Planering för social hållbarhet - en studie av Norra Sorgenfri i Malmö

Planering för social hållbarhet

- en studie av Norra Sorgenfri i Malmö

Planning for social sustainability

- a study of Norra Sorgenfri in Malmo

Kajsa Broman

Hållbar stadsutveckling: Ledning och organisering. Huvudområde: Hållbar

stadsutveckling

Magisteruppsats 15 HP

Vårterminen 2020

Sammanfattning

Den här uppsatsen behandlar ett av vår tids viktigaste begrepp nämligen hållbarhet, och närmare bestämt social hållbarhet i svensk stadsutveckling. Hållbarhet inom rumslig utveckling är idag ett väl etablerat koncept men samtidigt svårförstått och i behov av att förtydligas. I dagsläget finns ingen allmänt vedertagen eller väldefinierad metod för att avgöra vad som är, eller bidrar till att nå, en hållbar stadsutveckling. I denna uppsats behandlas olika aspekter av social hållbarhet kopplat till den byggda miljön och belyser de möjligheter och utmaningar som finns inom fysisk planering. Mer specificerat vill jag med denna uppsats belysa hur ett nyplanerat område i Malmö planeras för att bli ett hållbart område ur ett socialt perspektiv. Jag undersöker hur Malmö stad planerar för Norra Sorgenfri, ett gammalt industriområde som nu ska omvandlas till att bli ett föredöme för hållbar stadsutveckling. Genom plan- och visionsdokument samt hållbarhetsrapporter har jag identifierat några huvudbegrepp som kopplas till social hållbarhet; Anslutningar och stråk, grönska, attraktivitet och mötesplatser och till sist mångfald och blandad stad. Min platsanalys tillsammans med min analys utav empirin har sedan visat på både styrkor och svagheter för planeringen av Norra Sorgenfri utifrån social hållbarhets aspekten.

Abstract

This thesis is focusing on one of the most important concepts of our time sustainabilit y, and more precise the term social sustainability in the context of Swedish urban planning and urban development. Sustainability within the urban planning is today a well established concept but at the same time a concept that is hard to fully understand and in need of clarification. There is no current generally accepted and well-defined method for telling what is, or contributes to, sustainable urban development. This thesis addresses different aspects of social sustainability in relation to the built environment and highlights the possibilities and challenges that is imbedded in physical planning. The more specific object of this thesis is to look into how new residential area in Malmö is planned to become sustainable in a social perspective. The area that is of interest in this case is Norra Sorgenfri, an old industrial area of Malmö, that is currently being transformed into what is suppose to be a model for sustainable urban development. I have identified a few key concepts related to social sustainability, through examination of documents and reports connected to Norra Sorgenfri, such as strings, greenery, diversity and attractiveness. My analysis has shown that there are both strength and weaknesses in the planning of Norra Sorgenfri in regards to the social sustainability.

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1. Inledning 5

1.1 Problemformulering 6

1.2 Syfte och frågeställningar 7

1.3 Disposition 7

2. Bakgrund och tidigare forskning 8

2.1 Malmös utveckling mot kunskapsstad 8

2.2 Planering för social hållbarhet 10

2.3 Norra Sorgenfri idag och dess historia 11

3. Teoretisk utgångspunkt & kunskapsöversikt 13

3.1 Neoliberal planeringsutveckling 13

3.2 Hållbarhet som begrepp 14

3.2.1 Social hållbarhet 16

3.3 Den hållbara staden 16

3.4 Social hållbarhet kopplat till den byggda miljön 18

3.5 Mångfald 20

4. Metod 21

4.1 Forskningsdesign och val av fall 21

4.1.1 Kritik mot fallstudie som forskningsdesign 22

4.2 Kvalitativ textanalys 22

4.2.1 Presentation av material och tillvägagångsätt 23

4.2.2 Malmö stads översiktsplan 23

4.2.3 Malmö stads planprogram 23

4.2.4 Malmö stads hållbarhetsstrategi 23

4.3 Platsobservation 24

4.4 Motivering och kritik för val av metod 24

5.1 Övergripande hållbarhetsmål för Malmö stad 25

5.2 Anslutning och stråk 27

5.3 Mångfald och blandad stad 30

5.4 Attraktivitet, mötesplatser och grönska 33

6. Diskussion och Slutsats 39

7. Källförteckning

1. Inledning

Idag lever mer än femtio procent av världens befolkning i städer och antalet människor som flyttar in till städer fortsätter att växa. Enligt European Environmental Agency är urbaniseringen en av de tre huvudsakliga orsakerna till de hållbarhetsutmaningar vi står inför idag (Hedenfelt, 2013, s. 34). Denna snabba urbanisering gör att stadsutvecklingen inte riktigt hänger med och problem som koldioxidutsläpp, arbetslöshet, segregation och brister i infrastruktur är fenomen som vi idag ser drabbar städer. Detta resulterar i en sämre livskvalitet för invånarna. Dock är det inte enbart städer med en snabb urbanisering som drabbas av dessa problem. Även städer i Sverige som inte har en urbanisering i lika rasande fart drabbas av svårlösta sociala problem (Hedenfelt, 2013, s. 9).

Enligt Europeiska miljöbyrån måste stadsområden tillhandahålla sina medborgare rätta grunder för att de ska välja de val som leder mot mer hållbara livsstilar. Detta kan exempelvis innebära bostäder i mer kompakta urbana områden som samtidigt erbjuder allmänna utrymmen av hög kvalitet och hälsosam utemiljö (EEA, 2009, s. 102). Stadsbyggnad och stadsplanering är därför viktiga ur ett hållbarhetsperspektiv och utvecklingen av städer har en stor betydelse för många människors livssituation (Hedenfelt, 2013, s. 26).

Samtidigt som utveckling mot mer hållbara städer går i linje med att skapa kompakta städer, måste i sin tur kompakta städer erbjuda en hög livskvalitet som övertygar människor att stanna kvar. Detta för att de inte ska lämna för förorterna och driva urban spridning som anses motverka en hållbar stadsutveckling (Boverket 2009). Ofta handlar diskussionen kring förtätning om att bygga just bostäder och det är inte konstigt med tanke på den bostadsbrist som råder i dagens samhälle. Dock är det viktigt att det i den höga byggtakt vi ser idag bromsa in och fråga sig vad det är för miljöer vi bygger för att se till att städer blir hållbara och trivsamma för alla människor (Boverket, 2016). Därför är tillhandahållandet av offentliga utrymmen en av de viktigaste ingredienserna i utveckling mot att skapa hållbara städer som människor vill leva sina liv i. Offentliga utrymmen har alltid varit en integrerad del av staden och en viktig del i det urbana livet (Madanipour, 2019, s.43).

Det är idag uppenbart att tanken om hållbar stadsutveckling blivit helt integrerad i de utvecklingsmodeller som dominerar politikens och ekonomins fält. Den ingår också som en självklar del i visionen för det framtida samhället. Hållbar stadsutveckling har kort sagt blivit en av vår tids viktigaste tankefigurer och fungerar också som ett samlande begrepp för hur ett flertal

1.1 Problemformulering

En del i arbetet med Malmös väg mot att bli en hållbar stad ligger i att åstadkomma en förtätning utav staden. Främst kommer detta ske i de centrala delarna av staden och förtätningen planeras att ske innanför Yttre Ringvägen för att inte förstöra jordbruksmark. Ett område som är i full gång med att omvandlas och bidra till Malmös förtätning är Norra Sorgenfri. I detta tidigare industriområde, som ligger nära de centrala delarna i Malmö, finns en vision om att skapa ett bostadsområde där säkra och attraktiva offentliga rum både höjer livskvalitén i området och bidrar till att främja mobiliteten mellan Malmös fattigare förorter och innerstaden. I och med detta är det tänkt att området ska vara ett föredöme för en hållbar stadsutveckling (Malmö stad, 2008). Det är tydligt att begreppet hållbarhet idag blivit ett nyckelbegrepp inom fysisk planering. Samtidigt är det ett omtvistat begrepp, vars betydelse ofta anses vara vagt eller undvikande och i behov att förtydligas för att kunna implementeras (Jönsson & Holgersen, 2017, s. 1).

