Pedagogers syn på lekens betydelse för förskolebarns lärande och utveckling

Barndom- Utbildning- Samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng

Pedagogers syn på lekens betydelse för

förskolebarns lärande och utveckling

Teacher's view of the importance of play for preschoolers learning and

development

Katerina Trajkovska

Fatime Cerkezi

Förskollärarexamen, 210 hp Examinator: Camilla Löf Datum för slutseminarium: 2020-04-30 Handledare: Therese Lindgren

Förord

Genom att skriva i par kunde vi tillsammans diskutera och resonera med varandra om olika begrepp och det som vi har stött på under examensarbetets process. På så sätt har vi kunnat få bredare synvinkel. Skrivprocessen har vi genomfört tillsammans, men till största del har vi skrivit arbetet via google drive och ibland telefonsamtal, som har gett oss möjlighet att arbeta tillsammans trots att vi bor i olika städer.

Vi vill tacka alla som har medverkat i vårt examensarbete. Förskola, pedagoger som har ställt upp och har gjort det möjligt för oss att genomföra studien genom att föra intervjuer. Det har varit lärorikt och intressant att höra pedagogers tankar, åsikter och strategier kring lek, lärande och utveckling. Vår kunskap har ökat kring ämnet och vi tar den nya kunskapen med oss till förskolan och ser fram emot att utveckla den vidare.

Det har stundtals varit kämpigt med detta examensarbete, lite som en berg och dalbana, men genom uppmuntran och stöttning av varandra, familj, vänner, arbetskamrater, handledare, har vi lyckats genomföra vårt arbete på ett bra sätt. Vi vill rikta ett stort tack för all uppmuntran och stöttning.

Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare, Therese Lindgren, för ett fantastiskt

samarbete och engagemang, för all feedback, hjälp och stöttning och alla goda och tydliga råd som vi har fått. Det har varit en stor hjälp under arbetsprocessen.

Malmö universitet, maj 2020

Abstract

Vi har under utbildningens gång ofta mött begreppet lek. Detta har vi gjort både i den pedagogiska verksamheten och på universitetet. Begreppet lek har haft och har olika

betydelse för medarbetare i den pedagogiska verksamheten och för studenter på universitet. I förskolans lärmiljö kunde vi tydligt se att många pedagoger arbetar med leken på olika sätt och att de använder leken för olika syften. Detta har medfört en stor nyfikenhet hos oss, att alltså fördjupa oss i leken. Syftet med vårt arbete är att undersöka vilken syn pedagoger har på hur leken bidrar till förskolebarns lärande och utveckling i förskolan. Lek är en central del av förskolans verksamhet och begreppet förstärks ytterligare i den nya reviderade läroplanen (Lpfö 18).

I vår studie kommer vi att använda sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. Den metod som vi valde för att samla material till vår studie är semistrukturerad intervju. Vi har intervjuat tre förskollärare från en förskola och tre förskollärare från en annan förskola. En av förskolorna har barn som har svenska som andraspråk. Vi undrade om detta påverkar förskollärarnas syn på lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Båda förskolor är kommunala. Vi valde att intervjua förskollärare som arbetar på avdelning med barn i femårsåldern.

Resultatet visar att förskollärarna i stort sett har lika syn om lekens betydelse för barns lärande och utveckling. De är enade om att barnen lär sig tillsammans i ett socialt samspel. Även om förskollärarna har olika erfarenheter är de ändå eniga och delar samma uppfattning om att barn bearbetar sina känslor och erfarenheter genom leken och att med hjälp av leken utvecklar barn sin kommunikativa förmåga och förmågan att lyssna och samspela med andra.

Innehållsförteckning

1.Inledning………6

1.1 Lekens betydelse för barns lärande och utveckling………...6

1.2 Vad är lek………...8

1.3 Syfte………...9

1.4 Frågeställningar……….9

2. Tidigare forskning………10

2.1 Bakgrund; Lek och social kompetens……….10

2.2 Lek och lärande………...10

2.3 Lek och undervisning………..11

3. Teori………..16

3.1 Teoretiskt utgångspunkt; Sociokulturellt perspektiv………..16

3.2 Begreppet redskap………..17

3.3 Begreppet samspel………..18

3.4 Begreppet språk………..19

3.5 Begreppet proximal utvecklingszon………19

3.6 Lek………..19

3.7 Den styrda och fria leken………20

4. Metod………21

4.1 Val av metod………...21

4.2 Urval och genomförande………...21

4.3 Etiska övervägande………..………..……23

4.4 Bearbetningsmetod………...……..23

5.1 Vilken syn har förskollärare i förskolan på lekens betydelse för barns lärande och

utveckling………24

5.1.1 Förskollärares syn på deltagande i leken………..24

5.1.2 Förskollärares syn på stöttning och närvarande pedagog………..26

5.2 Vilken syn har förskollärare på fri respektive styrd lek………27

5.2.1 Vilken syn har förskollärare på fri lek………...………..…27

5.2.2 Vilken syn har förskollärare på styrd lek……….28

5. 3 Förskollärarnas syn på att främja lärande och utveckling genom lek………30

5.3.1 Förskollärares syn på språket i leken………31

5.3.2 Förskollärares syn på barns intresse………..32

5.3.3 Förskollärares syn på förskolans lärmiljö………..33

6. Diskussion……….35

6.1 Resultatdiskussion………...35

6.2 Metoddiskussion……….37

6.3 Vidare forskning……….37

1 Inledning

Vårt examensarbete handlar om pedagogers syn på lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Det relaterar vi till ett citat från läroplanen (Lpfö 98/10):

Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av lek för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till

symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och

erfarenhet (s.6).

Under vår praktikförlagda del av utbildningen upplevde vi att begreppet lek diskuterades på olika sätt av olika förskollärare. Vi uppmärksammade att pedagogerna använde leken på flera olika sätt för att kunna arbeta med Läroplanen (Lpfö 98/18) och följa lärandemålen för förskolan. Det finns alltså olika sätt att förstå och beskriva lek. Det förhållningssätt till lek som vi har påverkas av hur vi ser och förstår leken, framhåller Öhman (2011).Vilka lekteorier som värdesätts i leken av pedagogerna beror helt enkelt på vilken människo- och barnsyn pedagogerna har och som är mest framträdande hos den individen. Lekteorierna påverkar hur vi ser på leken, vad det är som vi uppmärksammar och vilken tolkning vi gör av det vi ser. På grund av detta har vi valt att fördjupa oss i leken som vi uppfattar direkt och indirekt påverkar barns lärande och utveckling. Detta genom att synliggöra pedagogernas syn på lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Vårt arbete kan ses som en inspiration och kunskapskälla till alla pedagoger inom förskolan. Vi har samlat givande information om hur den fria och styrda leken, pedagogernas deltagande och en målorienterad undervisning under leken, kan påverka barns lärande och utveckling.

1.1 Lekens betydelse för barns lärande och utveckling

Det är viktigt att uppmärksamma vilken betydelse leken har i förskolan för barns lärande och utveckling. Bruce och Riddersporre (2012) skriver att leken är kopplad till lärande och

utveckling. Lekens betydelse för lärande och utveckling är något som alla pedagoger bör utgå ifrån. Pedagogernas kunnande och erfarenheter är viktiga för att de ska kunna stödja och stimulera barns lärande under leken. Bruce och Riddersporre (2012) poängterar vidare att

förskolan ska vara en trygg plats för alla barn där de ska kunna få stöd och möjlighet att prova, utforska och utveckla olika förmågor under leken.

Langlo Jagtøien, Hansen och Annerstedt (2002) framhäver att leken har en väsentlig betydelse för barns utveckling speciellt när det gäller barns individualitet, självuppfattning och förståelse för omgivningen. Leken kan förknippas med lust och glädje samtidigt som den kan skapa möjligheter för avkoppling. Författarna påpekar också att barn utvecklar sin koncentration och bearbetar sina upplevelser i leken. Olika upplevelser skapar olika känslor hos barn.

Vissa barn har svårt med att uttrycka sina känslor. Därför bearbetning av känslor genom en lek kan skapa en tydlig förståelse om sådana situationer enligt Öhman (2011). Hon påpekar att barns lek ger barn förståelse och skapar mening. De leker t. ex att de är bekymrade över något och att de oroar sig för eller är rädda för någonting. Under vissa svårigheter eller

uppkommande problem i förskolan väljer många pedagoger att använda leken som en naturlig del för att på så sätt visa barnen någon handling som är bra eller tvärtom, eller prata om olika känslor, exempelvis rädsla.

