Hälsa och samhälle
FÖRÄNDRINGAR AV EN
RÄTTIGHETSLAG
ANDERSSON, KRISTINA
HASSELGREN, ANNAH
HANDLEDARE: MONICA LARSSON
EXAMINATOR: PETER GREGERSEN
C- uppsats Malmö högskola 1205SA Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 05 Malmö
CHANGES WITHIN A LAW
OF PRIVILEGE
KRISTINA ANDERSSON
ANNAH HASSELGREN
Andersson, K & Hasselgren, A. Förändringar av en rättighetslag. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, 2009.
We have studied a legal privilege that individuals with certain kinds of handicap can have a right to here in Sweden.
The rights that individuals with certain kinds of handicap have are written in a law named: law (1993:387) on support and service for certain disabled persons. We have studied the changes with a focus on personal assistance effort. We have also looked at a proposal for a new effort to replace a part of personal assistance. This proposed effort will be named personal service with housing. We are wondering whether these efforts will be of such quality, in case of a possible change, that they can be included in a law of privilege.
We have gathered our materials mainly through five interviews with six informants. We have also studied different texts, including the bill, various municipalities’ remarks to the bill and articles.
Our study showed a large scepticism towards the proposal on personal service with housing. Overall the opinions we came across were expressing doubt regarding the bill for changes in the law on support and service for certain disabled. Though we also reached the conclusion that there are some positive suggestions within the bill. One of the more positive aspects was a more rigid control of those who hire personal assistants.
Our conclusion is that even if the effort personal assistance can still be seen as a right after a possible change, the new proposal on personal service with housing cannot be considered to be a just right for individuals with certain kinds of handicap. Thus the suggested effort of personal service with housing cannot be included in a law of privilege.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 4
BAKGRUND 5
LSS – hur den ser ut idag 5
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade 5
Personlig assistans 6
SOU 2008:77 Möjlighet att leva som andra 6
SYFTE 7
FRÅGESTÄLLNING 7
METOD OCH MATERIAL 8
Intervju del 8 Dokument del 10 Metodreflektion 11 EGNA ERFARENHETER 11 TEORETISKA RAMAR 12 Rättviseteori 13 Rättighetsteori 14 TIDIGARE FORSKNING 15 RESULTATREDOVISNING 17
Ekonomi ligger bakom förslaget 18
Avslutande reflektioner 18
Förslaget om förändring i insatsen personlig assistans 19
En huvudman 19
Golvet på 20 timmars grundläggande behov 20 Förslaget om att det femte grundläggande behovet
skall tas bort 20
Bedömning 21
Förslaget för minskning av dubbelbemanning 23 Förslaget till kontroll av assistenter 24 Förslaget om länsstyrelsens kontroll av
assistansanordnarna 26
Avslutande reflektioner 27
Förslagen till den nya insatsen personlig service med
boendestöd 30
Hemtjänstlik 31
Förslaget om att ledsagning skall ingå i insatsen 33 Skeptiska inställningar till insatsen 33
Avslutande reflektioner 34
SLUTDISKUSSION 36
LITTERATUR 40 Lagar 40 Artiklar 40 Internet källor 41 Intervjuer 42 BILAGA 43 Intervjufrågor försäkringskassan 43 Intervjufrågor LSS-handläggare 44 Intervjufrågor informant 3 45 Intervjufrågor informant 4 46
INLEDNING
Med denna uppsats vill vi huvudsakligen belysa olika synpunkter av en eventuell lagändring i lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Vårt avstamp utgår från förslag i SOU 2008:77 som eventuellt kommer träda i kraft 2010. Denna SOU rapport studerar vi ur ett rättviseperspektiv samt utifrån ett rättighetsperspektiv.
Förslagen i SOU 2008:77 innebär stora ändringar i lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Den största ändringen rör insatsen personlig assistans. Förslaget i SOU 2008:77 är bland annat att det skall vara en huvudman, för personlig assistans, nämligen försäkringskassan. Idag har kommun och försäkringskassan delat ekonomiskt ansvar för personlig assistans. I SOU 2008:77 finns även andra förslag, men i vår uppsats ligger fokus enbart på personlig assistans. Därför har vi valt att lyfta fram de delar i SOU 2008:77 som rör personlig assistans men även förslaget till den nya insatsen personlig service med boendestöd.
Vissa personer som idag har personlig assistans, kommer inte att få behålla denna insats om förslagen går igenom. En ny insats kommer att finnas i lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, om förslaget träder i kraft. Den föreslagna insatsen kallas personlig service med boendestöd och skall ersätta personlig assistans för de personer som inte uppnår de 20 timmars grundläggande behov som krävs för att få personlig assistans. Vidare framgår det att denna nya insats skall vara hemtjänstlik. Detta förslag väckte intresse och tankar hos oss. Vi upplever en otydlighet i SOU 2008:77 om hur detta ska se ut i praktiken. Innebär detta att olika människor skall utföra insatsen hos personer med
funktionsnedsättning och kan det verkligen bli bättre än att ha en eller ett par regelbundna assistenter? Kommer förslaget på den nya insatsen personlig service med boendestöd kunna ses som rättvist och en rättighet för de personer som tidigare varit berättigade till insatsen personlig assistans.
Anledningen till att vi valt detta ämne är att vi båda har en bakgrund som
personliga assistenter och har med oss erfarenheter därifrån. Vi tycker att insatsen personlig assistans fungerar bra vid de tillfällen där brukare och assistent kommer överens och trivs tillsammans.
I och med att vi arbetat som personliga assistenter blev vi nyfikna på den eventuella lagändringen. Vi vill studera hur det skulle komma att påverka de personer som har insatsen personlig assistans ur ett rättighetsperspektiv och rättviseperspektiv. Därför blev vi även nyfikna på hur den föreslagna insatsen personlig service med boendestöd skall fungera i praktiken.
Fortsättningsvis i arbetet kommer vi att använda oss av förkortningarna LSS (lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade), LASS (lag
(1993:389) om assistansersättning samt SoL (Socialtjänstlagen (2001:453). Vi har också valt att kalla de personer som har insatser via LSS för brukare genomgående i texten.
BAKGRUND
I detta avsnitt kommer vi först att beskriva hur LSS ser ut idag rörande personlig assistans. Även en beskrivning av vad personlig assistans innebär ges. Vidare förklarar vi kort vad förslagen i SOU 2008:77 står för när det gäller personlig assistans. Allt detta är relevant och ligger till grund för vår kommande
resultatredovisning.
LSS – hur den ser ut idag
LSS är en rättighetslag vilket innebär att om en person tillhör en av de tre personkretsarna kan man ha rätt till att utkräva de insatser som ingår i LSS. Vi berör de relevanta delar ur LSS lagen som rör personlig assistans. Vi beskriver även tydligt vad personlig assistans står för under en egen rubrik.
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Målet med LSS är att personer med omfattande funktionshinder ska kunna leva ett självständigt och ett värdigt liv. Tanken är att deras liv ska kunna vara så likt en icke-funktionshindrad persons liv som möjligt (Proposition 1992/93:159).
”1§ Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer
1. med utvecklingstörning, autism eller autismliknande tillstånd, 2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder
efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och
därmed ett omfattande behov av stöd och service.” (lag (1993.387) om stöd och service till vissa funktionshindrade)
Av LSS framgår att man måste tillhöra en av de tre personkretsarna i 1§ LSS för att få insatser via LSS vilket innebär att inte alla funktionshindrade kan ta del av insatser i LSS. LSS lagen gäller inte för de som får funktionshinder på grund av normalt åldrande. Med funktionshinder menar man medfödda eller förvärvade funktionshinder, psykiska eller fysiska som har uppkommit i samband med sjukdom eller skada (lag (1993.387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade).
I 9§ LSS står det särskilt om insatserna för stöd och service för vissa
funktionshindrade. Där kan man finna de insatser man kan få inom LSS så som personlig assistans och ledsagarservice (lag (1993.387) om stöd och service till vissa funktionshindrade). Målet med ledsagarservice är att kunna få personen delaktig i samhällslivet och kunna ha kontakt med andra. I 9a§ kan man hitta fler detaljer så som riktlinjer om vem som kan ta del av personlig assistans.
Det visas tydligt i lagen vem som har rätt till LSS och vad som ingår i LSS. Det är dock inte självklart att man har rätt till personlig assistans endast för att man ingår i en av personkretsarna. Bedömning måste även göras av individens behov.
