Studie- och
yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Vägledarens dilemma -
Individen eller Samhället
En undersökning av vägledning i relation till samhällets behov
Counselor's dilemma
-The individual or the society
A study of guidance in relation to society's needs
Ranna El Madhoun
Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180hp 2010-12-06
Examinator: Niklas Gustafson Handledare: Jan Anders, Andersson
3
Sammanfattning
Syftet med mitt arbete är att undersöka vägledningen i den statliga verksamheten Arbetsförmedlingen och i den kommunal verksamhet Vägledningscentrum. Jag vill även undersöka hur dessa verksamheter styrs och vad som är deras övergripande mål. Ur ett vägledarperspektiv vill jag också undersöka hur vägledaren upplever, genomför och uppfyller deras övergripande mål gentemot samhällets samt individens behov. Även skillnaden i dessa två verksamheter skall diskuteras och analyseras.
Studien syftar på att undersöka ur vägledarperspektiv hur vägledaren hanterar
dilemmat att vara den sökandes ombud och samtidigt samhällets representant. Jag valde att undersöka vägledarens arbete i två olika verksamheter, Arbetsförmedlingen och Vägledningscentrum. Enlig vägledarföreningen är vägledarens uppdrag är att vara samhällets representant och samtidigt den sökandes ombud. Dilemmat uppstår när vägledaren hamnar i denna dubbelhet.
Min studie är en kvalitativ intervjustudie där jag intervjuade två studie- och
yrkesvägledare och två arbetsförmedlare. Resultatet analyserar jag med hjälp av Lòvens (2000) teorier kring vägledarens dilemman. Dessutom behandlar jag
implementeringsproblematiken i min teori som diskuterar dilemmat som uppstår om de politiska intentionerna inte uppfylls av verkställarna.
Studien visar att Vägledningscentrum är en kommunal verksamhet som står väldigt fri och där har de alltid individens behov och intressen i fokus. Arbetsförmedlingen är en statlig verksamhet som är väldigt politiskt styrt utav regeringen vilket leder till att de alltid har samhällets behov i fokus. Studien visar att vägledarna på både
Vägledningscentrum och på Arbetsförmedlingen strävar efter individens bästa, däremot ha de olika karaktärer, olika mål och uppgifter som styr deras beteende.
Nyckelord: Vägledning, styrning i vägledning, dilemman, Vägledningscentrum, Arbetsförmedlingen
4
Förord
Det är med stor glädje och nöje jag nu skriver dessa rader:
Jag vill börja med att ödmjukt tacka mina deltagare som ställde upp på
intervjuer och ett speciellt tack till en av deltagarna som ställde upp ännu
en gång för att göra om intervjun som inte spelades in för första gången.
Jag vill även tacka min handledare Jan Anders, Andersson för sin
inspirationsförmåga och sin empatiska förståelse, utan dig hade mitt
examensarbete inte varit möjlig.
Sist men inte minst vill jag tacka mina barn, Elissa, Nancy, Nadine och
min man för att de stod ut med mig under mina humörsvängningar. Tack
5
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1 Bakgrund ... 8
1.1.1. Skolverkets allmänna råd ... 9
1.1.2. Vägledarföreningens etiska regler ... 9
1.1.3 Arbetsförmedlingen som verksamhet ... 10
1.1.4. Vägledningscentrum som verksamhet ... 11
1.2 Syfte och frågeställning ... 11
1.3 Begreppsdefinitioner ... 12
2. Tidigare forskning ... 13
2.1 Ungdomsprojekt- mötet mellan individen och vägledaren ... 13
2.2 Kritik mot syo- konsulenterna ... 14
3. Teoretiska perspektiv ... 16
3.1 Dilemman inom studie- och yrkesvägledning ... 16
3.1.1 Individ eller samhällsorienterad vägledning ... 17
3.1.2 Personlig vägledning eller studie- och yrkesvägledning ... 18
3.1.3 Vägledning eller information ... 19
3.3 Implementering - hur politiska beslut genomförs i praktiken ... 20
4. Metod ... 22 4.1 Val av metod ... 22 4.2 Urval ... 22 4.3 Genomförande ... 23 4.4 Avgränsning ... 24 4.5 Etiska övervägande ... 24 5. Resultat ... 26 5.1 Vägledningscentrum ... 26 5.1.1 Arbetsuppgifter ... 26
6
5.1.2 Individen eller Samhället ... 27
5.1.3 Styrning av verksamheten ... 27
5.1.4 Vägledning på Vägledningscentrum ... 28
5.1.5 Vägledaren roll som individens ombud och samhällets representant ... 29
5.2 Arbetsförmedlingen ... 30
5.2.1 Arbetsuppgifter ... 31
5.2.2 Individen eller samhället ... 31
5.2.3 Styrning av verksamheten ... 32
5.2.4 Vägledning på Arbetsförmedlingen ... 33
5.2.5 Vägledarens roll som individens ombud och samhällets representant ... 33
5.3 Sammanfattning och slutsats ... 34
5.3.1 Skillnad i arbetsuppgifterna ... 34
5.3.2 Skillnad i vägledarnas olika syn på individen och samhället ... 35
5.3.3 Skillnad i styrningen av verksamheterna ... 35
5.3.4 Skillnad i vägledarnas roll ... 36
6. Analys ... 38
6.2.1 Implementeringsproblemet ... 38
6.2.2 Rådgivning ... 38
6.2.3 Teorin individ och samhälle ... 39
6.2.4 Teorin Personlig vägledning/studie- och yrkesvägledning ... 39
6.2.5 Teoretisk tolkning av vägledning eller information ... 40
7. Avslutande diskussion ... 42
Källförteckning ... 44
Bilaga 1 – brev till informanter ... 46
7
1. Inledning
Vi lever idag i ett samhälle som utvecklas och förändras dag för dag. Den ökande
internationaliseringen på arbetsmarknaden och utbildningen har lett till en efterfrågan av studie och yrkesvägledare i de olika verksamheterna.
Under min utbildningstid har jag ofta funderat på min egen roll som studie och yrkesvägledare. Jag har funderat över vilka svårigheter och dilemman som jag kommer att möta under mitt arbete och hur jag kommer att hantera dessa problem. Under mina praktikveckor på Arbetsförmedlingen och gymnasieskola har jag mött olika dilemman. Ett dilemma jag mött handlar om hur vägledningen ska svara mot individens eller samhällets behov. Under min praktik kunde jag observera hur vägledaren hanterar olika situationer på olika sätt. Som exempel var när ungdomarna hade orealistiska drömmar. Med det menar jag att vissa sökande ville söka till utbildningar och arbeten som vägledaren visste var svårt att få ett arbete inom. På gymnasieskolan kände inte
vägledaren någon skyldighet att föra över information om hur arbetsmarknaden ser ut i dagsläget eftersom hon ansåg att individens intresse är viktigast. Jag var med om liknande situation på Arbetsförmedlingen och där ansåg arbetsförmedlaren att hon är skyldig att berätta för individen svårigheten att få ett arbete inom det yrket.
Som studie och yrkesvägledare arbetar man på olika verksamheter och med olika övergripande mål och uppgifter. Dessa övergripande målen påverkar yrkets karaktär. Enligt Lovén (2000)beskrivs vägledningen som en professionell verksamhet som alltid har existerat i en skärningspunkt mellan individ- och samhällsmål. Enligt
vägledarföreningen ska jag som studie och yrkesvägledare vara den sökandes ombud och samtidigt samhällets representant. Hur ska jag vägleda den sökande? Ska jag som vägledare se till samhällets behov och krav och rikta mig åt de branscherna som efterfrågar arbetskraft eller ska jag bara ägna mig åt individens intresse? Lovén (2000) diskuterar vägledarens dilemma när det gäller att fokusera på individens behov och samtidigt ta hänsyn till samhällets behov. Hur och när ska jag då som vägledare uppfylla vägledarföreningens etiska regler som hävdar att studie och yrkesvägledaren ska vara den sökandes ombud men samtidigt vara samhällets representant?
8
Under min utbildningstid till studie och yrkesvägledarehar jag lärt mig att vägledarens uppgift är mycket mer än enbart information. Jag har lärt mig att vägledaren ska hjälpa individen att reda ut sin situation genom att i första steget kartlägga individens situation och försöka få individen att se klarare på sig själv och sina möjligheter. Utifrån individens intresse klargörs vilka alternativ som är möjliga och därefter görs ett handlingsplan. Vilka alternativ som finns kommer vägledaren och individen fram till genom vägledningssamtalet. Hur kommer de fram till dessa alternativ och hur ser vägledaren på samhällets situation när hon/han vägleder?
