Examensarbete i Socialpsykiatri Malmö universitet
DEN MELLANMÄNSKLIGA
BETYDELSEN
I BRUKARSTYRDA SJÄLVHJÄLPSMÖTEN
PERNILLA LUNDGREN
TERÉSE BJÖRK
DEN MELLANMÄNSKLIGA
BETYDELSEN
I BRUKARSTYRDA SJÄLVHJÄLPSMÖTEN
PERNILLA LUNDGREN
TERÉSE BJÖRK
Lundgren, P & Björk, T. Den mellanmänskliga betydelsen; i brukarstyrda självhjälpsmöten. Examensarbete i Socialpsykiatri 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2019.
Studiens syfte var att avtäcka de element som upplevs betydelsefulla för den enskilda individen i en återhämtningsprocess från beroende, i relation till
deltagandet av NA-möten. Som bakgrund till studien presenteras en redogörelse för olika definitioner av beroendeproblematiken samt återhämtning, tillfrisknande, tolvstegsprogrammet och Anonyma Narkomaner. Datainsamlingsmetoden som har används är av kvalitativ art med semistrukturerade intervjuer med fyra
informanter. Bearbetning av data har skett genom tematisering som har resulterat i tre olika teman, som visar korrelation mellan det informanterna uttryckt. Temana sammanfattar fynden av verksamma mekanismer i deltagandet av NA-möten för en återhämtningsprocess mot tillfrisknande. Resultatet har analyserats utifrån ovan nämnd bakgrund, tidigare forskning samt två teoribildningar som ämnat att komplettera varandra. Studien visar att verksamma mekanismer i en
återhämtningsprocess från beroende mot tillfrisknande är “gemenskap”, “unik förståelse” och “självutveckling” som kan återfinnas i deltagandet av NA-möten.
Nyckelord: Anonyma Narkomaner, beroende, förståelse, grupprocesser,
intervjuer, Personal Construct Theory, socialkonstruktivism, tillfrisknande, upplevelse, återhämtning
THE INTERPERSONAL MEANING
IN PEER CONTROLLED SELF-HELP
MEETINGS
PERNILLA LUNDGREN
TERÉSE BJÖRK
Lundgren, P & Björk, T. The interpersonal meaning; in peer-controlled self-help meetings. Bachelor’s degree project in Socialpsychiatry 15 credits. Malmö University: Faculty of health and society, department of social work, 2019. The aim of the study was to uncover the elements that are perceived as important for the individual in a recovery process from addiction, in relation to the
participation of NA meetings. An introduction to the study is presented including a summary of various definitions of the addiction problem as well as recovery, the twelve-step program and Narcotics Anonymous. The data collection method used in the study was qualitative, through semi-structured interviews with four
informants. Data processing was done through theme classification, which resulted in the identification of three themes based on common perceptions between the four informants. These themes summarize the findings of effective mechanisms in the participation in NA meetings for a recovery process. The result were analyzed on the basis of the aforementioned introduction, previous research and two theories that are intended to complement each other. The study shows that effective mechanisms in a recovery process from addiction are "community", "unique understanding" and "self-development" that can be found in the
participation of NA meetings.
Keywords: Addiction, experience, group processes, interviews, Narcotics
Anonymous, Personal Construct Theory, recovery, social constructivism, understanding
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till de fyra informanter som medverkat och gjort denna studie möjlig. Utan era värdefulla bidrag skulle inte studien kunnat utföras. Vi vill även tacka vår handledare Kent Johnsson som med insiktsfulla kommentarer och behjälplig handledning stöttat oss under arbetets gång.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Abstrakt ... 1
Abstract ... 2
Förord ... 3
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 5
1.1 Syfte ... 5 1.2 Frågeställningar ... 5 2. BAKGRUND ... 5 2.1 Beroende ... 5 2.1.1 Beroendeprocessen ... 6 2.2 Återhämtning ... 7 2.3 Tillfrisknande ... 7
2.4 Anonyma Narkomaner och tolvstegsprogrammet ... 8
2.4.1 NA-mötet ... 9
2.5 Grupper ... 9
2.5.1 Brukarstyrda självhjälpsgrupper ... 10
3. TIDIGARE FORSKNING ... 10
3.1 Återhämtning och tillfrisknande ... 10
3.2 Effekterna av självhjälpsmöten ... 11
4. TEORETISKT RAMVERK ... 12
4.1 Personal Construct Theory ... 12
4.2 Socialkonstruktivism ... 13 5. METOD ... 13 5.1 Urvalsprocess ... 14 5.1.1 Intervjudeltagarna ... 14 5.2 Datainsamling ... 15 5.3 Bearbetning av data ... 15 5.4 Etik ... 16 6. RESULTAT ... 16 6.1 Gemenskap ... 16 6.1.1 Gemenskap resultatanalys ... 18 6.2 Unik förståelse ... 19
6.2.1 Unik förståelse resultatanalys ... 21
6.3 Självutveckling ... 22 6.3.1 Självutveckling resultatanalys ... 24 7. DISKUSSION ... 26 7.1 Metoddiskussion ... 26 7.2 Slutdiskussion ... 27 8. SLUTSATS ... 29 REFERENSER ... 30 FÖRFATTARSKAPET ... 33 BILAGA 1 ... 34
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
I Sverige uppskattas över en miljon människor ha ett aktivt beroende eller riskbruk av droger, vilket innefattar substanser som alkohol och narkotika. Beroende är i Sverige ett samhälleligt hälsoproblem som det senaste decenniet orsakat drygt 24 000 drogrelaterade dödsfall enligt Socialstyrelsens
dödsorsaksregister (Socialstyrelsen, 2019). Samhällets kostnader för beroendeproblematik uppskattades till 72,9 miljarder kronor år 2008 varav alkohol utgjorde 49,3 miljarder kronor och narkotika 23,6 miljarder kronor (SOU 2011:6). Förutom negativa samhällseffekter orsakar denna typ av problematik ett enormt lidande för den enskilda individen och dess omgivning. Ett komplement till traditionella vårdinsatser som främst är medicinskt orienterade för
beroendeproblematik är tolvstegsprogrammets Anonyma Narkomaners (NA) brukarstyrda självhjälpsmöten. I NA möts människor från olika sociala
bakgrunder där de samlas i grupper kring sin gemensamma beroendeproblematik för ett ömsesidigt stöd. Utan professionella inslag stödjer mötesmedlemmarna varandra för att uppnå bestående nykterhet. Det förekommer många
socialpsykiatriska element i den här typen av brukarstyrd självhjälpsgrupp som är intressanta att studera vidare. Genom att undersöka den enskilda mötesdeltagarens upplevelse av vad som upplevs betydelsefullt i återhämtningsprocessen i
deltagandet av NA-möten kan de verksamma mekanismerna avtäckas.
1.1 Syfte
Syftet är att undersöka vad som upplevs betydelsefullt för den enskilda individen i en återhämtningsprocess i tolvstegsprogrammets brukarstyrda självhjälpsmöten, begränsat till NA-möten.
1.2 Frågeställningar
På vilket sätt är NA-möten betydelsefulla för individens återhämtningsprocess? Vilka verksamma mekanismer går att identifiera i deltagandet av NA-möten för individens återhämtningsprocess mot tillfrisknande?
2. BAKGRUND
I följande avsnitt kommer termerna “beroende”, “tillfrisknande” och
“återhämtning” att definieras för att skapa en förståelse för begreppens innebörd. En redogörelse av NA, tolvstegsprogrammet och brukarstyrda självhjälpsgrupper kommer framföras för att möjliggöra en större förståelse för läsaren.
