Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Göran Andersson, Peter Sjömar
Title
Trösklogen i Eggen – ett medeltida källmaterial
Issue
29
Year of Publication
1995
Pages
25–46
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Trösklogen i Eggen
-
ett
medeltida
källmaterial
GöranAndersson & Peter
Sjömar
Fören stordelav byggnadsarvetfinns detfå andra
källor än byggnaderna själva. I byn Eggeni Härje¬ dalen finns tre medeltida byggnader, eller rättare
sagt två medeltida hus och ett medeltida golv'.
Äldst är golvet från 1330-talets första år vilket
ingår i ett 1700-tals härbre. Näst äldst är en bod
sombyggdes vid mittenpå 1350-talet. Yngst ären trösklogeav dentyp somhartvå ladugolv,en s. k.
parloge från 1360-talet. Byn ligger i Svegssocken på sydsidanav en åssomsluttar nedmotLjusnan.
Ibynfinns även trefornlämningar, samtliga
slagg-varplämningaF.
De medeltidaskriftliga källorna från Härjedalen är få. Landskapet nämns första gången på
1270-talet i en gränsläggningshandling från ett allting i
Sveg. Det äldsta pärmebrevet är daterat till 1372. Byn Eggen nämns i en köpehandling 1463 och 1564skattade 6 bönder ibyn kyrktionde. Avyngre
uppgifter framgår att de återkommande striderna
mellan Sverige och Norgetärdehårt på gränssock¬
narnas befolkning. I skattelängden för Härjedalen
1612 uppges att allagårdar i Hede socken och 64 gårdar i Svegssocken brändes nedavsvenskarna i
samband med dens.k.Baltzarfejden.I Eggenplun¬
dradestvågårdar vid detta tillfällel
Härjedalens myter och fåtaliga äldre skriftliga
källor gerdelvisen dramatisk bildav livsvillkoren
Bild 1.Trösklogen på fastigheten Eggen7:3 i Svegssn, Härje¬
Figur 1. Byggnaderna på fastigheten Eggen 7:3, Svegssn,Härjedalen.
I.Situationsplan
skiss 1993. A 1300-tals-logen. B "nya" träsklogen, .sannolikt från ISOO-talets mitt. Cbostadshus. Dloftbod med portlider. E ladugård byggd
1930.
II. Situationsplan ritadefterlaga
skiftet-skartafrån 1904och kompletterad med uppgifterfrånägaren,Alf-Erik Persson, född omkring 1930. * Anger att A-E
Persson själv minns byggnaden. **
Angervad hans far berättat för honom.
A 1300-talslogens nuvarande plats. B
"nya ” trösklogen. C bostadshuset.
Dloftbodmedportlider. F.sommarstuga *. G vedbod *. Hbagarstuga*. I korn¬
bastu*(ejmed påskifteskartan). J här¬
bre.somharflyttats tillannanfastigheti
byn*. Detta härbre, med delarfrån
1330-talet, är det.somnämnsiartikelns inled¬
ning. Kstall(.sannolikt medportlider och foderbod). L troligen en hölada, A-E P
minns en husgrund här. Byggnaderna i
raden mittmotportlidretsomärutritade påkartan har A-E P inga uppgifterom.
Såvitt vi kanförstå börM varitladugård
(med foderbod) och N den gamla trös¬
klogen. Trösklogen måste någon gängha
stått medB-väggen,den väggsom idag
vätter motden nya logen,fritt. Den är
fult av märken efterattman karvatut
blykulorsedanmanprovskjutitbössor. I
såfallfanns intedesmå intillliggande
bodarna O. På trösklogens motsatta
vägg.D-väggen finnsurtagfrånen
mot-byggdbyggnadsomkan ha varitfjöset. P
kanmöjligenvaraettsommarfjös.
i en gränsbygd: fragment om fastighetsförvärv,
marktvister, de storamännens krig och häxproces¬ ser. Men upplysningar om vardagslivet i övrigt
måstevi skaffaoss påannatsättän genom skrivna
dokument.Tvåhus och delaravetttredjefrån
1300-talet förefaller i detta sammanhang som påtagliga historiska källor. Vad kan då en högmedeltida tim¬ merbyggnad berättaomallmogebyggande och bon¬
deliv under 1300-talet ochframåti tiden?
Trösklogarna är i detta sammanhang särskilt
intressanta. Logarna hörde direkt samman med arbetet och detärendast vi i Sverigesomhar kvar
ett större antal av de allra äldsta. Över tjugotalet
medeltidalogarärbevarade. Flertaletärsenmedel¬ tidamen någraärfråntiden före 1300-talets första
hälfL. INorge,somhar ungefär lika många beva¬ rade medeltida timmerhus som vi, känner man
endast till en medeltida tröskloge^ Trösklogen i Eggen ärantagligen den äldsta parlogen ochen av de äldstalogarnaöverhuvudtaget i Sverige.
En
byggnadskategori och dess
typer
Trösklogen eller kornladan som den också kallas
var en av gårdens viktigare byggnader. I medeltida
brev nämns den oftare än fähus ocb landskapsla¬
garna stadgade en brandstod likvärdig eller högre
än förstugan^ Den byggdes likaomsorgsfulltsom
loft, härbren ochstugor, menefternågot andra för¬
utsättningar, exempelvis var det snarare en fördel
än nackdel med inte allt för tät timring i de övre delarna. Funktionsmässigt ingick både lada och
loge i byggnaden. Ladan var förvaringsutrymmet och logen var arbetsplatsen därtröskningen utför¬ des. Loggolvet av trä skulle därför vara tättså att säden inte föll ned på marken. Golvet tätades av
kilar vid golvplankornas ändar och i större logar ocksågenominspänningpå mitten meden s.k. log¬
björn.
Mellan ladan och logen fanns en avbalknining,
logbalken, antingen intimrad i väggarnaeller som
plank ellerhalvstockarsomsattinstuckna i
urhugg-na nåtari långväggarnas insidor.
Över
balken stod enstolpe. Stolpen kunde sittamittibyggnaden. I dehus i Jämtland och Härjedalen där vi kunnat
bet-sämma stolpens placering har denna varit någon meterin från dörren.Tidigare dokumentation visar
attstolpen hade urhuggnastegsåattdetvarmöjligt attklättrapå den,en s.k. klivstock\
Enkellogen haren lada och parlogen två lador,
placeradepåvarsida omlogen. Parlogen har varit allmän i mellan- och Nordeuropa och förekom i
liggtimmer såväl som skiftesverk och korsvirke. Enkel- och parlogarna förekommer geografiskt
parallellt och parlogen har tolkats somhörande till större gårdar och skördekvantiteter*. Nämnas bör dockattden största bevarademedeltidatrösklogen i Sverige, den från bergsmansgården iRankhyttan daterad 1494, ären enkellogesommäterca11,5 x 7meter. Här rymmernästanenbartsjälva logdelen
om ca26 m^ fleraav de mindreenkellogarna i sin
helhet,t. ex. denfrån Östnorsom inte är större än ca 26 ml På liknande sätt kan enkellogen från
Bergkarlås vars golvytaärca47ml jämföras med
den48, 5 m^storagolvytan i parlogen iEggen. Att
pådettasättjämföramått-istället förtyper-reser
på en gång nya frågor. De faktiska måtten ställda
bredvidtypernabör kunna leda till ytterligare fun¬
deringar.
