995 efter att Jean-Marc Bosman valt att ta sitt fall dit när han inte fått skriva på för en fransk klubb efter det att hans kontrakt löpt ut med RFC Liége. RFC Liége krävde en övergångssumma som den franska klubben, Dunkerque, inte var beredda att betala (Frick, 2009, s. 425).
Bosmandomen har inneburit en rad olika förändringar för europeiska fotbollsklubbar. Antalet transfers inom EU har mellan säsongerna 1995–2011 ökat från 5,735 till 18,307, som tabellen nedan visar. En ökning med 320 procent. Man ser även en stor skillnad i antalet pengar spenderade på spelare. Säsongen 1994–95 spenderades det nästan € 403 miljoner på övergångssummor inom den Europiska Unionen. 15 år senare är den summan nästan 7,5 gånger så stor (KEA & CDES, 2013, s. 4). Bernd Frick (2007, s. 430) visar en del aspekter som följde med Bosmandomen. Spelarövergångar där en övergångssumma har betalts var under 1980-talet och fram till mitten av 1990-talet ca 95 procent. Den siffran visade sig vara 40 procent, vid tiden då studien är skriven, 2007. Bosmandomen har även lett till att klubbar väljer att skriva längre kontrakt med sina spelare, en kontraktsökning från drygt 2 år till 3 år.
Säsong Antal övergångar Värde (€)
1994-95 5 735 402 869 000
2005-06 15 952 1 952 066 000
2010-11 18 307 3 002 198 000
Figur 1. Antal övergångar och pengar spenderade över olika år. Källa: CDES (baserad på data från Fifa och CIES)
2.2 Transferfönster
Med ökad omsättning på spelarmarknaden krävdes mer struktur och inför säsongen 2002–03 införde Uefa Europatäckande regler för transferfönster. Dessa transferfönster var redan införda i många europeiska länder men för att försäkra sig om att det inte skulle finnas några missförstånd infördes lagen om att det inte var tillåtet för någon klubb att rekrytera spelare som satt på kontrakt utanför dessa perioder, då detta ledde till att tränare, fans och ledningar kunde bli tagna på sängen när nyckelspelare blev erbjudna ett nytt kontrakt i en annan klubb. Uefa implementerade dessa transferperioder från det att säsongen hade tagit slut till den 31:e augusti och en period under mellansäsongen, mitt i vintern, mellan den 1 januari till den 31 januari. Perioderna blev något annorlunda för de nationer som spelar sina säsonger så som Skandinavien, exklusive Danmark, vår-höst istället för höst-vår (Warshaw, 2002). I Sverige gäller följande regler: transferfönstret är öppet mellan den 8 januari – 31 mars samt den 15 juli – 11 augusti.
Tillämpande av dessa övergångsperioder var första steget i Uefas försök till att kontrollera de europeiska klubbarnas ekonomiska ställning. Uefa ville med införandet stärka kontrollen över klubbarnas ekonomi och bokföring. Man ville även att det långsiktiga resultatet av införandet skulle leda till att fler klubbar valde att satsa på egna produkter kontra att importera internationella förmågor så fort det fanns ett behov för det.
Den då sittande vice direktören för Uefa, Gerhard Aigner, sa följande angående de nya reglerna: ”Om alla accepterar dessa regler kommer vi att ha mer stabilitet inom hela den europeiska fotbollsstrukturen.” (Warshaw, 2002).
2.3 Tredjepartsägande
globaliseringen och leder till att utomstående intressenters intresse ökar markant. Tredjepartsägande betyder att en utomstående person eller ett företag köper hela eller delar av de ekonomiska rättigheterna av en spelare som ger en ekonomisk fördel vid framtida försäljning av spelaren. Att köpa dessa rättigheter när en spelare är ung för att sedan gå med ekonomisk vinst när spelaren har etablerat sig och säljs för stora summor till utlandet, är ett vanligt förekommande fenomen, framförallt i Sydamerika. Kritiker så som Lombardi, Manfredi, och Nappo (2014) menar att denna typ av ägande tar pengar ifrån fotbollsorganisationer för de egna intressenas skull och menar att det förstör den finansiella proceduren. Andra menar att tredjepartsägande (eller TPO för Third Part Ownership) kan hjälpa mindre klubbar att behålla sina talanger längre och på så sätt utmana toppklubbar och därmed skapa mer spänning och jämnare ligor (Hyllman, 2015).
I engelsk och europeisk fotboll fick så kallade tredjepartsägande stor uppmärksamhet i och med de omdiskuterade övergångarna av Carlos Tevez och Javier Mascherano. Två argentinska landslagsmeriterade spelare som skrev på för West Ham, 2006, en förhållandevis liten klubb som lyckades locka till sig två etablerade så pass välkända fotbollsspelare. Företaget som satt på de ekonomiska rättigheterna av dessa spelare var Media Sport Investments. Ägaren av detta företag var Kia Joorabchian, en iransk affärsman som hade intentioner om att köpa den engelska fotbollsklubben West Ham. På grund utav detta möjliggjorde han transfern av både Tevez och Mascherano. Komplikationer uppstod i och med detta och när Carlos Teves sedermera såldes till Manchester United uppstod problem med vem det var som ägde rättigheterna för spelaren. Det hela slutade i idrottens skiljedomstol där Joorabchian blev skyldig att betala 3 miljoner euro till West Ham United FC (Lombardi, Manfredi, & Nappo, 2014 s. 35).
Efter kontroverserna kring Carlos Teves, Javier Mascherano och Joorabchian blev tredjepartsägande förbjudet i England. Man ville begränsa och utesluta att utomstående företag och personer la sina privata intressen före de sportsliga.
