Malmö Högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng
Dyslexi – om några elever på gymnasiet har
utvecklat alternativa strategier för
inlärningsprocessen
Dyslexia – If some students in upper secondary school
have
developed alternative strategies in the learning process
Mikael Björkman
Jan Magnusson
Lärarkunskap för lärare i yrkesämnen Handledare: Ingrid Sandén 90 högskolepoäng
Vårterminen 2009 Examinator: Björn Lundgren
Sammanfattning
Björkman, Mikael & Magnusson, Jan (2009) Dyslexi. (Dyslexia).
Skolutveckling och ledarskap, 90hp. Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Dyslexi – är ett examensarbete och en C-uppsats på 15 högskolepoäng på
lärarhögskolan i Malmö. Intresset för dyslexi startade hos författarna under deras utbildning till lärare då de kom i kontakt med just specialpedagogik. Syftet med arbetet har varit att undersöka om elever med dyslexi utvecklar andra metoder för inlärning. Som metod har författarna använt sig av kvalitativa
forskningsintervjuer och en undersökande enkät. Resultatet kan ses som en paradox till frågeställningen då vi fått reda på att de utvecklar andra metoder, men att vi dock inte vet hur det går till.
Nyckelord: dyslexi, gymnasiet, självförtroende, specialpedagogik, yrkesutbildning
Förord
Vi vill med de här orden visa vår uppskattning och rikta ett stort tack till alla som på ett eller annat sätt bidragit till att detta arbete har kunnat genomföras. Ett speciellt tack vill vi dock rikta till de elever som ställt upp på intervjuerna och till de lärare som tog sig tid att svara på vår enkät. Vidare vill vi rikta ett stort tack till vår kollega Håkan Janstad, som bidragit med både tips, idéer och kunskap. Vi vill också tack Ingrid Sandén för sitt tydliga och pedagogiska handledande.
INNEHÅLL
SID 1 INLEDNING……… 9 1.2 Bakgrund………. 10 2 SYFTE………. 11 2.1 Frågeställning………. 11 3 LITTERATURGENOMGÅNG……… 12 3.1 Dyslexi………... 123.2 Dyslexi, vad är det?... 13
3.3 Hur yttrar sig dyslexi... 14
3.4 Dyslexi och framtiden……… 16
3.5 Dyslexi och självförtroende………... 16
3.6 Dyslexi och lärarna……… 18
4 METOD……….. 19
4.1 Val av metod……….. 19
4.2 Urval……….. 20
4.3 Genomförandet……….. 22
4.4 Bearbetning……… 23
4.5 Etik och tillförlitlighet………... 23
4.6 Metoddiskussion……… 24 5 RESULTAT……… 26 5.1 Sammanställning enkät……….. 26 5.2 Sammanställning enkätfrågor………. 29 5.3 Sammanställning intervjuer……… 32 6 ANALYS………. 37 7 DISKUSSION………. 40 7.1 Resultatdiskussion………. 40 7.2 Framtida forskning……… 43 8 SLUTORD………. 44 REFERENSER………. 45 Bilaga 1………. 47 Bilaga 2………. 49 Bilaga 3………. 50
1 INLEDNING
Dyslexi förekommer på alla intelligensnivåer, inom alla samhällsklasser och kulturer, men är mest iögonfallande hos högt begåvade personer, då det väcker förvåning att dessa har svårt att behärska en så elementär förmåga som att kunna läsa och skriva (Stadler, 1994). Dyslexi är för många ett komplicerat och obegripligt ord, som fört tanken vidare till någon form av sjukdom. Att det idag finns några som fortfarande anser att dyslexi är en sjukdom är svårt att förstå, när det i själva verket är det som vi i folkmun brukade kalla ordblindhet.
Antalet personer som har dyslexi är lite svårt att beräkna eftersom det är svårt att veta var man ska dra gränsen men ca 6 % av befolkningen har tydlig dyslexi och ytterligare ca 4 % visar vissa små tecken på dyslexi( Dyslexi info, 2007). Att det finns människor som lider av inte kunna läsa och skriva är beklagligt. Dagens samhälle präglas av att man ska hinna med, att uppfatta och tolka information från flera håll. Hur är det möjligt att behovet av stöd i den svenska skolan ökar? Kan det vara på grund av det ökande informationsflödet eller finns det andra orsaker? Det finns säkert många olika förklaringar som kan reda ut de olika begreppen om varför dyslexin ökar och varför behovet av stödet ökar i skolan, men vi kommer inte att försöka reda ut dessa begrepp. I det här arbetet kommer du att få läsa om hur några elever på gymnasieskolans yrkesförberedande program har gjort för att lära sig på andra sätt.
I en nypublicerad avhandling som vi läst (Ingesson, 2007), står det att elever med dyslexi är bra på logiskt tänkande. När man inte lär sig via texten och orden lär man sig mer intuitivt. Man löser problemen mer kreativt, intuitivt och visuellt, är hennes tolkning (Ingesson, 2007). Det är dessa ord som vi kommer att fördjupa oss i.
1.2 Bakgrund
Vi är två blivande lärare som läser sista terminen på Malmö högskola. I våran yrkesroll undervisar vi gymnasieelever på fordonsprogrammet respektive byggprogrammet. Mikael Björkman är fordonslärare och undervisar i personbilsteknik och Jan Magnusson undervisar i Måleriteknik på byggprogrammet.
Varför vi valt att forska i ämnet Dyslexi faller sig naturligt då vi i vår undervisning har elever med detta handikapp. Tidigare i vår utbildning vid Malmö högskola fick vi möjligheten att bekanta oss med specialpedagogik. Då valde vi att skriva om läs- och skrivsvårigheter.
Vi har märkt att elever med dyslexi lär sig på andra sätt. Att de eleverna har utvecklat en annorlunda metod för sin inlärning. Ambitionen med den här fördjupningen är att ta reda på hur de eleverna går till väga.
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå. Det finns olika vägar att gå. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen(Skolverket, Lpf 94).
2 SYFTE
Syftet med vår studie är att ta reda på om elever med dyslexi har utvecklat andra strategier för inlärning. Vi vill även undersöka om självförtroendet är en avgörande faktor för inlärning, och om deras undervisande lärare har den kunskap som eleverna kräver.
2.1 Frågeställning
Denna frågeställning har vi som utgångspunkt i vårt examensarbete. • Hur utvecklar elever med dyslexi andra strategier för inlärning?
Följande underfrågor har vi med för att ytterligare förtydliga vår frågeställning.
• Får elever med dyslexi det stöd och hjälp de behöver för att nå kursmålen?
• Är självförtroendet en avgörande del i inlärningsprocessen?
• Har lärarna den kunskap om handikappet dyslexi, som krävs i arbetet med elever som har dyslexi?
3 LITTERATURGENOMGÅNG
Här kommer vi att försöka ge läsarna en bild av vad dyslexi är och hur den yttrar sig. Vi människor är alla olika och därmed finns det även lika många olika former av läs och skrivsvårigheter. Det är svårt att generalisera en sådan bredd, men i litteraturdelen ska vi ge en bild av dyslexin och de fakta som finns runt omkring fenomenet.
3.1 Dyslexi
Själva ordet dyslexi är i sig en förklaring. Ordet Dys betyder på grekiska svår och Lexia betyder ord, uttryck eller tal (Svenska National Encyklopedin, 2007). Den svenska nationalencyklopedin översätter dyslexi till specifika läs och skrivsvårigheter. ”Dyslexi är en ihållande störning av kodningen av skriftspråket, förorsakad av en svaghet i det fonologiska systemet” (Höien och Lundberg, 1999). Detta är en något förenklad definition av dyslexi som Höien och Lundberg presenterade 1991. Fonologi avser språkets ljudmässiga form.
