Arbetsterapeuters erfarenheter av digitala
möten med patienter under COVID-19
pandemin
En kvalitativ intervjustudie
Occupational therapists’ experiences of
digital meetings with patients during the
COVID-19 pandemic
A qualitative interview study
Författare: Viktoria Persson och Johanna Unsrod
Höstterminen 2020
Examensarbete: Grundnivå, 15 hp Huvudområde: Arbetsterapi Arbetsterapeutprogrammet
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Sofia Tavemark, legitimerad arbetsterapeut, Örebro Examinator: Marie Holmefur, professor i arbetsterapi, Örebro universitet
Örebro Universitet
Institutionen för hälsovetenskaper
Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi
Titel: Arbetsterapeuters erfarenheter av digitala möten med patienter under COVID-19
pandemin- En kvalitativ intervjustudie
Engelsk titel: Occupational therapists’ experiences of digital meetings with patients during
the COVID-19 pandemic- A qualitative interview study
Författare: Viktoria Persson och Johanna Unsrod Datum: 18/1–2021
Antal ord: 6459
Sammanfattning
Bakgrund: Arbetsterapeuter främjar hälsa och välmående för sina patienter genom att
möjliggöra aktivitetsutförande. Detta görs genom bedömningar och interventioner. COVID-19 pandemin har med sina restriktioner gjort att arbetsterapeuterna arbetar mer digitalt med sina patienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med digitala möten med patienter under COVID-19 pandemin. Metod: Datainsamling skedde genom åtta semistrukturerade intervjuer med arbetsterapeuter som hade arbetat med digitala möten tillsammans med patienter under COVID-19 pandemin. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att arbetsterapeuterna i denna studie hade en positiv inställning till att använda digitala möten med patienter under COVID-19 pandemin. Det framkom att det fanns möjligheter och begränsningar med att utföra det arbetsterapeutiska arbetet med patienter digitalt. De fick vara kreativa för att arbeta runt de hinder de stötte på och anpassa sitt arbetssätt. Trots att kommunikationen kunde bli påverkad under digitala möten upplevde arbetsterapeuterna att en arbetsterapeutisk behandling var möjlig i viss utsträckning, och att en relation var möjlig att skapa. Slutats: Digitala möten med patienter medförde både hinder och möjligheter för både arbetsterapeuterna själva och deras patienter. Detta varierade beroende på vilka bedömningar eller interventioner som skulle göras, samt för vilka patientgrupper det gällde. I samband med COVID-19 pandemin upplevdes digitala möten vara ett bra alternativ att följa restriktionerna under den
arbetsterapeutiska behandlingen. I framtiden vill arbetsterapeuterna kunna välja vilka möten som är digitala och vilka som är fysiska.
Innehållsförteckning
Sammanfattning... 2
1. Inledning ... 4
2. Bakgrund ... 4
2.1 Arbetsterapi ... 4
2.2 Arbetsterapi i ett digitalt samhälle ... 4
2.3 COVID-19 ... 5 3. Syfte ... 6 4. Metod ... 6 4.1 Design ... 6 4.2 Urval ... 6 4.3 Datainsamling ... 7 4.4 Dataanalys ... 7 4.5 Etiska ställningstaganden ... 10 5. Resultat ... 10
5.1 Att börja använda digitala möten under en pandemi upplevdes positivt under rådande omständigheter ... 11
5.2 Att patienten får nya möjligheter då förflyttning inte är nödvändig ... 11
5.3 Att digitala möten kanske inte passar alla patientgrupper ... 11
5.4 Att samtliga i mötet behöver ha tillgång till rätt resurser ... 12
5.5 Att skapa relationer och använda sitt förhållningssätt ... 12
5.6 Att samverka med andra yrkesgrupper digitalt är inte helt problemfritt ... 12
5.7 Att genomföra bedömningar och interventioner med patienten digitalt ... 13
5.8 Att hitta nya arbetssätt under en pandemi via digitala möten ... 13
6. Diskussion ... 14 6.1 Metoddiskussion ... 14 6.1.1 Design ... 14 6.1.2 Urval ... 14 6.1.3 Datainsamling ... 14 6.1.4 Dataanalys ... 15 6.2 Resultatdiskussion ... 16 7. Slutsats ... 18 9. Referenser ... 19 Bilaga 1 intervjuguide ...
1. Inledning
Året 2020 har minst sagt medfört utmaningar för nästan alla i samhället då COVID-19 pandemins smittspridning blev ett gemensamt problem. Under vårens verksamhetsförlagda utbildning uppmärksammades en ökad användning av digitala medel i det arbetsterapeutiska arbetet, och det är detta som skapade intresse och ligger till grund för detta examensarbete. Författarna ville därför undersöka vad arbetsterapeuterna har för erfarenheter kring
användning av digitala möten med patienter under denna svåra period.
2. Bakgrund
2.1 Arbetsterapi
Arbetsterapeuter främjar hälsa och välmående för sina patienter genom att möjliggöra meningsfulla aktiviteter i vardagen på ett klientcentrerat sätt (1). Detta görs i den arbetsterapeutiska processen genom bedömningar, interventioner och utvärderingar med aktiviteter både som medel och mål (2). Patienten uppmanas att aktivt delta i sin behandling och sätta sina egna mål tillsammans med arbetsterapeuten (3). Interventioner som erbjuds ska vara individanpassade och tillgängliga för patienten (1). För att kunna erbjuda rätt
interventioner behöver arbetsterapeuten analysera vilka resurser som finns i den kontext och miljö som patienten utför aktiviteten i (4). Även aktiviteterna behöver analyseras för att få förståelse för vilka krav som ställs och vilka färdigheter som krävs av patienten vid aktivitetsutförandet (5). Detta brukar inledas med att arbetsterapeuten observerar hur patientens aktivitetsutförande är och inhämtar de subjektiva upplevelserna. Om ytterligare förståelse behövs kan standardiserade bedömningsinstrument underlätta bedömningarna (6). Därmed skapas en förståelse för det som påverkar det bristande utförandet (4).
Att använda sina personliga egenskaper i arbetet med patienterna är ett medvetet val som arbetsterapeuter gör. I litteratur benämns det som “Therapeutic use of self” och det används för att främja den terapeutiska relationen och stärka kommunikationen med patienten (1,7). Den terapeutiska relationen till patienten och dess sociala nätverk är en mycket viktig aspekt i den arbetsterapeutiska processen. En god relation skapar trygghet och förtroende, vilket underlättar samarbetet mellan arbetsterapeuten och patienten. Genom att ha en god relation med patienten kan arbetsterapeuten anpassa både sig själv och miljön för att motivera och engagera patienten i aktiviteter (7,8). För att kunna arbeta evidensbaserat och välja lämpliga interventioner som förbättrar patientens aktivitetsutförande behöver arbetsterapeuten integrera teori med praktik (2). Arbetsterapeuten kan då tillsammans med patienten arbeta mot målen där de personliga egenskaperna kombineras med professionella erfarenheter och teorier (4). Att bemästra allt detta i det arbetsterapeutiska arbetet tar tid och utvecklas under yrkeslivets gång (9). Arbetsterapeuter samarbetar även med andra yrkesgrupper som bidrar med sina specifika kompetenser i arbetet med de gemensamma patienterna. För att patienterna ska kunna dra nytta av alla insatser som erbjuds inom de olika professionerna krävs det att arbetet är samordnat (10).