Samtidigt som begreppet hållbarhet har fått allt större genomslag inom stadsutveckling har även en nyliberal utveckling fått fäste i stadsutveckling. Dessa två delar (hållbarhet och nyliberalism) kan ses som motsägelsefulla och det kan då ifrågasättas om de kan samspela med varandra. Inom den nyliberala utvecklingen riskerar den fysiska planeringen att hamna i händerna på kapitalismen vilket i sin tur kan leda till en obalans mellan hållbarhetsdimensionerna. I denna obalans kan den sociala hållbarhetsdimensionen riskera att prioriteras bort och hamna i skuggan av en av det nyliberalistiska tänkandets viktigaste beståndsdelar, ekonomisk tillväxt (Parra & Moulaert, 2011). Allt större fokus läggs idag på att marknadsföra städer som konkurrenskraftiga och makten försvinner allt mer från offentliga aktörer samtidigt som större krav på hållbarhet växer fram (Listerborn, 2017). En del av den nuvarande diskursen kring hållbara städer är att skapa anslutningar till stadsområden för att sammanlänka och integrera områden och människor och på så sätt gynna den sociala hållbarheten (Wikström & Olsson, 2012). Detta är även ett huvudmål för utvecklingen av Norra Sorgenfri där planering av stråk och offentliga platser i området ät tänkt att locka till möten mellan individer från olika områden. Frågan är om det finns ett verkligt engagemang kring strävan om social hållbarhet när utformningen av det nya området planeras eller om det snarare är en bild som ligger rätt i tiden som man vill förmedla ut.

I denna uppsats är jag intresserad av att undersöka hur den fysiska planeringen av vår byggda miljö kan kopplas till social hållbarhet. Mer preciserat är syftet att få ökad förståelse för hur Malmö Stad arbetar med social hållbarhet kopplat till den byggda miljön och offentliga platser i staden.

Frågeställningar

Utifrån mitt syfte har jag formulerat följande frågeställningar:

- Vilka fysiska åtgärder är det som är tänkta att bidra till social hållbarhet i Norra Sorgenfri? - På vilket sätt ska dessa åtgärder gynna den sociala hållbarheten?

1.3 Disposition

Upplägget för uppsatsen är strukturerad på så sätt att en inledande inledning och problemformulering leder fram till syfte och frågeställning. Därefter ger kapitel två en bakgrund om Malmös stadsutveckling från en industristad till en kunskapsstad samt en genomgång av Norra Sorgenfris utveckling och framtida planering. Kapitlet ger även en inblick i tidigare forskning kring social hållbarhet kopplat till byggd miljö. Därefter följer kapitel tre med en presentation av begrepp och teorier kopplat till hållbar stadsutveckling och social hållbarhet som kommer ligga till grund för analysen. I kapitel fyra presenteras val av metod och vilka avvägningar jag gjort gällande det material som ligger till grund för uppsatsen. Vidare i kapitel fem presenteras det empiriska material som både utgörs av rapporter och dokument från Malmö stad samt egna platsanalyser. I detta kapitel följer även min analysdel där jag tolkar min empiri och svarar på mina forskningsfrågor med hjälp av valda teorier och begrepp. Till sist avslutar jag kapitel sex med mina slutsatser och förslag på vidare forskning.

I denna del av uppsatsen kommer jag ge en bakgrundsgenomgång om Malmös utveckling från att vara en industristad till att bli en kunskapsstad och förklara vad som har föranlett denna utveckling. Jag kommer även ge en beskrivning av utvalda delar av tidigare forskning om social hållbarhet kopplat till den byggda miljön som jag anser är av relevans till uppsatsen.

2.1 Malmös utveckling mot kunskapsstad

Malmö är Sveriges snabbast växande storstad, med dagens räkning finns det ca 340 000 invånare som till år 2050 beräknas öka till ca 500 000 invånare (Fjellman, 2020). Malmö är även en stad som är tätbefolkad och är i jämförelse med andra städer relativt kompakt. Den enda tätort som kommer i närheten av samma befolkningsdensitet som Malmö är Stockholm. Även om Malmö är en geografiskt kompakt stad finns det också en tydlig social uppdelning av staden utifrån geografin. Befolkningen i de stadsområden som ligger längs med den västra kusten består i större utsträckning av medel- och höginkomsthushåll, medan bostadsområdena öster- och söderut generellt sett präglas av en högre andel låginkomsttagare (Salonen, 2012, s. 50).

Malmö har under senaste decennierna gått från att vara en industristad till att bli en kunskaps stad. Många industristäder drabbades under 1970-talet av fabriksnedläggningar och omförflyttningar av produktion som flyttade ut till andra delar i världen. Likadant blev det för Malmö drygt tio år senare. Följden blev en stor arbetslöshet, som i kombination med det ökade flyktingmottagandet som rådde under denna tid ledde till stora budgetunderskott för staden (Möllerström, 2011, s. 18). Som en effekt av detta inledde kommunstyrelsen i Malmö det stora visionsarbetet Vision 2000 (som även kallats Vision 2015 och Malmö 2015). Syftet med detta arbete var att ta fram framtidsvisioner för hur Malmö som stad skulle kunna utvecklas. Det beslöts att visionsarbetet skulle genomföras på tjänstemannanivå för att undvika politiska och ideologiska konflikter som tidigare varit ett bekymmer. Några år senare sker stora förändringar i Malmö såsom etableringen av Malmö Högskola (år 1997), invigningen av Öresundsbron (år 2000) och invigningen av Bomässan Bo01, vilket utgjorde grunden för det område som idag kallas för Västra hamnen (år 2001). Senare projekt som skulle göra Malmö attraktivt och forma kunskapsstaden var Malmö Live, Citytunneln och uppbyggandet av Hyllie med Emporia som landmärke (Möllerström, 2011, s. 18). Utvecklingen av städer, och så även för Malmö, har gått från att den primära referenspunkten utgått från ett nationellt sammanhang till att städer idag utgår från ett större regionalt och internationellt sammanhang (Dannestam, 2009, s. 19).

Malmö har kunnat genomgå denna förvandling från en industristad till att bli en kunskapsstad delvis genom att nya stadsplaneringsstrategier och visioner utvecklats. En av dessa strategier som introducerats i Malmö var konceptet ”det fjärde stadsrummet” som är en del av stadsrummets förnyelse. Från början fanns det tre stadsrum, där det första stadsrummet räknas till hemmet, det andra är arbetsplatsen och det tredje stadsrummet är de offentliga utrymmena. Det ”nya” och fjärde stadsrummet grundades av den danske arkitekten Per Riisom tillsammans med kollegan Hanne Beier Sörensen i samarbete med Malmö stad och Malmö Universitet. Detta fjärde stadsrum är en kombination av stadsrum två och tre där arbetsytor kan integreras med offentliga platser och på så sätt skapa fler mötesplatser där en innovativ atmosfär skapas och kan locka till sig kreativa människor. Detta har i sin tur har en särskild betydelse för kunskapsstaden (Listerborn, 2017, s. 1ff).

Den kreativa klassen har fått en markant ökad vikt i dagens stadsutveckling och ekonomen Richard Florida, som utvecklade teorin om den kreativa klassen, menar att den viktigaste ekonomiska resursen är människors kreativitet. Eftersom tillväxt är kopplat till människors kreativitet måste städer och samhällen ge plats åt denna för att kunna fortsätta växa (Florida, 2006, s. 9ff). Dock menar kritiker att visionen som tas fram endast riktar sig till den kreativa klassen som är tänkta att skapa tillväxten medan ”de andra” får det som blir över och blir bortprioriterade. Istället bör visionen rikta sig till alla medborgare för att låta alla människor delta och på så sätt skapa ett rättvisare samhälle där var och en av medborgarna får känna inflytande (Peck, 2005, s. 757).

Förutom att locka till sig den kreativa klassen har en viktig del för Malmös utveckling varit att skapa visioner och det är tydligt att begreppet vision har ökat markant i den västerländska planeringens diskurs sedan 1980-talet. Listerborn beskriver begreppet vision som innebörden av att skapa historier om identitet som en grund för stadens gemensamma varumärke. Det finns dock spänningar mellan visionen för staden och det verkliga stadsförhållandet i Malmö. Även om processen för avindustrialiseringen har lett till att nya jobb skapats, har även ojämlikheterna och inkomstskillnaderna ökat (Listerborn, 2017, s. 7). Det fjärde rummet handlar också om att skapa en vision och marknadsföra en plats. I en intervju beskriver Riisom anledningen till namnet ”det fjärde stadsrummet” var att det inte skulle finnas en konkret mening utan istället skapa en viss mystik där det är tänkt att finnas ett intresse att ta reda på mer, som en slags form av marknadsföring (Listerborn, 2017, s. 7f).