Hur utbredd dyslexin är, är svårt att avgöra, bl.a. beroende på svårigheten att skilja mellan dyslexi och mer allmänna, socialt betingade läs- och skrivsvårigheter. En vanlig uppskattning av svårare läs och skrivsvårigheter bland skolbarn ligger mellan 5-10% (Stadler, 1994). Omkring 5-10 % av befolkningen beräknas ha dyslexi, beroende på om man talar om allvarliga eller mildare former av funktionsnedsättningen (Kere, 2008) De flesta undersökningar visar också att dyslexi är betydligt vanligare bland pojkar. I den moderna forskningen finns det en mycket större förståelse bakom dyslexi och dess problem. Det har inte alltid varit så. Redan 1877 lanserade den tyske läkaren A Kussmaul uttrycket ordblindhet, och än idag kan man höra det ordet. Orton (1937) reagerade starkt mot just begreppet
ordblindhet, för att det för tankarna till en person som har nedsatt syn, vilket inte alls är fallet. Orton hade uppmärksammat att de personer han hade undersökt hade en tendens att förvränga orden som lästes. Orton föreslog att man skulle använda sig av ordet strephosymbolia. Det ordet slog inte igenom, så idag används ordet dyslexi.
3.2 Dyslexi, vad är det?
Dyslexi är lässvårigheter där det finns en klar avvikelse (diskrepans) mellan läskunnighet och intelligensnivå (Höien och Lundberg, 1999)
Orsaken till dyslexi anses numera av de flesta forskare, både inom psykologin och medicin, vara en biologiskt grundad svaghet i någon eller några av de hjärnfunktioner som är verksamma vid skriftspråkliga aktiviteter som läsning och skrivning (Stadler, Ester. 1994). Studier från senare tid tyder på att de strukturella skillnader och utvecklingsproblem som återfinns i hjärnan hos dyslektiker kan leda till försvagade språkfärdigheter, framför allt på det fonologiska området (Rygvold, 2001). De primära symtomen vid dyslexi är problem med ordavkodning och rättskrivning. Vi antar att den bakomliggande orsaken till de primära symtomen är en svaghet i det fonologiska systemet (Höien och Lundberg. 1999). De sekundära problemen kan vara läsförståelse, matematik, självbild, socioemotionell anpassning och ögonrörelser.
Man har funnit att människans båda hjärnhalvor i regel inte är anatomiskt symmetriska. Hos de allra flesta är ett område i tinningloben 30-35 % större i vänstra hjärnhalvan än motsvarande område i högra halvan (Stadler, 1994). Det är välkänt bland många forskare att de hjärnhalvorna är olika stora. Man har till och med döpt området till Planum temporale. Skador i detta område leder ofta till språkliga defekter. Det finns ett forskningsresultat från Boston, USA, där man har hittat den kanske mest
avgörande orsaken till att hävda att dyslexi är en biologisk åkomma. Undersökningen av åtta avlidna mäns hjärnor visar att de avvikande fakta som dessa män har är lika varandra. Deras hjärnhalvor var lika stora. Dessa undersökningspersoner hade alla dyslexi.
Forskningen kring dyslexi har gjort många framsteg de senaste åren, bland annat finns det ett svenskt-finskt forskarteam som hävdar att det finns en speciell gen som är ansvarig för dyslexi. Detta var 2003 och den ansvarige forskaren heter Juha Kere. Idag har Kere och hans team hittat ytterligare fyra gener. Inom fem år tror Juha Kere att alla dyslexigener har hittats. Troligtvis är det mellan 15 och 20 stycken ( Skolvarlden.se, 2008).
”Som en allmän kommentar till frågan om dyslexins ärftlighet kan man i detta sammanhang påpeka att man inte ärver dyslexi. ”Strängt taget ärver man bara gener, gener som kan bidra till eller öka sårbarheten för dyslexi” (Myrberg, 2007). Även Höien och Lundberg menar att man inte kan ärva dyslexin som den är. ”Läsning är en kulturellt betingad aktivitet som inte kan påverkas direkt av generna” (Höien och Lundberg, 1999).
3.3 Hur yttrar sig dyslexi
Begreppet dyslexi innehåller ett brett spektra av skillnader i förmågan att läsa och skriva. Det kan yttra sig i både som läs- eller skriv- problem. Problemen kan te sig på många olika sätt när det gäller lässvårigheter och skrivsvårigheter. Just för att läs- och skrivsvårigheterna varierar från person till person, är det svårt att ge en klar och entydig beskrivning av vilka uttrycksformer de kan ta sig (Rygvold, 2001). En kan till exempel vara otillräcklig identifikation av ord, det vill säga svårigheter att koppla samman ljud-bokstäver, få ihop bokstäver till ord, läsa bokstäverna i rätt ordning och problem med att läsa hela ord. Sämre läsförståelse är också vanligt bland dyslektiker. En del dyslektiker har en långsammare
läshastighet än vad en genomsnittlig läsare har. Stora svårigheter med att läsa enskilda ord som tagits ur sitt sammanhang. Svårigheter med att läsa obekanta ord. Dyslektikerna gissar utifrån de första bokstäverna och/eller hittar på nya ord. Dessa är bara några problem en dyslektiker kan dras med. Givetvis som vi nämnt tidigare är problemen grundade på individnivå, det vill säga att varje människa som har dyslexi har sina egna specifika problem (Rygvold, 2001).
Orsaker till typiska skrivfel hos elever med dyslexi motsvarar i stort sett de fel man finner när det gäller lässvårigheter – bristande bokstavskunskap, bristfällig inlärning av sambanden mellan ljud och ord, fonologiska bearbetningssvårigheter som rör analys av orden i olika ljud, att få ljuden rätt i ordningsföljd och dåligt med skriverfarenhet (Rygvold, 2001)
Skrivsvårigheter som en dyslektiker får dras med är också de med stor variation. De kan bland annat visa sig på följande sätt. En del skriver som det låter, till exempel ordet ”genom” skulle kunna bli ”jenom”. En del utelämnar bokstäverna och stavelser så ”helene” blir helt enkelt ”hlne”. Många lider dessutom av att de inte klarar av skriftliga uttryck eller att skapa text på egen hand. Blandning mellan skrivstil och textade bokstäver samt osäker handstil.
Det finns andra kännetecken som man anser kan ha en viktig innebörd. Vissa menar att svårigheter att skilja mellan höger och vänster och sammanblandning mellan öst och väst kan vara symtom som är typiska för en dyslektiker. Att ha svårt med klockan och tiden, svårt med datum eller svårigheter att räkna upp årets månader är även de typiska problem. Vissa har svårt att uppfatta rim, att minnas och att återge satser. Sedan finns det även en del som lider av problem med siffror. Det kan då handla om något som heter dyskalkyli. Dyskalkyli är ett relativt nyupptäckt fenomen, men inte desto mindre problematiskt för den som drabbas. Det är mycket likt dyslexi, men där handlar det mera om siffror och samband.
3.4 Dyslexi och framtiden
I en nypublicerad avhandling, av S Gunnel Ingesson från Lunds Universitet, kan man läsa några uppseendeväckande resultat. Hon menar att barn med dyslexi utvecklar andra förmågor för inlärning. I testgruppen fann man att barn med dyslexi hamnade efter när det gäller den verbala intelligensen på grund av att barn utan dyslexi får ett försprång eftersom de har större erfarenhet av att läsa och skriva.
”En motsvarande och t o m större signifikant förbättring i performance IQ, eller icke-verbal intelligens, uppmättes, och en försiktig tolkning var att, som en följd av kompensatoriska processer utvecklar barn med dyslexi mera visuella, kreativa och intuitiva metoder att lära sig och att lösa problem, och på så vis förbättras deras icke-verbala intelligens” (Ingesson, 2007).
I en färsk studie från Karolinska institutet framgår det att en medicin, som kan dämpa dyslexi, är nära. Någon bot mot dyslexi är det inte att prata om.
Däremot tror Kere att det kommer att finnas medicin mot dyslexi om kanske 15 eller 20 år. En medicin som kan parera bristerna i dyslexigenerna
(Skolvarlden.se, 2008).
