"Det handlar om vad du är bekväm med". Att samtala om sexualitet med ungdomar

“DET HANDLAR OM VAD DU ÄR

BEKVÄM MED”

ATT SAMTALA OM SEXUALITET MED

UNGDOMAR

AMANDA LÖNN

“IT’S ALL ABOUT WHAT YOU

ARE COMFORTABLE WITH”

TO CONVERSE WITH YOUTHS ABOUT

SEXUALITY

AMANDA LÖNN

GABRIELLA WENNSTRÖM

Lönn, A & Wennström, G. ”It’s all about what you are comfortable with”. To converse with youths about sexuality. Degree project in social work. 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of health and society, 2019.

The aim of the study was to create an understanding of whether and how social workers converse on the topic of sexuality with youths. Further aspects studied were which factors social workers experienced to be challenging and enabling for these conversations and also differences regarding the gender of the youth. The empirical material is made out of semistructured interviews with social service workers and professionals who work with treatment of youths. The data has been analysed with the theory symbolic interactionism. The result of the study shows that social workers do talk about sexuality with youths, but in varying extent. Challenges expressed were for instance questions about secrecy and the difficulty of keeping information from the parents of the youth, as well as who was in the room at the time of the meeting. Enabling aspects were knowledge and personal interest in the subject. Regarding the question of how the topic of sexuality was brought up the answers varied. Some preferred to ask questions about sexuality straight out, while others preferred to ask questions about TV-shows and relationships to later get in to the topic of sexuality. All informants aimed to be neutral in the meeting with the youth, regardless of gender. However, examples were made of how differences were made on basis of what gender the youth had. The main perception was that girls were seens as victims while boys were seen as perpetrators. This had effects on how the conversations were conducted and several of the informants spoke about reflections regarding how these perceptions could lead to missing those who did not fit into the perceptions.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.1.1 Samtal om sexualitet med ungdomar 5

2.1.2 Samtal om sexualitet med ungdomar i en internationell kontext 6

2.1.3 Skillnader mellan könen 6

2.2 Sexuellt risktagande och sexuell utsatthet bland ungdomar 7

2.2.1 Sexuella övergrepp 8

2.2.2 Skillnader mellan könen 8

2.3 Sammanfattning 9 3. TEORI 9 3.1 Symbolisk interaktionism 10 3.1.1 De fem hörnstenarna 10 3.1.2 Begreppet perspektiv 11 4. METOD 11 4.1 Metodval 11

4.2 Urval och tillvägagångssätt 12

4.2.1 Urval 12 4.2.2 Intervjuguide 13 4.2.3 Genomförandet av intervjuer 13 4.2.4 Transkribering 14 4.2.5 Litteratursökning 14 4.3 Analysmetod 14 4.4 Forskarroll 15 4.5 Etiska överväganden 15 4.6 Tillförlitlighet och äkthet 16

4.6.1 Tillförlitlighet 16 4.6.2 Äkthet 17 5. RESULTAT 17 5.1 Arbetsplatsens roll 17 5.2 Samtal om sexualitet 18 5.2.1 Förutsättningar 20 5.2.2 Utmaningar 22

5.3 Utsatthet kopplade till sexuella risktaganden 23 5.4 Könsskillnader 24

6. ANALYS 25

6.1 Hörnsten ett: definitionen av situationens påverkan på samtal om sexualitet 26 6.2 Hörnsten två: social interaktion – hur samtal förs 27 6.3 Hörnsten tre: symboler – betydelsen av sexualitet 29 6.4 Hörnsten fyra: aktivitet – att ändra förhållningssätt 29

6.5 Hörnsten fem: individen i nuet och som en produkt av sin historia 31 6.6 Perspektiv 32 7. DISKUSSION 33 7.1 Metoddiskussion 33 7.2 Resultatdiskussion 34 7.3 Konklusion 35 7.4 Vidare forskning 35 8. REFERENSLISTA 37 8.1 Tryckta källor 37 8.2 Digitala källor 40 INTERVJUGUIDE 41 INFORMATIONSBREV 42

1. INLEDNING

Ungdomstiden (12-18 år) handlar mycket om att utveckla sin identitet och är enligt kronologiska år en mycket kort men intensiv tid. Att pröva gränser och skaffa nya erfarenheter hör denna tid till. Sexualiteten är en del av att utveckla sin identitet, och detta får många gånger en framträdande roll i en ungdoms liv. De sociala omständigheter ungdomen befinner sig i påverkar hur ungdomen uppnår en sexuell mognad. Att skaffa sig sexuell erfarenhet kan i sammanhanget ses som både positivt, att man lär känna sig själv, men också negativt, att man riskerar att äventyra hälsan. Ungdomens sexualitet ses generellt av vuxenvärlden som riskfylld, särskilt då den uttrycks vid en tidig ålder. Alltså kan en tidig sexuell debut vara föremål för oro från vuxna som finns i ungdomens omgivning (Hammarlund 2009; Forsberg 2000; Knutagård 2016).

I Sverige är det en mänsklig rättighet enligt artikel 12 i konventionen om

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter att åtnjuta bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa (Regeringskansliet 2011). Sverige har förutom detta även antagit World Health Organizations (WHO) hälsomål, varav målområde åtta innefattar att alla människor ska ha möjlighet och rättighet till en trygg och säker sexualitet samt en god reproduktiv hälsa (Häggström-Nordin, Magnusson & Berg 2016). Detta handlar inte enbart om avsaknad av sjukdom och dysfunktion, utan även

självkänsla och välbefinnande kopplat till sexualiteten. Dessa rättigheter innefattar olika delar, men bland annat information om säkrare sex, tillgång till olika tester, säker mödravård men även behandling och stödjande samtal kring sexualitet och sexuell riskutsatthet (Folkhälsomyndigheten 2018).

UngKAB är en studie som utförts år 2009 och 2015. Syftet med studierna har varit att undersöka svenska ungdomars (16-29 år) hälsa och sexualitet. Studierna visar att sådant som definierats som sexuella risktaganden, det vill säga exempelvis antal klamydiainfektioner och aborter, legat relativt stadigt mellan de två studierna. Det man kan se i båda studierna är att social utsatthet korrelerar med sexuella risktaganden och sexuell ohälsa. Studierna visar att ungdomar som hoppat av skolan eller varit föremål för institutionsvård har en sämre sexuell hälsa än andra ungdomar och att de utsätter sig för fler sexuella risker

(Folkhälsomyndigheten 2015; Tikkanen, Abelsson & Forsberg 2011; Lindroth 2013). Studier visar även på att andra faktorer har samband med ungdomars sexuella risktagande. Rökning, alkoholanvändning, relationen till familj och vänner, fattigdom och social exkludering är några av dessa faktorer (Hammarlund 2009; Forsberg 2000; Forsberg 2006; Myers & Milner 2007). Vidare kan man även se att olika typer av negativa sexuellt relaterade erfarenheter ofta samvarierar med varandra (Forsberg 2006).

WHO definierar att begreppet sexualitet innefattar ett perspektiv där man ser sexualitet som något helomfattande och som påverkar alla människor genom hela livet. Sexualiteten tar sig uttryck på en mängd olika sätt och påverkas av en rad olika faktorer så som det biologiska men även det kulturella och psykologiska. Även Nationalencyklopedin beskriver sexualiteten som något som är ständigt närvarande i varje människa. Sexualiteten är ett av människans grundbehov och det finns alltid i vår omgivning (WHO 2019; Nationalencyklopedin 2019). Inom det sociala arbetet kan man idag se ett ökat intresse för sexualiteten, då man till exempel i Malmö stad utfört en rad rapporter och utvärderingar gällande

arbetet med sexualitet. Trots det ökade intresset för sexualitet är ämnet fortfarande förknippat med fördomar, skam, normer och tabun vilket gör ämnet svårt att prata om (RFSU 2010; Grander & Mörkberg 2016; Grander 2013).

Barns behov i centrum (BBIC) är ett metodstöd för anställda inom Socialtjänsten att förhålla sig till då de utreder och samtalar med ungdomar. Gällande sexualitet förekommer ämnet ett flertal gånger i metodstödet, med fokus på sexuella

övergrepp. Det framgår av texten att sexuell utsatthet eller sexuella riskbeteenden i form av exploatering, övergrepp, att bli kränkt på grund av sin sexuella läggning eller att kränka andra på samma grunder utgör risker för ungdomen. Under

området “känslor och beteende” finns en rubrik som heter “identitet”. Där står det att det utgör en skyddsfaktor för barnet att känna positiva känslor förknippade med sin sexuella läggning och sin könstillhörighet. Under området “hälsa” ges som exempel på utredande frågor att undersöka huruvida ungdomen har kunskaper om hälsofrågor som rör den sexuella hälsan, till exempel vad gäller könssjukdomar preventivmedel (Socialstyrelsen 2018).

