Institutionen för hälsovetenskap
Specialistsjuksköterskans erfarenheter
av bemötandets betydelse i mötet med äldre
En kvalitativ intervjustudie
Johanna Teern
Sanita Kolos-Piknjac
Examensarbete i omvårdnad på avancerad nivå Specialistsjuksköterskeprogrammet
Institutionen för Hälsovetenskap Vårterminen 2020
Specialistsjuksköterskans erfarenheter av bemötandets betydelse i
mötet med äldre - En kvalitativ intervjustudie
Författare: Johanna Teern och Sanita Kolos-Piknjac
Institution: Institutionen för Hälsovetenskap, Högskolan Väst.
Kurs: Examensarbete i Omvårdnad, avancerad nivå, 15 högskolepoäng. Handledare: Eva Brink
Sidor: 26
Månad och år: Maj 2020
The Specialist nurses' experiences of caring behaviour in the
meeting with older people - A qualitative interview study
Author: Johanna Teern och Sanita Kolos-Piknjac
Institution: Department of Health Sciences, University West.
Course: Examensarbete i Omvårdnad, avancerad nivå, 15 högskolepoäng. Mentor: Eva Brink
Pages: 26
Sammanfattning
Bakgrund: Rapporter visar att antalet äldre i Sverige ökar vilket innebär att de äldre som
patientgrupp bli allt mer förekommande inom vården. Enligt Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) utgör bemötande idag den tredje vanligaste anmälningsorsaken inom hälso- och sjukvården. En avsaknad av vetenskaplig förankring kan vara en anledning, som kan leda till att det blir svårare att förstå vad bemötande är, då vi inte kan söka vetenskapligt stöd och evidens för vad som är ett optimalt och professionellt bemötande. Följaktligen är det därför av vikt att specialistsjuksköterskan förstår vad ett gott bemötande innebär och har för betydelse i omvårdnaden av den äldre patienten för att en förtroendefull vårdrelation ska kunna byggas.
Syfte: Syftet med studien är att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter kring bemötande
i mötet med äldre inom hälso- och sjukvården.
Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. En
intervjuguide skapades och kontakt togs med deltagare utifrån ett ändamålsenligt urval. Åtta erfarna specialistsjuksköterskor verksamma inom primärvård, hemsjukvård och slutenvård intervjuades. Data som insamlades analyserades med hjälp av innehållsanalys med fokus på det manifesta och latenta innehållet.
Resultat: Ur innehållsanalysen framkom ett tema: Bemöta med fingertoppskänsla i mötet med
äldre, uppdelat i fyra kategorier: Konsten att bemöta; Förförståelse kring åldrandet; Den äldre som medskapare; Livskunskap i vårdandets tjänst, samt tretton subkategorier. Resultatet av denna studie visar att det goda bemötandet innebär att utforska och lyssna in den äldre
patientens behov och önskemål utifrån fingertoppskänsla och ett personcentrerat förhållningssätt. Detta grundades i de erfarenheter och upplevelser som kommit ur specialistsjuksköterskans tidigare möten med äldre personer.
Slutsats: Antal äldre personer ökar i samhället och allt fler vårdas inom hälso- och sjukvården.
Därför är det viktigt att ha förståelse för, och kunskaper om, bemötandets betydelse i mötet med den äldre patienten. Resultatet visar att erfarenheter underlättar och främjar bemötandet av den äldre patienten och skapar en förutsättning för specialistsjuksköterskan att vara inkännande och lyhörd. Erfarenheten lägger grunden för förmåga och kompetens i att bemöta äldre. Den erfarna specialistsjuksköterskan har därför utvecklat en färdighet i aktivt lyssnande och förståelse för patienten - för att med en fingertoppskänsla utforska, känna in och fånga upp dennes behov, och därmed kunna bedriva personcentrerad vård.
Nyckelord: bemötande, sjuksköterska-patient relation, kommunikation, personcentrerad vård,
Abstract
Background: Reports show that the number of elderly people in Sweden is increasing, which
means that the elderly as a patient group are becoming more prevalent in health care. According to IVO, caring behaviour is now the third most common cause of notification in the healthcare system. A lack of scientific support can be one reason, which can make it more difficult to understand what caring behaviour is, as we cannot seek scientific support and evidence for what an optimal and professional caring behaviour. Consequently, it is important that the advanced nurse practitioner understands what caring behaviour means and its importance in the care of the elderly patient, to build a trusting care relationship.
Aim: The purpose of this study is to shed light on the advanced nurse practitioner experiences
of caring behaviour when meeting with the elderly in health care.
Method: The study was conducted as a qualitative interview study with inductive approach.
An interview guide was created and contact was made with participants based on an appropriate selection. Eight experienced advanced nurse practitioners working in primary care, home based health care and inpatient care were interviewed. The data collected was analyzed using content analysis focusing on the manifest and latent content.
Results: From the content analysis, a theme emerged: Use sure instinct in the meeting with
elderly, divided in four categories: The art of caring behaviour; Understanding of aging; The elder as co-creator; Life skills in the care service, as well as thirteen sub categories. The results of this study show that the good caring behaviour means exploring and listening to the elderly patient's needs and wishes based on sure instinct and a person-centered approach. This was based on the experiences from meetings between the advanced nurse practitioner and elderly people.
Conclusion: The number of elderly people is increasing in the society and more elderly are in
need of health care. Therefore, it is important to have an understanding of, and knowledge of, the importance of the caring behaviour in the meeting with the elderly patient. The results show that the advanced nurse practitioner’s experience facilitates and promotes the care of the elderly patient, which creates a prerequisite for being attentive and responsive. In this way, experience lays the foundation for the advanced nurse practitioner’s ability and competence to care for the elderly. The experienced advanced nurse practitioner has therefore developed a skill in active listening and understanding of the patient – with intuition and fingerspitzengefühl, she feels and captures the patient's needs, so that she could provide person centered care.
Keywords: caring behaviour, nurse-patient relation, communication, person centered care,
Populärvetenskaplig sammanfattning
Titel: Specialistsjuksköterskans erfarenheter av bemötandets betydelse i mötet av äldre.
Bemötande är ett komplext och universellt begrepp, och som behöver förstås ur olika perspektiv för att specialistsjuksköterskan ska kunna ge en god och högkvalitativ omvårdnad till den äldre patienten.
I Sverige, liksom i många andra länder i världen, ökar andelen äldre personer. I och med det kommer behovet av att vårda dem bli allt större, då de överlag har sämre hälsa än yngre personer. Enligt Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) utgör bemötande idag den tredje vanligaste anmälnings orsaken inom hälso- och sjukvården. En brist på vetenskaplig förankring kan vara en anledning, vilket kan leda till att det blir svårare att förstå hur och vad ett optimalt bemötande är. Därför är det viktigt att specialistsjuksköterskan får insikt om vad ett gott bemötande innebär och har för betydelse i omvårdnaden av den äldre patienten för att en förtroendefull vårdrelation ska kunna byggas.
Denna studie syftar till att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter kring bemötande i mötet med äldre patienter inom hälso- och sjukvården. För att nå vårt syfte genomförde vi intervjuer med åtta erfarna specialistsjuksköterskor som arbetar på sjukhus, vårdcentral och i kommunal hemsjukvård inom Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Intervjutexterna analyserades med hjälp av innehållsanalys för att kunna tolka det uppenbara och dolda i det som framkom under intervjuerna.
Resultatet av studien visar på tydliga faktorer som påverkar specialistsjuksköterskans bemötande vid omvårdnaden av äldre patienter. Det goda bemötandet innebär att utforska och lyssna in den äldre patientens behov och önskemål. Vilket grundades i de erfarenheter och upplevelser som specialistsjuksköterskans tidigare haft i möten med äldre personer. Den erfarna specialistsjuksköterskan har utifrån detta utvecklat en förmåga i aktivt lyssnande och förståelse för patienten, för att med en fingertoppskänsla utforska, känna in och fånga upp dennes behov, och därmed kunna bedriva personcentrerad vård.
Eftersom bemötandet sker i relation till andra människor, och det är centralt inom alla patientgrupper, kan resultatet av studien användas inom verksamheter där människor möts. Då resultatet ger en fördjupad kunskap och förståelse av vad bemötande innebär kan det vara till hjälp för både sjuksköterskestudenter, nyutexaminerade sjuksköterskor men även erfarna sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Vidare kan resultatet användas inom omvårdnadsutbildningar och på arbetsplatser i form av handledning och undervisning, vilket kan förbättra omvårdnaden av äldre patienter och bemötandet av dessa.