Som jag tidigare nämnt så uppstod mina tankar och funderingar under tiden jag var på praktik på Arbetsförmedlingen, gymnasieskola och en grundskola. Där kunde jag se att vägledaren inte alltid hade individens behov i fokus utan vägledarna hanterade det på olika sätt, en del brydde sig endast om individen medan andra fokuserade på samhällets behov. Jag hade även diskussioner kring detta dilemma med mina handledare. En av dessa vägledare kände sig skyldig att informera eleverna hur det ligger till på
arbetsmarknaden samt var arbetskraft behövs och inte behövs. En annan vägledare kände sig inte alls skyldig att ge ut den informationen om den sökande inte frågade, utan hon fokuserade på den sökandes intresse. Under min praktik ansåg mina
handledare att det däremot var svårt för dem att hålla reda på arbetsmarknadens behov av arbetskraft på grund av den snabba utvecklingen på arbetsmarknaden.
På så sätt valde jag att undersöka vägledarens dilemma, individen eller samhället?
1.1 Bakgrund
I bakgrund beskriver jag regelsystemet för studie och yrkesvägledaren när det gäller vägledning i relation till samhällets behov. Genom att beskriva det kommer jag att ge en bakgrund till min problemställning. Jag kommer att belysa vad vägledarens uppgifter och skyldigheter är enligt Skolverket och Sveriges vägledarförening. Jag kommer också att belysa vilka uppgifter vägledaren har på Arbetsförmedlingen och på
9
1.1.1. Skolverkets allmänna råd
I Skolverket allmänna råd ges råd, förslag och rekommendationer om studie och yrkesorienteringen i alla skolformer.
Skolverkets allmänna råd om studie- och yrkesorientering (2009) grundas på bestämmelser i skollagen (1985:1 100), läroplanen för de obligatoriska skolformerna (Lpo 94), läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94), gymnasieförordningen (1992:394) samt förordningen (2002:1 012) om kommunal vuxenutbildning” (Skolverkets 2009).
Enligt skolverket är det viktigt att:
Studie och yrkesorienteringen ska stödja elevernas studie – och yrkesval på en balans mellan personliga intressen, preferenser och förutsättningar och saklig information om arbetslivets kvalifikationskrav och om hur arbetsmarknaden ser ut inom olika yrkesområden”(Skolverket 2009).
1.1.2. Vägledarföreningens etiska regler
Sveriges vägledareförening bildades 1975. Sveriges vägledarförening organiserar alla vägledare inom alla områden, skola, Vägledningscentrum och Arbetsförmedling. Deras etiska regler är alltså professionens egna, dvs. krav som studie- och yrkesvägledare ställer på sig själva. Enligt vägledareföreningen har efterfrågan på studie och yrkesvägledare ökat på grund av den ökade internationaliseringen av utbildning och arbetsmarknaden. Föreningens syfte är därför att stärka och utveckla studie och
yrkesvägledarnas professionalitet. Vägledareföreningens strategier gäller därför för alla vägledare och inte enbart vägledare inom skolväsendet. Enligt vägledareföreningen gäller följande:
Studie och yrkesvägledaren ska balansera olika aktörers motstridiga intressen. Vägledaren skall fungera både som den sökandes ombud och som samhällets representant. I detta kan ligga en målkonflikt då samhällets, arbetsmarknadens och individens mål inte alltid är förenliga. Som en allmän norm vid intressekonflikter gäller för vägledaren att hon måste göra en allsidig etisk analys av den aktuella situationen och belysa de olika aktörernas intressen både på kort och lång sikt. Som länk mellan individ och samhälle skall vägledaren förse sina intressenter med
saklig och allsidig information om relevanta förhållanden
10
1.1.3 Arbetsförmedlingen som verksamhet
Arbetsförmedlingen är Sveriges största förmedlare av arbeten. Deras arbete syftar tillatt så effektivt som möjligt föra samman dem som söker personal med dem som söker ett arbete. De finns i hela landet och tjänsten är kostnadsfri. Som myndighet får de sina uppdrag ifrån riksdagen och regeringen. I uppdraget anges blanda annat att
Arbetsförmedlingen ska ansvara för den offentliga Arbetsförmedlingen. Det övergripande målet för Arbetsförmedlingen är att verka för att förbättra
arbetsmarknaden. De som söker Arbetsförmedlingen är antingen i behov av ett arbete eller i behov av att läsa vidare. Arbetsförmedlingen har olika kurser som de erbjuder till sina sökande.
Arbetsförmedlingen styrs till stor del av lagar, förordningar och föreskrifter. Detta innebär att de är en målstyrd organisation som styrs och arbetar utifrån uppsatta mål som regeringen sätter upp. För att uppfylla målen har Arbetsförmedlingen följande krav att uppfylla:
att effektivt föra samman den som söker arbete med den som söker arbetskraft Prioritera dem som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden.
säkerställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring
anlita kompletterande aktörer för att snabbt och effektivt få arbetssökande i arbete
ha ett samlat ansvar, sektorsansvar, för handikappfrågor inom arbetsmarknadspolitiken
ha särskilt ansvar för att nyanlända invandrare erbjuds insatser som främjar en snabb och effektiv etablering på arbetsmarknaden
för Sveriges del fullgöra de uppgifter som åligger den centrala arbetsmarknadsmyndigheten och de särskilda förmedlingarna om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.( www.ams.se)
Deras operativa styrning är långsiktig och uthållig. Den siktar på nyttan för deras kunder och på deras målbild. Arbetsförmedlingen syftar på att deras styrning ska underlätta att bryta ner deras övergripande uppdrag till enskilda aktiviteter och mått på ett strukturerat sätt. Deras högsta ledning formulerar övergripande, realistiska och nedbrytbara verksamhetsmål med hänsyn till de mål som regeringen publicerar. Varje organisation bryter ner verksamhetsmålen på deras nivå och formulerar egna utmanande mål eftersom det är viktigt att arbetsplatsen och medarbetarna ska känna att målen är möjliga att nå. På alla nivåer har de alltid en röd tråd mellan mål och resultat.
11
För varjeverksamhet utfärdar regeringen i slutet av varje år ett regleringsbrev som innehåller de övergripande målen och prioriteringar under det kommande året. Arbetsförmedlingen beslutar om interna riktlinjer för deras verksamhet med utgångspunkt från regleringsbrevet. Dessa riktlinjer ligger till grund för den verksamhetsplaneringen som görs på olika nivåer i organisationen. Dessa
riktlinjer beskriver även hur resurser ska fördelas och vilka prioriteringar som ska göras för att de ska uppnå målen (www.ams.se).
1.1.4. Vägledningscentrum som verksamhet
Vägledningscentrum är en kommunal verksamhet. Arbetsplatsen är ett väglednings- och informationscenter om utbildningsom riktar sig till alla som är i behov av vägledning. Deras vägledare har i uppgift att guida den sökande genom det stora utbudet av utbildningar och arbeten. De sätter alltid den sökandes behov, förutsättningar och intressen i fokus. Tillsammans med den sökande gör studie och yrkesvägledaren en plan för hur den sökande ska ta sig till sitt mål. Vägledningscentrum arbetar med särskilda insatser för ungdomar i åldersgruppen 16 - 19 år inom ramen för det kommunala uppföljningsansvaret som regleras i Skollagen (www.malmo.se). Kommunerna har ett uppföljningsansvar för ungdomar mellan 16-19 år gamla. Enligt Skollagen (SFS 2004:1298 ) om ”Information om icke skolpliktiga ungdomar” skall kommunerna följa följande lag:
”18 § En hemkommun skall löpande hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommunen som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år är sysselsatta, i syfte att kunna erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder. Kommunens skyldighet enligt första stycket omfattar inte de ungdomar som genomför eller har fullföljt utbildning på nationella eller specialutformade
program i gymnasieskola, gymnasiesärskola eller motsvarande utbildning (www.skolverket.se ).
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med mitt arbete är att undersöka vägledningen i den statliga verksamheten Arbetsförmedlingen och i den kommunal verksamhet Vägledningscentrum. Jag vill också undersöka hur dessa verksamheter styrs och vad som är deras övergripande mål
12
och utifrån vägledarperspektivet undersöka hur vägledaren upplever, genomför och uppfyller deras övergripande mål gentemot samhällets samt individens behov. Jag vill även undersöka skillnaden i vägledningsprocessen mellan dessa två verksamheterna.
För att uppnå mitt syfte har jag tre frågeställningar:
Hur styrs Arbetsförmedlingen och Vägledningscentrumoch vilka är deras övergripande mål?