Grander och Mörkberg (2016) skriver i en metodguide att många socialsekreterare idag känner en osäkerhet kring att prata om sexualitet med sina klienter. De menar att man aldrig bör kringgå frågan om sexualitet inom det sociala arbetet eftersom att social utsatthet ofta korrelerar med sexuellt riskbeteende. Med ställning i sexualitetens viktiga roll för ungdomen och den sociala utsatthetens koppling till sexuell utsatthet tar vi avstamp för denna uppsats.

1.1 Problemformulering

Sexualiteten hör alltså samman med hälsa och välbefinnande. Med anledning av detta kan det anses betydande att en yrkesverksam inom socialt arbete med ungdomar belyser sexualiteten. Socionomen besitter en särskild kompetens för att se individen i ett helhetsperspektiv, det vill säga på individnivån, gruppnivån och samhällsnivån (Wåglund 1999). Då socionomen anses besitta denna kompetens bör alltså denne ha kunskap att även beröra sexualitetens aspekter i mötet med individen (Knutagård 2011; Grander & Mörkberg 2016).

Då en individ är i kontakt med socialarbetare, såväl inom Socialtjänsten som inom övrig behandling, samtalas det kring viktiga aspekter av livet, så som hälsa, familjesituation och känslor. Knutagård (2011) menar på att vi behöver ta upp sexualitet i socialt arbete precis som att vi tar upp alla andra områden i mötet med individen. Sexualiteten tillmäts stor betydelse i människors strävan efter ett gott liv, varför det är en viktig aspekt att ta upp i samtalet mellan den yrkesverksamma och individen i socialt arbete.

Då ungdomar som kommer i kontakt med socialsekreterare och behandlare i de flesta fallen lider av någon form av social utsatthet, finns alltså risken att de dessutom på något sätt är sexuellt risktagande eller lever i sexuell utsatthet. Utifrån detta vill vi undersöka i vilka situationer yrkesverksamma socionomer samtalar om sexualitet med de ungdomar de möter och hur dessa samtal förs.

1.2 Syfte

Med avstamp i forskning om att social utsatthet och sexuell utsatthet kan kopplas samman vill vi undersöka om och hur yrkesverksamma socionomer tar upp ämnet sexualitet i mötet med ungdomar.

1.3 Frågeställningar

- I vilka situationer tar man upp sexualitet i samtal med ungdomen och hur förs dessa samtal?

- Vilka förutsättningar kan identifieras för samtal om sexualitet och vilka utmaningar finns det för sådana samtal?

- Vilka skilda mönster kan man se i samtal om sexualitet beroende på ungdomens kön?

1.4 Avgränsning

Studien avgränsas till att undersöka sexualitetens del i samtal inom socialt arbete med ungdomar. Vi har valt att intervjua yrkesverksamma inom Socialtjänsten på enheten barn och familj, samt behandlare som alla arbetar med ungdomar.

1.5 Begreppsförklaring

Ungdom: Med ungdom syftar vi på barn i åldrarna 12-18 år.

Yrkesverksamma: Med yrkesverksamma kommer vi att syfta på de som arbetar

med socialt arbete och är utbildade socionomer.

Sexualitet: Genomgående används WHO:s definition av sexualitet:

A central aspect of being human throughout life encompasses sex, gender identities and roles, sexual orientation, eroticism, pleasure, intimacy and reproduction. Sexuality is experienced and expressed in thoughts, fantasies, desires, beliefs, attitudes, values,

behaviours, practices, roles and relationships. While sexuality can include all of these dimensions, not all of them are always

experienced or expressed. Sexuality is influenced by the interaction of biological, psychological, social, economic, political, cultural, legal, historical, religious and spiritual factors (WHO 2019).

Sexuella övergrepp mot barn: handlingar med sexuell innebörd där en person

(vuxen som ung) utnyttjar en person under 15 år för att tillfredsställa sina egna sexuella behov. (Socialstyrelsen 2000). Är personen över 15 år, men inte 18 år, rubriceras det som sexuella övergrepp såvida inte gärningsmannen är ungdomens föräldrar eller står för fostran av ungdomen (Brottsbalken (1962:700) 6 kap. 4 §).

Sexuell utsatthet: Ett samlingsbegrepp för sexuella övergrepp och sexuell

exploatering som innefattar handel med barn, barnprostitution och sex mot ersättning (SOU 2004:71).

2. TIDIGARE FORSKNING

I detta avsnitt kommer vi redogöra över kunskapsläget inom området. I

litteratursökningen har vi funnit mycket forskning kring att samtala med barn om sexuella övergrepp, samt hur det kan observeras hos barn att denne eventuellt blivit utsatt. Vidare finns det även mycket forskning kring sexualitet ur ett medicinskt perspektiv och hur man samtalar om det inom sjukvården. Vi har valt att till stor del bortse från forskning som innefattar det medicinska perspektivet då detta fokuserar mycket på exempelvis anatomiska aspekter, vilket inte är av relevans för vår studie.

Forsberg (2006) menar att i forskningen om ungdom och sexualitet möts två stora forskningsfält. Dels forskningen kring ungdomen och ungdomens liv, dels

sexualitetsforskningen som har en relativt lång historia i Sverige. Dessutom inom båda traditionerna bedrivs forskningen inom olika discipliner, där socialt arbete är en av disciplinerna, men konkurrerar med bland annat sociologi, medicin,

socialpsykologi och pedagogik. Utefter detta har det gått att finna mycket forskning kring ämnet, både inom socialt arbete men även inom andra fält.

2.1 Samtal om sexualitet

Forskning visar på att öppna samtal om sex och sexualitet är hälsofrämjande. Man kan skilja på sexpositivism och sexnegativism där sexpositivism förespråkar öppna samtal om sexualitet där det finns acceptans och förståelse för olika typer av sexualiteter, samt för sexualiteten i sig som något njutningsfullt. Sexnegativism är istället då man inte pratar om sexualitet i lika hög utsträckning och i de fall man gör det tenderar fokus att hamna på den reproduktiva aspekten av sexualitet. Till exempel har studier visat att USA har höga antal tonårsgraviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar jämfört med andra länder, samt att stora delar av landet utgår från sexnegativism i sin sex- och samlevnadsundervisning. Ett

sexpositivtiskt förhållningssätt främjar samtalet om sex och sexualitet och verkar för att inkludera även minoriteter. Det har även visat sig att barn som inte är rädda för att prata om sin sexualitet i stort är mer benägna att anmäla om de utsätts för sexuella övergrepp, vilket alltså kan anses främjas av ett sexpositivistiskt förhållningssätt (Williams, Prior & Wegner 2013).

Sexpositivism har ingen enhetlig definition utan det finns mängder med litteratur om ämnet med olika definitioner av begreppet. Fokus läggs på olika delar men det som är gemensamt för alla definitioner är att det precis som det låter är något positivt och bra. Kritiker mot sexpositivism menar dock att sexpositivismen gör att man bortser från de negativa aspekter som kan finnas vad gäller sexualitet, till exempel sexuell beroendeproblematik. Sexpositivism jämförs ofta med dess motsats, nämligen sexnegativism. I och med att det inte finns någon enhetlig definition av något av dessa begrepp blir en sådan jämförelse problematisk. I stora drag kopplar man dock sexpositivism till en positiv syn på sex som är

inkluderande för många variationer av sexualiteter och sexnegativism till tanken om att det äktenskapliga sexet är det enda tillåtna (Ivanski & Kohut 2017). Trotter et al. (2009) menar på att samtal om sexualitet är en del av det sociala arbetet, då de menar att sexualitet är en grundläggande aspekt i människan. Författarna menar dock att man som socialarbetare måste undersöka sina egna identiteter för att sedermera kunna prata om sexualitet. Socialarbetaren måste själv reflektera över vad som anses för privat för att prata om. Att själv reflektera över sin sexualitet menar dem kan hjälpa socialarbetaren till en mer omfattande

självkännedom och ökad empati. De menar även att man genom förståelse för sig själv även förstår hur detta påverkar förhållandet till klienten. Sexualitet och samtal om sexualitet är idag starkt förknippat med skam. Skam upplevs av människor, och individer utsätts för skambeläggande av andra som ett sätt att utöva kontroll. Skammen en människa utsätts för internaliseras och blir en negativ känsla som i sin tur påverkar hur människor upplever och uttrycker sin sexualitet (Mercer 2018). Skam är därmed också en aspekt som kan anses påverka samtalet om sexualitet.

Att samtala om den sexuella hälsan i socialt arbete är viktigt eftersom att det finns en stark koppling mellan låg socioekonomisk status och sexuell ohälsa. Människor som är aktuella inom det sociala arbetet som klienter har uppvisat en större

benägenhet att bli oplanerat gravida, få sexuellt överförbara sjukdomar och i stort ha ett otillfredsställande sexuellt liv (Myers & Milner 2007).