2.2 Arbetsterapi i ett digitalt samhälle
Att använda digitala möten i arbetsterapi är inget nytt, det har skett i samband med den tekniska utvecklingen (11). Arbetsterapeuten kan i sin behandling använda kunskap om teknik för att kunna öka patientens livskvalité samt öppna upp för nya möjligheter till
självständighet och delaktighet i samhället (12). Patienter med olika funktionsvariationer kan uppleva användning av digitala kommunikationsmedel som utmanande och bristande tekniska
färdigheter kan leda till utanförskap och isolering (12,13). Den snabba teknikutvecklingen har ökat internetanvändningen och samhället förutsätter att alla har tillgång till internet (13). Dagens hälsorelaterade informations- och kommunikationsteknik medför både möjligheter och utmaningar för patienter och personal (13). För arbetsterapeuter skapas möjligheter när kommunikation kan ske digitalt med patienter och personal som berörs av ärendet då det kan ske på distans (14). Att genomföra möten digitalt underlättar medverkande för alla inblandade oavsett geografisk plats samt sparar tid och resekostnader (12,13). Ett digitalt möte är
beroende av fungerande teknologi, om den inte fungerar som den ska kan frustration hos deltagarna uppstå (14). Det kan även vara en utmaning att hålla sin tekniska kompetens uppdaterad samt att hantera sekretess (13,15). Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldiga att behandla personuppgifter säkert och med etisk standard (16). Verdonck et.al (17) påpekar att yrkesverksamma arbetsterapeuter tenderar att undvika teknikanvändning om självförtroendet kring teknikhantering är bristande, detta kan leda till en lägre vårdstandard.
Sammanfattningsvis behöver yrkesverksamma hälso- och sjukvårdspersonal hålla sin kunskap om teknik och riktlinjer uppdaterade för att erbjuda god vård som följer den tekniska
utvecklingen (14,17–20).
2.3 COVID-19
COVID-19 är ett nyupptäckt virus som orsakar en infektionssjukdom med
förkylningsliknande symtom (21). Enligt Folkhälsomyndigheten är rekommendationerna att hålla avstånd till andra människor för att undvika smittspridning (22). På grund av COVID-19 pandemin har verksamheter fått strukturera om sina rutiner och arbeta mer digitalt (23). Verksamheter ska följa rekommendationerna i den mån det är möjligt samt hålla sin personal uppdaterad om de aktuella riktlinjerna (24). En ökning av digitala vårdmöten skedde under våren och vårdapplikationen Kry rapporterar en ökning av besök på 60 procent i mars 2020 jämfört med februari 2020 (23). Författarna hittade ett begränsat antal studier om
arbetsterapeuters användning av digitala möten under COVID-19 pandemin. Studier om psyko- och fysioterapeuters erfarenheter om användning av digitala möten med patienter under pandemin hittades. Tenforde et al. (25) skriver att digitala möten är personcentrerade och att patienterna upplevde att mötesformen kunde leverera arbetsterapeutiska insatser med hög standard. Fiani et al. (26) visar att digitala möten även är uppskattade av patienter som tar del av en fysioterapeutisk behandling under COVID-19 pandemin. Békés och Aafjes-van Doorn (27) har undersökt hur psykoterapeuters upplevelser har varit vid den hastiga
övergången till digitala vårdmöten. De berättar att det har använt sig av digitala möten med patienter innan COVID-19 men inte i lika stor utsträckning. Trots den påtvingade och snabba övergången hade de generellt en bra upplevelse av digitala möten med patienter, men de uttryckte även negativa känslor och attityder i samband med denna mötesform. Exempelvis tröttare, mindre självsäkra och inte samma personliga kontakt med patienterna under mötena. Trots detta överväger de att fortsätta använda detta även i framtiden (27).
Då litteratursökningen visade ett begränsat antal studier om arbetsterapeuters erfarenheter av digitala möten med patienter under COVID-19 är det av intresse att undersöka detta. Denna studie kan bidra med kunskap om att använda digitala möten i det arbetsterapeutiska arbetet. I denna studie definieras digitala möten som möten med både video och ljud på en
ospecificerad digital mötesplats med valfri teknologi. Erfarenheter definieras i denna studie som arbetsterapeuternas kunskap och färdigheter om digitala möten som de tagit del av i någon händelse, och deras upplevelser kring detta.
3. Syfte
Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av digitala möten med patienter under COVID-19 pandemin.
4. Metod
4.1 Design
En deskriptiv kvalitativ design användes i denna studie för att undersöka yrkesverksamma arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med digitala möten under COVID-19 pandemin. I I en kvalitativ studie försöker forskarna förstå deltagarnas levda värld och se den från deras synvinkel (28). Data samlades in via semistrukturerade intervjuer som genomfördes via den digitala mötesplattformen Zoom med stöd av en intervjuguide som innehöll öppna frågor i relation till syftet. Analysmetoden utgick ifrån ett induktivt tillvägagångssätt enligt Hällgren Graneheim och Lundman (29).
4.2 Urval
Deltagarna rekryterades via bekvämlighetsurval och ändamålsenligt urval. Enligt Polit och Beck (28) används ett bekvämlighetsurval när de potentiella studiedeltagarna själva får identifierar sig, och ett ändamålsenligt urval är när deltagare som uppfyller inklusionskriterier aktivt söks upp. Urvalet kan följas i flödesschemat i figur 1. En fråga publicerades i
Facebookgruppen ”Arbetsterapeuter på Facebook” och 44 personer svarade. Dessa
kontaktades med ett meddelande som innehöll informationsblankett med samtyckesformulär samt vilka författarna var och varför kontakt hade upprättats. Detta resulterade i sju deltagare. En arbetsterapeut som författarna hade kännedom om sen tidigare kontaktades även, vilket genererade ytterligare en deltagare. Demografisk information om de åtta deltagarna finns i tabell I. Inklusionskriterier var legitimerad arbetsterapeut som har arbetat med digitala möten under COVID-19 pandemin.
Tabell I Demografisk information om studiedeltagarna
Kön Ålder Antal år yrkesverksam Arbetsplats Kvinnor: 8 Män: 0 Annat: 0 27–52 år 3–26 år - Vuxenhabilitering - Hemsjukvård - Hjälpmedelscentral - Psykiatrisk öppenvårdsmottagning - Sjukhus, reumatologklinik - Vårdcentral
Figur 1 Flödesschema urvalsprocess
4.3 Datainsamling
Innan intervjuerna genomfördes skapades en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuguiden innehöll demografiska-, huvud- och följdfrågor som berörde syftet, se bilaga 1. Frågorna formulerades på ett vardagsspråk för att deltagarna enkelt skulle förstå. Genom att utforma en semistrukturerad intervjuguide får forskarna stöd att hålla sig till syftet samtidigt som
deltagarna får prata fritt om ämnet (28,29). Testintervjuer genomfördes, personerna som intervjuades uppfyllde inte inklusionskriterierna och inkluderades därför inte i studien. Inga förändringar gjordes på intervjuguiden då frågorna ansågs beröra studiens syfte.
