Hälsa och samhälle
O
RO FÖR MOBBNING BLAND
INTAGNA PÅ EN SVENSK
KRIMINALVÅRDSANSTALT
BETYDELSEN
AV
COPING,
HOTVÄRDERINGAR
OCH
NORMATIVA
UPPFATTNINGAR
1
F
EAR OF BULLYING AMONG
INMATES IN A
S
WEDISH PRISON
The Importance of Coping, Threat Appraisal, and
Beliefs
Z
ORAN
V
ASILJEVIC
Vasiljevic, Z. Oro för mobbning. Betydelsen av coping, hotvärdering och normativa uppfattningar. Examensarbete i kriminologi, 15 p. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, 2011
För personal i kriminalvården är det av central betydelse, både ur ett behandlings- och säkerhetsperspektiv, att känna till orsak och verkan för olika former av destruktiva beteenden bland intagna i fängelser. Det finns forskning som tyder på att en förhållandevis stor grupp klienter begår negativa handlingar för att de är oroliga att de kommer mobbas av andra intagna. Syftet med denna uppsats var att undersöka om ökad hotupplevelse i kombination med en ineffektiv förmåga att hantera det upplevda hotet på kan predicera oro för att bli utsatt för mobbning bland intagna på en kriminalvårdsanstalt. I uppsatsen undersöks också vilka copingstrategier som intagna anser vara mest hjälpsamma vid oro för mobbning, och huruvida deras val av copingstrategi understöds av andra intagnas
förväntningar om hur man bör handla när man riskerar bli mobbad. Trettioen deltagare från en kriminalvårdsanstalt deltog i undersökningen. Samtliga deltagare fyllde i en översatt version av mätinstrumentet Threat Appraisal for Behavior
Measure (TAB). Oro för mobbning kunde enbart delvis prediceras av individens
hotvärdering. Förmågan att hantera det upplevda hotet kunde inte predicera oro för mobbning. Den copingstrategi som intagna ansåg vara mest hjälpsamma vid oro för mobbning var att bli aggressiv mot den intagne som försöker kränka mig, vilket var konsistent med andras förväntningar. Arbetet avslutas med att redogöra för några brister som studien är behäftad med, praktiska tillämpningar och
framtida forskning.
Nyckelord: oro för mobbning, mobbning, kränkande behandling, coping, copingsstrategi, hotvärdering
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 3
BAKGRUND ... 4
Mobbning i anstalt: definition och avgränsningar ... 5
Tidigare forskning ... 6
Oro för mobbning: definition och avgränsningar ... 7
Tidigare forskning ... 7
Fear of bullying: Coping, Threat Appraisal and Beliefs ... 9
Teori ... 9
Protection Motivation Theory ... 9
Applied fear response ... 10
Social kognition ... 10 SYFTE ... 12 METOD ... 13 Urval ... 13 Mätinstrumentet ... 13 Oro för mobbing ... 13
Applied fear response och social kognition... 13
Protection Motivation Theory ... 14
Förstudie ... 14
Procedur ... 15
Etik ... 15
Statistiska analyser och databearbetning ... 15
Deltagare ... 16
Bortfall ... 16
RESULTAT ... 18
Oro för mobbning ... 18
Protection Motivation Theory: Intern reliabilitet ... 19
Protection Motivation Theory: Förmåga att värdera hot ... 19
Upplevd sårbarhet ... 19
Allvarlighet i den potentiella skadan ... 19
Protection Motivation Theory: Förmågan att hantera kränkningar... 21
Förväntad framgång... 21
Förmåga att genomföra handlingen ... 22
Att predicera oro för mobbning ... 22
Korrelationer mellan oberoende variabler ... 23
Applied Fear Response och social kognition ... 23
Upplevd hjälp av handlingsalternativen ... 23
Normativa uppfattningar ... 24
DISKUSSION ... 27
Generaliserbarhet, reliabilitet och validitet ... 28
Tillämpning och framtida forskning ... 29
LITTERATURFÖRTECKNING ... 30
BILAGA 1: Statistiska analyser ... 33
BILAGA 2. Instruktionsbrev till personal ... 45
3
INLEDNING
Fängelsemiljön beskrivs i många studier som en otrygg miljö där intagna löper relativt stor risk att utsättas för olika former av kränkningar av andra intagna (Ireland, 2009; Nylander, 2006; Lindeberg, 2005). Ibland kan kränkningarna ta sig uttryck i rena fysiska angrepp (Linderberg, 2005). Oftare handlar det om hot, ryktesspridning, stölder eller att någon/några utesluts ur gemenskapen (a a). I samtliga fall är det oftast inte acceptabelt att söka hjälp från personalen eftersom man då riskerar att stämplas som ”tjallare” (a a).
Anledningen till att vissa utsätts för kränkningar kan variera. Några vanliga anledningar som nämns i litteraturen är att intagna som blir utsatta av andra intagna har dömts för brott med låg status, som exempelvis sexualbrott eller misshandel, mot barn eller kvinnor (Nylander, 2006). Vidare kan det vara att den som blir utsatt inte följer de oskrivna regler som finns bland intagna, utan
exempelvis har, på grund av spel och narkotikaaffärer, obetalda skulder (a a). Det kan också handla om att ha ”golat”, berättat om någon annans brott eller angivit någon annan (a a). Slutligen kan det vara motsättningar mellan olika etniska grupper eller gäng (a a).
Trots att miljön ofta skildras som otrygg så har väldigt lite sagts och skrivits om de intagnas rädsla och oro för att bli utsatta för kränkningar av andra intagna. Hur oroliga är intagna på de svenska anstalterna för vad som kan hända de under deras anstaltsvistelse? Och hur påverkar oron deras handlingar? Hur skyddar de sig från att bli utsatta för kränkande behandling av andra intagna, när de samtidigt ofta tvingas dela avdelning med sin förövare? Hur påverkas de av andra intagnas uppfattningar om hur man bör handla i situationer när någon kränker en? Hur påverkas oron om man inte har någon effektivt strategi att hantera kränkningarna på? Och framför allt: Kan inte oron vara en anledning till att en intagen uppvisar ett negativ beteende mot en annan intagen eller personal?
För personal i kriminalvården är det av central betydelse, både ur ett behandlings- och säkerhetsperspektiv, att känna till orsak och verkan för olika former av destruktiva beteenden bland intagna. Orsakerna och motiven behöver inta alltid vara helt uppenbara. Ett våldsutspel behöver exempelvis inte alltid handla om ouppklarade narkotikaaffärer, spelskulder, gängkonflikter, antisociala
personlighetsstörningar eller ”kriminella värderingar”. Det finns forskning som i stället tyder på att en stor del klienter begår negativa handlingar i syfte till att skydda sig själv från att utsättas för mobbning av andra intagna (McCorkle, 1992; Ireland & Power, 2009; Chan & Ireland, 2009; Ireland, 2011a).
Mobbning i anstalt betecknar vanligtvis en rad olika former av kränkande handlingar som sträcker sig från direkta fysiska kränkningar till mer subtila och indirekta former som: ryktesspridning, skvaller, att lämna någon utanför
gemenskapen etc. I det här arbetet undersöks oro för mobbning bland intagna på en svensk kriminalvårdsanstalt utifrån några av de ovangivna frågeställningarna.
4
BAKGRUND
Av de undersökningar som har gjorts om orsaker till grövre kränkningar mellan intagna, såsom våld och hot, på svenska kriminalvårdsanstalter nämns inte ofta oro eller rädsla som motiv (SOU 2005:6). Betydligt vanligare förekommande förklarningar är ouppklarade narkotikaaffärer eller gängkonflikter (a a). Trots att ett av de skälen som ibland anges till att fångar går med i gäng är trygghet (Gustavsson & Christer, 2002; Roxell, 2002), behandlas inte begreppen oro eller rädsla och dess betydelse för de intagnas liv på anstalten.
Det finns flera skäl till att oro och rädsla kan vara vanligt förekommande bland intagna som sitter i fängelse. Ett sådant skäl är att risken för att bli utsatt för någon form av kränkning av andra intagna faktiskt är hög (Lindeberg, 2005; Nylander, 2006). I fängelset tvingas olika individer ofta med stora sociala problem vistas tillsammans på en relativ lite yta. En stor del av tillvaron är dessutom lämnad till dem själva att styra över, då personalen inte har möjlighet att kontrollera varje detalj av det vardagliga livet på anstalten. För någon som är bevandrad inom den kriminella världen kan oron bottna i att placeras på en avdelning där man har ovänner. För någon helt ny för fängelsevärlden kan oron i stället orsakas av känslan att befinna sig i en främmande värld, utan vänner eller någon kunskap om hur saker och ting fungerar (Linderberg, 2005). Till detta skall läggas till den stora mängd intagna som har ett mångårigt missbruk i kombination med en väldigt dålig psykisk hälsa (RiR, 2009:27). Depressioner, ångest, paranoida tvångstankar är inte ovanliga bland kriminalvårdens klienter och bidrar ofta till en ansträngd stämning på avdelningarna och en allmän oro bland intagna.
