Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn, unga, samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängSexuella övergrepp mot barn
– vad kan skolan göra?
Sexual Abuse against Children
- what can the School do?
Eva Bengtsson
Jenni Kronkvist
Lärarexamen 210p
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2008-01-15
Examinator: Lotta Bergman Handledare: Ann-Sofi Råstam
Sexuella övergrepp mot barn – vad kan skolan göra?
Eva Bengtsson Jenni Kronkvist
Bengtsson, Eva & Kronkvist, Jenni (2007). Sexuella övergrepp mot barn – vad kan
skolan göra? [Sexual abuse against children - what can the school do?] Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Syftet med studien är att undersöka om skolan uppmärksammar elever som varit utsatta för sexuella övergrepp, och i så fall hur. Frågeställningarna berör hur man i skolan kan upptäcka elever som fått utstå denna typ av övergrepp, hur anmälningsskyldigheten ser ut, hur kommunikationen fungerar mellan skolan och andra myndigheter samt huruvida eventuella metoder och handlingsplaner förekommer i skolan. Undersökningen har genomförts som en kvalitativ studie utgående från intervjumaterial från en kvinna som själv utsatts för sexuella övergrepp som barn, en barnpsykolog, två rektorer, tre lärare med inriktning mot fritidshemsverksamhet, två klasslärare samt en barnskötare som arbetar på en särskola. Studien grundar sig på tidigare undersökningar som är utförda av personer som själva arbetat med sexuellt utnyttjade barn. Grundteorin i arbetet utgår från Finkelhor (1984, 1986). Det som undersökningen kommit fram till är att lärarna behöver mer utbildning inom ämnet, det behövs en kontinuerlig dialog mellan elever och lärare samt bättre ömsesidig kontakt mellan skolan och andra myndigheter i samhället.
Ett inbrott
Ett inbrott har förövats i en människa
Förövaren, som är en yngre medelålders man tog sig in genom hjärtat, som barnet inte lärt sig låsa.
När tjuven i sitt själviska letande efter kärlek och lycka
tanklöst tog för sig, gick han lös på inredningen.
Diverse oersättliga föremål solkades ner och slogs sönder. Hjärtat lämnades
i ett bedrövligt skick.
Reparationerna kan inte komma igång förrän tidigast om ett halvår och beräknas kosta
en barndom.
Maria Benktzons dikt i bearbetning av Lena Feuk från boken ”Mot dessa våra minsta” (Dahlström-Lannes, 1994, s.10)
Innehållsförteckning
1 Introduktion
... 7
1.1 Syfte och frågeställningar... 8
2 Bakgrund och tidigare forskning
... 9
2.1 Definition... 9
2.2 Skolan ... 10
2.2.1 Vad kan skolan göra? ... 10
2.2.2 Hur upptäcker man övergrepp? ... 11
2.2.3 Familjen ... 13
2.2.4 Förövarna... 14
2.2.5 Utbildning... 15
2.3 Myndigheters arbete ... 16
2.4 Skolan och andra myndigheters skyldigheter gentemot varandra ... 17
3 Metod
... 19
3.1 Metodval och metoddiskussion ... 19
3.2 Urval ... 21
3.3 Genomförande ... 22
3.4 Etiska överväganden... 25
3.5 Analysbeskrivning ... 26
4 Resultat och analys
... 27
4.1 Att upptäcka övergrepp ... 27
4.1.1 Kunskap ... 27
4.1.2 Vaksamhet, lyhördhet, uppmärksamhet ... 29
4.1.3 Att läsa föräldrarnas tecken ... 31
4.2 Anmälningsskyldigheten ... 32
4.2.1 Lärarnas syn på anmälningsplikten ... 32
4.2.2 Osäkerhet ... 33
4.3 Andra myndigheter än skolan... 35
4.4 Metoder... 36
4.4.1 Handlingsplaner... 36
4.4.4 Efterarbete ... 39
4.5 Sammanfattning och slutsatser ... 39
5 Diskussion
... 42
5.1 Diskussion om resultatet... 42
5.2 Diskussion om genomförande och metod ... 43
5.3 Nya frågor... 44
Referenslista
... 45
7
1 Introduktion
Denna uppsats handlar om hur skolan och sociala myndigheter arbetar med ämnet sexuella övergrepp mot barn, både före och efter en anmälan är gjord.
Undersökningen ska ta reda på vad några kommunala grundskolor, i både städer och mindre samhällen i södra Skåne, gör för elever som blivit utsatta för sexuella övergrepp utanför skolan. Finns det förebyggande metoder som skolan kan använda sig av? Vilka symtom kan lärare se hos en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp? Vad har skolan och andra myndigheter för skyldigheter? Kan ett samarbete mellan skolan och andra instanser i samhället vara till fördel för eleverna?
Elever utsatta för sexuella övergrepp utanför skolan känns som ett viktigt ämne att ta upp och diskutera. Detta är inte något som man pratar mycket om, vare sig i skolan eller på Lärarutbildningen i Malmö. Undersökningen ska därför ta reda på vad som händer omkring eleverna i detta avseende och då framför allt i skolan. Alla lärare kommer förmodligen, i sitt yrkesutförande, att träffa elever som blivit utsatt för sexuella
övergrepp. På Brottsförebyggande rådets hemsida (2007-05-23) finns det statistik över
anmälda brott i Sverige under år 2006. Antalet anmälda våldtäkter på personer under 15
år var 1 115 och sexuellt tvång och utnyttjande var 1 122. Då lärarna träffar dessa elever
i skolan vore det bra om de möter dem på rätt sätt för att inte förvärra situationen för dem. Även andra kan ha nytta av uppsatsen om de en dag träffar på elever som ligger i riskzonen för att bli eller redan har blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Den forskning som presenteras i andra kapitlet är mestadels undersökningar som gjorts på barn som har blivit utsatta för sexuella övergrepp av en förälder. Den går främst in på hur barnen tas omhand av sociala myndigheter. Vi önskar att det skulle finnas fler studier som tar upp hur de sexuellt utnyttjade eleverna har det i skolan i Sverige och vad man i skolan kan och får göra för dem. Därför ska undersökningen i detta arbete gå in på vad skolan och olika myndigheter har för funktion när det gäller elever som har utsatts för sexuella övergrepp. Detta ska göras genom intervjuer av personer som är insatta i ämnet. Metoderna för hur vi genomfört intervjuerna och varför presenteras i
8
kapitel tre och sedan följer en analys samt vår diskussion i ämnet utifrån det som undersökningen och teorierna givit.
”Yrkesetiska principer för lärare” är en informationsskrift som Lärarförbundet och
Lärarnas riksförbund antog tillsammans år 2001. I denna står det att lärarna har i sin yrkesroll skyldighet att skydda elever mot skada, kränkningar och trakasserier. Detta gäller vem det än är som skadar, kränker eller trakasserar eleven. I artikel 34 i FN:s barnkonvention står det beskrivet om det ämne som behandlas i detta arbete.
Artikel 34: Skydd mot sexuellt utnyttjande
Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling.
(Lärarens handbok, 2004, s. 149)
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att ta reda på om skolan uppmärksammar elever som varit utsatta för sexuella övergrepp, och i så fall hur. Våra huvudfrågeställningar:
Hur kan man i skolan upptäcka att en elev blir utsatt för den här typen av övergrepp?
Vad sker när skolan misstänker att en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp?
Hur ser anmälningsskyldigheten ut och vilka myndigheter är inblandade?
Hur ser kommunikationen ut mellan skolan och olika myndigheter som handhar
barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp?
Finns det några handlingsplaner och/eller metoder och förhållningssätt som man
9
2 Bakgrund och tidigare forskning
Detta avsnitt är indelat i olika kategorier utifrån arbetets syfte och frågeställningar. Kategorierna är ”Definition”, ”Skola”, ”Andra myndigheter” samt ”Gemensamma lagar och skyldigheter”. Under rubriken ”Skola” beskrivs det hur man upptäcker att en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Därefter följer en redogörelse för hur en familj kan se ut där ett barn blir sexuellt utnyttjat, olika förövandebeteende samt en
beskrivning av vad studier visar om lärares utbildning inom området. Under nästa rubrik tar man upp hur olika myndigheter utöver skolan arbetar med barn som utsatts för sexuella övergrepp. Avslutningsvis kommer en beskrivning av vad skolan och andra myndigheter har för skyldigheter gentemot varandra. Den forskning som presenteras i detta avsnitt hamnar inom forskningsområdet socialpsykologi, vilket enligt
Nationalencyklopedin (2007) betyder läran om det sociala samspelet mellan individer.
