Kvinnors och mäns sömnkvalitet hemma och
på en kärlkirurgisk vårdavdelning – En enkätstudie
Sleep quality of women and men at home and
in a vascular surgery ward – A survey
Författare: Alicia Garcia Värild
Vårterminen 2017
Examensarbete avancerad nivå magister 15 hp Huvudområde: Omvårdnad
Fristående kurs på Institutionen för hälsovetenskaper, ÖrebroUniversitet Handledare: Berthollet Kaboru, universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Ulrica Nilsson, professor, Örebro Universitet
Sammanfattning
Bakgrund: Sömn har en livsviktig funktion i våra liv och bristande sömnkvalitet kan ha en
negativ effekt på vår psykiska och fysiska hälsa. Sömnproblem är vanligt förekommande och kvinnor drabbas i högre utsträckning än män. Kvinnor konsumerar också mer sömnläkemedel än män. Sömnsvårigheter på sjukhus har visat sig vara vanligt, men få studier har undersökt om det finns könsrelaterade skillnader i sömnkvalitet och användande av sömnläkemedel eller andra sömnbefrämjande metoder bland patienter på sjukhus. Syfte: Att kartlägga och jämföra kvinnors och mäns sömnkvalitet i hemmet och på en kärlkirurgisk vårdavdelning, samt att undersöka förekomst av könsrelaterade skillnader i användande av sömnläkemedel och andra sömnbefrämjande metoder. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design valdes för att svara på studiens syfte. Femtio inneliggande patienter, varav tjugo kvinnor och trettio män, svarade på en enkät innehållandes frågor om sömn, intag av sömnläkemedel och alternativa sömnbefrämjande metoder. SPSS, version 24, användes vid statistisk analys och det insamlade materialet analyserades med hjälp av Chi2-test, McNemar’s test, Mann Whitney U-test och Wilcoxon teckenrangstest. Resultat: Resultatet visade endast enstaka signifikanta skillnader gällande sömnkvalitet mellan kvinnor och män före och under vistelsen på vårdavdelningen. Männen konsumerade mindre sömnläkemedel än kvinnorna i hemmet men till skillnad från kvinnorna ökade männens intag av sömnläkemedel signifikant under vistelsen på vårdavdelningen (p = 0,002). Resultatet visade också att alternativa
sömnbefrämjande metoder inte användes i någon större utsträckning. Slutsats: Det fanns ingen genomgående könsrelaterad skillnad i sömnkvalitet mellan kvinnor och män med en kärlkirurgisk diagnos men studien påvisade att männens konsumtion av sömnläkemedel ökade avsevärt under vistelsen på vårdavdelningen.
Nyckelord: Alternativa sömnbefrämjande metoder, genus, sömn, sömnkvalitet,
Abstract
Background: Sleep has an essential function in our lives and lack of sleep can have a
negative effect on our psychological and physical health. Sleep disturbances are common and women are more affected then men. Women also consume more sleep medication. Sleep difficulties among inpatients has been showed to be common, but few studies have investigated if there are any gender differences in sleep quality and the use of sleep medication or alternative methods to promote sleep among hospitalized patients. Aim: To describe and compare sleep quality of women and men at home and in a vascular surgery ward and to investigate if there was any gender differences in the use of sleep medication or alternative methods to promote sleep. Method: A quantitative cross-sectional study with descriptive design was used to answer to the purpose of the study. Fifty inpatients, twenty women and thirty men, completed a questionnaire consisting of questions about sleep, use of sleep medication and other methods to promote sleep. SPSS, version 24, was used for
statistical analysis and data was analyzed by using the chi-square test, McNemar’s test, Mann Whitney U-test and Wilcoxon signed-ranks test. Results: The findings only showed a few significant differences in sleep quality between women and men before and during the hospital stay. Men consumed less sleep medication then women at home but the use of pharmacological sleep aid increased significantly among men during the hospital stay (p = 0,002) which was not the case among women. The result also showed that alternative methods to promote sleep was not very common. Conclusion: There was no profound sex-related difference in sleep quality among women and men diagnosed with vascular disease but the study demonstrated that the consumption of sleep medication increased conciderably among men during the stay at the ward.
Keywords: Alternative methods to promote sleep, gender, sleep, sleep difficulties, sleep
Innehåll
1. INLEDNING ... 1
2. BAKGRUND ... 1
2.1 Prevalens av sömnbesvär i Sverige ... 1
2.2 Grundläggande sömnfysiologi ... 1
2.3 Sömn och hälsa ... 2
2.3.1 Sömnens funktion ... 2
2.3.2 Definition av begreppet sömnkvalitet ... 3
2.3.3 Konsekvenser av bristande sömnkvalitet ... 3
2.4 Sömn, könsskillnader och genus ... 4
2.5 Sömn på sjukhus ... 5
2.6 Sömnbefrämjande åtgärder ... 6
2.6.1 Sjuksköterskans roll vid sömnsvårigheter ... 6
2.6.2 Medicinska åtgärder ... 6
2.6.3 Alternativa sömnbefrämjande metoder ... 7
2.7 Problemformulering ... 8
3. SYFTE ... 8
4. METOD ... 9
4.1 Studiedesign ... 9
4.2 Urval och beskrivning av avdelningen ... 9
4.3 Urvalsmetod ... 9
4.4 Enkätens konstruktion ... 9
4.5 Validering av enkät ... 11
4.6 Forskningsetiska överväganden ... 11
4.7 Datainsamling ... 12
4.8 Databearbetning och dataanalys ... 12
4.9 Bortfall ... 13
5. RESULTAT ... 13
5.1 Demografiska data ... 13
5.2 Sömn i hemmet ... 15
5.3 Sömn på en kärlkirurgisk vårdavdelning ... 16
5.4 Kvinnors och mäns sömnkvalitet hemma och på en kärlkirurgisk vårdavdelning 17 5.5 Sömnläkemedel och andra sömnbefrämjande metoder ... 21
6. DISKUSSION ... 23 6.1 Metoddiskussion ... 23 6.2 Resultatdiskussion ... 25 6.3 Slutsatser ... 27 6.4 Klinisk betydelse ... 28 6.5 Fortsatt forskning ... 28 7. REFERENSER ... 29 Bilaga 1: Enkäten Bilaga 2: Begreppsförklaringar.
1
1. INLEDNING
God sömnkvalitet är förknippad med en rad positiva följder för vår psykiska och fysiska hälsa (Harvey, Stinson, Whitaker, Moskovitz & Virk, 2008). Under sömn får hjärnan vila, bearbeta intryck och återhämta sig. Bristande sömnkvalitet kan däremot ha en negativ effekt på vår hälsa och kan i förlängningen leda till depression, ökad risk för fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdom (Grote & Hedner, 2012; Imeri & Opp, 2009; Mong & Cusmano, 2016). Enligt statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU, 2010) är sömnproblem vanligt i Sverige och kvinnor drabbas värre än män av sömnstörningar. Jämfört med män rapporterar kvinnor också sämre sömnkvalitet i alla skeenden av livet (Mong & Cusmano, 2016). Användande av sömnläkemedel är vanligt och kvinnor konsumerar betydligt mer sömnläke-medel än män (SBU, 2010). Det finns dock ett stort behov av alternativa sömnbefrämjande metoder, särskilt bland äldre personer, där underliggande faktorer kan komplicera
medicineringen med sömnläkemedel (Sun, Kang, Wang & Zeng, 2012).
Sömnbrist på sjukhus har visat sig vara vanligt förekommande (Manian & Manian, 2015; Tranmer, Minard, Lee & Rebelo, 2003; Yilmaz, Sayin & Gurler, 2012) men få studier har undersökt om det finns skillnader i hur kvinnor och män sover på sjukhus. Kärlkirurgi är en specialitet som omfattar många olika diagnoser och typer av behandlingar (Holst & Wahlgren, 2015) men oavsett diagnos så har patienter som återhämtar sig efter kirurgi eller sjukdom ett stort behov av återuppbyggande sömn (Tranmer et al., 2003).
2. BAKGRUND
2.1 Prevalens av sömnbesvär i Sverige
Enligt SBU:s forskningsrapport Behandling av sömnbesvär hos vuxna (2010) är sömnproblem vanligt i Sverige och cirka 24 % av den vuxna befolkningen anser sig ha sömnbesvär.
Problemen ökar med åldern och är vanligare hos kvinnor. Insomni, svårigheter att somna och upprätthålla sömn, är den vanligaste sömnstörningen som rapporteras i primärvården och kvinnor har 40 % högre risk att drabbas (Mong & Cusmano, 2016). Kvinnor konsumerar också betydligt mer sömnläkemedel än män (Mallampalli & Carter, 2010, SBU; 2010).
2.2 Grundläggande sömnfysiologi
Sömn definieras som ett naturligt tillstånd av tillfälligt förändrat medvetande och sänkt
2
går att väcka (Halvorsen Bastoe & Frantsen, 2016). Sömn återkommer i regelbundna intervaller och regleras av dygnsrytm och homeostas (jämnvikt) (Rasch & Born, 2013). Dygnsrytmen (cirkadianska rytmen) följer en 24-timmars cykel och regleras av en klocka som sitter i den suprachiasmatiska kärnan i hjärnans hypothalamusregionen (Knauert, Haspel & Pisani, 2015; Lee-Chiong, 2008). Klockans funktion är i huvudsak endogen och fortgår även om omgivningen är konstant men påverkas också av så kallade tidgivare i den omgivande miljön. Den viktigaste tidgivaren är dagsljuset (Knauert et al., 2015). Melatonin är ett kroppseget hormon som har en avgörande roll vid reglering av sömn och vakenhet (Opie & Lecour, 2015). Behovet av sömn regleras också av kroppens behov och strävan efter
homeostas vilket innebär att ju längre vi har varit vakna ju tröttare blir vi och desto större blir behovet av sömn (Kamdar, Needham & Collop, 2012).
