J U R I D I C U M
Aktiebolags borgensförbindelser
En aktiebolagsrättslig studie om villkoren för deras rättsliga giltighet
Mikael Nagy
VT 2020
JU101A Examensarbete inom juristprogrammet, avancerad nivå, 30 högskolepoäng Examinator: Erika Lunell & Joakim Nergelius
1
Sammanfattning
För att någon ska kunna låna pengar av ett kreditinstitut, krävs ofta att gäldenären ställer någon typ av säkerhet för lånet. Därvid kan en borgensförbindelse vara ett rimligt alternativ, dvs. att någon annan än gäldenären ställer säkerhet för dennes skuld. Vid utlåning framstår säkerhetsrätter som något självklart för att en borgenär ska vilja ta risken att låna ut kapital. Härigenom kan frågan uppstå vad som gäller vid borgensförbindelser utställda av aktiebolag, varvid ett flertal tänkbara problem kan uppstå. Uppsatsen syftar således till att analysera aktiebolags möjligheter att, genom borgensförbindelser, ställa säkerhet för annans skuld. Uppsatsen utreder särskilt bolagsorganens och ställföreträdares möjligheter att ställa borgen på aktiebolags vägnar, och därigenom utreds behörighets- och befogenhetsfrågor kopplat till borgensförbindelser. I syftet ingår även att redogöra för när ett borgensåtagande av ett aktiebolag kan utgöra en värdeöverföring enligt 17 kap 1 § aktiebolagslagen (2005:551) (ABL), respektive när åtagandet kan utgöra ett förbjudet lån enligt 21 kap. 1 eller 5 §§ ABL.
Bolagsstämman är ett aktiebolags högst beslutande organ, vilket medför att den alltid kan fatta ett beslut om att bolaget ska ingå en borgensförbindelse. Stämman har dock ingen verkställande makt, vilket innebär att firmateckningsrätten är begränsad till styrelse, verkställande direktör och särskild firmatecknare. Styrelsen, och en särskild firmatecknare då dennes behörighet sammanfaller med styrelsens, är behörig att ingå borgen. En särskild firmatecknare måste dock uppdragas av ett bolagsorgan, för att denne ska ha befogenhet att ingå en borgensförbindelse. Bolagets verkställande direktör har enligt huvudregeln ingen behörighet att ingå borgen, då dylika förbindelser anses falla utanför ett aktiebolags löpande förvaltning. Härtill kommer att det föreligger flera situationer som kan medföra en inskränkning i ställföreträdarnas befogenhet att ingå borgensförbindelser. Exempel på inskränkningar i befogenheten är jäv enligt 8 kap. 23 eller 37 §§ ABL, generalklausulen i 7 kap. 47 § och 8 kap. 41 § 1 st. ABL och bolagets syfte och verksamhetsföremål. Borgen ställd i strid med dessa regler är ett befogenhetsöverskridande, medförande att förbindelsen kan anses ogiltig enligt 8 kap. 42 § 2 st. ABL, om motparten varit i ond tro avseende befogenhetsöverskridandet. Fortsättningsvis föreligger situationer som kan sägas utvidga företrädarnas möjlighet att ingå borgen å bolagets vägnar. Exempel på sådana befogenhetsutvidgningar är gåva, enligt 17 kap. 5 § ABL, och principen om samtliga aktieägares samtycke. Om samtliga aktieägare samtycker till att styrelsen ska ställa borgen å bolagets vägnar, får förbindelsen ingås även om den strider mot en befogenhetsinskränkning. En borgensförbindelse kan även utgöra en värdeöverföring enligt 17 kap. 1 § ABL. Ett exempel är om bolaget skulle utställa en borgensförbindelse till förmån för en betalningsoduglig gäldenär. I en sådan situation skulle förbindelsen anses vederlagsfri, och därigenom utgöra en förtäckt värdeöverföring. Om värdeöverföringen dessutom strider mot beloppsspärren eller försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § ABL, är den enligt 17 kap. 6 § ABL ogiltig och kan således inte åberopas mot bolaget. För ogiltighet fordras dock att mottagaren av förbindelsen varit i ond tro avseende att förbindelsen utgjorde en värdeöverföring från bolaget. En borgensförbindelse kan även utgöra ett förbjudet lån, om den utställts i strid med 21 kap. 1, 3 eller 5 §§ ABL. Borgen får därmed, enligt 21 kap. 1 § ABL, inte ställas till någon som är närstående till bolaget. Ifrån detta förbud föreligger ett antal undantag i 21 kap. 2 § ABL. Enligt 21 kap. 5 § ABL får ett bolag inte ställa borgen, om mottagaren avser att förvärva aktier i bolaget, eller i ett annat överordnat bolag i samma koncern. Borgensförbindelser i strid med låneförbuden är ogiltiga enligt 21 kap. 11 § ABL, varvid även straffansvar kan aktualiseras enligt 30 kap. 1 § 4 p. ABL och skadestånd enligt 29 kap. ABL.