Vid planläggning och lokalisering av bebyggelse är kommunen oftast ansvarig för den allmänna platsmarken som ska vara tillgänglig för alla. Detta medför att det då är kommunen som är ansvariga att ta hänsyn till allmänna intressen. Dock ligger utveckling och planering av nya bostadsområden idag oftast i händerna hos byggherrar som inte har samma ansvar för det allmänna då de kan vara privata aktörer som inte är en direkt del av det offentliga. Detta leder till att bostadsområden exploateras så mycket som möjligt och lämnar lite plats kvar åt bostadsgårdar och platser för möten, rekreation och lek. Trots att gemensamma bostadsgårdar, parker och torg har en avgörande betydelse för hälsa, integration och social sammanhållning fortsätter städer att byggas ut med stadsdelar som saknar dessa stadselement. Boverket menar att det är av stor vikt att analysera och diskutera konsekvenserna av bristen på bostadsnära natur och gemensamma ytor som följd av den ökade privatiseringen och hög exploatering (Boverket, 2007, s. 13). Kommunerna har idag ett formellt ansvar för detaljplaner men initiativet ligger ofta hos byggherren. När det gäller själva byggandet av bostäder har byggherrar stort inflytande i en områdesförnyelse medan kommunen inte har mycket påverkan eller makt att säga till om gällande exempelvis upplåtelseformer i nybyggnadsprojekt. Denna brist på påverkan leder också till att de har en begränsad förmåga att påverka vilka boendekostnader det slutligen blir fråga om. Detta leder till svårigheter i att skapa en helhet och där olika samband i bebyggelsemiljön ofta går förlorat (Boverket, 2010, s. 12).

Det finns olika antagande om vad som är relevant för begreppet social hållbarhet. Viktiga aspekter enligt Malmö Stad för den sociala hållbarheten är planering och bebyggelse av bostäder, parker, gröna ytor, trygga och inbjudande utemiljöer samt infrastruktur för en ökad tillgänglighet (Malmö stad, 2013). Boverket nämner i sin rapport Socialt hållbar stadsutveckling- en kunskapsöversikt (2010) att den rumsliga uppdelningen mellan olika funktioner i staden samt bristen på samband mellan olika socioekonomiskt svaga bostadsområden och övriga stadsdelar idag är ett grundläggande hinder för socialt hållbar stadsutveckling. Detta leder istället till en fördjupning i boendesegregation och en motverkan för integration (Boverket, 2010, s. 9). Boverket menar att kommunerna ger intryck av att inte göra så mycket för att komma åt boendesegregationen då mycket av det som byggs är attraktiva boendeformer där det varierande bostadsutbudet ofta riktas till en mer välbärgad målgrupp. Istället ligger fokus mer på integration genom att att sammanbinda olika bostadsområden och integrera mindre välbärgade områden med stadens centrum (Boverket, 2010, s. 11). Boverket (2010) listar fem återkommande teman för att främja en socialt hållbar stadsutveckling och dessa är:

- Helhetssyn; att se områdesförnyelse som en del i den övergripande stadsutvecklingen och att kombinera fysiska och sociala åtgärder.

- Variation; att åstadkomma större variation vad gäller funktioner, boendeformer och gestaltning. - Samband; att länka samman olika delar av staden.

- Identitet; att skapa förutsättningar för en positiv identifiering med sitt bostadsområde och ge detta en tydligare och mer positiv identitet utåt.

- Inflytande och samverkan; att all områdesförnyelse behöver utgå̊ från dem som bor i området och genomföras i samverkan mellan berörda aktörer.

2.3 Norra Sorgenfris historia och utveckling

Sorgenfri är Malmös äldsta industriområde då området utvecklades till ett industriområde redan i slutet av 1800-talet. En stor del av marken i området ägdes av staden, och istället för att bygga en tät kvarterstad, etablerades flera allmänna institutioner såsom gasverket i kvarteret Verket och spårvägsstationen i kvarteret Spårvägen. Kontinentalbanan anlades år 1898 och blev en viktig faktor för industrierna i området och det var i detta sammanhang som Industrigatan fick sitt namn. Några år senare runt 1910-talet etablerades även privata industrier i området och bland dessa återfanns exempelvis räknemaskinstillverkaren Addo som senare kom att bli en av Malmös största industrier. Under 1940-talet var Norra Sorgenfri ett aktivt och viktigt verksamhetsområde där många Malmöbor tillbringade sina dagar. (Malmö stad, 2018).

I jämförelse med Malmös mest centrala delar kan stadsdelen Norra Sorgenfri upplevas som ett relativt öde område och det är inte heller lika välbesökt som andra delar av innerstaden. Denna upplevelse kan bero på att stora delar av de företag som tidigare varit placerade i området har stängt eller flyttat och många byggnader står tomma (Malmö stad, 2017a). Malmö stad menar dock att det redan idag finns ett rikt och varierat liv med en blandning av verksamheter och att området på senare tid har blivit en plats för konstnärer där kreativa uttryck fått växa fram (Malmö stad, 2008, s.20). Området ligger inramat av S:t Paulis tre kyrkogårdar och utbyggnadsområdet för Sorgenfri är fördelat på nio kvarter som inhyser 38 fastigheter och är ca 45 hektar stort. Med detta så är det ett av stadens största ombyggnadsområden men där Malmö stad endast äger sex procent av marken som är avsedd för utveckling. Inom området så återfinns de tre stora och väl trafikerade gatorna: Industrigatan, Nobelvägen och Östra Farmvägen och vid områdets östra gräns går Kontinentalbanan som varit stängd i tio år men togs åter i bruk i december 2018 (Tran & Rydin, 2019, s. 16).

I en studie gjord av Hoai Anh Tran och Yvonne Rydin undersöktes visionsprogrammet för Norra Sorgenfri som både är en presentation av områdets framtid och önskade livsstilar samt en redogörelse för planeringsperspektiv och vilka värden som lyfts fram. De lyfter fram spänningar mellan ambitionen att bevara och respektera platsens historia och dess vanliga vardagsliv med att skapa ett stadsområde som lockar till sig besökare och där det finns en antydan till att människor i den kreativa klassen prioriteras (Tran & Rydin, 2019, s. 14).

Figur 1: Karta över Malmö med området Norra Sorgenfri i röd markering

3. Teoretisk utgångspunkt & forskningsöversikt

I detta kapitel behandlas tidigare forskning och en genomgång av aktuella och relevanta teorier kopplat till hållbar stadsutveckling med fokus på de sociala dimensionerna. För att undersöka

forskningsfrågorna har jag valt ut ett antal teorier och begrepp som knyter an till social hållbarhet. Vidare har jag valt att komplettera teorierna med begrepp på grund av att social hållbarhet är ett så pass brett och diffust begrepp att det därför blir svårt att hitta teorier som täcker social hållbarhet som helhet.

3.1 Neoliberal planerings utveckling

Som jag tidigare nämnt har Malmö genomgått en stor förändring genom omvandlingen från industristad till att bli en kunskapsstad och kan sägas haft en neoliberal utveckling. För att beskriva neoliberalism (nyliberalism) med ett ord kan marknadsorienterat ligga nära tillhands. Det kan beskrivas som en omstrukturering där det finns en tro på marknadens bästa och statens dåliga. Neoliberalism genomsyrar idag sociala, ekonomiska och politiska processer i stadsutvecklingen som drivs i en marknadsorienterad riktning (Tasan- Kok, 2011, s.1). Neoliberal politik omformar städerna och försöker förbättra den ekonomiska effektiviteten i stadsområden. Den neoliberala synen ser en marknadslösning på alla ekonomiska och sociala problem där staten fungerar mer som ett privat företag, och privata företag börjar agera mer som den offentliga sektorn genom att till exempel anta åtaganden riktar sig till vissa begrepp om hållbarhet (Listerborn, 2017, s. 6.)

Begreppet neoliberal planering kan dock vara en motsägande term för planerare och begreppet kan kopplas till att ”ge upp” då makten för planerare gällande att vara med och bestämma minskar (Tasan-Kok, 2011, s.1). Den neoliberala utvecklingen har skett i takt med globaliseringen och ökningen av kapitals rörlighet med stora kapitalinvesteringar i städer, särskilt i form av storskaliga fastighetsutvecklingsprojekt. Ur ett markanvändningssynhåll är det lättare att kontrollera och reglera ingripandet av stora kapitalinvesteringar än att kontrollera småskaliga investeringar utspritt i staden. Städer blir därför ofta fördelade på de stora kapitalinnehavarna som är villiga att betala de höga kostnaderna för markutveckling medan de mindre de fastighetsinvesterarna får investera i den mark och de projekt som återstår (Tasan-Kok, 2011, s. 2).