3.5 Dyslexi och självförtroende
Orsaksfaktorer till dyslexi kan delas upp i primära och sekundära symtom. Det dåliga självförtroendet som man ofta kan observera hos dyslektiska elever, kan också betraktas som ett sekundärt symtom (Höien och Lundberg, 1999). Självförtroendet eller självbild som en del väljer att kalla det är mycket viktigt för att få en god inlärningsprocess. De flesta dyslektiker har en negativ självbild som följd av sina misslyckanden. De misstror sin egen förmåga och undervärderar sig som människor (Stadler,
1994). Det är inte svårt att förstå att barn vars svårigheter inte bemöts på rätt sätt får dåligt självförtroendet, tappar intresset för läsämnena i skolan, börjar skolka och så vidare. Härifrån är det inte långt till andra asociala beteenden, som snatteri och missbruk, vilket i värsta fall kan leda till att man kommer i klammeri med rättvisan (Kere, 2008). Den som har biologiska handikapp att övervinna, behöver i ännu högre grad än andra både stöd, vägledning, uppmuntran och övning. Ytterst sällan är de biologiska hindren så stora att de pedagogiska uppgifterna blir hopplösa (Höien och Lundberg, 1999).
Som en följd av det dåliga självförtroendet, är det inte många som har dyslexi, som läser vidare på högskolan. Däremot, söker många människor med läs och skrivsvårigheter till program med praktisk inriktning. Det ”akademiska” självförtroendet bedömdes som lågt, eftersom endast en mycket liten del av gruppen jämfört med befolkningen i övrigt hade valt att läsa vidare efter gymnasieskolan (Kere, 2008)
-Det var en jobbig tid med många nätter av gråt, då mamma fick trösta. Det är nog mitt allra mest negativa minne – de där kvällarna när man suttit och inte fattat och inte fått in i huvudet det man håller på med. Jag har känt mig helt ensam och utelämnad och att ingen annan förstår mig (Kere, 2008). Så berättar Tove Lofterud i Keres bok, om hur det är att vara en dyslektiker innan diagnos. Eftersom flera studier tyder på att självbilden är avgörande för om en dyslektiker kommer att lyckas i skolan är det viktigt att man får hjälp så fort som möjligt. Tidiga insatser är fördelaktiga av flera skäl. Eleverna har inte hunnit fastna i verkningslösa läs och skrivstrategier. De är i sin mest formbara fas i det inledande skedet av läs och skrivinlärningen. Inte minst viktigt är att tidiga insatser förebygger en negativ självbild (Myrberg, 2007).
3.6 Dyslexi och lärarna
Läsinlärningen har under det senaste seklet skiftat. Från att på 1930- och 40- talet vara tydlig och med ordentliga dyslexiutredningar till att på 1960- och 70- helt raseras och ordet dyslexi blir tabu. Ett läskrig som hade hämtats från de engelskspråkiga delarna av världen var på väg att införas i Sverige. Läskriget betyder i princip att metoden förändrades inom läspedagogiken. Man plockade bort mönsterord som ”os” och ”rar” och ersatte dem med till exempel ”astronaut”. Här någonstans tappade pedagogiken fullständig kontakt med det fonologiska planet i läsinlärningen, som ju är vetenskapligt underbyggd genom studier som visade ett samband mellan fonologisk förmåga och läsningsframgång, men som lärarna inte kände till (Kere, 2008).
4 METOD
I denna del kommer vi att beskriva hur vi har gått tillväga med vår forskning om dyslexi. Innan vi började funderade vi på hur vi skulle göra för att samla in data. Att använda oss av kvalitativa intervjuer var den metod som vi ansåg vara lämpligast. Detta eftersom urvalet av intervjupersoner var få, och för att det fenomen som vill ville undersöka var begränsat till få personer. Som alternativ metod hade vi kunnat använda oss av kvantitativa intervjuer, men eftersom urvalet var begränsat till ett fåtal elever, förkastade vi den metoden.
”Kvalitet, syftar på arten, på beskaffenheten av något. Kvantitet syftar på hur mycket, hur stort, mängden av något” (Kvale, 1997). Så beskriver Kvale skillnaderna mellan en kvalitativ och kvantitativ undersökning.Det är även möjligt att vi kunnat bedriva fältstudier, men en fältstudie har begränsningar vad gäller tiden för det fenomen som vill ville undersöka. De metoder som eleverna utvecklat för att lära sig har inte kommit över en natt, där av problemet med en fältstudie. ”Den kvalitativa intervjun är en unikt känslig och kraftfull metod för att fånga erfarenheter och innebörder ur undersökningspersonernas vardagsvärld” (Kvale, 1997).
4.1 Val av metod
Vi har valt att använda oss utav en kvalitativ forskningsintervju där vi har strukturerat upp frågor med följdfrågor som vi ställer till intervjupersonerna (se bilaga 1). Syftet med en kvalitativ forskningsintervju är att förstå fenomenet som vi söker ur den intervjuades perspektiv. Den intervjuade bör få en bakgrund till intervjun genom en orientering före och efter intervjun (Kvale, 1997) Att ge de intervjuade en bakgrund till intervjun kommer att förstärka den trygghet vi eftersträvar i intervjuerna. Det är avgörande för resultatet huruvida de intervjuade känner sig trygga eller inte. De personer
som ingår i studien är oerfarna vid den speciella situationen som kan uppstå vid en intervju.
För att undersöka om det finns en samstämmighet mellan oss och de övriga lärarna, när det gäller det fenomen vi undersöker, har vi även delat ut en enkät till intervjupersonernas lärare (se bilaga 3). Enkäterna liknar i mycket de personliga intervjuerna med den stora principiella skillnaden att karakteristiskt för alla enkäter är att den som svarar på frågorna själv noterar sina svar på ett eller annat sätt, och att någon intervjuare inte finns med i bilden (Trost, 2007).
Fördelen med en enkät är att vi får ett färdigt material att arbeta med. Vi når även en relativt stor grupp med människor med ganska enkla medel. Att intervjua alla tilltänkta lärare blir för omfattande, tidsmässigt.
Genom enkäten kan man samtidigt nå många personer och de svar man får in är redan från början skriftliga och där med lättare att bearbeta (Ejvegård, 2003).
Nackdelarna med en enkät kan vara flera, men främst det faktum att ett visst bortfall från respondenterna måste finnas med i beräkningen. Bortfall är att enkäten inte kommer tillbaka överhuvudtaget. Det finns även det interna bortfallet där en eller flera av frågorna i enkäten inte besvaras.
4.2 Urval
Urvalet av elever har vi gjort med hänsyn till det fenomen vi valt att undersöka. I kvantitativa undersökningar används ibland, men ganska sällan, ändamålsenliga urval. Urval i kvalitativa undersökningar är däremot oftast av detta slag (Hartman, 2004). Vi är inte intresserade av att finna några samband mellan en mängd olika människor, utan att hitta individer som kan ge oss en bestämd kunskap. ”Detta urval måste vara genomtänkt, och hur man gör det beror på vad man är ute efter för kunskap och vad man
skolans specialpedagog, för att undersöka om det fanns något underlag för vår undersökning. Svaret visste vi redan, till viss del eftersom vi i vår undervisning stött på dessa elever. Antalet elever som vi kunde använda oss av var sex pojkar. Givetvis fanns det ytterligare ett antal elever som skulle kunna användas i undersökningen, men av olika faktorer valde vi att inte ta med dessa. En del av eleverna var inte riktigt så framgångsrika i yrkesämnet, eller så var kontakten med dessa elever sporadisk eller obefintlig, vilket troligen skulle göra intervjuerna mindre innehållsrika. Det finns några begräsningar i vårt urval. Dels vill vi ha elever som är diagnostiserade som dyslektiker. Det är också så att de elever som vi vill intervjua, bör klara sig bra i de praktiska ämnena. Urvalet begränsas ytterligare med tanke på etnicitet, miljö och genus. De elever som är kvalificerade för undersökningen är alla pojkar i åldern 18 till 20 år. Detta är på grund av att de program som eleverna valts ut ifrån har väldigt få elever som motsvarar dem andra specifika kategorierna. Det finns helt enkelt inga flickor eller elever med utländsk bakgrund som motsvarar den grupp som vi vänder oss till på dessa utbildningar.
Urvalet av lärare som kommer att få svara på en enkätundersökning faller sig naturligt då dessa lärare undervisar de elever som innefattas av våran forskning. Antalet lärare uppgår till femton. Ett problem som kan uppstå vid en enkät undersökning med få respondenter är att undersökningen riskerar att bli skev. Med detta menas att en del respondenter kan göra några felaktiga val i undersökningen så att den inte ger den kunskap man söker.
