När barn far illa : Om förskollärares beslutsprocess och anmälningsplikt

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete, C

C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt 2016

När barn far illa

Om förskollärares beslutsprocess och anmälningsplikt

Elin Danielsson Louise Olsson

Handledare: Åsa Cater

NÄR BARN FAR ILLA Elin Danielsson, Louise Olsson Örebro Universitet

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete, C

C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt 2016

Sammanfattning

Att i ett tidigt skede uppmärksamma barn som far illa är bland annat viktigt för dennes

framtida sociala framgång och skolresultat. Dock visar tidigare forskning att tillämpningen av anmälningsplikten tenderar att brista i praktiken. Syftet med denna studie var att få förståelse för förskollärares beslutsprocess när de känner oro för ett barn, eller misstänker att barnet kan fara illa i sin hemmiljö, samt huruvida de vid dessa tillfällen bör anmäla till socialtjänsten. För att besvara syftet användes semi-strukturerade intervjuer med sex utbildade förskollärare med minst fem års erfarenhet, vilka valdes från förskolor i olika förskoleområden inom samma kommun. Vid intervjutillfällena användes även en vinjett. Empirin analyserades utifrån en innehållsanalytisk metod med utgångspunkt i teoretiska begrepp som kan förklara

beslutsprocessen. Dessa begrepp är rationalitet, ansvar, lämplighetslogik, överidentifikation med föräldrar, normtänkande och rollförvirring. Resultatet indikerar att förskollärarna tenderar att anmäla trots oro för hur föräldrarna kommer reagera, samt att bland annat

kollegor och förskolechef kan påverka beslutet och beslutsprocessen. Resultatet visar även att det finns vissa skillnader i beslutsprocessen i olika socioekonomiska områden. Studien är viktig för socialt arbete då barn som far illa behöver uppmärksammas så tidigt som möjligt för att socialtjänsten ska kunna hjälpa dem på bästa sätt, då konsekvenserna annars kan bli svåra och långsiktiga för individen och för samhället.

NÄR BARN FAR ILLA Elin Danielsson, Louise Olsson Örebro University

School of Law, Psychology and Social Work The social work program

Social Work C Essay 15 credits Spring 2016

Abstract

Early detection of child maltreatment is widely accepted to be important for future social success and school results. However, previous research shows that mandatory reporting tend to fail in practice. The aim of this study was to understand preschool teachers’ decision-making process when they are concerned about a child or suspects child maltreatment in their domestic environment, and on what terms they decide if to report to the social services. To answer the aim, semi structured interviews was held with six certified preschool teachers with at least five years of experience. The teachers were selected from preschools in different school districts. A vignette was used during the interviews. The empirical data was analysed using a content analytical method based on theoretical concepts that can explain the decision-making process. These concepts are rationality, liability, suitability logic, over identification with the parents, standard thinking and role confusion. The result shows that preschool teachers tend to report despite the concerns about how the children’s parents will react, and that among others, colleagues and preschool director may influence the decision and the making process. The result also shows that there are some differences in decision-making in different socioeconomic areas. The study is important for social work as child maltreatment requires early detection, as this improves the success of social service efforts. Late or no assistance leads to increased long-term costs and disadvantages both for the child and for society as a whole.

1

Inneha llsfö rteckning

1. Inledning ... 3

1.1 Syfte och frågeställningar ... 4

1.2 Begreppsdefinitioner och Socialtjänstlagen ... 5

1.2.1 Att fara illa ... 5

1.2.2 Beslut ... 5

1.2.3 Socialtjänstlagen och lagkommentarer ... 6

2. Tidigare forskning ... 7

2.1 Konsekvenser av att fara illa som barn ... 7

2.2 Förskolepersonalens oro ... 8

2.3 Osäkerhet gällande barn som kan fara illa ... 9

2.4 Förhållningssätt mot att anmäla ... 9

2.5 Relationen till familjen ... 10

3. Teoretiska begrepp ... 11

3.1 Rationalitet ... 11

3.2 Ansvar ... 12

3.3 Lämplighetslogik ... 13

3.4 Överidentifikation med föräldrarna ... 13

3.5 Normtänkande ... 14 3.6 Rollförvirring ... 14 3.7 Teoretisk referensram ... 15 4. Metod ... 15 4.1 Urval ... 15 4.2 Datainsamlingsmetod ... 16

4.3 Analys och bearbetning ... 17

4.4 Studiens kvalitetsaspekter ... 18

4.5 Etiska aspekter ... 19

5. Resultat och analys ... 20

5.1 Familjens betydelse ... 21

5.1.1 Kontakt med familj ... 21

5.1.2 Föräldrarnas reaktioner ... 23

2

5.2.1 Kollegor ... 25

5.2.2 Förskolechef, specialpedagog och socialtjänst ... 27

6. Diskussion ... 30

6.1 Studiens styrkor, begränsningar och relevans ... 32

Referenser ... 34

Författningar ... 36

Bilaga 1 Intervjuguide ... 37

3

1. Inledning

Många barn i Sverige far illa, eller riskerar att fara illa. Detta innebär att de är eller riskerar att bli utsatta för fysisk eller känslomässig vanvård, psykisk eller fysisk misshandel eller sexuellt utnyttjande (Gilbert et. al. 2009). Förskollärare är, enligt Socialtjänstlagen (2001:453) [SoL], 14 kap. 1 §, skyldiga att genast anmäla till socialnämnden när de får kännedom om, eller misstänker att ett barn kan fara illa. Detta framgår även i 29 kap. 13 § Skollagen (2010:800), som hänvisar till förskollärares skyldighet att anmäla till socialtjänsten. Således krävs det att förskollärare har tillräcklig kunskap för att uppmärksamma de barn som riskerar att fara illa, samtidigt som Socialtjänstlagen är en ramlag och lämnar en stor frihet till den enskilde individen att bedöma hur allvarlig situationen är. Lagrummet 14 kap. 1 §, SoL, framhåller att även misstankar om att ett barn far illa ska anmälas, vilket innebär att det sedan är

socialnämnden som beslutar om en utredning ska påbörjas eller inte. Riktlinjer gällande denna lagtext syftar till att klargöra detta. Dock framkommer det i rapporter att anmälningsplikten inte efterlevs i den utsträckning som den syftar till, bland annat inom förskolan

(Socialstyrelsen, 2014b).

Barn som far illa riskerar allvarliga konsekvenser både psykiskt och fysiskt. Bland de barn som blir utsatta för fysisk misshandel är det vanligt att i vuxen ålder utveckla ångest och depression, men risken ökar även för reumatism och högt blodtryck. Vuxna som farit illa som barn löper större risk än individer som inte blivit utsatta att bli arbetslösa eller få låg inkomst. Dessutom är det vanligt att dessa barn som vuxna utsätter sina egna barn för bland annat försummelse eller misshandel (Zielinski, 2009; Springer et. al., 2007). Personal inom

barnomsorg och skolan har således en oerhört viktig roll att fylla då barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa tidigt måste uppmärksammas för att de ska kunna få den hjälp som behövs. Personalen måste när de fattar misstanke kring att ett barn kan fara illa anmäla detta till kommunens socialnämnd (Skolverket, 2016).

Tidigare forskning pekar på att det finns brister i hur anmälningsplikten fungerar i praktiken. Studierna framhåller att yrkesverksamma inom bland annat förskolor är osäkra på när de ska göra en anmälan till socialnämnden, gällande sin misstanke om att ett barn eventuellt far illa (Svensson & Janson, 2008). Andra studier visar att förskollärare ofta grundar sina misstankar om att ett barn far illa i barnets beteende och behov av stöd på förskolan. En svag relation mellan personal och föräldrar kan också bidra till att förskollärare känner oro (Svensson, Andershed, & Janson, 2015).

Trots att förskollärarna uppmärksammat att ett barn far illa eller riskerar att fara illa anmäls inte alltid detta till socialtjänsten. Anledningarna till detta är många och bland annat tycks det bero på att personalen känner lojalitet till föräldrarna och inte vill svika dem genom att anmäla familjen. De kan även känna rädsla för att försämra relationen till barn och föräldrar. Det kan också vara på grund av att de inte känner sig säkra på om misstankarna är befogade eller tillräckligt allvarliga för en anmälan (Svensson & Janson, 2008). Studier påvisar att det finns brister i förskolepersonalens kunskap om barn som far illa och att personalen då känner

4 osäkerhet kring hur allvarliga olika situationer är. Detta har visat sig genom en

underrapportering av bland annat omsorgsbrist. Förskolepersonalen känner även oro för att barnet och familjen kan dras in i en utredning utan att det finns någon egentlig grund till detta (jfr. Rodriquez, 2002; Toros & Tiirik, 2016).