2.1 Definition
För att kunna genomföra givande intervjuer samt andra delar i undersökningen, behövs det kunskap om vad begreppet ”sexuella övergrepp mot barn” innefattar. I kapitel 6 i Brottsbalken beskrivs vilka olika sexualbrott som är olagliga enligt Sveriges Rikes Lag:
4§ Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt
är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år…
(Regeringskansliets rättsdatabaser, Brottsbalken kapitel 6, 4§)
För att kunna bestämma om det är ett brott måste man kunna definiera vad sexuella
övergrepp är. Svedin är överläkare och arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin med ämnet sexuella övergrepp. Svedin (1999) framhåller i en av sina expertrapporter, som är
skriven för Socialstyrelsen, en definition av sexuella övergrepp (definitionen fanns tidigare med i Socialstyrelsens allmänna råd, som var rekommendationer till stöd för användningen av lagar, men dessa råd blev upphävda eftersom det gavs ut nya studier inom området).Denna definition är: när ett barn påtvingas, av en vuxen, att vara med om sexuella handlingar. Detta kan vara allt från att titta på porr tillsammans med den
10
vuxna till att vara med om olika typer av samlag. Socialstyrelsen är en organisation som utvecklar Socialförvaltningens arbete genom kunskap. Socialförvaltningen är emellertid en instans som lyder under Socialnämndens bestämmelser.
Vad som menas med begreppet ”Sexuella övergrepp” har Svedin och Banck (2002) formulerat en förklaring till:
Sexuella övergrepp är ett relativt nytt begrepp som idag används för att beskriva sexuella handlingar mellan vuxna och barn. Det är mer omfattande än begreppet incest (latin incestus, betyder oren, otuktig, traditionell motsvarighet i svenskans blodskam) som beskriver sexuella handlingar mellan personer som är förenade med blodsband.
(Svedin & Banck, 2002 s. 17)
Dahlström-Lannes (1994) har lång erfarenhet av arbete med barn som utsatts för
sexuella övergrepp. Även hon menar att användningen av begreppet sexuella övergrepp på barn är vidare än begreppet incest. Författaren menar även att det innebär att den vuxne på olika sätt utnyttjar barnet för att själv kunna tillfredställa sina sexuella behov. Förövaren kan vara en familjemedlem, någon som barnet känner eller någon som barnet står i en förtroendeposition till. När barn blir utsatta för sexuella övergrepp förlorar de sin trygghet och tillit. En förutsättning för att barn ska kunna bli självständiga och trygga individer är att de kan känna tillit till andra och en trygghet i sig själv.
2.2 Skolan
2.2.1 Vad kan skolan göra?
Uppsatsens syfte innehåller en frågeställning om vad skolan kan göra för elever som blivit utsatta för sexuella övergrepp. En av metoderna kan vara förebyggande arbete. Därför behöver det tas upp vad det finns för olika tankar omkring detta. Förebyggande arbete kan ske på olika nivåer men ska helst vara ett samarbete mellan olika instanser i samhället. Detta anser Svedin och Banck (2002) som går vidare med att dessa nivåer är primära eller sekundära. Med den primära nivån menar författarna att samhället måste få utbildning och information. Detta kan ske genom föräldrautbildningar, utbildning för skolpersonal samt program för elever i skolan. Eleverna ska då lära sig att stå emot grupptryck och kunna säga nej till övergrepp av olika slag. På den sekundära nivån menar Svedin och Banck att man ska inrikta sig på de som är dömda förövare, personer
11
med riskbeteenden, föräldrar och barn i risksituationer samt redan utsatta barn. Detta blir nödvändigt för att kunna hitta lösningar samtidigt som ingenting ska förvärras för barnet. Under denna nivå tar de även upp att de personer som redan har blivit utsatta ska kunna få hjälp så situationen inte blir värre. Hindberg (1999) är en forskare som tidigare tagit upp att man kan dela in det förebyggande arbetet i olika nivåer. Hon använder sig av tre olika nivåer varav de två första är desamma som Svedins och Bancks (2002) gemensamma nivåstruktur. Förutom att hon har lagt arbetet med de redan utsatta personerna under en tredje nivå som hon kallar för tertiär. I ytterligare en studie utförd av Eriksson (1998) framhålls:
Förebyggande arbete innebär att man arbetar på flera nivåer, samtidigt och i samverkan. Att alltid vara steget före i samverkan. Att man alltid i det dagliga arbetet är uppmärksam och öppen för barnets behov och är en förebild i dialog med barnen. Hur tänker jag då? Jo, jag menar att målsättningen i allt barnarbete alltid måste vara att upptäcka om ett barn inte mår bra, att fråga vad som är fel. Jag tror nämningen att alla som arbetar med barn ser, men låter sig hindras av olika orsaker, som till exempel rädslor för repressalier från föräldrar, andra vuxna och myndigheter.
(Eriksson 1998 s, 46-47)
Eriksson är en barn- och familjeterapeut som har mångårig erfarenhet av att jobba med barn- och familjeförhållanden. I hennes bok ”Våga se – kunna handla” (1998) menar hon att förebyggande arbete är något som ska ske konstant genom exempelvis samtal med barnen. Då har man ett försprång i skolan, där alla barn måste vara under en längre tid. Hindberg (1999) menar att alla barn går ju i skolan mellan åldern sex och sexton år. Detta ger skolan stora möjligheter att upptäcka elever som befinner sig i en riskzon för
övergrepp. Ingen annan myndighet träffar alla barn i så stor utsträckning som man gör i
skolan.
2.2.2 Hur upptäcker man övergrepp?
För att ha en möjlighet att upptäcka om en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp måste man vara införstådd med vilka symtom som kan förekomma hos barn. De symtom som är synliga hos sexuellt utnyttjade barn beskrivs ungefär likadant i olika studier som är representerade i denna uppsats. De symtom som beskrivs i denna uppsats
är hos skolbarn i åldern ca 7-12 år. I en undersökning som gjordes 1994 kom
12
kunna misstänka sexuella övergrepp. Inte ens då är det säkert att barnet är utsatt. Det kan vara på det viset att om ett barn endast har ett av symtomen så kan det vara något annat besvär som utlöser det.
Hos skolbarn mellan sju och tolv år kan symtom på sexuella övergrepp vara t.ex. rädsla, aggressivitet, omogenhet, mental ohälsa, skolproblem, fobier, ångest, depression och hyperaktivitet. Dessa är bland de vanligaste tecknen hos sexuellt utnyttjade elever, som man kan lägga märke till i skolan. Detta menar Svedin och Banck (2002) och de anser
även, liksom Dahlström-Lannes (1994), att barn som inte blivit utsatta också kan ha en
del av dessa symtom, medan barn som har blivit utsatta oftast har flera av symtomen samtidigt. Även Eriksson (1998) beskriver olika typer av symtom hos elever som till stor del är samma som både Dahlström-Lannes och Svedin och Banck har beskrivit. Eriksson (1998) berör även rymningar hemifrån, depression, självmordsförsök, elever som vägrar klä av sig eller duscha efter gymnastiken samt gör illa sig själv genom att t.ex. skära sig.
Man måste även vara medveten om att det finns andra faktorer som man kan
uppmärksamma utöver elevens symtom. Hindberg (1999) menar att när man misstänker att ett barn far illa beror det inte enbart på barnets beteende utan också på föräldrarnas. När man i skolan uppmärksammar övergrepp är det oftast föräldrarnas beteende som man först lägger märke till. Dessa beteenden kan vara exempelvis föräldrarnas fysiska kontakt till sitt barn och till varandra. I skolan blir många av symtomen hos barnet efter de sexuella övergreppen ett större problem än de varit i förskolan. I skolan stör det mer om en elev är aggressivt eller har svårt att koncentrera sig, medan de elever som har symtom som visar sig i form av depression eller tysthet har en tendens att försvinna och inte bli sedda av lärarna. Som nämnts tidigare är det inte säkert att ett barn blir utsatt för något farligt bara för att det har ett eller två symtom. Något som man enligt Dahlström-Lannes (1994) ska tänka på är:
Det är viktigt att man är lyhörd och uppmärksam på barns symtom och signaler, men samtidigt inte överreagerar och gör onyanserade bedömningar och avvägningar. Med kunskap, gott omdöme och sunt förnuft kan man undvika misstag och feltolkningar… Tänk på att det kan finnas andra förklaringar. Men om du inte kan hitta någon anledning till barnet symtom så kan det vara tecken på att barnet utsatts för sexuella övergrepp.
