Intresse och kunskap beskrevs av majoriteten av informanterna som en grundläggande förutsättning för att kunna ta upp sexualitet i samtal. Av de informanter vi intervjuade uttryckte hälften att de hade ett särskilt intresse för sexualitet. Dessa personer hade på olika sätt använt detta intresse till att förvärva sig mer kunskap, bland annat genom att gå interna utbildningar och genom att skriva arbeten under universitetsutbildningen som berörde sexualitet.
Informanterna som uttryckte detta särskilda intresse och kunskap kunde även i högre grad redogöra för olika sätt att samtala om sexualitet och specifika metoder för sådana samtal. Man kan koppla detta fenomen till den femte hörnstenen i den symboliska interaktionismen, nämligen nuet. Med nuet menas att människan är en produkt av sin historia, att en individs erfarenheter är med och formar hur
individen i dagsläget agerar (Trost & Levin 2004). Beroende på vilken kunskap informanterna har med sig, blir detta avgörande för vad de tar upp i mötet med klienten. Alltså, informanternas historia formar deras förhållningssätt i samtal om sexualitet.
En iakttagelse vi gjorde vid samtliga intervjuer förutom med den informant som arbetade specialiserat med ungdomar som hade någon form av sexuellt
riskbeteende, var att alla informanter inledningsvis uttryckte att de inte hade så mycket kunskap kring ämnet och inte visste hur väl de skulle kunna svara på våra frågor. Då intervjun hade börjat visade det sig emellertid att samtliga hade någon form av erfarenhet av att prata om sexualitet i arbetet och hade mycket tankar kring hur ett arbete med sexualitetsfrågor skulle föras, vilket ytterligare styrker att individen formas av sin historia och sina erfarenheter. Oavsett kunskapsläge upplevde alla informanter att de, deras kollegor och andra instanser var i behov av kompetensutveckling vad gäller sexualitet. Tidigare forskning menar att
med ungdomar behöver besitta en god kunskap kring ämnet (Myers & Milner 2007; Jonsson & Svedin 2017), vilket går i linje med vad vi funnit.
I Granders (2013) kartläggning av individ- och familjeomsorgen i Malmö stad fann man att en av anledningarna till att socialarbetare valde att undvika sexualitesfrågor var just på grund av sin bristande kunskap kring sexualitet. Behovet av kompetensutveckling och riktlinjer från arbetsledningen går även det i linje med Granders kartläggning där man fann att majoriteten av de anställda ansåg sexualitet vara en relevant del av arbetet, men att det tenderade att inte tas upp i någon vidare utsträckning då de anställda upplevde ett bristande
engagemang inför frågorna från sina chefer.
6.6 Perspektiv
Man kan förstå de generella skillnaderna mellan socialsekreterare och behandlare genom att se till vilket perspektiv respektive yrkesgrupp intar, det vill säga
utredningsperspektiv eller behandlingsperspektiv. Talar man om att olika personer intar olika perspektiv beroende på vilken situation de befinner sig i är det även viktigt att inta förståelsen om att detta även innebär att de behöver ignorera eller bortse från andra perspektiv (Charon 2004). Vi kan genom detta se att en
anledning till att socialsekreterare i utredningar bortser från
sexualitetsperspektivet kan vara för att de antagit ett annat perspektiv där fokus ligger på något annat, varför de tvingats bortse från sexualitetsfrågor. I
behandlingsperspektivet tenderar istället svaren att peka mot en bredare
helhetsbild där man ser till flera faktorer av ungdomens liv då man arbetar med denne, varför man möjligvis förmår ta med sexualitetsperspektivet i högre utsträckning samtidigt som man eventuellt missar något annat.