Den svenska fotbollen har även råkat ut för problematiken i och med det uppmärksammade riskkapitalbolaget Club Consulting 2014. Club Consulting skulle bedriva ”konsultverksamhet gällande sport och ekonomi riktad mot idrottsklubbar och därmed förenlig verksamhet” (Isero, 2014). Men Fotbollskanalen avslöjade att Club Consulting hade äganderätt för spelare i
föreningarna Gefle IF och Åtvidaberg FF vilket var förbjudet då personer i Club Consulting även satt med i styrelser i andra svenska föreningar och i Sverige ska svenska föreningar ska ha självbestämmanderätt. I Gefle visade det sig finnas vinstandelsbevis i sammanlagt åtta spelare. Debaclet slutade i att klubbarna sammantaget skulle böta 450 000 kronor (Sundberg, 2014).
Fifa har insett problematiken kring tredjepartsägande och har från och med den 1 maj 2015 valt att införa ett globalt förbud mot denna typ av ägandeform (Valcke, 2014). Detta beslut drabbar svensk fotboll då det finns relativt många fotbollsspelare som är ägda utav riskkapitalbolag med intresse i klubbarna. Detta har varit ett sätt för klubbarna att få extern finansiell hjälp för att själva kunna fokusera på de sportsliga. Klubbar kommer därför att få det svårt att finansiera spelarköp i framtiden.
2.4 En amerikanisering?
Ägares inflytande och regleringar för att skapa balans inom den europeiska fotbollen får många att prata om en amerikansieringsprocess. Många faktorer, däribland Financial Fair Play, talar för detta. Ett större kommersiellt och exponerat inflytande kombinerat med en mentalitet om vinstmaximering tyder på att den amerikanska sportmodellen influerar Europa allt mer. Financial Fair Play är ett tydligt tecken på detta fenomen. I den amerikanska sportmodellen praktiserar man så kallade stängda ligor dvs. det finns inga lag som befordras eller degraderas till högre respektive lägra seriesystem, för att på så sätt hålla ligorna jämnare. Så pass långt har inte den europeiska modellen kommit även om det från vissa håll har funnits önskningar om att införa en så kallad europeisk Super-liga. En liga där Europas bästa fotbollsklubbar som tävlar mot varandra i ett ligasystem. Påtryckningar ledde till att Champions League inför säsongen 1999/2000 expanderades för att kunna erbjuda fler internationella klubblagsmatcher (Hoehn, Szymanski, Matutes och Seabright, 1999).
Financial Fair Plays intentioner är att skapa jämnare seriesystem, såväl sportsligt som ekonomiskt. Detta är en tydlig indikation mot en amerikanisering där exempelvis biljettförsäljning och tv-rättigheter fördelas jämnt lagen emellan för att hålla ligorna jämna och alla lag lika konkurrenskraftiga. Enligt den europeiska modellen är det snarare så att det är segraren som tar allt, vilket återspeglas i fördelningen av tv-pengar där det är de etablerade,
sportsligt och kommersiellt framgångsrika lagen som får störst del utav pengarna (Backman, 2012 s. 11). Även det faktum att lönetak existerar i Amerika och att Financial Fair Play kan ses som en modifikation på detta är ännu en faktor. Uefa förde även diskussioner om ett införande av lönetak under 1999.
3. Litteraturgenomgång
3.1 Klubbidrottens hamsterhjul
I en fotbollsvärld med uppåtgående inkomstkurvor och röda siffror i bokföringen jämför ekonomiprofessorn Stefan Szymanski, i sin artikel ”Fair is Foul: A Critical Analysis of UEFA Financial Fair Play” (2014), den nuvarande fotbollsindustrin med en marknadsekonomi och menar att priset som marknaden bestämmer fungerar som signaler för företagen. När ett företag gör förluster betyder detta att försäljningspriset för varan som företaget producerar är lägre än priset på de insatser som krävs för att producera varan, vilket betyder att det finns en överproduktion på just den produkten och att resurserna torde läggas på en annan ekonomisk verksamhet eller försättas i konkurs. Vad Szymanski menar med detta är att ur ett klubblagsperspektiv finns det ”för mycket fotboll”, med tanke på att klubbarnas ekonomiska kurva pekar nedåt och har gjort så under nästan en 10-års period.
Szymanski menar att mycket av elitidrotten idag kan liknas med ett hamsterhjul. Klubbar smiter från de finansiella aspekterna och kraven i hopp om att vinna titlar och således prispengar. Att spendera mer pengar än vad dina inkomster täcker leder inte till att du genom att vinna mästerskapstiteln kommer att vinna mer pengar, därav liknelsen med hamsterhjulet, att hamstern springer snabbare betyder inte att den kommer att belönas med ett större pris. Att vinna mästerskapstitlar görs genom att lägga mer resurser än konkurrenterna, inte genom den totala ansträngningen mätt över en hel säsong. Szymanski menar då att man når ingen effekt genom att låta fotbollsklubbar halvera sina ekonomiska insatser eftersom läget således torde bli oförändrat eftersom de ekonomiska skillnaderna förblir desamma. Han menar vidare att FFP blir mer eller mindre meningslös och i den form som Uefa väljer att sjösätta regelverket kommer det förr eller senaste att kapsejsa. Han menar att istället borde klubbarna lämnas åt att själva och lära sig hushålla med sina resurser efter egen förmåga, likt övrig näringsverksamhet dvs. med Hard Budget Constraint (motsatsen till Soft Budget Constraint).
Flera författare har anammat hamsterhjulet för att beskriva lagidrottens prekära ekonomiska och sportsliga situation, liknelsen är ursprungligen publicerad i ekonomisk litteratur av Akerlof (1976 s. 603) för att beskriva anställdas arbetsförhållanden och effektivitet. Muller,
Lammert och Hovemann använder liknelsen för att sätta fingret på problemet och menar att belöningssystemet för en ligatabell bygger på att desto högre placering du får desto mer pengar belönas du med. Pengar som i sin tur spenderas på att stärka truppen, inhandla nya spelare och behålla nuvarande spelare genom löneökningar, för att nå ytterligare sportslig framgång. Pengarna som i sin tur spenderas täcks inte av de intäkterna som genereras från ligaspel/ ligaplacering och klubbarna spenderar över de egna tillgångarna då fokus läggs för att kvalificera sig till Uefas turneringar, Champions League eller Europa League (Muller, Lammert & Hovemann, 2012 s. 121).