2.1 Beroende
Det förekommer många olika definitioner av beroende som fenomen. Det är en biopsykosocial problematik som behandlas både inom psykiatrin och den sociala sfären. Det förekommer två olika diagnossystem för att beroende ska kunna fastställas. DSM-5 är ett diagnostiskt verktyg som främst används i psykiatriska och forskningssammanhang som är utgiven av American Psychiatric Association (APA, 2013). ICD-10 är likaså ett diagnostiskt verktyg men som främst används inom hälso- och sjukvårdssammanhang som är utgiven av
Världshälsoorganisationen (WHO, 2015). Enligt DSM-5 (APA, 2013) innefattas begreppen beroende och missbruk under termen “substansbrukssyndrom”. Två kriterier utav elva ska uppfyllas för att diagnostisering ska kunna fastställas där svårighetsskalan varierar mellan milt, måttligt och svårt substansbrukssyndrom utifrån hur många kriterier som uppfylls. Kriterierna för substansbrukssyndrom innebär:
1. Toleransökning
2. Abstinensbesvär vid upphört bruk eller fortsatt intag för att förhindra sådana
3. Kontrollförlust vid intag angående mängd och tidsperiod
4. Individen har en varaktig önskan om att minska användandet men misslyckas
5. En stor tidsåtgång går åt till att tillförskansa, konsumera eller återhämta sig från bruket
6. Bruket påverkar förpliktelser i livet genom att de försummas
7. Fortsatt bruk av substansen trots negativa konsekvenser och skadeeffekter 8. Bruket leder till att individen misslyckas med att fullgöra ansvarsområden
och skyldigheter
9. Bruket får individen att utsätta sig själv eller andra för betydande risker för skada
10. Stark längtan och begär efter substansen
11. Bruket fortgår trots återkommande negativa konsekvenser i sociala sammanhang
ICD-10 (WHO, 2015) definierar missbruk och beroende genom termerna “skadligt bruk” och “substansberoende”. Tre utav sex bedömningskriterier ska vara uppfyllda för diagnostisering:
1. Stark längtan och begär efter substansen
2. Kontrollförlust vid intag angående mängd och tidsperiod
3. Fortsatt bruk av substansen trots negativa konsekvenser och skadeeffekter 4. Bruket påverkar ansvarsområden och förpliktelser i livet genom att de
försummas 5. Toleransökning
6. Abstinensbesvär vid upphört bruk eller fortsatt intag för att förhindra sådana
2.1.1 Beroendeprocessen
Beroende kan också förstås genom Nakkens (1996) beskrivning av fenomenet som en progressiv sjukdom med en negativ och bestående inverkan på individen. Beroendesjukdomen påverkar alla aspekter av en individs liv då sjukdomen inverkar på det andliga, fysiska, psykiska och känslomässiga planet. Det som utgör sjukdomen är ett okontrollerbart begär efter önskad sinnesförändring via antingen substansintag som exempelvis alkohol och narkotika eller situationer såsom spel. Förnekelse utgör en stor del av sjukdomsbilden och därför kan beroendet få stora konsekvenser innan individen eller anhöriga inser att
konsekvenserna härstammar från sjukdomen (a.a.). Sjukdomens process innebär att individen knyter an till föremål som exempelvis drogen istället för till andra människor på grund av tillitsproblem. I relationen med ett föremål kan individen alltid komma först och få sina begär tillfredsställda. Nakken (1996) beskriver hur en “beroendepersonlighet” utvecklas och tar över individens identitet, det så kallade “jaget”. Beroendepersonligheten och jaget är i ständig konflikt med varandra men beroendepersonligheten dominerar slutligen individens identitet. Ett resultat är att individen isolerar sig från sin omgivning med sin “drog” för att uppnå ökad sinnesförändring och undvika skam samt konfrontationer av andra människor (a.a.). Beroendesjukdomen följer en känslomässig logik och kan därför
inte förstås genom intellektuell logik, vilket kan vara en förklaring till varför det är svårt för människor utan beroende att förstå hur sjukdomens natur (a.a.).
Bergström (2014) belyser att engelskans term “addiction” kan översättas till både “missbruk” och “beroende”. Under studiens gång kommer främst begreppet “beroende” att användas för att belysa beroendesjukdomen som innefattar mer än själva missbruket av drogen. Termen “missbruk” indikerar en period som kan vara övergående och kommer fortsättningsvis att användas för att beskriva bruket av drogen.
2.2 Återhämtning
Återhämtnings begreppet kan definieras som en dynamisk process i vilken individen på olika sätt utformar strategier för att hantera sin upplevda problematik. Begreppet är brett och innefattar både psykiatriska och sociala aspekter av ett bättre mående trots sjukdom eller ohälsa. Processen kan betraktas som individuell då det är den enskilda individens kraftansträngning som driver på, dock betonas ofta omgivningens stöd som viktigt (Topor, 2011; Ramon et al, 2009). Den individuella återhämtningsprocessen syftar till att belysa hur
individens ohälsa kan hanteras utav individen själv genom exempelvis strategier och självutvecklingsarbete som möjliggör ett nytt identitetsskapande. För att möjliggöra detta måste individen nå en acceptans av sin ohälsa, först då kan ett förändringsarbete äga rum. En återhämtningsprocess innebär ofta att individen strävar efter en meningsfull tillvaro och ett bättre mående där ohälsan inte längre dominerar individens liv i en negativ bemärkelse utan är under kontroll (Schön, 2012). Sociala relationer anses vara en betydande faktor för en människas välmående och därmed för en återhämtningsprocess från ohälsa. De sociala relationerna blir ofta lidande vid närvarandet av olika typer av ohälsa då individen själv eller hens omgivning drar sig undan, ofta som ett resultat av känslor av skam eller rädsla (Alphonce, 2004). För att i överhuvudtaget känna välbefinnande och tillfredsställelse krävs givande sociala relationer som genererar känslan av normalitet. Topor (2011) menar att givande sociala relationer kan bidra till att minska de negativa effekter som symtom från ohälsa eventuellt medför.
2.3 Tillfrisknande
När man talar om individers återhämtningsprocess från beroende används ofta begreppet “tillfrisknande”. Begreppet används i tolvstegssammanhang där individer hänvisar till ett tillfrisknande istället för återhämtning. Tillfrisknande beskrivs som en process som belyser den psykologiska delen av återhämtningen från beroende (Nakken, 1996; Bergström, 2014). Individer som är beroende kan ofta uppnå perioder av uppehåll i sitt missbruk men det behöver inte innebära att de lever i tillfrisknande, vilket resulterar i återfall. Det förekommer en distinktion mellan att vara nykter och att leva i tillfrisknande, då återfallsprocessen är
komplex och kan pågå flera år innan individen tar ett faktiskt återfall (Gorski & Miller, 2004). Nakken (1996) beskriver tillfrisknandeprocessen som en förnyelse av jaget, där individen återskapar ett meningsfullt liv trots beroendesjukdomens närvaro. Tillfrisknande är en dynamisk process som upprätthålls utav ärlighet. Då oärlighet har varit en dominerande aspekt av den beroendes liv i missbruket så har utvecklandet av tillit till andra människor försummats. Utifrån ärlighet utvecklas tillit, vilket möjliggör för den beroende att knyta an och skapa relationer till andra människor. Tillfrisknande syftar således till en förändringsprocess och
meningsskapande samt insikt om att livet är en pågående process med upp och nedgångar (Nakken, 1996; Bergström, 2014). Ett hinder för
tillfrisknandeprocessen är känslan av skam som vidmakthåller beroendet genom att upprätthålla förnekelsen. Missbruket är en strategi för att dämpa skammen under den tillfälliga sinnesförändringen i ruset. För att tillfrisknande ska vara möjlig måste individen kapitulera inför beroendesjukdomen genom att bryta förnekelsen och möta skammen (a.a.). Sammanfattningsvis kan tillfrisknande beskrivas som en ständig förnyelseprocess som syftar till att individen accepterar sitt beroende och lär sig hantera livet i nykterhet (a.a.).
2.4 Anonyma Narkomaner och tolvstegsprogrammet
I början på 1950-talet växte Anonyma Narkomaner (NA) fram från Anonyma Alkoholisters (AA) tolvstegsprogram i USA ur ett initiativ som syftade till att skapa en alternativ gemenskap till AA för att hjälpa individer med ett beroende, oavsett vilken substans individen var beroende av (Anonyma Narkomaner, 2017). NA:s tolvstegsprogram är ett självhjälpsprogram baserat på tolv steg som
adapterats från AA för individer som har beroendesjukdomen och vill leva i tillfrisknande. Tolvstegsprogrammet är unikt då programmet skapades av
individer med beroendesjukdomen för andra som också har beroendesjukdomen. Individerna som deltar i NA benämns som medlemmar och drivs enbart av medlemmarna. NA är alltså en ideell medlemsförening som är obunden till yrkesverksamma eller institutionella organ. Sedan 1950-talet har NA kommit till att bli en av världens äldsta och största gemenskapsbaserade organisation. NA erbjuder självhjälpsmöten, så kallade NA-möten, som innebär en plats där människor från olika sociala bakgrunder samlas i grupp för att de har samma typ av problematik, beroendesjukdomen, för ett ömsesidigt stöd (a.a.). Oavsett ålder, sexualitet eller religiös tro kan individen ansluta sig till NA med det enda villkoret för medlemskap är en önskan om att bli drogfri och bibehålla nykterhet. Ett medlemskap i NA är utan förbindelser och avgifter, programmet är
självförsörjande genom medlemmarnas donationer. Mötesmedlemmarna möts under jämlika former och bör därför inte påverkas av hierarkiska strukturer. NA:s tolvstegsprogram är andligt vilket innebär att de tolv stegen är präglade av tron på en högre makt som individen uppfattar den, vilket inkorporeras i
självutvecklingsarbetet som tillfrisknandeprocessen innebär (Anonyma Narkomaner, 2011). NA marknadsför sig inte men försöker vara tillgängliga exempelvis via sin hemsida där det finns information om organisationen och möteslistor för varje vecka (Anonyma Narkomaner, 2019).