13
Dahlström-Lannes (1994) menar att även om man ska titta på och ta barnens symtom på allvar ska man inte övertolka dessa. Man ska istället försöka hitta anledningen oavsett om symtomen har med sexuella övergrepp att göra eller inte.
2.2.3 Familjen
Om man som lärare ska kunna lägga märke till om familjen har problem, måste man veta vad man ska titta efter. Finkelhor är en forskare som i många år har undersökt sexuella övergrepp på barn. Han är fortfarande aktuell och nämns i flera nya studier exempelvis av Svedin och Banck (2002). I boken ”Child sexual abuse - new theory and research” (1984) anser Finkelhor att det finns vissa faktorer inom familjen som ökar risken för sexuella övergrepp och dessa faktorer är även aktuella i Sverige, idag. Faktorerna är om eleven:
har en styvpappa
någonsin levt utan mamman inte står nära sin mamma
har en sexualbrottsstraffad mamma
inte får psykologisk tillgivenhet från pappan har två eller färre vänner i barndomen
Finkelhor kom i sin undersökning fram till att om inga av faktorerna finns representerade i elevens bakgrund är risken för att eleven blir utsatt för sexuella
övergrepp väldigt liten. Om däremot minst fem av dessa faktorer påträffas är risken
mycket större. Även familjens struktur påverkar förekomsten av sexuella övergrepp. Därför är det aktuellt att i denna uppsats beskriva hur familjer kan vara strukturerade.
14
Figur 1: Öppen familj Figur 2: Sluten familj
Översikt av olika familjestrukturer (figurerna är återgivna efter Dahlström-
Lannes, 1994, ss. 22-23)
Dahlström-Lannes (1994) menar att en ”normal familj” ser ut som i figur 1.
Familjemedlemmarna är egna individer och de har många kontakter utåt. Däremot, i en familj där sexuella övergrepp kan tänkas förekomma, är gränserna mellan de vuxna och barnen otydliga och familjen är en stängd enhet.
I den öppna familjen är föräldrarnas roller tydliga och barnen får lov att vara barn och deras ansvar inom familjen växer med åldern. Familjemedlemmarna visar respekt för varandras privatliv och lyssnar på varandras behov. Medan i den slutna familjen (se Figur 2
)
är de vuxnas och barnens roller diffusa. Det är inte självklart vem som är denvuxne som har hand om omvårdnaden i familjen. I den här typen av familj finns även många hemligheter som t.ex. missbruk, misshandel och sexuella övergrepp. Personerna i familjen har ofta låg självkänsla och de har svårt att utrycka sina känslomässiga behov (Akselsdotter 1993). Finkelhor (1986) menar att de starkaste bakgrundsfaktorerna till att barn blir sexuellt utnyttjade är föräldrarna och familjens funktion och inte familjens sociala status. Sexuella övergrepp förekommer i alla sociala klasser.
2.2.4 Förövarna
Det är trots allt inte bara familjens struktur som påverkar att ett barn blir sexuellt utnyttjat. Finkelhor (1986) har formulerat fyra kriterier som måste infinna sig för att förövare ska kunna förgripa sig på barn.
15 Den potentiella förövaren måste:
1. kunna få känslomässigt utbyte från barn 2. vara sexuellt attraherad av barn
3. känna svårigheter med att skapa fungerande, långvariga relationer med en vuxen partner
4. komma över sina inre spärrar inför att inleda sexuella kontakter med barn
I sin beskrivning av förövarbeteende använder även Svedin och Banck (2002) sig av dessa kriterier.
Det finns även andra faktorer som påverkar att vuxna utför övergrepp på barn. Dessa gäller även om barnet och den vuxna inte ingår i samma familj. Det är fyra faktorer som måste verka för att detta ska kunna ske och dessa beskriver Finkelhor (1984):
Kriterierna är att den potentiella förövaren måste:
1. vara motiverad att sexuellt utnyttja barn
2. komma över sina inre spärrar för att översätta sina sexuella tankar till handling 3. komma över yttre hinder som kan finnas för att kunna inleda en sexuell kontakt
med barn
4. komma över de hinder som ett barn kan tänkas skapa vid försök till kontakt
2.2.5 Utbildning
I merparten av studierna som tas upp i denna uppsats kommer författarna fram till att
ökad medvetandet om ämnet behövs och framförallt utbildning. Detta bör gälla för alla
som är inblandade i utredningarna, men även för de som arbetar inom skola eller barnomsorg, eftersom de träffar elever varje dag.
Svedin och Banck (2002) anser att det är viktigt att personalen på skolor och fritidshem får utbildning i hur man tolkar elevers signaler och tecken. De tycker även att det är viktigt att lärarna har kunskap i vad man kan och får göra när man misstänker att något redan har hänt. Även Dahlström-Lannes (1994) är inne på samma spår. Hon önskar att
16
och andra instanser i samhället. Hindberg (1999) framhåller att, eftersom utbildning i detta ämne inte är speciellt vanligt, riskerar många av de utsatta eleverna att förbises.
Akselsdotter (1993) tycker att det ska finnas en gemensam utbildning för all skolpersonal och andra som kommer i kontakt med barn som utsätts för sexuella
övergrepp, hade varit att föredra. Då kan de inblandade dra nytta av varandras
erfarenheter och ta del av misstag som gjorts tidigare. Hon menar att detta kan leda till att personalen i skolan kan få hjälp i sin yrkesroll, av dem som vet mer inom ämnet. De får respons och märker att deras anmälan leder någon vart. Annars finns det en risk att man som lärare blundar för fakta istället för att lämna vidare åt andra att undersöka om det man misstänker är sant eller inte.
2.3 Myndigheters arbete
När det har uppkommit misstankar om att en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp och efter att det har gjorts en anmälan till Socialnämnden, ligger det inte längre inom skolan arbetsområde. Processen efter att t.ex. skolan har anmält kan se ut som i figuren nedan.
Figur 3. Översikt av hur ett fall går från anmälan till Åtgärder. (Figuren återgiven
17
Svedin och Banck (2002) beskiver i figur 3 hur en anmälan hanteras och hur
Socialnämnden, polisen och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) arbetar tillsammans när de har fått in en anmälan om sexuella övergrepp. Det hela kan börja med att någon misstänker att ett barn är utsatt för sexuella övergrepp och gör en anmälan för att processen ska gå igång. Det första som Socialnämnden gör är att kalla in de berörda myndigheterna till ett samråd. Samrådets funktion är att se till att de olika
myndigheterna ska kunna samordna sina insatser, men den är också betydande för att de olika myndigheterna ska kunna dela med sig av sina kunskaper. Det är sedan upp till varje myndighet att själva fatta sina beslut. Det som Socialnämnden måste göra direkt är att besluta om barnet kan bo kvar hemma, under tiden som man utreder anmälan. De ska
även besluta om det ska göras en polisanmälan. Beslutar de att polisanmäla, startas
polisens undersökning. Polisarbetet, Socialnämndens utredning och Barn- och
ungdomspsykiatrins krisinsatser kommer att fortgå parallellt med varandra. När sedan alla inblandade har avslutat sina utredningar och undersökningar, beslutar man vad som blir det bästa för barnet och familjen och tillsätter de resurser som kan behövas.
2.4 Skolan och andra myndigheters skyldigheter gentemot varandra
De som arbetar i skolan ska enligt Socialtjänstlagen alltid anmäla om de misstänker att en elev far illa. Detta innefattar även misstanke om en elev blir utsatt för sexuella
övergrepp. I Socialtjänstlagen, kapitel 14, står det vad som gäller för anmälan om
missförhållanden.
1§ Var och en som får kännedom om något som kan innebära att Socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden.
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, Socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla till Socialnämnden om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att Socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och unga eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på Socialtjänstens område…
18
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga att lämna Socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av skydd…
(Socialtjänstlagen (2001:453), 2007-11-23)
Justitieombudsmännen (JO), som kontrollerar att myndigheter och deras tjänstemän följer gällande lagar, har tittat närmare på denna lag. De kom vid riksmötet år 1996 fram till att en anmälan till Socialnämnden alltid bör göras skriftligt. Det blir då lättare för flera personer att stå bakom anmälan, än om den framförs muntligt och det är mer säkert att allt relevant material når fram till Socialnämndens personal. De påpekar däremot att om ärendet är brådskande är det givetvis bättre att göra en muntlig anmälan men det bör skrivas ner i efterhand.