Då studiedeltagarna var lokaliserade på olika platser i Sverige och de rådande COVID-19 restriktionerna begränsade möjligheterna att träffas fysiskt valdes mötesplatsen Zoom för intervjuerna. Datum och tid för möte bestämdes innan via e-post och en zoom-länk skickades till deltagarna. Intervjuerna genomfördes i november 2020 och pågick i 30–60 minuter. Under intervjuerna användes en diktafon för att spela in ljud. Inledningsvis gavs deltagarna
information om studien och de demografiska frågorna ställdes, deltagarna fick här chans att ställa eventuella frågor. Intervjuguiden följdes därefter och lämpliga följdfrågor ställdes beroende på svaren från deltagarna för att få så utvecklade svar som möjligt. Avslutningsvis fick deltagarna reflektera om de hade någonting att tillägga.
4.4 Dataanalys
I nära anslutning till intervjuerna konverterades ljudfilerna till textformat genom transkribering för att kunna analysera innehållet. Texten analyserades därefter med en kvalitativ innehållsanalys av det manifesta innehållet med induktiv ansats. Det manifesta innehållet är det som direkt uttrycks i text och kan förstås utan djupare tolkning (29). Hällgren Graneheim och Lundman (29) beskriver en lämplig metod att induktivt granska och analysera text opartiskt och förtydliga det som sägs. Denna metod användes för att kunna identifiera likheter och skillnader i det manifesta innehållet. Samtliga intervjuer lästes igenom av båda författarna flera gånger och därefter skapades meningsenheter som kondenserades,
abstraherades till koder och kategoriserades i underkategorier samt kategorier, exempel kan ses i tabell II. Genom att författarna gjorde detta sammanfattades det väsentliga i texten utan att sammanhanget gick förlorat. Texten blev därmed mer lätthanterlig och kategorierna la grunden för resultatet. Innehållsanalysen gjordes gemensamt av författarna för att säkerställa att meningsenheterna tillhörde rätt kategori. Att säkerställa att innehållet uppfattats lika av samtliga författare i studien ökar trovärdigheten (29).
Tabell II Analysmatris
Meningsenhet
Kondenserad
meningsenhet
Kod
Underkategori
Kategori
… jag träffar våra reumatiker som är gravida under 3 tillfällen och då är det också ganska praktiskt för dom att inte behöva komma hit och dom vi kan ta det såhär… dom slipper ge sig ut nu under rådande pandemi och sådär då det känns tryggt och bra för dom upplever jag att dom tycker… när dom har fått sitt barn då tycker dom att det är skönt att dom inte behöver ge sig ut heller när dom har en liten bebis hemma sådär, så då är det smidigt också.
Jag träffar gravida reumatiker och det är praktiskt att de slipper ge sig ut nu under rådande pandemi. Upplever att det känns tryggt och bra för dem. När de fått sitt barn är det skönt och smidigt att de inte behöver ge sig ut med sin bebis.
Gravida patienter slipper ge sig ut i samhället under rådande pandemi med sitt barn.
Möjligheter med digitala möten för vissa patienter under rådande pandemi.
Att patienten får nya möjligheter då förflyttning inte är nödvändig.
… vår verksamhet drass med mycket uteblivande att personerna glömmer, att man får lite för
mycket ångest så struntar man i att gå iväg. Vi har extremt mycket
uteblivande, och det har ju det här varit positivt för eeh… för att dom har kunnat ha ett videomöte trots att man har ångest, man behöver inte lämna sängen om man inte måste. Vår verksamhet har extremt mycket uteblivande. Patienterna uteblir när de glömmer eller får för mycket ångest. Det har varit positivt för
patienterna att kunna ha videomöte trots ångest. Patienter med ångest som vanligtvis uteblir från besök kan delta i videomöten. Digitala möten skapar möjligheter för patienter som vanligtvis uteblir från besök.
Att patienten får nya möjligheter då förflyttning inte är nödvändig.
Någon städade när jag ringde liksom, så jag låg och stirra rakt upp i taket och så skulle hon liksom ”åh förlåt jag städar här” , jag ba, ja okej men det är lugnt jag kollar här i ditt tak… Så det kan ju vara att dom är lite ofokuserade och nån ringde jag på sin lunch och den satt i en cafeteria med massa folk… det kan ju vara olika
patientgrupper liksom på hur man ser
konsekvenser…
När jag ringde städade någon och då fick jag bara stirra upp i taket. Dem kan vara lite ofokuserade. En annan satt på lunch i cafeteria bland folk. Olika patientgrupper ser olika på konsekvenser. Patientgrupper kan se olika på konsekvenser och vara ofokuserade eller ta samtal på olämpliga platser.
Svårigheter med att ha digitala möten med vissa patientgrupper.
Att digitala möten kanske inte passar med alla
Sen för alla eeh personer med autismspektrum eller andra såna
funktionshinder kan de ju vara svårt och förstå för jag kan inte använda mig själv som ett verktyg på samma sätt. Jag är bara en bild för dom, och dom kanske inte riktigt kan läsa de jag vill att dom ska kunna läsa från mitt kroppsspråk.
För personer med autismspektrum eller andra
funktionshinder kan det vara svårt att förstå för jag kan inte använda mig som ett verktyg. De kanske inte kan läsa det jag vill att de ska kunna läsa från mitt kroppsspråk.
Patientgrupper som har svårt att läsa av eller förstå kroppsspråk. Svårigheter med vissa patientgrupper läsa signaler i digitala möten.
Att digitala möten kanske inte passar med alla
patientgrupper.
4.5 Etiska ställningstaganden
Innan studien påbörjades övervägde författarna individskyddskravet mot forskningskravet, det vill säga risken för studiedeltagarna jämfört med nyttan med studien. Risken att
studiedeltagarna skulle utsättas för obefogad psykisk eller fysisk skada var minimal och nyttan av forskningen kunde bidra till kunskap om arbetsterapeuters erfarenheter av digitala möten med patienter. Genom att omsorgsfullt överväga dessa krav mot varandra kan forskare bedriva forskning som både individer och samhället kan dra nytta av utan att någon far illa. Individskyddskravet som finns till för att skydda deltagarna preciseras i fyra olika huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (30).
Informationskravet beskriver att studiedeltagarna ska informeras om vad deras deltagande i studien innebär och att deltagande är frivilligt (30). Denna studie uppfyllde detta krav med hjälp av ett informationsbrev som innehöll tydlig information om studien, vad ett deltagande innebär och att deltagande i studien får avslutas när som helst. Att deltagare själva får
bestämma över sin medverkan i studier samt godkänna hur personuppgifter hanteras går under samtyckeskravet (30). Genom att deltagarna skrev under en samtyckesblankett bekräftade de ett deltagande samt hur personuppgifter skulle behandlas. Personuppgifterna som samlats in om deltagarna förvarades på ett annat ställe än intervjuerna som hade avidentifierats. Att försäkra sig om att obehöriga inte tar del av känslig information samt avidentifiera
deltagarnas uppgifter bidrar till att konfidentialitetskravet följs (30). Nyttjandekravet innebär att uppgifter som samlas in under studien inte får användas till annat än studiens ändamål (30). Detta tillkännagavs i både informations och samtyckesblanketten.
