De finansiella rapporternas trovärdighet : Hur kan förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag förklaras av företagsledningens karaktärsdrag och faktorer hos revisorn?

Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling

Examensarbete i Företagsekonomi, 30 hp | Civilekonomprogrammet Vårterminen 2020 | ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-A--20/03365--SE

De finansiella

rapporternas trovärdighet

Hur kan förekomsten av resultatjustering i svenska

privata bolag förklaras av företagsledningens

karaktärsdrag och faktorer hos revisorn?

Jakob Blomkvist

Simon Utterström

Förord

Först och främst vill vi rikta ett stort tack till vår handledare Torbjörn Tagesson, som från start till mål givit konstruktiv kritik, kommit med värdefulla råd och motiverat oss med sitt engagemang. Vi vill även ta tillfället i akt att tacka Pernilla Broberg, Johanna Sylvander och Linus Axén, som tillsammans med vår handledare har skapat en inspirerande lärandemiljö för oss redovisnings- och revisionsstudenter vid Linköpings Universitet.

Linköping, den 25 maj 2020.

Sammanfattning

Titel: De finansiella rapporternas trovärdighet – Hur kan förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag förklaras av företagsledningens karaktärsdrag och faktorer hos revisorn?

Författare: Jakob Blomkvist och Simon Utterström Handledare: Torbjörn Tagesson

Nyckelord: resultatjustering, redovisningskvalitet, revisionskvalitet, upper echelons theory,

onormala periodiseringar, privata bolag

Bakgrund: Resultatjustering är ett hot mot trovärdigheten i den finansiella rapporteringen, och är ett ämne som erhållit mycket uppmärksamhet i tidigare forskning. Dock domineras den tidigare forskningen av studier på publika bolag, trots att det givits indikationer på att resultatjustering förekommer mer i en privat kontext. Under senare år har det dessutom framkommit att redovisningsval kan förklaras utifrån ledande befattningshavares individuella karaktärsdrag, förenligt med upper echelons theory. En förutsättning för resultatjustering är således att upprättaren av redovisningen är benägen till det. Förekommandet av resultatjustering i de finansiella rapporterna är utöver en benägenhet från upprättaren även beroende av revisorns förmåga att förhindra det. Eftersom forskning saknas i en svensk privat kontext, finns ett behov av en ökad förståelse om situationer utsatta för resultatjustering både från upprättarens och revisorns perspektiv.

Syfte: Syftet med denna studie är att förklara vilka karaktärsdrag hos företagsledningen, samt vilka faktorer hos revisorn som påverkar förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag.

Metod: Studien har en deduktiv ansats och ett eklektiskt angreppssätt. Hypoteser har formulerats utifrån teorier och tidigare forskning. Studien har en tvärsnittsdesign för att förklara förekomsten av resultatjusteringar vid en tidpunkt, där det empiriska underlaget utgörs av sekundärdata.

Resultat: Studiens resultat indikerar att resultatjustering förekommer mindre i de svenska privata bolag som drivs av en gift VD. Därtill antyder resultatet att resultatjustering förekommer mindre i de svenska privata bolag som revideras av en kvinnlig revisor, samt i de svenska privata bolag som betalar ett högre revisionsarvode.

Bidrag: Studien bidrar till forskningsfältet genom att studera resultatjustering ur en ny kontext, och ger upper echelons ytterligare empiriskt stöd. Därtill bidrar studien till beslutsanvändbarhet inom finansiell rapportering genom att identifiera faktorer som potentiellt ökar risken för missvisande finansiell information.

Abstract

Title: The reliability of financial statements - How can the presence of earnings management be explained by top management characteristics and audit factors?

Authors: Jakob Blomkvist and Simon Utterström Supervisor: Torbjörn Tagesson

Keywords: earnings management, earnings quality, audit quality, upper echelons theory,

discretionary accruals, private companies

Background: Earnings management is a reliability threat in financial reporting, and is a subject which has gained considerable attention in previous research. However, most previous research has focused on public companies, even though indications has been given that earnings management is more prominent in private companies. In recent studies, choices of accounting methods have also showed to be explained by characteristics of the top management, consistent with upper echelons theory. Hence, a precondition for earnings management to occur is a willingness by the accountor to implement it. Besides this willingness, earnings management is affected by the auditor’s ability to prevent it. Due to the empirical gap in a Swedish private context, there is a need for increased understanding of conditions where earnings management tends to occur, both from the perspective of the accountor and the

auditor.

Purpose: The purpose of this study is to explain which characteristics of the top management, and which audit factors that may affect the presence of earnings management in Swedish private companies. Method: This study has been made through a deductive approach with hypothesis eclectically

developed using theory and previous research. A cross-sectional design has been used to explain the presence of earnings management at a certain time, based on secondary data.

Result: The study´s result indicates that earnings management is less present in Swedish private companies with a married CEO. The result further suggests that earnings management is less present in Swedish private companies audited by a female auditor, and in Swedish private companies paying a higher audit fee.

Contribution: The study contributes to the research literature by examine earnings management in a new context, and provides upper echelons theory with additional empirical evidence. Further, the study contributes to the decision usefulness of financial statements by recognizing factors potentially

Innehållsförteckning

3.1.2 Ledande befattningshavares civilstånd ... 12

3.1.3 Ledande befattningshavares ålder ... 13

3.2 Revisorn ... 15 3.2.1 Uppdragstidens längd ... 15 3.2.2 Revisionsbyrå ... 17 3.2.3 Revisorns kön ... 18 3.2.4 Revisionsarvode ... 19 3.2.5 Kontorsstorlek ... 20 4. Empirisk metod ... 22

4.1 Population & urval ... 22

4.2 Forskningsdesign & datainsamling... 24

4.3 Operationalisering ... 25 4.3.1 Beroende variabel ... 25 4.3.2 Oberoende variabler ... 26 4.3.3 Kontrollvariabler ... 28 4.3.4 Modelldesign ... 29 4.4 Analysmetod ... 30 4.5 Etiska aspekter ... 31 5. Analys ... 32 5.1 Univariat analys ... 32 5.2 Bivariat analys ... 33

5.3 Multivariat analys ... 36

5.3.1 Regressioner med urval rensat för bolag med hög andel koncerntillgångar ... 38

5.4 Hypotesprövning ... 41

5.4.1 VD-variabler ... 41

5.4.2 Revisorsvariabler ... 42

6. Diskussion & slutsats ... 44

6.1 Diskussion ... 44

6.2 Slutsats ... 48

6.3 Studiens bidrag ... 49

6.4 Begränsningar och förslag på fortsatt forskning ... 50

7. Referenser ... 52

Bilagor ... 69

Tabellförteckning

Tabell 1. Urval ... 23

Tabell 2. Kompletterande analyser ... 24

Tabell 3. Deskriptiv statistik ... 32

Tabell 4. Pearsons korrelationsmatris ... 34

Tabell 5. Modell 1 ... 36

Tabell 6. Modell 2, 3 & 4 ... 39

Tabell 7. Hypotesprövning av VD-variabler ... 42

Tabell 8. Hypotesprövning av revisorsvariabler... 43

Figurförteckning

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Den dåvarande ordföranden för amerikanska Securities and Exchange Commission (SEC), Arthur Levitt, höll i september 1998 ett tal där han adresserade sin oro för en ny trend som blivit vanligt förekommande inom finansiell rapportering: resultatjustering. Levitt framhävde att fenomenet resultatjustering börjat leda till ett minskat förtroende för den finansiella rapporteringen och minskad kvalitet på redovisningen. Han betonade att “I fear that we are witnessing an erosion in the quality of earnings, and therefore, the quality of financial reporting” (Levitt, 1998, s. n/a). Dessutom ifrågasattes revisorernas kompetens och huruvida de hade rätt förutsättningar för att säkerställa en fullständig revision, eftersom Levitt ansåg att revisionskvaliteten blivit sämre.