Hur upplever studie- och yrkesvägledaren på Arbetsförmedlingen och på Vägledningscentrum sin roll med avseende på individen och samhällets behov? Sker det vägledning på Arbetsförmedling samt på Vägledningscentrum? I så fall
hur sker deras vägledning gentemot individen samt samhällets behov? Hur skiljer sig vägledningsprocessen mellan Vägledningscentrum och
Arbetsförmedlingen?
1.3 Begreppsdefinitioner
Begreppet reifikation innebär att betrakta människor och mänskliga relationer som varor som kan köpas och säljas. http://tyda.se/translation-inquiry
Ett exempel på reifikation kan vara relationerna mellan t.ex. kapitalägare och arbetare som präglas av att människor ses som objekt och att deras värde kan mätas.
http://www.ne.se
Reifikation som begrepp beskriver känslan av främlingskap som uppstår av den ideologiska praktiken som uppstår i klassamhället. Att majoriteten av människorna säljer sin arbetskraft, inser många att det är något fel men de accepterar det ändå. Reifikation innebär i marxistisk teori ett förtingligande av sociala relationer.
13
2. Tidigare forskning
I detta kapitel kommer jag att presentera ett urval av den forskning som har relevans för min studie. Den ena studien undersöker hur det går till när ungdomar möter vägledare och projektledare för att planera sitt framtida arbetsliv och hur vägledaren i samtalen försöker sätta individen i fokus men har samtidigt en myndighets ansvar. Jag kommer även att hänvisa till Dresch (1996) studie där han diskuterar studie- och yrkesorienteringen på Arbetsförmedlingen och undersöker vägledarens uppfattning om utbildningens relevans till yrket.
2.1 Ungdomsprojekt- mötet mellan individen och
vägledaren
Under 2000 pågick ett ungdomsprojekt i Linköping där individen kunde söka sig till vägledare som då var projektledare. Ungdomsprojektet var då ett kommunalt projekt där kommunala yrkesgrupper är projektledare som är kommunalt
anställda. Ungdomsprojektet handlade om att projektledarna skulle stödja individer som var i behov av vägledning.
Daniel Persson Thunqvists avhandling Samtal för arbete, kommunikativa
verksamheter i kommunala ungdomsprojekt (2000)har som syfte att undersöka hur det går till när ungdomar möter kommunala yrkesgrupper som vägledare för att planera sitt framtida arbetsliv, vilka roller som etableras i dessa möten och vilka möjligheter
ungdomarna harför att själva bidra till att forma de verksamheter som de deltar i. För att uppnå sitt syfte valde han att kombinera etnografi med analyser av samtalen som ingår i ungdomsprojektet. Han gjorde en observation av sina intervjuer och därefter en analys av sina samtal. Denna studie belyser hur ”ungdomsprojekten” är förpliktade att följa arbetslinjen. Som sagt så har kommunen ett uppföljningsansvar som sätta upp i arbetslinjen. Arbetslinjen är benämningen regeringen använder för sin politik och den genomför man genom arbetsmarknadspolitiska insatser vilka styrs genom regler och
14
anslag. De arbetsmarknadspolitiska insatserna ska verka för att de arbetslösa ska ” stå till arbetsmarknaden förfogande” och att matchningen mellan arbetssökande och lediga tjänster ska underlättas (Thunqvist 2003, s. 29).
De kommunala vägledarna som Thunqvist (2003) träffar har tidigare erfarenheter inom andra verksamheter, i många fall har de arbetat som vägledare på skolor eller administrativt arbete inom den kommunala förvaltningen. Genom att följa dessa vägledare studerar han dilemmat av hur vägledaren försöker vara ett ombud för ett myndighetsperspektiv och samtidigt ha individen i fokus. Thunqvist hänvisar i sin studie till ungdomsstyrelsen 1999 som påstår att enligt målsättningarna ska ungdomar få möjlighet att utvecklas i egen takt samt tid att reflektera över och diskutera sin egen utveckling med de vägledare som finns i den kommunala utvecklingsgarantin. Unga medborgare ska därigenom tilldelas en mer aktiv roll i samtal med vägledare för att bland annat gör upp ett ”individuellt handlingsplan” (Ungdomsstyrelsen 1999).
Thunqvist anser i sin studie att vägledningssamtalen kan beskrivas i ett sammanhang av samhälleliga ambitioner att förändra och individualisera kontakterna mellan
medborgare och myndigheter. Den individuella åtgärden kräver att personen kommer före rutiner och formell ordning. När det gäller hur vägledningen ska betrakta dilemmat så anser Thunqvist att vägledaren ska i möjligaste mån utgå från ungdomarnas egna perspektiv och erfarenheter. Vägledaren ska då ge s.k. ”hjälp till självhjälp”( Thunqvist, 2003 s. 17).
Thunqvist kom också fram till hur det individuella handlingsplanet kan konstruera ett dilemma. Den ”individuella handlingsplanen” är en utgångspunkt för att individanpassa vägledningen. De sökande ska aktivt medverka i skrivandet av handlingsplanen genom att fastställa sina yrkes- och utbildningsplaner, mål, drömmar och intressen m.m. ”Samtidigt riskerar handlingsplanen i ungdomarnas perspektiv att förkroppsliga myndighetens perspektiv och agenda”( Thunqvist 2003, s. 93).
2.2 Kritik mot syo- konsulenterna
James Dresch belyser i sin studie Utvecklingsarbete, SYO (1996) på väg, hur syo organisationen infördes. Han belyser hur införandet att syo- organisationen betonades för att stimulera individens aktivitet. Han hänvisar genom propositionen 1971:34 hur det betonades att studie och yrkesorienteringen inte får vara en passiv
15
informationsförmedling, utan att de aktivt ska verka för att vidga den sökandes perspektiv. Han förklarar hur detta står i kontrast mot den tidigare yrkesläraren som betonades som informatör och den sökande som passiv mottagare. Perioden då syo- organisationen planerades utsattes syokonsulenterna för skarp kritik från verksledningen för arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Kritik mot syokonsulenterna som var verksamma på andra verksamheter än AMS uppstod. Kritiken uppstod eftersom AMS påstod att syokonsulenterna vägleder ungdomarna till arbetslösheten och inte till ”gångbara” utbildningar. Syokonsulenterna försvarade sig genom att anföra individens rätt till fria val som bygger på deras interesse och behov och inte arbetsmarknadens behov. På så sätt beskyllde de AMS för reifikation.( Dresch, 1996 ).
Dresch hade i syfte att undersöka vilka upplevelser vägledarna hade om deras syoutbildnings relevans till yrket och vilka uppfattningar studie- och yrkesvägledarna hade om den nya framtida studie- och yrkesvägledarrollen. Han utförde sin
undersökning genom en enkätundersökning till utexaminerade från studie- och yrkesvägledarutbildningen samt intervjuer med 5 skolledare som bedöms som ”syo- progressiva”(Dresch 1996, s. 17)
Skolledarna beskrev studie- och yrkesvägledarrollen som att ”stödja svaga elever, arbeta tillsammans med elever, föräldrar och lärare och fortbilda lärarna i
samtalsmetodik”( Dresch 1996, s. 2). Studie och yrkesvägledarna ansåg att utbildningen borde inrikta sig mot att öka studenternas kunskaper om målinriktade beslutfattande och ge de färdigheter för att kunna utvärdera utvecklingsarbeten.
16
3. Teoretiska perspektiv
3.1 Dilemman inom studie- och yrkesvägledning
Lovén (2000) ett antal dilemman och motsättningar som återkommit i diskussioner och forskning kring vägledarnas yrkesroll. Han hänvisar till Super (1974) som har angett fyra dilemman där han ansett att de kännetecknar vägledningen.
1. Individ eller samhällsorienterad vägledning
2. Yrkesval som engångsföreteelse eller en utvecklingsprocess
3. Informationsförmedling eller vägledning kring den vägledningssökandes situation.
4. Professionell vägledning eller amatörvägledning (Lovén, 2000 s. 24)
Ytterligare ett dilemma enligt Lovén (2000) är ”vägledning eller rådgivning” som jag också kommer hänvisa till i min studie. Med rådgivning menar Lovén att vägledaren ger råd under vägledningen och då tar en mer styrande roll. Det som lockade mig till det sist nämnda dilemmat är eftersom jag i min studie diskuterar vägledarens ansvar att
förmedla information om hur det ligger till på arbetsmarknaden. Jag menar då att om vägledaren skall informera den sökande om var det krävs/inte krävs arbetskraft, så skulle det eventuellt uppfattas av den sökande som rådgivning.
