Tillsyn enligt miljöbalken, ur ett mikroperspektiv - Supervision according to the Swedish Environmental Code, from a micro-perspective

MALMÖ HÖGSKOLA Miljövetenskap 41-60 p VT 05 Teknik och samhälle Examensarbete 10 p Människa, miljö, samhälle 120 p

Författare: Florén, Joakim Söderström, Nikolaus

T

ILLSYN ENLIGT

M

ILJÖBALKEN

UR ETT

M

IKROPERSPEKTIV

S

UPERVISION ACCORDING TO THE

S

WEDISH

E

NVIRONMENTAL

C

ODE

FROM A

M

ICRO

-

PERSPECTIVE

Sammandrag

I det här examensarbetet undersöker vi kommunikationsförhållandet mellan ett utvalt mikroföretag och den kommunala miljömyndigheten med avseende på miljöbalkens bestämmelser. För att tillgodogöra oss empirisk kunskap över detta problemområde har vi inom ramen för en fallstudie genomfört kvalitativa intervjuer med nyckelpersoner hos områdets signifikativa aktörer. Syftet med en sådan undersökning följer av att försöka problematisera förhållandet mellan miljömyndighetens kommunikation av miljölagstiftning och företagets drivkrafter för att bedriva ett systematiskt miljöarbete. Resultaten av undersökningen visar att det studerade företaget upplever vissa svårigheter med att förverkliga miljökrav som den kommunala miljömyndigheten kommunicerar. Härmed kvarlämnas således företaget i ett vidare behov av stöd och rådgivning för att effektivt kunna uppfylla ställda miljökrav. Våra resultat framhåller även goda exempel på kommunikationsformer som upplevts positiva och ändamålsenliga för båda aktörer. Samtidigt kan vi förvissa oss om att den kommunala miljömyndigheten inte besitter de resurser som krävs för att deras åliggande enligt miljöbalken fullt ut ska kunna tillgodoses.

Abstract

This paper studies the communication between a micro-enterprises and the municipal environmental authority with reference to the Swedish Environmental Code. In order to achieve empirical knowledge according to our problem in question, a case study with qualitative interviews have been carried out with significant actors. The purpose of this study is to problemize the relation between the municipal environmental authority’s communications about the Swedish Environmental Code and the micro-enterprise and the driving force for systematic environmental work in the enterprise. The results of this study show that the micro-enterprise experiences difficulty fulfilling demands that the municipal environmental authority communicates. This means that a micro-enterprise is left with a further need for additional support and advice to be able to fulfil the wishes and intensions of the local environmental authority. Our results also show good examples in forms of communication that both participants experience as suitable. At the same time our study suggests that the municipal environmental authority’s lack sufficient resources to achieve their advisory duties according to the Swedish Environmental Code.

Innehållsförteckning

2. Teori och miljörättsligt sammanhang...10

2.1 Teoretisk referensram ...10

2.2 Miljöbalkens övergripande bestämmelser...12

2.3 Bestämmelser om vissa verksamheter ...14

2.4 Tillsyn enligt miljöbalken ...17

3. Metod ...21

3.1 Den induktiva forskningsansatsen ...21

3.2 Den kvalitativa forskningsmetoden ...22

3.3 Forskning genom fallstudie...22

3.4 Kvalitativa intervjuer ...23

3.5 Urval ...24

3.6 Analysmetod...25

3.7 Reliabilitet och validitet ...25

3.8 Etik...26

4. Empiri ...28

4.1 Aktörerna bakom de formella rollerna...28

4.1.1 Bolaget AB i rollen som verksamhetsutövare ...28

4.1.2 Burlövs kommun i rollen som operativ tillsynsmyndighet ...35

4.1.3 Länsstyrelsen i Skåne län i rollen som tillsynsvägledande myndighet ...42

4.2 Resultat...47

5. Slutsatser och diskussion...51

5.1 Förslag till vidare studier ...53

Referenser...54

Bilaga 1...56

Bilaga 2...57

Förord

Under perioden januari till juni 2005 har vi parallellt med vårt examensarbete haft möjligheten att få arbetat med att utveckla ett systematiskt miljöarbete åt ett litet företag i Burlövs kommun. Detta uppdragsarbete har bidragit till att ge form åt det problemområde som föreligger undersökningen i vårt examensarbete. Vi vill härmed passa på att tacka alla Er som ställt upp och medverkat under denna period och för att Ni har tagit Er tid att hjälpa oss i vårt arbete, Ni vet vilka Ni är.

Vi vill även tacka våra studiekamrater, vår handledare och övriga lärare på vår utbildning för värdefulla tips och råd.

Malmö i juni 2005

1. Introduktion

1.1 Bakgrund

I den samlade strävan mot att åstadkomma en långsiktig hållbar utveckling, spelar de olika samhällssektorernas ansvar och enskilda miljöarbete, en betydande roll i samhällets övergripande miljöarbete. Företagen och näringslivet som samhällssektor har under senare tid utvecklat och inkorporerat ett relativt långtgående miljöarbete (Wickenberg m.fl. 2004). Denna utveckling har däremot inte varit enhetlig inom näringslivet, om man ser till den variation av olika verksamhetsformer som utgör denna samhällssektor. Undersökningar pekar på att det för små företag, särskilt mikroföretag med mindre än tio anställda, föreligger en del hinder för att bedriva ett systematiskt miljöarbete (NUTEK 2003). Man kan i princip se på miljöarbete i företag ur två perspektiv. Det ena utgörs av det frivilliga miljöarbete som företag kan bedriva med avseende på att erhålla en certifiering, och därmed kunna visa detta för utomstående aktörer. Det andra utgörs av det miljöarbete som åligger företag att implementera inom verksamheten i syfte att efterleva svensk miljölagstiftning. Det miljörättsliga området bygger på de bestämmelser som återges i miljöbalken. I tillämpningen av denna lagstiftning och inom det miljörättsliga sammanhanget ingår mikroföretaget som en central aktör tillsammans med tillsynsutövande myndigheter. Idén till vårt examensarbete väcktes efter att företaget Bolaget AB, som i denna undersökning uppges med fiktivt namn, utgått med en uppdragsförfrågan till studenter vid Malmö Högskola. Uppdraget innebar att etablera grunderna för ett systematiskt miljöarbete hos Bolaget AB. Ändamålet med det arbete som uppdraget innebar, var att genom ett systematiskt miljöarbete säkerställa företagets efterlevnad av miljöbalkens regler, samt att kunna möta kravet på verksamhetsutövares egenkontroll. Det systematiska miljöarbetet och den tillhörande dokumentationen ska för Bolaget AB också utgöra en god bas för ett eventuellt vidare och framtida arbete mot standardiserade certifieringssystem. Genom att granska tidigare studier ökade vår förståelse med avseende på små företags hinder för att bedriva systematiskt miljöarbete. Denna ståndpunkt har vi själva också kunnat iaktta utifrån de erfarenheter, som vi initialt erhållit genom arbetet med uppdraget hos Bolaget AB. Med utgångspunkt i samhällets övergripande miljöarbete är det också viktigt att få med de små företagen i detta arbete. Resonemanget bygger på att de små företagen tillsammans troligtvis bidrar med en betydande del av den

1.2 Syfte

Syftet med detta examensarbete är att ur ett kvalitativt perspektiv undersöka hur ett bestämt mikroföretag hanterar och förverkligar den information om miljöarbete och miljölagstiftning som tillsynsmyndigheten kommunicerar. Vår intention med en sådan undersökning följer av att försöka problematisera förhållandet mellan regional- och lokal miljömyndighets kommunikation av miljölagstiftning, och ett specifikt mikroföretags drivkrafter för miljöarbete.