4.3 Genomförandet
Själva intervjuerna tog plats i en för intervjupersonerna avslappnad miljö som de känner sig trygga i och där de kunde tillåtas att tala fritt om känslor och upplevelser. Intervjuaren måste bygga upp en atmosfär där den intervjuade känner sig trygg nog för att tala fritt om sina upplevelser och känslor. Detta innebär att försöka finna balansen mellan det kognitiva kunskapssökandet och den mänskliga interaktionens etiska aspekter (Kvale, 1997). Intervjuerna gick till på följande sätt. Mikael intervjuade tre av sina elever och Jan intervjuade sina tre elever. Detta valde vi för att eleverna skulle känna sig trygga och avslappnade under intervjuerna och på så vis ge oss den kunskapen som vi letade efter. Intervjuplatsen var ett grupprum som ligger i anslutning till skolans bibliotek. Detta elevgrupprum känner intervjupersonerna till sedan tidigare vilket gör att den inte känns främmande. Elevgrupprummet är ljust och hemtrevligt och inger en avslappnad atmosfär. Intervjuerna spelades in med en handbandspelare som placerats mitt på bordet mellan intervjuaren och intervjupersonen. Intervjuerna har sedan översatts till text och redovisas i resultatkapitlet. Vi är också ute efter att höra vad andra lärare har att säga om det fenomen vi undersöker, därför kontaktade vi intervjupersonernas övriga lärare och bad dem svara på några frågor sammanställda i en enkät.
Enkäten delades ut till respektive lärare med en medföljande text som förklarade syftet med enkäten, vilka vi är och vad vi håller på med (se bilaga 2).
Innan enkäten delades ut hade vi redan tagit en muntlig kontakt med varje lärare. Detta kunde genomföras tack vare det nära samarbete som finns på den skola som vi arbetar på.
4.4 Bearbetning
Efter att intervjuerna av de sex intervjupersonerna var klara så hjälptes vi åt att transkribera dessa. Att göra en utskrift innebär att översätta från ett talspråk, med sin egen uppsättning regler, till ett skriftspråk med en annan uppsättning regler (Kvale, 1997). När vi översatte intervjuerna kunde det uppstå olika former av otydligheter till exempel som att intervjupersonerna talade för fort, eller mumlade. I det läget var det fördelaktigt att vara två som jobbade med utskriften då vi kunde diskutera vad som hade sagts. Genom att ge samtalet en litterär stil blir det lättare att förmedla meningen i intervjupersonens berättelse till läsaren (Kvale, 1997). Vi har inte tagit hänsyn till intervjupersonernas tonlägen, pauser och ansiktstuttryck eftersom det endast är relevant i psykologiska undersökningar. Det är intervjupersonens berättelse som är relevant i vår undersökning.
4.5 Etik och tillförlitlighet
Konfidentiella uppgifter skall behandlas varsamt. Inledningsvis i undersökningen, vid de första kontakterna med personerna som vi ansåg skulle utgöra vår databas, försäkrades det, att de kommer att vara helt anonyma och att alla uppgifter som vi samlar in kommer att hanteras varsamt. Konfidentialitet i forskning betyder att privata data som identifierar undersökningspersonerna inte kommer att redovisas (Kvale, 1997). Vi försäkrade intervjupersonerna att vi inte kommer att ändra på något som sägs, och att återgivningen till text kommer att vara så exakt som möjligt. Detta har vi säkerställt genom att vi hjälpts åt med transkriberingen. (Två par öron hör bättre en ett). Intervjupersonerna har också fått läsa igenom det vi har skrivit. De har godkänt det som vi valt att publicera. Banden kommer också att raderas efter det att arbetet är färdigt.
Enkäten till lärarna kommer att vara anonym för att skydda deras identitet. När det gäller författarnas objektivitet till arbetet, är det vår största förhoppning att vi så lite som möjligt lagt våra egna värderingar i texten. Positivt är att vi är två som skriver, eftersom vi då kan kontrollera varandra, och att vi samtidigt har någon att bolla idéer med.
4.6 Metoddiskussion
För att bekräfta det fenomen som vi upplevt i klassrummen, och även få svar på vår frågeställning intervjuade vi ett antal elever. Vi delade även ut en enkät till de lärare som var knutna till de elever som vi valt ut. Samtliga elever som kvalificerade sig som undersökningsobjekt tackade ja till att delta i undersökningen. Eleverna blev då sex till antalet. Antalet lärare som enkäten delades ut till blev med hänsyn till antalet elever, femton.
Urvalet kan tyckas knapphändigt med tanke på uppsatsens dignitet, men som tur är finns det inte så många elever med diagnosen dyslexi att tillgå på de program som vi valt att undersöka. Vi hade kunnat involvera de övriga elever som uppvisar någon form av svårighet i skolarbetet, men då hade vi blivit tvungna att göra en diagnos på dessa elever. Det hade inte funnits tid eller utrymme för en så omfattande undersökning, varvid vi la ner den tanken. Antalet lärare blir som nämnts ovan direkt kopplat till de elever vi valt, eftersom vi ville undersöka en specifik grupp elever, fick det även bli den specifika gruppens lärare som svarade på den enkät vi delade ut.
Intervjuerna genomfördes med hjälp av en intervjuguide som grund och den kompletterades med vissa följdfrågor. Nu i efterhand kan vi tycka att vi borde ha ställt mer följdfrågor i våra intervjuer för att på så vis fått ett bredare underlag till vår undersökning.
Materialet i denna undersökning består således av sex stycken inspelade intervjuer som vi transkriberade till text och de enkäter som vi delade ut till de tillfrågade lärarna. Det material som vi fått fram har sedan analyserats och tolkats utifrån en hermeneutisk forskningsteori. Det innebär att vi i analysen av texterna försökt få fram den intervjuades livsvärld. Hur de intervjuade själva upplever sitt fenomen.
Under arbetets gång har vi stött på en del frågor om våra egna värderingar och tankar kring ämnet. Vi har genom hela arbetat försökt vara så teorineutrala som vi bara kan. Under själva skrivprocessen har vi strävat efter att återge informanternas egna utsagor så sanningsenliga som möjligt. Vi anser att arbetet har den trovärdighet som krävs för att uppnå de mål vi syftar till med vår undersökning.
5 RESULTAT
I detta kapitel kommer vi att presentera resultatet av våra intervjuer och enkäter. Vi redovisar här enkätens frågor nummer 1-8 i tabellform. Den sortens tabell kallas ofta för en fyrfältstabell eftersom den helt enkelt består av fyra fält ( Trost, 2007) Frågorna 9-13 sammanfattas med text under varje fråga. I texten till frågorna redovisas enkätsvaren från respondenterna. Intervjuerna sammanställer vi med text under varje fråga. Vi kommer sedan att tolka resultatet i analys kapitlet.
5.1 Sammanställning enkäten
Här presenteras resultatet från lärarenkätens frågor 1-8. Resultatet presenteras i tabellform och i enheten procent. Alla lärarna har svarat på samtliga frågor. Bortfallet i denna första del var noll.
1. Känner du till er lokala handlingsplan om elever med dyslexi?
Ja Nej
9 6
Nio av lärarna som deltog i studien känner till den lokala handlingsplanen som finns på skolan. Sex av de tillfrågade lärarna känner inte till skolans handlingsplan för elever med dyslexi.
2. Vilket av följande påstående stämmer bäst in på din lärarsituation?
Jag har elever med dyslexi?
11 Jag vet inte om
jag har elever med dyslexi?
4
Jag har inga elever med dyslexi?
0
Enligt ovanstående fråga är två tredjedelar av dem tillfrågade lärarna medvetna om att de har elever med dyslexi i sin undervisning. Fyra av de tillfrågade är inte medvetna om det finns elever med dyslexi i sina klasser.
3. Tycker du att du har tillräckliga kunskaper för att undervisa elever med dyslexi?
Ja Nej
6 9
Nio av de deltagande lärarna anser att de inte har tillräckliga kunskaper för att undervisa elever med dyslexi.
4. Har du tillräckliga resurser för att uppnå målen tillsammans med eleverna med dyslexi?
Ja Nej
Två tredjedelar av respondenterna uppger att de inte har tillräckliga resurser för att uppnå målen tillsammans med eleverna.