Många andra skäl hade kunnat läggas till att de intagna på de svenska anstalterna kan känna sig otrygga. Och denna oro behöver inte alltid ha något med den faktiska utsattheten att göra. I den allmänna trygghetsforskningen pratar man ibland om individens upplevda sårbarhet och uppfattningsförmåga när man försöker förklara varför vissa grupper av människor känner sig otrygga, trots att de inte löper någon betydande högre risk för att bli utsatta (Brå-rapport, 2008:16). Individens sårbarhet handlar om förmåga att försvara sig själv, skadeverkningar, förutsättningar för återhämtning och så vidare (a a). Man pratar också om att upplevd oro för att utsättas för brott att kan det leda till olika former av beteende- och handlingsmässiga begränsar samt till mer känslomässiga reaktioner, som exempelvis rädsla (a a).
En stor del av klienterna i fängelserna är sårbara. De har få resurser och kan ofta inte försvara sig. Det finns studier som visar på att en stor del av de kränkningar och andra handlingar som förekommer bland de intagna mycket väl kan vara en reaktion framkallad av deras oro för att bli utsatta för kränkningar av andra intagna (McCorkle, 1992; Ireland & Power, 2009; Chan & Ireland, 2009; Ireland, 2011a). Att kränka någon, exempelvis genom fysiskt våld, kan då vara ett sätt att signalera till övriga intagna att man inte är något enkelt ”byte” och syfta till att förhindra framtida utsatthet (a a). Oron för att kränkas av andra intagna kan driva den intagne till att vida olika former av skyddsåtgärder som han tror kommer att minska den framtida utsattheten (a a).
5
I detta arbete behandlas orsaker till, och konsekvenser av, oro för mobbning bland intagna på en svensk kriminalvårdsanstalt. Undersökningen är ett försök att replikera en relativt ny kriminologisk/psykologisk studie genomförd i
Storbritannien (Ireland, 2011a) som behandlar oro för mobbning bland intagna i fängelse, och testa huruvida några av de resultaten som studien kommit fram till även är giltiga på svenska anstaltsförhållanden.
En betydande del av den forskning som behandlar mobbning och oro för
mobbning har producerats av en enskild forskare, Jane L Ireland1. En stor del av detta arbete utgår därför ifrån hennes forskning.
I det följande avsnittet avgränsas och definieras begreppen mobbning och oro för mobbning. Efter varje avgränsning följer en kort redogörelse för den tidigare forskning som har gjorts kring respektive ämne. Under rubriken Fear of bullying:
Coping, Threat Appraisal and Beliefs redogör jag för den studie, gjord av Jane L
Ireland (2011a), vars resultat jag i detta arbete försöker replikera på svenska anstaltsförhållanden. Sist i detta avsnitt följer en redovisning av de centrala förklarande mekanismerna i de teoretiska perspektiv som används i den här uppsatsen.
Mobbning i anstalt: definition och avgränsningar
Det engelska begreppet bullying innefattar många olika typer av fenomen
(Svensson, 2010). Vissa gör skillnad mellan bullying och mobbning, medan en del andra gör det inte (a a). I det här arbetet betecknar mobbning begreppet bullying i samma betydelse som anges i definition nedan. Vidare har den engelska termen
aggression i definitionen nedan översatts till kränkning. Kränkning är ett vanligt
förekommande begrepp som finns med i många svenska definitioner av mobbning (Eriksson, 2002). Enligt svenska akademins ordlista betyder kränka: att
förolämpa, våldföra sig på, bryta mot etc.
Den här studien utgår från följande definition av mobbning, utvecklad av Ireland (2002):
”An individual is being bullied when they are the victim of direct and/or indirect aggression happening on a weekly basis, by the same or different perpetrator(s). Single incidences of aggression can be viewed as bullying, particularly when they are severe and when the individual either believes or fears that they are at risk of future victimization by the same perpetrator or others.” (s 38)
Tidiga studier som behandlar mobbning bland intagna i fängelse använde samma definition av begreppet som studier av mobbning på arbetsplatser eller i skolan (Ireland, 2009). För att handlingen skulle klassas som mobbning skulle följande kriterier uppfyllas (Conell & Farrington, 1996): a) handlingarna innebär en psykisk, verbal eller fysisk kränkning, b) det ska finns en asymmetrisk maktrelation mellan förövare och offer, c) de kränkande handlingarna ska
1 Jane L Ireland är professor i klinisk psykologi vid universitet i Leeds. Hon har publicerat två
6
upprepas över tid, d) de kränkande handlingarna ska vara oprovocerade, och e) syfta till att inbringa rädsla/oro eller skada hos offret.
Användningen av samma begreppsliga definition för att studera mobbning i anstalt som i skolan eller på arbetsplatsen kritiserades av Ireland (2000). Ireland menar att det inte är lämpligt att använda samma begreppsapparat, eftersom mobbning bland intagna skiljer sig från mobbning i andra kontexter på flera avgörande punkter (a a).
Enligt Ireland kan mobbning bland intagna utgöras av enbart en isolerad, men dock allvarlig, kränkning (a a). Hon anser vidare att oron/rädslan för upprepade kränkningar kan utgöra mobbning (a a); att mobbning i anstaltsmiljö inte behöver bestå av en asymmetrisk maktrelation mellan offer och förövare (a a); att
mobbningen inte behöver vara avsiktlig (a a); och att det kan förekomma
omedvetna provokationer från offrets sida (a a). Vidare skiljer hon mellan direkta och indirekta former av mobbning (a a).
I sina studier skiljer Ireland mellan olika former av kränkningar (2002). Hon skiljer mellan fysiska (slagen, sparkad etc.), psykiska (hotad, skrämd etc.), verbala (kallad för saker, hotad etc.), sexuella (antastad etc.), stöld (bestulen etc.) och indirekta (ignorerad, manipulerad etc.) former av kränkningar.
I de flesta av Irelands studier undersöks förekomsten av kränkningarna över olika typer av viktimiseringskategorier (bully, bully/victim, victim, not involved). I vissa studier finner hon att upp till 80 % av alla intagna blivit utsatta för någon form av kränkning (a a) och att kategorin bully/victim sannolikt kränker andra i syfte till att förebygga sin egen utsatthet (a a). Enligt Ireland präglas relationen mellan intagna ofta av makt- och dominansförhållanden, där mobbare tillskrivs hög status av andra intagna (a a).
Tidigare forskning
Forskning kring mobbning (bullying) i fängelser är ett relativt nytt akademiskt ämnesområde. De första forskningsartiklarna som explicit undersöker fenomenet är daterade till 1996 (Conell & Farrington, 1996; Ireland & Archer, 1996). Många undersökningar relaterade till ämnet gjordes dock långt tidigare; exempelvis studier kring fängelsekulturer, våld, hot och annat aggressivt beteende bland intagna i fängelser (Sykes, 1958; Tittle, 1969; Toch, 1992).
De senaste tio åren har dessa ämnesområden delvis växt ihop. Då tidigare forskare såg på mobbning som särskilda typer av negativa handlingar (Conell &
Farrington, 1996), använder en del nyare forskare mobbning som beteckning på i princip allt det negativa beteendet som förekommer i fängelser intagna emellan (Ireland, 2000). Forskningen kring mobbning bland intagna i fängelser har dessutom de senaste åren avancerat från renodlad kartläggning av fenomenet till utveckling av teoretiska modeller (Ireland, 2011b).
Inga svenska studier som direkt undersöker förekomsten av mobbning bland intagna i anstalt har enligt min kännedom publicerats. Det finns dock ett antal närliggande svenska undersökningar genomförda: Odd Linderbergs studie av kvinnors villkor i fängelse (2005), Malin Åkerströms Våld och hot bland intagna i
7
gängbildningar i anstalt så som: Kriminella gängbildningar (Gustavsson & Isaksson, 2002) och Nätverksanalys av fängelsegäng (Roxell, 2002). Ingen av dessa undersökningar undersöker explicit begreppet mobbning men berör det på olika sätt. I Linderbergs (2005) studie undersöks kvinnliga intagnas villkor, förutsättningar och vardaglig tillvaro på anstalten Hinseberg. Mobbning, hot och våld utger en central del av denna tillvaro (a a). I Åkerströms studie (1985) utreds via intervjuer med intagna och personal orsakerna till våld och hot på de svenska anstalterna. I Gustavsson & Isakssons (2002) och Roxells (2002) studie kartläggs omfattningen och delvis orsakerna till kriminella gängbildningar på anstalterna.