Är
parlogen endast exponent för storaskördar och inte för flerasädesslag? Har parlogen
också fungerat som en hölada kring gårdstunet? Ellerärdetrent avså atten tidig parloge i Härje¬
dalen är en samägd byggnad som delades mellan tvågårdar/brukare?
Trösklogen i
Eggen
på
1360-talet
Trösklogens plan, längdsektion och tvärsektion framgåravfig.4.Fig.5visarenskissavhusetfrån nordvästmed de olikaspårochbyggnadsdelarsom
nämns i texten nedan. De dendrokronologiska
dateringarna redovisas i Tabell L’ Sex prov mot
barkkant gavvintern 1366-67 som avverkningstid-punkt för det äldsta timret. Trösklogen timrades
sannolikt sommaren 1367. Möjligen kan timret
legat en tid och husets uppförts något år senare.
Dateringen ärintressantgenomattdet ären av de
få från 1300-talets andra hälft, d.v.s. den ligger i början på detca 100 år långa uppebåll inom byg¬
gandetsomsammanföll meddigerdödens härjning¬
ar.'"
Trots ombyggnader är trösklogens utseende vid
byggnadstiden möjlig att rekonstruera med stor
säkerbet. Där huset i sig inte ger tillräcklig infor¬ mation genom spår i väggstockar och golvklovor kompletterarjämförelserfrån andra trösklogar.
Först kan man konstatera att logen från början
endast hadeendörr. Den iA-väggenärursprunglig. Ändträetvisar dockatttröskeln har sänkts och den frånbörjan var två stockar högre. C-väggens stora
öppning har tillkommitsent,sefig.6. Stockarnapå
enasidan ärkapade med såg ochöverspännaren är
dragen, d.v.s. den haren rännai undersidan föratt
bilda en tätliggskarv moten underliggande stock.
Öppningen
varalltså smalare ocb lägre. I både denbefintliga tröskelstocken och överspännaren finns
urtag för ett tidigare svärd d.v.s. sidostycken till
dörren. Men inte heller denna smalare dörr var
ursprunglig.Urtagenär gjorda medennavare som haftplanbotten och inte skednavare somanvändes under medeltiden. Den ursprungliga öppningens
enasida,höjden och placeringenövergolvet,fram¬ går dock av fasningen av stockändarna i
C-väg-gens södra del. I denna två stockar höga öppning
sattdetantagligenenlucka. Trösklogen hadealltså,
som man kan vänta sig genom att jämföra med
(«v^v/i*l ca '»v '»»•"rt vr->ii/Mo9 f (hvm w#( Vim») I5l^i 7 ONIW^Jg «■) () *'f.p.Lfn^ 6uiu^j‘ou^6o/y ^^o~j Ssnr'
Figur 2,Enkel- och parloge i Jämtlands län.
A. EnkellogeiSvegs socken, Härjedalen. Plan, tvärsektion och framväggensfasasd uppmätt av Emanuel Eriksson och Erik Festinunder191O-talet.Tröskeln sitter relativthögt-tvåstock¬ arövergolvet.Mittmotdörrenfinnsenliten ljus-och ventila-tionsglugg. DencaImeterhögalogbalken delaruppbyggna¬
denisjälva logen, dvs tröskgolvetsomdörren lederintill, och
ladan därkrävarnaförvarades. Överlogbalkensitterenintim¬
radtvärbjälkeettstockvarvunder väggbanden. Klivstockenär
den vertikalastolpen mellan logbalken och tvärbjälken. Tvär¬
bjälken bärettmellangolvavplankoröverladan.Detundre gol¬ vetavklovorunderstödjsav enbärlinasomärintimrad i gavel-syllarna. Takkonstruktionen beståravnockås och sidoåsar på
varannanröststock. Vid Erikssons och Festinsbesökvarlogen
täckt mednäveroch takved. Sannolikt ärlogeninte bevarad
menattdömaavuppmätningenförefallerendatering till tiden
från1500-talets andra hälftframtill och med1600-taletsom en
rimlig dateringavSveglogen. Totalytanär25 m^, logen 10 m^
ochladan13,5 m^.
B. ParlogeNederhögen 1:95, RätanssniJämtlands län. Upp¬
mätningavplan tvärsektionsamtdetaljskiss, 1990 Peter
SJö-mar. Byggnadenstår vid skogskanten påenängdär densenast
användes som hölada. Den innehåller timmerfrän flera tid¬ punkter. Framväggenochhuvuddelarnaavgavlarna avverka¬
des1580-1581. Under 1690-taletgjordesenstörreombyggnad. Dåförnyades bakväggen. 1500-tals timretärgran som avver¬
kades undersavtiden. 1700-talstimretärfuru. Golvklovorna
hörmedstorsannolikhet tilldet ursprungliga byggnadstillfäl-let. Avlogensursprungliga utseende finns den två stockar höga
tröskeln,ventilations-ochljusluckanibakväggenochtvärbjäl¬
karnapå båda sidoromtröskgolvet kvar. Avlogbalkenärendast
den undre delenbevarad, dvs de två klovornasomgenom en tröskelanslöt tillplankorsom varinsatta ispår i väggtimret.
Urtag i tvärbjälkarnavisar attklivstolpamavarplacerade 1
meterinfrån dörren. Mellanframväggenoch stolparnavarlog¬ balkenca 70cmhög. Från stolparna fram till bakväggenvar
balkenca40cmhögre. Utevidröstena,och ihöjd med bjälkar¬
na över tröskgolvet, sitter tvä enkelt intimrade rundtimmer.
Dessaärantagligen ganskasena menandra bjälkar måste tidi¬
gareha suttitpäsammaplats.Ävenidenna logevardet alltså möjligtattmed någonformavmellangolvutnyttjaladornaända
uppirösteoch nock. Delaravröststockarna ochtakbärningen
börvaraförnyaderelativtsent. Totalyta 30 m^, logen 11 ml och
ladorna19m'.
‘SEK.d MKÖ
A
I I I I ' I M ' I ' I- M ‘ M I ' I ' I I I M I I I
I-o IIM
Figur 3. Exempelpä planmåttitrösklogar. Enkellogar: A Bergs¬ mansgårdeni Rankhyttan1490-tal,Dalarna.Totalyta72m-,
loge22m-och ladan 50m-.BBergkarlås 1310-tal, Zornsgam¬
melgårdi Mora,Dalarna. Totalyta43m', loge 17m-ochlada
26mr.CÖstnor 1310-tal,Zorns gammelgård. Totalyta 26 m\ loge 11 m- ochlada 15 ml Samtliga ritade efterG Boethius (1927).