NA som koncept innebär värderingar, ståndpunkter och strukturer som utformas genom tolv traditioner och tolv steg. De tolv traditionerna formar NA:s struktur och är riktlinjer som håller ihop den gemensamma välfärden för gruppen. De tolv stegen består av principer som möjliggör tillfrisknande, det är ett individuellt personligt verktyg för självutveckling. Det är inte obligatoriskt för medlemmarna att arbeta i de tolv stegen men det är fördelaktigt för individens
tillfrisknandeprocess för att undvika eventuella återfall. De tolv stegen och tolv traditionerna utgör grunden för NA där medlemmarna delar sina erfarenheter om beroendesjukdomen och tillfrisknandeprocessen (Anonyma Narkomaner, 2011). Inom NA finns fyra så kallade “hörnstenar” som innebär att individen deltar på NA-möten, arbetar i de tolv stegen, har en sponsor och “göra service”. Att göra service innebär att mötesdeltagaren “tjänar” gemenskapen genom att till exempel koka kaffe och förbereda för dagens möte (a.a.). NA:s centrala syn på beroendet är att det är en obotlig sjukdom som ofta har dödligt utfall, men som är möjlig att leva med i tillfrisknande. NA använder sig av begreppet “beroendesjukdomen” då beteckningen “sjukdom” anspelar på något utom ens kontroll och den allmänna
uppfattningen om beroendet som fenomen i NA innebär en övertygelse om att den enskilda individen inte är i kontroll över sitt beroende (a.a.). Det första steget av de tolv stegen är därmed att individen erkänner sig maktlös inför beroendet; “Vi
erkände att vi var maktlösa inför vårt beroende, att våra liv hade blivit ohanterliga.” (Anonyma Narkomaner, 2011, s.15). Först efter att individen
kommit till insikt och accepterat sin sjukdom kan tillfrisknandeprocessen ta sin början (Anonyma Narkomaner, 2011).
2.4.1 NA-mötet
Grupperna i NA består av möten mellan individer som är beroende och i tillfrisknande. På mötena deltar nya medlemmar tillsammans med erfarna mötesdeltagare där alla genomgår individuella återhämtningsprocesser och är i olika skeden av tillfrisknande samt arbete i de tolv stegen. NA-mötena är influerade av de tolv stegen och traditionerna för att föra budskapet om tillfrisknande vidare till andra individer som lider i sitt beroende (Anonyma Narkomaner, 2011). Att hjälpa andra betonas inom NA då det anses viktigt att hjälpa varandra genom att dela med sig av det man själv funnit. Kommunikation på mötena sker genom delningar där medlemmarna delar med sig av sina tankar och känslor om beroendet och tillfrisknandet. Genom delningar kan nya
medlemmar relatera och identifiera sig med de andra medlemmarna, mötena ses därför som de mest kraftfulla verktygen för att föra budskapet om tillfrisknande vidare. NA-mötena syftar till att förse individen med en trygg plats där individen kan känna frid och samla kraft. Tryggheten utgörs delvis av anonymiteten som innebär att deltagarna inte talar om varandra eller mötenas innehåll utanför
gemenskapen. Mötena hjälper deltagarna att bli och förbli drogfria samt möjliggör ett personligt växande, en känsla av sammanhang och ett nytt sätt att leva i
tillfrisknande (a.a.).
2.5 Grupper
Människan är en social varelse som söker sig till andra människor och formar grupper utifrån gemensamma behov. I samma stund som människor interagerar i grupp påbörjas sociala processer oavsett aktuell miljö, mål eller syfte (Lennéer-Axelsson & Thylefors, 2005). En grupptillhörighet innebär ett ömsesidigt samspel mellan enskilda individer som tillfredsställer grundläggande behov och
individuella önskningar vilket skapar en samhörighet. Känslan av samhörighet stärks genom interaktion där individerna utbyter kunskaper, drar nytta av varandras färdigheter och erbjuder varandra känslomässigt stöd (Maltén, 1992). Sociala relationer har en stor inverkan på en återhämtningsprocess, de kan antingen främja eller utgöra ett hinder för processen. Med stöd och hjälp från andra människor kan individen få ett införlivat hopp om att återhämtning är möjlig (Topor & Sundström, 2007). Att ingå i en grupp innebär en känslomässig upplevelse om att man är en del av ett sammanhang. För att kunna identifiera grupprocesser krävs en förståelse för vad som påverkar gruppen som helhet samt de individuella medlemmarna. Grupprocesserna påverkar det rådande klimatet i gruppen och i förlängning gruppens kultur. Karaktärsdrag som definierar en framgångsrik grupp är att det finns ett tydligt syfte, en tydlig riktning mot ett gemensamt mål och att gruppens struktur i fråga om roller är tydlig (Lennéer-Axelsson & Thylefors, 2005). Fler faktorer som kan verka avgörande för en grupps framgång är gruppens historia som påverkar normer, intern
kommunikation och graden av sammanhållning. Grupper kan fungera som helande nätverk vilket understryks i flera olika studier som undersökt självhjälpsgrupper (Karlsson, 2002).
2.5.1 Brukarstyrda självhjälpsgrupper
Genom flertalet empiriska studier har Karlsson (2002) uppmärksammat att individer som upplever brist på delaktighet, brist på autonomi och bristande förtroende för den traditionella vården tenderar att vända sig till brukarstyrda självhjälpsgrupper. Brukarstyrda självhjälpsmöten innefattar en grupp individer som regelbundet samlas för att hantera ett gemensamt problem genom ett
ömsesidigt stöd och kunskapsutbyte. En sådan definition syftar till att människor har ett inneboende behov av att bli förstådda (Karlsson, 2006). Genom en
socialkonstruktivistisk teoribildning försöker Karlsson (2006) förstå
självhjälpsgrupper och de processer som utgör en återhämtningsfrämjande miljö i grupperna. Denna typ av självhjälpsgrupp brukar fungera förändringsorienterande och pedagogiskt samt opereras självständigt utav medlemmarna själva utan någon utsedd gruppledare (Kurtz, 2015). Om en individ med professionell kompetens inom området deltar som medlem i gruppen är det som en likvärdig
mötesdeltagare och inte som en “expert”. Brukarstyrda självhjälpsgrupper innebär en särskild makt- och ansvarsstruktur då deltagarnas roller i gruppen är
jämbördiga som hjälpgivare och hjälptagare. Det finns ingen utomstående person som styr gruppen utan alla i gruppen har gemensamt ansvar och delade
förutsättningar. Då mötesdeltagarna får ett gemensamt utbyte av varandra utvecklas tillit som är en viktig aspekt av gemenskapen (Karlsson, 2006; Kurtz, 2015). Det primära syftet med självhjälpsgrupperna är inte att individen ska förändras men personlig utveckling och förändring kan ske som ett resultat av deltagande i gruppen. Däremot syftar de tolv stegen till att “guida” individen i ett personligt förändringsarbete men det främsta målet med denna typ av
självhjälpsgrupp är ett ömsesidigt stöd deltagarna emellan (Kurtz, 2015).
3. TIDIGARE FORSKNING
I stycket nedan kommer tidigare forskning om återhämtning, tillfrisknande och effekterna av självhjälpsmöten att presenteras för vidare analys av studiens resultat.
3.1 Återhämtning och tillfrisknande
Forskning visar att oavsett vilken sorts ohälsa individen lider av är
återhämtningsprocessen densamma, då de betydelsefulla återhämtningsfaktorerna oftast är av samma slag. Individperspektivet värderas högt i undersökandet av återhämtningsfaktorer då personliga upplevelser studeras. Återhämtning är möjlig även om individen varit drabbad av ohälsa under en lång tidsperiod (Topor, 2011; Ryff & Singer, 2001). Viktiga aspekter av återhämtning är att tillhöra en social kontext och inneha en känsla av gemenskap utifrån delade erfarenheter,
ömsesidigt hjälptagande och givande samt jämlikhet (Walsh, 2013). Bogarve och Ershammar (2012) understryker vikten av jämlikhet i alla typer av relationer då det möjliggör upplevelsen av att vara sedd och respekterad utav den andre. De hävdar också att det är viktigt att hopp om framtiden förmedlas i det relationella som i sin tur stärker drivkraften mot att skapa förändringar mot en bättre tillvaro. Riessman (1965) beskriver vikten av att kunna agera hjälpgivare i växelverkan med att vara hjälptagare i en återhämtningsorienterad självhjälpsgrupp då det genererar ökad självkänsla, kontroll och kompetens samtidigt som ett sådant samspel erbjuder ett nyanserat perspektiv av den egna situationen. Kunskap om beroendeproblematiken möjliggör en förståelse, vilket minskar skam- och skuldkänslor samt upplevelsen av stigma som ofta står som hinder eftersom de upprätthåller förnekelse (Tondora & Davidson, 2006). Med stöd av olika typer av “peer support” kan individen upprätthålla nykterhet, sociala relationer har alltså
en stor inverkan på tillfrisknandeprocessen (Kurtz & White, 2006). En essentiell aspekt i återhämtning från beroende är att individen inte behöver bli symtomfri, som det traditionellt syftat till i den medicinska vårdmodellen. Istället kan individen lära sig att leva med sin problematik i tillfrisknande och hantera de konsekvenser beroendesjukdomen medför med hjälp av individuella strategier. Andra aspekter av tillfrisknande är hopp och tro om att återhämtning är möjligt och att problematiken inte nödvändigtvis behöver utgöra individens identitet (Stanhope & Solomon, 2013).
