SOCIAL NÄTVERKSANALYS OCH
UNGDOMSRÅN
EN KVALITATIV STUDIE KRING UNGDOMAR
SOM BEGÅR PERSONRÅN
CRISTIANA BOCHIS
SOFIA JYSKY
STEPHANIE BECKVID
Beckvid, S, Bochis, C & Jyksy, S. Social nätverksanalys och ungdomsrån. En kvalitativ studie kring ungdomar som begår personrån. Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2020.
Ungdomsbrottslighet är ett ständigt aktuellt ämne, det då en stor del av den totala brottsligheten begås av just ungdomar. Vissa typer av de brott som begås av unga kan fungera som en indikator på att gärningspersonen löper en ökad risk för att fortsätta på en kriminell bana genom livet. Ett sådant brott är rån. Rån utgör en liten andel av den totala ungdomsbrottsligheten i Sverige, dock finner Polisen Syd en oroväckande ökning av personrån med unga gärningspersoner. Detta arbete är en kvalitativ studie som baseras på tre nätverk över misstänkta gärningspersoner i åldrarna 15-18 år. Studien ämnar undersöka rånens betydelse för de olika
individernas fortsatta kriminella karriärer, betydelsen av deras positioner i nätverket samt hur dessa nätverk faktiskt ser ut. Materialet som ligger till grund för analysen består av polisens register över misstänkta gärningspersoner samt diverse uträkningar kopplat till en nätverksanalys. Studien visar hur
konstellationerna mellan individerna i nätverken sett ut under rånet, samt under deras övriga brottslighet. Resultaten tyder på att samtliga, med undantag för en, i nätverken fortsätter på en kriminell bana efter att de begått personrånet, vilket stärker antagandet om personrån som ett strategiskt brott. Vidare framkommer positioner i nätverken som identifierats som särskilt betydelsefulla för nätverkens uppbyggnad. Utifrån dem belyser studien hur ett nätverksperspektiv kan
appliceras på liknande underlag och verka som ett arbetssätt för att minimera risken för en fortsatt kriminell karriär, utifrån det kan studien fungera som ett redskap i det fortsatta arbetet kring att förstå och motverka utvecklingen av personrån som begås av unga gärningspersoner.
Nyckelord: Kriminella karriärer, Personrån; Strategiska brott, Social nätverksanalys, Ungdomsbrott.
SOCIAL NETWORK ANALYSIS
AND YOUTH ROBBERY
A QUALITATIVE STUDY REGARDING YOUTHS
THAT COMMITS ROBBERY
CRISTIANA BOCHIS
SOFIA JYSKY
STEPHANIE BECKVID
Beckvid, S, Bochis, C & Jyksy, S. Social network analysis and youth robbery. A qualitative study about youths that commits robbery. Degree project in
Criminology. 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2020.
Juvenile delinquency is an ever present topic since a large number of the total crime consists of juvenile delinquency. Some types of offenses committed by young people may serve as an indicator that the perpetrator has an increased risk of continuing on a criminal path through life. Such a crime is robbery. Robbery constitutes a small proportion of the total juvenile delinquency in Sweden, however, Polisen Syd finds a worrying increase in robberys with young perpetrators. This essay is a qualitative study based on three networks of
suspected perpetrators aged 15-18. The study aims to investigate the significance of a joint robbery for the various individuals continuing criminal careers, the importance of their positions in the networks and what such a network actually looks like. The material that forms the basis of the analysis consists of the police’s register of suspected perpetrators and various calculations linked to a network analysis. The study shows how the constellations between the individuals in the network looked during the robbery, as well as during other crimes. The results indicate that everyone, with the exception for one, in the networks continues on a criminal trajectory after committing the robbery, which strengthens the
assumption of a robbery as a strategic crime. Furthermore, positions in the network that have been identified as particularly important for the network’s structure emerge. Based on them, the study illustrates how a network perspective can be applied to similar bases and act as a way of working to minimize the risk of a continued criminal career, from which the study can serve as a tool in the continued work in understanding and counteracting the development of personal robberies committed by young offenders.
Keywords: Criminal careers, Juvenile delinquency, Muggings, Social network analysis, Strategic crimes.
Förord
Den här studien hade inte varit möjlig att genomföra utan det stora engagemanget från vår kontaktperson på Polisen Syd, Glen Sjögren. Vi vill tacka för det stöd du givit oss, för det material du bidragit med som gjort studien möjlig och för det förtroende du haft för oss under processen.
Vi vill även tacka vår handledare Sadia Khan som genom skrivandets gång funnits där för oss när vi stött på olika hinder på vägen. Som aktivt hjälpt oss att bolla idéer, tankar och svarat på alla möjliga frågor som dykt upp under skrivandets gång. Sist men absolut inte minst vill vi tacka våra nära och kära som stått ut med den frånvaro som uppstått under uppsatsens gång. Vi vill även tacka varandra för ett mycket givande arbete tillsammans. Kandidatuppsatsen har gett många givande diskussioner mellan oss och även många härliga skratt tillsammans. Allt det här har lett till ett arbete som vi är stolta över.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
DEFINITIONER ... 2
Rån ... 2
Strategiska brott ... 3
Kriminella karriärer ... 3
TEORI ... 4
SOCIALA NÄTVERK SOM TEORI OCH METOD ... 4
TIDIGARE FORSKNING ... 5
SOCIALA RELATIONERS BETYDELSE FÖR DEN EGNA BROTTSLIGHETEN ... 6
SAMBAND MELLAN TIDIGARE BROTTSLIGHET OCH SENARE ... 7
SOCIAL NÄTVERKSANALYS SOM EN BROTTSFÖREBYGGANDE METOD ... 8
MATERIAL OCH METOD... 9
MATERIAL ... 9 AVGRÄNSNINGAR ... 10 METOD ... 10 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 11 ETIK ... 12 RESULTAT ... 13 NÄTVERK 1 ... 13 NÄTVERK 2 ... 14 NÄTVERK 3 ... 14 MISSTANKEREGISTER ... 14 DISKUSSION ... 15 METODDISKUSSION ... 15 RESULTATDISKUSSION ... 16 Nätverkens karaktär... 16 Individuell brottslighet ... 17
Minska risk för fortsatt brottslighet utifrån nätverket ... 18
SLUTSATS ... 19
REFERENSER... 21
INLEDNING
Ungdomsbrottslighet är ett ämne som är ständigt närvarande i samhällsdebatten. Anledningarna till det kan vara många, det kan dels bero på att brott som begås av unga gärningspersoner står för en relativt stor del av den totala brottsligheten (Brå, 2000). Dels att offren för dessa brott ofta själva är unga men kanske framförallt för att en viss typ av ungdomsbrottslighet är en indikator på att gärningspersonen löper ökad risk att fortsätta på en kriminell bana (a.a.). Rån är just ett sådant brott som ofta benämns som ett strategiskt brott, vilket innebär att det misstänks finnas en ökad risk för en fortsatt kriminell karriär bland individer som i ung ålder begår rån (Granath & Westerlund, 2011).
I material tilldelat från polisen framkommer att Skåne län förväntar sig en befolkningsökning på närmare 9,5% i åldersgruppen 15–19 år under de
kommande fyra åren (Polismyndigheten u.å.). Det framgår även att trots att rån står för en relativt liten andel av den totala ungdomsbrottsligheten finns det en oroväckande ökning av personrån med unga gärningspersoner i Polisregion Syd (a.a.). Under perioden 2017–2019 har personrån med gärningspersoner under 18 år ökat med 38% i regionen. Det är också det enda av de tre vanligast
förekommande strategiska brotten i regionen, personrån, tillskaffning av
motorfordon och brott mot allmän verksamhet, som visat på en ökning (a.a.). Vid närmare granskning framkommer även att gärningspersoner i åldrarna 13–15 år står för 50% av den totala ökningen (a.a.). Med det som bakgrund framgår att det finns ett behov i regionen att arbeta mot den pågående trenden.
Som beskrivet ovan finns det idag ett pressande behov att stoppa utvecklingen av personrån bland unga, men redan år 2000 släppte Brå en rapport med fokus på utvecklingen av ungdomsrån i Malmö och Stockholm. De hävdade då att området var kraftigt eftersatt inom forskningen och menade att fenomenet behövde belysas framöver (Brå, 2000). Något som till viss del har skett. Bland annat har den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) bidragit med kunskap på området och idag har vi en betydligt bredare kunskapsgrund, både sett till utveckling, orsaker och vad som karaktäriserar den typiska ungdomsrånaren. Resultat från NTU 2016 visar på att de ungdomar som rånat någon under de senaste 12 månaderna i hög utsträckning även begått andra typer av brott under samma period (Brå, 2016). I samma rapport framgår även att sambanden mellan individernas
bakgrundsfaktorer och rån är svaga bortsett från könstillhörighet (a.a.). Istället tyder resultaten på att sambanden återfinns i faktorer som rör individers relationer till sin omgivning. Sambandet är som tydligast sett till ungdomar som har en hög grad av kriminogen exponering, vilket innebär att de umgås med brottsbelastade kamrater och befinner sig i brottspositiva miljöer (a.a.).