Nyliberalism handlar inte enbart om att hålla tillbaka staten för att stärka den ekonomiska friheten utan även om att marknadsföra staden. Guy Baeten menar att den nyliberala tankegången ser staden i konkurrens med andra städer om arbetskraft, investerare, den kreativa klassen och innovation och bör därför också marknadsföras efter detta tankesätt (Baeten, 2012, s.24). Att locka den kreativa klassen är en metod som städer främst använts sig av. En förespråkare för att städers framgång går att koppla till förmågan att locka till sig den kreativa klassen är nationalekonomen Richard Florida.

Enligt Floridas teori är människors kreativitet det främsta redskapet för samhällets ekonomiska tillväxt och därför vill städer gärna locka till sig dessa människor. Förhoppningen är att få en kedjeeffekt där den kreativa klassen i sin tur lockar till sig likasinnade människor som bidrar till fler affärsverksamheter och ökat kapital (Florida, 2006).

3.2 Hållbarhet som begrepp

Hållbarhet inom rumslig utveckling är idag ett väl etablerat koncept men som kan uppfattas som svårförstått och därmed är i behov av att förtydligas (Oosterlynck et al, 2011, s. 174). För att kunna förstå och studera hur hållbarhet kan analyseras menar Eva Hedenfelt (2013) att själva hållbarhetsbegreppet först måste diskuteras. Hållbarhet kan jämföras med livskraft eller bärkraft och kan antingen beskriva ett tillstånd (hållbarhet) eller en process (hållbar utveckling). Oberoende av vilken kategori av begreppet som syftas på finns det en otydlighet med hållbarhetsbegreppet som kan jämföras med begrepp som ”rättvisa” eller ”jämlikhet” som också har en otydlighet och en svårighet att använda med en entydig beskrivning kring sig. Hedenfelt menar att otydligheten har en styrka i och med att hållbarhet kan anpassas efter behov där den ska appliceras (Hedenfelt, 2013, s.12). De Roo & Porter (2007) menar dock att det finns svårigheter med implementering av hållbarhetsarbete om det finns oklarheter med begreppets innebörd då det ofta saknas lämpliga metoder och verktyg att utgå från. Samtidigt menar de att de flesta människor är villiga att acceptera en ganska vag uppfattning av hållbarhets begreppet så länge som det motsvarar någon slags förståelse (De Roo & Porter 2007, s.9).

Hållbar utveckling definierades 1987 av Brundtlandskommissionen (en rapport om ekonomisk utveckling och miljöförstöring uppkallad efter Norges dåvarande statsminister) som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (Hedenfelt, 2013, s.12). Dock menar De Roo & Porter (2007) att det behövs ytterligare skalor till definitionen av hållbar utveckling då de samtida samhällsfrågorna varierar i större skala än tidigare. Som exempel nämner de våra miljöproblem som allt mer pågår på regionala och globala nivåer istället för lokala, eftersom överföring av föroreningar till avlägsna platser har blivit allt vanligare. Därför kan inte hållbarhet enbart definieras till att respektera kommande generationer (tidsdimension), utan även de bredare geografiska skalorna där miljön är problem kan uppstå (rumslig dimension) (De Roo & Porter, 2017).

När olika aspekter av hållbarhet ska tas i beaktning brukar den vanligaste indelningen vara i den så kallade Tripple Bottom Line (TBL) som inbegriper de tre dimensionerna av hållbarhet: ekonomisk, ekologisk och social. Hedenfelt menar, tillsammans med många andra, att det måste finnas länkar mellan de tre dimensionerna och att de måste vara hållbara samtidigt för att utvecklingen ens ska kunna anses vara hållbar i sin helhet (Hedenfelt, 2013, s.19). Dock pekar Listerborn och Claesson (2013) på att modellen kan vara svår att implementera inom stadsutveckling då den anses vara för abstrakt för den praktiska tillämningen (Listerborn & Claesson, 2013, s.27).

Scott Campbell har i sin modell ”Planerarens triangel” visat på kopplingen mellan de tre dimensionerna och menar att planerare alltid har dessa tre motstridiga intressen att ta hänsyn till: att gynna den ekonomiska tillväxten, att se till att denna tillväxt fördelas till en social rättvisa samt att denna process inte ska förstöra vårt ekosystem. Poängen med denna modell är att visa på konflikten mellan de tre hållbarhetsdimensionerna som samtidigt är tre prioriteringar som är centrala i stadens utveckling (Campbell, 1996, s. 297). Denna konflikt visar på att någon av hållbarhetsdimensionerna blir bortprioriterad när andra dimensioner prioriteras. Den sociala aspekten har länge varit tvungen att kämpa för sin status och har inte blivit betydelsefull förens under det senaste decenniet då det blivit en mer central fråga i hållbarhetsdebatt. Idag har den sociala dimensionen fortfarande en lägre status än de andra hållbarhetsdimensionerna, trots stora ansträngningar från olika håll såsom planerare, sociologer och politiker att stärka den sociala hållbarhetsdimensionen (Parra & Moulaert, 2011, s. 163f). De sociala hållbarhetsmålen har visat sig vara svåra att kombinera med framförallt de ekonomiska hållbarhetsmålen. Därför menar Listerborn & Claesson (2013) att modellen inom stadsutveckling kan uppfattas som mer retorisk snarare än realistisk (Listerborn & Claesson, 2013, s.27).

Figur 2: Tripple Bottom Line modellen visar de tre hållbarhetsdimensionerna

3.2.1 Social hållbarhet

Det sociala hållbarhetsperspektivet är en människobaserad syn på hållbarhet som Dempsey et al. (2011) delar in i två kategorier, nämligen social rättvisa och hållbart samhälle. Den sociala rättvisan beskrivs som att både dagens och framtidens generation har rätt till förutsättningar för att kunna leva ett bra liv som de själva råder över, exempelvis att ha tillgång till bra boende och det finns förutsättningar för att ha ett rättvist betalt arbete. Det hållbara samhället beskrivs som en helhet för hela samhällets fortsatta överlevnad ur ett socialt perspektiv (Hedenfelt, 2013, s. 20). Även Sveriges Kommuner och Landsting (2010) kopplar den sociala hållbarheten till ett hållbart samhälle där vikten är att alla människor ges lika förutsättningar till en god livsmiljö. De tar upp den ökade segregeringen, där både mentala och fysiska barriärer skiljer stadsdelar och dess befolkning åt, som en stor utmaning i arbetet mot det hållbara samhället. (SKL, 2010, s. 7). Ur ett planerarperspektiv beskriver Campell att ur ett socialt hållbarhetsperspektiv är staden en plats för konflikt om rättvis fördelning av resurser, möjligheter, tjänster och där konkurrensen ligger mellan olika sociala grupper inom staden (Campell, 1996, s.298).

3.3 Den hållbara staden

En stor och viktig fråga som diskuteras inom stadsplanering är vad en hållbar stad egentligen innebär samt hur en sådan stad ska se ut och byggas (Wheeler, 2013, s.13, 18). Emily Talen menar på att det inom planeringsdisciplinen inte finns några tvivel om hur en ohållbar stad ser ut, men att det bland planerare finns vissa skillnader i hur en hållbar stad ska uppfattas. Ohållbara städer karaktäriseras av en låg befolkningstäthet, utspridda områden och ett starkt behov av bilen som transportmedel för färd inom staden. Dessa faktorer beskriver det som kallas för ”urban sprawl”, fenomenet som skapat många av de problem som det amerikanska samhället idag måste möta. Med Talens (2012) åsikter som bakgrund blir det tydligt att utglesning inte uppfattas som hållbart av de allra flesta planerare, medan frågan om vad som är hållbart och vad den hållbara staden egentligen innebär är frågor som inte har ett lika tydligt svar (Talen, 2012, s.122)

Yosef Rafeq Jabareen har gjort en studie om hur en hållbar stad definieras och vad som ska ingå i en hållbar stad. Hans analys har identifierat återkommande begrepp som är betydelsefulla teman i stadsform och utifrån dessa har jag har valt ut de begrepp som är relevanta för denna studie.