Parlogar:DBobergs gårdi Nyhyttan, Vikasn,Dalarna, omkring
1470-tal, Dalarna.Totalyta92 ml loge 24 m^ ochlador 68ml
ESöderhögen,Rätans socken,Jämtland, 1590-tal. Totalyta41 m\ loge 14,5 mlochlador 26,5 mlDritadefteruppmätning i
PLAN
Figur 4. Trösklogen i Eggen. Uppmätningavplan, längd- och
tvärsektion,Göran Andersson och PeterSjömar1993.Totalyta
47,5m\ loge14 ochladorna 33,5 m7 I ett timmerhus
benämns denväggsomdörrensitteriförA.Deövrigaytter¬
väggarnalittrerassedan medsols B, C och D. Iplanritningenär
således den övre långväggen A (här är den ursprungliga
dörröppningen), gaveln till höger Bo.s.v. De enskildastockar¬ na numrerasfrånbotten ochuppåt. Aläralltså "framväggens”
syllstock. Tröskelstockenärden undre stocken idörröppningen
ochöverspännarenäröppningens övre stock. / Eggen är A 12
överspännare.Väggbandetärlångväggarnasöverstastock,dvs
A 14 ochC14. Röstmodernärdenstocken igaveltrekanten
(rös-tet)somärintimrad iväggbanden, dvsB 15 och D 15.
' 1 ' 1 ^ 1—■ 1 ' 1 ^-1 ^ 1 ' 1 '
1-0 I0ff[
Tabell 1. Resultatetavdendendrokronolgiska undersökningen
framgåravtabellen. 10provtogsi A och B väggarna. Attsex av
de sjuproverna gavårtalet 1366-67visarattstörredelenav husetbyggdesavtimmerfrånenavverkning (AIO innehöllinte
barkochavverkningstidenkundedärförintefastställas).Stock¬
enA6höggsettär innan och måste antingen halegatettåreller
.såvisardenattbygget utfördesövertvå år. A6ärJuden date¬
rade stockfrån byggnadstillfället.somligger längst ned.
Flerproveride fjärde ochfemtevarvenskulle kunnaklarlägga
hurlång byggnadstidenvar. Undersökningenvisarocksåanta¬
letårsringari varjeprov.Trädensverkliga ålderkandockvarit
några år äldre.Timretfrån denförstaavverkningenvarmellan
180 till 250 årgamla.Debörjade alltsåväxanågon gång mel¬
lan 1100-taletsförstadecenium ochtidigt 1200-tal. Trösklogen ärpä såvis inteenbartettdokumentöverden tid då denbygg¬
desochden tidden användes,utan ettdokument ända neditidig
medeltid, tex kan de klimatologiska förhållanderna avläsas.
Med tankepäatttimret inte ärmerän18till 20cmitoppdia¬
meterochnågracmgrövreirotmåste träden ha vuxit ietttätt beståndoch sannoliktocksåvaritundertrycka, dvs hämmadeav
störreträd.Attdeärhämtade ienskogavurskogstypärdet
knappast någon tvekanom. Timmerstockarna från ombyggna¬
denpå 1750-taletvarfaktiskt äldreändet medeltida timret. De
är också en ”storlek” större. En av stockarna innehåller .så
mänga årsringar.som326och fröettill den måstehaslagitrot
någon gäng på 1410- eller 1420-talet, dvsmittunder dentid då
digerdöden drabbade bygden. Den andra daterade 1700-tals
stockenbörjadeväxaislutetavepidimin på1480-eller
1490-talet. Närmare undersökningar av ombyggnadstimret borde
kunnage svarpä trädens växtplats-omävendevuxit i urskog
ellerpå ödelagd åker- ellerängsmarkersomskogenåtererövrat.
Prov från Antal års¬ ringar
Fällningstid
A2 326 w 1752-53 A3 264 w 1752-53 A6 182 w1365-66 A7 164 w1366-67 AIO 247 e 1356 All 254 w 1366-67 A12 179 w 1366-67 BIO 194 w 1366-67 Bll 238 w 1366-67 B12 245 w 1366-67Figur 5. Trösklogenpä fastigheten 7:3 ibyn Eggen. Härjedalen. Samman.ställningav detaljer och uppgifter förden
byggnads-historiskanalysen. Sprängskissav husetsettfrän hörnet CD.
Benämningarnaförklaras i figur 4.
långväggen. Senare höggs väggtimretuppochöpp¬ ningen gjordesbetydligt bredare.
Invändigt har logen varit uppdelad i en mittdel,
tröskgolvet, och två förvaringsgolv. Urtag i vägg¬
stockarna på båda sidorom dörröppningarna visar
logbalkarnas placering. I denmotstående långväg¬
genärurtagendock olikabreda. Avhuggspårenkan
man se att urtagen i framväggen vidgats och från
början måste den del av balkarna som varinsatt i
dennavägg varitca2tumbreda,sebild 2. Den del
av balkarna som satti bakväggen vari stället fyra
tumbreda.Så vitt vi kanförståbetyder dettaatt
bal-ken varitavdelad vidstigstocken ochattendastde
understaplankorna i de två balkarna varitgenom¬
gåendefrån väggtillvägg.
Golven består av klovor (kluvna stockar) och
plank. Tröskgolvethar fem klovor ochtvå plankor.
Dessatvåplankorärramsågade och inteursprung¬ ligamedan det övriga virket ibåde loge och lador
ärfrån byggnadstiden. På båda sidorom tröskgol¬
vetsitter kilar ned i urtagi den underliggande bär¬ linan. Med dessakunde klovornaspännassamman
ochtätas. Över de två yttreklovornai tröskgolvet
låg upp-och-nervända täckklovorsomutgjorde
bal-karnas nedre del och samtidigt tätade springorna mellan tröskgolvet och förvaringsgolven. Riktigt hur denna detalj sett ut är dock inte möjligt att
avgöraeftersom logbalkarnaärborttagna.
Mellan långväggarnas näst översta stockar och
väggbanden sittertretvärbjälkar insattasamtrester
av en fjärde. Detvånärmaströstena är sekundära.
De andratvå, d.v.s. den bjälke somfinns kvaroch denavvilketnuendaständarnaåterstår,ärplacera¬
de i stortsett överurtagenför logbalkarna. Hugg¬
spåren i den bevarade tvärbjälken visarattden hör
till logens byggnadstid. Genom urtaget mot
ingångsväggenframgår klivstockarnas placering.
C7»,clOi.cll»/ BEF.frpNINb ('^.)
OPPNIIN& 1.
Figur6.ÖppningiC-väggen. Elevation ritadfrån utsidan. Jäm¬ förävenmed bild 5.Tidigarehar öppningen varitbetydligtmin¬
dre ochsävitt vi kanförståärden befintliga storleken den fjär¬
dei ordningen. I öppningens vänstra sida(pä denna sida är
stockarnalittrerademedaefterväggbokstavoch stocknummer)
kanmanspåratreolika öppningar.
Denäldstaöppningen framgåravatttvåstockar (C8a och C9a)
ärkapade medyxa,fasade på utsidan ochattdeharsamma
infästning för .svärd (det .stående virkesomstyrstockändarnai
enöppning,en annanbenämning för denna byggnadsdelärgåt) .somdörreniframväggen,seskissÖppningI. Hur bred denna tvä stockarhögaöppningvarkan intefastställas.
