BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
“Vi killar sprider glädje”
En kvalitativ studie om mannens upplevelser av att vara man i förskolan
“We guys are spreading joy”
A qualitative study of the man's experiences of being a man in preschool
Amanda Sjölander
Niklas Wennerstrand
Förskollärarexamen, 210 hp Examinator: Andréa Wiszmeg Examensarbete, 15 hp Handledare: Jakob Löfgren 2019-05-27
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till de personer som ställt upp på att bli intervjuade. Utan era tankar hade inte detta arbete varit möjligt. Vi vill även rikta ett tack till vår handlare Jakob Löfgren som stöttat oss genom arbetet. Till sist riktar vi ett tack till hunden Karlson som hängt med i bilen på väg till våra intervjuer.
Vi har tillsammans utfört intervjuer där vi varierat oss när det kommer till att föra samtal och föra anteckningar. Vidare har vi under arbetets gång skrivit till stor del tillsammans. De avsnitt vi delat sinsemellan har vi sedan diskuterat igenom när vi träffats för att sedan kunna sammanställa texten tillsammans.
Slutligen har vi använt oss av begreppet män/man 177 gånger under arbetet.
Abstract
Syftet med studien är att analysera manliga anställdas erfarenhetsberättelser om rutiner och sitt arbete i förskolan. Avsikten är att analysera dessa berättelser ur ett intersektionellt perspektiv. För att kunna göra det har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer där vi intervjuat fyra män som alla är verksamma i förskolan. Resultatet av vår studie visar att männen i förskolan upplever att det är positivt med deras närvaro både av barn, föräldrar och pedagoger. Dock menar männen att de i vissa fall känner att de blir bemötta på ett annat sätt än deras kvinnliga kollegor. De slutsatser som vi kommit fram till genom vår studie är att män fortfarande upplever att det är låg status att söka sig till förskolan. Männens rutiner inom förskolan påverkas av att de är män. Männen bemöts i sitt dagliga arbete av både skepsis och beröm. Föräldrar eller pedagoger skapar föreställningar om vad som är en norm och förhåller sig till det. Utifrån våra intervjuer blir det tydligt att mannen inom förskolan faller utanför den ramen.
En vidare slutsats är att det kan vara problematiskt att säga att det behövs fler män i förskolan eftersom detta skapar en skillnad och sätter olika krav på respektive kön. Det är inte själva könet som är det viktiga i förskolan utan snarare bör fokus ligga på att barnen dagligen integreras med mångfald.
Innehållsförteckning
1.0. Inledning ... 1
1.1. Syfte och frågeställningar ... 2
2.0. Tidigare forskning ... 3
2.1. Maskulinitet ... 3
2.2. Mannen som entydig ... 4
3.0. Metod och material ... 5
3.2. Genomförande ... 6
3.3. Etiska överväganden och forskningsetiska principer ... 8
3.4. Analysmetod - Kulturanalys ... 9 3.5. Rutiner ... 10 4.0. Teoriavsnitt ... 12 4.1. Kön och genus ... 12 4.2. Intersektionalitet... 13 5.0. Analys ... 15
5.1. Mannens upplevelse av sin arbetsplats ... 15
5.1.2 Relationen till föräldrar ... 15
5.1.3 Utbildning i relation till legitimitet ... 16
5.1.4 Klimat mellan kollegor ... 17
5.1.5 Barn och manlig pedagog ... 18
5.6. Rutiner och vanebildning ... 20
5.7. Manliga aktiviteter ... 21 5.8. Behovet av män ... 23 5.9. Behövs män i förskolan?... 24 6.0. Slutsatser... 26 7.0. Diskussion ... 27 7.1. Analysdiskussion ... 27 7.2. Metoddiskussion ... 29 8.0. Avslutande diskussion ... 30 9.0. Vidare forskningsområde... 32 10.0.Litteratur ... 33 10.1.Elektroniska källor ... 34 11.0. Bilaga 1 ... 35
1
1.0. Inledning
Vi frågar en utav våra intervjupersoner varför fler män behövs i förskolan. Han rycker lite på sina axlar, skrattar till och säger självsäkert ”vi killar sprider glädje”. Att det är så få män som är verksamma i förskolan har vi märkt när vi vikarierat på förskolor men även vid
verksamhetsförlagd utbildning under vår förskollärarutbildning. Det räcker även att blicka ut över föreläsningssalen, antal män kan räknas på två händer. Vi ställde oss frågan tidigt i vår utbildning om varför det är så få män som väljer att bli förskollärare. Vilka potentiella orsaker kan ligga till grund? Vi vill därför med denna studie försöka få en inblick i hur de män som jobbar i förskolan själva upplever sin situation.
Jällhage (2015) ställer denna fråga i artikeln Varför är det så få män i förskolan: “Varför lyckas inte det till synes jämställda Sverige bättre med att få fler män att söka sig till en av Sveriges största arbetsplatser?” (a.a.). Mannens frånvaro i förskolan är komplext då det förekommer olika ambitioner och syn på vilken mansbild som eftersträvas i förskolan. Är det att barn behöver se att kvinnor och män kan göra liknande saker? Eller är det den traditionellt beskrivna mannen, den som kan brottas, snickra och utveckla typiskt manliga attribut och egenskaper hos pojkarna som efterlyses på förskolan? Oavsett orsak är andelen män som arbetar inom förskolan endast 3% (a.a.). Christian Eidevald som medverkar i skolverkets studier berättar att:
Många av männen bygger upp ett eget säkerhetstänkande kring hur de ska agera mot barn, föräldrar och kollegor för att undvika misstankar. En del män undviker att ha barnen i knät, att delta i barnmassage eller ligga intill något barn vid vilan. De vill ha dörrar öppna ifall de ska hjälpa ett barn på toaletten eller byta blöja. En del män nekar i perioder till att göra olika arbetsuppgifter om de tror att det kan misstolkas (Jällhage 2015).
Det säkerhetstänk som många män känner kan till stor del beror på det Jällhage (2015) nämner, under 1900-talet skedde en stor debatt om männen inom förskolan då det inkom en våg av polisanmälningar. Debatten handlade om övergrepp mot barn på förskolor. Detta ledde till en misstänksamhet mot män i stort där deras motiv till yrkesval ifrågasattes, vilket i sin tur ledde till en stor misstro gentemot män i förskolan (a.a.) Jällhage (2015) menar att “Resultatet blev att andelen män i förskolan sjönk från 3,1 procent i början av 1990-talet till som lägst 1,9 år 1998, enligt statistik från Skolverket. Sedan dess har andelen män åter kommit upp på samma nivå som tidigare” (a.a.). Möjligen är det så att debatten som ägde rum på 1900-talet
2
lever kvar än idag. Förskolläraryrket genererar generellt i låg status men kan även bidra till en dålig image för mannen i och med dess historia inom förskolläraryrket. Men om vi nu ser en skymt av mannen inom förskolans värld är det kanske inte just i barngruppen vi finner honom utan som chef. Danielsson (2018) skriver i texten Sällsynt med män – då som nu att “Faktum är att män är förskolechefer i högre grad än förskollärare. Så var det på 1980-talet och så är det i dag. Man skulle kunna tänka sig att det har att göra med könsmönster, där bilden av en chef ofta är en man” (a.a.). Detta citat visar även på att det finns en stark uppfattning om vilka yrken som är för män respektive för kvinnor.
Olsson (2012) ifrågasätter i artikeln Vilken (köns)roll spelar män i förskolan? poängen med varför fler män behövs i förskolan. Han nämner bland annat att det är ett sätt för pojkar att få manliga förebilder men även för att förändra bilden av traditionell manlighet. Män som arbetar i förskolan kan bidra till att barnens pappor känner sig mer bekväma. Vidare kan männen bryta förskolans konsensuskultur och skapa en bättre stämning bland personalen (a.a.). Läroplanen (2016) menar att “barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser” (a.a., s. 4) samt att “vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder” (a.a., s. 4). Utifrån Skolverkets direktiv kan detta därmed tolkas som att om barn i sitt tidiga liv ser att både män och kvinnor arbetar inom förskolan bör det gynna vårt synsätt för samhället i stort. Förskolan bör därför vara en plats där barn dagligen möter både kvinnlig och manlig förskolepersonal.
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att analysera erfarenhetsberättelser om rutiner och arbete i förskolan. Avsikten är att analysera erfarenheten hos manlig förskollärare ur ett intersektionellt perspektiv. Studien kommer att utgå från följande frågeställningar:
1. Hur upplever män sin arbetsplats på̊ förskolan?
2. Hur påverkar intersektionella kategorier männens rutiner och arbetssätt? 3. Hur ser behovet av manlig personal i förskolan ut?
