ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
“Du kan väl slå tillbaka!”
-
socialarbetares erfarenheter av mäns utsatthet av VINR
Torin Barwari Lwam Teklemariam Haile Handledare: Pia Aronsson
“DU KAN VÄL SLÅ TILLBAKA!” - SOCIALARBETARES ERFARENHETER AV MÄNS UTSATTHET AV VINR
Torin Barwari, Lwam Teklemariam Haile Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Kvinnors våld mot män är sällan omtalat inom ämnet våld i nära relationer. Syftet med studien är att söka kunskap om socialsekreterares erfarenheter av att möta män i som blivit utsatta för våld av en kvinnlig partner. En kvalitativ metod har använts för att undersöka ämnet djupare. Semistrukturerade intervjuer har genomförts över telefon- och videosamtal samt e-post med hänsyn till COVID-19 pandemin. Respondenterna arbetar inom
socialtjänsten med våld i nära relationer och har varit i kontakt med män som har varit utsatta för våld av en kvinnlig partner. De teoretiska utgångspunkterna har främst berört
maskulinitetsnormer och makt utifrån Weber och Foucaults teorier. Resultaten visar att våld mot kvinnor dominerar kunskapsområdet, vilket gör att manliga våldsutsatta pratas om på en generell nivå. Det föreligger en brist i förebyggande insatser gällande våld mot män i nära relation och en avsaknad av information. Resultaten påvisar att manliga våldsutsatta påverkas av maskulinitetsnormer och känslor av skuld och skam. Dessa faktorer påverkar att brott inte anmäls och synliggör att det föreligger ett mörkertal avseende manliga våldsutsatta. Vidare riskerar de att utsättas för mer psykisk än fysiskt våld. Slutligen upplevde socialarbetare att det inte finns tillräckligt med information och forskning om män som våldsutsatta, men att männen upplever den hjälp de får som positiv.
Nyckelord: våld i nära relation, maskulinitetsnormer, manliga våldsutsatta, socialarbetares
“Why won’t you just hit back?” - Social workers experiences of male victims in intimate partner violence
Torin Barwari, Lwam Teklemariam Haile Örebro University,
School of Law, Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay 15 credits, Autumn 2020.
Abstract
Women’s violence against men is rarely mentioned when it comes to domestic violence. The aim of this study is to investigate social workers' experiences of male victims in intimate partner violence (IPV) by a female partner. A qualitative method has been used to examine the subject. Semi-structured interviews have been implemented through video, phone calls and e-mails due to the COVID-19 pandemic. The respondents work in the social services with domestic violence and have been in contact with male victims of IPV. The theoretical starting points have mainly affected masculinity norms and power from theories by Weber and Foucault. The results shows that violence against women dominates the domain, hence why the issue is not highly discussed and remains unexplored. The prevention strategies as well as the information about the issue takes a dearth. The results demonstrate that male victims are affected by masculinity norms and feelings of guilt and shame that leaves crimes unreported and increases the hidden statistics. Furthermore, the male victims are more exposed to mental abuse than physical. In conclusion, the social workers experienced a lack of information about male victims, however men that are help-seeking show gratitude towards the help they are receiving.
Key words: domestic violence, masculinity norms, male violence victims, social workers
Förord
Vi vill dedikera detta förord till vår handledare Pia Aronsson som har guidat oss in till det sista och våra respondenter som var villiga att delta i studien. Tack för att ni bidrog till att denna studie kunde genomföras.
Innehållsförteckning
1. Inledning 7
1.1 Problemformulering 7
1.2 Syfte och frågeställningar 8
1.3 Avgränsningar 8
1.4 Definition av centrala begrepp 8
2. Tidigare forskning 9
2.1.1 Våldsutsatta män 9
2.1.2 Socialarbetares förståelse av våldsutsatta män i nära relation 9
2.2 Internationell forskning 11
2.2.1 Intim partnervåld bland universitetsstudenter 11
2.2.2 Forskning om mäns upplevelser av partnervåld 11
2.2.3 Intim partnervåld bland asiatiska män 12
2.2.4 Manlig viktimisering samt skuld och skam 12
2.3 Sammanfattning av tidigare forskningsresultat 12
3. Teorier och begrepp 13
3.1 Våldets mekanismer 13
3.2 Våldsförebyggande arbete 14
3.3 Makt 15
3.4 Makt mellan hjälpare och klient 15
3.5 Könsmaktsordning 15
3.6 Skuld och skam 16
3.7 Hegemonisk maskulinitet 17 4. Metod 18 4.1 Metodval 18 4.2 Urval 18 4.3 Genomförandet av datainsamling 19 4.4 Dataanalysmetod 20
4.5 Trovärdighet och tillförlitlighet 20
4.6 Litteratursökning 21
5. Etik 21
6. Resultat och analys 23
6.1 Maskulinitetsnorm, skuld och skam 23
6.1.1 Analys av maskulinitetsnormer, skuld och skam 24
6.2 Oanmälda brott 25
6.2.1 Analys av oanmälda brott 25
6.3 Våld mot kvinnor dominerar kunskapsområdet 26
6.4.1 Analys av stöd- och hjälpinsatser 27
6.5 Förebyggande insatser 28
6.5.1 Analys av förebyggande insatser 29
6.6 Avsaknad av information om män som offer 29
6.6.1 Analys av avsaknad av information om män som offer 30
6.7 Varför är det brist på information? 30
6.7.1 Analys av varför är det brist på information? 31
7. Slutdiskussion 31
Referenslistan 34
Bilaga 1 37
Bilaga 2 38
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Våld i nära relationer (VINR) utmärks av att den som blir utsatt har en känslomässig relation till förövaren. Offret har svårt att göra motstånd och försvara sig själv. Det är även vanligt att våldet sker inomhus (Hradilova, 2009). Gällande olikkönade relationer är det vanligt att prata om mäns våld mot kvinnor, men även männen i olikkönade relationer kan vara våldsutsatt. De senaste decennierna har mäns våld mot kvinnor klassats som ett samhällsproblem med en växande uppmärksamhet. Dock har männen som utsätts för våld i nära relationer hittills varit ett ämne som har tilldelats en begränsad uppmärksamhet (ibid). Avseende våld i nära relation är det lika många kvinnor som män som utsätts, däremot visar forskning på att det handlar om olika typer av våld som kan ta sig i uttryck i flera former såsom psykiskt, fysiskt, sexuellt, latent, materiellt och ekonomiskt våld (Jämställdhetsmyndigheten, 2021). Psykiskt våld kan vara bland annat hot, kränkningar och kontroll och fysisk våld ämnar att göra illa en person kroppsligen. Sexuellt våld kan vara att tvinga någon till sexuella handlingar eller våldtäkt och latent våld förklaras som att våldsutövaren upplevs som hotfull och skapar en inbyggd rädsla och osäkerhet att utsättas för våld. Materiellt våld förklaras som att våldsutövaren förstör saker i syfte att skada och ekonomiskt våld är då våldsutövaren kontrollerar sin partners pengar och tillgångar (ibid).
Ju längre relationen varar desto allvarligare blir våldet. Förövaren använder olika former av våld i syfte att kontrollera den som utsätts för våldshandlingar (Nybergh, 2013). Endast 3-5 % av de totala anmälningar som görs till polisen är våld som utövas av en kvinna och riktat till en man. Det kan finnas ett mörkertal och området är i ringa mån studerat. Det har genomförts studier där våldet kommit i uttryck på olika sätt. Det våld som riktas mot kvinnor är grövre och sker oftare, det är fler negativa konsekvenser för kvinnor än för män. Det bedöms vara en stor underrapportering av män som utsätts för våld av kvinnor. Våldsutsatta män anmäler inte att de har utsatts för en våldshandling på grund av tabu samt rädsla av att ingen kommer tro dem. BRÅ gjorde en kartläggning år 2009 som visade att en av sex personer i Sverige som blir utsatta för VINR är en man och det handlar om våld från en kvinna i nära relation (ibid).
Det förekommer skillnader och svårigheter för männen att anmäla det våld de blir utsatta för av en kvinna i en nära relation, bland annat upplever männen att de blir misstrodda av rättsväsendet och samhället. Detta eftersom det finns en uppfattning av att män är våldsutövare och inte den våldsutsatta.I dagens samhälle är det mer förekommande att kvinnan har det lättare att anmäla våldet och får en annan respons än när mannen anmäler. Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem världen över och kvinnor anses vara den våldsutsatta i förhållandet till män. Liknande förhållanden gäller då det handlar om
behandling för män och kvinnor som offer enligt en studie (Machado et al., 2017). I en studie visar Skillmark och Kullberg (2020) att anledningen till att männen blir våldsoffer handlar om att de inte kan visa sin maskulinitet på det traditionella sättet. Vidare förklarar Skillmark och Kullberg (2020) att det blir lättare för kvinnan att utöva våldet då mannen inte slår tillbaka. Studien påvisade att den attityd med bristande engagemang som socialarbetare hade gentemot manliga våldsoffer kan tänkas bidra till brist på tillit männen känner gentemot myndigheter och rättsväsendet, vilket har bidragit till att männen fortsätter vara tysta om sin utsatthet.