2.1.1 Samtal om sexualitet med ungdomar

Folkhälsomyndighetens studie UngKAB15 visade på att 21 % av ungdomarna som deltog i studien i högre utsträckning önskade samtal om sexualitet och relationer. Fler tjejer än killar önskade sådana samtal, men framförallt bland personer som inte ville definiera sig utifrån kön kunde man se att 46 % av dessa ungdomar önskade fler sådana samtal (Folkhälsomyndigheten 2015).

Myers och Milner (2007) exemplifierar hur man kan föra in sexualitet i samtalet med ungdomar. De föreslår att man kan börja med att ställa frågor där ungdomen ska svara genom att hänvisa till en skala. Till exempel kan en inledande fråga vara “hur är ditt självförtroende idag på en skala mellan 1-10?”, vilket man sedan kan följa upp med följdfrågor som handlar om exempelvis uppfattningen om kroppen eller relationer man har. Ett annat exempel på hur man kan gå tillväga för att inkludera sexualitet i samtalet är att prata om det med hänvisning till ungdomens säkerhet, på ett liknande sätt som man gör då man samtalar om droger och alkohol. Det kan även vara bra att till exempel ställa frågor i förhållande till ungdomens relationer.

För att uppnå ett gott bemötande inom det sociala arbetet med ungdomar vad gäller sexualitetsfrågor är det viktigt att socialarbetaren har omfattande kunskaper gällande sådant som berör könssjukdomar, till exempel om symtom och

behandling, vilka preventiva metoder som finns att tillgå samt kunskap om olika sexuella aktiviteter (Myers & Milner 2007).

Myers och Milner (2007) skriver även i sin bok om samtal om sexualitet med unga människor att det är viktigt att fokus på samtalet om sexualitet handlar om att hjälpa klienten. Samtal om sexualitet får aldrig föras för att socialarbetaren ska känna sig bättre utan att det har ett gott syfte för klienten. Det problematiska med detta är att det ibland kan vara svårt att göra skillnad på dessa två situationer, varför samtal om sexualitet tenderar att undvikas totalt istället. Detta bör, enligt författarna, dock också ses fel förhållningssätt. För att möjliggöra samtal om sexualitet behöver socialarbetaren enligt författarna vara öppen att i viss mån dela med sig av personlig information.

I ett projekt med anledning att kartlägga hur individ- och familjeomsorgen i Malmö stad och Hörby kommun arbetar med sexuellt risktagande framkommer det att 81 % av de anställda ansåg ämnet vara mycket relevant i deras dagliga arbete. Samtidigt menade de anställda att de saknade engagemang och prioritering av ämnet hos cheferna. De anställda saknade tydliga riktlinjer, diskussioner om ämnet samt tydliga rutiner kring handläggning av sexualitet i ärendena. Av rapporten framkommer det dock att det finns befintliga bedömningsinstrument som berör sexualitet men att de anställda oftast väljer bort dessa frågor när möjligheten finns. Ofta beror detta på att de upplever en osäkerhet och

kunskapsbrist gällande sexualitet och sexuell hälsa. Man upplevde att man även var rädd för svaren som skulle komma på eventuell ställd fråga, varför man istället valde att hoppa över frågor av sådan karaktär. Slutsatsen dras av författaren att

yrkesverksamma är positivt inställda till att ta upp sexualitet och sexuellt

risktagande i samtal, men att det saknas fördjupad kunskap kring ämnet och därför en rädsla att ta upp dessa frågor. Det visar sig dessutom att de yrkesverksamma står inför dilemmat att inte överutreda och avgöra var denna gräns går (Grander 2013).

Nyman, Risberg och Svesson (2001) skriver om hur man ska samtala med barn och ungdomar om sexuella övergrepp. Författarna menar på att det är av stor vikt att man skiljer på vad som är utredande samtal och vad som är behandlande samtal, och att Socialtjänsten spelar en viktig roll i detta. Socialtjänsten spelar en särskilt stor roll i detta i de fall händelserna inte polisanmäls, då de utredande samtalen i andra fall i huvudsak förs av polisen.

2.1.2 Samtal om sexualitet med ungdomar i en internationell kontext

I en studie utförd i Skottland gällande barn 11-21 år gamla som på något sätt mottagit insatser från staten visar det sig att det barnen helst ville prata om i behandlingen var sexualitet och relationer. Den sexuella hälsan förbättrades då barnen mottog behandling och det som stod till grund för större delen av

förändringen var att barnen gavs tillgång till information om sexualitet och sexuell hälsa (Dale et al. 2016). Att samtala om sex och sexualitet är alltså något som barnen önskade i hög utsträckning och visade sig även vara det som kunde

förändra ohälsosamma vanor. Myers och Milner (2007) visar i en annan studie på en jämförelse mellan Storbritannien och andra länder med liknande

socioekonomisk status att andra länder hade betydligt lägre andel

tonårsgraviditeter, och att det som skiljde dessa länder åt var att länderna med lägre andel tonårsgraviditeter hade en högre villighet att prata om sexualitet. En annan utmanande aspekt för socialarbetare gällande samtal om sexualitet är vad som enligt lagen är tillåtet att prata om, speciellt vad gäller samtal med yngre personer. I Storbritannien tog man därför fram “Fraser Guidelines” för att hjälpa socialarbetaren att manövrera sig igenom dessa osäkerheter. Dessa riktlinjer innefattar bland annat att samtal rörande sexualitet ska främja ungdomens

förståelse av den professionelles råd, ungdomen ska uppmuntras att informera sina föräldrar och att det är i ungdomens intressen att informeras om till exempel preventivmedel med eller utan föräldrars vetskap.

2.1.3 Skillnader mellan könen

Det finns forskning som visar på att socialt arbete med ungdomar, i högre utsträckning tar upp sexualitet då de arbetar med flickor. Detta i sin tur får konsekvenser för vilka interventioner som erbjuds. I de få fall då pojkars

sexualitet nämns förutsätts det i huvudsak att de är heterosexuella. Man har kunnat påvisa att pojkar och flickor tenderar att bedömas utifrån sina kön, snarare än utifrån sig själva som individer när det kommer till aspekter av sexualiteten. Det sociala arbetet riskerar därmed att återskapa ungdomars könade identiteter (Claezon 2008).

UngKAB15 visar som ovan nämnt på att fler tjejer än killar önskar mer samtal om sexualitet och relationer, även om skillnaden inte anses vara särskilt

anmärkningsvärd (25 % mot 17 %). Studiens utförare menar att det är av vikt att man lyckas få med fler killar i samtal om sexualitet och relationer och att man lyckas skapa ett intresse för sådana samtal. Studien visar på att samtal om relationer och sexualitet har en tendens att fastna i könsstereotypiska

föreställningar om tjejer och killars sexualitet, varför det inte blir lika viktigt att prata med killar om sexualitet och framförallt vilka risker som finns

(Folkhälsomyndigheten 2015).

2.2 Sexuellt risktagande och sexuell utsatthet bland ungdomar

Risktagande är en naturlig del i ungdomens utveckling och för de flesta har risktagandet en positiv effekt. Forskningen visar dock att det finns en grupp som är mer riskbenägen och mer riskutsatt än andra jämnåriga. Denna grupp är de ungdomar som har olika typer av riskbeteenden och man ser att detta även hänger samman med sexuella risktaganden (Forsberg 2000). För dessa ungdomar är sexuellt risktagande ofta en del av en risktagande livsstil i en bredare betydelse. Att ha haft fler samlagspartners än den genomsnittliga ungdomen hänger ofta samman med en livsstil där flera olika riskfaktorer relaterade till sexualitet sammanfaller (Forsberg 2006).

Forskning visar att den sexuella utsattheten och det sexuella risktagandet bland ungdomar historiskt sett ökat. Detta visas genom att människor idag tenderar att ha fler sexpartners under en livstid än för några decennier sedan och att många idag har oskyddat sex, något som för en del är helt oproblematiskt men som för andra kan resultera i oönskade graviditeter, aborter, könssjukdomar samt att fertiliteten påverkas. Till exempel kan man se en ökning av ungdomar med klamydiainfektion. Av studier har man även funnit att de ungdomar som beskrevs som “sensationssökande” och impulsiva i högre utsträckning även hade ett

sexuellt riskbeteende. En förklaring till detta beskrivs kunna vara att dessa

ungdomar upplever det sexuella riskbeteendet de ägnar sig åt som mindre riskfyllt än andra ungdomar. Ungdomar som lever i undermåliga socioekonomiska

förhållanden samt psykosocialt utvecklas negativt uppvisar även en risk att

utveckla bristfälligt ansvarstagande vad gäller sin sexuella hälsa. Ungdomar anses dessutom i vissa fall vara sexuellt risktagande, men utan att de själva vet om det. Detta på grund av låg ålder som resulterar i en omedvetenhet vad gäller risker samt på grund av bristande erfarenheter av tidigare sexuellt riskbeteende som lett till några negativa konsekvenser (Christianson 2006; Hammarlund, Lundgren & Nyström 2008).