Det sambandet har även belysts i en rad andra studier gällande ungdomsbrott som relativt entydigt visar på att kamrater tycks ha en direkt effekt på den enskilda individens brottsbenägenhet (Andrews & Bonta, 2017; Costello & Hope, 2016; McGloin & Shermer, 2009). Dock diskuteras ofta huruvida det är brottsliga kamrater som är avgörande eller om det snarare är individens egen benägenhet att begå brott som gör att denne söker sig till andra likasinnade (Hirschi, 1969). Det tycks således vara svårt att uttala sig om orsak och verkan rörande kamraters betydelse för en fortsatt kriminell karriär (a.a.). Något vi däremot vet säkert är att
ungdomar ofta begår brott tillsammans med andra, något som visar sig särskilt tydligt gällande grövre brottslighet (Brå, 2016; Sarnecki, 2001).
Med det som bakgrund finns det ett intresse i att närmare granska grupper av ungdomar som begår grova brott i grupp då det kan ge en inblick i vilka individer som fortsätter sin kriminella karriär samt hur man kan arbeta för att undvika denna utveckling. Vidare finns det ett även intresse för att närmare titta på hur konstellationerna ser ut bland de ungdomar som begår personrån samt vilka av individerna som tycks gå vidare till att etablera en kriminell karriär. Det för att skapa sig en större empirisk kunskap kring ungdomsrån, ett fenomen som tycks vara under utveckling i vårt samhälle samtidigt som en sådan granskning kan bidra med kunskap i vidareutvecklingen av det brottsförebyggande arbetet på området.
Syfte och frågeställningar
Personrån som begås av unga tycks vara det enda strategiska brott som ökar i region Syd. Samtidigt framgår det av vad som beskrivits ovan att det finns kunskap att hämta rörande individers utveckling från personrån till vidare brottslighet. Därav ämnar den författade studien att med hjälp av en
nätverksanalys samt polisens misstankeregister bidra med en inblick i vilka av individerna, i tre utvalda nätverk, som fortlöpt sin kriminella bana efter att tillsammans begått ett rån. Vidare syftar studien till att tolka individernas positioner i nätverket utifrån ett nätverksperspektiv för att få en förståelse kring hur kunskap kring deras individuella positioner kan användas med avsikt att minska risken för en fortsatt kriminell karriär. För att besvara syftet har följande frågeställningar formulerats:
- Hur ser utvalda nätverk kring personrån innefattande misstänkta gärningspersoner i åldrarna 15–18 år i Malmö ut under perioden 2015– 2020?
- Hur kan de aktuella nätverken tolkas utifrån individernas kriminalitet innan och efter personrånet?
- Hur kan individernas individuella positioner tolkas och användas för att minimera risken för fortsatt brottslighet?
Definitioner
Under följande avsnitt kommer begrepp att tydliggöras, vilka anses vara av relevans i studien. Inledningsvis kommer brottet rån att klargöras. Därefter kommer en definition på vad strategiska brott är samt innebörden av begreppet kriminella karriärer.
Rån
Brottet rån innefattar stöld samt att gärningspersonen utövar våld och/eller hot vid händelsen (Polismyndigheten, 2019). Lagen gällande brottet delas upp som rån eller grovt rån (Blixt, u.å.). Ett grovt rån innefattar, utöver stöld, även att gärningspersonen utövar våld eller på ett oförsiktigt sätt använder sig av offrets försvarslösa ställning (a.a.). Vid en dom kan brottet resultera i fyra år och upp till tio års fängelse. Rån däremot innefattar en dom på allt från sex månader upp till ett års fängelse (a.a.).
Rån kan vidare delas upp i tre kategorier. Den vanligast förekommande är personrån (Brå, 2016). Personrån drabbar främst män i yngre åldrar och förekommer i större utsträckning i storstäder än på landsbygden (a.a.).
Ytterligare en kategori är butik och övrigt rån (Blixt, u.å.). Det innefattar utöver butiksrån även restaurang-, taxi- och kontorsrån. Vid framförallt den här typen av rån är det förekommande att gärningspersonen bär vapen och/eller är hot- och våldsam (Blixt, u.å.). En stor andel av gärningspersonerna som oftast misstänks för sådana rån är unga män mellan åldrarna 15–20 (a.a.). Det finns de rån tillfällen där ungdomar begår brottet i grupp, dock är det vanligast förekommande med två gärningspersoner (a.a.). Den sista kategorin är bank- och värdetransportrån. De personer som genomför den här typen av rån är oftast grovt kriminella och det är inte ovanligt att de är förknippade med kriminella gäng. Gärningspersonerna för den här typ av brott är ofta män i 20–30 års åldern (a.a.).
Strategiska brott
En indikation på att en individ löper ökad risk för en fortsatt kriminell karriär är ungdomar som debuterar med brott som benämns som strategiska (Granath & Westlund, 2011). Brott som rån, tillgrepp av motorfordon, brott mot allmän verksamhet (i huvudsak våld och hot mot tjänsteman samt övergrepp i rättssak) är strategiska brott som anses medföra en ökad risk till en både lång och intensiv fortsatt kriminell bana (a.a.).
Det är vid de tillfällen som ett strategiskt brott är det huvudsakliga brottet i
ungdomens första lagföring som det innebär en ökad risk för senare återfall i brott (Granath & Westlund, 2011). Överlag är upprepad brottslighet bland unga
kriminella vanligt förekommande, vilket också gäller för de som begår strategiska brott. Sällan begränsar eller specialiserar sig ungdomarna till enbart strategiska brott. Även om de strategiska brotten är det som skiljer de ungdomar som begår enstaka brott från de som fortsätter till en längre kriminell karriär, begår dem alla i huvuddel vanliga brott såsom narkotika- och trafikbrott samt misshandel (a.a.). Ungdomar som begår strategiska brott urskiljer sig även genom att de i större utsträckning har begått fler brott tillsammans med andra både unga och vuxna (a.a.).
Den typiska ungdomen som begår strategiska brott är i huvudsak pojkar (Granath & Westlund, 2011). De som döms för strategiska brott har generellt redan innan de fyllt 15 år blivit uppmärksammade av socialtjänsten. Många av dessa
ungdomar har även haft en avvikande eller problematisk skolgång vilket ofta bland annat innefattat stödundervisning (a.a.). Vilka de strategiska brotten är kan förändras över tid, det är därför viktigt för framför allt socialtjänsten och polisen att uppdatera kunskapen gällande strategiska brott för att tidigt kunna fånga upp individer som har en ökad riska att utveckla sociala problem och en kriminell karriär (a.a.).
Kriminella karriärer
Under de senaste 30 åren sedan National Academy of sciences (NAS) utvärderat forskning kring kriminella karriärer och karriärsbrottslingar har begreppet florerat i kriminologiska sammanhang (Basto-Pereira & Farrington, 2019). NAS
fokuserade på ett antal kärnbegrepp som onset, varför individer börjar begå brott; persistence, varför de fortsätter begå brott och desistance, varför de slutar begå brott. De här begreppen blev en del av kärnan för forskare inom kriminella karriärer. Samtidigt har situationella och kontextuella faktorer identifierats, vilka kunnat observeras i sociala sammanhang (a.a.).
En kriminell karriär definieras som en långtgående sekvens av brott som begåtts av en och samma individ (Blumstein m.fl. 1986). På grund av att den kriminella karriären skiljer sig från individ till individ är forskarna inte överens om hur lång tid en individ ska vara brottsaktiv för att det ska räknas som en kriminell karriär (Wright m.fl. 2014). Den kriminella karriären beskriver därav sekvensen av brott som begåtts under en tid av en individs livstid (McGee & Farrington, 2015). Kriminella karriärer innefattar även deltagande, frekvens, allvar och längd kopplat till individuell kriminalitet och brottstrender på en samhällsnivå (Basto-Pereira & Farrington, 2019).
TEORI
Det teoretiska ramverk som ligger till grund för den aktuella studien är social nätverksteori. Studien avser undersöka sociala konstellationer som en helhet där aktörerna antas påverka varandras brottsbenägenhet genom sina direkta och indirekta relationer. Därav ansågs teorin relevant då den ämnar förklara påverkan av sociala konstellationer utan att fokusera på enskilda individers attribut. Sociala nätverk som teori och metod
Under många år har sociala nätverk främst använts som en teori (Scott, 2013). Det är endast under senare år som sociala nätverk har utvecklats till en metod och teknik inom forskarvärlden (a.a.). Grundtanken för sociala nätverk bygger på matematik och grafteori, men berör även samhällsvetenskapliga ämnen som sociologi (Krause m.fl. 2007). Inom de samhällsvetenskapliga ämnena har social nätverksteori använts för att bland annat undersöka sociala organisationer och strukturer mellan olika aktörer såsom människor, grupper och organisationer (a.a.). Idag använder allt fler fält sig av social nätverksanalys som en metod och inom bland annat rättsväsendet används metoden för att exempelvis få en bättre förståelse kring kriminella grupperingar och relationer mellan varandra (Gunnell m.fl. 2016; Sarnecki, 2009).