3
2.0. Tidigare forskning
I detta kapitel ämnar vi beskriva tidigare forskning utifrån maskulinitet. Vi kommer lyfta fram de föreställningar som finns inom mansforskning men även problematiken med att se mannen som entydig.
2.1. Maskulinitet
Den tidigare forskningen om män i förskolan är begränsad och det är svårt att finna svensk litteratur vars fokus behandlar just maskulinitetsskapandet i skolan och förskolan. Det
förekommer forskning inom området men då är det fokus på könsskapandet och maskulinitet. Det är viktigt att belysa maskulinitetsskapande i den praktiska delen som förekommer i förskolan (Nordberg, 2005, s. 6). Connell (1996) menar att:
Maskulinitet är inget sammanhängande ämne som lämpar sig för en generaliserad vetenskap. Trots detta kan vi ha en sammanhängande kunskap om de frågor som rests av dessa försök. Det uppnår vi genom att vidga synvinkeln och se på maskulinitet inte som ett isolerat ämne utan som en aspekt av en större kultur. Detta kräver en
granskning av den större strukturen och av hur maskulinitet är placerad inom den (a.a. s, 95).
Johansson (2000) skriver att det är svårt att fastställa när mansforskningen växte fram men att det framförallt var i början av 1990-talet som mansforskningen började etableras. Det lyftes tankar om faderskap, mäns känsloliv, mäns våld mot kvinnor och om jämlikhet mellan kvinnor och män. Det växte fram ett intresse för frågor om jämlikhet och kön parallellt med den feministiska forskningens utveckling. När mansforskning diskuteras kan det vara så att det sker en förväxling mellan mansforskning och mansrörelse. Det finns en avgörande skillnad mellan mansforskning och social rörelse, vilken är en avsaknad av ett
maktperspektiv. Mansforskning kan bara förstås i relation till feminismen, vilket är utgångspunkten för mansforskning (a.a. s,11 ff).
Connell (1996) menar att om “Om vi ska förstå genus som socialt mönster måste vi se det som en produkt av historien, men också som en producent av historia”. Den sociala
verkligheten är rörlig över tid. Att se femininitet och maskulinitet som en historisk produkt är inte samma sak som att sätta begreppen i en kontext där de är betydelselösa. Det innebär snarare att begreppen placeras i världen av socialt handlande vilket leder till frågor om
4
historicitet. Genusrelationernas sammansättning transformeras och formas över tid och förändringarna skapas inifrån genusrelationer (a.a. s, 106).
Connell (1996) nämner att det är komplext att diskutera maskulinitet. Det räcker inte att samhället problematiserar den genusrelation som finns mellan män och kvinnor utan vi måste förstå maktrelationer som exempelvis etnicitet, klass eller sexualitet. Dessa maktfaktorer spelar roll emellan kvinnor och män men även emellan män och män. När vi uppmärksammat samspelet mellan etnicitet, klass och kön kan multipla maskuliniteter urskiljas som vita, svarta, medelklass likväl som arbetarklass. Det kan vara bra men kan även leda till
generaliseringar där det kan finnas en uppfattning om att det finns en arbetarklassmaskulinitet eller en svart maskulinitet. Vita mäns maskulinitet konstrueras inte endast i relation till vita kvinnor utan även i relation till svarta män. Det är bara ett steg att urskilja ett slag av maskuliniteter, vi måste förstå dess relationer inbördes. Det krävs en inblick i klass och etnicitetsmiljöer för att förstå de genusrelationer som förekommer inom dem (a.a. s,100)
Maskulinitet är liksom femininitet alltid splittrad eller motsägelsefull där det krävs att särskilja relationer som är byggda utifrån produktion, makt och emotionell bindning. För att skapa en förståelse över genus krävs det att se längre än till bara genus, det gäller även det omvända. Vi förstår inte ras, klass eller orättvisor utan att se till genus. Genusrelationer är av betydelse i den sociala strukturen och som helhet som spelar en väsentlig roll i genuspolitik och kollektiva livsöden. I skapandet av en värld av genusrelationer är vi alla inblandade, hur de skapas och vilka strategier som olika grupper tillämpa och vilka effekter det får. Allt detta är politiska frågor där män kan göra politiska val och skapa nya genusrelationer.
Genusrelationer kan inte bara förstås och ses som en historisk process utan det kräver även att studera verkligheten för att förstå och begripa den större dynamiken (Connell 1996 s,95 ff).
2.2. Mannen som entydig
Nordberg (2005) skriver i kapitlen velournissar och riktiga män att “att utgå̊ ifrån manlighet som något entydigt och marginaliserat i förskolan och skolan är, liksom en reduktionistisk syn på̊ förskolemiljön som feminiserad och saknande manliga aktiviteter, därför problematiskt” (a.a. s, 90). Det är således problematiskt att se män som en entydig och homogen grupp då män är olika och definierar sig som olika. Nordberg (2005) lyfter även fram att det finns en stor variation av manliga och kvinnliga könsformeringar inom barnomsorgen men som inte tas upp eller kommer fram i debatten. Det finns ingen specifik personal som i praktiken
5
praktiserar feminina eller maskulina positioner i en verksamhet. Det skapas alltid olika könsmönster på olika arbetsplatser. Det bör skapas en medvetenhet om att kön inte försvinner för att beteckningarna manliga och kvinnliga pedagoger undviks. Det är viktigt att kritiskt granska kulturella för-givet-taganden genom att träna genusvetenskap i lärarutbildningen men även i personalens fortbildning (a.a. s, 91f). Baagøe Nielsen (2005) skriver i kapitlet
Argument för och emot manlig personal i förskolan att det kan finnas en problematik i att män
ses som en homogen grupp i förskolan då männen blir till representanter för det andra. Mannen ses som ett mirakelmedel som skapar det nya, och på så sätt står för en förändring på förskolan där något saknas. Implicit innebär det att män skulle kunna leverera en
välfungerande faktisk jämställdhet, en välfungerande organisation och välfungerande arbetsmarknad. Det skulle vara en ännu tydligare profilerad professionalitet och en hög kvalitet inom omsorgen. Att se på mannen på detta är sätt är att se honom som en annanhet, någon som gör att allt faller på plats (a.a. s, 30). Johansson (2000) lyfter även fram att ifall vi skulle bryta den traditionella bilden av manlighet så skulle det möjliggöra att fler män skulle få göra och arbetar med vad dem vill. Det skulle inte vara konstigt med män inom
kvinnodominerade yrken och männens manlighet skulle inte bli ifrågasättande (a.a. s, 17).
Gannerud (2001) menar att i varje samhälle finns det en genusordning, men den kan vara mer eller mindre genusifierat. Det finns ett hierarkiskt förhållande mellan det kvinnliga och det
manliga. Det kan ses som en maktskillnad som ligger till grund för olika tilldelade
arbetsuppgifter samt positioner på arbetsmarknaden. Makt- och arbetsfördelningen inom skolan syns på olika sätt som att exempelvis utifrån könsarbetsdelning så har männen i allmänhet positioner med högre status. Könsarbetsuppdelningen har en stark relation och koppling till samhällets uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt (a.a. s, 14 ff). Dessa tankar är intressanta utifrån vår studie då förskolan främst är ett kvinnodominerat yrke där få män arbetar. Vidare är det av intresse att se hur könsarbetsdelningen ser ut och hur det påverkar förskolan i stort.
3.0. Metod och material
I detta kapitel kommer det att redogöras för hur forskningsprocessen bedrivits. Det vill säga hur material och empiri samlats in och hur det sedan bearbetats och tolkats. Då vår
undersökning syftar till att studera erfarenhetsberättelser av manliga medarbetare i förskolan kommer vi att bedriva ett kvalitativt fältarbete i form av ett antal intervjuer. Fältarbete är
6
enligt Kaijser et al (2011) “ett samlande begrepp för undersökningar vars främsta kännetecken är att de utförs i de sociala och fysiska miljöer där den verksamhet eller de aktiviteter som en forskare intresserar sig för äger rum” (a.a., 37). Intervjuer är en av de vanligaste metoderna inom fältarbete (a.a.). Det är de manliga medarbetarnas berättelser som för oss kommer att vara i fokus.