Annat man måste ta hänsyn till när det gäller känsliga ämnen är sekretessen. Denna innebär att en uppgift inte får lov att på något sätt lämnas ut till obehöriga, då varken muntligt eller genom allmänna handlingar eller på något annat sätt. Skulle detta hända kan man fällas för brott mot tystnadsplikten (Erdis, 2003). Författarna Bengtsson & Svensson (2003) menar däremot att det inte bör föreligga några hinder för att diskutera en enskild individ om det är relevant för arbetet och för elevens bästa. Man ska däremot undvika allmänt skvaller. Det är snarare en etisk fråga för vad man får och inte får berätta för varandra på en arbetsplats. Sekretessen mellan myndigheter är däremot större. Det står emellertid i kapitel 1 i 5§ i Sekretesslagen (1980-03-20) att: ”Sekretess utgör inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet”. Det står även i kapitel 14 i 3§ att sekretessbelagda uppgifter får lov att lämnas ut till annan myndighet om man kommer fram till att detta är viktigare än att sekretessen skyddar individen. I samma kapitel men i 1§ utrycks det att sekretessen inte ska hindra att man lämnar ut uppgifter i samband med en anmälan om att t.ex. ett barn far illa.
19
3 Metod
3.1 Metodval och metoddiskussion
Till undersökningen i detta arbete användes intervjuer samt enkäter. För att få en bredd i undersökningen men även fördjupa kunskaperna inom området valdes dessa metoder. Metoderna var de som passade bäst till ämnet som uppsatsen tar upp. Det hade varit svårt att göra exempelvis observationer eftersom arbetet med elever som utsatts för sexuella övergrepp inte är något man ser ute i den dagliga verksamheten på skolorna. I intervjuer och enkäter kan de medverkande själva välja vad de ska säga eller skriva utan några konsekvenser.
May (2001) menar att med öppna frågor får den man intervjuar större möjlighet att utveckla sina svar. De kan även svara på frågan som man ställer utifrån hur de själv uppfattar den. Intervjuaren dokumenterar sedan så mycket som möjligt av intervjun, som man sedan analyserar. Använder man sig av slutna frågor får man mer begränsade svar. I de kvalitativa intervjuerna användes därför öppna frågor eftersom det var en riktpunkt att få uttömmande svar. I enkäten var det huvudsakligen öppna frågor, men den kompletterades med några slutna för att göra den mer lätthanterlig både för analysen och för de svarande.
Kvalitativa intervjuer har en låg grad av standardisering, det gör att den som man intervjuar får stort utrymme för att kunna svara på frågorna med sina egna ord. Syftet med kvalitativa intervjuer är att upptäcka och identifiera egenskaper samt attityder och tankar hos något fenomen som man intresserar sig för. Detta kan ske mer eller mindre strukturerat (Patel & Davidson, 2003). Både strukturerade och mindre strukturerade former användes för att inhämta empiriskt material, genom att både enkät och intervju nyttjades. I enkäten blev det mer struktur än i intervjuerna. Svensson & Starrin (1996) anser att i den kvalitativa intervjun utvecklas frågor och svar delvis som en följd av tidigare frågor och svar. Det kan man kalla för en vägledd konversation. Som intervjuare måste man vara uppmärksam, vaken och fantasirik, för den kan vara
20
För att ha möjlighet att följa med den intervjuade i sina tankar användes en delvis mindre strukturerad intervjuform.
Sättet att ställa frågor i den kvalitativa intervjun skiljer sig från sättet att ställa frågor i den kvantitativa. Frågorna i en kvantitativ intervju är förutbestämda, räckvidden av möjliga svar är redan bestämd, medan frågor i den kvalitativa är mer komplicerade, här finns det en del frågor som är bestämda i förväg och en del som inte är det. Det som är viktigast här är samspelet mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad (Svensson & Starrin, 1996). Den kvalitativa intervjuformen var bättre anpassad till det
ämne som undersökningen berör. Syftet var att få fram den intervjuades egna tankar om ämnet. När den intervjuade får ett så stort utrymme som det lätt kan bli i kvalitativa
intervjuer flyter samtalet lätt iväg åt andra håll. Det gäller för den som intervjuar att medvetet försöka hålla den svarande inom rätt ämne. Detta menar Svensson & Starrin (a.a.) som även anser att i en kvalitativ intervju kan det lätt uppstå kommunikations- och tolkningsproblem. De tycker att det är viktigt att man löser dessa problem under själva intervjun. Detta är något som vi tänkte på innan och under våra intervjuer.
Angående enkäter syftar man ofta på så kallade postenkäter som man skickar ut till en viss utvald grupp med ett visst antal svarande. Det är vikigt att tänka på hur man utformar enkäten, eftersom forskare inte har någon inblick i vilka tankar och funderingar som den svarande har när enkäten fylls i. Därför måste layouten,
instruktionerna och själva frågorna vara enkla, klara och entydiga (May, 2001). Enkäten var från början tänkt att läggas ut på Internet där den skulle var lättåtkomlig och enkel att svara på. Men på de sidor som hittades var kostnaderna alldeles för stora för att lägga upp enkäter. Därför blev det så att enkäterna delades ut på två olika skolor: en i en större stad och en i ett mindre samhälle.
Som nämnts tidigare kan man i enkäter använda sig av öppna och slutna frågor för att få fram svaren. Rosengren & Arvidsson (2002) menar att det som man ska tänka på i en enkät är att man ska börja med neutrala frågor som kön, ålder, yrke m.m. för att man ska kunna kategorisera svaren senare. Det finns även en risk med att börja med en svår fråga, den som svarar kan då känna att han/hon inte längre orkar eller har lust och då inte besvarar enkäten. Det som man även ska tänka på är att man ska avsluta med enkla frågor för att runda av. Syftet med detta är att det inte är de svåra och känsliga frågorna som ska färga intrycket av enkäten.
21
3.2 Urval
Alla de tio personer som medverkande i undersökningen lever och arbetar i södra Skåne. Intervjupersonerna är:
en kvinna med personlig erfarenheter av sexuella övergrepp som barn, hon
kommer i arbetet att kallas för Stina
en barnpsykolog från ett resursteam, som fått det fingerade namnet: Anders. en rektor, som kommer kallas för Rektor F. Hon har arbetat i tio år som rektor
på en skola i ett mindre samhälle
en rektor, som kommer att benämnas som Rektor G. Hon har arbetat som rektor
på en skola i en stad i två år
en lärare med inriktning mot fritidshemsverksamhet som arbetar på en skola i ett
medelstort samhälle och har varit lärare i trettio år, hon får pseudonymen: Lärare A
en lärare med inriktning mot fritidshemsverksamhet som arbetar på en skola i ett
mindre samhälle i trettio år och kommer att kallas för Lärare B
en lärare med inriktning mot fritidshemsverksamhet som arbetar på en skola i ett
mindre samhälle och har varit lärare i tjugotre år, hon blir i arbetet benämnd som: Lärare C
en klasslärare som arbetar på en skola i ett medelstort samhälle. Hon har varit
där i sex år men innan dess varit förskollärare i tretton år, Hon namnges i arbetet som: Lärare D
en klasslärare har varit lärare i trettiofyra år och arbetar på en skola i ett
medelstort samhälle. Hon blir i detta arbete kallad för: Lärare E
en barnskötare som arbetar på en särskola i en stor stad. Han har endast arbetat
som detta i ett halvår och det var en extra aspekt inom skolan att få inblick i. Han kommer att kallas för Barnskötaren i arbetet
Motiveringen till att ovanstående personer valdes ut för intervjuer var att ta reda på hur bland annatpersoner, som är kopplade till skolan på olika sätt, resonerar kring ämnet sexuella övergrepp mot barn. Det var även för att se om man uppfattar det på olika sätt utifrån vad man har för yrkesroll i verksamheten. Vi fick kontakt med personerna genom lärare som var verksamma i kommunerna där vi hade vår praktik. Valet att även
22
ta med en kvinna som själv varit utsatt för sexuella övergrepp under tiden hon gick i skolan, var för att klargöra hur hon såg på skolans roll och hur de uppmärksammade henne. Detta för att kunna få komplement till vad de andra, som har ett
vuxenperspektiv, säger.
Den grupp som valdes ut att svara på enkäterna var 20 olika lärare som är verksamma i förskoleklass samt år ett till fem på två olika skolor. Denna kategori av lärare blev utvald för att det är de som träffar eleverna i skolan mest. Den ena skolan är mellanstor och belägen i ett medelstort samhälle och den andra är en mindre skola som ligger i en stad. Detta beslut gjordes för att man skulle kunna få en bredare bild samt för att få reda på om skolorna i de olika kommunerna arbetar på olika sätt med eleverna i detta ämne. Till varje skola skickades det ut tio stycken enkäter, det blev då totalt tjugo stycken. Det
återkom tre enkäter som var besvarade.