2
Innehåll
Förkortningar ... 4
1 Inledning ... 5
1.1 Introduktion ... 5
1.2 Syfte och frågeställningar ... 6
1.3 Avgränsningar ... 6
1.4 Metod och material ... 7
1.4.1 Rättsdogmatik ... 7
1.4.2 Gällande rätt och erkänningsregeln ... 8
1.4.3 Aktiebolagsrättsliga överväganden ... 10
1.5 Disposition ... 12
2 Aktiebolags borgensförbindelser ... 13
2.1 Allmänt om borgen ... 13
2.2 Bolagsorganen i ett aktiebolag och deras respektive behörighet att ingå borgensförbindelser ... 15
2.2.1 Styrelsens behörighet ... 15
2.2.2 Verkställande direktörens behörighet ... 16
2.2.3 Den särskilda firmatecknarens behörighet ... 17
2.3 Begränsningar i bolagsorganens möjlighet att ingå borgensförbindelser för bolaget 18 2.3.1 Jävsproblematik ... 18
2.3.2 Instruktioner från överordnat bolagsorgan ... 19
2.3.3 Inskränkande föreskrifter i bolagsordningen ... 20
2.3.4 Vinstsyftet, generalklausulen och likhetsprincipen ... 21
2.4 Undantag från vissa befogenhetsbegränsningar ... 23
2.4.1 Borgen för allmännyttigt ändamål ... 23
2.4.2 Borgen för att trygga bolagets anspråk mot annan ... 24
2.4.3 Borgen såsom allmänt stöd åt närstående bolag ... 25
2.4.4 Borgen för bolagets anställda ... 26
2.4.5 Samtliga aktieägares samtycke ... 26
2.4.6 Övriga typfall då borgen kan ingås ... 27
2.5 Rättsföljder av behörighets- eller befogenhetsöverskridande ... 28
3 Borgen i strid med reglerna om värdeöverföringar ... 30
3.1 Allmänt om värdeöverföringar ... 30
3
3.3 Förtäckta värdeöverföringar ... 32
3.3.1 Annan affärshändelse ... 32
3.3.2 Bolagets förmögenhet minskar ... 33
3.3.3 Rent affärsmässig karaktär för bolaget ... 34
3.3.4 Borgensförbindelser som kan innebära en värdeöverföring... 36
3.4 När en värdeöverföring blir ogiltig och dess rättsverkningar ... 38
3.4.1 Beloppsspärren och försiktighetsregeln ... 38
3.4.2 Återbäringsskyldighet ... 39
3.4.3 Bristtäckningsansvar ... 40
4 Borgen i strid med låneförbuden ... 42
4.1 Närståendelåneförbudet ... 42
4.1.1 Den förbjudna kretsen och otillåtna borgensförbindelser ... 42
4.1.2 Undantag från närståendelåneförbudet ... 44
4.2 Förvärvslåneförbudet ... 45
4.2.1 Tillämpningsområde ... 45
4.2.2 Undantag från förvärvslåneförbudet ... 46
4.3 Rättsverkan av borgen i strid med låneförbuden ... 47
4.4 Kollisionen mellan 17 kap. och 21 kap. ABL ... 48
5 Avslutning ... 50
5.1 Behörigt bolagsorgan och eventuella befogenhetsinskränkningar ... 50
5.2 Olovliga borgensåtaganden ... 51
5.2.1 Effekterna av ett behörighets- eller befogenhetsöverskridande ... 51
5.2.2 Borgensåtaganden i strid med värdeöverföringsreglerna ... 51
5.2.3 Borgensåtaganden i strid med låneförbuden ... 52
4
Förkortningar
1975 års ABL Aktiebolagslag (1975:1385)
ABL Aktiebolagslag (2005:551)
AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
EFL Lag (2018:672) om ekonomiska föreningar
EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
HB Handelsbalk (1736:1232)
JT Juridisk Tidskrift
NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning 1
Prop. Proposition
SOU Statens offentliga utredningar
SvJT Svensk Juristtidning
TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap
5
1 Inledning
1.1 Introduktion
Borgensförbindelser kan ha en stor betydelse när någon vill låna pengar av exempelvis en bank. För att ett lån ska beviljas krävs ofta att gäldenären ställer någon typ av säkerhet, varvid en borgensförbindelse är ett alternativ.1 Vid kreditgivning framstår säkerställande, i form av exempelvis borgen, som en självklarhet. Ett intressant område kan, ur rättslig synpunkt, därvid tänkas vara borgensförbindelser av aktiebolag. Vid borgensförbindelser utställda av aktiebolag kan ett flertal tänkbara juridiska problem uppstå.2 För att ett aktiebolags borgensförbindelse ska anses vara giltig fordras att förbindelsen utställts av ett behörigt organ för bolaget. Därutöver krävs att det ifrågavarande organet, när förbindelsen ingåtts, handlat inom sin befogenhet för att förbindelsen inte ska kunna anses vara ogiltig. Om ett bolagsorgan handlat utanför dess behörighet eller befogenhet, kan följden bli att borgensförbindelsen betraktas såsom ogiltig enligt 8 kap. 42 § aktiebolagslagen (2005:551) (ABL).3
En borgensförbindelse är dessutom en typ av rättshandling av särskild karaktär. Förbindelsen ingås som säkerhet för någon annans skuld, vilket skulle kunna innebära ett risktagande för ett aktiebolag som agerar i egenskap av borgensman. Aktiebolaget kan, om gäldenären inte förmår betala sin skuld, genom borgensförbindelsen tvingas betala gäldenärens skuld. Därmed föreligger flera omständigheter som kan medföra att bolagsorganens befogenhet begränsas.4 Eftersom omfattningen av bolagsorganens behörighet och befogenhet inte är självklara vid frågor om borgensförbindelser, uppstår särskilda, intresseväckande, problem avseende när ett bolagsorgan kan ingå en sådan förbindelse för bolaget. Det kan även tänkas föreligga omständigheter som medför att ett bolagsorgan, i strid med en befogenhetsinskränkning, är tillåten att utställa en borgensförbindelse å bolagets vägnar.
Utöver problematiken som kan uppstå kring bolagsorganens behörighet och befogenhet, innehåller ABL ett antal regler som, i särskilda situationer, kan medföra att en borgensförbindelse betraktas som ogiltig. Aktiebolags borgensförbindelser kan således sägas medföra en stor mängd rättsliga problem. Eftersom en borgensförbindelse kan innebära en kostnad i bolagets resultaträkning påverkar det också bolagets egna kapital. Det måste då även finnas regler som klargör när och hur ett aktiebolag är tillåtet att ingå borgensförbindelser, för att undvika att eventuella aktieägare eller borgenärer riskerar att lida skada.5
1 Mellqvist, Mikael & Persson, Ingemar, Fordran & skuld, 11 u., Iustus Förlag AB, Uppsala, 2019, s. 31. 2 Borgensförbindelser av aktiebolag har inte behandlats inom den juridiska doktrinen i någon större utsträckning.
