1
Annika von Hausswolff: Tillbaka till naturen
Kvinnor och fotografi är inget nytt tema för Kvinnovetenskaplig tidskrift. I näst intill alla n u m m e r h a r det f ö r e k o m m i t fotografiska bil-d e r av och m e bil-d kvinnor, och bil-detta o m något är ett tecken på att bilderna av kvinnan och presentationen av h e n n e är intimt samman-flätade. Fotografiet i sig kan ä n d å inte sägas innehålla nyckeln till förståelsen av de domi-n e r a domi-n d e ködomi-nsideologierdomi-na. För att begripa detta s a m b a n d måste vi gå utanför "ramen" och u n d e r s ö k a det fält i n o m vilket d e n foto-grafiska diskursen och praktiken f o r m e r a r sig.
Debatten kring d e n fotografiska bilden av kvinnan har alltid varit aktuell inom d e n m o d e r n a kvinnorörelsen. A r g u m e n t e t att negativa, falska och objektifierände bilder av kvinnor bör bytas u t m o t positiva och "sanna" bilder av h e n n e har emellertid blivit alltmer ifrågasatt eftersom d e t byggde på en oför-klarad essentialism.
I detta n u m m e r b e h a n d l a r Griselda Pollock d e n f ö r ä n d r a d e synen på bilden av kvinnan i en artikel d ä r h o n reflekterar över sitt eget avståndstagande från tidigare representa-tionsmodeller. Med reklambilden som exem-pel för r e p r e s e n t a t i o n e n av könsskillnader återvänder Pollock till flera av d e bilder som h o n tidigare analyserat i n o m ett struktura-listiskt paradigm. H o n u n d e r s ö k e r p å nytt dessa bilder, m e n n u inte som "symptom" utan som aktiva bidragsgivare till konstruk-tionen av "kvinnan som tecken".
Den f o t o g r a f e r a n d e kvinnan är p e r de-finition en provokation för status quo. Till och m e d inom de o m r å d e n av det foto-grafiska fältet som varit relativt ö p p n a för kvinnor skapar könet konflikt. Karin Becker hävdar i sin artikel att d e n d o k u m e n t ä r a tra-ditionen karaktäriseras av ett säreget könsin-nehåll där föreställningen o m en objektiv sanning i det neutrala d o k u m e n t e t smälter
2
samman m e d den motstridiga u p p f a t t n i n g e n om fotografens emotionella e n g a g e m a n g i det avbildade objektet. Det senare förhållan-det förklarar i viss m å n att förhållan-det i just d e n n a tradition finns ett antal f r a m s t å e n d e repre-sentanter som varit direkt delaktiga i upp-byggnaden av genren. D o r o t h e a Lange, Margaret Bourke-White och A n n a Riwkin utgör tydliga exempel på att kön konstant kom i blickpunkten och blev avgörande vid tolkningen av deras bildstilar.
Den grad till vilken ett fotografi är inbäd-dat i könsideologier kan dock inte till fullo värderas förrän m a n lämnar bilden b a k o m sig och böljar undersöka fotografins redskap och praktiker. I reklamen för och faktaböck-erna om fotografering finner Marta Edling övertygande bevis för att fotograferandet är ett manligt privilegium. Kamerautrustningen blir till vapen och fallos m e d a n filmrullen inuti kameran tjänstgör som en passiv motta-gare med "kvinnliga" förtecken. Dessa köns-positioner gör fotografin till ett mycket lad-dat fält och d r a b b a r fotografer och fotografe-rade o b e r o e n d e av kön. Trots att det är omöj-ligt att likställa de sexuella skillnaderna m e d de biologiska så utgör ä n d å alltid d e n kvinnli-ga fotografen en anomali.