Kompakthet: Det första begreppet som identifieras i planering för att uppnå hållbar stadsutveckling

är kompakthet. Den byggda miljöns kompakthet har blivit en allmänt accepterad strategi i utveckling för hållbara stadsformer. Till den kompakta miljön tillhör också anslutning, vilket

antyder att stadsutveckling bör ske till befintliga stadsstrukturer. De främsta fördelarna med utveckling på dessa platser antas vara en minskning av transport och energiförbrukning, ett skydd mot jordbruksmark samt ett främjande av livskvalitet och sociala interaktioner (Jabareen, 2006, s. 39f).

Densitet: Hållbara städer kan ses som en fråga av densitet som beskriver förhållandet mellan

människor eller bostäder till landområde. I en stad med hög densitet och integrerad markanvändning antas fördelarna både leda till ett sparande bland resurser samt ett livskraftigare urbant liv då densiteten uppmuntrar till social interaktion. Forskare som ställer sig kritiska till för hög densitet menar att mark för utomhusaktiviteter riskerar att minskas i område med för hög densitet (Jabareen, 2006, s. 41). Detta kan kopplas till brist på offentliga platser i områden som är tätbebyggda.

Blandad markanvändning: Att en blandad markanvändning har en viktig roll i utvecklingen mot en

hållbar stadsform finns det stöd både från planerare och forskare. Blandad markanvändning kan ge nytt liv till platser och se till att de utnyttjas i en större utsträckning samt även öka säkerheten på offentliga platser. Den största fördelen med blandad markanvändning är att det förväntas minska reseavståndet mellan olika aktiviteter då bostäder, kommersiella, industriella och institutionella verksamheter ligger i närheten av varandra och därmed uppmuntrar till cykling eller promenad som transportmedel. Dock finns även här tveksamheter bland vissa forskare som menar att det behövs mer undersökning kring stadsdesign och människors resande för att kunna dra säkra slutsatser (Jabareen, 2006, s. 41).

Mångfald: Något som ses som avgörande för hållbarheten i städer är att det finns en mångfald av

verksamheter. En av de tidiga förespråkarna för mångfald var Jane Jacobs (1961) som menade på att en brist på en koncentrerad mångfald riskerade att sätta människor i sina bilar. Det finns likheter mellan det som är önskvärt i blandad markanvändning och mångfald men mångfalden har ett lite djupare perspektiv på ytterligare önskvärda funktioner såsom t.ex. variation av bostadstyper, byggnadstäthet, hushållsstorlekar, åldrar och inkomster. Mångfald representerar alltså det sociala och kulturella sammanhanget av den urbana levnadsformen (Jabareen, 2006, s. 42).

Grönska: En viktig del i den hållbara stadsformen är grönskan och grönområden. Grönområden

bidrar till mycket positivt och har många viktiga funktioner i staden samt spelar en stor roll för hållbarheten ur olika dimensioner. Det bidrar till att upprätthålla en biologisk mångfald, förbättra

människor i staden. Detta är bara för att nämna några av de positiva effekter som grönytor i staden medför (Jabareen, 2006, s. 43).

3.4 Social hållbarhet kopplat till den byggda miljön

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) definierar social hållbarhet på följande sätt: ”att skapa ett samhälle där alla människor ges lika möjlighet till en god livsmiljö utifrån skilda behov och förutsättningar samt att behov och rörelsemönster beaktas ur ett vardagsperspektiv genom en väl planerad integrerad stadsstruktur” (Hedenfelt, 2013, s.20). Alexander Ståhle skriver i rapporten Alla

får plats i staden (2016) att ett socialt hållbart byggande innebär att genom stadsbyggnad och

infrastruktur ökar människors närhet till varandra och till staden. Detta menar han kan ske genom tre sätt, genom blandning, tillgänglighet och attraktiva utemiljöer (Ståhle, 2016, s.8). Även professor Susan Fanstein menar att en blandning av bostäder och mångfald är de främsta medlen att använda för att motverka segregation och gentrifiering. Blandningen av bostäder bör ske genom olika upplåtelseformer, bostadsstandarder, bostadstyper, bostadsstorlekar och lokaltyper för att få in en mångfald på platsen (Fanstein, 2010). Tillgängligheten innebär kort att koppla samman staden genom att bygga ny infrastruktur med bättre kollektivtrafik mellan stadsdelar som är avskilda från varandra. På detta sätt skapas en genomströmning av besökare från olika delar av staden som tar del av stadsdelens offentliga rum (Ståhle, 2016, s. 8). Den tredje strategin syftar till att skapandet av attraktiva utemiljöer har som viktigaste funktion att skapa ett bra offentligt rum. I en tätbyggd stad behövs kvalitet i det rum som finns mellan husen, såsom t.ex. grönska och lekplatser (Ståhle, 2016, s. 10).

En stor del av den tidigare forskning som har gjorts på förtätning och nybyggda områden i staden har haft fokus på hur dessa omvandlingar påverkat miljön med inriktningar såsom förlust av öppna ytor, kollektivtrafik och energikonsumtion. Elizabeth Burton har istället forskat kring om stadsform med högre täthet främjar social rättvisa, mer specifikt om det främjar livet för låginkomstgrupper. Resultat från forskningen har visat att det sammantaget tyder på att för medelstora städer i England med ett invånarantal på mellan 80 000–220 000 som har en högre stadstäthet kan det finnas vissa positiva aspekter av social rättvisa medan det kan vara negativa för andra aspekter (Burton, 1999, s.1969). Debatten om giltigheten av de positiva påståendena pågår och kritiker har lagt fram ett antal motargument där t.ex. en förtätning av urban mark kan leda till brist på grönytor i staden samt en överfull miljö. En av anledningarna till varför det finns en debatt om giltigheten av förtätning är på grund av bristen på empiriska bevis. Det kanske minst tvetydiga påståendet är att den kompakta staden gynnar en socialt rättvis stad (Burton, 1999, s.1970) Burton har sammanfattat de

huvudsakliga för- och mot argument för förtätning av staden: bättre tillgång till faciliteter, sämre tillgång till grönområden, bättre tillgång till jobb (närhet till hemmet och arbete), bättre kollektivtrafik, större möjligheter för promenad och cykling, minskad boyta och trädgårdsyta, sämre hälsa, minskad brottslighet, lägre nivå av social segregation, brist på prisvärda bostäder (Burton, 1999, s. 1971ff).

Då tillgänglighet ses som en förutsättning för en socialt hållbar stad, hade möjligheten att kunna förutspå hur nya gatunät kommer att trafikeras eller hur trafikflödena i närliggande områden påverkas varit önskvärt från en planerares synhåll. Ett sätt att studera detta är genom morfologi. Stadens morfologi syftar på stadens struktur och hur denna formas och transformeras. Det är stadens morfologi som leder oss människor runt på gator och passager i staden och avgör vilka förbindelser vi väljer att följa. Det är även folklivet och verksamheter som är beroende av detta folkliv som går att finna kring städers större stråk (Wikström, Olsson, 2012, s. 24). Ett närbesläktat begrepp till morfologi är konfiguration som lånats från geometrin och har en mer specifik betydelse och används inom Space Syntax (stadsbyggnadsforskning inriktat på urbanmorfologi) med syfte att betrakta gatunätet som ett arrangemang av noder och förbindelser (Wikström, Olsson, 2012, s. 30). Inom Space Syntax är integration ett nyckelbegrepp där Wikström & Olsson beskriver detta som hur nära ett segment av en gata befinner sig i relation till alla andra segment i klustret. En väl integrerad gatusträckning kännetecknas av att man når den från alla andra gaturum med få steg medan en svagt integrerad gata ofta kan ligga i utkanten av en stad och vara förbunden med andra gator via ett stort antal gatusegment. Poängen beskrivs som att ju mer integrerad en gata är, desto mer kommer den, mest sannolikt, att trafikeras. Genom användning av Space Syntax menar företrädare att det i stora drag går att ”mäta” hur mycket en gata eller ett torg kommer att befolkas (Wikström, Olsson, 2012, s. 30).