3.1. Urval
Alvehus (2013) skriver att någon form av urval görs i alla typer av undersökningar. Man måste helt enkelt välja vad eller vilka man ska studera och hur många man eventuellt ska intervjua etcetera (a.a.). I vår undersökning har vi valt att intervjua fyra olika män som alla arbetar i förskolan. Vi har tänkt på att välja intervjupersoner med olika förutsättningar, såsom exempelvis utbildning, ålder och etnicitet, och sett till att träffa personer på olika förskolor så även miljön skiljer sig mellan dem. Detta för att få en, som Alvehus (2013) kallar det,
heterogen fokusgrupp. Detta ger en mer nyanserad bild och en bredare insikt i det som ämnas att studera (a.a). Det är kopplingen mellan problemformuleringen och intervjupersonen vi vill studera snarare än att jämföra intervjupersonerna sinsemellan, vilket enligt Alvehus (2013) hade varit lättare med ett mer homogent urval.
Alvehus (2013) menar att “urvalet måste matcha den problemformulering som lanseras i uppsatsens inledning” (a.a., 2013, s. 70). Av den anledningen har vi enkom valt ut män som intervjupersoner då vår frågeställning handlar om mäns egna erfarenheter av deras egen situation.
3.2. Genomförande
Vi vill förstå manlig förskolepersonals egna erfarenhetsberättelser och har valt att göra så genom en etnografisk ansats med intervjuer som metod för insamling av material.
I intervjuer kan den upplevda verkligheten beskrivas och gestaltas genom att människor berättar om sina liv och erfarenheter, sina tankar och upplevelser, genom att de delger sina versioner och tolkningar av skeenden (Fägerborg et al, 2011, s. 85)
Fägerborg et al (2011) definierar kärnan i intervjun som själva mötet mellan människor. Enkelt uttryckt en typ av kommunikation där ena parten ställer frågor och den andra svarar
7
och där samtalet sedan på något sätt registreras i form av exempelvis ljudupptagning med efterföljande transkribering (a.a.).
People find it both natural and difficult to speak about their lives. I was astonished to find that a simple request – “Can you tell me about your life?” – should immediately produce narrative containing some intimate and sometimes very terrible details of the major turning points in their lives (Kaivola-Bregenhøj et al, 2006, s. 30)
I vårt fall har vi valt att arbeta med så öppna frågor som möjligt för att öppna upp för samtal och friare berättande snarare än att ställa frågor där svaret riskerar att bli ett kort ja eller nej. Detta för att vårt intresse ligger i att höra deltagarnas egna berättelser och erfarenheter på ett nyanserat och informativt sätt.
Intervjuerna har skett på ett semistrukturerat sätt. Alvehus (2013) menar att intervjuer som är semistrukturerade utgår från vissa grundfrågor och att man ställer följdfrågor under samtalet som leder det framåt (a.a. s, 83). Grundfrågorna finns alltså med från början, men
följdfrågorna i intervjun tillkommer efterhand. Vi har utgått från en intervjuguide vid varje tillfälle (se bilaga 1). Vi vill åter vara tydliga med att det är intervjupersonernas funderingar och tankar som är av intresse, därav kan strukturen skilja sig något åt mellan intervjuerna beroende på vad intervjupersonen vill lyfta fram och var samtalet då för oss. Det är i vårt fall viktigt att vi hela tiden är beredda att anpassa följdfrågorna efter vad deltagaren berättar. Allt för att få dem att berätta så mycket som möjligt om sina erfarenheter. Fägerborg (2011) menar visserligen att den som intervjuar givetvis har rätten att fråga, men att huvudsyftet i en
intervju är att få den som intervjuas att prata och berätta. Intervjuer tenderar att te sig olika ifrån fall till fall och dra iväg åt de mest oanade håll (a.a.).
Då vi ska intervjua flera olika personer, i olika åldrar och med olika förutsättningar kräver det, som Fägerborg (2011) antyder, att vi är lyhörda, uppmärksamma och flexibla för bästa
resultat. Vi har som vi tidigare nämnt i stora drag försökt hålla oss till några grundfrågor (Se bilaga 1). Uppsatsen kommer utgå från fyra mäns tankar och upplevelser. Deltagarna har olika yrkesroller, åldrar och varit verksamma olika länge i förskolan då det leder till olika
erfarenheter och berättelser, ur olika perspektiv. Förhoppningsvis ger detta ett brett spektrum och en variation i de olika intervjuerna. Vi är även medvetna om intervjuernas ringa omfång men menar att det kan ge en indikation och öppnar upp till en större förståelse för hur det är att vara man och arbeta i förskolan.
8
Bryman (2018) rekommenderar att spela in för att sedan transkribera intervjuerna (a.a). För att kunna dokumentera intervjuerna har vi valt att använda oss av en diktafon då vi fick
godkännande av informanterna att spela in. Det intervjumaterial som fångats in kommer att lyssnas på, skrivas ner och sedan läsas flera gånger. Som nämnt ovan kommer materialet att utgå från en intervjuguide. De frågor som vi ställt till deltagarna har varit relativt öppna där det funnits utrymme för intervjupersonerna att utveckla sina tankar vilket lett till följdfrågor. Materialet blir på så sätt stort och på grund av uppsatsens ringa omfång blir
intervjupersonerna i antal begränsat. Därför har vi valt att i den här rapporten att utgå från fyra mäns tankar. Informanterna är anonyma och vi väljer därmed att kalla dem för A, B, C och D.
Tabell: Nedan visas en översikt över deltagarna
Deltagare Ålder Yrkesroll År inom yrket Ort
Intervjuperson A 32 år Vikarie 1 år Medelstorort i Skåne
Intervjuperson B 25 år Pedagog 4,5 år Medelstorort i Skåne
Intervjuperson C 21 år Barnskötare 1 år Storstad i Skåne
Intervjuperson D 32 år Förskollärare 5–6 år Storstad i Skåne
3.3. Etiska överväganden och forskningsetiska principer
När man som forskare ska använda sig av andra människor, deras uppgifter eller liknande är det av vikt att göra några etiska och moraliska överväganden. Enligt Johansson & Karlsson (2013) är det en rättighet för involverade människor att få ta del av och skriva under en samtyckesblankett innan forskningen bedrivs.
9
Det finns enligt Vetenskapsrådet (2015) fyra principer som är viktiga att förhålla sig till.
Informationskravet som innebär att alla deltagare i studien har rätt att veta vad studien syftar
till, vilken institution eller liknande forskaren tillhör eller annan information om projektet. Detta för att deltagaren ska veta vad det är hen ställer upp på. Samtyckeskravet som innebär att samtyckesblanketter delats ut av den som bedriver forskningen och skrivits under av deltagarna. Detta som ett bevis på att samtycke finns för att bedriva forskningen.
Konfidentialitetskravet innebär att all information som framkommer i studien, även
personuppgifter eller liknande, inte sprids till obehöriga eller hamnar i fel händer. Man ska som deltagare i studien känna sig säker på att ingen utomstående får tag i ens uppgifter. Det är också viktigt att det inte är möjligt att identifiera enskilda individer i studien utan att alla deltagare är anonyma för utomstående. Nyttjandekravet betyder att informationen som framkommer stannar hos forskaren och ej används i andra sammanhang (a.a.).
Med tanke på dessa etiska principer och den undersökning vi ämnar göra har vi klargjort för våra intervjupersoner hur vi tänkt att använda materialet och vad undersökningen syftar till. Eftersom det handlar om intervjuer är samtyckeskravet centralt så samtyckesblanketter har skrivits under där intervjupersonerna fått ta del av och godkänna omständigheterna för
intervjuerna. Informationskravet är relevant för oss och våra intervjupersoner då de helt enkelt har rätt att veta vad studien syftar till och vad det är de ställer upp på. Nyttjandekravet är också en viktig del i vårt fall så att informationen som framkommer i intervjuerna inte används i andra sammanhang eller i fel syften.
3.4. Analysmetod - Kulturanalys
För att närma sig vårt insamlade material och för att kunna fördjupa oss har vi valt att utgå från en kulturanalytisk metod. Genom detta metodval är förhoppningen att förstå männens berättande och upplevelser samt relationen sinsemellan.
En kulturanalys är enligt Ehn & Löfgren (2007) en metod för att studera livet i samhället ur ett kulturellt perspektiv. “Det handlar om hur tillvaron organiseras i tid och rum, och om hur människors beteenden formas av kön, klass, etnicitet och andra kategorier” (Ehn & Löfgren, 2007, s. 10). För vår del är det intressant att studerar hur arbetet ter sig för manlig personal på förskolan, hur de manliga medarbetarna upplever sin vardag i förskolan och om deras
10
kollegornas. Ehn & Löfgren (2001) menar att i princip vad som helst går att använda när man ska göra en kulturanalys. Det mesta går att tolka och föra resonemang kring (a.a.). Att tolka och analysera ur ett kulturanalytiskt perspektiv är ingen beständig metod huggen i sten utan tvärtom hela tiden omprövningsbar i sin utveckling. Kaivola-Bregenhøj et al, 2006 menar att:
All our lives, we are involved in intertwining these complex grand narratives with the equally complex small ones through which we communicate with one
another. It is through such processes that we shape our senses of ourselves: the efforts of modern individuals to create their own “thoroughly reflected identities” are, to a great extent, narrative projects (Kaivola-Bregenhøj et al, 2006 s,7).