Sedan Levitt höll sitt tal om oron för redovisnings- och revisionskvaliteten, har flera skandaler inträffat vilka lett till att Levitts skepticism spridit sig till allmänheten (Eilifsen, Messier Jr., Glover & Prawitt, 2014; Ronen & Yaari, 2008; Öhman, Häckner, Jansson & Tschudi, 2006). Kollapserna för Enron, Parmalat och Lehman Brothers är exempel på globalt uppmärksammade händelser under 2000-talet där redovisningen och revisorns funktion blivit starkt ifrågasatt (Eilifsen et al., 2014). Även i en svensk kontext, hävdar exempelvis Broberg, Umans, Skog och Theodorsson (2018) att revisorns oprofessionella agerande och tvivelaktiga oberoende var en bidragande faktor till HQ Banks konkurs 2010. Eftersom revisionens förtroende riskerar att urholkas av skandaler likt de som nämnts, har åtgärder för att återfå förtroendet för revisionsprofessionen skett både ur ett internationellt och ett svenskt perspektiv (Carrington, 2014). Bartov och Cohen (2009) tar upp införandet av Sarbanes-Oxley Act 2002 som det tydligaste exemplet på den amerikanska marknaden. Lagen stiftades bland annat i syfte att höja oberoendet i revisionen genom att förbjuda revisionsbyråerna att erbjuda icke-revisionstjänster till sina klienter (Bartov & Cohen, 2009). Det skulle minska incitamenten för revisorerna att agera opportunistiskt och på så sätt höja kvaliteten i den revision som genomförs (Bartov & Cohen, 2009). På Europanivå skedde liknande åtgärder när EU-kommissionen efter finanskrisen gav ut grönboken

Revisionspolitik: Lärdomar från krisen (Europeiska Kommissionen, 2010). Det

konstaterades bland annat att revisionsbranschen behövde klargöra revisorns roll och ansvar för att minska det rådande förväntningsgapet och på så sätt återfå det skadade förtroendet. Grönboken ledde till det så kallade revisionspaketet vilket den svenska regeringen tog emot, och i överlämnandet av propositionen till riksdagen underströks att huvudsyftet var att stärka allmänhetens förtroende för revisionen genom ökad revisionskvalitet och revisorsoberoende (Prop. 2015/16:162).

Även om en anpassad revisionsstandard för mindre bolag har diskuterats, följer revisorer idag samma standard både vid revidering av privata och publika bolag (FAR, 2019). Av ISA-standarden går att utläsa att en revisors övergripande uppgift är att uttala sig med rimlig säkerhet om huruvida årsredovisningen är fri från väsentliga felaktigheter eller ej (ISA 200, punkt 11). Vad som innebär en väsentlig felaktighet hävdar Carrington (2014) avgörs utifrån revisorns subjektiva bedömning, men att en felaktighet eller ett utelämnande i rapporteringen inte får förväntas påverka ekonomiska beslut. Fokus på beslutsanvändbarhet har även Dechow, Ge och Schrand (2010) i sin definition av redovisningskvalitet. Författarna anser att redovisningen håller hög kvalitet om den tillgodoser användare med information som speglar företagets prestation och därmed ger möjlighet för användare att fatta informerade beslut. Således är det väsentligt att de finansiella rapporterna ger en rättvisande bild om företagets finansiella ställning och resultat, vilket också uttrycks explicit i Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554, 2 kap. 3§ 1 st.). Det redovisade resultatet är den redovisningspost som bäst sammanfattar ett företags prestation, och används av flera intressenter som underlag för ekonomiska beslut (Dechow, 1994; Francis, Schipper & Vincent, 2003). Exempelvis har det redovisade resultatet en betydande roll vid lönesättning till företagsledningen, i prospektet för företag som ska börsnoteras, samt för investerare och kreditgivare (Dechow, 1994). Det kan därför argumenteras för att ett manipulerat resultat är en väsentlig felaktighet. Även om det finns flera aktörer som tillämpar någon form av övervakning av företag, argumenterar Ronen och Yaari (2008) för att revisorn är den övervakare som har störst möjlighet att förhindra ett specifikt företag att utöva resultatjustering.

För att de finansiella rapporterna ska ge en rättvisande bild i enighet med lagstiftningen, är redovisning på bokföringsmässiga grunder med periodiseringar en grundläggande förutsättning. Anledningen till det är att en kassaflödesbaserad redovisning inte skulle spegla den sanna ekonomiska innebörden av transaktioner, då hänsyn inte skulle tas till vilken period intäkter och kostnader härrör från (Skatteverket, 2020). Långsiktigt förklaras ett företags resultat av kassaflödet, men kortsiktigt är det hanteringen av periodiseringar som gör att resultatet skiljer sig från kassaflödet (Runesson, Samani & Marton, 2018). I grunden är således periodiseringar en princip som ska bidra till ett ökat informationsvärde i de finansiella rapporterna, då de bättre speglar ett företags prestation (Dechow, 1994). Healy och Whalen (1999) poängterar dock att hanteringen av periodiseringar kräver subjektiva bedömningar, och att det därmed finns utrymme för att manipulera resultatet. Därför finns det anledning att skilja mellan periodiseringar av hög och låg kvalitet. Runesson et al. (2018) beskriver periodiseringar av hög kvalitet som en metod för att öka relevansen i de finansiella rapporterna, där posterna i redovisningen speglar den underliggande ekonomiska innebörden av transaktionerna. Motsatt hävdar författarna att periodiseringar av låg kvalitet innebär att periodiseringarna inte speglar den sanna underliggande ekonomiska innebörden,

antingen till följd av felbedömningar eller på grund av ett medvetet agerande från upprättaren av redovisningen med intentionen att vilseleda användare av informationen. Ett agerande där upprättaren av redovisningen medvetet utnyttjar utrymmet för subjektiva bedömningar till att vilseleda intressenter om företagets finansiella ställning, är vad som enligt Healy och Whalen (1999) definierar artificiell resultatjustering. Donatella (2016) förtydligar att resultatjustering även kan förekomma i reell karaktär, vilket inte innebär några bokföringstekniska åtgärder. Reell resultatjustering innebär istället att företagsledningen vidtar åtgärder som avviker från ordinarie verksamhetspraxis för att påverka resultatet, exempelvis genom rabattering för att tillfälligt höja försäljningen eller att senarelägga FoU-projekt (Healy & Whalen, 1999; Roychowdhury, 2006). Även om reell resultatjustering också är ett fenomen som ådragit sig uppmärksamhet under senare år (se t.ex. Chi, Lisic & Pevzner, 2011; Cohen & Zarowin, 2010), så är denna studies inriktning artificiell resultatjustering (vilket fortsättningsvis endast kommer benämnas som resultatjustering).

1.2 Problemformulering

Resultatjustering innebär per definition ett opportunistiskt agerande från upprättaren av redovisningen (Healy & Whalen, 1999). Ett opportunistiskt agerande är centralt inom agentteorin, där individer alltid förutsätts agera i egenintresse (Deegan & Unerman, 2011). Därför har en mängd tidigare forskning studerat vad som påverkar företagsledningens benägenhet till resultatjustering utifrån ett agentteoretiskt angreppssätt (se t.ex. Lambert, 2001; Peasnell, Pope & Young, 2005; Prior, Surroca & Tribó, 2008). Inom det agentteoretiska fältet har dessutom Positive Accounting Theory blivit vedertagen i dess syfte att förutse redovisningsval utifrån olika scenarion (Deegan & Unerman, 2011). Watts och Zimmerman (1990) har föranlett tre hypoteser inom Positive Accounting Theory, vilka förutspår att vid förekomsten av ett aktiebaserat bonusprogram, hög skuldsättning eller risk för politisk uppmärksamhet kommer resultatet justeras. Dessa hypoteser testas än idag i studier som ämnar förklara orsaken till resultatjustering (se t.ex. Hossain & Monroe, 2015; Lee & Hwang, 2019; Nalarreason, Sutrisno & Mardiati, 2019). Gemensamt för en stor del av den agentteoretiska forskningen är att urvalet består av börsnoterade bolag, och grundar sig på det moral hazard-problem som uppstår till följd av informationsasymmetrin mellan ägare och ledning. Privata bolag har historiskt inte erhållit lika mycket uppmärksamhet inom forskningen, vilket av Durand och Vargas (2003) förklaras av en generell föreställning inom forskningsvärlden att resultat från agentteoretisk forskning på publika bolag kan generaliseras till privata bolag. Dock kännetecknas privata bolag ofta av ett koncentrerat ägande, och nästan nio av tio svenska icke-börsnoterade aktiebolag i Sverige är familjeägda (SCB, 2017). Därför är många privata bolag ägarstyrda, vilket innebär att principal-agent-förhållandet som uppstår via det spridda ägandet i börsnoterade bolag inte är lika frekvent

förekommande i privata bolag (Brunninge, Nordqvist & Wiklund, 2007). Dessutom påpekar Ball och Shivakumar (2005) att marknaden för finansiell rapportering skiljer sig betydligt mellan privata och publika bolag, där efterfrågan på högkvalitativ redovisning är lägre i privata bolag vilket föranleder mer godtycklighet i redovisningen. Därtill utsätts privata bolag inte för lika hård övervakning och uppmärksamhet från kapitalmarknaden, vilket enligt Burgstahler, Hail och Leuz (2006) leder till att resultatjustering är mer frekvent förekommande i privata bolag än i publika bolag.