I en lek uttrycker barn inte bara sina erfarenheter och känslor utan sina tankar och hypoteser också. De använder sin fantasi under leken och samspelar med varandra på mer jämbördiga villkor än med vuxna. I leken formar barn en värld av förutsättningar och värden där de föreställer sig eller talar om något. ”Leken karakteriseras av fantasi och spänning, hängivenhet och engagemang” enligt Johansson & Pramling Samuelsson (2014, s.21) Barn spenderar vanligtvis mycket tid på förskolan där leken ses som en viktig del av förskolans dag. Engdahl beskriver hur leken av tradition har setts som en viktig del i den svenska förskoleverksamheten. ” Den syn på barns lärande och utveckling som har präglat förskolans verksamhet kan beskrivas som barncentrerad, lekbaserad och informell” (Engdahl 2015, s.164). Det betyder att leken är en viktig del av förskolans vardag precis som Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) framhäver. De använder sig av Elkind (1982) och Pramling Samuelsson (2002b) och skriver att i frågan om vad som har varit speciellt med förskolepedagogik om man jämför med skolans pedagogik är att i Sverige skulle man nog vara överens om att barns lek ses som något centralt i förskolan.

1.2 Vad är lek?

Begreppet lek är svårt att definiera skriver Langlo Jagtøien, Hansen och Annerstedt (2002). Lek är ett fenomen som är mest tydligt under barndomen. Författarna ser på leken som ett agerande som startar av sig själv utan barnets ansträngning eller förberedande. Barnen börjar leka utan att planera att leka och plötsligt är de mitt uppe i en spontan lek.

Jensen och Harvard (2009) skriver om barns lek. De påpekar att lek, alltså att leka, inte är något som alla barn kan göra. Det finns olika leksignaler, lekregler och lekkoder som inte alla barn kan hantera. Pedagogernas roll är då att lära, hjälpa och stötta dessa barn att leka, kunna förstå de olika leksignalerna, lekreglerna och lekkoderna som finns i leken.

Pedagogerna ska se till att det finns tillräckligt med tid för barnen att leka. Barnen ska ges möjlighet att utveckla leken i lugn och ro. Författarna nämner även att pedagogerna ska se till att barnen kan genomföra sin lek och uttrycka de idéerna och tankar de har. Detta kan barnen göra genom att pedagogerna tillför en miljö där material och tillbehör som behövs ska finnas tillgängligt där barnen på egen hand kan ta det. Författarna skriver vidare att det är en viktig del att inte tränga sig på barns lek utan att istället försöka fånga upp det som är viktigt för barnen. På så sätt kan pedagogerna arbeta med verksamheten på ett målinriktat sätt. Då skapas kreativa lärandeprocesser. Under de lärandeprocesserna gör pedagogerna en viktig insats. När man tänker på lek som en pedagogisk metod då är det ett krav att den vuxne tar barnens lek på allvar menar Lillemyr (2002). När en vuxen tar barnens lek på allvar innebär det att den har både kunskap och respekt för barnens lek. Lillemyr skriver om att den grundsyn och grundläggande inställning pedagogen har om barns lek är något som påverkar hur pedagogen går in i leken och på vilket sätt pedagogen deltar i leken. Det är därför viktigt att pedagogen reflekterar noggrant över på vilket sätt deltagandet sker i leken. För att när pedagogen går in i barnens lek så stiger pedagogen in i barnens värld.

Lillemyr (2002) påpekar att pedagogen ska vara medveten om att hen kan påverka leken både på positivt och negativt sätt. Därför är det viktigt att hen ska kunna gå in i leken på barns villkor. En baskompetens i lek och kunskap om hur leken utvecklas med åldern är viktig för en förskollärare för att hen ska kunna bidra till utveckling av lek och lärande.

Enligt Tullgren (2004) är vuxnas roll i leken av stor betydelse. Leken är en inre drift hos barn som också ibland behöver vuxnas stöd för vidareutveckling. Det betyder att förskolläraren har

en viktig uppgift att stötta de barn som behöver hjälp med att komma igång med leken och hjälpa barn att utveckla leken till en aktivitet som stimulerar deras personliga utveckling.

1.3 Syfte

Syftet med vår studie är att skapa mer förståelse kring pedagogers olika syn på lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Vårt arbete kommer att medföra information, inspiration och kunskap till medarbetare i förskolan.

1.4 Frågeställningar

• Vilken syn har förskollärare i förskolan på lekens betydelse för barns lärande och utveckling?

• Vilken syn har förskollärare i förskolan på den fria respektive styrda leken kopplat till barns lärande och utveckling?

• Hur beskriver förskollärare i förskolan att de kan främja lärande och utveckling genom lek?

2 Tidigare forskning

Inledningsvis synliggör vi studier som handlar om lek och social kompetens. Sen presenterar vi i huvudsak två större studier som handlar om lekens betydelse för barns lärande och utveckling.

2.1 Bakgrund: Lek och Social kompetens

Forskare som Pramling Samuelsson & Sheridan (2014,2016) och Knutsdotter Olofsson (1993) menar att social kompetens är något som utvecklas när barn leker tillsammans. Genom lek lär sig barn att visa medkänsla och känna empati för andra, skratta, kompromissa, och helt enkelt lära sig att leva med andra människor. Under leken får barn möjlighet att självständigt eller i samspel med andra utveckla leken. Författarna framhäver att barn utvecklar sin

förmåga att leka och samspela med hjälp av sina egna tankar och lösningar på olika utmaningar eller svårigheter som uppstår under en dag.

Genom leken möter barnen den andras perspektiv. Barnens lek och lärande är beroende av deras egna erfarenheter och livsfaser. ”Leken är samtidigt kroppslig och direkt levd där tankar, fantasi, språk och kroppsliga uttryck är invävda i varandra” (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2014, s. 22). Med en kontinuerlig kommunikation och barns bidrag till leken förändras och utvecklas leken. Det krävs att alla barn medvetet byter fokus, deltar och tar sin roll i relation till andra barn i leken. Även om var och en utgår från sina erfarenheter så finns det regler i varje lek. Varje barn kan iscensätta olika handlingar på olika sätt. Därför måste alla barn veta vad de ska göra i leken påpekar Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2014).

2.2 Lek och Lärande

Sheridan & Pramling Samuelsson (2016) hävdar att det finns skillnad på vad barn kan lära sig i och utanför förskolan. Förskolan är målorienterad och har som syfte att utveckla normer och förmågor hos barnen. De erfarenheter som barnen har utgör grund för nya erfarenheter. Förskolans verksamhet ska utifrån uppdraget medverka till barns lärande inom vissa specifika områden som till exempel grundläggande kunskaper inom matematik. Vidare påstår

författarna att förskolläraren ska ansvara för de målstyrda skeendena i förskolan, så att de mål som finns i läroplanen uppfylls. På så sätt har förskollärare ansvar för det pedagogiska

innehållet och för varje barns utveckling och lärande. Förskollärare ska förhålla sig till förskolans uppdrag och läroplan. Barnen har olika erfarenheter när de börjar på förskolan. Det handlar om att inom ramen för vuxnas ledarskap se till att barnen är införstådda med det som sker och att de får stort utrymme att både påverka, medverka och ge uttryck för sina idéer då framträder barns spontana intresse” (Sheridan & Pramling Samuelsson, 2016, s.38).

Det leder till en tanke kring pedagogernas syn på lek. Det är något som direkt och indirekt påverkar barns lärande och utveckling. Enligt Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) ska lek och lärande integreras på varje förskola. Författarna påpekar att pedagogen inte alltid ser vad som sker i leken som en del av lärandet. Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) menar att: ” Även om man talar om leken som en del av lärandet, så skiljer förskollärare i praktiken ofta på att leka och lära. Förskolläraren planerar det som hen tänker på som lärande och medverkar också oftast själv i detta, medan det som betraktas som barns lek planeras mindre och oftast sker utan vuxna” (s.39). Det betyder att förskolläraren har en viktig roll när det gäller lek och lärande eftersom barn erövrar världen genom lek.

Leken är något som i sin tur stimulerar språket, fantasin och kreativiteten och som utvecklar den sociala kompetensen. Social, känslomässig, motorisk och intellektuell utveckling är något som leken bidrar till hos barn. De tankar eller hypoteser barnen har utvecklas genom rollek, regellek, konstruktionslek eller annan lek, där barnen prövar sina tankar och hypoteser på sin egen hand eller ihop med andra. Miljön är viktig för barns utveckling och skapar möjligheter för lek och utveckling av barns lärande, framhäver Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014).