Personlig assistans
Här presenterar vi personlig assistans så som insatsen ser ut i dagsläget, vem som får personlig assistans och vem som kan vara assistentens arbetsgivare.
Personlig assistans riktar sig till dem som har stora och varaktiga funktionshinder. För att få personlig assistans måste man ha ett eller flera grundläggande behov, dessa behov kan man finna i 9a § LSS. De grundläggande behoven är personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra samt behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade (lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, Försäkringskassans vägledning 2003:6 version 4). Som det ser ut idag går försäkringskassan in med assistansersättning när grundläggande behov överstiger 20 timmar och då går även övriga behov under assistansersättning, det vill säga LASS. LASS är den lag försäkringskassan använder sig av vid bedömning av assistansersättning. Har man grundläggande behov på 20 timmar eller mindre går kommunen in och betalar assistansen både för de grundläggande behoven och för de övriga behoven. SoL är en generell lag som skall träda in när LSS inte räcker till. Har man som brukare till exempel inte tillräckligt med timmar i LSS kan SoL träda in med exempelvis hemtjänst för att täcka upp.
Assistansen kan komma antingen från privat assistansbolag, kommunen eller kan brukaren själv välja att vara arbetsgivare. Det är viktigt att se till att assistansen ger brukaren det självständiga och oberoende liv som han/hon vill ha.
SOU 2008:77 Möjlighet att leva som andra
Uppdraget för LSS kommittén, som tillsattes i juli 2004, är att få en övergripande bild av LSS och personlig assistans (Pressmeddelande, 2008). I en artikel ”Skär bort tre miljarder av stödet till handikappade”, skriven av LSS kommitténs ordförande Kenneth Johansson för Dagens Nyheter, skriver Johansson att en huvudsaklig fråga i de direktiv LSS kommittén har är att titta på om LSS fungerar som verktyg för de mål handikappolitiken satt upp. SOU 2008:77 blev förslagen på ändringar inom LSS, en av ändringarna innebär bland annat att personlig assistans kommer gå över helt och hållet från kommun till stat. Detta för att endast ha en huvudman. Med en huvudman menar man att man ska minska dubbelarbetet (SOU 2008:77). Med dubbelarbete menas att det idag blir dubbelarbete då både kommun och försäkringskassan har hand om personlig assistans och därmed dubbla aktörer som måste arbeta med utredningar.
Några av de andra viktiga förslagen är att kontroll skall införas för dem som vill arbeta som personlig assistent för barn och ungdomar. Dock gäller detta inte föräldrar som är assistenter åt sina barn (SOU 2008:77).
Assistansanordnare skall bli kontrollerade, man måste få ett godkännande från länsstyrelsen för att få driva ett assistansbolag (SOU 2008:77).
Insatsen personlig assistans skall endast ges till de personer som har
grundläggande behov som överstiger 20 timmar. Ett av förslagen i SOU 2008:77 är att personer som är över 21 år dessutom måste kunna visa att han/hon, utöver grundläggande behov, har övriga behov så som till exempel städning (SOU 2008:77).
Den nya insatsen personlig service med boendestöd kommer att utgå från att man bor i ordinärt boende och inte i gruppbostad. Denna insats har ett tak på 40 timmar i veckan och den kommer att gälla för de brukare vars grundläggande behov inte överstiger 20 timmar och därmed inte har rätt till personlig assistans. Vidare beskrivs denna insats som att den skall vara hemtjänstlik, därtill skall den vara likartad insatsen personlig assistans. Om denna insats går igenom anses inte ledsagarservice behövas och skall då inte finnas med i lagen, som enskild insats, utan den kommer att ingå i den nya insatsen personlig service med boendestöd (SOU 2008:77).
SOU 2008:77 ger även som förslag att det femte grundläggande behovet ”behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade” skall tas bort. Det femte grundläggande behovet innebär att personer som arbetar med en person med funktionsnedsättning skall ha ingående kunskaper om brukaren som andra människor inte har kunskap om. Ingående kunskap kan vara till
exempel de fall då brukaren har epilepsi. Vid de fallen bör assistenten ha ingående kunskap kring hur brukaren fungerar och reagerar vid epileptiska anfall.
Ett syfte med att göra ändringar inom personlig assistans är att minska
kostnaderna med 3 miljarder för insatsen under åren 2010 – 2013. Genom åren har personlig assistans ökat mer än vad man trott. Ett annat syfte är att reglerna inom personlig assistans måste bli klarare, därför vill man samla de bestämmelser som rör personlig assistans i en lag, LASS skall alltså gå från separat lag till att ingå i LSS. Ytterligare ett syfte är att staten ska stå för kostnaderna vid personlig assistans och att det måste finnas en kontroll över assistansen (SOU 2008:77).
SYFTE
Vi kommer att studera SOU 2008:77 med utgångspunkt från dess förslag om ändringar inom LSS, avseende personlig assistans. Vi kommer även att fördjupa oss i införandet av insatsen personlig service med boende stöd som är tänkt att ersätta personlig assistans för vissa brukare.
Vårt syfte är att studera hur personlig assistans och den föreslagna insatsen personlig service med boendestöd skall kunna komma att fungera i praktiken för brukarna. De synpunkter och åsikter vi får fram, genom bland annat de intervjuer vi gjort och de remissyttranden vi tagit del av, kommer vi att analysera utifrån ett rättvise- och rättighetsperspektiv. Vi tar även hjälp av en del artiklar för att få en tydligare bild.
FRÅGESTÄLLNING
Vår övergripande fråga i denna uppsats är vilka konsekvenser det kan komma att bli om förslagen i SOU 2008:77 angående personlig assistans och personlig service med boendestöd går igenom.
Denna övergripande fråga kommer vi att studera genom ett rättvise- och rättighetsperspektiv. Det gör vi genom att studera om personlig assistans
fortfarande kan anses vara en rättighet i en rättighetslag. Dessutom kommer vi att studera om den föreslagna insatsen personlig service med boendestöd kan
METOD OCH MATERIAL
I detta avsnitt vill vi ge en övergripande bild av hur vi har gått tillväga med uppsatsen. Vi har valt att göra en kvalitativ studie då vi ville komma bakom orden i SOU 2008:77 och nå de personliga synpunkterna på en del av förslagen. Vi valde denna metod då vi ansåg att den är mest relevant för vårt syfte.
En kvalitativ intervju innebär att man intervjuar de informanter man anser lämpar sig bäst för det man vill uppnå med det man skall skriva. Meningen är att man skall förstå egenskapen hos något (Svensson & Starrin, 1996). I vårt fall innebär det att vi skall försöka förstå vilka konsekvenser det kan komma att bli i insatsen personlig assistans om förslaget går igenom. Vi vill även försöka studera de konsekvenser det eventuellt kan bli om den föreslagna insatsen personlig service med boendestöd går igenom.
Utifrån de texter vi tagit del av, i form av remissyttranden och artiklar, har vi tagit ut de delar som rör vårt uppsatsämne. Vi har sedan satt dessa i relation till de svar vi fick genom våra intervjuer.
Vi har valt att göra fem intervjuer där vi har utgått från personer som arbetar med personlig assistans på olika sätt. Vi har även studerat åtta remissvar, lag
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, försäkringskassans vägledning samt artiklar, som handlar om förslagen i SOU 2008:77, för att finna synpunkter och åsikter om en del av förslagen.
Det material vi har samlat in har vi bearbetat genom att fokusera på brukarnas rättigheter i form av självbestämmande, trygghet och frihet. Dessa rättigheter ingår i insatsen personlig assistans. Vi har även studerat förslaget till insatsen personlig service med boendestöd och hur detta förslag kan fungera i praktiken om förslaget går igenom. Dessutom vill vi se vilka konsekvenser som eventuellt kan uppkomma om den föreslagna insatsen går igenom så som förslaget ser ut idag. Följaktligen har vi plockat ut de delar ur vårt material som vi kan koppla till rättigheter för brukarna. Vår resultatredovisning kommer i största del baseras på våra fem intervjuer.
På det sätt som vi har arbetat med uppsatsen har inneburit att vi suttit tillsammans och skrivit. Det enda vi har skrivit på skilda håll är transkriberingarna av våra intervjuer. Vi har båda läst samma material och har liknande förförståelse för vårt material, då vi båda arbetat som personliga assistenter.
I och med att vi har valt att ta hjälp av både intervjuer och av texter tydliggör vi detta här nedan genom att kalla en del för intervju del och en del för dokument del. Dessutom har vi en underrubrik med metod reflektioner.