I en studie undersökte man svenska ungdomars sexualvanor och fann då att de ungdomar med sexuell debut före 15 års ålder i högre utsträckning levde med skilda föräldrar, rökte cigaretter och konsumerade alkohol. Ungdomar med multipla riskbeteenden löper även ökad risk att senare i livet möta svårigheter, så som arbetslöshet (Andersson-Ellström, Forssman & Milsom 1996; Anaya, Cantwell & Rotheram-Borus 2003). Dessutom finns det studier som visar på att institutionsplacerade ungdomar har en betydligt lägre sexualdebutålder än andra ungdomar (Knutagård 2016). Faktorer som specifikt ansågs utgöra riskfaktorer för tonårsgraviditeter var; lågt självförtroende, att börja dejta i ung ålder, traditionella förväntningar från omgivningen gällande genus, sexuella uttryck i massmedia och tidig pubertet (Winston LeCroy et al. 2018).

I en studie jämför tre forskare UngKAB09 med sin egna studie utförd på tvångsomhändertagna ungdomar. Studien utfördes då författarna såg att det i UngKAB09 fanns en grupp som stack ut från övriga ungdomars svar. I denna grupp såg man samband mellan sexuella risktaganden och användning av alkohol, cannabis och andra droger samt att ha sexualdebuterat i tidig ålder. I studien framkommer det bland annat att sexualdebuten är betydligt lägre, nämligen 13,3

år hos tvångsomhändertagna ungdomar. Jämför man detta med UngKAB09 finner man att åldern för sexualdebuten där är cirka 16 år. Studien visar även att det är vanligare att man debuterat med någon som man inte har någon relation med, till skillnad från UngKAB09 där det motsatta framkommer. Även i denna grupp är det vanligare att ha blivit utsatt sexuellt. Skillnader syns även i ersättning eller betalning för en sexuell tjänst, där 27,5 % av tjejerna svarar att detta skett, medan det i UngKAB09 är 4,6 %. Studien avslutas med att diskutera att marginaliserade ungdomar med hänvisning till sina individuella förutsättningar och utsatthet, kan tänkas ha sämre möjligheter att undvika sexuella risker och sexuell utsatthet. Att jobba med sexuell hälsa säger författarna är viktigt för alla ungdomar, men särskilt för de utsatta (Lindroth, Löfgren-Mårtenson & Månsson 2012). Det finns även forskning som visar att samtal med ungdomar om deras sexuella hälsa är något som kunde minska sexuella riskbeteenden (Anaya, Cantwell & Rotheram-Borus 2003).

2.2.1 Sexuella övergrepp

I UngKAB15 som är en uppföljning på föregående studie, UngKAB09, framkommer det att 40 % av alla ungdomar svarade att de någon gång blivit utsatta sexuellt. Det framkommer att det finns en bristande kunskap i att bedöma var gränserna vid sexuellt umgänge går och för vad som egentligen är ett

övergrepp. Den bristande kunskapen framkom vara utmärkande hos killar. Resultaten av studien visar även på att fler killar än tjejer hade svårare att prata om sex och sexualitet. Det anses vara viktigt att kunna föra samtal om sexualitet för att man ska kunna känna sig trygg i relationella och sexuella situationer (Folkhälsomyndighetens 2015).

I en studie utförd på 171 skolor i Sverige 2014 framkom det att drygt var femte elev hade erfarenhet av sexuella övergrepp. Det visar sig även att elever som utsatts för sexuella övergrepp eller sexuell exploatering löper högre risk för

psykisk ohälsa. Trots att risken för psykisk ohälsa är förhöjd får dock väldigt få av dessa barn och ungdomar behandling. Studien visar att både föräldrar och barn känner en stor skuld och skam för att övergreppet har skett, och att det därför är svårt för dem att upprätthålla kontakter med sjukvård och behandling. I

undersökningen framkommer även att en del grupper är högre riskutsatta för sexuella övergrepp än andra. Dessa grupper är; unga vars könstillhörighet, könsuttryck, könsidentitet eller sexuella läggning inte följer de rådande

samhällsnormerna, tjejer, barn och unga med bristande vuxenstöd, barn och unga med funktionsnedsättning samt barn och unga med tidigare upplevelser av sexuella övergrepp (Landberg et al. 2015).

Genom kunskap om vilka barnen och ungdomarna är som löper högre risk för att drabbas för sexuella övergrepp och sexuell exploatering, samt vilka

konsekvenserna kan bli, måste vuxenvärlden bli bättre på att uppmärksamma dessa riskutsatta barn och ungdomar. Detta för att förhindra övergreppen. Med mer kunskap ges även bättre förutsättningar för att stödja och behandla de som redan blivit utsatta (Jonsson & Svedin 2017).

2.2.2 Skillnader mellan könen

I en folkhälsorapport utförd 2009 har man undersökt dels ungdomars hälsa men även sexualvanor hos den svenska befolkningen, där ett avsnitt tillägnas

ungdomars sexualvanor. I rapporten kan man urskilja att man funnit skillnader mellan könen vad gäller såväl hälsa som sexualvanor.

Vad gäller sexualvanor fann man då rapporten genomfördes att det förekom stora skillnader i tankarna kring kondomanvändning mellan könen hos ungdomarna. Pojkarna väntade i högre utsträckning på att partnern skulle föreslå att kondom skulle användas, medan flickorna tenderade att inte föreslå kondomanvändning då de inte ville uppfattas som misstänksamma gentemot sin partner. Rapporten visar även att både flickors och pojkars genomsnittliga antal sexualpartners ökat med tiden, men att pojkar fortfarande i genomsnitt har fler sexualpartners än flickor (Danielsson et al. 2009).

Vad gäller sexuella övergrepp finns det studier som visar på att det är tre gånger vanligare att tjejer utsätts för sexuella övergrepp än killar, men att killarna inte lika ofta berättar om övergrepp, varför det kan antas finnas ett mörkertal speciellt vad gäller övergrepp mot killar (Landberg et al. 2015).

2.3 Sammanfattning

Sammanfattningsvis har vi alltså funnit mycket forskning kring ämnet sexualitet. Mycket av forskningen är av medicinsk karaktär, alternativt berör i huvudsak sexuella övergrepp.

Vad gäller samtal om sexualitet finns det tidigare forskning som tyder på att ett sexpositivtiskt förhållningssätt där man arbetar inkluderande är hälsofrämjande. I länder där man förhåller sig sexpositivistiskt inom forum för samtal om sexualitet har man till exempel funnit lägre antal tonårsgraviditeter. Trots att det

sexpositivistiska förhållningssättet är hälsofrämjande har man funnit forskning som visar på att samtal om sexualitet ännu är starkt förknippade med skam. När det kommer till socialarbetares förhållningssätt till dessa samtal visar forskning på att många socialarbetare vill prata mer om sexualitet i mötet med ungdomar då de anser det vara kopplat till många fördelar. Samtidigt känner en stor del av

socialarbetarna en osäkerhet kring dessa samtal och uppger att de hade behövt mer stöd från ledningen och ökad kunskap kring ämnet.

Forskning visar att det finns en stark koppling mellan sexuella risktaganden och social utsatthet. Studier visar till exempel på att institutionsplacerade barn ägnar sig åt mer riskfyllda sexualbeteenden än andra barn. Vad gäller sexuella

övergrepp finns det studier som visar på att 40 % av alla ungdomar någon gång blivit utsatta för någon typ av sexuella övergrepp. Vissa grupper löper större risk att bli utsatta och professionella menar på att det behövs större kunskap kring dessa grupper för att kunna arbeta hälsofrämjande och förebyggande.

Forskning har också kunnat visa på att det råder skillnader mellan könen vad gäller både samtal om sexualitet och sexuellt risktagande eller utsatthet. Samtal om sexualitet tenderar i huvudsak att föras med flickor. Forskning visar på att ungdomar önskar mer samtal om sexualitet, men att det är fler flickor än pojkar som önskar detta. Vad gäller risktagande och utsatthet visar studier att pojkar är mindre benägna att exempelvis föreslå att skydd ska användas vid samlag, och att flickor i högre utsträckning utsätts för sexuella övergrepp än pojkar.

I följande avsnitt kommer vi redogöra för symbolisk interaktionism som relevant teori för att undersöka samtal om sexualitet med ungdomar och hur dessa förs.