1.3 Frågeställningar

I följande examensarbete utgår vi ifrån tre övergripande frågeställningar. Dessa syftar till att på en överblicklig nivå rama in det problemområde som är föremål för vår undersökning. Varje frågeställning berör var och en för sig problemområdets tre signifikativa aktörer. Dessa aktörer består av mikroföretaget Bolaget AB, Burlövs kommun som operativ tillsynsmyndighet och länsstyrelsen i Skåne län som tillsynsvägledande myndighet. De övergripande frågeställningarna står som grund för en vidare utveckling av mer konkreta frågeställningar i nästkommande kapitel. De övergripande frågeställningarna lyder som följer:

• Hur förverkligar Bolaget AB den operativa tillsynsmyndighetens kommunikation av miljöbalkens bestämmelser, och är denna process förenad med några problem?

• Uppfyller den operativa tillsynsmyndigheten sina åligganden gentemot Bolaget AB med avseende på att bedriva tillsyn, rådgivning och information enligt miljöbalkens bestämmelser?

• Utövar länsstyrelsen informationsförsörjning i form av stöd och råd till den operativa tillsynsmyndigheten enligt miljöbalkens bestämmelser om tillsynsvägledning?

1.4 Avgränsning

Undersökningen av det problemområde som föreligger detta examensarbete avgränsas till att beröra kommunikationsförhållandet mellan den operativa tillsynsmyndigheten och ett specifikt mikroföretag med avseende på miljöbalkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet. För att något vidga perspektivet över problemområdet tillägnar vi också en viss uppmärksamhet på förhållandet mellan den operativa tillsynsmyndigheten och länsstyrelsen i egenskap av tillsynsvägledande myndighet. Motivet till det senare är att kommunikationsförhållandet mellan den operativa tillsynsmyndigheten och företaget i sin tur kan tänkas påverkas av kommunikationsförhållandet mellan den tillsynsvägledande- och den operativa tillsynsmyndigheten.

1.5 Disposition

Examensarbetet är indelat i fem kapitel. Det första kapitlet är introducerande och innehåller bland annat en presentation av syftet, de övergripande frågeställningarna och undersökningens avgränsningar. Kapitel två innehåller avsnitt där vi redogör för undersökningens teoretiska ram, och där de övergripande frågeställningarna vidareutvecklas. Det tredje kapitlet beskriver den induktiva forskningsansatsen samt den kvalitativa forskningsmetoden, vilket vidare anknyts till de metoder som använts i denna undersökning. I kapitel fyra analyseras och presenters centrala delar av det empiriska material, som vi tillförskaffat oss genom våra undersökningsmetoder. I samma kapitel redogör vi för de resultat som framkommit genom att koppla analysens centrala teman i relation till varandra och våra frågeställningar. I det femte och avslutande kapitlet lyfter vi fram våra huvudsakliga slutsatser i samband med en reflekterande diskussion och ger förslag till vidare studier.

1.6 Definitioner

Egenkontroll: sådana aktiviteter, rutiner, åtgärder m.m. som en

verksamhetsutövare på egen hand har att planera, genomföra och följa upp enligt 26 kap. 19 § miljöbalken och enligt föreskrifter meddelade med stöd av denna bestämmelse.

Miljöfarlig verksamhet: verksamhet som kan medföra störning för omgivningen genom utsläpp, förorening, buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke joniserande strålning och dylikt.

Mikroföretag: företag med mindre än 10 anställda.

Omvänd bevisbörda: verksamhetsutövares skyldighet att kunna visa för

tillsynsmyndigheten att de krav som 2 kap. miljöbalken ställer på verksamheten har följts.

Operativ tillsyn: sådan tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd.

Tillsyn: tillsyn enligt miljöbalken syftar till att säkerställa att miljöbalken samt föreskrifter, domar och beslut som har meddelats med stöd av balken efterlevs.

Tillsynsvägledning: sådan tillsyn som består i utvärdering, uppföljning och samordning av den operativa tillsynen samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna.

Verksamhet: verksamhet, åtgärd, aktivitet eller sådan handling som miljöbalken är tillämplig på.

Verksamhetsutövare: den eller de juridiska eller fysiska personer som ansvarar för en verksamhet eller del av en sådan.

Olägenheter för

människors hälsa: en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap. 3 § MB) Här i ingår att utgå från hur människor i allmänhet reagerar på störningen och också att ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt.

Skador eller olägenheter

för miljön: påverkan på grund av utsläpp eller andra liknande orsaker, liksom utarmande av värdefulla natur- och kulturmiljöer, av frilufts- och upplevelsevärden eller av den biologiska mångfalden eller misshushållning med naturresurser, energi eller material.

2. Teori och miljörättsligt sammanhang

2.1 Teoretisk referensram

I följande kapitel kommer vi närmare att redogöra för undersökningens teoretiska ram och dess beståndsdelar. Utgångspunkten är de övergripande frågeställningarna, som vi tillsammans med teoretisk förankring utvecklar inom respektive avsnitt. Av tidigare undersökningar har vi tagit fasta på en del av den teoribildning som genererats inom ramen för vårt problemområde. I den stora undersökningen av små företag som utförts av Verket för näringslivsutveckling (NUTEK) framgår i rapporten Miljöarbete i småföretag – en ren vinst? (2003) att små företag allmänt sett och av olika orsaker, ligger efter de större företagen när det gäller att bedriva ett systematiskt miljöarbete. Rapporten baseras på en enkätundersökning, som genomfördes under perioden november 2001 till april 2002 och där drygt 14 000 småföretag (0-49 anställda) deltagit. Vidare framgår det, att eftersom de små företagen utgör en så pass betydande majoritet av samtliga företag i Sverige, är det således troligt att denna grupp samhällsaktörer också samlat står för en betydande miljöpåverkan. Här vill vi påpeka att detta är av intresse just på grund av de små företagens omfattning, snarare än deras enskilda miljöpåverkan. Utifrån samma undersökning har man även kunnat identifiera olika drivkrafter för små företag att bedriva ett systematiskt miljöarbete. Dessa illustreras i figur 1 nedan. Om vi kopplar figuren till de erfarenheter som vi själva tillförskaffat oss genom arbetet med vårt uppdrag, kan vi ringa in lagkrav som avgörande drivkraft för Bolaget AB att inleda ett systematiskt miljöarbete. Härigenom kommer vi fortsättningsvis att inrikta undersökningen ur detta perspektiv.

En annan teoribildning som vi anknyter till är den som Arnfalk & Thidell framställt i sin undersökning Miljöarbete inom svensk tillverkningsindustri – Myt eller verklighet? (1991). Här avser man att kategorisera företag efter vilken grad de har utvecklat ett systematiskt miljöarbete. Kategorierna är fem till antalet och företag inom varje kategori benämns som miljöpassiva, myndighetsstyrda, kravoptimerade, miljömedvetna eller miljöanpassade. Rangordningen innebär att företag som kan placeras i den första kategorin, också kännetecknas av ett lågt utvecklat miljöarbete. Omvänt gäller att företag som kan placeras i den femte kategorin, i sin tur kännetecknas av ett högt utvecklat miljöarbete. Vi kommer i analysavsnittet närmare se om vi utifrån Arnfalk & Thidell kan kategorisera Bolaget AB med avseende på företagets förhållningssätt och attityd till miljöfrågor och miljöarbete.

Om vi nu har identifierat lagkrav som utmärkande drivkraft för miljöarbete hos Bolaget AB, ställer vi oss frågan vilken betydelse kommunikationen av dessa krav har i förhållande till det miljöarbete som bedrivs. Av NUTEK:s rapport framgår ytterligare en ståndpunkt, om att myndigheter spelar en viktig roll när det gäller att skapa goda förutsättningar för små företag att bedriva miljöarbete. Till denna ståndpunkt hör också att svensk miljölagstiftning ålägger myndigheter att genom information och rådgivning bidra till en tydlig kommunikation av de lagkrav som föreskrivs. Denna aspekt leder oss in på kommunikationsförhållandet mellan problemområdets tre signifikativa aktörer. Problemområdet illustreras i figur 2 nedan. Inom detta sammanhang kommuniceras miljöbalkens bestämmelser genom tillsynsvägledning och operativ tillsyn, i syfte att tillförsäkra bestämmelsernas efterlevnad. Miljöbalkens tillämpliga bestämmelser förväntas vidare ge upphov till ett visst systematiskt miljöarbete hos företaget. Företaget ska, i egenskap av verksamhetsutövare, genom en dokumenterad egenkontroll således kunna kommunicera denna efterlevnad till den operativa tillsynsmyndigheten. Aktörerna utgörs som tidigare nämnts av Bolaget AB, Burlövs kommun och länsstyrelsen i Skåne län. Vi ska i följande kapitel redogöra för de tre signifikativa aktörerna i detta kommunikationsförhållande, samt skildra vilka av miljöbalkens bestämmelser som åligger dem inom ramen för vårt problemområde.