Sömncykeln delas in i rapid eye movement (REM) och i non-rapid eye movement (NREM). NREM kan också delas in i sömnstadie 1-3. Sömnstadie 1 karaktäriseras av ytlig sömn och utgör endast en liten del av sömntiden. I sömnstadie 2 har sömnen fördjupats och detta stadie utgör ungefär 45 % av sömnen. I sömnstadie 3 inträder djupsömn eller slow wave sleep (SWS). Djupsömnen utgör ca 25 % av normal sömn och det har visat sig att kvinnor stannar kvar längre i djupsömn än män (Mong & Cusmano, 2016). Det är under REM-sömnen (25 % av sömnen) som vi drömmer (Grote & Hedner, 2012). Vanligtvis genomgår vi tre till fem NREM-REM cykler under en natt och hos vuxna människor är varje sömncykel mellan 90 och 120 minuter lång (Lee-Chiong, 2008; Mong & Cusmano, 2016).
Sömnbehovet varierar mellan individer och utifrån ålder. De flesta vuxna människor sover dock mellan 6 till 9 timmar per natt och en sömnlängd mindre än 5 till 6 timmar är vanligtvis förenad med känsla av dagtrötthet (Lee-Chiong, 2008). Sovtiden minskar under vår livstid och sömnbehovet definieras ofta utifrån hur utsövd man känner sig dagtid (Grote & Hedner, 2012).
2.3 Sömn och hälsa
2.3.1 Sömnens funktion
Sömn har en livsviktig funktion och även om sömnens funktioner och mekanismer är långt ifrån lösta så anses sömn ha stor betydelse för återhämtning. Sömn förbereder oss också för nästa period av vakenhet (Tranmer et al., 2003; Grote & Hedner, 2012; Xie et al., 2013; Mong
3
& Cusmano, 2015). När vi sover ökar utrymmet mellan hjärnans neuroner med 60 % vilket underlättar kroppens möjligheter att rensa bort slaggprodukter som ansamlats i centrala nervsystemet under vaken tid (Xie et al., 2013). Fettförbränning, blodsockernivåer och
proteinuppbyggnad regleras delvis av tillväxthormoner och det är framför allt i djupsömn som tillväxthormoner utsöndras (Lee-Chiong, 2008). Sömn och immunförsvar har en nära relation och brist på sömn har visat sig försämra immunförsvaret (Lee-Chiong, 2008; Imeri & Opp, 2009). Sömn har också betydelse för minnet och inlagring av långtidsminnet verkar framför allt ske under djupsömn (Rasch & Born, 2013).
2.3.2 Definition av begreppet sömnkvalitet
God sömn är förknippat med en rad positiva följder som bättre hälsa, minskad dagtrötthet, ökat välbefinnande och bättre fysiska funktioner (Harvey et al., 2008). Trots detta finns det ännu ingen helt fastställd definition på begreppet sömnkvalitet. Vanligtvis bedöms dock sömnkvalitet utifrån svårigheter att somna och upprätthålla sömn, tidigt uppvaknande och upplevelse av att inte känna sig utsövd vid uppvaknandet (Mong & Cusmano, 2016). Den subjektiva upplevelsen av sömnkvalitet eller brist på sömnkvalitet sammanstämmer dock inte alltid med det objektivt mätbara resultatet av en sömnregistrering (polysomnografi) vilket innebär att personer som beskriver att de sover dåligt ändå kan uppvisa normala värden vid en sömnregistrering och tvärtom (Harvey et al., 2008). Sömnkvalitet är inte heller direkt
relaterad till sömnkvantitet. Känslan av att vara utvilad och att känna sig alert under dagen har visat sig vara de viktigaste faktorerna för upplevelse av god sömnkvalitet (Grote & Hedner, 2012; Harvey et al., 2008).
2.3.3 Konsekvenser av bristande sömnkvalitet
Konsekvenserna av sömnbrist är många och påverkar vår psykiska och fysiska hälsa negativt. Sömnbrist påverkar humöret och ökar risken för irritation och koncentrationssvårigheter. Inlärningsförmågan försämras och reaktionsförmågan förlängs (Xie et al., 2013). Den anabola/katabola balansen påverkas negativt och produktionen av tillväxthormoner hämmas (Knauert et al., 2015). Smärta leder till försämrad sömnkvalitet och sömnbrist leder till ökad smärtkänslighet (Chouchou, Khoury, Chauny, Denis & Lavigne, 2013; Finan, Goodin & Smith, 2013; Lami et al., 2016). Smärta leder också ofta till perioder av splittrad sömn med minskad total sömntid som följd. Bland kirurgiskt behandlade patienter är smärta vanligt och efter kirurgi kan sömncykeln bli allvarligt störd (Chouchou et al., 2013). Precis som sömnbrist
4
och smärta har en ömsesidigt negativ effekt på varandra så ökar sömnbehovet vid infektion medan infektion i sin tur påverkar hur vi sover (Imeri & Opp, 2009; Manian & Manian, 2015). Mängden NREM-sömn ökar och REM-sömn minskar. Brist på sömn försämrar alltså immunförsvaret vid infektion (Imeri & Opp, 2009).
Sömnbrist på sjukhus kan leda till oro, ångest och akut förvirringstillstånd (Knauert et al., 2015) och i förlängningen kan bristande sömnkvalitet öka risken för depression, fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdom (Imeri & Opp, 2009).
2.4 Sömn, könsskillnader och genus
Även om mycket återstår att undersöka när det gäller sömn i allmänhet och skillnader mellan kvinnors och mäns sömn i synnerhet så har det visat sig att biologiska och psykosociala faktorer påverkar hur vi sover och hur vi upplever sömnkvalitet (Harvey et al., 2008). Det biologiska könet utgår ifrån skillnader mellan kvinnor och män när det gäller könsorgan, kromosomer och hormoner (Hammarström, 2005) och sömnen påverkas av faktorer som pubertet, graviditet och menopaus (Malliampalli & Carter, 2014; Mong & Cusmano, 2016). Exakt hur hormonella skillnader (framför allt östrogen och progesteron hos kvinnor och testosteron hos män) påverkar sömn och sömnkvalitet är dock långt ifrån klarlagt (Mong & Cusmano, 2016). Det finns också ett socialt kön – genus – som skapas i samspelet mellan människor, hur vi uppfostras, våra tankesätt och våra uppfattningar om manligt och kvinnligt (Öhman, 2009). Psykosociala faktorer har stor betydelse för hur vi sover. Stressutlösta situationer, till exempel förlust av anhörig, stress på arbetet eller ekonomiska bekymmer, är vanliga orsaker till primär insomni, det vill säga insomni utan relation till andra sjukdomar (Nordin, Knutsson, Sundbom & Stegmayr, 2005). Psykosociala faktorer påverkar kvinnor mer än män och prevalensen av depression är högre hos kvinnor. Insomni är vanligt
förekommande vid depression (Malliampalli & Carter, 2014). Både kvinnor och män kan ha svårigheter att somna men sömnlatens har generellt visat sig vara längre hos kvinnor än hos män. Även svårigheter att upprätthålla sömn och känsla av att inte vara utvilad vid
uppvaknande är vanligare hos kvinnor (Ohayon & Bader, 2010).
I en studie av Nordin et al. (2005) visade det sig att det fanns ett samband mellan psykisk ohälsa (depression, oro, ångest) och försämrad sömnkvalitet hos både kvinnor och män. Studien visade dock att kvinnors sömnkvalitet, i högre utsträckning än hos mäns, påverkades
5
av bristfälligt socialt stöd. Det har också visat sig att kvinnor som lider av sömnstörningar har en högre risk än män att drabbas av depression, metabolisk dysfunktion och hjärt-kärlsjukdom (Mong & Cusmano, 2015).
Obstruktiv sömnapné (OSA) är ett tillstånd av återkommande episoder av försämrad andning eller andningsuppehåll under sömn med syrebrist, stresspåslag och upprepade uppvaknanden som följd (Somers et al., 2008). Sjukdomen är förhållandevis vanlig och drabbar män i högre utsträckning än kvinnor (Malliampalli & Carter, 2014). Kvinnor med odiagnostiserad OSA har tre gånger högre risk att behandlas för depression (Malliampalli & Carter, 2014). Vid en polysomnografi (sömnregistrering) sover män mätbart sämre än kvinnor. Trots detta
rapporterar kvinnor att de sover dåligt i högre utsträckning än vad män gör (Malliampalli & Carter, 2014; Mong & Cusmano, 2015).