Oro för mobbning: definition och avgränsningar
Oro för mobbning är i den här studien en direktöversättning av det engelska uttrycket ”fear of bullying”. Fear of bullying tangerar och överlappar den mer etablerade uttrycket fear of crime. En vanlig svensk översättning av fear of crime är oro eller rädsla för brott.
I svenska trygghetsundersökningar skiljer man mellan begreppen rädsla och oro för brott, och använder de i något olika betydelser (Heber, 2008). Rädsla är en stark känslomässig reaktion som upplevs i vissa situationer (a a). I samband med brott så syftar det vanligen på den negativa reaktionen hos en människa som uppstår under och efter en situation som uppfattas som farlig (a a). Oro är en framåtblickande, kognitiv känsla som inte behöver vara knuten till någon faktisk händelse (a a). Oron kan inkludera funderingar om själva händelsen, den
potentielle gärningspersonen och konsekvenserna av brottet (a a). Men också vilka åtgärder man måste vidta för att undvika att bli drabbad för brott (a a).
I den svenska trygghetsforskningen används oftast begreppen konkret respektive allmän oro/otrygghet (Heber 2007, s. 26). Med konkret oro menas rädsla för något eller några specifika typer av brott eller för en person, medan allmän sådan
innefattar oro för brott i allmänhet (a a). I den här undersökningen har fear of
bullying översatts till oro för mobbning.
Tidigare forskning
Då forskningen kring oron och rädslan för brott, och de konsekvenser2 den medför för den enskilda individen, är väletablerad (Farall m fl., 2009; Hale, 1996) är forskningen som behandlar de intagnas oro och rädsla för mobbning i princip obefintlig. Tre stycken internationella forskningsartiklar som direkt behandlar ämnet har publicerats (Ireland, 2009; Chan & Ireland 2009; Ireland 2011) och ett fåtal studier med närliggande teman (McCorkle, 1992; Edgar m fl., 2003). Inte en enda svensk studie som berör ämnet har publicerats. Ireland skriver att bristen på internationell forskning kring ämnet är anmärkningsvärd, inte minst med tanke på de höga nivåer av utsatthet som har rapporterats och den återkommande
beskrivningen av fängelser som hotfulla miljöer (Ireland, 2009).
2
Konsekvenser av oro för brott kan vara att man tvingas förändra sina rutinaktiviteter och får en försämrad livskvalitet, exempelvis; man slutar gå ut vissa tidpunkter på dagen, rör sig enbart i grupp, tar taxi för att slippa kollektivtrafiken, vidtar säkerhetsåtgärder i boendet i form av lås, titthål, larm, insynsskydd etc. (Eriksson, 2010)
8
Trots uppenbara likheter är den forskning som behandlar konsekvenser av oro för brott inte direkt överförbar på fängelsemiljön. Fängelset är en sluten institution som kraftigt begränsar den intagnes frihet och därmed även de alternativ som står till individens förfogande att hantera det upplevda hotet på (Ireland, 2009). Det går inte att fly avdelningen eller till fullo undvika situationer där man upplever sig vara utsatt (McCorkle, 1992; Ireland, 2009). Handlingsalternativen begränsas ytterligare av de inte sällan förekommande subkulturella föreställningar bland intagna; man ”golar” inte till personal utan man ”står upp för sig själv”, genom att försvara sig själv och sin egendom med våld om så krävs (Tittle, 1964; Ireland, 2002).
I en tidig studie undersöker McCorkle (1992) hur oron för att bli utsatt för våld påverkar de intagnas beteenden och livsstil på fängelset. Oron för att bli utsatt för våld bidrog till att intagna vidtog en rad olika skyddsåtgärder (precautionary
behaviours) i syfte till att förebygga den framtida utsattheten (a a). Vanligt
förekommande skyddsåtgärder var: att bygga upp sin kropp genom träning för att därigenom utstråla aggressivitet och styrka, att tillverka och gömma vapen för att skydda sig själv, att självisolera sig i sitt bostadsrum för att undvika att bli utsatt, att skada sig själv eller någon i personalen för att därigenom förflyttas från avdelningen eller fängelset. MacCorkle (1992) skriver att sådana åtgärder är vanliga förekommande bland intagna i fängelser – oavsett om de blivit utsatt för övergrepp tidigare
Power och Ireland (2009) undersöker sambandet mellan utsatthet för mobbning, oro för mobbning och vissa former av psykisk ohälsa. I studien finner de inget direkt samband mellan utsatthet för mobbning och psykisk ohälsa utan snarare att sambandet medieras via oron för mobbning. Oro för mobbning kan ge upphov till psykiska och känslomässiga reaktioner oavsett tidigare utsatthet.
Enligt Ireland (2011b) är det negativa beteendet som en stor grupp intagna uppvisar (bully/victim) sannolikt en reaktion på den oro de känner och syftar till att förhindra deras egen framtida utsatthet. Negativt beteende kan vara ett sätt för den intagne att få personalen till att övervaka honom noggrannare och därmed skydda honom från att utsättas för kränkningar av andra intagna (a a). Det kan också vara en strategi som syftar till att få förflyttning från avdelningen eller fängelset och därmed undvika framtida kränkningar (a a). Ytterligare ett syfte kan vara att den intagne via sin aggressivitet försöker signalera till de övriga intagna att han inte är ”svag” och att han kommer slå tillbaka om någon försöker ge sig på honom. Aggressivitet bland intagna kan mycket väl vara ett uttryck för en adaptiv respons som syftar till att skydda en själv och förhindra framtida utsatthet (a a). Oron behöver inta alltid ha yttre förklarningar. Ireland (a a) skriver att det är viktigt att förstå hur oron är konstruerad för att kunna tolka de olika reaktionerna som oron kan utlösa samt för att rikta effektiva preventiva åtgärder. Trots att fängelset är en miljö där individen löper hög risk för att bli utsatt för övergrepp är det i sig inte tillräckligt för att förklara individens oro och de reaktioner som den generar (a a) Andra faktorer på individnivå, som hur individen värderar risken att bli utsatt och hur han värderar möjligheten att hantera den eventuella utsattheten, måste läggas till i analysen (a a). Den upplevda oron kan med andra ord operera oberoende av den faktiska utsattheten och den faktiska risken men dock ändå ha verkliga konsekvenser, exempelvis genom att utlösa aggressivitet riktad mot medintagna, fängelsepersonal eller mot den intagne själv (a a).
9
Fear of bullying: Coping, Threat Appraisal and Beliefs
I en ny studie utvecklar och testar Ireland (2011a) ett instrument som syftar till att förklara några av de empiriska resultat som hon har funnit gällande oro för
mobbning bland intagna i fängelse. Instrument Threat Appraisal Behavior
Measure (TAB) är speciellt anpassat för fängelsemiljön och har konstruerats med
utgångspunkt från tre olika och kompletterande teoretiska perspektiv: Applied
Fear Response model (AFR: Ireland, 2005), Protection Motivation Theory (Fry &
Prentice-Dunn, 2005; PMT: Rogers, 1975, 1983) och teorier om social kognition. Syftet med Irelands studie är att undersöka om de intagnas oro för att bli utsatt för mobbning påverkas av deras värdering av sannolikheten för att de kommer att utsätts för kränkningar (threat appraisal) och deras värdering av möjligheten att hantera kränkningen (coping appraisal). Ytterligare ett syfte med studien är att undersöka vilka copingstrategier de intagne finner mest hjälpsamma och huruvida deras val av copingstrategi är konsistent med det de tror att andra intagna
uppfattar som den mest hjälpsamma strategin (normative beliefs) (a a).
I studien predicera Ireland att intagna som tillhör kategorin bully/victim kommer att ha uppvisa en högre nivå av oro, en högre nivå av hotvärdering och en lägre värdering av möjligheten att hantera kränkningen. Ytterligare prediktion är att intagna tillhörande kategorin bully/victim kommer i större utsträckning ange aggressiva strategier som hjälpsamma och att denna uppfattning kommer att vara konsistent med deras normativa uppfattning.
Ireland fann stöd för nästan samtliga av sina teser. Oro för mobbning predicerades av samtliga variabler förutom tilltro till den egna förmågan att genomföra
handlingen, som är en delkomponent av coping appraisal. Gruppen bully/victim
och pure bully ansåg i stor utsträckning att en aggressiv strategi är hjälpsamm för att förebygga framtida kränkningar. Det fanns även en konsistens mellan val av strategi och normativa uppfattningar hos gruppen bully/victim, vilket av Ireland tolkas som stöd för teorin om social kognition; deras aggressivitet understöds av andras förväntningar och kan vara en adaptiv strategi som syftar till att förhindra deras egen framtida utsatthet.