Människans liv består och ingår i komplexa berättelser och det är genom berättelser som vi kommunicerar med varandra. I dessa berättelser, i den processen formar vi oss själva och våra sinnen. Detta tankesätt blir intressant utifrån männens erfarenhetsberättelser i förskolan, hur männen ser på sin egen berättelse och sin identitet i det sammanhanget.
3.5. Rutiner
Ehn & Löfgren (2007) skriver om rutiner och vanebildning och hänvisar till den danska kulturforskaren Ida Wentzel Winther som gjort en undersökning på 11-åringar som fick dokumentera livet i hemmet. Hon kom då fram till att olika rutiner och vanor ger olika rum och platser “skiftande symboliska och känslomässiga betydelser” (a.a. s, 111). Det blir intressant vad förskolemiljön eventuellt gör med den manliga medarbetaren. Ehn & Löfgren (2007) menar att när något görs som en vana varje dag blir det lätt en mekanisk, själlös rutin som inte skänks någon särskild extra tanke (a.a.). Därför tänker vi att det kanske finns arbetsuppgifter eller andra skeenden i det vardagliga arbetet hos våra intervjupersoner som helt enkelt har blivit rutinmässiga och som ingen riktigt reflekterar över, men som vid närmare eftertanke och analys kan visa på skillnader i mäns och kvinnors sätt att arbeta i förskolan.
Ehn & Löfgren (2007) menar att rutiner antingen kan kännas som en tvångströja eller som en stödkorsett. Med stödkorsett menas då exempelvis de vardagliga rutinerna man inte tänker på att man gör, som kanske gör arbetet mer effektivt eller bara vardagen enklare. “Medan högra handen häller mjölk i kaffet slår den vänstra på brödrosten” (Ehn & Löfgren, 2007, s. 82). Med tvångströja menas å andra sidan att rutinerna blir ett slags slentrianbeteende där man fastnar i ett tvångsmässigt mönster och att man räds det som finns utanför trygghetsfären (a.a.). Som Ehn & Löfgren (2007) betonar är detta ett polariserat sätt att se på saken men att
11
man också kan tänka på det som ett spänningsfält, en balansakt “som ställer igenkännandets trygghet mot nya utmaningar” (Ehn & Löfgren, 2007 s. 83).
12
4.0. Teoriavsnitt
Då vi i vår uppsats ämnar att studerar mäns erfarenhetsberättelser om rutiner och arbete i förskolan är det betydelsefullt att få en inblick i ett genusperspektiv. Inom detta fält finns det föreställningar om vilka förväntningar som finns inom kön och genus.
4.1. Kön och genus
Läroplanen (2016) för förskolan menar att “Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars
uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller” (a.a. s, 5). Läroplanens främsta fokus är riktat till hur pedagoger ska arbeta med barn, vad förskolan ska sträva efter och vad som är viktigt. Utifrån citatet ovan är det tydligt att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller med fokus på barn sinsemellan. Dock nämner inte läroplanen hur pedagoger sinsemellan ska bemöta könsmönster och könsroller. Det är även intressant att ifrågasätta om det är möjligt att motverka traditionella könsmönster i en barngrupp ifall det endast är kvinnor som är pedagoger. För att förstå mannens position i förskolan, vilka förväntningar eller föreställningar som finns krävs det en inblick i kön och genus.
Gannerud (2001) beskriver att genus som begrepp är vanligt inom samhällsvetenskaplig forskning där syftet är att beskriva en rad kulturella, sociala och historiska föreställningar och normer som är hör samman med människans kön. Normer och föreställningar förekommer i samhället och är viktiga ordnings- och kategoriseringsprinciper i olika sammanhang. Genus är ett sätt att förstå och beskriva olika strukturer och mönster. Ett exempel på detta kan vara arbetsmarknaden, där kvinnor och män fördelar sig olika på vissa typer av arbetsuppgifter eller yrkesområden. Det innehåll som förekommer i könsrelaterade normer och föreställningar och vad det kan innebära för samhället och individerna är inte givet utan är föränderlig över tid och ser olika ut i kulturella och sociala sammanhang. Uppfattningen av genus och kön skapas och återskapas genom vad vi tänker, säger och gör men även vad vi tänker om andra och oss själva. Även om det är föränderligt är det vid varje tid vissa givna ideologiska och materiella ramar. Men genom att tankemässigt skilja på det individuella könet och genus finns det möjlighet att uppmärksamma och se förbi könsstereotyper och reflektera över individen i samspel med sin sociala omgivning (a.a. s, 12f).
13
Som nämnts ovan ska förskolan motverka könsmönster och könsroller. Genom att reflektera över sociala, kulturella och historiska föreställningar kan vi ifrågasätta de strukturer och mönster som finns. Ytterligare ett sätt att fördjupa sig och förstå dessa föreställningar är att undersöka det intersektionella perspektivet.
4.2. Intersektionalitet
För att förstå intersekonalitet är det av viktigt att skapa en förståelse för dess historia. Mulinari & De los reyes (2005) beskriver att begreppet har sina rötter i postkolonialismen som är ett heterogent forskningsfält som problematiserar kunskapstraditioner och där den intersektionella teorin har sitt ursprung från Black feminism i USA. Under åren 1970–1980 fördes det en debatt utifrån afroamerikanska kvinnor som lyfte fram att den traditionella feminismen endast vände sig mot vita kvinnor. Black feminism främsta kritik riktas mot
osynliggörande och annanhet. Osynliggörande kan förklaras som att könet konstrueras utifrån
den vita kvinnan från medelklassen, vilket leder till att andra kvinnor förbises. Annanhet kan förklaras som något avvikande eller främmande (a.a. 54 ff).
Mulinari & De los reyes (2005) menar att det finns flera komplexa maktfaktorer och att dessa påverkar varandra såsom exempelvis etnicitet, funktionsvariation, klass, kön eller utbildning. (a.a.). Utifrån ett intersektionellt perspektiv blir skärningen mellan dessa olika maktordningar intressanta. Att synliggöra skärningar gör att vi kan skapa en större förståelse och
medvetenhet kring människan och ifrågasätta vår egen normkritiska tolkning och våra fördomar.
Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattning om vithet, manlighet, könstillhörighet, heterosexualitet, klasstillhörighet med mera genom ett ständigt (åter)skapande av nya markörer som gör skillnad mellan ”vi” och ”dem” till sociala koder (Mulinari & De los reyes, 2005, 9f).
Detta kan därmed tolkas som att män inte ingår i en homogen kategori utan kan ses utifrån flera aspekter beroende på det sammanhang som han befinner sig i. Ett exempel på detta kan vara att en fattig man från ett u-land anses ha lägre status här i västvärlden, än en vit
västerländsk man med en utbildning. Båda är män men de kan inte fullt ut förstå hur det är att ha låg eller hög status. Detta är särskilt intressant i vår studie med tanke på att alla de män vi intervjuar har olika förutsättningar i form av exempelvis ålder, utbildning och etnicitet. Alla
14
arbetar också i skilda miljöer vilket också påverkar deras ställning och förutsättningar. Mulinari & De los reyes (2005) nämner att hur vi ser på intersektionalitet och på
15
5.0. Analys
Utifrån empirin som behandlas och presenteras i uppsatsen har vi valt att dela upp vår analys utifrån tre huvudkategorier vilka är, mannens upplevelse av sin arbetsplats, rutiner och
vanebildning samt behovet av män. Utifrån dessa kategorier är förhoppningen att kunna
analysera och lyfta uppsatsens syfte samt frågeställningar.
5.1. Mannens upplevelse av sin arbetsplats
De pedagoger som befinner sig inom en förskolemiljö tillhör olika kategorier, såsom
exempelvis ålder, utbildningsnivå, klasstillhörighet eller etnicitet med mera. I dessa kategorier förekommer det olika maktordningar. I maktordningar skapas det normer och genom att ifrågasätta de normer som finns kan eventuella ojämlikheter minskas. Genom det intersektionella perspektivet kan ojämlikheter analyseras på ett djupare plan.