5. Resultat
Resultatet presenteras utefter hur arbetsterapeuterna har erfarit att arbeta med digitala möten under COVID-19 pandemin med följande kategorier:
• Att börja använda digitala möten under en pandemi upplevdes positivt under rådande omständigheter
• Att patienten får nya möjligheter då förflyttning inte är nödvändigt • Att digitala möten kanske inte passar med alla patientgrupper • Att samtliga i mötet behöver ha tillgång till rätt resurser • Att skapa relationer och använda sitt förhållningssätt
• Att samverka med andra yrkesgrupper digitalt är inte helt problemfritt • Att genomföra bedömningar och interventioner med patienten digitalt • Att hitta nya arbetssätt under en pandemi
5.1 Att börja använda digitala möten under en pandemi upplevdes
positivt under rådande omständigheter
Samtliga arbetsterapeuter konstaterade en ökad användning av digitala möten med patienter under våren 2020 i samband med COVID-19. Det framkom att vissa av arbetsterapeuternas verksamheter redan planerat att påbörja ett digitalt arbete men att detta nu tidigarelades på grund av COVID-19. Även om det upplevdes som en hastig övergång till ett mer digitalt arbete hade arbetsterapeuterna en positiv inställning till den ökade användningen. En arbetsterapeut berättade att “vi har slussats in i det här ganska snabbt men ändå fått det att fungera liksom” (delt.8). Några arbetsterapeuter fick en utbildning om att ha digitala möten med patienter. Utbildningen berörde exempelvis saker som arbetsterapeuterna inte tänkt på innan men som upplevdes bra att gå igenom. Det digitala arbetet upplevdes som svårt och nervöst i början men blev lättare med tiden. Aspekten att veta vart blicken ska fästas upplevdes som svår i början, “vart ska jag kolla, om jag kollade i datorn ser det ut som jag stirrar personen i bröstet…”(delt.4) men detta blev enklare ju fler möten som arbetsterapeuten deltog i. Digitala möten med patienter ansågs vara fördelaktigt under rådande omständigheter då restriktionerna kunde följas.
... som nu under COVID så är det positivt att man kan träffas även om personerna… alltså det skulle bli alldeles för stora avbrott i behandling och utredningar och så om vi inte fick göra det (delt.6).
5.2 Att patienten får nya möjligheter då förflyttning inte är nödvändig
Arbetsterapeuterna påpekade att mötesformen underlättade en kontakt med de patienter som flyttat, inte kunde ta sig från jobbet eller hade långt att åka. Patienter som har svårt med energihantering kunde spara den energin det tog att resa till mötet och istället kunde lägga denna på att aktivt delta i det digitala mötet. Det uttrycktes att patienter som “har en fobi innan för att åka buss”(delt.4) fick det svårare i samband med pandemin att ta sig utanför hemmet, så att ha möten digitalt ökade “tillgängligheten utifrån hur samhället ser ut just nu”(delt.4). Patienten som vanligtvis avbokade besök på grund av ångest upplevdes kunna delta i ett videomöte för “man behöver inte lämna sängen om man inte måste”(delt.4). Detta möjliggjorde en mer frekvent kontakt med dessa patienter och arbetsterapeuterna beskrev att “en kontinuitet är avgörande”(delt.4) i det arbetsterapeutiska arbetet.
5.3 Att digitala möten kanske inte passar alla patientgrupper
Samtliga arbetsterapeuter nämnde olika patientgrupper som med sina diagnoser eller
funktionsvariationer stötte på utmaningar vid digitala möten. De berättade att det blev “Svårt om man har en hörselnedsättning”(delt.2) då det kunde bli rundgång i hörapparaten och samtidigt svårt med kognitiv svikt då patienten inte förstod “vem det är man pratar
med”(delt.3) och “vem det är som säger vad”(delt.3). Kommunikationen i mötet upplevdes bli försvårad i samband med detta. Arbetsterapeuterna upplevde att digitala möten med patienten med autism och nedsatt förmåga att kunna läsa ansiktsuttryck och tolka signaler fick det ännu svårare via en skärm. Vidare upplevde arbetsterapeuterna att patienter med
olämpliga platser.
Egentligen vet ju inte jag vad dom ser å vad dom gör på sin dator när dom har mig, hur mycket lyssnar dom, asså gör dom något annat på datorn eller har dom något skärm bredvid med film...(delt.4)
Det upplevdes inte alltid gynnsamt att ha digitala möten med patienter som var utbrända eller utmattade då de behövde komma utanför dörren. Det fysiska mötet med arbetsterapeuten kanske “är enda gången dom duschar och går hemifrån”(delt.4). Patienter som lider av stress och ska trappa ner sin digitala användning upplevdes inte heller gynnas av att ha sina möten digitalt.
5.4 Att samtliga i mötet behöver ha tillgång till rätt resurser
Något som arbetsterapeuterna ansåg påverka ett digitalt möte negativt var om tekniken inte fungerade som den skulle. De vanligaste problemen var bristande uppkoppling, bild eller ljud för antingen arbetsterapeuterna själva eller patienten, “ibland får vi bild men inte ljud, ibland tvärtom”(delt.2). Detta ansågs påverka kommunikationen i mötet negativt. Arbetsterapeuterna påpekade därför att “du måste ju ha en dator eller en mobiltelefon”(delt.6) och en stabil uppkoppling för “det är man ju tvungen att ha om man ska kunna ha såna här samtal”(delt.6). Utöver detta behövde patienten klara av att navigera i och använda de tekniska funktionerna som digitala möten krävde, “patienten på andra sidan ska ju logga in och få de och
funka”(delt.2). Patienterna kom inte alltid i tid till mötet berättade en arbetsterapeut, “man kan glömma bort den tiden lite mer än om att man ska komma till ett besök”(delt.2). Det besöket som arbetsterapeuten jämförde med var ett fysiskt besök.
5.5 Att skapa relationer och använda sitt förhållningssätt
Att kunna skapa en relation till patienten via digitala möten var något som samtliga
arbetsterapeuter i studien upplevde var möjligt. När frågan om en relation till patienten var möjlig att skapa via digitala möten ställdes, svarade en arbetsterapeut “ja det tycker jag, och framför allt om man har en lite längre kontakt”(delt.1). Samma arbetsterapeut berättade att en hel digital kontakt med bara digitala möten hade utförts med en patient och att båda hade upplevt att det fungerade bra. Även om arbetsterapeuterna upplevde att en relation var möjlig att skapa uttryckte de att “det är ju någonting som går förlorat”(delt.6) under ett digitalt möte och att den personliga kontakten med patienten inte blev densamma. Det upplevdes vara svårare att förmedla positiv energi och “det är mycket svårare genom en sån här skärm att skapa ett förtroende”(delt.3) eller trösta patienten i vissa situationer. Trots detta upplevde arbetsterapeuterna att de kunde anpassa sitt förhållningssätt på ett lämpligt sätt för att bemöta patienten under ett digitalt möte.
5.6 Att samverka med andra yrkesgrupper digitalt är inte helt
problemfritt
Att ha digitala möten med patienter möjliggjorde ett samarbete med andra yrkesgrupper då de enkelt kunde anslutas till mötet med patienten. Detta beskrev arbetsterapeuterna vara
någonting som utfördes i arbetet med patienten. En utmaning under vissa digitala möten var när det var flera deltagare i samtalet med patienten då patienten kunde ha svårt att följa med i samtalet. Ibland uppstod även situationer där arbetsterapeuten behövde förlita sig på andra professioners bedömningar av patienten. En arbetsterapeut berättade att “det varierar ju väldigt mycket vem som har gjort till exempel ADL bedömningen eller beskrivit
rehabbehovet”(delt.3). Detta kunde bli en svårighet då olika professioner kunde ha olika synsätt på aktivitetsförmåga.