Figur 2. Kommunikationen av miljöbalkens bestämmelser mellan problemområdets tre signifikativa aktörer.

2.2 Miljöbalkens övergripande bestämmelser

Den svenska miljö- och hälsoskyddslagstiftningen har sitt ursprung i femton äldre miljölagar, som 1999 samlades till en gemensam miljöbalk. Miljöbalken är en omfattande lagstiftning av ramlagskaraktär, uppdelad i sju avdelningar, vilka i sin tur är fördelade på 33 kapitel. Ramlagskaraktären innebär att de flesta av balkens regler inte precist anger hur olika avvägningar enligt bestämmelserna ska göras. Härtill kan regeringen, eller de myndigheter som regeringen bestämmer ytterligare meddela förordningar eller föreskrifter som närmare preciserar balkens bestämmelser i syfte att underlätta för avvägningar i specifika ärenden. Miljöbalken saknar, till skillnad från många andra lagar, ett uttryckligt definierat tillämpningsområde. Däremot är tillämpningsområdet direkt kopplat till målet om en hållbar utveckling. Detta medger att miljöbalkens bestämmelser är tillämpliga på var och en, såväl näringsidkare som privatpersoner, vilka bedriver en verksamhet eller vidtar åtgärder som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön, så till vida de inte är av försumbar betydelse för miljöbalkens mål. (Setterlid 2000; Brandberg 2004) I 1 kapitlet 1 § miljöbalken anges mål och tillämpningsområde:

1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra

Egenkontroll Verksamhetsutövare Bolaget AB Tillsynsvägledande myndighet Länsstyrelsen i Skåne län Operativ tillsynsmyndighet Burlövs kommun Tillsynsvägledning Operativ tillsyn

Miljöbalkens mål och tillämpningsområde kompletteras med de allmänna hänsynsregler som återfinns i 2 kapitlet miljöbalken. De allmänna hänsynsreglerna innebär en skyldighet för var och en som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidtar åtgärder, att beakta de grundläggande principer som hänsynsreglerna ger uttryck för. Dessa hänsynsregler är således rättsligt bindande regler. (Setterlid 2000) För en näringsverksamhet innebär de principer som de allmänna hänsynsreglerna uttrycker i stora drag följande:

Bevisbördesregeln ålägger verksamhetsutövaren att visa att de allmänna hänsynsreglerna följs. Verksamhetsutövaren ska genom utredningar och dokumentation av sådana kunna visa att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt godtagbart sätt. I denna regel framgår den omvända bevisbördan som föreligger verksamhetsutövaren. (2 kap. 1 § MB)

Kunskapskravet innebär att verksamhetsutövaren ska skaffa sig kunskaper om hur verksamheten i olika avseenden påverkar människors hälsa och miljön. Vidare skall dessa kunskaper innefatta aspekter om hur miljöbalkens krav ska efterlevas. (2 kap. 2 § MB)

Försiktighetsprincipen medger att verksamhetsutövaren ska vidta de nödvändiga försiktighetsåtgärder som krävs för att förebygga att verksamheten inte medför skada eller olägenheter på människors hälsa och miljön. (2 kap. 3 § MB)

Lokaliseringsregeln får störst betydelse i de fall en ny plats skall väljas för en ännu inte påbörjad verksamhet eller vid en verksamhets utbyggnad. Regeln syftar till att verksamheter ska anläggas där dess ändamål kan uppnås, men med minsta olägenhet för människors hälsa och miljön. (2 kap. 4 § MB)

Resurshushållningsprincipen föreskriver att verksamhetsutövaren ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheter till återanvändning och återvinning, samt att förnybara energikällor i första hand ska användas. (2 kap. 5 § MB)

Produktvalsprincipen berör verksamhetsutövarens användning och försäljning av kemiska produkter och biotekniska organismer, och innebär att sådana ska undvikas om de kan ersättas med mindre farliga motsvariga produkter. (2 kap. 6 § MB)

Skälighetsregeln har innebörden av att en avvägning enligt de allmänna hänsynsreglerna ska stå i förhållande till vad som rimligen kan anses vara skäligt för verksamhetsutövaren att uppfylla. (2 kap. 7 § MB)

Efterbehandlingsskyldigheten bygger på att den verksamhetsutövare som genom sin verksamhet medfört en olägenhet för miljön, också ansvarar för att skadan eller olägenheten upphör. (2 kap. 8 § MB)

Miljöbalken innehåller förutom mål, tillämpningsområde och allmänna hänsynsregler, en del ytterligare övergripande bestämmelser såsom grundläggande- och särskilda hushållningsbestämmelser, miljökvalitetsnormer och bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar. Dessa redogör vi inte närmare för här, eftersom de saknar relevans för vår undersökning.

2.3 Bestämmelser om vissa verksamheter

Utöver miljöbalkens övergripande bestämmelser tillkommer också särskilda bestämmelser om vissa verksamheter. Dessa är särskilda bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd vilka främst regleras i 9 kapitlet miljöbalken. Regler som berör miljöfarlig verksamhet återfinns dock även inom andra avdelningar i miljöbalken. I detta avseende är dock de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken, som redogjorts för i föregående avsnitt, av störst betydelse. Miljöfarlig verksamhet är ett vida definierat begrepp och enligt 9 kapitlet 1 § miljöbalken avses med miljöfarlig verksamhet per definition följande:

1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,

2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller

3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

Till de särskilda bestämmelserna i 9 kapitlet miljöbalken hör också förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I bilagan till denna förordning finns en förteckning över olika slag av miljöfarliga verksamheter. Klassificering av de olika slagen bygger på i vilken utsträckning en verksamhet anses vara miljöfarlig, och enligt bestämmelserna får sådana miljöfarliga verksamheter inte bedrivas utan tillstånd av en miljömyndighet. De tre olika slagen av verksamheter utgörs i bilagan som antingen A-, B- eller C-verksamheter. Här anges också hos vilken respektive miljömyndighet som tillstånd ska sökas eller anmälan göras. Finns en verksamhet upptagen i bilagan till förordningen, innebär detta således att den antingen är tillstånds- eller anmälningspliktig. A- och B-verksamheter är tillståndspliktiga, medan C-B-verksamheter är anmälningspliktiga. Tillstånd för A-verksamhet söks hos miljödomstolen, B-verksamhet hos länsstyrelsen och C-verksamhet ska göra en anmälan till ansvarig kommunal nämnd. Bolaget AB som är vårt uppdragsgivande företag, och vilket sedermera ingår i denna undersökning, betecknas som en C-verksamhet.

En stor del av arbetet med att säkerställa efterlevnaden av miljöbalkens bestämmelser, ska utföras av verksamhetsutövaren själv, genom att fortlöpande planera och kontrollera verksamheten. Denna förpliktelse för verksamhetsutövaren benämns med miljöbalkens termer som egenkontroll. Bestämmelser om egenkontroll gäller alla som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder inom hela miljöbalkens tillämpningsområde. I detta avseende ställer vi oss frågan hur Bolaget AB förverkligar kravet på egenkontroll som den operativa tillsynsmyndighetens kommunicerar? Är denna process förenad med några problem?

Egenkontroll innebär sådana aktiviteter, rutiner, åtgärder med mera som en verksamhetsutövare på egen hand har att planera, genomföra och följa upp enligt de allmänna bestämmelserna om tillsyn i 26 kapitlet 19 § miljöbalken:

19 § Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar.

Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.

Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kontrollen.

Utöver de allmänna bestämmelserna i 26 kapitlet 19 § miljöbalken, tillkommer också förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Förordningens bestämmelser gäller för den, som yrkesmässigt bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder, som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt bland annat 9 kapitlet miljöbalken. Förordningen tydliggör innebörden av egenkontroll för verksamhetsutövaren enligt följande:

5 § Verksamhetsutövaren skall ha rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning m.m. för drift och kontroll hålls i gott skick, för att förebygga olägenheter för människors hälsa och miljön. Det som föreskrivs i första stycket skall dokumenteras.

6 § Verksamhetsutövaren skall fortlöpande och systematiskt undersöka och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Resultatet av undersökningar och bedömningar skall dokumenteras. Inträffar i verksamheten en driftsstörning eller liknande händelse som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön, skall verksamhetsutövaren omgående underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

Vi vill med utgångspunkt i det som redogjorts för ovan angående miljöbalken, miljöfarlig verksamhet och verksamhetsutövares egenkontroll visa på det miljörättsliga sammanhang som Bolaget AB ingår i. Utifrån det miljörättsliga sammanhanget och i egenskap av C-verksamhet, förstår vi att Bolaget AB genom att beakta de allmänna hänsynsreglerna och uppfylla kravet på egenkontroll, ska bidra till att miljöbalkens ändamål tillgodoses. Därutöver är det meningen att Bolaget AB, genom en dokumenterad egenkontroll, ska kunna kommunicera en sådan efterlevnad av miljöbalkens tillämpliga bestämmelser till tillsynsmyndigheten. Vi frågar oss i vilken utsträckning Bolaget AB själv aktivt måste söka information om ansvaret för egenkontrollen? På vilket sätt och i vilken omfattning bedriver Bolaget AB en sådan aktiv informationssökning? Vi avser i denna undersökning att söka kunskap om hur Bolaget AB, som signifikativ aktör i ett miljörättsligt sammanhang, förhåller sig i kommunikationsprocessen med den operativa tillsynsmyndigheten. Vi ska i nästa avsnitt fortsättningsvis närmare beskriva den offentliga tillsynen enligt miljöbalken och de andra två signifikativa aktörerna i vår miljörättsliga kontext.

2.4 Tillsyn enligt miljöbalken

Tillsyn enligt miljöbalken syftar till att säkerställa att miljöbalken samt föreskrifter, domar och beslut som har meddelats med stöd av balken efterlevs. En central rättsregel för det här examensarbetet är att det åligger den myndighet som utövar tillsyn enligt miljöbalken att också genom rådgivning, information och liknande verksamhet skapa förutsättningar för att miljöbalkens ändamål ska kunna tillgodoses. Av Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2001:3) framgår att tillsynen bör bedrivas så att den stärker verksamhetsutövarens egen förmåga att uppfylla sitt ansvar och ställda krav samt att självständigt bidra till en hållbar utveckling genom ett förebyggande miljöarbete. Utövandet av tillsyn utgår ifrån de allmänna bestämmelserna om tillsyn i 26 kapitlet 1 § miljöbalken:

1 § Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd skall tillsynsmyndigheten även fortlöpande bedöma om villkoren är tillräckliga.

Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses.

Med tillsyn avses en oberoende och självständig granskning av tillsynsobjekt, som syftar till att kontrollera om tillsynsobjektet uppfyller de krav och villkor som följer av lag. Tillsynen utövas beroende på omständigheterna antingen av Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen, eller andra statliga myndigheter och kommunerna. För vår undersöknings avgränsade problemområde ligger intresset på den tillsyn enligt miljöbalken, som utövas av länsstyrelsen och ansvarig kommunal nämnd. Här ska vi särskilja två begrepp av betydelse för själva tillsynsförfarandet och vad gäller ansvarsfördelningen av tillsynen enligt miljöbalken. Det ena begreppet är operativ tillsyn, vilket innebär sådan tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd. Det andra begreppet är tillsynsvägledning och utgörs av sådan tillsyn som består i utvärdering, uppföljning och samordning av den operativa tillsynen, samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna. För att vidare redogöra för ansvarsfördelningen av dels den operativa tillsynen, dels tillsynsvägledningen, måste vi återknyta till de olika slagen av miljöfarliga verksamheter.

Utav bilagan till förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken och med avseende på miljöfarlig verksamhet med beteckning A och B, visar det sig att ansvaret för den operativa tillsynen tilldelats länsstyrelsen. Vidare tilldelas, utifrån samma förordning, ansvaret för den operativa tillsynen över miljöfarlig verksamhet med beteckning C, till ansvarig kommunal nämnd. Som framgått i avsnitt 2.3 är C-verksamheter anmälningspliktiga och inte tillståndspliktiga som A- och B-verksamheter. Kommunens tillsynsansvar, med avseende på miljöfarlig verksamhet, framgår också enligt 26 kapitlet 3 § 3 och 4 stycket miljöbalken:

3 § 3 st Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, över hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över avfallshanteringen enligt 15 kap.

3 § 4 st Regeringen får föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen bestämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet, om kommunen har gjort framställning om det.

Vi ser i 3 § 4 stycket att ansvaret för den operativa tillsynen av A- och B-verksamheter, kan överlåtas till kommunen, om denna gjort en framställning om en sådan ansvarsfördelning. Den myndighet som tilldelats ansvar för operativ tillsyn enligt miljöbalken, åläggs med ytterligare bestämmelser om vilka resurser som ska avsättas för att bedriva den operativa tillsynen. I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken påvisas detta genom 7 §:

7 § En myndighet som har tilldelats operativa tillsynsuppgifter skall för tillsynsarbetet avsätta resurser som i tillräcklig grad svarar mot behovet av tillsyn samt ha personal med tillräcklig kompetens för tillsynsarbetet.

Ansvarsfördelningen av den tillsynsvägledning som uttryckligen ska stödja den operativa tillsynen tilldelas länsstyrelsen enligt 14 § samma förordning:

14 § Länsstyrelsen svarar för tillsynsvägledningen i länet med undantag för den tillsyn som utövas av generalläkaren eller skogsvårdsstyrelsen. För att förebygga miljöbrott och för att effektivisera hanteringen av dessa, skall länsstyrelsen verka för samarbete mellan polismyndigheter, åklagarmyndigheter och de myndigheter som svarar för den operativa tillsynen enligt miljöbalken.

Vi ser i den sista meningen i paragrafen ovan, att det understryks att länsstyrelsen ska verka för samverkan och samarbete med samt mellan de myndigheter som svarar för den operativa tillsynen. Om vi vänder på förhållandet och tittar närmare på 9 § samma förordning:

9 § En myndighet som tilldelats ansvar för den operativa tillsynen skall på begäran lämna den information som behövs för att de myndigheter som anges i 13 och 14 §§ skall kunna fullgöra sitt samordnande, uppföljande och utvärderande ansvar.

Här finner vi att den operativa tillsynsmyndigheten genom information på motsvarande sätt ska underlätta för den tillsynsvägledande myndigheten i sitt arbete. Vi ställer frågan; Vilken uppfattning har den tillsynsvägledande myndigheten om den operativa tillsynen som bedrivs uti kommunerna? På det omvända förhållandet undrar vi hur den operativa tillsynsmyndigheten upplever länsstyrelsens arbete med tillsynsvägledning? Härav har vi också anknutit till den ena sidan av det ömsesidiga kommunikationsförhållandet mellan två av de tre signifikativa aktörerna, som är föremål för denna undersökning.

Av särskilt intresse för denna undersökning är om det samlade tillsynsarbetet sker i enlighet med vad miljöbalken föreskriver och hur aspekten om informationsförsörjning och rådgivning beaktas av myndigheterna i bägge kommunikationsled. Vi undrar hur, och i vilken form, verksamhetsutövares ansvar om egenkontroll kommuniceras av tillsynsmyndigheten till verksamhetsutövaren?