2.3 Lek och undervisning

Vi har valt två stora studier som handlar om lek och lärande. När vi sökte efter olika studier om lek och lärande, var det många som dök upp. Men vi valde just dessa två stora studier då vi ansåg de som mest relevanta för vår studie. Författarna skriver på ett väldigt tydligt sätt om lek och lärande som gjorde för oss väldigt lätt att förstå handlingen i dessa två studier. Vi kunde på ett enkelt och tydligt sätt förstå sambandet mellan lek och lärande. Björklund & Palmér (2019) fokuserar i sin avhandling I mötet mellan lekens frihet och undervisningens

integrerad med lek. I studien undersöktes vikten av en tydlig målorienterad undervisning som strävar efter utveckling av barns kunnande. Författarna ser på undervisningen som en

målorienterad process inom leken. De poängterar att inom förskoledidaktiken finns alltid två nödvändiga aspekter såsom lekens riktning och undervisnings riktning. Enligt dem ska alla förskollärare kunna implementera en lekresponsiv undervisning som möjliggör för barnen att lära sig lekens koder och lekens struktur samt nya begreppsliga innebörder (av olika begrepp som hjälper barnen att utveckla språket och leken till det oändliga). Om man tittar på

förhållandet mellan lek och undervisning kan man säga att det finns olika uppfattningar kring detta både i forskning och i förskolans verksamhet.

Björklund & Palmér (2019) menar att när lekens öppenhet möter undervisningens

målorientering förändras barnens deltagande i leken. Barn och förskollärare utformar leken tillsammans och bidrar till lekens utveckling. Under leken kan förskollärare försöka rikta barns uppmärksamhet mot vidare utveckling och lärande.

Genom att förskolläraren är delaktig och ställer öppna frågor under leken utvecklas barns tankar och barns idéer fördjupas. Barn utvecklar sitt logiskt och problemlösnings tänkande. Med hjälp av förskollärares kunskap om hur man gör för att hjälpa någon att lära sig något utvecklas barns lärande genom leken. Då leken är öppen och har en oförutsägbar riktning. Det betyder att barnen kan med hjälp av leken utforska fritt utan att veta vad leken kommer att leda till påpekar Björklund & Palmér (2019).

Björklund och Palmer (2019) använder sig av Vygotskijs sociokulturella perspektiv när de beskriver begreppet lekresponsiv undervisning. De pratar om en tydlig målorienterad

undervisning under leken som kan tolkas som kärnan i lekresponsiv undervisning. Med hjälp av en tydlig målorienterad undervisning konstrueras innehållet för lärandet som är viktigt för barns utveckling. Mellan undervisningens målorientering och lekens öppenhet finns den dialektiska processen som synliggör hur målorienteringen ständigt förändras i förhållande till lekens riktning. För att ett barn ska kunna delta i en pågående lek krävs vissa färdigheter och kunskaper. Med hjälp av dem kan barnet förstå och följa lekens regler. Under en planerad aktivitet ska förskolläraren vara lyhörd för lekens struktur som tydligt beskriver hur man leker leken anser författarna.

Frågorna som förskolläraren ställer under leken är av metakognitiv karaktär. Studiens resultat visar att undervisningen kan ändra sin riktning beroende på vilket lärandemål är i fokus. Genom att följa olika lärandemål väver förskolläraren ihop lek och undervisning.

Den andra studien som vi valde är skriven av Coolahan, Fantuzzo, Mendez & McDermott (2000). Preschool peer interactions and readiness to learn: Relationships between classroom

peer play and learning behaviors and conduct. Syftet med denna studie var att utforska barns

engagemang mellan miljöfaktorer, barns beteenden och egenskaper, kamratrelationer och lärarens lyhördhet. Forskarna lägger fokus på barnens beteende i klassrummet och barnens beteenden i samspel med andra. Deltagarna för studien var 556 förskolebarn inskrivna i olika utbildningsprogram i en Amerikansk stad. De deltagande barnen varierade i ålder, från 3,5 år till 6 år. Kön fördelas jämnt där 51% var pojkar, och 49% flickor. 64% av barnen bodde i hushåll med ensamstående föräldrar medan 25% bodde med båda föräldrarna. Barnen i studien hade låginkomsttagande föräldrar. Deltagarna rekryterades från 14 olika

förskoleprogram i hela staden. Alla föräldrar uppmanades att delta, därför gav många av föräldrarna tillstånd för sitt barn att delta. Därefter genomförde 43 lärare från de 14 olika programmen åtgärder för de barn som föräldrarnas tillstånd hade beviljats. Lärarna ombads att genomföra Penn Interactive Peer Play Scale, PIPPS (Fantuzzo et al., 1995) och antingen the Preschool Learning Behaviors Scale, PLBS ( McDermott, Green, Francis, & Stott, 1996) eller Conners Teacher Rating Scale-28 ,CTRS-28 (Conners, 1990) på varje deltagande barn. PIPPS är en värdeskala för förskolebarns interaktiva lek med kamrater. Under tiden man genomförde skalan uppmanades lärarna att ange hur ofta de hade observerat varierande beteenden hos barnen under fria lekperioder. Dessa beteenden uppdelades i tre olika dimensioner: lekinteraktion, störningar under en lek och frånkoppling i lek.

Lekinteraktionsdimensionen består av punkter som beskriver prosociala beteenden såsom att trösta och hjälpa andra barn, visa kreativitet i lek, uppmuntra andra att delta i lek och hjälpa till att lösa konflikter. Störningar under en lek beskriver beteenden som att starta ett bråk och argumentera, kräva att vara ansvarig, förstöra andras saker och störa andras lek. Dimensionen på frånkoppling i lek beskriver sådana beteenden som att gå ifrån lekgruppen, vandra mållöst under lektiden, och vägra att leka när man bjuds in.

Barn som uppvisade hög interaktion i lekutvärderingarna bedömdes också ligga högt på skalan gällande sociala färdigheter. De gillades av kamrater och engagerade sig under leken. Barn som uppvisade störningar i lek bedömde lärarna hade låg självkontroll. De var mer benägna att ägna sig åt ensamlek. Och till sist, barn som upplevdes som frånkopplande i lek var inte accepterade av kamrater, och inte engagerade under lekstunder.

The Preschool Learning Behaviors Scale (PLBS) är ett kartläggningsverktyg av

inlärningsmönster hos små barn. Tre olika inlärningsbeteendedimensioner rapporterades för skalan: kompetensmotivation, uppmärksamhet/uthållighet och attityd. PLBS observerar beteenden som inträffar under klassrummets inlärningsaktiviteter.

Kompetensmotivationsskalan återspeglar barns intresse och tillvägagångssätt för

inlärningsrelaterade aktiviteter och här ingår beteenden så som "Är motvillig att ta itu med en ny aktivitet", "Visar liten beslutsamhet för att slutföra en aktivitet", och "Säger att uppgiften är för svår utan att anstränga sig så mycket för att lyckas med det". Uppmärksamhets/ uthållighetsdimensionen kännetecknar ett barns skicklighet i att fokusera och att ha

uppmärksamhet, och här ingår beteenden såsom "Handlar utan att ta tillräckligt med tid för att se var problemet är och att hitta en lösning", " Försöker envist, men koncentrationen

försvinner snabbt och prestandan försämras", och "Är uppmärksam på vad du säger".

Slutligen så inriktar sig attitydsdimensionen på saker som ett barns benägenhet att samarbeta, att ta emot hjälp och att uttrycka fientlighet när man är frustrerad. Exempel på detta är "Visar liten önskan att behaga dig", ”Uppnår inte något konstruktivt när man är på dåligt humör", och " Blir aggressiv eller fientlig när frustrerad".

CTRS-28 innehåller tre underskalor som används för att karakterisera mönster av besvärliga beteenden under klassrumsaktiviteter: Problem i uppförandet, hyperaktivitet och passiv/ ouppmärksam. Lärarna uppmanades att betygsätta hur ofta barnen uppvisar problematiska beteenden. Underskalan för uppförandeproblem består av föremål såsom “Utbrott och oförutsägbart beteende” och “Alltför känslig för kritik”. Punkter på underskalan

Hyperaktivitet inkluderar “Otålig (som har svårt att sitta stilla)”, “Rastlös och alltid uppe”, och “Lättretlig och impulsiv”. På den tredje underskalan, Ouppmärksam/passiv, fokuseras distraherbarhet och svårighet att slutföra uppgifter och lära sig (misslyckas att slutföra uppgifter som hen börjat med).