5.7 Att genomföra bedömningar och interventioner med patienten
digitalt
Arbetsterapeuterna upplevde att arbetsterapeutiska bedömningar var möjliga i viss
utsträckning. Aspekterna att inte kunna se patienten röra sig och inte kunna utföra någonting fysiskt uttrycktes kunna hindra en bedömning. Det upplevdes vara svårare att bedöma den potentiella förmågan till att hantera kognitiva hjälpmedel när patienten inte fick prova själv under en digital utprovning. Att inte kunna se hela patientens kroppshållning och känna av sinnesstämningen i rummet upplevdes påverka bedömningen. Detta försvårade bedömningar av patienter som försämrades drastiskt. Dock så upplevdes det fördelaktigt att ändå få en bild av patientens ansikte. En arbetsterapeut tog upp att “alla är inte trygga i sitt egna hem”(delt.7), att ha möten digitalt i hemmet kunde påverka patientens möjlighet att dela med sig av känslig information till arbetsterapeuten. Därför påpekades det att “man behöver en avskildhet med sin behandlare”(delt.7) för att patienten skulle kunna dela med sig av viktig information i trygghet. Trots detta uttryckte en arbetsterapeut att “Ja vi gör ju detta varje dag så det är klart att vi blir bra på våra bedömningar”(delt.3).
Något som upplevdes positivt med digitala bedömningar var att arbetsterapeuterna enkelt kunde ta patienter efter varandra utan att behöva göra rent i rummet mellan patientmöten. De kunde även hantera journaler och leta upp information under mötet utan att behöva oroa sig för att patienten skulle se obehörig information. Mötet upplevdes vara mer effektivt och strukturerat då fokus kunde hållas på det mötet var menat att handla om, det upplevdes även lättare att avsluta mötet. Att arbetsterapeuterna exempelvis inte kunde ta en promenad tillsammans med patienten som upplevdes svårpratad upplevdes som en begränsning med digitala möten. Något som däremot ansågs fördelaktigt var att de kunde instruera istället. Arbetsterapeuterna berättade när det gällde interventionerna att de instruerade kring mobilisering, handträning och restriktioner samt visade hjälpmedel och skapade scheman under digitala möten. Ibland räckte verbala instruktioner inte till då patienten var i behov av fysisk guidning. Andra situationer där arbetsterapeuterna uttryckte att de behövde utföra fysiskt arbete var vid skapandet av ortoser samt förskrivning av tyngdhjälpmedel, detta upplevdes inte vara möjligt att utföra via digitala möten. Det upplevdes blandat att utföra bedömningar och interventioner via ett digitalt möte, men majoriteten uttryckte att det var roligt att använda funktioner som kunde göras på datorn. Detta skapade möjligheter till att vara kreativ i sin behandling och det upplevdes ändå som “bättre än att inte träffa dom alls”(delt.4).
5.8 Att hitta nya arbetssätt under en pandemi
via digitala möten
Samtliga arbetsterapeuter såg möjligheter med digitala möten, dock så “får man vara lite mer kreativ för att få ut de man vill”(delt.8). Tekniska funktioner och nya arbetssätt användes för att arbeta runt utmanande situationer som kunde uppstå under digitala möten med patienten. För att skapa material eller visa hjälpmedel för patienten användes den tekniska funktionen skärmdelning frekvent. De material som skapades skickades därefter via e-post eller post till patienten. Då det tog tid för posten att leverera detta material upplevdes en konsekvens bli att det arbetsterapeutiska arbetet blev fördröjt. Det blev därmed svårt för patienten ”att komma igång med det om man inte gör det direkt”(delt.1). För att arbeta runt denna konsekvens planerade arbetsterapeuterna in fler möten där de kunde följa upp och “initiera uppgiften igen vid det tillfället”(delt.1). “Utifrån rådande läge så får man ju göra så gott man kan”(delt.8)
beskrev arbetsterapeuterna. För att följa COVID-19 restriktionerna och undvika hembesök kunde de i samband med digitala möten be patienten visa hur det såg ut i hemmet. “Det blir ju på ett annat sätt att dom kan gå runt och visa, och det är ju positivt”(delt.6) berättade en arbetsterapeut.
När detta inte räcker till eller andra åtgärder krävdes berättade en arbetsterapeut att “jag kan använda mig av andras förmågor”(delt.2) genom att “skicka en remiss”(delt.2). Det uttrycktes vara en utmaning att inte kunna använda verktyg som vanligt i behandlingen och vara
“begränsad till datorn”(delt.7). En arbetsterapeut berättade om en handbedömning med en patient via ett digitalt möte. Istället för att mäta handkraften ställdes frågor “för att få fram liksom vad det var som var problemet”(delt.8) och få en “uppfattning om hur svag hon var i sina händer”(delt.8). Samtidigt fick patienten visa handen för kameran och arbetsterapeuten visade olika ortosmaterial, “det blir lite andra sätt att få fram information på”(delt.8). En annan arbetsterapeut beskrev en situation där ett block att rita på och visa upp för kameran användes istället för en whiteboard. I situationer där tekniken inte fungerade så berättade arbetsterapeuterna att de istället ringde upp patienten. I framtiden vill arbetsterapeuterna fortsätta använda digitala möten med sina patienter, men de vill då kunna välja vilka möten som ska vara digitala och vilka som ska vara fysiska.
6. Diskussion
6.1 Metoddiskussion
6.1.1 Design
Då syftet med studien är att inhämta arbetsterapeuters erfarenhet av digitala möten med patienter under COVID-19 pandemin valdes en kvalitativ intervjustudie. Kvalitativ forskning tillåter forskarna att själva utveckla en flexibel design och anpassa hur data ska införskaffas samt vilka deltagare som ska delta (28). Semistrukturerade intervjuer med arbetsterapeuter som hade arbetat med digitala möten med patienter under COVID-19 pandemin blev då tillvägagångssättet för att införskaffa de levda erfarenheterna.
6.1.2 Urval
Genom att deltagarna rekryterades från Facebookgruppen utnyttjades ett befintligt nätverk. Polit och Beck (28) skriver att sträva efter ett maximalt varierande urval är önskvärt i
kvalitativa intervjustudier för att få olika perspektiv på det fenomen som ska undersökas, helst olika kön, bakgrund eller socioekonomisk situation (28). Inklusionskriterierna var
arbetsterapeuter som använt digitala möten med patienter under COVID-19 pandemin. De åtta deltagarnas arbetsplats, ålder och yrkeserfarenhet varierade vilket anses vara en styrka i denna studie. I kvalitativa studier är det möjligt att få ut informationsrik data av få deltagare om de är informativa och kan kommunicera väl (28). Deltagarna i denna studie delade med sig av innehållsrika erfarenheter vilket stärker trovärdigheten i resultatet.
6.1.3 Datainsamling
En semistrukturerad intervju med intervjuguide som stöd användes för att samla in arbetsterapeuternas erfarenheter om att använda digitala möten med patienter. Den semistrukturerad intervjuguiden ger forskarna stöd att hålla sig till syftet samtidigt som deltagarna får prata fritt om ämnet (28,29). Denna intervjuguide testades innan och då ansågs frågorna vara begripligt formulerade, beröra syftet och få fram både för och nackdelar. Frågorna bör vara formulerade på ett språk som är lättförståeligt för att överkomma
att använda ett inspelningsverktyg kan forskarna fokusera på intervjun och i efterhand transkribera och analysera (28). Detta underlättade för författarna att hålla fokus på vad deltagarna verkligen sa och kunna ställa lämpliga följdfrågor. Ljudkvaliteten på intervjuerna varierade och det kunde bero på uppkoppling, utrustning eller ljud från omgivningen. Det var möjligt att lyssna om flera gånger för att höra vad som sades, så den varierande kvaliteten upplevdes inte påverka resultatet.