Healy och Whalen (1999) kategoriserar incitament till resultatjustering i tre olika delar: kapitalmarknadsrelaterade incitament, incitament utifrån kontrakt och incitament utifrån reglering. Vad gäller den första delen förklarar författarna att de kapitalmarknadsrelaterade incitamenten är härledda från aktiekursen. I publika bolag är dessa incitament tydliga, då bolag som överträffar analytikers förväntade resultat kommer få en mer positiv effekt på sin aktiekurs i jämförelse med bolag som misslyckas med den bedriften (Bartov, Givoly & Hayn, 2002). Bartov et al. (2002) finner även att det endast är av marginell betydelse om ett överträffat resultat är genuint eller uppstår till följd av resultatjustering, en positiv utveckling av aktiekursen kommer följa oavsett. Utöver pressen från aktieägare att presentera positiva resultat, har dessutom företagsledningen i börsnoterade bolag ofta en bonusrelaterad ersättning baserad på aktiekursen vilket skapar ytterligare incitament att justera upp resultatet (Cheng & Warfield, 2005). När ingen aktiekurs existerar likt fallet i privata bolag, försvinner därmed de kapitalmarknadsrelaterade incitamenten till resultatjustering (Burgstahler et al., 2006).

Även om den största delen av forskningen kring de andra två kategorierna av incitament, kontrakt och reglering, är gjord på publika bolag (se t.ex. Frank, Lynch & Rego, 2009; Iatridis & Kadorinis, 2009), så förklarar Burgstahler et al. (2006) att kontraktuella och reglerande motiv även förekommer i privata bolag. Vad gäller den andra delen, de kontraktuella motiven, så grundar sig det i företagets olika typer av kontrakt och hur ledningen agerar för att påverka kraven och villkoren i dessa. Finns det till exempel en koppling mellan ledningens bonusersättning och resultatet som företaget presenterar kan det påverka graden av resultatjusteringar som sker (Healy & Whalen, 1999). För privata bolag ligger dock mest fokus på kontraktuella situationer med externa parter. Coppens och Peek (2005) påpekar att relationen till kreditgivare för många privata bolag är viktig då majoriteten av privata bolag finansierar verksamheten med lån, och därför sätter många kreditgivare kontraktuella krav på företagen att kunna uppvisa starka specifika nyckeltal. Incitament att resultatjustera kan därför uppstå när ledningen vill säkerställa att de kan uppfylla kraven (Papadopolous, 2018). Även kontrakt med kunder och leverantörer som baseras på de finansiella rapporterna kan utgöra incitament för företagsledningen att resultatjustera för att få mer fördelaktiga villkor i kontrakten (Coppens & Peek, 2005).

Den tredje delen, reglerande motiv, handlar om hur reglerande intressenter påverkar företagsledningen i sina redovisningsval (Healy & Whalen, 1999). Ett exempel på hur reglerande intressenter kan skapa motiv till resultatjustering är att incitament kan härstamma från skattemässiga skäl, där företagsledningen vill sänka sitt resultat för att minska bördan av skattebetalningar (Kasanen, Kinnunen & Niskanen, 1996; Sundvik, 2016). Vidare uppmärksammar dock Kasanen et al. (1996) att det ska göras skillnad på i vilken utsträckning detta sker i olika kontexter då skattemiljöerna i olika länder kan skilja sig åt. Kasanen et al. (1996) förklarar till exempel att resultatjusteringar på grund av skatt inte är lika nödvändigt för företag i länder där förhållandet mellan det bokföringsmässigt redovisade resultatet och det skattemässigt redovisade resultatet är svagt. Sundvik (2016) diskuterar detta ur ett svenskt perspektiv och lyfter fram att förhållandet i Sverige är starkt och att studiens resultat påvisar att fenomenet utgör ett starkare incitament till resultatjustering än i länder där förhållandet är svagt. Eftersom mycket tidigare forskning ägnats åt amerikanska bolag (se t.ex. Desai & Dharmapala, 2009; Frank et al., 2009), där Sundvik (2016) påpekar att förhållandet är svagt kan resultatet från dessa studier inte generaliseras till en svensk kontext. Ur skattesynpunkt tar Kasanen et al. (1996) även upp företagets utdelningspolicy som en faktor som kan härleda incitament till resultatjustering. Argumenteringen grundar sig i att det är vanligt förekommande med uppsatta krav på att ett visst resultat ska uppnås för att en utdelning ska bli aktuell, och att det är överflödigt att nå ett resultat som överstiger den gränsen. Ett högre resultat leder till ökade skattekostnader vilket vill undvikas, och det finns således tydliga incitament att justera ned sitt resultat om det överstiger vad som krävs för utdelning. Även motiv till att undvika statlig uppmärksamhet genom att justera ner sitt resultat, lyfter Healy och Whalen (1999) fram under det reglerande perspektivet. Författarna hävdar att om ett bolag hela tiden högpresterar och slår sina förväntningar kan de dra åt sig statlig uppmärksamhet och hamna i en situation där granskningar av verksamheten påbörjas. För att undvika en sådan situation finns därför incitament att justera ned sitt resultat för att visa sig mindre lönsamma.

Som noterat kan olika typer av ekonomiska förhållanden skapa incitament hos företagsledningen i privata bolag att utöva resultatjustering. Att konstatera att förekomsten av ekonomiska motiv likt de som presenterats ovan allt annat lika kommer leda till resultatjustering förutsätter dock ett homogent agerande från alla företagsledningar som ställs inför samma incitament. Att företagsledningar skulle agera likadant när de ställs inför samma scenario är i enlighet med den neoklassiska bilden av företagsledningen som rationella beslutsfattare utan möjlighet till diskretionära handlingar (Bertrand & Schoar, 2003). Därmed är ett implicit antagande att om två olika företagsledningar har samma motiv till att justera sitt resultat, kommer båda två göra det, oavsett företagsledningens individuella karaktärsdrag. Psykologiska och socioekonomiska studier bekräftar dock att beslutsfattande

är starkt influerat av individens personlighet, motsatt bilden om homogenitet i olika företagsledningars beslut (Stumpf & Dunbar, 1991; Lauriola & Levin, 2001). Dessutom argumenterar Prior et al. (2008) för att resultatjusteringar innebär ett oetiskt agerande eftersom intressenter blir vilseledda, vilket återigen gör antagandet om ett homogent agerande problematiskt då empiriska studier visar att företagsledningar skiljer sig i sitt etiska ansvarstagande (se t.ex. Matten & Moon, 2008; Patrenko, Aime, Ridge & Hill, 2016). I kontrast till bilden om homogenitet i olika företagsledningar, utgår upper echelons theory istället från att individer är unika i sina värderingar och kognitiva förmåga, vilket därmed kommer avspeglas i deras beslutsfattande (Hambrick, 2007; Hambrick & Mason, 1984). Som Ge, Matsumoto och Zhang (2011) påpekar, så kommer därmed företagsledningens bakgrund och personlighet enligt upper echelons theory avspeglas i de beslut som kräver subjektiva bedömningar, däribland redovisningsval. Under senare år har flera studier bestyrkt upper echelons theory då det kunnat påvisats att individerna bakom den sammansättning som utgör en företagsledning är unika i sina karaktärsdrag, och att denna unikhet ger en förklaring till skillnader i beteende gällande finansiell rapportering (Se t.ex. Dauth, Pronobis & Schmid, 2017; Ge et al., 2011, Papadopoulos, 2018). Därmed är upper echelons theory ett hjälpmedel för att förstå förekomsten av resultatjustering, men det krävs ytterligare forskning kring förhållandet mellan företagsledningens karaktärsdrag och redovisningsval för att säkerställa de samband som föreligger (Plöckinger, Aschauer, Hiebl & Rohatschek, 2016).

