• No results found

Trösklogen i Eggen – ett medeltida källmaterial

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Trösklogen i Eggen – ett medeltida källmaterial"

Copied!
23
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Göran Andersson, Peter Sjömar

Title

Trösklogen i Eggen – ett medeltida källmaterial

Issue

29

Year of Publication

1995

Pages

25–46

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Trösklogen i Eggen

-

ett

medeltida

källmaterial

GöranAndersson & Peter

Sjömar

Fören stordelav byggnadsarvetfinns detfå andra

källor än byggnaderna själva. I byn Eggeni Härje¬ dalen finns tre medeltida byggnader, eller rättare

sagt två medeltida hus och ett medeltida golv'.

Äldst är golvet från 1330-talets första år vilket

ingår i ett 1700-tals härbre. Näst äldst är en bod

sombyggdes vid mittenpå 1350-talet. Yngst ären trösklogeav dentyp somhartvå ladugolv,en s. k.

parloge från 1360-talet. Byn ligger i Svegssocken på sydsidanav en åssomsluttar nedmotLjusnan.

Ibynfinns även trefornlämningar, samtliga

slagg-varplämningaF.

De medeltidaskriftliga källorna från Härjedalen är få. Landskapet nämns första gången på

1270-talet i en gränsläggningshandling från ett allting i

Sveg. Det äldsta pärmebrevet är daterat till 1372. Byn Eggen nämns i en köpehandling 1463 och 1564skattade 6 bönder ibyn kyrktionde. Avyngre

uppgifter framgår att de återkommande striderna

mellan Sverige och Norgetärdehårt på gränssock¬

narnas befolkning. I skattelängden för Härjedalen

1612 uppges att allagårdar i Hede socken och 64 gårdar i Svegssocken brändes nedavsvenskarna i

samband med dens.k.Baltzarfejden.I Eggenplun¬

dradestvågårdar vid detta tillfällel

Härjedalens myter och fåtaliga äldre skriftliga

källor gerdelvisen dramatisk bildav livsvillkoren

Bild 1.Trösklogen på fastigheten Eggen7:3 i Svegssn, Härje¬

(3)

Figur 1. Byggnaderna på fastigheten Eggen 7:3, Svegssn,Härjedalen.

I.Situationsplan

skiss 1993. A 1300-tals-logen. B "nya" träsklogen, .sannolikt från ISOO-talets mitt. Cbostadshus. D

loftbod med portlider. E ladugård byggd

1930.

II. Situationsplan ritadefterlaga

skiftet-skartafrån 1904och kompletterad med uppgifterfrånägaren,Alf-Erik Persson, född omkring 1930. * Anger att A-E

Persson själv minns byggnaden. **

Angervad hans far berättat för honom.

A 1300-talslogens nuvarande plats. B

"nya ” trösklogen. C bostadshuset.

Dloftbodmedportlider. F.sommarstuga *. G vedbod *. Hbagarstuga*. I korn¬

bastu*(ejmed påskifteskartan). J här¬

bre.somharflyttats tillannanfastigheti

byn*. Detta härbre, med delarfrån

1330-talet, är det.somnämnsiartikelns inled¬

ning. Kstall(.sannolikt medportlider och foderbod). L troligen en hölada, A-E P

minns en husgrund här. Byggnaderna i

raden mittmotportlidretsomärutritade påkartan har A-E P inga uppgifterom.

Såvitt vi kanförstå börM varitladugård

(med foderbod) och N den gamla trös¬

klogen. Trösklogen måste någon gängha

stått medB-väggen,den väggsom idag

vätter motden nya logen,fritt. Den är

fult av märken efterattman karvatut

blykulorsedanmanprovskjutitbössor. I

såfallfanns intedesmå intillliggande

bodarna O. På trösklogens motsatta

vägg.D-väggen finnsurtagfrånen

mot-byggdbyggnadsomkan ha varitfjöset. P

kanmöjligenvaraettsommarfjös.

i en gränsbygd: fragment om fastighetsförvärv,

marktvister, de storamännens krig och häxproces¬ ser. Men upplysningar om vardagslivet i övrigt

måstevi skaffaoss annatsättän genom skrivna

dokument.Tvåhus och delaravetttredjefrån

1300-talet förefaller i detta sammanhang som påtagliga historiska källor. Vad kan då en högmedeltida tim¬ merbyggnad berättaomallmogebyggande och bon¬

deliv under 1300-talet ochframåti tiden?

Trösklogarna är i detta sammanhang särskilt

intressanta. Logarna hörde direkt samman med arbetet och detärendast vi i Sverigesomhar kvar

ett större antal av de allra äldsta. Över tjugotalet

medeltidalogarärbevarade. Flertaletärsenmedel¬ tidamen någraärfråntiden före 1300-talets första

hälfL. INorge,somhar ungefär lika många beva¬ rade medeltida timmerhus som vi, känner man

endast till en medeltida tröskloge^ Trösklogen i Eggen ärantagligen den äldsta parlogen ochen av de äldstalogarnaöverhuvudtaget i Sverige.

(4)

En

byggnadskategori och dess

typer

Trösklogen eller kornladan som den också kallas

var en av gårdens viktigare byggnader. I medeltida

brev nämns den oftare än fähus ocb landskapsla¬

garna stadgade en brandstod likvärdig eller högre

än förstugan^ Den byggdes likaomsorgsfulltsom

loft, härbren ochstugor, menefternågot andra för¬

utsättningar, exempelvis var det snarare en fördel

än nackdel med inte allt för tät timring i de övre delarna. Funktionsmässigt ingick både lada och

loge i byggnaden. Ladan var förvaringsutrymmet och logen var arbetsplatsen därtröskningen utför¬ des. Loggolvet av trä skulle därför vara tätt att säden inte föll ned på marken. Golvet tätades av

kilar vid golvplankornas ändar och i större logar ocksågenominspänningpå mitten meden s.k. log¬

björn.

Mellan ladan och logen fanns en avbalknining,

logbalken, antingen intimrad i väggarnaeller som

plank ellerhalvstockarsomsattinstuckna i

urhugg-na nåtari långväggarnas insidor.

Över

balken stod enstolpe. Stolpen kunde sittamittibyggnaden. I de

hus i Jämtland och Härjedalen där vi kunnat

bet-sämma stolpens placering har denna varit någon meterin från dörren.Tidigare dokumentation visar

attstolpen hade urhuggnastegattdetvarmöjligt attklättrapå den,en s.k. klivstock\

Enkellogen haren lada och parlogen två lador,

placeradepåvarsida omlogen. Parlogen har varit allmän i mellan- och Nordeuropa och förekom i

liggtimmer såväl som skiftesverk och korsvirke. Enkel- och parlogarna förekommer geografiskt

parallellt och parlogen har tolkats somhörande till större gårdar och skördekvantiteter*. Nämnas bör dockattden största bevarademedeltidatrösklogen i Sverige, den från bergsmansgården iRankhyttan daterad 1494, ären enkellogesommäterca11,5 x 7meter. Här rymmernästanenbartsjälva logdelen

om ca26 m^ fleraav de mindreenkellogarna i sin

helhet,t. ex. denfrån Östnorsom inte är större än ca 26 ml På liknande sätt kan enkellogen från

Bergkarlås vars golvytaärca47ml jämföras med

den48, 5 m^storagolvytan i parlogen iEggen. Att

pådettasättjämföramått-istället förtyper-reser

på en gång nya frågor. De faktiska måtten ställda

bredvidtypernabör kunna leda till ytterligare fun¬

deringar.