Intervju del
Vi har valt att genomföra fem intervjuer med sex olika informanter. Dessa
informanter arbetar på olika sätt med personlig assistans och det är grunden till att vi valde ut dem. En del av våra informanter har redan varit involverade i förslagen i SOU 2008:77. De andra av våra informanter kommer att bli berörda om
Intervjuerna vi har genomfört är med en handläggare för assistansersättning på Försäkringskassan, som vi kallar informant 1. Två kommunala LSS handläggare som vi intervjuade tillsammans, vilka vi kallar informanter 2.
Vidare har vi intervjuat en person som har suttit med i utformningen av Malmö Stads remissyttrande till LSS kommittén. Detta genom att bland annat hämta in de olika stadsdelarnas åsikter angående förslagen i SOU 2008:77. Informanten arbetar gentemot kommunstyrelsen men även som samordnare ut mot
stadsdelarna i Malmö. Tidigare har denna informant arbetat som myndighetschef men även som LSS handläggare, detta är vår informant 3.
Vi intervjuade även en person som var Malmö Stads representant i den kommunala referensgruppen inför SOU 2008:77. Detta är vår informant 4. Referensgrupperna kom till för att Assistanskommittén, som det hette 2004 och som sedan kom att kallas LSS kommittén, skulle kunna testa olika idéer gentemot dessa grupper. Övriga referensgrupper var bland annat assistansanordnare,
brukare och försäkringskassan. I informantens referensgrupp ingick cirka 10 kommuner där Malmö, Göteborg och Stockholm var representerade, sedan var det en spridning mellan kommuner i landsorter. Referensgrupperna träffades vid fyra tillfällen i Stockholm under fyra till fem dagar per gång, där de fick olika
uppgifter att arbeta med och fundera över av LSS kommittén.
Dessutom har vi intervjuat grundaren till ett privat assistansbolag som även har privata erfarenheter av personlig assistans, detta är vår informant 5.
Anledningen till att vi valt dessa informanter är för att få en bredd av olika yrkeskategorier som arbetar med personlig assistans. Vi har även intervjuat personer som varit delaktiga på ett eller annat sätt i SOU 2008:77. De har alla arbetat med personlig assistans i någon form och de har alla tagit del av förslagen i SOU 2008:77. Vi valde att intervjua en handläggare på försäkringskassan då ett förslag är att försäkringskassan skall vara huvudmannen som ansvarar för hela insatsen personlig assistans. De två kommunala LSS handläggarna valde vi då det är kommunen som står på förslag att handlägga den föreslagna insatsen personlig service med boendestöd. Vi har även undersökt vad LSS handläggarna ansåg om förslagen rörande insatsen personlig assistans. För att få en djupare förståelse valde vi även att ta kontakt med personen som sammanställde remissyttrandet från Malmö Stad angående förslagen i SOU 2008:77. Därtill intervjuade vi en person, som satt med i den kommunala referensgruppen i LSS kommittén, för att ta del av de tankar som informanten hade vid deltagandet i referensgruppen. Det privata assistansbolaget tog vi kontakt med då vi ville få en liten inblick i hur
assistansanordnare tolkar förslagen.
De frågor vi valt att ställa till informanterna rör främst den nya insatsen personlig service samt kontrollen, både över assistansanordnare och över assistenter, som eventuellt skall införas. Dessutom har vi ställt frågor om hur det blir för brukare som har insatsen personlig assistans idag, och som inte når upp till golvet på 20 timmar, om förslagen går igenom.
I enligt med informantens önskan vid första intervjun spelade vi inte in intervjun utan antecknade och fick respons på våra anteckningar av informanten via email. Övriga intervjuer har vi spelat in och transkriberat. Transkriberingen har vi sedan
skickat till respektive informant för eventuella kommentarer. Samtliga intervjuer har skett på informanternas respektive arbetsplatser.
Vi stötte på problem med att hitta ett privat assistansbolag som ville ställa upp på intervju. De tankar som väcktes hos oss var att de möjligen inte är insatta i
förslagen i SOU 2008:77. Dock fick vi tillslut kontakt med ett assistansbolag som gärna ställde upp på intervju.
Dokument del
Vi har valt ut åtta remissyttranden, dessa är från Malmö Stad, Lunds kommun, Kommunförbundet Skåne, Försäkringskassan, Handikappförbundet, PARO (Privata assistansanordnares riksorganisation), Assistansanordnarna där de flesta större assistansanordnare samlas för att diskutera bland annat arbetsgivarfrågor samt Föreningen JAG som är ett privat assistansbolag såväl som en
intresseorganisation för personer med funktionsnedsättning. Dessa har vi valt då de täcker synpunkter från kommuner, försäkringskassan, assistansbolag och brukarna själva.
Vi kommer att beröra centrala delar i LSS som är relevanta för vår uppsats. Vi kommer även att nämna LASS. I denna lag kommer vi dock inte gå in i specifika lagrum. Detsamma gäller SoL.
Vi har studerat delar av försäkringskassans vägledning då denna togs upp under en av våra intervjuer. Vi tog bland annat del av vägledningens beskrivning av de fem grundläggande behoven. Detta då en person med funktionshinder måste ha svårigheter med något av dessa fem grundläggande behov.
Vi har tagit del av Monica Larssons avhandling ”Att förverkliga rättigheter genom personlig assistans”, där Larsson behandlar personlig assistans från det att den infördes till så som den ser ut idag. Larsson har skrivit sin avhandling utifrån ett rättighetsperspektiv. Vi har valt att ta del av denna avhandling då en del av vår analys baseras på ett rättighetsperspektiv.
Vi har även hittat en del intressanta artiklar från Internet som vi kommer att använda oss av i vårt arbete. Bland annat en intervju som Independent Living Institute gjort med Kenneth Johansson som är ordförande i LSS kommittén. Andra artiklar vi hittat rör SOU 2008:77, artiklar om personlig assistans och vad som kan hända med brukare längre fram i tiden om förslaget går igenom. Artiklarna har vi använt för att kunna styrka en del svar vi fått i intervjuerna, men också för att få ytterligare djup i vår uppsats.
Då vi har mycket egna erfarenheter inom området personlig assistans kommer vi att ha ett separat avsnitt med våra erfarenheter. Vi kommeräven att använda oss av de erfarenheterna i vår slutdiskussion för att komma med exempel från verkligheten.
Vi vill dock än en gång poängtera att det centrala i vår uppsats är de fem intervjuer som vi genomfört.
Metod reflektion
Vi upplever att vår metod med kvalitativa intervjuer och en del texter varit
informativ och givande. Vi har dock valt att endast intervjua personer som arbetar med personlig assistans på en administrativ nivå för att få ett enhetligt perspektiv. Vi är införstådda med att det vi har tagit del av endast befinner sig på
spekulationsnivå. Detta på grund av att SOU 2008:77 endast är ett betänkande och förslagen ännu inte är fastslagna att träda i kraft. Detta är även en del av vårt syfte. Förslaget SOU 2008:77 är ett förslag till ändring i en lag som myndigheter har att rätta sig efter. Därmed ser vi inga problem med att vi endast fått synpunkter och tankar då våra informanters synpunkter är väl grundade i erfarenheter och kunskap.
Vi har funderat över att informanten kan känna en press då de representerar flera olika människor så som en hel myndighet. Informantens rädsla kan ligga i att säga sina personliga åsikter som inte representerar myndighetens policy.
Vidare har vi reflekterat kring att vi i vår uppsats inte intervjuat någon brukare. Den största anledningen till att vi valde bort intervjuer med brukare är på grund av att det kan vara ett känsligt ämne. Det kan även vara svårt att finna brukare som vill och kan ställa upp på en intervju. Vårt ämnesval kan därtill skapa en onödig oro för brukare då man inte vet om förslaget kommer gå igenom.
Vi är nöjda med den metod vi valt och med det material vi fått fram. Vi anser att vi fått ta del av den information vi behövt för vår uppsats.
EGNA ERFARENHETER
Under denna rubrik tar vi upp våra egna yrkeserfarenheter som personliga
assistenter. Vi har arbetat som assistenter under tio respektive fyra år. Vi har båda erfarenheter från olika brukare, dels vuxna med utvecklingsstörning och CP skador, MS sjuka och ett barn med svår epilepsi och utvecklingstörning. De vuxna har bott i eget boende medan barnet bodde hemma med föräldrar och syskon. En av oss har arbetat enbart inom det kommunala och den andra enbart inom det privata området.