Även om incitament till resultatjustering finns och företagsledningen är benägen till det, kommer möjligheten att genomföra resultatjustering ändå variera mellan företag. Som Becker, DeFond, Jiambalvo och Subramanyam (1998) finner, så är möjligheten till resultatjustering även beroende av kvaliteten på revisionen och därmed risken för att revisorn ska upptäcka förekomsten av resultatjustering. Vidare förklarar författarna att revisorns oberoende har stor påverkan på risken för att bli upptäckt, där en revisor som kännetecknas av ett högt oberoende också tenderar att ifrågasätta tvivelaktiga redovisningsmetoder likt resultatjustering. Tvärtom påpekar författarna också att om oberoendet inte uppfylls så är sannolikheten större att företaget kommer undan med tvivelaktiga redovisningsmetoder. Beckers et al. (1998) resonemang om betydelsen av en oberoende revision för att minska resultatjustering har också bestyrkts av senare års empiriska studier (se t.ex. Ianiello, 2015; Kanagaretnam, Krishnan & Lobo, 2010). De empiriska resultaten är således i kontrast till hur en revision enligt teorin ska gå till, då Carrington (2014) menar att en revision som genomförs bör få samma utfall oavsett vem som upprättar granskningen, eftersom ett oberoende ska prägla processen. Bazerman, Morgan och Loewenstein (1997) påpekar dessutom att det inte finns någon profession där oberoende är viktigare än inom revision. Författarna förklarar dock vidare att det nästintill är en omöjlighet för revisorn att uppnå det oberoende som önskas då det finns alltför många

faktorer som påverkar revisorns sätt att resonera under granskningen. Exempelvis anser författarna att relationen mellan revisorn och det reviderade företaget blir komplicerad eftersom revisorerna anlitas, får betalt och i vissa fall även avskedas av det företag som revideras. Att revisorn dessutom agerar som agent åt företagets intressenters vägnar (Lee, 1993) leder till att relationen inte blir helt oproblematisk sett till oberoendefrågan. Bazerman et al. (1997) förklarar vidare att en objektivitet gentemot andra intressenter som kreditgivare och allmänheten inte helt går att uppnå då det finns ett så nära förhållande mellan revisorn och företagsledningen. Att en revision därför kan medföra varierande resultat beroende på vem som genomför revideringen är något som stöds i tidigare studier (Becker et al., 1998; Myers, Myers & Omer, 2003; Tagesson & Öhman, 2015). Möjligheten att utöva resultatjustering påverkas således av revisionen.

Som diskuterats finns det flera faktorer som kan påverka förekomsten av resultatjustering i privata bolag, och dessa kan sammanfattas i tre steg. Först och främst måste det finnas incitament hos företagsledningen att justera resultatet. Därtill måste företagsledningen vara benägen att genomföra resultatjustering, som på grund av att intressenter blir vilseledda har argumenterats för att innebära ett oetiskt handlande. Till sist begränsas möjligheten till resultatjustering av kvaliteten på revisionen. En återblick på den tidigare presenterade definitionen av redovisningskvalitet från Dechow et al. (2010) betonar vikten av beslutsanvändbarhet i finansiell rapportering. Med hänsyn till denna definition, blir det tydligt att användare av finansiell rapportering behöver förstå varför resultatjustering förekommer, och i vilka situationer risken för att det förekommer är större. För att förstå förekomsten av resultatjustering, behöver således en användare vara medveten om vad som influerar de tre stegen. Angående det första steget indikerar forskning att det är samma typ av incitament som skapar motiv för resultatjustering idag som det gjort historiskt (jämför t.ex. Healy & Whalen, 1999 med Sundvik, 2016 och Lazzem & Jilani, 2018). Att studera företagsledningens benägenhet till resultatjustering via upper echelons theory har dock inte blivit uppmärksammat förrän under senare år (se t.ex. Dauth et al., 2017; Ge et al., 2011, Papadopoulos, 2018), och Plöckinger et al. (2016) påpekar att mer forskning krävs inom ämnet. Dessutom har en rad händelser som kollapserna för Enron, Parmalat och Lehman Brothers skakat om revisionsbranschen och påverkat professionen (Eilifsen et al., 2014), vilket gör det relevant att studera vad som i vår samtid påverkar hur revisionen kan begränsa resultatjustering. Som Bjurman och Weihagen (2014) poängterar, kan den negativa effekten resultatjustering medför i form av minskat förtroende för revisionsprofessionen reduceras om mer kunskap erhålls gällande de situationer som är utsatta för resultatjustering.

1.3 Syfte

Syftet med denna studie är att förklara vilka karaktärsdrag hos företagsledningen, samt vilka faktorer hos revisorn som påverkar förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag.

2. Vetenskaplig metod

Syftet med denna studie är att förklara vilka karaktärsdrag hos företagsledningen, samt vilka faktorer hos revisorn som påverkar förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag. Hypoteser har formulerats med stöd av upper echelons theory och resultat från tidigare empirisk forskning. Hypoteserna testades sedan genom en empirisk undersökning där statistiska samband prövades baserat på den inhämtade datan. Således har studien en deduktiv ansats (Bell, Bryman & Harley, 2018).

Att resultatjusteringar är välstuderat har möjliggjort en deduktiv ansats, eftersom vedertagna studier kunnat utgöra grunden för de hypoteser som formulerats (se t.ex. Becker et al., 1998; Burgstahler et al., 2006; Krishnan & Parsons, 2008). Även om upper echelons theory i grunden inte är en teori om finansiell rapportering, bidrar teorin till förståelse om företagsledningens karaktärsdrags påverkan på dess beslutsfattande (Hambrick & Mason, 1984). Då redovisningsval är ett exempel på beslutsfattande, ger teorin således indirekt stöd till att förstå förekomsten av resultatjustering. Att teorin är applicerbar på finansiell rapportering har även bestyrkts av att studier på senare år funnit signifikanta samband gällande hur karaktärsdrag som reflekteras av demografiska variabler kan influera redovisningsval (se t.ex. Krishnan & Parsons, 2008; Na & Hong, 2017; Papadopoulos, 2018). Detta bestyrker att teorin kan användas till att formulera hypoteser genom deduktion i enlighet med studiens syfte. Enligt tidigare argumentation är generaliserbarheten till privata bolag från tidigare forskning om resultatjustering inom publika bolag låg (Ball & Shivakumar, 2005; Burgstahler et al., 2006). Som Bell et al. (2018) påpekar, kan dock med fördel generell kunskap om ämnet användas i härledandet av hypoteser i deduktiva studier. I studiens fall innebär detta att även forskning på publika bolag ger underlag för hypoteser om samband då den bistår med en generell förståelse kring fenomenet resultatjustering (se t.ex. Burgstahler & Dichev, 1997; Degeorge, Patel & Zeckhauser, 1999; Lambert, 2001). Att tidigare forskning kan bistå med förståelse kring fenomenet gäller även de revisorsfaktorer som undersöks. Även om det enligt vår vetskap inte finns några studier som undersöker revisorns effekt på resultatjustering i svenska privata bolag, har ämnet studerats utifrån andra kontext (se t.ex. Eshleman & Guo, 2014; Choi, Kim, Kim & Zang, 2010). De tidigare studierna möjliggör därför en deduktiv ansats både med hänsyn till företagsledningens karaktärsdrag och revisorsfaktorerna.

I tidigare avsnitt har det argumenterats för att förekomsten av resultatjustering beror på vilka incitament som finns (Burgstahler et al., 2006), företagsledningens benägenhet till resultatjustering (Papadopoulos, 2018), samt kvaliteten på revisionen (Becker et al., 1998). Som indikerat är således fenomenet resultatjustering influerat av flera olika faktorer. Av denna anledning användes ett eklektiskt angreppssätt, vilket av Whittington (2007) beskrivs

som ett fördelaktigt perspektiv när fenomenet som studeras förklaras av flera faktorer som härstammar från olika teorier. Därtill ämnar studien förklara de empiriska observationerna genom befintlig teoretisk och empirisk referensram, vilket är ytterligare anledning till att ett eklektiskt angreppssätt användes (Gray, Kouhy & Layers, 1995).

3. Teori

3.1 Företagsledningen

Enligt upper echelons theory är individerna inom en företagsledning unika i sina värderingar och kognitiva förmåga, vilket kommer att avspeglas i de beslut som fattas inom organisationen (Hambrick, 2007; Hambrick & Mason, 1984). Även om teorin i grunden omfattar företagsledningen som grupp, förtydligar Hambrick (2007) att teorin likväl är applicerbar på enskilda beslutsfattare, förutsatt att individen har ett stort inflytande inom organisationen. Komplexa psykologiska biaser är dock inte observerbara, vilket Hambrick och Mason (1984) anser innebära att forskning med upper echelons theory behöver finna alternativa vägar att mäta dessa. Utifrån den uppmaningen har forskning visat att demografiska variabler som proxy för icke observerbara data är effektiva sett till att identifiera skillnader i beslutsfattande mellan individer med olika karaktärsdrag (se t.ex. Mudrack, 1989; Roussanov & Savor, 2014; Vermeir & Van Kenhove, 2008). I linje med den tidigare forskningen kommer demografiska variabler användas i formuleringen av hypoteser om företagsledningen.