Tillkännagivande
Vi vill rikta ett stort tack till alla de specialistsjuksköterskor som har deltagit i vår studie och delat med sig av sina erfarenheter och upplevelser av att bemöta äldre patienter i sitt arbete som specialistsjuksköterskor.
Ett stort och varmt tack till vår handledare, Eva Brink för all värdefull hjälp och guidning som vi fått av dig!
Att ha genomfört den här studien har varit både givande och roligt men samtidigt utmanande emellanåt. Framför allt så har den gett oss en ökad förståelse och inspiration till att fortsätta utveckla vårt goda bemötande i vårt framtida arbete som specialistsjuksköterskor. Vi hoppas att resultatet av studien ska bidra med kunskap som ett underlag för fortsatt utveckling av kvalitativt god omvårdnad genom ett personcentrerat förhållningssätt och bemötande.
Till slut vill vi rikta ett hjärtligt tack till våra nära och kära som både stöttat och hjälpt oss på vägen, samt stått ut med oss när vi inte varit våra bästa jag.
Med kärlek!
Innehåll
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Den äldre patienten ... 1
Personcentrerad vård ... 2
Bemötande som begrepp ... 2
Normmedvetet bemötande ... 3 Bemötande av äldre ... 3 Problemformulering ... 4 Syfte ... 5 Metod ... 5 Design ... 5 Kontext ... 5 Urval ... 5 Datainsamling ... 5 Analys ... 6 Förförståelse ... 7 Etiska övervägande ... 8 Resultat ... 9
Konsten att bemöta ... 9
Förförståelse kring åldrandet ... 11
Den äldre som medskapare ... 12
Livskunskap i vårdandets tjänst ... 14
Bemöta med fingertoppskänsla i mötet med äldre ... 15
Diskussion ... 16
Resultatdiskussion ... 16
Metoddiskussion ... 18
Slutsats ... 21
Förslag till klinisk tillämpning ... 21
Förslag till fortsatt kunskapsutveckling ... 22
Bilagor
I Intervjuguide med intervjufrågor II Informationsbrev verksamhetschef III Informationsbrev till informant
1
Inledning
Rapporter visar att det blir allt fler äldre i samhällets alla vårdinstanser vilket leder till att sjuksköterskan möter och bemöter allt fler sjuka äldre inom vården. Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) rapporterar att det i enbart Västra Götalandsregionen togs emot 810 anmälningar mellan den första januari 2015 och 2019 som rörde bemötande (Jenny Kling, personlig kommunikation 18 oktober, 2019). Vidare redovisar IVO statistik för 2018 där Bemötande utgör den tredje vanligaste anmälningsorsaken efter Vård och behandling och Diagnostisering som kommer på första respektive andra plats (IVO, 2018). Bemötandeutredningen som kom redan 1999 (Statens offentliga utredningar, 1999:21) visade att patienter upplevde att de inte tas på allvar – de känner sig kränkta, kontrollerade och ifrågasatta. Denna brist på gott bemötande kan bero på sjuksköterskans okunskap, oengagemang eller förhöjda stressnivå. Därför är sjuksköterskans förmåga att förstå och kunna bemöta patienter på ett gott sätt en viktig del i omvårdnadsarbetet. Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska från svensk sjuksköterskeförening beskrivs att sjuksköterskan, i samarbete med patient och närstående, ska skapa en förtroendefull relation som en förutsättning för god omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). I kompetensbeskrivning för distriktssköterskor lyfts vikten av att vara lyhörd, lyssna på patienten samt att tillvarata personens berättelse och identifiera dess förmågor. För att se de äldre personernas värde och möjliggöra att denne blir delaktig och medskapare i sin egen omvårdnad är det betydelsefullt att specialistsjuksköterskor utvecklar sitt förhållningssätt och goda bemötande i syfte att skapa en god relation med den äldre patienten (Svensk sjuksköterskeförening, 2019). Det är i linje med den personcentrerade vården som är en av specialistsjuksköterskans kärnkompetenser (Swenurse, 2019).
Bakgrund
Den äldre patienten
Socialstyrelsen (2012) definierar de mest sjuka äldre som personer 65 år och däröver, som har omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd till följd av sjukdom, skada eller åldrande. I Sverige, liksom i många andra länder i världen, ökar andelen äldre personer. Det beräknas att personer över 80 år kommer att öka med 50 procent till år 2028 (Statistiska centralbyrån, 2018). Enligt Statistiska centralbyrån är medellivslängden i Sverige för män på 81,3 år och för kvinnor på 84,7 år. Bara under 2019 har medellivslängden ökat med 0,5 år för män, och med 0,4 år för kvinnor (Statistiska centralbyrån, 2020). I och med att antalet äldre personer i vårt samhälle ökar kommer behovet av att vårda dem bli allt större, då de överlag har sämre hälsa än yngre personer. Redan i slutet av förra seklet varnade Baltes och Majer (1999) för ökade hälsoproblem för människor över 80 år i studien Berlin Aging Study. Studien belyste hur ålder, levnadsförhållande, livsstil och kropp i kombination med åldrande ökar sannolikheten att drabbas av sjukdom. Stigande medellivslängd i nuläget, betyder att andelen äldre ökar med cirka ett år per decennium, och inget tyder på att denna ökning kommer att avstanna. Att åldras innebär både fysiska, psykiska och sociala förändringar. Alla förändringar påverkar den äldres upplevelse av livskvalitet och förmågan att hantera det dagliga livet (Göteborgs Stad och Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2018). Utifrån specialistsjuksköterskans perspektiv är det viktigt att kunna känna av åldrandets skiftningar för att kunna bemöta de äldres växlande behov och förväntningar. I Socialstyrelsens (2015) rikstäckande undersökning Så tycker de äldre om äldreomsorgen, belyses några viktiga aspekter när det gäller de äldres uppfattning av vård och
2
omsorg: att känna trygghet; att kunna samtala med andra; att uppleva ett förtroendefullt bemötande; och att bli sedd som en enskild individ.
Personcentrerad vård
I omvårdnaden av den äldre patienten kan ett personcentrerat förhållningssätt tillämpas, som innebär att denne ska bli sedd och förstådd som en unik person, och sättas i centrum av sin egen vård. Personcentrerad vård är en av specialistsjuksköterskans kärnkompetenser och innefattar en vårdform som omfamnar hela personen och tillgodoser både andliga, existentiella, sociala och psykiska behov lika mycket som fysiska. Vården ska utgå från ett ömsesidigt partnerskap mellan patienten och sjuksköterskan och baseras på patientens tolkning och förståelse av sin hälsa; så att värdighet och integritet bevaras. Detta förutsätter att sjuksköterskan är öppen, villig och intresserad av att lyssna på den äldre personens berättelse (Swenurse, 2016; 2019).
Att skapa en relation med patienten, ur patientens berättelse, är det första steget till partnerskapet enligt Ekman et al. (2011). Det andra steget är att patienten görs delaktig och ges möjlighet att se sina egna resurser, få kunskap om sig själv samt synliggöra de hinder som finns för att ha god hälsa. Att berätta och lyssna är ett sätt att skapa en gemensam förståelse av sjukdomsupplevelsen, och ger vårdgivaren bra förutsättningar att upprätta en hälsoplan. Det tredje steget sammanfattas med att dokumentationen, av patientens preferenser, övertygelser, värderingar samt engagemang i beslutsfattande i vård och behandling (ger legitimitet till patientperspektivet). Detta gör samspelet mellan vårdgivare och vårdtagare transparent, vilket underlättar kontinuitet i vården (Ekman et al., 2011). I en studie som visar samspelet mellan patientens delaktighet och tillfredsställelse i vårdmötet, utifrån ett personcentrerat förhållningssätt spelade forskarna in patientbesök mellan vårdgivare och vårdtagare på film. Efter en tid fick deltagarna titta på filmerna och kommentera. Det som deltagarna främst tog upp var hur viktigt det är att patienten tas på allvar, blir hörd och bemött utifrån en gemensam förståelse för varandra (Fossum och Arborelius, 2004).