I detta kapitel har vi eftersträvat att tydliggöra den teoretiska ramen och det miljörättsliga sammanhang som föreligger vår undersökning. Vårt problemområde förankras följaktligen till dels tidigare teoribildning om miljöarbete i små företag, dels till miljöbalkens tillämpliga bestämmelser. Här har de allmänna hänsynsreglerna, bestämmelser om verksamhetsutövares egenkontroll, bestämmelser om operativ tillsyn och tillsynsvägledning, varit den relevanta lagstiftningen. Inom denna kontext utspelar sig ett kommunikationsförhållande av miljöbalkens bestämmelser i två led och mellan tre signifikativa aktörer. Dessa utgörs i det här fallet av Bolaget AB, Burlövs kommun samt länsstyrelsen i Skåne län. Vi kan också se på dessa aktörer som verksamhetsutövaren, den operativa tillsynsmyndigheten samt den tillsynsvägledande myndigheten.

Ändamålet med kommunikationen mellan dessa aktörer är att miljöbalkens bestämmelser ska tillgodoses. Vilka negativa och/eller positiva effekter har det samlade tillsynsarbetet inom vårt problemområde i fråga om att tillgodose miljöbalkens ändamål? Kan vi genom vår undersökning synliggöra och förklara sådana effekter? Miljöbalkens ändamål, kan i det här fallet, anses som tillgodosett då länsstyrelsen och kommunen, med tillräckliga resurser och kompetens, utövar den samlade tillsynen så att verksamhetsutövaren har goda förutsättningar att möta kravet på egenkontroll. Därigenom ska verksamhetsutövaren genom dokumentation av egenkontrollen, kunna kommunicera efterlevnaden till den operativa tillsynsmyndigheten. Vi är här också intresserade av vilken information och rådgivning Bolaget AB kan förvänta sig från den operativa tillsynsmyndigheten. Vi vill även undersöka vilka informationsformer Bolaget AB är mest öppna för?

3. Metod

3.1 Den induktiva forskningsansatsen

Inom samhällsvetenskaplig forskningstradition talar man om ett induktivt tillvägagångssätt, då avsikten med forskningen syftar till att vara hypotesgenererande, snarare än hypotesprövande. Ett sådant induktivt tillvägagångssätt innebär således att en undersökning sällan utgår ifrån någon helt precis problemformulering eller frågeställning. Föremålet med den induktiva forskningsansatsen är att utveckla nya begrepp och skaffa sig största möjliga förståelse av det undersökta fenomenets alla aspekter (Halvorsen 1992). Intentionen för den induktiva metodteorin är att exponera och förklara sociala regelbundenheter, samt att förstå dessa samhällsförhållanden och att söka generera teoretiska påståenden om det sociala livet.

Följande examensarbete har gjorts med utgångspunkt i den induktiva metodteorin. Tillvägagångssättet kan förklaras i den mening att när vi antog uppdraget på företaget Bolaget AB, innebar det också att vi skulle närma oss en verklighet och ett problemområde med utgångspunkt i tämligen vaga och oprecisa frågeställningar. Företagets förfrågan var i sig förhållandevis konkret och skulle kort kunna beskrivas som ”att hjälpa till med att etablera ett systematiskt miljöarbete”. Men att därifrån vidare försöka begreppsliggöra och problematisera företagets upplevda bekymmer med att etablera ett sådant systematiskt miljöarbete, har karaktäriserats av en induktiv teorikonstruktion. Den dialog och de iakttagelser som vårt inledande arbetet hos Bolaget AB gav upphov till, har bidragit till en ökad förståelse av det fenomen som systematiskt miljöarbete inom mikroföretag utgör. Under det fortlöpande arbetet på företaget kunde vi allteftersom åskådliggöra ett mer avgränsat problemområde för vår undersökning. Frågeställningarna, som initialt var av övergripande karaktär, har preciserats och konkretiserats i takt med att vår insikt i problemområdet tilltagit. Den induktiva karaktären i det här examensarbetet kännetecknas således av att vi gett oss i kast med arbetsuppgifter inom ett ämnesområde, utan att ha för avsikt att pröva vedertagna hypoteser om systematiskt miljöarbete i mikroföretag. Ändamålet har därav varit att i detta specifika fall se vilka problem som uppenbarar sig under arbetets gång, och belysa dessa ur ett miljövetenskapligt perspektiv.

3.2 Den kvalitativa forskningsmetoden

Det finns ett flertal olika metoder inom den kvalitativa forskningsinriktningen för att samla in betydelsefull och signifikant information. Insamlandet av information genom metodologisk empiriskt samröre med omvärlden kan fungera som underlag och stöd för ny begrepps- och teoribildning (Backman 1998). Sådan information och data kan sedan analyseras och tolkas i förhållande till de frågor och problemformuleringar som ställts under forskningsprocessens gång.

Den kvalitativa forskningsmetoden syftar till att undersöka en process eller ett fenomens art och beskaffenhet. Istället för att fråga hur en objektiv verklighet ser ut, ställs frågan huruvida individer formar och tolkar den verklighet som de befinner sig i (Kvale 1997). Kvalitativa undersökningar kännetecknas alltså av att forskaren försöker förstå hur individer upplever sig själv, sin tillvaro, sin omgivning och överhuvudtaget det sammanhang i vilket de ingår. Vid kvalitativa undersökningar är forskaren inte intresserad av hur världen är utan hur den uppfattas vara, det vill säga hur den tolkas. (Lundahl m.fl. 1999)

Motiven till att vi i vårt examensarbete intar ett kvalitativt förhållningssätt, är att vi inte på kvantitativ väg kan förstå det undersökta fenomenets art ur det undersökta företagets perspektiv. Vi kan således inte mäta oss fram till några tillfredsställande svar på frågan om hur problem med miljöarbete och miljölagstiftning uppenbarar sig i ett mikroföretag. Här gäller det för oss att på djupet söka förståelse av företagets subjektiva upplevelser kring dessa aspekter.

3.3 Forskning genom fallstudie

Inom den kvalitativa metodteorin är användningen av fallstudier för kunskapsbyggandet av stor betydelse och vanligt förekommande. Det är till exempel vanligt att tillämpa fallstudier när intentionen med forskningen är att förstå ett fenomen på djupet och i sitt samanhang. Fallstudien som en del i det vetenskapliga arbetet innebär att ett avgränsat område intensivstuderas över en kortare eller längre tidsperiod. Med detta menas att en undersökning endast omfattar en eller ett fåtal enheter eller fall, vilka dock studeras mer detaljerat och i flera dimensioner (Lundahl m.fl. 1999).

Den studerade enheten kan utgöras av såväl individer, företag och organisationer, som processer och händelser eller liknande. I strävan att förstå ett socialt system är det också nödvändigt att förstå de aktörer och personer i olika roller som finns inom systemet. Hit hör att man först måste identifiera vilka av systemets ingående aktörer som är mest inflytelserika och betydelsefulla i förhållande till det problemområde man studerar. Den centrala tanken med användandet av fallstudien innebär att verkligheten och de påvisade problemen ska förstås utifrån hur systemets aktörer uppfattar situationen. I det här examensarbetet utför vi en fallstudie av ett mikroföretags miljöarbete och tillsynsmyndigheternas arbete med tillsyn enligt miljöbalken samt kommunikationsförhållandet däremellan.