Nial har dock, år 1979, behandlat området relativt utförligt. Härvid sammanfaller de problem som Nial identifierat med problemen som identifierats och behandlas inom ramen för denna uppsats. Se härom Nial, Håkan, Aktiebolags och andra företags borgensförbindelser: Förutsättningarna för deras rättsliga giltighet, 3 u., Svenska Bankföreningen, Stockholm, 1979, s. 5.
3 Se härom t.ex. Åhman, Ola, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten – om aktiebolagets ställföreträdare
och gränserna för deras representationsrätt, Iustus Förlag, Uppsala, 1997, s. 891 ff.
4 Till exempel generalklausulen, 7 kap. 47 § och 8 kap. 41 § ABL. Ett annat exempel på sådana
befogenhetsinskränkningar är jävsreglerna i 8 kap. 23 och 37 §§ ABL.
5 Om ett bolag skulle tvingas prestera i enlighet med dess borgensåtagande, skulle det kunna innebära en
betalning som inkräktar på bolagets bundna egna kapital. En aktieägare lider skada direkt, i och med att kapital lämnar bolaget. En borgenär skulle likaså kunna lida skada på grund av borgensåtagandet, genom att bolagets prestation exempelvis inkräktar på bolagets bundna egna kapital.
6
1.2 Syfte och frågeställningar
Denna uppsats syftar till att utreda och analysera vilka möjligheter ett aktiebolag har att ingå en borgensförbindelse och därigenom ställa säkerhet för annans skuld. Detta innefattar särskilt en analys avseende vilka bolagsorgan och ställföreträdare som, i aktiebolagets namn, har kompetens att ingå en borgensförbindelse.
I ovan nämnda syfte ingår att undersöka i vilka situationer en borgensutfästelse, som lämnats av ett aktiebolag, kan strida mot reglerna om värdeöverföringar i 17 kap. ABL. I samband härav föreligger även anledning att analysera när ett borgensåtagande kan anses ingånget i strid med låneförbuden i 21 kap. ABL.
Det ovan framförda syftet ger upphov till ett antal frågeställningar, vilka utreds och besvaras i denna utredning. De frågor som uppstår med anledning av syftet är följande: (1) vilket eller vilka bolagsorgan och ställföreträdare har kompetens att, i aktiebolagets namn, besluta om och lämna en borgensutfästelse? (2) vilka omständigheter kan inskränka respektive utvidga ställföreträdarnas möjlighet att binda ett aktiebolag vid ett borgensåtagande? Samt, (3) när och varför kan ett borgensåtagande innebära en värdeöverföring enligt 17 kap. ABL, och/eller aktualisera låneförbuden i 21 kap. ABL?
1.3 Avgränsningar
Ett till uppsatsens syfte närliggande spörsmål är borgensförbindelser av andra juridiska personer, exempelvis ekonomiska föreningar. Dessa faller dock utanför uppsatsens syfte, och kommer således inte beröras närmare i utredningens huvuddelar. Mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar föreligger dock nämnvärda likheter. Exempelvis ska ekonomiska föreningar, enligt 7 kap. 1 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (EFL), likt ett aktiebolag ha en styrelse. Likaså får föreningen, enligt 7 kap. 27 § EFL, utse en verkställande direktör, som i enlighet med kapitlets 29 § ska sköta föreningens löpande förvaltning. EFL innehåller därutöver jävsbestämmelser som överensstämmer med ABL:s jävsbestämmelser, i 7 kap. 23 och 34 §§ EFL. Trots att uppsatsen inte utreder borgensförbindelser av ekonomiska föreningar närmare, torde det således kunna anföras att utredningens slutsatser likväl hade kunnat tillämpas i fråga om borgensförbindelser av ekonomiska föreningar.6 Även handelsbolag, ideella föreningar och stiftelser faller utanför utredningens syfte, då syftet i sig är specificerat till att utreda borgensförbindelser utställda av aktiebolag. I fråga om borgensförbindelser av handelsbolag, ideella föreningar och stiftelser kan dock inte uppsatsens slutsatser användas, då det föreligger alltför stora skillnader mellan dessa företagstyper och aktiebolagsformen.7
Uppsatsen utreder bolagsstämmans, styrelsens, verkställande direktörens och den särskilda firmatecknarens möjlighet att besluta om och binda bolaget till ett borgensåtagande. Härutöver kan dock ett aktiebolag företa rättshandlingar genom en fullmäktig. En anställd kan exempelvis inneha en ställningsfullmakt, i enlighet med 10 § 2 st. lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL).8 Ställningsfullmakter torde dock inte, enligt huvudregel, medföra en rätt att ingå borgensförbindelser för bolagets räkning. Det krävs,