Lovén (2000) betonar att det finns ett starkt tryck på vägledaren hur hon styr vägledningen för att få den att uppfattas av den sökande som vägledning eller rådgivning. Han belyser att rådgivning traditionellt har kopplats samman med en styrande vägledning samt ofta i överensstämmelse med olika samhällsintressen. Lovén hänvisar till Rogers (1951) klientcentrerade teori ” med det icke styrande samtalet som en viktig komponent öppnade för begreppet rådgivning”. I målsättningar som Lgr 80 har begreppet används med en klargörande att det innebär någon styrning i
vägledningen. Enligt Peavy (1998) ”kopplas vägledningen idag samman med ett starkt klientansvar och med en vägledare vars uppgift är att hjälpa klienten att se och förstå sin situation samt att mobilisera kraft för att kunna förändra den”( Lovén 2000, s.28).
17
3.1.1 Individ eller samhällsorienterad vägledning
Lovén (2000) beskriver hur vägledning som en professionell verksamhet alltid har existerat i en skärningspunkt mellan individ- och samhällsmål. Ur ett historiskt
perspektiv har vägledningen utvecklats från en betoning på anpassning till samhället till en betoning på individen. Lovén anser att parallellt och delvis samvarierande med begreppen individ och samhälle kan motsatsparet anpassning - förändring placeras. Han förklarar begreppet anpassning genom att han tydliggör att anpassning innebär i detta sammanhang en verksamhet som bidrar till att behålla den nuvarande situationen. När det gäller förändring menar Lovén att det i detta sammanhang innebär en verksamhet som bidrar till förändring och utveckling av den nuvarande situationen. Lovén belyser Watts (1980) teori som ur ett vägledningsperspektiv har sammanfattat dessa fyra funktioner i en fyrfältstabell. Watts teori betonar att ” historiskt sett har vägledningen fyllt en kontrollfunktion, d.v.s. den har präglats av en samhällscentrerad inriktning med betoning på kontroll och anpassning av individen”. Watts anser att ”vägledaren som samhällsförändrare är mer sällsynt”.(Lovén 2000, s.24) Lovén skriver om hur den svenska debatten har illustrerats med termer för att agera samhällsförändringar genom att informera ungdomar om orättvisor i samhället och ge dem beredskap och kunskap för att kunna avlägsna dessa.
samhällscentrerad inriktning Individcentrerad inriktning
Förändring
Anpassning
Figur 1. Watts teori om vägledningens funktioner (Källa: Lovén 2000)
Den individförändrade funktionen innebär att man utökar individens möjligheter i livet. Han menar att vägledaren försöker att utvidga arbetarungdomarnas perspektiv genom att
Samhällsförändrande modell
Individförändrande modell
18
diskutera olika universitetsutbildningar eller t.ex. uppmuntra flickor att söka till mer tekniska utbildningar. Den individförändrade funktionen samvarierar med
kontrollmodellen på så sätt att det kanske ligger i samhällets intresse att få mer flickor i just dessa verksamheter och utbildningar av den orsaken att det kan finnas brist på arbetskraft.” En annan tänkbar utveckling är att individförändring på längre sikt leder till samhällsförändring enligt principen ringarna i vattnet” (Lovén 2000 s. 25). Slutligen innebär den icke- anvisande modellen att vägledaren hjälper individen att granska sina möjligheter inom ramen för deras eget värdesystem (Lovén 2000).
3.1.2 Personlig vägledning eller studie- och yrkesvägledning
De ovan nämnda dilemman betraktar Lovén (2000) som definitioner som har i flera avseende speglat de synsätt som finns i den svenska målsättningen för vägledning. Han anser att den svenska vägledningen har en betoning på en aktiverad och
medvetandegörande vägledning. I definitionerna beskrev Lovén hur vägledningen alltid ska balansera mellan individens och samhällets behov. Det framgick även i
definitionerna att vägledaren har fokus på individens framtida situation avseende arbete och utbildning. Lovén (2000) belyser att dessa definitioner innebär en avgränsning mot en vägledning som har i syfte att hjälpa individen att hantera speciella krissituationer och/eller skapa en bättre livssituation. Ett sätt att illustrera dessa synsätt är enligt Lovén (2000) att införa begreppen personlig vägledning samt studie- och yrkesvägledning (Krumbolz 1993). Personlig vägledning innebär en vägledning som bearbetar hela individens livssituation medan studie och yrkesvägledning innebär vägledning som syftar på problem/frågeställningar som främst är relaterade till individens framtid när det gäller arbetsliv och utbildning (Lovén 2000).
Personlig vägledning Studie och yrkesvägl edning Personlig vägledning Studie- och yrkesvägle dning
19
Figur 2. Krumbolzs (1993) modell förklarar balanseringen av vägledning mellan individen och samhällets behov
(Källa: Lovén 2000)
Cirklarna till vänster visar ett typiskt studie- och yrkesvägledningssamtal där individens allmänna livssituation är en del av samtalet men inte den dominerande delen.
I cirklarna till höger vävs individens personliga livssituation med studie- och yrkesvägledningsproblematiken och samtalet blir bredare och mer komplexa inriktningar. Lovén (2000) belyser att en svensk vägledare får en utbildning för att kunna behärska båda samtalssituationerna.
3.1.3 Vägledning eller information
Lovén (2000) belyser även Persson, Lindblom och Odmark (1980) diskussion kring vägledningens innehåll och utformning och illustrerar detta med en figur med
ytterlighetspolerna undervisning, information och terapi. Han förklarar att författarna menar med figuren att vägledning har sin tyngdpunkt i mitten och beroende på vägledningens karaktär rör sig åt vänster eller åt höger. Figuren förklarar att åt
vänstersida finns ett mer emotionellt innehåll och på högersida finns ett mer kognitivt innehåll (Lovén 2000, s. 27).
Psykoterapi Vägledning
Undervisning
Information
Figur 3. Beskrivning av vägledningens innehåll och utformning
Källa: Loven (2000)
Lovén (2000) förklarar att figuren ovan ifrågasätts om undervisning skall jämställas med information. Enligt Lovén ”bör undervisning ses som ett mer mångfacetterat begrepp som innehåller fler kommunikativa aspekter än renodlad
20
informationsåtergivning”(Lovén 2000, s.28). Lovén hänvisar till Lindh (1997) som diskuterar svårigheterna med att begränsa informationsförmedling där hon skiljer mellan monologisk information respektive interaktiv information. Monologisk
information innebär att den sökande inte får möjlighet att kommentera eller ha åsikter om informationen, däremot innebär interaktiv information att den sökande får möjlighet att bearbeta och ge sina synpunkter på informationen. Lovén upplyser att begreppet information inte har klart definierats, däremot har begreppet oftast tolkats som faktaförmedling kring utbildningar och yrken.
3.3 Implementering - hur politiska beslut genomförs i
praktiken
Implementering handlar om genomförandet av beslut. Implementeringsproblem innebär att politiska beslut inte genomförs så som beslutfattarna har avsett. Sannerstedt (1999) menar med denna formulering att politiska beslut bör genomföras enligt beslutfattarnas intentioner. ”Det bör vara så att politikerna styr och förvaltningen verkställer”
(Sannerstedt 1999.s 16). Detta styrande ställningstagande kopplar Sannerstedt till den demokratiska teorin som innebär att ”medborgarna, eller deras valda företrädare, under fri åsiktsbildning fattar de grundläggande politiska besluten, varvid majoritetsregeln gäller”(Sannerstedt 1999 s 17). Sannerstedt belyser att demokratin förutsätter att förvaltningen ska respektera och följa beslutfattarnas beslut. Han förklarar att denna huvudregel inte utesluter att besluten i speciella fall kan få en mindre lyckad utförande eller få oönskade följder. ”Förvaltningens roll bör därför inte reduceras till att alltid blint verkställa besluten”(Sannerstedt 1999 s 17).
Jan Mannberg (2003) som undersöker studie och yrkesorientering i AMS under 1940-1970 belyser att under sin undersökningstid var begreppet studie och
yrkesvägledare på AMS inte var etablerat som begrepp utan de talade om
yrkesvägledning. Yrkesvalsproblematiken var ett dominerande debattämne i Sverige, däremot hade inte implementeringsproblematiken uppstått. Han skriver att förklaringar för dåtidens yrkesvägledning visar dessutom på en ganska god innehållslig
överensstämmelse med motsvarande anvisningar för den under 1970-talet etablerade verksamhets - benämningen studie och yrkesorientering (Mannberg 2003).