Bemötande som begrepp
Bemötande är ett abstrakt och mångdimensionellt begrepp som är svårt att definiera och översätta till engelska och andra språk. Det som oftast avses med bemötande på engelska är relationship, relation with, interaction eller approach. Man kan även översätta det till bedside manners, vilket betyder hur man hanterar, berör eller tar i en patient. (Fossum, 2013). I Natur och kulturs stora svenska ordbok står det att bemötande betyder ett sätt att vara mot någon exemplifierat med vi fick ett vänligt bemötande på sjukhuset (Köhler & Messelius 2006). Begreppet definieras enligt Nationalencyklopedins ordbok (u.å.) med: uppträda mot. Detta anser Croona (2003), i sin doktorsavhandling, visar på begreppets konkreta och relationella karaktär då det inte kan förekomma utanför ett socialt sammanhang. Hon menar att det måste finnas någon att bemöta och uppträda mot och att det finns en mottagare, det vill säga att en form av relation existerar för att bemötandet ska kunna upplevas vara gott eller inte.
Som grund för ett gott och respektfullt bemötande tar en del studier upp betydelsen av att, som sjuksköterska ha en positiv attityd mot patienter, såsom att vara artig, vänlig och hjälpsam. I en studie av Hallström och Elander (2001) undersöktes vad patienter hade för viktiga behov i samband med sjukhusvistelse. Bland dessa behov lyfte forskarna fram: att bli vänligt behandlad; att tas på allvar och vikten av personalens beteende, empati och kompetens. I Catlett och Lovans (2011) forskning som genomfördes i USA fick sjuksköterskor från olika sjukhus runt om i landet beskriva och förtydliga vad det innebär att vara en god sjuksköterska och hur denne bemöter patienter. Resultatet visade att ett vårdande och omtänksamt beteende (caring
3
and caring behaviours) var förenat med beröring, ett vänligt sätt, förmåga att visa empati och god kommunikation.
Kommunikation har stor betydelse för hur bemötandet kommer bli och upplevas i mötet med patienten. Det är därför viktigt att patient och sjuksköterska förstår varandra för att mötet ska bli gott. McCabe (2003) undersökte i sin studie upplevelsen av kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter. Studien visade att en god och positiv relation mellan sjuksköterska och patient var avgörande för bemötandet och vårdkvaliteten, och endast kan uppnås genom personcentrerad kommunikation. Äkthet, rak kommunikation, humör, intresse och empati värderades lika högt som den icke verbala kommunikationen så som kroppsspråk, teckenspråk, röstkvalitet, beröring, ögonkontakt och skriftspråk. Patienter gillade inte när sjuksköterskan var upptagen, var stressad, inte ville bli störd eller inte visade genuint intresse för dem. En annan studie som lyfte fram betydelsen av både den verbala och den icke verbala kommunikationen genomfördes på ett fängelse i Filippinerna där forskarna undersökte samspelet mellan äldre patienter och sjuksköterskor. I studien framkom att patienterna föredrog sjuksköterskor som var glada, pratade det egna språket och som tittade dem rakt i ögonen under mötet (Guzman et al, 2014).
Normmedvetet bemötande
I Tengelin och Dahlborg-Lyckhage (2016) forskning belyses att avvikelser i vårdmöten inom hälso- och sjukvården kan bero på sjuksköterskans egna normer, fördomar, värderingar och stereotypa uppfattningar. Normer spelar en nödvändig roll i personliga möten då de underlättar i samspelet mellan människor. De kan även vara användbara i det dagliga livet då de hjälper oss att skapa en bild av oss själva och vår omgivning för att försöka göra den mer begriplig. Men normer kan också skapa ojämlikheter, och vara begränsande, då de kan bidra till hur vi ser på saker som normalt eller onormalt. Därför, om specialistsjuksköterskan är medveten om hur normer påverkar relationer, så ökas förutsättningarna för ett gott bemötande av patienter. Liu et al. (2012) undersökte i sin litteraturstudie hälso- och sjukvårdspersonalens attityder mot äldre. Studien, som omfattade 25 vetenskapliga artiklar med internationell datainsamling mellan 2000-2011, visade att sedan 2000 hade sjuksköterskors attityder mot äldre blivit allt mer negativa och inkonsekventa. Haskins, Phakathi, Grant och Horwood (2014) studie, som också studerade sjuksköterskors attityder mot patienter, kom bland annat fram till att det är av stor vikt att sjuksköterskan har en positiv attityd mot patienter för att en god och kvalitativ omvårdnad ska kunna utföras. Detta styrker Begleys (2010) forskning där det konstaterades att sjuksköterskan bör vara en “bra person och sjuksköterska” vilket innefattade att möta patienter på ett respektfullt och vänligt sätt utifrån ett professionellt engagemang. Biros (2012) kanadensiska litteraturstudie, som omfattar vetenskapliga artiklar i omvårdnadsforskning mellan 2006-2011, visade att god omvårdnad bygger på att sjuksköterskan etablerar en bra relation till patienten och att förutsättningen för att relationen blir bra är att sjuksköterskans bemötande är gott. Det är därför viktigt att vi är medvetna om, och förstår, dessa attityder och normer så att det inte påverkas oss i mötet med den äldre.
Bemötande av äldre
Förmågan att kunna bemöta patienter utgör idag en stor och viktig del i omvårdnadsarbetet, således kan bristande bemötande vara avgörande för patienter och deras omgivning. Socialstyrelsen (2015) belyste ett frekvent tema, i Så tycker de äldre om äldreomsorgen 2015, som handlar om att vårdpersonal inte är lyhörd och på olika sätt försummar de äldre. Här beskrivs personal som oengagerad och att de inte ser de boende som enskilda individer samt att
4
de inte förstår de äldres behov och önskemål. Både de äldre och deras närstående lyfter fram brister i personalens bemötande med exempel som att personal pratar nedlåtande, irriterat eller tillrättavisande till den äldre och agerar som om de äldre är besvärliga. Kirkevold (2018) belyste att sjuksköterskor inte har tillräckliga kunskaper om, och inte förstår vad det innebär, att basera omvårdnad och behandling på den enskildes uppfattning, värden och önskemål. Nordström & Wangmo (2018) undersökte sjuksköterskans erfarenheter av försummelse av äldre inom äldreomsorgen. I studien intervjuades 23 sjuksköterskor som uppgav att försummelse av de äldre relaterades till otillräcklig utbildning, brist på erfarenhet eller hög arbetsbelastning. Forskarnas tolkning var att försummelse sker som en följd av maktlöshet hos sjuksköterskan. Enligt Billeter-Koponen & Fredén (2005) tenderar en ansträngd arbetssituation inom hälso- och sjukvården, på grund av budgetneddragningar, att påverka personal och vårdinsatser negativt. När sjuksköterskan upplever tidsbrist och stress, vilket leder till att sjuksköterskan inte hinner med, eller har energi, att möta patienterna, påverkas det professionella bemötandet (Billeter-Koponen & Fredén, 2005).
Fossum (2003) har i sin forskning funnit att det största ansvaret för hur ett bemötande upplevs, och hur ett möte utvecklas, ligger hos sjuksköterskan. Ett professionellt bemötande inom vården inbegriper kommunikation och att möta skiftande krav och förväntningar. Nordström och Wangmo (2018) lyfter fram betydelsen av interaktion i mötet med äldre patienter i sin forskning. Studiedeltagarna beskrev kommunikation och relation med äldre patienter på två sätt. För det första ansågs det vara ett privilegium och en viktig resurs att kunna förhålla sig till äldre patienter och att ta del av deras livshistorier och behov. För det andra ansågs upprätthållandet av relationer med äldre patienter vara svårt och krävande. Både Fossum (2003) och Nordström och Wangmo (2018) kommer till samma slutsats; att bemötandet, eller den professionella relationens roll, uppfattas som avgörande för kvaliteten på den omvårdnad som ges till äldre.
Problemformulering
Då antalet äldre i Sverige ökar och medellivslängden blir allt högre kommer de äldre som patientgrupp bli allt mer förekommande i vården. Forskningen visar att det är viktigt för den äldre att få ett tryggt och förtroendefullt bemötande för att kunna känna tillit i en vårdrelation. Följaktligen bör specialistsjuksköterskan förstå vad ett gott bemötande innebär och har för betydelse i omvårdnaden av den äldre patienten. Det är få studier gjorda som belyser specialistsjuksköterskans erfarenheter om hur gott bemötande av äldre patienter uppnås. Denna brist på vetenskaplig förankring kan möjligen innebära ett hinder och kan leda till att det blir svårare att förstå hur och vad bemötande är. Om svårighet finns i att förstå innebörden av ett gott bemötande, och vad det har för betydelse för specialistsjuksköterskan i omvårdnaden, kan det påverka genomförandet av en personcentrerad vård. Rapporter har visat att bristande bemötande kan bero på okunskap, oengagemang, osäkerhet, bristande omdöme, förhöjda stressnivå eller brist på erfarenhet. Med bakgrund av detta väcks ett intresse om att undersöka vad ett gott bemötande innebär, och vilka förmågor hos specialistsjuksköterskan som kan främja det goda bemötandet samt på vilket sätt erfarenhet påverkar bemötandet av äldre patienter.