Den ursprungliga öppningen bör ha vidgats genom att tvä stockarovan(ClOa och Clla) ochenstock (C 7a) under öpp¬
ningen kapades, se skiss Öppning2. Kapningen gjordes med
yxa, ändarna fattadespå bådeut-och insida och tilltapphålet
försvärdet användesnavare. Vikan intevarahelt säkrapåöpp¬ ningenslängd, meneftersomtapphåletpähögersidaför svär¬
detocksåärurtagetmednavareutgårvifrånattöppningen inte
enbartvidgades i höjdutanävenilängd. Denna förändring bör
hautförts isamband medatthusetvarnedplockat,kanske isam¬ band medombyggnaden på 1750-talet.
Vid dentredje ombyggnaden föreställerviossattden
luckför-sedda ljus- ochventilationsöppningen gjordesomtillendörr genomattväggstockarnaunder bröstningen (C3-C6).sågades av, seskissÖppningJ. Dennagång bryddemansig inteomatt
fasaändarnamen mansatteinordentligasvärd. Medendörrpå
båda sidornavarlogen tillgänglig påett annat.sätt äntidigare,
örsaken tillombyggnaden kan havaritförändringar i
spann-målshanteringen eller tröskningstekniken, att huset flyttades
ellerattmanbyggt till det på någotsätt,t.ex.medenhalmbod.
Denfjärde åtgärdenvarattvidga dörrenmotB-väggengenom
attkapa alla.stockarnapädenna sidaca40cm, se skiss Bef. öppning. Nunöjdemansig med att spikafast en regel som
stryrning förstockändarna. Uppenbarligen hademan behov
av enstoröppning ochombyggnadenutfördes därförsannolikt
närman slutatatttröska iden ochbyggnadenflyttadesutfrån
MÄRKNINGSPROTOKOLL FASTIGHET:Eggen 7:3, Svegsn DATUM: 1993.11.05
JÄMTLANDS LÄNSMUSEUM GöranAndersson
UTVÄNDIGT INVANDICjT(ingaspårefter märkning funnapåväegQ
Ttmmervarv (nedifrån) VAGG B Vid knutBC VAGGD Vid knutAD VAGG B mittpåV VAGGB 1mfrånA VAGGA 2mfrånB VÄGGA vid dön D:o närmare VsggD (fidiriitt D:o 1 1 ? 2 11 ? 3 111 111 4 IV IV 1 (?) I 1 (?) 2 II (?) 2 II 2 II 2 — — 5 V V II 2 II 3
III (?) 3 III 3 III 3 — —
6 VI VI III 3 III 4 III 4
llll 4 llll 4 Hl 3llll 4
7 bh y III llll 5 lllll 5 lllll 5 IIIIK 5 llll ^ lllll 5
8 bh y lllll s
llll 6 lllll 6 lllll 0 iiir6lllll 5 IHIII 6
9 IX IX Hill 6 lllll 7 IHIII 7 IHHII 7 iiiiiii 7lllll 6 IIIIIII 7
10 X X IHIII 7 IHIIIII 8 IHIIIII 8 IHIIIII 8 IHIIIII 8 IIIIIII 7 IHIIIII 8
11 XI XI IHIIIII 8 lllllllll 9 lllllllll 9 IHIIIII 8 IHIIIII 9
12 Xll Xll llll 9 llllllllll 10 lllllllllll 11 lllllllll 9 llllllllll 10 13 Xlll y llllllllll 10 llllllllll 11 lllllllllll12 llllllllll 10lllllllllll
11
14 XIV y
lllllllllll " lllllllllll 13 —
(t^gbant) IHIIIIIII IIIHHIHII
15 Röstmoder, bilad Röstmoder, bilad ROstmoder, bilad
bh=borthuggen
v=vittrad
^
Delvisborthuggen
vidfasning
sidoåsarsamtfem par sparrar.Tommahalvaurtagi
röstena efter infästning av åsar visaratt konstruk¬
tionen någon gång förnyats. Sannolikt är, av
vir-kesbehandlingen att döma, tre åsar ursprungliga.
De tommaurtagen för sparrar i väggbanden visar att logen tidigare haftett annat sparrtak. Men inte
heller denna föregående konstruktion med både
åsaroch sparrarkan ha varit särskilt gammal efter¬ som sparrar inte hörde samman med takbärningen
med tätt placerade åsar. Genom de många åsarna kanmanutgå frånatttrösklogen vid byggnadstiden
hade ett vedtak, d.v.s. tro (takunderlag) i form av
plank, klovoreller rundvirke. Tron stoddåställd i en 3-4” djup, urhuggen fals i väggbanden. Över den låg näver som skyddades och tyngdes ned av tvålager planksomantingen höllspåplatsavtäck¬
brädorochhängslen, alternativt raftkrokar, eller så
vartakvedentappadsammaninocken." Denna tak¬
typ var vanlig i Härjedalen ända in på början av
1900-talet och inte långt från Eggen, i byn
Duv-berg, ståren trösklogesomfortfarande har kvarett
vedtak av detta slag. Tänker man sig ett liknande tak på trösklogen i Eggen måste väggbanden haft falsar för tron, vilket debefintliga väggbandensak¬ nar.De övrevarvenpå långväggarna haremellertid
byggtsom vilket framgåravattväggbanden saknar
märkning samt av infästningen av de tvärgående
Tabell 2. Logen innehållerfleraomgångarmonteringsmäken.
Påväggarnasinsidaflnnsinristademärkstreck (C-väggen sak¬
nardock helt märkning). I A-väggen flnns tre omgångar av dessa märken. 1700-talstimret saknar denna märkning och märkningenbör alltsåvarafrån tiden före logens ombyggnad. I
A- och B-väggarna är den lägsta numreringen 2 med ett
undantag (se A-väggen). / D-väggen ärmotsvarande lägsta
nummer3och4.Märkningen tyder således påattdeursprung¬
liga syllvarvenförnyats ochatttimretliggeriden timrade ord¬ ningen. Vid minst två tillfällen bör huset har demonterats,men
avdet kanmanintesägaattdet flyttats. En märkning kan här¬ hörafrånsjälvabygget och den andra från ombyggnaden. På
utsidanärtvåväggarmärkta. /detta fall bestårmärkningenav
romerskasiffroroch den omfattar ävende nedre ”1700-talsvar-ven”. Minstengångefter1700-talets mitt måste huset ha flyttats
ochdetmåste varit sålänge sedanattdelaravmärkningen vitt¬
ratbort, dvs detkanknappaströrasigomdensenasteflyttning¬
enutigårdensutkant.
bjälkarna över urtagen för logbalkarna. Urtagen i
väggstockarnaärgjord medsåg.Vidnågot tillfälle
harsåledes någraav de övre varven plockats ned, manharbyttutväggbandensamtsågatutnyaurtag för tvärbjälkarna. Denna ombyggnad förklarar
ocksåvarförtvärbjälkarnasplaceringintestämmer heltmed urtagenför logbalkarna.
Denbyggnadsarkeologiska undersökningen visar
såledesatttrösklogenfrån 1367 hadehögretröskel
än idag. I den motsatta långväggen fanns en liten
Tröskgolvet tätades med kilar ned i den underlig¬
gande bärlinan.