5. Ger skolan tillräckligt med stöd till elever med dyslexi?
Ja Nej
5 10
På följande fråga svarade tio av lärarna att skolan inte ger tillräckligt stöd till elever med dyslexi.
6. Får du som lärare det stöd och utbildning som krävs för att undervisa elever med dyslexi?
Ja Nej
5 10
Tio av de tillfrågade respondenterna anser att de inte får det stöd och utbildning som krävs för att undervisa elever med dyslexi.
7. Vet du vart du kan vända dig om du misstänker dyslexi hos en elev?
Ja Nej
4 11
På denna fråga svarade elva av de tillfrågade lärarna att de inte känner till vart de kan vända sig om man misstänker att en elev har dyslexi.
8. Känner du till vilka stödåtgärder som finns för elever med dyslexi på skolan?
Ja Nej
11 4
Här svarade elva av dem tillfrågade lärarna att dem känner till vilka stödåtgärder som finns för elever med dyslexi.
5.2 Sammanställning enkätfrågor
Här presenteras resultatet från lärarenkätens frågor 9-13. I enkätfrågorna förekommer ett visst bortfall på frågorna och detta redovisas i texten som följer efter varje fråga.
Har du upplevt att elever med dyslexi utvecklar andra metoder, än att läsa och skriva, för inlärning?
• Ja, lyssna.
• Ja, de tar till sig muntlig information bättre. • Lyssna, talböcker.
• Duktiga på att lyssna och komma ihåg.
• Ja, dem lyssnar intensivt och har ett suveränt kom ihåg.
• De uppskattar mer än andra när man har noggranna genomgångar. • Ja, det har jag.
På denna fråga svarade sju av de femton lärarna. Fem lärare svarade att elever med dyslexi är duktiga på att lyssna. En lärare skriver att dem uppskattar mer än andra när man har noggranna genomgångar och en annan lärare skriver att han upplevt att de utvecklar andra metoder för att lära sig.
Vilka metoder har du märkt att dessa elever använder sig av?
• Ljudfiler, Daisyböcker, MP3, Mindmapping. • Ja, duktiga på att lyssna och komma ihåg.
• Jag vet inte om de använder inläsningsapparater men vet att de använder Daisyskivor.
• Att lyssna och se på film och bilder.
På denna fråga svarade fyra av de femton lärarna. Två av lärarna nämner att eleverna använder sig av Daisy-skivor. En lärare nämner att eleverna är duktiga på att lyssna och komma ihåg och en lärare nämner att eleverna tittar på film och bilder.
På vilket sätt arbetar du med att dessa elever ska stimuleras till att läsa mera?
• Genom läsprojektet, författarbesök och högläsning i grupp.
• Genom en allmän uppmuntran, diskussioner kring värdet med läsning. • Anpassad litteratur som blir överkomligt ”svår”, lättare böcker helt enkelt. • Lättlästa böcker, jag berättar – läser högt för dem.
• Ha sin egen takt, ha kontakt med skolans ”läs- och skrivsvårighetslärare”. • Deltager i läsprojektet, för övrigt gör jag inget extra för dessa.
• Högläsning, jag läser och eleverna följer med i texten, talböcker är viktigt i sammanhanget.
På denna fråga svarade sju av de femton lärarna. Två av lärarna nämner läsprojektet som en stimulans för eleverna. Läsprojektet är något som pågått på vår skola under flera år och innebär att eleverna läser i tjugo minuter vid fyra tillfällen i veckan och de får välja valfri litteratur. Tre lärare nämner högläsning som ett arbetssätt. Lättlästa böcker, eller anpassad litteratur nämns av två av lärarna som ett sätt att stimulera eleverna till läsning.
Självförtroendet är en viktig del hos elever med dyslexi, hur upplever du det?
• Efterhand som eleverna blir säkrare växer självförtroendet. • Många har dåligt självförtroende.
• Alltid svårt med diagnos för att man är annorlunda.
• Dem som talar om det har förmodligen ett hyfsat läge, nog värre med dem som inte vill ta upp problemet.
• De har ofta dåligt självförtroende. Speciellt de som inte är medvetna om sitt funktionshinder och tagit det till sig.
• De är duktiga på att maskera sitt handikapp, kan vara verbala, charmiga m.m.
• Det är viktigt att de lära sig leva med sitt ”handikapp”, att de inte gömmer sig bakom det men också att de inte tror att de är dumma och ointelligenta. • En del tror att de är ”dumma” därför att de har läs och skrivsvårigheter. I
de flesta fall är dessa elever lika smarta som sina kompisar.
På denna fråga svarade åtta av de femton lärarna. Två av lärarna säger att eleverna har dåligt självförtroende. En nämner att allt efter som eleven blir säkrare så växer självförtroendet. En av lärarna menar att elever med dyslexi är bra på att maskera sitt handikapp. Två av lärarna tycker att det är viktigt att elever med dyslexi inte tror att de är ”dumma” eller ointelligenta bara för att de har läs och skrivsvårigheter.
På vilket sätt arbetar du med självförtroendet, hos dessa elever?
• Genom att ge lagom svåra uppgifter som de med viss insats kan klara – och bli stolta.
• Uppmuntran.
• Stöd, hjälp, ”peppning”.
• Prata om dyslexi på ett naturligt sätt. Att det är vanligt och att det inte behöver betyda något negativt.
• Stödjer och uppmuntrar dem. Försöker hjälpa dem ytterligare framåt, ofta en mognadsfråga.
• Jag peppar alla elever, både de med dyslexi och dem utan. • Att berömma och lyfta fram det som de är bra på.
På denna fråga svarade åtta av de femton lärarna. Sex av lärarna svarar att uppmuntran och beröm är viktigt för att lyfta självförtroendet hos eleverna. En av lärarna säger att det är viktigt att prata om dyslexi på ett naturligt sätt och att dyslexi inte behöver vara något negativt. En av lärarna säger att genom att ge eleven uppgifter som han/hon kan klara av med viss insatts kan göra att de blir stolta och känner sig duktiga.
5.3 Sammanställning intervjuer
Här presenteras svaren från intervjuerna med de sex eleverna. Intervjuerna spelades in på band och har sedan transkriberats. Svaren på intervjufrågorna sammanställs i text under varje fråga.
När fick du reda på att du hade läs- och skrivsvårigheter?
Två av de intervjuade fick reda på att de hade läs och skrivsvårigheter när de gick i årskurs fem, Två svarar att det var i trean fyran någon gång. En svarar i årskurs två och en fick reda på det i årskurs ett på gymnasiet.
Hur fick du veta att du har läs- och skrivsvårigheter?
Var det föräldrar, skola?
Tre av de intervjuade svara att det var deras lärare, en svarar att det var hans morfar, en hans mamma och för en var det specialpedagogen på skolan.
Hur upplevde du din skolgång innan du fick reda på att du hade läs- och skrivsvårigheter?
Fem av de intervjuade svara att det var jobbigt för man hängde inte med de andra i klassen och fick därmed aldrig ex, läsa klart. En av de intervjuade tror inte att det var så farligt på grund av att han fick reda på det så tidigt.
Hur upplever du din skolgång efter det att du fick reda på att du har läs- och skrivsvårigheter?
Fyra av de intervjuade tycker att det blev bättre. En tycker att det blev bättre först när han började på gymnasiet. En tycker att det blev lite svårare för att lärarna förstod inte riktigt att han hade dyslexi samt att ”det fanns typ ingen hjälp för dyslektiker”.
Hur yttrar sig dina läs- och skrivsvårigheter?
Fyra av de intervjuade tycker att det är jobbigt med läsningen och att det är svårt att få det man läser att fastna. Två av de intervjuade tycker att skrivandet är jobbigt och att de har texten i huvudet men har svårt att få ner det på papper.
Tror du att alla lärare vet om att du har läs- och skrivsvårigheter?
Tre av de intervjuade svarar att alla deras lärare vet om det och tre svarar att de flesta vet om det.
Tar lärarna hänsyn till dina läs- och skrivsvårigheter i sin undervisning?
Fyra av de intervjuade svarar att lärarna tar hänsyn till deras läs- och skrivsvårigheter. En svarar ibland och en svarar kanske.
På vilket sätt?
Här svarar en att han slipper läsa högt inför klassen.
Genom vilken undervisningsmetod upplever du att du lär dig mest?