2.5 Sömn på sjukhus
Som tidigare beskrivits så är sömnproblem ett vanligt fenomen i befolkningen (SBU, 2010) och särskilt vanligt är det hos patienter med hjärt-kärlsjukdom och diabetes (Knauert et al., 2015). Patientgrupper med dessa sjukdomar förekommer ofta på intensivvårdsavdelningar (IVA) och patienter som rapporterar att de sover dåligt hemma sover oftare sämre på sjukhus än patienter utan tidigare existerande sömnproblem (Knauert et al., 2015). Oavsett om sömnen är bra eller dåligt i hemmet påverkas dock sömnkvaliteten i de allra flesta fall negativt under sjukhusvistelsen (Yilmas et al., 2012). Många faktorer bidrar till att det kan vara svårt att sova på sjukhus. Den okända miljön, ljud, ljus, smärta, ångest, obekväma sängar och olika
omvårdnadshandlingar bidrar till många uppvaknanden nattetid med störd sömn som följd (Knauert et al., 2015; Manian & Manian, 2015; Tranmer et al., 2003; Yilmas el al., 2010). En minskning av total sömntid, minskad djupsömn, minskad REM-sömn och frekventa
uppvaknanden under sömn ger ett ökat sömnbehov dagtid. Hos patienter som har behov av intensivvård blir dygnsrytmen oftast avsevärt störd (Knauert et al., 2015). Få studier har undersökt patienters sömn på vanliga vårdavdelningar men i en studie av Tranmer et al. (2003) där syftet var att undersöka sömneffektivitet och vilka faktorer som påverkar den effektiva sömnen hos kirurgiska respektive medicinska patienter, såg man att det fanns en signifikant skillnad i sömnkvalitet mellan dessa två patientgrupper. De kirurgiska patienterna rapporterade avsevärt högre grad av försämrad sömneffektivitet under de första nätterna på sjukhus. De fick också mer smärtstillande och mindre sedativa läkemedel än de medicinska
6
patienterna. De medicinska patienterna fick mer sedativa läkemedel under vårdtiden och rapporterade färre sömnstörningar. Trots detta upplevde de ändå en försämrad
sömneffektivitet initialt. Sömnkvaliteten förbättrades dock med tiden och de kirurgiska och medicinska patienternas upplevelse av sömn blev mer likvärdig. Äldre patienter skattade att de sov sämre än yngre patienter.
Ännu färre studier har undersökt om det finns skillnader i hur kvinnor och män sover på vanliga vårdavdelningar och om det finns skillnader i vad kvinnor och män upplever som störande faktorer. I en studie av Manian & Manian (2015) framkom att män upplevde vårdpersonalens interventioner som mer störande än vad kvinnor gjorde. Kvinnor i sin tur upplevde i högre utsträckning att oro var anledning till störd sömn. Även i denna studie förbättrades patienternas sömn ju fler nätter de sovit på sjukhus. En orsak till det föreslogs vara att patienterna vant sig vid miljön. Studien visade dock, till skillnad från Tranmer et al. (2003) att yngre patienter (<50 år) upplevde att se sov sämre jämfört med äldre (>50 år) personer.
2.6 Sömnbefrämjande åtgärder
2.6.1 Sjuksköterskans roll vid sömnsvårigheter
Omvårdnadens värdegrund finns beskriven i ICN:s (International Council of Nurses) etiska kod för sjuksköterskor och sjuksköterskans fyra grundläggande ansvarsområden är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Enligt ICN (Svensk
sjuksköterskeförening, 2014) ska omvårdnad också ges utifrån ett jämställt förhållningssätt. Då god sömnkvalitet kan anses vara av stor betydelse för samtliga av omvårdnadens
grundläggande ansvarsområden är det sjuksköterskans ansvar att stödja och främja patientens sömn. Omvårdnaden ska också ges oberoende av kön.
2.6.2 Medicinska åtgärder
Användande av sömnläkemedel är vanligt i Sverige, särskilt i den äldre befolkningen. Kvinnor konsumerar sömnläkemedel i högre utsträckning än vad män gör (Malliampalli & Carter, 2014; Ohayon & Bader, 2010; SBU, 2010) och kvinnor föreskrivs oftare
bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande läkemedel som Zopiklon (Imovane) och
Zolpidem (Stilnoct) (Johnell & Fastbom, 2011). Förmågan att metabolisera läkemedel skiljer sig mellan kvinnor och män. Till exempel metaboliserar kvinnor det vanligt förekommande
7
läkemedlet Stilnoct långsammare än män vilket resulterar i 50 % högre serumnivåer
(Mallipalli & Carter, 2014). Det är vanligare att personer med insomningsproblem använder sömnläkemedel än att personer med frekventa uppvaknanden nattetid gör det (Ohayon & Bader, 2010). Melatonin är ett kroppseget hormon som har en betydelsefull roll för reglering av sömn och vakenhet (Opie & Lecour, 2016). I USA säljs melatonin fritt i hälsokostbutiker medan det i Sverige är ett receptbelagt läkemedel (Circadin). Enskilda studier har visat att melatonin kan ha en positiv effekt på preoperativ oro och postoperativ smärta men det finns mycket begränsad evidens vad gäller melatoninets sömnreglerande effekt hos kirurgpatienter (Andersen, Werner, Rosenberg, & Gögenur, 2014).
Användande av sömnläkemedel ökar risken för förvirringstillstånd och fall och behovet av alternativa sömnbefrämjande metoder är stort, särskilt bland äldre personer där underliggande faktorer kan komplicera medicinering med sömnläkemedel (Sun et al., 2012). Trots detta är behandling med sömnläkemedel den absolut vanligaste behandlingen vid sömnstörningar på sjukhus (Gillis et al., 2014).
2.6.3 Alternativa sömnbefrämjande metoder
Det finns mycket begränsad evidens gällande behandling av insomni med naturläkemedel (homeopatiska läkemedel). De studier som finns är gjorda på små grupper och man har inte kunnat påvisa signifikanta skillnader gällande förbättring av insomni mellan
interventionsgrupper och placebogrupper (Cooper & Relton, 2010). Det finns inte heller tillräckligt vetenskapligt underlag gällande slutsatser om effekten av behandling med akupunktur, fysisk aktivitet, magnetfältsterapi, musik, tai-chi eller yoga vid sömnbesvär (SBU, 2010).
Vid stress kan andningen påverkas negativt och bli ytlig och ineffektiv vilket kan leda till försämrad syresättning i kroppen. Djupandning kan öka syrenivån i blodcirkulationen och därmed minska stressnivåerna och minskade stressnivåer kan i sin tur leda till förbättrad sömn (Wong, Chair, Leung & Chan, 2014). Det finns viss evidens gällande avslappningsövningars sömnbefrämjande effekt. I en studie av Wong et al. (2014) visade det sig att riktad
information i kombination med avslappnande andningsövningar hade en gynnsam effekt på oro, smärta och sömnkvalitet bland ortopedpatienter. Träning i muskelavslappning och
8
meditation har visat sig ha en signifikant positiv effekt på sömnkvalitet och kognitiv funktion hos äldre (Sun et al., 2013).
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en etablerad behandlingsform som har visat sig ha måttlig till god effekt vid behandling av insomni (Eidelman et al., 2016; Lami et al., 2016). Förutom faktorer som stress, smärta och depression kan felaktiga föreställningar kring sömn och sömnproblem leda till ytterligare sömnproblem och upplevelsen av att inte kunna kontrollera sin sömn kan skapa känslor av oro, ångest och hjälplöshet. Vid KBT görs en kartläggning av patientens sömnkvalitet men också över livet i stort. Utifrån denna kartläggning görs sedan en individuell plan för hur patienten ska kunna förändra invanda mönster och på så sätt få en bättre sömnkvalitet. En kombination av sömnläkemedel och KBT i början av en behandling följt av enbart KBT har visat sig ha god långtidseffekt vid insomni (Morin et al., 2009). KBT är en behandlingsform som har visat sig fungera bra för både män och kvinnor. Få studier har dock undersökt om kvinnor och män reagerar olika på behandling med KBT.
2.7 Problemformulering
Enligt svensk sjuksköterskeförenings publikation Omvårdnad och god vård (Svensk
sjuksköterskeförening, 2014) är människan inte reducerbar. Det innebär att hon inte kan delas upp i kropp, själ och ande utan hälsa är relaterat till hela människan. Då vi sover ungefär en tredjedel av våra liv medför det att sömn är en viktig del att ta hänsyn till när vi som
sjuksköterskor närmar oss en människa ur ett helhetsperspektiv. Angeläget är också att sjuksköterskan är medveten om hur det biologiska och sociala könet (genus) påverkar oss för att omvårdnad ska kunna ges på lika villkor (svensk sjuksköterskeförening, 2014). Trots att det finns evidens för att sömnsvårigheter leder till ökad smärtkänslighet, försämrat
immunförsvar och ökad risk för förvirringstillstånd har vikten av god sömnkvalitet låg prioritet inom hälso- och sjukvården. Av den anledningen är det viktigt att förmedla kunskap om sömnens funktion och konsekvenser av bristande sömn. Med ökad kunskap kan
sjuksköterskan främja god sömnkvalitet och därmed också verka för bättre hälsa.
3. SYFTE
Syftet med studien var att kartlägga och jämföra kvinnors och mäns sömnkvalitet i hemmet och på en kärlkirurgisk vårdavdelning, samt att undersöka om det fanns någon könsrelaterad skillnad i användande av sömnläkemedel eller andra sömnbefrämjande metoder.
9
4. METOD 4.1 Studiedesign
Studien är utformad som en kvantitativ tvärsnittsstudie med ett deskriptivt förhållningssätt. En enkät användes vid datainsamlingen (Polit & Beck, 2016).
4.2 Urval och beskrivning av avdelningen
Den kärlkirurgiska specialiteten omfattar sjukdomar och skador som engagerar kroppens samtliga blodkärl utanför hjärta och hjärna och som behandlas med kirurgiska eller
endovaskulära metoder (Holst & Wahlgren, 2015). Den grupp som undersöktes var patienter med någon form av kärlkirurgisk diagnos. På den kärlkirurgiska vårdavdelningen fanns 16 platser + några platser för dagkirurgi. Platserna fördelades på enkelsalar, tvåsalar och tresalar. Det gjordes ingen åtskillnad mellan kön utan kvinnor och män blandades på salarna.