Teori
De teoretiska perspektiven som används i det här arbetet är Protection Motivation
Theory (PMT; Rogers, 1975, 1983), Applied Fear Response (AFR; Ireland, 2005)
och teorier om social kognition.
Protection Motivation Theory
Protection Motivation Theory (PMT) formulerades ursprungligen av Ronald W. Rogers (1975, 1983) i syfte till att förstå skrämselbudskapets (fear appeals) påverkan på människans vilja att förändra ett hälsoskadligt beteende. Enligt teorin är motivationen till att förändra ett hälsoskadligt beteende och därmed skydda sig själv en produkt av två utvärderingsprocesser: utvärdering av hotsituationen (threat appraisal) och utvärdering av copingresursen (coping appraisal) (a. a). Coping är ett begrepp som används inom stressforskningen och beskriver en persons förmåga att hantera stressfyllda och känslomässigt krävande situationer
10
(Bergdahl et al, 2002). Utvärdering av hotsituationen och utvärdering av copingresursen består i sin tur in av följande fyra komponenter (Rogers, 1983):
Severity: hur allvarligt man upplever hotet (utvärdering av hotsituationen)
Vulnerability: den upplevda sannolikheten att hotet inträffar (utvärdering
av hotsituationen)
Response efficacy: den upplevda effektiviteten/framgången av den
preventiv åtgärden (utvärdering av copingsresursen)
Self efficacy: Tilltro till den egna förmågan att genomföra den preventiva
åtgärden på ett framgångsrikt sätt (utvärdering av copingresursen)
Som framgår ovan används Protection Motivation Theory för att förstå reaktioner på ett upplevt eller faktiskt hot. Teorin skiljer mellan adaptiva och maladaptiva copingtrategier, som en konsekvens av de ovangivna utvärderingsprocesserna (a. a). En utvärdering av hotsituationen och copingresursen utmynnar i att individen antigen vidtar en adaptiv copingstrategi, han vidtar handlingar som minskar risken för skada, eller en maladaptiv copingstrategi, han vidtar handling som leder till en ökad risk för skada (a. a).
Applied fear response
Applied Fear Response (AFR) är en modell utvecklad av Jane L Ireland (2011b) i syfte till att förstå beteende- och känslomässiga reaktioner till följd av att en intagen blivit utsatt för kränkningar eller är orolig för att han kommer att bli utsatt för kränkningar. Modellen har inspirerats av James MacCorkle och hans arbeten om förebyggande skyddsåtgärder (1992). AFR-modellen är speciellt anpassad för fängelsemiljön och ser oro/rädsla som en motiverande faktor till en rad olika beteende- och känslomässiga reaktioner (Ireland, 2011b). I dessa reaktioner ingår bl.a. kränkande handlingar mot andra, självskadehandlingar, undvikande
beteende, rollspel och hjälpsökande beteende (a. a).
AFR-modellen införlivar även att mänskliga reaktionerna till följd av oro kan se annorlunda ut i slutna institutioner (a. a). I slutna institutioner kan individens reaktioner vara fördröjda och ske långt efter att han har blivit kränkt eller är orolig att han kommer bli kränkt. Fängelset är en sluten institution som kraftigt
begränsar den intagnes frihet och därmed även de alternativ som står till
individens förfogande att hantera det upplevda hotet på (Ireland, 2005). Det går inte att fly avdelningen eller till fullo undvika situationer där man upplever sig vara utsatt (a. a). Aggressioner riktat mot andra eller sig själv kan vara ett exempel på en fördröjd flyktreaktion till följd av det faktiska eller upplevda hotet som syftar till att förebygga framtida utsatthet genom att exempelvis få sig själv förflyttad från avdelningen eller fängelset (a. a). Oro för att bli utsatt för
kränkningar kan enligt modellen vara närvarande oavsett om individen tidigare har blivit utsatt för kränkningar (Ireland, 2005)
Social kognition
Social kognition är ett samlingsbegrepp för en rad olika teoretiska inriktningar inom psykologin som behandlar hur människan kategoriserar, uppmärksammar, minns och förklarar sin sociala omgivning, samt vilken påverkan dessa faktorer har på beteendet (Jensen, 2008). De två modeller som Ireland inspirerats av är Information Processing (IP: Huesmann, 1998) och General Aggression Model
11
(GAM: Anderson & Bushman, 2002). Genom dessa modeller undersöks hur individens handlingar påverkas av hans normativa uppfattningar (normative beliefs) och hur dessa faktorer inverkar på individens benägenhet att hantera det upplevda hotet genom aggression (Ireland, 2009).
Då de traditionella sociala kognitionsmodellerna ser aggressioner som ett uttryck för en maladaptiv copingstrategi och en dåligt utvecklad social
problemlösningsförmåga behöver så inte vara fallet i fängelsemiljön (Ireland, 2009). Enligt vissa studier kan kränkande handlingar i fängelset i stället vara ett uttryck för en adaptiv copingstrategi, ett accepterat och förväntat sätt att lösa de sociala problem som uppstår på (a. a).
12
SYFTE
Det övergripande syftet med det här arbetet är att undersöka om det går att replikera delar av Jane L Irelands (2011a) resultat på svenska
anstaltsförhållanden. Mer konkret är syftet med denna uppsats att applicera de teoretiska modellerna PMT, AFR och social kognition på en svensk
fängelsepopulation och undersöka om ökad hotupplevelse i kombination med en ineffektiv förmåga att hantera det upplevda hotet på kan predicera oro för att bli utsatt för mobbning. I linje med AFR-modellen är ytterligare ett syfte att
undersöka vilka copingstrategier som intagna anser vara mest hjälpsamma vid oro för kränkning och huruvida deras val av strategi är förenliga med vad de tror att andra intagna förväntar sig av hur man bör handla i sådana situationer (normativa uppfattningar).
Till skillnad från Irelands studie görs i det här arbetet ingen åtskillnad mellan olika viktimiseringskategorier utan teorierna testas på hela fängelsepopulationen Med utgångspunkt från Jane L Irelands studie och de ovan givna teoretiska perspektiven försöker jag besvara följande frågeställningar:
1. Kan oro för mobbning bland intagna på en kriminalvårdsanstalt prediceras av: 1) ökad hotupplevelse, 2) ökad upplevd sannolikhet att hotet inträffar, 2) minskad upplevd effektivitet av den preventiva åtgärden, och 3) minskad tilltro till den egna förmågan att genomföra åtgärden? 2. Vilka copingstrategier bland intagna på en kriminalvårdsanstalt är
förenliga med oro för mobbning? Understöds deras val av strategi av deras normativa uppfattningar?
Att känna igen destruktiva beteenden och handlingar och koppla de till orsaker är en central del av det förebyggande säkerhets och behandlingsarbete i
kriminalvården. I det här arbetet undersöks några faktorers betydelse för oron för mobbning och huruvida oron kan vara en orsak till en rad destruktiva handlingar och beteenden bland de intagna i anstalt.
13
METOD
Underlaget till den här uppsatsen består av en självdeklarationsstudie genomförd vid kriminalvårdsanstalten Kristianstad vä3. I följande avsnitt beskrivs studiens urvalsförfarande, material och genomförande.
Urval
I urvalet ingick samtliga intagna som vid undersökningstidpunkten verkställde sitt straff på Kristianstadanstalten och som kunde läsa svenska. En förfrågan om tillåtelse att genomföra undersökningen skickades till samtliga fem av de slutna anstalterna i region syd. Av dessa fem anstalter var det enbart anstalten
Kristianstad som hade möjlighet att låta mig genomföra undersökningen under den aktuella tidsperioden.
Mätinstrumentet
Samtliga deltagare fyllde i Threat Appraisal for Behavior Measure (TAB) (Ireland, 2009). TAB är ett självskattningsinstrument anpassat för anstaltsmiljön som utgår från de teoretiska modellerna AFR, Protection Motivation Theory och social kognition. Enkäten består av tolv frågor. Instrumentet har inför den här studien översatts till svenska. I enkäten har begreppet copingstrategi ersatts med
handlingsalternativ. Nedan följer en redogörelse av samtliga frågor som ingår i
enkäten.
Oro för mobbing
En fråga behandlar den intagnes oro för att bli utsatt för kränkning av annan intagen. Frågan besvarades genom att fylla i en 5-gradig Likertskala, från 0 ”inte alls orolig” till 4, ”mycket orolig”.