I en global fotbollsvärld där pengar kastas omkring och det kommersiella värdet är större än någonsin har allt fler forskare och journalister valt att utrycka sin åsikt för vad som är den mest hälsosamma metoden för en välmående fotbollsorganisation. Uefa reagerade på kritiken genom att introducera Financial Fair Play, för att få ett slut på situationen där de europeiska klubbarna drar på sig skulder, lever över sina tillgångar och till och med försätts i konkurs, och genom införandet bidra till en hållbar ekonomisk situation. Enligt Uefa är FFP tänkt att skapa disciplin, rationalitet och effektivitet för klubbars ekonomi och ledning och på så sätt kunna skapa ett effektivt och hållbart klimat. Szymanski är av den åsikten att FFP innebär specifika konkurrensbegränsningar, att mindre klubbar inte har chansen att mäta sig med de större, redan etablerade klubbarna och att break-even regeln i FFP bör avregleras så snabbt det bara går, för att öka effektiviteten och låta klubbarna sköta sig själva.
3.2 Den obefogade kritiken
Trots den växande fotbollsindustrin drivs allt fler klubbar in i en ekonomisk kris som hotar den långsiktiga lönsamheten och hållbarheten i hela systemet vilket ledde till att Uefa kände sig pressade till att göra någonting åt den oroliga situationen som artade sig. Affär och ekonomi professorn Egon Franck skriver i sin artikel ”Financial Fair Play in European Club Football: What Is It All About?” (2014) om den kritik som Financial Fair Play och Uefa har fått. Kritik i form av att den hotar att stoppa det intressenter och de fördelar dessa investerare kan bidra med till fotbollen som marknad och industri. Att den hotar att begränsa konkurrensen på spelarmarknaden utan att samtidigt uppnå förmåner för en mer balanserad konkurrenskraft på planen. Francks syfte är att han vill visa på att denna kritik är ogrundad
och saknar substans. Han menar istället att det ter sig naturligt att införa dessa regleringar för att hindra den nedåtgående spiral som fotbollsindustrin har försatt sig i och att det borde anses som en självklarhet att Financial Fair Play och dess break-even regler införs.
Likt Franck och många av de forskare som uttryckt sin åsikt i ämnet Financial Fair Play, dras naturliga paralleller till finansvärlden och den allmänna marknaden. Egon Franck skriver i sin artikel att de allra flesta föreningar i Europa arbetar under så kallad Soft Budget Constraints (SBC) och menar med detta att klubbar kan utan konsekvenser skuldsätta sig pga. att deras varumärke är så pass starkt att banker, offentliga myndigheter och skatteinstanser inte vågar ”dra pluggen” och försätta klubbarna i konkurs, vilket leder till att klubbar kan skuldsätta sig utan komplikationer. Skulderna kommer inte att betalas utan de kommer att skrivas av och hamna på staten (Franck, 2014 s. 196). I Sverige jobbar klubbarna under andra förutsättningar, de måste själva hushålla med sin ekonomi för att uppfylla kraven om eget kapital i den svenska elitlicensen.
Analyser om klubbars finanser som inte tittar till hur ledningen i dessa klubbar ser ut missar en stor del utav sammanhanget, menar Franck. Han skriver att kritiken som kommit mot Financial Fair Play är obefogad på så sätt att den inte beaktar framtiden där incitament såsom lön och aggressiv konkurrens klubbarna emellan inte har någon gräns. Att klubbar fortsätter skuldsätta sig och blir ”räddade” av staten för att vinna titlar och stärka varumärket. Att FFP är ett hälsosamt och framtidsbeaktande regelverk, där klubbar endast kan använda de pengar som de faktiskt tjänar och inte tänja på några budgetgränser och samtidigt tillämpa ”good management” (Franck, 2014 s. 211).
Med den allt mer finansiella och affärsmässiga verksamhet som fotbollen kommit att bli är det även relevant att granska de ekonomiska förhållanden som råder. Tv- och sponsoravtal värda miljarder kronor och transfer- och lönekostnader som ständigt sätter nya rekord är faktorer av betydelse att ha i åtanke för att beskriva den fotbollsvärld som idag nästan mer handlar om vad som sker på ledningsnivå än ute på fotbollsplanen. Att fotbollen har blivit en så pass stor maktfaktor i affärsvärlden och har både ett betydande sociokulturellt värde för miljontals människor och ett lukrativt kommersiellt värde för både aktieägare och finanspampar (O'Toole, 2014). O’Toole påvisar det faktum att trots de ständigt växande inkomsterna som europeiska fotbollsklubbar rapporterar är det makabert att utgifterna år efter
år är större än intäkterna. Att lönerna pressas upp och att år 2014 representerade löneposten 80 procent av utgifterna som klubbarna har. Han menar att problemen är på ledningsnivå. Att det blir allt vanligare att klubbledningen inte betalar ut löner och skulder till spelare, tränare, banker och skattemyndigheter. Att man blint litar på flyktiga kapitaltillskott från rika mecenater som ska täcka klubbens förluster. Att de stora intäkterna som klubbarna har inte investeras i långsiktiga planer utan spenderas på riskfyllda, kortsiktiga investeringar för att så snabbt som möjligt nå sportsliga framgångar.
O’Toole ställer sig frågande till huruvida Uefa är beredda att införa de sanktioner som är nödvändiga. Vågar man gå emot och stänga av fotbollsklubbar som länge verkat på den högsta nivån och som anses vara fotbollens stöttepelare, likt Bayern München eller FC Barcelona. Uefa har inte haft några särskilda svårigheter med att stänga av klubbar som Derry City och Shelbourne, Irland, men att bestraffa klubbar med politiskt och kommersiellt inflytande kan skapa större problem för Uefa eftersom klubbar likt Bayern München och FC Barcelona har en stark koppling till Uefas egetvarumärke. Den kritiska frågan för Uefa, enligt O’Toole, blir den om rättslig prövning inför EU-kommissionen. Eftersom det råder rörlighet för kapital, där en ägare av exempelvis en fotbollsklubb inte kan förbjudas från att göra ett kapitaltillskott när och hur han vill.