3.1.1 Ledande befattningshavares kön

Psykologisk och beteendeekonomisk forskning har funnit skillnader mellan män och kvinnor gällande ett antal karaktärsdrag som influerar beslutsfattande: kvinnor har visat sig vara mer konservativa, mer riskaverta och mer etiskt ansvarstagande (Francis, Hasan, Park & Wu, 2015; Jianakoplos & Bernasek, 1998; Vermeir & Van Kenhove, 2008). När dessa egenskaper har studerats sett till finansiell rapportering, har det dock framkommit att etiska faktorer inte förklarar skillnader i resultatjustering mellan män och kvinnor (Shawver & Clements, 2014). Däremot argumenterar Krishnan och Parsons (2008) för att kvinnors tendens att vara mer konservativa är en egenskap som leder till redovisningsval som hämmar resultatjustering. Låg grad av godtyckliga periodiseringar likställs med konservativa redovisningsval i enighet med tidigare forskning (Lobo & Zhou, 2006; Zhou, 2008). Krishnan och Parsons (2008) stödjer detta argument med ett empiriskt resultat som visar att godtyckliga periodiseringar för att justera upp resultatet inte utnyttjas lika frekvent i företag med en könsdiversifierad ledning jämfört med de företag som har en mansdominerad ledning. Därtill har forskning visat att kvinnors högre riskaversion också är en egenskap som minskar benägenheten till resultatjustering (Zalata, Ntim, Aboud & Gyapong, 2019).

Bland olika befattningshavares position inom företagsledningen, har forskning givit varierande resultat sett till könsskillnader i utövandet av resultatjustering. Exempelvis finner Na och Hong (2017) att manliga VD:ar är mer benägna än kvinnliga att utnyttja godtyckligheten i periodiseringar för att justera resultatet. Flera nyligen publicerade studier

kommer fram till samma resultat, med ett signifikant negativt samband mellan resultatjustering och kvinnlig VD (se t.ex. Harakeh, El-Gammal & Matar, 2019; Putri & Rusmanto; 2019). Duong och Evans (2016) studerar istället ekonomichefer, och finner även de att de företag som har en kvinna på positionen mindre frekvent utövar resultatjustering. Peni och Vähämaa (2010) instämmer om att skillnader råder bland ekonomichefer, men finner dock inte att det skulle föreligga några signifikanta skillnader mellan VD:ns kön och resultatjustering. En förklaring till att resultaten skiljer sig åt mellan de olika studierna kan härledas från Harris, Karl och Lawrence (2019) resultat, då de upptäcker att manliga och kvinnliga VD:ar inte skiljer sig i sin benägenhet till resultatjustering vid höga nivåer av aktiebaserad bonusersättning. Vid lägre nivåer av aktiebaserad ersättning finner dock författarna att det faktiskt råder skillnader, då kvinnor tenderar att vara mindre benägna till resultatjustering än män när det inte föreligger lika tydliga personliga ekonomiska incitament. Således tenderar män att utöva resultatjustering oavsett om personliga ekonomiska incitament föreligger eller inte, vilket inte gäller för kvinnor (Harris et al., 2019). Någon aktiekursbaserad bonusersättning förekommer inte i privata bolag och som tidigare

noterat finns överhuvudtaget inga kapitalmarknadsrelaterade incitament till

resultatjustering i privata bolag (Burgstahler et al., 2006). Därför är Harris et al. (2019) resultat om skillnader mellan könen vid lägre nivåer mer relevant i en kontext med privata bolag än det faktum att inget samband hittades vid högre nivåer. Till skillnad från de studier som presenterats ovan, är Belot och Serve (2018) unika i att de undersöker hur VD:ns kön i privata bolag kan förklara resultatjustering. Författarna undersöker den franska marknaden och finner likt konsensus av ovan resultat att kvinnliga VD:ar är mindre benägna till resultatjustering i franska privata bolag. Baserat på den tidigare forskningen, formuleras följande hypotes:

H1: Det finns ett negativt samband mellan kvinnlig VD och förekomsten av resultatjustering.

3.1.2 Ledande befattningshavares civilstånd

Individers riskpreferenser har visat sig vara signifikant påverkade av dess familjesituation, då riskaversionen tenderar att vara högre hos gifta individer än hos ogifta (Roussanov & Savor, 2014). Huruvida detta är fallet även i Sverige undersöker Irandoust (2017), som med ett svenskt urval finner att gifta individer är mindre risktagande även i en svensk kontext. Två potentiella förklaringar kan identifieras till detta samband. Den ena förklaringen är enligt Chaulk, Johnson och Burcroft (2003) att de beslut gifta personer fattar även kan komma att påverka deras närstående, och att de därför inte är villiga att fatta beslut som äventyrar sin familjs välfärd. Denna förklaring diskuterar även Hilary, Huang och Xu (2017), som resonerar kring att gifta VD:ar värdesätter jobbsäkerhet och stabilitet högre än ogifta VD:ar. Därför ökar riskaversionen efter giftermål (Hilary et al., 2017). En andra förklaring

lyfter Anbar och Eker (2019) fram, som argumenterar för att gifta personer löper större risk att förlora förtroende i sina sociala kretsar om de är risktagande, eftersom de förväntas agera för sina närståendes trygghet. Denna sociala press leder således till ett minskat risktagande. I sammanhanget kan även biologiska förklaringar härledas, då det har visat sig att gifta män har lägre nivåer av testosteron än ogifta män (Burnham et al., 2003), och testosteron är i sin tur positivt korrelerat med risktagande (Jia, Van Lent & Zeng, 2014).

Enligt ovan resonemang ökar en individs riskaversion när äktenskap ingås. Kausaliteten mellan variablerna kan dock ifrågasättas, då Halek och Eisenhauer (2001) finner att riskaverta individer är mer benägna att gifta sig, och att sambandet mellan riskaversion och giftermål därför förklaras av personlighetsdrag snarare än ett ändrat beteende efter att en individ gift sig. Chaulk et al. (2003) finner dessutom att individer med barn är mer riskaverta än de utan barn, vilket indikerar att den minskade riskaversionen vid giftermål bör förklaras med hänsyn till en bredare familjesituation än endast om individen är gift eller ej. Trots diskussionen om kausaliteten i sambandet mellan riskaversion och giftermål, har det i forskning inom finansiell rapportering visat sig att giftermål som variabel kan förklara redovisningsval. Papadopoulos (2018) finner att de bolag som styrs av en VD som är gift i mindre utsträckning väljer vad som författaren beskriver som riskfyllda redovisningsval. Däribland återfinns godtyckliga periodiseringar, och som Papadopoulos (2018) understryker så visar resultatet därmed att kvaliteten på periodiseringar är högre i bolag med en gift VD. Även Hilary et al. (2017) identifierar ett liknande samband, som visar att resultatjustering förekommer mer i de bolag som drivs av en ogift VD än i bolag där VD:n är gift. Därför formuleras följande hypotes:

H2: Det finns ett negativt samband mellan gift VD och förekomsten av resultatjustering.

3.1.3 Ledande befattningshavares ålder

Såväl psykologisk forskning som studier inom det finansiella fältet har visat att etiskt ansvarstagande tenderar att öka med ålder (Mudrack, 1989; Terpstra, Rozell & Robinson, 1993). Etiskt ansvarstagande är ej förenligt med utövande av resultatjustering (Prior et al., 2008). Som tidigare noterat är dock även en individs riskaversion betydande i förklaringen kring dess tillämpning av resultatjustering (Ntim et al., 2019). Hur ålder påverkar riskaversionen hos beslutsfattare inom företagsledningen diskuterade Hambrick och Mason (1984) redan i deras originalartikel som lade grunden för upper echelons theory. Författarna resonerar kring att äldre företagsledare värdesätter finansiell stabilitet högt, och att ett konservativt förhållningssätt därför vidtas för att inte äventyra denna stabilitet med riskfyllda beslut. I senare studier råder dock delade meningar kring hur riskaversionen utvecklas med åldern. Å ena sidan förutspår Prendergast och Stole (1996) att yngre

företagsledare tenderar att vilja framhäva sin kompetens, och därmed kommer ta högre risk än äldre ledare för att ha möjlighet att nå högre resultat, vilket är i linje med Hambrick och Masons (1984) prediktion. Å andra sidan förutspår Holmström (1999) att yngre företagsledare istället är mer riskaverta eftersom de är angelägna om att få en bra start på sin karriär, och att riskaversionen är högre vid yngre ålder eftersom ett dåligt beslut kan försämra deras rykte. Även de empiriska resultaten ger varierande indikationer. Främst tyder tidigare studier på att riskaversionen tenderar att öka med VD:ns ålder (se t.ex. Chowdhury & Fink, 2017; Serfling, 2014). Argument för ett negativt förhållande mellan riskaversion och ålder kan dock också härledas från resultat som visat att VD:ar tenderar att lägga större vikt vid kortsiktiga resultat än långsiktiga när de är nära pensionsålder (Miller & Shamsie, 2001). Att VD:ar närmare pension skulle bli mer risktagande invänder dock Croci, del Giudice och Jankensgårds (2017) resultat mot, då de finner att VD:ar nära pension istället är mer benägna att minimera riskerna.