Applied fear response och social kognition
Fyra frågor innehåller en lista över tretton stycken sannolika beteendemässiga reaktioner till följd av att den intagne blir utsatt för aggressioner. I dessa
reaktioner ingår aggression riktad mot andra, självskadehandlingar, undvikande beteende, rollspel och hjälpsökande beteende. Samtliga handlingsalternativ är tagna från AFR-modellen.
Upplevd hjälp av handlingsalternativen. En fråga behandlar nyttan av de olika
handlingsalternativen (Hur stor hjälp anser du följande handlingsalternativ vara vid kränkande behandling av annan intagen?). I frågan ombeds deltagarna att rangordna samtliga alternativ på en Likertskala, från 0 ”ingen hjälp alls” till 4 ”mycket stor hjälp”
Normativ uppfattning. En fråga behandlar den intagnes normativa uppfattning
(vad deltagaren tror att andra intagna förväntar sig att han ska göra om han
3 Kristianstadanstalten vä är en sluten, säkerhetsklass D, anstalt med 99 platser. I anstalten finns en
ungdomsavdelning med 32 platser. Därutöver har anstalten 67 platser för intagna dömda för sexualbrott, varav en sluten del med 44 platser och en öppen del, säkerhetsklass E, med 23 platser.
14
riskerar att bli utsatt för kränkande behandling). Deltagarna ombeds att rangordna samtliga alternativ på en Likertskala, från 0 ”inte alls” till 4 ”mycket”.
Handlingsalternativens effektivitet. En fråga behandlar den intagnes uppfattning
om handlingsalternativens effektivitet (Vilket av handlingsalternativen skulle med störst framgång få annan intagen att sluta kränka dig?). Deltagaren ombeds att enbart stryka under ett av de tretton handlingsalternativen.
Val av handling. En fråga behandlar vilket av handlingsalternativen deltagaren
troligast skulle välja om han riskerade att utsättas för en kränkande behandling av annan intagen?). Deltagaren ombeds att enbart stryka under ett av de tretton handlingsalternativen.
Protection Motivation Theory
Frågorna nedan är härledda ur Protection Motivation Theory och dess ingående komponenter förmågan att värdera hot (threat appraisal) och förmågan att
hantera hot (coping appraisal). Förmågan att värdera hot består i sin tur av
komponenterna upplevd sårbarhet (vulnerbility) och allvarlighet i den potentiella
skadan (severity). Förmågan att hantera hotet delas in i förväntad framgång av den valda handlingen (success) och förmågan att genomföra den valda
handlingen (ability).
Upplevd sårbarhet. Två frågor mäter upplevd sårbarhet. Den inledande frågan
är: Hur troligt är det att en annan intagen kommer att utsätta dig för kränkande
behandling? Därefter upprepas samma fråga med hänsyn till direkt, verbal,
psykisk, sexuell, stöldrelaterad och indirekt kränkning Frågorna besvarades med en 5-gradig Likertskala, från 0 ”inte troligt alls” till 4 ”mycket troligt”
Allvarlighet i den potentiella skadan. Tre frågor behandlar hur stor risken är att
den intagne skadas fysiskt, psykiskt och socialt till följd av den kränkande behandlingen från en annan intagen. Frågorna besvarades med en 5-gradig Likertskala, från 0 ”inte alls” till 4 ”i stor utsträckning”.
Förväntad framgång av det valda handlingsalternativet. En fråga behandlar
den intagnes bedömning av i hur stor grad det valda handlingsalternativet skulle påverka följande: hans mående till bättre, skydda honom från andra intagna, sätta stopp för kränkningarna, ge honom ökad popularitet bland de andra intagna, uppfylla de förväntningar som andra intagna har på honom. Frågorna besvarades med en 5-gradig Likertskala, från 0 ” inte alls” till 4 ”Mycket”.
Upplevd förmåga att genomföra det valda handlingsalternativet. En fråga
mäter den intagnes bedömning av hur framgångsrik han skulle vara när det gäller att genomföra det handlingsalternativ han tidigare valt. Även här användes en 5-gradig Likertskala, från 0 ”inte alls framgångsrikt” till 4 ”Mycket framgångsrik”.
Förstudie
Innan huvudundersökningen genomfördes en mindre förstudie. Syftet var att validera det översatta instrumentet. Tre intagna vid en annan anstalt informerades om den planerade undersökningen och tillfrågades om de ville läsa igenom samtliga översatta frågor. Därefter gick vi tillsammans igenom formuläret och de
15
tillfrågades hur de tolkade frågorna samt huruvida de uppfattade något i enkäten som stötande.
Procedur
Etthundrasju enkäter och svarskuvert skickades i två postkartonger adresserat till Kristianstadanstalten. I kartongerna fanns ett flertal instruktionsbrev adresserade till personalen (se bilaga). Personalen uppmanades att vid undersökningstillfället dela ut enkäterna och svarskuverten strax innan inlåsning till samtliga intagna som kunde svenska. Därefter uppmanades de att samla in samtliga svarskuvert som de intagna lämnat ut i samband med upplåsning dagen därpå.
På enkätens försättarblad fanns även instruktioner till de intagna om hur studien kommer att gå till. Deltagarna uppmanades att svara frågorna och att därefter stoppa ner frågeformuläret i bifogat svarskuvert samt försegla det. Vidare uppmanades deltagarna att direkt efter upplåsningen dagen efter lämna ut svarskuvertet till avdelningspersonalen.
Dagen efter undersökningstillfället postades svarskuverten till Malmö högskola.
Etik
En vecka i förväg kontaktades förtroenderådet på anstalten via ett
informationsbrev (se bilaga 1). Informationsbrevet aviserade om den förestående undersökningen samt hur den kommer att gå till. De intagna informerades vid tre tillfällen om att undersökningen är frivillig och att det inte förekommer några negativa effekter av deltagandet (först via informationsbrevet, därefter muntligt av personalen som delade ut enkäterna, och slutligen via informationen på enkätens framsida). De informerades vidare om att deras medverkan är fullständigt
anonym, att deras svar inte kan kopplas till dem, samt att personalen på
avdelningen enbart hjälper till att dela ut och samla in enkäterna och inte kan ta del av den information de lämnar. Bakgrundsfrågor som på något vis kunde öka misstänksamheten om att deras svar eventuellt kan röja deras identitet (såsom ålder, tidigare och nuvarande brottslighet) efterfrågades inte i den här
undersökningen.
Statistiska analyser och databearbetning
Tre stycken av de oberoende variablerna är konstruerade index: upplevd sårbarhet (6 items), allvarlighet i den potentiella skadan (3 items) och framgång av den valda handlingen (5 items). För att pröva den interna reliabiliteten genomfördes Cronbach´s alfa analyser (se tabell 3). Tumregeln för att den interna reliabiliteten ska anses vara acceptabel brukar anges vara 0,8 (Djurfeldt & Barmark, 2009) Alfa värdet för två av indexen låg på över 0,8 och ett hamnade strax därunder (0,79). Inför de statistiska analyserna kontrollerades de oberoende variablerna för grad av normalitet, linearitet och multikollienaritet (Djurfeldt & Barmark). En genomförd normalplott av variablerna som ingår i regressionsanalysen antyder att vissa av variablerna inte ligger helt utmed linjen. Avvikelsen accepteras dock och jag antar att de parametriska testerna som vilar på normalitetsantagandet ändå kan tillföra någon information.
16
En korrelationsanalys utfördes för att undersöka graden av linjärt samband mellan beroende och oberoende variabler och för eventuell förekomst av
multikollinearitet i modellen. Två variabler visade höga nivåer av inbördes korrelation. (Tabell 8)
Eventuella outliers undersöktes för samtliga variabler med hjälp av Cooks och Mahalanobis avstånd. Inga observationer uteslöts till följd av denna analys För att kontrollera för eventuella skillnader mellan sexualbrottsavdelningen och ungdomsavdelningen genomfördes t-test av oberoende stickprov på samtliga variabler. De två grupperna är heterogena och inte direkt jämförbara. På ungdomsavdelningen placeras individer till följd av deras ålder, oavsett vilket brott de har begått (förutom sexualbrott). Medan på sexualbrottsavdelningen placeras individer med hänvisning till det brott som de har begått, oavsett ålder. Eventuella skillnader mellan grupperna kan bero på faktorer som vi inte kan kontrollera för, som exempelvis ålder.
För att undersöka huruvida de oberoende variablerna kan predicera den beroende variabeln genomfördes en multipel linjär regressionsanalys på den totala
undersökningsgruppen.
För att analysera de empiriska testen användes statistikprogrammet SPSS. De statistiska analyser som har använts är t-test av oberoende stickprov och multipel linjär regression. I samtliga analyser används traditionell nivå (0,05) för statistisk signifikans.