(García-Moreno, 2005). Dock finns det en brist i den kvalitativa forskningen om just
kvinnors våld mot män och män som våldsoffer då det inte är uppmärksammat. Socialt arbete hanterar denna problematik då socialarbetare handlägger ärenden inom VINR. Således är det av intresse att intervjua socialarbetare som arbetar med VINR och deras erfarenheter av män som våldsoffer. Med hänvisning till den omfattande forskning som finns om VINR och inom disciplinen socialt arbete kan det konstateras att problematiken inte är väl utforskat. Det är en forskningslucka som bör undersökas närmare vilket gör att det finns en relevans i att utföra denna studie för att öka kännedom kring ämnet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att söka kunskap om socialsekreterares erfarenheter av att möta män i som blivit utsatta för våld av en kvinnlig partner. Frågeställningarna är således:
1. Hur uppfattar socialsekreterarna att problematiken är?
2. Hur upplever socialsekreterarna att arbetsprocessen ser ut och de stödinsatser som finns att tillgå?
3. Hur upplever socialsekreterarna om problematiken män som utsätts för våld av en kvinnlig partner?
1.3 Avgränsningar
Studien syftar till att söka kunskap om socialsekreterares erfarenheter av att möta män i sin yrkesutövning som har blivit utsatta för våld av en kvinnlig partner. Därmed tar inte studien upp mäns våldsutsatthet i samkönade relationer och inte heller varför kvinnor slår sin partner. Studien fokuserar enbart på att söka kunskap om socialarbetares erfarenheter av att möta män i sin yrkesutövning som har blivit utsatta för våld av en kvinnlig partner och därmed beskrivs inte männens egna upplevelser av våldet ingående.
1.4 Definition av centrala begrepp
Centrala begrepp i studien är maskulinitet, heteronormativitet och viktimisering. Maskulinitet är nära kopplat till begreppen man och manlighet. Man syftar till biologiska män och
manlighet syftar till uppfattningar som finns om den biologiska mannen och manskroppen. Maskulinitet syftar till den sociala konstruktionen av en man och manlighet, hur de olika manligheterna praktiseras och upprätthålls (Herz & Johansson, 2011). Heteronormativitet är ett begrepp som utgår från Butlers (1990) sätt att resonera om den heterosexuella “mallen”. Det är en uppfattning om att tvåsamhet och heterosexuell kärlek och åtrå är den enda rimliga vägen, vilket påverkar hur vi ser på kvinnligt respektive manligt. Heteronormativitet hjälper oss förstå varför det anses vara av stor vikt att avskilja kvinnlighet och manlighet. Detta grundas på föreställningar om skillnader mellan könen. Således finns det en uppfattning om att kvinnor och män därmed bör skiljas av från varandra, till exempel olika slags funktioner i samhället som har tilldelats kvinnor respektive män (Herz & Johansson, 2011). Viktimisering som diskurs anses vara någon form av övergrepp på ett brottsoffer eller en som är oskyldig. Eftersom viktimisering som tidigare nämnt handlar bland annat om brottsoffer så handlar det också om offer i allmänhet, exempelvis våldsutsatt (Heber, Tiby & Wikman, 2012).
2. Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras forskning som är relevant för studien då de olika artiklarna behandlar samma ämnesområde som studien i fråga. Den forskning som presenteras i
avsnittet lyfter hur våldsutsatta män upplever den stöd och hjälp som de får av sin omgivning och professionella, samt de svårigheter som kan tänkas uppkomma eller uppkommer i
samband med hjälpsökande. Den forskning som presenteras lyfter även huruvida våldet kan tänkas ha en påverkan på männens maskulinitet. Vidare visar den forskning som presenteras vad det finns för föreställningar om maskulinitet och därmed de kännetecken som kopplas till det manliga beteendet och hur detta påvisas i bemötandet av en man som är utsatt för våld av sin kvinnliga partner.
2.1 Nationell forskning 2.1.1 Våldsutsatta män
I en rapport av Hradilova (2009) synliggörs mäns våldsutsatthet i nära relationer i Sverige. Det är en rapport som syftar till att uppmärksamma i vilken omfattning män utsätts för våld i nära relationer och i vilken utsträckning män upplever otrygghet och fruktan. Rapporten genomfördes med stöd av resultat från den Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) om allmänhetens utsatthet för brott samt mötet med rättsväsendet. Metodval för studien är kvantitativ baserat på NTUs kvantitativa resultat. NTU baserar sin undersökning på ett nationellt slumpmässigt urval av människor som är mellan åldrarna 16 och 79 år. Studien analyserade data från 2006, 2007 samt 2008 års datainsamlingar, det representerar ett urval av 50 000 personer. Under tre år har ungefär 37 500 människor intervjuats, vilket ger en svarsfrekvens på omkring 75 procent. En femtedel av de 304 personer som utsatts för relationsvåld var män. Vidare i rapporten skriven av Hradilova (2009) framgår det att män som utsätts för relationsvåld påvisar en låg tillit gentemot rättsväsendet i stort, detta i jämförelse med kvinnor som utsätts för liknande våld och i jämförelse med män som utsätts för annat våld (annat våld menas på våld utfört av någon annan än en partner). Av de kvinnor och män som blivit utsatta för relationsvåld var det 77 procent (det vill säga 43 av 56) av männen som uppgav att det mest förekommande var trakasserier, men att det även förekom annan slags utsatthet. Det var tre män som uppgav att de blivit utsatta för sexuellt våld av antingen en tidigare eller en nuvarande partner. Trakasserier var lika vanligt som psykiskt och fysiskt våld för 43 procent av kvinnorna (107 av 248) men att det var mindre förekommande med sexuellt våld (ungefär 0,5 procent). Rapporten visar på att 241 personer (ungefär 80 procent) har upplevt relationsvåld på något sätt genom en tidigare eller en nuvarande partner mer än en gång. Hradilovas (2009) rapport påvisar i vilken omfattning våldsutsatta män i Sverige utsätts för relationsvåld där trakasserier är en våldsform som förekommer ofta. Studien visar även att, i jämförelse med kvinnor, har män mindre tillit gentemot
rättsväsendet.
2.1.2 Socialarbetares förståelse av våldsutsatta män i nära relation
I en rapport av Kullberg et al. (2015) presenteras resultaten av brottsofferfondens
forskningsprojekt "Socialarbetares förståelse av män som brottsoffer". Forskningen fokuserar på hur våldsutsatta män och våldsutsatta mäns hjälpbehov beskrivs och förstås av
Rapporten lyfter även om olika faktorer gällande offer och förövare samt om kontexten har påverkat socialarbetarens förståelse av våldsutsatta män. Projektet har genomförts i tre delstudier. Delstudie 1 visar att män, i jämförelse med kvinnor, oftast påvisas i fler
brottskategorier, till exempel misshandel, ofredande, mordförsök, utpressning, våldtäkt och rån. Resultaten visar på att männen, i jämförelse med kvinnor, erbjuds mindre stödinsatser och mer informativa insatser. Delstudie 2 visar att socialarbetare ifrågasätter om männen provocerat sin partner till att använda våld och om männen själva har orsakat att våldet gentemot de har eskalerat. Vidare påvisas att socialarbetare utmålar männen som aktiva när de utsätts för våld. De män som utsätts för våld beskrivs som motvilliga att samtala om sina känslor och vill själv handskas med sin situation än att involvera professionella eller andra som kan tänkas hjälpa dem. I delstudie 3 visar att socialarbetare har en uppfattning om att våldsutsatta män kan mista karaktärsdrag som kopplas till den kulturella och ideala bilden av manlighet, exempelvis att ta initiativ och att vara självständig. Männens egna handlingar samt egenskaper kan knytas till mannens maskulinitet, dock kan frånvaron av dessa handlingar och egenskaper vara en förklaring till våldet. Vidare konstateras att maskulinitet används som orsaksförklaring på olika sätt beroende på kontext. Sker våldet på offentliga platser ses maskulinitet som orsak till våldet. Sker våldet i nära relationer ses frånvaron av maskulinitet som orsak till våldet.