Är

parlogen endast exponent för stora

skördar och inte för flerasädesslag? Har parlogen

också fungerat som en hölada kring gårdstunet? Ellerärdetrent avså atten tidig parloge i Härje¬

dalen är en samägd byggnad som delades mellan tvågårdar/brukare?

Trösklogen i

Eggen

1360-talet

Trösklogens plan, längdsektion och tvärsektion framgåravfig.4.Fig.5visarenskissavhusetfrån nordvästmed de olikaspårochbyggnadsdelarsom

nämns i texten nedan. De dendrokronologiska

dateringarna redovisas i Tabell L’ Sex prov mot

barkkant gavvintern 1366-67 som avverkningstid-punkt för det äldsta timret. Trösklogen timrades

sannolikt sommaren 1367. Möjligen kan timret

legat en tid och husets uppförts något år senare.

Dateringen ärintressantgenomattdet ären av de

få från 1300-talets andra hälft, d.v.s. den ligger i början på detca 100 år långa uppebåll inom byg¬

gandetsomsammanföll meddigerdödens härjning¬

ar.'"

Trots ombyggnader är trösklogens utseende vid

byggnadstiden möjlig att rekonstruera med stor

säkerbet. Där huset i sig inte ger tillräcklig infor¬ mation genom spår i väggstockar och golvklovor kompletterarjämförelserfrån andra trösklogar.

Först kan man konstatera att logen från början

endast hadeendörr. Den iA-väggenärursprunglig. Ändträetvisar dockatttröskeln har sänkts och den frånbörjan var två stockar högre. C-väggens stora

öppning har tillkommitsent,sefig.6. Stockarnapå

enasidan ärkapade med såg ochöverspännaren är

dragen, d.v.s. den haren rännai undersidan föratt

bilda en tätliggskarv moten underliggande stock.

Öppningen

varalltså smalare ocb lägre. I både den

befintliga tröskelstocken och överspännaren finns

urtag för ett tidigare svärd d.v.s. sidostycken till

dörren. Men inte heller denna smalare dörr var

ursprunglig.Urtagenär gjorda medennavare som haftplanbotten och inte skednavare somanvändes under medeltiden. Den ursprungliga öppningens

enasida,höjden och placeringenövergolvet,fram¬ går dock av fasningen av stockändarna i

C-väg-gens södra del. I denna två stockar höga öppning

sattdetantagligenenlucka. Trösklogen hadealltså,

som man kan vänta sig genom att jämföra med

(5)

(«v^v/i*l ca '»v '»»•"rt vr->ii/Mo9 f (hvm w#( Vim») I5l^i 7 ONIW^Jg «■) () *'f.p.Lfn^ 6uiu^j‘ou^6o/y ^^o~j Ssnr'

(6)

Figur 2,Enkel- och parloge i Jämtlands län.

A. EnkellogeiSvegs socken, Härjedalen. Plan, tvärsektion och framväggensfasasd uppmätt av Emanuel Eriksson och Erik Festinunder191O-talet.Tröskeln sitter relativthögt-tvåstock¬ arövergolvet.Mittmotdörrenfinnsenliten ljus-och ventila-tionsglugg. DencaImeterhögalogbalken delaruppbyggna¬

denisjälva logen, dvs tröskgolvetsomdörren lederintill, och

ladan därkrävarnaförvarades. Överlogbalkensitterenintim¬

radtvärbjälkeettstockvarvunder väggbanden. Klivstockenär

den vertikalastolpen mellan logbalken och tvärbjälken. Tvär¬

bjälken bärettmellangolvavplankoröverladan.Detundre gol¬ vetavklovorunderstödjsav enbärlinasomärintimrad i gavel-syllarna. Takkonstruktionen beståravnockås och sidoåsar på

varannanröststock. Vid Erikssons och Festinsbesökvarlogen

täckt mednäveroch takved. Sannolikt ärlogeninte bevarad

menattdömaavuppmätningenförefallerendatering till tiden

från1500-talets andra hälftframtill och med1600-taletsom en

rimlig dateringavSveglogen. Totalytanär25 m^, logen 10 m^

ochladan13,5 m^.

B. ParlogeNederhögen 1:95, RätanssniJämtlands län. Upp¬

mätningavplan tvärsektionsamtdetaljskiss, 1990 Peter

SJö-mar. Byggnadenstår vid skogskanten påenängdär densenast

användes som hölada. Den innehåller timmerfrän flera tid¬ punkter. Framväggenochhuvuddelarnaavgavlarna avverka¬

des1580-1581. Under 1690-taletgjordesenstörreombyggnad.förnyades bakväggen. 1500-tals timretärgran som avver¬

kades undersavtiden. 1700-talstimretärfuru. Golvklovorna

hörmedstorsannolikhet tilldet ursprungliga byggnadstillfäl-let. Avlogensursprungliga utseende finns den två stockar höga

tröskeln,ventilations-ochljusluckanibakväggenochtvärbjäl¬

karnapå båda sidoromtröskgolvet kvar. Avlogbalkenärendast

den undre delenbevarad, dvs de två klovornasomgenom en tröskelanslöt tillplankorsom varinsatta ispår i väggtimret.

Urtag i tvärbjälkarnavisar attklivstolpamavarplacerade 1

meterinfrån dörren. Mellanframväggenoch stolparnavarlog¬ balkenca 70cmhög. Från stolparna fram till bakväggenvar

balkenca40cmhögre. Utevidröstena,och ihöjd med bjälkar¬

na över tröskgolvet, sitter tvä enkelt intimrade rundtimmer.

Dessaärantagligen ganskasena menandra bjälkar måste tidi¬

gareha suttitpäsammaplats.Ävenidenna logevardet alltså möjligtattmed någonformavmellangolvutnyttjaladornaända

uppirösteoch nock. Delaravröststockarna ochtakbärningen

börvaraförnyaderelativtsent. Totalyta 30 m^, logen 11 ml och

ladorna19m'.

‘SEK.d MKÖ

A

I I I I ' I M ' I ' I- M ‘ M I ' I ' I I I M I I I

I-o IIM

Figur 3. Exempelpä planmåttitrösklogar. Enkellogar: A Bergs¬ mansgårdeni Rankhyttan1490-tal,Dalarna.Totalyta72m-,

loge22m-och ladan 50m-.BBergkarlås 1310-tal, Zornsgam¬

melgårdi Mora,Dalarna. Totalyta43m', loge 17m-ochlada

26mr.CÖstnor 1310-tal,Zorns gammelgård. Totalyta 26 m\ loge 11 m- ochlada 15 ml Samtliga ritade efterG Boethius (1927).