6 För en närmare redogörelse, se Nial, s. 35 f. 7 Se t.ex. Nial, s. 34–38.
8 Se även Sandström, Torsten, Svensk aktiebolagsrätt, 7 u., Norstedts Juridik AB, 2020 (Sandström), s. 238 f.
7 för att någon med ställningsfullmakt ska kunna ingå en rättshandling, att det kan anses vara sedvanligt för personen att ingå sådana rättshandlingar.9 Det finns dock andra fullmaktstyper som skulle kunna tänkas ge möjlighet att ingå ett borgensåtagande för bolagets räkning. Ett bolagsorgan skulle exempelvis kunna utfärda en sådan skriftlig fullmakt som stadgas i 16 § AvtL, vilket skulle kunna medföra en rätt att binda bolaget till ett borgensåtagande.10 Uppsatsen är dock av aktiebolagsrättslig natur, och behandlar därvid den behörighet och befogenhet som bolagsorgan och ställföreträdare tillerkänns genom reglerna i ABL. Borgensförbindelser genom avtalsrättsliga fullmakter behandlas således inte närmare inom ramen för denna utredning. En annan intressant och till syftet närliggande fråga, uppstår med anledning av låneförbudens syfte. Ett syfte, framförallt med närståendelåneförbudet i 21 kap. 1 § ABL, är att förhindra skatteflykt.11 Uppsatsen berör dock uteslutande aktiebolagsrättsliga spörsmål som kan uppstå med anledning av ett aktiebolags borgensförbindelse, vilket medför att eventuella diskussioner kring skatterätt och skatteflykt faller utanför utredningens syfte. Det är således de civilrättsliga reglerna som utreds, vilket medför att skatterättsliga aspekter lämnas därhän. Vid utredningen i kap. 4 nedan tillmäts det skatterättsliga syftet inget särskilt intresse, utan där konstateras enbart att närståendelåneförbudet kan sägas syfta till att förhindra skatteflykt.
1.4 Metod och material
1.4.1 Rättsdogmatik
Denna uppsats utgår från den rättsdogmatiska metoden, vars syfte får anses vara att identifiera och därefter beskriva gällande rätt genom tillämpning av de accepterade rättskällorna.12 Rättsdogmatiken kan alltså sägas syfta till att tolka och systematisera ett system av rättsnormer, och därigenom skildra gällande rätt.13 Det sagda kan också beskrivas såsom att man löser ett
rättsligt problem genom att tolka rättsregler och därefter applicera dessa på det ifrågavarande rättsliga problemet.14 De rättskällor som anses vara accepterade att använda vid en beskrivning av gällande rätt bedöms av de flesta vara lagtext, rättspraxis, förarbeten och den juridiska doktrinen.15 Härvid bör de tre förstnämnda rättskällorna, de så kallade auktoritativa
rättskällorna, tillmätas störst betydelse.16 I praktiken innebär således metoden att man söker
lösa ett rättsligt problem genom en tolkning av rättsreglerna. Det är också detta tillvägagångssätt som sker i denna uppsats, för att därigenom kunna identifiera och illustrera gällande rätt. Uppsatsen utgår därmed ifrån dess syfte och frågeställningar, vilka efter en tolkning av de accepterade rättskällorna besvaras i avslutningen. I uppsatsen analyseras därmed i
9 Skog, s. 188.
10 Även Sandström, s.239 och Eklund, Karin & Stattin, Daniel, Aktiebolagsrätt och aktiemarknadsrätt, 2 u.,
Iustus Förlag AB, Uppsala, 2016, s. 160.