Trots att forskning belyser de negativa konsekvenser som ett barn som farit illa riskerar att utveckla, visar forskning att det finns brister i anmälningspliktens tillämpning inom förskolor. Det tycks dock inte finnas forskning gällande de beslut som förskolepersonalen tar när de misstänker att ett barn kan fara illa. Det finns även lite forskning gällande de resonemang förskollärare för, från det att de börjar känna oro för ett barn till det att de beslutar att göra, alternativt inte göra, en anmälan. När finns säkerhet i misstankarna om att ett barn far illa, och när uppstår det osäkerhet? På vilka grunder fattar förskollärare beslutet att anmäla till

socialtjänsten, när de misstänker att ett barn kan fara illa? Vad anser personalen behöver göras när de känner oro? Detta behöver undersökas då alla barn som far illa eller riskerar att fara illa ska kunna få stöd av socialtjänsten som kan hjälpa familjen och barnet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att beskriva och skapa förståelse för beslutsprocessen hos utbildade förskollärare när de känner oro för ett barn i dess hemmiljö. Med beslutsprocess menas tiden från det att läraren börjar känna oro fram till beslutet att göra eller inte göra en anmälan, samt de resonemang som förskolläraren för där emellan. Syftet klargörs genom nedanstående frågeställningar:

 Hur kan förskollärarnas beslutsprocess förstås när de misstänker att ett barn kan fara illa?

 Hur beskriver förskollärarna eventuella osäkerheter gällande anmälan, och konsekvenserna av den?

 På vilket sätt kan omständigheter påverka ett beslut, och hur resonerar förskollärarna kring detta?

Första frågeställningen syftar till att följa beslutsprocessen från första oron till eventuell anmälan. Nästa frågeställning avser de osäkerheter som kan uppkomma när beslut ska fattas. Den sista frågeställning syftar till att förtydliga vilka faktorer som kan påverka

beslutsprocessen, bland annat kontexten för beslutet.

Då det finns forskning som påvisar faktorer som kan leda till att anmälningsplikten brister behöver förskollärarnas resonemang lyftas fram för att få en djupare förståelse för vad de baserar sina beslut på och hur de resonerar gällande barnets eventuella risk att fara illa. Således kommer intervjuer med utbildade förskollärare att användas för att undersöka detta, samt i syfte att skapa förståelse för vilken betydelse personer i omgivningen har för

förskollärarnas beslutsprocess. Detta för att tydliggöra anmälningsprocessen och finna potentiella förbättringar gällande de riktlinjer och rutiner som finns på förskolor och inom kommuner.

5

1.2 Begreppsdefinitioner och Socialtjänstlagen

1.2.1 Att fara illa

Barnmisshandel kan definieras som när en vuxen utsätter ett barn för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp. Det kan också innebära att barnet blir utsatt för bland annat kränkningar eller att denne inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. I denna definition görs ingen skillnad på om den vuxne avsiktligt eller oavsiktligt utsatt barnet för något av ovanstående (SoU 2001:72).

Vanvård innebär att föräldrar underlåter att tillfredsställa barnets behov, och kan vara både känslomässig och fysisk. Bland annat kan det innebära att föräldrarna brister i omsorgen gällande barnets hygien eller att de underlåter att söka medicinsk hjälp för eventuella sjukdomar hos barnet. Det kan även innefatta bland annat att barnet får för lite mat, inte blir tillräckligt stimulerat fysiskt och mentalt eller får bristande bekräftelse. Fysiska övergrepp innebär bland annat när ett barn blivit skadat på grund av exempelvis bristande tillsyn, vilket kallas fysiska övergrepp genom underlåtelse (Killén, 1994). Fysiska övergrepp innebär även att föräldrarna genom sitt aktiva handlande t.ex. slagit eller bitit barnet, men innefattar även att föräldrarna ger barnet brännskador eller gift (SoU 2001:72).

När föräldrar under en lång tid till exempel kritiserat eller talat nedlåtande till sitt barn

definieras detta som psykiskt våld eller psykisk barnmisshandel. För att det ska betraktas som psykiskt våld krävs det att föräldern agerat på ett sådant sätt systematisk. Är det tillräckligt allvarligt kan det även vid en enskild händelse innebära psykiskt våld (SoU 2001:72). Sexuellt utnyttjande, eller sexuella övergrepp, är när en vuxen tvingar barnet in i en sexuell aktivitet med denne. Utnyttjandet behöver inte innebära ett fysiskt övergrepp, utan att den vuxne exempelvis ser på pornografi tillsammans med barnet betraktas också som sexuellt utnyttjande. Det kan även innebära att den vuxne bjuder in barnet till lekar med sexuellt innehåll (Killén, 1994).

1.2.2 Beslut

Beslut kan betraktas som de val en individ gör och kan ses som ett avgörande eller en uppgörelse. Individer står i de flesta tillfällen i valen mellan flera handlingsalternativ och beslutet som fattas är ofta genomtänkt. De som fattar ett beslut kallas för beslutsfattare och begreppet kan syfta till både individer och organisationer. Beslutsfattande och effekterna av besluten är viktiga och begreppet beslut används ofta för att analysera människors handlingar. Det finns dock en skillnad mellan beslut och handling, då begreppet beslut snarare syftar till att undersöka varför människor beslutar att handla så som de gör (Brunsson och Brunsson, 2014).

I denna studie kommer begreppet beslut att användas genomgående, men även begreppet beslutsprocess. Beslut kommer att användas i syfte att förklara de val förskollärarna gör. För att förstå grunderna i beslutet, samt resonemangen bakom dessa, kommer begreppet

6

1.2.3 Socialtjänstlagen och lagkommentarer

Socialtjänstlagens 14:e kapitel handlar om hur anmälningar ska gå tillväga. 14 kap. 1§ SoL lyder enligt följande:

Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till

socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:

1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,

2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk

undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,

3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och

4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. Lag (2015:982)

Förskolepersonal innefattas i paragrafens första punkt och lydelsen syftar till att förklara när en anmälan ska göras. De yrkesverksamma kan själva bedöma vad det innebär att barnet far illa eller misstänks fara illa, vilket varierar beroende på barnets ålder. Lagen syftar till att uppmärksamma de barn som kan vara i behov av skydd av socialnämnden. Anmälnings-skyldigheten innefattas av uppgifter som den yrkesverksamma fått vetskap om i verksamheten (Lundgren, Sunesson & Thunved, 2016).

Den yrkesverksamma behöver inte ha kunskap om huruvida socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Således ska även svårbedömda fall anmälas till socialtjänsten om det finns tecken på att barnet kan, eller riskerar att, fara illa. Sedan är det socialnämndens ansvar att undersöka om uppgifterna är riktiga, samt avgöra om barnet är i behov av hjälp eller stöd. Trots detta är det vanligt att anmälningsskyldiga själva avgör om socialnämnden behöver ingripa till barnets skydd. Verksamheterna kan ibland även försöka lösa problemen själva genom extra stöd på plats, vilket dock kan leda till att barnet får hjälp i ett för sent skede när situationen redan blivit allvarlig (Lundgren, Sunesson & Thunved, 2016).

“Att bedöma om kriterierna för att göra en anmälan är uppfyllda eller inte är onekligen en mycket svår uppgift. Men det är inte anmälarens utan socialtjänstens sak att utreda och avgöra allvaret i barnets situation.” (Lundgren, Sunesson & Thunved, 2016)

Om den yrkesverksamme får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa ska detta anmälas till socialtjänsten, och de är även skyldiga att informera om sådant som kan vara av betydelse för utredningen. Anmälaren behöver inte vara säker på att barnet far illa, utan misstankar om detta räcker. Det är inte anmälaren utan socialtjänsten som ska utreda barnets situation och göra en bedömning om barnet har ett behov av skydd eller stöd (Socialstyrelsen, 2014a).