Det kan finnas ett visst mått av maktlöshet man kan befinna sig i som assistent. Ett exempel på det var när en av oss var på utlandssemester med sin vuxna gravt utvecklingsstörda brukare. Det var två assistenter totalt med på den resan och under resan gång kom det fram att den andra assistenten inte behandlade brukaren med den respekt och värdighet som man skall göra. Väl hemma kontaktades assistansbolaget och det som hänt under resan berättades. Assistansbolaget ville att assistenterna själva skulle reda ut det som hänt och när det var gjort skedde inget mer, trots att även den dagliga verksamheten som brukaren gick på också vittnade om assistentens otillbörliga beteende. Upplevelsen var att
assistansbolaget sätter de anhöriga och deras välmående i främsta rummet. De anhöriga är de som bestämmer vem som ska utföra assistansen och därmed är de som har makten över pengarna. Detta var kulmen på flera års försök att få både assistansbolaget och de anhöriga att lyssna på vad som var bra för brukaren och vad som inte var det.
En av oss har upplevt att en brukare som behöver hjälp och stöttning vid sina måltider ibland fick uppleva assistenter som blev besvärade av brukarens mat situation. Assistenterna upplevde det som motbjudande när brukaren åt, torkade hela tiden brukaren runt munnen och tyckte att hela måltiden tog för lång tid. Vi har även upplevt assistenter som exempelvis har velat se en speciell film på bio och därför gått ditt med brukaren. Därmed slipper assistenten betala själv, då man får ersättning för aktiviteter.
En annan upplevelse vi har med oss är osäkerheten för en brukare när han/hon inte vet vem som kommer som ersättare för en assistent som är sjuk kan skapa en oro för brukaren. Det kan förekomma att en okänd assistent kommer till brukaren och inte kan brukarens rutiner. Detta skapar extra arbete för assistenten som redan är på plats för att förbereda för assistenten som eventuellt inte varit hos den brukaren tidigare. Dessutom får assistenten försöka stilla brukarens oro.
Detta gäller även då nya assistenter skall skolas in hos en brukare. Detta kan upplevas som besvärande för brukaren, att ytterligare en ny och okänd människa skall komma brukaren nära inpå livet. Dessutom kan det kännas osäkert för brukaren att inte veta vad den nya assistenten har för bakgrund. Vi har både upplevt att nya assistenter, som skall skolas in, allt för ofta inte dyker upp på överenskomna tider för bredvidgång. Detta kan skapa en negativ uppfattning för brukaren samt göra att brukarens tillit för nya assistenter är nästintill obefintlig. Våra egna erfarenheter kommer vi att återkomma till för att diskutera dessa i vår slutdiskussion. Den övergripande frågan är hur våra upplevelser vi har tagit upp påverkar brukaren om förslagen i SOU 2008:77 går igenom.
TEORETISKA RAMAR
I vår resultatredovisning kommer vi att fokusera på en insats som redan finns i lagen, personlig assistans. Detta för att analysera om denna insats fortfarande kan anses som en rättighet om förslagen i SOU 2008:77 går igenom. Vi kommer även att studera den eventuellt nya insatsen personlig service med boendestöd och koppla dessa två insatser till John Rawls rättviseprincip. Därtill kommer vi att koppla dem till ett rättighetsperspektiv som vi tagit del av i Monica Larssons avhandling”Att förverkliga rättigheter genom personlig assistans”.
Vi kommer att studera personlig assistans som rättighet och inte som en social förmån för personer med funktionsnedsättning. Personlig assistans skulle kunna ses som en social förmån då insatsen är till för att stödja och hjälpa individer med stort hjälpbehov. Att det är en rättighet styrks av att LSS är en rättighetslag. Det finns dock en del rättsteoretiker som hävdar att sociala förmåner inte kan förvandlas till sociala rättigheter genom lagstiftning. Som skäl till detta menar man att samhället med sina sociala förmåner inte kan nå upp till de krav som behövs för att det ska kunna definieras som sociala rättigheter (Larsson, 2008). Vi kommer dock inte att utgå från det vi studerar i vår uppsats som en social förmån. Vi studerar en del av de eventuella förändringar i en lagstiftning som ska ge en del personer med funktionsnedsättning vissa rättigheter, samt en rättvis fördelning av de resurser som finns i insatsen personlig assistans i LSS.
Anledningen till att vi valt både ett rättviseperspektiv och ett rättighetsperspektiv är på grund av att LSS är en rättighetslag vilket gör insatsen personlig assistans till
en juridisk rättighet. Denna rättighet skall även ge personer med funktionshinder en rättvis utjämning i samhället och göra att de kan delta i samhället på lika villkor som andra människor. Vi anser att det är relevant att studera förslaget ur dessa perspektiv då vi bland annat frågar oss om förslaget till den nya insatsen personlig service med boendestöd verkligen kan ses som en rättvis rättighet. Eftersom vi är intresserade av att studera en del av förslagen i SOU 2008:77 ur ett rättviseperspektiv har vi valt att utgå från delar av John Rawls rättviseteori. Vi kommer även att studera en del av förslagen ur ett rättighetsperspektiv. Rättviseteori
John Rawls anser att rättvisa ligger främst i grundstrukturen av ett samhälle. Denna grundstruktur är ett system med regler i det offentliga. Dessa regler ska få individerna att agera tillsammans för att skapa ökade gemensamma fördelar. Samtidigt ska en del av fördelarna även tillskrivas var och en. Rawls utgår från två rättviseprinciper. Dessa principer uttrycker Rawls så här:
”Första principen: Alla ska ha samma rätt till de mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att andra har ett liknande system av för alla lika stora friheter.
Andra principen: sociala och ekonomiska ojämlikheter skall ordnas så att de både a) rimligtvis kan väntas vara till allas fördel, och b) är knutna till befattningar och ämbeten som står öppna för alla.” (s. 76) I den första principen menar Rawls att de grundläggande friheterna ska vara lika för alla. En av de friheter som Rawls lyfter upp är den personliga friheten där Rawls anser att den personliga integriteten ingår (Rawls, 1996). Vår tolkning av den grundläggande friheten är att de funktionshindrade skall kunna ha samma möjligheter som övriga människor i sin vardag trots sitt funktionshinder. Ett exempel på detta kan vara en rullstolsburen individ som inte når upp till översta hyllan i kylen. För att kunna tillgodose denna individ friheten att kunna nå upp till den översta hyllan kan en assistent vara lösningen till en ökad frihet.
Med den andra principen säger Rawls att olika befattningar skall vara öppna så att vem som helst ska kunna inneha dem. Rawls trycker även på att de sociala och ekonomiska ojämlikheter som kan finnas ska trots denna ojämlikhet vara till allas fördel, det vill säga att alla skall ha det bra (Rawls, 1996). Denna princip kommer vi endast att använda oss av under rubriken Ekonomin ligger bakom förslaget. Den första principen har alltid förtur gentemot den andra principen och det är den vi kommer att främst använda oss av i vårt arbete. Detta på grund av att den första principen är ett skyddsnät mot kränkningar av de grundläggande friheter som alla har rätt till och som inte kan gottgöras genom förbättringar av det ekonomiska och av det sociala (Rawls, 1996).
Dessa två principer gäller främst samhällets grundstruktur. Principerna skall se till att fördelningen av skyldigheter och rättigheter fungerar samt att de skall justera fördelningen av de förmåner man kan få genom det ekonomiska och det sociala. (Rawls, 1996)
Rawls menar att friheten i den första principen måste sättas främst. Detta kan göras genom att applicera en prioritetsregel.
”Priorietetsregeln: Rättviseprinciperna ska rangordnas i lexikalisk ordning och därför kan friheten endast inskränkas endast för frihetens skull. Det förekommer två fall: a) en mindre omfattande frihet måste stärka hela detta frihetssystem som är gemensamt för alla, och b) en frihet som inte är lika för alla måste vara acceptabel för de medborgare vars frihet är mindre” (s. 244)
Rawls anser att om vissa skall få en inskränkt frihet måste detta ske på ett sådant sätt att det stärker de övriga medborgarna i deras frihet. Samtidigt måste de vars frihet inskränks acceptera att detta sker och att det är godtagbart för dem. Rawls diskuterar att frihet främst skall prioriteras för dem som har minst frihet och därmed måste kompenseras för detta. Utgångspunkten för denna kompensation skall alltid vara från den som har minst frihet (Rawls, 1996). Man skall se till de svaga och se från deras synvinkel för att de ska få det så bra som möjligt och kunna leva på lika villkor som alla andra. Vi kommer, som tidigare nämnts, att använda oss av Rawls första rättviseprincip. Vi kommer även att använda oss av Rawls prioritetsregel eftersom den stärker den första rättviseprincipen.