Kullberg och Skillmark (2017) förklarar våld mot kvinnor och män som ett utbrett och allvarligt socialt problem, oftast med förödande konsekvenser för offret. Trots att unga män löper störst risk att utsättas för fysiskt våld får de begränsad uppmärksamhet gällande problematiken. Studien syftar till att förstå hur socialarbetares tolkning av mäns ställning i könsordningen påverkar förståelsen för manlig viktimisering. Det är en multipel fallstudie med en kvalitativ jämförande metod. Fokusgruppsintervjuer med vinjetter används för att samla in data. Intervjuerna genomfördes med socialarbetare som arbetar med utsatta män och kvinnor på brottscentrum för unga brottsoffer i Sverige. Resultatet visar att socialarbetarna uttrycker traditionella uppfattningar om kön gällande unga mäns erfarenheter av utsatthet och oförmåga att identifiera sig som våldsoffer. Socialarbetarna erbjuder i viss mån stödjande åtgärder som förstärker de traditionella förväntningar på maskulinitet. Kullberg och
Skillmark (2017) poängterar att genom studiens resultat är det möjligt att utveckla det sociala arbetet, exempelvis genom att arbeta med olika former av maskulinitet och stödåtgärder anpassade till problematiken.
En studie av Kullberg och Skillmark (2020) undersöker hur socialarbetares tolkningar av kontextuella faktorer och förhållandet mellan den våldsutsatta och våldsutövaren påverkar deras förståelse och bedömning av unga mäns våldsutsatthet. Studien utformades som en multipel fallstudie med kvalitativ jämförande metod, fokusgruppsintervjuer med stöd av vinjetter användes för att samla in data. Intervjuerna genomfördes med professionella svenska socialarbetare som arbetar med utsatta män och kvinnor vid supportenheten för unga
brottsoffer i Sverige. Resultaten av studien visade på att socialarbetare anser att våldet som de unga männen utsätts för, exempelvis gatuvåld eller våld mellan flera personer, är oundvikligt eller betraktas som en naturlig del av vad det innebär att vara en ung man. I vissa fall ansågs våldet vara kopplad till mäns egna handlande och i andra fall brist på handlingsfrihet, när de visade egenskaper av både mer traditionella respektive mindre traditionella former av maskulinitet. Socialarbetarnas attityder om unga manliga brottsoffer tolkas som en bidragande faktor till att få männen att framstå som mindre legitima offer. Socialarbetare hävdar att beteendet hos våldsutsatta män inte ska påverka hjälpinsatser, men blir
motsägelsefullt då beskrivningar som socialarbetare använder vid våldsamma incidenter uppfattas problematiska.
2.2 Internationell forskning
2.2.1 Intim partnervåld bland universitetsstudenter
Studien av Cho et al. (2020) undersöker skillnaderna mellan män och kvinnor gällande intimt partnervåld och hur universitetsstudenter upplever den hjälp som erbjuds avseende intimt partnervåld. Författarna valde att undersöka universitetsstudenter från sex olika universitet i USA utifrån en kvantitativ studie. De variabler som inkluderades var att bli utsatt för intimt partnervåld, konsekvenser av att utsättas för intimt partnervåld, att söka hjälp för intimt partnervåld samt de beteendemässiga, mentala och fysiska påföljderna. Studiens resultat visade att utifrån en bivariat analys kom de fram till att kvinnor i högre utsträckning är utsatta för våld, kvinnorna har sämre hälsotillstånd, högre nivåer av depression och svårigheter med vardagliga rutiner. De kvinnliga studenterna utsätts för mer fysiskt våld av sin partner. Kvinnliga våldsutsatta använde sig mer av formell hjälp medan de manliga våldsutsatta använde sig mer av informell hjälp. Männen ansåg att de fick mer stöd av personer i sin omgivning. De kvinnliga studenterna som utsattes för intimt partnervåld var oftast äldre, kom från områden som var utsatta och hade ett annat ursprung utöver det amerikanska. Forskning visar att kvinnor som utsatts för intimt partnervåld har en betydligt sämre psykisk hälsa i jämförelse med män som utsatts för intimt partnervåld. Att bli utsatt för upprepade intimt partnervåld leder till allvarligare konsekvenser på lång och kort sikt. Den hjälp och stöd som rekommenderades till universitetsstudenterna var stödsamtal.
2.2.2 Forskning om mäns upplevelser av partnervåld
I en studie av Simon och Wallace (2018) fokuserar de på individuella, organisatoriska och kulturella faktorer som kan förhindra eller underlätta att upptäcka intimt partnervåld. Studien har utgått från en tidigare litteraturöversikt där tre allmänna områden har identifierats. Dessa områden är erkännandet av mäns upplevelser av partnervåld, professionella möten och en kulturell föreställning om maskulinitet. Åtta män i Kina som har utsatts för partnervåld har frivilligt deltagit i studien, de har rekryterats genom ett snöbollsurval. Datainsamling har skett genom djupintervjuer. Simon och Wallace (2018) redogör att inom akademisk forskning har manlig viktimisering i situationer med våld i nära relation länge varit ett försummat fenomen och nämns sällan inom socialt arbete. Den våldsutsatta mannen är ofta frånvarande från den övergripande bilden, därigenom är intimt partnervåld mot män fortfarande osynligt.
Simon och Wallace (2018) anser att det är värt att studera faktorer som kan förhindra eller underlätta upptäckandet av män som våldsoffer. Det kan bidra till både en bättre förståelse för hur männen agerar när de söker hjälp och bättre insatser för både män och kvinnor. De teman som identifierades var den upplevda unika karaktäriseringen, upplevd svårighetsgrad av offret, upplevd uppriktighet hos de yrkesverksamma, professionella åtgärder och "macho kompetens". Utifrån de tidigare nämnda teman och baserat på resultaten kan det konstateras att dessa områden är dem viktigaste faktorerna för att upptäcka intimt partnervåld. Resultaten från studien kan bidra till att utveckla metoder som anpassas till båda könen. Dessa metoder kan hjälpa yrkesverksamma, specifikt kuratorer och socialarbetare, i deras arbete med våldsutsatta män (ibid).
2.2.3 Intim partnervåld bland asiatiska män
Författarna Cheung, Leung och Tsui (2009) har skrivit en studie om asiatiska män som utsätts för intimt partnervåld. Män som utsätts för intimt partnervåld anmäler inte våldsutövaren på grund av två anledningar. Delvis på grund av de sociala och kulturella värderingarna, men även på grund av hur samhället ser på mannen respektive kvinnan och hur männen förhåller sig till dem. Cheung, Leung och Tsui (2009) nämner att det var svårt att hitta program som involverar våldsutsatta män i Australien, Nya Zeeland samt i övriga Asien. Våld i nära
relation i Singapore och Hong Kong utgår från att männen är förövarna. Socialt arbete i USA, Kanada och Storbritannien fokuserar på män som faller offer för våld i nära relation.
Resultatet visar att manliga våldsutsatta tvingas hantera faktorer som kulturella värden, skam, tolerans, hemlighetsmakeri och manlig identitet. Att männen inte söker hjälp beror generellt på en rädsla för att nekas hjälp och att visa sårbarhet. Män betraktas som en icke våldsutsatt grupp vilket gör att tabun kring ämnet kvarstår. Män som anmäler upplever diskriminering och misstänksamhet av rättsväsendet. Det påvisas genom kommentarer som exempelvis hur stor mannen är i jämförelse med kvinnan eller att kvinnan måste använt sig av självförsvar. Denna misstänksamhet indikerar på att det våld mannen blir utsatt för handlar om något de själva inlett. Det resulterar i att de män som anmäler eller vill anmäla känner någon form av skam och förnedring av omgivningen och samhället. I studien framkommer att det inte finns hjälpmedel eller organisationer för män som våldsutsatta i Asien. Däremot finns det en jourtelefon att ringa, dock är de inte riktade till män som våldsutsatt. I jourlinjen uppmuntras männen att undvika våld i hemmet för att själva inte bli utsatta för det. I Australien, Nya Zeeland, USA, Kanada och Storbritannien finns det hjälp som telefonjour, organisationer eller verksamheter som hjälper individer som faller offer för våld i nära relationer.
2.2.4 Manlig viktimisering samt skuld och skam
Studien av Chaudhuri (2012) jämför den akademiska litteraturen och medias rapportering om män som utsätts för partnervåld. Förutom vetenskapliga studier inhämtas data från 38
nyhetsrapporter om manlig viktimisering. I studiens resultat visar att männen känner skam och skuld i att anmäla våldsutövaren. Skuld och skam i samband med brist på information om problematiken kopplas till maskulinitet, likt hur kvinnors erfarenheter av våld och övergrepp kopplas till patriarkalisk lydnad. Att manliga våldsutsatta förnekas kopplas till en långt gången social process om vad det innebär att vara man och kvinna. Hur media rapporterar mäns våldsutsatthet konstateras som både gynnsam men även begränsande. Det avslöjar de missuppfattningar som finns om våldsutsatta män samtidigt som det bekräftar vad det betyder att vara en våldsutsatt man. Genom en ökad kunskap om manlig viktimisering i nära
relationer samt könsspecifika interventioner kan vidare forskning bidra till en tydlig förståelse av denna problematik. Detta kan slutligen bidra till att myter kopplade till maskulinitet minskar eller upphör.