Över
logbalkarna och sannoliktockså vid gavlarna satttvärbjälkarinhuggna under
väggbanden. Drygt en meter från A-väggen fanns
två klivstockar som sammanband tvärbjälkar och
logbalkar. Trösklogen var vid denna tid i vart fall några varv högre än den är idag. Takbämingen
bestodav fleraåsar. Taket var sannolikttäckt med
näveroch takved.Såsåg trösklogenutfram tillmit¬
tenpå 1700-talet då den byggdesom.
Arbetsplats och
förvaring
Nedanstående beskrivningav arbetsgången ärdels
hämtade från kända uppgifter om tröskning under
Skörden bars in genom den förhållandevis högt
placerade dörröppningen, vanligen med kärvarna
fortfarande kvar på kornstången (snesen, skylen). Kärvarnaslogsur enförstagång på logen förattfå
ur de bäst mogna kornen för utsäde och brödsäd
och minska spillet i ladan. Urslagningen gjordes
mot logbalken, logväggen, en pall eller särskild
spjälbock. Detta kallades att ”skrifta”, ”balkslå”,
”väggslå”, ”dråsa ur”, ”abärga” m.m. Kärvarna,
”banden”, travades sedan enligt olika system i
ladan-1,ex.i”stötar”,fjärdedelar,tvåstötari varje
lada ien parloge-förattförhindraattfukt kom åt
sädeskornenoch förattunderlätta fortsatttorkning.
Snestörarnaanvändes förattskapamellanrum i den
travade säden. Genom att dra ut stängerna och
känna omde var varma fickman indikation påatt
Stängerna användes ibland också när traven hade nått ovanförlogbalken ochställdes då mellan
bal-kenochtvärbjälken.Var skördenriklig travades kär¬ varnapåstängernasomladesovanpå bjälkarna.'^
Därefter tröskadessäden med slaga.
Trösknings-säsongenvarierade, med början straxefterskörden omfjolårssädenvarslut.Annarssparade manarbe¬
tet till de andra jordbrukssysslorna var över och eftersom det var ett tungt arbete gjordes det med
fördel under en kallare årstid.'"' På mindre gårdar
höll man på oftast på till omkring jul, vid större
skördar fortsatte arbetet in pådet nya året.'* Flera
uppgifter ochuppteckningartyderpåatt tröskning
två eller tre dagar i veckan bestämdes av kornas
behovavhalm. T.ex.sågmantill attha tröskat före jul såattmanhade halmöverhelgen.'"
Trösknings-arbetet utfördes under medeltiden på storgårdarav
anställda, underlydande skattedragare eller kring¬
vandrande tröskkarlar.'’ Av uppgifter av senare datum förstår vi att allmogen tröskade själva till¬
sammans med tjänstefolket och att det inte var
ovanligt att tröskning i Nordsverige var kvinnoar¬
bete.'*Påstörrebondgårdar lejdemanmånga gång¬
erarbetskraft.
Kärvarna bearbetades enligt varierande arbets¬
metoder på loggolvet; två åt gången, flera som
lades i en ring med axen i mitten, eller två rader med kärvarna längs hela golvet. En till fyra man
tröskade. Samma ställe bearbetades och var man
flergällde detatthållatakten. Var dettvåsomtrös¬ kade och kärvarnalåg somi det senasteexemplet,
gick man från ingången bakåt mot andra väggen,
vände och tröskadesig tillbakamotingången.
Arbetsljus silade in genom den högt placerade
dörren eller luckan på motstående vägg. Under
Bild 2.Insidanavtrdsklogens A-vägg, folo 1993. Det uthuggna
spåret för logbalken till högeromdörren. Huggmärkena i bot¬
tenavspåret visarattdenna delavlogbalken från börjanvar ca
2tumbredd ochatttimretsenarehöggs uppförattpassamed
enbalkmed 6tumsbredd.Avstocknr7framgårattden äldsta
balken var ca 20 cm högre änden senare. Spåren på andra
sidanom dörren harsammautseende medplatsförenäldre
smallogbalk ochyngrebredare. Spårenidenmotsattaväggen
ärdockav en annantyp.Deär10cmbredaochserut attvara
huggna videtttillfälle. Antingen har plankornavaritbredarei
dennaända, varitlika smalaimenlåsta i urtagetmedenpass¬
bitsomfylltut urtaget(i Härjedalenfinnsävendentypenavlog¬ balkar) eller så harlogbalkenvaritavdelad vid stigstocken och
endast de understaplankornaide två balkamavaritgenomgå¬ endefrån väggtill vägg. Notera även brännmärket i bildens
överkantsomärmycket vanliga i de medeltida timmerbyggna¬
derna. Troligtvisen skyddsmarkeringmotblixtnedslag, brand
mörka timmar, vanligast tidiga morgnar, användes enligt Olaus Magnus tjärbloss på logen. Det finns
också uppgifter från tidigt 1800-tal om talgljus
mellan tvekluvnaträn som stacks in mellan stock¬ arna i väggen. I Jämtland nämns ett tjärvedsbloss
påen kubbe utanför logdörren.'^
Dörrenshöga placeringförsvårade för skadedjur
att tasig in och förenklade med all säkerhet
inlast-ningenfrånvagneller släde.Dörrenoch luckan har
varit viktiga föratt kunna ställa till drag för
efter-torkning av säden, särskilt de fuktigaste kärvarna
som ladespå stängermellan tvärbjälkarna ovanför
logen, ”rännet”. Olaus Magnuspoängterarhur vik¬ tigt dragetvarnär man skiljde korn och agnarvid rensningenavsäden.™
Efter urtröskningen samlades den urtröskade
säden i en hög iett hörn av logen. Denna hög har sedan medeltiden kallats dråse.^' Sedan rensades
den urtröskade säden med ett rissel (grovt såll),
kastades,uppi luften eller överloggolvet ochsål¬
ladesev återigen medettfinaresåll och bars däref¬
ter utiförrådsboden.™Genomkastningenavsäden över loggolvet kunde olika kvalitéer urskiljas.
Längst bort, ”väggranna” i Jämtland, föll de tyng¬
sta kornen för utsäde och brödbak. Därefter
mel-lansäd,småsäd, slösädsamt agnaroch boss-i fal¬
lande skala människo-, häst-, ko- och grisföda.
Ogräsfrön stannaroftast i mellansäden ochurskilj¬
des noggrant.