Yrkesverksamma har möjlighet att vid osäkerhet ringa till socialtjänsten, beskriva situationen och därefter få rådgivning kring situationen och vad som bör eller inte bör sägas till barnet

7 och föräldrarna. Om personen inte vill anmäla är det viktigt att inte berätta vilket barn det handlar om då socialtjänsten annars måste tolka informationen som en anmälan. Om det finns en misstanke om att barnet är utsatt för ett brott bör verksamheten som individen arbetar för, överväga att även göra en polisanmälan. En anmälan till socialnämnden bör göras skriftligt, men i brådskade fall kan det göras muntligt för att sedan kompletteras skriftligt. På grund av den starka sekretessen som finns inom socialtjänsten finns det normalt sett enbart möjlighet att få reda på att anmälan tagits emot och om utredning inletts eller ej, samt om det redan finns en pågående utredning (Socialstyrelsen, 2014b).

2. Tidigare förskning

I detta kapitel redogörs det för kunskapsläget inom ämnesområdet barn som far illa, samt förskollärares erfarenheter av det. Kapitlet börjar med forskning gällande vilka konsekvenser barn kan få av att fara illa. Konsekvenserna av att fara illa som barn kan vara svåra och långsiktiga och därför är det av vikt att uppmärksamma situationen i ett tidigt skede. Kapitlet fortsätter sedan med forskning gällande hur förskolepersonal agerar när de möts av barn som de misstänker kan fara illa.

2.1 Konsekvenser av att fara illa som barn

Föräldrars förmåga att tillgodose sina barns behov skiljer sig åt och kan därför inte tas för given. Förmågan till omsorg är beroende av en mängd olika faktorer, bland annat förälderns personlighet, förmåga att se och förstå barnets behov och att sätta dessa framför sina egna behov. Speciellt viktigt är detta i de fall barnet har egna särskilda behov eller handikapp. Det kan även vara så att föräldrarna klarar av att tillgodose ett av sina barns behov, men att det inte fungerar lika bra med de andra syskonen. Även omgivningen och samhället har en påverkan på barnets omsorg och kan både riskera barnets mående och fungera skyddande. Barn som far illa riskerar att få svårigheter utvecklingsmässigt. Detta kan innebära att barnet bland annat får inlärningssvårigheter eller en otrygg anknytning till föräldrarna. De kan även få problem med kompisrelationer, vilket är ytterligare ett skäl till att det är viktigt att upptäcka problemen tidigt (Lundén, 2010).

Om en förälders omsorgsförmåga brister, eller att barnet på olika sätt far illa under uppväxten kan det leda till stora konsekvenser för denne. Barn som far illa riskerar att under skolgången få sämre resultat än de barn som inte far illa. Många har större sannolikhet att behöva särskild undervisning och mindre än hälften går klart gymnasiet. Det har även visat sig att färre vuxna personer som farit illa i barndomen har ett arbete, än de som inte har denna bakgrund (Gilbert et. al., 2009). Dessa barn har således ofta i vuxen ålder en låg inkomst eller ingen alls. Barn som har blivit utsatta för fysisk misshandel löper mer än dubbelt så stor risk att vara

arbetslösa i vuxen ålder, än barn som inte blivit utsatta. Barn som farit illa riskerar även i vuxen ålder att själva utsätta sina barn för bland annat försummelse eller misshandel. De tycks också vara en större kostnad för samhället än andra individer, då de behöver mer hjälp och stöd från till exempel socialtjänst och är i större utsträckning i behov av fysisk och psykisk vård (Zielinski, 2009).

8 Barn som har blivit utsatta för fysisk misshandel kan i vuxen ålder löpa en ökad risk att lida av ångest och depression än barn som inte farit illa. Så många som upp till en tredjedel av de barn som farit illa under sin barndom uppfyller kriterier för allvarlig depression som unga vuxna, i 20-30 årsåldern. Dessa individer kan även få problem med ilska och utåtagerande beteende (Springer et. al., 2007; Gilbert et. al., 2009). Risken ökar för att utveckla allergier och astma. Hos ett barn som varit utsatt för fysisk misshandel ökar även risken för andra fysiska problem i vuxen ålder, bland annat reumatism, högt blodtryck, hjärtproblem och problem med levern. I vissa fall tycks även risken öka för muskel- och skelettproblem hos dessa barn (Springer et. al., 2007). Risken ökar även för posttraumatiskt stressyndrom, särskilt hos de personer som varit utsatta för sexuella övergrepp, fysisk misshandel eller försummelse och vanvård (Gilbert et. al., 2009).

Kvinnor som farit illa under barndomen löper mer än dubbelt så stor risk att i vuxen ålder utsättas för våld av andra. Dessa kvinnor löper även större risk att börja använda illegala droger, vilket i sin tur ytterligare ökar risken att utsättas för våld. Det finns också ett signifikant samband mellan att kvinnor som farit illa som barn senare i livet utvecklar depression (Parks et. al., 2011).

Fysisk misshandel och sexuella övergrepp under barndomen fördubblar risken att dessa personer i ung ålder försöker begå självmord och denna risk ökar om personen varit utsatt på flera olika sätt. Både män och kvinnor som farit illa som barn löper större risk att utveckla alkoholproblem i tonåren och när de blivit vuxna. Barn som utsätts för fysisk misshandel eller sexuella övergrepp riskerar även att utsätta andra personer, vilket visar sig genom att de i högre grad arresteras för framför allt våldsbrott. Det finns ett särskilt samband mellan kvinnor som utsätter andra för våld och att de själva blivit utsatta för fysisk misshandel i sin barndom (Gilbert et al., 2009).

2.2 Förskolepersonalens oro

Som beskrivs ovan kan ett barn som far illa lida av allvarliga konsekvenser senare i livet. Förskolepersonal uppmärksammar ofta att ett barn kan fara illa på grund av att föräldrarna upplevs neurotiska, psykotiska eller irrationella, och personalen kan då börja känna oro för barnet. När personalen gör en anmälan till socialtjänsten är orsaken i de flesta fall ett

avvikande beteende hos barnen eller hos både barn och föräldrar. Personalen känner också oro för barnen om föräldrarna vid något tillfälle glömt att hämta barnet på förskolan eller att föräldrarna har varit påverkade av alkohol vid hämtning eller lämning. Anmälningar tenderar att ofta grunda sig i att förskolepersonal misstänker ett alkohol- eller drogmissbruk hos föräldrarna (Sundell, 1997). Förskolepersonal pratar vanligen med föräldrarna innan de gör en anmälan till socialtjänsten, speciellt i de fall oron är diffus. I sådana fall bidrar personalen ofta med hjälp och stöd till föräldrarna, till exempel genom att kontakta myndigheter eller informera om stödprogram. I vissa fall väljer förskollärarna att inte göra någonting och

förväntar sig istället att föräldrarna ska lösa problemen själva (Backlund, Wiklund & Östberg, 2012).

9 Förskolepersonal beskriver också att de är mer vaksamma mot de barn de är oroliga för och försöker stötta dem så bra de kan i förskolan, samt bidra till en trygg miljö (Backlund,

Wiklund & Östberg, 2012). I de fall förskollärarna kände oro var många av familjerna från en låg socioekonomisk bakgrund och ibland fanns det brister i föräldrarnas omsorg gentemot barnen (Toros & Tiirik, 2016). Familjens socioekonomiska status tycks vara viktig för huruvida förskollärarna känner oro för ett barn. Den socioekonomiska statusen kan

tillsammans med barnets behov av stöd på förskolan och relationen mellan personalen och föräldrarna göra att personalen känner oro, eller misstänker omsorgsbrist hos föräldrarna (Svensson, Andershed & Janson, 2015).

2.3 Osäkerhet gällande barn som kan fara illa

När förskolepersonalen känner oro för ett barn finns det viktiga faktorer som avgör huruvida de bör göra en anmälan till socialtjänsten eller inte. Bland annat tycks det vara att personalen inte är säkra på om misstankarna är befogade och att barnet riskerar att fara illa. Det finns även osäkerhet kring hur allvarliga olika situationer är. Förskolepersonalen väger även för- och nackdelar med en anmälan innan de beslutar hur de ska agera gällande oron (jfr. Feng, Huang & Wang, 2010; Sundell, 1997; Backlund, Wiklund & Östberg, 2012; m.fl.).