3.2 Effekterna av självhjälpsmöten
Vid tillfället för efterforskning om effekterna av självhjälpsmöten förekom en begränsad mängd forskning inom ämnesområdet. Karlsson (2002) har utfört flera kvalitativa studier som syftat till att undersöka självhjälpsgrupper vilket kommer att utgöra merparten av redogörelsen.
Karlsson (2002) identifierar fyra aspekter som deltagare i självhjälpsgrupper på olika sätt uttryckt som viktiga aspekter i en sådan sorts grupp; gemensam
problematik, gemensam förståelse, rollerna som hjälptagare och hjälpgivare samt kunskapsutbyten. En stor fördel med en gemensam problematik är att individen känner sig förstådd då gruppmedlemmarna har en förförståelse om vad
problematiken innebär. När människor samlas kring en gemensam problematik och en delad önskan kring att återhämtas från ohälsa så uppstår en särskild sorts gemenskap. Gemenskapen i gruppen möjliggör insikter om att deltagarna inte är ensamma med sin problematik och även insikter om sjukdomen som i förlängning möjliggör att individen kan bryta förnekelsen. Genom att dessa processer sker i grupp uppmärksammas individen på sina egna tankar och handlingar som innebär en ständig självreflektion vilket är nödvändigt för att känna igen återfallssignaler (Gorski & Miller, 2004). När ett personligt förändringsarbete sker i grupp får deltagarna möjlighet att lära sig av varandra, vilket Davidson et al (2008) menar är en positiv form av “peer support” i en återhämtningsprocess. Karlsson (2002) har funnit att den individuella gruppmedlemmens initiala mål med deltagandet i en självhjälpsgrupp är att må bättre. Gemenskapen gruppmedlemmarna upplever härstammar utifrån det faktum att deltagarna varit med om liknande situationer, känt liknande känslor och tänkt liknande tankar. Individerna som möts i en sådan situation får möjlighet att forma ett nytt socialt kontaktnät kring önskan om en annorlunda tillvaro (a.a.).
Personer som lider av ohälsa befinner sig ofta i utanförskap i samhället och kan finna upplevelsen av gemenskap med andra i utanförskapet. Man kan förstå individerna som stigmatiserade eftersom de bryter mot den samhälleliga normen på olika sätt. I en brukarstyrd självhjälpsgrupp råder andra normer kring vad som är normalt och acceptabelt då alla medverkande har många gemensamma, delade erfarenheter (Karlsson, 2006). Känslan av normalitet skapar en motståndskraft mot stigma vilket innebär att deltagarna i självhjälpsmöten återfår, eller upplever för första gången, en känsla av sammanhang. Karlssons (2006) studier visar på hur känslan av normalitet är sammankopplad med känslan av att vara förstådd. När deltagarna erfarit liknande erfarenheter ifrågasätts inte deras förståelse eller acceptans just eftersom alla i gruppen förstår en sådan unik situation som den enskilda berättar om. Karlsson (2006) lyfter den gemensamma förståelsen som ett motiv för att deltagarna får ett meningsfullt utbyte av självhjälpsgrupperna. Med den gemensamma förståelsen syftar Karlsson (2006) främst till att deltagarna delar liknande känslor och erfarenheter. Därför kan individer som befinner sig i
ett utanförskap finna en känsla av normalitet tack vare den förståelse som grundar sig i den gemensamma problematiken. Intervjudeltagare i Karlssons (2002) studier uttryckte en känsla av att äntligen känna sig förstådda när de sökt sig till självhjälpsgrupper. Personerna hade tidigare försökt att prata med sina anhöriga som försökt lyssna och förstå men som inte kunde möta individen där de befann sig just då. Många vittnade om att deras anhöriga tröttnade på att individen
“ältade” och inte “gick vidare” (Karlsson, 2006). Fastän situationerna kunde skilja sig åt mellan deltagarna hade de erfarenhet av samma känslomässiga process. Även om de rent intellektuellt kunde förstå att det fanns andra i världen med samma typ av problematik så landade en känslomässig insikt om att de inte är ensamma, vilket inspirerade hopp och motivation. Karlssons (2006) försök att förklara den gemensamma förståelsen som uppstår i självhjälpsgrupper landar i att förståelse inte enbart möjliggörs utifrån vad de olika deltagarna berättar, utan även utifrån det som inte sägs. I studierna framgår det även att det är viktigt att man delar liknande erfarenheter och nästintill identisk problematik för att kunna nå en känslomässig insikt (a.a.).
4. TEORETISKT RAMVERK
I följande avsnitt kommer två teoribildningar att redogöras för; “Personal Construct Theory” (PCT) och Socialkonstruktivism. PCT syftar till att beskriva människans personliga konstruktionssystem som erbjuder förståelse och ett meningsskapande om sin omvärld och sin egen identitet. PCT kan fungera som ett användbart teoretiskt ramverk för analys av denna studie då teorin möjliggör för en återhämtningsprocess. Socialkonstruktivismen syftar till att beskriva hur meningsskapande konstruktioner skapas i ett interpersonellt samspel i en social kontext vilket kompletterar PCT genom att belysa de sociala processer som sker mellan individer i grupp.
4.1 Personal Construct Theory
PCT utgår från att människan är en rationell varelse med förmågan att skapa sin egen uppfattning och mening om sig själv och omvärlden (Kelly, 1991).
Meningsskapandet är en dynamisk process som både påverkas av och påverkar sin omgivning, i relation till andra människor. George Kelly som är grundaren till teorin, menar att människan befinner sig i en roll som utforskare av verkligheten genom att ständigt tolka, revidera och validera sina egna formulerade hypoteser i syfte att göra verkligheten begriplig och till viss del förutsägbar (a.a.). På så sätt konstruerar människan sin förståelse och uppfattning om sig själv och sin omvärld genom personliga konstruktioner. Teorin argumenterar för att en människas psykologiska processer kanaliseras genom hennes förväntan och förförståelse av omvärlden samt förutsägelse om externa händelser. Hypoteserna försvagas eller förstärks då de prövas i en social kontext i relation till andra människor. Kelly (1991) menar att de föreställningar som utgör vårt så kallade “själv” består av kärnkonstruktioner som utgör individens identitet och grundläggande värderingar. Kärnkonstruktionerna är relationella då människans identitet utvecklas i
interaktion med andra människor. Ett identitetsskapande är därmed ett ömsesidigt skapande människor emellan och är en fluktuerande, dynamisk process som pågår livet ut; en identitetstransformation. Kärnkonstruktionerna spelar en väsentlig roll för hela konstruktionssystemet. Kelly (1991) menar att psykisk ohälsa i form av oro, ångest och rädsla uppstår då kärnkonstruktionerna på något sätt hotas eller om de befintliga konstruktionerna inte räcker till för att tolka och förstå. En annan aspekt av PCT är språkets betydelse i definitionen av verkligheten, då språk och uttryck innefattar mening och avsikter (a.a.). Teorin antyder att den upplevda
meningen är en fråga om kontrast, som förstås i kontrast till något annat. Exempelvis får en beskrivning av en persons egenskaper endast en innebörd utifrån dess motsats, såsom till exempel karaktärsdraget “ambitiös” endast kan förstås utifrån dess motsats “lat”. PCT erbjuder ett teoretiskt ramverk som
möjliggör en förståelse för de verksamma mekanismerna i NA-möten som verkar återhämtningsfrämjande genom att betrakta processerna i NA-grupperna som ett interpersonellt identitetsarbete.
4.2 Socialkonstruktivism
Socialkonstruktivismen utgår från en föreställning om att det inte finns en objektiv “sanning” och att alla människors verklighetsuppfattning skapas i ett relationellt samspel med varandra. Det innebär att människors tolkningar och uppfattningar om verkligheten skapas i relation till andra människor (Helkama et al, 2000). Enligt ett socialkonstruktivistiskt perspektiv konstrueras mening och kunskap om verkligheten ur en gemensam förståelse i ett interpersonellt samspel. Individens förhållningssätt påverkas av den sociala kontext hon befinner sig i på så sätt att det specifika kulturella sammanhangets språkbruk och kunskap formar individens själv- samt verklighetsuppfattning (Helkama et al, 2000; Burr, 2003). Teoribildningen kan förstås som att sociala fenomen och dess mening är något som människor skapar i samspel med varandra i en dynamisk, livslång process som ständigt revideras (Bryman, 2011). Det interpersonella samspelet möjliggör individens personliga utveckling vilket är en viktig aspekt i utvecklingsprocessen (Røkenes & Hanssen, 2007). Således syftar socialkonstruktivismen till att
beskriva de processer ur vilka uppfattningar om verkligheten skapas på individnivå i ett socialt, kulturellt sammanhang. Enligt Burr (2003) syftar socialkonstruktivismen till att beskriva de processer ur vilka uppfattningar om verkligheten skapas i ett socialt och kulturellt sammanhang. En
socialkonstruktivistisk beskrivning av människans identitetsskapande är att
processen formas utav den specifika sociala kontext individen verkar i. Effekterna från den sociala kontexten påverkar och skapar individens uppfattning om sin identitet (a.a.). Människors beteenden och handlande är således ett resultat av de socialt konstruerade meningarna individen tillskansat sig genom språkliga och kunskapsutbyten.