Rättighetsteori
Vi har även valt att studera en del av förslagen i SOU 2008:77 ur ett
rättighetsperspektiv, till det har vi tagit del av Monica Larsson avhandling ”Att förverkliga rättigheter genom personlig assistans”. Larsson ser på begreppet rättighet ur två vinklar. Den ena vinkeln är en juridisk rättighet och den andra vinkeln är rättigheter som sociala mål, det vill säga att de inte är lagstadgade. Vidare menar Larsson att det är hur rättigheten uttrycks som avgör för den enskilde individen om den har en rättighet eller inte (Larsson, 2008). Är rättigheten lagstadgad innebär det att individen kan ha rätt till den om han/hon uppfyller vissa kriterier. Är rättigheten endast ett socialt mål är det ingenting man har någon rätt till, däremot kan det vara ett mål att uppnå. Detta kan ses till exempel i insatsen personlig assistans som idag är en laglig rättighet för de personer som uppfyller kriterierna som behövs för att få insatsen. Personlig assistans är till för att uppnå ett självbestämmande och en individuell frihet. Hade personlig assistans endast varit ett socialt mål hade inga individer haft rätt till insatsen. Dock hade idén personlig assistans då kunnat vara ett socialt mål att nå för de individer, som i sin svagare ställning i samhället, inte har lika frihet och självbestämmande som andra människor har.
Med rättighet anser vi till exempel att personer med funktionsnedsättning har rätt till ett värdigt och fullödigt liv. Detta innebär bland annat att dessa personer ska ha rätt till sådant stöd som gör att de kommer att få ett liv likvärdigt det de skulle ha haft utan sitt funktionshinder. LSS är en rättighetslagstiftning som ska fungera som ett verktyg till personer med funktionsnedsättning och ge dem ett fullödigt liv. Lagen innebär att om man ingår i en av de tre personkretsarna kan man få rätt till de insatser som finns i LSS.
I sin avhandling skriver Larsson att rätten till personlig assistans även leder till övriga rättigheter som följer med insatsen personlig assistans. Det kan exempelvis vara rättigheten för en person med funktionsnedsättning att delta ute i samhället på lika villkor som övriga individer. Larsson skriver vidare att den reglering av rättigheter som ligger till grund för personlig assistans är tanken att vi alla är
medborgare oavsett funktionsnedsättning eller inte (Larsson, 2008). Vi tolkar detta som att vi alla har samma rätt till livet, samhället och oss själva samtidigt som vi alla har samma skyldigheter gentemot varandra, oss själva och samhället. Larsson skriver också att personlig assistans som rättighet är byggd på de mål inom handikappolitiken som leder till valfrihet och en rätt till att få bestämma själv (Larsson, 2008). I personlig assistans kan man se detta genom individens rätt till att få välja vem som skall komma hem till honom/henne och arbeta som personlig assistent. Genom personlig assistans kan personen med
funktionsnedsättning även säga vad han/hon behöver hjälp med, hur mycket hjälp han/ hon behöver och vem som skall samordna assistansen. Det kan vara ett privat assistansbolag, som egen arbetsgivare eller genom kommunen. Detta är en
grundläggande valfrihet som styrker individen i sitt liv och ger honom/henne den tillgång till samhället han/hon behöver för att kunna utöva sitt liv så som han/hon själv önskar.
Vidare skriver Larsson att personlig assistans även utgår från en del ledande grundsatser inom handikappolitiken. Dessa grundsatser är sådana som till exempel eget inflytande, kontinuitet och delaktighet. Detta gör att en person med
funktionsnedsättning har rättigheter likvärdiga andra människors (Larsson, 2008). Att ha insatsen personlig assistans ger en person med funktionsnedsättning
trygghet i att veta vem det är som finns i personens liv och det ger personen möjlighet till delaktighet i samhället. Det ger även personen makt över sitt eget liv, att påverka, kunna välja och framför allt, att kunna säga nej, att inte behöva finna sig i andra människors välvilja.
Larsson påpekar även att personlig assistans är en individuell rättighet som är lagstadgad. Detta innebär att personlig assistans inte är en generell insats och den är inte en insats som myndigheter får välja om de skall ge eller inte. Personlig assistans är en rättighet som går att kräva rättsligt då ett beslut av myndigheten kan överklagas av individen till förvaltningsdomstolen (Larsson, 2008).
Ingår man i någon av de tre personkretsarna kan man bli berättigad till personlig assistans. Att få personlig assistans som insats innebär ett liv med valmöjligheter, ett liv där individen har kontroll, trygghet och möjlighet att leva som just den individen vill leva sitt liv.
Våra teoretiska ramar kommer vi att ha med i resultatredovisningen och därmed har vi ingen enskild analys avsnitt. Vi kommer att avsluta varje tema i vår resultatredovisning med en avslutande reflektion, där vi tar in teorierna samt analyserar vår empiri.
TIDIGARE FORSKNING
Vi har funnit en del forskning inom vårt ämne personlig assistans men kommer inte att redogöra för all forskning här. Vi har valt ut de forskningsområden vi upplever anknyter till vårt ämne och kommer visa var vi skiljer oss från övrig forskning.
Inom sfären av personliga assistenter har bland annat Socialstyrelsen i sin rapport ”Personlig assistans som yrke” tagit fasta på de problem som personliga
assistenter kan möta i sitt yrke. I rapporten analyserar Socialstyrelsen bland annat sitt material utifrån redan utförd forskning i Sverige. Andra studier har riktat in sig på själva yrkesgruppen personliga assistenter (Socialstyrelsen, 2007).
Monica Larsson skriver i sin avhandling ”Att förverkliga rättigheter genom personlig assistans” om forskning som inriktar sig på personer med
funktionsnedsättning och som använder sig av insatsen personlig assistans. Här finns studier om bland annat utvecklingen av kostnader för personlig assistans samt villkor för livet före och efter man fått insatsen personlig assistans (Larsson, 2008).
Socialstyrelsen har i sin rapport ”Personlig assistans en inventering av
forskningsläget” undersökt olika forskningsområden som berör personlig assistans (Socialstyrelsen, 2005).
Det finns rapporter där man har inkluderat brukarna i sina studier. Detta har gjorts genom olika forskningscirklar. Med hjälp av dessa cirklar har de bland annat kunnat få fram brukarnas tankar kring exempelvis personlig assistans (a a). Annika Jacobson har i sin studie ”Från vanmakt till makt” berört den förbättring av levnadsvillkor som assistansreformen medfört. Studien tar även upp
förhållandet mellan brukare och assistent. Insatsen personlig assistans har medfört att brukaren fått ökat inflytande i sitt liv. Trotts detta befinner sig brukaren alltid i ett underläge gentemot assistenten (Jacobsson, 2000).
En annan studie av Agneta Hugemark ” Motstridiga tendenser i
handikappomsorgen – professionalism versus personlig assistans” handlar om hur personer med funktionsnedsättning fått ett inflytande i sin vardag med hjälp av insatsen personlig assistans. Samtidigt blir inte alla berättigade till assistans och därmed får de inte det inflytandet över sitt liv (Hugemark, 1998).
I flera olika studier har man studerat de krav på kompetens som assistenter har. Brukarna själva vill oftast inte ha assistenter med vårdutbildning då brukarna anser att deras självbestämmande inskränks (Socialstyrelsen, 2005). En del
brukare kan anse att personal med vårdutbildning är för styrda i sitt arbete och inte kan lyssna till vad den enskilde brukaren vill och behöver. De som arbetar som assistenter vill dock gärna ha relevant fortbildning inom sitt yrkesområde (a a). Studier har gjorts inom rättighetslagarna LSS och LASS, bland annat har Anna Hollander gjort en studie som heter ”Rättighetslag i teori och praxis”. I sin studie har Hollander kommit fram till att det finns svårigheter inom den praktiska användningen av lagen men även inom den juridiska delen av LSS. En svårighet Hollander nämner är att det är svårt att definiera en tydlig precisering inom de tre personkretsarna (Hollander, 1995).