Parlogar:DBobergs gårdi Nyhyttan, Vikasn,Dalarna, omkring

1470-tal, Dalarna.Totalyta92 ml loge 24 m^ ochlador 68ml

ESöderhögen,Rätans socken,Jämtland, 1590-tal. Totalyta41 m\ loge 14,5 mlochlador 26,5 mlDritadefteruppmätning i

(7)

PLAN

Figur 4. Trösklogen i Eggen. Uppmätningavplan, längd- och

tvärsektion,Göran Andersson och PeterSjömar1993.Totalyta

47,5m\ loge14 ochladorna 33,5 m7 I ett timmerhus

benämns denväggsomdörrensitteriförA.Deövrigaytter¬

väggarnalittrerassedan medsols B, C och D. Iplanritningenär

således den övre långväggen A (här är den ursprungliga

dörröppningen), gaveln till höger Bo.s.v. De enskildastockar¬ na numrerasfrånbotten ochuppåt. Aläralltså "framväggens”

syllstock. Tröskelstockenärden undre stocken idörröppningen

ochöverspännarenäröppningens övre stock. / Eggen är A 12

överspännare.Väggbandetärlångväggarnasöverstastock,dvs

A 14 ochC14. Röstmodernärdenstocken igaveltrekanten

(rös-tet)somärintimrad iväggbanden, dvsB 15 och D 15.

' 1 ' 1 ^ 1—■ 1 ' 1 ^-1 ^ 1 ' 1 '

1-0 I0ff[

Tabell 1. Resultatetavdendendrokronolgiska undersökningen

framgåravtabellen. 10provtogsi A och B väggarna. Attsex av

de sjuproverna gavårtalet 1366-67visarattstörredelenav husetbyggdesavtimmerfrånenavverkning (AIO innehöllinte

barkochavverkningstidenkundedärförintefastställas).Stock¬

enA6höggsettär innan och måste antingen halegatettåreller

.såvisardenattbygget utfördesövertvå år. A6ärJuden date¬

rade stockfrån byggnadstillfället.somligger längst ned.

Flerproveride fjärde ochfemtevarvenskulle kunnaklarlägga

hurlång byggnadstidenvar. Undersökningenvisarocksåanta¬

letårsringari varjeprov.Trädensverkliga ålderkandockvarit

några år äldre.Timretfrån denförstaavverkningenvarmellan

180 till 250 årgamla.Debörjade alltsåväxanågon gång mel¬

lan 1100-taletsförstadecenium ochtidigt 1200-tal. Trösklogen ärpä såvis inteenbartettdokumentöverden tid då denbygg¬

desochden tidden användes,utan ettdokument ända neditidig

medeltid, tex kan de klimatologiska förhållanderna avläsas.

Med tankeatttimret inte ärmerän18till 20cmitoppdia¬

meterochnågracmgrövreirotmåste träden ha vuxit ietttätt beståndoch sannoliktocksåvaritundertrycka, dvs hämmadeav

störreträd.Attdeärhämtade ienskogavurskogstypärdet

knappast någon tvekanom. Timmerstockarna från ombyggna¬

denpå 1750-taletvarfaktiskt äldreändet medeltida timret. De

är också en ”storlek” större. En av stockarna innehåller .så

mänga årsringar.som326och fröettill den måstehaslagitrot

någon gäng på 1410- eller 1420-talet, dvsmittunder dentid då

digerdöden drabbade bygden. Den andra daterade 1700-tals

stockenbörjadeväxaislutetavepidimin på1480-eller

1490-talet. Närmare undersökningar av ombyggnadstimret borde

kunnage svarpä trädens växtplats-omävendevuxit i urskog

ellerpå ödelagd åker- ellerängsmarkersomskogenåtererövrat.

Prov från Antal års¬ ringar

Fällningstid

A2 326 w 1752-53 A3 264 w 1752-53 A6 182 w1365-66 A7 164 w1366-67 AIO 247 e 1356 All 254 w 1366-67 A12 179 w 1366-67 BIO 194 w 1366-67 Bll 238 w 1366-67 B12 245 w 1366-67

(8)

Figur 5. Trösklogenpä fastigheten 7:3 ibyn Eggen. Härjedalen. Samman.ställningav detaljer och uppgifter förden

byggnads-historiskanalysen. Sprängskissav husetsettfrän hörnet CD.

Benämningarnaförklaras i figur 4.

långväggen. Senare höggs väggtimretuppochöpp¬ ningen gjordesbetydligt bredare.

Invändigt har logen varit uppdelad i en mittdel,

tröskgolvet, och två förvaringsgolv. Urtag i vägg¬

stockarna på båda sidorom dörröppningarna visar

logbalkarnas placering. I denmotstående långväg¬

genärurtagendock olikabreda. Avhuggspårenkan

man se att urtagen i framväggen vidgats och från

början måste den del av balkarna som varinsatt i

dennavägg varitca2tumbreda,sebild 2. Den del

av balkarna som satti bakväggen vari stället fyra

tumbreda.Så vitt vi kanförståbetyder dettaatt

bal-ken varitavdelad vidstigstocken ochattendastde

understaplankorna i de två balkarna varitgenom¬

gåendefrån väggtillvägg.

Golven består av klovor (kluvna stockar) och

plank. Tröskgolvethar fem klovor ochtvå plankor.

Dessatvåplankorärramsågade och inteursprung¬ ligamedan det övriga virket ibåde loge och lador

ärfrån byggnadstiden. På båda sidorom tröskgol¬

vetsitter kilar ned i urtagi den underliggande bär¬ linan. Med dessakunde klovornaspännassamman

ochtätas. Över de två yttreklovornai tröskgolvet

låg upp-och-nervända täckklovorsomutgjorde

bal-karnas nedre del och samtidigt tätade springorna mellan tröskgolvet och förvaringsgolven. Riktigt hur denna detalj sett ut är dock inte möjligt att

avgöraeftersom logbalkarnaärborttagna.

Mellan långväggarnas näst översta stockar och

väggbanden sittertretvärbjälkar insattasamtrester

av en fjärde. Detvånärmaströstena är sekundära.

De andratvå, d.v.s. den bjälke somfinns kvaroch denavvilketnuendaständarnaåterstår,ärplacera¬

de i stortsett överurtagenför logbalkarna. Hugg¬

spåren i den bevarade tvärbjälken visarattden hör

till logens byggnadstid. Genom urtaget mot

ingångsväggenframgår klivstockarnas placering.

(9)

C7»,clOi.cll»/ BEF.frpNINb ('^.)

OPPNIIN& 1.

Figur6.ÖppningiC-väggen. Elevation ritadfrån utsidan. Jäm¬ förävenmed bild 5.Tidigarehar öppningen varitbetydligtmin¬

dre ochsävitt vi kanförståärden befintliga storleken den fjär¬

dei ordningen. I öppningens vänstra sida(pä denna sida är

stockarnalittrerademedaefterväggbokstavoch stocknummer)

kanmanspåratreolika öppningar.

Denäldstaöppningen framgåravatttvåstockar (C8a och C9a)

ärkapade medyxa,fasade på utsidan ochattdeharsamma

infästning för .svärd (det .stående virkesomstyrstockändarnai

enöppning,en annanbenämning för denna byggnadsdelärgåt) .somdörreniframväggen,seskissÖppningI. Hur bred denna tvä stockarhögaöppningvarkan intefastställas.

Den ursprungliga öppningen bör ha vidgats genom att tvä stockarovan(ClOa och Clla) ochenstock (C 7a) under öpp¬

ningen kapades, se skiss Öppning2. Kapningen gjordes med

yxa, ändarna fattadespå bådeut-och insida och tilltapphålet

försvärdet användesnavare. Vikan intevarahelt säkrapåöpp¬ ningenslängd, meneftersomtapphåletpähögersidaför svär¬

detocksåärurtagetmednavareutgårvifrånattöppningen inte

enbartvidgades i höjdutanävenilängd. Denna förändring bör

hautförts isamband medatthusetvarnedplockat,kanske isam¬ band medombyggnaden på 1750-talet.