3.1 Symbolisk interaktionism

Symbolisk interaktionism är ett perspektiv som möjliggör tolkning och

analysering av den sociala verkligheten. Perspektivet ska hjälpa till att analysera det mänskliga beteendet och grupplivet (Trost & Levin 2004). Symbolisk

interaktionism är en stor teori med många dimensioner, varför vi valt att begränsa oss till två aspekter av den som anses vara av relevans för vår studie. Nedan kommer vi mer djupgående redogöra för de fem hörnstenarna i symbolisk interaktionism samt begreppet perspektiv som är ett nyckelbegrepp inom teorin.

3.1.1 De fem hörnstenarna

Den symboliska interaktionismen innehåller fem hörnstenar; den första

hörnstenen är definitionen av situationen. Denna hörnsten handlar om hur man vid ett givet tillfälle definierar sin situation. Vilken definition man väljer blir också avgörande för hur man beter sig i situationen. I definitionen av situationen definierar den enskilda individen situationen som verklig (Trost & Levin 2004). Till exempel kommer olika människor definiera olika situationer som hotfulla och agera därefter. En individ kan uppleva att gå hem mitt i natten som farligt och ha telefonen redo, medan en annan inte upplever denna situation som farlig och istället lyssnar på musik.

Den andra hörnstenen utgörs av social interaktion, vilken också kan anses vara den viktigaste inom den symboliska interaktionism. Med interaktion menas den kommunikation som sker mellan människor, främst genom samtal men även genom till exempel kroppshållning och ansiktsuttryck.

Den tredje hörnstenen handlar om symboler. Symboler är en del av den sociala interaktionen, men genom symbolerna får orden en betydelse och en mening. Ord blir till symboler först då flera människor tillskriver ett ord samma mening. Ordet familj har exempelvis olika innebörd för olika personer, en individ kanske syftar på sina föräldrar och syskon medan en annan inkluderar hela släkten. Ordets mening kan även få olika betydelse beroende på hur man definierar situationen (Trost & Levin 2004). Till exempel kan ett barn som skriker “hjälp” medan hen skrattar under en lek tolkas på ett helt annat sätt än samma skrik på hjälp från någon som befinner sig på djupt vatten och inte kan simma.

Hörnsten fyra handlar om aktivitet, vilket menas med att människan inte är statisk, utan ses som föränderlig. En individ är inte dominant utan beter sig snarare

dominant (Trost & Levin 2004). Till exempel kan man se på människor som levt under tiden då homosexualitet ansågs vara en sjukdom och då varit av denna uppfattningen, att dessa människor i enlighet med dagens diskurs inte längre tycker detta. Man kan genom detta se att människan inte är statisk i sin interaktion utan är benägen till förändring. Denna aspekt av den symboliska interaktionen gör människor till mindre förutsägbara.

Hörnsten fem som handlar om nuet. Nuet innebär att människan befinner sig i en ständig process och att människan ständigt förändras. Med detta menas att människan är en produkt av hela dennes historia. Både ihågkomna och icke-ihågkomna företeelser påverkar oss och hur vi beter oss i olika givna situationer.

Vi använder både det vi lärde oss som barn, men även i det vuxna livet. Människan är således i en ständig förändringsprocess (Trost & Levin 2004).

3.1.2 Begreppet perspektiv

Charon (2004) menar att begreppet perspektiv är viktigt inom symbolisk

interaktionism. Han menar att individer ser sin verklighet genom olika perspektiv. Eftersom individen hela tiden interagerar i olika sociala världar, kommer

individen också ha ett flertal olika perspektiv. En person som man ser i en

situation kan alltså vara lärare, man, vänsterpartist eller pappa och agera därefter. Vilket perspektiv individen väljer för att definiera situationen, kommer vidare bli avgörande hur individen kommer agera. Utifrån detta kan vi också förstå att ingen individ kan se alla aspekter av en situation samtidigt. Detta eftersom att individen då denne väljer att inta ett perspektiv, samtidigt tvingas välja bort andra

perspektiv. Perspektiven förmår individen att ta ut ett antal stimuli från miljön, samtidigt som man ignorerar vissa. Detta resulterar i att individen blir

uppmärksam på vissa aspekter men samtidigt riskerar missa andra aspekter som inte är tydliga i det antagna perspektivet.

Under en livstid så ändrar individen sitt basutbud av perspektiv. Som ovan nämnt byter dock individen även perspektiv från situation till situation, och därmed kan man byta perspektiv flera gånger på en dag. Perspektiven blir situationsbundna, och för varje situation man ställs inför, plockar man fram sitt perspektiv. Perspektiven guidar oss fram till en uppfattning, och hjälper oss att tolka det vi ser. Dessa processer leder till att perspektiven hos en individ innehåller en del antaganden och åsikter, och perspektiven blir individens sätt att ordna upp sin värld (Charon 2004).

4. METOD

I följande avsnitt kommer vi redogöra för våra metodologiska överväganden.

4.1 Metodval

Syftet med studien är att undersöka om och hur yrkesverksamma socionomer tar upp ämnet sexualitet i mötet med ungdomar. Vi har valt en kvalitativ ansats med intervjuer som datainsamlingsmetod.

Vår datainsamling bestod av semistrukturerade intervjuer med sex

yrkesverksamma inom socialt arbete. Vi har intervjuat socialsekreterare inom Socialtjänsten, enhet barn och familj med inriktning på ungdom samt socionomer som arbetar på behandlingshem för ungdomar. Semistrukturerade intervjuer beskrivs som en metod där forskaren har en lista över relativt specifika teman som ska beröras under intervjun, men att intervjupersonen har en frihet att besvara frågorna på sitt egna sätt. Forskaren har även en frihet i att ställa frågor som inte ingår i intervjuguiden, samt ställa följdfrågor som syftar till förtydliganden eller fördjupanden (Bryman 2011).

Valet att välja semistrukturerade intervjuer är för att vi i vår undersökning redan har ett relativt tydligt fokus. Vi har specifika frågeställningar och vet vad vi vill ha svar på, och anser det därför vara viktigt att ha någorlunda struktur i våra

intervjuer. Vi vill också främja berättandet från våra informanter, varför vi inte eftersträvar för hård strukturering av intervjuerna. Vi anser det vara bra att ha en

relativt strukturerad intervjuguide då vi är två forskare och kommer turas om att utföra intervjuer. Hade vi inte följt varandra i intervjuerna hade det blivit svårare att jämföra våra intervjuer i analysdelen (Bryman 2011).

Vi har valt att använda oss av en abduktiv metodstrategi. Detta innebär att vi växelvis pendlar mellan teori och empiri i vår analysprocess (Larsson 2005b). Vi har valt denna metod för att få med en teoretisk grund samtidigt som vi undviker ett för snävt förhållningssätt som bara utgår från teori utan förankring i empiri. Vårt mål med studien är inte enbart att beskriva informanternas utsagor, utan även förstå mer djupgående förklaringar till fenomenet. Därför har ett hermeneutiskt synsätt använts i analysen. Det hermeneutiska synsättet innebär att våra intervjuer transkriberas till en text som sedan görs till föremål för tolkning. Textens mening sker via en process där enskilda delar ur texten skapar en helhet (Larsson 2005a). Detta presenteras vidare i analyskapitlet (se under rubrik 6).

4.2 Urval och tillvägagångssätt

4.2.1 Urval

För att besvara våra frågeställningar har vi valt att intervjua yrkesverksamma socionomer inom socialt arbete med ungdomar. Vi har intervjuat både

socialsekreterare som arbetar på Socialtjänsten, enheten barn och familj, men även socionomer som arbetar med behandling för ungdomar. Vi har alltså valt att ha två målgrupper i vår intervjustudie för att få möjlighet att utveckla vårt perspektiv (Dalen 2015). En av våra informanter arbetar på ett HVB-hem specialiserat på ungdomar med sexuella riskbeteenden. Vi valde att ha med denna informant i studien då vi ville uppnå en fördjupad förståelse av ämnet.

Vi har för vår studie utgått ifrån ett målstyrt urval. Detta innebär att vi själva valt ut relevanta enheter som har en koppling till vårt syfte och våra frågeställningar. Uttrycket “målstyrt urval” har flera olika tillvägagångssätt (Bryman 2011). Vi valde att kontakta personer som vi från start visste hade kontakter inom vårt valda område. Vi valde att inte begränsa oss till Malmö eller Skåne utifrån svårigheterna som fanns med att hitta informanter som hade möjlighet att ställa upp. Vi pratade med både kollegor men även kurskamrater som vi visste hade gjort sin praktik eller arbetade på ställen där eventuella informanter fanns. Detta är ett så kallat snöbollsurval (Billinger 2005). Av våra kontakter fick vi mailadresser och vår första kontakt med våra informanter skedde via mail.