11 Se SOU 1971:15 s. 322, prop. 1973:93 s. 90 och prop. 2004/05:85 s. 427. Se även Andersson, Jan,
Kapitalskyddet i aktiebolag: En kritisk lärobok, 7 u., Jure Förlag AB, Stockholm, 2020 (Andersson, Kapitalskyddet), s. 333.
12 Se t.ex. Olsen, Lena, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004 s. 111, Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red.),
Juridisk metodlära, 2 u., Studentlitteratur AB, Lund, 2018, s. 21 och Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, 10
u., Iusté Aktiebolag, Uppsala, 2018, s. 207 ff.
13 Peczenik, Aleksander, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005 s. 249 och Peczenik, Aleksander, Vad är rätt?
Om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argumentation, 1 u, Fritzes Förlag AB, Stockholm, 1995
(Peczenik, Vad är rätt?), s. 312.
14 Nääv & Zamboni, s. 21.
15 Se t.ex. Nääv & Zamboni, s. 21 och Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 8. 16 Olsen, s. 118 f och Lehrberg s. 209.
8 förekommande fall relevant lagtext, förarbeten, rättspraxis och den juridiska doktrinen. Dessa rättskällor har tolkats både var för sig och i kombination med varandra, för att skapa en uppfattning om hur gällande rätt är beskaffad och sålunda kunna dra slutsatser kring uppsatsens syfte och dess frågeställningar. Då den rättsdogmatiska metoden, i vart fall i denna uppsats, syftar till att identifiera och beskriva gällande rätt, kommer även en diskussion och beskrivning av gällande rätt längre ned i detta kapitel. Först behandlas dock några ytterligare ståndpunkter och åsikter kring den rättsdogmatiska metoden.
Den ovan beskrivna rättsdogmatiska metoden är inte det enda sättet rättsvetenskap kan bedrivas. Hellner framför exempelvis att den rättsdogmatiska metoden som ovan beskrivits, det vill säga att man genom att tolka rättskällorna ska finna gällande rätt, kan vara en något missvisande bild av rättsvetenskapen. Rättsvetenskapen kan, enligt Hellner, betraktas utifrån ett bredare perspektiv.17 Att rättsvetenskap kan användas bredare än den rättsdogmatiska metoden, hindrar dock inte att rättsdogmatiken används inom ramen för denna utredning. Uppsatsens syfte är att identifiera och beskriva gällande rätt utifrån ett antal frågeställningar, vilket innebär att den rättsdogmatiska metoden lämpar sig utmärkt för denna utredning. Sandgren anför, å sin sida, att rättsdogmatik helt bör frångås, då det framstår som osäkert vad i metoden som är dogmatiskt. Enligt Sandgren bör rättsvetenskapen således istället benämnas såsom analytisk.18 Rättsvetenskap kan dock bedrivas analytiskt utan att forskningsobjektet och frågeställningarna är utmärkande för en rättsdogmatisk rättsvetenskap, vilket måste anses innebära att Sandgrens beteckning analytisk rättsvetenskap vore missvisande.19 Härigenom avslås även Sandgrens argument mot den rättsdogmatiska metoden. Uppsatsen präglas således av den rättsdogmatiska metoden, genom att utgå ifrån de erkända rättskällorna och tolka dessa för att finna gällande rätt. Därigenom besvaras även uppsatsens syfte och frågeställningar.