2.3 Sammanfattning av tidigare forskningsresultat
Tidigare forskning visar på att män som utsätts för våld av en kvinnlig partner förekommer både nationellt och internationellt. Mörkertalet beror på synen gällande maskulinitet och hur samhället framställer män. Tidigare forskning visar på diverse faktorer som påverkar hur män som våldsutsatt bemöts av människor i sin omgivning men även av samhället. En misstro gentemot rättsväsendet och yrkesverksamma socialarbetare som ifrågasätter männen är återkommande. Det bidrar därmed till hinder när männen vill söka hjälp, rädsla av hur man
kommer att bli bemött, betrodd eller misstänkt som våldsutövare. Detta eftersom forskning visar på att yrkesverksamma anser att männens eget handlande kan vara en bidragande faktor till våldet. En annan faktor som var återkommande var maskulinitet, och påvisades både genom kulturella och sociala värderingar. Det har bidragit till att öka känslor av skuld och skam för män som våldsutsatta. Vidare visar tidigare forskning på hur våldsutsatta män blir bemötta när de söker hjälp och stöd kan tänkas bero på den påverkan som heteronormativitet och maskulinitet har på våldsutsatta män. Avslutningsvis lyfter forskningen att det är värt att studera män som våldsutsatta för att yrkesverksamma som socialarbetare ska få en bättre förståelse för problematiken och bryta maskulinitetsnormer. Därigenom kan metoder utvecklas för att bättre utföra insatser för våldsutsatta män.
3. Teorier och begrepp
I följande avsnitt redovisas de teorier och begrepp som är kopplat till studiens syfte. De begrepp som berörs under detta avsnitt är olika våldstyper, våldsförebyggande arbete, makt, könsmaktsordning, skuld och skam samt hegemonisk maskulinitet. De teorier och begrepp som beskrivs nedan är material som kommer att användas i analysavsnittet.
3.1 Våldets mekanismer
Socialstyrelsen (2019) definierar våld i nära relation som en kombination av brott och handlingar. Våldet kan vara fysiskt våld, sexuellt våld, psykiskt våld, ekonomiskt våld och latent våld. Våld i nära relationer är allt från att utsättas för grova hot, till att bli förlöjligad, utsättas för sexuella övergrepp eller våldtäkt. Det är vanligt att olika våldsformer som fysiskt, psykiskt och sexuellt våld sker samtidigt. Gemensamt för de olika former av våld är att det blir allvarligare med tiden. Forskning visar på att båda män och kvinnor utsätts för våld av sin partner, dock är det olika typer av våld (Nybergh, 2013). För våldsutsatta män är psykiskt våld vanligare än fysiskt våld. Verbala angrepp som mobbning eller att bli förlöjligad, att bli isolerad både ekonomiskt men även socialt, att partnern hotar med att slå eller begära
skilsmässa, att förstöra saker och svartsjuka är exempel på det psykiska våldet. Både kvinnor och män utsätts för det som förklaras som fysiskt våld av lindrigare karaktär, som exempelvis knuffar eller saker som kastas på en själv. Sexuellt våld sker mot både män och kvinnor, men det är vanligare att kvinnor utsätts för den typ av våld (ibid).
Två viktiga begrepp inom våldets mekanismer är normaliseringsprocessen och uppbrottsprocess. Normaliseringsprocessen är när våldsutövaren successivt begränsar tillvaron för den våldsutsatta, följaktligen blir våld en grundläggande del i relationen. Den våldsutsatta kan lämna relationen, även om det finns en normalisering. De processer som leder fram till uppbrottet benämns som uppbrottsprocess (Länsstyrelsen Skåne, 2018). Forskning visar att våldets mekanismer visar sig på olika sätt under olika omständigheter, exempelvis normalisering eller vid ett uppbrott i en relation. Det är vanligt att våldsutövaren utnyttjar att den våldsutsatta redan befinner sig i svår situation i samhället, vidare används detta oftast som en motivation till våldet. Exempelvis om den som är våldsutsatt är i en ekonomisk svår position, och våldsutövaren hotar med att den kommer bli hemlös om den gör slut. Således är det maktstrukturer som påverkar våldets mekanismer (ibid).
3.2 Våldsförebyggande arbete
Regeringen har infört ett program som ska vara våldsförebyggande inom VINR. Det är ett program som ska hitta effektiva åtgärder vad gäller att förhindra att våld utövas och upprepas. Det ska vara ett våldsförebyggande program som främst ska rikta sig till unga män, men ska även rikta sig i att försöka förändra stereotypen av de könsnormer vi har i samhället. Ett sätt att arbeta med våldsförebyggande arbete är att involvera föräldrarna. I Länsstyrelsens (2018) delrapport nämner de tre olika preventionsinsatser som ska hjälpa det förebyggande arbetet. Den första är universell prevention som innebär att nå ut till föräldrarna oavsett ifall man är i riskzon som ung vad gäller att utöva våld. Den andra är selektiv prevention som innebär att man faktiskt riktar sig till en viss riskgrupp selektivt. Ett exempel kan då vara att nå ut till den gruppen där de unga männen har beteendeproblem eller har större chans att hamna inom hedersrelaterat våld. Den sista kallad för indikerad prevention handlar om att inrikta sig specifikt till individer som har ett identifierat problem. Då kan det förebyggande insatsen handla om att ge de råd- och stödsamtal.
Det finns insatser inom öppenvården för barn som utsätts för våld av sina föräldrar, vilket ska vara våldsförebyggande. Dock är inte alla insatser grundade på tidigare forskning vilket innebär att det har varit svårt att granska effekterna av insatserna. Det krävs därför att forskning kring ämnet ska ha flera deltagare samt längre uppföljningstider. Länsstyrelsen (2018) menar också att det är viktigt att få barn, familjer och andra i barns omgivning att vara medveten om insatser som har med våldsförebyggande arbete att göra. De menar på att det finns olika samhällsproblem och många kan även vara förebyggande (ibid).
Våldsförebyggande arbete kan handla om att inkludera unga mäns delaktighet enligt Jämställdhetsmyndigheten (2018). De arrangerade workshops som skulle diskutera
utvecklingen och dess betydelse inom våldsförebyggande arbete inom norden. Med hjälp av långsiktiga arbeten och satsning leder det till utveckling i olika skolor. Ett ledarskapsprogram kallad för Mentors in Violence Prevention (MVP) handlar om att utbilda elever till
förebyggande program samt vara förebilder aktivt på skolan. Det innebär att eleverna, som går i niondeklass, håller lektioner till sjundeklassare och fungerar som en äldre vän som hjälper och stöttar de yngre eleverna. MVP har utförts genom tre delstudier. Den första delstudien handlar om att se hur barnens attityder, beteenden och kunskaper har förändrats efter en genomgång av programmet. Den andra delstudien handlar om tillämpningen av programmet och den tredje delstudien handlar om programmets mentorskomponent och genomföring av praktiken utifrån en fördjupning av andra delstudien. Resultatet har visat att implementeringen av MVP har varit svår, men inte omöjlig. Problemen är bland annat kopplat till de resurser och de praktiska förutsättningarna som erbjuds i skolorna för att implementera MVP på lektionerna. Utvecklingen gällande MVP är dock positiva.
Utvecklingen har bidragit till att elevernas attityder, beteenden och kunskaper har förändrats och osäkerheten gällande våldsbeteenden har minskat. Eleverna har börjat uppmärksamma deras och andras beteende vad gäller våldsbeteende (Skolverket, 2018). Detta har visat resultat genom att många elever har börjat säga ifrån och ingriper mot våld. MVP är en metod som också utmanar maskulinitetsnormen. Eleverna förklarar att machokulturen har en stor betydelse till varför killar använder mer fysiskt våld än tjejer. Eleverna menar på att det är ett sätt för killar att visa status samt inte visa känslor genom att vara tuffa
3.3 Makt
Makt är ett komplext begrepp och innebörden varierar beroende på kontexten. Makt som utövas gentemot en annan person innebär kontroll och kan betraktas som negativt (Åkesson et al., 2018). Teoretikern Max Weber definierar makt som ett sätt att få igenom sin vilja trots motstånd samtidigt som man förminskar eller förtrycker någon annan. I samband med makt lyfter Weber begreppet dominans. Dominans är exempelvis när den ena partens intressen uppmärksammas genom att den andra offrar sina intressen. Vidare handlar dominans om hur maktspel över tid skapar strukturer i samhället, och dominans under en längre period kan leda till att samhällsstrukturen inte ifrågasätts (Börjesson & Rehn, 2009). Makt kan kopplas till att män är det dominerande könet i samhället utifrån ett patriarkaliskt synsätt. En man betraktas som överordnad i jämförelse med en kvinna, vilket innebär att männens status även
upprätthålls av samhället utifrån maktperspektivet. En våldsutsatt person befinner sig i en underordnad ställning oberoende av könstillhörighet. Enligt Webers teori om dominans kan det handla om att kvinnan är den som är underordnad i jämförelse med mannen. När vi pratar om män som utsätts för våld av en kvinnlig partner blir mannen i det här fallet den
underordnade i relationen. Detta trots att mannen är den överordnade i samhället.