5.1.2 Relationen till föräldrar
En gång när jag skulle visa en film för barnen på Youtube kom det plötsligt reklam som visade en bikiniklädd tjej springa på en strand. Ett av barnen gick då hem till sina föräldrar och sa att jag hade visat porr för dem. Detta ledde till samtal med chefen och blev en lite jobbig situation. Jag hade dock både kollegor och chefen i ryggen och det löste sig (Intervjuperson C)
I samtliga intervjuer nämner de manliga pedagogerna att föräldrarna både kan vara positiva eller negativa till deras val av yrke. Detta kan studeras ur Mulinari & De los reyes (2005) begrepp kön som är en form av en maktfaktor. I detta fall blir mannen något som särskiljer sig från kvinnan men även man mot man. Det finns tydliga föreställningar om vad en man är och vad man som man bör arbeta med. Något som både intervjuperson A och C nämner är att manliga pedagoger bemöts på ett annat sätt är kvinnliga kollegor och att detta till stor del beror på kulturella skillnader, det som Mulinari & De los reyes (2005) benämner som
etnicitet. Gannerud (2001) menar att “vissa kommer från kulturer där relationen mellan
kvinnor och män är annorlunda än i det svenska samhället. För deras föräldrar, särskilt
fäderna, kan det vara ovant [...] och där förhållandet mellan könen kan vara delvis annorlunda än i Sverige” (a.a. s, 36 ff). Den kulturella skillnaden gentemot begreppet kön och etnicitet kan således tolkas som att det finns en föreställning, ett ramverk om vad en man från en viss kultur bör arbeta med. Det kommer även fram i intervjuerna att den kan handla om
16
pedagoger då yrket anses vara ett kvinnoyrke. Intervjuperson A menar att han kan känna fördomar från föräldrar just för att han är man, men han tycker ändå att kontakten med föräldrar fungerar väl. Intervjuperson C har vid ett tillfälle blivit utfrågad av en pappa som ville veta vilket område han bodde i. Han menar dock att händelsen inte påverkat honom så mycket då har inte har någonting att dölja. Även om detta inte verkar påverka just denna manliga pedagog negativt är det ändå tydligt att dessa särbehandlingar förekommer och att fördomar påverkar en del föräldrars bemötande av personalen på förskolan.
Intervjuperson A upplever att människor har tydliga könsroller från den kultur de kommer ifrån, där det inom alla kulturer är mer vanligt att kvinnor arbetar med barn och att “man märker att vissa föräldrar från andra kulturer kan ha en förvånade min när det är en yngre kille som jobbar med deras barn, när man arbetar med deras döttrar”. Intervjuperson C upplever liknande då han menar att “det handlar om kulturkrockar där det till exempel kan handla om föräldrar som inte vill, eller ja, inte kan ta i hand på grund av sin tro. Annars tror jag en del föräldrar har fördomar mot män som jobbar med deras barn, främst efter allt som varit i media om män som begår övergrepp mot barn på förskolor”.
Enligt Gannerud (2001) finns det en stark koppling och relation till samhällets uppfattning om vad som är manligt och kvinnligt (a.a.) vilket intervjupersonerna har en tydlig erfarenhet av. Intervjuperson C’s uttalande kan även härledas till den debatt som ägde rum under 1900-talet som Baagøe Nielsen (2005) menar ledde till en misstänksamhet mot männens motiv gentemot barnen (a.a.). Även om det gått många år sedan debatten lever uppenbarligen dessa tankar kvar då fördomar och föreställningar mot män fortfarande finns. Samtidigt menar
intervjuperson B att han känner sig uppskattad av föräldrar: “En förälder sa: kul med en kille, jag sa jag är den enda här”. Intervjuperson D menar att det är “övervägande positivt med små, små inslag av fördomsfullhet”.
5.1.3 Utbildning i relation till legitimitet
Mulinari & De los reyes (2005) nämner begreppet utbildning som är ytterligare ett sätt att se på relationen mellan manliga pedagoger och föräldrar. Inom förskolan förekommer det olika titlar, olika utbildningsnivåer som vikarie, barnskötare, pedagog eller förskollärare.
17
Intervjuperson C menar att:
Ibland har man väl känt sig extra utfrågad eller fått någon blick eller så. Klart det kan vara jobbigt men man kan inte göra mer än att vara trevlig och försöka visa motsatsen. Jag tror det mycket kan handla om ålder också, och utbildningsnivå. Jag hade en äldre manlig kollega tidigare som jag upplevde fick ett bättre bemötande av föräldrarna.
Detta påstående stärks av intervjuperson D som menar att föräldrar nog blir mindre skeptiska när en person har en utbildning gentemot yngre outbildad personal. “Jag känner att jag bemöts något bättre, det kanske inte är riktigt samma blickar som jag fått tidigare. Utan att föräldrar ser att jag tagit mig igenom en utbildning och att jag liksom brinner för yrket. Inte bara en random kille som hoppar in i en barngrupp ibland”. Intervjuperson B är inne på samma spår och menar att: “nu känns det lättare, jag har läst till förskollärare, jag har ett intresse, det tror jag föräldrar uppskattar. Det blir en slags legitimitet. De sjuka fall som varit är ju outbildade”. Det är olika erfarenheter som kommer fram i samtliga intervjuer. Men sammantaget
förekommer det att en del föräldrar upplever någon form av osäkerhet kring männens närvaro. Men männen blir även uppskattade av att det är just män av föräldrarna.
5.1.4 Klimat mellan kollegor
Intervjuperson A menar att han känner sig uppskattad av kvinnorna på sin arbetsplats då han kommer med olika samtalsämnen och synsätt. Han upplever att kollegorna är mer
öppensinnade för att han är man och att de är nyfikna på hans tankar. “Jag bryter en kvinnlig jargong, att det ofta är samma typ av samtal, när jag är där som man blir det i andra samtal”. Intervjuperson C menar att han bara upplever positiva reaktioner från sina kollegor och de bara tycker det är roligt att han vill arbeta med dem. “Jag känner mig väl bemött och om jag har åsikter eller idéer upplever jag att jag blir lyssnad på och respekterad”. Intervjuperson D säger att han:
Det är oerhört stor skillnad nu jämfört med innan jag utbildade mig. Visserligen var jag yngre då också men nu känner jag en helt annan självsäkerhet och kan stå för mig själv och vad jag tycker och tänker på ett helt annat sätt. Tidigare kunde jag ibland känna att det jag sa ibland avfärdades relativt enkelt av äldre, mer erfarna. Nu däremot när jag är över 30 år gammal med en examen i ryggen plus all erfarenhet har jag större
18
Intervjuperson B säger att han ibland har känt ett utanförskap i samtalen, men menar samtidigt att det kan bero på personkemi och kanske inte bara för att han är man. Han menar att
“kvinnliga kollegor dras till varandra och där blir man lite utanför. Det kan jag tycka är lite småjobbigt men inget som gör att jag inte vill jobba kvar”. En förklaring till Intervjuperson B’s känslor kring detta kan vara det som Steen Baagøe (2005) nämner nämligen att det är svårt för männen att ta sig in i den traditionella kvinnliga arenan där det förekommer både utmaningar och motstånd samt att män kan känna sig felplacerade (a.a. s, 33 f). Johansson (2000) menar att “det går inte bara att önska bort dessa maktsukturer, utan det krävs ett målmedvetet arbete för att undanröja strukturella hinder för jämlikhet [...] de flesta män och kvinnor befinner sig fortfarande i ett tillstånd av ambivalens” (a.a. s. 124).
Sett utifrån ett intersektionellt perspektiv (Mulinari & De los reyes, 2005) skapar pedagogerna en norm, ser vad som avviker från normen och förhåller sig omedvetna till det. Pedagogernas uppdrag utifrån läroplanen är att bryta könsmönster och koppla det dagliga arbetet till
likabehandlingslagen och dess värdegrund. Det betyder inte bara att detta lärandemål är riktat mot barnen, utan pedagogerna måste sinsemellan vara öppna för de skilda kategorier som förekommer inom en personalgrupp för att minska eventuella ojämlikheter.
Utifrån Mulinari & De los reyes (2005) och Connell (1996) tankar bör vi vara medvetna om de maktstrukturer, normer och fördomar som finns i den dagliga interaktionen mellan kollegor. På så sätt kan det skapas nya förhållningssätt, nya sätt att se på varandra, och de föreställningar om vad som är manliga eller kvinnliga samtalsämnen förändras.