Väggarnas nederdel och logbalk skulle vara tätt
dragna för att undvika spillsäd. Av samma anled¬
ningvardet viktigtattfå golvettättoch det skulle
ocksåvarastumt föratt ”svara” närman slogmed
slagan. Från Jämtland finns en uppgift att golvet
skullevara av tättfogade halvklovor och läggas in
närdetvar40grader kallt.™
Halmen förvarades på olika sätt i trösklogens
lador, ”på stängerna”^^ eller i halmbodar. Dessa
kunde vara enkla tillbyggnader till trösklogen. I hästens och kornas byttfoder, ”sörpa”, ingick säd och hackelse av allt från halm tillbarkmjöl, pota¬
tisblast, mossaoch barrkvistar. Till hästen gavs av
slösäden och till korna av agnar och risslan. Hal¬ men hackades i ladanpåen hackstabbe med
hack-järn.Om kornetvaromoget,fuktigt och hade frusit
och därmed varsvårtatttröska,kundeaxenhackas
på liknandesättinnan dettorkades och maldes.™
Huggspår
visar verktyget och
arbetsmetoden
Huggspåren istoradelaravvirket hörsammanmed en speciell yxtyp och huggningsteknik.™ Dessa
karakteristiska märken har vi än sålänge inte
fun-Bild 3. /ladugolvenfinnsspär efter
hackjärnsomanväntsföratthacka
halmensombl.a.kokades tillsörpa
somdjuren utfodrades med,foto
Fiurg8.Huggspär.Aundersida pä gtilvklova itrösklogen, 1360-tal. B fasning i knut isammabyggnad.C
takbrädaiMarby kyrkas kar, Jämt¬ land,IIOO- ellertidigt 1200-tal.
nit iträsomdateratssenareän till 1300-talets mitt. I Norge kallas tekniken för ”sprett-telgjing”. Hos
oss i bland benämningarna ax-, slint- eller krus¬
huggning förekommit. I Eggen syns huggmärkena
svagt på golvklovornas översidor, även om de på
storadelarav golvet slitits bort. Påladugolvetsom består av plank, syns de på tiljornas undersidor.
Den ursprungliga tvärbjälken harspåreftersamma yxa.
Attmanfinnerhuggspårefter”sprett-telgjing” på
planhuggnaytorärvanligt.De första logbalkarnai trösklogen var helt säkert tillhuggna på detta sätt.
Det intressanta i Eggen är emellertid att vi fann
samma huggmärken på knutarnas långa fasningar.
Detta ger oss en viktig ledtråd förattförstå
arbets-tekniken med yxaundertidigmedeltid.
”Sprett-telgjing” har förekommit i hela Norden
och även in i Ryssland. I Sverige finner vi virke
sombehandlatspå dettasättistort setti hela landet
med undantag av Skåne och på Gotland. Geogra¬
fiskt tycks huggningstekniken och yxtypen varit gemensam för det s. k. Nordeuropeiska barrskogs¬
bältet. Serman tillbyggnadernas funktion finnervi samma spår i både kyrkoroch profana byggnader
från tiden före 1300-talets mitt. Någon skillnad i olika timmermanstraditioner kan därför inte påvi¬
sas, annat än den geografiska skillnad som redan
nämnts. Något entydigt samband med trädslagen
finns inte. Tall, gran och ek har behandlats på
sammasätt. Den endaslutsatsman kan draär att i den allra störstadelenavSverigehademanlikarta¬
de yxoroch dessaanvändes till alltslagsträ.
Det speciella med ”sprett-telgjing” var, dels
huggriktningen i förhållande till träets fiberrikt¬ ning, delsyxans sättattskära i veden. Beträffande
det senare ”slog” yxan ”ut”. När den sattes i träet
skar den först inochsedan ut,ochskiljer sig därför frånetthuggsomskär in ochsedanbryter bort
spå-nan utanför och lämnar efter sig ett flisigt hugg¬
ME-DLLT'DA BIINIW05t£WIK- NSMS^eWSi:. ULMlUIjSTEtNlK..
F«f-E IJfO truf, I35D
(evO-Figur 9.Skillnadenmellan denäldre bearbetningstekniken
YM 1 ftN ^ÄslEM^6^J,FiM in, FAirDMBi» KiMMi/u. un. längsvedrlktnlngen ockdenyngre,tvärsvedriktnlngen. J/(FirH»tr lAWS MDI61H JLA1 4J1.
PAreiJIP r“»-Y»<rl6J<UH<LPEH.
som helt och hållet bleveggskuren utan flisor och stickor. Man kan därför betrakta ”sprett-telgjing”
som likvärdigt med hyvling. Träets yta blir glatt
och slätt. Föratt yxan skall ha detta verkningssätt
behöver den vara kilformad med förhållandevis
tvär egg. Det är också av betydelse hur man har
kroppens tyngdpunkt närmanhugger.
Det speciella med huggriktningen kan enklast förklaras medutgångspunkt från de
bilningstekni-ker som senare användes för att planbila vägg¬
stockar och plank. Det fanns visserligen en rad olika typerav bilor men de hade alla relativt lång
egg-från 20 till 40cm längd. Yxornavar ganska
kortskaftade och bearbetningen gjordes tvärs träet. Stockenlåg 40 till 70cm uppfrånmarken beroen¬ depå bilningsmetodenoch timmermannen hög rakt eller något lite snett nedåt. Det hade inte så stor
betydelse om stocken var grov eller klen. Genom
att man högg tvärs veden kunde man bila hela
stockensamtidigtsom mangickframåt eller bakåt. Timmermannenbörjade ien ända ochnärhan kom till den andra varhela sida planhuggen. Detunga och breda bilornavarspecialverktyg och anpassade
för det speciella momentet att planhugga bjälkar och väggstockar. Vid huggning av urtag av olika
slag, vid knutning och vid avverkning användes betydligt smalare huggyxor.
Såvitt vi kanförståärdet tillkomstenavyxorför
olikaslags arbetsmomentsom avspeglas i det för¬ hållande att ”sprett-telgjing” inte tillämpades efter
1300-talets mitt. Tänkermansigattungefärsamma yxtyp användes till samtliga arbetsmoment, d.v.s. fällning, klyvning, sammanfogning och planhugg¬ ning, måstedetta påverkat både yxtyp och
arbets-teknik. Yxan behövde kunna avverkapå både dju¬
pet och på ytan, vilket medförde att eggen måste varittrubbigareänpåenbila.Denmåste ocksåhaft kortare eggochskaftetmåste varit betydligtlängre.
Meden korteggad ochlångskaftad yxakundeman inte arbeta tvärs fiberiktningen utan som vid
”sprett-telgjing” längs med träet. Stocken måste
varitlågtplacerad ochman måste harört sigbakåt med en fot påvar sidaom stocken. Vid planhugg¬ ning kunde man antingen hugga utan något annat systemänattjämna tillytanelleri långabandlängs
efter stocken. Med den senare metoden blev ytan mönstrad och fickettdekorativ utseendesomt. ex.
trobrädor i kyrkors taklag visar. Där har timmer¬
männen visat uppsinskicklighet i atthugga jämnt
och rakt med baranågoncmmellan huggen. I trösklogen i Eggen kan vi alltså konstateraatt
samma yxtyp och huggningsteknik verkligen
använts vidbådetimring och planhuggning. Istäl¬
let för differentiering i olika yxor ser vi en diffe¬
rentiering i användningen av samma yxa. Denna
yxa tycks haft en egglängd kring 10 cm^\ Med
verktyget som begränsning utvecklades tekniker
för att klara de olika arbetsmomenten vid ett hus¬
bygge. En omedelbarfrågasom inställer sigärom dennayxtyp var en medeltida innovation ellerom detrördesigomettäldre verktyg? Medstorsanno¬ likhet är det spåren efter ett trähantverk som har
förhistoriskaröttervi finnerivåraäldsta medeltida timmerhus och kyrktaklag.
Även
omdettaresone¬ mang fortfarande ären hypotes och det behövsen rad ytterligare undersökningar visar dethurarkeo¬logi ochbyggnadshistorisk forskning kan samver¬ ka. Byggnadernas verktygsspår ger möjlighet till
analyser av arbetsprocessen och människorna trä¬
der fram.