Vi hade från start sju eventuella informanter som vi fick kontakt med via kurskamrater och kollegor. Av dessa sju fick vi svar från sex. Av de sex som svarade, valde en att avböja medverkan och vi hade således fem informanter som var villiga att ställa upp på intervju. I processen fann vi ett HVB-hem som arbetar med ungdomar med sexuella riskbeteenden där en person hade möjlighet att ställa upp på en intervju. Inledningsvis hade vi alltså sex informanter men hade

förväntningar på att kunna hitta två till. Vi valde därför att kontakta ytterligare fem HVB-hem i Skåne via mail. Ingen på något av de HVB-hem vi kontaktade svarade, varför vi på grund av studiens omfattning stannade vid de sex

informanter vi etablerat kontakt med.

Alla våra informanter är utbildade socionomer utan särskild vidareutbildning. Tre av våra informanter är kvinnor och arbetar som behandlare, alla på olika

arbetar som socialsekreterare inom Barn- och familjeenheten, varav en var manlig. Åldersmässigt är våra intervjupersoner mellan 24 och 45 år, med erfarenhet mellan 1,5 och 15 år.

4.2.2 Intervjuguide

Intervjuguiden (se bilaga 1) utformades efter studiens valda syfte och

frågeställningar. Vi valde att gemensamt skriva ner våra frågor som uppkommit under studiens gång när vi bearbetat litteratur inom området. Därefter gjorde vi en genomgång av frågorna och sorterade dem under teman. Vi valde att plocka bort alla snäva frågor då vi vill ha öppna frågor, som kan följas upp med eventuella följdfrågor. Vi har vidare valt att försöka ställa frågor så att intervjupersonen ska öppna upp och beskriva sina upplevelser fritt. Vi har därför valt att inleda med hur man rent allmänt på arbetsplatsen diskuterar sexualitet, för att senare gå in på intervjupersonens synsätt gällande den generella utsattheten kopplat till sexuella risktaganden samt deras syn på samtal om sexualitet med ungdomen.

Fem teman har valts ut och till varje temaområde har olika antal frågor formulerats. De teman som valts ut är; (1) arbetsplatsens ansvar att lyfta

sexualitet, (2) utsatthet kopplat till sexuella risktagande, (3) samtal om sexualitet allmänt, (4) hinder för samtal om sexualitet och (5) möjligheter till samtal om sexualitet. Varje intervju börjar med inledande bakgrundsfrågor och intervjun avslutas med om det finns något informanten vill tillägga. Under varje tema har även frågor konstruerats som berör skillnader i bemötandet gällande kön.

Trots att vi har två olika målgrupper, behandlare och socialsekreterare, har vi valt att använda samma intervjuguide. Detta då vi valt att lägga fokus på samtal med ungdomar om sexualitet rent allmänt, och att detta inte är beroende på i vilket sammanhang barnet befinner sig. Frågor som från början riktades mot någon av målgrupperna formulerades om till en mer öppen fråga för att kunna passa alla våra sex informanter oberoende yrkesområde.

4.2.3 Genomförandet av intervjuer

Alla intervjuer inleddes genom en så kallad orientering, med vilket menas att vi berättade inledande kort om syftet med intervjun, hur det kommer gå till med bandning av intervjun och kommande transkribering. Innan bandningen började frågade vi om informanten hade några frågor innan vi inledde den inspelade delen av intervjun. Efter avslutad intervju kompletterades den inledande orienteringen med en uppföljning. Detta för att kunna avsluta ordentligt. Informanten fick även här möjlighet att prata om saker som hen eventuellt inte ville prata om när

bandspelaren var på (Kvale & Brinkmann 2009). Även de forskningsetiska kraven (se rubrik 4.5) förklarades för informanten innan intervjun påbörjades. Vårt informationsbrev (se bilaga 2) mailades ut 1,5 vecka innan intervjun skedde. Vi valde även att ta med ett utskrivet exemplar dagen då intervjun ägde rum. Då vi är två författare till studien delade vi upp intervjun så att en av oss var ansvarig för själva intervjun och presenterade informantens rättigheter och de etiska kraven för studien. Den andra av oss var ansvarig för ljudinspelning och uppföljande frågor. Två av våra intervjuer genomfördes via Skype och resterande fyra intervjuer skedde på informanternas arbetsplats utifrån deras önskemål. Varje intervju tog sammanlagt cirka en timme och inspelat material var cirka 45

4.2.4 Transkribering

Samtliga intervjuer har bandats med hjälp av en diktafon och transkriberats senast nästkommande dag. För att få en så detaljerad beskrivning som möjligt har pauser och markerade ord skrivits ut i texten. Pauser har markerats med “PAUS” och där informanten tydligt markerat specifika ord har dessa markerats med versaler. I samband med transkriberingen har även analysen påbörjats. Detta då vi såg

återkommande och viktiga teman som vi valde att ta upp i efterföljande intervjuer.

4.2.5 Litteratursökning

Databaser som använts är SwePub och Libsearch. Främst med sökord som; ungdom*, sexualitet*, samtal*, socialt arbete, utsatt*, risk*, youth*, sexuality*, social work*. Sökorden har vidare kombinerats med varandra. Framförallt har kombinationerna ungdom* AND sexualitet*, ungdom* AND risk* samt ungdom* AND utsatt* används. Inom den internationella forskningen har främst

kombinationerna sexuality* AND youth* används.

Våra sökningsresultat har innehållt både vetenskapliga artiklar, tryckt litteratur men även en del rapporter och avhandlingar. Vi har i vår sökning begränsat oss till ungdomar, samtal med ungdomar samt sexuellt risktagande och sexuell utsatthet bland ungdomar. Vidare valde vi att ta med forskning om kön och sexualitet. Vidare har vi funnit ett flertal källor med hjälp av avhandlingar och andra vetenskapliga artiklar inom området.

Vårt fokus har varit att främst presentera vetenskapliga artiklar som finns på området. Vi har även valt att ha med rapporter, exempelvis Christianson (2006) samt Grander (2013). Anette Grander jobbar inom sexualitet och socialt arbete och Monica Christianson arbetar som docent i sexuell och reproduktiv hälsa. Vi ansåg dessa författares texter vara relevanta för vårt ämne och valde därför att ta med dem under kapitlet tidigare forskning. Gällande användningen av Margareta Forsbergs material gör hon i sina rapporter en sammanställning av tidigare utförda studier och forskning. Vi har valt att använda oss av de forskningsöversikter som producerats av Forsberg då dessa varit av stor relevans för vår studie.

Precis som Forsberg (2006) beskriver, så finns forskning om ungdomar och sexualitet inom ett flertal olika forskningsområden och discipliner. I vårt urval har vi valt att hålla fokus på socialt arbete som fält, men har exempelvis använt Kina Hammarlunds artiklar. Hammarlund är barnmorska men har forskat mycket kring sexuellt risktagande bland ungdomar.

4.3 Analysmetod

Kvalitativ data består oftast av information i form av en skriven text (Lindgren 2014), i detta fall transkriberade intervjuer. Vårt material var alltså från början en ljudinspelning, som vi sedan valt att transkribera för vår analys. Lindgren (2014) menar att man vid en transkribering av intervju riskerar att missa viktiga kontext- och miljöfaktorer som är viktiga i sammanhanget. Vår intention är att minimera denna risk och detta görs genom omedelbar transkribering av intervjuerna, samt markeringar av pauser och ord där informanten betonat dessa särskilt.

Det transkriberade materialet har ordnats och sedermera analyserats utefter en tematisk analys. Materialet har alltså först kodats, där vi har sammanställt intervjumaterialet och reducerat ner transkriberingen. Efter detta sorterade vi materialet mer noggrant efter olika teman som uppkommit, främst utefter redan

utsatta teman, men även i förhållande till teori enligt den abduktiva

metodstrategin. Sist summerade vi alla transkriberingar och formulerade slutsatser för att intervjumaterialet skulle fungera i analysen (Lindgren 2014). Allt material har bearbetats ett flertal gånger för att först skapa ordning i materialet, för att sedan hitta teman och slutligen hitta gemensamma teman och för att så småningom hitta slutsatser. Resultatet kommer vidare presenteras enligt tematisering under resultatkapitlet.