Av denna studie och av forskarnas kanoniska analys, som är en statistisk metod för att beskriva samband mellan två eller flera uppsättningar data, så valde man att belysa

förhållandena mellan de tre PIPPS faktorerna och faktorerna för PLBS och CTRS-28. Det handlar då om barns uthållighet i olika aktiviteter, motivation, initiativ, uppmärksamhet och öppenhet för nya utmaningar. Barn som engagerar sig aktivt i lek med sina kamrater och medverkar i olika aktiviteter, har större välbefinnande och är mer kapabla att lära sig och utveckla nya färdigheter. Studier har visat att gruppmedvetenhet är förknippad med högre nivåer av motivation och engagemang i skolan medan i bortstötning från kamrater finns det låga nivåer av intresse för skolan. Vidare indikerar studien att yngre barns möjligheter att

närma sig sina kamrater i lek är förknippat med kvaliteten och nivån på deras engagemang i klassrummet. Möjligheterna för en framgångsrik kamrat leks interaktion kan tjäna till att förbättra yngre barns anpassning till den tidiga utbildningsmiljön. Förskolan har ett betydande inflytande på barns utveckling och lärande, och därmed stor betydelse för barns förberedande inför skolan.

Barndomsorganisationer förespråkar också vikten av lek- och kamratrelationer för att underlätta inlärningsprocessen. (National Association for the Education of Young Children, 1991; U.S. Department of Health and Human Services, 1996). Barns möjligheter till lärande sker alltså genom sociala interaktioner med kamrater. Barn som visar upp positiva

interaktioner vid kamratlek visar också positivt inlärningsbeteende. Därför är det av vikt om skolpsykologer använder denna instruktionsstrategi, alltså att uppmuntra lärare att använda aktiviteter som ger möjligheter till positiva kamratinteraktioner. Man bör också ta hänsyn till bedömningen av svårigheter i kamratinteraktioner som en markör för allmänna svårigheter i skolan. Att stödja kamratinteraktion mellan barn med olika nivåer av interaktiv lek kompetens är en framgångsrik punkt för barn som har svårare att ansluta sig till andra. Förhållandet mellan interaktiv kamrat lek och motivation till kompetens bekräftar att social

kommunikation är mycket givande för små barn.

För att motivera barn till att lära sig och bygga upp kompetenser vid senare stadier i livet, så ska skolan lägga vikt på de tidiga åren hos barnen. Man ska se kamratlek som en viktig del i läroplanen, och inte som en fritidsaktivitet eller något man gör utanför schemat. Grundskolor blir mer framgångsrika om man inför principer som främjar livslångt lärande hos barnen. Man ska försöka vårda barns naturliga vilja att ansluta sig till andra, och interagera med sina

3.Teori

I detta kapitel skriver vi om teori. Teorin är uppstrukturerad genom att vi börjar med att skriva om vårt teoretiska utgångspunkt som är sociokulturella perspektivet, sedan fortsätter vi att skriva om begreppet redskap, begreppet samspel, begreppet språk, begreppet proximal utvecklingszon, lek och sist skriver vi om den fria och styrda leken.

3.1 Teoretisk utgångspunkt -sociokulturellt perspektiv

Vår studie tar sin teoretiska utgångspunkt i Lev Vygotskijs (1978) sociokulturella teori. För att studera relationen mellan lek och lärande lämpar sig detta perspektiv väl. Vi valde att utgå ifrån ett antal centrala begrepp som underlättar analysen av studiens material. Dessa begrepp är samspel, språk, redskap, den proximala utvecklingszonen, lek, lärande och utveckling. Med hjälp av dessa begrepp kan vi se hur dem påverkar och bidrar till utveckling av barns lärande och lek och vi kan också se hur dessa begrepp påverkas av varandra. Dessa begrepp har en viktig betydelse i den sociokulturella teorin. Med hjälp av dessa begrepp har vi på ett lättare sätt kunnat förstå vad sociokulturellt perspektiv handlar om. Dessa begrepp går ofta hand i hand, som exempel när vi läser och fördjupar oss om språk förstår vi att språk bidrar till samspel och kan utveckla samspelet mellan människor, vidare kan lärande uppstå genom samspel med andra och så vidare.

Vygotskij 1896 - 1934 var en rysk psykolog, pedagog och filosof som har haft stort inflytande över den moderna utvecklingspsykologin och pedagogiken. Vygotskij (1978) utgick ifrån det sociokulturella perspektivet då han framhävde att lärandet har en social, historisk och

kulturell utgångspunkt. Enligt honom sker lärandet i samverkan mellan människor. Elfström m.fl. (2014) påpekar att med hjälp av det sociokulturella perspektivet får man förståelse för omvärlden och för den kollektiva verksamheten. Utgår man från en sociokulturell syn på lärande och kunskap innebär detta att kunskapen existerar mellan individer. I boken Fantasi

och kreativitet beskrev Vygotskij (1995) hur vi människor är beroende av vår omgivande

miljö. Vygotskij menade att den mänskliga utvecklingen sker i samspel med individens omgivning. Säljö (2000) påpekar att inom det sociokulturella perspektivet förstås

utvecklingen hos en människa ske på två olika nivåer.De två olika nivåerna är biologisk utveckling och social utveckling. Den biologiska utvecklingen handlar om att människan

redan från sin födelse är medveten om sin kommunikativa förmåga och kan lära sig vissa saker på sin egen hand. Individen utvecklas i sin faktiska utvecklingsnivå som betyder att individen lär sig av sin egen kraft. Den sociala utvecklingen handlar om att människan är en kommunikativ varelse som samspelar med andra människor som befinner sig i närheten och kan lära sig tillsammans med andra. Individen utvecklas mot sin potentiella nivå det vill säga individen lär sig av en mer kompetent person som kan vidga lärande möjligheterna. Utifrån det konstaterade han att individens utveckling beror på i vilket sammanhang lärandet sker. Säljö (2000) skriver om det sociokulturella perspektivet och beskriver att det handlar om att sätta människan i ett socialt sammanhang. Huvudtanken är att sociokulturella resurser skapas i kommunikation mellan människor vilka sedan kan föras vidare. Säljö (2000) beskriver vidare att sociokulturella resurser omfattar de olika fysiska och intellektuella redskap som människor behöver för att kunna skapa sig en förståelse av omvärlden. Något som formar oss som individer är de sociala och kulturella erfarenheter som vi får. De sociala och kulturella erfarenheterna har en stor betydelse för en kontinuerlig utveckling av människans

kommunikationsförmåga. Utifrån det skapas ett nytt tankesätt om omgivningen.

Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2014) påpekar att den sociokulturella teorin om barns lärande och utveckling tar hänsyn till barnens erfarenheter som har en stor betydelse för barns utveckling och lärande. De fastställer att ” erfarenheterna till största del belysts i

samhälleliga och psykologiska termer- i vad barn varit med om” (s. 75). Författarna menar på att förutsättningarna för lärandet ligger i vår genetik och biologi.

Enligt Johansson & Pramling Samuelsson (2007) betraktas lärandet hos yngre barn som ett resultat av progression och mognad. Lärandets grund ligger i den sociala och kulturella praktik som barnen ingår i. Lärandet är en social och kollektiv verksamhet. Johansson & Pramling Samuelsson (2007) framhäver att ”barn lär sig bäst när de fångas av något som upptar deras engagemang. Barnet är koncentrerat på något som det vill lösa eller veta mer om” (s.23).

3.2 Begreppet redskap

Säljö (2000) skriver om termen ”redskap” som ett av de viktigaste begreppen för att analysera lärandet ur ett socialt och kulturellt perspektiv. Han menar att begreppet ”redskap” är en nyckeldefinition för att förstå mänskligt lärande. Redskapen är antingen intellektuella eller

materiella. Enligt Säljö är dock en åtskillnad mellan intellektuella och materiella redskap inte möjligt då de delvis avser samma sak. Man kan jämställa alla våra språkliga och fysiska redskap eftersom de är produkter av oss människor.

Säljö (2000) konstaterar att språket är ett av de viktigaste redskapen som människor använder för att beskriva, förklara, förstå och tänka kring omvärlden. Han menar att de språkliga redskapen får mening genom människors interaktion. De språkliga verktygen förs vidare från generation till generation genom traditioner och normer. Utifrån sociokulturellt perspektiv kallas detta för socialisation.