Vid dentredje ombyggnaden föreställerviossattden

luckför-sedda ljus- ochventilationsöppningen gjordesomtillendörr genomattväggstockarnaunder bröstningen (C3-C6).sågades av, seskissÖppningJ. Dennagång bryddemansig inteomatt

fasaändarnamen mansatteinordentligasvärd. Medendörrpå

båda sidornavarlogen tillgänglig påett annat.sätt äntidigare,

örsaken tillombyggnaden kan havaritförändringar i

spann-målshanteringen eller tröskningstekniken, att huset flyttades

ellerattmanbyggt till det på någotsätt,t.ex.medenhalmbod.

Denfjärde åtgärdenvarattvidga dörrenmotB-väggengenom

attkapa alla.stockarnadenna sidaca40cm, se skiss Bef. öppning. Nunöjdemansig med att spikafast en regel som

stryrning förstockändarna. Uppenbarligen hademan behov

av enstoröppning ochombyggnadenutfördes därförsannolikt

närman slutatatttröska iden ochbyggnadenflyttadesutfrån

(10)

MÄRKNINGSPROTOKOLL FASTIGHET:Eggen 7:3, Svegsn DATUM: 1993.11.05

JÄMTLANDS LÄNSMUSEUM GöranAndersson

UTVÄNDIGT INVANDICjT(ingaspårefter märkning funnapåväegQ

Ttmmervarv (nedifrån) VAGG B Vid knutBC VAGGD Vid knutAD VAGG B mittV VAGGB 1mfrånA VAGGA 2mfrånB VÄGGA vid dön D:o närmare VsggD (fidiriitt D:o 1 1 ? 2 11 ? 3 111 111 4 IV IV 1 (?) I 1 (?) 2 II (?) 2 II 2 II 2 — — 5 V V II 2 II 3

III (?) 3 III 3 III 3 — —

6 VI VI III 3 III 4 III 4

llll 4 llll 4 Hl 3llll 4

7 bh y III llll 5 lllll 5 lllll 5 IIIIK 5 llll ^ lllll 5

8 bh y lllll s

llll 6 lllll 6 lllll 0 iiir6lllll 5 IHIII 6

9 IX IX Hill 6 lllll 7 IHIII 7 IHHII 7 iiiiiii 7lllll 6 IIIIIII 7

10 X X IHIII 7 IHIIIII 8 IHIIIII 8 IHIIIII 8 IHIIIII 8 IIIIIII 7 IHIIIII 8

11 XI XI IHIIIII 8 lllllllll 9 lllllllll 9 IHIIIII 8 IHIIIII 9

12 Xll Xll llll 9 llllllllll 10 lllllllllll 11 lllllllll 9 llllllllll 10 13 Xlll y llllllllll 10 llllllllll 11 lllllllllll12 llllllllll 10lllllllllll

11

14 XIV y

lllllllllll " lllllllllll 13 —

(t^gbant) IHIIIIIII IIIHHIHII

15 Röstmoder, bilad Röstmoder, bilad ROstmoder, bilad

bh=borthuggen

v=vittrad

^

Delvisborthuggen

vidfasning

sidoåsarsamtfem par sparrar.Tommahalvaurtagi

röstena efter infästning av åsar visaratt konstruk¬

tionen någon gång förnyats. Sannolikt är, av

vir-kesbehandlingen att döma, tre åsar ursprungliga.

De tommaurtagen för sparrar i väggbanden visar att logen tidigare haftett annat sparrtak. Men inte

heller denna föregående konstruktion med både

åsaroch sparrarkan ha varit särskilt gammal efter¬ som sparrar inte hörde samman med takbärningen

med tätt placerade åsar. Genom de många åsarna kanmanutgå frånatttrösklogen vid byggnadstiden

hade ett vedtak, d.v.s. tro (takunderlag) i form av

plank, klovoreller rundvirke. Tron stoddåställd i en 3-4” djup, urhuggen fals i väggbanden. Över den låg näver som skyddades och tyngdes ned av tvålager planksomantingen höllsplatsavtäck¬

brädorochhängslen, alternativt raftkrokar, eller så

vartakvedentappadsammaninocken." Denna tak¬

typ var vanlig i Härjedalen ända in på början av

1900-talet och inte långt från Eggen, i byn

Duv-berg, ståren trösklogesomfortfarande har kvarett

vedtak av detta slag. Tänker man sig ett liknande tak trösklogen i Eggen måste väggbanden haft falsar för tron, vilket debefintliga väggbandensak¬ nar.De övrevarvenpå långväggarna haremellertid

byggtsom vilket framgåravattväggbanden saknar

märkning samt av infästningen av de tvärgående

Tabell 2. Logen innehållerfleraomgångarmonteringsmäken.

Påväggarnasinsidaflnnsinristademärkstreck (C-väggen sak¬

nardock helt märkning). I A-väggen flnns tre omgångar av dessa märken. 1700-talstimret saknar denna märkning och märkningenbör alltsåvarafrån tiden före logens ombyggnad. I

A- och B-väggarna är den lägsta numreringen 2 med ett

undantag (se A-väggen). / D-väggen ärmotsvarande lägsta

nummer3och4.Märkningen tyder således påattdeursprung¬

liga syllvarvenförnyats ochatttimretliggeriden timrade ord¬ ningen. Vid minst två tillfällen bör huset har demonterats,men

avdet kanmanintesägaattdet flyttats. En märkning kan här¬ hörafrånsjälvabygget och den andra från ombyggnaden. På

utsidanärtvåväggarmärkta. /detta fall bestårmärkningenav

romerskasiffroroch den omfattar ävende nedre ”1700-talsvar-ven”. Minstengångefter1700-talets mitt måste huset ha flyttats

ochdetmåste varit sålänge sedanattdelaravmärkningen vitt¬

ratbort, dvs detkanknappaströrasigomdensenasteflyttning¬

enutigårdensutkant.

bjälkarna över urtagen för logbalkarna. Urtagen i

väggstockarnaärgjord medsåg.Vidnågot tillfälle

harsåledes någraav de övre varven plockats ned, manharbyttutväggbandensamtsågatutnyaurtag för tvärbjälkarna. Denna ombyggnad förklarar

ocksåvarförtvärbjälkarnasplaceringintestämmer heltmed urtagenför logbalkarna.

Denbyggnadsarkeologiska undersökningen visar

såledesatttrösklogenfrån 1367 hadehögretröskel

än idag. I den motsatta långväggen fanns en liten

(11)

Tröskgolvet tätades med kilar ned i den underlig¬

gande bärlinan.

Över

logbalkarna och sannolikt

också vid gavlarna satttvärbjälkarinhuggna under

väggbanden. Drygt en meter från A-väggen fanns

två klivstockar som sammanband tvärbjälkar och

logbalkar. Trösklogen var vid denna tid i vart fall några varv högre än den är idag. Takbämingen

bestodav fleraåsar. Taket var sannolikttäckt med

näveroch takved.Såsåg trösklogenutfram tillmit¬

tenpå 1700-talet då den byggdesom.