Mobilitet har tidigare inte fått lika stor del i planeringssammanhang som andra ledord likt täthet och variation. När mobilitet väl har förekommit inom stadsbyggnad har det ofta varit kopplat till effektiva transporter och energisnål kollektivtrafik snarare än frågor gällande stadsbyggnadsfrågor som helhet. Dock har mobilitets frågor idag fått en allt större och mer uppmärksammad roll och därmed blivit en fråga även för stadsbyggnad. Detta då städer blir allt mer uppdelade och den hållbara utvecklingen omfattar visioner om social integration och om att länka samman hela staden (Listerborn et al, 2014, s. 19) Om samband i staden skapas genom mobilitet, blir mobilitet den primära gestaltningsfrågan snarare än specifika former och typer och stråken i staden får en allt

större betydelse. Stråk kan innebära allt från tågtunnlar och busslinjer till cykelvägar och gångbanor (Listerborn et al, 2014, s. 21).

3.5 Mångfald

I boken The Just City (2010) beskriver urban forskaren Susan S. Fainstein att en rättvis stad uppnås genom att det ges plats åt de tre kriterierna mångfald, demokrati, och jämlikhet. För att demokrati ska fungera i ett samhälle menar Fainstein att det måste finnas sociala och ekonomiska jämlikheter mellan människor. Därför är det viktigt att alla människor ges samma möjligheter och förutsättningar att kunna uppnå jämlikhet i rikedom och makt och på så sätt skapar ett demokratiskt samhälle. Om inte människor ges samma möjligheter kommer inte heller demokratin att fungera bra (Fainstein, 2010, s. 29f). Precis som att demokrati inte behöver medföra rättvisa är det inte heller säkert att mångfald medför rättvisa. Fainstein nämner att rättvisa till exempel kan motverkas i ett bostadsområde om planeringen genomförs på ett felaktigt sätt men genom att erbjuda en mångfald med hushåll mot ett brett inkomstintervall stärks istället rättvisan i staden. Hon nämner också att det finns risker i att försöka skapa en mångfald i redan byggda områden då det finns risker för gentrifiering. Däremot anser hon att det är något man ska försöka uppnå i nybyggda områden (Fainstein, 2010, s. 72ff).

Inom urbanteorin är ett vanligt begrepp mångfald. Fainstein (2005) menar att mångfald kan lyftas fram ur ett flertal olika aspekter som till exempel en social och etnisk mångfald, en mångfald för funktionsblandning samt en mångfald av byggnadstyper och form. Hon menar att är de olika aspekterna ibland kan vara sammankopplade men det vanligaste är att de inte är det. Som exempel en etnisk mångfald i ett bostadsområde finnas, trots en enformig utformning av byggnaderna i området. Fainstein menar att stadsliv och mångfald är nyckeln till en mängd olika mål som t.ex. jämlikhet i staden och stadsmässig ekonomisk utveckling. Det finns en tydlig trend där mångfald och stadsliv försöks uppnås och planeras för, trots att det finns en bred uppfattning om att detta inte går att planera fram då det är en komplex process. Detta leder till vad Fainstein kallar ett planeringsdilemma, där man antingen kan låta marknadskrafterna generera mångfalden eller försöka planera för det oplanerade. Detta kan i sin ses som motsägelsefullt för idén om mångfald. Därför menar Fainstein att mångfald behövs problematiseras och preciseras för att kunna uppnås (Fainstein, 2005, s. 3ff).

I detta kapitel kommer jag redogöra för vilka metoder som valts för uppsatsen, motivering av valda metoder samt även kritiskt granska de valda metoderna. Denna studie är en fallstudie med Malmö stad och mer specifikt området Norra Sorgenfri som det fall som studeras. I studien har jag utgått från en dokumentstudie där särskilda kommunala strategiska styrdokument studerats och analyserats. Dokumenten för studien har bestått av en översiktsplan för Malmö och planprogram för Norra Sorgenfri samt en hållbarhetsstrategi som Malmö stad tagit fram för området. Utöver dokumentstudien har jag kompletterat studien med platsobservationer i området för att komplettera de aspekter som är svåra att granska genom text och för att få en så noggrann överblick över området som möjligt. Platsobservationerna utfördes vid sju tillfällen, under olika tider på dygnet, under tre månaders tid. Dessa observationer gjordes för att få en så tydlig bild av området som möjligt. Under mina platsobservationer har jag fotograferat de platser som nämns i dokumenten och som kan kopplas till social hållbarhet kopplat till den byggda miljön.

4.1 Forskningsdesign och val av fall

Den här studien utgår från en fallstudie som forskningsdesign där Norra Sorgenfri i Malmö utgör fallet. Något som är utmärkande för en fallstudie är dess fokus på enbart en instans som ska undersökas. Ibland använder forskare ett eller två fall men i princip är funktionen för en fallstudie att rampljuset är fokuserat på enskilda fall istället för ett brett spektrum. Fallstudien fungerar bra i mitt fall eftersom det ger en större chans till att gå tillräckligt detaljerat för att avslöja komplexiteten i en specifik situation (Mcgrawh, 2003, s. 30f).

Enligt Mcgrawh lämpar sig en fallstudie som metod när det rör sig om en ”naturlig miljö”. Med detta menar Mcgrawh att det inte är en konstgjord situation som genereras specifikt för forskningen. Han jämför med Yins (1994) beskrivning där fallet är ett "naturligt förekommande" fenomen. Det existerar före forskningsprojektet och fortsätter att existera när forskningen är klar. Mcgrawh betonar även att en av styrkorna i en fallstudie är att tillvägagångssättet gör det möjligt, och till och med uppmuntrar forskaren att använda en mängd olika källor, en variation av datatyper och olika forskningsmetoder som en del av utredningen. Observationer av händelser inom fallstudieinställningen kan kombineras med insamling av dokument (Mcgrawh, 2003, s. 31). Valet av Norra Sorgenfri som objekt för fallstudien grundade jag på en kombination mellan två anledningar. Den första anledningen är att Norra Sorgenfri är ett gammalt industriområde som ska omvandlas till ett bostadsområde. Många andra områden är utformade från tidigare och olika tidsperioder vilket också har satt sin prägel på dessa områden. Norra Sorgenfri har andra möjligheter

anledningen till att Norra Sorgenfri valdes för fallstudien grundas i att det är uttalat att området ska vara ett föredöme för hållbar stadsutveckling. Det finns en spännande kontrast i att utveckla ett område i en riktning mot en hållbar stadsutveckling på en plats där det finns en viss historia som samtidigt ska utvecklas till att bli något helt annat.

4.1.1 Kritik mot fallstudie som forskningsdesign

Vid valet av fallstudie måste man vara medveten om att det fall som undersöks inte är representativt för andra fall (Bryman, 2015, s. 77f.) Av den anledningen kan resultaten för denna studie därför inte vara generaliserade för andra områden. Dock anser jag att resultatet kan vara av intresse även för andra projekt men jag vill dock poängtera att förutsättningarna är unika för varje fall.

4.2 Kvalitativ textanalys

Den forskningsmetod som främst kommer att användas är kvalitativ innehållsanalys. Denna metod hjälper forskaren att analysera innehållet i olika typer av material. En kvantitativ innehållsanalys innebär att forskaren bryter ner en text i mindre enheter för att sedan utarbeta relevanta kategorier för analysen av dessa data (Denscombe, 2009, s. 307). Skillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ forskning ligger i valet av analysenhet. Istället för att genom som i den kvantitativa forskningen ser siffror som den centrala analysenheten är den kvalitativa forskningen istället mer inriktat på bilder och ord som den centrala enheten (Denscombe, 2009, s .320ff). Den kvalitativa textanalysen går ut på att ta fram det väsentliga innehållet genom en noggrann läsning av textens delar, både som en helhet men även i den kontext som den ingår i. (Esaiasson, 2012, s. 210). I I en innehållsanalys studeras i vilken utsträckning ett visst ämne förekommer i de texter som analyseras och kan i sin tur visa på hur ämnet värderas och säga någonting om samhällets syn på ämnet i stort (Bergström & Boréus, 2012). Jag har ansett att metoden varit lämplig att använda för att undersöka hur Malmö stad arbetar för social hållbarhet i planeringen för Norra Sorgenfri.

4.2.1 Presentation av material och tillvägagångsätt

Följande kapitel beskriver i korthet dokumenttyperna översiktsplan och planprogram då

planeringen i Norra Sorgenfri utgått från dessa dokument samt att dessa ligger till grund för mitt empiriska material. Dessa texter har noggrant lästs igenom ett flertal gånger för att inte gå miste om några detaljer. Peter Esaiasson et al (2012) beskriver hur man genom en kvalitativ textanalys

undersöker textens poänger och att för att en forskare ska få en sådan förståelse måste texten läsas ett flertal gånger (Esaiasson et al, 2012, s. 210).