3.3 Doping eller doping?
Idrottsforskarna Mathias Schubert och Thomas Könecke har i sin teoretiska artikel, ”‘Classical’ doping, financial doping and beyond: UEFA’s financial fair play as a policy of anti-doping” (2014), valt att jämföra den klassiska dopingen med finansiell doping och ställer sig frågan om hur allmänheten motiverar dopingetiketten. Idrott baseras på idén om att atleter tävlar på lika ”naturliga” villkor, både efter den mentala och fysiska förmågan, och eftersom doping, i den klassiska bemärkelsen, fungerar som en konstgjord manipulering av dessa ”naturliga” förmågor borde den förbjudas. Författarna menar att ekonomisk doping fungerar på ett liknande vis. Att man via externa finansiärer framställer resultat på artificiell väg. Att den ”naturliga” marknadspotentialen motsvarar klubbens tidigare resultat, historiska utveckling, tradition och attraktionskraft. Att man med hjälp av ekonomiska muskler då kan framställa resultat på ”konstgjord” väg, att ”köpa” sig framgångar och resultat,
attraktionskraft, ett ökat marknadsvärde och status får enligt författarna anses vara doping. Fotbollsklubbar är sällan befriade från externt inflytande, antingen ekonomiskt eller politiskt eller båda delarna, som kan påverka klubbens inflytande och popularitet. Exempelvis vann Real Madrid många sympatisörer under General Francos tid, mycket på grund av politiskt inflytande och att klubben var framgångsrik under hans styre. Att de som stödde General Franco blev således även Real Madrid supportrar. Man kan även hävda att klubbens exponerade position kan härledas från detta externa inflytande. Även i ett sådant fall kan man prata om att manipulera det ”naturliga”.
Att ”klassisk” doping och finansiell doping bygger på samma princip om ett bättre utförande och bättre resultat, är båda orsaker till att idrottens goda egenskaper skadas. Att idrotten mer kommer att handla om hur externa krafter manipulerar resultat och framgångar snarare än den egna insatsen (Schubert & Könecke, 2014 s. 73)
Management och fotboll går idag hand i hand och har börjat göra så än mer med de regelverk som införts. Verkligheten är att många europeiska toppklubbar bedrivs som autentiska affärsverksamheter och att man på managementnivå gör vad som helst för att maximera och effektivisera sina vinstintressen. Ekonomen Sten Söderman ger i sin krönika ”Ett nytt fotbolls-Europa” (2015) aktuella och konkreta exempel på hur managementledningen influerar, flyttar gränser och är angelägna om att forma ett nytt fotbolls/affärsklimat. Att resultatet av det som sker på idrottsarenan är en produkt av vad som sker vid skrivbordet hos ledningen vilket visar på vad Schubert och Könecke menar med direkt/indirekt externt inflytande.
Forskare inom ämnet är rådande överens om att europeisk klubbfotboll har extrema finansiella bekymmer men det råder delad mening om Financial Fair Play är det rätta instrumentet för att reglera och förbättra situationen. Resultatet av tidigare forskning är att det finns två klara sidor av FFP, den ena sidan är starkt emot denna nya finansiella kontroll och menar att den förhindrar utvecklingen, att den innebär ytterligare försök från Uefa/Fifa att kontrollera klubbars öden och viljor. Den andra sidan argumenterar starkt för regelverket och menar att den medför en hållbar utveckling för klubbar runt om i världen och att den i längden ger en finansiell trygghet och samtidigt uppmuntrar till utveckling av egna talanger istället för att förvärva spelare på transfermarknaden. Min litteratursökning har visat mig att forskning
om hur den svenska fotbollsindustrin påverkas av regleringarna inte har funnits, vilket medför en kunskapslucka.
Trots den finansiella problematiken visar rapporten att inkomsterna har en årlig ökning med närmare sex procent. Inkomsterna för de klubbar som 2011 låg i högsta divisionen uppmättes till ca 13 miljarder euro och 16 miljarder totalt för alla de europeiska klubbarna. Detta skedde samtidigt som stora delar av Europa genomgått en finanskris sedan 2008. Egon Franck (2014, s. 194) visar att samtidigt som fotbollsindustrin hade en årlig inkomstökning med 5,6 procent, hade övriga Europa en ökning på endast 0,5. I takt med att intäkterna ökade, framförallt tv-pengar, sponsorer och reklam, steg även utgifterna markant. Under en 5-årsperiod (2007-2011) kan man se att lönekostnaderna har stigit med 38 procent, en ökning med 2,4 miljarder euro och transferkostnaderna uppsteg till nästan 7 miljarder euros. Under 2007 gjorde europeiska toppklubbar en förlust på 0,6 miljarder euro och under 2011 hade den siffran stigit till hela 1,7 miljarder, nästan en tredubbling av de beräknade förlusterna. Hela 63 procent av Europas toppklubbar rapporterade rörelseförluster under 2011 (Uefa, 2012).
4. Klubblagens ekonomiska regelverk
Många experter argumenterar för att det var Roman Abramovitch intåg i världsfotbollen som har lett fram till införandet av Financial Fair Play, att denna oligarks miljarder har satt fotbollsindustrin ekonomi i obalans.
Den europeiska toppfotbollen har trots ökande intäkter historiskt visat negativa siffror i bokföringen sedan Uefa började genomföra årliga analyser av de europeiska klubbarnas ekonomi, 2006. Den senaste rapporten från säsongen 2013/14 visar att intäkterna har ökat med nästan 7 procent jämfört med föregående års rapport och visade samtidigt att för första gången sedan rapporterna började göras att tillväxten av intäkter var något större än tillväxten av löner, 6,9 % jämfört med 6,5 %. Uefa menar att tack vare höjd finansiell kontroll har antalet förfallna skulder minskat avsevärt, och i rapporten går att utläsa att under en treårsperiod har klubbar i behov av sanktioner gått från 10 till 0 (Uefa, 2014 s. 8).