Våldsutövaren är den som har makten och det är en anledning till att den våldsutsatta blir underordnad i förhållandet till våldsutövaren (van Lawick, 2013).
Michel Foucault syn på makt har kopplingar till Webers definition av makt. Foucault sätter fokus på relationen mellan kunskap och makt. Kunskap ger makt och kunskap är nödvändig för att upprätthålla den maktposition som en person befinner sig i. Foucault menar att makt inte kan utövas utan kunskap. Det är ett sätt att utöva makt på (Nilsson, 2008). Makt är en form av auktoritet som enbart fungerar i relationer till andra personer. Foucault tolkade makt på ett sätt där makt existerar i relationer till andra personer. Att studera makt innebär att studera sambandet mellan grupper eller mellan två individer. Konstruktionen av makt är dock föränderligt och betyder olika beroende på vilken sociala sammanhang man befinner sig inom (Börjesson & Rehn, 2009).
3.4 Makt mellan hjälpare och klient
Begreppet makt kan tolkas på ett positivt sätt och kopplas till att hjälpa en annan person. Makt kan också tolkas på ett negativt sätt, exempelvis som “vi vet bäst”, “sträng”, ”diktatur”, “maktmissbruk” och “maktgalen” (Skau, 2018). Makt kopplas till olika professioner, som läkare, lärare, polis och socialarbetare. Det är viktigt för den professionella att vara medveten om den makt som tillkommer yrket för att inte kränka klienten. Genom att vara medveten om sin maktposition visar den professionella förståelse för den underkastade och kan visa sig sårbar (ibid). Foucault förklarade att relationer inte kan vara maktfria då den ena personen i en relation innehar mer makt än den andra, dock är maktrelationerna inte förutbestämda (Börjesson & Rehn, 2009).
3.5 Könsmaktsordning
"Ordning" är ett begrepp som syftar till ett maktförhållande där en kvinna är underordnad en man. Hur människan förstår och reagerar på mäns våld mot kvinnor kan förklaras genom tre nivåer, det avser individuell nivå, strukturell nivå och kulturell nivå (Eliasson & Ellgrim, 2006). Dessa nivåer bildar könsmaktsordningen eller könsmaktssystem. För att förstå kön och våld utifrån individnivå förklaras det att män som är våldsamma besitter vissa egenskaper och
personliga problem, exempelvis missbruksproblematik, är kriminella eller psykiskt sjuka. På strukturell nivå kopplas mäns våld till strukturer i samhället, exempelvis föräldraskap, arbetet, lönenivåer och outtalade normer som råder. Dessa strukturer gynnar männen, direkt och indirekt, att använda våld, dominera och kontrollera kvinnor. Kulturell nivå förstås utifrån hur olika normer och värderingar ursäktar mäns våld mot kvinnor, exempelvis att kvinnan är dominant vilket har motiverat och provocerat en man till våld eftersom det är skamligt att han inte är "herren i huset". En förklaring på dessa tre nivåer underlättar att förstå hur och varför våldet fortfarande pågår. Individen utgör handlingen, men nivå två och tre gynnar våldsutövaren till att bruka våld (ibid). När det kommer till relationsvåld är det viktigt att ha i åtanke att äktenskapsrätten fram till år 1864 tillät maken att slå sin hustru. Lagen sanktionerade dessa våldstyper eftersom det fanns en förväntan på att mannen skulle
kontrollera sin hustru och därav använda våld som ett kontrollerande beteende (van Lawick, 2013). Från 1960-talet riktades bland annat feminismens andra våg uppmärksamheten till vad en kvinna fick utstå. Våld mot barn och kvinnor utsågs till en brottslig handling och mäns våld mot kvinnor uppmärksammades. Det resulterade i att samhället och därmed politiken fick inflytande från feminismen, till exempel öppnades stöd- och skyddsboenden för kvinnor och barn (ibid). Idag är den auktoritära maken inte ett ideal som eftersträvas i västerländsk kultur, en man som slår sin hustru ska skämmas och dras inför rätta och en maktobalans i ett äktenskap är inte lika självklart. Det pågår idag antingen en uttalad eller outtalad kamp om att fördela exempelvis karriär och hemmasysslor mellan makar i en heterosexuell
partnerrelation. Trots historien är mäns våld mot kvinnor i en partnerrelation fortfarande ett globalt samhällsproblem. Emellertid genom klinisk praxis och forskning växer det idag fram en ökad förståelse för att även kvinnor kan vara våldsamma mot sin partner (ibid).
3.6 Skuld och skam
I BRÅs rapport förklarar Hradilova (2009) att det är svårt att synliggöra män som utsätts för våld av sin kvinnliga partner. Studien visar att samtliga män kan ha svårt att uppfatta sina erfarenheter som utsatt av partnervåld. Skuld innebär att känna sig ångerfull över en situation, att exempelvis svikit en nära person. Skam syftar till att skämmas över en situation, att
exempelvis bli arresterad för ett brott. Att uppleva skam väcker känslan av att vara otillräcklig, avvisad och betydelselös (Scheff & Starrin, 2002). Hedrenius och Johansson (2013) nämner att det är vanligt för den drabbade att känna både skuld och skam även fast denne inte bär ansvar för en viss situation eller händelse. Skuld och skam kan kopplas till vad individen har för kännedom avseende konsekvenser av ett beteende. Utifrån Meijers (2004) studie nämner forskaren Caplovitz Barrett (1995) att skillnaden mellan skuld och skam är att skuld är kopplat till den negativa händelsen som en individ bär på. Skam handlar om att inte uppleva sig som tillräcklig. Således förklaras skam som ett passivt “hjälplöshet” själv, medan skuld är ett “aktivt” själv (ibid).
Som människor behöver vi alltid svar på saker och ting och när det inte är möjligt, som efter en svår händelse, blir det en följd att söka svaret hos oss själva. Vissa lägger även skulden på någon annan eller på omgivningen för att själv inte känna den. När det gäller skam däremot kan konsekvensen vara större än vad konsekvenserna gällande skuld är. Att känna skam kan göra att man inte vill prata med andra om det som gör att man känner skam. Det leder till att många har svårt att öppna upp sig om det och gör det svårt att söka hjälp, i både praktiken eller emotionellt sätt. Skam är kopplat till det som är accepterat socialt, vilket innebär att det påverkas av vem man är som person och ens värde. Underlägsenhet är också ett sätt att känna skam. (Hedrenius & Johansson, 2013). Skuld och skam är en central faktor till varför män
inte anmäler våldet de blir utsatta för av sin kvinnliga partner. Män som offer känner skuld samt ser sig själva som anledningen till att kvinnan utövar våld gentemot dem. Dessutom spelar omgivningen en stor roll till varför män som offer känner skuld. Omgivningen säger till männen att de kunde hanterat det annorlunda genom att slå tillbaka eller att männen inte borde provocerat kvinnan till att börja med. Att männen känner skam när de själva är offer är också vanligt. Det beror på att det finns en typ av förväntan av mannen och hur han ska agera i sådana situationer när kvinnan är våldsutövaren. Män kan då känna skam när de diskuterar våldet som pågår eller skam att söka hjälp (ibid). Att våldsutsatta män inte uppmärksammas kan bero på skuld och skam. Som tidigare nämnt i kapitlet har män svårt att anmäla eller erkänna de våld de blir utsatta för, särskilt om det handlar om kvinnor som är våldsutövaren. Därför kan vi se att det bland annat beror på att de känner skuld och skam för att ens berätta om våldet som sker (Burcar, 2005).
3.7 Hegemonisk maskulinitet
År 1985 lanserades begreppet hegemonisk maskulinitet av Raewyn Connell, där hon tydligt lyfter sociala skillnader mellan kvinnor och män, och utifrån homosexuella mäns erfarenheter indikeras en maktordning mellan maskuliniteter (Gindt, 2008). Ordet hegemoni innebär dominans men inte på ett sätt som är uppenbart. Gramsci menar att hegemoni anses vara det dominanta i samhällets allmänna intresse (Börjesson & Rehn, 2009). Det har gjort att
hegemonisk maskulinitet klassas som det självklara eller det naturliga. Ett typiskt exempel på vad hegemonisk maskulinitet innebär är en heterosexuell, privilegierad, västerländsk vit man. Begreppet handlar om den stereotypa maskulinitet/mansidealet, men maskulinitet är även någonting som upprätthålls av samhället. Det är ett ideal som män ser upp till och kan därmed relatera till. Enligt det hegemoniska systemet/hierarkin handlar det om att män besitter mer eller mindre maskulinitet. De som tenderar att vara mindre maskulina tillhör inte det hegemoniska systemet. Det handlar om att de inte lever upp till den standarden som den hegemoniska maskuliniteten har. Det kan exempelvis handla om att den mindre maskulina gruppen visar någon form av offerstatus som gör att männen inte anses vara starka nog eller besitta kontroll, de anses som svaga. Svaghet associeras med en kvinna och en kvinnas sätt att vara, kvinnan uppfattas som den underordnade (ibid). Connell lyfter feminina,
homosexuella samt unga män som ingår i kategorin underordnade maskuliniteter, men även maskuliniteter som är marginaliserade på grund av social tillhörighet eller ursprung.