Ett fåtal tidigare studier har undersökt hur ålder påverkar utfallet av den finansiella rapporteringen. I en kontext med publika bolag, undersöker Huang, Rose-Green och Lee (2012) huruvida kvaliteten på den finansiella rapporteringen ökar med VD:ns ålder. Som proxy för redovisningskvalitet studerar författarna i vilken uträckning företag möter eller överträffar analytikers resultatförväntningar, samt i vilken utsträckning korrigeringar behöver göras i redan publicerade finansiella rapporter. I bägge aspekterna ökar kvaliteten på redovisningen med VD:ns ålder, då företag med en äldre VD i mindre utsträckning tenderar att justera sitt resultat för att prestera enligt förväntningar, eller behöver göra korrigeringar i sina rapporter. Att VD:ns benägenhet till resultatjustering ökar med åldern i publika bolag finner dock Alqatamin, Aribi och Arun (2017) inget signifikant stöd för på den jordanska marknaden. I en privat kontext, undersöker Belot och Serve (2018) resultatjusteringspraxis i franska privata bolag. Författarna finner att ålder har ett signifikant negativt samband med resultatjusteringar i privata bolag. Som tidigare presenterat fann Belot och Serve (2018) även att kön signifikant kan förklara användandet av resultatjusteringar, och vid djupare analys finner författarna att denna skillnad mellan könen är som starkast vid högre ålder. Baserat på diskussionen om hur riskaversionen kan argumenteras för att öka med åldern, samt hur det framkommit att det i privata bolag finns ett negativt samband mellan VD:ns ålder och resultatjusteringar, formuleras följande hypotes:

3.2 Revisorn

I teorin ska en revision få samma utfall oavsett vem som reviderar bolaget (Carrington, 2014). De strikta riktlinjer som råder under en revisionsprocess för att uppnå en homogeniserad revisionsprofession, är ofta refererat till i den ideologiska bilden om att ‘an audit is an audit is an audit’ (se t.ex. Brännström, 2018). Empiriska studier har dock visat att revisionskvaliteten, och möjligheten till resultatjustering, varierar från fall till fall (se t.ex. Ianiello, 2015; Kanagaretnam et al., 2010; Myers et al., 2003). Utifrån den tidigare empiriska forskningen kommer hypoteser underbyggas om revisorsfaktorer som potentiellt påverkar förekomsten av resultatjustering.

3.2.1 Uppdragstidens längd

En rimlig längd för antalet år en klient kan revideras av en och samma byrå utan att riskera revisorns oberoende, har varit frekvent debatterat både på institutionell nivå (Europeiska Kommissionen, 2010), och inom forskningsvärlden (se t.ex. Carey & Simnett, 2006; Garcia-Blandon, Argilés-Bosch & Ravenda, 2020; Myers et al., 2003). FAR:s riktlinjer inom ämnet presenteras i EtikU 13 Revisorsrotation, som säger att ett specifikt revisionsföretag får inneha ett uppdrag i högst 10 år (FAR N 2019:9). Vidare kan denna tid förlängas med ytterligare 10 år efter anbudsförfarande. Med undantag för finansiella bolag, omfattas inte privata företag av dessa regler. Några riktlinjer för privata bolag går därmed inte att utläsa. Myers et al. (2003) menar att en revisor initialt hos en ny klient behöver förlita sig mer på företagsledningens uppfattningar eftersom han eller hon till en början inte hunnit bilda sig en välgrundad egen uppfattning. Vidare argumenterar författarna för att revisorn över tid kommer erhålla mer kunskap om sin klient, industrin den verkar inom och dess förmåga att överleva svåra perioder, vilket leder till att kvaliteten på revisionen successivt ökar. Förespråkare för obligatorisk revisorsrotation argumenterar istället för att revisorns oberoende minskar när tiden på klientförhållandet ökar eftersom relationen mellan revisorn och företagsledningen stärks, vilket leder till att revisorns skepticism till företagsledningens redovisningsval minskar (Carey & Simnett, 2006).

En revisor med en konservativ attityd gentemot redovisningsval är förenat med lägre nivåer av godtyckliga periodiseringar, vilket också indikerar högre kvalitet på revisionen (Becker et al. 1998). Jenkins och Velury (2008) utforskar detta samband och finner att företag tenderar att vara mer konservativa i utnyttjandet av periodiseringar, desto längre uppdragstiden fortgår. Resultatet indikerar att det redovisade resultatet är mindre påverkat av godtyckliga periodiseringar när revisorn reviderat företaget under längre tid. Att längden på uppdragstiden minskar utnyttjandet av godtyckliga periodiseringar har även visats i flera empiriska studier, där författarna tolkar sina resultat som att kvaliteten på både revisionen och det redovisade resultatet ökar över tid (Garcia-Blandon et al., 2020; Gul, Fung & Jaggi,

2009; Manry, Mock & Turner, 2008; Myers et al., 2003). Resultatet kan förklaras av att revisorn får en ökad generell förståelse om företagets verksamhet och interna kontroller (Myers et al., 2003). Motsatt finner Al-Thuneibat, Al Issa och Ata Baker (2011) att godtyckliga periodiseringar istället ökar när uppdragstiden blir längre. Att förhållandet mellan kvaliteten på det redovisade resultatet och längden på uppdragstiden skulle vara negativt kan tillsammans med Carey och Simnetts (2006) argument om en minskad skepticism från revisorn, också förklaras av att företagsledningen tillåts vara alltmer flexibel i sina redovisningsval desto längre revisionsuppdraget fortskrider (Al-Thuneibat et al., 2011). Gul et al. (2009) nyanserar debatten om hur begränsandet av resultatjustering påverkas av uppdragstidens längd genom att föra ett resonemang om kausalitet. Författarna diskuterar att högkvalitativa revisorer är mer benägna att välja bort lågkvalitativa klienter, som ofta är de företag som också har lägre kvalitet på sitt redovisade resultat. Vidare påpekar författarna att högkvalitativa bolag med ett pålitligt redovisat resultat också tenderar att anlita högkvalitativa revisorer. Det finns därför anledning att bredda referensramen för sambandet mellan resultatjustering och längd på uppdragstiden. Exempelvis finner även Ali, Almagtome och Hameedi (2019) att sambandet mellan ett företags fortlevnadsstatus och utnyttjande av resultatjustering är starkt. Således kan revisorns rutiner gällande att skriva en modifierad revisionsberättelse ge indikationer om dess benägenhet att begränsa användandet av resultatjustering. Från en sådan kontext, finner Geiger och Raghunandan (2002) ett negativt

samband mellan längden på uppdragstiden och typ 2-fel1_{, vilket författarna anser indikera}

att kvaliteten på revisionen ökar över tid. Utan hänsyn till huruvida ett typ 2-fel begås eller inte, finner dock Carey och Simnett (2006) istället att en revisor över tid tenderar att vara mindre benägen att skriva en modifierad revisionsberättelse, vilket författarna tvärtemot Geiger och Raghunandan (2002) anser indikera att revisionskvaliteten minskar över tid. Majoriteten av studierna inom området har dock varit eniga med Geiger och Raghunandan (2002) om att kvaliteten på revisionen ökar desto längre uppdragstiden fortgår (se t.ex. Carcello & Nagy, 2004; Jackson, Moldrich & Roebuck, 2008; Van Johnson, Khurana & Reynolds, 2002). Därför formuleras följande hypoteser:

H4a. Det finns ett negativt samband mellan uppdragstiden för revisionsbyrån och förekomsten av resultatjustering.

H4b. Det finns ett negativt samband mellan uppdragstiden för den påskrivande revisorn och förekomsten av resultatjustering.