I Socialstyrelsens rapport ”Personlig assistans. En inventering av forskningsläget” visar fler studier att LSS och LASS innehåller två begränsningar. Den första begränsningen omfattar att brukaren måste vara stark och drivande, eller måste ha en person i sin närhet som driver åt honom/henne, för att kunna ta del av
rättigheterna som finns i insatsen personlig assistans. Den andra begränsningen inrymmer det faktum att även drivande personer kan ha svårt att få rätt i domstol i de fall överklagande av beslut sker (Socialstyrelsen, 2005).
Independent Living Institute växte fram i USA under 1960-talet. År 1984 kom det till Sverige i form av föreningen Stockholm Independent Living, STIL. En av föreningens viktigaste ideologier är att personer med funktionsnedsättning skall ha rätt till att själva bestämma över sina liv, att de skall ha lika villkor samt självrespekt. En studie som har gjorts visar att Independent Living har växt fram bland annat som en följd av att samhället tidigare inte varit anpassat för personer med funktionsnedsättningar. Detta har medfört att brukarna inte kunna delta i samhället på lika villkor som övriga människor (Socialstyrelsen, 2005).
Monica Larsson har skrivit i sin avhandling ”Att förverkliga rättigheter genom personlig assistans” att den forskning som gjorts på personlig assistans kan ses ur tre perspektiv. Ett perspektiv är ur handikappolitiken och dess reform, ett annat perspektiv har sin utgångspunkt från dem som arbetar som personliga assistenter och det tredje perspektivet utgår från de personer som använder assistansen, det vill säga brukarna.
Vi har inte funnit någon som studerat denna eventuella lagändring ur ett rättighetsperspektiv tidigare. Därför har vi valt att studera en del av förslagen i SOU 2008:77 ur ett rättighetsperspektiv och ur en rättvisevinkel då de förslagen rör människor med stora hjälpbehov. Vi studerar bland annat det inflytande som brukarna kan få med insatsen personlig assistans respektive den förslagna insatsen personlig service med boendestöd.
Vi har intervjuat personer som arbetar administrativt runt brukarna. De personer vi intervjuat har kunskap om både lagar och brukare. Därmed kan de se olika situationer och eventuella konsekvenser som en brukare kan hamna i om förslaget går igenom. Dock har vi valt ut remissyttranden samt artiklar som lyfter upp brukarnas synpunkter. Vi har även tagit del av remissyttranden från
myndighetsperspektiv.
Den vinkel vi valt i vår uppsats skiljer sig från övriga studier på så sätt att vi ifrågasätter om insatserna personlig assistans och personlig service med
boendestöd fortsättningsvis kan ses som en rättighet om en del av förslagen i SOU 2008:77 går igenom. I andra studier studerar man bland annat hur personlig assistans fungerar i praktiken. Vi kommer inte att studera hur personlig assistans fungerar i praktiken. Däremot undersöker vi hur den eventuellt nya insatsen personlig service med boendestöd skall fungera i praktiken. Även om vi har ett brukarperspektiv kommer vi inte att tillhöra den forskningsgren som har
forskningscirklar med brukare, utan som nämnts tidigare kommer vi utgå från de som arbetar administrativt runt brukarna.
RESULTATREDOVISNING
Detta avsnitt har vi valt att dela in i två olika teman. Teman som baseras från en del av förslagen i SOU 2008:77. Dessa teman är: förslaget om förändring i insatsen personlig assistans samt förslaget till den nya insatsen personlig service med boendestöd. Under dessa teman har vi underrubriker som är kopplade till förslag inom de två teman. Varje tema avslutar vi med en reflektion där vi analyserar vårt material med hjälp av de teorierna vi valt. Vi kommer först att
beskriva en av de största anledningarna till att förslaget SOU 2008:77 kom till. Efter denna beskrivning har vi även ett kort reflektionsavsnitt.
Ekonomi ligger bakom förslaget
Det står ganska klart att det är ekonomiska grunder som ligger bakom förslagen i SOU 2008:77. Man vill spara in pengar på LSS genom insatsen personlig
assistans. Många är dock skeptiska till att de föreslagna ändringarna verkligen kommer att spara pengar. Tankarna finns att man endast flyttar kostnaderna från ett ställe till ett annat.
Som förslaget ser ut idag skall insatsen personlig assistans endast ha en huvudman. Detta innebär enligt förslaget att staten kommer ha merparten av kostnaderna. Dock anser en del att förslaget till insatsen personlig service med boendestöd kommer att innebära ökade kostnader i kommunerna då denna insats skall ligga hos dem.
I både en artikel av Jan Andersson, som han skrivit för Göteborgsposten, och i en artikel av Valter Bengtsson, som han skrivit för tidningen Föräldrakraft, förstår man att ekonomin ligger till grund för förslaget SOU 2008:77. Andersson skriver i sin artikel ”Otillräckliga förslag om personlig assistans…” att assistans
kostnaderna har sprungit iväg eftersom det från början var komplicerat att förstå alla de behov som inte kan ses hos de personerna med funktionsnedsättning (Andersson, 2008). Bengtsson menar utöver detta i sin artikel ”Nu börjar den verkliga striden om LSS” att kostnaderna kommer att fortsätta öka även om det kommer att ske i en mer långsam takt om förslagen i SOU 2008:77 går igenom (Bengtsson, 2008). Även våra informanter såg den ekonomiska orsaken som största grunden till att förslagen i SOU 2008:77 kom till. Våra informanter tror inte heller att förslaget kommer att innebära besparingar inom LSS. Även de flesta av våra informanter anser att kostnaderna kommer att öka för kommunerna i och med den föreslagna insatsen personlig service med boendestöd.
Idag uppgår kostnaderna för assistans till ungefär 20 miljarder om året och man räknar med en ökning på två miljarder per år. Med SOU 2008:77 vill man spara 3,3 miljarder. Assistansanordnarna har i sitt remissvar sett att statens kostnader när det gäller personlig assistans kommer att minska men kostnaden i helhet för personer med funktionsnedsättningar kommer inte att minska
(Assistansanordnarna, remissyttrande). Avslutande reflektion
Tanken med förslagen i SOU 2008:77 är att pengar skall sparas genom ändringar i LSS och främst inom insatsen personlig assistans. Detta motsäger många då den eventuellt nya insatsen personlig service med boendestöd kommer öka
kostnaderna för kommunen.
Rawls anser att även om det finns ekonomiska ojämlikheter så ska dessa
ojämlikheter inte påverka negativt så att någon hamnar i underläge (Rawls 1996). De ekonomiska besparingar man vill göra med en lagändring inom personlig assistans kan göra att en hel del personer med funktionsnedsättning hamnar utanför och inte får den tillräckligt stora frihet som Rawls anser att varje individ har rätt till.
Förslag om förändring i insatsen personlig assistans
”Personlig assistans ska vara ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer /.../” (Intervjuperson 1)
Vi anser att individen skall stå i fokus när det kommer till insatsen personlig assistans. Det skall vara ett fåtal personer som hjälper brukaren i det han/hon vill ha hjälp med för att klara sin vardag. Vi menar också att personlig assistans innebär frihet och självbestämmande för brukaren. Han/hon kan bli delaktig i samhället på lika villkor som övriga medborgare.
Men det kan också vara så att personlig assistans inte alltid är den ultimata lösningen, framför allt för de personer som endast har cirka 20 timmar i veckan.
”Sen är det ju så att personlig assistans kanske inte alltid är den bästa lösningen när man inte har så många timmar, /…/ det är inte någon som kommer in och jobbar en timme på morgonen, två timmar mitt på dagen och en timme på kvällen /…/” (Intervjupersoner 2)
De kommunala LSS handläggarna vi intervjuat menar här att insatsen personlig assistans inte alltid är den bästa lösningen för alla brukare. Det kan vara svårt att få personal som vill arbeta en timme här och en timme där. Det viktiga är att tänka på att de som inte är berättigade till insatsen personlig assistans ska få en insats som är likvärdig personlig assistans. De ska inte få det sämre enbart på grund av att deras timmar inte når upp till insatsen personlig assistans. En huvudman
I dagsläget delar kommunen och staten på det ekonomiska ansvaret för insatsen personlig assistans. Med en huvudman kan man se en ökad tydlighet för brukaren att veta var man ska vända sig. Man är även ute efter att minska dubbelarbetet för att slippa två utredningsinstanser.