4.2.2 Malmö stads översiktsplan

Enligt plan- och bygglagen måste varje kommun ha en aktuell översiktsplan som är ett strategiskt dokument. Översiktsplanen har till syfte att vägleda beslut om användningen av

mark- och vattenområden och hur den existerande stadsmiljön ska utvecklas. Den är dock inte juridiskt bindande men måste säkerställa en handlingsberedskap och ange en långsiktig

inriktning för kommunens utveckling (Malmö stad, 2018, s. 3).

4.2.3 Malmö stads planprogram

Planprogrammet tas fram för att översiktligt utreda förutsättningar och visioner. Detta är precis som översiktsplanen inte juridiskt bindande. Syftet med ett planprogram är att det ska fungera som ett beslutsunderlag och att berörda i ett tidigt skede ska ges insyn i processen och möjlighet att komma med synpunkter. Detta för att medborgare ska kunna vara med och påverka planen innan kommunens beslut är fastställda (Malmö stad, 2019).

4.2.4

Hållbarhetsstrategi för Norra Sorgenfri

Hållbarhetsstrategin är ett internt dokument för Malmö stad men där Malmö stad gärna ser att det kommuniceras ut till fastighetsägare och övriga aktörer. Syftet med den framtagna hållbarhetsstrategin för Norra Sorgenfri är att den ska bidra till att tydliggöra de åtgärder som ska bidra till den övergripande målsättningen om att området ska bli ett föredöme för en hållbar stadsutveckling (Malmö stad, 2015, s.4f).

4.3 Platsobservation

Utöver dokumentstudien har jag kompletterat studien med platsobservationer i området för att komplettera de aspekter som är svåra att granska genom text och för att få en så noggrann överblick som möjligt. För att enkelt beskriva vad en observationsstudie innebär kan beskrivningen uppmärksamt iakttagande användas (Esaiasson et al, 2102, s. 304).

Platsobservationerna utfördes vid fem tillfällen, under olika tider på dygnet, under tre månaders tid. Dessa observationer gjordes för att få en så tydlig bild av området som möjligt. Under mina platsobservationer har jag fotograferat de platser som nämns i dokumenten och som kan kopplas

betydelsefulla aspekter i den byggda miljön uppmärksammas som exempelvis struktur, typologi och rumsbildningar som kan vara svåra att helt förstå utifrån ett planprogram. Genom att även vara på plats och uppleva området karaktär och identitet kan en djupare förståelse för platsen fysiska och rumsliga förhållanden skapas och på så sätt skapa de bästa utvecklingsmöjligheterna för området. (Boverket, s. 49)

4.4 Motivering och kritik för val av metod

Mitt val i att använda mig av dokumentstudier med komplettering av platsobservationer grundar sig i att jag ville undersöka de dokument, beslut och riktlinjer som ligger bakom planeringen av Norra Sorgenfri samt komplettera detta med personliga observationer från området. Där finns alltid en risk i att observationer färgas av den som utför dessa i och med att denna person ser området med bakgrund i sin egen erfarenhet. Jag tror dock inte att det ska ge någon missvisande bild i denna studie. Jag hade även intervjuer som en tänkt metod men som jag nämnt tidigare är begreppet hållbarhet ett diffust begrepp som lätt kan anpassas till olika situationer. Detta kan leda till att det lämnas utrymme för egna tolkningar beroende på vem som ser på det och mitt intresse var riktat till att undersökavad som skrivits och formulerats till allmänheten och därför valde jag att inte ha med intervjuer som metod.

5. Introduktion till empiri, resultat och analys

Analysen belyser idéerna och representationerna från empirin, av hållbar stadsutveckling som har ett fokus på att skapa inkluderande stadsrum och överbrygga rumsliga klyftor. Detta avsnitt består dels av insamlad empiri från Malmö stads plan- och visionsprogram samt hållbarhetsstrategi och min analys utifrån valda teorier. Avsnittet innehåller även kartor och bilder från mina platsobservationer som sedan analyserats med hjälp av empirin och valda teorier. Jag har valt att dela in detta avsnitt i olika teman där jag till en början ger en övergripande bild av Malmös hållbarhets mål för att sedan gå vidare in på Norra Sorgenfri där jag har delat in det som kopplats till social hållbarhet i olika teman.

5.1 Övergripande hållbarhetsmål för Malmö stad

Malmö stad undertecknade år 2015 A Declartion of Cities to the 2030 Sustainable Development vilket innebär att Malmö ska ha utvecklat en lokal Agenda 2030 senast år 2020 för att driva utvecklingen mot uppfyllelse av de 17 Globala målen i Agenda 2030. De 17 Globala målen antogs i FN:s generalförsamling och kom till i syfte att utrota fattigdom och hunger, minska orättvisor och

ojämlikheter samt lösa klimatkrisen (Malmö stad, 2019, s.9). I Malmös Hållbarhetsrapport (2019) tas den ökade ojämlikheten upp som en central del för den sociala och ekonomiska hållbarheten där ojämlikheter i livsvillkor såsom t.ex. arbetslöshet, inkomstskillnader och hälsa består trots att den allmänna bilden är att Malmö är en bra stad att väx upp och leva i (Malmö stad, 2019, s.11). I översiktsplanen för Malmö stad beskrivs staden som en plats som ska vara en attraktiv plats att bo och verka i och vara socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar. Precis som Hedenfelt, menar även Malmö stad att dessa tre dimensioner måste samverka och är ömsesidigt beroende av varandra då inget mål kan uppnås utan det andra (Malmö stad, 2018, s. 4) (Hedenfelt, 2013, s.19).

Precis som den konflikt som Campell (1996) visar på i sin modell Planerarens triangel visar även Malmö stad på konflikt för de miljömässiga hållbarhetsaspekterna. Inom dessa aspekter är ett centralt tema de potentiella konflikterna som finns mellan Malmös planerade stadsutveckling och vissa mål. Som exempel nämns förtätningen av staden som kan skapa fler bostäder, bättre förutsättningar för kollektivtrafik och cykelstråk och därmed minska utsläpp, men samtidigt leder det till minskade grönytor och reducerad biologisk mångfald (Malmö stad, 2019, s.15). Dock nämns inte konflikter mellan andra hållbarhetsdimensioner såsom hur de sociala hållbarhetsaspekterna påverkas av avsaknaden av nyplanerade grönytor. Detta kan kopplas till den bortprioritering av social hållbarhet som Parra & Moulaert (2011) pekar på och menar är ett fortsatt problem trots stora ansträngningar från olika håll att försöka ändra detta. Detta kan bero på svårigheter att kombinera de ekonomiska och sociala hållbarhetsmålen inom stadsutveckling och visar i sin tur på den problematik med implementeringen av TBL modellen inom stadsutveckling som Listerborn & Claesson (2013) pekar på.

En hållbarhetsstrategi har tagits fram för Norra Sorgenfri med syftet att ta fram åtgärder som ska bidra till den övergripande målsättningen gällande att Norra Sorgenfri utifrån samtliga aspekter ska vara ett föredöme för en hållbar stadsutveckling. Målbilden som målas fram för Norra Sorgenfri är att området ska utgöras av

kärnvärdena mångfald, småskalighet och variation. Området ska ha ett utbud av mötesplatser som attraherar olika målgrupper och vara en integrerad del av innerstaden som ska sammanlänka stadens östra och centrala delar (Malmö stad, 2015, s. 4f).

Hedenfelt (2013) menar att det finns en styrka med otydligheten kring hållbarhetsbegreppet då det lätt kan anpassas efter behovet där det ska appliceras.Dock tror jag att hållbarhetsbegreppet lätt kan användas på fel sätt så att innebörden förlorar sin mening i områden som Norra Sorgenfri där marken till störst del är privatägd och det finns ett ekonomiskt intresse. Oosterlynck et al (2011) menar att hållbarhetsbegreppet behöver förtydligas vilket även jag tror behövs, för att inte begreppet ska tappa sin validitet. I den nyliberala utvecklingen där privata aktörer får allt mer makt att forma städer menar Listerborn att det följer en makt att påverka hur begrepp kopplat till hållbarhet kan bli legitima. Precis som De Roo & Porter menar blir detta sedan inte ifrågasatt av människor eftersom de flesta människor är villiga att acceptera en vag uppfattning av hållbarhetsbegreppet så länge som det motsvarar någon slags förståelse. Det går även att tyda en nyliberal styrningsmodell som vill locka till sig en kreativ klass och att detta kanske har större vikt än att faktiskt försöka utveckla ett område med en mångfald som leder till en mer rättvis stad som Fainstein (2010) menar går hand i hand. Detta påverkar i sin tur hur de offentliga platserna såsom mötesplatser och stråk utformas. Det läggs större fokus på att skapa platser som gynnar den ekonomiska tillväxten. Sammanfattningsvis ser jag tre kategorier som kopplar till sociala hållbarhetsaspekter i Norra Sorgenfri och dessa har jag delat in i anslutning och stråk, mångfald och blandad stad och till sist mötesplatser, attraktivitet och grönska.