1.4.2 Gällande rätt och erkänningsregeln
Vid en tillämpning av den i 1.4.1 beskrivna rättsdogmatiska metoden, vars syfte är att beskriva gällande rätt, bör även begreppet gällande rätt diskuteras. Utan att definiera gällande rätt förefaller det svårt att tillämpa en metod, vars ändamål är att identifiera och skildra gällande rätt. Därav kan ett flertal frågor tänkas uppstå, såsom exempelvis vad gällande rätt är och hur det kan avgöras huruvida en rättskälla bör användas för att försöka illustrera gällande rätt. Dessa frågor besvaras nedan genom en kort diskussion kring allmän rättslära och mer specifikt de så kallade accepterade rättskällorna.
Gällande rätt20 kan sägas innebära en slags fiktiv begränsning i flödet av samtliga argument som, teoretiskt sett, skulle kunna påverka rättstillämpningen. Exempel på argument som sållas bort genom denna begränsning är exempelvis politiska, religiösa och andra moraliska idéer. Det är således våra rättskällor som kan ses som ett slags filter avseende vilka argument som ska vara tillåtna för att identifiera gällande rätt i en enskild situation. En rättstillämpare får därmed
17 Hellner, Jan, Metodproblem i rättsvetenskapen: Studier i förmögenhetsrätt, Jure AB, Stockholm, 2001, s. 22 f. 18 Sandgren, Claes, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, TfR, Vol. 118, nr 4-5, 2005, s. 655 f.
19 Se Adestam, Johan, Den dokumentvillkorade garantin, Karnov Group Sweden AB, Stockholm, 2014, s. 17.
20 Begreppet ”gällande rätt” härstammar från den historiska skolans juridiska metodlära och dess domarideal.
Syftet var därvid att skapa en modell som skulle bidra till en snabb och effektiv rättstillämpning, som dessutom
skulle vara förutsägbar och likformig.Se härom Croon, Adam, Jura novit curia-principen och sökandet efter en
9 endast beakta sådana argument som har stöd i erkända rättskällor.21 Dessutom är det endast rättskällor som är giltiga både på den plats och vid den tidpunkt då gällande rätt ska fastställas, som får tillämpas. Detta innebär att en tillämpning av den rättsdogmatiska metoden inte ska ta till rättshistoriska argument, då dessa innefattar rättsregler som inte längre är giltiga.22
Gällande rätt får alltså innebära en punkt som juristen når genom att analysera samtliga rättsregler och se dessa som en slags sammanhängande helhet, eller med andra ord ett rättssystem som utgörs av erkända rättskällor.23 En jurist finner alltså gällande rätt genom att tillämpa de rättskällor som står till förfogande. Denna syn på gällande rätt underlättar även för parterna i exempelvis en process att kunna förutse vilket tillvägagångssätt en domare i ett enskilt fall kommer använda, genom att respektive part i förväg kan göra en självständig juridisk analys.24
Inom ramen för denna uppsats ska begreppet gällande rätt således förstås som det svar vilket identifieras genom tolkning och analys av de erkända rättskällorna. Därmed kvarstår frågan vilka rättskällor som inom ramen för utredningen anses vara erkända, och som således används för att identifiera gällande rätt.
Hur det egentligen kan beskrivas vilka rättskällor som kan användas för att identifiera gällande rätt är en fråga som kan angripas på olika sätt. I de rättsvetenskapliga diskussionerna kring den rättsdogmatiska metoden går meningarna isär,25 och det råder inte heller konsensus avseende frågan om vilka rättskällor som bör accepteras eller vilken auktoritet respektive rättskälla ska anses innefatta. Många rättsvetenskapsmän synes dock vara överens om att lagtext, lagförarbeten, rättspraxis och den juridiska doktrinen får anses vara accepterade rättskällor, även om den juridiska doktrinens betydelse ofta diskuteras.26 Även i denna uppsats anses de fyra nämnda rättskällorna, som sagt, vara accepterade för att skildra gällande rätt. Frågan varför kvarstår dock att besvara.