Då studiedeltagarna var lokaliserade på olika geografiska platser i Sverige och COVID-19 restriktionerna rekommenderade att möten borde ske digitalt valdes mötesplatsen Zoom. Att använda digitala videomöten är fördelaktigt när studiedeltagarna befinner sig på olika geografiska platser då deltagarna kan se och höra varandra (28). Detta håller författarna med om då studiens intervjuer genomfördes via digitala zoom-möten, i samband med detta följde studien restriktionerna om att inte träffa nya människor eller resa. Intervjuerna hade inte varit möjliga att genomföra om deltagarna eller författarna skulle påvisat förkylningssymtom om mötet skulle varit personligen.
Samtalen inleddes med öppen dialog om studien. Att påbörja en intervju med lättsam karaktär motverkar eventuell nervositet för både deltagare och forskare (28). Under intervjuerna uppmuntrades studiedeltagarna till att dela med sig av sina erfarenheter och med hjälp av den semistrukturerade intervjuguiden höll de sig till syftet. Här var författarna uppmärksamma på vad som sades och vilka frågor som besvarades. Polit och Beck (28) påpekar att då
studiedeltagarna pratar fritt är det möjligt att de besvarar frågor som kommer senare i intervjuguiden och den som intervjuar bör vara uppmärksam på detta för att ställa lämpliga följdfrågor. Intervjuaren bör främja en trygg miljö där den som blir intervjuad kan dela med sig av sina känslor och erfarenheter (28). Både verbala och ickeverbala signaler så som instämmande ljud och nickningar användes för att uppmuntra arbetsterapeuterna till att dela med sig av sina erfarenheter. Trots att författarna hade en begränsad erfarenhet av att föra digitala intervjuer upplevdes arbetsterapeuterna i denna studie dela med sig av en mängd erfarenheter och att stämningen i samtalen var god. Polit och Beck (28) beskriver att det är nödvändigt att vara medveten om vilka verbala och ickeverbala signaler som sänds under en intervju då forskarna själva utgör en del av datan som samlas in och kan påverka resultatet. Intervjuerna avslutades med att deltagarna fick reflektera om det fanns någonting att tillägga. Ett avslut med reflektion främjar ett positivt avslut på en intervju (28). Författarna höll i fyra intervjuer var men fanns närvarande vid samtliga intervjuer som stöd. Datan som samlades in upplevdes besvara syftet.
6.1.4 Dataanalys
Då digitala möten med patienter under COVID-19 var fenomenet som studerades användes den kvalitativa innehållsanalysen enligt Hällgren Graneheim och Lundman vid analysen. Syftet med en kvalitativ innehållsanalys är att organisera, skapa struktur och lyfta fram meningen med datan (28). Innan datan kunde börja analyseras transkriberades ljudfilerna ord för ord och båda författarna lyssnade igenom och läste samtliga intervjuer flera gånger. Att lyssna på de inspelade intervjuerna och läsa dem samtidigt säkerställer att det som sades vid intervjuerna är det som analyseras och det stärker även studiens giltighet (28). Likheter och skillnader identifierades under analysen och låg som grund för de kategorier som framkom i resultatet. Vid en kvalitativ innehållsanalys är det viktigt att vara medveten om att sanningen finns i betraktarens ögon, det vill säga det som analyseras blir färgat av personliga
erfarenheter, kultur och livsvillkor (29). Analysen var textnära och citat från
arbetsterapeuterna användes för att stärka resultatet. Att använda citat stärker giltigheten och ger läsaren möjlighet att förstå resultatet (29). Författarna har tillsammans bearbetat datan och
sammanställt det slutgiltiga resultatet. Hällgren Graneheim och Lundman (29) beskriver att en studies trovärdighet ökar när samtliga författare tar del av analysen och säkerställer en
likvärdig tolkning av datan. Författarna hade dock en medvetenhet om att datan kunde tolkats och sammanställts på olika sätt. Detta bekräftar Hällgren Graneheim och Lundman (29) när de förklarar att flera tolkningar faktiskt kan vara giltiga.
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med digitala möten med patienter under COVID-19 pandemin. Resultatet visar att arbetsterapeuterna generellt har en positiv inställning och ser möjligheter med att ha digitala möten med patienter nu under COVID-19 pandemin. Vidare framkom det att det arbetsterapeutiska arbetet,
bedömningar och interventioner påverkas av att ha möten med patienter digitalt. De utmaningar som uppkommer försöker arbetsterapeuterna arbeta runt med hjälp av olika strategier. Slutligen visar resultatet att arbetsterapeuterna ser digitala möten med patienter som ett bra alternativ i samband med COVID-19, men att de i framtiden vill kunna välja vilka möten som ska vara digitala.
Samtliga arbetsterapeuter berättade om att användningen av digitala möten har ökat under COVID-19 pandemin, detta stämmer överens med vad ny forskning rapporterar. Det har skett en snabb ökning av digital hälso- och sjukvård (23,25,26,31). Socialstyrelsen har under pandemin gått ut med rekommendationer att se över eller införa digitala lösningar för konsultationer, träning eller uppföljningar i den mån det är möjligt (32). Arbetsterapeuterna nämnde även att de inte hade använt digitala möten alls, eller inte i någon större utsträckning innan pandemin. En studie av Priyadharsinis och Chiang (31) lyfter samma sak och påpekar även att en arbetsterapeutisk behandling är genomförbar via digitala möten. Det är även fördelaktigt under rådande omständigheter och i samband med COVID-19 restriktionerna som har blivit införda världen över (33). För arbetsterapeuterna i denna studie möjliggjorde digitala möten även en samverkan med andra professioner. Ett arbetsterapeutiskt arbete med patienter kräver ett samarbete med andra yrkesroller för att behandlingen ska bli så effektivt som möjligt och patienten ska kunna dra nytta av den (10).
I samband med att arbetsterapeuterna började använda digitala möten öppnades det upp nya möjligheter för patienter som i vanliga fall kunde ha svårt att ta sig till ett vanligt fysiskt möte. Digitala möten är ett bra alternativ för patienter i riskgrupper då de fortfarande kan ta del av en behandling (26,33). Flera källor lyfter att digitala möten även kan underlätta deltagande i behandling för många patienter i olika åldrar och med olika besöksorsaker som antingen bor långt bort eller inte kan ta sig till ett fysiskt besök (12–14,25,31).
Arbetsterapeuterna i denna studie uttryckte att digitala möten underlättade och möjliggjorde en mer frekvent kontakt med patienter som vanligtvis avbokade eller glömde bort mötet. Kielhofner (7) beskriver att en regelbundenhet bildar en trygg struktur där vanor och rutiner kan utvecklas.