Vår informant 1 från Försäkringskassan menar att det underlättar att ha endast en huvudman för personer som ansöker om personlig assistans. Detta håller även övriga informanter med om. Idag kan det upplevas som väldigt rörigt vem det är man ska vända sig till, kommunen eller försäkringskassan. Under 20 timmar hamnar man hos kommunen, över 20 timmar hamnar man hos försäkringskassan. Skall ett beslut överklagas måste man veta var man ska överklaga. Det kan inte alltid vara så lätt för en person som söker insatser inom LSS att veta var man skall vända sig. De kommunala LSS handläggarna, som vi intervjuat, anser att om förslaget om en huvudman går igenom kommer det att underlätta för dem som söker personlig assistans. De kommer att veta var de skall vända sig och det blir inte lika förvirrande (Intervjupersoner 2).
Malmö stad har i sitt remissvar till LSS kommittén ansett att staten skall ta över alla LSS insatser. Som förslaget ser ut idag kommer problematiken med två huvudmän att kvarstå. Eftersom förslaget är att staten kommer ha ansvar för personlig assistans och kommunen för personlig service med boendestöd (Malmö stad, remissvar). Remissvaret från Kommunförbundet Skåne är av liknande åsikt. De tycker det är dags för ett statligt huvudmannaskap för hela LSS. Detta för att kommunen ska kunna lägga större fokus på andra välfärdstjänster
Tar staten över handläggningen för hela LSS ökar det möjligheten till en mer likartad bedömning över hela landet. Samtidigt kan en huvudman för hela LSS göra att bedömningarna blir ännu tuffare för dem som söker insatser inom LSS. Det är tvetydigt om förslaget som det ser ut idag verkligen innebär en huvudman eftersom förslaget om insatsen personlig service med boendestöd kommer att ligga på kommunen. Det kan ändå innebära eventuellt dubbelarbete om personen med funktionsnedsättning först söker via försäkringskassan om personlig assistans och blir nekad. Vänder sig då till kommunen för att söka om personlig service med boendestöd vilket kräver ytterligare en utredning.
Det som de kommunala LSS handläggarna under intervjun ser som en konsekvens av förslaget att ha försäkringskassan som huvudman, är att de inte får samma insyn i vilka som får insatsen personlig assistans. Endast de brukare som även söker andra LSS insatser via kommunen kommer till deras kännedom. LSS handläggarna har idag ett nära samarbete med försäkringskassan och går förslaget igenom kommer det att upphöra (intervju personer 2). Detta visar på att det fortsatt kan komma att bli dubbla utredningar för en person med
funktionsnedsättning.
Golvet på 20 timmars grundläggande behov
Ett av förslagen är att brukare som inte når upp till 20 timmar i grundläggande behov inte skall få ha personlig assistans. Istället får dessa personer personlig service med boendestöd, dock är denna insats begränsad till 40 timmar i veckan. De flesta av våra informanter är skeptiska till detta golv på 20 timmar.
”Jävla skit snack tycker jag så löjligt så det knappt är sant /…/ (Intervju person 5)
”/…/ jag tror att det blir en försämring för den enskilde” (Intervju person 3)
”Det kan skapa problem för vissa personer så det måste finnas annat likvärdigt stöd så ingen hamnar i kläm.” (Intervju person 1)
Här ser man de uppfattningar tre av våra informanter har. De flesta av våra informanter anser att golvet på 20 timmar kan komma innebära att den enskilde brukaren, som hamnar under de 20 timmarna, får det sämre och kan riskera att hamna mellan stolarna.
Informant 4 som satt med i den kommunala referensgruppen anser att golvet på 20 timmar inte skall existera. Har man grundläggande behov på cirka 18 timmar är det ett tillräckligt stort behov för assistans (Intervju person 4). Man måste ha över 20 timmars grundläggande behov för att få assistans man får inte ha ”endast” 20 timmar utan minst 20.5 timmar. Detta gör att många faller utanför och inte får rätt till insatsen personlig assistans.
Förslaget om att det femte grundläggande behovet skall tas bort
Det femte grundläggande behovet skall plockas bort enligt förslag i SOU 2008:77. Det femte grundläggande behovet är ”behov av annan hjälp som förutsätter
ingående kunskaper om den funktionshindrade” (Försäkringskassans vägledning). Enligt SOU 2008:77 kom det femte grundläggande behovet till bland annat för att kunna tillgodose brukare med psykiska funktionshinder. I det femte
grundläggande behovet finns bland annat stöd för aktiv tillsyn vilket ges till psykiskt funktionshindrade. Denna tillämpas för brukare som är en fara för sig själv och andra. Dock uttrycks det i SOU 2008:77 att detta är en tvångsåtgärd och närmast en form av institution, därför vill man ta bort detta grundläggande behov (SOU 2008:77). Om detta förslag går igenom menar man bland annat att psykiskt funktionshindrade kommer få det svårt att få assistans (Lagerfors 2). Har man som brukare ett psykiskt funktionshinder syns det oftast inte för omgivningen och då är det värdefullt med en person som är insatt i hur brukaren fungerar.
Dock kan även det femte grundläggande behovet röra barn och ungdomar som av medicinska skäl, till exempel om barnet och ungdomen har shunt, astma eller epilepsi, behöver någon som har ingående kunskaper om sjukdomen/diagnosen (SOU 2008:77). Detta då det är väldigt individuellt till exempel på hur man reagerar under ett epileptiskt anfall.
För att ytterligare förstå vad som kan komma att ske om det femte grundläggande behovet tas bort har vi tagit del av en intervju som Independent Living
Organisationen gjort med Cecilia Blanck. Blanck är verksamhetschef för föreningen JAG och uttrycker att det är många som idag har personlig assistans och har sina flesta timmar i det femte grundläggande behovet och därmed kommer att förlora sin assistans. Istället är det tänkt att dessa personer skall flytta till gruppboende. Man förväntar sig spara upp till 250 miljarder genom detta i och med att 500 – 600 mister sin assistans (Independent Living Institute 3).
Som det ser ut idag är det svårt att få personlig assistans när man har ett psykiskt funktionshinder. Detta då det kan vara svårt att bevisa att man har ett sådant funktionshinder. Tas det femte grundläggande behovet bort kommer det att bli ännu svårare att få personlig assistans som psykiskt funktionshindrad. Har man denna funktionsnedsättning har man oftast sina flesta assistanstimmar i det femte grundläggande behovet.
Bedömning
En viktig punkt som förslaget i SOU 2008:77 vill komma bort ifrån är de idag stora bedömningsskillnader som finns runtom i landet när det kommer till insatsen personlig assistans. Tanken är att om staten, försäkringskassan, tar över personlig assistans kommer bedömningarna av insatsen att vara mer enhetlig.
Det finns idag ingen gemensam mall för bedömningsgrunder för insatsen personlig assistans. Kommunala LSS-handläggare och försäkringskassan utgår dock utifrån samma lag, LSS, när det gäller bedömning av personkrets och personlig assistans.
Försäkringskassan har en vägledning som skall hjälpa till vid bedömning av personlig assistans. Denna vägledning tar bland annat tydligt upp vilka de fem grundläggande behoven är, vem som omfattas av lagen, förutsättningar för att få assistansersättning, de tre olika personkretsarna i LSS med mera
(Försäkringskassans vägledning). De kommunala LSS handläggarna vi
intervjuade använder sig även av försäkringskassans vägledning och anser att den är väldigt tydlig speciellt när det gäller de grundläggande behoven (intervju personer 2).
Det finns en känsla av att kommunerna inte är så hårda i sina bedömningar, att de kanske sträcker sig lite utöver det som förväntas av dem då de kan känna att de har det yttersta ansvaret. Försäkringskassan har sin vägledning och håller sig strikt till den.
”/…/ min uppfattning, att kommunen är lite generösare i sina
bedömningar för oftast är det kommunens yttersta ansvar om man inte kan hitta andra insatser /…/” (intervju person 3)
Informant 3 som sammanfattat Malmö Stads remissvar uppfattar kommunen som generösare än försäkringskassan i sina bedömningar.