Homosexualitet underordnas ständigt och presenteras som olämplig och oacceptabel inom hegemonisk maskulinitet, och därmed bedöms inte som ett föredöme gällande hegemonisk maskulinitet (Gindt, 2008).
Samhället bekräftar hegemonisk maskulinitet genom att bibehålla maskulinitet. Ett exempel på hegemonisk maskulinitet där den upprätthålls av individer i samhället är när män arbetar som brandmän. Det är ett typiskt exempel på någonting som anses vara manligt och där män dominerar inom yrket. Dock är det inte alla män som lever upp till den typiska hegemoniska maskuliniteten enligt systemet. Däremot är de fortfarande delaktiga inom systemet och räknas därmed inte som underordnade. Männen besitter fortfarande de fördelar som gör att de är överordnade (Gindt, 2008). Män ingår i den sociala kategorin som gör att de har en form av makt, vilket gör att både makt och dominans kan vara ett sätt som gör att maktpositionerna upprätthålls. Därav har män varit de som utövar våld, i takt med vad vi ser på filmer och i media men även hur män skildras i sportvärlden. Att “vara en man” kopplas till att använda sig av våld. Dock ska man också vara tydlig med att män inte föds våldsamma och behöver inte alltid ses som våldsamma. Att en man blir utsatt av våld från en kvinna kan vara ett sätt
att hota hans maskulinitet. Inom hegemonisk maskulinitet strävar man efter att vara
överordnad och det kan då vara en stor anledning till att män inte yttrar sig om utsattheten. Att yttra sig om att ha blivit slagen av en kvinna innebär en form av underordning. Med det menar man att makt inte har med att vara offer för våld. Likadant genom att prata om sina känslor, det är ytterligare en faktor till att vara mer underordnad eller att ge mer makt till andra män eller kvinnor. Män som våldsoffer kan ses som ett socialt problem eftersom det inte anses vara lika allvarligt som när kvinnan är våldsoffer (Kullberg et al., 2015). Det sociala problemet ligger inte i att det är brist på insatser, det behöver först uppmärksammas för att kunna medföra insatser och utvecklingen av insatserna samt olika behandlingsmetoder (ibid).
4. Metod
I detta avsnittet presenteras studiens metodval, urval, genomförandet av datainsamling, dataanalysmetod, trovärdighet och tillförlitlighet samt litteratursökning. Avsnittet lyfter bland annat hur vi har gått tillväga när vi har samlat in data inför studien.
4.1 Metodval
En kvalitativ metod med en abduktiv ansats anses lämpligt för att besvara syftet med studien. Abduktion är att konstant pendla mellan kunskap/teorier som är känt sedan tidigare och data, samt göra tolkningar och diverse jämförelser i syfte att finna mönster eller förklaringar. Fejes och Thornberg (2019) understryker vikten av att den kvalitativa forskaren är öppensinnad i relation till data för att undvika dogmatiska slutsatser. Studien hämtar inspiration från hermeneutiken som innebär att förstå, tolka samt förmedla. Det är lämpligt att använda hermeneutiken när syftet i en studie exempelvis är att nå respondenternas personliga upplevelser av ett fenomen (Westlund, 2019). Vidare har studien hämtat inspiration av hermeneutiken. Vi går in med en förförståelse vad gäller mäns våld mot kvinnor, men inte en förförståelse för kvinnors våld mot män.
Analysmetoden som valts ut är tematisk analys. Val av metod baserades på studiens syfte som är att söka kunskap om socialsekreterares erfarenheter av att möta män i sin
yrkesutövning som har blivit utsatta för våld av en kvinnlig partner. Metodvalet syftade till att uppnå kunskap om socialarbetarnas erfarenheter, vilket gjorde att vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer resulterade i att vi fick en möjlighet att förstå de bedömningar, beskrivningar, tankar och kunskap som respondenterna beskrev kring det ämnet vi har valt (Kvale & Brinkmann, 2014). Därmed är kvalitativ metod ett adekvat val för att besvara studiens syfte.
4.2 Urval
I studien har vi valt att intervjua sex respondenter från sex olika kommuner. Urvalskriterierna som har valts inför studien var socialarbetare som arbetade med våld i nära relationer. Det geografiska område som valts ut för studien är Mellan- och Västra Sverige.
Vårt urval är målstyrd vilket handlar om att forskarna själva väljer ut respondenter som kan vara relevanta för studien. Att använda sig av målstyrt urval handlar om att välja
respondenter som är aktuella för att svara på studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2018). De som blev kontaktade var endast verksamheter som arbetar med våld i nära relationer. För att kunna välja respondenter inför studien som motsvarar urvalet gjordes det en kartläggning över tänkbara respondenter. Detta för att fråga de som faktiskt uppfyllde kriterierna om de vill delta i vår studie. Kartläggningen gjordes genom att söka via internet och hitta vilka verksamheter som kan vara relevanta för studien. På de olika verksamheternas hemsidor stod det e-postadresser till avdelningschefer, vidare tog vi kontakt med varje avdelningschef via e-post och frågade om de hade medarbetare som ville delta i studien. Sammanlagt kontaktades 26 olika verksamheter under kartläggningen med förfrågan om de arbetade med våld i nära relationer samt ifall de var intresserade av att ställa upp på en
intervju som berör kvinnors våld mot män i partnerrelation. Endast sex var villiga till att delta i vår intervjustudie, resterande 21 verksamheter som kontaktades svarade antingen att de inte kunde delta eller svarade inte alls. Anledningen till att vissa inte svarade på vår förfrågan om intervju var för att e-postadresserna var inaktuella, vilket resulterade i att e-post i form av autosvar kom tillbaka till oss. De verksamheter som kontaktade oss om att de inte kunde delta berättade att de hade tidsbrist och/eller hög arbetsbelastning medan vissa nämnde att de inte hade den informationen som gynnade studiens syfte och frågeställningar.
4.3 Genomförandet av datainsamling
Respondenterna kontaktades via e-post (se bilaga 1) av oss där vi berättade om studiens syfte, genomförande, forskningsetiska principer, information om oss som ska utföra denna studie och även våra kontaktuppgifter. De som valde att medverka fick ett missivbrev som vi skickade ut via e-post där studien förklarades tydligare och där respondenterna även fick skriva på ett samtycke (se bilaga 2). Intervjuerna bokades med varje respondent via mail där vi gemensamt kom överens om intervjutider som passade respondenterna och oss som skulle utföra denna studie. Förslag på intervjutider av respondenterna var antingen e-post, Zoom eller telefon. Respondenternas identitet kodades efter att de inbokade intervjuerna
bekräftades, detta med hänvisning till konfidentialiteten. Sedan skickades en intervjuguide ut till de deltagande (se bilaga 3). Intervjuguide skickades ut på förväg så de fick gå igenom frågorna, sedan genomfördes intervjuerna med två respondenter via telefon, en på Zoom och tre respondenter svarade via e-post.
För att samla in data använde vi oss av semistrukturerade intervjuer samt inspelning av intervjuerna. Innan insamling av data genomfördes skickade vi iväg en samtyckesblankett som de fick skriva under. Semistrukturerade intervjuer var ett val som passade bra till vår kvalitativa studie. Detta för att få respondenterna att kunna svara fritt på frågorna samt ta reda på vilka teman som kan utformas under intervjuprocessen. Valet av intervju kan tänkas bidra till en intervjusituation som är mer tillmötesgående och öppen med fylliga svar, än
exempelvis en strukturerad intervju, vilket är vad valet av intervju grundades på (Bryman, 2018). För att besvara syftet utformade vi en intervjuguide med olika teman och frågor. Eftersom vi är ute efter respondenternas erfarenheter bör vår förförståelse inte påverka respondenternas synsätt eller idéer. I utformningen av en intervjuguide för en
semistrukturerad intervju är det av stor vikt att undersökningen i fråga inte ska påverkas av ens förutfattade meningar, utan istället innehålla ett begripligt språk och att inte ställa ledande frågor (Bryman, 2018).