En av de intervjuade förskollärarna i vår studie har ett bra exempel på ett redskap som de använder i förskolan. Eftersom barnen har svenska som andraspråk på förskolan använder förskollärarna bildmaterial som redskap för att de ska kunna förstå varandra bättre. Språket som redskap för kommunikation är inte så utvecklad mellan barnen. Därför är bildmaterialet en stor hjälp för både barn och förskollärare. Barn uttrycker sina känslor med hjälp av bildmaterialet och samtidigt lär de sig det svenska språket. Ett annat redskap som

förskollärarna använder på denna förskola är “räkna till tio” i situation när konflikter uppstår. Det bästa är att barnen får redskap att lösa konflikterna. Vi får många konflikter på grund av språket. Barn kan inte uttrycka sig verbalt och kan inte uttrycka sina känslor. Det finns metoder såsom bildmaterial. Man får prata om känslor och visa bilder. Det finns också en metod ”räkna till tio” för att lugna ner sig. Det finns olika metoder. En metod som jag tror är bra är metoden då man väntar tills den värsta effekten har lagt sig, förklarar Anna (som är en av de intervjuade förskollärarna).

3.3 Begreppet samspel

Genom samspel utvecklas kunskap när människor försöker förstå varandra i en situation betonar (Vygotskij, 1995). Enligt Pihlgren (2017) är samspel en viktig förutsättning för barnets vidare utveckling. Hon påstår att när barn lär sig att samspela med sin omgivning sker lärandet först på en interpersonell nivå som kan beskrivas som en nivå mellan olika aktörer såsom förskollärare eller kamrater. Senare kommer den andra nivån, så kallad intrapersonell nivå. som är en inre process då barnet börjar använda nya kompetenser och kunskaper på egen hand.

3.4 Begreppet språk

Enligt Vygotskij (1978) kan människor utveckla sin identitet, bedriva sitt inflytande på andra och öka sina kunskaper med användning av språket. Språket som en central länk mellan barn och dess omgivning har en väsentlig betydelse i relation till den sociokulturella synen på lärandet. Användning av språket skapar möjligheter för lärande mellan individer. För att barn ska kunna förstå och ta del av hur andra människor uppfattar och förklarar omgivningen krävs kommunikation och samspel.

3.5 Begreppet proximal utvecklingszon

Den proximala utvecklingszonen är ett centralt begrepp i det sociokulturella perspektivet. Säljö (2014) poängterar att den proximala utvecklingszonen belyser det som barnet gör

tillsammans med en vuxen i förskolans lärmiljö. Enligt Vygotskij är lärandet inte begränsat av barnets mognad utan av möjligheterna som barnet har för att det ska kunna lära sig något nytt. Han menar att individen med den rätta hjälpen eller assistans av någon annan som till

exempel en lärare eller en kamrat kan utveckla sitt lärande. Det betyder att det som barnet kan göra nu med hjälp av någon annan ska det senare kunna göra ensam. Enligt det sociokulturella perspektivet kan den goda bedömningen av barnens kunskaper också grundas på den

potentiella utvecklingen som barnet gör med rätt hjälp. Bedömningen ska inte bara grundas på de nuvarande kunskaper som barnet har menade Vygotskij. Han definierade utvecklingszonen som ett område mellan det som barnen kan klara med någons assistans och det som barnen kan klara själva.

3.6 Lek

Enligt Vygotskij (1995) använder barn två olika budskap när de leker såsom intrapersonella och interpersonella budskap som hjälper dem att fasthålla, avbryta, återställa och avsluta lekens handling. Det interpersonella budskapet kommer fram när barnen leker tillsammans. Den intrapersonella budskapen kommer fram när barnen leker själva. Barnen har lätt att förflytta sig mellan lekvärlden och den riktiga världen. Lekens innehåll kan tolkas som ett uttryck för barnens egna erfarenheter. Genom leken reflekteras och påverkas barnens utveckling. Genom leken får vi förståelse för vilka erfarenheter och förmågor barnen har.

Samtidigt kan vi också få syn på vilken nivå barnet befinner sig när det gäller

utveckling. Leken bidrar till att barnen utvecklar sina förmågor, bearbetar sina känslor och erfarenheter. Vygotskij (1995) menar att: ”Leken är social, emotionell och kognitiv samtidigt. Det gäller att få vara i leken, något som kräver både social och emotionell känslighet. Och utan en kreativ, skapande, fantasifull miljö, blir det inte mycket lek -dvs. hela barnet är involverat i lekens objekt!” (s.56).

Vygotskij (1995, 2013) framhöll att i leken existerar grunden för barnets skapande och dramatisering. Genom leken utvecklar barnen sin förmåga i de estetiska ämnena som drama, litteratur och teckning. Eftersom barnen berättar en historia under sin lek bekräftas sambandet mellan lek och berättelse. Enligt Vygotskij är barn kreativa och den kreativa förmågan kallas för fantasi. Genom fantasin tolkas barnens olika känslor och erfarenheter kopplade till

verkligheten. Vygotskij (1995) var tydlig i beskrivandet av den stora vikten av att ge utrymme för fantasi och kreativitet i skolan. Såväl barn som vuxna är kreativa varelser, menade han. Han påpekade att det är viktigt att de vuxna ger barnen möjlighet att utveckla denna förmåga. En kreativ aktivitet är något som gör att vi kan skapa något nytt. Vidare menade Vygotskij att leken är en sådan kreativ aktivitet. Detta eftersom i leken finns så många tillvägagångssätt för att utveckla tänkandet.

3.7 Den styrda och fria leken

Welén (2003) påstår att det finns två sorters lek på förskolan, fri lek och styrd lek. Den fria leken kallas för spontan lek och den styrda leken kallas för pedagogisk lek. Den pedagogiska leken kan definieras som ett pedagogiskt förhållningssätt där pedagogen styr barns lek. Genom stimulans, utmaning och uppmuntran skapar pedagogen flera möjligheter för utveckling av leken. Ska pedagogerna vara med i leken eller inte är fortfarande ett dilemma framhåller Welén (2003). Det finns olika fördelar med att vuxna medverkar i barnens

lek. Leken som en viktig del av alla lärandesituationer främjar barns lärande och utveckling poängterar författaren. Tullgren (2004) framhäver att leken ska vara fri från vuxna eftersom barnen genom leken får möjlighet att möta vuxenvärlden. Vygotskij (1995) påpekar att det är i den fria leken barnen får möjlighet till att återskapa tidigare erfarenheter som de har varit med om. Detta i sin tur skapar en ny verklighet för barnen där deras egna intressen och behov stimuleras. Leken är en viktig del av barns kultur. Vissa lekar förs vidare från generation till generation då är det vuxens ansvar att skapa möjligheter för att leken fortsätta leva inom barns vardaglighet framhäver Lillemyr (2002).

4. Metod

I detta kapitel skriver vi om metod. Vi börjar med att skriva val av metod, sedan fortsätter vi att skriva om urvalet, genomförande, etiska övervägande och sist skriver vi om

bearbetningsmetoden.

4.1 Val av metod

Eftersom vi ville få fram förskollärarnas tankar kring lekens betydelse för lärande och

utveckling valde vi att använda oss av en kvalitativ ansats (Ahrne & Svensson, 2011). Genom kvalitativ ansats får vi större förståelse för åsikter från de intervjuade: ”Genom att fråga andra människor om exempelvis vad de gör eller hur de upplever ett fenomen kan forskare och studenter få de nödvändiga kreativa uppslagen till sitt fortsatta arbete” (Ahrne & Svensson 2011, s 36).

Vi använde oss av en semistrukturerad intervjuform med öppna frågor. Förskollärarnas personliga åsikter är viktiga för oss. May (2001) menar att med denna intervjuform ger vi respondenterna möjlighet att få en god uppfattning och förståelse för studiens problematik. Vi förklarade för våra respondenter via mejl vad vår studie och våra frågor skulle komma att handla om. De fick på så sätt information om studiens syfte och tid för att fundera om de ville och hade möjlighet att vara en del av vår studie. Man vill alltså få fram individens tolkning och kunnande kring ett valt fenomen framhäver May (2001).

För att få mer riklig information valde vi att använda oss av ett strategiskt urval. Det betyder att de som ingår i undersökningen är valda utifrån en redan känd egenskap framhäver May (2001). Därför är våra utvalda respondenter bara förskollärare. Vi ville följa May(2001) rekommendation om att ha respondenter som har kompetens och kunnande kring ett valt fenomen.