Financial Fair Play ska beskydda europeiska klubbars långsiktiga hälsa och livskraft, se till att skydda turneringarnas konkurrenskraft och stimulera hållbara och långsiktiga investeringar så som ungdomsverksamhet och arenabyggen.
4.1 Klubblicenser
För att öka kontrollen och för att reglera fotbollsmarknaden ansåg Uefa att åtgärder måste utföras. Det första steget togs 1999 då Uefa beslutade att inleda införandet av klubblicenser och lönetak. På grund utav otillräcklig jämförbarhet mellan klubbarnas ekonomiska uppgifter och utan ett regelverk som tillät lönetak uteslöts detta förslaget. Licensiering av klubbarna visade sig däremot vara genomförbart och föreslogs därmed att genomföras (Uefa, 2008 s. 7). Klubblicenser infördes för att tillgodose fotbollsindustrins trovärdighet och för att få klubbar att inse att de inte bara kan se till de kortsiktiga effekterna av sitt handlande utan att de även måste se till att skapa sig en hållbar långsiktig utveckling. Tanken var även att stärka relationer mellan de nationella förbunden och dess klubbar. Säsongen 2004/05 introducerades de nya klubblicenserna och de bygger på en rad standardvärden om kvalitet som varje klubb måste uppfylla för att få delta i Uefas klubbtävlingar (Uefa, 2012 s. 3).
36 kriterierna kan man dela upp i fem kategorier av krav som innefattar: Det sportsliga (ungdomsutveckling), infrastruktur (stadion, träningsfaciliteter), personal och administration (vissa nyckelpositioner måste vara fyllda), det rättsliga (dokumentation) samt det finansiella. De finansiella kraven kom senare att visa sig vara grunden för Financial Fair Play, att klubben inte ska ha några obetalda lån till andra klubbar eller till personal i den egna verksamheten och för att se till så att klubben inte visar röda siffror i årsredovisningen. Klubben måste visa att man uppfyller de kvalitetskraven och bli godkända av det nationella förbundet, för att få delta i Uefas tävlingar (Szymanski, 2014 s. 219).
Uefa menar att klubblicenserna är viktiga för fotbollens transparens och trovärdighet. Att upprätthålla regelverket och att vara konsekvent är därför av högsta prioritet. Bara under säsongen 2011/12 så nekades mer än 100 klubbar, av förbunden, licensen att tävla i Uefas klubblagstävlingar på grund av att de inte nådde upp till de krav som ställdes. För att regelverket skulle få fäste ute i fotbollseuropa och hos de nationella fotbollsförbunden gav Uefa fullt stöd i form av teknisk och finansiell hjälp. 100 miljoner euro tilldelades de nationella förbunden fram till slutet av säsongen 2011/12 (Uefa, 2012 s. 3).
4.2 Financial Fair Play
De krav på klubblicenser som infördes säsongen 2005/05 utökades inför säsongen 2008/09 och innefattade då även att klubbarna inte fick ha några försenade betalningar till skattemyndigheterna samt regelbundna rapporteringar av budgetprognoser. Införandet av dessa klubblicenser ledde så småningom till att man i mars år 2009 presenterade Financial Fair Play på Uefa-kongressen i Köpenhamn. Financial Fair Play är således inte ett självständigt regelverk utan ett tillägg och komplement till det befintliga regelverket om klubblicensiering. Regelverkets officiella och kompletta namn är ”Club Licensing and Financial Fair Play Regulations”. Först 2010 var regelverket godkänt av såväl Uefas exekutiva kommitté som de europeiska klubbarnas förbunds-ordförande Karl-Heinz Rummenigge (Uefa, 2012 s. 2).
Financial Fair Play innebär att fotbollsklubbar inte ska använda mer än de egna genererade intäkterna samt att man ska genomföra alla betalningar och åtagande gentemot anställda. Regelverket siktar mot att förbättra klubbarnas ekonomiska och finansiella kapacitet, trovärdighet och transparens. Man vill se till så att klubbarna inte har några skulder hos varken
skattemyndigheter, banker, andra klubbar eller hos den egna personalen. Uefa ska med hjälp av disciplinära åtgärder se till så att det ekonomiska klimatet förbättras, att klubbarna inte spenderar mer än vad de drar in samt se till så att de investerar i långsiktiga lösningar istället för korta temporära. Man vill med hjälp av detta se till att skydda långsiktig lönsamhet och hållbar utveckling inom europeisk fotboll (Uefa, 2012 s. 4).
De första och utökade licenserna med Financial Fair Play introducerades den 1 juni 2010 och tillämpades sedan stegvis. Regelverket om licenser började först tillämpas under 2011/2012 i Uefas klubbtävlingar. Regeln om att klubbar ej får ha obetalda övergångsskulder, skulder till anställda, lån till banker, myndigheter etc. och att klubbarna måste ha en budgetplan för en överskådlig framtid trädde i kraft den 1 juni 2011. Break-even-kraven, som beskrivs i nästkommande kapitel, träder kraft för det räkenskapsår som slutar 2012 (Uefa, 2012, s. 7).
4.3 Break-even incitamentet
Det kanske viktigaste incitamentet i Financial Fair Play-regelverket är den så kallade ”Break-even”-regeln. Det är denna regel som har fått mest medial uppmärksamhet. Regeln syftar till att få klubbar till att inte spendera mer än vad deras intäkter täcker och är uppdelad i en treårsperiod för att klubbarna ska få tid till omställningen och tid till att revidera sin budget. Det oberoende organet Club Financial Control Body i samarbete med Uefa är de som ska se till så att regelverket följs. Break-even-kraven beskrivs i artiklarna 58-63 i Uefas Club Licensing and Financial Fair Play Regulations.