21
Som sagt tidigare så uppstår problemet när de politiska besluten inte genomförs av verkställarna såsom beslutfattarna avsett. Orsaken till detta är enligt Sannerstedt att ” styrningens reliabilitet är inte fullständig” (Sannerstedt 1999 s. 26). Sannerstedt belyser att ett sätt att ge förklaring på den bristande styrningsföljningen är att räkna upp ett antal förutsättningar som bör vara uppfyllda för att implementeringen ska överensstämma med beslutintentionerna. Listan nedan är enligt Sannerstedt en karaktär av goda råd till beslutfattarna.
Se till att den direkta styrningen är entydig! Den som skall implementera beslutet ska inte kunna missförstå beslutfattarens intentioner.
Se till att den indirekta styrningen är lämpligt utformad!
Implementeringsstrukturen bör inte vara alltför komplicerad. Det ska vara tydligt var ansvaret ligger. Den som skall genomföra beslutet ska bör ha tillräckligt med tid för att genomföra beslutet.
Se till att implementeraren gillar beslutet och är motiverad att försöka genomföra det enligt intentionerna. Ovilliga och motsträviga tillämpare är en säker indikator på att det kommer bli brister i styrningsföljningen. Se till att implementeringen går att kontrollera! Det är viktigt att
beslutfattarna får information om hur styrningen följs.
Se till att externa aktörer inte kan försvåra tillämpningen! Andra myndigheter, fackliga organisationer, lokala intressegrupper och andra aktörer kan ha intresse av att påverka genomförandet i annan riktning än beslutfattaren avsett (Sannerstedt 1999 s. 26-27).
Sannerstedt menar att om beslutfattarna följer dessa råd så skulle risken för implementeringsproblem minska.
22
4. Metod
I detta kapitel kommer jag att valet av den kvalitativa metoden som jag har valt att använda mig av i min studie utifrån mitt syfte och frågeställning. Jag kommer även at beskriva urvalet och genomförandet av arbetet samt avsluta med en beskrivning av de etiska principerna studien följt.
4.1 Val av metod
Enligt Trost (2005) innebär kvalitativ intervju att man som forskare får väldigt
komplexa och informationsrika svar av informanterna (Trost 2005, s 7). För att ge insikt om informantens egna erfarenheter, tankar och känslor så är den kvalitativa metoden mest lämpad (Dalen 2008, s.9 ). Hade jag istället använt mig av kvantitativ metod så hade jag inte fått det insamlade materialet i en berättande form utan det hade varit ganska korta och begränsade svar. Jag hade då saknat informanternas egna tankar, synpunkter och upplevelser som underlättar för mig att besvara mina frågeställningar.
Som jag har skrivit tidigare i min inledning så har jag under min praktik träffat på olika vägledare med olika synpunkter på just mitt ämne. Enligt Dalen (2008) så innebär ordet intervju ”utväxling av synpunkter” mellan två personer som talar om ett ämne. Jag valde just denna metod för att jag anser att genom utväxling av min och
informantens synpunkter kommer jag att komma fram till ett viktigt resultat samt intressant analys av resultatet.
4.2 Urval
För att få svar på mina frågeställningar intervjuade jag två studie- och yrkesvägledare på vägledningscentrum och två arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen.
På båda verksamheterna arbetar studie- och yrkesvägledarna som förmedlare. De har samma etiska regler men olika mål beroende på deras verksamhet. Deras sökande är i
23
stort sett behov av vägledning antingen när det gäller arbetsmarknaden eller utbildning. Därför valde jag att undersöka just hur dessa vägledare vägleder individen gentemot samhällets behov och hur och när de lägger fokus på individens behov eller samhällets behov. Genom att utföra min undersökning vill jag ytterligare göra en jämförelse mellan dessa två verksamheterna.
En annan anledning till att jag valde just dessa verksamheter är för att den ena är en kommunal verksamhet och den andra är en statlig myndighet.
Enligt Dalen så är ”val av informanter en särskild viktig fråga inom kvalitativ
forskning” (Dalen 2008 s. 54). Min utgångspunkt är att antalet informanter inte ska vara för stort eftersom både genomförandet och bearbetningen kommer att vara tidskrävande, därför håller jag mig inom vissa gränser.
4.3 Genomförande
Jag började min studie med att göra en telefonintervju med vägledareföreningen för att öka min förståelse över deras verksamhet. Enligt Patel & Davidsson (2003) kan
kvalitativa intervjuer även bestå av telefonintervjuer.
Därefter ordnade jag två intervjuer med två studie- och yrkesvägledare på Vägledningscentrum samt på Arbetsförmedlingen. Jag genomförde mina intervjuer under en begränsad period på ca två veckor där jag avsatte en timme till varje tillfälle. Enligt Trost (2005) är det en nackdel att hålla på med intervju i flera timmar eftersom det kan tyda ” på en viss brist på respekt för andra människor och deras andra göranden än på min intervju. Det kan också tyda på en brist i min planering och genomförandet av intervjun” (Trost 2005 s. 82). Jag genomförde intervjuerna på respektive
intervjupersonernas arbetsrum där jag spelade in samtalen med en diktafon efter ett godkännande från varje respondent. Enligt Trost (2005) är det en fördel att spela in ett samtal eftersom ” man kan lyssna på till tonfall och ordfall upprepande gånger efteråt, man kan skriva ut intervjun och läsa vad som ordagrant sagts”( Trost 2005 s. 74).
Efter varje intervju bad mina respondenter att få en kopia av samtalen när jag har sammanställt de, vilket jag gjorde. Trost belyser att eftersom den intervjuade erbjudit mig en hel del av sin tid så är det självklart att jag som intervjuare gör något i gengäld. ”I princip skall man utlova en rapport och också hålla sitt löfte om man givit det” (Trost 2005 s. 112).
24
4.4 Avgränsning
Eftersom jag i mitt arbete vill undersöka dagens vägledning i relation till samhällets behov ur vägledareperspektivet så valde jag att endast intervjua vägledare. Att jag i mitt arbete fokuserar på hur vägledaren vägleder individen gentemot samhällets behov kan ha olika förklaringar. Vägledaren kan vägleda grundskolelever och gymnasieelever gentemot efterfrågade utbildningar. I min studie fokuserar jag på hur vägledaren antingen lägger fokus på individens behov eller samhällets behov när det gäller
arbetsmarknaden eller en yrkesvis utbildning. Därför valde jag bort gymnasieskola och grundskola. En annan anledning till att jag valde bort grundskola var att under min praktik hade jag en diskussion kring det här ämnet med min handledare. Hon ansåg att eftersom samhället och arbetsmarknaden förändras oerhört hastigt så tyckte hon att det inte var mening att informera eleverna om arbetsmarknadens dagsläge. Därför valde jag Arbetsförmedlingen som är förmedlare mellan de arbetssökande och arbetsgivaren och vägledningscentrum som vägleder både sökande efter ett arbete och sökande efter utbildning. Jag hade i början tänkt undersöka vuxenutbildningen istället för
vägledningscentrum, däremot har alla vägledare på alla vuxenutbildningar slagit sig samman på vägledningscentrum.
4.5 Etiska övervägande
Forskarens arbete styrs av tvingande regler och föreskrifter och genom sitt eget etiska ansvar utgörs grunden för all forskningsetik. Forskaren ansvarar till att se till att
forskningen är av god kvalitet och moraliskt acceptabel. De huvudsakliga reglerna inom forskning är respekt för det mänskliga värdet och det mänskliga rättigheterna. Det är forskaren själv som ansvarar för att ha följt de etiska reglerna (www.codex.uu.se).
I min studie följer jag de grundläggande kraven för samhällsvetenskaplig forskning. Det grundläggande individskyddskravet kan delas i fyra allmänna krav på forskningen. Dessa krav nämns för informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
När det gäller informationskravet så skall forskaren informera sina respondenter om forskningens syfte. Samtyckekravet innebär att deltagaren i en undersökning har rätt att
25
själva bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet innebär att alla uppgifter om de berörda i forskningen skall ges största möjliga konfidentialitet och
personuppgifterna skall vara anonyma. Nyttjandekravet innebär att alla insamlade uppgifter om personerna som deltar i forskningen får endast användas för
forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2002). I min undersökning har jag utgått ifrån dessa krav. De strategierna som blivit följden av dessa krav är att mina respondenter fick fiktiva namn. Ett annat etiskt övervägande är att mina deltagares hemkommun inte namnges och endast beskrivs med kort fakta. På så sätt blir mina respondenter anonyma. Även citaten har jag ändrats från talskrift till skriftspråk eftersom på detta sätt finns det ingen dialekt i citaten. Det inspelade materialet kommer jag endast att använda i min studie och efter publiceringen av studien kommer allt inspelat att raderas. Detta blev mina respondenter informerade om och de fick även själva fatta beslut om de vill delta i undersökningen.