Samtidigt som digitala möten underlättade för vissa patienter upplevde arbetsterapeuterna att det även försvårades för andra patienter som kunde ha svårt att koncentrera sig. Detta är i linje med det Tenforde et al. (25) skriver om att patienter kan ha olika förmågor att uppehålla koncentration under digitala möten. Användning av digitala kommunikationsmedel kan försvåras i samband med olika funktionsvariationer (12,13). Det framkom att tolka signaler och ansiktsuttryck kunde vara en svårighet för vissa patienter, då främst personer med autismspektrumtillstånd som redan har en diagnosspecifik svårighet med detta. Att förstå sig
på personer som man träffar första gången kan vara svårt även för personer utan funktionsvariationer upplever författarna.
Att tänka på vad patienten har för förutsättningar och utnyttja de resurser som finns i den kontext patienten verkar i för att erbjuda rätt interventioner är fördelaktigt i det
arbetsterapeutiska arbetet (4). I denna studie gjorde arbetsterapeuterna detta när de under digitala möten bad patienterna visa hemmet eller hur de utförde vissa rörelser, på så vis utnyttjades situationen trots att mötet var digitalt. Att anpassa den arbetsterapeutiska behandlingen och använda det som finns i patientens hem kan skapa en känsla av
empowerment för patienten (25,26,31). I en studie av Fiani et al. (26) beskrivs det även att det digitala mötet kan bli mer personligt och att relationen kan påverkas positivt när behandlingen sker i hemmet där patienten kan vara trygg och avslappnad. Arbetsterapeuterna i denna studie nämnde en annan aspekt som är viktig att tänka på under digitala möten, den var att alla patienter kanske inte är trygga i sitt eget hem. Detta kan försvåra det arbetsterapeutiska arbetet då patienterna kan undanhålla viktig information som kan vara betydelsefull i
behandlingen. Författarna diskuterade då om det kan vara extra viktigt att arbetsterapeuten har en relation till sin patient vid det digitala mötet, för att kunna avgöra vad som kan tas upp under mötet eller ej. Argumentet stärks av det Kielhofner (7) skriver, att hur framgångsrik den arbetsterapeutiska behandlingen är beror på relationen mellan arbetsterapeuten och patienten. Samtliga arbetsterapeuter nämnde att en relation var möjlig att skapa via digitala möten, framför allt under en längre kontakt.
Även om en relation var möjlig att skapa förklarade arbetsterapeuterna att det vid digitala möten var någonting som saknades, den personliga kontakten upplevdes inte vara densamma som vid ett fysiskt möte. Det kunde vara svårt att använda sig själv och förmedla positiv energi. Det terapeutiska förhållningssättet ”therapeutic use of self” beskriver att
arbetsterapeuten i sitt arbete använder sig själv som ett verktyg för att stödja patientens aktivitetsengagemang (7). Även om det var svårare upplevdes arbetsterapeuterna ändå kunna använda sina förhållningssätt vid både bedömningar och interventioner. Här fick de dock hitta nya kreativa arbetssätt för att kringgå aspekten att det inte gick att utföra någonting fysiskt. Detta stämmer överens med vad arbetsterapeuterna i studien av Tenforde et al. (25) berättar, de får vara mer kreativa då de inte kan arbeta som vanligt. Det framkommer även i en studie av Priyadharsini och Chiang (31) att det är lättare att arbeta med mål som berör social
interaktion än rörelseförmågor via digitala möten. Arbetsterapeuterna instruerade patienterna om mobilisering, restriktioner och handträning samt visade hjälpmedel och skapade scheman. Verbala råd och guidningar nämner Kielhofner (7) är en del i det arbetsterapeutiska arbetet för att patienten ska uppnå de mål som är möjliga att eftersträva.
Någonting som arbetsterapeuterna i denna studie hade gemensamt var att de trots Covid-19 restriktionerna gjorde vad de kunde under digitala möten för att kunna fortsätta erbjuda en arbetsterapeutisk behandling. De vill fortsätta använda digitala möten med patienterna i framtiden och ser möjligheter med att kunna välja vilka möten som är fysiska och vilka som är digitala. Det är viktigt som arbetsterapeut att utnyttja den potential som digitala möten med patienter har samt fortsätta anpassa sig till den rådande COVID-19 pandemin (31).
7. Slutsats
Digitala möten kan vara ett bra alternativ och ett komplement till fysiska möten i det arbetsterapeutiska arbetet under COVID-19 pandemin och i framtiden. Mötesformen underlättar en mer frekvent kontakt och skapar nya möjligheter för både arbetsterapeuterna och vissa patientgrupper. För andra patientgrupper är digitala möten mindre lämpliga och det är upp till arbetsterapeuten att avgöra vad som fungerar då alla patienter har olika
förutsättningar och förmågor. Studiens resultat kan vara till nytta för arbetsterapeuter och annan hälso-och sjukvårdspersonal som använder eller ska använda digitala möten med sina patienter. Då den digitala utvecklingen förväntas fortsätta är det av vikt att arbetsterapi följer den. Därför är fler och mer ingående studier i framtiden av intresse om hur arbetsterapeuter faktiskt utför digitala bedömningar och interventioner, samt hur patienten upplever att få en digital arbetsterapeutisk behandling.
9. Referenser
1. Gillen G. Occupational Therapy Interventions for Individuals. I: Schell BABoyt, Gillen G, Scaffa ME, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. 12:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014. s. 322–41. 2. Chrisholm D, Shell BAB. Overview of the Occupational Therapy Process and
Outcomes. I: Schell BABoyt, Gillen G, Scaffa ME, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. 12:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014. s. 266–80.
3. Taylor RR, Taylor RR. Therapeutic Relationship and Client Collaboration- Applying the intentional relationship model. I: Schell BABoyt, Gillen G, Scaffa ME, Scaffa ME, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. 12:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014. s. 425–36.
4. Schell BAB, Scaffa ME, Gillen Glen, Cohn Ellen S. Contemporary occupational therapy practice. I: Schell BABoyt, Gillen G, Scaffa ME, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. 12:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014. s. 47–58.
5. Elizabeth Blesedell Crepeau, Marjorie E Scaffa, Barbara A. Boyt Schell, Gillen Glen. Analyzing Occupations and Activity. I: Barbara A. Boyt Schell, Gillen Glen, Marjorie E Scaffa, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. 12:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014.
6. Boyt Schell BA, Gillen G, Scaffa ME, Cohn ES. Individual Variance - Body Structures and Functions. I: Schell BABoyt, Gillen G, Scaffa ME, redaktörer. Willard &
Spackman’s occupational therapy. 12:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014. s. 216–24.
7. Kielhofner G. Model of human occupation : teori och tillämpning. Lund: Studentlitteratur AB; 2012. 544 s.
8. Taylor RR, Lee SW, Kielhofner G. Practitioners’ Use of Interpersonal Modes within the Therapeutic Relationship: Results from a Nationwide Study. OTJR Occup Particip Health [Internet]. 01 januari 2011 [citerad 22 september 2020];31(1):6–14. Tillgänglig vid: https://doi.org/10.3928/15394492-20100521-02
9. Boyt Schell BA. Professional reasoning in practice. I: Schell BABoyt, Gillen G, Scaffa ME, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014. s. 384–97.
10. Falk-Kessler J. Professionalism, communication, and teamwork. I: Schell BABoyt, Gillen G, Scaffa ME, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. 12:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2014. s. 452–65.