Förskolepersonal tenderar att brista i den kunskap de har gällande barn som far illa,

anmälningsplikten samt hur de bör hantera situationer där de misstänker att ett barn kan fara illa, vilket har visat sig genom en underrapportering av bland annat omsorgsbrist (Feng, Huang & Wang, 2010; Backlund, Wiklund & Östberg, 2012; Toros & Tiirik, 2016). Andra situationer i familjen som kan göra förskolepersonalen osäker på om de ska göra en anmälan till socialtjänsten eller inte är när föräldrar till exempel genomgår en konfliktfylld separation och de anklagar varandra för att ta dåligt hand om barnet. Det kan också vara svårbedömt huruvida barnet far illa när det gäller högutbildade föräldrar som personalen tror kan dölja de eventuella problem som finns. Förskolepersonal känner dock ingen osäkerhet kring hur de ska agera om de märker att en förälder är påverkad av alkohol vid hämtning eller lämning, utan anmäler då direkt till socialtjänsten. Förskolepersonal tycks ha lättast för att upptäcka sexuellt utnyttjande av barn (jfr. Backlund, Wiklund & Östberg, 2012; Rodriquez, 2002).

2.4 Förhållningssätt mot att anmäla

Det är inte bara osäkerhet som kan påverka hur förskolepersonalen väljer att hantera en

situation där de misstänker att ett barn kan fara illa. Personalen tenderar att hantera situationen olika beroende på hur de förhåller sig till att göra en anmälan till socialtjänsten.

Förskolepersonal väljer ibland att inte anmäla på grund av dåliga erfarenheter av

socialtjänsten eller att de inte har någon tillit till myndigheter. En del förskolepersonal anser även att en anmälan är komplicerad och tidskrävande och personalen kan vara av åsikten att socialtjänsten inte kan hantera den arbetsbörda en anmälan skulle kunna leda till. Det tycks dock finnas en större benägenhet att anmäla för den personal som känner att de har kontroll över situationen (Sundell, 1997; Feng, Huang & Wang, 2010; Rodriquez, 2002).

10 Förskolepersonalen visar sammantaget två förhållningssätt gentemot anmälningsplikten, vilka kallas det formella och det resonerande förhållningssättet. När förskolepersonal anmäler alla misstankar om att ett barn kan fara illa, utan att reflektera över situationen, kallas detta för det formella förhållningssättet, då personalen följer den formella lagen. Det resonerande

förhållningssättet innebär istället att personalen själva bedömer allvarlighetsgraden i varje enskilt fall. Här bedömer personalen trovärdigheten i vad denne hört och överväger huruvida en anmälan kan leda till mer positiva än negativa konsekvenser för barnet. Det resonerande förhållningssättet tycks höra samman med en mer diffus och subtil oro och negativa

erfarenheter av socialtjänsten. Förskolepersonalen var överens om att de skulle tala om problemet med föräldrarna, därefter anmäla till polis och i ett sista steg göra en anmälan till socialtjänsten (Backlund, Wiklund & Östberg, 2012).

Det framkommer att förskolepersonalen känner missnöje gällande återkopplingen från

socialtjänsten efter en anmälan. Exempelvis menar personalen att de fortsätter vara oroliga då de inte vet hur utredningen går, eller om det startades någon utredning. (Backlund, Wiklund & Östberg, 2012). I en studie där 108 förskollärare deltog skulle drygt hälften av förskollärarna göra en anmälan direkt om de upptäckte att ett barn var utsatt för något slags övergrepp eller misshandel. Knappt en femtedel skulle anmäla först om de var absolut säkra på och att de hade bevis som stödde detta. Ungefär lika många skulle anmäla först om övergreppen eller misshandeln var kontinuerlig och fortfarande pågående (Toros & Tiirik, 2016).

Det finns även argument för och emot anmälningsplikten i sig. Argument som finns mot anmälningsplikten är bland annat att barnet lider mer skada av att bli anmäld än att bli fortsatt misshandlat, att det inte går att återta en anmälan och att socialtjänsten inte har resurser för att ta emot alla anmälningar. Argument för anmälningsplikten var istället att det skyddar barn som riskerar att fara illa, att det ökar chanserna för att barnets rättigheter ska tillgodoses och att en tidig anmälan ökar chanserna för en bra intervention (Harries & Clare, 2002).

2.5 Relationen till familjen

Utöver de svårigheter som finns i att upptäcka att ett barn far illa och den osäkerhet som finns kring barnen och anmälningsplikten, spelar även familjen en stor roll i huruvida personalen gör en anmälan eller ej. Den vanligaste anledningen till att förskolepersonal inte anmäler till socialtjänsten är för att de tror att de själva kan stötta barnet tillräckligt mycket. Personalen anmäler knappt en tredjedel av de barn de känner oro för och vid de flesta anmälningar tycks personalen känna sig obekväma. Detta trots att relationen mellan personalen och föräldrarna sällan försämras, speciellt i de fall personalen efter en anmälan ansåg att barnets situation förbättrades. Att relationen mellan personalen och föräldrarna är bra tycks vara viktigt för att en anmälan ska leda till bra konsekvenser, på både kort och lång sikt (Svensson & Janson, 2008).

Förskolepersonalen tycks anse att det är lättare att hänvisa föräldrarna till en förebyggande verksamhet istället för att anmäla, då detta inte riskerar att förstöra relationen till föräldrarna i samma utsträckning som en anmälan. Personalen anser också att en anmälan medför risker för

11 barnet, speciellt i de fall familjen flyttar och således byter förskola efter att de blivit anmälda. Ingen har låtit bli att göra en anmälan på grund av rädsla för föräldrarna. Däremot har

förskolepersonal sagt upp sig efter att föräldrarna fått aggressiva utbrott mot dem efter att en anmälan gjorts. Relationen mellan föräldrar och personal ses som väsentlig och

förskolepersonalen meddelar alltid föräldrarna om en anmälan görs, om det inte gäller allvarligare misstankar som kan komma att leda till en polisutredning (Backlund, Wiklund & Östberg, 2012).

När förskolepersonal misstänker att ett barn far illa tycks de hamna i en lojalitetskonflikt mellan föräldrarna och barnen. I sådana fall står barnets och föräldrarnas rättigheter mot varandra och personalen tenderar att skydda sig själva istället för barnet. Förskolepersonalen tycks då stå mellan två handlingsalternativ: Hur de ska bemöta barnet och osäkerheten i oron, kontra osäkerheten i att kontakta föräldrarna och otillräckligt stöd från socialtjänsten

(Svensson & Janson, 2008). Förskolepersonal kan även vara rädd för att hamna i konflikt med barnens familjer, vilket hindrar dem från att anmäla. Personalen menar också att föräldrarna kan tvinga barnen att ljuga om händelserna och att föräldrarna kan neka till det inträffade trots att de ger ett intryck av att vara pålitliga (Toros & Tiirik, 2016). Det finns även fall där

förskolepersonalen hellre anmäler trots rädsla för att förstöra relationer till föräldrar eller familjen. De anser också att det är viktigare att anmäla än att bevara familjens integritet (jfr. Rodriquez, 2002).

3. Teöretiska begrepp

De teoretiska begreppen används till att analysera den insamlade empirin. Begreppen

rationalitet, ansvar och lämplighetslogik används för att få en djupare förståelse för grunderna i de beslut som fattas, samt vilka resonemang som då används. De kan även skapa förståelse för hur Socialtjänstlagen tillämpas inom förskolor. Överidentifikation med föräldrarna, normtänkande och rollförvirring används för att identifiera faktorer som kan påverka förskollärarna i bland annat den kontext som besluten fattas, t.ex. förskollärarnas normer, värderingar och känslor. Sammantaget kan begreppen bidra till en förståelse av förskollärares beslutsprocess när det gäller att anmäla eller inte anmäla till socialtjänsten när de känner oro för ett barn.

3.1 Rationalitet

Rationella beslut innebär systematiskt genomtänkta beslut som fattas genom ett

konsekvenslogiskt resonemang. Konsekvenslogiska resonemang innebär att personen som ska fatta besluten försöker föreställa sig vilka konsekvenserna blir av de tillgängliga

handlingsalternativen. För att ett beslut ska betraktas som rationellt ska ett antal kriterier uppfyllas. Beslutsfattaren ska bland annat medvetandegöra och rangordna sina preferenser och ska därefter undersöka alla tänkbara handlingsalternativ. Preferenser innebär det beslutsfattaren själv föredrar. Anledningen till att preferenserna ska rangordnas är att det annars finns en risk för att det bästa handlingsalternativet saknas eller glöms bort.

12 annars är det möjligt att missbedöma och välja fel handlingsalternativ. Slutligen behöver beslutsfattaren tänka långsiktigt, inte bara hur beslutet kommer påverka den närmaste framtiden (Brunsson & Brunsson, 2014).