5.1.5 Barn och manlig pedagog
Om det nu är så att vi strävar efter att barnen dagligen ska möta både kvinnliga och manliga pedagoger blir det naturligt att ifrågasätta varför det är viktigt och för vem. Nielsen (2004) hänvisar till en rapport från Danmark där avsikten var att rekrytera fler män till förskolan. Rapporten utgick från speciella manliga omsorgsfrågor. “Män beskrivs inte bara som önskvärda, utan dessutom nödvändiga. Förskolor som saknar män anges lida allvarliga brister, inte minst för att de sviker “de stackars pojkarna” (a.a., s. 26). Detta blir därmed intressant gentemot Nordberg (2005) som menar att männen i sig själva inte påverkar barnen utan män definiera sig olika och skapar olika könsmönster (a.a., s. 90).
19
Intervjuperson A menar att “barnen ser att jag är en man, och kollegor ser att jag är man, för jag menar ska jag hjälpa ett barn tvätta dess händer är det ingen skillnad om jag gör det eller en kvinna gör de”.
Steen Baagøe (2005) menar att “Först och främst är det viktigt att påminna sig om att det faktiskt är unikt i vår historia med ett bredare intresse att skapa nära omsorgsrelationer mellan män och barn” (a.a., s. 31). Sett till ett större perspektiv är det därmed relativt nytt att män arbetar med barn. Intervjupersonerna hävdar till stor del att barnen behöver manliga
förebilder. Intervjuperson A menar att barn får ett bredare perspektiv och att barn tidigt ska få en bra kontakt med båda könen. Han tycker det är viktigt “då det kan vara barn som har dåliga relationer med sin pappa och då kan det vara bra att skolan visa en annan sida. Det kan vara tvärtom att barnen har en bra relation med sin pappa och gör att det kan klicka med lättare med en manlig pedagog på förskolan. Intervjuperson B menar att “Det handlar om att barn få se att både att män och kvinnor kan jobba. Att dem inte få en skev bild av att det inte bara en är kvinnoyrke. Kompensera med förebilder”. På frågan om barn påverkas av att det är betydligt fler kvinnor inom förskolan än män säger intervjuperson D att:
Jag vill inte hävda att det självklart är positivt eller negativt att det ser ut som det gör men eftersom män och kvinnor på många sätt är olika blir det ju en faktor eftersom barnen helt enkelt till större del får ta del av kvinnor som förebilder.
Samtidigt ger intervjuperson C en annan vinkel nämligen att om det inte finns någon man alls på förskolan och inte heller har funnits det från början tror han inte barnen påverkas av det. Däremot om det funnits män från början att de sedan skulle försvinna, då vet barnen hur det är och kommer möjligen att sakna det.
Som beskrivs säger forskningen att och ena sidan bör barnen skapa relationer till männen och å andra sidan tar barnen inte skada om de inte få en relation till männen. Det är svårt att peka på exakt varför det skulle vara gynnande för barnen. Sommer (2005) talar om vuxnas
betydelse för barns utveckling och hänvisar till ett citat från Bruner (1990) som liknar det vid att de vuxna sätter upp en föreställning som är fullt pågående när barnens först möter
vuxenvärlden. “Vuxna är med andra ord utvecklingsaktörer som förmedlar samhället och kulturen till barnen” (a.a., 2005, s. 115). Om man ska förmedla något till någon annan som en förberedelse för vad som komma skall är det ju en fördel om man förmedlar det i sin helhet. Därför bör det vara av vikt och fördelaktigt med så stor mångfald som möjligt på så många
20
förskolor som möjligt. Inte bara vad gäller kön utan även etnicitet, klass etcetera. Nielsen (2004) menar dock att “barn behöver inte nödvändigtvis uppleva en nära relation till män för att utvecklas till friska och normala barn” (a.a. s,27). Detta blir som nämns under tidigare forskning, att se på mannen som en annanhet, någon som gör att allt faller på plats (Baagøe Nielsen 2005 s, 30.). Att tro att barn måste ha en manlig pedagog är möjligen en felaktig slutsats för att barnets utveckling ska bli normal. Däremot är det önskvärt att barnet integreras med mångfald bland pedagogerna. Utifrån intersektionalitet förstås att pedagoger har en könstillhörighet, en klasstillhörighet och en etnicitet och att visa på en mångfald där inget är rätt eller fel. Att barn redan i förskolan får ta del av mångfald och får erfarenheter av
människor med olika tillhörigheter etcetera gör dem bättre rustade för det sociala samspel som stundar ute i samhället och i vuxenlivet. Som Mulinari & de los Reyes (2005) säger behöver vi förstå att om vi reducerar vår sociala ställning till en enda kategori (etnicitet, kön, klass etcetera) kan vi inte förstå, som de uttrycker det, “samspelet mellan olika former för över- och underordning i det sociala livet” (a.a., 2005, s. 90).
5.6. Rutiner och vanebildning
Det framkommer ur våra intervjuer att det finns en hel del situationer på förskolan där man som manlig personal av ren vana handlar på ett visst sätt. Att vissa handlingar utförs utan närmare eftertanke och som blivit rutinmässiga. Som intervjuperson C efter en del eftertanke svarar på frågan om han utför alla arbetsuppgifter på förskolan: “Nja, alltså om till exempel en liten flicka behöver hjälp på toaletten hämtar jag faktiskt en kvinnlig kollega som får ta det istället. Barn kan hitta på saker och säga lite vad som helst när de kommer hem till sina föräldrar och jag känner att det är lika bra att ta det säkra före det osäkra”. Detta har alltså börjat som en säkerhetsåtgärd för att minimera risken att bli misstänkt för något, men övergått i ett vanebeteende utan närmare reflektion eller eftertanke.
Ehn och Löfgren (2007) skriver ju som tidigare nämnts om rutiner som antingen stödkorsett eller tvångströja, “något tryggt eller något kvävande ofritt” (a.a., 2007, s.82). I detta fall blir rutinen någon form av personlig stödkorsett, en trygghet, för intervjuperson C då han upplever det som säkrare att hämta en kvinnlig kollega istället för att utsätta sig för de eventuella risker situationen annars för med sig. Dock blir ju dessa rutiner, om de normaliseras, en form av tvångströja för manlig förskolepersonal i allmänhet. Som Ehn och Löfgren (2007) skriver blir rutinerna ur tvångströjans perspektiv som ett fängelse vi själva varit med och konstruerat.
21
Något vi inte vågar ta oss ur och som gör oss ängsliga (a.a.). Så, även om det är en vana, en rutin, som får intervjuperson C att känna sig säkrare och tryggare på arbetsplatsen är den ändå sprungen ur en ängslighet och rädsla. Detta gör i sin tur arbetsplatsen ojämnställd och att personer med samma anställning och samma arbetsuppgifter inte utför arbetet på ett likvärdigt sätt. I detta fall på grund av fördomar och förutfattade meningar om manlig förskolepersonal.
Intervjuperson D berättar om en situation som inträffade under hans första vecka som anställd på en förskola i Malmö. Föräldrarna till en liten flicka som skulle lämnas ropade till sig en i personalen och insisterade på att han inte skulle få hjälpa deras dotter med toalettbestyren. I detta fall stod kollegan upp för intervjuperson D och förklarade för föräldrarna att han skulle jobba på avdelningen ett tag framöver och utföra alla arbetsuppgifter precis som alla andra anställda. Här var rutinerna tydliga och likvärdigt fördelade i personalstyrkan. Man skulle kunna hävda att kollegan som pratade med föräldrarna försvarade de klara rutiner som rådde på avdelningen genom att avvisa detta krav från dessa föräldrar. Här rådde det ingen tvekan om vilket förhållningssätt som rådde. “Genom upprepning nöts handgrepp in, fixeras i tid och rum och ges en fast form” (Ehn och Löfgren, 2007, s. 29). Är rutinerna tydligt strukturerade och upprepas gång på gång finns snart en fast form som känns igen i den kontext den skapats i, i detta fall på avdelningen på förskolan.
Jämför man dessa två situationer ser man att två olika typer av vanebildningar lett till att rutinerna skapats dels på olika sätt, dels av diametralt olika anledningar. Den ena rutinen, som gjort att manlig personal undviker vissa arbetsuppgifter, springer ur ängslan och rädsla. Den andra rutinen, där kollegor står upp för en gemensam värdegrund och likvärdighet, är troligtvis snarare skapad genom att man jobbat fram tydliga förhållningssätt tillsammans.