26
5. Resultat
Nedan kommer jag att redovisa mitt resultat som jag kommer att disponera i tre delar. Den första delen är insamlingen från Vägledningscentrum och den andra delen är från Arbetsförmedlingen. I den tredje delen kommer jag att sammanfatta mitt resultat genom att jämföra Arbetsförmedlingen och Vägledningscentrum som två olika verksamheter samt ha med en egen slutsats kring verksamheterna.
För att stärka validiteten i arbetet har jag valt att belysa vissa svar med citat. Av integritetsskäl har jag ändrat namnen på respondenterna.Jag inleder avsnittet med en presentation av intervjupersonerna.
5.1 Vägledningscentrum
På Vägledningscentrum gjorde jag två separata intervjuer med två kvinnor. Min första respondent på Vägledningscentrum, Gunnel, tog sin examen 1985, där hon läste studie och yrkesvägledareprogrammet. Min andra respondent på Vägledningscentrum heter Anna och även hon har läst studie- och yrkesvägledarprogrammet där hon tog sin examen 2003.
5.1.1 Arbetsuppgifter
Vägledarna på Vägledningscentrum har gemensamma uppgifter på verksamheten. Under olika schemalagda tider står vägledarna i den öppna verksamheten och i
receptionen. Där tar de emot löpande frågor, svarar på korta frågor och ger information. De erbjuder även vägledning, där de tar emot personer som vill ha lite längre och djupare samtal kring allt ifrån vad de ska göra i sitt liv till mer specifika och djupare frågor.
27
5.1.2 Individen eller Samhället
Anna och Gunnels syn på dagens vägledning i relation till samhällets behov skiljer sig inte alls åt. Att de alltid har individen i fokus är självklart. Däremot anser de att även samhället är viktigt men att individen är viktigare. Gunnel beskriver de flesta
vägledarnas upplevelse av att vägleda gentemot samhällets behov som ett ständigt dilemma. Däremot upplever hon personligen inga svårigheter som vägledare, vilket hon förklarar genom att beskriva sig själv som ganska erfaren. Hon belyser att det är ett ständigt dilemma som många vägledare möter under deras arbete och att dilemmat har debatterats och kommer alltid att diskuteras.
Detta förklarar hon genom att berätta att alla människor befinner sig i ett
sammanhang med olika möjligheter och olika begränsningar. Syftet med vägledningen är att få individen att lära känna sig själv och se på sina möjligheter. Hon syftar på att individen ibland kan bortse vissa möjligheter som den har. Deras uppgift som vägledare är att kunna få den sökande att upptäcka dessa möjligheter genom att lyfta fram den sökandes starka sidor och låta den se på sina erfarenheter och färdigheter. Utifrån det fattar de ett beslut om vilka underbyggda val som skall göras. Av egen erfarenhet berättar Gunnel att vilket val som görs beror på hur fri den sökande upplever vägledningen.
5.1.3 Styrning av verksamheten
Anna och Gunnel belyser att de på Vägledningscentrum står väldigt fria. Gunnel beskriver sin roll på Vägledningscentrum som obegränsad. Hon har inga samtal där samhället ställer krav på henne att hon ska ”vägleda någon mot någonting”. Om hon som vägledare observerar att individen har ett intresse kring ett område som hon vet att det inte kommer att leda till ett arbete, då försöker hon lyfta den frågan ytterligare där hon upplyser individen om andra liknande alternativ och möjligheter.
Anna förklarar att till Vägledningscentrum kommer den sökande för att få bekräftelse på att dem kan bli det de vill bli. Hon tycker att det inte är rättvist att behöva ”sätta berg”framför individen som har höga förväntningar och drömmar. Hon vill inte uppleva att hon någon gång ”krossar” individens drömmar eftersom hon anser att som vägledare kan man inte veta hur arbetsmarknaden ser ut om ett par år.
28
De förklarar att den fria vägledningen innebär att vägledningenpå
Vägledningscentrum inte är tvingande. Den sökande kommer som privatperson utan att behöva ange namn utan bara berättar vad den vill bli och hur vägen dit ser ut.
Tillsammans med den sökande tittar vägledaren på vilka vägar som finns att ta. Mina respondenter på Vägledningscentrum förklarar att genom att de utgår ifrån individens behov och intressen i sina vägledningssamtal kommer de tillsammans med individen fram till vilka möjligheter individen har och vilka vägar de sökande kommer att ta. De upplyser att i vissa situationer är individen intresserad av ett yrke där
arbetslösheten redan är ganska hög däremot anser de att det inte är deras uppgift att föra över den informationen. Anna säger följande:
Det är inte vår uppgift att säga att arbetsmarknaden är dålig, eller att du tyvärr inte får utbilda dig inom det här området för att vi inte har de utbildningarna eller att det är hög arbetslöshet inom det området. Jag kan inte meddela individen vad han ska göra för att jag inte vet vilket kapacitet han har. Vem är jag att släcka dina drömmar.
Gunnel säger följande:
Jag kan inte undanhålla information, det skulle vara fel. Om jag nu vet att det nu är fullständigt svårt att få jobb, så får jag ge den faktainformationen. Därefter får han/hon ta ställning till den informationen som jag har gett, för att jag vet inte hur prognosen kommer att se ut om 5 år. Jag är ett bollplank för individen, men det är individen själv som ska fatta beslut, men jag ska aldrig ge råd.
Mina informanter anser sig inte ha någon skyldighet gentemot samhället eller någon myndighet eftersom dem är en kommunal verksamhet. Däremot anser de sig ha en skyldighet att ge en bra vägledning gentemot individens behov. De vägleder inte utifrån samhällets behov, däremot kan det förekomma utbildningar med lediga platser som de ibland kan erbjuda de sökande. Dessa lediga platser erbjuder de endast om individen redan är inne på det spåret och har intresse kring det området. Detsamma gäller yrken med hög efterfrågan, t.ex. det tekniska området.
5.1.4 Vägledning på Vägledningscentrum
Att informera om arbetsmarknadens situation anser mina informanter inte är rådgivning utan detta är information. Rådgivning anser dem är om de föreslår en inriktning eller ett yrke med hög efterfrågan. Gunnel berättar att hon ofta blir uppmanad av sina sökande att ge förslag på utbildning eller ett yrke, då svarar hon enligt följande:
29
Nej förslaget ska komma ifrån dig. Jag kan hjälpa dig att tala om vilka alternativ som finns och hur situationen ser ut för dig just nu utifrån hur dina betyg ser ut och vad du behöver komplettera osv. Men är det är ditt beslut och hur du använder dig av den information och det kan jag aldrig som vägledare lägga mig i. Du kan gå hem och bearbeta informationen och komma tillbaka till mig när du kanske har kommit fram till ytterligare.
Gunnel har inte upplevt det här som större konflikt. Typ av information som de på Vägledningscentrum kommer ut med är den typen av information som de upplever känns fel att undanhålla, som t.ex. följande information:
Jag brukar föra över information angående dagsläget men säger samtidigt till individen att så här ser det ut nu, men vet inte vad som händer om några år. Jag brukar informera om där är pensionsavgångar på väg, men jag vet inte hur det ekonomiska kommer att se ut inom kommunen, dvs. kommunen kanske skär ner personal. Bara för det är pensionsavgångar betyder det inte att kommunen kommer att anställa folk, det beror på politiska beslut och nedgångar av konjunkturen.
Gunnel berättar att hon ofta får frågor angående situationen och läget på
arbetsmarknaden. Hon brukar svara genom att berätta för de sökande att där finns inga arbeten som är enkla att få, utan det beror på vilka krav som arbetsgivaren ställer.
Anna anser att på Arbetsförmedlingen är det rådgivning de arbetar med och inte vägledning, jämfört med hur de på Vägledningscentrum arbetar. ”Att de ger råd och tips är inte vägledning”, anser hon. De arbetar med att matcha människor ut i
arbetsmarknaden, däremot anser hon att det är viktigt det de gör men att det inte är vägledning. Hon säger följande:
Vägledning är när du kommer till mig fritt och berättar dina drömmar och då kan jag berätta hur det ser ut, hur du ska gå till väga. Frågar du hur det ser ut på arbetsmarknaden så kan jag tillsammans med den sökande gå in och titta på hur arbetsmarknaden ser ut.
Hon känner sig skyldig i speciella situationer som t.ex. när det gäller arkeologer. Får hon en sökande som är intresserad av att bli arkeolog och tänker gå en utbildning på sex år så känner hon sig skyldig att berätta att i dagsläget finns det inga arbeten inom det yrket här. Däremot upplyser hon den sökanden att han/hon måste vara t.ex. flyttbar för att det skulle finnas större möjlighet att få ett arbete i en annan stad.