Gällande perspektiv beskrivs dessa inom symbolisk interaktionism vara situationsbundna, det vill säga att en individ kan byta perspektiv flera gånger under en dag till exempel (Charon 2004). Detta kan observeras genom att socialsekreterarna i hög utsträckning i normala fall undvek frågor om sexualitet, men i de fall de arbetade år 2015 då ensamkommande barn blev en högaktuell målgrupp för Socialtjänsten skedde en förändring gällande specifikt
sexualitetsfrågor. Detta utifrån att det fanns en specifik kunskap om att
ensamkommande barn löpte högre risk än andra att ha varit utsatta för sexuella övergrepp.
Sexualitetsperspektivet kunde enligt informanterna kopplas på av olika anledningar. Den främsta anledningen var då det fanns en uttalad problematik gällande sexualitet. Andra företeelser som kunde koppla på sexualitetsperspektivet var då dokumentärer om sexuella övergrepp mot barn blev omtalade eller då det fanns en allmän vetskap om att man hade att göra med en klientgrupp som löpte extra stor risk att ha erfarenhet av sexuella riskbeteenden eller sexuell utsatthet. Ser man till begreppet perspektiv inom symbolisk interaktionism är det viktigt att se att i de fallen som sexualitetsperspektivet kopplas på, är det högst troligt att ett annat perspektiv kopplades bort. Alltså, i de fall socialarbetare såg det vara av relevans att ställa frågor om sexualitet, är det mycket möjligt att andra frågor som inte är av tydlig relevans inte ställs.
Man kan också se hur informanterna intar olika perspektiv beroende på vilket kön ungdomen de möter har. Flertalet av informanterna kunde som ovan nämnt redogöra för olika förhållningssätt till tjejer och killar sexuella risktaganden vilket
också styrde deras förhållningssätt i samtalet. Det vill säga, en och samma socialarbetare kunde se liknande situationer ur olika perspektiv beroende på ungdomens kön. Till exempel om en ungdom kommer in med
beroendeproblematik kommer socialarbetaren i många fall i enlighet med vår empiri koppla på ett utsatthetsperspektiv om klienten är en tjej, och därmed i högre grad fråga om eventuell sexuell utsatthet. Är klienten istället en kille kommer tankarna i majoriteten av fallen gå till förövare och detta kommer närmare att undersökas.
7. DISKUSSION
I följande kapitel kommer vi presentera vår metoddiskussion, resultatdiskussion samt en konklusion. Slutligen kommer vi avsluta med en diskussion kring eventuell vidare forskning.
7.1 Metoddiskussion
Då vi ville undersöka om och hur yrkesverksamma socionomer tar upp ämnet sexualitet med ungdomar, ansåg vi att en kvalitativ ansats lämpade sig bäst för vårt valda syfte. En fördel med denna ansats, till skillnad från en kvantitativ ansats, är att vi kunnat fördjupa oss i ämnet och informanternas perspektiv genom att ge dem utrymme att förmedla det i hög utsträckning. En negativ aspekt av den kvalitativa ansatsen är att vi från vårt resultat inte kan dra några generella
slutsatser. Utifrån att flertalet informanter uttryckt att sexualitet som ämne är tabubelagt har vi haft tankar kring huruvida resultatet hade varit annorlunda om vi istället valt att skicka ut enkäter. I och med att sexualitet kan vara svårt att prata om hade detta kanske varit lättare för informanterna, samtidigt som det då hade funnits en större risk för både internt och externt bortfall. En ytterligare utmaning med att istället genomföra studien med hjälp av enkäter hade varit formuleringen av frågor. En enkät förutsätter ett visst antal förbestämda svar, där risken är att respondenten inte känner igen sig i något av svaren. Då vi höll våra intervjuer märkte vi dessutom att vi ibland behövde förtydliga frågorna. Hade vi istället använt oss av enkäter hade det varit svårare att ge sådana förtydliganden. Risken hade då funnits att respondenten inte fullt ut förstår frågorna vilket hade påverkat resultatet. Huruvida ämnet sexualitet påverkat informanternas möjlighet att svara är svårt att svara på, vår upplevelse var dock under intervjuernas gång att ingen av informanterna upplevde det som jobbigt att svara på frågorna. Detta utifrån att samtliga informanter upplevdes som avslappnade i samtalet och svarade på alla våra frågor. Ingen av informanterna upplevdes obekväm i att formulera svar och hur de uttryckte sig.