Kritik mot försäkringskassan har vi funnit i olika artiklar angående deras hårda bedömningar framför allt vid måltider. Detta har dock försäkringskassan tagit till sig och lättat på. Kritiken rörde att man inte skulle få hjälp om man kunde föra maten till munnen på egen hand som brukare. Nu har försäkringskassan ändrat sina bedömningar till att även beräkna tid för förberedelse till måltid i de grundläggande behoven. Valter Bengtsson i sin artikel, ”Nya regler gör det enklare att få assistans – ”Förnuftet har segrat” ” som Bengtsson skrivit i tidningen Föräldrakraft, menar att denna mer generösa bedömning kommer att gagna fler brukare. Om detta inte ändrats hade många hamnat under golvet på 20 timmar och inte blivit beviljade assistansersättning från försäkringskassan. Vilket innebär att om den nya lagändringen går igenom hade de förlorat sin assistans helt om försäkringskassan hållit kvar vid sin snäva bedömning. Vidare skriver
Bengtsson i sin artikel att försäkringskassan tidigare har räknat att de 20 timmarna av grundläggande behov måste finnas per vecka. Men nu har man en bredare bedömning som sträcker sig över en längre period (Bengtsson, 2009). Då
försäkringskassan ändrat sina bedömningsgrunder kommer det att öka möjligheten för fler brukare att få personlig assistans. Detta är viktigt då även om en brukare kan föra maten till munnen själv behöver det inte betyda att brukaren själv kan förbereda maten, att brukaren ens tänker på att han/hon ska äta, att brukaren kanske tar en tugga och sen glömmer bort resten av maten med mera. Även om försäkringskassan har sin vägledning med direktiv vid exempelvis måltider är bedömningarna vid personlig assistans idag ändå olika mellan olika kommuner, men även mellan stadsdelar i större städer. De kommunala LSS handläggarna vi intervjuat tror att det kan bero på att varje enskild handläggare tolkar vägledningen på sitt sätt, men samtidigt tror de att handläggarna tolkar den relativt lika ändå (Intervju personer 2). Både LSS handläggarna och informant 4, som suttit med i den kommunala referensgruppen till LSS kommittén, ser även skillnader bara i Malmö Stad mellan stadsdelarna (Intervju personer 2 och Intervju person 4). Informant 4 uttrycker:
”/…/ jag tror inte att man överhuvudtaget förstår hur svårt det är, hur knepiga bedömningar är /…/ det ställer stora krav på den som ska göra den här utredningen /…/ det är svåra saker att prata om hur går det till när du går på toaletten, hur lång tid tar det, behöver du hjälp att torka dig /…/ täcka in allt i den här utredningen hela dygnet alla behoven i en människas tillvaro, det är inte lätt, så att, nä det krävs stor
Informant 4 menar att de bedömningar LSS handläggare gör i sina utredningar kan vara svåra och det ställer höga krav på LSS handläggarna. Vidare berättar informant 4 att det läggs mycket ansvar på den enskilda LSS handläggaren i kommunerna. Det kan vara en press, att hålla kostnaderna nere, om man arbetar i en mindre kommun som inte har stora ekonomiska resurser (Intervju person 4). Man känner kanske pressen från chefer samtidigt som man vill det bästa för brukaren.
Ett förslag i SOU 2008:77 är att personer med funktionsnedsättning måste kunna visa, efter de fyllt 21 år, att de både har grundläggande behov och övrigt behov för att få rätt till assistansersättning och personlig assistans. Detta gäller inte barn och ungdomar upp till 21 år. De flesta remissyttranden vi har tagit del av ställer sig negativa till detta. Föreningen JAG i sitt remissvar anser att en sådan gräns är mycket diskriminerande och fullständigt oförenlig med synen på personer med funktionsnedsättningar som Sverige uttrycker i sin handikappolitik. Föreningen JAG menar att vissa personer med funktionsnedsättning inte kommer att kunna vara delaktiga fullt ut i samhället då bedömningen kan göra att de inte får personlig assistans (Föreningen JAG remissyttrande). Försäkringskassan har i sina bedömningsgrunder kravet att brukaren skall kunna delta i en del av de övriga behoven, så som hushållssysslor. Kan brukaren inte delta i dessa sysslor anser Försäkringskassan att brukaren får ansöka om andra insatser
(Försäkringskassans vägledning). För en brukare som har ett svårt fysiskt funktionshinder och behöver hjälp med många av de grundläggande behoven, men inte kan delta i några hushållssysslor, kan detta innebära att han/hon inte får någon personlig assistans alls.
Förslaget för minskning av dubbelbemanning
SOU 2008:77 ger som förslag att man ska dra ner på dubbelbemanningen av personlig assistans. Man vill att de skall se till hjälpmedel och bostadsanpassning först och främst.
Rörande dubbelassistans menar Johansson, som är ordförande i LSS kommittén, att det skall tas bort om det finns andra lösningar med andra insatser och
hjälpmedel. Han tror att cirka 20 % av dubbelassistansen kan ersättas med annat. Detta innebär att 250 miljoner kan sparas in. Vidare menar han att detta inte kommer att beröra kvaliteten för brukare, dessutom gäller fortfarande
arbetsmiljöregler för assistenter som självklart ska följas uttrycker Johansson (Independent Living Institute 2).
Detta verkar osannolikt enligt några av våra informanter som anser att all hänsyn redan tagits till hjälpmedel och bostadsanpassningar.
”Hjälpmedel tar Försäkringskassan redan hänsyn till i bedömningarna och kan inte se att behovet av dubbelbemanning kan minska förutsatt att man korrekt bedömer den faktiska tiden för de dubbla insatserna.” (Intervju person 1)
Informant 1 från Försäkringskassan menar att dubbelbemanningen troligtvis inte kommer att minska då hänsyn redan tas till bostadsanpassning och hjälpmedel, så de som fått beslut om dubbelbemanning kommer att få behålla det (Intervjuperson 1). Detta säger även informant 3, som skrivit Malmö Stads remissvar. Informant 3 menar att man redan tömt ut de möjligheter som finns för att inte ha
dubbelbemanning. Informant 3 anser att försäkringskassan är så tuffa i sina bedömningar att de redan tittat på om det finns hjälpmedel med mera. Vidare menar informant 3 att ett hjälpmedel inte alltid kan ersätta en assistent och att vissa hjälpmedel kräver två personer (Intervju person 3). Även de kommunala LSS handläggarna har svårt att se hur dubbelbemanningen skulle kunna minska. Detta då de menar att man redan gör bostadsanpassning i den utsträckning det går. Remissvaret från de anhörigas riksförbund poängterar att det måste vara två personer vid användandet av liftar på grund av arbetsmiljöskäl (Anhörigas riksförbund, remissyttrande).
Liftar är tunga hjälpmedel som oftast kräver två personer på grund av säkerhetsskäl för brukaren men även för assistenterna. Utöver detta kan
dubbelbemanning vara relevant vid till exempel aktiviteter så som bad, ridning men även i hemmet vid duschning, med mera.
Vår intervjuperson 4 som satt med i den kommunala referensgruppen ansåg dock att man faktiskt kan dra ner på dubbelbemanningen för att öka samarbetet med hemtjänst istället.
” /…/någonstans finns där en gräns för den servicen du kan få hemma, jag delar den oron över ekonomin och kan man göra det på något annat sätt tycker jag att det är rimligt att man faktiskt tvingar till samarbete, hemtjänst och sånt /…/” (Intervjuperson 4)
Med detta menar informant 4 att man kan öka samarbete mellan assistenter och hemtjänst (Intervju person 4). Detta kan fungera så länge brukaren är i sitt hem, men gäller det aktiviteter utanför hemmet blir det svårt. Hemtjänsten har inte samma flexibilitet tidsmässigt, då de har ett schema att följa. Hemtjänsten vill gärna ha fasta tider som de skall komma till brukarna vilket kan begränsa brukarens frihet.
Dock ser vår informant 5 från det privata assistansbolaget att några assistenter i bolaget inte alltid har något att göra, det kan uppstå sådana diskussioner som vem av dem som ska sova eller ta med sin stickning. Informanten har kontaktat
försäkringskassan och berättat hur det legat till, men då har försäkringskassan inte gjort något åt det. Därmed ser det än idag likadant ut för dessa assistenter
(Intervju person 5).
Här ser man ytterligare en synvinkel på situationen med dubbelbemanning. Vår informant från det privata assistansbolaget menar att det finns brukare som har dubbelbemanning utan att behöva det. Dock står försäkringskassan vid sitt beslut och dubbelbemanningen kvarstår (Intervju person 5). Detta motsäger intrycket av att försäkringskassan noggrant uttömt alla möjligheter av hjälpmedel och
bostadsanpassning innan ett beslut om dubbelbemanning har tagits. I dessa och liknande fall skulle istället ett samarbete mellan hemtjänst och assistent vara att föredra.
Förslaget till kontroll av assistenter
Idag finns ingen kontroll över dem som arbetar med personer med
funktionsnedsättning. Ett förslag i SOU 2008:77 är att det skall införas en kontroll av assistenter som skall arbeta med barn och ungdomar. De skall bli kontrollerade