5.1.5 Vägledaren roll som individens ombud och samhällets representant
Vägledarna på Vägledningscentrum anser att rollen som samhällets representant inte behöver betyda att de som vägledare ska vägleda individen mot samhällets behov.
30
Gunnel uppfattar begreppet samhällets representant att hon som vägledare representerar samhället genom att ge ”adekvat och relevant” information om det yrket eller den utbildningen den sökande är intresserad av. Hon anser att det inte heller är en skyldighet för vägledaren att berätta om samhällets behov utan hon skulle tänka sig att visa vilka vägar det finns att ta för att undersöka var det krävs, samt inte krävs arbetskraft. Anna klarlägger att när den sökande kommer till de så har den rätt till vägledning där frågor om vad man vill göra om vad man passar. Hon upplever det som svårighet för
vägledaren att kunna svara på liknande frågor men genom vägledning kommer
vägledaren och den sökande tillsammans fram till individens förutsättningar, behov och mål. På så sätt anser Anna att hon är individens representant och inte samhällets
representant. Hon förtydliggör genom att säga följande:
Jag bryr mig inte alls om samhället och vad de kräver och vill ha, däremot kan man säga att om det finns människor som är intresserade av t.ex. förskolelärare eller ett annat yrke där efterfrågad är hög, då kan jag säga att då har du verkligen valt rätt. Går man däremot och läser till förskolelärare och inte alls tycker om barn även om arbetsmarknaden kräver det så blir man ingen bra förskolelärare. Du måste tycka om det du gör, du måste tycka om människor om du ska vårda, det är min synpunkt.
Anna upplever inte heller sin roll som ombud utan som vägledare anser hon att det inte är deras uppgift att lösa den sökandes problem, utan genom att diskutera för- och nackdelar är de en ”plank” som den sökande kan bolla med. Hon anser att hennes uppgift är följande:
Min uppgift är att få den sökande att upptäcka sidor som de inte visste att de hade genom att få dig att tänka efter genom att konfrontera och spegla det du säger och utmana dig, det tycker jag är en viktig sak för då har man individen i fokus och inte samhället, jag bryr mig inte om samhället på det sättet, du som person är mycket viktigare för mig när du sitter framför mig. Det är det som är vårt jobb, att stötta och kunna lyfta och inte tvärtom, det är så jag tänker. Att kunna få en sökande pigg och glad när de går härifrån medan de var ledsen och nerstämd när de kom då har jag gjort ett bra jobb. Ibland lyckas man och ibland lyckas man inte.
5.2 Arbetsförmedlingen
På Arbetsförmedlingen intervjuade jag en manlig och en kvinnlig arbetsförmedlare. Den kvinnliga arbetsförmedlaren kommer jag hädanefter att namnge för Lotta. Lotta gick ut studie- och yrkesvägledarprogrammetår 2006. Bertil, den manliga arbetsförmedlaren gick ut studie- och yrkesvägledarprogrammet år 2004.
31
5.2.1 Arbetsuppgifter
Enligt mina respondenter på Arbetsförmedlingen är deras övergripande uppgift att ta hand om de arbetslösa. När de sökande har skrivit in sig på Arbetsförmedlingen gör de tillsammans med en arbetsförmedlare upp ett handlingsplan och då börjar de arbetsslösa få ersättning. I första hand kommer arbetsförmedlaren med förslag till vad de skulle kunna börja med och det är att välja en ”jobbcoach”. Tanken är att varje
arbetsförmedlare ska följa sina sökande under deras tid som arbetsslös fram tills de hittar ett arbete. Tanken är att de sökande ska vara ute på aktiviteter, bl.a. på praktik eller träffa coachen.
Med utgångspunkt från de arbetslösas erfarenheter och kompetenser matchar handledaren de med det lediga arbetet i förhållande till vad anställningen kräver. Det gäller även att de sökande ska ha en aktiv roll och hålla sig informerad.
Matchning börjar arbetsförmedlaren direkt med. Vad den sökande har i bagaget är väldigt viktigt när det gäller matchningen. Det spelar ingen roll om den sökande har intresset för yrket eller inte. Vill arbetsgivaren ha en t.ex. erfaren sjuksköterska så matchar de alla erfarna sjuksköterskor och inte de som är t.ex. nyexaminerade och oerfarna. De förklarar för mig enligt följande:
Om vi matchar alla som är intresserade och inte erfarna kan arbetsgivaren bli besviken på Arbetsförmedlingen och nästa gång inte vända sig till oss utan vända sig till andra rekryteringsföretag. Vi måste lyssna på arbetsgivarens villkor, vill de endast ha erfarna sökande så hänvisar vi endast det. Detta kan drabba andra som är inskrivna hos oss och som är erfarna för att vi är snälla och hoppas på att andra som har det intresset också får möjlighet att få det jobbet.
5.2.2 Individen eller samhället
Enligt Lotta och Bertil är deras uppdrag på Arbetsförmedlingen att få folk till rätt
arbete. De belyser att de inte uppmanar någon att inteförverkliga sina drömmar utan alla som vill förverkliga sina drömmar ska naturligtvis göra det, däremot måste individerna vara medvetna om hur vägen till deras arbete ser ut.
De brukar upplysa de sökande att konkurrensen är väldigt hög och att det finns väldigt många som är erfarna av just det yrket som den sökande satsar på. Deras uppdrag är att göra de sökande medvetna om hur de ska få sitt drömjobb och hur verkligheten ser ut.
32
Vissa ungdomar har bara ett dröm jobb, har inga erfarenheter eller kompetenser och ofta är det jobbet som många andra söker och vad vi försöker göra när vi har de informationsmöten är att vi ger tips om att tänka annorlunda eller försöka skaffa dig lite andra erfarenheter via andra jobb, våga tänka nytt. Vi uppmuntrar de sökande att inte endast söka sitt drömjobb eller vad de är intresserad av, utan vi uppmuntrar de att tänka på var det finns lediga jobb och att de ska söka dit, via de andra jobben ökar den sökande sina erfarenheter (Lotta).
De berättar att på Arbetsförmedlingen har de prognoser i deras system som gör att de kan kontrollera nästan vartenda yrke som finns och hur framtidsprognoser ser ut och vilka förväntningar det finns inom de närmaste 5-10 åren.
Om de är intresserade av ett yrke som vi ser att det kommer bli svårt att få det jobbet så är det klart att vi informerar de, du måste vara medveten om att just inom det yrket är efterfrågan mindre på, därför rekommenderar vi de att titta på andra yrken där efterfrågan är högre (Bertil).
De berättar att ibland kan den sökande ha ett ”drömjobb” som är omöjligt att få. På grund av deras ansvar är de skyldiga att upplysa ungdomarna var det finns arbeten och ibland kan dessa lediga arbeten ligga i relation till deras ”drömjobb”. Deras vägledning gentemot samhället ligger i att göra de sökande medvetna om de olika
yrkesbenämningar som de sökande kanske inte alls har tänkt på.
Det är det som är vägledningen här, för oss gentemot samhället. Vi försöker ge nya infallsvinklar genom att få de att tänka på ett annorlunda sätt, för att många är väldigt slutna och kan bara tänka sig söka jobb i sin ort trots att det tar bara några minuter att ta tåget till närmaste ort, därför är det ofta sådana grundläggande saker vi jobbar med (Bertil).
5.2.3 Styrning av verksamheten
Eftersom Arbetsförmedlingen är politiskt styrt så är det regeringen som ger de uppdrag som de måste följa. Det handlar om deras existens på Arbetsförmedlingen att redovisa positiva siffror. Regeringen sätter upp mål som arbetsförmedlarna måste nå. Om målen inte uppfylls blir risk för indragning på personal.
Lotta berättar att de har i uppgift att få ut 8 % av deras arbetslösa varje månad per person och de är 50 handläggare. 8 % motsvarar ca 15 personer i månaden. Det ingår i tjänsten att vara ärlig och berätta för individen hur det ser ut i verkligheten ute på
arbetsmarknaden. Lotta anser att man inte kan arbeta som arbetsförmedlare om man inte har samhällets behov i fokus.
33
Vi skulle vara oärliga om vi inte talar om verkligheten. Vi säger inte till att de ska ge upp sina drömmar, men att de ska vara medvetna om att de inte alltid är lätt att uppfylla sina drömmar. Jag tycker att det är en skyldighet att upplysa de om hur verkligheten ser ut. Vår främsta uppgift är att matcha den sökandes mål efter arbetsmarknadens behov och para ihop dem. Det gäller tillit från båda sidorna, individen och samhället.(Lotta)
5.2.4 Vägledning på Arbetsförmedlingen
Varje handledare har ungefär 200 sökande som de följer under deras tid som arbetslösa. De beskriver att inte hinner ha vägledningssamtal med alla eftersom deras tid är
schemalagd. Vägledning har de under den korta stunden när de möter de sökande vid inskrivningen och när de blir kallade på möte för handledning.