3.3 Genomförande
Genomförandet av denna undersökning började med att vi samlade in bakgrundsfakta för att få en överblick och förståelse för vad som redan har studerats inom detta område. Det var även för att vi skulle vara förberedda och kunna vara aktiva i de intervjuer som genomfördes under arbetes gång. När intervjuerna genomfördes valde vi att åka till personerna på platser som vi bestämde tillsammans och på tider som passade alla inblandade. Rosengren & Arvidson (2002) anser att när man gör en personlig intervju bör man träffa personen i deras hem/arbetsplats eller be personen som man ska intervjua att bege sig till en viss lokal, fast detta alternativ är inte vanligt. Eftersom vi var på platser som de intervjuade kände sig hemma i skapades en situation som gjorde det bekvämt för den svarande att svara så ärligt som möjligt på våra frågor. Valet att utföra intervjuerna på platser där de intervjuade kände sig hemma gjorde att vi kunde skapa en bra stämning och få givande svar. Som nämnts tidigare valde vi att använda oss av
öppna frågor för att kunna ha möjlighet att få ett samtal mer än en intervju. Vi hade
grundfrågor som vi utgick från i intervjuerna (se bilaga A) men eftersom de blev mer som samtal framkom det fler frågor efterhand. Intervjuerna med Stina, Rektor G, Rektor F, Lärare A och Barnskötaren utfördes hemma hos dem. Vi började med att prata lite om vårt arbete och vad vi har för syfte med detta och förklarade också att de som ställde upp på intervjuerna kommer vara helt anonyma för de som läser arbetet.
23
Den första intervjun genomfördes med Stina, som är en kvinna som själv blivit utsatt för sexuella övergrepp när hon var barn. Stina kom vi i kontakt med genom hennes blogg (dagbok på Internet) som en av oss brukar läsa. När hon där skrev att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp skickade vi e-post till henne och frågade ifall hon skulle vilja ställa upp på en intervju. Vi bestämde att bara en av oss skulle åka hem till henne för att genomföra intervjun. Detta för att Stina skulle känna sig så bekväm som möjligt. Det var ett känsligt ämne som behandlades och vi kände även att hon skulle känna sig obekväm om hon skulle berätta för två personer samt en bandspelare.
Intervjun med barnpsykologen, Anders, utfördes på hans jobb eftersom han var ensam i lokalerna vid tidpunkten. Detta var då den smidigaste lösningen. Vi kom kontakt med Anders genom att en av oss intervjuat honom till ett annat arbete under utbildningen, så vi ringde honom och frågade om han kunde tänka sig att ställa upp och det ville han.
Även här började vi med att berätta om vårt arbete och syftet med detta. Sedan började
vi ställa frågor och i denna intervju tog det fart direkt. Vi behövde nästan inte ställa några frågor eftersom han själv kom in på det som vi ville få svar på. Vår roll i samtalet blev att se till att vi höll oss inom ämnet.
Intervjun med rektorerna utfördes, också dessa, hemma hos intervjupersonerna för att det var det som passade dem bäst. När vi kom hem till dem presenterade vi vad vårt arbete skulle handla om och dess syfte. Sedan började vi intervjuerna och efterhand fick vi samtal som flöt på bra och gav oss intressanta svar. Vi hade en intervjuguide (se bilaga A) som vi använde oss av i början men efter hand som samtalet flöt på frångick vi den mer och mer, och följde istället upp det som de berättade, för att sedan
återkomma till mallen igen. De hade båda mycket att berätta och det blev två givande
intervjuer.
Lärare A som vi intervjuade arbetar på en stor skola i ett medelstort samhälle och intervjun genomfördes hemma hos henne. Detta eftersom det var svårt för oss att kunna sitta ostörda på hennes arbetsplats. Därför beslöt vi tillsamman att vi skulle komma hem till henne. Här började vi också med att berätta lite om ämnet. Samtalet gick lite trögt i början men efter hand fick vi mer och mer utförliga svar.
24
Intervjuerna med Lärare B och Lärare C utfördes på deras arbetsplatser. Vi kunde där sitta ner i lugn och ro i ett ostört rum. Vi började med att intervjua Lärare B. Hennes svar var korta men innehållsrika. Hon hade själv ingen erfarenhet av sexuellt utnyttjade elever men kunde ändå berätta vad hon och andra vuxna i skolan ansåg. Efter det intervjuade vi Lärare C och hon gled ofta ifrån ämnet men vi ledde tillbaka henne till utgångsfrågorna.
Lärare D:s och Lärare E:s intervjuer genomfördes även dessa på deras arbetsplats. Intervjuerna genomfördes i ett tomt klassrum där det var tyst och lugnt. Den första intervjun som genomfördes var med Lärare E och den flöt på väldigt bra redan från första frågan. I intervjun med Lärare D blev det också en bra start och den fortsatte i samma linje.
Intervjun med Barnskötaren tog plats i hans hem. När det hade blivit klargjort för honom vad arbetet går ut på gjordes en givande intervju. Han hade inte stor erfarenhet men kunde redogöra bland annat för vilken information han fått inom ämnet från skolledningen.
Bandspelare använde vi oss av vid alla våra intervjuer. Detta för att vi skulle kunna koncentrera oss på intervjupersonernas kroppsspråk samt ha ögonkontakt med dem och för att inte behöva sitta och anteckna samtidigt som vi hade för avsikt följa med i det som personen pratade om. En nackdel med att använda en bandspelare är däremot att den intervjuade kan känna sig pressad att inte svara fel och blir hämmad i sina svar. De flesta av intervjupersonerna sade dock, efter intervjun, att de hade glömt bort
bandspelaren efter en stund. Användandet av bandspelare gjorde även vårt arbete med att sedan skriva ned intervjuerna och analysera materialet lättare. Eftersom vi kunde gå tillbaka och lyssna på dem och då upptäcka saker som vi kanske inte hade tänkt på när inspelningen gjordes. Eftersom vi var två personer som genomförde alla intervjuerna utom en, innebar det att vi kunde tolka svaren på olika sätt. Detta kan vara en styrka i analysarbetet.
När vi valde att använda oss av enkäterna funderade vi mycket på hur man på bästa sätt skulle kunna få tillbaka så många som möjligt. Vi bestämde oss för att ha en person på varje skola som var ansvarig för att dela ut och samla in enkäterna. På skolan i staden
25
var det rektorn som hade hand om enkäterna och på skolan i det medelstora samhället fick en av lärarna med inriktning mot fritidshemsverksamhet uppgiften. Till enkäten bifogade vi ett försättsblad där vi presenterade oss och informerade om vad vårt examensarbete handlar om. I insamlandet av enkäterna stötte vi på en hel del problem. Det visade sig svårt att få tillbaka enkäterna på de två skolor som vi hade valt ut för att ha med i vår underökning. Från skolan i det medelstora samhället fick vi bara tillbaka två av tio enkäter och från skolan i staden fick vi tillbaka en av tio stycken. Orsaken av den dåliga svarsfrekvensen kan vara att ämnet är känsligt och väcker ångest och oro hos många människor. På grund av det bristande materialet väljer vi därför att inte använda oss av svaren i vår analys. Vi valde istället att göra personliga intervjuer med de lärare som hade återkommit med besvarade enkäter. Vi kom i kontakt med dessa genom att den ansvariga för enkäterna på skolan viste vilka det var som hade svarat på vår enkät. Hon frågade dem om de skulle kunna tänka sig att bli intervjuade istället och de ville de. Eftersom vi då har så pass många intervjuer är vår bedömning att det kommer räcka för en studie av den här storleken och för att få svar på frågor inom ramen för ett
examensarbete.
3.4 Etiska överväganden
Johanson & Svedner (2006) menar att det finns vissa aspekter som man ska tänka på när man genomför ett examensarbete. En av dessa aspekter är att man ska ta hänsyn till de medverkandes anonymitet om man inte får deras medgivande till att namnge dem. Det ska inte gå att utläsa vilka personer som man har pratat med och om. Alla de intervjuade i detta arbete är därför anonyma. De har fått fiktiva namn och det är inte utskrivet vilka kommuner eller liknande som personerna jobbar eller bor i. Även om de intervjuade själva tyckte att det inte hade spelat någon roll om deras namn var med i arbetet eller inte så bör de barn och vuxna som omnämns inte utsättas för några igenkännanden.
När intervjuerna var nedskrivna och analysen färdig raderades allt som fanns på diktafonbanden. Detta för att inte banden ska hamna i orätta händer. Redan vid nedskrivandet av intervjuerna användes de fiktiva namn som personerna tilldelats.