4.2 Urval och genomförande

Vi har intervjuat sex förskollärare från två olika förskolor. Förskollärarna arbetar på en avdelning med barn i femårsåldern. De har olika lång arbetslivserfarenhet. I texten väljer vi att kalla dem för Ida, Anna, Erik, Erika, Sanna och Michelle. Deras yrkeserfarenhet inom

förskola är mellan ett och tjugo år. Vi valde att intervjua två förskolor för att få en större förståelse kring lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Vi har valt dessa två förskolor då en av oss som skriver denna studie har haft sin praktik på den ena förskolan och har som arbetsplats den andre förskolan. Förskollärarna har valts genom att vi har frågat förskolorna om vilka av förskollärarna hade tänkt sig att bidra till vår studie genom att svara på intervjufrågor.

Vi valde att i god tid kontakta förskolornas förste förskollärare. Vi berättade om vårt syfte med studien. Vidare frågade vi förste förskolläraren om vi fick godkännande att utföra intervjuer på förskolan. När vi sedan fick godkännande från förskolans förste förskollärare kontaktade vi de förskollärare som erbjöd sig och hade möjlighet att bli intervjuade.

Vi skickade mejl till var och en respondent med information om studiens syfte och väntade på deras samtycke. Syftet med studien är att undersöka förskollärarnas syn om lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Eftersom vi fick deras samtycke kom vi överens om intervjuernas datum och tid. Sedan skickade vi ut samtyckesblanketter.

Vi förklarade för våra respondenter via mejl vad vår studie och våra frågor skulle komma att handla om. De fick på så sätt information om studiens syfte och tid för att fundera om de ville och hade möjlighet att vara en del av vår studie. Man vill alltså få fram individens tolkning och kunnande kring ett valt fenomen framhäver May (2001).

Förskollärarna fick ta del av alla frågor på en gång och funderade en liten stund kring frågornas innehåll. Vi började sedan muntligt ställa en fråga i taget och intervjupersonerna svarade på en fråga i taget medan vi lyssnade noga, ljudinspelade och antecknade. Enligt Lantz (1993) bör respondenterna ges tid för eftertanke för att på ett bättre sätt kunna reflektera över ställda frågor. På så sätt får respondenterna begripa och beskriva sammanhang som de anser är betydelsefulla för den egna uppfattningen om ämnet.

Intervjuerna ägde rum i förskolans personalrum och de varade ungefär trettio minuter. Alla intervjuer var individuella. Förskollärarna hade olika erfarenhet av arbetet på förskola. Vi hade förberett sju frågor angående lek, lärande och utveckling. Vi lyssnade noga, spelade in förskollärarnas svar och antecknade. Därefter lyssnade vi igenom inspelningarna noggrant och transkriberade. Vi valde att kombinera både anteckningar och ljudinspelningar för att kunna bearbeta alla svar från våra intervjuer på ett detaljerat sätt. Vi ville inte riskera att förlora en viktig del av samtalet. Att kombinera anteckning och ljudinspelning anser Lantz (1993) vara en bra strategi för ett gott resultat om man har gjort flera intervjuer.

4.3 Etiska övervägande

Gällande intervjuerna följde vi vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer. Det är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att vi ska informera respondenterna om arbetets syfte. Samtyckeskravet innebär att intervjun kan avslutas närhelst av respondenterna. Konfidentialitetskravet innebär att de intervjuades identiteter inte skall avslöjas och nyttjandekravet innebär att informationen enbart kommer att användas i forskningssyfte påpekar Stukát (2005). Vi uppfyllde dessa krav genom att i början informera förskollärarna på förskolan om vårt arbetes syfte. Sedan delade vi ut samtyckesblanketter, där det också stod att intervjun kan avslutas närsomhelst. Vi är vidare noga med att inte avslöja de intervjuades identiteter, då vi inte nämner några riktiga namn på personerna eller den förskola som de arbetar på. Därmed uppfyller vi konfidentialitetskravet. Vidare vill vi påpeka att

informationen som vi har fått från intervjuerna kommer inte kommer att användas någon annanstans än i vår forskningsstudie, därmed uppfyller vi nyttjandekravet.

4.4 Bearbetningsmetod

Vi inledde med att transkribera ljudinspelningarna det vill säga lyssna på vårt inspelade material och läsa de anteckningar som gjorts under inspelningen. På det sättet kunde vi samla in och analysera förskollärarnas svar. Vi valde att göra en innehållsanalys. Enligt May (2001) är innehållsanalysen viktig för att få en överblick över det insamlade intervjumaterialet. För att få en bra överblick samlade vi liknande svar i olika kategorier. Med hjälp av detta tillvägagångssätt som May (2001) framhäver blev vår insamlade data lättare att hantera och bearbeta. Vi kunde också undersöka hur ofta vissa ord förekommer i texten. För att få ut det meningsinnehåll som är relevant för vår studie delade vi förskollärarnas svar i olika kategorier såsom språk, fysisk miljö, barns intresse, stöttning, färdigheter, socialt samspel och

närvarande pedagoger. Vi studerade materialet noggrant och tog, genom datareduktion, bort det som vi inte ansåg relevant för vår studie och frågeställning. Hur vi avgjorde vad som är relevant är genom att noggrant analysera vad av de intervjuades svar handlade om våra frågeställningar i vår studie.Några svar fick vi ta bort då de inte var så relevanta för våra frågeställningar.

5. Resultat och analys

I detta kapitel skriver vi om resultat och analys. Innehållet är uppstrukturerad genom att vi börjar med att skriva om vilken syn förskollärare har på lekens betydelse för barns lärande och utveckling , och vidare fortsätter vi att skriva om förskollärares syn på stöttning och närvarande pedagog, vilken syn har förskollärare på fri respektive styrd lek, förskollärares syn på fri lek, förskollärares syn på styrd lek, förskollärarnas syn på att främja lärande och

utveckling genom lek, förskollärares syn på språket i leken, förskollärares syn på barns intresse, förskollärares syn på förskolans lärmiljö.

Utifrån förskollärarnas svar kan vi sammanfattningsvis säga att förskollärarna uttrycker samma syn på lekens betydelse för barns lärande och utveckling men olika syn på själva leken. De hade vidare olika funderingar kring hur mycket och när en förskollärare ska ta plats i leken. Ska man vänta tills man blir inbjuden av barnen i leken eller ska man som

förskollärare själv gå in i leken för att fördjupa leken och för att barns tankar och erfarenheter ska komma fram? Samtliga förskollärare är eniga om att barns intressen ska vara i centrum i leken. De tycker att barnen lär sig mest när de leker tillsammans.

5.1 Vilken syn har förskollärare på lekens betydelse för barns

lärande och utveckling?

Tankar och åsikter från de intervjuade förskollärarna har bidragit till att ge oss en närmare bild på lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Leken förstås med hjälp av begreppen redskap, samspel, språk, och stöttning och bidrar till lärande och utveckling hos barnen.

5.1.1 Förskollärarnas syn på deltagande i leken?

Förskollärarna beskriver att de använder olika strategier för att främja barns lärande och utveckling. På den första förskolan där vi gjorde intervjuer är det många barn som har svenska som andraspråk och därför beskriver förskollärarna att barnen behöver mer stöd av vuxna i leken. Pedagogen tar mer plats i leken för att barn ska kunna förstå varandra och följa lekens regler. På den andra förskolan tar förskollärarna mindre plats i leken eftersom de flesta barnen

har svenska som modersmål och lättare kan förstå varandra, följa lekens koder och utveckla leken själva. Därför kan det tänkas bli lättare för dessa barn att leka och lära sig någonting nytt utan vuxnas hjälp. Vilket visar på att språket har en stor betydelse för lek och lärande. Erik beskriver det såhär:

Jag tror att det inte är så att jag ska lära barnen saker utan de kan lära sig själva. Barnen har ett driv och man lär sig i ett sammanhang tillsammans med andra det tror jag. Att

man serverar de situationerna och se till att de situationerna kan uppstå. Där får man stötta barnen, se till att det inte blir konflikter och att det är lagom många barn. Under aktiviteter ska man gynna samspel, samarbete, språk. Om vi målar så blir det ju väldigt tydligt om man sätter fram ett papper och en pensel och de färger som barnen behöver använda. Sen börjar vi en gemensam uppgift. Lite så, tänker jag.