5
Syfte
Syftet med föreliggande studie är att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter kring bemötande i mötet med äldre patienter inom hälso- och sjukvården.
Metod
Design
För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ design eftersom begreppet bemötande innebär en kvalitetsindikator i relationen mellan sjuksköterska och patient (Polit & Beck, 2016). En kvalitativ intervjustudie valdes, där både intervjuare och intervjuperson blir medskapare i samtalet, vilket kan generera flera nyanserade beskrivningar på det som avsågs att studeras. Vidare analyserades det insamlade materialet med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017; Graneheim & Lundman, 2004).
Kontext
Studien genomfördes inom hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen och Region Skåne, vilka är författarnas respektive hemregion. Kontexten blev följaktligen inom offentlig och privat primärvårdsenhet, kommunal hemsjukvård och landstingsstyrd sluten vård.
Urval
Vi valde att använda oss av ett ändamålsenligt urval med en förhoppning om att få ut den bästa möjliga data med relevans för vårt forskningsområde. Således valde vi ut informanter som hade olika erfarenhet och kunskap av att möta äldre i sina verksamheter och som vi ansåg skulle ge största möjliga värde för vår studie (Polit & Beck, 2016).
Enligt Dahlberg (2014) bör urvalet av informanter bestå av en bred variation av ålder, kön och tidigare erfarenhet. Det är av stor vikt, när undersökningar genomförs om människors upplevelser, att urvalet består av personer som kan dela med sig av sina erfarenheter och uppfattningar. Allt detta är i linje med det som Henricson och Billhult (2012) skriver, att en variation i urvalet kan ge variationsrika berättelser och att detta bidrar till skillnader i deras utsagor. I strävan efter variation hos deltagarna gjordes inga exkluderingar i förhållande till ålder, kön, religiös eller kulturell tillhörighet. Ett inklusionskriterie för studien blev att deltagarna skulle arbetat minst ett år som specialistsjuksköterska, då vi avsåg att belysa erfarenhetens betydelse för bemötandet.
Informanterna i studien blev följaktligen åtta kvinnliga specialistsjuksköterskor med specialinriktningar inom folkhälsa, geriatrik, onkologi och kirurgi. De är yrkesverksamma inom både offentlig och privat vårdcentral, hemsjukvård och sjukhus. Deras ålder varierar mellan 35–50 år och de har arbetat som specialistsjuksköterskor i 1–18 år.
Datainsamling
Författarna genomförde enskilda intervjuer med de åtta specialistsjuksköterskorna för att samla in kvalitativa data. Efter godkännande från verksamhetschef och medgivande från informanterna planerades tid och plats för intervjuer. Intervjuerna genomfördes på
6
informantens arbetsplats, i dennes hem eller på distans; via telefon- eller videosamtal. Författarna valde telefon- och videosamtal för att beakta miljö-, smittspridnings- och tidsbesparingsaspekterna. Avsatt tid var 30 minuter per intervju. För att författarna skulle kunna koncentrera sig på det uttalade ordet och vara fullkomligt närvarande, spelades samtalen in digitalt på mobiltelefon. Intervjun inleddes med en inledande fråga för att få informanten att känna sig bekväm och tillfreds, därefter ställdes öppna frågor utifrån en förbestämd intervjuguide (bilaga 1).
Frågeområden och även stödjande intervjufrågor arbetades fram utifrån syftet till studien och vilken data som önskades få fram under intervjuerna. Kvale & Brinkmann (2014) har tagit fram en standardmall som kan användas som metod för planering och tekniskt genomförande av en intervju. Både logiska och emotionella svårigheter kan uppstå under en intervjustudie, så en väl förberedd intervju är något som är av stor vikt för att gynna högre kvalitet och för att underlätta hanteringen av intervjumaterialet. Det behövs många intervjuer för att få svar på det som avses att undersökas, exakt hur många går inte att säga. I regel ska det uppstå en mättnadskänsla i materialet för att uppnådd datamängd ska anses vara uppfylld (Kvale & Brinkmann, 2014). Detta var något som författarna antog efter sju genomförda intervjuer, därav genomfördes även en åttonde intervju för att säkra antagandet.
Analys
Som hjälp vid dataanalysen av de åtta genomförda intervjuerna användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Graneheim & Lundman (2004) och Graneheim, Lindgren & Lundman (2017) metod. Metoden fokuserar på människors upplevelser och erfarenheter, vilket var avsikten i studien. En induktiv ansats är att föredra om det saknas kunskap eller endast finns bristfällig forskning i ämnesområdet. Innehållsanalys användes för att vetenskapligt bearbeta, hantera och tolka texter som framkommer ur det transkriberade materialet från de ljudinspelade intervjuerna. Syftet var att redogöra för likheter och skillnader genom att hitta samband i en text. Den modell som Graneheim & Lundman (2004); Graneheim, Lindgren & Lundman (2017) tagit fram bygger på begreppen analysenhet, meningsenhet, kondensering, kod och kategori. Analysenheten är grundläggande då den utgörs av hela den transkriberade texten av intervjuerna. Denna text läses igenom upprepade gånger för att forskaren ska få en känsla för helheten. De meningsenheter (fraser, ord, meningar eller stycken) som innehåller information som svarar an på studiens syfte och frågeställningar, plockas sedan ut. Omgivande text tas även med så att sammanhanget i texten kvarstår. De meningsbärande enheterna kondenseras därefter ned i syfte att korta ned texten men ändå bevara innehåll. De kondenserade meningsenheterna kodas och grupperas i kategorier som återspeglar det centrala budskapet i intervjuerna. Dessa kategorier anses utgöra det manifesta innehållet, det vill säga det synliga och uppenbara i texten och som delar ett gemensamt innehåll. Slutligen formuleras ett eller flera teman av kategorierna, där det latenta innehållet i intervjuerna träder fram vilket bygger på tolkningar av texten. Det är avgörande vid analysen om den ska fokusera på ett manifest eller latent innehåll (Graneheim & Lundman, 2004; Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017).
Genom att anta en induktiv ansats har vi förutsättningslöst sökt mönster och skildrat variationer i det insamlade materialet. Vi har valt att bygga vår analys på framförallt det manifesta innehållet men även med inslag av latenta innehåll. Vi började med att transkribera de inspelade intervjuerna ordagrant inklusive icke-verbala ord, såsom suckar, konstpauser, hummande och eftertänksamhet för att minnas känslan av intervjun med specialistsjuksköterskan. Analysenheten bestod således av de transkriberade åtta intervjuerna med distriktssköterskor och specialistsjuksköterskor. De transkriberade intervjuerna lästes igenom flera gånger för att
7
organisera data och få en helhetsbild över innehållet. Därefter plockades meningsenheter ut som svarade an på vårt syfte. Därefter lästes det transkriberade materialet återigen igenom för att de meningsenheter som gått förlorade första gången kunde tas ut. Meningsenheterna togs enskilt ut av oss båda och skrevs ned i en Exceltabell för att få en samlad bild över materialet. Meningsenheterna lästes igenom ett flertal gånger för att ta bort de eventuella meningsenheter som inte svarade på studiens syfte. Kondensering och kodning av meningsenheterna utfördes gemensamt och fördes in i samma Exceltabell som meningsenheterna. Här fokuserade vi främst på det manifesta, textnära, innehållet med låg abstraktions- och tolkningsnivå. Med fokus på de koder som hade likartat innehåll skapades sedan subkategorier. De subkategorier som var enhetliga sammanställdes till fem olika kategorier med hög abstraktionsnivå. Kategorierna mynnade sedan ut i ett tema. I tabell 1 ges exempel på vår innehållsanalys.