Antagandet för nätverksperspektivet bygger huvudsakligen på att ett socialt liv skapas genom relationer och mönster från dessa relationer (Scott, 2013). Därför är det av betydelse att, i ett socialt nätverk, veta vem som är kopplad eller har en relation till vem (Krause m.fl. 2007). Då relationen är av betydelse finns det därmed inte ett lika stort intresse för kännedom kring individernas attribut såsom kön eller ålder. Dock kan kunskap om dessa tänkas vara fördelaktigt vid en analys (a.a.).
Sociala nätverksanalyser bygger även på antagandet att aktörerna som befinner sig i nätverket påverkar varandra såväl direkt som indirekt (Crossley m.fl. 2017; McGloin & Rowan, 2015). Påverkan sker i form av utbyte av information och resurser som gör aktörerna beroende av varandra då individerna får tillgång till olika former av kapital (Crossley m.fl. 2017). Hur kopplingen ser ut mellan olika aktörer är även det av relevans då relationer kan anta flera former. Exempelvis kan en koppling innebära en konflikt, vänskap eller familjemedlem men
betydelsen av kopplingen kan tolkas olika beroende på aktör (a.a.). Inflytandet på varandra i det sociala nätverket innebär likaså en ökad sannolikhet för
homogenitet i nätverket, vilket innebär att individer som ingår i ett nätverk delar samma åsikter, preferenser och attityder (a.a.). Relationerna i det sociala nätverket
kan på grund av inflytandet av varandra bland annat innebära skapandet av antisociala beteenden eller brottsliga handlingar (McGloin & Rowan, 2015). Med hjälp av nätverksanalys som teknik är det möjligt att få närmare inblick i sociala konstellationer. Vilket kan ge en ökad förståelse av mönster, struktur och processer inom nätverket, på både individ- och populationsnivå. Det kan även bidra till att jämföra flera nätverk mellan varandra (Krause m.fl. 2007). Den ökade förståelsen kan bidra med kunskap om dynamiken i nätverket mellan de olika aktörerna (McGloin & Kirk, 2010). Därav finns ett intresse för aktörernas position i nätverket (Van der Hulst, 2009). Det kan bland annat handla om vem i nätverket som gör att informationen sprids, hur snabbt informationen kommer fram och vem som har mest påverkan (a.a.). Det är med hjälp av tekniken även möjligt att
identifiera vilka som bildar ett socialt nätverk (Crossley m.fl. 2017). Beroende på syfte och material finns det möjlighet att med hjälp av tekniken identifiera en enkel relation mellan två aktörer i ett socialt nätverk vilket identifieras som dyad. Däremot uppstår en triad när ytterligare en aktör förknippas till relationen (a.a.). Tillsammans bildar de det minsta tänkbara nätverket. Tekniken gör det även möjligt att se vilka individer som inte har någon koppling till andra i nätverket vilket definieras som isolat (a.a.).
Därav är visualisering en viktig del av nätverksanalyser samt att se på nätverket med objektivitet, för att inte dra förhastade slutsatser som att den aktör som befinner sig i mitten per automatik alltid innehar den bärande rollen (Van der Holst, 2009). På så sätt finns det möjlighet att få nya intryck kring struktur och process (a.a.). Centralt är likaså att identifiera nyckelpersoner i nätverket då det är de aktörer som kan tänkas vara betydelsefulla för nätverket. På så sätt går det att särskilja de aktörer som anses vara svaga för att till exempel ingripa eller sätta in åtgärder där (McGloin & Kirk, 2010). I ett socialt nätverk kan det även vara av betydelse att veta vem i nätverket som binder samman två kluster för att se vilka aktörer som befinner sig i sådana subgrupper och vilken relation de har till varandra (Sarnecki, 2009; Hutchins & Hutchins-Benham, 2010).
Det är däremot även viktigt att vid en analys av sociala nätverk ta hänsyn till förändringar i konstellationen över tid (Sarnecki, 2009). Ett nätverk ser inte detsamma ut över en längre period då både aktörer och länkar kan försvinna eller adderas (a.a.). Därav är det av intresse för de som ska arbeta med nätverksanalyser att klart formulera sitt syfte då det är det som styr analysen (Crossley m.fl. 2017). Därför är det bland annat lämpligt att, vid analyser av sociala nätverk som är riktade på exempelvis kriminella gäng med fokus på ingripande åtgärder,
skräddarsy en intervention för just det nätverket och tillfället (Gunnell m.fl. 2016). Notera även att det inte alltid finns möjlighet att inkludera alla kopplingar i det aktuella nätverket. Det kan innebära att det finns de individer som kan vara av relevans för nätverkets analys som inte är inkluderade (a.a.).
TIDIGARE FORSKNING
Nedan följer en redogörelse för tidigare forskning relevant för den aktuella studien. Inledningsvis diskuteras forskning rörande kamraters betydelse för individens egen brottslighet samt en studie angående sociala nätverk och
relationers påverkan på den egna brottsligheten. Vidare presenteras en bild av sambandet mellan tidigare brottslighet och en fortsatt kriminell karriär.
Avslutningsvis berörs även hur kunskap om nätverkets struktur kan användas i syfte att förebygga vidare brottslighet genom att applicera ett nätverksperspektiv. Sociala relationers betydelse för den egna brottsligheten
Förhållandet mellan ungdomens brottslighet och ungdomens vänner är
omdiskuterat (Sarnecki, 2001; Weerman, 2011). Å ena sidan finns de forskare som menar på att förhållandet förklaras av selektion, alltså att den kriminella individen väljer kriminella vänner. Å andra sidan finns det de forskare som menar på att förhållandet sker genom ett inflytande. Det innebär att individen associerar sig med kriminella och därmed utvecklar ett kriminellt beteende själv (Weerman, 2011). Flera studier har gjorts med fokus på sociala relationers påverkan på den egna brottsligheten utifrån olika teoretiska utgångspunkter.
Bland annat har Sarnecki intresserat sig för nätverksforskning och genomfört en rad studier på ämnet, i en av dem har Sarnecki undersökt om ett
nätverksperspektiv kan medföra ny kunskap rörande ungdomar som begår brott i grupp (Sarnecki, 2001). Det nätverk som analyseras i studien består av ungdomar under 20 år som någon gång under perioden 1991–1995 varit misstänkta för brott i Stockholm samt deras medbrottslingar. Studien innefattar även information om vilka brott ungdomarna misstänks för (a.a.). Utifrån det har Sarnecki använt sig av ett nätverksperspektiv för att analysera de kopplingar som återfinns mellan
individerna i nätverket utifrån antagandet att individernas brottsbenägenhet påverkas av deras direkta och indirekta sociala relationer till varandra (a.a.). Det studien kommer fram till är att ungdomarna tenderar att begå brott tillsammans med individer boende i samma område, med samma kön och i samma ålder som dem själva.
Vidare visar resultaten på att nätverken som framkommer av datamaterialet oftast är föränderliga och grupperna håller, i de flesta fall, inte samma struktur i perioder längre än sex månader. Däremot återfinns samma individer i flera nätverk över tid, vilket tyder på att samma individer fortsätter att begå brott i grupp om än i andra konstellationer (a.a.). Det stöds även i annan forskning där skillnader mellan vuxna och ungdomars nätverk belyses. McGloin & Rowan (2015), menar att ungdomars nätverk byggs upp av sociala relationer medans vuxnas härstammar från medlemskap i kriminella gäng. På så vis är ungdomars nätverk mindre bestående (a.a.). Trots det påverkar relationerna ungdomarna genom att
ungdomarna i samband med att de exponeras för olika typer av nätverk kan utöka sina färdigheter och tekniker till att begå brott. På så vis bidrar relationerna till att förankra den kriminella livsstilen (a.a.).
Ytterligare resultat av Sarneckis studie visar att av de 22 091 individer som inkluderades i studien var det 8825 stycken som inte misstänktes för att begått brott tillsammans med någon annan (Sarnecki, 2001). Det framgår således även i det urvalet att det tycks vara vanligare för ungdomar att begå brott med minst en annan medbrottsling än ensam. Vidare visar studien att de individer som inte misstänkts ha en medbrottsling endast i 12% av fallen misstänks för fler än ett brott under den undersökta perioden (a.a.). Samma siffra för den andra gruppen låg på 66%. Gruppen utan medbrottslingar misstänks också oftare för lindrigare brott än dem med. Med andra ord tycks individer som begår brott tillsammans
med andra vara mer brottsaktiva och begå grövre brott än individer som begått brott på egen hand (Sarnecki, 2001).