Ovanstående kriterier ska uppfyllas för att öka möjligheterna att välja det bästa

handlingsalternativet och för att fatta rätt beslut. Det kan dock finnas flera svårigheter, då det bland annat kan vara svårt att veta vilka konsekvenser som finns på kort sikt, men framför allt på lång sikt utifrån de olika handlingsalternativen. En annan svårighet är att känna till alla olika handlingsalternativ som finns, då dessa kan vara outtömliga. Även sina egna preferenser kan vara svåra att förutse och rangordna då dessa kan förändras över tid. Dessa svårigheter inom modellen för rationella beslut innebär att många väljer att ta konsekvenslogiska beslut, utan att de är särskilt systematiskt uttänkta. Besluten kan dock i vissa fall ses som rationella även om inte alla kriterier uppfylls (Brunsson & Brunsson, 2014).

Begreppet rationalitet används i denna studie till att analysera förskollärares beslutsfattande, i syfte att undersöka vad besluten grundas i. Således används begreppet rationalitet för att få en djupare förståelse för de beslut som fattas. Detta undersöks genom förskollärarnas

resonemang när de fattar beslut i hur de ska hantera en situation när de misstänker att ett barn kan fara illa. Fortsättningsvis används begreppet för att undersöka om förskollärarna låter sina egna preferenser styra besluten de fattar och även för att kunna förklara vilka dessa

preferenser är. Ett kriterium för ett rationellt beslut är dock att beslutsfattaren ska

medvetandegöra sina preferenser, vilket inte beaktas i denna studie. Detta då det inte går att veta huruvida förskollärarna är medvetna om dessa.

3.2 Ansvar

När ett beslut tas som leder till en handling är det ofta i första hand andra personer än beslutsfattaren som påverkas av efterföljande konsekvenser. Det innebär dock att besluts-fattaren har ett ansvar för både beslutet och efterföljande konsekvenser, vilket är något som ofta påverkar viljan att fatta besluten, samt påverkar vilka beslut som fattas. Den person som ses som orsak för händelsen är även den som betraktas som ansvarig för den. Detta gör att personer som påverkas av besluten är angelägna att utkräva ansvar från beslutsfattaren. Ibland kan beslutsfattare försöka skjuta på beslut då det ofta innebär ett ansvar som kan var riskfyllt. Detta i en förhoppning att något ska ske som gör att någon annan fattar beslutet eller att beslutet inte alls behöver tas. Inom organisationer är det vanligt att det finns särskilda beslutsprocedurer för att tydliggöra besluten som tas. Detta kan ske genom omröstning eller mötesprotokoll för att det ska framgå vem eller vilka som tagit besluten (Brunsson & Brunsson, 2014).

När en grupp människor påverkas av och fattar samma beslut som en specifik person kallas detta för ett diktatoriskt beslut. Detta innebär att en specifik person, så kallad diktatorn, medvetet eller omedvetet avgör vilket beslut som ska fattas. Gruppen lämnar i sådana fall över ansvaret på en annan individ och följer det handlingsalternativ som denne föreslår (Allingham, 2002)

13 Begreppet ansvar används i analysen för att få en djupare förståelse av ansvarsfördelningen vid misstanke om att ett barn kan fara illa. Begreppet kan även bidra till en förståelse för förskollärarnas ansvarstagande i samband med detta, samt hur sådana faktorer kan påverka beslutsprocessen. Begreppet används även för att undersöka om förskolechefen kan ses som en diktator när förskollärarna känner oro för ett barn, och huruvida de då överlåter beslutet till förskolechefen genom att fatta ett diktatoriskt beslut. Fortsättningsvis förklarar begreppet hur förskollärarna resonerar gällande de konsekvenser de själva kan utsättas för när de är

ansvariga för en anmälan till socialtjänsten.

3.3 Lämplighetslogik

Ett sätt att minska osäkerheten kring ett beslut är att beslutsfattaren väljer att fatta beslutet utifrån redan fastställda regler. Detta innebär att beslutsfattaren inte behöver kalkylera utifrån osäkra framtidsutsikter kring vad ett handlingsalternativ kan komma att leda till, utan istället utgår ifrån de redan applicerade reglerna. Ju tydligare regler, desto större enighet och

säkerhet. Regler kan vara sådant som organisationsledningen beslutat om, men det kan även vara informella regler som uppstår spontant och utvecklas genom gemensamma

föreställningar och erfarenheter om hur saker ska hanteras och utföras. En ideologi kan skapas, med gemensamma normer och föreställningar och det kan leda till att ett visst handlande ses som självklart (Brunsson & Brunsson, 2014).

Lämplighetslogik är ett begrepp som i denna studie används till att undersöka huruvida förskollärarna använder sig av detta när de beslutar hur de ska gå till väga när de misstänker att ett barn kan fara illa. Detta kan bidra till en djupare förståelse för hur Socialtjänstlagen efterföljs i praktiken, samt vilken möjlig inverkan dess utformning kan ha på tillämpningen inom förskolan. Begreppet möjliggör även att få förståelse för förskollärarnas resonemang gällande Socialtjänstlagen.

3.4 Överidentifikation med föräldrarna

Överidentifikation med föräldrar är ett begrepp som syftar till att förklara en

överlevnadsstrategi som oftast används av socialarbetare. Överidentifikation innebär att en individ tillskriver föräldrar sina egna egenskaper, främst de känslor och attityder som rör barn. Detta kan hindra individen att se hur verkligheten är och hur familjen faktiskt har det, vilket leder till att det finns en risk för att den reella omsorgsbristen förbises. Även föräldrarnas egenskaper som skulle kunna innebära en belastning för barnet eller familjen kan förbises. Det finns även en risk att tillskriva föräldrarna mer resurser än vad de innehar och framställa dem som bättre än vad de är. Detta kan leda till att bland annat behandling planeras utifrån en för stor förändringspotential. Individen som överidentifierar sig riskerar att missa eventuella tecken som föräldrarna sänder ut att de behöver hjälp och kanske inte har den kapacitet som individen vill tro. Överidentifikation tycks dock inte ske särskilt ofta bland personal som arbetar direkt med barnen, till exempel hos förskolepersonal (Killén, 1994).

14 I denna studie används överidentifikation med föräldrarna för att analysera huruvida

förskollärare riskerar att använda sig av detta när de känner oro för ett barn. Således analyseras respondenternas utsagor utifrån ovanstående beskrivning i syfte att klargöra eventuella brister, bland annat i att uppmärksamma de tecken som föräldrar sänder ut att de behöver hjälp. Begreppet används också för att undersöka om förskollärarna riskerar att tillskriva föräldrar egenskaper som de inte innehar eller om de förbiser negativa egenskaper hos föräldrarna. Fortsättningsvis används överidentifikation med föräldrarna för att klargöra vid vilka tillfällen förskollärarna riskerar att använda sig av detta.

3.5 Normtänkande

Normer är ett begrepp som syftar till de regler som bestämmer hur en individ bör handla. Detta kan gälla lagar eller författningar, men också så kallade sociala normer vilka är ett samhälles enade uppfattning om hur en individ bör agera eller se ut. Normer ser inte likadana ut överallt och förändras med tiden. De är även svåra att tolka, vilket gör att de ibland först blir synliga när de överträds (Jacobsson, Thelander & Wästerfors, 2010). Enligt Killén (1994) finns det en risk att individer baserar sina bedömningar och handlingar utifrån sina egna normer och värderingar, vilket kallas för normtänkande. Detta sker oftast när en individ blir känslomässigt utmanad i arbetet.

Normer och normtänkande är begrepp som i denna studie syftar till att klargöra om

förskollärarna grundar sina beslut i sina egna normer och värderingar. Om så är fallet kommer det även att analyseras på vilket sätt normtänkandet påverkar dem samt när detta i så fall sker. Begreppet kan även bidra till en förståelse för vilka normer som förskollärarna utgår från när de fattar beslut, eller vilka normer som kan påverka beslutsprocessen.

3.6 Rollförvirring

I möte med föräldrar eller barn i familjer med bristande omsorg är det vanligt att

professionella lämnar rollen som just professionell, och intar istället en roll av åklagare i syfte att finna bevis för den bristande omsorgen. Individen kan i sådana tillfällen förvränga

informationen som denne får, vilket kan ske både medvetet och omedvetet. Vid dessa tillfällen finns det risk för att individens bevissökande leder till ett stärkt försvar hos

föräldrarna, och ett samarbete mellan parterna blir svårare att utveckla. Om detta samarbete inte utvecklas finns det risk för att den vuxne som skulle kunnat hjälpa har, i och med rollförvirringen, förlorat sin chans. Andra konsekvenser en rollförvirring kan ge är att den vuxne låter bli att göra någonting alls, i “brist på bevis”. Detta leder till en osäkerhet av den information som finns och även dåligt samvete hos den som anklagat en förälder för bristande omsorg (Killén, 1994).