Avdelningens verksamhet var både elektiv och akut och vårdtiden varierade utifrån åtgärd och eventuella komplikationer.
4.3 Urvalsmetod
Av tidsmässiga skäl användes ett bekvämlighetsurval (Polit & Beck, 2016). Kärlkirurgiska patienter som råkade vara inlagda på den kärlkirurgiska vårdavdelning de dagar möjlighet fanns för utlämnande av frågeformulär tillfrågades.
Inklusionskriterier: Kärlkirurgiska patienter som tillbringat minst två nätter på vårdavdelningen.
Exklusionskriterier: Patienter med redan diagnosticerad sömnsjukdom och/eller patienter med nedsatt kognitiv förmåga, exempelvis patienter med demensdiagnos.
4.4 Enkätens konstruktion
Utifrån studiens syfte skapades en enkät baserad på redan befintliga frågeformulär. Enkäten utgick från Karolinska Sleep Questionnaire (KSQ) (Kecklund & Åkerstedt, 1992), men då KSQ är ett bedömningsinstrument utformat för patienter i primärvården fanns ett behov av att anpassa frågorna till inneliggande patienter. Antalet frågor kortades också ner för att enkäten inte skulle bli för lång och därmed öka risken för bortfall (Polit & Beck, 2016). KSQ saknade frågor om sömnläkemedel varför två frågor hämtades från Scales for Outcomes in Parkinson’s disease – Sleep (SCOPA-Sleep) (Hagell, Westergren, Janelidze & Hansson, 2016). För att få
10
en bakgrund till hur patient i allmänhet upplevde sin hälsa hämtades en fråga från SF-36 (Sullivan & Karlsson, 1998) och för att få reda på hur patienten i allmänhet bedömde sin sömnkvalitet hämtades en fråga från The Pittsburgh Sleep Quality Index (PSQI) ( Buysse, Reynolds, Monk, Berman & Kupfer, 1988). Vid behov av upphovsrättsligt tillstånd har sådant inhämtats.
Enkäten inleddes med en patientinformation och därefter följde frågeformuläret som bestod av tre delar (Bilaga 1). Första delen; Frågeformulär 1: Bakgrundsdata, tog upp fakta om ålder, kön och civilstånd. I första frågeformuläret fick patienten också ange orsak till inläggning på sjukhus, vilken typ av ingrepp eller behandling patienten fick samt om inläggningen var akut eller planerad. Fråga 1-6 var egenhändigt konstruerade och utgick ifrån den kärlkirurgiska specialiteten. Fråga 7 hämtades från SF-36 (Sullivan & Karlsson, 1989). Frågeformulär 2: Sömn och dagtrötthet i hemmet, handlade om hur patienten sovit hemma under den senaste månaden avseende sömnkvalitet, sömnlatens, sömnduration, snarkning, andningsuppehåll, upprepade uppvaknanden, användande av sömnläkemedel och andra sömnbefrämjande metoder samt upplevelse av dagtrötthet. Fråga 1 hämtades från PSQI (Buysse et al., 1988) och fråga 2, 3, 4, 5 och 9 hämtades från KSQ (Kecklund & Åkerstedt, 1992). Fråga 9
ändrades något från sitt ursprung till att gälla sömnkvalitet under en månad istället för tre och i samband med det togs svarsalternativet sällan bort. För frågorna om kraftiga egna
snarkningar (9c) och andningsuppehåll under sömnen (9d) lades svarsalternativet vet ej till. Fråga 6 och 7 hämtades från SCOPA-sleep (Hagell et al., 2016) medan fråga 8 konstruerades egenhändigt då författaren hade svårigheter att hitta en redan befintlig enkät med frågor om alternativa sömnbefrämjande metoder.
Frågeformulär 3: Sömn och dagtrötthet på en kärlkirurgisk vårdavdelning, behandlade samma frågeställningar som frågeformulär 2. Svarsalternativen var dock justerade för att passa skattning av sömnkvaliet efter minst två nätters sömn på vårdavdelningen. Fråga 1 och 2 var egenhändigt konstruerade utifrån antal nätter patienten sovit på vårdavdelningen och utifrån vilken typ av rum patienten sovit i. Fråga 3, 4, 5 och 9 hämtades från KSQ (Kecklund & Åkerstedt, 1992). Fråga 9 anpassades så att svarsalternativen skulle kännas relevanta att svara på under vistelsen på vårdavdelningen och alternativet sällan och för det mesta togs bort. Även här lades svarsalternativet vet ej till vid frågorna om kraftiga egna snarkningar (9c) och
11
andningsuppehåll under sömnen (9d). Fråga 6 och 7 hämtades från SCOPA-sleep (Hagell et al., 2016) medan fråga 8 var egenhändigt konstruerad.
4.5 Validering av enkät
Ett så kallat Face validity test genomfördes för att testa enkätens validitet. Enligt Polit & Beck (2016) är Face validity den enklaste formen av test där ett antal personer får skatta hur väl de anser att ett verktyg för insamlande av data, i detta fall en enkät, verkar mäta det som
verktyget säger sig vilja mäta. Mått på Face validity erhölls genom att tio medarbetare på den kärlkirurgiska vårdavdelningen fick läsa enkäten och därefter anonymt svara på frågan; Hur bra tycker du att enkäten kan sägas mäta sömnkvalitet hemma och på en kärlkirurgisk
vårdavdelning. På en femgradig skala där svarsalternativen sträckte sig från mycket dåligt till mycket bra, svarade 2 personer ganska bra och 8 personer mycket bra.
4.6 Forskningsetiska överväganden
Innan frågeformuläret delades ut till patienterna inhämtades godkännande från handledare vid Institutionen för Hälsovetenskap, Örebro Universitet samt från patientområdeschef och omvårdnadschef på kärlkirurgiska kliniken, Karolinska sjukhuset i Solna. Personalen på den kärlkirurgiska vårdavdelningen informerades muntligt och fick även möjlighet att titta på den enkät som delades ut till patienterna.
Hänsyn togs till de forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2002) och i enlighet med informationskravet fick patienterna både muntlig och skriftlig information om syftet med studien, vad uppgifterna skulle användas till och vem som var ansvarig för insamlade uppgifter. I enlighet med samtyckeskravet informerades patienterna om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst utan att ange någon orsak kunde avbryta sitt deltagande. Skriftligt samtycke inhämtades också från samtliga studiedeltagare. Konfidentialitetskravet tillgodosågs på så sätt att patienterna fick skriftlig information om hur de besvarade
frågeformulären skulle samlas in och hanteras samt att deras uppgifter skulle komma att avidentifieras vid analys. Slutligen fick patienterna information om att personuppgifter i det insamlade materialet i enlighet med nyttjandekravet skulle förstöras efter att
12
4.7 Datainsamling
Frågeformuläret delades ut till tillgängliga patienter på en kärlkirurgisk avdelning under hösten 2016 och våren 2017. Författaren delade ut merparten av enkäterna själv men en sjuksköterskekollega hjälpte vid några tillfällen till med att lämna ut enkäter. Patienterna fick både muntlig och skriftlig information om studien och innan deltagande inhämtades skriftligt samtycke. Tanken var att patienterna skulle fylla i enkäten självständigt men 17 patienter var i behov av assistans vid ifyllande av frågeformuläret. Utlämning av enkäter fortgick till dess 50 ifyllda enkäter hade samlats in (Flödesschema 1).
Flödesschema 1 Information om deltagarna
4.8 Databearbetning och dataanalys
The Statistical Package for Social Sciences (SPSS) version 24 användes vid statistisk analys. Deskriptiva data presenterades i löpande text, i frekvenstabeller och i ett histogram. Frågorna; vilken tid går du normalt till sängs (släcker lampan), hur lång tid ligger du vaken innan du somnar, vilken tid stiger du normalt upp och hur mycket sömn behöver du per dygn klass- indelades i SPSS för bättre översikt. Insamlad data höll sig främst på nominal- och
ordinalskalenivå varför icke-parametriska tester användes i analysen (Polit & Beck, 2016). Vid analys av skillnader i sömnkvalitet hemma och på sjukhus inom gruppen kvinnor och inom gruppen män, samt mellan gruppen kvinnor och män användes Chi-2 test och Mann Whitney U-test. Vid jämförande analys av data före inläggning och under tiden på
Antal tillfrågade patienter n = 54 Antal inkluderade patienter n = 50 Antal exkluderade patienter n = 4 Kvinnor n = 20 Män n = 30 Kvinnor n = 2 Män n = 2
13
vårdavdelningen användes McNemars test och Wilcoxon teckenrang test. Signifikansnivån sattes till (p = < 0,05) (Polit & Beck, 2016).
4.9 Bortfall
Det externa svarsbortfallet (4 personer) togs inte med i analysen. Det interna svarsbortfallet redovisas i löpande text men endast bortfall över 10 % analyserades i metoddiskussionen.
5. RESULTAT
5.1 Demografiska data
Av 54 tillfrågade patienter tackade två patienter nej till deltagande. En lämnade aldrig in enkäten och en utgick på grund av tidigare diagnostiserad sömnapnésjukdom. Antal patienter som besvarade enkäten var n = 50 (Tabell 1).