5. METOD
Studien har utförts genom en kvalitativ semistrukturerad intervjuform eftersom studien syftar till att undersöka den individuella upplevelsen av vad som är betydelsefullt för individen i återhämtningsprocessen mot tillfrisknande. Det är nödvändigt att ha studiens syfte i åtanke i val av forskningsmetod för att kunna välja det lämpligaste angreppssättet för undersökningen (Bryman, 2011). En kvalitativ metod är mer explorativ och kan på ett bättre sätt än en kvantitativ erbjuda en fördjupad förståelse för fenomenet i fråga (a.a.). Forskaren spelar en väsentlig roll i både insamlandet av data och i analysarbetet då forskaren aldrig kan vara helt objektiv (a.a.). En kvalitativ forskare eftersträvar en nära relation till deltagarna för att komma nära den subjektiva upplevelsen som är utgångspunkten. Det är alltså informanternas perspektiv och det de uttrycker som betydelsefullt som forskaren vill undersöka och belysa (a.a.). En semistrukturerad intervjuform är flexibel då den består av en del förberedda frågor som stöd för studiens syfte samtidigt som den lämnar utrymme för en improviserad följsamhet i
intervjusituationen. Frågorna kan varieras i både formulering och ordning vilket är en fördel för att få en naturlig rytm i samtalet och en djupare förståelse av
uppfylla studiens syfte krävdes en öppenhet och följsamhet i intervjusituationen som tillät deltagarna att reflektera och uttrycka sig fritt.
5.1 Urvalsprocess
Ett målstyrt urval har präglat datainsamlingen då det ökade möjligheterna att kunna undersöka studiens specifika syfte och frågeställningar (Bryman, 2011). Urvalskriterierna för deltagande i studien var att informanterna skulle;
• vara myndiga, • ha ett beroende,
• anse sig vara i tillfrisknande, • delta regelbundet i NA-möten
• samt ha närvarat på minst hundra NA-möten
För att underlätta och avgränsa studien söktes endast informanter som bodde i Skåne.
5.1.1 Intervjudeltagarna
I studien medverkade fyra personer som informanter. Alla informanter har själva fått välja ett alias för anonymitet i studien med endast kön och ålder som verkliga identifikationsfaktorer. Intervjudeltagare ett benämns som “Malin”, 43. Hon har ett tjugoårigt läkemedelsberoende bakom sig och har varit nykter i sex månader genom tolvstegsbehandling och NA-möten. Malin är gift, har två barn och är utbildad undersköterska. Vid intervjutillfället var hon sjukskriven men såg ljust på framtiden inom arbetslivet. Malin har kommit i kontakt med NA via sin
öppenvårdsbehandling. Hon deltar på cirka tre NA-möten i veckan samt i efterbehandling en gång i veckan. Intervjudeltagare två benämns som “Märta”, 29. Hennes beroende inkluderar alkohol, spel och shopping och har varit nykter i ett år. Märta arbetar numera som administratör och bor sambo med sin flickvän. Märta kom i kontakt med NA via en behandlingsinsats i öppenvården. Hon deltar på NA-möten cirka två till tre gånger i veckan samtidigt som hon går i
efterbehandling en gång i veckan. Intervjudeltagare tre benämns som “Fredrik”, 31. Han har ett förflutet med beroende av alkohol, narkotika och läkemedel. Fredrik har varit nykter i åtta år genom ett aktivt deltagande på NA-möten utan någon behandlingsinsats. Fredrik har en son och ett arbete som fritidspedagog. Intervjudeltagare fyra benämns som “Mike”, 59. Han har ett beroende av alkohol, narkotika och läkemedel. Mike har bibehållit nykterhet under 28 år genom
tolvstegsbehandling och genom NA-möten. Mike är gift, har två barn samt arbetar som VD och beroendeterapeut för sitt familjeföretag som bedriver
tolvstegsbehandling för beroende. Han deltar på NA-möten cirka tre gånger i veckan.
5.2 Datainsamling
Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med fyra informanter vid olika tillfällen under våren 2019. Urvalet har skett utifrån att klienter till en verksamhet som bedriver öppenvårdsbehandling för beroende fick höra talas om studien utav en i författarparet som praktiserade som observatör i verksamheten. De informerades om studiens bakgrund, syfte och de huvudsakliga frågeställningarna. Ungefär tio klienter anmälde sitt intresse om att delta och i samband med det lämnade de på eget initiativ sina kontaktuppgifter till författaren. Av dessa valdes två personer slumpvis ut och kontaktades för
kontakt med ytterligare två informanter (Bryman, 2011). De tillgavs därefter ett informationsbrev om studien via en chattfunktion i Facebook. Vid varje
intervjutillfälle hade valet av samtalsplats skett tillsammans med den individuella studiedeltagaren med kriteriet att platsen skulle upplevas neutral och bekväm för deltagaren samt vara lämplig för att hålla en intervju. För att kunna närvara och aktivt lyssna under intervjuerna bandades alla intervjuer med hjälp av en enhet utan internetuppkoppling, för att skydda materialet från obehöriga. De olika intervjuernas varaktighet var mellan en till två timmar. Mötena med
studiedeltagarna för intervjutillfällena inleddes med att etablera en ömsesidig relation, en genomgång av formalia i form av informationsbrevet och en underskrift av en samtyckesblankett. Den gemensamma översikten av
informationsbrevet syftade till att säkerställa att deltagarna var införstådda med studiens syfte och vad deras deltagande innebar. Innan intervjuerna påbörjades påmindes studiedeltagarna om att deras medverkan i studien kunde avbrytas när som helst under studiens gång utan närmare förklaring och att all insamlade data då skulle raderas. De inledande frågorna i intervjuerna var öppna och
improviserade för att tillåta utrymme för deltagarna att själva välja hur mycket eller lite de ville berätta om sin bakgrund. Utifrån ett förberett frågeformulär ställdes särskilt utformade frågor för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar (Bilaga 1). När något av intresse för studiens syfte uppdagades ställdes lämpliga följdfrågor för ytterligare fördjupning. Intervjun avslutades på ett naturligt sätt då samtalet tillät.
5.3 Bearbetning av data
Bearbetningen av data har skett genom tematisering som analysmetod som syftar till att söka efter genomgående teman i hela materialet. Genom att bearbeta materialet som en helhet möjliggjordes ett sökande efter uttryck som uppenbarade sig i det både osagda samt i det tydligt uttrycka (Bryman, 2011). Då studien syftade till att identifiera gemensamma uttryck av betydelsefulla element i en återhämtningsprocess upplevda av den enskilda individen, var tematisering lämplig som metod. Inledningsvis transkriberades ljudmaterialet av intervjuerna ordagrant och minutiöst. Efter att ha skrivit ut transkriberingarna i pappersform raderades ljudinspelningarna och alla digitala filer rörande materialet.
Textmaterialet lästes igenom ett upprepat antal gånger för att lära känna innehållet och sammanställa grova sammanfattningar för vad som uttrycktes. Efter en
förskansad överblick över allt material kunde en fördjupning ske av de enskilda transkriberade intervjuerna. Genom denna process för varje enskild intervju kunde olika meningsuttryck identifieras både i det sagda och i det osagda vilka sedan sorterades och betecknades med teman. Efter bearbetning av allt textmaterial påbörjades sökandet efter gemensamma teman som förekom genomgående i alla intervjudeltagares uttryck. Identifieringen av de gemensamma temana som
framträdde i form av ett mönster av likheter sorterades slutligen för att rangordnas efter regelbundenhet genom analytiska frågeställningar. De identifierade temana konkretiserades genom specifika exempel från textmaterialet. För att validera analysresultaten återkopplades de identifierade temana med exempel till
ursprungsmaterialet för att tydliggöra att slutsatserna härstammar från de uttryck studiedeltagarna förmedlat (a.a.).