Syftet med att använda begreppet rollförvirring i denna studie är för att analysera om detta inträffar för förskollärare i orossituationer, samt om det kan påverka beslutsprocessen. Detta görs genom att undersöka respondenternas utsagor gällande sina resonemang kring barn som kan fara illa. Rollförvirring används inte endast för att förstå när förskollärare intar en ”åklagarroll” utan även i situationer som kan uppstå när de får en såpass nära relation till

15 föräldrarna att de får svårt att förhålla sig professionellt. Begreppet syftar även till att skapa förståelse för vid vilka situationer rollförvirringen kan uppstå, samt hur det i sin tur kan påverka förskollärares beslut och beslutsprocess.

3.7 Teoretisk referensram

Begreppen rationalitet, ansvar och lämplighetslogik är begrepp som syftar till relationen mellan förskollärarna och beslutet i sig, samt den information som innehas vid

beslutsfattandet. Således bildar begreppen en ram som kan bidra till förståelse för

förskollärarnas tillvägagångssätt när de fattar ett beslut. De används även för att skapa en förståelse för huruvida förskollärarna låter sina egna känslor och preferenser påverka beslutet. Begreppen överidentifikation, normtänkande och rollförvirring bildar istället en ram för hur känslorna och preferenserna påverkar besluten. Exempelvis genom att förklara hur

förskollärarna förhåller sig till andra personer. Begreppen kan även bilda en förståelse för hur kontexten påverkar beslutsprocessen. Detta kan då innefatta bland annat socialtjänstlagen, samt relationen till förskolechefen etc. Fortsättningsvis kan dessa begrepp förklara på vilket sätt omständigheter kan påverka ett beslut. Sammantaget kan begreppen tillsammans skapa en förståelse för förskollärares beslutsprocess när de känner oro för ett barn. Begreppen syftar även till att påvisa hur förskollärare beskriver osäkerheter i dessa beslut och vilka resonemang de då för.

4. Metöd

I detta kapitel redogörs det för studiens vetenskapliga process. Processen beskrivs utifrån studiens metodologiska utgångspunkter och överväganden. Det redogörs då för urval av respondenter, datainsamlingsmetod samt analys- och bearbetningsmetod av den empiriska datan. Även studiens kvalitetsaspekter och etiska aspekter redogörs.

4.1 Urval

I denna studie användes ett tvåstegsurval för att finna respondenter som var relevanta för studiens syfte och forskningsfrågor. Tvåstegsurval beskrivs som en urvalsmetod där först lämplig organisation eller verksamhet väljs ut, och i ett andra steg lämpliga individer inom denna (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). I studien valdes det först ut vilka förskolor som skulle ingå i studien, som inhämtades via kommunens hemsida. Dessa utgick från de olika förskoleområden som finns inom kommunen. I urvalet ingick då sex kommunala förskolor i en mellanstor svensk kommun. Samordnarna på respektive förskola blev tillfrågade om förskolans medverkan, vilket gjordes via telefon då det ansågs vara mest tidseffektivt utifrån studiens förutsättningar. Författarna meddelade samordnaren vilka inklusionskriterier som studien utgick från. Dessa inklusionskriterier var:

 individen ska vara utbildad förskollärare

16 Inklusionskriterierna bestämdes till dessa då studiens författare ansåg att det hos mer erfarna förskollärare troligtvis fanns mer insikt i problematiken och erfarenhet av komplexa

situationer kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. Utifrån kriterierna valde samordnaren på respektive förskola ut en lämplig respondent som kunde delta i studien. Anledningen till att det medverkade en respondent från de aktuella förskolorna var på grund av att författarna ansåg att det var viktigare att få med fler förskolor i studien, än att undersöka skillnader inom förskolorna.

Det bestämdes att det skulle ingå sex förskolor i studien på grund av att kommunen har sex förskoleområden, men sammanlagt kontaktades elva förskolor. En tackade nej på grund av att de inte ansåg att de hade tillräckligt med erfarenhet av barn som far illa. Tre förskolor skulle fundera över deras medverkan, varav endast en återkom och tackade nej medan de andra två inte återkom. Den sista förskolan som kontaktades ville att författarna skulle kontakta deras förskolechef, som inte gick att nå. De sex som tackade ja till medverkan i studien kom från olika förskoleområden inom kommunen.

4.2 Datainsamlingsmetod

Intervjuer ansågs vara en lämplig metod för datainsamling då respondenternas beskrivningar är viktiga för att skapa förståelse för beslutsprocessen. Om enkäter hade används hade informationen blivit objektiv och ingen information gällande personalens tolkningar eller beskrivningar hade samlats in. Intervjuer användes som metod också för att kunna få

förståelse för förskollärarnas egna beskrivningar, vilka inte framkommer genom exempelvis enkäter med standardiserade svar.

Semi-strukturerade intervjuer innebär att det är en intervju där det ställs öppna frågor eller där det finns vissa särskilt fastställda frågeområden som det ställs frågor om. En intervjuguide används som stöd för den som ställer frågorna, där det står nedskrivet öppna teman eller frågor och möjligtvis följdfrågor (Danielson, 2012a). Intervjuerna utgick från en intervjuguide (se Bilaga 1) som skapades med grund i syftet att undersöka beslutsprocessen hos

förskollärare och användes som stöd under intervjuerna. Intervjuguiden bestod av fem teman: oro, agerande, konsekvenser, specifikt fall och förändringar över tid. Dessa teman utvecklades utifrån vad tidigare forskning påvisat som viktigt när förskollärare misstänker att ett barn kan fara illa. Frågorna gällande ett specifikt fall skapades med syfte att få en större helhetsbild gällande beslutsprocessen. Resterande frågor utvecklades med hjälp av kommunens rutiner för när förskollärare misstänker att ett barn kan fara illa. Alla frågor syftade även till att samla in data som kan besvara syftet och frågeställningarna. Således utformades frågorna för att fånga de osäkerheter förskollärarna känner när de känner oro för ett barn, hur de resonerar samt vilka faktorer som kan påverka beslutet och beslutsprocessen. Båda författarna deltog vid alla intervjutillfällen för att intervjuerna skulle bli så lika som möjligt.

Under intervjuerna fick respondenterna ta del av en vinjett som användes för att få en djupare inblick i den process som förskollärare går igenom när de känner oro för ett barn. Vinjetten var ett fiktivt scenario uppdelad i tre delar (se bilaga 1). Respondenterna fick en del i taget,

17 där de efter varje del fick beskriva vad de tänkte när de läste beskrivningen, samt hur de skulle hantera situationen. En vinjett kan vara lämpligt att använda vid de tillfällen intresset ligger i att få förståelse för professionellas agerande, där kontexten blir given (Kullberg & Brunnberg, 2007).

Genom att de ovannämnda begreppen användes som teman i intervjuerna, styrdes intervjuerna till viss del. Detta gjordes för att respondenterna skulle kunna bidra till information som kunde besvara syftet i studien, men med deras egna beskrivningar inom dessa teman.

Intervjufrågorna skickades inte till respondenterna i förväg då spontana svar eftertraktades i denna studie. Kvale och Brinkmann (2014) menar att det kan finnas vissa risker med att ge för mycket information till respondenterna. De menar att genom att sända intervjufrågorna till respondenterna i förväg, kommer de spontana svar som frågorna annars kunnat ge att förloras.

Intervjufrågorna som ställdes lämnade utrymme till respondenten att med egna ord beskriva hur denne resonerar, samt annan information som denne ansåg var viktig. För att få en större förståelse för respondenternas beskrivningar ställdes uppföljningsfrågor där det var lämpligt. Innan respondenterna intervjuades användes en pilotintervju med en förskollärare från en annan kommun för att undersöka huruvida intervjuguiden bidrog till att få den information som efterfrågades i denna studie. Det finns flera skäl till att en pilotintervju bör göras innan empirin börjar samlas in. Det är framför allt ett bra sätt att öva och testa intervjufrågorna och dessutom undersöka om intervjun stämmer med den tid som är planerad eller om något bör justeras. Det är även under pilotintervjun som utrustningen ska testas så att den fungerar tillfredsställande (Danielson, 2012a).

