Resultat

I följande avsnitt avser vi att försöka åstadkomma ett sammanhang av de teman och ståndpunkter som framkommit i det föregående analysavsnittet. Avsikten är här också att se i vilken utsträckning vi utifrån det empiriska materialet kan finna några svar på de frågor som vi inledningsvis ställt i kapitel 1 och 2.

Till att börja med var syftet med att kategorisera Bolaget AB till den modell för utvecklingsgraden av miljöarbete i företag, som Arnfalk & Thidell (1991) utarbetat, att eftersträva möjligheten till en viss generaliserbarhet. Tanken var att genom att placera Bolaget AB till en kategori, i vilken andra företag med liknande särdrag tillräknas, skulle våra resultat också kunna bidra med intressanta perspektiv för aktörer i liknande situationer. Ett ytterligare syfte med denna kategorisering, var att se hur denna beskrivning överensstämde med Bolaget AB:s förhållningssätt till miljöarbete. Bolaget AB har vi här placerat i kategorin där verksamheter beskrivs som myndighetsstyrda. Vi anser att beskrivningen av kategorin i stort överrensstämmer med våra iakttagelser av det förhållningssätt som Bolaget AB har.

Bolaget AB upplever att den verksamhet man bedriver har en relativt låg miljöpåverkan, samt att de produkter och restprodukter som framställs är snälla mot miljön. Uppfattningen bygger dels på att verksamhetsprocessen inte medger några nämnvärda utsläpp till vare sig luft, mark eller vatten, dels att man infört en del resurshushållningsåtgärder. Sådana åtgärder har gjorts mot bakgrund av ekonomiska incitament, snarare än av hängivet miljöengagemang. Detta påvisade vi i avsnitt 4.1.1 som ett egentligen omedvetet beaktande av resurshushållningsprincipen. Vidare framkom att den avgörande drivkraften för Bolaget AB att inleda ett systematiskt miljöarbete, var lagkrav på miljöområdet som kommunen kommunicerade. Här menar vi att insikten av att miljölagstiftning kan vara tillämplig på verksamheten, medgivit ett för Bolaget AB mer aktivt förhållningssätt till miljöarbete, och att se över vilken miljölagstiftning som de facto berör företaget. Denna aspekt pekar därmed på att Bolaget AB initialt uppvisat en viss okunskap om de åliggande enligt miljöbalken som berör verksamheten. Vi bör i anknytning till detta nämna att kunskapsnivån inom Bolaget AB successivt höjts alltsedan vårt arbete med uppdraget inom denna verksamhet fortskridit. Därmed kan vi göra kopplingen att kunskapskravet, som de allmänna hänsynsreglerna uttrycker, till en början inte beaktats.

Om denna okunskap beror på verksamhetsutövarens passiva inställning till kraven om egenkontroll, eller om det snarare beror på kommunens bristande information och rådgivning, kan vi utifrån vårt empiriska material inte närmare exakt svara på. För att fortsättningsvis tydliggöra huruvida vi genom vår undersökning funnit svar på de övergripande frågeställningarna, presenterar vi dem här igen. Vi börjar med den första frågeställningen, som berör Bolaget AB, och sedan följer en redogörelse av de svar som kunnat påvisas i analysen.

• Hur förverkligar Bolaget AB den operativa tillsynsmyndighetens kommunikation av miljöbalkens bestämmelser, och är denna process vara förenad med några problem?

Vi kan konstatera att kommunen genom att kommunicera miljökrav med hjälp av informationsseminarium har bidragit till att Bolaget AB i sinom tid börjat inleda ett systematiskt miljöarbete. Denna process har vi kunnat följa genom vår fallstudie, och att inleda det systematiska miljöarbete har således varit en del av vårt arbete på Bolaget AB. Dock ser vi att det för Bolaget AB funnits ett vidare behov av stöd och rådgivning, i syfte att på egen hand kunna upprätta ett sådant miljöarbete som medger att kravet på egenkontroll uppfylls. Bolaget AB anser att man inte erfarit särskilt många initiativ från kommunens sida, utöver det seminarietillfället som skapat den begynnande drivkraften, när det gäller en fortlöpande rådgivning om hur miljökrav ska kunna implementeras i verksamheten. När det väl förekommit en kommunikation på detta område, har Bolaget AB inte upplevt denna information som särskilt träffande. Eftersom Bolaget AB på grund av detta i något avseende bristfälliga kommunikationsförhållande inte riktigt vet vad som är föreskrivit, föreligger en risk att man inte heller ser behovet av ytterligare information. Därutöver tillkommer också den uppenbara risken att miljökrav helt enkelt åsidosätts. Utifrån samma utgångspunkt kan vi konstatera att Bolaget AB i det här fallet i stor utsträckning själv aktivt måste söka information om ansvaret för egenkontrollen.

Bolaget AB visar på att det föreligger en skillnad i de miljökrav som kommuniceras av marknaden respektive miljömyndigheten. Marknaden kommunicerar på ett språk som företaget lättare förstår, och därav kan man möta dessa krav på ett kraftfullare sätt. Problemet med myndighetskraven på miljöområdet är på så vis att de i många fall upplevs som otydliga och komplexa att tolka.