4.4 Forskarroll

Kvalitativa undersökningar kritiseras ofta för att vara subjektiva och att forskarens förutfattade meningar och värderingar tar plats i studien (Bryman 2011). Med anledning av detta bör läsaren ta i beaktning att vi som grupp är homogen då vi är av samma ålder och kön, har haft liknande uppväxtvillkor och går samma

socionomutbildning. Detta bidrar till att vi i mångt och mycket delar samma uppfattning om en rad fenomen och har liknande förförståelse och värderingar, vilket gör att vi riskerar att inta ett relativt smalt perspektiv. Det kan eventuellt antas att om undersökningen hade gjorts om vid ett senare tillfälle av någon eller några med annan bakgrund, ålder och kön än oss att den hade fått ett annat resultat. Alltså blir detta också en risk gällande tillförlitligheten till studien. En annan aspekt att känna till är också att båda i gruppen för närvarande arbetar på Socialtjänsten inom ekonomiskt bistånd och barn och familj. Båda har

observerat ett bristande sexualitetsperspektiv inom verksamheterna. Detta ger oss en förförståelse som riskerar att färga vår uppfattning av informanternas svar, och därmed inte fullt ut ta in alternativa synsätt på fenomenet. En styrka med att arbeta inom Socialtjänsten är att vi har en grundläggande förståelse för Socialtjänsten som verksamhet. Detta hjälper oss i utformningen av intervjuguide. De behandlare vi intervjuat arbetar på uppdrag av Socialtjänsten, varför denna kunskap gynnar oss även i dessa intervjuer.

Då vi båda två arbetar inom Socialtjänsten har vi haft möjlighet att få tag i informanter genom våra kontakter. Detta innebär att en av oss är bekant med två av våra informanter. Vid dessa tillfällen har intervjuerna utförts av den av oss som inte känner informanten, för att åstadkomma så neutrala intervjuer som möjligt. Eftersom att vi arbetar i grupp med uppsatsen har vi behövt fördela arbetet mellan oss. Vi har valt att arbeta med texten tillsammans och har löpande hjälpts åt att formulera text och korrekturläsa vad den andre skrivit. Vid intervjuerna har vi valt att hålla i hälften var och transkriberat ungefär hälften var.

4.5 Etiska överväganden

Vi har i studien följt de fyra grundläggande etiska frågorna som gäller för svensk forskning; informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och

konfidentialitetskravet.

Alla deltagare i studien har fått information om undersökningens syfte, i enlighet med informationskravet. Denna information har de både fått per brev (se bilaga 2) samt muntligt innan intervjun startat. Informanterna har i samband med detta även fått information om att deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan

avbryta sitt deltagande i studien. Innan intervjun har informanterna även skrivit under en samtyckesblankett och så även informanternas chefer. Detta i enlighet med samtyckeskravet (Bryman 2011).

Alla insamlade uppgifter har även behandlats med respekt för att våra informanters identitet inte ska kunna röjas. Alla intervjuer har transkriberats samma dag och där har också informanterna direkt anonymiserats och eventuell information som kan kopplas till informantens identitet har tagits bort, i enlighet med konfidentialitetskravet. Informanterna har även fått information om att uppgifterna som lämnas endast används för vårt forskningsändamål enligt nyttjandekravet (Bryman 2011; Vetenskapsrådet 2017).

Vidare intervjuas våra informanter endast utifrån deras yrkesroll, vad de svarar har alltså en koppling till deras professionella identitet och behöver således inte ha någon koppling till informanternas privata identitet. De citat som vi valt att infoga i studien har skickats ut till respektive informant som fått läsa igenom de valda citaten och bekräfta att vi uppfattat informanten korrekt.

4.6 Tillförlitlighet och äkthet

Inom den kvalitativa forskningen menar Bryman (2011) att det inte är relevant att diskutera validiteten och reliabiliteten. Detta då man inte eftersträvar mätning av fenomenet eller vill belysa hur vanligt förekommande det är. Istället bör

författarna diskutera kvaliteten i kvalitativ forskning utefter begreppen tillförlitlighet och äkthet, vilket vi nedan redogör för.

4.6.1 Tillförlitlighet

När man undersöker studiens tillförlitlighet kan man se till fyra begrepp; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjligheten att styrka och konfirmera.

För att se till att studiens beskrivningar är trovärdiga behöver man se till att det som står är en acceptabel förklaring i andras ögon (Bryman 2011; Dalen 2015). För att säkerställa detta har vi båda analyserat intervjumaterialet enskilt. Detta kallas för undersökningstriangulering (Larsson 2005b). Vi har även vid

bearbetningen av resultat och analys valt att skicka ut citat vi tänkt använda från respektive informant för att säkerställa att vi förstått dem rätt, vilket gett dem en chans att “acceptera” vår beskrivning och därmed göra studien mer trovärdig. Valet av att spela in alla intervjuer för att sedan transkribera hjälper även oss att öka trovärdigheten.

Eftersom att vi i vår studie har intervjuat personer med liknande roller är det viktigt för studiens tillförlitlighet att resultatet blir överförbart, det vill säga att resultatet kan tillämpas i en annan kontext än just den vi valt. Huruvida vi kan uppfylla detta är en osäkerhet, då diskursen kring sexualitet befinner sig i en ständig förändring. Vårt resultat av yrkesverksammas inställning till ämnet är tidsbundet och resultatet hade eventuellt inte varit densamma om studien hade genomförts flera år senare.

För att säkerställa studiens pålitlighet är det viktigt att man som författare kritiskt granskar studien och noggrant ser till att studiens alla steg redogjorts för i

uppsatsen. Detta kan man se att vi har gjort då vi grundligt redogör för vår problemformulering och vårt metodval samt argumenterar för hur vi genomfört undersökningen. Vidare avslutas studien med en metoddiskussion (se kap 7.1) där vi kritiskt granskar våra metodologiska överväganden.

Till sist för att möjliggöra styrkning och konfirmation av vårt resultat krävs det av oss som författare att vi inte låtit våra personliga värderingar eller de teoretiska ramverk vi valt färga vad vi kommer fram till (Bryman 2011; Dalen 2015). Vi har i uppsatsen redogjort för våra förförståelser kring ämnet och har därmed kunnat uppvisa att detta är något vi har i åtanke då vi genomför studien. Under arbetets gång har vi diskuterat fram och tillbaka gällande teorival, vilket gjort att resultatet inte formats efter en på förhand vald teori. Detta i enlighet med den abduktiva metodstrategin.

4.6.2 Äkthet

Kriterier som belyser äktheten i studien är mer generella frågor som rör forskningspolitiska konsekvenser i allmänhet. Man tittar då bland annat på om undersökningen ger en tillräckligt rättvis bild av de olika uppfattningar som finns hos den grupp av människor som studerats. Skulle informanterna till exempel vara av samma uppfattning kan man anta att det finns andra uppfattningar kring ämnet, vilka inte tagits med i studien. Detta kan kompromissa studiens äkthet.

Vidare för att kontrollera äktheten tittar man på hur personerna som deltagit i studien fått en bättre bild av området. Man tittar på om intervjupersonerna blivit hjälpta av att få en bild hur andra som deltagit i studien ser på fenomenet, men även om studien medverkat till att informanterna kan förändra sin situation. Man tittar även på om undersökningen hjälpt deltagarna till bättre möjlighet att vidta åtgärder som eventuellt krävs (Bryman 2011).

Vårt val av urval kan försämra äktheten för studien. Vi har på grund av studiens omfattning ett relativt litet och ett icke-slumpmässigt urval. Detta gör studiens äkthet begränsad, och detta beror även på hur unika våra informanters svar är. Studien ger inte en tillräcklig bild av olika uppfattningar inom området, då studiens omfattning är liten. Alltså kan inte resultatet för studien sägas vara representativ för yrkesverksamma som arbetar med ungdomar och resultatet är inte applicerbart på en generell nivå. Dock är inte detta något som eftersträvas för studien, utan fokus ligger på ett litet urval där fokus snarare ligger på

informanternas upplevelser kring att samtala med ungdomar om sexualitet. Därför är vi begränsade till att säga att resultaten vi funnit endast är gällande för vår specifika situation och under den tid studien utfördes.

5. RESULTAT

Vi har intervjuat sex informanter som arbetar inom Socialtjänsten som socialsekreterare eller inom behandling med ungdomar. Informant 1, 3 och 5 jobbar som socialsekreterare inom barn och familj med inriktning ungdom. Vi har döpt dessa informanter till SSK1, SSK3 och SSK5. Informant 2, 4 och 6 arbetar inom behandling med ungdomar. Informant 4 arbetar på ett HVB-hem med

inriktning på sexuella riskbeteenden. Vi har döpt dessa informanter till B2, B4 och B6. Inom båda informantgrupperna finns personer med olika lång erfarenhet samt i olika åldrar.

5.1 Arbetsplatsens roll

Majoriteten av informanterna uppgav att de inte hade fått någon särskild utbildning rörande sexualitet på arbetsplatsen, och heller inte några tydligt definierade riktlinjer för hur de skulle ta upp sexualitet i samtalen. En informant

uppgav att de hade haft en workshop för tre år sedan på arbetsplatsen, som dock avslutades i samband med att medlen för att fortsätta tog slut vilket resulterade i ett minskat arbete med sexualitetsfrågor och att rutiner kring detta slutade följas upp.