4.3 Analys och bearbetning

Alla intervjuer transkriberades innan bearbetningen av data påbörjades. Transkriberingen skedde ordagrant där även pauser och hummanden skrevs ner, exempelvis ljud vid tveksamheter. Det är viktigt att innan transkriberingen klargöra hur det ska gå till, och ha fastställda regler. Detta då de färdiga transkriberingarna annars kan skilja sig från varandra (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna lyssnade igenom och kontrollerade varandras transkriberingar för att kontrollera att inget missats.

De transkriberade intervjuerna kodades sedan utifrån återkommande mönster. Därefter delades empirin in i sju olika kategorier som framkommit ur kodningen. Dessa sju kategorier var: anmälan, reaktioner från föräldrarna, oro för konsekvenser, socioekonomisk status, prata med kollegor, hjälp av andra och relation med föräldrarna. Efter noggrann genomgång av materialet och meningskoncentrering i enlighet med en innehållsanalytisk metod (jfr. Danielson, 2012b) slogs alla kategorier ihop till två övergripande teman, innehållande fyra underteman. Det första temat blev familjens betydelse med underteman kontakt med familj och föräldrarnas reaktioner. Det andra temat blev stöd och handledning med underteman kollegor och förskolechef, specialpedagog och socialtjänst. Empirin analyserades därefter utifrån begreppen rationalitet, ansvar och lämplighetslogik, vilka är viktiga begrepp i

18 beslutsteorin. Dessa begrepp användes för att undersöka på vilka grunder förskollärare fattar beslut, samt hur dessa övervägs. Utöver detta användes begreppen överidentifikation med föräldrar, normtänkande och rollförvirring för att undersöka vilka faktorer hos förskollärarna som kan leda beslutet i den ena eller andra riktningen.

Kvalitativ innehållsanalys är en lämplig analysmetod vid intervjuer, där syftet är att skapa en djupare förståelse (Danielson, 2012b). Analysen i denna studie utgick från denna metod, vilket innebär att empirin tematiserades utifrån återkommande mönster. Dessa teman eller mönster analyserades sedan utifrån ovannämnda begrepp. Kvalitativ innehållsanalys förklaras av Boréus och Bergström (2012) som en analysmetod vilken är lämplig när forskaren avser att finna mönster i exempelvis intervjutexter. Således ansågs metoden vara lämplig för att finna mönster i respondenternas utsagor gällande sina beslut och beslutsprocesser.

4.4 Studiens kvalitetsaspekter

Genom att gå igenom processen som ligger till grund för studien ökar möjligheten att den kan ses som trovärdig. Det är viktigt att allt, från syfte och frågeställningar fram till presentation av studien är ordentligt genomarbetat och motiverat. Efter att studien är klar bör processen gås igenom i syfte att kontrollera om tillvägagångssättet kunde varit annorlunda, utifrån ett

kritiskt förhållningssätt (Danielson, 2012b). Då studien tydligt beskrivit tillvägagångssättet i den vetenskapliga processen kan studiens trovärdighet öka.

Validitet är ett begrepp som syftar till att förklara huruvida en metod är lämplig för att

undersöka det studien syftar till. Det innebär även att metoden tillsammans med den teoretiska referensramen kan besvara syftet (Bergström & Boréus, 2012). I denna studie är metoden och de teoretiska begreppen noggrant utvalda för att kunna undersöka det som studien avser. Nedan kommer metoden redogöras utifrån ett kvalitetsperspektiv för att påvisa varför metoden var lämplig.

Till studien valdes sex respondenter då det ansågs vara ett lämpligt antal utifrån denna studies förutsättningar, gällande exempelvis tid. Vid sex eller fler respondenter kan mönster

framträda ur intervjumaterialet, vilket innebär att det är mindre troligt att personliga

värderingar hos respektive respondent påverkar slutresultatet (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Således kan slutresultatet ses som mer trovärdigt då studien utgick från det

rekommenderade minimiantalet.

Trovärdigheten i resultatet kan stärkas genom att respondenterna inte fick intervjufrågorna i förväg. Således ökade möjligheten att svaren blev genuina. Ett sätt att öka tillförlitligheten i studien var att båda författarna deltog i alla intervjuer. Således minimerades risken att

individuella skillnader hos intervjuarna påverkade de olika respondenterna. Att det deltar två intervjuare kan enligt Trost (2010) leda till mer informationsrika intervjuer och ett bättre samspel.

19 Anledningen till att semi-strukturerade intervjuer användes var på grund av att metoden kan ge djupare kunskap än exempelvis enkäter. Att samma frågor ställs till alla respondenter kan även bidra till en ökad trovärdighet. Detta genom att förbestämda frågor bidrar till ett

undvikande av ledande frågor (Nilsson, 2014). Trovärdigheten kan således öka då studien utgick från en intervjuguide som bidrog till att samma frågor ställdes till alla respondenter. Dock ställdes olika uppföljningsfrågor beroende på respondenternas svar, vilket kan ha påverkat resultatet.

Transkriberingarna av intervjuerna hade noga fastställda regler som arbetats fram innan transkriberingen påbörjades. Detta då det är viktigt att så långt som möjligt undvika skillnader i texterna beroende på vem som transkriberat intervjun (jfr. Kvale & Brinkmann, 2014). För att ytterligare öka studiens tillförlitlighet och trovärdigheten i resultatet kontrollerade

författarna varandras transkriberingar. Detta gjordes för att se till att inget hade missats under transkriberingen.

För att studien ska uppnå reliabilitet innebär att undersökningen har varit noggrant utförd från början till slut, där en viktig aspekt är tolkningen av empirin. Intersubjektivitet innebär istället att studien ska kunna upprepas med samma resultat. Detta är dock ett ideal som inte går att uppnå fullständigt i samhällsvetenskaplig forskning. Istället är det viktigt att studiens metod är transparent och utgår från tydliga argument. Det är också viktigt att det i studiens analys tydligt refereras och citeras från empirin (Bergström & Boréus, 2012). De teoretiska begreppen och studiens analysmetod är tydligt beskrivna och har använts genomgående i studien. Detta för att studiens tillvägagångssätt ska kunna upprepas vid andra tillfällen samt för att analysen inte skulle ske godtyckligt. Således kan studiens reliabilitet och

intersubjektivitet stärkas.

4.5 Etiska aspekter

I enlighet med Vetenskapsrådet (u.d.) har de fyra forskningsetiska kraven om information, samtycke, nyttjandekrav och konfidentialitet uppfyllts i denna studie. Innan datainsamlingen påbörjades informerades respondenterna om studiens huvudsakliga undersökningsområde och studiens övergripande syfte. Respondenterna blev även informerade om att deras medverkan i studien var frivillig och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande. Inför intervjuerna gavs samtycke från respondenterna först i telefonsamtalen när förfrågan gällande intervjun gjordes och intervjun bokades. På plats innan intervjun påmindes de även om ovanstående information.

I telefonsamtalet inför intervjuerna informerades respondenterna om att uppgifterna skulle avidentifieras och behandlas konfidentiellt. I denna studie innebar detta att det inte vid något tillfälle stod nedskrivet namn på respondenten eller vilken förskola denne arbetar på. Detta var särskilt relevant då det i respondenternas utsagor kunde förekomma särskilt känsliga uppgifter om barn eller familjer. Det framkom inte heller vilken kommun studien utfördes i. Detta var ett medvetet val för att respondenterna skulle känna sig trygga att berätta om sina tankar och erfarenheter utan oro för att någon skulle känna till deras identitet. Det gjordes

20 även för att ingen skulle kunna lista ut eller förstå vilka barn det handlar om, då det förekom känsliga uppgifter i respondenternas berättelser. Från transkribering och framåt åtskildes respondenterna genom nummer.

Innan intervjun startade blev respondenterna informerade att om en respondent berättat något väldigt specifikt kring något barn fanns det även möjlighet att i efterhand skriva om

händelsens detaljer för att ytterligare avidentifiera barnet och dennes familj. De detaljer som vid sådana tillfällen ändrades gällde inte beslutsprocessen, utan till exempel på vilket sätt barnet var utsatt. Respondenterna informerades även om att det som framkom under intervjun enbart skulle användas till studien och inte säljas vidare till tredje part eller på något sätt användas i kommersiella syften. Utöver att agera i enlighet med Vetenskapsrådets (u.d.) fyra forskningsetiska krav tillfrågades respondenterna innan intervjun skulle påbörjas om de godkände att intervjun spelades in.