Deltagare
Trettioen manliga intagna placerade på Kristianstadanstalten deltog i undersökningen. Deltagarna var fördelade på fem avdelningar: tre slutna
ungdomsavdelningar (n = 10) samt en öppen och en sluten sexualbrottsavdelning (n = 21). I genomsnitt hade deltagarna tidigare avtjänat mindre än ett (0,5) straff i anstalt (standardavvikelse 1,6; spridning 0-7). Motsvarande värde för
sexualbrottsavdelningen respektive ungdomsavdelningen var 0,5
(standardavvikelse: 1,6; spridning: 0-7) respektive 0,6 (standardavvikelse 1,7; spridning 0-5). Den genomsnittliga strafftiden i anstalt, inklusive pågående verkställighet, för hela undersökningsgruppen var 18,5 månader
(standardavvikelse: 18,6; spridning 1-84). Motsvarande genomsnittsvärde för sexualbrottsavdelning respektive ungdomsavdelningen var 22,6 månader (standardavvikelse 21,6; spridning 1-84) och 9,1 månader för intagna på ungdomsavdelningen (standardavvikelse 6,6; spridning 1-21).
Bortfall
Vid dagen för undersökningstillfället var sjuttionio av totalt nittionio platser belagda (sexton på ungdomsavdelningen och sextiotre på sexualbrottsavdelning). Sjuttiotre enkäter delades ut, sexton på ungdomsavdelningen och femtiosex på sexualbrottsavdelningen. Sju intagna kunde av olika skäl inte ta emot enkäten (två pga. språksvårigheter, fyra var på permission, en vägrade ta emot enkäten). Totalt returnerades trettiofyra enkäter. Tre av de returnerade enkäterna var inte ifyllda.
17
Svarsfrekvensen för hela undersökningsgruppen blev trettioen individer (41 %). Fördelat på respektive avdelning blev svarsfrekvensen tio individer (63 %) på ungdomsavdelningen och tjugoen individer (38 %) på sexualbrottsavdelningen. Materialet hade även ett mindre internt bortfall. En enkät hade ett internt bortfall på fem frågor (42 %) och ytterligare en enkät hade ett bortfall på två frågor (17 %). I det första fallet saknades det samtliga svar på frågorna som mäter upplevd
framgång av den valda handlingen och förmåga att genomföra handlingen. I den
andra enkäten saknades svaren på bakgrundsfrågorna antal tidigare straff och
total strafftid. Båda enkäterna fick i befintligt skick vara med i datamaterialet.
Med hänsyn till det interna bortfallet används pairwise deletion i stället för
18
RESULTAT
Resultaten analyseras i flera steg. Först presenteras resultaten för den beroende variabeln oro för mobbning samt den interna reliabiliteten för indexvariablerna. Därefter följer en redovisning av medelvärdena och medelvärdesanalyser för de olika items som utgår ifrån Protection Motivation Theory. Sist följer den multipla regressionsanalysen och resultaten för de items som utgår ifrån AFR-modellen.
Oro för mobbning
På frågan Hur orolig är du för att utsättas för kränkande behandling av en annan
intagen? uppgav femton personer (48 %) av samtliga deltagare (n=31) att de
upplevde någon form av oro. I tabellen nedan redovisas fördelningen för hela undersökningsgrupper över en Likertskala från 0 till 4 (tabell 1). Sexton personer (52 %) av deltagarna svarade att de inte kände någon oro överhuvudtaget.
Tabell 1. Oro för att utsättas för kränkande behandling
Frekvens Procent
Ingen oro alls 0 16 52
1 7 23
2 5 16
3 1 3
Mycket stor oro 4 2 7
Totalt 31 100,0
Det genomsnittliga värdet för hur stark oro deltagarna upplevde, mät på samma Likertskala, från 0 ”ingen oro alls” till 4 ”mycket stor oro”, var för hela
undersökningsgruppen 0,90 (standardavvikelse 1,193). Tabellen nedan redovisar medelvärden för hela undersökningsgruppen samt respektive avdelning. Vidare analys med t-test av oberoende stickprov visar att skillnaden i medelvärdena mellan de olika avdelningarna inte var signifikanta (se bilaga 1 för fullständig resultatredovisning).
Tabell 2. Oro för att utsättas för kränkande behandling. Skillnader i medelvärden
Totalt M (s) [n] Sexbrottsavd M (s) (n) Ungdomsavd M (s) (n) Oro för mobbning ,90 (1,193) [31] ,95 (1,161) [21] ,80 (1,317) [10] M = medelvärde; s = standardavvikelse; n = antal individer
19
Protection Motivation Theory: Intern reliabilitet
I tabellen nedan redovisas medelvärdena för överlag upplevds sårbarhet, överlag
allvarlighet i den potentiella skadan samt överlag upplevd framgång av den valda handlingen (tabell 3). Den interna reliabiliteten för de skalor som ingår i TAB var
acceptabel. Två av variablerna hade ett Conbach´s alfa värde på över 0,8 (0,860 respektive 0,812). Variabeln allvarlighet i den potentiella skadan hamnade på ett värde strax under tumregeln 0,8.
Tabell 3. Protection Motivation Theory: Intern reliabilitet
n Antal items M (s) Α
Överlag upplevd
sårbarhet 31 6 6,06 (5,989) ,860
Överlag allvarlighet i den potentiella skadan
31 3 2,97 (3,136) ,788 Överlag upplevd framgång i genomförandet av den valda handlingen 30 5 9,30 (4,699) ,812
n = antal individer; M = medelvärde; s = standardavvikelse; α = Cronbach´s alpha
Protection Motivation Theory: Förmåga att värdera hot
Förmågan att värdera hot består av komponenterna upplevd sårbarhet och
allvarlighet i den potentiella skadan. Nedan följer en medelvärdesanalys av
komponenterna.
Upplevd sårbarhet
Variabeln överlag upplevd sårbarhet mäts på en Likertskala från 0 till 24. Medelvärdet för den överlag upplevda sårbarheten bland samtliga
undersökningsdeltagare var 6,06 (standardavvikelse 5,989). I tabell 3 redovisas medelvärden för hela undersökningsgruppen samt respektive avdelning. Ett t-test av oberoende stickprov visade att skillnaderna i medelvärdena mellan de olika avdelningarna inte var signifikanta (se bilaga 1 för fullständiga testresultat).
Allvarlighet i den potentiella skadan
Den andra komponenten i förmågan att värdera hot är allvarligheten i den
potentiella skadan som den intagne riskerar vid kränkning av annan intagen. Den sammanslagna variabeln mäts på en Likertskala 0 till 12. Medelvärdet för den totala undersökningsgruppen för överlag allvarlighet i den potentiella skadan var 2,97 (standardavvikelse 3,136). I tabell 4 redovisas samtliga medelvärden för variabeln. Ett t-test av oberoende stickprov visade att de redovisade skillnaderna i medelvärdena för variabeln inte är signifikanta (se bilaga 1 för fullständiga testresultat).
20
Tabell 3. Protection Motivation Theory: Medelvärden för komponent upplevd sårbarhet.
Upplevd sårbarhet Totalt
M (s) [n]
Sexualbrottsavd M (s) [n]
Ungdomsavd M (s) [n]
Upplevd risk att utsättas för mobbning
1,48 (1,411) [31] 1,52 (1,504) [21] 1,40 (1,265) [10]
Upplevd risk att utsättas för fysisk mobbning
0,84 (1,293) [31] ,71 (1,231) [21] 1,10 (1,449) [10]
Upplevd risk att utsättas för psykisk mobbning
1,55 (1,650) [31] 1,57 (1,630) [21] 1,50 (1,780) [10]
Upplevd risk att utsättas för verbal mobbning
1,74 (1,527) [31] 1,95 (1,596) [21] 1,30 (1,337) [10]
Upplevd risk att utsättas för sexuell mobbning
,19 (,749) [31] ,10 (,301) [21] ,40 (1,265) [10]
Upplevd risk att utsättas för stöld ,58 (,992) [31] ,38 (,669) [21] 1,00 (1,414) [10]
Upplevd risk att utsättas för indirekt mobbning
1,16 (1,369) [31] 1,29 (1,384) [21] ,90 (1,370) [10]
Överlag upplevd Sårbarhet
6,06 (5,989) [31] 6,00 (5,348) [21] 6,20 (7,480) [10]
M = medelvärde; s = standardavvikelse; n = antal individer
Tabell 4. Protection Motivation Theory: Medelvärden för komponent allvarlighet i den potentiella skadan.