5.2 Anslutning och stråk

De första begreppen som kopplar an till social hållbarhet är anslutning och stråk. Ett stort fokus för området Norra Sorgenfri ligger på att skapa anslutning och sammanlänka Malmös östra delar med de centrala delarna (Malmö stad, 2008). Precis som Ståhle (2016) menar att ett socialt hållbart byggande innebär att öka människors närhet till varandra och till staden har Malmö stad också en syn på att skapa anslutning mellan områden och människor. Dock nämns det enbart att området ska vara en integrerad del av innerstaden. Även Boverket (2010) nämner att den rumsliga uppdelningen mellan olika funktioner i staden samt bristen på samband mellan olika socioekonomiskt svaga bostadsområden och staden i övrigt, idag är grundläggande hinder för en socialt hållbar stadsutveckling och att detta istället leder till en fördjupning i boendesegregation och en motverkan för integration. Förutom att det nämns att de östra och centrala delarna ska sammanlänkas saknas en djupare förklaring på hur dessa kopplingar faktiskt ska se ut till de östra delarna av staden, och fokus ser ut att läggas på att knyta an till de centrala delarna av staden. Det är dock ett tidigt stadie i utvecklingen av området och dessa anslutningar kan komma att se annorlunda ut när utvecklingen är färdig.

Vikten av att sammanlänka staden ser jag som en utveckling av Brundtlands hållbarhets definition där endast tidsdimension tas i beaktning till en definition där även De Roo & Porter (2007) syn på hållbarhet gällande geografiska hållbarhetsdimensionen inkluderas. Deras syn på vikten av ytterligare skalor till definitionen av hållbar utveckling som den rumsliga dimensionen tar en större hänsyn till att även tillfredsställa dagens generations möjligheter att tillfredsställa sina behov kopplat till en rumslig skala. Därför kan inte hållbarhet enbart definieras till att respektera kommande generationer (tidsdimension), utan även de bredare geografiska skalorna (rumslig dimension). Detta anser jag kan spegla även mindre rumsliga dimensioner som hur ett område i Malmö planeras påverkar och kan få konsekvenser eller effekter på andra områden i staden. Hur ett område planeras och antingen ansluts eller inte ansluts till ett annat område, påverkar hur detta område kommer att ”gynnas”. Men även om Norra Sorgenfri beskrivs som en länk till att integrera områdena i öst med de centrala delarna, syns inga förslag på planer av varken förbättring av cykelvägar eller busslinjer som ska anslutas till området från Rosengård.

Industrigatan nämns ha en avgörande roll i sammanlänkningen mellan område och ska dessutom utgöra ett livfullt stråk fullt av aktiviteter, handel och service. Förutom att fungera som ett rörelsestråk med inriktning på cykel-och gångtrafik beskrivs Industrigatan även att bli ett

fungerande stadsrum där människor ska lockas att uppehålla sig i (Malmö stad, 2008, s. 29). Malmö stad nämner att forskning visar på att människor är villiga att gå ca 1000 meter förutsatt att gatan är omväxlande och intressant och gör en jämförelse med Ströget i Köpenhamn och Oxford Street i London som båda är ungefär 1000 meter långa (Malmö stad, 2008, s. 28). Båda dessa stråk är välkända shoppinggator och det finns en viss antydan i vad man önskar av Industrigatan när valet av jämförande görs med just dessa gator. Genom mina platsobservationer har jag inte sett att Industrigatan ger sken av att erbjuda gratis aktiviteter eller låta människor stanna upp i stadsrummet såsom dokumenten beskriver. Istället verkar stråket vara mer utvecklat för att vara en genomfart till en annan plats eller erbjuda människor del av semi-offentliga platser såsom restaurang, frisörsalong eller gym. Istället för att

skapa offentliga mötesplatser som kan locka människor att ta sig till platsen, skapas ett stråk mer riktat till boende i området än besökare, och mer fokus på handel än offentliga platser. Jag anser att det finns kopplingar till den nyliberala utvecklingen och till den beskrivningen av utvecklingen som Listerborn (2017) nämner. Där anses privata aktörer få allt större makt i vad som planeras i det offentliga rummet och kan till följd även vara med och styra vad som kan formuleras som hållbart i ett område men som kanske gynnar aktörerna i utvecklingen av Norra Sorgenfri mer än vad det gynnar den sociala hållbarheten i staden (Listerborn, 2017, s. 6). Samtidigt som planerare är med i visionsarbetet försvinner dock makten av att vara med och bestämma i planeringsprocessen i den nyliberala utvecklingen (Tasan-Kok, 2011). Med Talens (2012) åsikter som bakgrund blir det tydligt att utspridning av områden (urban sprawl) inte uppfattas som hållbart. Industrigatans roll som en anslutningslänk med närliggande områden kan kopplas till Jabareens (2006) studie där densitet tas upp som en förutsättning för att social interaktion ska ske. Industrigatan som stråk får då en viktig roll för de närliggande områdena men det är svårare att se dess roll i anslutningen till områdena i öst.

Figur 3: Bilden visar Industrigatan som har smalnats av och gett mer plats åt gång- och cyklister med träd och buskar som avskärmning mot bilgatan

Ordet innerstad används upprepade gånger och det finns en tydlig vision om att området ska bli en ny del av innerstaden med en tydlig länk till centrum (Malmö stad, 2008). I de tidiga visionsplanerna för Norra Sorgenfri nämns det att Industrigatan är lika lång som Södra Förstadsgatan mellan Gustav Adolfs torg och Möllevångstorget eller Centralstationen och Triangeln (Malmö stad, 2006, s. 5). Frågan är varför Industrigatan valdes att just jämföras med två av Malmös mest kommersiella gator när det i dagsläget inte finns mycket likhet mellan platserna. I Hoai Anh Tran och Yvonne Rydins (2019) studie av Norra Sorgenfris visionsprogram framgår tvivel om hur det livliga och urbana gatulivet ska skapas och de ifrågasätter jämförelsen av de två största kommersiella gatorna i Malmö istället för att jämföra med mer snarlika gator som t.ex. gatorna i närområdet Rösjöstaden (Tran & Rydin, 2019). Även idag, ett år efter deras studie, syns inte många tecken på ett livligt gaturum. Industrigatan har smalnat av bilvägen med en större cykel- och gångväg men det är fortfarande en väl trafikerad bil gata. På ena sidan gatan utgörs stora delar av platsen av kontorsbyggnader och den andra delen av gatan som är tänkt att utgöra ett livligt stråk finns endast ett fåtal bottenvåningar som tillhandahåller tjänster och det är svårt att föreställa sig att Industrigatan kommer utvecklas till visionen om det livfulla stråket.

En Space Syntax analys av Malmö genomfördes år 2005 och visade att Industrigatan har ett högt integrationsvärde och potential att utvecklas till ett handelsstråk med god fotgängarmiljö (Malmö stad, 2008, s. 71). Utmaningen som finns för att gatan ska bli en integrerad gata såsom Wikström & Olsson (2012) beskriver, är att skapa förbindelser med ett stort antal andra gatusegment. Industrigatan har ett sådant läge i staden att det finns stora möjligheter att detta kommer bli ett välanvänt stråk. Dock tror jag inte det kommer bli av

den form som Malmö stad beskriver där en handelsgata med rikt offentligt liv framhävs. Detta på grund av den brist på offentliga platser där människor tillåts att befinna sig, vilket i sin tur leder till brister i relationen mellan det byggda rummet och sociala processer. Genom mina platsobservationer har jag uppmärksammat att de sittplatser som har tillkommit är till stor del placerat en bit ifrån Industrigatan som exempelvis sittgrupper intill ena ingången av kyrkogårdarna eller sittplatser inne i kvarteren på gårdarna.

Figur 4: Bilden visar de få sittplatser som finns kopplade till Industrigatan men på andra sidan de nybyggda husen