I artikel 57 presenteras vem som befrias från break-even-regeln: Klubbar som visar relevanta årliga intäkter och kostnader som är mindre än € 5 miljoner, två år innan de deltar i Uefas klubbtävlingar. Klubbar med en årlig inkomst eller kostnad överstigande 5 miljoner euro måste över tre redovisningsperioder visa ett positivt resultat (Uefa, 2012 s. 33-34).
Under 2014 var det ungefär hälften av alla toppdivisionsklubbar som hade intäkter eller kostnader under € 5 miljoner och endast 41 procent av de som kvalat in och är berättigade till att tävla i Uefas klubblagsturneringar. Totalt är det 77 europeiska klubbar som visade att de hade mer än € 50 miljoner i intäkter eller kostnader (Szymanski, 2014 s. 220).
intäkter är biljettförsäljning, tv-rättigheter, sponsring och marknadsföring, vinst/inkomster vid försäljning av spelare, reklamaktiviteter och övriga rörelseintäkter såsom tröjförsäljning. Icke-monetära poster och intäkter från icke-relaterad fotbollsverksamhet är ej inkluderat. Relevant kostnad är definierad som löner, anställningsförmåner och övriga rörelsekostnader. Även kostnader/avskrivning vid spelarförvärv klassificeras som relevant kostnad enligt artikel 58. Kostnader som gäller avskrivningar av materiella/immateriella anläggningstillgångar, ungdomsverksamheten, kostnader för samhällsutvecklingen, icke monetära poster, skattekostnader och vissa kostnader som ej är fotbollsrelaterade omfattas inte av relevanta kostnader. Skillnaden mellan de relevanta intäkterna och kostnaderna är det som kallas break-even resultat och ska rapporteras för varje rapporteringsperiod. Detta resultat ska vara positivt eller lika med noll för att uppfylla break-even-kraven och därmed fås licens för att spela i Uefas turneringar. Ett överskott kan sparas för att kompensera framtida underskott. Alla Uefas 54 medlemsförbund har samma rapporteringsperioder att ta hänsyn till. Det spelar ingen roll om du spelar din säsong höst-vår eller vår-höst.
När en fotbollsklubb rekryterar en ny spelare ska man enligt artikel 65 redovisa spelaren namn, datum, övergångssumma, klubb, övriga kostnader (t.ex. diverse bonusar) samt ytterligare kostnader som inte har betalts. Detta ska rapporteras in senast den 30:e juni det året då klubben ska delta i Uefas klubbtävling. Vid denna period ska klubben visa på att man inte har några skulder till andra klubbar, anställda, skattemyndigheter, banker eller sociala myndigheter (Uefa, 2012 s. 40-41).
Med tanke på hur lidande den ekonomiska situationen var för många av Europas fotbollsklubbar introducerades Financial Fair Play stegvis.
Under den första övervakningsperioden accepteras ett större underskott som figur 2 visar. Klubbarna har rätt till en avvikelse på € 5 miljoner men detta belopp kan överstigas endast om det överstigande beloppet kan täckas av bidrag från aktieägaren eller utomstående finansiella bidrag enligt artikel 61. Vilket underlättar för klubbar med rika ägare och förmögna riskkapitalister.
Klubbar kan visa € 45 miljoner i förlust under två säsonger (gul) fram till säsongen 2013/14 (påverkar säsongen 2014/15) samt förluster på € 45 under tre säsonger (blå) fram till säsongen 2014/15. Efter detta får klubben inte ha större förluster än € 30 miljoner under tre säsonger
mellan säsongerna 2016/17 till och med 2018/19. Om en klubb gör en förlust på € 25 miljoner under säsongen 2011/12 och en förlust på € 20 miljoner under nästa säsong, är den totala förlusten på € 45 miljoner under den första övervakningsperioden vilket betyder att klubben kunde kvalificera sig för Champions League eller Europa League säsongen 2014/15.
Figur 2. Övervakningsperioder (Thompson, 2011).
Klubbens intäkter är uteslutna ur ekvationen, vilket betyder att det spelar ingen roll hur stora intäkterna är, förlusterna får inte överstiga € 45 + € 5 miljoner under de första övervakningsperioderna och € 30 miljoner för de kommande tre perioderna. Ett tillägg till break-even kraven är att spelare som blivit köpta innan den 1 juni 2010 ej ingår i beräkningarna eftersom man ofta skriver långa avtal med spelarna (Uefa, 2012 s. 36).
Skulle man bryta mot/ej fullfölja Financial Fair Play kraven kan Club Financial Control Body tilldela åtgärder lämpliga för regelbrottet, i enlighet med Uefa. Sanktioner mot klubbar som bryter mot break-even-kraven kan först tas under säsongen 2014/15. Den hårdaste åtgärden är att bli utesluten från Uefa klubbtävlingar men det finns ytterligare 9 åtgärder som
Fotbollssäsonger Övervakningsperiod 2011–12 2012-13 2013-14 2014-15 2015-16 2016-17 Max tillåtet under-skott** Säsong som på-verkas
1 Löne exklu-dering* € 45 m 2014-15
2 Löne exklu-dering* € 45 m 2015-16
3 € 30 m 2016-17
4 € 30 m 2017-18
5 € 30 m 2018-19
*Löner för spelare signerade före den 1 juni 2010 är exkluderade endast för säsongen 2011/12
**Maximalt underskott är € 5 m per övervakningsperiod om kapital inte tillskjuts klubben
kan vidtas:
1. Varning och prickning 2. Böter
3. Poängavdrag
4. Innehållna intäkter från Uefas tävlingar
5. Förbud att registrera nya spelare inför Uefas tävlingar
6. Begränsning av antalet spelare som en klubb kan registrera till Uefas tävlingar 7. Diskvalificering från en pågående tävling
8. Uteslutning från framtida tävlingar 9. Fråntagen titel
5. Svensk fotboll
5.1 Svenska Fotbollförbundet
Svenska fotbollförbundet, grundat 1904, är Sveriges största specialidrottsförbund med ungefär 1 miljon medlemmar varav ca. 600 000 är aktiva spelare. Förbundets huvudsakliga uppgifter består i att främja och administrera den svenska fotbollen inom landet och företräda den i utlandet. Förbundet ska även se till att arbeta för en dopingfri idrott (Fogis, 2015).