Säljö (2000) påpekar att de viktigaste redskapen för oss människor är språk och

kommunikation. Dessa är de huvudsakliga redskapen utifrån ett socialt samspel. Tecken och symboler som gör att vi kan kommunicera är exempel på språkliga redskap. Utifrån

förskollärarens svar ovan kan vi förstå att språket och samspelet har en stor betydelse i aktivitet med barnen och att man som vuxen finns med och stöttar barnen.

Sanna beskriver också sina tankar och åsikter om leken och lärande genom att uttrycka sig såhär:

Leken är ett redskap och det är barnens sätt att bearbeta sina intryck, nya förmågor och nya upplevelser. Med fantasi kan man kombinera och utveckla leken till det oändliga. Jag tror att vi som pedagoger också måste vara närvarande och ha mindre gränsen mellan lek och lärande utan vi får se det lärande i leken och observera de situationerna. Vi kan göra tillägg så att leken går vidare och ställa olika frågor. På det sättet stödjer vi barnen och är med i leken. Att sambandet mellan lek, lärande och utveckling hör ihop är något som tydligt blir synligt utifrån förskollärarnas tankar och åsikter. Säljö (2005) menar att lärandet är en effekt av våra egna handlingar och därför måste man analysera individens omgivning för att få en närmare förståelse för lärandet och samspelet. Förskollärarna vi har intervjuat är medvetna om sin syn på lek, lärande och utveckling, och kan alltså tolkas inte sitta i någon omedveten bubbla. Det är av stor vikt att vara medveten om och analysera om sin syn på lek, lärande och utveckling, då lärande enligt Säljö,(2005) är en effekt av våra egna handlingar.

Anna poängterar lekens betydelse för barns lärande och utveckling genom att uttrycka sig såhär:

För mig är leken väldigt viktig och att utforskande och lärande hör ihop med leken och är lustfylld och kommer från barnens eget intresse. Leks kunskap in tänker man inte ens på att kunskap lärs in. Att pedagogen finns med som medforskare för att finnas och stötta i leken och samspelet är viktigt. Men pedagogen bör finnas i bakgrunden som observatör och bara kliva in i leken om man blir inbjuden. Många färdigheter lärs in genom leken, t.ex inlevelse, vänskap , konflikthantering, socialt samspel, självständighet, kommunikation, språk , planering,

finmotorik, grovmotorik, begreppsbildning, rumsuppfattning, fantasi, uppmärksamhet, kroppsuppfattning, flexibilitet, frigörelse.

Det ovannämnda citatet från Anna kan vi förstå utifrån hur Vygotskij beskriver begreppet proximal utvecklingszon. Vygotskij menade att människan konstant lär sig nya saker genom sin förmåga att utveckla sin tidigare kunskap till något nytt. Ett sätt barn kan lösa ett problem som barnet inte klarar av på egen hand är att be någon om hjälp såsom en pedagog eller kamrat som har mer kompetens och som då kan agera vägledare (Vygotskij , 1978).

Förskolläraren har den kompetens som behövs för att vara en vägledare som underlättar för barnet att förstå och lära sig någonting som är nytt för hen.

Utifrån de intervjuer som vi har utfört kan vi tolka och förstå förskollärarnas svar och grundläggande syn på lekens betydelse för barns lärande och utveckling. Förskollärarna har olika erfarenhet vilket påverkar deras agerande i leken som uttrycks alltid ske på barnens villkor. Deras deltagande i leken beror på syftet med leken. Förskollärarna menar att det är viktigt att man väntar tills man blir inbjuden i leken och att man är närvarande och finns där för barnen. Utifrån vad förskollärarna har svarat på våra intervjufrågor kunde vi tydligt se att vissa ämnen eller områden såsom språk, lärmiljö, barns intresse, deltagande i leken, stöttning, närvarande pedagog, fri lek och styrd lek var återkommande.

5.1.2 Förskollärares syn på stöttning och närvarande pedagog

Utifrån våra intervjuer kan vi säga att förskollärarna ofta väntar tills de bli inbjudna i leken. De följer barnens lekregler och anpassar sig till barnens villkor. Förskollärarna berättar att de är närvarande och tillgängliga för barnen under alla aktiviteter och lekar. Vissa barn behöver tid och hjälp med att komma igång med leken. Förskolläraren inspirerar dessa barn samt hjälper och stöttar dem att komma igång med leken. Sanna ställer öppna frågor under leken och skapar möjlighet för utveckling av lek och lärande. En av våra intervjuade förskollärare

säger att Sanna är en stöttepelare i leken. Sanna är en nyfiken pedagog som inte tar plats i leken utan hen försöker förstå vad det är som barnen leker.

Pedagogerna ska vara medvetna kring sin egen makt i barns lek. De ska respektera barnens lek och kultur. Genom leken skapar pedagogen tillsammans med barnen lärande och utmanar barnen normkritiskt, säger Sanna.

Alla förskollärare menar att leken har en stor betydelse för barns lärande och utveckling och att en närvarande pedagog som är med i leken eller bara observerar leken bidrar till utveckling av barns lärande under leken.

Vi som pedagoger också måste vara närvarande och ha mindre gräns mellan lek och lärande utan vi får se lärandet i leken och observera de situationerna. Vi kan göra tillägg så att leken går vidare och ställa olika frågor. På det sättet stödjer vi barnen och är med i leken, säger Erik.Anna som också arbetar i samma förskola som Erik menar att förskollärare ska stötta de barn som behöver hjälp.

Våra barn är fem år och man har förväntningar på att de klarar av att i hallen ta av sig sina kläder och sätta upp på hyllan, hänga dem. Och om de behöver hjälp så kan man vara där och stötta. Man behöver liksom inte ta över deras jobb utan man ser att de är delaktiga, säger Anna.

5.2 Vilken syn har förskollärare på fri respektive styrd lek

Det finns två olika lekar som våra intervjuade förskollärare har fått svara på, det är fri lek och styrd lek. De två olika lekarna skiljer sig åt enligt de intervjuade förskollärarna och

förskollärarna har olika åsikter om vad de två olika lekarna innebär. Några av av de intervjuade förskollärarna tycker att barnen lär sig mest under den fria leken , och andra intervjuade förskollärare tycker men att det behövs undervisning och planerade aktiviteter för att barnen ska kunna veta vad barnen har lärt sig för något.

5.2.1 Vilken syn har förskollärare på fri lek

Förskollärarna betonar att när de hör ordet lek tänker de direkt på den spontana leken, det vill säga den fria leken, som kan vara både med eller utan vuxna. Barnens egen fantasi och verklighet styr lekens utformning. Med hjälp av leken utvecklas barns sociala samspel, och

upplevda känslor och händelser bearbetas. Leken är en av de metoder som barnen använder sig av för att uttrycka sina positiva och negativa upplevelser och känslor. En av våra

intervjuade förskollärarna säger att förskolläraren kan utläsa mycket i barns lek där de bearbetar den verkligheten de erövrar av omvärlden.

Anna menar att:

Barnen har ett driv och man lär sig i ett sammanhang tillsammans med andra det tror jag”. Hon påpekar på skillnaden mellan lärandet i den fria och den styrda leken. Hon menar att: “I den fria leken lär sig barnen saker. Skillnaden är att då vet vi inte vad de lär sig. Frågan man får ställa sig är: Hur mycket vill vi påverka det som barnen lär sig? Jag tror att det blir ett annat samspel mellan barnen när man är där också. Ibland behöver man vara mycket aktiv när man ser att här händer ingenting. Då kan man ta en aktiv roll och driva leken framåt. Man får växla mellan att ställa frågor och ta en roll i leken

Johansson och Pramling Samuelsson, (2007) skriver i sin bok om att Vygotskij konstaterat att det första steget för lärande sker mellan människor. Det andra steget är något som sker inuti individen. Med hjälp av dessa två steg för lärande tolkar vi Annas svar som relevant i detta ämne. Samspelet, som är ett centralt begrepp för det sociokulturella perspektivet, är

startpunkten för lärandet. Anna beskriver att barnen lär sig i ett sammanhang tillsammans med andra, att lärande sker både i den fria och styrda leken. Så det spelar ingen roll om det handlar om fri eller styrd lek, lärande sker, så länge det är samspel i sociala sammanhang. Dock behöver man som vuxen ibland ta mer plats i någon situation när man ser att det inte händer något i någon lek.