Båda intervjuare var med under samtliga intervjuer. Vi hade tidigare skickat ut en blankett för samtycke som respondenterna hade skrivit på, intervjuerna inleddes inte med upprepning av samtycke. Intervjustrategin var att följa intervjuguiden för en bra struktur och för att få ut det mesta av intervjun, den ena personen ställde frågorna medan den andra förde anteckningar, dock kunde den andra lägga till frågor. Tiderna för intervjun varierade allt från 15 minuter till 40 minuter, beroende på vem vi intervjuade och huruvida respondenterna i fråga besvarade på frågorna. Vissa utvecklade sina svar mer än andra, vilket vi var förberedda på och därför hade vi ingen avsatt tid för intervjuerna. Slutet av intervjun avslutades med diskussioner kring ämnet och studien.
4.4 Dataanalysmetod
För att gå vidare till analysmetoden krävdes det att vi bearbetade och analyserade materialet vi hade fångat upp genom inspelade intervjuer. Transkribering gjordes i samband med att vi båda lyssnade och en skrev ut det som sagts under intervjuerna. Materialet kodades för att göra det lättare att förstå de data som samlats in. Vår bearbetningsstrategi är
meningskoncentrering och tematiseringen av det empiriska materialet. De teman som dök upp var maskulinitetsnorm, skuld och skam, oanmälda brott, stöd- och hjälpinsatser,
förebyggande insatser, avsaknad av information män som offer, varför är det brist på information och våld mot kvinnor dominerar kunskapsområdet.
Tematisk analys var analysmetoden vi använde oss av. Att använda sig av en tematisk analys innebär att koda data för att sedan dela in data i begrepp eller kategorier (Bryman, 2018). Att koda insamlad data ska underlätta för både forskaren om vad som kan vara nödvändigt till studien och vilka teman som har dykt upp. Det underlättar även för läsarna om vad som har kommit fram utifrån datainsamlingen. Det ska även främja tolkningen samt vara enklare att kunna jämföra de olika intervjusvaren (Kvale & Brinkmann, 2014). Genom att använda sig av tematisk analys bidrar det till att samla in data som sedan sammanfattas, kodas och kategoriseras för att underlätta tolkningen av insamlat data (Ahrne & Svensson, 2011). Utifrån den data vi fick av intervjuerna bildades teman som skulle vara relevanta för studien. Kodningen gjorde att vi kunde använda materialet till resultatavsnittet och teoriavsnittet. Det kan tänkas att respondenterna påverkats av intervjuareffekten i samband med
intervjuerna. Det finns undersökningar som visar på att de svar som respondenten uttryckt under intervjuerna har påverkats av faktorer hos intervjuaren och även respondenten. Intervjuareffekten har således en tendens att påverka respondenterna på så sätt att de exempelvis inte säger precis det de tänker och tycker. Respondenterna kan utsättas för en form av social önskvärdhet vilket kan ge en skevhet i svaren som lämnas. Intervjuareffekten kan bidra till att respondenterna underlåter att nämna det som kan tänkas väcka ångest som känsliga ämnen (Bryman, 2018). I vår dataanalys är vi därmed medvetna om att det kan vara möjligt att respondenterna säger det som speglar deras uppfattning och inte vad de faktiskt menar. Med det menas på respondenternas innersta tankar om problematiken som de inte vill/kan avslöja, vilket är viktigt att ha i åtanke.
4.5 Trovärdighet och tillförlitlighet
Validitet och reliabilitet används inom båda ansatserna kvantitativ och kvalitativ, dock mer vanligt inom den kvantitativa ansatsen. Detta eftersom man använder sig av olika
mätinstrument som gör att validitet och reliabilitet behandlas olika inom de två ansatserna (Bryman, 2018).
Trovärdighet inom kvalitativ ansats innebär att det som undersöks ska bedömas vara den
påstådda sanningen i studien. Trovärdighet kan vara svårt att bevisa utifrån kvalitativa resultat, dock är det inte omöjligt. Att visa trovärdigheten genom kvalitativ data kan exempelvis handla om att se till att de respondenterna som har varit med och deltagit i intervjuer får en möjlighet att gå igenom det data som forskaren har samlat in. Detta för att undvika missförstånd under studien. Det ökar trovärdigheten ytterligare ifall respondenten bekräftar det som sagt för att trovärdigheten/validiteten ska vara hög. Det kan också handla om att ställa följdfrågor eller bekräfta det hen sa under intervjun för att få ett förtydligande på att forskaren har tolkat det som har sagt är korrekt (Kvale & Brinkmann, 2014).
Tillförlitlighet handlar om pålitligheten i resultatet. Att en annan person gör intervjun under
en annan tidpunkt, hade det gett samma resultat? Likadant med transkriberingen, oberoende av vem det är som transkriberar hade det påverkat resultatet? Att använda sig av öppna frågor och eventuella följdfrågor är ytterligare ett sätt att öka tillförlitligheten/reliabiliteten. Det beror på att tillförlitligheten ökar i samband med respondenternas svar och bekräftar forskarens tolkningar (Kvale och Brinkmann, 2014).
Under vår intervju använde vi oss av öppna frågor och följdfrågor. Med hjälp av följdfrågor bidrog det till att tillförlitligheten ökade. Utifrån transkriberingen kan tillförlitligheten ha försämrats en aning. Intervjuerna spelades in, därför var ljudet på vissa intervjuer tydligare än andra. Vi har säkrat datat genom att flytta det till ett usb minne, det har förvarats säkert och tagits bort från inspelningsutrustningen. I allmänhet var intervjuerna i gott skick inför transkriberingen och det var inte mycket av inspelningarna som gick till spillo.
4.6 Litteratursökning
För att få en förståelse för hur långt forskningen har kommit vad gäller ämnesvalet sökte vi på relevanta artiklar till studien. Detta gjordes genom ämnesguiden i socialt arbete, Social services abstracts, Primo som sökbas och artiklar som var fackgranskade (“peer reviewed”). Sökord som användes var: (social work AND social worker) AND (intimate partner abuse), (social work OR social workers), IPV* AND (male victims OR male survivors), social work, domestic abuse, domestic violence, male victim och women's violence. Samtliga artiklar är publicerade under det senaste decenniet vilket bidrar till en moderniserad synsätt av det akademiska perspektivet avseende ämnet.
5. Etik
För att försäkra att respondenternas integritet och trygghet är skyddade nämner Bryman (2018) om de fyra etiska principerna som vi forskare måste förhålla oss till. De kallas för
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (se även
Vetenskapsrådet 2017). Informationskravet handlar om att forskarna ska ge information gällande studien och dess syfte. Forskarens ansvar är även att berätta vad det innebär att vara en deltagare till respondenten i en studie. Forskaren ska vara tydlig med att informera
respondenten om att detta är frivilligt och att de kan gå ur deltagandet när de vill. Samtyckeskravet innebär att respondenten har rätt att bestämma om sin medverkan av studien. Nyttjandekravet handlar om att respondenternas information ska skyddas på ett sätt
som gör att andra inte kommer att få tillgång till det. Vidare innebär det att information som personuppgifter kommer att förvaras på ett sätt som gör att andra utöver forskarna inte kommer att få tag på det.
Det kan dock ske ett personuppgiftsincident genom till exempel dataintrång, om så sker ska detta ska anmälas till tillsynsmyndigheten inom 72 timmar samt uppsöka dataskyddsombudet på universitetet. Konfidentialitetskravet är nära kopplat till offentlighet och sekretess då det handlar om att förvara data på ett säkert sätt. Nyttjandekravet handlar då om information som nämns av respondenterna endast ska användas till forskningens syfte. Att det som har sagts av respondenterna kan inte användas till eget intresse, utlånas till andra eller liknande. Det ska endast användas utifrån ett vetenskapligt syfte (Vetenskapsrådet, 2017). Som tidigare nämnt är det frivilligt för respondenterna att delta i studien, vilket innebär att de inte behöver vara med i studien. Respondenterna har även anonymiserats för att skydda deras integritet. Vi valde att använda oss av de fyra etiska principerna när vi skulle genomföra vår studie samt kontakta våra deltagare/respondenter. Vi har frågat respondenterna via e-post om de vill delta i studien. De som har velat delta i studien har fått en blankett via e-post, blanketten tilldelades av universitetet. Respondenterna kunde samtycka till vad som stod på blanketten. Alla
respondenter har godkänt genom att antingen skrivit under och därefter skickat det till oss eller sagt muntligt att de godkänner studiens upplägg. Respondenternas personuppgifter behandlas med deras samtycke i enlighet med europeiska dataskyddsförordningen (GDPR). I samband med god forskningssed samt individskyddskraven har vi kunnat samla in data utifrån intervjuerna. God forskningssed ska tillämpas i studien för att den tidigare forskningen på ska återges (Vetenskapsrådet, 2017).