Somnämnt tidigare är Svenska fotbollförbundet anslutet till både Uefa och Fifa men även Riksidrottsförbundet (RF) vilket betyder att SvFF ska följa de regler och stadgar som dessa organisationer inför. Svenska fotbollförbundet har som mål att fotbollen förblir Sveriges nationalsport och att ständigt öka antalet medlemmar både på och utanför planen.
En överblick över hur medlemmar och föreningar ser ut i siffror, i Sverige (hämtat från fogis.se, 2015):
• 3.226 föreningar, en dryg miljon medlemmar (2014).
• 35% av totalantalet deltagartillfällen i RF:s kartläggning av det lokala aktivitetsstödet var fotboll (2013)
• 332.588 registrerade spelare (över 15 år) varav 86.737 damer (2014) • Totalt 240.000 ungdomsspelare (källa SCB:s anläggningsenkät) • 8.700 fotbollslag med 104.000 spelare i Korpen
• 5.789 fullstora fotbollsplaner varav 3.950 gräs-, 630 konstgräs- (76 med markvärme) och 1.310 grusplaner.
• 2,50 miljoner åskådare på svensk elitfotboll 2014.
5.2 Svensk fotbolls ekonomi
Svensk fotbolls ekonomiska klimat har sedan elitlicensen infördes ständigt förbättrats. Siffror hämtade från Fogis och Kjell Sahlströms ekonomiska analyser åt SvFF, baserade på de allsvenska klubbarnas årsredovisningar (2012 och 2014) styrker det påståendet. För att förstå för hur Financial Fair Play eventuellt kan komma att påverka den svenska fotbollen och i så fall i vilken omfattning presenteras här de viktigaste posterna för den svenska fotbollens
ekonomi. Intäkter, kostnader är faktorer som Financial Fair Play riktar in sig på medan den svenska elitlicensen har krav på ett eget positivt kapital för föreningarna. Senare i studien understryks kravet på eget kapitals betydelse för Financial Fair Plays av de intervjuade personerna.
Likt övriga Europa ökar intäkterna konstant år efter år. Trenden för den svenska fotbollen har varit att det inte skett några radikala förändringar då framgångar i exempelvis Champions League och Europa League under 2000-talet varit få samtidigt som svenska skattelagar inte tillåter ideella föreningar särskilt stort utrymme i budgeten, mycket av de intäkterna en ideell förening har ska investeras in i föreningen igen, om inte tvingas klubben att betala skatt på överskottet. Svenska klubbar har på det hela taget mer begränsad tillgång till intäkter än övriga Europa. Eftersom 51–49-procentsspärren sätter stopp för att hela föreningen antar bolagsform, vilket medför att det är svårt för svenska idrottsklubbar att generera några större intäkter. Under 2014 kom det ett trendbrott då Malmö FF lyckades kvalificera sig till gruppspelet i Champions League och med intäkterna från de spelade matcherna har intäktsnivån höjts avsevärt för den sammanlagda granskningen av de allsvenska klubbarna.
Den totala summan intäkter från räkenskapsåret 2014 uppgick till närmare 1,6 miljarder kronor alltså en ökning med nästan 290 miljoner kronor från föregående år. Champions League-spelet genererade hela 160 miljoner kronor till Malmö FF. Den totala summan intäkter har ökat med 22 procent från år 2012. Fördelningen av dessa intäkter visar sig dock vara ojämn. Där de stora klubbarna som är etablerade i Allsvenskan sedan många år är de med de största intäkterna, likt övriga Europa. Tre klubbar redovisade ett underskott, där IFK Göteborgs underskott uppgick till över -10 miljoner kronor. Svenska elitfotbollsföreningar håller sig inom de gränsvärden som Uefa rekommenderat för kostnader för personal. Uefa rekommenderar att man inte ska ha kostnader som överstiger 70 procent utav de totala kostnaderna och ingen förening i Sverige överskrider dessa siffror.
De allsvenska klubbarnas kostnadsposter hänförs framförallt till personalkostnader som står för 50 procent av den totala kostnaden för alla allsvenska klubbar. Över 680 miljoner kronor spenderas på att avlöna personal och att rekrytera nya spelare och ledare. Den totala kostnadsposten uppgick till närmare 1,4 miljarder kronor för år 2014. Bara spelarlönerna, exklusive sociala avgifter, uppgick till 320 miljoner kronor vilket gör att den genomsnittliga
lönen för en spelare i en allsvensk klubb tjänar nästan 70,000 kr/månaden.
Intäkter från spelarförsäljningar uppgick till nästan 190 miljoner kronor 2014 och är en stor bidragande faktor till det genomgående positiva siffrorna som allsvenska föreningar visar upp. I övrigt är det framförallt reklam och sponsring som är inkomstbringande för klubbarna, även publikintäkter är en post utav dignitet, båda är poster som ökat från föregående år.
Malmö FF ligger i topp på både intäktssidan såväl som på kostnadssidan, Malmö FF spenderade nästan 235 miljoner kronor under 2014 vilket är ungefär 63 miljoner mer än vad de gjorde under 2013. I kontrast spenderade Falkenbergs FF 26 miljoner totalt under 2014.
En viktig post för de allsvenska föreningarna är det som kallas eget kapital, dvs. skillnaden mellan föreningens tillgångar och skulder, föreningens egna medel. Även föreningens soliditet är viktig då den beskriver hur stor andel av föreningens tillgångar som är finansierade med eget kapital. 2014 hade allsvenska fotbollsklubbar ett eget kapital på strax över 500 miljoner kronor och soliditeten låg på 23 procent. 15 av 16 klubbar hade ett eget kapital som var lika med noll eller positivt. Endast Halmstads BK visade ett negativt eget kapital, -5,3 miljoner kronor. En trend är att det är de föreningarna, via dotterbolag, som har en egen arena som visar störst eget kapital i och med deras arenatillgångar.