11. Berger S. Educating clients. I: Schell BABoyt, Gillen G, Scaffa ME, redaktörer. Willard & Spackman’s occupational therapy. 12:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer
12. Buchholz M, Holmqvist E. Att kommunicera. I: Eliasson A-C, Lidström H,
Peny-Dahlstrand M, redaktörer. Arbetsterpi för barn och ungdom. Lund: Studentlitteratur AB; s. 241–54.
13. Tveiten S. Hälsopedagogik. Lund: Studentlitteratur AB; 2018. 3–255 s.
14. Moss B. Communication skills in nursing, health and social care. London ; SAGE Publications Ltd; 2020.
15. Topooco N, Riper H, Araya R, Berking M, Brunn M, Chevreul K, m.fl. Attitudes
towards digital treatment for depression: A European stakeholder survey. Internet Interv [Internet]. 01 juni 2017 [citerad 19 oktober 2020];8:1–9. Tillgänglig vid:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2214782916300446
16. Seifert AM, Stotz N, Metz AE. Apps in therapy: occupational therapists’ use and opinions. Disabil Rehabil Assist Technol [Internet]. november 2017 [citerad 21 september 2020];12(8):772–9. Tillgänglig vid:
https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=rzh&AN=123927456&site=eh ost-live
17. Verdonck M, McCormack C, Chard G. Irish Occupational Therapists’ Views of Electronic Assistive Technology. Br J Occup Ther [Internet]. 01 april 2011 [citerad 18 september 2020];74(4):185–90. Tillgänglig vid:
https://doi.org/10.4276/030802211X13021048723291
18. Larsson-Lund M. The digital society: Occupational therapists need to act proactively to meet the growing demands of digital competence. Br J Occup Ther [Internet]. 01 december 2018 [citerad 18 september 2020];81(12):733–5. Tillgänglig vid: https://doi.org/10.1177/0308022618776879
19. Titzler I, Saruhanjan K, Berking M, Riper H, Ebert DD. Barriers and facilitators for the implementation of blended psychotherapy for depression: A qualitative pilot study of therapists’ perspective. Internet Interv [Internet]. 01 juni 2018 [citerad 19 oktober 2020];12:150–64. Tillgänglig vid:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2214782917300908
20. Eliasson A, Lidström H, Peny-Dahlstrand M. Framtidens arbetsterapi. I: Eliasson A-C, Lidström H, Peny-Dahlstrand M, redaktörer. Arbetsterpi för barn och ungdom. Lund: Studentlitteratur AB; s. 333–6.
21. Om viruset och sjukdomen — Folkhälsomyndigheten [Internet]. [citerad 05 oktober 2020]. Tillgänglig vid:
http://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd- beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/om-sjukdomen-och-smittspridning/om-viruset-och-sjukdomen/
22. Smittspridning — Folkhälsomyndigheten [Internet]. [citerad 05 oktober 2020]. Tillgänglig vid:
http://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd- beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/om-sjukdomen-och-smittspridning/smittspridning/
23. Socialstyrelsen. Covid-19 har påverkat vårdkontakter, operationer och väntetider [broschyr] [Internet]. 2020 juni 17; Stockholm. Tillgänglig vid:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/dokument-webb/ovrigt/vardkontakter-vardgaranti-covid-19.pdf
24. Folkhälsomyndigheten. Åtgärder för att minska risken för smittspridning av covid-19 inom vård, tandvård och omsorg. 2020;1–31. Tillgänglig vid:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/eb0d34a63a124fa39c7c2d5753deda a4/atgarder-minska-risken-smittspridning-covid-19-personal-vard-tandvard-omsorg.pdf 25. Tenforde AS, Borgstrom H, Polich G, Steere H, Davis IS, Cotton K, m.fl. Outpatient
Physical, Occupational, and Speech Therapy Synchronous Telemedicine: A Survey Study of Patient Satisfaction with Virtual Visits During the COVID-19 Pandemic. Am J Phys Med Rehabil. 2020;99(11):977–81.
26. Fiani B, Siddiqi I, Lee SC, Dhillon L. Telerehabilitation: Development, Application, and Need for Increased Usage in the COVID-19 Era for Patients with Spinal Pathology. Cureus [Internet]. [citerad 12 december 2020];12(9). Tillgänglig vid:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7577310/
27. Békés V, Aafjes-van Doorn K. Psychotherapists’ attitudes toward online therapy during the COVID-19 pandemic. J Psychother Integr [Internet]. juni 2020 [citerad 14 oktober 2020];30(2):238–47. Tillgänglig vid:
https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=psyh&AN=2020-39749-007&site=ehost-live
28. Denise F. Polit, Cheryl Tatano Beck. Nursing Research Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. 9:e uppl. Vol. 2012.
29. Granskär M, Höglund-Nielsen B. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur; 2012.
30. CODEX - regler och riktlinjer för forskning [Internet]. [citerad 07 november 2020]. Tillgänglig vid: http://www.codex.vr.se/etik6.shtml
31. Priyadharsini H, Chiang JJ. Embracing telehealth: supporting young children and families through occupational therapy in Singapore during COVID-19. World Fed Occup Ther Bull [Internet]. 02 juli 2020 [citerad 12 december 2020];76(2):90–3. Tillgänglig vid: https://doi.org/10.1080/14473828.2020.1822574
32. Socialstyrelsen. Rehabilitering i samband med covid-19 – stöd för planering. 11 maj 2020;9. Tillgänglig vid: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2020-11-7010.pdf
33. Lai FH, Yan EW, Yu KK, Tsui W-S, Chan DT, Yee BK. The Protective Impact of Telemedicine on Persons With Dementia and Their Caregivers During the COVID-19 Pandemic. Am J Geriatr Psychiatry [Internet]. november 2020 [citerad 12 december 2020];28(11):1175–84. Tillgänglig vid:
Bilaga 1 intervjuguide
Intervjuguide
Demografisk information om forskningspersonerna:
• Namn? • Ålder?
• Hur identifierar du dig? Man, kvinna eller annat? • Hur länge har du arbetat som arbetsterapeut? • Vad för typ av arbetsplats arbetar du på?
Huvudfrågor
Har din användning av digitala möten med patienter ökat under Covid-19 pandemin?
• Om ja, hur har du upplevt denna ökning? • Vilka digitala mötesplatser använder du? • Vilka situationer har du använt digitala möten?
Hur känns det för dig när du arbetar med patienter via digitala möten?
• Vad är det som gör att det känns bekvämt? • Finns det något som inte känns bekvämt?
• Känner du att patienten är bekväm i det digitala mötet?
• För vilka patientgrupper upplever du att digitala möten passar bäst?
• Vad finns det för möjligheter med att använda digitala möten med patienter? • Vad finns det för begränsningar med att möta patienter digitalt?
Kan du berätta hur det är att jobba med arbetsterapeutiska insatser via digitala möten nu under Covid- 19 pandemin?
• Hur kan du som arbetsterapeut använda ditt förhållningssätt när du möter patienten digitalt? • Upplever du att du kan skapa en relation till patienten när ni möts digitalt?
• Hur arbetar du med aktiviteter via digitala möten?
o Exempelvis hur du använder aktiviteter både som medel och mål.
Har du något att tillägga om användning av digitala möten i pandemin?
Exempel på ytterligare följdfrågor • Kan du utveckla ditt svar?
• Vad menar du?
• Kan du ge ett exempel?
• Har du något mer att tillägga?
• Om jag förstår dig rätt så…