3.4 Kvalitativa intervjuer

Vid användandet av kvalitativa intervjuer som forskningsmetod, möjliggörs att ett ändamålsenligt och kunskapsuppbyggande samtal kan föras med signifikativa aktörer. Intervjun går längre än det spontana vardagliga utbytet av åsikter, och skapar för intervjuaren genom noggrant ställda frågor mycket användbar fakta från verkligheten. Under en kvalitativ intervju ges intervjupersonen möjlighet att via en dialog med forskaren ge uttryck åt den subjektiva upplevelsen av sin omvärld. Ämnet för den kvalitativa forskningsintervjun är därmed att söka åskådliggöra intervjupersonens livsvärld och hennes relation till denna, samt att beskriva specifika situationer och handlingsförlopp ur den intervjuades perspektiv. (Kvale 1997)

I vår undersökning har vi använt oss av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med de aktörer som varit signifikativa för vårt problemområde. Med semistrukturerade intervjuer menas att en förestående intervju har sin utgångspunkt i ett antal specifika ämnesteman, snarare än en grupp raka frågor. Att inta ett semistrukturerat förhållningssätt till intervjusituationen, innebär vidare att det ämnesområde som samtalet ska beröra formuleras i en rad teman, inom vilka frågor och svar utväxlas. För oss innebar detta möjligheten att utveckla och följa upp svar genom spontana följdfrågor. På så vis blir intervjusituationen mer dynamisk än vid en strukturerad intervju. Under intervjuns gång finns också möjlighet att göra förändringar vad avser ämnesupplägget, beroende på vilken fakta som framkommer och huruvida denna är av intresse. I vår undersökning genomfördes fyra intervjuer, till vilka vi hade skapat semistrukturerade intervjuguider. Intervjuerna ägde rum på respektive intervjupersons arbetsplats med en genomsnittlig längd på en timme vardera.

3.5 Urval

I en kvalitativ undersökning bör urvalsförfarandet syfta till att fånga in alla de kvalitativt unika och karakteristiska aspekterna av det fenomen man vill studera (Kvale 1997). Som tidigare nämnt utgår detta examensarbete delvis från genomförandet av ett uppdrag åt Bolaget AB. Med utgångspunkt i uppdraget upptäckte vi och lade grunden för vårt problemområde gällande systematiskt miljöarbete i mikroföretag samt tillsynsförfarandet. Vid samma tidpunkt uppmärksammade vi även möjligheten att nyttja Bolaget AB som en del i en fallstudie. Detta strategiska urval skulle stärka och ge oss en fördjupad bild av företagets verksamhet, åsikter och tankar i förhållande till problemområdets andra signifikativa aktörer.

Efter litteraturundersökningar inom vårt problemområde, stod det klart för oss vilka intressenter och aktörer som var signifikativa med avseende på relevanta informationskällor för undersökningen. Intervjuer valdes även här ut genom strategiskt urval, det vill säga att vi var intresserad av kvaliteten på informationerna och vi ville intervjua de personer som besatt relevanta kunskaper inom ämnesområdet. Vårt urval av intressenter följer de signifikativa aktörer som vi redogjort för i avsnitt 2.4. Urvalet för verksamhet bestod av Bolaget AB. Med tanke på att det var utifrån vårt arbete inom detta mikroföretag som problematiken hade uppmärksammats, var det på så vis också naturligt för oss att undersöka just denna verksamhet.

I företaget intervjuades VD Sven Svensson, just med tanke på att han har allomfattande kunskaper om företaget och dess yttre kontakter. Sven Svensson är för övrigt ett fiktivt namn i likhet med namnet på den verksamhet han representerar. Nyckelpersoner inom respektive signifikativ aktör kontaktades via telefon för att bestämma tid och plats för en kommande intervju. Under telefonsamtalen gavs även förfrågan om att få spela in kommande intervju, vilket nyckelpersonerna accepterade. Nyckelpersoner inom Burlövs kommun valdes från Miljö- och Räddningsförvaltningen, eftersom denna bedriver den operativa tillsynen i kommunen. Här intervjuades förvaltningschefen Ingemar Matsson för att vi skulle kunna få en översiktlig bild av förvaltningen. På samma förvaltning intervjuades också miljöinspektören Ewa Romberg, i syfte att erhålla kunskap om det praktiska tillsynsarbetet. När det gäller länsstyrelsen intervjuades miljöskyddsdirektören Harald Arnell, ansvarig för den övergripande tillsynsvägledningen, för att härigenom erhålla relevant information om länsstyrelsens arbete med tillsynsvägledning.

3.6 Analysmetod

Det inspelade empiriska materialet från våra kvalitativa intervjuer transkriberades ordagrant så till vida att vi inte tagit med emotionella uttryck och pauser. Transkriptionen av intervjumaterialet utfördes i kronologisk ordning. Avsikten med transkriptionerna var att omarbeta det empiriska materialet till lätthanterlig textform, vilket utgör grunden för det vidare analysarbetet. För den fortsatta analysen har vi från transkriptionerna plockat ut delar av det empiriska materialet, som varit relevanta i förhållande till våra frågeställningar och den teoretiska ramen. Denna tematiska kategorisering bestod i att försöka finna en överensstämmelse mellan teori och empiri. Det empiriska materialet från respektive signifikativ aktör, har således tematiskt kopplats till teori och frågeställningar som berört just vederbörande aktör. Genom detta vill vi försöka visa på intervjupersonens tankar och åsikter angående den egna yrkesmässiga rollen och i relation till de andra signifikativa aktörerna. Vi har i vår analys efterstävat att skapa mening av intervjumaterialet genom ad hoc. Detta innebär att vi inte använt endast en specifik analysmetod utan snarare nyttjat betydelsefulla element från några olika. Som huvudform för vår textanalys av intervjumaterialet har vi haft ett förhållningssätt av helhetsanalys. Detta medför att vi valt ut situationer och citat, som representerar materialets huvudintryck och centrala teman. (Halvorsen 1992) Inom ramen för tolkning genom ad hoc har vi i någon mening nyttjat element som meningskategorisering och meningstolkning. Kategoriseringen har anknutit till vår teoretiska ram, i syfte att skapa en logisk följd även i det empiriska materialet. Meningstolkning har vi eftersträvat att göra mellan presenterade citat i syfte att bibehålla ett visst sammanhang i analysavsnittet.

3.7 Reliabilitet och validitet

Ett klassiskt problem för undersökningar inom samhällsvetenskapen, är svårigheten att uppnå en hög reliabilitet, det vill säga tillförlitlighet. Det finns en mängd faktorer som kan påverka reliabiliteten, exempelvis intervjuaren eller miljön där intervjun äger rum. (Svenning 1997) Med andra ord innebär reliabilitet hur pålitlig en undersökning är. Hög reliabilitet innebär att oberoende undersökningar ska ge ungefär identiska resultat, och ska vidare garantera att insamlat material är pålitligt så att det därmed belyser den vetenskapliga problemställningen. (Halvorsen 1992)

En svaghet med reliabiliteten i denna undersökning är till viss del fallstudien. Denna observationsmetod kan innebära att det som undersöks eller studeras, kan komma att förändras till följd av själva forskningsprocessen. Samtidigt är tillvägagångssättet vid observationer ute på fältet sällan standardiserat, vilket kan leda till att reliabiliteten kan komma att bli låg. Möjligheten till generaliseringar i dessa fall är små, eftersom man inte kan säga något om hur representativa resultaten från det studerade problemområdet är i förhållande till andra liknande situationer. (Halvorsen 1992) Men avsikten med fallstudien i detta examensarbete är i huvudsak inte att generalisera, utan snarare att få en djupare förståelse för just Bolaget AB och dess förhållande till de övriga signifikativa aktörer.

Ett bekymmer i empiriska undersökningar är hur man ska kunna översätta teorier och frågeställningar till faktiska mätinstrument, som till exempel intervjuguider. Kopplingen mellan det teoretiska och empiriska planet kallas för validitet, att det som mäts verkligen är det man i undersökningen avser att mäta, det vill säga att det insamlade materialet har en giltighet eller relevans. Kopplingen mellan det teoretiska och empiriska planet är alltså erkänt svårt, men utan denna koppling blir forskning meningslös. (Svenning 1997; Halvorsen 1992) En anledning till att vi kan visa på en hög validitet av vårt examensarbete är att vi har haft en direkt kontakt med bland annat våra intervjupersoner. En direkt kontakt innebär att material som nyttjas kan kontrolleras beträffande riktighet och relevans under tiden som det samlas in (Denscombe 2000). Genom att låta intervjupersoner ta del av den information som kommer att användas, ökar således validiteten på grund av att riktigheten i informationen kan kontrolleras.