Arbetsplats och

förvaring

Nedanstående beskrivningav arbetsgången ärdels

hämtade från kända uppgifter om tröskning under

Skörden bars in genom den förhållandevis högt

placerade dörröppningen, vanligen med kärvarna

fortfarande kvar på kornstången (snesen, skylen). Kärvarnaslogsur enförstagång på logen föratt

ur de bäst mogna kornen för utsäde och brödsäd

och minska spillet i ladan. Urslagningen gjordes

mot logbalken, logväggen, en pall eller särskild

spjälbock. Detta kallades att ”skrifta”, ”balkslå”,

”väggslå”, ”dråsa ur”, ”abärga” m.m. Kärvarna,

”banden”, travades sedan enligt olika system i

ladan-1,ex.i”stötar”,fjärdedelar,tvåstötari varje

lada ien parloge-förattförhindraattfukt kom åt

sädeskornenoch förattunderlätta fortsatttorkning.

Snestörarnaanvändes förattskapamellanrum i den

travade säden. Genom att dra ut stängerna och

känna omde var varma fickman indikation påatt

(12)

Stängerna användes ibland också när traven hade nått ovanförlogbalken ochställdes då mellan

bal-kenochtvärbjälken.Var skördenriklig travades kär¬ varnastängernasomladesovanpå bjälkarna.'^

Därefter tröskadessäden med slaga.

Trösknings-säsongenvarierade, med början straxefterskörden omfjolårssädenvarslut.Annarssparade manarbe¬

tet till de andra jordbrukssysslorna var över och eftersom det var ett tungt arbete gjordes det med

fördel under en kallare årstid.'"' På mindre gårdar

höll man på oftast på till omkring jul, vid större

skördar fortsatte arbetet in det nya året.'* Flera

uppgifter ochuppteckningartyderpåatt tröskning

två eller tre dagar i veckan bestämdes av kornas

behovavhalm. T.ex.sågmantill attha tröskat före jul såattmanhade halmöverhelgen.'"

Trösknings-arbetet utfördes under medeltiden på storgårdarav

anställda, underlydande skattedragare eller kring¬

vandrande tröskkarlar.'’ Av uppgifter av senare datum förstår vi att allmogen tröskade själva till¬

sammans med tjänstefolket och att det inte var

ovanligt att tröskning i Nordsverige var kvinnoar¬

bete.'*Påstörrebondgårdar lejdemanmånga gång¬

erarbetskraft.

Kärvarna bearbetades enligt varierande arbets¬

metoder på loggolvet; två åt gången, flera som

lades i en ring med axen i mitten, eller två rader med kärvarna längs hela golvet. En till fyra man

tröskade. Samma ställe bearbetades och var man

flergällde detatthållatakten. Var dettvåsomtrös¬ kade och kärvarnalåg somi det senasteexemplet,

gick man från ingången bakåt mot andra väggen,

vände och tröskadesig tillbakamotingången.

Arbetsljus silade in genom den högt placerade

dörren eller luckan på motstående vägg. Under

Bild 2.Insidanavtrdsklogens A-vägg, folo 1993. Det uthuggna

spåret för logbalken till högeromdörren. Huggmärkena i bot¬

tenavspåret visarattdenna delavlogbalken från börjanvar ca

2tumbredd ochatttimretsenarehöggs uppförattpassamed

enbalkmed 6tumsbredd.Avstocknr7framgårattden äldsta

balken var ca 20 cm högre änden senare. Spåren på andra

sidanom dörren harsammautseende medplatsförenäldre

smallogbalk ochyngrebredare. Spårenidenmotsattaväggen

ärdockav en annantyp.Deär10cmbredaochserut attvara

huggna videtttillfälle. Antingen har plankornavaritbredarei

dennaända, varitlika smalaimenlåsta i urtagetmedenpass¬

bitsomfylltut urtaget(i Härjedalenfinnsävendentypenavlog¬ balkar) eller så harlogbalkenvaritavdelad vid stigstocken och

endast de understaplankornaide två balkamavaritgenomgå¬ endefrån väggtill vägg. Notera även brännmärket i bildens

överkantsomärmycket vanliga i de medeltida timmerbyggna¬

derna. Troligtvisen skyddsmarkeringmotblixtnedslag, brand

(13)

mörka timmar, vanligast tidiga morgnar, användes enligt Olaus Magnus tjärbloss på logen. Det finns

också uppgifter från tidigt 1800-tal om talgljus

mellan tvekluvnaträn som stacks in mellan stock¬ arna i väggen. I Jämtland nämns ett tjärvedsbloss

påen kubbe utanför logdörren.'^

Dörrenshöga placeringförsvårade för skadedjur

att tasig in och förenklade med all säkerhet

inlast-ningenfrånvagneller släde.Dörrenoch luckan har

varit viktiga föratt kunna ställa till drag för

efter-torkning av säden, särskilt de fuktigaste kärvarna

som lades stängermellan tvärbjälkarna ovanför

logen, ”rännet”. Olaus Magnuspoängterarhur vik¬ tigt dragetvarnär man skiljde korn och agnarvid rensningenavsäden.™

Efter urtröskningen samlades den urtröskade

säden i en hög iett hörn av logen. Denna hög har sedan medeltiden kallats dråse.^' Sedan rensades

den urtröskade säden med ett rissel (grovt såll),

kastades,uppi luften eller överloggolvet ochsål¬

ladesev återigen medettfinaresåll och bars däref¬

ter utiförrådsboden.™Genomkastningenavsäden över loggolvet kunde olika kvalitéer urskiljas.

Längst bort, ”väggranna” i Jämtland, föll de tyng¬

sta kornen för utsäde och brödbak. Därefter

mel-lansäd,småsäd, slösädsamt agnaroch boss-i fal¬

lande skala människo-, häst-, ko- och grisföda.

Ogräsfrön stannaroftast i mellansäden ochurskilj¬

des noggrant.

Väggarnas nederdel och logbalk skulle vara tätt

dragna för att undvika spillsäd. Av samma anled¬

ningvardet viktigtattfå golvettättoch det skulle

ocksåvarastumt föratt ”svara” närman slogmed

slagan. Från Jämtland finns en uppgift att golvet

skullevara av tättfogade halvklovor och läggas in

närdetvar40grader kallt.™

Halmen förvarades på olika sätt i trösklogens

lador, ”på stängerna”^^ eller i halmbodar. Dessa

kunde vara enkla tillbyggnader till trösklogen. I hästens och kornas byttfoder, ”sörpa”, ingick säd och hackelse av allt från halm tillbarkmjöl, pota¬

tisblast, mossaoch barrkvistar. Till hästen gavs av

slösäden och till korna av agnar och risslan. Hal¬ men hackades i ladanen hackstabbe med

hack-järn.Om kornetvaromoget,fuktigt och hade frusit

och därmed varsvårtatttröska,kundeaxenhackas

på liknandesättinnan dettorkades och maldes.™

Huggspår

visar verktyget och

arbetsmetoden

Huggspåren istoradelaravvirket hörsammanmed en speciell yxtyp och huggningsteknik.™ Dessa

karakteristiska märken har vi än sålänge inte

fun-Bild 3. /ladugolvenfinnsspär efter

hackjärnsomanväntsföratthacka

halmensombl.a.kokades tillsörpa

somdjuren utfodrades med,foto

(14)

Fiurg8.Huggspär.Aundersida pä gtilvklova itrösklogen, 1360-tal. B fasning i knut isammabyggnad.C

takbrädaiMarby kyrkas kar, Jämt¬ land,IIOO- ellertidigt 1200-tal.

nit iträsomdateratssenareän till 1300-talets mitt. I Norge kallas tekniken för ”sprett-telgjing”. Hos

oss i bland benämningarna ax-, slint- eller krus¬

huggning förekommit. I Eggen syns huggmärkena

svagt på golvklovornas översidor, även om de på

storadelarav golvet slitits bort. Påladugolvetsom består av plank, syns de på tiljornas undersidor.