Sättet på vilket de kvinnliga fotograferna har representerats är avgörande för för-ståelsen av deras bildskapande. En målsätt-ning med detta n u m m e r är d ä r f ö r att syn-liggöra förbindelselinjerna i en kvinnlig foto-grafisk tradition. Eva Dahlman beskriver i sin artikel en av h ö r n s t e n a r n a i d e n n a tradition när hon presenterar resultaten av sina studier av kvinnliga yrkesutövare i porträttfotografins initialskede på 1860-talet. Många av d e m kom från medelklassen. De flesta slutade fotogra-fera när de gifte sig, trots att aleljéarbetet gjorde det möjligt att kombinera yrkeslivet med familjeansvar. Samtidigt i n n e b a r port-rättfotografin att dessa fotopionjärers verk blev fördolda i privata album. Därför har de också försvunnit ut ur fotohistorien.
På 1950-talet stod reportagefotografiet på sin h ö j d p u n k t och professionen etablerades alltmer som ett m a n s d o m i n e r a t yrkesområde.
Anna Tellgren berättar i sin artikel om d e n n a
dynamiska period vars u t m ä r k a n d e d r a g var
reaktionen mot n a t i o n a l r o m a n t i k e n och dess själlösa illustrationer som d o m i n e r a d e u n d e r det a n d r a världskriget.
De kvinnor som lyckades erövra en nisch inom detta nya fält utvecklade en helt a n n a n stil än sina manliga kollegor. Tellgren be-skriver och analyserar bl a A n n a Riwkins f r a m g å n g a r m e d fotobilderböcker för barn och Kerstin B e r n h a r d s b a n b r y t a n d e insatser som matfotograf.
Den mest bekanta av d e fotografiska dis-kurserna tillika d e n som alla h a r e r f a r e n h e t av är amatörfotografiets. Barbro Werkmäster visar i sin artikel h u r familjealbumet är
kom-p o n e r a t och h u r det uttrycker maktför-hållandet mellan k ö n e n samt mellan vuxna och barn.
Familjeporträtten ingick i d e n borgerliga a r t o n h u n d r a t a l s f a m i l j e n s ikonografi och fotografialbumet blev b å d e en s a m m a n -hållande f a m i l j e a n g e l ä g e n h e t och ett inslag i familjens representativa liv. A l b u m e n inne-håller en d o k u m e n t a t i o n av släktträffen, bar-n e bar-n , festebar-n, högtidsdagebar-n, jul- och påsk-firandet m e n visar också utflykterna och semesterresorna.
Men vem är det som håller i k a m e r a n -och vem klistrar in bilderna i albumet? Frå-g o r n a h o p a r siFrå-g eftersom det privata fotoFrå-gra- fotogra-ferandet och f o t o a l b u m e n s historia fortfaran-de är ett förhållanfortfaran-devis outforskat o m r å d e .
Irene Berggrens artikel återför oss till
nuti-d e n , nuti-d ä r kvinnliga fotografer och k o n s t n ä r e r blandar stilarna och bryter n e d genregränser-na. Det är nästan omöjligt att e n b a r t m e d hjälp av bildens innehåll räkna ut o m det är e n m a n eller en kvinna som h a r tagit d e n . Men Berggren lokaliserar signifikanta köns-skillnader.
Fotoprofessorn Tuija Lindström berkäftar i en intervju att d a g e n s unga fotografer utför-skar verkligheten och skapar en m e d v e t e n h e t o m h u r m a n i p u l e r a d e och p r o g r a m m e r a d e vi alla är. H o n beskriver också sina e g n a erfa-r e n h e t e erfa-r av m a k t f ö erfa-r h å l l a n d e t kerfa-ring k a m e erfa-r a n och det f o t o g r a f e r a d e objektets utsatthet. Inte e n s en n a k e n m o d e l l m e d flera års erfa-r e n h e t av målaerfa-rateljéeerfa-r klaerfa-raerfa-r av positionen f r a m f ö r k a m e r a n utan att skydda sig med n å g o n f o r m av mask.