5.4 Etik
Innan påbörjad datainsamling skickades studien in till Etikrådet vid Malmö Universitet för prövning och blev godkänd (HS2019 löp nr 81). Eventuella risker för studiedeltagarna som togs i beaktning var att intervjusituationen kan framkalla
känslor som orsakar obehag. Detta togs i åtanke genom ett hänsynsfullt och respektfullt bemötande i intervjusituationen samt genom att deltagaren
informerades om rätten av att avsluta sin medverkan i studien när som helst utan närmare förklaring. Den semistrukturerade intervjuformen tillät informanterna att styra samtalets riktning vilket möjliggjorde en större kontroll över samtalets innehåll. Ett förberett telefonregister med kontaktuppgifter till adekvata instanser hade även förberetts om en situation skulle uppstå som kräver professionella insatser. Efter intervjutillfällena har olika försiktighetsåtgärder tagits för att säkerställa deltagarnas välmående genom återkoppling ett par dagar efter intervjutillfället samt har möjligheten att ta del av det transkriberade materialet från intervjun erbjudits. I syfte att skydda intervjudeltagarnas integritet har deltagarna anonymiserats samt har allt material varit sekretessbelagt. Ett förhållningssätt grundat i de forskningsetiska principerna har vidmakthållits i syfte att undvika någon form av kränkning och bibehålla deltagarnas rättigheter. De forskningsetiska principer som tagits i beaktning under studiens gång är; frivillighetskravet, konfidentialitetskravet, nyttjanderätt, informationskravet och samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002).
6. RESULTAT
Utifrån insamlade data och analys har tre teman kunnat identifieras utav studiedeltagarnas uttryck om vad som upplevs betydelsefullt i en
återhämtningsprocess från beroende i deltagandet av NA-möten. De tre temana som identifierades var; ”gemenskap”, ”unik förståelse” och ”självutveckling”. Dessa innefattar i sin tur flera olika värdefulla element för
återhämtningsprocessen mot tillfrisknande. I följande avsnitt kommer studiens resultat att presenteras och analys att diskuteras utifrån teori och tidigare forskning.
6.1 Gemenskap
Det första temat som uttrycktes löpande och som betydelsefullt utav
studiedeltagarna är “gemenskap”.Intervjudeltagarna uttryckte upplevelsen av utanförskap och beskrev känslor av ensamhet, isolering och social fobi innan tiden i NA. Genom andra mötesdeltagares delningar på NA-mötena kände
studiedeltagarna igen sig själva vilket ingav en känsla av att inte längre vara ensam vilket innebar en identifikationsprocess.
När jag kom till NA var det bara identifikation, punkt! (...) De pratar ju om mig. När jag satt och grät var det andra som grät tillsammans med mig och satt och nickade när jag delade. Helt plötsligt så sitter någon mitt emot mig och pratar om
mig. - Mike, 59
Identifikationen med de andra mötesdeltagarna möjliggjorde en grogrund för gemenskap på ett djupare plan präglad av empati och förståelse. Alla fyra
informanter uttryckte hur de inte hade väntat sig finna en så stark kontakt med de andra mötesdeltagarna. Trots att de kom från olika socioekonomiska förhållanden, var i olika åldrar eller hade olika livserfarenheter fanns en gemensam erfarenhet av beroendesjukdomen som innebär samma känslo- och tankemässiga processer. På NA-mötena fanns möjligheten att mötas som jämlikar.
Och jag tänkte, hur fan kan jag känna igen mig i en människa som levde på en parkbänk när de var sju år gamla för att deras föräldrar var narkomaner och de
det nån vecka till och så hände något bara… (...) Och då började det gå igång någonting… - Märta, 29
Alla fyra studiedeltagare uttryckte att utan den gemensamma problematiken och önskan om förändring skulle inte denna unika gemenskap uppstå.
Sen känner man igen sig känslomässigt, det är därför att dom yttre faktorerna exempelvis vad jag jobbar med, samhällsklass, hur mycket pengar man har,
åsikter osv är helt ointressant. Den gemensamma nämnaren är beroendet! Identifikationen ligger på det känslomässiga planet. Och tankemässiga planet.
Och där känner ALLA igen sig, det går inte att värja sig. - Mike, 59
Mötesdeltagarnas gemensamma mål och syfte var att leva i tillfrisknande genom ett ömsesidigt stöd i gruppen vilket uttrycktes som en viktig aspekt utav
intervjudeltagarna.
Alla är beroende som sitter där och vill tillfriskna, det är väl det som krävs. -
Malin, 43
Trots att studiedeltagarna hade utvecklade tillitsproblem och att mötesdeltagarna initialt var främlingar för dem så litade de på sammanhanget. Den rådande
kulturen i NA innebar ett koncept som studiedeltagarna kunde lita på även om det fortfarande förekom tillitsproblem gentemot andra människor.
Ibland kan jag bry mig om vem som sitter på mötena, men det är väldigt sällan. (...) För jag litar så mycket på formen. Själva företeelsen. Jag litar på den till
100%. - Mike, 59
Studiedeltagarna vittnade om att det förekom en ömsesidig respekt i grupperna på NA-mötena vilket förstärkte känslan av gemenskap. Det yttrade sig exempelvis genom att tidsutrymmet för delningar fördelades jämnt bland alla mötesdeltagare samt att råd, kommentarer eller avbrott inte förekom. Intervjudeltagarna beskrev vikten av att kunna få uttrycka sig ostört samt om att få ta del av andras delningar som värdefullt.
Ofta går vi in och avbryter när vi går igång på vår egen ångest. När vi ska gå in och rädda eller fixa eller komma med förslag eller råd. Min fasta övertygelse, det
gäller terapi också är att vi sitter på svaren själva. Men vi behöver bli vägledda dit. När jag var liten fick jag aldrig min röst hörd, så när jag delar på mötena får
jag göra min röst hörd. Jag får höra mig själv uttrycka mina egna tankar, det är som att ge sig själv feedback. - Mike, 59
Det faktum att alla mötesdeltagare överlevt beroendesjukdomen influerade stämningen i gruppen. Känslor av tacksamhet och ömsesidig respekt präglade gruppdynamiken och uttrycktes som unik för gemenskapen utav studiedeltagarna.
(...) överlag är det svårt att hitta så ödmjuka människor någonstans som i gemenskapen. Just den här ödmjukheten och tacksamheten över att man faktiskt
lever gör nog något med dig... Det blir en sån värme när man sitter allihop och man känner att folk vill väl. Och folk har varit med om mycket tragiska saker,
man får nog en annan syn på livet... Därför upplever jag dem som väldigt ödmjuka. - Malin, 43
Intervjudeltagarna uttryckte att de upplevde en samhörighet i gemenskapen som innebar känslan av att tillhöra något större, vilket införlivade hopp och tro om att en annan tillvaro var möjlig.
Detta är nog den första gemenskapen jag har känt i hela mitt liv. Jag har varit själv i mitt missbruk, alltid, så jag har ju inte… Det har känts som att så här
kommer det alltid att vara. - Malin, 43
Gemenskapen i NA får mig att må bra, det är egentligen den största skillnaden för mig. Och att jag får lov att vara mig själv. - Märta, 29
6.1.1 Gemenskap resultatanalys
Walsh (2013) och Alphonce (2004) menar att sociala relationer och känslan av samhörighet och gemenskap är viktiga aspekter av återhämtning. Beroende på hur de sociala relationerna tas i uttryck inom en grupp, påverkas den individuella återhämtningsprocessen vilket även Topor och Sundström (2007) belyser.
Studiedeltagarnas upplevelser av utanförskap och ensamhet innan deltagandet på NA-möten kan förstås som upplevelser av stigma utifrån Karlssons (2006) beskrivning. Sociala relationer är av avgörande vikt för en människas välmående (Maltén, 1992) och en upplevelse av utanförskap kan därmed vara en grogrund för psykisk ohälsa. I upplevelsen av att stå “utanför” samhället är risken stor att individen börjar identifiera sig själv som onormal, vilket ytterligare försvårar ett välmående. Det identifierade temat tyder på att de sociala relationer som
grupperna i NA-mötena innebär har en essentiell roll i en återhämtningsprocess då de genererar känslan av normalitet precis som Alphonce (2004) och Karlsson (2006) identifierat, då det onormal blir det nya normala. Då alla mötesdeltagare delar en gemensam problematik möjliggörs en identifikationsprocess vilket genererar en särskild gemenskap utifrån det faktum att man möts i utanförskapet vilket också Karlsson (2006) avtäckt i sina studier. Det gemensamma behovet av en önskad förändring är ett gemensamt mål för grupperna som innebär en
framgångsfaktor för gruppens överlevnad och existens (Lennéer-Axelsson & Thylefors, 2005). NA:s brukarstyrda självhjälpsmöten innebär särskilda
förutsättningar för gemenskapen utifrån det faktum att ingen utomstående person som inte delar den gemensamma problematiken på något sätt kontrollerar
grupprocesserna. Alla i gruppen har istället ett gemensamt ansvar och delade förutsättningar vilket Kurtz och White (2006) samt Davidson et al (2008) beskriver som en viktig form av “peer support” i en återhämtningsprocess. Utifrån socialkonstruktivismen kan en förståelse för gemenskapen inom NA uppnås. De sociala konstruktionerna i gruppen indikerar hur mötesdeltagarna talar om, tolkar och förstår verkligheten vilket innebär att samhälleliga normer inte behöver te sig likadant inom gruppen som i övriga samhället. När nya deltagare ansluter till gruppen förskansar de sig en ny kunskap för beroendesjukdomen och i förlängning ett sätt att leva i tillfrisknande genom gruppens sociala konstruktioner (Helkama et al, 2000; Burr, 2003). På så vis “fostras” nya deltagare in i gruppens rådande kultur och gemensamma förståelse som härstammar från de interna konstruktionerna. Gruppernas funktion syftar till att deltagarna tillsammans skapar en gemensam och acceptabel verklighet som de kan hantera och ta till sig. Konstruktionerna som skapas i den sociala kontexten erbjuder en förståelse för varför deltagarna inte kan tillgodose sina behov på annat sätt utanför gruppen vilket också Karlsson (2002) belyser i sina studier. Beroendet som upplevts som
en kontrollförlust kan genom gemenskapen bli hanterbart där individen återtar kontroll över sin sjukdom och sitt liv utifrån de sociala konstruktioner som finns i gruppen. Socialkonstruktivismen beskriver hur gruppens interna processer formar den rådande kulturen som innefattar gruppens kollektiva uppfattningar. Kulturen som gemenskapen representerar är en trygg miljö som möjliggör en tillit från den enskilda deltagaren till konceptet trots eventuella tillitsproblem till människor. Miljön i NA-mötena präglas utav en gemensam tacksamhet och uppskattning av livet och varandra vilket möjliggör en ömsesidig respekt inom gruppen.