Mycket av de positiva siffrorna som svensk fotboll visar upp går att spåra till Malmö FF:s Europaspel. Även Elfsborgs kval till Europa League genererade stora intäkter. En något mer vanligt förekommande positiv aspekt är arrangemanget av Gothia Cup som BK Häcken varje år är med och anordnar, 62 miljoner kronor i intäkter genererade det cuparrangemanget.
5.3 Svenska Fotbollförbundets elitlicens
Sedan år 2002 måste de allsvenska klubbarna erhålla en elitlicens från Svenska Fotbollförbundet. Elitlicensen handlar i mångt och mycket om att man ska ha ett eget kapital som i boksluten är minst lika med noll. Klubbarna måste varje år ansöka om en elitlicens och det baseras på föregående års bokslut (Sahlström, 2002). För att erhålla elitlicensen ska man uppfylla en del kriterier. Kriterierna är uppdelade i två kategorier, A- och B- kriterier. Uppfylls inte A-kriterierna berättigas inte den licens som krävs för att delta i det allsvenska seriesystemet. Uppfylls inte B-kriterierna kan en påföljd utdömas men licensen kan fortfarande utdelas (Svenska Fotbollförbundet 2014 s. 3-4).
A-kriterier:
• Varje förening ska ha minst en godkänd eller auktoriserad revisor; • Räkenskapsår och verksamhetsår ska följa kalenderår;
• Senast den 16 mars ska den av styrelsen och revisorerna samt årsmötet godkända årsredovisningen, inklusive förvaltnings- och revisionsberättelse vara SvFF tillhanda;
• Förening får inte ha negativt eget kapital i årsredovisningen per den 31 december och åtgärdande vid negativt eget kapital; Se vidare Kapitel 7, Ekonomiuppföljning och åtgärder vid negativt eget kapital
• Inga förfallna skulder får finnas per 31 augusti avseende betalningar till professionella spelare, och i förekommande fall klubbdirektör, ekonomichef, medieansvarig, läkare, fysioterapeut, säkerhetsansvarig, supporterombudsman, huvudtränare A-lag, assisterande tränare A-lag samt ungdomsansvarig, till Skatteverket avseende skatter och arbetsgivaravgifter, till SvFF, Specialdistriktsförbund eller annan medlemsförening och till utländska klubbar avseende spelarövergångar, som inte kan kvittas mot klara och förfallna fordringar;
• Senast den 1 oktober ska, det av styrelsen, underskrivna uttalandet att klubben inte saknar ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten under hela nästkommande år vara SvFF tillhanda.
B - kriterier:
• Senast den 31 mars ska den av SvFF fastställda ekonomirapporten avseende det gångna verksamhets- och räkenskapsåret vara SvFF tillhanda;
• Räkenskaperna ska följa en av Förbundsstyrelsen föreskriven kontoplan.
Svenska elitfotbollsföreningar i Allsvenskan eller de klubbar som kvalificerar sig till Allsvenskan måste alltså genomgå två olika klubblicensprövningar. En för den svenska elitlicensen och även Uefas licensprövning. Skulle inte elitlicensen A-kriterier uppfyllas nekas klubben licensen, vilket innebär att klubben ej får delta i den aktuella serien. Klubben kan därmed bli degraderas till en lägre serie. Skulle B-kriterierna inte uppfyllas kan klubben bestraffas med tillrättavisning eller böter upp till 500 000 kronor (Svenska Fotbollförbundet 2014 s. 8-10).
6. Teori
6.1 Fotbollen intensifierar globaliseringen
Det teoretiska begrepp som jag kommer att använda mig utav i denna studie är ”globalisering”. Att med hjälp av globaliseringen beskriva de förändringsprocesser som pågår inom den europeiska fotbollen. Förändringar i form av regelverk, stramare kontroll över ekonomier och den ökande spelarmarknaden är en del av många faktorer som kan härledas till den ökande globaliseringen som har präglat världen och fotbollsindustrin från framförallt början av 90-talet fram till idag. Från och med att Bosmandomen infördes har fotbollsindustrin och dess aktörer blivit tvungna försöka följa med i den raketsnabba utvecklingen som präglat ekonomi, politik och inte minst teknologi. Nyliberala förespråkare såsom Margaret Thatcher avreglerade många branscher och då framförallt tv-branschen, vilket ledde till att fotbollsklubbarnas ekonomiska kapital stärktes och sedan dess har sändningsrättigheterna blivit fotbollsklubbarnas största intäktspost (Greenfield & Osborn, 2001 s. 175). Då Bosmandomen föll och klubbarnas kontroll släpptes och spelarna inkluderades i EU-rätten om fri rörlighet, ökade antalet transfers avsevärt och samtidigt sköt övergångssummorna i höjden. Flera parter blandades in såsom agenter och rådgivare och klimatet inom klubbarna och spelarna blev mer osäkert eftersom spelarna kunde lämna fritt då kontraktet med nuvarande arbetsgivare upphört.
För att redogöra för begreppet globalisering har jag valt Anthony Giddens definition som beskriver fenomenet som ”globala sociala relationer som intensifieras och länkar samman avlägsna orter, att lokala händelser påverkar och formar händelser flera mil därifrån och vice versa.” (Giddens, 1990 s. 64). Att händelser i en ort på landsbygden är påverkade av faktorer som inträffar i andra länder, exempelvis beslut angående ekonomin, kan tyckas självklara. På samma sätt som globaliseringen är en orsak till det faktum att nationalismen ökar i Europa, landsgränserna är öppnare och globala relationer gör att landsgränser blir mindre tydliga. Globaliseringen leder således även till att fotbollsindustrin påverkas på så sätt att spelarmarknaden är öppnare. Klubbkänsla är något som idag inte rankas lika högt, av spelare och tränare, som det en gång i tiden gjorde. Trots att klubben representerar en geografisk plats