Åsikten från Bolaget AB är att miljökrav måste kommuniceras i komprimerad och lättbegriplig form, för att man som liten verksamhetsutövare ska kunna tillgodogöra sig och implementera dessa i sin verksamhet. Vi tittar närmare på den andra övergripande frågeställningen, som berör Burlövs kommun, och ser i vilken utsträckning vi funnit svar på denna.

• Uppfyller den operativa tillsynsmyndigheten sina åligganden gentemot Bolaget AB med avseende på att bedriva tillsyn, rådgivning och information enligt miljöbalkens bestämmelser?

Den miljölagstiftning som kommunen har att tillämpa medges vara såväl dynamisk som föränderlig. Detta ställer höga krav på kommunen att upprätthålla tillräcklig kompetens, och att kunna kommunicera ett uppdaterat regelverk till verksamhetsutövare inom kommunen. Utifrån vår analys att döma, föreligger bristande resurser för att kommunen, fullt ut och ändamålsenligt, ska kunna bedriva operativ tillsyn i enlighet med vad miljöbalken föreskriver. Den operativa tillsynen av A- och B-verksamheter har överlåtits från länsstyrelsen till kommunen, vilket naturligtvis ökar arbetsbördan och behovet av mer resurser, än vad fallet skulle ha varit vid endast tillsyn av C-verksamheter. Länsstyrelsen menar att motivet till en förändrad ansvarsfördelning kan vara att kommunen därigenom får en större volym på sitt tillsynsarbete, vilket således bidrar till en bredare kompetens. Här uttrycks också att, särskilt de små kommunerna, kan erhålla en större branschkompetens genom att därigenom fördjupa sig inom en del områden i miljöbalken.

Att en liten kommun har mindre resurser än en större förefaller sig ganska naturligt. Men det ter sig inte lika logiskt att en liten kommun på liknande vis som en större, ska täcka samma omfattande kompetensområde som miljöbalken utgör, fast med mindre resurser. I stort är länsstyrelsen ganska nöjd med kommunernas sätt att bedriva den operativa tillsynen. Därmed drar vi slutsatsen att också Burlövs kommun ur länsstyrelsens perspektiv, i stora drag och utefter sina förutsättningar med avseende på resursbrist, utövar den operativa tillsynen i enlighet med miljöbalkens bestämmelser. Vår mening är dock, ur ett mikroföretags perspektiv och utifrån vår fallstudie, att den operativa tillsynen inte är fullt lika ändamålsenlig. Detta kan som framkommit tidigare vara underbyggt av den resursbrist som kommunen redovisar.

Burlövs kommun har som rutin att begära in en årlig rapport av C-verksamheternas miljöförhållanden, i syfte att försöka underlätta för dessa att möta kravet på egenkontroll. Det har dock inte inletts något arbete med att granska efterlevnaden av egenkontrollen ännu. Motivet till detta framgås av Burlövs kommun, genom att man här först vill informera verksamhetsutövare innan man börjar arbetet med någon kontroll. Vi kan utifrån resonemanget klargöra att denna process är förenad med något problem. Detta får vi fram genom att se till det behov av fortlöpande stöd som Bolaget AB visar på, samtidigt som en sådan informationsförsörjning är kommunens uttryckliga prioritet. Kanske krävs här ett ytterligare engagemang från någon av dessa aktörer, eller rent utav båda. Avslutningsvis presenterar vi här den tredje och sista övergripande frågeställningen, som berör länsstyrelsen, och ser i vilken utsträckning vi funnit svar på denna.

• Utövar länsstyrelsen informationsförsörjning i form av stöd och råd till den operativa tillsynsmyndigheten enligt miljöbalkens bestämmelser om tillsynsvägledning?

I och med miljöbalkens ikraftträdande, förtydligades länsstyrelsens roll angående uppföljning och utvärdering av den operativa tillsynen, och fick en mer granskande och stödjande karaktär. Som en del i den stödjande tillsynsvägledningen ingår olika former av kontakter med kommunerna, samt ansvar för information och utbildning. Vi ser i vår analys att länsstyrelsen i sin tillsynsplan redovisar, precis som Burlövs kommun, att behovet av resurser för att bedriva tillsynsvägledningen, är större än de man har att tillgå. Länsstyrelsens uppfattning om hur kommunerna upplever den tillsynsvägledning man bedriver är att de i huvudsak är nöjda, men samtidigt ger de uttryck för att länsstyrelsen skulle behöva göra ännu mer. Framförallt är det länsstyrelsens kommunbesök som kommunerna sett positivt till. Burlövs kommun framhåller att genom att jobba tillsammans med någon expert från länsstyrelsen, öppnas dialogen upp, och det praktiska arbetet med den operativa tillsynen underlättas. Samverkan med länsstyrelsen är viktig för att underlätta kommunens åtaganden. Några brister som Burlövs kommun framhåller i länsstyrelsens tillsynsvägledning är att man hade önskat ett mer integrerat förhållningssätt mellan miljömålsarbete och tillsynsvägledning. Länsstyrelsen menar, att man i sin tillsynsvägledning försöker ha det förhållningssättet genom att få tillsynsvägledningen som ett verktyg för miljömålstänkandet. Länsstyrelsens metoder för att bedriva tillsynsvägledning kan, byggt på kommunernas gensvar, i stort ses som tillfredsställande. Dock påpekar länsstyrelsen att kommunernas behov av tillsynsvägledning