Respekten mötesdeltagarna emellan tillät studiedeltagarna att dela ostört inför gruppen och på ett autonomt sätt söka svaren inom sig själva. Den ömsesidiga respekten som studiedeltagarna vittnat om kan tänkas baseras på delade
erfarenheter av att ha överlevt beroendesjukdomen. Detta kan förstås som en del av de sociala konstruktionerna i gruppen (Helkama et al, 2000; Burr, 2003). Identifikationen som avtäckts i temat gemenskap beskrevs utav informanterna som ett skifte i självuppfattningen. PCT erbjuder förståelse för hur
identifikationen på individnivå innebär en möjlighet till en konstruktiv
identitetstransformation då de sociala konstruktionerna möjliggör nya perspektiv för individen att förstå och tolka kunskap (Kelly, 1991). Enligt
socialkonstruktivismen konstrueras den sociala verkligheten i ett interpersonellt samspel och på så vis påverkas den individuella uppfattningen om sig själv och sin omgivning utav den sociala kontexten (Burr, 2003) vilket gemenskapen i NA-mötena påvisar.
6.2 Unik förståelse
Det andra temat som uttrycktes som betydelsefullt utav studiedeltagarna är “unik förståelse” vilket konkurrerar med föregående tema i fråga om relevans då de sker i växelverkan med varandra. Alla studiedeltagarna uttryckte en känsla av unik förståelse inom gemenskapen i NA som kunnat utläsas från de olika
meningsuttrycken under analysarbetet. Identifikationen grundar sig i, som ovan nämnt, en gemensam problematik. Oavsett yttre olikheter så förekommer
igenkännande vilket möjliggör en unik förståelse som mötesdeltagarna endast kan dela med varandra. Alla studiedeltagare vittnade om att de hade anhöriga som de kunde prata med men att det alltid förekom en bristande förståelse.
Nä, för de fattar inte, varken familj eller så. De kan stötta en men de fattar inte. På NA förstod man på djupet exakt vem jag var... Det fanns inget dömande, det fanns bara kärlek, omtanke, empati, medkänsla, förståelse och förlåtelse. Direkt
när jag kom dit kände jag mig förlåten. För allt jag hade gjort. När sjukdomsbegreppet landade in, för det har vi ju på NA, beroendesjukdomen, det är inte dig det är fel på utan du har en sjukdom som gör att du gör massa knäppa
saker. Och när det sjönk in känslomässigt på djupet... Alltså det är syndernas förlåtelse, när man fattar sjukdomsbegreppet. - Mike, 59
Eftersom NA-mötets koncept innebar kunskap om beroendet som en sjukdom förekom en förförståelse bland mötesdeltagarna kring problematiken som möjliggjorde en annan sorts förståelse. Intervjudeltagarna uttryckte att i övriga sociala sammanhang saknades förståelsen om sjukdomens innebörd vilket snarare tolkades som en karaktärsbrist.
För jag behöver inte förklara mig, alltså säger jag någonting så får jag hjälp med det. Det låter inte klokt om jag säger det till någon annan. De kan säga: ‘ja, men
orkar inte förklara och försvara mig hela tiden (...) Sen vill jag inte byta ut hela min umgängeskrets heller. Men jag tycker att det är svårt med förståelsen. -
Malin, 43
Studiedeltagarna uttryckte på olika sätt hur känslan av att inte behöva förklara sig var en viktig komponent som grundlade känslan av en unik förståelse. Genom att lyssna på andras delningar fick de perspektiv på sin egen situation och därmed inspiration till att lära sig hantera vardagliga situationer som kan upplevas svåra. Det är ett medmänskligt stöd som inte kommer i form av råd eller lösningar utan från personliga erfarenheter som delas i rummet.
Att få lova att sitta i ett rum med andra människor och få säga precis vad du vill, hur ofta händer det? Var någonstans kan du hitta en gemenskap som dessutom stöttar dig utan att känna dig? Att känna kärlek till någon i ett rum när de delar någonting, att känna den kärleken till en människa som du inte ens känner, det får
du inte uppleva någon annanstans än inom de väggarna. - Märta, 29
Intervjudeltagarna beskrev vikten av fritt utrymme, att få uttrycka sig ärligt om sina känslor utan att censurera sig själva under mötena. Genom den unika förståelsen möjliggjordes djupa relationer där mötesdeltagarna lärde känna varandra på ett ärligt plan. Alla fyra studiedeltagare vittnade om att både
samtalsämnena och relationerna till de andra mötesdeltagarna ofta blev djupare än i andra sociala kontexter.
Det är så fräckt att man kan klassa varandra som så nära vänner när man inte umgås mer än på sina möten. Men det är också dom människorna som vet mest om mig, det finns ingen annan som vet så mycket om mig som dom människorna
där nere. - Märta, 29
Mötesdeltagarna blev accepterade så som de var och kunde därför presentera sig själva på ett avskalat vis. Den unika förståelsen minskade den inneboende rädslan för att bli dömd så att de vågade vara ärliga mot sig själva mot mot de andra i gruppen.
Det är typ på en helt ‘different’ level, alltså. Du vet, det är vissa polare man har haft i hela livet, man kanske ändå snackar om djupare grejer och så här, men på ett helt annat… Det är typ som att man känner varandra på NA, på ett helt annat stadie. För vi vet vilka vi är, vi vet vad vi har gjort. Till exempel med andra, det är
en helt annan mask, en helt annan roll. Det blir ett helt annat djup. - Fredrik, 31
Den unika förståelsen möjliggjorde ärlighet vilket innebar att intervjudeltagarna kunde börja praktisera ett ärligt förhållningssätt gentemot sig själv. Ärligheten som genomsyrade gemenskapen skapade en känsla av trygghet.
Utan att ljuga så är det nog de enda ställena där jag känner mig totalt avslappnad och helt som mig själv. (...) Jag behöver inte alltid säga något, de vet
vad jag tänker och det är jättemärkligt, men så är det. Jag tror att NA är, för många som har missbruksproblem, stället där du kan vara dig själv. - Malin, 43
Studiedeltagarna slutade att fokusera på olikheter och fokuserade istället på likheterna som fanns mellan de själva och de andra mötesdeltagarna i rummet. Den ärliga framtoningen i gruppen minskade känslor av ensamhet.