Man kan även diskutera huruvida våra informanter varit lojala gentemot sina arbetsgivare, eller kan tänkas ha svarat i enlighet med vad de tror att vi vill ha svar på. Att våra informanter svarat utefter vad de tror vi vill ha svar på kan vi
misstänka utifrån att en av våra informanter direkt uttryckt i intervjun att hen trodde sig veta vad vi ville ha för svar på en av de ställda frågorna. Detta är något som skulle kunna påverka studiens resultat då svaren på så vis kan bli oriktiga. I ovan beskrivna fall valde vi att inte ta med svaret från informanten på den frågan i resultatet för att undvika detta. Vidare uppfattade vi inte några sådana tendenser i svaren från resterande informanter, varför svaren ansågs vara tillförlitliga.
Vad vi också märkte var att vi i våra sista intervjuer drog nytta av att ha erfarenhet från tidigare intervjuer och vi blev bättre på att ställa följdfrågor och följa upp våra tankar. Intervjuerna som vi hade i slutet blev också längre än de första intervjuerna vi hade. Detta är något som kan tänkas påverka vårt resultat om vi hade haft intervjuerna i en annan ordning. I vår arbetsprocess bokade vi in intervjuer på så vis att vi hade varannan intervju med en socialsekreterare och varannan med en behandlare. Därmed påverkade inte utvecklingen av vår intervjuförmåga resultatet avseende skillnader mellan socialsekreterare och behandlare.
Gällande urvalet valde vi att intervjua tre behandlare och tre socialsekreterare. Skillnader mellan yrkesgrupperna utgjordes främst av att de har skilda
arbetsuppgifter, samt att behandlarna i de flesta fallen arbetar på uppdrag av socialsekreterare. Socialsekreterarna arbetade med att utreda ungdomars situation medan behandlarna arbetade med att utföra behandlande samtal för att
åstadkomma förändring. Utifrån detta blir det tydligt att de två yrkesgrupperna arbetar utifrån skilda förutsättningar vilket i hög grad kommer att påverka hur de för samtal generellt. Vidare arbetade en av behandlarna specialiserat med
ungdomar med sexuella riskbeteenden. Denna informant kunde i högre utsträckning resonera och reflektera kring frågorna och besatt större kunskap gällande sexualitetsfrågor. I och med att informanten dagligen arbetar
specialiserat med denna typ av problematik ter det sig naturligt att hen har en djupare förståelse för ungdomars sexualitet, varför hen kunde ge mer uttömmande svar. Detta påverkade studien i den mån att vi genom denna informant fick en fördjupad förståelse och fler konkreta exempel. Resterande informanter kunde samtidigt ge en mer generell bild av det sociala arbetets inkludering av
sexualitetsfrågor även bland de instanser där detta inte var ett uttalat syfte.
7.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien har varit att undersöka om och hur yrkesverksamma
socionomer tar upp ämnet sexualitet i mötet med ungdomar. Genom vårt val av metod har vårt syfte och våra frågeställningar besvarats. Som tidigare nämnts kan inte studien anses vara representativ för alla yrkesverksamma socionomer som arbetar med ungdomar. Studien belyser dock att yrkesverksamma socionomer som arbetar med ungdomar pratar om sexualitet, och även hur dessa
yrkesverksamma väljer att göra detta.