26
3.5 Analysbeskrivning
När materialet skulle analyseras gjordes en kritisk granskning av intervjuerna. Då plockades det som var det väsentligaste från undersökningen ut. Enligt Johansson och Svedner (2006) finns det tre sätt att kategorisera analysmaterialet. Dessa är inriktning på: uppfattningar, representativa individer samt att urskilja olika grupper bland de intervjuade. Först delades svaren från intervjuerna in, efter vad personerna har för uppfattningar, under kategorier som var valda utefter uppsatsens syfte och
frågeställningar. Detta gjordes för att upptäcka mönster, likheter och motsättningar mellan de olika intervjuerna. Efter det lades underrubriker till för att få en bättre struktur och underlätta analysarbetet. Därefter gjordes anknytningar till litteraturen och
27
4 Resultat och analys
I detta kapitel presenteras det empiriska material som samlats in genom de tio intervjuerna. Materialet presenteras under olika kategorier och den första är: ”Att upptäcka övergrepp”, där elevers olika tecken och lärarnas syn på sexuella övergrepp tas upp. Nästa kategori är: ”Anmälningsskyldigheten” och där presenteras lärarnas ansvar när det gäller att anmäla sina misstankar. ”Andra myndigheter än skolan” är nästa rubrik och där kommer lärarnas tankar om bland annat samarbetet med andra myndigheter fram. Den sista kategorin är ”Metoder” och där framkommer några av de metoder som man kan använda sig av i skolan för att bland annat förebygga sexuella
övergrepp. Till sist kommer det en sammanfattning där även slutsatser som materialet
givit presenteras.
4.1 Att upptäcka övergrepp
Rektor F och Lärare B menar att skolan har ett stort ansvar att se de elever som visar tecken på att vara utsatta för sexuella övergrepp. Rektor F säger:
Detta är en viktig uppgift vi har. Skolan är ju den som kan se barnet, kan jag tänka mig. Om det nu pågår i hemmet, för det är ju nästan det vanligaste. Så är ju skolan den viktigaste stationen, där ungarna ska upptäckas.
(Rektor F)
Lärare C säger: ”Skolan ska vara en trygghet för barnen.” Med detta menar hon att de elever som kommer till skolan ska kunna känna sig tillfreds med att vara där, speciellt de elever som har svårigheter i familjen och hemmet.
4.1.1 Kunskap
Barnskötaren samt en del av lärarna som deltagit i undersökningen menar att de har för liten kunskap om sexuella övergrepp för att upptäcka att elever har blivit sexuellt utnyttjade. Barnskötaren säger i undersökningen:
28
Informationen är väldigt dålig om just det här. Jag har inte hört, det har inte nämnts någonting om just det här med sexuella övergrepp. Utan de bara förväntar sig att alla ska kunna det.
(Barnskötaren)
Lärare B svara så här på frågan om hennes syn på kunskap om sexuella övergrepp mot barn:
Jag kan ju känna för egen del att jag har ju inte, jag har ingen hög kompetens vad det gäller det. Jag har liksom aldrig funderat på det så att, nog ganska dåligt. Känner liksom så att nej men det finns inte här. Men det kanske finns och det är ju lite skrämmande att man känner så….Väldigt låg kompetens över lag när det gäller det här med sexuella
övergrepp.
(Lärare B)
Även Lärare D menar att de inte fått någon speciell utbildning. Hon säger: ”Man vet
mest vad man upptäckt längs vägen. Vi saknar information från de som kan ämnet”. Rektor G framför i intervjun att lärarna på hennes skola inte får någon speciell information eller utbildning om sexuella övergrepp. Det är endast en lärare som har varit iväg på en kort kurs inom ämnet. Eftersom alla lärare fick erbjudande om
fortbildning inom ämnet sexuella övergrepp, men endast en som fann det intressant, tror hon inte att de är särskilt intresserade. Lärare D anser att: ”Man kan aldrig få för mycket information. Man kan aldrig få för mycket kunskap”. Men hon har inte själv varit på någon fortbildning om ämnet som denna uppsats tar upp. Däremot säger Rektor G att ifall det skulle aktualiseras på skolan med ett fall, skulle lärarna kanske till och med efterfråga utbildning inom ämnet. Även Rektor F menar att det inte är någon
högprioriterad utbildning bland lärarna på hennes skola. Hon är övertygad om att all personal, som arbetar på hennes skola, har fått kunskap om hur de ska handla, vid misstanke om sexuella övergrepp, i sin utbildning på högskolan. Eftersom de lärare som deltagit i undersökningen menar att de inte fått någon utbildning, mer än det lilla som har varit inkluderat i kompetensutveckling, är fallet inte på så vis som Rektor F tror.
Det kan vara lätt att missa att en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Lärare C berättar att eftersom hon har arbetat länge inom skolan får hon ofta reda på hur det har
29
gått för före detta elever. Hon har vid flera tillfällen fått reda på att någon av dessa elever har varit utsatt för sexuella övergrepp under barndomen.
4.1.2 Vaksamhet, lyhördhet, uppmärksamhet
Rektor G och Rektor F säger att personalen på skolorna där de arbetar är väldigt duktiga på att se elevernas problem och behov. Båda menar att speciellt förskollärarna och lärarna med inriktning mot fritidshemsverksamhet är bra på detta vilket kan bero på att de träffar föräldrarna i större utsträckning än klasslärarna. Rektor F anser att det är hennes och specialpedagogens uppgift att lägga in aspekten att det kan vara sexuella
övergrepp som elevens t.ex. orolighet beror på. Även Lärare A och Lärare C menar att
personalen, på skolorna där de arbetar, är duktiga på att se elevernas behov. Lärare C anser att det är lärarna med inriktning mot fritidshemsverksamhet som är de duktigaste på detta, eftersom de träffar eleverna mer och i andra situationer än lärarna. Lärare A:s syn på frågan om hur personalen på skolan arbetar för att upptäcka om en elev utsatts för sexuella övergrepp:
Vaksamhet… lyssna på deras berättelser, ifrågasätta, kan det vara sant eller är det påhittat. Söker lite. Tittar lite på deras samspel mellan andra barn. Om det är väldigt mycket med sexfantasier, man lyfter på kjolar, man står och juckar, frågar vad de håller på med, samtalar med dem, bryter den trenden och kanske får en liten fundering, är det verkligen sant det här? Fantasier har ju barn.
(Lärare A)
Liknande resonemang kan urskiljas från Dahlström-Lannes (1994) undersökning. Hon menar att det är viktigt att de som arbetar med barn är lyhörda och uppmärksamma för barns signaler och symtom. Om man då inte hittar någon annan anledning till elevens symtom kan det vara tecken på att hon eller han utsatts för sexuella övergrepp. Lärare C menar att det är viktigt att vara vaksam när en elev gör något som utmärker sig. Hon säger vidare att man alltid bör vara aktiv, men iaktta just den eleven extra noggrant. Barnpsykologen menar att man inte ska överreagera och agera allt för snabbt när man upptäcker att en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Han anser att det är viktigt att tänka på eftersom det annars är lätt att eleven sluter sig. Lärare B, Lärare C och Lärare D beskriver att de alltid frågar vad eleven fått blåmärken eller dylikt ifrån. Lärare B utvecklar:
30
Jag tar för vana att om barnet kommer in och har någon blåtira eller ett blåmärke så kan man fråga barnen: Varför har du ett blåmärke där? Så är det inte så konstigt om det skulle vara en gång när man misstänker något konstigt. För de är vana att jag frågar… Att man liksom försöker ha det att det är naturligt. Det är inte konstigt att jag ifrågasätter varför man har blåmärken.
(Lärare B)
På så vis är det inte något konstigt den dagen som en elev verkligen blivit utsatt för
övergrepp och läraren frågar varför han/hon har exempelvis blåmärken. Stina berättar
om sina personliga erfarenheter av att ingen såg hennes signaler och symtom i skolan. Hon sa följande:
…När man går igenom något så traumatisk så blir man depressiv och det var ju jag och
var ganska så självmordsbenägen, väldigt självdestruktiv kunde sitta med två rör med Treo i handen och en mugg vatten i andra handen i trappan på skolan och läraren bara gick förbi, tittade på mig och bara gick förbi utan att göra någonting. Jag satt och skar mina handleder och satt med dom öppet så här (stäcker fram händerna med handlederna uppåt), men de såg det men inget tog tag i det och frågade hur det var med mig. Jag kunde sitta och gråta för ingen anledning och… mådde jättedåligt och det syntes väldig väl.