Allvarlighet i den potentiella skadan Totalt M (s) [n] Sexualbrottsavd M (s) [n] Ungdomsavd M (s) [n]
Upplevd risk för fysisk skada vid
kränkning ,87 (1,231) [31] ,71 (1,231) [21] 1,20 (1,229) [10]
Upplevd risk för psykisk skada
vid kränkning ,97 (1,303) [31] ,95 (1,284) [21] 1,00 (1,414) [10]
Upplevd risk för social skada vid
kränkning 1,13 (1,204) [31] 1,19 (1,167) [21] 1,00 (1,333) [10]
Överlag allvarlighet i den
potentiella skadan 2,97 (3,136) [31] 2,86 (3,103) [21] 3,20 (3,360) [10]
21
Protection Motivation Theory: Förmågan att hantera kränkningar
Förmågan att hantera kränkningar består av komponenterna förväntad framgång
av det valda handlingsalternativet och upplevd förmåga att genomföra handlingen på ett framgångsrikt sätt. Nedan presenteras skillnaderna i
medelvärden för komponenterna.
Förväntad framgång
Överlag upplevd framgång av det valda handlingsalternativet mätts på en Likertskala 0 till 20. Medelvärdet för variabeln överlag upplevd framgången för hela undersökningsgruppen var 9,30 (standardavvikelse 4,699). I tabell 5 nedanför redovisas samtliga medelvärden. Ett t-test av oberoende stickprov visade att skillnaderna i medelvärdena mellan avdelningarna för variabeln inte var signifikanta (se bilaga 1).
Tabell 5. Protection Motivation Theory: Medelvärden för komponent förmåga att hantera kränkningar. Förmågan att hantera kränkningar Totalt M (s) [n] Sexualbrottsavd M (s) [n] Ungdomsavd M (s) [n] Handlingen skulle få mig att må bättre
2,33 (1,184) [30] 2,30 (1,081)[20] 2,40 (1,430) [10] Handlingen skulle skydda mig från andra intagna 1,87 (1,252) [30] 1,75 (1,164) [20] 2,10 (1,449) [10] Handlingen skulle sätta stopp för kränkningarna 2,00 (1,259) [30] 1,75 (1,118) [20] 2,50 (1,434) Handlingen skulle öka min popularitet
1,63 (1,326) [30] 1,40 (1,273) [20] 2,10 (1,370) [10]
Handlingen skulle uppfylla de förväntningar som andra intagna har på mig
1,47 (1,196) [30] 1,25 (1,209) [20] 1,90 (1,101) [10]
Överlag upplevd framgång
9,30 (4,699) [30] 8,25 (4,711) [20] 11,00 (4,922) [10]
22
Förmåga att genomföra handlingen
Variabeln förmåga att genomföra handlingen mäts på en Likertskala 0 till 4. Medelvärdet för hela undersökningsgruppen var 2,23 (standardavvikelse 1,135). I tabellen nedan kan man utläsa motsvarande värden för sexualbrottsavdelningen respektive ungdomsavdelningen (tabell 6). Ett t-test av oberoende stickprov visade att skillnaderna i medelvärden mellan avdelningarna inte var signifikanta (se bilaga 1).
Tabell 6. Förmåga att genomföra handlingen
Förmåga att genomföra handlingen Totalt M (s) [n] Sexualbrottsavd M (s) [n] Ungdomsavd M (s) [n] Framgång i genomförandet av det valda handlingsalternativet 2,23 (1,135) [30] 2,20 (1,005) [20] 2,30 (1,418) [10]
M = medelvärde; s = standardavvikelse; n = antal individer
Att predicera oro för mobbning
En multipel linjär regressionsanalys genomfördes för att undersöka om förmågan att värdera hot och förmågan att hantera hot kunde predicera oro för mobbning. De ingående variablerna i modellen som ska predicera oro för mobbning var:
överlag upplevd sårbarhet, överlag allvarlighet i den potentiella skadan, framgång i det valda beteendet och förmåga att genomföra handlingen.
Analysen visade att modellen i sin helhet var signifikant (R = 0,842, R² = 0,710, SE = 0,692, df = 4, F = 15,28, ρ < 0,001) (se bilaga 1 för fullständig redovisning av regressionsanalysen). Modellen förklarade hela 71 % av den totala variationen i den beroende variabeln oro för mobbning. Ur tabellen nedan kan vi utläsa att av samtliga oberoende variabler i modellen är det enbart allvarlighet i den potentiella
skada som var signifikant (β = 0,358, ρ < 0,001).
Tabell. Resultat av multipel regressionsanalys.
Prediktionsvariabler B Std.Error Beta t Sig.
Överlag upplevd sårbarhet -,035 ,046 -,174 -,763 ,453 Överlag allvarlighet i den
potentiella skadan ,358 ,089 ,941 4,012 ,000 Framgång i genomförande ,049 ,034 ,201 1,465 ,155 Förmåga att genomföra
handling -,065 ,146 -,062 -,447 ,659
23
Korrelationer mellan oberoende variabler
Då modellen i sin helhet är signifikant men inte flera av de enskilda variablerna finns det skäl att undersöka huruvida några av de oberoende variablerna var starkt korrelaterade med varandra. Vid genomförandet av enkel regressionsanalys med samtliga enskilda oberoende variabler var dessutom samtliga utom förmåga att
genomföra handlingen signifikanta.4 Eventuell förekomst av multikollinearitet i en multipel regressionsmodell gör det svårt att identifiera de oberoende
variablernas enskilda bidrag till variationen i den beroende variabeln och kan vara en orsak till att de inte var signifikanta (Djurfeldt, 2009).
För att undersöka korrelationer mellan de oberoende variablerna beräknades Pearsons r. Resultatet i korrelationsmatrisen nedan bekräftar misstankarna (tabell 7); Variablerna upplevd sårbarhet och allvarlighet i potentiell skada var starkt korrelaterade med varandra (r = 0,819) (Djurfeldt, 2009).
Tabell 7. Korrelationsmatris Variabler 1. 2. 3. 4. 5. 1. Oro för mobbning 2. Upplevd sårbarhet ,668** 3. Allvarlighet i skada ,819** ,879** 4. Framgång i handling ,373* ,148 ,250 5. Framgång i genomförandet ,315 ,236 ,314 ,609** * P < .05, ** P < .01
Applied Fear Response och social kognition
I linje med AFR-modellen och teorin om social kognition undersöker TAB även till vilken hjälp deltagarna ansåg de föreslagna handlingsalternativen vara, samt deltagarnas normativa uppfattningar. Nedan redovisas medelvärdena för
komponenterna .
Upplevd hjälp av handlingsalternativen
Samtliga medelvärden för frågan Hur stor hjälp anser du att följande
handlingsalternativ skulle vara vid kränkande behandling? redovisas i tabell 8 på
nästföljande sida. De tre handlingsalternativen som deltagare ansåg vara till störst hjälpa vid kränkande behandling var att bli aggressiv mot den intagne som
försöker kränka mig (medelvärde 2,13; standardavvikelse 1,565) följt av att
4
Resultat av enkel regressionsanalys: Överlag upplevd sårbarhet (R = 0,668, R² = 0,446 SE = 0,903, df = 1, F = 23,368, ρ < 0,001); Allvarlighet i den potentiella skada (R = 0,819, R² = 0,670, SE = 0,697, df = 1, F = 58,996, ρ < 0,001); Förväntad framgång av den valda handlingen (R = 0,373, R² = 0,139, SE = 0,127, df = 1, F = 4,513, ρ < 0,05).
24
ignorera/strunta i kränkningen som jag blir utsatt för (medelvärde 1,90;
standardavvikelse 1,578) samt resonera/prata med den intagne som försöker
kränka mig (medelvärde 1,26; standardavvikelse 1,316 ).
Signifikanta skillnader mellan de olika avdelningarna återfanns för
handlingsalternativet att bli aggressiv mot den intagne som försöker kränka mig. I genomsnitt ansåg deltagarna från ungdomsavdelningen det vara mer målrationellt att bli aggressiv mot den intagne som försöker kränka en, än jämfört med
deltagarna från sexualbrottsavdelningen. Medelvärdet för ungdomsavdelningen var 3,40 (standardavvikelse 0,843) medan medelvärdet för
sexualbrottsavdelningen var 1,52 (standardavvikelse 1,470)
Normativa uppfattningar
Resultaten för frågan Hur tror du att andra intagna förväntar sig att du ska
handla om du riskerade att bli utsatt för kränkande behandling av annan intagen?
redovisas i tabell 9 på nästföljande sida. Det handlingsalternativ som deltagarna ansåg vara mest förenligt med andras förväntningar var att bli aggressiv mot den
intagne som försöker kränka mig (medelvärde 2,00; standardavvikelse 1,597) följt
av att resonera/prata med den intagne som försöker kränka mig (medelvärde 1,27; standardavvikelse 1,258) och att ignorera/strunta i kränkningen som jag blir
utsatt för (medelvärde 1,37; standardavvikelse 1,497)
Signifikanta skillnader mellan avdelningarna fanns för handlingsalternativen att
bli aggressiv mot den intagne som försöker kränka mig (t = -4, 599; p < 0,001), att söka hjälp av andra intagna (t = 2,626; p < 0,05), att söka hjälp av personal (t =
2,557, p = 0,019) och att försöka resonera/prata med den intagne (t = 2,127; p < 0,05). Medelvärdet för ungdomsavdelningen var signifikant högre för
handlingsalternativet att bli aggressiv mot den intagne som försöker kränka mig, medan medelvärdena för de tre övriga handlingsalternativen var högre på
sexualbrottsavdelningen (se tabell 9).