Fem av de intervjuade svarar att de lär sig mest genom att jobba praktiskt En svarar att genom att repetera många gånger så fastnar det lättare.
Har du någon egen metod som gör att du lär dig lättare?
Två av de intervjuade svarar att de inte har någon egen metod, två svarar att genom att lyssna och göra likadant som läraren så lär de sig samt att två av de intervjuade svarar att de genom att anstränga sig mycket och repetera flera gånger så lär de sig.
Kan du förklara på vilket sätt du lär dig saker på lektionerna?
Fyra av de intervjuade svarar att de lär sig genom att lyssna på lektionerna, en svarar att genom att anstränga sig jätte mycket så lär han sig och en svarar att han inte lär sig något på teori lektioner utan enbart när han jobbar praktiskt i skolan eller hemma.
Hur kompenserar du för dina läs- och skrivsvårigheter?
På denna fråga svarar en att det är bara att läsa om och repetera, en svarar att han låter någon läsa för honom och han får koncentrera sig extra när han lyssnar. En svarar att alla vet om att han har läs- och skrivsvårigheter så han får hjälp och tre av de intervjuade svarar att de lyssnar.
Har du en dialog med de lärare som du har i undervisning angående dina läs- och skrivsvårigheter?
Tre av de intervjuade svarar att de inte har en dialog med sina lärare men att de har talat om det för läraren på första lektionen. En svarar nej och två svarar att de har en dialog med sin lärare.
Varför inte? - Känns det bättre att prata med lärarna?
De intervjuade som svarade att de inte har en dialog med sin lärare så tycker två att det ska räcka att säga det en gång. En tycker att det inte hjälper och en säger att han inte har jobbat på det sättet.
Av de två som svarade att de har en dialog med sin lärare svarade en att han tycker det känns bättre att prata med läraren.
Får du det stöd och hjälp du behöver för att nå kursmålen?
På denna fråga svarar samtliga intervjupersoner att de får det stöd de behöver för att nå kursmålen.
På vilket sätt?
Fyra av de intervjuade svarar att de får kursmaterial inspelat på band som de kan lyssna in sig på. En svarar att han får göra proven muntligt och en svarar att han får extra hjälp.
Märker du någon skillnad i undervisningen hos de olika lärarna?
Fem av de intervjuade svarar att det är skillnad i undervisningen hos de olika lärarna. En har inte svarat på denna fråga.
Vad är det för skillnad?
På denna fråga svarar de intervjuade att vissa lärare verkar stressade och allt ska gå så fort medan andra lärare tar det lugnt och är tydliga i det de gör.
Vet dina klasskamrater om att du har läs- och skrivsvårigheter?
Två av de intervjuade svarar ja. Tre svarar att några vet om det och en svarar att han tror de vet om det men han har inte sagt något.
Är det positivt eller negativt?
Fyra av de intervjuade tycker och upplever att det är positivt. En tycker att det kvittar och en bryr sig inte så mycket.
Hur ofta läser du?
Tre av de intervjuade svarar att de läser varje dag. En svarar att han läser en gång i veckan, en svarar att han läser en bok om året och en svarar att han inte läser så ofta.
Vad läser du för något?
På denna fråga svarar de intervjuade att de läser fantasyböcker, bil tidningar, läxor, kriminalare, romaner och sanna historier.
Lyssnar du på talböcker?
På denna fråga svarar fem av de intervjuade att de inte lyssnar på talböcker och en svarar att han gör det ibland.
Tycker du att det tillför dig något?
På denna fråga svarar fyra att det inte tillför något. En svarar att det är klart det gör och en tycker att inspelade läromedel fungerar bra.
Finns det böcker som du tycker om som talböcker?
6. ANALYS
Här försöker vi jämföra svaren vi fick, dels från intervjuerna och dels från enkäten. Vi tycker att vi kan se en tydlig skillnad på de intervjuades situation. Både i avseende när det gäller elevernas självkänsla, men också hur de uppfattar sin skolgång som framgångsrik eller inte. Vi som lärare anser att de elever som deltagit i studien har lyckats med goda resultat i den praktiska delen av undervisningen och även i vissa delar av den teoretiska delen.
Ingesson nämner i sin avhandling från 2007 att hon kan se tre olika typer av individer. Hon har valt att kalla dem för de ”obekymrade”, de ”uppgivna” och ”kämparna”. I vår undersökning ser vi tydligt i svaren att vi har två av de obekymrade, alltså elever med ett starkt intresse, en särskild talang eller att de kommer från en familj utan ”skolambitioner”. En del av eleverna svarade till exempel att de inte har någon egen metod att lära sig, vilket vi tolkar som om de inte vet, eller är omedvetna om sin situation i lärandet. Med det menas att de just är obekymrade om sin skolgång, och kanske tar det hela med en klackspark. En tydlig likgiltighet inför sitt handikapp återkommer på flera ställen under intervjuerna från dessa elever. På frågan om hur eleverna kompenserar för sina läs och skrivsvårigheter svarar en att ”alla vet om att jag har läs- och skrivsvårigheter så jag får hjälp”, vilket i sig tyder på en obekymrad attityd till sitt handikapp.
Vidare kan vi se att vi även har två elever som kategoriseras som de uppgivna och två som är kämpar. De uppgivna eleverna kännetecknas av dåliga kamratrelationer, lite stöd från föräldrar och en allmänt låg självkänsla. Dessa elever, trots de resultat de presterar framgår det att de anser sig misslyckade. Att de får den hjälp de behöver men ändå inte lyckas. När vi frågar de uppgivna om de har utvecklat några metoder för att
aldrig funderat på hur de bäst lär sig. Dessa elever är oerhört bittra mot skolan och mot lärare. Antagligen har de haft diagnosen dyslexi ett tag, men inte fått någon hjälp på grund av olika faktorer. Dessa elever nämner själva att tiden efter diagnosen blev jobbig eftersom ingen visste hur man skulle arbeta med dyslektiker eller så fanns det ingen hjälp att få.
Den sista gruppen är ”kämparna”. De är de elever som sliter och arbetar med sitt handikapp, snarar än mot det. Ett tydligt karaktärsdrag bland kämparna är envishet, något som framgått i internationella studier. Övrigt bör nämnas att dessa elever har lyckats isolera dyslexin från sitt eget jag, och därmed skapat en bättre självkänsla, ett bättre självförtroende. En annan viktig faktor är att de ofta har en talang för sport, konst eller musik. Givetvis är goda kamratrelationer, en stödjande vuxen och ett aktivt stöd från skola ett avgörande recept för framgång för dessa människor.
Vi tycker att vi kan se att kämparna är mycket ambitiösa i sitt skolarbete. Deras svar på frågorna i intervjun är ofta återkommande till att de får slita med uppgifterna, eller att de på andra sätt arbetar aktivt med läsning och skrivning. Att de ofta repeterar flera gånger verkar vara den metod som de uppgivit att de använder flitigast. På frågan om de har en dialog om sitt handikapp med andra lärare är det bara två som anger att de har en dialog. Detta tyder på att dessa verkligen vill klara sina studier. Här ser vi tydligt det som Ingesson skriver i sin avhandling att dessa elever har en högre grad av självkänsla och då även klarar av att diskutera med sina lärare hur man ska jobba med dyslexin för att nå målen.
För att undersöka om självförtroendet hos dessa elever spelade någon roll för inlärningen frågade vi dem om de andra eleverna i klassen kände till deras dyslexi. Här ser vi återigen en tydlig skillnad på svaren, som kan delas in i tre grupper. Kämparna nämner att de tycker att det är positivt att klassen känner till dyslexin, de obekymrade är som vi nämnt tidigare likgiltiga till om dem andra känner till dyslexin eller inte. De uppgivna
nämner visserligen att de tycker att det är positivt att de övriga i klassen känner till deras dyslexi, men det tolkar vi som att dessa elever på så vis får någon form av bekräftelse, snarare än att det skulle vara något positivt för deras inlärningsprocess.