5.2.2 Vilken syn har förskollärare på styrd lek

Enligt våra intervjuade förskollärare kallas en lek för styrd lek när förskolläraren aktivt går in i leken och styr dess upplägg och utformning. Anna säger att undervisningen är en slags styrande lek: “Barnen leker med en pedagog som styr. Pedagogen har ett planerat syfte såsom värdegrundsövningar”. Johansson och Pramling Samuelsson (2006), skriver om att det är svårt att definiera ordet lek. De understryker de utmärkande dragen för leken som en

kommunikativ händelse, där barnet samspelar med någon eller några i sin omgivning. Barnet bearbetar sin egen livsvärld, som innebär att barnet befinner sig i en social handling. Leken är alltså en process i barnets utveckling.

Utifrån vad våra förskollärare berättar kan vi säga att förskollärarna planerar samling och gruppaktiviteter genom ett lekfullt och naturligt sätt som skapar intresse hos barnen. Då får barn möjlighet att utveckla sin förmåga inom ett visst område. Syftet med den styrda leken är att få in lärande i barnens lek på ett meningsfullt och roligt sätt. Förskollärarna anser att den styrda leken utvecklar barns självförtroende, samarbete och deras samspel med varandra. Under den styrda leken stöttar förskollärarna också barn som behöver hjälp eller extra uppmärksamhet.

Förskollärarna är överens om att barn lär sig genom lek men att de inte vet riktigt vad barn lär sig under den fria leken. Om man arbetar projekterande tillsammans med barnen då påverkas barns lek på något sätt. T.ex om man har ett projekt om “tåget” kan mycket i barnens lek under en vardag handla om tåg. De kanske exempelvis bygger tågbanor mer än vad de annars hade gjort, pratar om tåget mer än tidigare, kopplar tåget till olika situationer under vardagen o.s.v. Projekt och lärmiljöer är grunden för undervisning och skapar möjlighet till att utveckla barns lärande säger Sanna. När man arbetar i projekt kommer alla läroplanens mål med på olika sätt. Barnen kan vara delaktiga genom att de själva på ett lekfullt sätt dokumentera olika processer och sitt lärande. Sanna menar att: “Genom att arbeta projekterande tillsammans med barnen där projektet lever under hela dagen skapas även möjlighet till att leka projektet på olika sätt och i olika lärmiljöer”. En av förskollärarna säger att den styrda leken låter hemsk och att genom den fria leken som skapas av barns egna intressen utvecklas barns förmågor och lärande. Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2014), skriver om att lärande är något som på traditionellt sätt har setts som något som ska föras vidare till nästa generation. Att få inflytande och påverkan av sin omgivning, detta är något som lärande kan ses som. Författarna definierar leken som lustfylld och menar på att det lustfyllda lärandet kan vara ett sätt att formulera leken som en lärandemetod. Lärandet är något som kommer i andra hand eftersom barn inte leker för att lära, utan de leker för att leka.

Att lärande är något som kommer i andra hand är en intressant fråga som väcker många tankar. Förskollärarna menar på att när det gäller styrd lek så har de på sätt ett syfte med det, medans barns syfte med leken är att leka. Därför måste förskollärarna ha kunskap om lekens betydelse och hur lärande sker för att på så sätt ge barnen möjligheter att leka på olika sätt. På så sätt ger man barnen möjlighet att leka på ett lustfyllt sätt för lekens skull och då kan

5.3 Förskollärarnas syn på att främja lärande och utveckling

genom lek

Björklund och Palmér (2019) i sin studie konstaterar att genom leken kan förskolläraren försöka att implementera en lekresponsiv undervisning som hjälper barnen att utveckla sitt lärande om nya begreppsliga innebörder. Erika förskollärare säger: “I nya läroplanen finns ordet undervisning med på ett tydligare vis och förskolläraren ska ansvara för att det är roligt att lära sig nya saker. Det finns ett tydligare fokus på undervisning “. Författarna från samma studie, Björklund och Palmer (2019), betonar att barnens lek förändras när lekens öppenhet och undervisningens målorientering vävs ihop. Detta kan man konstatera utifrån

förskollärarnas svar också. Utan en närvarande pedagog i leken får pedagogerna inte en riktig information om vad det är som barn lär sig under leken.

Björklund och Palmér (2019) menar vidare att barnens deltagande i leken förändras när lekens öppenhet vävs ihop med undervisningens målorientering. Enligt våra intervjuade förskollärare kommer den målorienterad undervisningen fram när en förskollärare finns med i leken. En av våra intervjuade förskollärare säger att barn är kompetenta och att pedagogerna ska vara öppna för barnens populärkultur samtidigt ska de låta barnen få utrymme i leken och lärandet på förskolan. Ida uttrycker sig så här:

Att fånga upp lärandet och att använda leken i undervisningssyfte är jätteviktig. Jag tänker värdegrundsövningar som pedagoger styr. Som pedagog är det viktigt att vara medveten kring vilken makt jag som pedagog har. Jag tänker att jag i leken kan utmana barnen normkritiskt och att vi tillsammans skapar lärande. Jag är en stöttepelare i leken, säger Ida.

Det betyder att förskolläraren skapar en målorienterad undervisning under leken för att kunna följa läroplanens mål.Genom att förskolläraren planerar för en lek som inkluderar läroplanens mål gör att förskolläraren på så sätt skapar en målorienterad undervisning där avsikten är att nå till de mål som har planerats för leken. Förskolläraren Anna säger:

Jag tror inte att barnen tänker såhär i de termerna att nu leker jag, nu lär jag mig och nu utvecklar jag mig. Jag tror att de gör detta i en kombination liksom. Leken är ett redskap och det är barnens sätt att bearbeta sina intryck, nya förmågor och nya upplevelser. Med fantasi kan man kombinera och utveckla leken till det oändliga, säger Anna.

Undervisning verkar ha en väsentlig betydelse för barns lärande och att förskolläraren genom att följa olika lärandemål ska kunna väva ihop lek och undervisning. Vi kan förstå och tolka

hennes svar utifrån det sociokulturella perspektivet och det som Säljö (2011) skriver om att en individ kan inta nya sätt att se och tolka sin omvärld, genom interaktion och samspel med andra. Något som sedan i olika situationer kommer att prövas och som då ger nya kunskaper och färdigheter.

5.3.1 Förskollärarnas syn på språket i leken

Barn lär sig att sätta ord på sina tankar och känslor under leken. Utifrån intervjuerna har vi förstått att förskolläraren bör tänka över på vilket sätt hen uttrycker sig. En av de intervjuade förskollärarna uttrycker sig såhär: “Liksom inte säga att barn säger fel utan att man svarar med det rätta liksom att man upprepar det barn säger. T. ex när ett barn säger ”den här kudde blå” då bör man svara ”menar du den här blåa kudden” säger Ida. Då utvecklas språket genom leken. Det uppstår konflikter och missförstånd under leken på grund av en dålig

kommunikation mellan barn som har svenska som andraspråk säger förskollärarna. De känner att de måste vara delaktiga i leken för att språket som ett nödvändigt redskap för

kommunikation ska kunna komma fram och underlätta barnens samspel. Förskollärarna är aktiva och går ofta in i leken. De är där för barnens bästa. Med en aktiv deltagande i leken och erbjudande av olika möjligheter för problemlösning underlättas barns kommunikation under leken. När förskollärarna beskriver språkets betydelse för barns lärande och utveckling ser vi tydliga kopplingar till ett sociokulturellt perspektiv på lek och lärande. Vygotskij (1999) påpekar att språket är ett socialt fenomen. Han menar att med hjälp av språket kan man kommunicera med varandra. Till stor del är språket situationsbundet. ”Språket får sin

betydelse utifrån den aktuella situationen och ordens konkreta betydelse. Denna begränsning gör att barnet har svårt för att beskriva det som inte är direkt synbart för ögat” (Vygotskij, 1999, s. 37). Utifrån denna insikt tolkar vi förskollärarnas syn på språket i leken då de

intervjuade förskollärarna menar att en närvarande pedagog betyder mycket för utveckling av språket i leken.

Det kan ju vara det här med att hela tiden benämna, främst för dessa barn som har väldigt mycket språkbehov eller hur man ska säga. Stötta upp de barnen som kanske behöver det i det sociala. Vara närvarande pedagog som kan bolla med barnen och med nyfikenhet och stöd hjälpa dem att utveckla och sätta ord på sin lek och sina tankar” förklarar Ida.

Jensen (2011) påstår att lärarens uppgift är att skapa möjligheter för att barn ska kunna utveckla sina kunskaper. Pedagogen behöver ha en utvecklad förmåga att kommunicera och