Tabell 1. Exempel på analysprocessen
Meningsenhet Kondensering Kod Subkategori Kategori
Det tycker jag är viktigt. Men det blir ju i princip alltid automatisk om jag väljer att ha ett ... eh … trevligt bemötande, och gott bemötande och respektfullt bemötande till mina äldre patienter. (8) Det blir i princip alltid automatisk om jag väljer att ha ett trevligt, gott och respektfullt bemötande till mina äldre patienter. Gott bemötande blir automatiskt om jag har ett trevligt, gott och respektfullt bemötande till mina äldre patienter. Bemötande som
grund Konsten att bemöta
… (eftertänksam) Tycker det är komplext ... för det är ju en grupp människor som inte behöver ha nånting annat gemensamt än att vara födda mellan vissa årtal. (5) Tycker det är komplext för det är en grupp människor som inte behöver ha någonting annat gemensamt än att vara födda mellan vissa årtal. Det är komplext då äldre är en grupp människor som inte behöver ha någonting annat gemensamt än att de är födda mellan vissa årtal.
Äldre som icke
homogen grupp Förförståelse kring åldrande
Förförståelse
Vår förförståelse är grundad i vår arbetslivserfarenhet som legitimerade sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården. Vi har under våra yrkesverksamma år arbetat inom en rad olika
8
verksamheter där vi mött äldre i stor utsträckning. För närvarande arbetar den ena av oss på vårdcentral inom Västra Götalandsregionen, med äldreansvar, och den andra inom hemsjukvården i Region Skåne. Inom våra arbetsplatser möter vi och vårdar äldre patienter i hög omfattning, vilket medfört att de äldre blivit en hjärtefråga för oss. Förförståelsen grundar sig på så vis i de möten och samtal vi haft med äldre patienter, närstående och kollegor, samt de observationer vi gjort vid dessa. Vi har upplevt både bra och dåliga exempel på bemötande mellan sjuksköterskor och patienter och närstående som påverkat oss i våra roller.
Etiska övervägande
När forskare har för avsikt att studera människor vid så kallad humanforskning, är det av stor vikt att följa uppsatta etiska regler och riktlinjer. Etikprövningslagen (2003:460), vid forskning som avser människor, har syfte att hörsamma människovärdet och att skydda den enskilda individen. Den etiska prövningen är inte nödvändig för arbeten som görs på kandidat- eller magisternivå under högskoleutbildning enligt lagen. Följaktligen söktes etikprövning inte för denna studie. Dock ska forskningspersonen skyddas och hänsyn tas till de mänskliga rättigheterna och människors välfärd framför de vetenskapliga behoven. Samtycke ska även inhämtas och dokumenteras. Lagen lyfter således fram forskningspersonernas rättigheter såsom att en korrekt beskrivning av studien ska ges, hur mycket tid som studien förväntas ta, rätten att när som helst kunna kontakta forskarna, att deltagandet är frivilligt samt att forskningspersonen när som helst kan avbryta utan att ge förklaring till varför. Samtycke ska även inhämtas och dokumenteras (Etikprövningslagen, 2003:460). Forskaren bör säkerställa att dessa rättigheter är skyddade. Vidare bör även forskaren noga tänka igenom tänkbara etiska frågeställningar innan studiestart samt vara beredd på att hantera oförutsedda etiska dilemman som kan uppstå under studiens gång (Polit & Beck, 2016).
Etikprövningslagen (2003:460) för fram krav som ska uppfyllas inom forskning för att skydda forskningspersonen, det vill säga individen som deltar i studien. Informationskravet, vilket innebär att deltagaren ska informeras om syftet med studien och samtyckeskravet, innebär att deltagaren själv bestämmer över sin medverkan i studien och när som helst kan dra sig ur. Konfidentialitetskravet, innebär att, alla personuppgifter och material som kan härledas till deltagaren förvaras så att ingen utomstående har tillgång till dem. Nyttjandekravet, innebär att de insamlade uppgifterna endast får användas i den aktuella studien och ska raderas i linje med etikprövningsmyndighetens riktlinjer.
För att uppfylla etikprövningslagens informationskrav gavs verksamhetschefer och deltagare i studien både skriftlig och muntlig information (bilaga 2 och 3) om studiens syfte och genomförande. Deltagarna skrev under på att de delgivits information (bilaga 4) samt gav sitt medgivande till att delta i studien vilket uppfyllde samtyckeskravet. För att säkra konfidentialitet inhämtades inga personuppgifter och något personregister upprättades inte heller. Uppgifter och svar behandlas och förvaras så att endast ansvariga för studien kan ta del av dessa Efter att magisteruppsatsen blivit godkänd och publicerad kommer all insamlade data att raderas för att information som framkommit inte ska kunna användas igen, vilket slutligen kommer uppfylla nyttjandekravet.
9
Resultat
En innehållsanalys genomfördes med syfte att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av bemötande i mötet med äldre. I analysprocessen av de åtta intervjuerna framkom tretton subkategorier, som bildade fyra kategorier och ett tema, Bemöta med fingertoppskänsla i mötet med äldre, vilka presenteras i tabell 2. Varje kategori invävt med subkategorier kommer att redovisas ytterligare med material från analysarbetet för att tydliggöra resultatet. Resultatet av innehållsanalysen presenteras i löpande text med citat från samtliga intervjuer vilka är numrerade 1–8.
Tabell 2. Översikt tema, kategorier och subkategorier.
Kategori Subkategori
Konsten att bemöta Det goda bemötandet som grund Kommunikationsförmåga Utmaningar i mötet
Förförståelse kring åldrandet Normativa tankar kring äldre och åldrande Den äldre som person
Äldre som icke homogen grupp
Den äldre som medskapare Bekräfta och se det outtalade Finna utrymme i mötet
Otillgänglighet och utanförskap Skapa delaktighet och partnerskap
Livskunskap i vårdandets tjänst Det genuina intresset Reflektion utifrån erfarenhet Lära av varandra
Tema: Bemöta med fingertoppskänsla i mötet med äldre
Konsten att bemöta
Det goda bemötandet som grund
Det framkommer i resultatet att flera specialistsjuksköterskor upplever att bemötandet har en viktig och central roll i mötet med den äldre. Därför uppmärksammar specialistsjuksköterskan
10
bemötandet lite extra i mötet, och ger det mer tid och fokus. Specialistsjuksköterskan beskriver bemötandet som en förmåga som de besitter, och innefattar på vilket sätt de uttrycker sig och uppträder mot patienten. Detta kan innebära att ha ett fint sätt mot den äldre såsom att ha ögonkontakt, vara artig, snäll och trevlig men även att lyssna och visa respekt för vad den äldre säger. Vilket är något som specialistsjuksköterskan upplevde underlättade till att ge ett gott bemötande.
Gott bemötande blir automatiskt om jag väljer att ha ett trevligt, gott och respektfullt bemötande till mina äldre patienter (8). Hur man bemöter äldre, hur man lyssnar på äldre har man nytta av. (6)
Bemötande betyder mycket för specialistsjuksköterskan och hon har en strävan efter att det ska bli bra i mötet och utgår från att göra gott. Detta beskrivs som att de vill hjälpa de äldre patienterna med vad de önskar. Vilket innebär att svara på deras frågor och ge dem respons, men också genom att underlätta för och bespara den äldre ett moment genom att göra det lilla extra för patienten. Vidare resonerar specialistsjuksköterskan kring att bemötandet baseras på ett ömsesidigt förhållande mellan specialistsjuksköterskan och patienten, och att det bör vara gott från bådas sidor för att mötet ska bli gynnsamt för båda parter. Några av specialistsjuksköterskorna upplevde att de fick mycket tillbaka ur det goda bemötande och att man drog nytta av det i sitt arbete.
Många äldre visar en tacksamhet till specialistsjuksköterskan då de fått hjälp (...). Det är när den äldre tar i hand och säger: Tack så jättemycket för mötet! Du har gett mig svar på det jag kom hit för. (3) Om ett bemötande lyckas skapar det förtroende för patienten, vilket lägger en bra grund till god vård (1).
Kommunikationsförmåga
Det framkommer i resultatet att både verbal och ickeverbal kommunikation är betydelsefullt för bemötandet. Och även vad bemötande till viss del handlar om för specialistsjuksköterskan. Ickeverbal kommunikation beskrivs som uttryck genom kroppsspråk, exemplifierat med hur någon rör sig (stressat, hetsigt, snabbt) eller ger ögonkontakt. Några specialistsjuksköterskor värderar den ickeverbala kommunikationen högre än den verbala, att man ska fokusera på hur man säger och inte vad man säger, men också på vad kroppsspråk och rörelsemönster ger för intryck och hur det kan uppfattas. Vidare påtalar några specialistsjuksköterskor att den ickeverbala kommunikationen kan stå för något outtalat behov hos den äldre. Detta uppfattades som viktigt att uppmärksamma och läsa av för att förstå och uppfatta vad patientens önskemål och förändrade vårdbehov kan vara.