Liknande resultat återfinns även i andra studier. Weerman (2011) har använt sig av skolelever mellan åldrarna 11-18 i syfte att undersöka hur kamraters inflytande kan påverka ungdomsbrottslighet. Resultat från undersökningen visar på att förhållandet mellan brottslighet och vänner i skolan samt individens egen brottslighet inte visade på någon signifikans när det gäller selektion av liknande vänner vid brottslighet (a.a.). En betydande effekt däremot hittades för skapandet av nätverk. När det gäller struktur för nätverket innefattas ömsesidighet, indirekta sociala band samt preferenser för samma kön, etnicitet och samma klass.
Ytterligare hittades det stöd i studien att vänner med ett kriminellt beteende har ett inflytande hos den enskilda individens brottslighet (a.a.). Inflytandet från andra sker enligt Weerman främst genom socialiseringsprocessen. Individer med det kriminella beteendet har den största påverkan då deras kultur och attityd överförs till individen som imiterar liknande beteende (a.a.). Genom selektionsprocessen utvecklas individens brottslighet av faktorer, såsom svaga sociala band och låg självkontroll. Brottslighet blir förekommande då individen associerar sig med individer som liknar en själv (a.a.).
Det argumenteras även för att ungdomar har en tendens att anpassa sitt beteende i skolan efter sina vänner (Weerman, 2011). Utanför skolan kan individen
socialisera sig med vänner som har en kriminell inverkan på brottsligt beteende hos den enskilde. Det diskuteras att oövervakade kompisgäng är den största indikatorn för utvecklandet av ett kriminellt beteende (a.a.).
Samband mellan tidigare brottslighet och senare
Som beskrivit i inledningen av uppsatsen anses rån vara ett strategiskt brott som indikerar på en ökad risk för en lång kriminell karriär. I en studie genomförd av Brottsförebyggande rådet (BRÅ), framkommer att ungdomar som begår
strategiska brott i högre utsträckning än andra kriminellt aktiva i samma ålder löper en ökad risk att återfalla i brott även i de fall det strategiska brottet inte var deras första lagföring (Granath & Westerlund, 2011). Vidare framgår att denna grupp av ungdomar även begår brott i högre frekvens än andra i en jämförbar grupp och att rån är ett av de brott som under 00-talet starkast indikerade på en fortsatt kriminell karriär bland ungdomar i åldrarna 15-17 år (a.a.). Det framgår även att den grupp av ungdomar som begår strategiska brott inte tycks specialisera sig på grova brott utan ägnar sig även åt annan mindre allvarlig kriminalitet (a.a.). De fynden återspeglar sig även i internationell forskning. Bland annat presenterar Huizinga m.fl (2003) resultat ifrån en självrapportsstudie som genomförts i USA, vilka tyder på att ungdomar som begår grova brott i tidig ålder kan ha långa perioder där de enbart ägnar sig åt mindre allvarlig kriminalitet eller helt avstår från kriminalitet för att sedan återgå till att begå grövre brott.
Det tycks även finnas ett mer generellt samband mellan tidigare brottslighet och senare. Bland annat tycks risken att begå ett nytt brott öka för varje brott en ungdom begår (Farrington, 2003). Forskning tyder även att en tidigare debut bidrar till en ökad risk att fortsätta på en kriminell bana. Resultat från en studie genomförd i England visar att 73% av män som dömts för brott ett våldsbrott någon gång i åldrarna 10-16 år, döms för ett nytt brott innan de fyllt 24 år (a.a.) Motsvarande siffra för män som inte dömts för ett brott innan 16 års ålder är 16%
(Farrington, 2003). Vidare framgår i studier att brottsfrekvensen tycks vara högre bland de ungdomar som begår brott tillsammans med andra. Det framgår även att de ungdomar som kommer att begå brott i grupp tycks ha en högre brottsfrekvens än andra brottsaktiva ungdomar redan innan de involverar sig i gruppen (Huizinga m.fl. 2003). Det går även att utläsa ett mönster i att de ungdomar som begått ett allvarligt brott i grupp i högre utsträckning fortsätter att begå brott på egen hand än de som enbart begår mindre allvarliga brott i grupp (a.a.).
Liknande resultat återfinns även i studier som utförts i en svensk kontext där det framgår att ungdomar som åtalats och dömts för ett strategiskt brott oftare åtalades tillsammans med andra jämfört med andra ungdomar. Denna grupp döms även i högre utsträckning för ett högre antal brott än andra ungdomar i samma ålder (Granath & Westerlund, 2011).
Social nätverksanalys som en brottsförebyggande metod
Användningen av sociala nätverk som en metod har visats sig vara ett förbättrat hjälpmedel för att framförallt mäta social struktur och socialt inflytande, till skillnad från dem mer traditionella metoder (Burcher & Whelan, 2018). Likaså är nätverksmetoder lämpliga för betydelsen av brottsligheten i den sociala miljön (a.a.).
Av den anledningen finns det de forskare som har studerat sociala nätverk som en metod för att förebygga brottslighet. Frydensberg m.fl. (2019) har i sin studie undersökt, med hjälp av polisregister, individer som har begått något av följande brott; olagligt innehav av substanser och vapenbrott som man har begått
tillsammans med andra. Nätverksanalys som metod har applicerats för att
undersöka gruppernas centralitet samt för att identifiera de nyckelpersoner som är av relevans för nätverket. Följande tillvägagångssätt har för Frydensberg m.fl. (2019) inneburit information om att individens brottsliga handlingar blir allvarligare om det är fler som ingår i den kriminella aktiviteten. Liknande
resultatet stämmer överens med Thornberry m.fl. (1993) som med hjälp av sociala nätverksanalys undersökt nivåer av brottslighet innan, under och efter kriminalitet i gäng och grupp. Nivåerna av brottslighet och allvarlighetsgrad minskade när individen inte inkluderas i kriminalitet tillsammans med andra (a.a.).
Vidare har Frydensberg m.fl. (2019) med hjälp av studien identifierat viktiga personer i nätverket. Likt Papachristos m.fl. (2015) som i sin studie kommer fram till att individer påverkar och influerar varandra genom kommunikation, kommer Frydensberg m.fl. (2019) fram till slutsatsen att individer som bär på en
informerade roll i nätverket bör angripas, exempelvis genom polisiära insatser. Ingripandet bör ske då personen har en bärande roll som kan innebära att andras brottslighet minskar i grupp (a.a.). Enligt studien har det visat på signifikant minskning av brottsliga aktiviteter. Det innebär därav att riktade åtgärder mot individer som begår brott ihop innebär för polis ett effektivare arbete för att minska brottslighet (a.a.).
Möjligheten att eliminera de nyckelpersoner som har den bärande rollen är teoretiskt en lämplig strategi (Burcher & Whelan, 2018). För det kriminella nätverket innefattar det en sämre möjlighet att fungera på ett effektivt sätt vilket förstör den potentiella brottsligheten (a.a.). I verkligheten däremot har polisen svårigheter att exakt mäta ut alla individer som kan tänkas inkluderas i det sociala nätverket. Det innebär att polisen måste ha flera tänkbara strategier i åtanke
(Burcher & Whelan, 2018). Liknande slutsatser får Rostami & Mondani (2015) i sin studie gällande hur olika dataset kan skapa olika positioner för individerna i det sociala nätverket, samt vad det kan innebär för de uppdragsgivare som arbetar mot kriminalitet. Enligt deras undersökning kan en individ i ett socialt nätverk identifieras som betydelsefull beroende på vilket dataset som används därav vikten att inkludera ett flertal dataset (a.a.).
MATERIAL OCH METOD
Nedan följer en närmare redogörelse kring det material som innefattas i studien samt vilka avgränsningar som gjorts rörande vilket material som kom att inkluderas. Avgränsningarna har gjorts för att säkerställa att det material som ligger till grund för analysen är av relevans för studiens syfte (Bryman, 2011). Vidare presenteras en genomgång av den metod som använts och överväganden som gjorts kopplat till genomförandet. Vidare framgår även hur författarna bearbetat insamlade data. Då den författade studien ämnar undersöka aktörer som motsvarar enskilda individer inkluderas i detta avsnitt även en inblick i de etiska överväganden som gjort med hänsyn till att värna om individernas anonymitet. Material
Materialet som ligger till grund för studiens resultat är hämtat från polisens registerdata över misstänkta. Materialet har avidentifierats utav den kontakt som tillhandahöll datan och innefattar variabler rörande individer i åldrarna 15–18 år som fortsättningsvis kommer benämnas som aktörer eller noder. Variablerna består av aktörernas misstänkta brottslighet under åren 2015–2020. Variabler rörande misstänkt brottslighet har kategoriserats utifrån antal misstänkta brott innan det gemensamma rånet, det gemensamma rånet samt antal misstänkt brott efter det gemensamma rånet. Vidare innehåller materialet information, i form av koder, som motsvarar vilka av brotten aktörerna misstänks ha begått tillsammans med någon eller några andra i nätverket.