De betraktar inte vägledningen på Arbetsförmedlingen som ”vanlig vägledning”. Utan där sker vägledningen på så sätt att i deras service får dem sökande vägledning genom att diskutera med sin handledare hur de ska gå till väga. Detta gör de genom att sätta upp ett handlingsplan. Därefter åker den sökande ut till en coach där de ytterligare får vägledning
5.2.5 Vägledarens roll som individens ombud och samhällets representant
Om den sökande är intresserad av någon utbildning brukar de på Arbetsförmedlingen rekommendera de att gå ner till Vägledningscentrum. I vissa fall brukar de hänvisa de att söka via nätet på utbildningar som Arbetsförmedlingen har. Ibland kan de även komma med tips och råd till vad de skulle kunna göra, däremot anser de att det är upp till individen om den tar till sig den informationen direkt.”Det är ju inte så att vi kan tvinga de att ta till sig det vi säger”. De brukar även upplysa de sökande att vissa arbeten är det enklare att få uppe i norra Sverige och då behöver den sökande vara medveten om att han/hon kanske måste flytta.
De anser att deras mål är att vara individens ombud och samtidigt samhällets representant. Att vara individens mål innebär att de syftar på att individen ska få ett arbete. Att de ibland krossar individens drömmar genom att berätta att detta arbete är omöjligt för den sökande att få betraktar de som att det är för individens bästa att de upplyser det. Lotta förklarar det enligt följande:
Jag säger som det är trots att det kan krossa hennes drömmar för att det här är en verklighetsanknytning och jag kan inte gå hem och se mig i spegeln om jag går här och lurar folk. Tänk om jag hade sagt, sök du det, det kommer gå jätte bra och så
34
går hon och blir alldeles besviken och tänker att vad är det här för en arbetsförmedlare som inte kunde berätta det för mig.
Hon anser även att det är oerhört viktigt att lägga fokus på vilka andra vägar det finns att gå och att de hela tiden tar på individens nivå. För de gäller det att överföra den informationen på ett ”fint” sätt så att den sökande inte ska känna sig ”knäckt” när de går därifrån.
På Arbetsförmedlingen anser de att det inte handlar om att krossa individens
drömmar, utan att de är skyldiga att upplysa de sökande om hur det ser ut i verkligheten eftersom deras mål är att minska arbetslösheten. De berättar att de möter ungdomar varje dag som är oerhört tacksamma för att de säger sanningen oavsett om det svider. De anser att på detta sätt är de individens ombud och samtidigt samhällets representant. Bertil upplyser dilemmat med att ge folk truckkortet. Han berättar att de brukar förklara för individen att det redan finns många som söker till det arbetet och att de därför inte erbjuder utbildningar där arbetslösheten redan är hög och att de vill undvika att utbilda folk till arbetslöshet.
5.3 Sammanfattning och slutsats
I min sammanfattning av resultatet kommer jag att gör en jämförelse mellan
Arbetsförmedlingen och Vägledningscentrum. Jag kommer även att dra egna slutsatser och ha mina egna värderingar kring verksamheterna.
5.3.1 Skillnad i arbetsuppgifterna
Både på Arbetsförmedlingen och på Vägledningscentrum är de arbetslösa välkomna. Skillnaden i deras uppdrag är att på Vägledningscentrum erbjuder de endast den arbetslösa vägledning medan på Arbetsförmedlingen erbjuds den sökande även ersättning. Skillnaden mellan dessa två verksamheter är att den sökande frivilligt och anonymt kan söka till Vägledningscentrum för att få vägledning, medan på
35
Jämfört med Vägledningscentrum som vägleder den sökande ut i arbetsmarknaden genom att utgå ifrån den sökandes behov och intresse, matchas den sökande på Arbetsförmedlingen utifrån samhället och arbetsgivarens behov och krav.
5.3.2 Skillnad i vägledarnas olika syn på individen och samhället
Vägledarna på Vägledningscentrum anser att det är självklart att samhället är viktigt men däremot är individens behov viktigare än samhällets krav. De utgår alltid utifrån den sökandes behov och intresse. Däremot har Arbetsförmedlingen alltid samhället i fokus där de matchar individen utifrån samhällets krav. På Vägledningscentrum strävar de efter att inte krossa individens drömmar och i detta sammanhang ge individen en relevant vägledning. På arbetsförmedling upplever de att de i vissa situationer är tvungna att krossa individens drömmar genom att upplysa den sökande om den höga konkurrensen. Jag anser att det är viktigt att upplysa den sökande om hur
arbetsmarknaden ser ut trots att det kan krossa deras drömmar. Att individen ska sträva efter någonting som är väldigt svårt att nå anser jag är slöseri med tid. Däremot brukar vägledarna på båda verksamheterna försöka upplysa den sökande om andra möjligheter som kan ligga i relation till deras drömyrke vilket den sökande inte var medveten om.
Att individen ska söka till en utbildning som kommer att vara i flera år och senare inte få ett arbete kan ju leda till att individen blir arbetsslös, vilket är en förlust både för individen och för samhället. Upplysningen av läget på arbetsmarknaden är väldigt viktigt för individens bästa. När individen får den informationen är det då upp till individen att fatta sina egna beslut om han vill ta den vägen eller inte. Eftersom både verksamheterna arbetar med ungdomar och vuxna människor anser jag att dessa
sökande ska kunna ta ett eget ansvar för att kunna fatta sina egna beslut kring deras egen framtid.
5.3.3 Skillnad i styrningen av verksamheterna
Till skillnad från att Arbetsförmedlingen som är politiskt styrd av regeringen, står Vägledningscentrum ganska fria. Vägledningscentrum är en kommunal verksamhet, vilket leder till att de har en ”fri vägledning”. Att Vägledningscentrum alltid har individens behov i fokus och inte bryr sig lika mycket om samhällets behov tror jag beror på att de inte alls känner press från något politiskt verksamhet. Däremot är
36
arbetsförmedlarna också oroliga över deras egen existens. Om de inte redovisar positiva siffror kan det leda till att de blir av med deras arbeten. Detta leder då till att de är tvungna att vara lite ”hårdare” mot de sökande så att de kan få ut de i arbetsmarknaden.
5.3.4 Skillnad i vägledarnas roll
Mina respondenter har olika syn på relationen att vara individens ombud och att vara samhällets representant. På Vägledningscentrum anser de att de är den sökande ombud genom att ge relevant vägledning. Genom den relevanta vägledningen kommer de tillsammans med den sökande att synliggöra för individen det de inte är medvetna om. De anser att de är den sökandes ombud genom att underlätta för den sökande att fatta sina egna beslut och det sker genom vägledning och information som de ger gentemot individens behov. När det gäller arbetsförmedlarna anser de att de är den sökandes ombud genom matchningen. De anser att matchningen är en bra metod för att få den sökande att hitta en relevant väg att gå. På sätt och vis anser jag att både verksamheterna är den sökandes ombud men på olika sätt. Båda verksamheterna syftar på att den
sökande ska ha det bra, trivas och kunna uppfylla sina mål, däremot utgår de ifrån olika metoder.
När det gäller samhällets representant har mina respondenter också olika uppfattningar. På Vägledningscentrum anser de att dem är samhällets representant genom att ge individen relevant information om de olika yrken och utbildningar som den sökande är intresserad av, medans på Arbetsförmedlingen anser de att de är samhällets representant genom att sträva efter att minska arbetslösheten.
Att mina respondenter har olika uppfattningar kring begreppet kan bero på att de arbetar på olika verksamheter och har olika mål att uppfylla. Att vara samhällets representant kan uppfattas på många olika sätt. Både verksamheterna har olika sätt att representera samhället. Genom att ge relevant och adekvat information om vad
samhället erbjuder för yrken och utbildningar anser jag är självklart ett sätt representera samhället. Jag anser att både Arbetsförmedlingen och Vägledningscentrum strävar efter en minskad arbetslöshet. På Arbetsförmedlingen försöker de minska arbetslösheten genom att upplysa för de sökande var de lediga arbeten finns och hur de ska söka arbete där. På så sätt ger de också information om vad samhället erbjuder för yrken och
37
de är väldigt tydliga och raka på sak. De hänvisar var de lediga arbeten finns och inte enbart de lediga arbeten som ligger i relation till den sökandes intresse.