Tabell 1 Könsfördelning bland patienterna
n %
Kvinna 20 40
Man 30 60
Medelåldern var 70 år och medianen 72 år. Den yngsta patienten var 36 år och den äldsta var 94 år. Populationen var snedfördelad (figur 1). Bland kvinnorna var 40 % (n = 8) gifta eller sammanboende medan 60 % (n = 12) var ensamboende. Bland männen var 70 % (n = 21) gifta/sammanboende medan 30 % (n =9) bodde själva.
14
Patienter inlagda för benartärsjukdom dominerade i aktuell studie följt av patienter med aortasjukdom, halsartärsjukdom, infektion och armartärsjukdom. I kategorin övrigt återfanns fyra patienter varav två utgjordes av patienter med bukartärsjukdom samt två patienter som hade drabbats av postoperativa komplikationer i form av pseudoaneurysm och läckage från operationssår (Tabell 2).
Tabell 2 Orsak till inläggning
n % Aortasjukdom 11 22 Armartärsjukdom 2 4 Benartärsjukdom 25 50 Halsartärsjukdom 4 8 Infektion 4 8 Övrigt 4 8
Öppen operation (by-pass operation, trombendartärektomi, carotisendartärektomi och öppen aortarekonstruktion) var vanligast, medan ballongvidgning i perifera kärl utgjordes av 10%. Övriga typer av åtgärder innefattade aortarevision, endovaskulär aortarekonstruktion, behandling med vacuum assisted closure, antibiotikabehandling, kompressionsbehandling, blodtryckssänkande behandling och trombolys (Tabell 3). Elektiva ingrepp utgjordes av 68 % medan 32 % var akuta.
Tabell 3 Typ av åtgärd
n %
Öppen operation 32 64 Ballongvidgning i kärl 5 10
Övrigt 13 26
På frågan hur patienterna i allmänhet skattade sin hälsa upplevde 55 % (n = 11) av kvinnorna sin hälsa som god eller mycket god medan 45 % (n = 9) skattade sin hälsa som någorlunda eller dålig. Bland männen skattade 70 % (n = 21) sin hälsa som god eller mycket god medan 30 % (n = 9) skattade sin hälsa som någorlunda eller dålig. Ingen skattade sin hälsa som utmärkt. Mann Whitney U-test kunde inte påvisa någon signifikant skillnad i hur kvinnor och män skattade sin hälsa.
15
5.2 Sömn i hemmet
Patienterna fick besvara en fråga om hur de under den senaste månaden skulle bedöma sin sömnkvalitet varpå 60 % (n = 12) av kvinnorna och 83.3 % (n = 25) av männen skattade sin sömnkvalitet till mycket god eller ganska god. Bland kvinnorna skattade 35 % (n = 7) sin sömnkvalitet till ganska dålig eller mycket dålig. Internt bortfall bland kvinnorna var 5 % (n = 1) Bland männen skattade 16.7 % (n = 5) sin sömn till ganska dålig men ingen av männen upplevde att de hade mycket dålig sömnkvalitet.
Både bland kvinnor (70 %, n = 14) och män (60 %, (n = 18) gick de flesta och lade sig mellan klockan 22.00 och 24.00. Av dem som gick och lade sig före klockan 22.00 var 15 % (n = 3) kvinnor och 16.7 % (n = 5) män medan 15 % (n = 3) av kvinnorna och 23.3% (n = 7) av männen släckte lampan efter klockan 24.00. Efter att lampan släckts somnade 60 % (n = 12) av kvinnorna och 83.3 % (n = 25) av männen inom 30 minuter. Efter 30-60 minuter somnade 15% (n = 3) av kvinnorna och 10% (n = 3) av männen medan 15 % (n = 3) av kvinnorna och 3.3 % (n = 1) av männen låg vakna i mer än 60 minuter innan de somnade. Totalt internt bortfall var 13.4 % (n = 3). Bland kvinnorna var det 30 % (n = 6) och bland männen 33,3% (n = 10) som steg upp före klockan 07.00 medan 55 % (n = 11) av kvinnorna och 56.7 % (n = 17) av männen gick upp mellan 07.00 och 09.00. Efter klockan 09.00 gick 15 % (n = 3) av kvinnorna och 10 % (n = 3) av männen upp. På frågan om hur patienterna skattade sitt behov av sömn per dygn visade det sig att 25 % (n = 5) av kvinnorna och 16,7 % (n = 5) av männen svarade att de behövde mindre än 7 timmars sömn. Bland kvinnorna var det 25 % (n = 5) och bland männen 30 % (n = 9) som behövde 7-8 timmars sömn medan 35 % (n = 7) av kvinnorna och 40 % (n = 12) av männen sade sig behöva 8-9 timmars sömn. Endast 10 % (n = 2) av kvinnorna och 6.7 % (n = 2) av männen skattade att de behövde sova mer än 9 timmar. Internt bortfall bland kvinnorna var 5 % (n = 1) och 6,6 % (n = 2) bland männen.
I genomsnitt sov kvinnorna 7,2 timmar/natt och medianen låg på 7 timmar/natt. Spridningen var 6 timmar (q-1) och 8 timmar/natt (q-3). Männen sov i genomsnitt 7,3 timmar/natt och spridningen var 6 timmar (q-1) och 8 timmar (q-3).
Mann Whitney U-test kunde inte påvisa någon signifikant skillnad i hur kvinnor och män allmänt bedömde sin sömnkvalitet, vilken tid de normalt gick till sängs, hur lång tid det tog innan de somnade, när de steg upp och hur många timmars sömn de behövde per dygn.
16
5.3 Sömn på en kärlkirurgisk vårdavdelning
I genomsnitt sov de kärlkirurgiska patienterna 4,8 nätter på vårdavdelningen. En patient hade sovit 24 nätter på vårdavdelningen vilket identifierades som ett extremvärde och togs därför bort för korrekt analys av medelvärdet. Minimum antal nätter var 2 och maximum var 14. Kvinnorna (60 %, n = 12) sov i högre utsträckning på två-sal än männen (40 %, n = 12) medan 2 kvinnor (10 %) och 1 man (3,3 %) sov på enkelsal. Bland kvinnorna var det 30 % (n = 6) och bland männen var det 56, 7 % (n = 17) som sov på tre-sal.
Även under sjukhusvistelsen släckte majoriteten av kvinnorna (70 %, n = 14) och männen (70 %, n = 21) lampan mellan klockan 22.00 och klockan 24.00. Bland kvinnorna var det 30 % (n = 6) och bland männen 16.7 % (n = 5) som gick och lade sig före klockan 22.00. Ingen av kvinnorna gick och lade sig efter klockan 24.00 vilken 6.7 % (n = 2) av männen gjorde. Internt bortfall bland männen var 6.7 % (n = 2). Efter att patienterna hade släckt lampan somnade 30 % (n = 6) av kvinnorna och 53.3% (n = 16) av männen inom 30 minuter medan 20 % (n = 4) av kvinnorna och 13.3 % (n = 4) av männen somnade efter 30-60 minuter. Bland kvinnorna uppgav 35 % (n = 7) att de tagit dem mer än 60 minuter att somna och bland männen var det 16.7 % (n = 5) som inte somnade inom 60 minuter. Totalt internt bortfall var 31,7 % (n = 8). Bland de patienter som steg upp före klockan 07.00 var 25 % (n = 5) kvinnor och 26.7 % (n = 8) män medan 65 % (n = 13) av kvinnorna och 53,3 % (n = 16) av männen steg upp mellan klockan 07.00 och 09.00. Endast 5 % (n = 1) av kvinnorna och 3.3 % (n = 1) av männen steg upp efter klockan 09.00. Totalt internt bortfall var 21.7 % (n = 6).
I genomsnitt sov kvinnorna 8,3 timme/natt och medianen låg på 8 timmar/natt. Spridningen var 7,2 timmar/natt (q-1) och 9,3 timmar/natt (q-3). Männen i sin tur sov 8,2 timmar/natt, median 8,3 timmar. Spridningen var 7 timmar (q-1) och 9,3 timmar/natt (q-3). En patient uppgav att hon sov 12,20 timmar. Detta värde tolkades som att patienten missförstått frågan och togs inte med i analysen.
Mann Whitney U-test kunde inte påvisa någon signifikant könsskillnad gällande vilken tid patienterna gick till sängs (släckte lampan), hur lång tid de låg vakna innan de somnade, vilken tid de steg upp eller hur många timmar de sov på vårdavdelningen.
17
5.4 Kvinnors och mäns sömnkvalitet hemma och på en kärlkirurgisk vårdavdelning
Fråga 9; Hur ofta har du haft känning av följande besvär, hämtades från KSQ och bestod av 9 underfrågor (a-i). Mann-Whitney U-test användes för att se om det fanns någon signifikant skillnad mellan kvinnors och mäns sömnkvalitet i hemmet. I tabell 6 redovisas antal kvinnor och män som svarat på frågorna, medelvärde, standardavvikelse, median, variationsvidd samt statistisk signifikans. Variationsvidden går från 1-5 enligt följande skala (range): 1 (Aldrig), 2 (Ibland), 3 (Ofta), 4 (För det mesta) och 5 (Alltid). Samma mått användes vid analys av skillnaden mellan kvinnors och mäns sömnkvalitet på en kärlkirurgisk vårdavdelning (tabell 7) men variationsvidden går från 1-4 enligt följande skala: 1 (Aldrig), 2 (Ibland), 3 (Ofta) och 4 (Alltid).