B6: Vi hade ju utifrån den här workshopen en ambition. Då hade

vi där ett tag att varje fredag, för det var då vi samlades och pratade om våra ärenden, att vi skulle säga om vi hade något bra exempel och så. Men det har trillat bort [...] så idag har vi inga rutiner alls, skulle jag personligen säga.

En annan informant berättade att det fanns en intern online-utbildning rörande sexualitet att tillgå, som hen dock inte deltagit i. Samtliga informanter uttryckte ett intresse och ett behov av kompetensutveckling inom området sexualitet.

SSK3: Absolut. Det tycker jag verkligen behövs. Ja men jag tror vi

hade behövt det och hade kunnat prata mer om det. Det är ett så tabubelagt ämne.

Informant B4 uppgav att de hade kontinuerliga utbildningar och handledningar gällande sexualitet på arbetsplatsen, samtidigt som hen upplevde ett behov av kompetensutveckling hos de andra instanser de samarbetade med. Dessa andra instanser var bland annat Socialtjänsten.

5.2 Samtal om sexualitet

Gällande samtal om sexualitet svarade samtliga socialsekreterare att detta endast togs upp i de fall som den grundläggande anmälan handlade om sexualitet, alternativt då ungdomen själv valde att ta upp ämnet i samtal.

SSK1: Ja, men det är ju när det framkommer i en anmälan eller att

det är en ungdom som säger något under utredningens gång… eller man pratar med en referensperson och den uppger någonting. Då kan man ju diskutera det.

SSK3: Ja, om det är solklart att det har med det sexuella att göra. Om inte så... inte nödvändigtvis. Om det inte är så att ungdomen själv poängterar att det liksom är ett bekymmer eller påtalar det.

Resultatet skiljde sig från de svar som behandlarna gav där det framträdande mönstret var att samtal om sexualitet alltid var av viss relevans. Informant B2 menade på att sexualitet i de allra flesta fallen kom på tal på ett eller annat sätt. Ofta togs sexualitet upp i förhållande till relationer. Vidare uppmanades alla ungdomarna på boendet att besöka Ungdomsmottagningen. Man följde även ett formulär som var ifyllt av ungdomens socialsekreterare som bland annat berörde sexualitet. Informanten uppgav att det var lättare att ta upp sexualitet om det stod angivet i formuläret att det var av relevans, och att även uppmaningen till

ungdomen att besöka Ungdomsmottagningen var en bra utgångspunkt för samtal om sexualitet utifrån att detta gällde alla ungdomar.

Standardiserade sätt att ta upp sexualitet på återkom i flera av informanternas svar som ett bra sätt att ta upp sexualitet på. Till exempel svarade en socialsekreterare att ett bra sätt att prata om sexualitet var genom att säga att det var något man

behövde prata med alla klienter om. En annan behandlare uppgav även att ett bra förhållningssätt till sexualitet var att börja med att prata om generella saker kopplade till sexualitet. Exempel på detta var att återge statistik kring sexualitet eller sexuella problem, eller att prata om något som ofta diskuterades, till exempel samtycke. Detta för att senare kunna gå in på mer specifika frågor kring

ungdomens sexualitet.

B4:[...] just samtycke tycker jag är en ganska bra utgångspunkt,

eller till exempel att man säger “jag vet ju att det faktiskt är 85 % av alla 15-åringar någon gång har blivit kontaktade på nätet av någon som har varit intresserad av att grooma, är det någonting du har erfarenhet av?”. Så utgå från generell och gå till specifikt [...] man måste inte ställa frågan “är det någon som har utsatt dig för sexuella övergrepp?”.

En informant exemplifierade att hen tyckte att det var lätt att ta upp sexualitet i samtal med ungdomar då den norska TV-serien “Skam” var aktuell. I och med att serien sågs av många ungdomar och i stor utsträckning berörde relationer och sexualitet fungerade det enligt informanten som en bra inkörsport till mer ingående samtal om sexualitet. En annan informant menade på att man för att prata om sexualitet behövde ställa frågor om detta rakt ut. En informant var av motsatt uppfattning till detta, men hävdade samtidigt att alla socialarbetare har sin egen stil i sina samtal. Därmed menade inte hen att det var rätt eller fel att ställa frågan rätt ut, utan att det snarare hade att göra med hur den aktuella

socialarbetaren arbetade. I huvudsak angav de socialsekreterare vi intervjuade att det bästa tillvägagångssättet var att fråga rätt ut, medan behandlarna i huvudsak menade på att andra tillvägagångssätt var fördelaktiga.

SSK1: Ja, när det fanns läge för det. Men alltså det bästa var ju att

fråga rätt ut.

B6: Jag tänker att som socialarbetare har du ju en egen stil, min

stil är definitivt inte att bara slänga ut en fråga. Jag tänker att jag har säkert kollegor som skulle kunna göra det. För mig så handlar det mycket om att lyssna på vad personen säger och sen försöka skapa en fråga utifrån det. Det är ju min metod jag jobbar utifrån.

Det fanns delade meningar gällande vilken jargong man skulle ha i samtalet. En informant menade på att det bästa förhållningssättet var att i samtalet ha en skämtsam ton för att hamna på samma nivå som ungdomen. En annan informant motsatte sig detta och menade på att det är av stor vikt att man som professionell bibehåller sin vägledande vuxna roll.

Hur samtal fördes om sexualitet skilde sig i vidare bemärkelse mellan socialsekreterarna och behandlarna då socialsekreterarna uttryckte att de i huvudsak tog upp sexualitet då det togs upp i anmälan eller av ungdomen själv som problematiskt. Behandlarna i sin tur uttryckte utöver den problematiska aspekten av sexualitet att det dessutom var viktigt att beröra vad de valde att benämna som den “sunda” sexualiteten. I förlängningen kunde vi även se i empirin att samtliga behandlare uttryckte att samtal om sexualitet generellt uppskattades av ungdomarna. I motsats till detta kunde majoriteten av

socialsekreterarna redogöra för situationer då ungdomar avvisat dem och inte velat svara på frågor om sexualitet.

B6: Det handlar inte bara om att titta på ohälsa, det handlar ju

också mycket om din identitet. “Vem är jag?” Jag tänker vi ibland fastnar i det som är ohälsa [...] Och där är ytterligare ett steg vi behöver ta, att prata även om den goda sexualiteten. Den förebyggande, det friska.

B2: Och jag tror att många av ungdomarna tycker att det är rätt

skönt när man lyfter frågan, “hur ser du på din relation?”, “hur vill du att den ska vara?”, “hur vill du att din partner ska vara?”.

Huruvida sexualitet tas upp eller inte går i vågor enligt några av informanterna. I samband med uppmärksammade fall om sexuella övergrepp och då det har belysts på arbetsplatsen att man har att göra med en grupp som löper hög risk att någon gång ha blivit utsatta, tenderade ämnet att tas upp i större utsträckning.

Informanterna exemplifierar detta med att prata om tiden då det kom många ensamkommande barn till Sverige och den senaste tidens uppmärksammade dokumentärer om Michael Jackson och R. Kelly. I och med att fall

uppmärksammas och detta får mycket mediatid tenderar arbetsgruppen att prata mer om frågor av sexuell karaktär, vilket resulterar i att sexualitetperspektivet väcks i samtal med ungdomarna.

SSK1: Och sen så kan det ju vara att ibland när man har pratat om

det i gruppen så är det ju levande och man kanske frågar mer, men sen så när man inte är aktiv liksom så… ja, kanske det faller bort lite [...] Nej, jag tänker på att vi borde ju ha lite så här, inte utbildningar, men liksom damma av… prata lite om det.

B6: Och det har ju varit väldigt mycket på tapeten med där här

“Leaving neverland” och “R. Kelly”. Det är ju barn som väldigt tidigt blir utsatta för övergrepp.

5.2.1 Förutsättningar

Ett genomgående tema vid samtal med informanterna om förutsättningar för samtal om sexualitet var relationen till ungdomen. Med undantag för informant B4 uppgav resterande informanter att man behöver upprätta en relation och en allians med ungdomen innan man kan prata om sexualitet. Samtliga, förutom informant B4, var överens om att man inte ska ta upp sexualitet vid första mötet med ungdomen.

B2: Vissa ungdomar kommer man nära direkt och då kan man

bara ställa frågor rätt ut, om man nu har något liksom.

Informant B4 som arbetar på ett HVB-hem specialiserat på ungdomar med sexuella riskbeteenden menade i motsats till detta att man inte behöver, och framförallt inte bör, invänta att en relation upprättats med ungdomen. Istället menade hen att det är av vikt att man vågar ställa frågan ändå, då sexualitet i annat fall inte kommer att tas upp. Informanten menade att i de fall man inväntar en relation kan det hända att vad som anses vara en tillräckligt god relation inte