1 _{Ett typ 2-fel innebär att en revisor inte utfärdar någon varning om fortlevnad, men bolaget}

3.2.2 Revisionsbyrå

Som diskuterat kan kvaliteten på revisionen påverka i vilken utsträckning resultatjusteringar förekommer i ett företag (Becker et al., 1998). Choi et al. (2010) förklarar att ett resultat som ofta presenteras i studier inom ämnet är att större revisionsbyråer genererar högre revisionskvalitet än mindre byråer vid sina uppdrag. Att större byråer håller högre revisionskvalitet utgår DeAngelo (1981) ifrån, som använder Big 4-byråer som proxy för revisionskvalitet. Detta motiverar författaren främst genom att förklara att de större byråerna inte är lika beroende av specifika klienter på samma sätt som de mindre byråerna. Därav hävdar författaren att större byråer inte känner samma press att behöva sänka revisionskvaliteten genom att rapportera färre felaktigheter hos klienten. Att revisionskvaliteten är högre i större revisionsbyråer är även ett resultat som presenterats i senare års studier (se t.ex. Eshleman & Guo, 2014; Sirois, Marmousez & Simunic, 2016). Som en förklaring påpekar Kaplan och Williams (2012) samt Lawrence, Minutti-Meza och Zhang (2011) att de större byråerna har fler stora och stabila klienter som kan generera en högre lönsamhet och innebär lägre risk på samma gång, vilket ger bättre förutsättningar för att genomföra revisionen. Därtill påpekar Cravens, Flagg och Glover (1994) att de större byråerna har tillgång till mer resurser och därmed har bättre förutsättningar att hålla högre kvalitet, vilket är väldigt centralt för de större byråerna då de är aktsamma om sitt rykte. Maijoor och Vanstraelen (2006) konstaterar dock att någon homogen revisionskvalitet för Big 4-byråer inte finns i ett europeiskt perspektiv, utan är något som skiljer sig åt beroende på vilken kontext som undersöks. Författarna har studerat ämnet i England, Tyskland och Frankrike och hittade enbart belägg för att Big 4-byråer levererade en högre revisionskvalitet i det förstnämnda.

Det finns dock studier gjorda i andra kontexter som inte kan hitta några bevis på att storleken på revisionsbyråerna skulle ha en inverkan på revisionskvaliteten. Exempelvis resulterade studier gjorda av Abid, Shaique och Anwar ul Haq (2018) samt Lam och Chang (1994) i Pakistan respektive Singapore i att inga belägg hittades för att skillnader skulle föreligga. Comprix och Huangs (2015) studie i USA visade på att det inte finns skillnader mellan revisionsbyråerna när det kommer till reella resultatjusteringar. Dock kom studien fram till att mindre revisionsbyråer innebar en högre grad av artificiella resultatjusteringar. Studierna som påvisat att ingen skillnad finns mellan revisionsbyråerna går i linje med DiMaggio och Powells (1983) teori gällande härmande isomorfism. Författarna förklarar att det finns en press och önskan för organisationer att efterlikna andra organisationer inom samma bransch. Pressen grundar sig i en osäkerhet och att organisationen därför tar efter företagsstrukturer och arbetsmetoder från organisationer i sin omgivning. På så sätt skulle revisionsbyråerna ta efter varandra och bli alltmer homogena (DiMaggio & Powell, 1983).

Som diskuterat råder det skillnader mellan Big 4 och icke Big 4, men tidigare studier i en svensk kontext (Axén, Tagesson, Shcherbinin, Custovic & Ojdanic, 2019; Collin, Tagesson, Andersson, Cato & Hansson, 2009; Tagesson & Öhman, 2015) visar att Big 4 inte bör ses som en enhetlig grupp då det föreligger skillnader mellan de fyra byråerna. Skillnader uppstår eftersom byråerna har olika kultur, klienter och arbetsmodeller som används enhetligt inom byrån (Collin et al., 2009; Broberg, Collin, Tagesson, Axelsson & Schéle, 2011; Pentland, 1993). Även Francis (2004) diskuterar ämnet och hävdar att det finns olikheter mellan byråerna gällande hur de utbildar sina revisorer. Francis (2004) förklarar även hur det på byrånivå bland annat förekommer kulturella skillnader mellan kontorens olika geografiska placeringar. Kulturella skillnader tillsammans med olika erfarenhetsnivåer hos revisorerna, menar författarna kan medföra att kvaliteten på revisionen skiljer sig åt även mellan byråerna.

Även om resultat från tidigare forskning skiljer sig åt, indikerar en övervägande del på att det förekommer skillnader i revisionskvalitet och därmed mängden resultatjusteringar beroende på vilken byrå som genomför revisionen. Det gäller både när Big 4 jämförs med icke Big 4 samt när Big 4-byråerna bryts ner och studeras i förhållande till varandra. Därför formuleras följande hypotes:

H5: Företagets revisionsbyrå påverkar förekomsten av resultatjustering.

3.2.3 Revisorns kön

Utifrån den tidigare forskning som gjorts på könsskillnader tyder den generella bilden på att kvinnor är mer riskaverta än män (Byrnes & Miller, 1999). Byrnes och Miller (1999) förklarar även att kvinnor har en tendens att tona ner sin övertro på sig själva till skillnad från män som istället överskattar sin egna förmåga. Även om den beskrivna bilden av skillnader mellan män och kvinnor är en generell sådan har den överförts till studier gjorda i en kontext omfattande finansbranschen och redovisning (Barber & Odean, 2001; Jianakoplos & Bernasek, 1998; Watson & Robinson, 2003). Vid studier har det dessutom noterats att kvinnor tar större hänsyn till de etiska perspektiven som påverkar ett affärsbeslut än sina manliga kollegor. Exempelvis tenderar kvinnor att vara mer angelägna om att inte begå omoraliska handlingar bara för att skapa en ekonomisk gynnsam situation (Bernardi & Arnold, 1997; Eynon, Hill & Stevens, 1997).

Det kan argumenteras för att en revisor som är mer riskavert och undviker omoraliska handlingar, istället lägger mer tid och resurser på sin planering av revisionen (Niskanen, Karjalainen, Niskanen och Karjalainen, 2011). Således anser Niskanen et al. (2011) att förutsättningarna för att genomföra en högkvalitativ revision förbättras, vilket leder till att

resultatjustering kan begränsas. Utifrån den presenterade forskningen om könsskillnader, skulle därför en kvinnlig revisor med större sannolikhet begränsa resultatjusteringar jämfört med manliga revisorer. I en kontext med finska privata små och medelstora bolag, stöds Niskanen et al. (2011) argument då de finner att kvinnliga revisorer är mer konservativa sett till att tillåta godtyckliga periodiseringar. Resultatet indikerar att de bolag som revideras av en kvinnlig revisor i mindre utsträckning tillåts utnyttja godtyckliga periodiseringar för att justera upp sitt resultat. Att de ”kvinnliga karaktärsdragen” har effekt på revisionen, får även empiriskt stöd från Bernardi och Arnold (1997) samt Gold, Hunton och Gomaa (2009), som visar att kvinnliga revisorer är mer riskaverta än manliga. Att könsskillnader skulle ha påverkan på revisionskvaliteten motsätter sig dock Owhoso (2002), som finner att inga skillnader förekommer mellan könen om de har samma erfarenhet. Resultatet indikerar således att det är erfarenhet snarare än kön som påverkar revisionen. Även under senare år har forskning indikerat oenighet angående huruvida revisorns kön har någon påverkan på kvaliteten (jämför t.ex. Cahan & Sun, 2015 med Chin & Chi, 2008).

Sambandet har även studerats ur en svensk/finsk kontext på publika bolag. Ittonen, Vähämaa och Vähämaa (2013) finner att de bolag som revideras av en kvinnlig revisor i mindre utsträckning utnyttjar godtyckligheten i periodiseringarna för att justera sitt resultat. Detta resultat indikerar att de tidigare argumenten om hur revisorns kön kan påverka redovisningskvaliteten gäller i Sverige och Finland. Dock finner Nasution och Jonnergård (2017) inget sådant samband i en studie gjord i enbart en svensk kontext. Således går ingen generell bild att urskilja i en svensk kontext sett till publika bolag. Som tidigare presenterats finner dock Niskanen et al. (2011) att det i privata bolag finns ett signifikant samband. Därför formuleras följande hypotes:

H6: Det finns ett negativt samband mellan kvinnlig påskrivande revisor och förekomsten av resultatjustering.

3.2.4 Revisionsarvode

För att förklara revisionsarvodets påverkan på revisionskvalitet och resultatjusteringar förklaras i flera tidigare studier att de bakomliggande ekonomiska incitamenten måste tas i åtanke (Chung & Kallapur, 2011; DeAngelo, 1981; Geiger & Raghunandan, 2002; Kleinman & Palmon, 2000). DeAngelo (1981) förklarar till exempel att byråerna ofta begär en lägre ersättning för att locka till sig nya klienter. Då nya klienter även innebär högre kostnader, eftersom en helt ny revisionsprocess ska inledas, blir situationen initialt mindre lönsam. Därav kan det finns incitament hos byråerna att inte agera helt oberoende då det är nödvändigt att behålla klienterna en längre tid för att kompensera för den initiala kostnaden (DeAngelo, 1981). Blay och Geiger (2013) bygger på det här tidslinjeperspektivet och

argumenterar även de för att det är de framtida ersättningarna för revisionsarbetet som påverkar revisionskvaliteten. Författarna stödjer detta argument med ett empiriskt resultat som visar ett negativt samband mellan revisionskvalitet och framtida arvoden utbetalda till byrån. Flera tidigare studier menar dock på att det nuvarande arvodet är det mest väsentliga för revisionskvaliteten då det återspeglar hur mycket tid och resurser som läggs ner på klienten för tillfället (Geiger & Raghunandan, 2002; Kinney & Libby, 2002). Exempelvis finner Geiger och Raghunandan (2002) att revisionskvaliteten är lägre när arvodet till revisionsbyråerna är lägre. Författarna förklarar att ett högre revisionsarvode innebär en större benägenhet att avvara tid och resurser till revideringen, vilket därmed ökar revisionskvaliteten. Även Francis (2004) stödjer resonemanget med ett resultat som visar att ett högre revisionsarvode innebär högre revisionskvalitet.