5.7. Manliga aktiviteter
Intervjuperson C berättar i intervjun att när barnen vill göra, som han uttrycker det, “manliga aktiviteter” vänder de sig oftast till honom, som när de exempelvis vill spela fotboll. Han menar att det även finns kvinnor som gillar att spela fotboll och att det troligtvis beror mer på hur man är som person. Men varför kallar han det då för “manliga aktiviteter”? Ehn och Löfgren (2007) diskuterar rutiner och vanor och menar att “det handlar om vanor som en del av en kulturell prägling inom en speciell grupp eller klass” (a.a., 2007, s. 81). Fotboll har genom historien präglats av en manlig kultur där kvinnor har och har haft svårare att hävda
22
sig. Detta synsätt lever kvar hos många och därför ses detta av många som en typisk manlig aktivitet även på förskolan. Det är helt enkelt en invand rutinmässig tanke hos honom, men även hos hans kollegor. En tanke som sedan uppenbarligen smittar av sig på barnen i kommande generationer.
Ur ett intersektionellt perspektiv kan det vara så att exempelvis åldern kan spela en avgörande roll i dessa situationer. En äldre kollega kanske helt enkelt inte är lika attraktiv för barnen att spela fotboll med som en yngre, piggare person. Som Mulinari och de los Reyes (2005) skriver är intersektionalitet ett begrepp som behövs som ett verktyg för att förklara hur maktrelationer fungerar sinsemellan och att till exempel kön, klass och etnicitet påverkar varandra fram och tillbaka. Så för att fullt ut förklara mannens situation på förskolan behöver ju andra faktorer också vägas in och tas i beaktning tillsammans för att få en helhetsbild.
I grunden tror jag ändå att det handlar om individen och skillnader mellan individer snarare än mellan kön eller så. Visst finns det väl generella uppfattningar som påverkar men ja. I och för sig påverkas man ju som manlig personal av de fördomar som finns och i och med det kanske man förändrar sitt sätt att jobba (Intervjuperson D)
Mulinari och de los Reyes (2005) ställer två frågor angående intersektionalitet som känns relevanta för vår undersökning: “hur kan maktrelationer [...] göras begripliga? På vilket sätt styr kön, klass och etnicitet vår förståelse av makt?” (a.a.). För att förstå mannens situation på förskolan är det alltså nödvändigt att se situationer, relationer och förhållningssätt etcetera ur fler olika perspektiv. Det är inte ett hundra procent säkert att den enda anledningen till att ett barn frågar just den manliga pedagogen om han vill spela fotboll är bara för att han är man. Det går inte att utesluta att fler aspekter spelar in, som ålder, tidigare erfarenheter med mera.
Hälften av våra intervjupersoner säger, som tidigare nämnt, att de själva tror att det mer är individen snarare än könet som skiljer olika personer åt i sitt sätt att arbeta. Dock är de även inne på att det finns fördomar och, som Intervjuperson C säger, att det “fortfarande finns vissa roller”. Utifrån vår empiri kan vi emellertid se att manlig personal förändrar sitt sätt att arbeta på grund av de föreställningar som finns.
23
5.8. Behovet av män
Två av våra intervjupersoner är tydliga med att de tycker att det viktigaste är att de som jobbar inom barnomsorgen ska vara personer som verkligen vill vara där. Det får stöd av Brytting (2014) som skriver i Lärarens handbok:
När vi frågar våra vänner om hågkomster från skoltiden brukar det inte dröja länge förrän minnen av enskilda lärare dyker upp. Alla minns mindre lyckade lärare som, trots att åren har gått, inte försvunnit i ett diffust och anonymt lärarkollektiv. Men så finns det lärare som framstår i sällsynt skimmer, lärare som haft ett livsavgörande inflytande (Tomas Brytting, 2014, s. 310)
Det är givetvis de lärare som gillat sitt yrke och därmed gjort starkare ifrån sig som är de man kommer ihåg med positiva känslor. Därför är det viktigt att locka folk till utbildningen. Men spelar det någon roll om det är män eller kvinnor? Intervjuperson B är inne på att det är viktigt att barn får se att både män och kvinnor kan jobba i yrket. Detta för att undvika att barn får en skev bild av att det bara är ett kvinnoyrke och att män inte kan jobba inom barnomsorgen.
Intervjuperson D hävdar att han märker på barnen att de gillar när det finns manliga vuxna omkring dem. Han menar att det är viktigt för framtiden då alla ska ut i samhället. Då är det bra att ha skaffat sig flera olika perspektiv, därför är givetvis både manliga och kvinnliga perspektiv relevanta att skaffa sig erfarenheter ifrån för barnen. Intervjuperson D får stöd av Sommer (2005) “Barn mår bra av många och varierande erfarenheter tillsammans med både män och kvinnor under uppväxten” (a.a., 2005, s. 190). Han pratar sedan om det senmoderna
faderskapet, den moderna pappan, som saknar historiska förebilder att forma sig efter och
inspireras av då tidigare generationers män inte ansågs vara lämpliga omsorgspersoner. Vidare menar han att bristen på manliga förebilder för den moderna fadern, vilken i det fallet kan likställas med männen som arbetar på förskolan, kan göra att männen söker kvinnliga förebilder istället. Detta kan göra att den moderna mannen feminiseras (a.a.). Man kan i sin tur då ifrågasätta huruvida det alls skulle vara negativt att mansrollen feminiseras. Det verkar dock finnas anledning att anta att barn faktiskt mår bra av att ha både manliga och kvinnliga förebilder närvarande under uppväxten. Sommer (2005) slår också fast att män och kvinnor har olika samvarostil med barn (a.a.). Detta medför vidare att det finns anledning att
problematisera det faktum att en av dem motverkas om mansrollen feminiseras, givet att det är positivt för barn att ta del av olika perspektiv.
24
Som nämnt i inledningen skriver Skolverket (2018) i läroplanen för förskolan att “barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser” (a.a. s, 4) samt att “vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och
skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder” (a.a. s, 4). Med tanke på det våra intervjupersoner säger i intervjuerna och de direktiv som återfinns i läroplanen är det rimligt att anse att en mer jämställd personalstyrka på förskolan är att föredra. Läroplanen sträcker sig inte längre än att hävda att vuxna är viktiga som förebilder, så därför krävs kompletterande information för att fullt ut tolka och sedan veta hur dessa direktiv ska appliceras i praktiken. Om vi tolkar dessa två citat från läroplanen som nämnts ovan tillsammans med de upplevelser våra intervjupersoner delat med sig av är det emellertid rimligt att dra slutsatsen att det vore positivt med fler män i förskolan.
5.9. Behövs män i förskolan?
De vi har intervjuat är överens om att det vore bra med en mer jämställd personalstyrka. Främst för att barnen även ska få manliga förebilder, vilket forskningen också till stor del tyder på. Vi kan slå fast att det verkar råda en allmän uppfattning om att det behövs fler män i förskolan och att problemet vi måste lösa är helt enkelt hur vi lockar fler män till yrket. Tre av fyra intervjupersoner pratar om högre lön som en faktor när det kommer till att höja statusen för förskollärare och locka fler att söka till utbildningen. En annan uppfattning är att vi med fördel skulle kunna införa någon form av praktik på grundskolan eller gymnasiet, där barn och ungdomar får prova dessa yrken för att bilda sig en ordentlig uppfattning om dem. Just nu är uppfattningen hos ett par av intervjupersonerna att bilden av män i förskolan färgats av alla negativa nyheter som kablats ut av media de senaste decennierna om övergrepp på barn som skett på förskolor. Detta resonemang stärks av Baagøe Nielsen (2005) som skriver att under 1990-talet inkom polisanmälningar där det framkom att det skett övergrepp mot barn i förskolan (Nielsen a.a. s, 28). Intervjuperson B är inne på att de värsta situationerna som uppstått har varit med outbildade, obehöriga personer som anställts som vikarier i brist på utbildad personal. Detta spär på behovet av utbildad personal och fläckar samtidigt ner yrket bland och för män i förskolan.
Intervjuperson B menar att ett sätt och försöka få fler män till förskolan skulle kunna vara och titta på hur andra kommuner gör och se hur de lyckats. Han frågar sig om det ens finns någon
25
plan med att få in fler män i förskolan. Ibland pratas det mycket och inget händer. Det är viktigt att prata om det i sin kompiskrets. Intervjuperson A menar att:
Om man ska vara krass, om det är högre lön blir det mer socialt accepterat. Om en manlig förskollärare tjänade lika bra som en läkare så hade man inte sett ner på det. För tjänar du bra så vill du utbilda dig då är det ju bra och man vill plugga till! Men att plugg i 3,5 år och tjäna dåligt gör motivationen svårare.