Den ursprungliga tvärbjälken harspåreftersamma yxa.

Attmanfinnerhuggspårefter”sprett-telgjing” på

planhuggnaytorärvanligt.De första logbalkarnai trösklogen var helt säkert tillhuggna på detta sätt.

Det intressanta i Eggen är emellertid att vi fann

samma huggmärken knutarnas långa fasningar.

Detta ger oss en viktig ledtråd förattförstå

arbets-tekniken med yxaundertidigmedeltid.

”Sprett-telgjing” har förekommit i hela Norden

och även in i Ryssland. I Sverige finner vi virke

sombehandlatspå dettasättistort setti hela landet

med undantag av Skåne och Gotland. Geogra¬

fiskt tycks huggningstekniken och yxtypen varit gemensam för det s. k. Nordeuropeiska barrskogs¬

bältet. Serman tillbyggnadernas funktion finnervi samma spår i både kyrkoroch profana byggnader

från tiden före 1300-talets mitt. Någon skillnad i olika timmermanstraditioner kan därför inte påvi¬

sas, annat än den geografiska skillnad som redan

nämnts. Något entydigt samband med trädslagen

finns inte. Tall, gran och ek har behandlats på

sammasätt. Den endaslutsatsman kan draär att i den allra störstadelenavSverigehademanlikarta¬

de yxoroch dessaanvändes till alltslagsträ.

Det speciella med ”sprett-telgjing” var, dels

huggriktningen i förhållande till träets fiberrikt¬ ning, delsyxans sättattskära i veden. Beträffande

det senare ”slog” yxan ”ut”. När den sattes i träet

skar den först inochsedan ut,ochskiljer sig därför frånetthuggsomskär in ochsedanbryter bort

spå-nan utanför och lämnar efter sig ett flisigt hugg¬

(15)

ME-DLLT'DA BIINIW05t£WIK- NSMS^eWSi:. ULMlUIjSTEtNlK..

F«f-E IJfO truf, I35D

(evO-Figur 9.Skillnadenmellan denäldre bearbetningstekniken

YM 1 ftN ^ÄslEM^6^J,FiM in, FAirDMBi» KiMMi/u. un. längsvedrlktnlngen ockdenyngre,tvärsvedriktnlngen. J/(FirH»tr lAWS MDI61H JLA1 4J1.

PAreiJIP r“»-Y»<rl6J<UH<LPEH.

(16)

som helt och hållet bleveggskuren utan flisor och stickor. Man kan därför betrakta ”sprett-telgjing”

som likvärdigt med hyvling. Träets yta blir glatt

och slätt. Föratt yxan skall ha detta verkningssätt

behöver den vara kilformad med förhållandevis

tvär egg. Det är också av betydelse hur man har

kroppens tyngdpunkt närmanhugger.

Det speciella med huggriktningen kan enklast förklaras medutgångspunkt från de

bilningstekni-ker som senare användes för att planbila vägg¬

stockar och plank. Det fanns visserligen en rad olika typerav bilor men de hade alla relativt lång

egg-från 20 till 40cm längd. Yxornavar ganska

kortskaftade och bearbetningen gjordes tvärs träet. Stockenlåg 40 till 70cm uppfrånmarken beroen¬ depå bilningsmetodenoch timmermannen hög rakt eller något lite snett nedåt. Det hade inte stor

betydelse om stocken var grov eller klen. Genom

att man högg tvärs veden kunde man bila hela

stockensamtidigtsom mangickframåt eller bakåt. Timmermannenbörjade ien ända ochnärhan kom till den andra varhela sida planhuggen. Detunga och breda bilornavarspecialverktyg och anpassade

för det speciella momentet att planhugga bjälkar och väggstockar. Vid huggning av urtag av olika

slag, vid knutning och vid avverkning användes betydligt smalare huggyxor.

Såvitt vi kanförståärdet tillkomstenavyxorför

olikaslags arbetsmomentsom avspeglas i det för¬ hållande att ”sprett-telgjing” inte tillämpades efter

1300-talets mitt. Tänkermansigattungefärsamma yxtyp användes till samtliga arbetsmoment, d.v.s. fällning, klyvning, sammanfogning och planhugg¬ ning, måstedetta påverkat både yxtyp och

arbets-teknik. Yxan behövde kunna avverkapå både dju¬

pet och på ytan, vilket medförde att eggen måste varittrubbigareänenbila.Denmåste ocksåhaft kortare eggochskaftetmåste varit betydligtlängre.

Meden korteggad ochlångskaftad yxakundeman inte arbeta tvärs fiberiktningen utan som vid

”sprett-telgjing” längs med träet. Stocken måste

varitlågtplacerad ochman måste harört sigbakåt med en fot var sidaom stocken. Vid planhugg¬ ning kunde man antingen hugga utan något annat systemänattjämna tillytanelleri långabandlängs

efter stocken. Med den senare metoden blev ytan mönstrad och fickettdekorativ utseendesomt. ex.

trobrädor i kyrkors taklag visar. Där har timmer¬

männen visat uppsinskicklighet i atthugga jämnt

och rakt med baranågoncmmellan huggen. I trösklogen i Eggen kan vi alltså konstateraatt

samma yxtyp och huggningsteknik verkligen

använts vidbådetimring och planhuggning. Istäl¬

let för differentiering i olika yxor ser vi en diffe¬

rentiering i användningen av samma yxa. Denna

yxa tycks haft en egglängd kring 10 cm^\ Med

verktyget som begränsning utvecklades tekniker

för att klara de olika arbetsmomenten vid ett hus¬

bygge. En omedelbarfrågasom inställer sigärom dennayxtyp var en medeltida innovation ellerom detrördesigomettäldre verktyg? Medstorsanno¬ likhet är det spåren efter ett trähantverk som har

förhistoriskaröttervi finnerivåraäldsta medeltida timmerhus och kyrktaklag.

Även

omdettaresone¬ mang fortfarande ären hypotes och det behövsen rad ytterligare undersökningar visar dethurarkeo¬

logi ochbyggnadshistorisk forskning kan samver¬ ka. Byggnadernas verktygsspår ger möjlighet till

analyser av arbetsprocessen och människorna trä¬

der fram.

S

avhugget timmer

Tolkningen av de dendrokronlogiska proverna anger, som redan nämnts, vintern 1366 till 1367

som fällingstid, men att döma av väggtimrets behandling avverkades det inte under vinter utan

någotsenareunder savtiden.

Under medeltiden användemansigavtvåmeto¬

der att behandlad rundtimmer i viktigare byggna¬

der,antingen hyvlades stockarna meden s.k. skave eller så flåddes barkenav. Vid den första metoden blev stoekarnasytaglatt oeh fick tydligahyvelspår. Vid den andra metoden blev ytan jämn och len. Avsikten varantagligen i båda fallen att ge timret en ytbehandlingsom varlätt atthållaren ochsom

inte samlade damm och fukt.