Det är viktigt med det verbala men också med det ickeverbala, att fånga upp och se att något är på väg att hända. (…) Man kan se att den äldre uttrycker att den behöver prata med någon utan att de uttrycker det verbalt. (4) Att hitta vad patienten önskar utan att behöva fråga. (1)
En specialistsjuksköterska beskriver på vilket sätt hon själv använder sig av sin ickeverbala kommunikationsförmåga för att understödja och främja samspelet med den äldre som är orolig och har kognitiv svikt.
Det är viktigt att man kan ge en sån kommunikation till den som är dement. Då kanske det inte fungerar riktigt att man pratar utan man får visa istället. Är det en orolig patient som inte förstår så kan man hjälpa om man sitter och klappar eller håller om. (2)
11 Utmaningar i mötet
Specialistsjuksköterskor beskriver att tiden är den största utmaningen i mötet, och bristen på den är något som påverkar att leverera gott bemötande. “Mer tid önskas alltid.” (1) När specialistsjuksköterskor erfar tidsbrist leder det till ökad stress och press i mötet. Följden blir en känsla av att inte hinna med och ett sämre bemötande och samtal. Stressen gör att specialistsjuksköterskan inte har samma marginaler till att bemöta patienten på ett optimalt sätt. Om patienten känner av denna stress, då de uppfattar att specialistsjuksköterskor har ett tråkigt kroppsspråk och tonfall, upplevs bemötandet oangenämt, och det kan prägla mötet och påverka hur den äldre personen reagerar.
När det är för mycket att göra och för lite tid så brister bemötandet. (1)Tiden är ens fiende ihop med bemötandet. Det blir en stressig upplevelse för sköterskan och patienten om man inte hinner med varandra och samtalet blir då inte bra. (3) Om man har ett tråkigt kroppsspråk eller tonfall är det omöjligt att känna sig väl bemött. (4) [Äldre] blir mer stressade om de inte får den tiden som de behöver i samtalet. (3)
Specialistsjuksköterskan upplevde frustration och maktlöshet då tiden inte räckte till i mötet med den äldre patienten. En specialistsjuksköterska undvek ibland att ställa vissa frågor som förväntades resultera i långa resonemang med patienten. Även det egna privatlivet inverkade på specialistsjuksköterskans bemötande då hon upplevde stress och tidsbrist.
Det kan vara något personligt. Man har ju sitt eget liv som inte kan sättas på paus. Småbarn som är sjuka där hemma. Oro för sina egna föräldrar eller någonting annat. Det är klart det kan påverka. Ibland känner jag att jag inte riktigt orkar prata om allt [med patienterna]. Man vill bara göra det man ska och packa ihop och gå hem. Man är trött, det är pressat, vi har begränsad med tid. Jag kan inte sitta och prata i evighet även om jag skulle faktisk tycka att det är jättekul. Sedan försöker jag inte låta det gå ut över mitt bemötande, men så klart tid och tidspress påverkar (8).
Vidare beskrivs andra utmaningar och hinder som kan påverka bemötandet negativt. Framförallt nämns svårigheter i att bemöta äldre som är utlandsfödda eller har kommunikationssvårigheter såsom nedsatt syn, hörsel eller har afasi.
Man har (…) hinder, att en person som inte talar samma språk och man måste förmedla samtalet med tolk eller det är någon som använder tecken som tal och man får ett hinder mellan sändare och mottagare som gör att det påverkar bemötandet. (5)
Förförståelse kring åldrandet
Normativa tankar kring äldre och åldrande
I resultatet belyser specialistsjuksköterskorna sina tankar kring åldrandet utifrån sin erfarenhet, där normer vävs samman i den egna upplevelsen av den äldre personen. Specialistsjuksköterskorna ansåg att åldrandet är något som tillhör det normala och naturliga i livet. Att det händer oss alla och inget att vara rädd för. Det är något en får lära sig att leva med. En av specialistsjuksköterskorna är inte lika rädd för ålderdomen nu som när hon var yngre, medan en annan uttrycker en oro över att få uppleva att vänner och familj i omgivningen blir gamla och sjuka med henne. De reflekterade vidare kring de tankar och åsikter som uppkommer i mötet med den äldre patienten. En specialistsjuksköterska målar upp en bild av hur hon ser på
12
den äldre personen där hon utgår från både ett normmedvetet men också ett normativt synsätt i sitt resonemang.
En äldre människa behöver inte vara en tant eller farbror eller något annat med stickad basker som går med rollator. Äldre kan vara någon som är ute och golfar och seglar och är aktiv i diverse föreningar. (….) Äldre jobbar emeritus i flera år efter pensionsåldern (….) De äldre är inte ute så ofta och träffar så mycket människor. (5)
Den äldre som person
Vidare ger specialistsjuksköterskor en varierad och nyanserad bild av de uppfattningar och synsätt de har kring vad det innebär att vara äldre och hur de äldre ser på livet. En specialistsjuksköterska uttryckte att det är en “sammansatt och komplex bild att vara äldre” (5) då de blir allt äldre och sjukare. Specialistsjuksköterskor ger en bild av att äldre har olika förväntningar och krav på vården och den de möter. Å ena sidan uttrycker några av de att äldre inte är så krävande och att det är en tacksam grupp att möta, att de ofta är nöjda. Å andra sidan har de äldre många tankar och funderingar som de delger sjuksköterskan, vilket gör att de tar henne i högre anspråk. En specialistsjuksköterska uppfattade att äldre i stor utsträckning har önskemål om att bli behandlad som vem som helst.
Äldre är i en annan generation och (….) har ett annat sätt att se på livet än de yngre. (4) Äldre har tankar och funderingar och åsikter om det mesta. (6) Äldre kan ha olika livsåskådningar eller inställningar. (5)
Äldre som icke homogen grupp
I strävan efter att förklara det specifika i bemötandet av äldre kom tankar upp kring äldre som icke homogen grupp. Specialistsjuksköterskor upplever att det är viktigt att bemöta varje äldre som en egen person och inte gruppera den i gruppen äldre. Det finns inte bara ett sätt, utan att det är olika hur en person är. Att kunna se att alla är olika vare sig det är personen eller patienten de möter. Specialistsjuksköterskor upplever att det är lätt att hamna i en fördom i att betrakta äldre som en homogen grupp, men att det egentligen rör sig om ett otal individer som i själva verket är olika.
Det är komplext då äldre är en grupp människor som inte behöver ha någonting annat gemensamt än att de är födda mellan vissa årtal. (5)
Den äldre som medskapare
Bekräfta och se det outtalade
Det framgår i resultatet att specialistsjuksköterskan anser att ett gott bemötande handlar om att bekräfta den äldre personens känslor och behov på ett respektfullt sätt. Att lyssna på den äldres frågor och funderingar, samt att bry sig och inte nonchalera det som framkommer i samtalet. Det handlar även om att vara lyhörd, läsa av och känna in vad patienten ger uttryck för, att utforska vad den äldre efterfrågar så att denne känner sig sedd och trygg. Vidare påtalar en specialistsjuksköterska att det är viktigt att hitta ett gemensamt språk för att skapa en förtroendefull relation med den äldre patienten.
Det är noga att man talar om vad man ska göra, vad som ska hända, hur man tänkt och följa upp samt planera tillsammans och inte bara att "slänga på bandage". (8)
13 Finna utrymme i mötet
Att ha tillräckligt med tid tar specialistsjuksköterskorna upp som en avgörande faktor i mötet med den äldre. “Gott bemötande är att ta sig tid. (7)” De flesta äldre uppskattar och är tacksamma för om specialistsjuksköterskan har avsatt tid för dem och att de kan sätta sig ner och samtala i lugn och ro. De äldre som upplever att det finns extra tidsutrymme känner sig sedda, lyssnade på, bekräftade och väl bemötta. Det i sin tur leder till tillfredsställelse i mötet och tillit till specialistsjuksköterskan som vårdgivare. En del av specialistsjuksköterskorna erbjuder egna lösningar såsom att förklara för patienten, i början av besöket, att de har brist på tid och föreslår att det bokas ett längre besök vid nästa tillfälle. Ett annat alternativ är att ta hjälp av kollegor eller förlänga en tid för att hinna prata med den äldre. En specialistsjuksköterska uttryckte att om hon lägger extra tid i patientsamtalet, frigör det mer tid, då patienten, som känner sig mer sedd och tillfreds, söker sig mindre till vården. Flera specialistsjuksköterskor tar upp att det satsas på att ge de äldre mer tid inom primärvården. Både genom att inrätta funktionen äldresköterska med egen telefontid och mottagning för de äldre, vilket ger mer tid i den övriga verksamheten.