3.8 Etik

I Kvale (1997) diskuteras att forskaren har ett vetenskapligt ansvar gällande sin undersökning. Ansvaret gäller för att undersökningen ska generera användbar och kontrollerad kunskap. I detta examensarbete anser vi att det vetenskapliga ansvaret har satt sin prägel på hela forskningsprocessen. Inte minst har det påverkat vår syn angående det etiska förhållningssättet i vårt arbete. Här kommer vi att beröra några av de etiska frågor, som uppstått under examensarbetets gång. Något som följt oss under hela forskningsprocessen är diskussionen beträffande en undersöknings oberoende. Synpunkten baseras på att vi under examensarbetets gång samtidigt utfört ett uppdrag åt företaget som ingått i undersökningen.

En undersökning kan, genom att en forskare skapat band till någon part i undersökningen, leda till att denne bortser från vissa upptäckter. Detta kan göra undersökningen färgad och därigenom ofullständig. Vi har hela tiden varit medvetna om detta förhållningssätt och har därför kunnat göra, vad vi upplever, en helt igenom opartisk undersökning.

Ett annat begrepp som vi tagit fasta på i denna undersökning är konfidentialitet. Begreppet innebär att eventuella uppgifter som kan identifiera en intervjuperson, inte kommer att framföras. Samtidigt betyder begreppet att eventuella uppgifter som kan komma att publiceras, måste godkännas av intervjupersonerna. Konfidentialiteten i denna undersökning innefattar att skydda det medverkande företaget från att kunna identifieras av utomstående aktörer. Uppgifter som gör det möjligt att kunna identifiera Bolaget AB eller dess VD har medvetet valts att inte presenteras i arbetet. I övrigt har alla medverkande medgett att deras uttalanden i intervjuerna kan publiceras, och de har även skriftligt via e-post bekräftat att utvalda citat kan användas i examensarbetet. När det gäller principen om att skydda eventuella uppgifter som kan identifiera en intervjuperson, är vi medvetna om att detta är förenat med etiska och vetenskapliga dilemman. Konflikten ligger mellan det etiska kravet på konfidentialitet, och en av de grundläggande principerna för vetenskaplig forskning, nämligen möjligheten för andra forskare att gör en rekonstruktion av undersökningen. (Kvale 1997) I vår undersökning knyter vi an till det som nämndes i början av detta avsnitt. Nämligen att om vi i denna fråga ser till vårt vetenskapliga ansvar och värdesätter konfidentialiteten, så upprätthåller vi ett förtroende som forskare.

4. Empiri

I följande kapitel presenteras och analyseras centrala teman och ståndpunkter, som framkommit genom våra intervjuer med nyckelpersoner hos de signifikativa aktörerna. Empirikapitlet är inledningsvis uppdelat i tre olika avsnitt inom vilka respektive aktörers betydande ståndpunkter framförs. Vi avslutar med att redogöra för de resultat som framkommit, genom att koppla analysens centrala ståndpunkter i relation till varandra och de frågeställningar som vi tidigare har presenterat.

4.1 Aktörerna bakom de formella rollerna

4.1.1 Bolaget AB i rollen som verksamhetsutövare

Vi ska här presentera de ståndpunkter som framkommit genom intervjun med VD Svensson på Bolaget AB, och som varit intressanta i förhållande till våra frågeställningar och vårt problemområde. Bolaget AB har under en tid utvecklat och tillämpat en rad tekniska åtgärder inom verksamheten, som ur miljösynpunkt också är positiva. När vi i vår intervju med VD Sven Svensson presenterade temat om vilket tankesätt företaget haft om miljöarbete, berättar Svensson:

Det vi hittills jobbat med inom företaget har framförallt varit att ta till vara på energi i form av spillvärme. Vi började med att återvinna värmeenergi ifrån våra maskiner, och genom att leda denna till ett system i golvet får vi golvvärme. Genom att ta till vara på denna värmeenergi slipper vi till viss del ta in extra energi för uppvärmning, vi slipper också upprätthålla sådana kontakter med energileverantörer, och spar därigenom också en hel del kostnader. Vi har också införskaffat ett antal kvarnar för att mala ner restprodukter, från vår produktion till granuler som sedan skickas tillbaka till leverantören. Vi får på så vis rabatterat pris nästa gång vi köper råvara av liknande sort och vi behöver inte heller frakta iväg restprodukter som avfall i containrar som också kostar en del pengar. (Svensson 2005)

Av resonemanget framgår att tekniska lösningar och åtgärder som dessa har för Bolaget AB till största del byggt på ekonomiska incitament, snarare än miljömässiga. En teknisk lösning eller åtgärd som bygger på ekonomiska incitament, vilken också bidrar till en miljömässigt positiv effekt, visar på att enstaka åtgärder i många fall genererar både ekonomiska och miljömässiga vinster.

I det här fallet har emellertid den ekonomiska aspekten varit den primära anledningen till att utföra åtgärderna, medan de positiva miljöegenskaperna varit att anse som bonuseffekter. De ekonomiska aspekterna är alltid avgörande, eller i alla fall mycket betydande, när ett företag planerar för en kommande åtgärd, eller annan typ av framtida förändring. För att konstatera att vår tolkning av att de ekonomiska incitamenten varit primära för genomförandet av de tekniska lösningarna, ställde vi frågan om liknande tekniska lösningar skulle ha genomförts även om de ekonomiska incitamenten saknats. Svensson framlägger:

Det beror på hur mycket tid som finns över att tillägna åt sådan här lösningar, ekonomi och tid är i och för sig samma sak. Dessutom tror jag inte att det finns någon lag som styr att sådana här åtgärder ska göras. Även i de fall vi skickat iväg restprodukten som avfall menar jag att vår råvara i sig är snäll att bränna. Det brinner bra och restprodukten är koldioxid och vatten. Så jag tror inte att någon blir ledsen när man skickar iväg denna restprodukt till en förbränningsanläggning. Jag anser inte att förbränning av denna, istället för att återvinna den, är förknippat med att vara miljöbov. Däremot blir det ju ganska stora mängder restprodukter, vilket kan bli ohanterligt då containrar ofta måste tömmas. Det finns alltså en del bekvämlighetsincitament med att mala ner restprodukter genom att snabbt få ner dessa till en liten volym och sedan skicka iväg granulerna med samma transport som levererar våra inköpsvaror. (Svensson 2005)

Av svaret på vår följdfråga om de ekonomiska incitamentens betydelse i förhållande till de miljömässiga aspekterna, framgår att den första faktorn är överordnad den andra i fråga om de åtgärder som utförts i verksamheten. Samtidigt är Svensson medveten om den positiva miljöeffekt som åtgärden också medfört, vilket han också tar fasta på. Vidare framgår att restprodukter från produktionen inte upplevs ha en nämnvärd negativ påverkan på miljön, även i de fall där de skickas som avfall. Vi förstår också att synen på den egna verksamheten är att den har relativt låg miljöpåverkan, och att produkter samt restprodukter är förhållandevis snälla mot naturen. Svensson menar:

Om vi tittar utifrån ett sunt förnuft, utan regler och sånt, så tycker jag att vi är snälla mot miljön här på företaget. Vi förbrukar inte så mycket energi, förutom det som processen kräver. Vi skickar tillbaka en del mängder restmaterial. Vi har ordning och reda och det vi håller på med genererar inga utsläpp eller farliga ämnen. Vi skickar iväg någon container brännbart någon gång i månaden. Så från en miljöinspektion sett så tror jag att det här är ett företag som inte är så farligt för miljön. Vi tycker att vi sköter våran fastighet här när det kommer till ordning och regler och sånt.