Metoden för materialurvalet kan liknas vid ett målstyrt eller målinriktat urval. Bryman (2011) beskriver det som ett urval av strategiskt slag där respondenterna, eller i det här fallet noderna, väljs utifrån deras relevans för studiens
frågeställningar. Vilka noder som kom att ingå i den aktuella studien
tillhandahölls via en kontakt på Polisen Syd, vilken författarna upprättat kontakt med i samband med att syftet för studien klarlagts. Denne har i sin tur valt ut noder denne ansett relevant, utifrån kriterier om rörande ålder och tidsperiod som beskrivits ovan. Det slutgiltiga materialet innefattar således 13 noder som
tillsammans utgör tre nätverk där kopplingarna motsvarar misstänkt gemensam brottslighet. Någon information kring kön eller exakt ålder rörande noderna framgår inte då det dels inte anses relevant för att besvara den aktuella studiens frågeställningar och dels för att värna om aktörernas integritet. Av samma skäl ombads att den misstänkta brottsligheten skulle avidentifieras av kontakten och enbart innefatta rånet samt övrig brottslighet utan specifikationer kring
brottstyper.
Analysen kommer även grundas på material i form av matematiska uträkningar
Avgränsningar
Studien har en kvalitativ ansats vilket innebär att resultaten inte är producerade i syfte att generaliseras till en större population (Bryman, 2011). Därav är det enbart ett fåtal nätverk som ligger till grund för analysen. Det var för studiens syfte av yttersta vikt att materialet bestod av nätverk. Då ett nätverk behöver bestå av minst tre personer för att klassas som ett nätverk (Crossley m.fl. 2017) krävdes att minst tre personer skulle misstänkas för att ha begått ett personrån tillsammans för att vara aktuellt som nätverk i studien. Någon övre gräns sattes inte. Då syftet även grundar sig i att undersöka personrån som begås av unga ansågs nödvändigt att sätta ett åldersspann inom vilket noderna ska befunnit sig vid tillfället för det gemensamma personrånet. I valet av åldersspann togs det hänsyn etiska
överväganden.
Trots att det inte är ett kriterium i den aktuella studien att de aktörerna som ingår i nätverket ska blivit dömda för något brott valdes ändå att sätta en nedre gräns på 15 år. Det motsvarar åldern efter vilken man räknas nått straffbarhetsålder i Sverige (NE, u.å.). Det ansågs därför vara etiskt försvarbart att sätta den nedre åldersgränsen där då individerna anses bära fullt ansvar för de brott de misstänks begått. Vidare sattes en övre gräns på 18 år då det är till den ålder man i Sverige vanligtvis faller inom gruppen ungdom (Barnkonventionen, 2009).
Någon avgränsning rörande misstänkta eller dömda för personrån gjordes inte, dock riktade sig materialurvalet till att minst gälla misstänkta för personrån för att minimera risken att individer som misstänktes ingå i nätverket exkluderades på grund av att det inte lett till fällande dom.
Metod
För den här uppsatsen kommer en social nätverksanalys att appliceras som metod. Med hjälp av analysen går det att få en djupare förståelse av gruppens strukturer och mönster (Krause m.fl. 2007; Disney, 2020), därav är metoden social
nätverksanalys lämplig för studien då syftet är att tolka nätverk över personer misstänkta för rån samt övrig brottslighet. Metoden anses även lämplig för att kunna besvara frågeställningarna som berör förståelse över nätverket och nätverkets aktörer.
I ett nätverk innefattas noder och länkar. Noder syftar till aktörerna i nätverket. Vilka aktörer som åsyftas varierar beroende på undersökning (Sarnecki, 2009). I följande studie kommer noder att representera individer som är misstänkta för att ha begått personrån samt övrig brottslighet. För att uttala sig om nätverket är det av relevans att mäta nätverkets densitet/täthet (Sarnecki, 2009). Att mäta
nätverkets densitet syftar till att få en närmare blick på antalet fördelade länkar som kopplar samman nätverkets aktörer (Scott, 2013). Det innebär att nätverkets densitet ökar när fler i nätverket har direkta kopplingar till varandra (a.a.). Beroende på nätverkets densitet går det att uttala sig om hur tätt eller glest nätverket är (Sarnecki, 2009). Vid metoden används även, för att öka förståelse kring bland annat var aktörer befinner sig i nätverket, centralitetsmått som innefattar degree centrality, betweenness och closeness (a.a.). Beroende på vilket mått som används kommer varierande information om aktörerna i nätverk att genereras gällande deras position i det undersökta nätverket (Hutchins & Hutchins-Benham, 2010; Disney, 2020).
Måttet degree centrality, används för att undersöka en specifik aktör i nätverket och hur många direkta kopplingar eller kontakter den har till andra i nätverket (Scott, 2013). Antalet kopplingar en aktör har kan generera information om vem i nätverket som kan tolkas som populärast, vem som troligast har tillgång till mest information alternativt vem som enklast kan sprida information till flest aktörer i nätverket (Disney, 2020). Vid jämförelse av nätverk kan det vara problematiskt att mäta degree centrality då storleken på nätverket och antal direkta kontakter skiljer sig åt (Scott, 2013). För att undvika problemet mäts degree centrality på så sätt att ju närmare 1 desto högre degree centrality har aktören i nätverket (a.a.).
För att ta reda på vilka aktörer som har mest inflytande används måttet
betweenness centrality (Hutchins & Hutchins-Benham, 2010). Att undersöka vem i nätverket som har störst påverkan har betydelse för hur snabbt information flödar mellan individer och grupper. Måttet talar om vem i nätverket som innehar rollen som binder samman subgrupper i nätverket (a.a.). Med hjälp av centralitetmåttet ges det information om vilken aktör som ligger på den kortaste vägen från andra i nätverket (Disney, 2020). Genom denna information kan man ta reda på vilka aktörer som kan definieras som broar till andra aktörer och som har mest inflytande för flödet av exempelvis information i nätverket (a.a.). Måttet är särskilt anpassat för att analysera dynamiken av kommunikation. Dock kan den aktör med högst värde sett till de andra, både innebära auktoritet eller att de befinner sig i utkanten av kluster (a.a.).
Closeness centrality används för att undersöka hur en aktör i nätverket är placerad (Disney, 2020). Placeringen grundar sig på vem som i det hela nätverket har den kortaste vägen till alla i nätverket (a.a.). Aktörers positioner i nätverket kan vara avgörande för hur snabbt aktören kan nå andra (Scott, 2013). Det kan till exempel handla om vem i nätverket som sprider informationen mest effektivt och influerar andra aktörer (Disney, 2020).
Tillvägagångssätt
Under följande avsnitt kommer tillvägagångssättet för kommande analyser i studien att presenteras. Som grund för den aktuella undersökningen ligger den information och material som har tilldelats från Polisen i Malmö. Utifrån materialet har sex olika sociala nätverk genererats. Det första tre är de sociala nätverk som visar på hur konstellationen ser ut rörande de personer som misstänkts för att ha begått ett personrån tillsammans (se bilaga 2–4). För att vidare kunna analysera deras övriga misstänkta brottslighet har ytterligare tre nätverk producerats (se bilaga 5-7). Valet att producera två skilda sociala nätverk för rånet och den övriga brottsligheten grundades på att kopplingarna i nätverken rörande rånen genererar samma värden för samtliga aktörer. Därför lyftes den övriga brottsligheten ut och presenteras i separata nätverk, vilka ligger till grund för tolkningen kring aktörernas positioner. Med hjälp av programmet SocNet har de olika sociala nätverken ritats upp för att på så sätt kunna visualisera nätverket och dess olika kopplingarna på ett tydligare sätt, vilket är nödvändigt för sådana analyser (Van der Hulst, 2009).
Då analysen gällande de misstänkta personrånen innehåller länkar till alla i nätverket innebär det att alla i nätverket har lika många kopplingar till varandra och att resultaten av beräkningarna inte skiljer sig åt mellan de olika aktörerna. Därav är det snarare av intresse för studien att närmare analysera aktörernas
övriga misstänkta brottslighet. Som beskrivet ovan under metodkapitlet har fyra beräkningar genomförts (se bilaga 1).