Vid en intervjusituation skriver Kvale (2014) att det är viktigt att överväga vilka de personliga konsekvenserna kan bli för respondenterna, både utifrån eventuell stress och förändrad

självuppfattning. När intervjuguiden gjordes var det således viktigt att den i huvudsak bestod av öppna frågor och en särskild aspekt att ta i beaktande var att utforma frågorna så att det inte fanns en risk att respondenterna kände sig ifrågasatta. Eftersom de skulle intervjuas om anmälan och andra ämnen som kunde vara känsliga, var detta en särskild viktig aspekt för att inte på något sätt påverka utfallet i någon riktning. Det finns dock alltid en risk att

respondenterna känner osäkerhet om de själva gav lämpliga svar på frågorna utifrån lagar och rutiner. De kan även känna osäkerhet gällande deras tidigare agerande som de berättat om under intervjun.

Ytterligare en etisk aspekt som uppkom var att respondenterna intervjuades på plats på den förskola de arbetade, för att de skulle känna sig bekväma och på så sätt ha lättare att prata om de olika teman som togs upp under intervjun. Detta gjordes även för att spara tid för

respondenterna. Dock kan detta ha påverkat konfidentialiteten i studien då respondenternas kollegor möjligen kan ha vetat om deras medverkan.

Respondenterna informerades efter intervjuerna om när studien beräknades bli klar och de tillfrågades även om de ville ta del av studien efter att den var färdigställd och godkänd. På grund av tidsbrist fanns inte möjlighet för respondenterna att läsa igenom transkriberingarna och ge synpunkter för att undvika missförstånd.

5. Resultat öch analys

I detta kapitel redogörs det för den insamlade empirin som sedan analyseras utifrån

ovannämnda teoretiska begrepp. Empirin från vinjetterna inkluderas i resultatet utan någon särskild uppdelning. Då svaren från vinjetterna syftar till att tydliggöra beslutsprocessen kan de då ingå i övrig empiri.

21

5.1 Familjens betydelse

Kontakten med familjen tycks vara viktig för huruvida förskollärare väljer att hantera en situation när de känner oro för ett barn. Detta då föräldrarna dels kan vara övertygande i att allt är bra, men också då de kan visa tecken på att allting inte är bra. Relationen till

föräldrarna tenderar ofta att vara nära vilket respondenterna framhåller som både positivt och negativt, då det både kan bidra till att föräldrarna kan öppna upp sig för personalen, samtidigt som personalen kan få svårt att tro något ont om de föräldrarna som de känner väl.

5.1.1 Kontakt med familj

Förskollärarna pratar med föräldrarna till det barn de känner oro för. Oron kan då grunda sig i till exempel ett förändrat beteende, eller om de upptäcker blåmärken på barnet. Föräldrarnas svar kan sedan avgöra hur förskollärarna väljer att hantera situationen, då föräldrarna kan förklara orsaken bakom till exempel barnets förändrade beteende, vilket kan stilla deras oro. Om personalen påtalar för föräldrarna att de känner oro för barnet berättar de att föräldrarnas svar avgör hur de ska gå vidare med situationen. Vid blåmärken på barnet skulle

respondenterna prata med föräldrarna för att se om de har en anledning till blåmärket. Föräldrarnas svar spelar sedan en avgörande roll i vilket beslut respondenterna fattar.

“För ibland är det så att man ser något på barn, men så är det någon som har sett att han har slagit i där eller så kommer föräldern och säger att han har en stor bula för att han slog i sig i soffan”. (Respondent 2)

“Det här är ju lite svårt också, då man faktiskt kan få blåmärken utan att någon slår en”. (Respondent 5)

När oro uppstår för ett barn kan förskollärarna påverkas av att föräldrarna förklarar att det hänt något som kan ha betydelse för barnets förändrade beteende. Normtänkande innebär enligt Killén (1994) att bedömningar kan baseras på individernas egna normer och

värderingar. Om föräldrarna har en förklaring på barnets förändrade beteende, som utifrån respondenternas normer ses som en rimlig orsak, framställs det som att oron minskar och således påverkas vilket beslut som tas. Vid sådana tillfällen finns en risk att förskollärarna överidentifierar sig med föräldrarna då de kan förbise eventuella brister hos föräldrarna. Överidentifikation innebär att en individ tillskriver föräldrar sina egna känslor och egenskaper (Killén, 1994). Detta kan möjligen leda till att förskollärarna tror mer på förklaringar som stämmer överens med sitt eget förhållningssätt mot barn.

Vidare tar personalen upp oro med föräldrarna direkt vid hämtning eller lämning beroende på vad det handlar om, och de väntar aldrig med det. De förtydligar att om personalen påtalat oron flera gånger men att ingenting förändras kan det leda till en anmälan.

Detta kan tolkas som att respondenterna byter handlingsalternativ om ingenting förbättrats efter att det påpekats för föräldrarna om oron. Konsekvenslogiska resonemang innebär att beslutsfattaren tänker igenom ett handlingsalternativ innan beslut tas (Killén, 1994). Då

22 respondenterna i sådana fall redan använt sig av en handlingsmöjlighet utan positiva

konsekvenser kan en anmälan tolkas som ett rationellt beslut som fattats genom ett konsekvenslogiskt resonemang, i syfte att förbättra situationen för barnet.

Förskollärarna berättar även att oron kan variera beroende på hur den socioekonomiska situationen ser ut i området där förskolan ligger. Förskollärarna berättar att i områden där det är vanligt med högutbildade, sammanboende föräldrar med låg arbetslöshet finns inte lika konkret oro som i områden med lägre socioekonomisk status där till exempel alkoholproblem, psykosociala problem och sämre ekonomi är vanligt. De menar att förskollärare som har erfarenhet av tyngre socioekonomiska områden kanske har en mer öppen syn och kan ha lättare att ta tag i eventuella problem i familjen. De menar dock att oron ofta är mindre konkret i socioekonomiskt starka områden på grund av att föräldrarna kan vara bättre på att dölja eventuella problem, och hålla en finare fasad utåt.

“Vi hade inte märkt någonting. Jag skulle aldrig kunnat peka ut den mamman att hon hade problem. Aldrig”. (Respondent 2)

Ovanstående kan förstås som att föräldrar med mer resurser kan ha lättare att förklara eller bortförklara eventuella problem, vilket kan påverka hur förskollärarna hanterar situationen. Detta kan göra det svårt att bedöma om ett barn far illa. Normtänkande innebär att en individ utgår från sina egna normer och värderingar när de bedömer hur de ska gå tillväga (Killén, 1994). Det finns således en risk för att förskollärarna bedömer trovärdigheten i föräldrarnas förklaringar utifrån sina egna normer och det som anses vara normalt i förskolans område. Det finns även en risk för att förskollärarna överidentifierar sig med dessa föräldrar om de har liknande social status. Överidentifikation med föräldrarna kan enligt Killén (1994) leda till att en individ riskerar att förbise föräldrarnas signaler. Således riskerar förskollärarna att missa subtila tecken på att familjen är i behov av hjälp, om de överidentifierat sig med föräldrarna. Det är dock oklart i vilken utsträckning detta sker då respondenterna inte vet om föräldrarna döljer problem eller om svårigheter faktiskt inte förekommer.

Hälften av respondenterna berättar att det kan vara svårt vid de tillfällen föräldrar inte har möjlighet att köpa till exempel kläder. Det kan då vara svårt veta hur de ska agera då de vet att föräldern har en ansträngd ekonomisk situation, samtidigt som de kan behöva göra en anmälan då barnet far illa på grund av detta. De menar också att i områden som är socialt utsatta behöver de ha en annan syn på vad som krävs av föräldrarna rent ekonomiskt. Det ses som mer naturligt att i ett socioekonomiskt utsatt område hjälpa föräldrarna tillfredsställa barnens behov när föräldrarna brister, exempelvis genom att tillhandahålla extra kläder. I resursstarka områden förutsätts det istället att barnen ska ha tillräckligt med kläder, och föräldrarna kontaktas om något saknas.

Detta kan tolkas som att respondenterna anpassar sig efter föräldrarnas ekonomi och använder ett konsekvenslogiskt resonemang i syfte att fatta ett rationellt beslut, trots att de berättar att det är svårt att veta vad de ska göra, och om de ska anmäla eller inte. Ett rationellt beslut ska utgå från ett konsekvenslogiskt resonemang, vilket innebär att beslutsfattaren ska överväga