Om kommunen nu ska lägga ned ett antal timmar på att arbeta för en förbättrad miljö tror jag att nyttan blir större om man fokuserar på de större och miljöfarligare industrierna. För som sagt här på Bolaget AB är förehållandena välskötta och vår verksamhet är ur ett miljöperspektiv ganska snäll. (Svensson 2005)

De olika resurshushållningsåtgärder som gjorts inom Bolaget AB, har som framkommit främst begrundats utefter ekonomiska incitament och av praktiska skäl. Därtill ser företaget sin verksamhet som relativt snäll mot miljön, vilket visar på att resurshushållningsåtgärder inte genomförts med miljö som huvudargument. Utöver dessa aspekter av miljöförbättrande åtgärder framhåller Svensson betydelsen av de krav som kommer från marknaden:

Ekonomi väger tungt, men sen följer man också marknadens krav. Här menar jag att om alla de kunder som kontaktar oss och vill att vi skickar offert skulle börja med att fråga om vi genom en specifik teknisk lösning värnar om miljön, så hade detta också utgjort ett mycket starkt incitament för att faktiskt inrätta denna tekniska lösning i verksamheten. Utöver den rena ekonomin gäller det för oss att vara lyhörd och möta marknadens krav för företagets överlevnad på både kort och lång sikt. (Svensson 2005)

Av resonemanget så här långt har Svensson påvisat betydelsen av marknadens krav och de ekonomiska incitamenten för verksamhetens miljöarbete. Dessa framgår ur figur 1 i avsnitt 2.1 där vi diskuterar runt den teoribildning som tidigare undersökningar visat på. Som vi såg i samma figur hade drivkraften lagkrav ringats in som avgörande för Bolaget AB med avseende på miljöarbete. Detta byggde vi på de erfarenheter som vi tillförskaffat oss i arbetet med vårt uppdrag, vilket vi här nu kan tillstyrka utifrån Svenssons resonemang enligt nedan:

Vi har alltid varit medvetna om att svensk lag ska efterlevas, annars är det bara en tidsfråga innan det inte går så bra för en verksamhet. Men det besvärliga med lagstiftningen är att det hela tiden skapas nya regler och bestämmelser och att äldre lagstiftning förändras. Detta skapar känslan av att man inte riktigt hinner med att ta del av nya eller förändrade bestämmelser och göra vad dessa föreskriver. I dagsläget inser vi dock att vi måste titta efter hur Bolaget AB förhåller sig till aktuell miljölagstiftning. (Svensson 2005)

Den ytterligare drivkraft som tillkommer utöver de ekonomiska och marknadsmässiga är här i enlighet med Svenssons uttalande miljölagstiftningen. Eftersom Bolaget AB är ett företag med utgångspunkt i att efterleva svensk lagstiftning bidrar också insikten av den allt påtagligare miljölagstiftningen till det kraftfullaste incitamentet för att inta ett aktivare förhållningssätt till miljöarbetet inom verksamheten. Svensson lyfter fram en intressant ståndpunkt i diskussionen om hur krav utifrån uppfattas av Bolaget AB:

Vad staten kräver av oss som företag via lagar och andra bestämmelser är inte alltid så känt. I och med att det hela tiden kommer ny eller förändrad lagstiftning, och om man inte har någon inom verksamheten som ägnar tid åt att kolla av denna förändring, vet man kanske inte alltid vad som gäller med avseende på tillämpliga lagar och regler. Däremot är det som marknaden vill och kräver av dig som företagare väldigt tydligt. För fem sex år sedan var det oerhört många som krävde att man skulle vara ISO certifierad eller liknande, vilket medgav att man i en konkurrenssituation behövde visa på att detta var viktigt och att man tagit fasta på dessa bitar. Idag är det inte alls så längre. Det är inte lika fokuserat på begreppen ISO 9000 och ISO 14000 när tänkta möjliga kunder ringer oss idag. De lägger större vikt på att rent fysiskt se om vi har ordning och reda i verksamheten. Därför tror jag att marknadens krav egentligen styr mer än lagkrav i och med att de är mer direkta och tydliga. Naturligtvis följer vi lagkrav som är tillämpliga på vår verksamhet och i den mån vi får reda på dessa. Men det krångliga med många lagkrav är just att få reda på vad som är det egentliga kravet utöver all annan text och hur dessa är applicerbara på verksamheten. (Svensson 2005)

Det resonemang som förts ovan om Bolaget AB visar på ett visst förhållningssätt gentemot olika miljökrav och vilka drivkrafterna till ett internt miljöarbete är. I resonemanget har framgått att incitament och drivkrafter för ett miljöarbete består av dels myndighetskrav, dels av ekonomiska och marknadsmässiga aspekter. Det som skiljer dessa olika krav är att myndighetskraven i många fall upplevs som otydliga och komplexa, medan de ekonomiska och marknadsmässiga kraven framförs på ett sätt som är mer begripligt för företaget. Denna skillnad medför att sådana krav som förmedlas konkret och begripligt, har företaget också lättare för att möta upp.

Utifrån de ståndpunkter som Svensson framlägger kan vi i viss utsträckning försöka placera Bolaget AB i någon av Arnfalks & Thidells (1991) kategorier som vi redogjorde för i avsnitt 2.1. Om vi bedömer utvecklingsgraden av miljöarbetet i Bolaget AB utifrån denna modell, faller verksamheten in i kategori två tillsammans med företag vilka beskrivs som myndighetsstyrda.

Kategorin med myndighetsstyrda verksamheter utgörs av företag med näst lägst utvecklat miljöarbete, enligt modellens femgradiga rangordning. Företag hörande till denna grupp accepterar attitydmässigt de miljökrav som ställs från myndigheterna och marknaden. Utöver det som lagen kräver angående miljöarbete, vill företagen inte förknippas med dåligt anseende och man hävdar att företaget måste ta sitt ansvar för den yttre miljön. När vi nu kopplat samman Bolaget AB med modellen från Arnfalk & Thidell, ser vi att påvisat miljöarbete är starkt bundet till de krav som främst miljömyndigheter visar på, men även de krav marknaden ställer. Här noterar vi dock att eftersom marknaden idag enligt Svensson inte ställer några nämnvärda krav på Bolaget AB vad avser formellt och systematiskt miljöarbete, återstår myndighetskraven som pådrivande faktor för att faktiskt bedriva någon form av miljöarbete. Därmed är förhållandet och kommunikationen av miljökrav mellan Bolaget AB och den operativa tillsynsmyndigheten intressant att vidare undersöka. Dessa miljökrav är i enlighet med vad som redogjordes för i avsnitt 2.3 de bestämmelser som åligger Bolaget AB inom ramen för egenkontroll. Kommunikationsförhållandet i detta avseende är den mellan Bolaget AB och den kommunala nämnd som tilldelats ansvaret för den operativa tillsynen. Vi samtalar vidare med Svensson om förhållandet och kommunikationen mellan Bolaget AB och kommunen med avseende på de miljökrav som ställs:

Det har inte varit särskilt mycket kontakt mellan Bolaget AB och Burlövs kommun när det gäller miljöbiten. Jag tycker inte heller att det har varit så många initiativ från kommunens sida när det gäller information om miljökrav, ibland händer det att det kommer någon skriftlig information. (Svensson 2005)

Vi ser att upplevelsen hos Bolaget AB är att kommunen inte är särskilt aktiva med avseende på att informera företaget om miljökraven. Om vi vänder på kommunikationsförhållandet, och istället tittar närmare på i vilken utsträckning Bolaget AB kompenserar det som upplevs som brist av information till att själva aktivt söka upp denna information. Här avser vi att skapa en förståelse över i vilken utsträckning Bolaget AB i form av informationsmottagare aktiverar sig i en sådan informationssökning. På frågor inom detta tema svarar Svensson:

Eftersom det inte kommer någon skriftlig information så ofta är känslan att när det väl kommer någonting så är det svårt att förstå innebörden av den. Informationen känns då inte så träffande. Däremot så har behovet från vår sida inte heller varit så stort när det gäller sådan information. Har vi haft frågor på området och kontaktat kommunen så har det varit lätt att få tag på dem.