Inledningsvis gjordes beräkningar gällande nätverkens densitet/täthet. Räknesättet innefattar antalet verkliga länkar i förhållande till antalet potentiella länkar, där n syftar till antalet noder i nätverket, vilket kan genomföras med formeln n(n-1)/2. (Everett & Borgatti, 1999). Nätverkets densitet förhåller sig mellan värdena 1 och 0, där värden närmare 1 innebär att nätverket har en högre densitet (Crossley m.fl. 2017).
Vidare genomfördes beräkningen på nätverkets degree centrality med hjälp av följande beteckning antal direkta kontakter hos den aktuella aktören/totala antal noder i nätverket -1 (Scott, 2013). Likt för densiteten gäller antagandet att ju närmare 1 desto högre degree centrality har den aktuella aktören (a.a.).
Därefter beräknades betweenness centrality. Första steget innefattar en tabell med vilka aktörer som måste passeras för att nå till andra aktörer (se bilaga 1).
Beräkningen utgår från hur många gånger en aktör ligger på den närmaste vägen mellan två noder i nätverket (Everett & Borgatti, 1999). Desto fler aktörer som passerar en annan desto högre betweenness värde får denne. Måttet innefattar antal gånger noden måste passeras för att nå någon annan i nätverket. Viktigt att beräkningen sker för varje enskild aktör i nätverket för att utifrån det se vilken som har högst värde. Avslutningsvis, för att kunna jämföra noder mellan olika nätverk genomförs en standardisering genom att dividera det betweenness värde för den aktuella noden med antalet kortaste vägar, som inte inkluderar den
aktuella noden. Följande beräkning utförs med hjälp av formeln (n-1)(n-2)/2 där n står för antalet noder i nätverket (a.a.).
Slutligen beräknades closeness centrality för att få fram vem i nätverket som befinner sig på den kortaste vägen till övriga i nätverket (Disney, 2020). För att ta reda på det har följande formel använts antal noder i nätverket -1/summan av det totala avståndet för en aktör till alla andra i nätverket (Everett & Borgatti, 1999). Ett av nätverken inkluderar även två noder som identifieras som isolatorer, nod 2 och 6 (se bilaga 5), som därav inte kommer ingå i beräkningarna (se bilaga 1), eftersom det som är av vikt är kopplingarna mellan aktörerna i nätverket (Everett & Borgatti, 1999).
Etik
I studiens genomförande har etiska överväganden gjorts i enlighet med Vetenskapsrådets (u.å.) fyra forskningsetiska huvudkrav, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Samtyckeskravet riktar sig till att deltagare i studier själva har rätt att bestämma över sin
medverkan. Informationskravet syftar till att forskaren ska informera de individer som blir berörda av forskningen om forskningens syfte (Vetenskapsrådet, u.å.). Då studiens data består av avidentifierat material anses dock att krav kring
information och samtycke inte är relevant då författarna själva inte har tillgång till personuppgifter rörande de individer som utgör nätverken (a.a.).
Trots att individerna är avidentifierade och tilldelade alias, bedöms det ändå finnas en risk för identifikation om detaljer kring brottet, brottsplats, offer eller liknande kan framgå. För att minimera den risken och ytterligare stärka
individernas anonymitet presenteras därför ingen information kring brotten utöver om kopplingen i nätverket representerar personrån alternativt övrig brottslighet. Vidare presenteras ett sammanslaget resultat för individernas fortsatta kriminalitet då studiens syfte är sådant att det inte är av intresse att fokusera på den enskilda individen. Trots att den tilldelade datan inte innehåller några personuppgifter har materialet förvarats på sådant sätt att ingen annan än författarna haft tillgång till den. Det för att säkerställa att materialet inte används till annat än studiens syfte. Nyttjandekravet hänvisar till att de uppgifter som samlats in för studiens syfte endast får användas för studiens ändamål (Vetenskapsrådet u.å.). I den aktuella studien har inget material samlats in från enskilda individer och därav har
nyttjandekravet inte varit aktuellt gentemot deltagare. Nyttjandekravet hade dock kunnat omfatta den kontaktperson på Polisen Syd som givit materialet som är centralt för studien. För att säkerställa att studien uppfyller detta etiska krav har det därför tydligt förklaras studiens syfte samt vad materialet skall användas till. För att ytterligare säkerställa att arbetet är etiskt korrekt har även en etikprövning (löp.nr 36) skickats in och godkänts av Etikrådet på Malmö Universitet (se bilaga 8).
RESULTAT
I följande avsnitt kommer studiens resultat att presenteras. Studien grundas på information om individer som tillsammans misstänkts för att begått ett personrån. För att kunna se deras kopplingar har tre sociala nätverk gällande den övriga misstänkta brottsligheten utvecklats (se bilaga 5-7). Då nätverken över de
misstänkta personrånen innehåller alla potentiellt möjliga kopplingar innebär det att nätverken kommer nå maximala värden oavsett nod. Därför kommer fokus i följande resultat ligga på nätverken över övrig misstänkt brottslighet både före och innan det påstådda personrånen. Därefter presenteras ett samlat resultat av polisens misstankeregister, då syftet med studien ligger på nätverk som helhet presenteras identifierade mönster och inte de enskilda individernas misstänkta brottslighet.
Nätverk 1
Med hjälp av beräkningarna som presenterats under tillvägagångssätt har följande resultat framkommit (se bilaga 1). Måttet för det aktuella nätverkets
densitet/täthet är 0,23. Vidare har beräkningar för degree centrality genomförts. Utöver de noder som är isolatorer, har nod 4 och 5 längst degree centrality med värdet 0,16. Högst degree centrality i nätverket har nod 3 med värdet 0,66. Mellan de värdena ligger nod 1 och 7 som båda har ett värde på 0,33.
Därefter beräknades måttet betweenness centrality som resulterade i att nod 3 och 7 fått värden på skalan medan övriga aktörer fått värde 0. Aktör 3 har enligt beräkningen värdet 7 och aktör 7 värde 1. Vid standardisering av måtten har nod 3 värdet 1,16 och nod 7 värdet 1.
Closeness centrality beräknades och det lägsta värdet 0,57 gäller för noderna 4 och 5. Nod 1 och 7 har båda värdet 0,66 för. Det högsta värdet återfinns för nod 3 som har värde 1.
Nätverk 2
Vidare genomfördes beräkningar för det andra nätverket (se bilaga 1). Det här nätverkets densitet/täthet har ett värde på 0,66. Beräkningarna har vidare visat på ett degree centrality mått för nod 3 på 0,66 samt ett värde på 0,33 för nod 1 och 2. Vid beräkningar för betweenness centrality var det endast nod 3 som behövdes passeras för att nå andra i nätverket vilket resulterade i värdet 2 efter
standardisering. Slutligen beräknades även closeness centrality där nod 1 och 2 fick värden på 0,67 medans nod 3 fick ett värde på 1.
Nätverk 3
Nätverk 3 visade, efter beräkningar (se bilaga 1), ha en densitet/täthet på 0,66, likt nätverk 2. Den aktör som i följande nätverket har högst degree centrality var nod 1 med ett värde på 0,66 medans nod 2 och 3 har värde på 0,33.
Vidare beräkningar gäller nätverkets betweenness centrality. Följande mått visade enbart ett värde för nod 1. för nod 1 är betweenness centrality värdet 2 efter standardisering. Övriga noder 2 och 3 har båda värdet 0. Avslutningsvis räknades closeness centrality för följande nätverk. Nod 1 har värdet 1 och nod 2 och 3 har värdet 0,67.
Misstankeregister
I materialet som tilldelats av polisen framgår att samtliga aktörer bortsett från en fortsatt sin kriminella bana efter det misstänkta rånet. Enbart i ett av fallen är rånet det första brott som individen misstänkts för. I övriga fall har samtliga ett flertal brott som polisen misstänker att de begått innan rånet.
Vidare framkommer att de aktörer som har flest misstankar riktade mot sig också ligger i överkant vad gäller antal misstankar innan tillfället för rånet. Två aktörer särskiljer sig genom att vara bland antalet med flest misstankar innan rånet till att sedan vara bland de med minst misstankar efter rånet. Övriga aktörer med flertalet misstankar innan rånet följer samma mönster i att ha en hög frekvens av
misstanke riktat mot sig även efter rånet. Det framkommer även att de aktörer som legat i underkant av misstankar innan rånet, har ett liknande antal misstankar som majoriteten efter rånet. De aktörer som i ett av nätverken över misstänkt övrig brottslighet behandlas som isolator, är misstänkta för ett mindre antal brott än övriga, både om man ser till det egna nätverket och de övriga två nätverken. Utöver tycks det finnas ett mönster i att de aktörer som misstänks begått brott tillsammans med någon annan i nätverket innan tillfället för rånet, gjort det tillsammans med en och samma aktör. Efter tillfället för rånet misstänks däremot flera av aktörerna även börjat begå brott med andra i nätverket. En aktör särskiljer sig ytterligare genom att enbart misstänkas för brott tillsammans med en och samma aktör i nätverket innan rånet, för att sedan efter rånet dels misstänkas för brott med andra i nätverket och dels brott där ingen annan i nätverket misstänks.