S
avhugget timmer
Tolkningen av de dendrokronlogiska proverna anger, som redan nämnts, vintern 1366 till 1367
som fällingstid, men att döma av väggtimrets behandling avverkades det inte under vinter utan
någotsenareunder savtiden.
Under medeltiden användemansigavtvåmeto¬
der att behandlad rundtimmer i viktigare byggna¬
der,antingen hyvlades stockarna meden s.k. skave eller så flåddes barkenav. Vid den första metoden blev stoekarnasytaglatt oeh fick tydligahyvelspår. Vid den andra metoden blev ytan jämn och len. Avsikten varantagligen i båda fallen att ge timret en ytbehandlingsom varlätt atthållaren ochsom
inte samlade damm och fukt.
Barken kunde endast flås av omträden var sav¬
huggna. Avverkades de under savtiden kundeman meden käpp, s. k. flåkäpp, draavbarken. Det äld¬
statimret i trösklogen iEggenärslätt och lentsom om barken vore avflådd. Spår efter hyvling finns
inte. Tidigare harvi träffat på savhugget grantim¬
meri en tröskloge från 1500-talet. Savhuggen tall
kan vi däremot inte erinraosshasetttidigare.^®
På insidan av trösklogens äldsta väggstockar
samt även i några åsar syns svaga ritsar efter ett
Bild4.A-väg^ensinsida,foto 1993.Detäldsta timret i
trösklo-geniEggen är slätt ochlentochnågra spårefterhyvling finns
inte. Pä insidanavtrösklogensäldstaväggstockarsamtäveni
några ä.sarsyns svagaritsar efteretteggverktyg,troligen kniv.
Ritsarnaärdragnai ringarruntstockarnaochgårin idraget pä bådeöver-ochundersida, varför de måstetillhöra timrets behandlinginnandettimradesiniväggen.
till 70cmavstånd ochärdragnai ringarruntstock¬
arna, d.v.s. de går in i draget på både över- och
undersida, varför demåste tillhöra timrets behand¬
ling innan det timrades in i väggen. Vi kan inte
tänkaossnågon annanförklaringtill ritsarnaänatt
de hör samman med fiåningen. I så fall utfördes
denna genom att man skar av barken i lämpliga
”band” och satte in flåkäppen under barken och
”sprätte” upp barken till nästa rits. De skriftliga uppgifternaom tekniken att flå av bark ärfå, men
metoden nämns isvaren till Nordiska museetsfrå¬ gelista om virke och virkesberedning ex Strand
GustafPerssons frånTorgåsmon i Limasn iDalar¬
na:
Timret blev starkast om det fälldes på hösten ... Till
åsari uthus-ej stugorellerfjös-fälldesgranäven sent
påvårensenbarken löpte. Dessastockaransågs fåsty¬
varebärkraft för tak och dyligt, och så fick man av barkfiaken underlag för nävertaken. Sådana stockar
kalladesbarkläjpör... Man fälldeäven mycket vacker
tallskog för barktagning för beredande av mjöl, dels till kreatursföda, dels tillbröd under nödtider...Efter
sedan trädet fällts, flådde man av stora flack rundt stammenimeterlängder. Man kallade dettaatt”löjpa” av barken, vilket skedde med ”barktsjetsior” sedan
man ritsat enring kring trädets stam på avstånd som
manönskade barkarnasstorlek. Enbarktsjetsjaförfär¬ digades av en något krokig, granra? (oläsligt, ordet
avser grankäpp. vår anm) om 1/2 meters längd och cirka 4centimeters grovlek. Dentillspetsades som en
yxägg,menäggenskullevar asnettåtenasidan,som
dennafigur (skiss i texten, vår anm) visar. Med detta
redskap ”löpte”man avbarken. (Nordiskamuseet,EU
1610)
Metodenattberedaväggtimmeroch annatbygg¬ nadstimmer genom savhuggning tillämpades såle¬
des även under medeltiden, möjligen i samband
medattman på dettasättfick frammaterial till tak¬
täckningen eller till foder.
Ombyggnad under
1750-talet
Trösklogens 1300-talstimmer är rännknutat.
Fas-ningensom gerhalsen samma formsom knutskä¬ ran ärlång och huggenfrån insidan ändauti knut¬ skallen. Genomundersidansfasning och
snedhugg-ningenpå översidan blev knutskallarna sexkantiga.
Idetvå undre varvenärknutarnaavett annatslag.
Ävende ärrännknutademenfasningenpå undersi¬
dan ärhuggen från två håll, både från insidan ocb
från knutskallen. Föratt kunna hugga dessa djupa
fasningarvartimmermannentvungenattbörja med
atthuggaettdjupt förhuggpå båda sidoromhalsen.
Botten på dessa förhugg syns tydligt i de knutar
som öppnarsig något. De olika knuttyperna visar
att trösklogen byggts om och dendroproven anger
atttimret till ombyggnaden fälldes 1752-53.
Urtagen för logbalkarna i A-väggens
1750-tal-stimmer är ca 6 tum brett och det syns inte spår
efter det2tumtjocka plankenfrån
1300-talsbalkar-na. Även logbalkarna byggdes således om samti¬ digtmedattde nedre varven förnyades. Demedel¬
tida log- och ladugolvens klovor återanvändes vid
ombyggnaden. Den första utvidgningen av öpp¬ ningen i bakväggen från endast två stockars höjd
till i stället femstockvarvs höjdkan också hört till
Bild 5. Densentida dörröppningen i C-väggen, foto 1993, se
ävenfig5.Förattslippaattlyftai väggenkapades långväggar¬
nas stackar övertiljornasändar så attde skadade klovorna
kunde drasutochersättasmed nyaplankor. JfrävenA-väggen
bild I.
ombyggnaden på 1750-talet. Kapningen av stock¬
arna serut atthagjortsnärväggtimreten gångvar
nedplockat vilket detmåsteha varit när bottenvar¬
ven gjordesom.
Medeltidsgolvet
repareras
Loggolvet reparerades i sen tid. Reparationen är
byggnadshistoriskt intressantdärförattdenantyder
hur länge man använde trösklogen till tröskning och förvaring av den otröskade spannmålen och halmen.
I loggolvet ligger två stycken tvåtums plankor. Plankorna ärramsågade och sågspårenärsåfinaatt
planken bör hasågats påenfinbladigram.Avslita¬
getpå golvet efter tröskningen kanman seattman tröskat i huvudsak på två platser-ca en meter in
från båda öppningarna på den sida av loggolvet som var närmast D-väggen. Uppenbarligen nötte
man ned detvåklovorsomtidigarelåg på plankens
plats och blev tvungen att förnya dem. Problemet
vardå attfå in nyatiljorutan att behöva lyfta upp väggtimret. Förattslippaattlyfta iväggenkapades långväggarnas stockarövertiljornasändaroch lyf¬
stock-Bild6.Loggolvet,foto 1993. Efter reparationen fortsatte man
atttröska ochslitapå golvet. Trösklogen användesförtröskning
sälångtfram itidenattävendetvånyaplankornanöttesoch
knäcktesinnanför dengamla dörren.
arnasöverdel som varsåbredattdetgickattskju¬
ta in en såg och kapa den undre delen. Nu vardet möjligtattdrautde skadade klovorna ochskjuta in
nya plankor. Därefter sattes de kapade delarna av
väggstockarna tillbaks.