Barken kunde endast flås av omträden var sav¬

huggna. Avverkades de under savtiden kundeman meden käpp, s. k. flåkäpp, draavbarken. Det äld¬

statimret i trösklogen iEggenärslätt och lentsom om barken vore avflådd. Spår efter hyvling finns

inte. Tidigare harvi träffat på savhugget grantim¬

meri en tröskloge från 1500-talet. Savhuggen tall

kan vi däremot inte erinraosshasetttidigare.^®

På insidan av trösklogens äldsta väggstockar

samt även i några åsar syns svaga ritsar efter ett

(17)

Bild4.A-väg^ensinsida,foto 1993.Detäldsta timret i

trösklo-geniEggen är slätt ochlentochnågra spårefterhyvling finns

inte. Pä insidanavtrösklogensäldstaväggstockarsamtäveni

några ä.sarsyns svagaritsar efteretteggverktyg,troligen kniv.

Ritsarnaärdragnai ringarruntstockarnaochgårin idraget pä bådeöver-ochundersida, varför de måstetillhöra timrets behandlinginnandettimradesiniväggen.

till 70cmavstånd ochärdragnai ringarruntstock¬

arna, d.v.s. de går in i draget på både över- och

undersida, varför demåste tillhöra timrets behand¬

ling innan det timrades in i väggen. Vi kan inte

tänkaossnågon annanförklaringtill ritsarnaänatt

de hör samman med fiåningen. I så fall utfördes

denna genom att man skar av barken i lämpliga

”band” och satte in flåkäppen under barken och

”sprätte” upp barken till nästa rits. De skriftliga uppgifternaom tekniken att flå av bark ärfå, men

metoden nämns isvaren till Nordiska museetsfrå¬ gelista om virke och virkesberedning ex Strand

GustafPerssons frånTorgåsmon i Limasn iDalar¬

na:

Timret blev starkast om det fälldes på hösten ... Till

åsari uthus-ej stugorellerfjös-fälldesgranäven sent

påvårensenbarken löpte. Dessastockaransågs fåsty¬

varebärkraft för tak och dyligt, och så fick man av barkfiaken underlag för nävertaken. Sådana stockar

kalladesbarkläjpör... Man fälldeäven mycket vacker

tallskog för barktagning för beredande av mjöl, dels till kreatursföda, dels tillbröd under nödtider...Efter

sedan trädet fällts, flådde man av stora flack rundt stammenimeterlängder. Man kallade dettaatt”löjpa” av barken, vilket skedde med ”barktsjetsior” sedan

man ritsat enring kring trädets stam på avstånd som

manönskade barkarnasstorlek. Enbarktsjetsjaförfär¬ digades av en något krokig, granra? (oläsligt, ordet

avser grankäpp. vår anm) om 1/2 meters längd och cirka 4centimeters grovlek. Dentillspetsades som en

yxägg,menäggenskullevar asnettåtenasidan,som

dennafigur (skiss i texten, vår anm) visar. Med detta

redskap ”löpte”man avbarken. (Nordiskamuseet,EU

1610)

Metodenattberedaväggtimmeroch annatbygg¬ nadstimmer genom savhuggning tillämpades såle¬

des även under medeltiden, möjligen i samband

medattman på dettasättfick frammaterial till tak¬

täckningen eller till foder.

Ombyggnad under

1750-talet

Trösklogens 1300-talstimmer är rännknutat.

Fas-ningensom gerhalsen samma formsom knutskä¬ ran ärlång och huggenfrån insidan ändauti knut¬ skallen. Genomundersidansfasning och

(18)

snedhugg-ningenpå översidan blev knutskallarna sexkantiga.

Idetvå undre varvenärknutarnaavett annatslag.

Ävende ärrännknutademenfasningenpå undersi¬

dan ärhuggen från två håll, både från insidan ocb

från knutskallen. Föratt kunna hugga dessa djupa

fasningarvartimmermannentvungenattbörja med

atthuggaettdjupt förhuggpå båda sidoromhalsen.

Botten på dessa förhugg syns tydligt i de knutar

som öppnarsig något. De olika knuttyperna visar

att trösklogen byggts om och dendroproven anger

atttimret till ombyggnaden fälldes 1752-53.

Urtagen för logbalkarna i A-väggens

1750-tal-stimmer är ca 6 tum brett och det syns inte spår

efter det2tumtjocka plankenfrån

1300-talsbalkar-na. Även logbalkarna byggdes således om samti¬ digtmedattde nedre varven förnyades. Demedel¬

tida log- och ladugolvens klovor återanvändes vid

ombyggnaden. Den första utvidgningen av öpp¬ ningen i bakväggen från endast två stockars höjd

till i stället femstockvarvs höjdkan också hört till

Bild 5. Densentida dörröppningen i C-väggen, foto 1993, se

ävenfig5.Förattslippaattlyftai väggenkapades långväggar¬

nas stackar övertiljornasändar så attde skadade klovorna

kunde drasutochersättasmed nyaplankor. JfrävenA-väggen

bild I.

ombyggnaden på 1750-talet. Kapningen av stock¬

arna serut atthagjortsnärväggtimreten gångvar

nedplockat vilket detmåsteha varit när bottenvar¬

ven gjordesom.

Medeltidsgolvet

repareras

Loggolvet reparerades i sen tid. Reparationen är

byggnadshistoriskt intressantdärförattdenantyder

hur länge man använde trösklogen till tröskning och förvaring av den otröskade spannmålen och halmen.

I loggolvet ligger två stycken tvåtums plankor. Plankorna ärramsågade och sågspårenärfinaatt

planken bör hasågats påenfinbladigram.Avslita¬

getpå golvet efter tröskningen kanman seattman tröskat i huvudsak på två platser-ca en meter in

från båda öppningarna på den sida av loggolvet som var närmast D-väggen. Uppenbarligen nötte

man ned detvåklovorsomtidigarelåg på plankens

plats och blev tvungen att förnya dem. Problemet

vardå attfå in nyatiljorutan att behöva lyfta upp väggtimret. Förattslippaattlyfta iväggenkapades långväggarnas stockarövertiljornasändaroch lyf¬

(19)

stock-Bild6.Loggolvet,foto 1993. Efter reparationen fortsatte man

atttröska ochslitapå golvet. Trösklogen användesförtröskning

långtfram itidenattävendetvånyaplankornanöttesoch

knäcktesinnanför dengamla dörren.

arnasöverdel som varsåbredattdetgickattskju¬

ta in en såg och kapa den undre delen. Nu vardet möjligtattdrautde skadade klovorna ochskjuta in

nya plankor. Därefter sattes de kapade delarna av

väggstockarna tillbaks.

Attplanken ramsågadesochattmananvändesåg förattkapa väggstockarnatalar förattreparationen

utfördes sent,knappast tidigareän 1800-talets mitt.

Efterreparationen fortsattemanatttröska och slita

på golvet. Trösklogen användes för tröskning så långt fram i tidenattävendetvånyaplankornanöt¬

tesoch knäcktes innanför dengamla dörren. Detär

således möjligt att trösklogen användes till sin

ursprungliga funktion ända in på 1900-talet d.v.s.

under 500-550årtjänade byggnaden det använd-ningsätt den byggdes förpå 1360-talet.