Tabell 6 Skillnad mellan kvinnors (K) och mäns (M) sömnkvalitet i hemmet
n = K/M Mean (SD) Median (range) p-value
a) Svårigheter att somna 20/30 2,04 (1,12) 2,00 (1-5) 0,378* b) Upprepade uppvaknanden med svårigheter
att somna om
18/30 2,15 (1,19)
2,00 (1-5) 0,016* c) Kraftiga egna snarkningar 14/23 1,92 (1,19) 1,00 (1-5) 0,131*
d) Andningsuppehåll under sömn 11/16 1,33 (0,88) 1,00 (1-5) 0,045* e) Svårigheter att vakna 20/30 1,46 (0,84) 1,00 (1-5) 0,164* f) Känsla av för tidigt uppvaknande 20/28 1,92 (1,15) 2,00 (1-5) 0,857* g) Känsla av att ej vara utsövd vid uppvaknandet 20/29 2,02 (1,05) 2,00 (1-5) 0,086* h) Känsla av att vara utmattad vid uppvaknandet 20/30 1,64 (0,99) 1,00 (1-5) 0,258* i) Behov av att kämpa mot sömnen för att hålla
dig vaken 20/30 1,60 (0,97)
1,00 (1-5) 0,674*
*Mann-Whitney U-test. Signifikansnivå (p = < 0, 05)
Mann- Whitney U-test visade att det fanns en signifikant könsskillnad gällande upprepade uppvaknanden med svårigheter att somna om i hemmet (p = 0,016). Bland dem som upplevde att de aldrig eller ibland hade svårt med upprepade uppvaknanden med svårigheter att somna om var 45 % (n = 9) och 83,3 % (n = 25) män, medan 45 % (n = 9) av kvinnorna och 16,6 % (n = 5) av männen skattade att de ofta, för det mesta eller alltid hade problem med detta. Internt bortfall bland kvinnorna var 10 % (n = 2). Frågan om andningsuppehåll under sömn
18
genererade ett statistiskt signifikant värde (p = 0,045). Svarsbortfallet gällande denna fråga var dock stort (46 %, n = 23) då många hade valt att svara ”vet ej” på frågorna vilket kan ha påverkat
validiteten.
Tabell 7 Skillnad mellan kvinnors och mäns sömnkvalitet på en kärlkirurgisk vårdavdelning
n = K/M Mean (SD) Median (range) p-value a) Svårigheter att somna 19/29 2,19 (0,79) 2,00 (1-4) 0,345*
b) Upprepade uppvaknanden med svårigheter att somna om
19/29 2,04 (0,85)
2,00 (1-4) 0,080* c) Kraftiga egna snarkningar 10/13 1,22 (0,52) 1,00 (1-4) 0,060* d) Andningsuppehåll under sömn 10/12 1,09 (0,29) 1,00 (1-4) 0,186* e) Svårigheter att vakna 20/29 1,39 (0,76) 1,00 (1-4) 0,636* f) Känsla av för tidigt uppvaknande 20/28 1,96 (0,92) 2,00 (1-4) 0,181* g) Känsla av att ej vara utsövd vid uppvaknandet 20/28 2,08 (0,99) 1,00 (1-4) 0,151* h) Känsla av att vara utmattad vid uppvaknandet 20/29 1,92 (0,93) 1,00 (1-4) 0,034* i) Behov av att kämpa mot sömnen för att hålla
dig vaken 20/29 1,71 (0,84)
1,00 (1-4) 0,053*
*Mann-Whitney U-test. Signifikansnivå (p = < 0, 05)
Under sjukhusvistelsen uppnåddes inte längre någon signifikant könsskillnad bland dem som upplevde att de hade problem med upprepade uppvaknanden med svårigheter att somna om
(p = 0,080). Däremot uppstod en signifikant skillnad mellan kvinnor och män gällande känslan av att vara utmattad vid uppvaknandet (p = 0,034). Bland kvinnorna var det 65 % (n = 13) och bland männen 83,4 % (n = 25) som skattade att de aldrig eller ibland upplevde en känsla av utmattning, medan 35 % (n = 7) av kvinnorna och 13,3 % (n = 4) av männen upplevde att de ofta eller alltid känt sig utmattade vid uppvaknande på vårdavdelningen. Internt bortfall bland männen var 3,3 % (n = 1). Vid analys av skillnader i sömnkvalitet kvinnor för sig och män för sig före och under vistelsen på vårdavdelningen användes Wilcoxon teckenrangtest. Då svarsalternativet för det mesta fanns som valmöjlighet i frågeformulär 2 men inte i frågeformulär 3 slogs svarsalternativen ofta och för det mesta samman vid den jämförande analysen. I tabell 8 och 9 redovisas antal kvinnor och män som svarat på frågorna före och under vistelsen på vårdavdelningen, medelvärde,
standardavvikelse, median, variationsvidd samt statistisk signifikans. Variationsvidden går från 1- 4 enligt följande skala (range): 1 (Aldrig), 2 (Ibland), 3 (Ofta) och 4 (Alltid).
19
Tabell 8 Skillnad i kvinnors sömnkvalitet hemma och på en kärlkirurgisk vårdavdelning
n
Mean (SD) Median (range) p-value
Svårigheter att somna hemma 20 2,05 (0,95) 2,00 (1-4)
Svårigheter att somna på vårdavdelningen 19 2,32 (0,82) 2,00 (1-4) 0,071*
Upprepade uppvaknanden med svårigheter att somna om hemma 18 2,44 (0,92) 2,50 (1-4)
Upprepande uppvaknanden med svårigheter att somna om på vårdavdelningen
19 2,32 (0,82) 2,00 (1-4)
0,642*
Kraftiga egna snarkningar hemma 14 1,50 (0,86) 1,00 (1-4)
Kraftiga egna snarkningar på vårdavdelningen
10 1,00 (0,00)
1,00 (1-4) 0,317*
Andningsuppehåll under sömn hemma
Andningsuppehåll under sömn på vårdavdelningen
Svårigheter att vakna hemma
Svårigheter att vakna på vårdavdelningen
11 10 20 20 1,00 (0,00) 1,00 (0,00) 1,35 (0,67) 1,45(0,83) 1,00 (1-4) 1,00 (1-4) 1,00 (1-4) 1,00 (1-4) 1,000* 0,589*
Känsla av för tidigt uppvaknande hemma 20 1,80 (0,95) 1,50 (1-4) Känsla av för tidigt uppvaknande på
vårdavdelningen 20 2,20 (1,06) 2,00 (1-4) 0,117*
Känsla av att ej vara utsövd vid uppvaknandet hemma
20
1,90 (0,79) 2,00 (1-4)
Känsla av att ej vara utsövd vid uppvaknandet på vårdavdelningen 20 2,35 (1,09) 2,00 (1-4) 0,101*
Känsla av att vara utmattad vid uppvaknandet hemma
20 1,70 (0,87) 1,50 (1-4)
Känsla av att vara utmattad vid uppvaknandet på vårdavdelningen 20 2,30 (1,08) 2,00 (1-4) 0,008*
Behov av att kämpa mot sömnen för att hålla dig
vaken hemma 20 1,65 (0,93) 1,00 (1-4)
Behov av att kämpa mot sömnen för att hålla dig
vaken på vårdavdelningen 20 1,95 (0,83) 1,00 (1-4) 0,153*
*Wilcoxon teckenrangtest. Signifikansnivå (p = < 0,05)
Signifikans kunde endast påvisas gällande känsla av att känna sig utmattad vid uppvaknandet (p = 0.008). Antalet kvinnor som ofta eller alltid kände sig utmattade vid uppvaknandet ökade
20
från 15% (n = 3) i hemmet till 35% (n = 7) under vistelsen på vårdavdelningen. Bland männen återfanns ingen signifikant skillnad i sömnkvalitet hemma och på vårdavdelningen (Tabell 9).
Tabell 9 Skillnad i mäns sömnkvalitet hemma och på en kärlkirurgisk vårdavdelning
n Mean (SD) Median (range) p-value Svårigheter att somna hemma 30 1,80 (0,76) 2,00 (1-4)
Svårigheter att somna på vårdavdelningen 29 2,10 (0,77) 2,00 (1-4) 0,072*
Upprepade uppvaknanden med svårigheter att somna om hemma 30 1,73 (0,83) 2,00 (1-4) Upprepande uppvaknanden med svårigheter att
somna om på vårdavdelningen 29 1,86 (0,83) 2,00 (1-4) 0,305*
Kraftiga egna snarkningar hemma 23 1,96 (0,98) 2,00 (1-4)
Kraftiga egna snarkningar på vårdavdelningen 13 1,38 (0,65) 1,00 (1-4) 1,000*
Andningsuppehåll under sömn hemma 16 1,50 (0,89) 1,00 (1-4)
Andningsuppehåll under sömn på vårdavdelningen 12 1,17 (0,39) 1,00 (1-4) 0,317*
Svårigheter att vakna hemma 30 1,43 (0,68) 1,00 (1-4)
Svårigheter att vakna på vårdavdelningen 29 1,34 (0,72) 1,00 (1-4) 0,426*
Känsla av för tidigt uppvaknande hemma 28 1,82 (0,91) 2,00 (1-4) Känsla av för tidigt uppvaknande på
vårdavdelningen 28 1,79 (0,79) 2,00 (1-4) 0,809*
Känsla av att ej vara utsövd vid uppvaknandet
hemma 29
2,03 (1,12)
2,00 (1-4) Känsla av att ej vara utsövd vid uppvaknandet
på vårdavdelningen 28 1,89 (0,86) 2,00 (1-4) 0,851*
Känsla av att vara utmattad vid uppvaknandet
hemma 30 1,47 (0,73) 1,00 (1-4) Känsla av att vara utmattad vid uppvaknandet på
vårdavdelningen 29
1,66 (0,72)
2,00 (1-4) 0,109*
Behov av att kämpa mot sömn för att hålla dig
vaken hemma 30
1,47 (0,68)
1,00 (1-4) Behov av att kämpa mot sömn för att hålla dig
vaken på vårdavdelningen 29
1,55 (0,83)
1,00 (1-4) 0,635*
21
5.5 Sömnläkemedel och andra sömnbefrämjande metoder
På frågan om hur ofta patienterna tagit sömntabletter i hemmet under den senaste månaden svarade 65 % (n = 13
)
av kvinnorna och 86,7 % (n = 26) av männen att de tagitsömnläkemedel mindre än 1 gång/vecka eller inte alls. Bland dem som svarat att de tog sömnläkemedel mer än 3 gånger/vecka var 35 % (n = 7) kvinnor och 13,3% (n = 4) män (Figur 2). En Chi-2 test utfördes som visade att det inte fanns någon signifikant könsrelaterad skillnad mellan de patienter som inte tog sömnläkemedel alls eller som tog sömnläkemedel < 1gång/vecka och de patienter som tog sömnläkemedel >3gånger/vecka (p = 0,070). Däremot fanns det, inom gruppen män, en signifikant skillnad mellan dem som inte tog sömnläkemedel och dem som tog sömnläkemedel i hemmet (p = 0,000) . Det fanns ingen signifikant skillnad inom gruppen kvinnor bland dem som tog och dem som inte tog sömnläkemedel i hemmet.