Sammanfattningsvis visar resultaten ovan att det finns en stor konsistens mellan de handlingar som deltagarna anser vara effektiva för att hantera kränkningar på och de handlingar som de tror stöds av andra intagna. Resultaten är väl förenliga med teorin om social kognition och Irelands egna resultat (Ireland, 2011a).
25
Tabell 8. Hur stor hjälp anser du att följande handlingsalternativ skulle vara vid
kränkande behandling? Medelvärden Totalt M (s) [n] Sexualbrottsavd M (s) [n] Ungdomsavd M (s) [n]
Att bli aggressiv mot den intagne som försöker kränka
mig 2,13 (1,565) [31] 1,52 (1,470) [21] 3,40 (,843) [10]
Att bli aggressiv mot en annan intagen än den som försöker
kränka mig ,48 (,962) [31] ,19 (,512) [21] 1,10 (1,370) [10]
Att bli aggressiv mot personal ,55 (1,091) [31] ,19 (,402) [21] 1,30 (1,636) [10]
Att skada mig själv ,19 (,792) [31] ,29 (,956) [21] ,00 (,000) [10]
Att hota med att skada mig själv ,19 (,792) [31] ,19 (,873) [21] ,20 (,632) [10]
Att stanna inne på mitt rum så
mycket som möjligt 1,00 (1,317) [31] 1,00 (1,342) [21] 1,00 (1,333) [10]
Att undvika kontakt med andra intagna
,71 (1,101) [31] ,76 (1,221) [21] ,60 (,843) [10]
Att låtsas vara tuffare än jag
egentligen är ,45 (,810) [31] ,38 (,805) [21] ,60 (,843) [10]
Att söka hjälp av andra intagna 1,23 (1,334) [31] 1,29 (1,309) [21] 1,10 (1,449) [10]
Att söka hjälp av personal ,45 (,995) [31] ,57 (1,165) [21] ,20 (,422) [10]
Att försöka resonera/prata med
den intagne som kränker mig 1,26 (1,316) [31] 1,52 (1,401) [21] ,70 (,949) [10]
Att göra det som den intagne som kränker mig vill att jag ska
göra ,29 (,588) [31] ,14 (,359) [21] ,60 (,843) [10]
Att ignorera/strunta i
kränkningen som jag blir utsatt
för 1,90 (1,578) [31] 2,24 (1,640) [21] 1,20 (1,229) [10]
26
Tabell 9. Hur tror du att andra intagna förväntar sig att du ska handla om du riskerade
att bli utsatt för kränkande behandling av annan intagen? Medelvärden
Totalt M (s) [n] Sexualbrottsavd M (s) [n] Ungdomsavd M (s) [n]
Att bli aggressiv mot den intagne som försöker kränka
mig 2,00 (1,597) [30] 1,35 (1,496) [20] 3,30 (,823) [10]
Att bli aggressiv mot en annan intagen än den som försöker
kränka mig ,20 (,610 )[30] ,05 (,224) [20] ,50 (,972) [10]
Att bli aggressiv mot personal ,67 (1,184) [30] ,55 (1,146) [20] ,90 (1,287) [10]
Att skada mig själv ,13 (,571) [30] ,20 (,696) [20] ,00 (,000) [10]
Att hota med att skada mig själv ,20 (,664) [30] ,20 (,696) [20] ,20 (,632) [10]
Att stanna inne på mitt rum så
mycket som möjligt ,63 (1,129) [30] ,65 (1,182) [20] ,60 (1,075) [10]
Att undvika kontakt med andra
intagna ,77 (1,278) [30] ,85 (1,387) [20] ,60 (1,075) [10]
Att låtsas vara tuffare än jag
egentligen är ,43 (,971) [30] ,45 (1,099) [20] ,40 (,699) [10]
Att söka hjälp av andra intagna ,57 (,971) [30] ,80 (1,105) [20] ,10 (,316) [10]
Att söka hjälp av personal ,43 (,971) [30] ,65 (1,137) [20] ,00 (,000) [10]
Att försöka resonera/prata med
den intagne som kränker mig 1,27 (1,258) [30] 1,55 (1,356) [20] ,70 (,823) [10]
Att göra det som den intagne som kränker mig vill att jag ska
göra ,50 (1,167) [30] ,50 (1,147) [20] ,50 (1,269) [10]
Att ignorera/strunta i
kränkningen som jag blir utsatt
för 1,37 (1,497) [30] 1,60 (1,635) [20] ,90 (1,101) [10]
27
DISKUSSION
Syftet med denna uppsats var applicera de teoretiska modellerna PMT, AFR och social kognition på en svensk fängelsepopulation och undersöka om ökad hotupplevelse i kombination med en ineffektiv förmåga att hantera det upplevda hotet på kan predicera oro för att bli utsatt för mobbning. Ytterligare ett syfte var att undersöka vilka copingstrategier som intagna anser vara mest hjälpsamma vid oro för kränkning och huruvida deras val av strategi understöds av deras
normativa uppfattning.
Resultatet från den multipla regressionsanalysen visade att modellen i sin helhet var signifikant; tillsammans uppvisade variablerna en hög prediktionsförmåga för oron att bli utsatt för mobbning. Dock var det enbart allvarlighet i den potentiella
skadan av de enskilda variablerna som visade sig vara signifikant. Vid
korrelationsanalys uppvisade dessutom ett par av de oberoende variablerna inbördes korrelation.
Jämfört med Irelands resultat5 har modellen i den här undersökningen ett något högre förklarningsvärde. I Irelands resultatanalys var dock samtliga oberoende variabler förutom förmåga att genomföra handlingen signifikanta (Ireland, 2010). Analogt med Irelands resultat och den teoretiska modellen Protection Motivation
Theory är att regressionskoefficienten för variabeln allvarlighet i den potentiella skadan i den här undersökningen är signifikant och går i rätt riktning (a. a); ju
högre individen bedömer allvarligheten i den potentiella skadan vid kränkning av annan intagen, desto högre är oron för att bli utsatt för kränkning av annan intagen. Till följd av ett väldigt litet urval och ett datamaterial som avviker något från antagandet om normalfördelning bör resultaten i den här undersökningen tolkas med stor försiktighet. Irelands analyser bygger på ett betydligt större och mer representativt datamaterial (n = 566).
Den copingstrategi som intagna ansåg vara mest målrationell vid oro för kränkning av annan intagen var att bli aggressiv mot den intagne som försöker
kränka mig. Den copingstrategi som deltagarna ansåg vara mest förenlig med andras förväntningar var likaså att bli aggressiv mot den intagne som försöker kränka mig. I linje med Irelands resultat (2011) och teorierna om social kognition tolkas detta som att normativa uppfattningar påverkar val av copingstrategi. Möjligtvis är aggressioner en adaptiv copingsstrategi för en del av de intagna.
Signifikanta skillnader återfanns mellan sexualbrotts- och ungdomsavdelningen. Intagna på ungdomsavdelningen ansåg i större utsträckning att copingstrategin att bli
aggressiv mot den intagne som försöker kränka mig var den mest hjälpsamma och
hade i högst utsträckning normativa uppfattningar som understödde deras val. En möjlig förklarning till skillnaderna mellan avdelningarna kan vara åldersrelaterad. Björkqvist (1994) utvecklingsmodell (developmental model) beskriver hur fysiska
aggressioner är en vanligt förekommande metod att lösa konflikter på bland yngre individer. I takt med att ens sociala förmåga utvecklas bytts den fysiska
aggressionen ut mot verbal, och senare mot mer indirekta former av aggressioner. Ireland (1999) har testat teorin på en fängelsepopulation och funnit stöd för dess grundläggande teser; yngre intagna rapporterade i högre utsträckning fysisk
5 Irelands regressionsanalys genererade följande resultat: R = 0,74, R² = 0,55 SE = 0,82, df = 5,