En tolkning vi gjort utifrån den insamlade empirin är vilket ansvar informanterna tillskriver sig själva i jämförelse med vilket ansvar de tillskriver arbetsplatsen. Det framkommer av intervjusvaren att ingen av informanterna hade fått någon specifik utbildning gällande sexualitet på sin arbetsplats, och att det dessutom saknades riktlinjer för sådana samtal. Samtidigt var detta inte en aspekt som någon av informanterna tog upp som ett hinder eller en utmaning för sådana samtal. Det som benämndes som utmaning var istället socialarbetarens egen grad av
bekvämlighet kring dessa frågor. Flertalet informanter såg även att vägen till att bli bekväm med sexualitetsfrågor var genom eget intresse och att man själv tagit initiativ till att fördjupa sig inom ämnet, exempelvis under sin utbildning. En annan aspekt som inte togs upp av våra informanter vara huruvida arbetsmiljön kunde utgöra förutsättningar eller utmaningar för samtal om sexualitet. Detta trots att det idag finns en allmän kunskap om att socionomer i många fall arbetar under hård tidspress och befinner sig i stressade situationer. Således kan man dra
slutsatsen att informanterna i högre grad tillskrev sig själva ha ett ansvar att själva möjliggöra samtal om sexualitet, snarare än att se detta som arbetsplatsens ansvar. En tanke som kom när vi bearbetade vårt material var om de yrkesverksamma är medvetna i vilken utsträckning de faktiskt belyser frågor om sexualitet. Vi fick tydliga svar på i vilka situationer man tog upp det och i vilka man inte gjorde det och vad som kunde påverka detta, vidare är det svårt att från vår studie få någon slags fingervisning gällande i vilken utsträckning dessa samtal faktiskt förs. Detta då vi inte ställde några specifika frågor om just omfattning. Dock kan man
spekulera kring att hade en sådan fråga ställts under intervjuerna hade detta varit svårt för informanterna att svara på. Utifrån vårt syfte där vi belyser vikten av att ta upp sexualitetsfrågor, kan man anta att svaren på en sådan fråga sannolikt hade avrundats uppåt och att svaren därmed inte hade blivit tillförlitliga. En annan intressant fråga att ställa hade även varit vilka konsekvenser de yrkesverksamma anser att det får av att inte ställa sexualitetsfrågor, då vi fick svar från flertalet informanter att de i vissa ärenden undviker att ställa dessa frågor. Utifrån vårt resultat har vi kunnat dra slutsatsen att när frågor av sexuell karaktär inte ställs får detta konsekvensen för ungdomen att problematik av sexuell karaktär inte heller belyses eller för den delen, behandlas. Detta utifrån att resultatet av våra intervjuer visat på att sexualitet inte tas upp i de fall anmälan eller ungdomen själv inte tar upp det. Man kan utifrån detta dra slutsatsen att en ond cirkel uppstår där
socialsekreteraren inte tar upp sexualitetsfrågor såvida ungdomen inte tar upp det, och vice versa.
Vi redogör i tidigare forskning för relevansen av att prata om sexualitet och har även frågor i vår intervjuguide som är kopplade till vikten av att prata om sexualitet. Detta kan ha påverkat resultatet utifrån att man kan anta att informanterna blivit medvetna om vår positiva inställning till att samtala om sexualitet, och därför tenderade att svara därefter. Det finns alltså en möjlighet att informanterna inte tillskriver den vikt i samtal om sexualitet de uttryckt i
intervjuerna, i verkliga samtal med ungdomar de möter. Det går att diskutera huruvida vi som författare i enlighet med vårt valda perspektiv, “väckt” sexualitetsperspektivet hos våra informanter.
7.3 Konklusion
Ser man till vårt syfte och våra frågeställningar har dessa alltså besvarats av studien. En reflektion vi tar med oss är att många yrkesverksamma verkar anse att sexualitetsfrågor är viktiga att ta med sig i arbetet, men att det av olika
anledningar kan vara svårt. Vidare har även tankar väckts kring att diskursen gällande sexualitet är ständigt föränderlig och att de utmaningar som finns kan förändras. Det kan antas vara viktigt utifrån symbolisk interaktionsom som teori, att ha i åtanke att en sådan förändring kan föra med sig att andra aspekter av det sociala arbetet skulle kunna osynliggöras.