Gott bemötande är att man i denna stunden säger att: nu har jag tid för dig! (7) Om man lägger tid på bemötandet, och man inte är tidspressad, gör det nytta i slutändan. (4)
Otillgänglighet och utanförskap
En uppfattning som specialistsjuksköterskan har är att tillgängligheten till vården blir allt sämre för äldre. Detta beskrivs som att de äldre har svårigheter i och med det moderna it-samhället där det förväntas att en kan förstå telefonkösystem, incheckningsterminaler och boknings- och meddelandesystem på nätet (1177.se). Specialistsjuksköterskan upplever att de äldre inte riktigt tagit till sig digitaliseringen, vilket leder till utanförskap och missnöje. Specialistsjuksköterskan känner en frustration i att tillbakavisa detta missnöje, vilket går ut över patienten i form av irritation och bristande bemötande.
Skapa delaktighet och partnerskap
Specialistsjuksköterskorna hade en föreställning om att betrakta bemötande ur ett personcentrerat synsätt och “att se hela människan i dennes sammanhang” (7). Flera av dem tog upp betydelsen av att se den äldre, som de ska bemöta, som en egen person med olika behov och att möta personen på den nivå den befinner sig. Vidare beskriver specialistsjuksköterskan att arbeta personcentrerat innebär att de involverar den äldre i den egna vården och erbjuder partnerskap. Det kan bland annat handla om att informera och förbereda patienten på vad som ska ske i mötet. Men också att bjuda in patienten till att delta i planeringen och genomförandet i den egna behandlingen och vården. Detta är något som specialistsjuksköterskan upplever skapa en ömsesidig respekt mellan henne och patienten, och som leder till en bättre kontakt och relation dem emellan.
Man diskuterar inte men försöker att sträva efter [personcentrerad vård], att höra med patienten: hur känner du inför nästa besök? När vill du ta det? Vad kan du kanske göra själv? (8)
Dock upplevde specialistsjuksköterskor att det inte prioriteras att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och att de äldre får träffa olika sjuksköterskor vid varje besök. De lyfter även upp att det inte finns tillräckligt med tid och utrymme för det i verksamheten och man skulle kunna bli bättre på att arbeta personcentrerat.
14
Resultatet visar även på att specialistsjuksköterskan anser att det goda bemötandet är att utforska och lyssna in vad patienten efterfrågar. Att känna av om det är läge att prata och att då uttrycka sig på ett lämpligt sätt för att det inte ska uppfattas som kritik mot patientens livsstil. En specialistsjuksköterska uttryckte att för att kunna optimera behandling och främja välbefinnande behöver hon på ett lämpligt sätt, på rätt nivå, ge information till patienten för hur hon ska tänka. Kontinuitet, genom fast vårdkontakt, var också något som specialistsjuksköterskan lyfte där patienten gavs möjlighet att träffa samma sjuksköterska och läkare vid varje besök. Detta underlättade både för den äldre och för sjuksköterskan. Genom att de lär känna varandra ges sjuksköterskan förutsättning till att ge bästa möjliga omvårdnad då hon kan följa patientens förändring, förbättring eller försämring.
Det är fokus på att personerna får bästa möjliga vård av en och samma person. Det talar för att det är personcentrerad vård. (6)
Livskunskap i vårdandets tjänst
Det genuina intresset
Gemensamt för specialistsjuksköterskorna var att de uttryckte en förkärlek och ett genuint intresse av att arbeta med äldre patienter. De uttryckte att det var roligt och givande då de äldre delade med sig av sina tankar och upplevelser. Oftast blev det fina och trevliga möten med de äldre där det genuina intresset framgår i samtalet. En specialistsjuksköterska påtalade att den som är intresserad av bemötande väljer att jobba med människor. Vidare berättar specialistsjuksköterskorna att bemötande av äldre är något som de utvecklat och skaffat sig kunskap om under livets gång och under de år de arbetat som sjuksköterska. En specialistsjuksköterska lyfter fram att de möten hon haft med äldre under sin barndom lagt grunden till hennes förmåga till att bemöta äldre i sitt arbete.
Ända sen jag var liten har jag varit van vid att umgås med äldre personer. Jag har haft min farmor i huset bredvid och min mormor och morfar som jag har träffat flera gånger i veckan och även andra äldre personer i min omgivning som jag mött dagligen. Så jag har varit van vid [att bemöta äldre] ända sedan jag var liten. (6)
Personlighet, emotionell intelligens och den sociala förmågan är en del i att leverera ett gott bemötande, enligt specialistsjuksköterskan. En av specialistsjuksköterskorna uttryckte att hon är en person som gillar att prata, skoja och pigga upp folk och att det i regel leder till ett trevligt och härligt möte. Genom att möta äldre i sitt arbete har specialistsjuksköterskan fått träna på och lära sig, vad som fungerar eller inte fungerar i samtal med äldre. Härigenom har specialistsjuksköterskan fått utveckla sin förmåga i att lyssna in, bemöta och besvara den äldre på ett bra sätt.
Jag blev bättre och bättre under åren jag jobbade på (...) sjukhus på en geriatrisk avdelning. Där fick jag mycket träning på att möta äldre varje dag. Jag har nytta av det idag när jag jobbar på vårdcentral och möter äldre! (6)
Reflektion utifrån erfarenhet & Lära av varandra
Genom att reflektera över hur kollegor gör och utifrån egna upplevelser av att själv bli vårdad, tydliggjordes hur erfarenheten påverkar bemötandet. När de jämförde sig med sina kollegor, när någon bemötte på ett bristfälligt sätt, kunde de ta med sig denna erfarenhet och tänka att ”så
15
här ska jag aldrig säga till någon annan” eller “det här ska ingen [få vara med om]". (5) Men specialistsjuksköterskan tog även med sig av de goda exemplen, då någon hade ett fint och gott bemötande, vilket benämndes som en “ringarna-på-vatten-effekt”. Specialistsjuksköterskor reflekterade även över hur positivt arbetsklimat kan påverka bemötandet.
Jag hör mina kollegor, det är det lilla extra. Man kallar in: Hej välkommen tillbaka. Kul att se dig. Nu får du berätta hur det gick med bilen eller nåt. Jag hör de små samtalen på väg in till rummen. Och det tycker jag är fint. (6)
I resultatet jämför specialistsjuksköterskan den oerfarna och den erfarna sjuksköterskans bemötande. De resonerar kring att den oerfarna sjuksköterskan kan ha det svårare med att få till bemötandet på grund av stress och tidsbrist, då den oerfarna kan ha fullt upp med att lära sig att handskas med det praktiska i omvårdnaden. Vidare resonerar de kring att den erfarna sjuksköterskan kan luta sig mot den trygghet hen har i yrkesrollen och kan då fokusera på och ge sig tid till att samtala med patienterna.
Några av specialistsjuksköterskorna uttryckte en önskan om att reflektera och diskutera mer kring bemötande men också att lära sig mer om bemötande- och samtalsteknik.
Bemötande är något man önskar få jobba med, prata om, diskutera och få tid till (6). Man skulle behöva diskutera [bemötandet] under tiden för att försöka rätta till det som var svårt eller kändes krångligt. (4) Jag hade velat att man skulle engagera sig mer i den här modellen ”Förstå mig rätt” som man använder i VGR. (5)
Bemöta med fingertoppskänsla i mötet med äldre
Specialistsjuksköterskor beskrev bemötande utifrån de tankar, erfarenheter och upplevelser som kommit ur möten de haft med äldre personer. Deras tankegångar visar på att det goda bemötandet innebär att utforska och lyssna in patientens behov och önskemål. Det kan också handla om att känna av och hitta vad patienten önskar sig utan att fråga. Genom både verbal och ickeverbal kommunikation gavs specialistsjuksköterskan förutsättning till att vara lyhörd och känna in vad patienten gav uttryck för. Denna förmåga var något som tränats och utvecklats både under yrkesverksamma år och under livets gång, och både genom egna och andras goda och bristfälliga exempel på bemötande. I resonemanget kring bemötande uppkom reflektioner kring att arbeta personcentrerat. Specialistsjuksköterskan hade en uppfattning om att betrakta varje patient som en egen person och att se hela människan i dennes sammanhang. Detta främjade specialistsjuksköterskans förmåga att läsa av patienten och se dennes specifika behov. Med grund i detta kunde specialistsjuksköterskan involvera den äldre i den egna vården baserat på delaktighet och partnerskap.