Onekligen verkar det vara så att intervjupersonerna har liknande uppfattningar om hur fler män kan lockas till förskolan. Genom att ungdomar får en chans till praktik, se hur andra kommuner jobbar, högre löner samt se till arbetsbelastningen i förskolan. Detta kan vara bidragande faktorer till att statusen höjs. Problemet kvarstår dock om mannen ses som en
annanhet från föräldrar och kvinnliga kollegor. Det gäller att bryta föreställningar om att
mannens närvaro i förskolan är något som avviker från normen. Connell (1996) menar att maskulinitet är formad och uppbyggd utefter en hegemoni. I hegemonin finns vissa
värderingar och positioner som eftersträvas. En hegemonisk position ses som statusfylld och ett ideal som andra män relaterar till. Inom hegemonin finns beteende eller egenskaper som manlighetsnormen ser som något naturligt eller vanligt, detta är således föränderligt över tid då det bero på vilken kulturell dominans som råder i samhället (a.a. s, 101 ff). Den
dominerande kulturen som råder i förskolan kan vara svår att bryta. Män relaterar till män om vad som anses ge hög status och vad som förknippas med manlighet. Men även kvinnor relaterar till vad de anser ingår i en manlig hegemoni. Männen har inte en given plats i
förskolan. En manlig förskollärare förknippas inte i nuläget med manlighet och något som ger en hög status.
26
6.0. Slutsatser
Vi drar följande slutsatser av vår analys. Samtliga intervjupersoner är överens om att det är bra om fler män jobbar inom förskolan. Det skapas nya samtalsämnen mellan kollegor, en kvinnlig jargong bryts, barn kan få manliga förebilder och ser att pedagoger både kan vara män eller kvinnor där det inte nödvändigtvis måste finnas något typiskt kvinnligt eller manligt. En vidare slutsats är att det kan vara problematisk att säga att det behövs fler män i förskolan eftersom detta skapa en motpol och skillnad samt sätter olika krav på respektive kön. Det är inte själva könet som är det viktigt i förskolan utan snarare bör fokus ligga på att barnen dagligen integreras med mångfald bland pedagoger. Connell (1996) menar att
maskulinitet och femininitet alltid är splittrad eller motsägelsefull och att det krävs att
särskilja relationer som är byggda utifrån produktion, makt och emotionell bindning. Vi tolkar det som att produktion är ett vitt spektrum som består av olika saker eller typer. Det kan exempelvis vara en produkt av samhället, en idé kring en viss fråga vid en viss tid. Det är komplext att diskutera maskulinitet eftersom det måste skapas en förståelse för maktrelationer som exempelvis etnicitet, klass eller sexualitet. Dessa maktfaktorer spelar roll mellan kvinnor och män men även mellan män och män. Vidare så krävs det en inblick i klass och
etnicitetsmiljöer för att förstå de genusrelationer som förekommer inom dem. (Connell 1996 s,95 ff). Vår slutsats blir därmed med att det inte är själva könet sig själv som är det viktigt i förskolan utan snarare bör fokus ligga på att barnen dagligen integreras med mångfald bland pedagoger.
Utifrån våra interjuver är ytterligare en slutsats att männens rutiner inom förskolan påverkas på grund av att de är män. Männen bemöts i sitt dagliga arbete av både skepsis och beröm. Detta resonemang stärks av Connell (1996) som menar att det finns en “distinktion mellan beteende och förväntningar (a.a. s,45). Som även De los Mulinari & De los reyes (2005) nämner, hur vi ser på maktstrukturer är förenligt med hur samhället ser på en viss fråga vid en viss tidpunkt (a.a.). Föräldrar eller pedagoger skapar föreställningar om vad som är en norm och förhåller sig till det. Utifrån våra intervjuer blir det tydligt att mannen inom förskolan faller utanför den ramen.
27
7.0. Diskussion
Syftet med vår studie har varit att intervjua och analysera fyra mäns erfarenhetsberättelser om rutiner och arbete i förskolan. Avsikten har varit att analysera erfarenheten hos manliga förskollärare ur ett intersektionellt perspektiv. De fyra intervjuerna vi har genomfört i vår studie innehåller både positiva och negativa berättelser om hur det är att arbeta som man i förskolan. Det framkommer olika åsikter om hur eller om barnens situation påverkas av den ojämnställda fördelningen i personalen eller om hur det påverkar organisationsmässigt.
7.1. Analysdiskussion
Ur frågeställningen Hur upplever män sin arbetsplats på̊ förskolan framkommer det i våra intervjuer att barnens föräldrar är såväl positivt som negativt inställda till mannens närvaro i förskolan. En del föräldrar upplever någon form av osäkerhet kring männen och detta märks genom gester, blickar och kroppsspråk. Detta kan även till stor del bero på de tydliga
föreställningar som fortfarande finns på olika sätt i alla kulturer, där kvinnan ofta anses vara den som ska arbeta med barn. Även om de manliga pedagogerna vi intervjuat menar att detta inte är något som påverkar dem menar vi att det är en tydlig särbehandling och som påverkar föräldrarnas bemötande på förskolan. Dessutom befäster vi dessa roller så länge vi inte förändrar dem, som Connell (1996) som tidigare nämnts menar är genus som socialt mönster något som producerar historia. Den sociala verkligheten förändras över tid, är rörlig och formas av hur vi skapar den.
Baagøe Nielsen (2005) nämner att det skedde en stor debatt under 1990-talet, då det inkom en våg av polisanmälningar som handlade om mäns övergrepp mot barn i förskolan (Nielsen a.a. s, 28 f). Intervjuerna visar att de fördomar som växte fram under 90-talet främst i media, till viss del fortfarande lever kvar. Men detta menar intervjupersonerna tonas ner en aning om de har en utbildning i sin ryggsäck som stärker deras ställning. Det ökar tilliten både mellan pedagog och föräldrar och pedagoger emellan. De los Mulinari & De los reyes (2005) begrepp
utbildning (a.a.) visar i våra intervjuer att det ses som en maktfaktor och något som ger en hög
status. Genom en utbildning visar männen att de tar yrket seriöst och inte bara är en vikarie som hoppar in ibland och föräldrarna känner sig tryggare.
28
Männen blir även uppskattade av föräldrar och kollegor just för att de är män. Det skapas nya samtalsämnen och männen kan bryta den kvinnliga jargong som finns på en arbetsplats vilket bör vara gynnande för samhället i stort. Dock visar våra intervjuer att en del av männen känner sig utanför och menar att kvinnor dras till kvinnor. Troligen är detta något som är svårt att bryta då verksamhet har skapat sig en viss jargong och dessutom är en traditionell kvinnlig arena.
Männen upplever att de behövs i förskolan. De kan exempelvis vara en förebild för de barn som har en dålig relation med sin egen pappa och visa för barn att både män och kvinnor kan vara verksamma i förskolan. Det bör vara gynnsamt att barn i tidig ålder skapar relationer både till män och kvinnor. Dock är det problematisk och svårt att peka på exakt varför det skulle vara gynnande för barnen. Istället borde debatten fokusera på att det är önskvärt att barnet integreras av mångfald bland de pedagoger som de spenderar mycket tid med. Att barnen genom konkreta upplevelser förstår att pedagoger har en könstillhörighet, en
klasstillhörighet eller en etnicitet. Genom att barn möter pedagoger som är olika och att visa på en mångfald kan barnen förhoppningsvis se att förskolan kan representera samhället i stort.
På tal om mångfald och erfarenheter av olika tillhörigheter såsom klass, etnicitet eller kön ställde vi frågan hur påverkar intersektionella kategorier de manliga pedagogernas rutiner
och tillvaro? Vi hör Intervjuperson C berätta att han tror att hans ringa ålder kan spela in
minst lika mycket som hans könstillhörighet när det kommer till föräldrarnas syn på och förhållningssätt mot honom. Han nämner även att utbildningsnivå, som vi kan kategorisera under klasstillhörighet, spelar in och hänvisar till en tidigare kollega som både var äldre och utbildad förskollärare. “Jag hade en äldre manlig kollega tidigare som jag upplevde fick ett bättre bemötande av föräldrarna”, säger han. Utgår vi från berättelserna i våra intervjuer finns det alltså olika aspekter som verkar simultant och som påverkar maktbalansen bland
personalen på förskolan. För att komma närmare en förklaring till varför de manliga
pedagogernas situation ser ut som den gör, och hur den ens ser ut, behövs ett intersektionellt perspektiv. Om vi utgår ifrån det Intervjuperson C sade angående sin tidigare kollega kan vi se att de båda har väldigt olika förutsättningar på två av de områden vi nämnt, nämligen ålder och utbildningsnivå. Frågan är om den äldre kollegan respekterades på samma sätt av
föräldrar när han var ny på sin arbetsplats. Det handlar troligtvis också om att visa att man förtjänar den med. Den äldre kollegan hade jobbat på den förskolan i många år och därmed också haft tid på sig att vinna både kollegors, barns och föräldrars respekt och tilltro.