DISKUSSION
Nedan följer inledningsvis en diskussion gällande studiens metod och tänkbara konsekvenser av metodval. Därefter presenteras en resultatdiskussion med utgångspunkt i teori, tidigare forskning samt frågeställningar som presenterats i inledningen av studien.
Metoddiskussion
Den aktuella studien har begränsningar kopplat till den valda metoden som har inverkat på resultatet. Att uppskatta och förstå sociala relationers inverkan på ungdomsbrottslighet är något kriminologer länge haft svårigheter med, dels rörande kausalitet och dels rörande vilka metoder som kan bidra med tillförlitliga resultat (Hirshi, 1969; Warr, 1996). Att använda sig av ett nätverksperspektiv ansågs väl motiverat sett till studiens syfte men valet innebär att det enbart är ett fåtal individer i tre specifika grupper som ligger till grund för analysen.
Metodvalet medför på så vis att resultaten inte kan antas representera individer utanför de undersökta nätverken. Med det som bakgrund gör studien inga anspråk på att producera statistiskt generaliserbara resultat (Bryman, 2011). För att istället ge läsaren en möjlighet att själv bedöma huruvida resultaten kan överföras till andra liknande kontexter har författarna strävat efter att detaljerat och riktigt beskriva såväl materialet som tillvägagångssättet (a.a.). Den transparensen syftar även till att stärka studiens tillförlitlighet, alltså i vilken utsträckning studien kan replikeras och få liknande resultat. Dock finns det, oavsett hur tydlig redogörelsen är, svårigheter kopplat till att stärka tillförlitligheten i studier som utförts i en social miljö då sådana kontexter ständigt förändras (a.a.). Svårigheter specifikt för denna studie presenteras närmare nedan.
Om information kring ålder, kön, övrig brottslighet eller liknande framgått i studien hade möjligheterna för replikation ökat. Dock har den möjligheten offrats utifrån de etiska överväganden som gjorts för att säkerställa aktörernas
anonymitet. Utöver det grundar sig analysen på de kopplingar och vidare brottslighet som aktörerna i nätverken misstänks begått under en begränsad tidsperiod. Konsekvensen av det medför att materialet, vilket ligger till grund för analysen, kan komma att se annorlunda ut om studien utförts vid ett senare tillfälle och omfattat även senare brottslighet. Det kan även medföra att de aktörer som i den aktuella studien behandlas som isolatorer vid ett senare tillfälle kan komma att kopplas till andra aktörer i nätverket (Sarnecki, 2009).
Vidare representerar kopplingarna mellan noderna, som tidigare nämnt,
gemensam brottslighet som återfinns i polisens misstankeregister. Det kan i och med det inte med säkerhet sägas all gemensam brottslighet finns med i
nätverket. Brott kan ha begåtts tillsammans med andra både inom och utanför nätverket utan att polisen fattat misstanke om det. Det kan även förefalla att misstankar tillkommer (Sarnecki, 2001). Även om studien skulle replikeras på samma nätverk är således risken stor att andra kopplingar skulle framträda. Likväl anses att resultaten i studien ändå bör kunna ses som en indikator på hur ett nätverk som misstänks ha begått ett personrån tillsammans fortsätter sin kriminella bana samt hur en nätverksanalys kan användas i syfte att förhindra fortsatt brottslighet.
Avslutningsvis innefattar studien inte någon vidare information kring individerna som utgör noderna i de aktuella nätverken utöver gemensam brottslighet samt övrig brottslighet. Valet att exkludera sådan information har fattats utifrån etiska överväganden, dock medför det att informationen som ligger till grund för analysen kan anses knapphändig i viss mån. Det kan även argumenteras för att information om diverse indirekta kopplingar, i form av brottslighet som utförts tillsammans med andra än de som ingår i nätverken hade kunnat bidra med en mer nyanserad bild av aktörernas sociala relationer kopplat till deras kriminella
karriär. Trots det anses att metoden som används ger tillförlitliga resultat sett till syftet då studien inte gör anspråk på att uttala sig om annat än det avgränsade nätverken.
Resultatdiskussion
I följande del presenteras en diskussion angående studiens resultat. Diskussionen grundar sig i studiens syfte och frågeställningar och utgår från resultatet av nätverksanalyserna, samt med utgångspunkt i teori, tidigare forskning samt frågeställningar som presenterats i inledningen av studien.
Nätverkens karaktär
Utifrån den aktuella studiens resultat går det att uttala sig om hur nätverken gällande de misstänkta personrånen ser ut (se bilaga 2-4). Inledningsvis poängteras det att de aktuella nätverken gällande personrån innefattar alla
potentiella länkar mellan de olika individerna i nätverken. Därav har ytterligare ett nätverk per grupp utvecklats som ger en närmare inblick på aktörernas övriga misstänkta brottslighet (se bilaga 5-7). Utifrån det finns det möjlighet att uttala sig om aktörers fortsatta misstänkta kriminalitet.
Genom att endast skåda nätverket rörande den övriga misstänkta brottsligheten, framgår det att det totalt sett finns få länkar mellan de olika aktörerna. För vidare diskussion fokuseras det närmare på nätverkens densitet/täthet. Värdet för en hög densitet ska ligga nära 1 (Crossley m.fl. 2017), vilket medför att nätverk 1 har en tämligen låg densitet/täthet då den har ett värde på 0,23. Nätverk 2 och 3 har däremot ett högre värde av densitet/täthet med värdet 0,66. För det nätverk där värdet är lågt antyder det att det finns få direkta kopplingar i nätverket (Scott, 2013). Få direkta kopplingar indikerar även på att nätverket är glest och därmed misstänks det att det inte finns någon tät kontakt mellan individerna. För nätverk 2 och 3 med ett högre densitetvärde kan det argumenteras för flera direkta
kopplingar och mindre glest än nätverk 1. Det bör dock noteras att nätverk 2 och 3 består av färre noder, vilket leder till att densiteten/tätheten får en större ökning av varje koppling som uppstår (Scott, 2013).
Vidare i analysen framgår nodernas positioner i nätverket. Det blir tydligt genom beräkningarna att nätverk 1, har två så kallade isolator då det är de aktörer som befinner sig utanför nätverket och saknar någon direkt länk till övriga i
konstellationen (se bilaga 5). Det kan således antas att de aktörernas
brottsbenägenhet inte i lika hög utsträckning påverkas av de övriga i nätverket som de aktörerna med flera kopplingar mellan varandra (Sarnecki, 2001). Det framgår även genom beräkningarna att det i nätverk 1 finns en aktör som håller samman två kluster inom nätverket. Liknande aktör återfinns i nätverk 2 och 3 då det även här är en aktör som binder samman nätverken. De här aktörerna kan därav argumenteras för att ha en form av nyckelroll i nätverken.
Trots att betweenness är ett så kallat standardiserat värde, vilket gör det möjligt att jämföra mellan nätverk (Hutchins & Hutchins-Benham, 2010), bör dock
nätverkens storlek tas i beaktning då nätverk 2 och 3 innehåller färre antal noder än nätverk 1. De centrala aktörerna i nätverk 2 och 3 behöver således färre antal kopplingar till andra noder för att få en mer central roll. För det större nätverket (se bilaga 1) innebär det att den nod med högst betweenness värde har ett lägre värde jämfört med aktörerna i nätverk 2 och 3. Vid vidare analys går det däremot att se att noden med högst inflytande i nätverk 1 har fler antal kortare vägar till övriga noder och har därav en mer central roll för fler antal noder, i jämförelse med de centrala noder i nätverk 2 och 3. Exempelvis går det att närmare se att i det större nätverket, nätverk 1, finns en triad där den nod med högst betweenness värde är inkluderad. Om denna triad lyfts ut och samma beräkningar görs, skulle betweenness värdet vara detsamma som i nätverk 2 och 3 men sett till nätverk 1s storlek reduceras det här värdet.
Individuell brottslighet
Nätverket gällande ungdomarnas övriga misstänkta brottslighet kan utifrån deras position i nätverket tillsammans med aktörernas misstankeregister både före och efter det påstådda personrånet användas för att skapa sig en förståelse för deras kriminella bana. Då materialet som ligger till grund för resultatet enbart avser misstankar mot individerna inom perioden 2015-2020, är det problematiskt att dra några slutsatser kring hur individernas kriminella bana kommer att utveckla sig över tid. Dock framkommer mönster som tycks gälla för samtliga tre nätverk.