(Stina)
Några av de symtom som kan visa sig när man har blivit utsatt för sexuella övergrepp enligt Eriksson (1998) är just att skada sig själv och vara depressiv som Stina beskriver att hon upplevde. Svedin och Banck (2002) nämner flera andra symtom som barn i
åldern 7-12 kan ha och dessa är bland andrarädsla, aggressivitet, omogenhet, mental
ohälsa, skolproblem, fobier, ångest, depression och hyperaktivitet.Stina säger att nu i vuxen ålder kan hon tycka att hon var väldigt tydlig utåt med hur hon mådde. Däremot var det ingen i skolan som reagerade. Hon fick förvisso prata med en kurator men hon gick inte dit mer än en eller två gånger. Hos kuratorn skulle hon mest prata om
alldagliga saker och de berörde aldrig det verkliga problemet. När Stina då inte fick någon respons från skolan kände hon sig:
Fruktansvärt ignorerad... att man var maktlös, hjälplös att ingen reagerade. Ingen gjorde någonting fast att jag skrek så högt alltså inte fysiskt satt och skrek, men jag skrek på hjälp men fick ingenting så kände jag att jag var ingenting värd.
31
Dahlström-Lannes (1994) har i en undersökning kommit fram till att när barn blir utsatta för sexuella övergrepp förlorar de sin trygghet och tillit, vilket är en förutsättning för att de ska bli självständiga och trygga. Detta är en del av det som Stina kände när hon var i skolan och ingen reagerade. Hon kände sig otrygg och värdelös. Lärare E menar att det är lätt att elever, som är tystlåtna och diskreta, blir anonyma och
”försvinner” bland de andra eleverna. Om det funnits lärare på Stinas skola som var mer
vaksamma, lyhörda och uppmärksamma hade de kanske sett vad det var som var fel i Stinas tillvaro.
4.1.3 Att läsa föräldrarnas tecken
Lärare A betonade att samspelet med och mellan föräldrarna har stor betydelse. När föräldrarna hämtar och lämnar eleven kan man som personal i skolan se hur deras förhållande gentemot varandra är. Detta menar även Hindberg (1999) som framhåller att om man misstänker att ett barn far illa i hemmet beror de inte enbart på barnets beteende utan också på föräldrarnas. Man skulle alltså kunna lägga märke till eventuella förövare genom att observera elevernas föräldrar. Finkelhor (1984) anser att det finns vissa faktorer inom familjen som ökar risken för sexuella övergrepp. Dessa är bland andra att eleven: har en styvpappa, någonsin har levt utan mamman, inte står nära sin mamma och har två eller färre vänner i barndomen. Finkelhor (1986) menar även att en förövare måste få känslomässigt utbytte från barn, vara sexuellt attraherad av barn samt ha svårigheter med relationer med andra vuxna. Hindberg (1999) åsyftar vidare att när man i skolan uppmärksammar att en elev blivit utsatt för sexuella övergrepp är det oftast föräldrarnas beteende som personalen först lägger märke till. Barnpsykologen Anders beskriver en mamma som är lätt utvecklingsstörd:
En mamma som hade olika män så, kom in och hon tänkte inte på det, utan de hade sex lite här och var. Och ungarna var där och de var med lite ibland alltså. Det bara gled runt lite, det fanns ingen ordning på någonting... Så just det att man kan se hur familjerna ser ut. I vanliga fall finns det ju en viss öppenhet mot omvärlden.
(Anders)
Dahlström-Lannes (1994) har i sin forskning kommit fram till att i en familj där sexuella övergrepp kan tänkas förekomma är gränserna mellan de vuxna och barnen otydliga och familjen är en stängd enhet. Detta stämmer bra överens med den familj
32
som Anders berättar om. Akselsdotter (1993) har funnit att i en sådan familj har medlemmarna ofta låg självkänsla och svårt att utrycka sina behov.
När barnpsykologen, Anders, i sitt arbete har upptäckt att en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp har det i första hand varit genom att eleven har berättat om det vid enskilda samtal med honom. Hos mindre barn har det även förekommit genom barnets teckningar. De elever som kommer till Anders är sådana som har problem i skolan och inte mår bra när de är där. Skolproblem, såsom skolk och okoncentrerade elever, är ett av de symtom som Svedin och Banck (2002) nämner att barn kan ha om de har blivit utsatta för sexuella övergrepp.
4.2 Anmälningsskyldigheten
4.2.1 Lärarnas syn på anmälningsplikten
När de intervjuade beskrev vad de hade för syn på anmälningsplikten i skolan menade de att den är svår att tyda. När ska man göra en anmälan och hur mycket behöver man veta innan man går till Socialnämnden med sina misstankar? Lärare A säger i intervjun att det är svårt att veta vad man ska anmäla. Om man ska anmäla sådant som man har hört på andra ställen än i skolan eller om man måste ha väldigt mycket på fötterna? Hon menar även att om man anmäler för tidigt kan eleven mista det förtroende som finns mellan henne/honom och läraren. Hon anser att det är svårt att dra en gräns mellan vad man ska anmäla och när man ska luska ut mer. Hon anmäler inte små misstankar om hon inte vet att det verkligen är så det står till. Hon säger:
Mmm, är man då inte säker och bara ha rådgivning. Där borde finnas en instans innan man gjorde anmälningen, en rådgivande instans där man kunde ringa. Nu ringer jag och undrar på detta, hur går jag till väga här och så provar jag kanske det först och får fram lite mer fler grejer och så känner man skit det här är misshandel då kan man göra en anmälan, då har man fått stöd…
(Lärare A)
Lärare E menar att det kan vara svårt att anmäla på grund av att man tror att elevens familj kan ta skada. Hon utvecklar vidare:
33
Jag tycker att det är svårt att anmäla, därför att man vet att om man anmäler, och det skulle vara alldeles på tok, så kan man skada en familj. Men samtidigt tror jag på det att om man anmäler, och det är fullständigt frisk och trygg familj, så klarar man det, för att då är man nog istället glad över att någon ser mitt barn och försöker ta hand om mitt barn. Skulle det visa sig att man är helt oskyldig så har man ju inget att vara rädd för häller.
(Lärare E)
Att anmäla sina misstankar om att en elev har blivit utsatt för sexuella övergrepp är svårt för lärare. Både på grund av okunnighet men även på grund av rädslan att skada andra inblandade.
4.2.2 Osäkerhet
Rektor G framhåller att på deras skola har de en person från Socialförvaltningen som är kopplad till skolan för att hjälpa till med just denna typ av frågeställningar. Om de på skolan blir osäkra på om de ska göra anmälan eller inte, kan de kontakta denna person för att rådfråga. Rektor F säger att kuratorn på hennes skola arbetar halvtid där och halvtid på Socialförvaltningen. Personalen på skolan kan således konsultera kuratorn om de är osäkra på något. Barnpsykologen, Anders, menar att han är en av de personer i kommunen, där han arbetar, som lärarna kan kontakta om de misstänker att det är något underligt med en elev. Han har uppfattat det som att personalen på skolorna i
kommunen, där han arbetar, har svårt att veta hur de ska gå tillväga i vissa fall. Speciellt om de inte är helt säkra på om något verkligen har skett eller ifall de inte har något konkret att komma med till en eventuell anmälan. Han framför:
Det är viktigt att inte göra någonting förhastat. Ta det lugnt, ta det med ro, kolla upp så du har ordentligt på fötterna. För går du in och gör en anmälan att en pappa har pussat sin dotter med öppen mun så kommer det in till Socialförvaltningen. Så ringer
Socialförvaltningen hem och sen läggs locket på. Du måste ha mer substans, bättre underlag och när det gäller förskolebarn så brukar jag rekommendera personalen att de kan ju sitta och rita lite med barnet eller leka med dockor och memorera och se lite hur barnet gör.
(Anders)
Anders menar att det är bättre att det blir en ordentlig anmälan gjord och att den skyldiga åker fast, än att det anmäls något litet som inte leder någonstans. Anders berättar att det kanske kan vara bra att låta bli att göra en anmälan om man inte har något ordentligt att gå på. Väntar man tills det finns tillräckligt med observationer och
34
annat som har betydelse kan man göra en rejäl anmälan. Däremot står det i kapitel 14, 1§, i Socialtjänstlagen (2001-06-07) att de myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom är skyldiga att genast anmäla till Socialnämnden om de får kännedom om något som kan innebära att Socialnämnden behöver ingripa för att skydda ett barn. Denna anmälan ska ske skriftligt men är det väldigt bråttom får man enligt
Justitieombudsmännen (1996) göra det muntligt men då är det svårare för flera personer att stå bakom anmälan. Anders pratar även om att det är vikigt att man observerar eleverna så man har bra underlag till en möjlig anmälan.