Det råder dock delade meningar kring hur revisionsarvodet kan påverka revisionskvalitet och Walker (2013) förklarar att ett högre arvode istället kan leda till försämrad revisionskvalitet. Ett sådant samband uppstår eftersom en klient varifrån arvodet är stort är en viktig del av byråns finanser, och därför vill revisorn inte göra klienten missnöjd genom anmärkningar och riskera att förlora stora intäkter. Argumentet får även stöd av Gul, Chen och Tsui (2003), som i en australiensisk kontext identifierar ett positivt samband mellan revisionsarvode och godtyckliga periodiseringar. Även DeFond, Raghunandan och Subramanyam (2002) undersöker huruvida ett högre arvode potentiellt kan försämra revisionskvaliteten, men finner inte att ett sådant samband är statistiskt signifikant. Defond et al. (2002) hävdar att resultatet indikerar att revisionsbyråernas rykte och eventuella juridiska påföljder ger incitament att upprätthålla oberoende oavsett arvode, och således blir inte revisionskvaliteten lidande av ett högre arvode. Eftersom ett lägre arvode ofta begärs för att få in nya klienter, är det därefter naturligt att arvodet sedan höjs för att tid och resurser ska kunna läggas för att säkerställa kvalitet på revisionen, utan att oberoendet skulle bli lidande (Lee & Gu, 1998; Tagesson & Öhman, 2015). Därför formuleras följande hypotes:

H7: Det finns ett negativt samband mellan revisionsarvode och förekomsten av resultatjustering.

3.2.5 Kontorsstorlek

Då ryktet är essentiellt för revisionsbyråer är det viktigt att kongruens gällande revisionskvalitet råder oavsett kontor (Cravens et al., 1994; Herbi, Milewicz & Golden 1994; Jacoby & Mazursky, 1984). Därför hävdar Choi et al. (2010) att desto större revisionsbyrå, desto mer resurser och fokus läggs på att standardisera arbetssätt för att uppnå denna kongruens oavsett på vilket kontor revisionen genomförs. Till det hör även ett kunskapsutbyte mellan kontoren och dess anställda vilket innebär en kunskapsutjämning

och mer homogenitet på byrån i stort. På grund av detta argumenterar Choi et al. (2010) för att storleken på det lokala kontoret inte har någon inverkan på revisionskvalitet, utan att det istället är byråns storlek sett i ett nationellt perspektiv som avgör. Sundgren och Svanström (2013) motsätter sig detta, och hävdar att även då framförallt de större byråerna i största möjliga mån vill att kontoren använder sig av standardiserade modeller och arbetssätt, tas avancerade beslut inom revision i slutändan på individnivå. De individuella besluten kommer i sin tur påverkas av revisorns unika värderingar som formas i socialiseringen in i yrket (Sylvander, 2020). Därför blir homogenitet inom byrån svårt att uppnå och skillnader uppstår mellan kontoren. Sundgren och Svanström (2013) förklarar därtill att kontorsstorleken på den byrå som genomför revisionen kan komma att spela ännu större roll för privata bolag. Anledningen till det är att revisionen i privata bolag oftast genomförs av

antingen en liten revisionsbyrå med väldigt få revisorer, eller en Big 6-byrå2_{. Skillnader i}

resurser mellan de mindre byråerna och Big 6-byråerna ger olika förutsättningar att genomföra revisionen (Sundgren & Svanström, 2013).

Empiriska studier inom området (se t.ex. Choi et al., 2010; Francis & Yu, 2009; Sundgren & Svanström, 2013) visar att skillnader i revisionskvalitet förekommer mellan länder, regioner och städer, där kontorsstorleken skiljer sig åt. Choi et al. (2010) finner att företag som revideras av en revisor från ett större kontor, tenderar att utnyttja godtyckliga periodiseringar i mindre utsträckning än de företag som revideras av en revisor från ett mindre kontor. Resultatet indikerar alltså att kvaliteten på revisionen är högre vid större kontorsstorlek. I en liknande studie, men avgränsat till Big 4-byråer, finner även Francis och Yu (2009) ett positivt samband mellan kontorsstorlek och revisionskvalitet. Författarna menar att resultatet inte är förvånande då större kontor oftast har mer erfarenhet och mer resurser att utnyttja, vilket gör att resultatjustering lättare kan upptäckas. Sundgren och Svanström (2013) finner därtill att större kontor hos icke Big 6-byråer innebär högre revisionskvalitet och mindre resultatjustering.

Utifrån de studier som presenterats där det teoretiskt har argumenterats för att det råder skillnader inom byråer och empiriskt har påvisats att större kontor medför högre revisionskvalitet, formuleras följande hypotes:

H8: Det finns ett negativt samband mellan revisionsbyråns kontorsstorlek och förekomsten av resultatjustering.

4. Empirisk metod

4.1 Population & urval

Denna studie undersöker förekomsten av resultatjustering i svenska privata bolag. Eftersom möjligheten till resultatjustering påverkas av vilken redovisningsstandard som följs (Barth, Landsman & Lang, 2008), är det väsentligt att samtliga bolag inom populationen följer samma standard för att åstadkomma en hög validitet. En empirisk avgränsning har därför gjorts för att säkerställa detta. Eftersom utrymmet för godtycklighet i den finansiella rapporteringen är låg inom K2 (BFNAR 2016:10), avgränsades populationen till K3-bolag. För att praktiskt möjliggöra denna avgränsning användes till att börja med EU:s rekommendation (2003:361:EG), där ett bolag klassas som medelstort om det har mellan 50-249 anställda, samt antingen har en omsättning som understiger motsvarande 50 miljoner euro eller en balansomslutning som understiger motsvarande 43 miljoner euro. Av dessa ska de som enligt Årsredovisningslagen klassas som större företag följa K3 (BFNAR 2012:1). Större företag definieras i Årsredovisningslagen som bolag som uppfyller minst två av villkoren: medelantalet anställda de två senaste åren uppgår till fler än 50, de två senaste årens balansomslutning överstiger 40 miljoner kronor samt en nettoomsättning som överstiger 80 miljoner kronor (SFS 1995:1554, 1 kap. 3§ 1 st.). Således överensstämmer minimiantalet anställda inom EU:s definition av ett medelstort bolag, med svensk standards gräns för obligatorisk K3-tillämpning. För kriterierna gällande balansomslutning och omsättning har en manuell bortsållning genomförts. Med denna process har en population bestående av 3458 bolag urskilts, där samtliga klassas som medelstora bolag och omfattas av obligatorisk K3-tillämpning.

Eftersom full tillgång till årsredovisningar för samtliga bolag i populationen fanns via Retriever Business, kunde den fullständiga populationen utgöra urvalsram vilket är att föredra då representativiteten ökar (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018). Dock exkluderades finansiella bolag från den ursprungliga populationen likt tidigare studier om resultatjustering (se t.ex. Becker et al., 1998; Burgstahler et al., 2006), eftersom det i sådana bolag är mer komplicerat att upptäcka godtyckliga periodiseringar (Klein, 2002). Finansiella bolag sållades bort baserat på SNI-kod, där även ett par bolag som inte hade någon officiell SNI-kod rensades bort. Dessutom, för att öka reliabiliteten var det önskvärt att all data i största möjliga omfattning skulle avse samma tidsperiod. Därför exkluderades de bolag vars data som inhämtades inte avsåg räkenskapsår som började under 2018. Anledningen till att 2018 valdes var att få bolag hade publicerat sina årsredovisningar för 2019 när datainsamlingen inleddes. Därmed upprättades en urvalsram bestående av 3276 bolag. Flera av de variabler som hypoteserna grundas på redovisas inte i bolagens årsredovisningar, utan var information som behövde inhämtas manuellt. Därför var det till följd av tidsbrist