Generellt kan sägas utifrån uppteckningarna i

Jämtland och Härjedalen, att slagtröskningen upp¬

hörde under årtiondena kring 1900. Storbönderna var de första som brukade tröskbultar och senare

tröskverk. Slagtröskningen förekom samtidigt med de första, tungsamma tröskverken som drogs för hand. Först med de hästdrivna tröskverken förefal¬

ler slagtröskningen ha upphört helt. Förändringen

spänner överendryghundraårsperiodsetttill länet somhelhet. Det finnst. o. m.uppgifterom”ett litet

ställepå skogen” i Stugunssndärettäldrepar slag-tröskadeända inpå 1950-talet.®

Byggnadshistorisk forskning

Skriftliga källortunnassnabbtuti intetnärdet gäl¬

ler kunskapen om allmogens levnadsförhållanden under medeltiden. Samtidigt kan vi konstatera att

byggnaderutgörettviktigt källmaterial ombonde¬

samhället ända ned i sent 1200-tal som de äldsta timmerhusen är daterade till. Av bondekulturens

bebyggelse ärdetockså de liggtimrade husensom

tilldragit sig det största intresset bland

byggnads-historiker, men efter den första ”generationens”

forskaretycks intressetha svalnat.

Den tidigare forskningens syftet var att genom teknik- och formstudier upprätta kronologier och

typologier. Funktionella och konstruktiva krav på

byggnaden sköts i bakgrunden. Den äldreallmoge¬ bebyggelsenhar därför i stort settblivit folktomma typeroch formelement. Närnuden

dendrokronolo-giska dateringsmetoden kan ingå i en undersök¬

ning, kandet övriga dokumentationsarbetet fokuse¬ rasandrafrågeställningar.

Trösklogen i Eggen visar på stabilitet och konti¬

nuitet i bondesamhälletsbyggande. Uthusenpåver¬ kadessentav förändrade funktionskrav-i de övre delarna av landet därtill senare än i de södra. Det

storaantal medeltida liggtimmerhus som bevarats,

av vilka merparten blev hölador, flyttades förts i

sen tid utängsmarken. Där fick de en nyfunk¬

tion,menallteftersomgårdsbruken läggs ned fyller

de intelängrenågonuppgift med den bristöver¬ syn som detta medför. Taken skadas snabbt och

markfukt leder till röta i bottenvarven. Uppgiften

om det äldre paret i Stugun visar på problemets andra sida. Det bör fortfarande finnas äldre perso¬

ner somkan berätta föross omhur husennyttjades,

d.v.s. ge ossmening ochsammanhang, ellerföratt

användaettord i tiden-levandegöra.Den tid vi har förattmäta uppoch intervjuaärdock kort.

Med vår begränsade byggnadsarkeologiska

undersökning har vi velat visa att kunskaper om

verktyg, hantverksteknik, konstruktionsprinciper

och inteminst funktionellakrav, gördet möjligtatt både fastställa förändringaroch rekonstruera även

en mycket gammal timmerbyggnad. En noggrann

dokumentation, en undersökning som växlar mel¬ lanrekonstruktion avbyggnaden och dess

(20)

använd-ning,äringen okänd metod förbyggnadshistoriker,

men den är sällan anlitad.Vårtid harmånga frågor kvarattställa tilläldrebyggare ochbrukare-både de som kan berättasjälva och somde finns till¬

gängliga i uppteckningar och arkiv. Förändringarna

- uteblivna eller

genomförda-blirnaturligtviscen¬

trala i detta arbetssätt.

Vi harockså antytt attredovisningen avfaktiska

måttbör kunnaifrågasättaen typindelning där for¬

men mer än funktionen varit bestämmande. Inom¬

vetenskaplig typologisering kan verka hämmande

och förledande närgrannvetenskaperna vill utnytt¬

ja materialet, och en byggnadshistoriker behöver hjälpfrån olika vetenskaper. Medeltidsmaterialetär

redan omfattande. Att sex-sjuhundraåriga trähus

stårkvar i vårabygderärbåde utmanande ochupp¬

fordrande.

Göran Andersson, antikvarie vid kulturmiljöenhe¬ ten, länsstyrelsen i Jämtlands län.

PeterSjömar, arkitekt, tekn.dr., verksam vid

bygg-nadsvårdsenhetens utvecklingsarbete om träbygg¬

nadskonst, Riksantikvarieämbetet.

Byggnadsvolym

och

åkerareal

Står storlekenenloge i någon relation tillgår¬

dens odlademark? Den medeltidalogeni Eggen

bör på något sätt antyda hur stor åkermark den medeltidagården hade. Vi utgår från 1800-talets

uppgifterom skörd med skära ochslagtröskning

somfinns i Jämtlandslänsmuseums etnologiska

arkiv.

länge manskördade med skära betraktades

ett dagsverke som en mäling, vilket motsvarar

ungefär 800m^.Denskurnasäden torkades sedan

i snesar - störar nedkörda i marken - en

tork-ningsmetod känd från medeltiden. Varje snes

omfattade tio till tolv kärvar. För varje mäling

gick detåtca20snesar.

Varjeladutrymme i logen iEggenharenvolym

av 43,5 ml En normalstor kärve kan antas vara

0,02 ml Vi kan därmedanta attladutrymmetrym¬

de2 175 kärvar, vilkamotsvararknappt 200sne¬

sar.Dessa isintur motsvararknappt10mälingar,

d.v.s. en av ladorna kunde rymma skörden från

1,6 tunnlandåker.

Bondedagböcker o. dyl. kan givetvis ge mer

precisa uppgifter. Kanske kan

dagboksuppgifter-nafrånen vissgårdjämföras medgårdens kvar¬

stående byggnader? Vi skulle kunna en rela¬

tion mellanbyggnader och brukade markarealer, dären äldre byggnad visar-ex åkerstorlek

-närkartor och andra källor saknas. Iettförändrat

kulturlandskap kan gamla byggnader dessutom

bli endirekt indikationpå gårdsbrukens storlek i

ettområde videnvisstidpunkt.

Omvänt kan, som vi antytt i artikeln, kunska¬

penomjordbruksteknik, skördemängder ochare¬ aler belysa och korrigera byggnadshistorikernas

uppfattning om typindelning, funktion och kan¬ skerentav ägandeförhållanden.

References

Related documents

När det gäller kollegialt lärande så använder sig ingen av deltagarna i föreliggande studie specifikt utav sociala medier för kollegialt lärande, detta trots att

nedvärderades därför. Kroppen och det materiella framställs på ett tvetydigt sätt inom New Thought rörelsen. Gränslösa, gudomligt positiva tankar tros manifesteras i form av

stresshantering till unga för att bidra till att uppnå vårt syfte: ett samhälle där skadlig stress inte är ett utbrett problem. PROJEKTETS

Elin: Men om man ser sejden som att den då i alla fall var förknippad med kvinnor, men samtidigt då är en sån maktfaktor. Alltså för mig har den bilden en ganska stor betydelse,

astiskt, ”där har jag min uppgift, där kan jag samla mina vänner omkring mig och dit hoppas jag få komma tillbaka.’ Det är med en liten frysande rörelse hon klagar öfver

Professor Nyström är anställd som geolog i kinesiska statens tjänst, men vistas för närvarande på ett kortare besök i hemlandet med sin unga fru och sin lilla dotter. Erån

Delsyftena var: att beskriva vad som är det centrala i allmänläkarens uppdrag (I); att försöka förstå varför intresset för teamarbete är så lågt bland distriktsläkare (II);

Först bör några ord sägas om samlingens omfång, eftersom det här finns ett avgränsningsproblem som är svårt att komma ifrån. I sitt nuva- rande utseende är den uppdelad på