Lärare A och Rektor F berättar att de och deras arbetskollegor aldrig får någon respons från Socialförvaltningen efter att de har gjort en anmälan. Däremot menar
barnpsykologen att när väl utredningen är igång, är den öppen och inte sekretessbelagd, men det är inte säkert att de redovisar allt för skolan ändå. När man däremot måste sätta in vissa åtgärder i skolan berättas det vad de behöver veta i sitt arbete med eleven. Då är
även föräldrarna medvetna om att lärarna är meddelade. Det står i kapitel 14 i 3§ i
Sekretesslagen (1980-03-20) att sekretessbelagda uppgifter får lov att lämnas ut till annan myndighet om man kommer fram till att detta är viktigare än att sekretessen skyddar individen. Rektor F och Lärare B uttrycker i undersökningen att det vanligaste när de har anmält en misstanke till de sociala myndigheterna är att det känns som att ingenting händer.
Barnpsykologen Anders anser att det är viktigt att skolpersonal inte förhör eleven innan de anmäler till Socialförvaltningen. Han säger: ”Barnet ska inte behöva upprepa sin berättelse flera gånger”. Han menar att det är polisens jobb att förhöra barnen eftersom de är utbildade och skickliga på detta. Lärare C, som arbetat inom skolan i trettio år, säger att hon genom åren lärt sig:
Man ska inte prata med de barnen eller försöka reda i det själv… Sen är det ju så att det
är viktig information som kan försvinna för pratar de barnen så gör de ju kanske bara en
gång.
(Lärare C)
Lärare D säger däremot att personalen på skolan där hon arbetar, om de är osäkra i sin misstanke, försöker luska ut mer från eleven. De pratar bland annat även med
35
föräldrarna samt sjuksystern på skolan för att hon ska kunna observera eleven. Lärare D menar alltså att de på skolan själva försöker klargöra sina misstankar innan de anmäler. I Dahlström-Lannes (1994) bok ”Mot dessa våra minsta” kan man läsa att med kunskap, gott omdöme och sunt förnuft kan man undvika misstag och se elevernas tecken på rätt sätt.
4.3 Andra myndigheter än skolan
Barnpsykologen Anders berättar för oss om ett projekt som heter ”Barnhuset” och finns i Lund. Dit får barn komma om de har blivit utsatta för sexuella eller andra övergrepp. Där får barnen den hjälp de behöver efter att det inträffat någonting istället för att barnen ska slussas runt i kommunen till alla olika instanser såsom Socialförvaltning och
åklagare. Genom ”Barnhuset” kan de istället få hjälp med allt som de behöver förutom
gynekologisk undersökning. Man kan även vända sig till ”Barnhuset” för att konsultera om man ska göra en anmälan eller inte. Anders informerar även om ”Emilia” som är en organisation som tar hand om flickor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Där har de mycket samtal om t.ex. skuld och annat som flickorna kan känna efter att de blivit utsatta för övergrepp. Svedin och Banck (2002) har konstaterat att polisarbetet, Socialnämndens utredning och Barn- och ungdomspsykiatrins krisinsatser kan fortgå parallellt med varandra. När sedan alla som är inblandade har avslutat sina utredningar kommer man till beslut om vad som blir det bästa för barnet och familjen och sätter in de resurser som kanske behövs. I projekt såsom ”Barnhuset” finns alla resurser samlade. Bengtsson & Svensson (2003) menar att det inte bör förekomma några hinder för att diskutera enskilda elever om det är relevant för arbetet och för deras bästa. Vad man får berätta för varandra är snarare en fråga om etik. Inom en myndighet ska det inte vara ett problem. I samarbetet mellan olika myndigheter kan det dock förekomma bekymmer med sekretess. Denna sekretess mellan myndigheter kan göra att det inte samarbetas speciellt mycket mellan skolan och de sociala myndigheterna som lärare skulle önska. Barnskötaren säger: ”Det gäller ju att fortsätta att förbättra vårt samarbete mellan de olika enheterna, alltså även mellan Socialnämnden och skolan”.
36
4.4 Metoder
4.4.1 Handlingsplaner
Ingen av de som deltagit i undersökningen har sett någon handlingsplan speciellt för sexuella övergrepp. Däremot anser Rektor F, Lärare A, Lärare D, Lärare E och barnpsykologen, Anders, att det skulle kunna hamna under ”kränkande behandling” som det finns handlingsplaner för. Anders menar att det man framför allt ska göra är att anmäla till Socialförvaltningen, men säger även att det skulle vara bra om lärarna visste att de ska observera och anteckna om eleven gör något som är utöver det vanliga.
Kunskapen om hur man i skolan ska göra om en elev far illa kan man få genom att läsa exempelvis handlingsplaner. Svedin och Banck (2002) anser att det är viktigt att lärare på skolorna har kunskap om vad man kan och får göra när det är fråga om misstankar om sexuella övergrepp. Lärare E pratar om hur deras handlingsplan för ”kränkande behandling” ser ut. Det hon berättar är endast vilka man ska ta kontakt med. Det står ingenting om hur man exempelvis ska bemöta eleven eller föräldrarna. För att man i skolan ska kunna utveckla handlingsplaner är det viktigt att man vet vad sexuella
övergrepp innebär. Socialstyrelsen (Svedin, 1999) menar att sexuella övergrepp mot
barn är när ett barn påtvingas, av en vuxen, att vara med om sexuella handlingar. Detta kan vara allt från att titta på porr tillsammans med den vuxna till att vara med om olika typer av samlag. Även i Brottsbalken kapitel 6, 4§, står det att det att brottet inte bara gäller för samlag utan även andra sexuella handlingar.
4.4.2 Enskilda samtal
Deltagarna i undersökningen är överens om att det hade varit bra om personalen i skolan hade haft tid att prata enskilt med varje elev en stund varje dag eller åtminstone varje vecka. Stina som själv blivit utsatt för sexuella övergrepp säger att:
Ja, jag tyckte nästan att de skulle vara obligatoriskt att alla barn någon gång går och pratar med någon i förebyggande syfte. Att de barnen, många av barnen som blivit utsatta säger ingenting. Utan de bara går om kring och mår dåligt när man lever så blir man jävligt duktig på att ha en mask.
Det är det bästa förebyggande jag kan tänka mig är att alla obligatorisk ska gå och ha ett samtal eller två för att se hur alla förhållande ser ut, hur de fungerar hemma, hur det
37
fungerar med sociala nätverk, med vänner och alla andra. Det stärker alla barn och inte bara de som mår dåligt.
(Stina)
Alla lärare som vi har intervjuat menar att det finns möjlighet att prata enskilt med eleverna endast om det är något utöver det vanliga som har hänt. Det gör lärarna, enligt Lärare D, när eleverna exempelvis har ”Tyst läsning” och någon annan kan ta över klassen. För att kunna få igång ett samtal med eleverna anser Lärare D att användning av ”Hemliga boken” är en bra metod. I denna metod har eleverna vars en bok där de skriver sådant som de funderar på. Läraren skriver även frågor och uppmaningar som t.ex. ”Berätta något hemskt som har hänt dig!” Hon skriver samma fråga till alla eleverna för att det inte ska vara utpekande trots att det bara är läraren och eleven, som skrivit i boken, som får se innehållet.
Både Stina och lärarna menar att det hade varit bra om man hade haft regelbundna samtal med varje elev. Lärare A svarar följande, på en fråga om ifall hon tyckte att det skulle finnas mer möjligheter med dessa elever.
Att kunna gå in med ett barn och sätta sig och prata och kunna lätta på grejerna. Kanske det inte är något, men man kanske kan få en hint om, ligger det något bakom eller det är bara drömmar och fantasier eller något som de sett på TV osv. Men vi har ingenstans att gå undan.
(Lärare A)
Även barnpsykologen anser att det hade varit bra för eleverna. Han säger följande:
Jag tror att alla barn skulle må bra av att få ha enskilda samtal med en vuxen… någon vuxen på fritids eller förskolan eller skolan de tror jag absolut. De som jag möter… dom tycker att det är jätte skönt att ha någon som inte… alltså i skolan så har ju lärarna krav som de ställer i matte och betyg och så va. Och mamma och pappa ska ha en att gå och lägga sig. Det kan vara skönt att träffa någon personal som inte ställer några krav och så.
(Anders)
Anders menar att den som samtalar med eleven borde kunna vara en som arbetar i skolan men ej en person som har för mycket krav på eleverna, utan någon som är mer neutral. En som arbetar på fritidshemmet hade då varit att föredra eftersom de inte har