Figur 2 Konsumtion av sömnläkemedel i hemmet
Intag av sömnläkemedel på vårdavdelningen skilde sig något från hur ofta patienterna tog sömnläkemedel i hemmet. Framför allt inom gruppen män. På vårdavdelningen uppgav 45 % (n = 9) av kvinnorna och 53,3 % (n = 16) av männen att de inte tagit några sömnläkemedel alls medan 55 % (n = 11) av kvinnorna och 46,7 % (n = 14) av männen rapporterade att de tagit sömntablett minst en natt (Figur 3). Ett Chi-2 test kunde inte heller här visa någon signifikant könsrelaterad skillnad mellan dem som tog sömnläkemedel på avdelningen och de som inte tog sömnläkemedel.
22
Figur 3 Konsumtion av sömnläkemedel på sjukhus
McNemar’s test visade ingen signifikant skillnad i intag av sömnläkemedel bland kvinnorna före inläggning på sjukhus och under sjukhusvistelsen (p = 0, 125). Däremot visade
McNemars’s test att det fanns en signifikant skillnad före och under sjukhusvistelsen bland männen (p = 0, 002).
Vanligast, både bland kvinnor och män, var att inte alls använda sig av sömnläkemedel. Av de som använde sig av sömnläkemedel i hemmet var Imovane 7,5 mg det som flest använde sig av (Tabell 4).
Tabell 4 Typ av sömnläkemedel i hemmet
Sömnläkemedel Kvinna Man n % n % Inget sömnläkemedel 12 60 25 83,3 Imovane 5 mg 1 5 1 3,3 Imovane 7.5 mg 5 25 3 10 Stilnoct 10 mg 1 5 1 3,3 Flunitrazepam 2 mg 1 5 0 0
Användandet av sömnläkemedel ökade under vistelsen på vårdavdelningen. Konsumtionen av olika typer av sömnläkemedel ökade också under sjukhusvistelsen (Tabell 5).
23 Tabell 5 Typ av sömnläkemedel på avdelningen
Sömnläkemedel Kvinna Man n % n % Inget sömnläkemedel 10 50 16 53,3 Imovane 5 mg 3 15 4 13,3 Imovane 7.5 mg 5 25 5 16,7 Imovane 10 mg 0 0 1 3,3 Stilnoct 5 mg 1 5 0 0 Stilnoct 10 mg 0 0 1 3,3 Stilnoct 15 mg 0 0 1 3,3 Propavan 25 mg + Imovane 5 mg 0 0 1 3,3 Propavan 50 mg 0 0 1 3,3 Flunitrazepam 2 mg 1 5 0 0
Femtio patienter svarade på frågan om de på annat sätt än genom att använda sömnläkemedel försökt främja sömn. Av dessa femtio svarade fyrtio patienter (80 %) att de inte använde sig av alternativa sömnmetoder i hemmet. Tre patienter (6 %) använde sig av avslappnings-övningar och fyra patienter (8 %) svarade att de använde sig av alkohol. En patient (2 %) tog ett glas varm mjölk med honung, en patient (2 %) cyklade sig trött och en patient (2 %) löste sudoku för att främja sömn i hemmet. Ingen använde sig av naturläkemedel (Valeriana, kamomillte eller liknande). Två (4 %) av dem som använt sig av avslappningsövningar i hemmet fortsatte att använda den tekniken även under sjukhusvistelsen. I övrigt var det ingen som använde någon alternativ form av sömnbefrämjande metod (96 %, n = 48).
6. DISKUSSION 6.1 Metoddiskussion
En kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design valdes för att svara på studiens syfte. Valet ansågs adekvat då studiens syfte i första hand var av beskrivande och kartläggande art. Ett bekvämlighetsurval valdes för att det ansågs som den tidsmässigt enda möjliga formen av urval. Nackdelen med bekvämlighetsurval är att det inte är slumpmässigt och risken med ett icke-slumpmässigt urval är att stickprovet inte blir representativt i förhållande till
populationen. Det finns då en risk att resultatet inte går att generalisera (Polit & Beck, 2016).
Av tidsmässiga skäl inkluderades endast 50 patienter i studien varav 20 var kvinnor och 30 var män. Då studiens syfte var att jämföra sömnkvalitet mellan kvinnor och män hade ett större antal deltagare möjligtvis gett ett annat slutresultat.
24
Innan sammanställning av den enkät som användes i studien gick författaren igenom flertalet redan psykometriskt testade bedömningsinstrument. Då ingen av de befintliga enkäterna var designad på sådant sätt att de i sin ursprungsform kunde svara på studiens syfte valde
författaren ut vissa frågor och skapade på så sätt ett nytt frågeformulär. Det frågeformulär som användes i studien var således inte psykometriskt testat vilket kan ses som en nackdel för studiens validitet och reliabilitet. För att stärka enkätens validitet genomfördes ett Face validity test (Polit & Beck, 2016) vilket visade att enkätens frågor uppfattades som relevanta för syftet. För att stärka reliabiliteten redogjordes noggrant för vilken enkät de enskilda frågorna hämtades från. På så sätt kunde en viss reliabilitet uppnås genom att studien blev replikerbar och möjlighet gavs att jämföra svar på enskilda frågor från tidigare enkäter.
Enligt Polit & Beck (2016) är det klokt att göra en förtest för att utvärdera och vid behov förbättra frågorna i ett frågeformulär innan det lämnas ut till patienterna. Av tidsmässiga skäl gjordes ingen pilotstudie vilket ses som en svaghet. Detta märktes framför allt på fråga 5 i del 3; Vilken tid steg du upp? I hemmet kan frågan tolkas som likvärdig med frågan; när vaknade du? Resultatet i studien visade dock att patienternas totala sömntid på vårdavdelningen var längre än i hemmet vilket inte stämmer överens med tidigare forskning (Knauert et al., 2015). Resultatet tolkades som att frågan var felställd. Att inte pilottesta enkäten var ett misstag som kan ha haft betydelse för studiens validitet. Fördelen med att lämna ut en enkät är att den är mindre tidskrävande för utlämnaren än en intervju. Det kan också vara lättare att administrera ett frågeformulär vid analys av data. Tanken var att patienterna självständigt skulle fylla i enkäten, men kärlkirurgiska patienter är ofta gamla och svårt sjuka och flertalet patienter önskade hjälp med att fylla i frågeformuläret. Fördelen med det är ett minskat svarsbortfall. Nackdelen är att risken för bias ökar då den som läser frågorna, med sin person, kan påverka hur patienten uppfattar och svarar på frågorna (Polit & Beck, 2016).
Femtiofyra patienter tillfrågades om deltagande i studien. Det externa bortfallet bestod av fyra personer och räknades inte med i analysen. Enligt Polit (2010) är det värdefullt att analysera vad bortfall beror på och i studien gjordes valet att analyseras internt bortfall över 10%. Det interna bortfallet höll sig generellt på en låg nivå mellan 4-10% men fyra frågor hade ett större bortfall. Frågan om sömnlatens; hur lång tid ligger/låg du vaken innan du somnade, genererade ett intern bortfall både i hemmet (13.4 %) och på sjukhuset (31,7 %). Anledningen till detta kan vara att det, av naturliga skäl, är svårt att skatta hur lång tid det tar innan sömn
25
inträder. Patienterna verkade också ha svårare att bedöma när de steg upp under
sjukhusvistelsen än när de gick upp i hemmet då bortfall i svarsfrekvens på sjukhuset låg på 12 %. Anledning till det kan ha varit att patienterna inte kunnat påverka sitt eget uppvaknande i samma utsträckning som hemma då till exempel personal kommer in och tar blodprover tidigt på morgonen. De kan också ha sovit dåligt och/eller ha påverkats av olika sorters medicinering till exempel morfinpreparat som gjort att de inte hade full kontroll på allt som hände runt omkring dem.