Elva av de tillfrågade lärarna uppger att de har elever med dyslexi i sin undervisning. De övriga lärarna anger att de inte vet om de har elever med dyslexi på sina lektioner. Nio av lärarna anser att de inte har de kunskaper som behövs för att undervisa elever med dyslexi. För övrigt anser tio av lärarna att de inte har tillräckliga resurser för att undervisa elever med dyslexi. Samtliga elever som är tillfrågade anser att skolan och deras lärare har de medel som krävs för att de ska uppnå kursmålen. Här finns en tydlig skillnad mellan lärare och elever och deras syn på hur undervisningen för elever med dyslexi hanteras på skolan.
Lärarna anser att de elever som har dyslexi i regel har dåligt självförtroende. Vissa lärare har sett elever som anser att de är dummare än normala elever på grund av sin dyslexi. En lärare skriver att de elever som vågar kliva fram och prata om sitt handikapp har förmodligen ett hyfsat läge, och därmed en större chans att prestera goda resultat i skolan. Det är viktigt, som en lärare skriver, att eleverna tar till sig sitt funktionshinder och börjar arbeta med dyslexin.
Några lärare anser att med tiden som elevernas tro på dem själva och deras förmåga till läsning och skrivning ökar, ökar också deras förmåga att göra bra resultat.
På frågan om hur lärarna arbetar med elevernas självförtroende svarar sex av dem att uppmuntran och beröm är viktiga framgångsingredienser. Någon anser att man kan styra svårighetsnivå på arbetsuppgifterna så att eleverna med viss insatts kan klara av dem och på så vis känna sig stolta. En annan lärare nämner att man måste prata om dyslexin på ett naturligt sätt.
7. DISKUSSION
Det övergripande syftet med denna undersökning var att ta reda på om elever med dyslexi utvecklar andra strategier för inlärning
Huvudfrågan i våra frågeställningar var.
• Hur utvecklar elever med dyslexi andra strategier för inlärning? Vi hade även tre stycken underfrågor för att förtydliga vår huvudfråga.
• Får elever med dyslexi det stöd och hjälp de behöver för att nå kursmålen?
• Är självförtroendet en avgörande del i inlärningsprocessen?
• Har lärarna den kunskap om handikappet dyslexi, som krävs i arbetet med elever som har dyslexi?
7.1 Resultatdiskussion
Det övergripande syftet med denna undersökning var att undersöka om det fenomen som vi upplevt i klassrummet kunde stämma. Att elever med dyslexi i många fall var framgångsrika i de praktiska momenten, trots att den praktiska undervisningen baserades på mycket läsning och egna studier i form av läxor och hemuppgifter. Orsaken bakom den form av undervisning kan enklast förklaras med den enorma mängd information som eleverna i dag måste tillgodose sig och att tiden är knapp. Att bli en framgångsrik hantverkare idag kräver mycket av eleverna, framför allt ska man känna till de olika äldre metoderna som finns för sitt yrke, samtidigt
kontinuerligt. Undersökningen syftade också till att ta reda på om övriga lärare hade upplevt samma fenomen, och om skolan var rustad på rätt sätt för dessa elever.
Det resultat vi nu kommer att presentera och diskutera kring är inte på något sätt banbrytande. Vi anser att vi inte fått svaret på den huvudfråga som vi valde att forska kring. Hur elever med dyslexi utvecklar andra strategier för inlärning är inget vi kan svara på. Däremot har vi fått svar på att de utvecklar andra metoder för inlärning. Vår studie visar tydligt att eleverna får kompensera för sitt handikapp, och att de gjort det under en längre tid. Att lyssna, och att repetera är metoder på hur dessa elever löser sin inlärning. Dessa elever är på yrkesprogram, och att de då nämner att få öva praktiskt som en metod är ingen överraskning, då vår pedagogik mycket går ut på att öva. Grunden i den undervisning som bedrivs i karaktärsämnena är att få pröva, ”Learing by doing”. Även de lärare som är tillfrågade i studien har upplevt att dessa elever löser inlärningen på andra sätt när läsning och skrivning inte är normalfungerande. En förklaring till det fenomen vi sett kan man läsa om i Ingesson (2007) ”Att växa upp med dyslexi”. Hon skriver att eftersom de individer som levt med dyslexi automatiskt halkat efter i läs och skrivfärdighet, sker en överkompensation på den icke-verbala intelligensen. Det betyder att dessa människor då utvecklar en bättre förmåga att tolka och lagra intryck. Att de löser problem mer kreativt, intuitivt och visuellt än icke-dyslektiker.
På frågan ”är självförtroendet en avgörande del i inlärningsprocessen” så finner man svaret i vår litteraturgenomgång. I kap 3.5 i litteraturgenomgången skriver vi om hur viktigt självförtroendet är för att lyckas med en god inlärning. Eftersom vi redan, genom litteraturgenomgången, löst frågan om självförtroende, var resultatet som vi fick i enkäten inte någon överraskning. Vi visste redan att självförtroendet är viktigt för att lyckas i skolan, och det gäller, för att sticka ut hakan lite,
även för icke-dyslektiker. Dessutom styrker lärarna som svarade på enkäten att de anser att självförtroendet är en viktig del av inlärningsprocessen. Två av lärarna svarar i enkäten att det är viktigt att elever med dyslexi inte tror att de är dumma eller ointelligenta bara för att de har läs och skrivsvårigheter. De flesta dyslektiker har en negativ självbild som följd av sina misslyckanden (Stadler, 1994) En rad andra faktorer utöver den rena kunskapen om dyslexi är en förutsättning för att skapa en god lärmiljö. Vi vill här speciellt understryka betydelsen av att eleverna får sina grundläggande behov av trygghet och kärlek, och att undervisningen läggs upp så att de får uppleva att de lyckas: ”nothing succeeds like success” (Höien, Lundberg 1999).
När vi återkommer till de övriga frågeställningarna om elever med dyslexi får det stöd och hjälp de behöver för att nå kursmålen samt har lärarna den kunskap om handikappet dyslexi som eleverna kräver, får vi tvetydiga svar. Å ena sidan svarar eleverna att de uppfattar och anser att de får det stöd och hjälp de behöver för att uppnå målen, och de anser att lärarna har den kunskap som krävs. Å andra sidan anser lärarna att de saknar både kunskap och resurser för att hjälpa dessa elever.
Vi tror att den parameter eleverna använder sig av när de anser att de får det stöd de behöver, är deras betyg. Att de får ett godkänt betyg är den enda faktor som de här eleverna kan mäta sin lärare med. Att dessa elever har kunskap om att analysera och reflektera över deras lärares kvaliteter är inget vi tror de har.
Vi uppfattar att de lärare som svarat på enkäten inte heller är så bra på att analysera sin egen förmåga att undervisa dessa elever. Den gemena andan genom svaren i enkäten tyder på att lärarna tror att de behöver vara specialpedagog för att kunna undervisa dyslektiker. Givetvis finns det undantag, eftersom en del av lärarna som vi delade ut enkäten till är specialpedagoger, och möter elever med dyslexi dagligen. När vi tittar på dem inlämnade svaren så har vi fått svar på kryssalternativen av samtliga
15 utdelade enkäter. Däremot har vi i snitt bara fått in 8 svar på de frågor där man måste skriva med egna ord. Det beror nog på att en del lärare inte hade tid med dessa frågor, eller att dem inte kunde svara på grund av dåliga kunskaper, eller att de själva anser att de har dåliga kunskaper om dyslexi. Vi tolkar att lärarna är osäkra inför elever med dyslexi, att de också har ett dåligt självförtroende, dels till sin egen förmåga att undervisa men också en bristande tro på skolans system. Anledningen till att lärarna inte tror på skolan, anser vi beror på okunskap. Dessa lärare vet inte hur specialundervisningen går till på den undersökta skolan. Det visar bland annat att endast nio av de tillfrågade lärarna känner till skolans handlingsplan för elever med dyslexi. Dessutom anser nio lärare att de har otillräckliga kunskaper för att undervisa elever med dyslexi. Med dessa fakta kring läs och skrivsvårigheter på de program vi undersökt drar vi slutsatsen att det krävs information och utbildning till de lärare som arbetar på våra program. En viktig förutsättning för att skapa goda lärmiljöer är att skolans lärare har tillräckliga kunskaper om läs och skrivsvårigheter
( Höien, Lundberg 1999)
7.2 Framtida Forskning
Om man skulle vilja forska vidare på det spår vi lagt ut, vore det intressant att undersöka hur hela skolan och då främst lärarnas uppfattning om sig själva och deras syn på undervisning med elever som har dyslexi. Då kan man i ett vidare skede se om det finns behov av utbildning av lärarna. En möjlighet som finns är att man då kan utforma ett arbetslagsseminarium där lärarna kan diskutera och reflektera kring deras egen undervisning och om den är anpassad till dyslexi. Detta förslag lämnar vi över till dem som tycker att det vore intressant att forska vidare om ämnet dyslexi.