Attplanken ramsågadesochattmananvändesåg förattkapa väggstockarnatalar förattreparationen
utfördes sent,knappast tidigareän 1800-talets mitt.
Efterreparationen fortsattemanatttröska och slita
på golvet. Trösklogen användes för tröskning så långt fram i tidenattävendetvånyaplankornanöt¬
tesoch knäcktes innanför dengamla dörren. Detär
således möjligt att trösklogen användes till sin
ursprungliga funktion ända in på 1900-talet d.v.s.
under 500-550årtjänade byggnaden det använd-ningsätt den byggdes förpå 1360-talet.
Generellt kan sägas utifrån uppteckningarna i
Jämtland och Härjedalen, att slagtröskningen upp¬
hörde under årtiondena kring 1900. Storbönderna var de första som brukade tröskbultar och senare
tröskverk. Slagtröskningen förekom samtidigt med de första, tungsamma tröskverken som drogs för hand. Först med de hästdrivna tröskverken förefal¬
ler slagtröskningen ha upphört helt. Förändringen
spänner överendryghundraårsperiodsetttill länet somhelhet. Det finnst. o. m.uppgifterom”ett litet
ställepå skogen” i Stugunssndärettäldrepar slag-tröskadeända inpå 1950-talet.®
Byggnadshistorisk forskning
Skriftliga källortunnassnabbtuti intetnärdet gäl¬
ler kunskapen om allmogens levnadsförhållanden under medeltiden. Samtidigt kan vi konstatera att
byggnaderutgörettviktigt källmaterial ombonde¬
samhället ända ned i sent 1200-tal som de äldsta timmerhusen är daterade till. Av bondekulturens
bebyggelse ärdetockså de liggtimrade husensom
tilldragit sig det största intresset bland
byggnads-historiker, men efter den första ”generationens”
forskaretycks intressetha svalnat.
Den tidigare forskningens syftet var att genom teknik- och formstudier upprätta kronologier och
typologier. Funktionella och konstruktiva krav på
byggnaden sköts i bakgrunden. Den äldreallmoge¬ bebyggelsenhar därför i stort settblivit folktomma typeroch formelement. Närnuden
dendrokronolo-giska dateringsmetoden kan ingå i en undersök¬
ning, kandet övriga dokumentationsarbetet fokuse¬ raspåandrafrågeställningar.
Trösklogen i Eggen visar på stabilitet och konti¬
nuitet i bondesamhälletsbyggande. Uthusenpåver¬ kadessentav förändrade funktionskrav-i de övre delarna av landet därtill senare än i de södra. Det
storaantal medeltida liggtimmerhus som bevarats,
av vilka merparten blev hölador, flyttades förts i
sen tid utpåängsmarken. Där fick de en nyfunk¬
tion,menallteftersomgårdsbruken läggs ned fyller
de intelängrenågonuppgift med den bristpåöver¬ syn som detta medför. Taken skadas snabbt och
markfukt leder till röta i bottenvarven. Uppgiften
om det äldre paret i Stugun visar på problemets andra sida. Det bör fortfarande finnas äldre perso¬
ner somkan berätta föross omhur husennyttjades,
d.v.s. ge ossmening ochsammanhang, ellerföratt
användaettord i tiden-levandegöra.Den tid vi har förattmäta uppoch intervjuaärdock kort.
Med vår begränsade byggnadsarkeologiska
undersökning har vi velat visa att kunskaper om
verktyg, hantverksteknik, konstruktionsprinciper
och inteminst funktionellakrav, gördet möjligtatt både fastställa förändringaroch rekonstruera även
en mycket gammal timmerbyggnad. En noggrann
dokumentation, en undersökning som växlar mel¬ lanrekonstruktion avbyggnaden och dess
använd-ning,äringen okänd metod förbyggnadshistoriker,
men den är sällan anlitad.Vårtid harmånga frågor kvarattställa tilläldrebyggare ochbrukare-både de som kan berättasjälva och så somde finns till¬
gängliga i uppteckningar och arkiv. Förändringarna
- uteblivna eller
genomförda-blirnaturligtviscen¬
trala i detta arbetssätt.
Vi harockså antytt attredovisningen avfaktiska
måttbör kunnaifrågasättaen typindelning där for¬
men mer än funktionen varit bestämmande. Inom¬
vetenskaplig typologisering kan verka hämmande
och förledande närgrannvetenskaperna vill utnytt¬
ja materialet, och en byggnadshistoriker behöver hjälpfrån olika vetenskaper. Medeltidsmaterialetär
redan omfattande. Att sex-sjuhundraåriga trähus
stårkvar i vårabygderärbåde utmanande ochupp¬
fordrande.
Göran Andersson, antikvarie vid kulturmiljöenhe¬ ten, länsstyrelsen i Jämtlands län.
PeterSjömar, arkitekt, tekn.dr., verksam vid
bygg-nadsvårdsenhetens utvecklingsarbete om träbygg¬
nadskonst, Riksantikvarieämbetet.
Byggnadsvolym
och
åkerareal
Står storlekenpåenloge i någon relation tillgår¬
dens odlademark? Den medeltidalogeni Eggen
bör på något sätt antyda hur stor åkermark den medeltidagården hade. Vi utgår från 1800-talets
uppgifterom skörd med skära ochslagtröskning
somfinns i Jämtlandslänsmuseums etnologiska
arkiv.
Så länge manskördade med skära betraktades
ett dagsverke som en mäling, vilket motsvarar
ungefär 800m^.Denskurnasäden torkades sedan
i snesar - störar nedkörda i marken - en
tork-ningsmetod känd från medeltiden. Varje snes
omfattade tio till tolv kärvar. För varje mäling
gick detåtca20snesar.
Varjeladutrymme i logen iEggenharenvolym
av 43,5 ml En normalstor kärve kan antas vara
0,02 ml Vi kan därmedanta attladutrymmetrym¬
de2 175 kärvar, vilkamotsvararknappt 200sne¬
sar.Dessa isintur motsvararknappt10mälingar,
d.v.s. en av ladorna kunde rymma skörden från
1,6 tunnlandåker.
Bondedagböcker o. dyl. kan givetvis ge mer
precisa uppgifter. Kanske kan
dagboksuppgifter-nafrånen vissgårdjämföras medgårdens kvar¬
stående byggnader? Vi skulle kunna få en rela¬
tion mellanbyggnader och brukade markarealer, dären äldre byggnad visarpå-ex åkerstorlek
-närkartor och andra källor saknas. Iettförändrat
kulturlandskap kan gamla byggnader dessutom
bli endirekt indikationpå gårdsbrukens storlek i
ettområde videnvisstidpunkt.
Omvänt kan, som vi antytt i artikeln, kunska¬
penomjordbruksteknik, skördemängder ochare¬ aler belysa och korrigera byggnadshistorikernas
uppfattning om typindelning, funktion och kan¬ skerentav ägandeförhållanden.