Frågan om kraftiga egna snarkningar genererade ett stort svarsbortfall både i hemmet (26 %) och under vistelsen på vårdavdelningen (54 %) Frågan om andningsuppehåll under sömn genererade ännu större svarsbortfall i hemmet (46 %) och under sjukhusvistelsen (56 %). Ett så stort svarsbortfall ur ett så litet stickprov kan göra det svårt att dra slutsatser om svaren på frågorna om snarkning och andningsuppehåll (Polit, 2010).
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att kartlägga och jämföra kvinnors och mäns sömnkvalitet hemma och under tiden de var inlagda på en kärlkirurgisk vårdavdelning. I det stora hela kunde resultatet inte visa att det bland patienter med en kärlkirurgisk diagnos, fanns någon större skillnad i kvinnors och mäns sömnkvalitet hemma vilket inte överensstämmer med tidigare forskning som visar att kvinnor sover sämre än män (Mong & Cusmano, 2016; SBU, 2010). Den enda signifikanta skillnaden, var att kvinnor i högre utsträckning än män hade problem med upprepade uppvaknanden och svårigheter att somna om (p = 0,016). Den könsrelaterade skillnaden jämnades dock ut under vistelsen på vårdavdelningen (p = 0, 080). Enligt Manian & Manian (2015) och Yilmas et al. (2012) bidrar faktorer som okänd miljö, ljud, ljus, smärta, ångest, obekväma sängar och olika omvårdnadshandlingar nattetid till försämrad sömnkvalitet på sjukhus vilket kan ha varit orsak till att männens problem med upprepande uppvaknanden och svårigheter att somna om ökade under sjukhusvistelsen. Kvinnorna upplevde i signifikant högre grad än männen att de kände sig utmattade när de vaknade på sjukhuset (p = 0,034). Kvinnorna upplevde också att det i högre grad kände sig utmattade vid uppvaknande under vistelsen på vårdavdelningen jämfört med när de sov hemma (p = 0,008). I övrigt återfanns inga stora skillnader i sömnkvalitet mellan kvinnor och män under sjukhusvistelsen. Anmärkningsvärt var att studien inte kunde påvisa att patienterna sov sämre under
26
sämre i början av sin sjukhusvistelse och upplevelsen av sömnkvalitet förbättras med tiden. Patienterna i den här studien gjorde en sammanslagen bedömning av hur de sovit alla nätter på vårdavdelningen och de fyllde i enkäten i anslutning till att de blev utskrivna vilket kan ha gjort att de goda nätterna utjämnade de dåliga. Det kan också bero på att studier som
undersöker sömn ofta bara tittar på sömn i hemmet (Harvey et al., 2008; Lami et al., 2016; Sun et al., 2013) eller bara på sömn på sjukhus (Chouchou et al., 2013;Knauert et al., 2015; Tramner et al., 2003).
I samstämmighet med tidigare forskning (Malliampalli & Carter, 2014; Ohayon & Bader, 2010; SBU, 2010) konsumerade kvinnorna sömnläkemedel i högre utsträckning än männen i hemmet även om skillnaden inte var signifikant. Kvinnornas intag av sömnläkemedel ökade något under sjukhusvistelsen men inte heller den ökningen var signifikant. Ett intressant fynd var att männens intag av sömnläkemedel ökade under sjukhusvistelsen och det visade sig att det fanns en signifikant skillnad i männens konsumtion av sömnläkemedel före och under vistelsen på vårdavdelningen (p = 0,002). Männen gick alltså från att konsumera mindre sömnläkemedel än kvinnorna i hemmet till att konsumera nästan lika mycket sömnläkemedel som kvinnorna under sjukhusvistelsen. Bristande följsamhet till läkemedelsordinationer är vanligt förekommande både bland kvinnor och män och i en studie av Thunander Sundbom & Bingefors (2012) visade det sig att det fanns genusrelaterade skillnader i följsamhet av
ordinerade läkemedel. Kvinnorna var i högre utsträckning än männen negativt inställda till användande av läkemedel överlag och de oroade sig också mer för biverkningar vilket visade sig vara en anledning till bristande följsamhet bland kvinnorna. Möjligtvis kan negativ inställning till läkemedel och oro för biverkningar ha varit orsaken till att kvinnorna på den kärlkirurgiska vårdavdelningen var mer restriktiva med sitt intag av sömnläkemedel under vistelsen på vårdavdelningen. Det kan också ha varit så att männen efterfrågade eller erbjöds sömnläkemedel i högre utsträckning än kvinnorna.
Resultatet visade en ökad variation i typ och dos av sömnläkemedel under vistelsen på vårdavdelningen vilket överensstämmer med det Gillis et al. (2014) visade i sin retrospektiva studie där de undersökte hur ofta patienterna tog sömnläkemedel under sjukhusvistelsen och vilken typ av sömnläkemedel de ordinerades. Orsaker till denna variation skulle kunna vara bristande kunskaper och otydliga riktlinjer om hur sömnstörningar ska behandlas framför allt om förstahandsvalet inte har en god effekt.
27
Användande av sömnläkemedel ökar risken för förvirringstillstånd och fall (Gillis et al., 2014) och behovet av alternativa sömnbefrämjande metoder är stort, särskilt bland äldre personer där underliggande faktorer kan komplicera medicinering med sömnläkemedel (Sun et al., 2013). Trots detta var det bara 20 % (n = 10) av patienterna som använde sig av alternativa sömnmetoder hemma och ännu färre (4 %, n = 2) som använde sig av alternativa metoder under vistelsen på vårdavdelningen. Av olika metoder som säger sig ha god effekt på sömn så är kognitiv beteendeterapi den behandlingsform som vetenskapligt har visat sig fungera bra vid sömnstörningar (Eidelman et al., 2016; Lami et al., 2016). Bland deltagarna i denna studie var det dock ingen som hade använt sig av kognitiv beteendeterapi för att förbättra sin
sömnkvalitet. Antalet patienter som använde sig av alternativa sömnbefrämjande metoder var så få att en statistisk jämförelse mellan könen inte var möjlig.
Principen om människors lika värde är en viktig grundpelare i Förenta Nationernas allmänna förklaring om mänskliga rättigheter (svensk sjuksköterskeförening, 2016) och enligt hälso- och sjukvårdslagen (SOSFS 2017:30) är målet med hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Enligt svenska sjuksköterskeföreningens skrift
strategi för sjuksköterskans hälsobefrämjande arbete (2008) är kunskaperna om hur genus
skapas i mötet mellan sjuksköterska och manliga/kvinnliga patienter fortfarande bristfälliga och otillräckligt utforskade. Studien visade att männen, till skillnad från kvinnorna,
signifikant ökade sin konsumtion av sömnläkemedel under vistelsen på vårdavdelningen. Då studiens syfte var att kartlägga och jämföra kvinnors och mäns sömnkvalitet kunde studien inte påvisa varför det var så. Utifrån en etiskt aspekt aktualiserar resultatet ändå frågan om jämlik vård till kvinnor och män när det gäller vem som efterfrågar eller erbjuds vårdinsatser av olika slag.
6.3 Slutsatser
De slutsatser som drogs var att det, varken i hemmet eller under vistelsen på vårdavdelningen, fanns någon större skillnad i sömnkvalitet mellan kvinnor och män med en kärlkirurgisk diagnos, att männen signifikant ökade sitt intag av sömnläkemedel på sjukhuset, samt att sömnläkemedel var den i särklass vanligaste behandlingen vid sömnstörningar.
28
6.4 Klinisk betydelse
Sömnens avgörande betydelse för hälsa har länge varit underskattad och får inte alls samma uppmärksamhet som andra livsviktiga funktioner som till exempel kost och fysisk aktivitet. Sömnsvårigheter skapar inte bara ohälsa hos den enskilde individen utan kostar också det svenska samhället cirka 3 miljarder kronor varje år i form av läkarbesök, behandling, sömnläkemedel, förlorad arbetsinkomst och sjukersättning (SBU, 2010). Vad biverkningar i form av förvirring och fallskador efter intag av sömnläkemedel på sjukhus kostar samhället finns det inga uppgifter på. Även om det idag finns kunskap om sömnens funktion och om hur bristande sömnkvalitet påverkar hälsan negativt (Halvorsen Bastoe & Frantsen, 2016) har det visat sig vara svårt att implementera forskning och kunskap om sömn i den kliniska
verksamheten.
Det finns ett behov av förändrat förhållningssätt till sömn och en ökad förståelse för vikten av god sömnkvalitet inom hälso- och sjukvården och satsningar borde göras för att utbilda
personal om sömn, sömnläkemedel och alternativa sömnbefrämjande metoder för att på så sätt minska risken för biverkningar. Genom att beskriva skillnader i kvinnors och mäns sömn och genom att uppmärksamma att god sömnkvalitet har stor betydelse för hälsa kan studien öka medvetenheten bland sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal om vikten av sömnbefrämjande åtgärder vid sömnstörningar.
6.5 Fortsatt forskning
Ett viktigt fynd i studien var att männen konsumerade mindre sömnläkemedel än kvinnorna i hemmet men nästan lika mycket sömnläkemedel som kvinnorna under sjukhusvistelsen. Då antalet patienter i studien var förhållandevis få vore det intressant att genomföra ännu en studie med flera deltagare där man närmare undersökte könsrelaterat intag av sömnläkemedel på sjukhuset och vad skillnader i intag av sömnläkemedel beror på. Med tanke på ämnets i grunden subjektiva karaktär kanske en studie i enlighet med mixed method kunde vara värdefull.