8. SLUTORD
Vi som blivande yrkeslärare, kommer alltid i vår yrkesutövning, att möta elever som på ett eller annat sätt har läs och skrivsvårigheter. Också i det dagliga livet kommer vi i kontakt med människor som har läs och skrivsvårigheter. Det är mycket viktigt att vi som lärare har en viss grundkunskap i ämnet läs och skrivsvårigheter. Vi anser att detta arbete har bidragit till att ge oss mycket värdefull kunskap om handikappet dyslexi. Vi hoppas även att denna uppsats kan vara en guide till andra lärare, och hjälpa till med förståelsen för elever med dyslexi, och kanske även bidra med några tips och idéer om hur man kan undervisa elever med dyslexi, i det stora klassrummet. Slutligen vill vi konstatera att den skola som vi arbetar på tar väl hand om elever med dyslexi. Det beror främst på några väldigt engagerade speciallärare och specialpedagoger.
Referenser
Tryckt Litteratur
Asmervik, Sverre & Ogden, Terje & Rygvold, Anne-Lise ( Red) ( 1995), Barn med behov av särskilt stöd. Lund: Studentlitteratur
Dyslexin i skolsamhället ( 1996) Lärarnas Riksförbund
Ejvegård, Rolf (2003) Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur
Hartman, Jan (2004) Vetenskapligt tänkande. Lund: Studentlitteratur
Höien, Torleiv. Lundberg, Ingvar. (1999) Dyslexi. Från teori till praktik.
Ingesson, S.Gunnel (2007) Growing up with dyslexia: Cognitive and Psychosocial Impact, and Salutgenic Factors. Department of Psychology, Lund Univeristy, Sweden
Jacobson, Christer, Ludberg, Ingvar (1995) Läsutveckling och dyslexi. Liber Stockholm: Natur och kultur.
Myrberg, Mats (2007) Dyslexi – en kunskapsöversikt. Vetenskapsrådets rapportserie
Kere, Juha. Finer, David. (2008) Dyslexi. Karolinska Institutets Forskare Skriver
Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur
Lundgren, Torbjörn & Ohlins, Karin (1995) Vad alla lärare och rektorer bör veta om läs- och skrivsvårigheter. Stockholm: FMLS bokhandel AB
Stadler, Ester (1994). Dyslexi – En introduktion. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (1998) Elever i behov av särskilt stöd
Trost , Jan (2007) Enkätboken. Studentlitteratur
Elektroniska källor
Svenska National Encyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=157928&i_word=dyslexi (hämtat 2007-08-15)
Dyslexi info http://www.dyslexi.info (hämtat 2007-08-15)
Skolvärlden
http://www.skolvarlden.se/Article.jsp?article=1629 (hämtat 2008-05-19).
Bilaga 1
Intervjufrågor till eleverna
Dessa intervjufrågor med tillhörande följdfrågor kommer att användas vid intervjuerna. Vi kommer att spela in intervjuerna med bandspelare för att sedan transkribera dessa.
1. När fick du reda på att du hade läs- och skrivsvårigheter?
Vilken årskurs?
2. Hur fick du veta att du har läs- och skrivsvårigheter?
Var det föräldrar, skola?
3. Hur upplevde du din skolgång innan du fick reda på att du hade läs- och skrivsvårigheter?
Hur kändes det?
4. Hur upplever du din skolgång efter det att du fick reda på att du har läs- och skrivsvårigheter?
Bättre/sämre, lättare eller svårare?
5. Hur yttrar sig dina läs- och skrivsvårigheter?
På vilket sätt?
6. Tror du att alla lärare vet om att du har läs- och skrivsvårigheter?
Vad beror detta på?
7. Tar lärarna hänsyn till dina läs- och skrivsvårigheter i deras undervisning?
På vilket sätt?
8. På vilket undervisnings sätt upplever du att du lär dig mest?
Är det skillnad på de olika kurserna?
9. Har du någon egen metod som gör att du lär dig lättare?
Kan du förklara det?
10. Kan du förklara på vilket sätt du lär dig saker på lektionerna?
11. Hur kompenserar du för dina läs- och skrivsvårigheter?
Kan du utveckla det?
12. Har du en dialog med de lärare som du har i undervisning angående dina läs- och skrivsvårigheter?
Varför inte? - Känns det bättre att prata med lärarna?
13. Får du det stöd och hjälp du behöver för att nå kursmålen?
På vilket sätt?
14. Märker du någon skillnad i undervisningen hos de olika lärarna?
Vad är det för skillnad?
15. Vet dina klasskamrater om att du har läs- och skrivsvårigheter?
Är det positivt eller negativt?
16. Hur ofta läser du?
Vad läser du för något?
17.Lyssnar du på talböcker?
Tycker du att det tillför dig något?
Bilaga 2
Information till medverkande i enkätundersökningen
Vi är två lärare här på skolan som studerar 60p pedagogik på Malmö högskola.
I vår utbildning ingår att göra ett examensarbete på 10p. Ämnet som vi forskar
om är dyslexi på yrkesprogrammen där vi själva undervisar.
Datainsamlingen för vårt arbete består av bland annat en enkätundersökning.
Enkäten delas ut till de kärnämnes lärare som har elever som går på de programmen som vi undervisar på. Ditt deltagande är frivilligt men det skull vara till stor hjälp för oss i vårt arbete. Enkätundersökningen är anonym och svaren kommer att användas som en helhet i arbetet vilket gör att ingen enskild person kan identifieras.
Tillsammans med detta brev medföljer enkätfrågorna. De består av 8 stycken ja och nej frågor och 5 stycken frågor som är mer utvecklande. Vi vore tacksamma om du kan besvara frågorna och returnera enkäten till Jan eller Mikael senast den 20/12-07.
Om du har några frågor är ni välkomna att kontakta oss.
Med vänliga hälsningar
Jan Magnusson Mikael Björkman Hemtele: 0470-145 85 Hemtele: 0470-917 27
Bilaga 3
Enkätfrågor till lärarna
Denna enkät kommer att skickas till de berörda elevernas lärare i kärnämnena.
Vi har valt att plocka bort ämnen som idrott och estetisk verksamhet för vi tror inte att de kommer att påverka resultatet. Fråga 1 till 8 är ja och nej frågor. Fråga 9 till och med 14 är mer utvecklande frågor.
1. Känner du till er lokala handlingsplan om elever med dyslexi?
Ja Nej
2. Vilket av följande påstående stämmer bäst in på din lärarsituation? Jag har elever med dyslexi?
Jag vet inte om jag har elever med dyslexi? Jag har inga elever med dyslexi?
3. Tycker du att du har tillräckliga kunskaper för att undervisa elever med dyslexi?
Ja Nej
4. Har du tillräckliga resurser för att uppnå målen tillsammans med eleverna med dyslexi?
Ja Nej
5. Ger skolan tillräckligt med stöd till elever med dyslexi?
6. Får du som lärare det stöd och utbildning som krävs för att undervisa elever med dyslexi?
Ja Nej
7. Vet du vart du kan vända dig om du misstänker dyslexi hos en elev?
Ja Nej
8. Känner du till vilka stödåtgärder som finns för elever med dyslexi på skolan?
Ja Nej
____________________________________________________________
9. Har du upplevt att elever med dyslexi utvecklar andra metoder, än att läsa och skriva, för inlärning?
____________________________________________________________ ____________________________________________________________ ____________________________________________________________ 10. Vilka metoder har du märkt att dessa elever använder sig av?
____________________________________________________________ ____________________________________________________________ ____________________________________________________________ 11. På vilket sätt arbetar du med att dessa elever ska stimuleras till att läsa
mera?
____________________________________________________________ ____________________________________________________________ ____________________________________________________________