Vidare resonerade specialistsjuksköterskan kring sin förmåga att bemöta och vilka utmaningar hon ställs inför i mötet. Normativa tankar om den äldre som person och åldrandets yttringar samt på vilket sätt hon ser på de äldre som grupp, hade inverkan både positivt och negativt på bemötandet. Tiden togs upp som en faktor som påverkade bemötandet i både positiv och negativ riktning. “Gott bemötande är att ta sig tid. (7)” En känsla av maktlöshet och otillräcklighet fanns stundom. Dock infann sig oftast en känsla av tillfredsställelse och tacksamhet då mötet ingav en ömsesidig respekt då båda parter varit närvarande i samtalet.
16
Utifrån specialistsjuksköterskornas resonemang mynnade författarna ut i ett tema som berör det uttalade, men också det dolda i samtalet med den äldre, det vill säga att bemöta med fingertoppskänsla i mötet med äldre.
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med studien har varit att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter kring bemötande i mötet med äldre inom hälso- och sjukvården. Resultatet av vår studie beskrivs i ett huvudtema: Bemöta med fingertoppskänsla i mötet med äldre, och i fyra kategorier: Konsten att bemöta, Förförståelse kring åldrandet, Den äldre som medskapare och Livskunskap i vårdandets tjänst. Resultatet visar att specialistsjuksköterskans upplevelser av bemötande utgår från hennes förmåga att bemöta, normmedvetenhet, intresse och engagemang. Dessa upplevelser baseras på hennes erfarenheter av bemötande i möten med äldre. Sammantaget utgör detta en plattform för att skapa en förtroendefull relation och en känsla av delaktighet för den äldre patienten inom hälso- och sjukvården. Varpå vi anser att vi fått svar på våra frågeställningar och att syftet med studien uppnåtts.
Upplevelse av förmågan att bemöta
Resultatet visar på att det är en konst att bemöta, och något som är komplext, då det innefattar många aspekter. I vår bakgrund för vi fram att begreppet är abstrakt och innehåller flera dimensioner, vilket gör det svårt att fullt förstå vad bemötande som begrepp innebär. Vårt resultat bekräftar de studier som finns i ämnet då specialistsjuksköterskan beskriver bemötandet som en förmåga som hon besitter, vilket inkluderar på vilket sätt hon uttrycker sig och uppträder mot den äldre patienten. Detta innebär att hon är artig, snäll och trevlig, samt har ett fint sätt. Vilket visar att specialistsjuksköterskan först och främst vill göra gott och att hon strävar efter att det ska bli bra i mötet. Detta bekräftas även i Catlett och Lovans (2011) studie som visade att sjuksköterskan bryr sig om andra och är förenat med ett vänligt sätt och en förmåga att visa empati. Denna förmåga tror vi underlättar för specialistsjuksköterskan i att skapa en förtroendefull relation för att kunna ge en god omvårdnad till den äldre patienten, vilket är i linje med Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Vidare lyfter specialistsjuksköterskan i vår studie att en viktig del i bemötandet är att vara lyhörd och visa respekt för vad den äldre patienten har att säga. Detta styrker både Begleys (2010) och Biros (2012) forskning, som bland annat kommer fram till att sjuksköterskan bör bemöta patienter på ett respektfullt och vänligt sätt för att på så sätt kunna etablera en bra relation till patienten. Vidare framkommer det också i resultatet av vår studie att specialistsjuksköterskans upplevelse av att ge ett gott bemötande är relaterat till dennes förmåga att ge bekräftelse. Specialistsjuksköterskan bekräftar den äldre genom att ta sig tid och lyssna på vad den äldre uttrycker och inte nonchalerar det som framkommer. Detta sammantaget står i linje med det personcentrerade förhållningssättet som Kompetensbeskrivning för distriktssköterska (2019) beskriver. Vilket innefattar att vi som distriktssköterskor ska, genom att möta patienten med lyhördhet och bekräftelse, tillvarata personens berättelse, och därmed identifiera dennes förmågor. Då kan vi stödja personens delaktighet i planerandet av dennes omvårdnad.
Ytterligare ett område som specialistsjuksköterskorna tar upp i resultatet är kommunikationen, som förs fram som en betydelsefull och bidragande faktor i bemötandet. Främst lyfts den ickeverbala kommunikationen upp som en viktig komponent i att förstå och uppfatta den äldre
17
patientens önskemål och förändrade vårdbehov. Genom den ickeverbala kommunikationen kunde det outtalade läsas av och bekräftas, vilket tyder på att specialistsjuksköterskor har utvecklat en förmåga att med fingertoppskänsla känna in och fånga upp vad den äldre uttrycker. Dessutom, med de äldre som hade svårigheter att kommunicera eller hade andra kognitiva svårigheter, användes kroppskontakt som ett kommunikationssätt för att understödja och främja samspelet. Detta är något som styrks av McCabes (2003) forskning, vilken visar på att sjuksköterskors och patienters upplevelse av kommunikation dem emellan är avgörande för bemötande och vårdkvalitet.
Bemöta utifrån intresse och erfarenhet
Enligt Begley (2010) kännetecknas vårdrelationen mellan vårdgivare och patient av ett professionellt engagemang. Vår studie visar att ett genuint intresse och engagemang hos specialistsjuksköterskan även har en viktig del i det goda bemötandet vid omvårdnaden av den äldre patienten. Det påtalades att den som är intresserad av bemötande ofta väljer att jobba med människor, och att de tycker det är givande att få ta del av äldres tankar och upplevelser. Förutom intresse och engagemang krävs det både kunskap och erfarenhet för att vårda människor (Begley, 2010; Catlett & Lovan, 2011). Specialistsjuksköterskorna i vår studie lyfter fram att bemötande av äldre är något som de utvecklat och skaffat sig kunskap om under de år det varit yrkesverksamma som sjuksköterska. Men även att livserfarenhet införskaffad utanför arbetet, som att möta äldre under sin uppväxt, har lagt grunden till förmågan att bemöta äldre i omvårdnadsarbetet. Detta tydliggörs av att den erfarna specialistsjuksköterskan kan luta sig mot den trygghet hon byggt upp för att ge den äldre patienten sitt fulla fokus, vilket underlättar för att ge ett gott bemötande. Vidare lyfter specialistsjuksköterskorna upp att de lär sig genom att se och reflektera över hur kollegor bemöter patienter. Vilket kan ses som ett bra exempel på en hållbar utveckling av omvårdnaden, som enligt Distriktssköterskeföreningen (2019) ingår i distriktssköterskans arbete. Alltså bör vi fortsätta att ta del av varandras kunskaper och erfarenheter så att kompetensnivån för varje medarbetare kan höjas.
När det goda bemötandet brister
I resultatet tar specialistsjuksköterskorna även upp de hinder och utmaningar som de stöter på i mötet med den äldre. Tiden är den faktor som främst lyfts fram, både som något negativt och positivt i relation till bemötande. Å ena sidan kan tiden vara begränsande och orsaka bristande bemötande. Detta då tidsbrist kan skapa stress och leda till att specialistsjuksköterskorna inte har tid eller energi att möta äldre patienter på ett professionellt sätt, vilket även Billeter-Koponen & Fredéns (2005) studie framhåller. Å andra sidan, om det finns tillräckligt med tid, visar sig tiden även innebära en betydelsefull beståndsdel i mötet med den äldre. Då specialistsjuksköterskorna har avsatt tid för den äldre uppstår en ömsesidig tillfredsställelse i mötet, vilket vi anser underlättar skapandet av det goda bemötandet.
I resultatet framgår det att specialistsjuksköterskor uttryckte en önskan om att reflektera och diskutera mer kring bemötande inom verksamheten, samt att lära sig mer om bemötande- och samtalsteknik. Vilket kan tyda på att de anser sig besitta för lite kunskap och kompetens i ämnesområdet. Detta är även något som både Kirkevolds (2018) och Nordström & Wangmos (2018) studie tar upp, som belyser just att sjuksköterskors brist på erfarenhet, kunskap och kompetens kan leda till bristande bemötande och försummelse av äldre. Det är alltså rimligt att anta att det måste till en kunskapsutveckling inom området för att vi ska kunna säkerställa en god och kvalitativ omvårdnad för den äldre patienten.