I en intervjusituation är det viktigt att tänka hur samtalet med respondenten är utformad. Kvale och Brinkmann (2014) lyfter att det är viktigt att tänka över de etiska frågorna som kan tänkas uppkomma vid en intervjuundersökning. Vad kan tänkas vara de personliga
konsekvenserna för respondenten? Stress? Förändringar i självuppfattningen? Kvale och Brinkmann (2014) förklarar hur intervju bör inledas, hur intervjufrågorna utformades i intervjuguiden med hänsyn till intervjuperson. Med grund i detta formades frågor på ett lättförståeligt sätt och för att undvika eventuella ledande frågor. En svårighet med
intervjusituationen är att vi aldrig vet vad respondenten upplever. Frågor kan uppfattas som känsliga eller opassande, trots att det inte var meningen, därför är det viktigt att anpassa språket i frågorna på ett forskningsetiskt sätt. Vidare kan intervjusituationen uppfattas som ett intrång i respondenternas liv, eftersom det är frågor som berör deras uppfattning, känslor, och erfarenheter av deras arbete. Det i sig kan upplevas som stressande och påfrestande. Dock är respondenterna yrkesverksamma socialarbetare som berättar om sina erfarenheter i arbetet med våldsutsatta män, vilket minskar risken för intrång gällande den personliga integriteten. Det hade varit intrång i respondentens integritet om respondenterna i fråga hade varit
våldsutsatta män som skulle återberätta sina erfarenheter och upplevelser som våldsutsatt man. Ytterligare en risk var att respondenterna kan tänkas uppleva att studien avser att finna felaktigheter, brister eller defekter i deras arbete med våldsutsatta män. Därmed var det viktigt att frågorna formulerades på så sätt att respondenterna kunde berätta om sina
erfarenheter av sitt arbete med våldsutsatta män obehindrat. Avslutningsvis är det forskaren som har skyldighet beträffande det etiska ansvaret (Vetenskapsrådet, 2002). Det är vi som forskare som har ansvar för att studien genomförs i enlighet med forskningsetiska principer samt att data och personuppgifter lagras säkert.
6. Resultat och analys
I studien har vi intervjuat sex socialarbetare från olika kommuner i Mellan- och Västra Sverige. Respondenterna garanteras anonymitet och tilldelas därför påhittade namn.
1. Örjan är utbildad socionom och kriminolog. Örjan är verksam inom kris-trauma och VINR.
2. Viveka har en utbildning inom socialpsykiatrisk vård och arbetar med missbruksärenden och VINR.
3. Anna är utbildad beteendevetare och har en master inom mänskliga rättigheter. Anna är verksam som socialsekreterare på VINR och arbetar med missbruksärenden.
4. Noa är utbildad beteendevetare men kompletterar för socionom. Noa är även enhetschef för VINR samt hedersrelaterat våld.
5. Sune är utbildad socionom och är verksam inom socialtjänst (relationsvåldsteam). 6. Hanna är utbildad socialpedagog och arbetar med akuta ärenden, skyddsbedömningar
samt utreder vuxna som är våldsutsatta/våldsförövare.
Samtliga har arbetat i socialtjänsten efter studierna, de har arbetat inom olika enheter såsom vuxenenheten, som missbrukshandläggare, inom relationsvåldsteam, som socialsekreterare med ungdomar och familjer, och idag arbetar samtliga respondenter med våld i nära relationer på olika sätt.
Gällande handläggningsrutiner nämner respondenterna liknande svar. Arbetet inleds genom att ett ärende aktualiseras hos socialtjänsten och den kommer via en remiss som har gjorts till följd av en orosanmälan. Orosanmälan görs när en arbetstagare eller andra anser att klienten misstänks vara i fara eller far illa på något sätt. Ärenden kan inkomma till den enhet
respondenterna arbetar inom olika sätt. Därefter görs samtliga skyddsbedömningar eller riskbedömningar med stöd av bedömningsinstrumentet FREDA. Bedömningarna ska hjälpa med att värdera risken och vad som krävs för att föreslå någon typ av åtgärd.
Örjan nämner att de ärenden som socialtjänsten får in hänvisas till centrum för våld. Samtliga respondenterna nämner att det finns möjlighet till skyddat boende direkt, annars genomförs en riskbedömning. Vid misstanke om att en annan person utsätts för våld genomförs en orosanmälan, om personen i fråga inte själv har möjlighet att anmäla. Det är sällan man får in ärenden som gäller en våldsutsatt man, dock är det en av sex respondenter som svarar att det sker en gång varannan vecka. I intervjuerna framkommer det att samtliga män söker sig till socialtjänsten på olika sätt, till exempel är det vanligt att männen har haft kontakt med andra enheter inom socialtjänsten. Det förekommer även att männen hänvisas till andra enheter inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt polis. Det är ovanligt att männen hänvisas till familjerätten, enligt Sune har det skett i några enstaka fall.
6.1 Maskulinitetsnorm, skuld och skam
Respondenternas reflektioner om kollegors uppfattning om problematiken är olika. Vissa respondenter svarar att ämnet i sig är väldigt nytt för dem. I svaren var de mest
förekommande teman maskulinitetsnorm, skuld och skam. Respondenternas svar har
mestadels nämnt maskulinitetsnormer som hör samman med de patriarkala normerna som är en orsak till problematiken. När det handlar om de utsattas reaktioner på att bli misshandlad uppger fler respondenter att männen ofta känner skuld och skam.
Viveka berättar:
Nej men vi tycker väl att vi pratar ju väldigt mycket om detta och det är många nya frågor som växer för oss också, och precis som ni uppmärksammar det här att det finns en glapp i detta, på dels hur man hanterar det men också hur man fångar upp de här personerna, vi lever ändå i ett väldigt maskulinitetsnormer i samhället och det är ju svårt för de också att bryta, för de är också inrotade i detta, så ta det första steget upplever vi väl egentligen att det är väldigt svårt för många, och att vi kan ha stor förståelse för det.
Denna uppfattning kan vi delvis se hos Hanna som berättade:
Vi vet att det förekommer och stöter på det då och då. Jag anser inte att vi arbetar annorlunda än när det är kvinnor som utsätts. Däremot blir det lite speciellt då det dyker upp eftersom det är så ovanligt att det kommer oss till känna. Det är viktigt att tänka på skam-aspekten, att det är något som de här männen kanske ännu mer känner av än kvinnorna (apropå manlighetsnormer etcetera).
Anna berättar:
Anledningen till att många män inte söker sig till verksamheterna är för att de inte vet om att det finns hjälp att få. Men däremot kanske det skulle gynna denna målgrupp att det talades mer öppet om det i samhället, för att bryta skam och stigma och få männen att söka hjälp om det.
I intervjun med Örjan berättar han att mannen troligtvis inte kommer fram och berättar om sin utsatthet på grund av bland annat patriarkala normer. Örjan lyfter ett exempel om en man som blev psykiskt utsatt av sin fru under många år. När han nämnt det för sina vänner har de bara skrattat åt honom och inte tagit det på allvar. “[...] hur kan en stor stark man bli utsatt av en liten kvinna?”. I intervjun med Anna framkommer det att männen känner skuld och skam inför mötet, osäkerhet kring det bemötandet som de kan få, vilket oftast resulterar i en positiv överraskning. Respondenten Örjan upplever att männen som kommer i kontakt med de känner “...att de äntligen kan prata om det som är svårt”.
6.1.1 Analys av maskulinitetsnormer, skuld och skam
Resultatet påvisar hur en det är för en man och våldsutsatt att antingen söka hjälp och
polisanmäla händelsen, eller inte söka hjälp och avstå från anmälan. Flera av respondenterna talar om skuld och skam och maskulinitetsnormer. Båda könen påverkas av
maskulinitetsnormer som finns i samhället. Som tidigare nämnt under kapitlet teorier och begrepp är hegemonisk maskulinitet någonting som många män strävar efter att uppnå (Börjesson & Rehn, 2009). Det är ett sätt att bevara maskuliniteten på samt överordningen i samhället. Respondenterna nämnde att det är svårt att bryta maskulinitetsnormer som finns i samhället. De menar på att det är svårt att göra en sådan förändring.
Hradilova (2009) presenterar en studie gjord av BRÅ där det framkommer att båda könen riskerar att bli utsatta för fysiskt och psykiskt våld i samma utsträckning. Denna studie utmanar bilden av att män endast är våldsutövare och inte offer. I vår studie framkommer det dock att det psykiska våldet är det dominerande våldet. Eftersom män enbart ses som
våldsutövare har det inte utformats några råd om vart männen ska vända sig när de har blivit utsatta för våld av en kvinnlig förövare. De patriarkala strukturerna i samhället gör att maskulinitetsnormer är svår att bryta. Den hegemoniska maskuliniteten visar vilka normer som är dominerande och svåra att bryta. Att en man blir misshandlad av en kvinna utmanar tänkandet i den hegemoniska maskuliniteten och kan medföra att männen blir underordnande den dominerande hegemonin och därmed blir nedvärderade som man vilket förstärker