Det kan argumenteras för att det främsta fyndet är att samtliga aktörer, med undantag för en, tycks ha fortsatt sin kriminella bana efter det misstänkta rånet. Resultatet går i linje med den tidigare forskningen som menar att rån är ett strategiskt brott (Granath & Westerlund, 2011). Det bör även noteras att det faktum att en av individerna inte misstänks för något brott efter rånet inte nödvändigtvis innebär att denne avslutat sin kriminella bana. Det då ungdomar som begår strategiska brott kan ha perioder av uppehåll för att sedan återgå till kriminalitet (Huizinga m.fl. 2003).
Tidigare forskning framhäver även hur ett ökat antal brott ökar risken för vidare brottslighet (Farrington, 2013). Liknande resultat återfinns i denna studie då fem aktörer särskiljer sig i att ha en betydande större andel brott än övriga åtta aktörer i studien. Dessa individer stärker även att individer som i högre utsträckning begår brott tillsammans med andra, tenderar att begå fler brott generellt (Frydensberg m.fl. 2019). Det då dessa fem aktörer har ett högre antal misstänkta brott
tillsammans med andra i sitt nätverk än de aktörerna med färre gemensamma brott i sitt register. Tar man även med i beaktning att de aktörer som behandlas som isolator i nätverk 1 (se bilaga 5) har ett relativt lågt antal brott de är misstänkta för, stärks antagandet ytterligare. Ett liknande mönster går att se även i de andra nätverken där de aktörerna som har få direkta kopplingar till andra aktörer i nätverken har färre brott i sitt misstankeregister än den mest centrala noden.
Utöver vad som beskrivits ovan framgår även att de aktörer som återfinns på mer centrala positioner i nätverken, exempelvis nod 3 i nätverk 1, nod 3 i nätverk 2 och nod 1 i nätverk 3 även återfinns bland de noder som utmärker sig i att ha ett omfattande misstankeregister även totalt sett. Utifrån social nätverksteori kan en tänkbar konsekvens av deras direkta kopplingar vara att de får tillgång till mer kunskap och resurser genom sina direkta och indirekta kopplingar. Det framgår
även att flera av de aktörer som tidigare enbart begått brott med en av de andra aktörerna i sitt nätverk, efter tillfället för det misstänkta rånet börjat även misstänks ha begått brott tillsammans med dessa aktörer och därmed i högre utsträckning involveras i nätverket. Det innebär även att de efter rånet exponeras för fler kriminogena miljöer genom sina nya kontakter, vilket i sin tur ökar risken för fortsatt brottslighet ytterligare (Crossley m.fl. 2017).
Sammanfattningsvis tycks det framkomma liknande mönster bland aktörerna i de olika nätverken oberoende av nätverkets storlek.
Minska risk för fortsatt brottslighet utifrån nätverket
Då rån är ett sådant brott som anses vara av strategiskt slag är det av relevans att angripa liknande former av nätverk för att förebygga framtida brottslighet hos ungdomar. Det har under studiens gång presenterats ett antal olika nätverk och vilka aktörer som inkluderas i dessa. Utöver det har analyser genomförts och en närmare anblick kring vilka värden både nätverken och aktörerna har visat. Vidare har redogörelse kring individernas övriga brottslighet gjorts. Därav finns det, med hjälp sociala nätverksanalyser som metod samt tillsammans med kompletterande information, möjlighet för institutioner att arbeta brottsförebyggande (Rostami & Mondani, 2015).
Teorin om sociala nätverk bygger på antagandet att aktörerna som befinner sig i samma nätverk påverkar varandra direkt såväl som indirekt (Crossley m.fl. 2017; McGloin & Rowan, 2015). Som tidigare nämnts i studien har de olika nätverken varierande densitet, alltså direkta kopplingar i det totala nätverket (Sarnecki, 2009). Det första nätverket gällande aktörernas övriga brottslighet har en låg densitet identifierats (0,23) vilket innebär att de inblandade individerna har få länkar till varandra (Scott, 2013). Det gör det möjligt att dra slutsatsen att det aktuella nätverket (se bilaga 5-7) är någorlunda glest till skillnad från de andra nätverken som har en högre densitet (0,66). Då nätverk 2 och 3 visar på en tät sammanhållning kan det med hjälp av studien av Sarnecki (2001) som diskuterar ungdomars inkludering i kriminella nätverk och att det kan innebära en inlärning av varandras färdigheter och tekniker, förklara varför det är av vikt att angripa sociala nätverk då det kan tänkas påverka den enskilda individens framtida brottsligheten.
Då det i teorin om sociala nätverk även är en central del att identifiera aktörers positioner i nätverket finns det även här ett argument för att förebygga individens fortsatta kriminella karriär (McGloin & Kirk, 2010). Att veta vem i nätverket som håller samman ett flertal individer är relevant för att bland annat rikta insatserna kring dessa (a.a.). Detta går i linje med forskning skriven av Frydensberg m.fl. (2019) som visar på att användningen av centralitetsmått gör det möjligt att identifiera nyckelpersoner i nätverk. För den aktuella studien, har det likaså för de olika nätverken (se bilaga 5-7) identifierats aktörer som i de olika nätverken har en betydelsefull position för nätverkets struktur. Nyckelpersonerna i nätverk 1, 2 och 3 har bland annat identifieras på grund av att de har en bärande roll gällande informationsflödet i nätverket samt att de håller samman flera individer,
alternativt kluster, som gör dem aktuella för att ha ett inflytande i nätverket (Hutchins & Hutchins-Benham, 2010).
Det går att argumentera för att individer med en bärande roll i nätverket bidrar till en ökad frekvens av brottslighet, vilket kan tänkas innebära att ett ingripande på
liknande individer kan minska övriga individers brottslighet i nätverket likt studien av Frydensberg m.fl. (2019). Exempelvis gäller det för studiens aktuella nätverk nod 3 i nätverk 1, det gäller även nod 3 i nätverk 2 samt nod 1 i nätverk 3 (se bilaga 5-7). Då följande aktörer har högst värde för de olika centralitetsmåtten. Då de även håller samman andra aktörer kan ovanstående noder vara lämpliga att angripa och på så sätt skulle övriga noder kvarstå själva utan någon koppling till nätverket. På så sätt kan ett ingripande påverka hela nätverkets fortsatta
kriminalitet. Dock bör det beaktas att de aktuella nätverken bör studeras i sin helhet för att vidare kunna identifiera kluster inom nätverken (Hutchins &
Hutchins-Benham, 2010). Det här för att möjliggöra att andra noder upptäcks som trots att de visar på låga mått i beräkningarna fortfarande kan ha bärande roller.
Trots att det är av vikt att identifiera nyckelpersoner i nätverket kan det även vara en gynnsam strategi att identifiera aktörer som kan anses vara svaga i nätverket. Exempelvis kan aktörer med få direkta kopplingar samt isolator vara individer som kan angripas för att minska deras möjlighet att påverkas av den homogenitet som övriga i nätverket (McGloin & Kirk, 2010; Crossley m.fl. 2017). Detta angreppssätt kan tänkas vara en effektiv insats då det finns studier som visar på att individer som begått brott i grupp fortsätter med brottslighet i andra brottsliga grupper (Sarnecki, 2001). Tidigare studier har även pekat på att individer som begår brott med andra tycks vara mer brottsaktiva, det kan därmed tänkas vara av värde att förhindra att aktörer med högre belastning i misstankeregistret begår brott med individer med lägre belastning. Detta ska på så sätt minska risken att de mindre belastade aktörerna begår brott i större utsträckning (a.a.).
SLUTSATS
Sammanfattningsvis framgår av studien att man med hjälp av en nätverksanalys kan skapa sig en förståelse för specifika nätverks uppbyggnad samt med hjälp en teoretisk grund få kunskap kring individuella aktörers positioner i nätverket och hur dessa kan användas av relevanta institutioner i syfte att förhindra fortsatt brottslighet.
Det går utifrån resultatet från de tre olika nätverken att utläsa att det finns en varierande densitet då nätverk 1 visar på en glesare struktur till skillnad från nätverk 2 och 3. Det går även att dra slutsatsen att liknande positioner återfinns i alla tre nätverk, då det förekommer noder som verkar ha en bärande roll för nätverkets flöde samt är mer betydelsefull roll för nätverkets struktur. Vidare framgår att samtliga i alla tre nätverk har misstänkts för att ha fortsatt sin
kriminella bana efter det påstådda personrånet. Däremot skiljer sig frekvensen på den fortsatta kriminaliteten.
Fortsättningsvis tydliggör studien hur nodernas positioner skiljer sig åt och med det även aktörernas roll i den sociala kontexten. Resultatet tydliggör även hur såväl direkta som indirekta kopplingar mellan individer kan komma att se ut. Utifrån det teoretiska ramverket som föreligger kan den kunskapen fungera som ett redskap för institutioner i det fortsatta arbetet kring att förstå och motverka utvecklingen av personrån som begås av unga gärningspersoner och deras fortsatta kriminalitet.