Att få lov att känna likhet med andra… Om man sitter med en hemlighet, till exempel att du har sålt dig själv för att ha råd att köpa knark och så delar någon om det och du har gjort samma sak. Den lättnaden av att bara få lov att känna att
jag är fan inte ensam. För du tror att du är den enda i hela världen. - Märta, 29 6.2.1 Unik förståelse resultatanalys
Det identifierade temat unik förståelse syftar till att studiedeltagarna får ett meningsfullt utbyte av självhjälpsmötena då mötesdeltagarna delar liknande känslor och erfarenheter. Mötesdeltagarnas livssituationer kan se olika ut men de känslomässiga processerna är desamma. Förståelsen möjliggör en känslomässig insikt om att deltagarna inte är ensamma, vilket inspirerar hopp och motivation vilket Karlsson (2006) också påvisat i sina studier. Det är viktigt att hopp om framtiden förmedlas i relationerna då det stärker den individuella drivkraften mot att skapa förändringar mot det bättre i sin tillvaro vilket Bogarve och Ershammar (2012) också argumenterar för. Temat påvisar att det kan vara svårt för individer som inte har beroendesjukdomen att förstå hur beroende individer tänker, handlar och prioriterar vilket leder till att studiedeltagarna upplever ett behov av att förklara sig. Utifrån den unika förståelse som förekommer i gemenskapen
möjliggörs djupare relationer då studiedeltagarna inte behöver förklara sig för att de delar liknande förutsättningar och begränsningar. Det innebär ett ömsesidigt stöd som endast de inom gruppen kan förse varandra med (Karlsson, 2002) som uttrycket “bara en alkoholist kan förstå en alkoholist” även klargör. Detta möjliggör ett rum för deltagarna att kunna dela med sig av sina djupaste
hemligheter utan att bli dömda, då alla i gruppen förstår vad sjukdomen gör med individen och det är inget avvikande utan snarare det normala vilket Karlsson (2006) argumenterar för. Studiedeltagarna finner en känsla av normalitet i den unika förståelsen samt en ökad förståelse för sin egen situation. När
mötesdeltagarna erfarit liknande erfarenheter ifrågasätts inte deras förståelse eller acceptans just eftersom alla i gruppen förstår varandras situationer vilket Karlsson (2006) också belyser. Studiedeltagarna känner sig accepterade av de andra
mötesdeltagarna och behöver därför inte censurera sig själva. I andra sociala sammanhang upplevde studiedeltagarna att de behövde “spela roller” och “bära masker” vilket innebar att de inte var ärliga gentemot sig själva eller andra i sin omgivning. Utifrån PCT kan en förståelse för hur
identitetstransformationsprocessen baseras på falska premisser om oärlighet genomsyrar personens upplevelse av sig själv (Kelly, 1991). Grundat i den trygghet som gemenskapen och den unika förståelsen innebär, sker
identitetstransformationen mot tillfrisknande utifrån genuinitet och tar en ny riktning bort från oärlighet. I det interpersonella samspelet på mötena utvecklas den personliga uppfattningen om värderingar, beteenden och en självförståelse om identitet (Helkama et al, 2000; Burr, 2003; Kelly, 1991). Den här individuella processen sker under NA-mötena i det relationella inom kulturen som konceptet innebär.
Både PCT och socialkonstruktivismen betonar språkets betydelse för den individuella uppfattningen om sin egen identitet och sin omvärld (Burr, 2003; Kelly, 1991) vilket kan belysa vikten av användandet av sjukdomsbegreppet i NA-mötena. Genom att förstå beroendeproblematiken som en kronisk sjukdom snarare än som en bristande karaktär får språket en stor betydelse för
studiedeltagarnas självuppfattning samt uppfattning om de andra mötesdeltagarna. Nytillkomna mötesdeltagare anammar gruppens sociala konstruktioner och
kunskap om beroendeproblematiken som påverkar den unika förståelse som finns inom gemenskapen. De sociala konstruktionerna i NA-grupperna innebär att mötesdeltagarnas gemensamma förståelse konstruerar ny meningsinnebörd och kunskap om verkligheten utifrån vilka de identifierar sig själva och varandra (Helkama et al, 2000).
6.3 Självutveckling
Det tredje temat som uttrycktes som betydelsefullt i studiedeltagarnas
meningsuttryck är “självutveckling”. De två föregående temana, unik förståelse och gemenskap, möjliggjorde ett personligt självutvecklingsarbete som inte varit möjligt förut. Alla studiedeltagare uttryckte att de upplevt psykisk ohälsa i form av depression, ångest och självmordstankar innan sitt deltagande i NA. De
upplevde även maktlöshet, kontrollförlust och saknade hopp om en framtid, vilket eskalerade så långt att det slutligen var en fråga om liv och död.
Jag var helt maktlös och hopplös. Och jag ville ta livet av mig. Sista två åren [innan påbörjat deltagande i NA] funderade jag på självmord dagligen. Jag hade
repet i fickan och valt ut ett träd där jag skulle hänga mig. Jag stod inte ut med mig själv, jag förvandlades till en människa jag inte ville vara eller kunde stå för.
- Mike, 59
Efter en tids deltagande i NA skedde en förändring genom att studiedeltagarna började identifiera hopp, tro och tillit vilket innebar en ny sorts tillvaro. Det personliga utvecklingsarbetet innebar ett skifte i individens sätt att uppfatta både sig själv och sin omvärld. Denna transformation blev en betydelsefull faktor i återhämtningsprocessen.
Det var så obehagligt, jag tyckte inte om folk, jag hade nästan utvecklat någon form av social fobi. (...) Idag har jag blivit ganska social och börjat stanna kvar
och prata med alla. För att vara här sex månader senare är det ett enormt framsteg. Jag har alltid varit väldigt blyg och tillbakadragen, jag har liksom inte
ens kunnat tänka klart. - Malin, 43
Studiedeltagarna uttryckte att NA-mötena erbjöd en plattform där ett personligt förändringsarbete var möjligt. Informanterna vittnade om att de funnit nya strategier att använda sig av så att de kunde återta kontroll över
beroendesjukdomens effekter och sina liv.
Ibland kan man känna sig helt upplyst efter ett möte. Man känner sig helt helig typ. (...) Det kan vara att man kommer till ett möte och är rätt så ‘low’ sen efter mötet känner man bara... att det lyser typ. Det är typ också som att ens syn blir annorlunda. Det låter lite konstigt, men typ som när man har kallbadat, man får bara en sån *knäpp*. Det tänds liksom. Bara fylld av positiv energi. Som att man
är i ett ‘flow’ med livet, liksom. - Fredrik, 31
Intervjudeltagarna upplevde initialt deltagandet av NA-möten som ansträngande då de behövde möta sitt förflutna och nå en acceptans. I det aktiva missbruket upplevde studiedeltagarna att de inte var värdiga kärlek, att de var värdelösa människor som utfört beklagliga handlingar samt var en belastning för sin omgivning. Genom en acceptans av det förflutna och nyförvärvad kunskap om beroendesjukdomen skedde ett perspektivskifte som möjliggjorde en bearbetning
av skam- och skuldkänslor. I den processen upplevde studiedeltagarna att deltagandet i NA-mötena gav dem något positivt i gengäld.
Vissa möten får jag mindre och ger mera men styrkan som jag får av mötena, det är som att ladda batteriet när jag går dit. Den öppenheten, ärligheten och kärleken och medkänslan och så är en kraft i sig. Den svävar runt i rummet. Så man känner av den. Jag brukar säga så: ´jag behöver umgås med mig själv och gå på ett möte’ det låter jättekonstigt men jag landar i mig själv när jag går på ett
möte. Man är tvungen att lyssna på alla storys och det är som ett batteri så vi laddar varandra liksom. Man öppnar upp själen liksom och då finns den helande
kraften där. Jag vet inte hur det funkar, jag vet bara att det funkar. - Mike, 59
Studiedeltagarna vittnade om att de haft ett självcentrerat förhållningssätt
gentemot sin omgivning under sitt aktiva missbruk vilket byttes ut mot en positiv egoism i tillfrisknandet. Den positiva egoism som uttrycktes utav alla fyra
informanter innebar ett skifte i prioriteringar i syfte att gynna det egna tillfrisknandet genom att kontrollera beroendepersonligheten.
Jag måste hela tiden ta beslut som är bra för mig själv, att gå i programmet, jobba i stegen och gå på möten även om man är trött, så att man inte skiter i det. -
Malin, 43
I tillfrisknandet kunde studiedeltagarna inse sitt självvärde, vikten av att prioritera sig själva och sitt självutvecklingsarbete som en strategi för att undvika att återgå till destruktiva tankesätt och mönster.
Jag är otroligt tacksam, det här har räddat mitt liv. Om jag går tillbaka och till slut börjar dricka eller droga, jag är inte rädd för det men jag vill inte det. Jag är
värd bättre. Min omgivning är värd bättre. Och jag vet att om jag börjar igen kommer jag hamna där jag sluta. På sinnessjukhus och vilja ta livet av mig. Och
där vill jag inte va. Det handlar om att min självkänsla och mitt egenvärde är hundra gånger bättre nu än det var när jag kom. Det är mitt ansvar idag att gå på
möten. Mitt ansvar mot världen, att tillföra gott istället för ont. - Mike, 59
Intervjudeltagarna uttryckte hur beroendet utgjorde en så stor del av deras personlighet och tankeverksamhet att de initialt behövde gå på möten flertalet gånger om dagen för gruppens gemenskap och ömsesidiga stöd i skapandet av en ny identitet som en nykter beroende i tillfrisknande.
Tänk dig själv, först gör jag mig av med drogerna, sen gör jag mig av med min identitet - helt plötsligt var jag ingenting! Jag var nollad, ‘delete’. Omformatera disken liksom. Så jag tog bort all information och sa: ‘lär mig hur jag ska leva nu
då, hur gör jag!? Tala om för mig för fasen.’ För nu blottar jag mig helt här, jag var helt sårbar. Helt öppen. Och då fick jag något att hålla i - som drogfri,
beroende och alkoholist. - Mike, 59
Motiven för deltagandet av NA-möten förändrades över tid. Deltagandet övergick från att ha fungerat som en livlina för överlevnad till att innebära ett värdefullt personligt självutvecklingsarbete som krävdes för ett nytt identitetsskapande.
Idag kan jag gå på ett möte för någon annans skull om något tagit tid eller ett återfall. Men första tiden gick jag bara dit för min skull. Det var bara för mig