Enligt Harts rättsteori utgörs rätten av så kallade rules, som kan vara exempelvis lagstiftning och praxis.27 Den så kallade erkänningsregeln används därvid för att fastställa gällande rätt. Erkänningsregeln innebär att särskilda föreskrifter, som exempelvis domare eller andra verksamma jurister erkänner såsom giltiga, anses utgöra gällande rätt.28 Det sagda medför att de rättskällor som rättens funktionärer erkänner, får anses giltiga och kan därmed bilda gällande rätt.29 Erkänningsregeln kan alltså vara en orsak till att vår rättskällehierarki utgörs av lag, förarbeten, praxis och den juridiska doktrinen. Dessa källor har länge betraktats såsom
21 Croon, s. 278.
22 Olsen, s. 116 f., Croon, s. 278 och Ross, Alf, Om ret og retfaerdighed: en indforelse i den analytiske
retsfilosofi, Nyt Nordisk Forlag, Köpenhamn, 1953, s. 54.
23 Se även Peczenik, Vad är rätt?, s. 153 f. 24 Croon, s. 279.
25 Se kap. 1.4.1 ovan.
26 T.ex. Hellner, s. 22 ff., Lehrberg, s. 208 ff., Olsen, s. 118 f., Nääv & Zamboni, s. 21 f., Jareborg, s. 8 och
Strömholm, Stig, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 5 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 1996, s. 320 f.
27 Penner, James & Melissaris, Emmanuel, McCoubrey & White’s Textbook on Jurisprudence, 5 u., Oxford
University Press, Oxford, 2012, s. 69.
28 Nergelius, Joakim (red.), Rättsfilosofi – Samhälle och moral genom tiderna, 2 u., Studentlitteratur AB, Lund,
2005, s. 119. Se även Penner & Melissaris, s. 74 ff.
10 accepterade vid tillämpning av den rättsdogmatiska metoden, även fast rättskällorna möjligen kan anses ha olika stark betydelse vid framförandet av ett rättsligt argument.
Inom ramen för denna uppsats anses således de fyra nämnda rättskällorna vara accepterade. Därmed utgår denna utredning från lagtext, lagförarbeten, rättspraxis och den juridiska doktrinen, för att identifiera gällande rätt och därigenom besvara uppsatsens syfte och frågeställningar. Dessa fyra rättskällor anses vara erkända, då exempelvis domstolar och andra rättsliga funktionärer i praktiken tillämpar dem för att besvara juridiska frågor. Innebörden av det hittills anförda är således att uppsatsen utgår ifrån den rättsdogmatiska metoden.
Ofta diskuteras även huruvida rättskällor är bindande eller inte.30 I svensk rätt kan man dock inte beteckna någon rättskälla som fullt ut bindande. Även om exempelvis lagtext är en hierarkiskt stark rättskälla, innebär det inte att lagtexten alltid ska anses bindande och därmed efterlevas. Andra rättskällor kan i särskilda fall ha tillräcklig tyngd för att man ska finna det skäligt att avvika från en tydlig ordalydelse i lagtexten.31 Det sagda medför att diskussioner om
exempelvis prejudikatbundenhet, bundenhet av förarbetena och huruvida den juridiska doktrinen är bindande inte ens behöver föras. Samtliga rättskällor går att avvika ifrån, om det föreligger tillräckligt starka skäl i övriga rättskällor. Därmed anses varken lagtext, förarbeten, rättspraxis eller den juridiska doktrinen ”bindande” inom ramen för denna uppsats. Rättskällorna tolkas således var för sig och i kombination med varandra, för att identifiera ett svar som kan anses motsvara gällande rätt.
Den juridiska doktrinen anses av vissa inte ens vara en rättskälla.32 Det må så vara, och författaren kommer inte framföra argument för eller emot att den juridiska doktrinen bör eller inte bör anses vara en rättskälla. Den juridiska doktrinen används dock inom ramen för denna utredning, dels för att framföra argument, dels för att ytterligare förstärka argument som framförts genom lagtext, lagförarbeten eller rättspraxis. Dessa fyra källor tolkas, likt ovan beskrivits, i kombination med varandra för att argumentationen ska vara så stark som möjligt.
1.4.3 Aktiebolagsrättsliga överväganden
Utöver att utredningen utgår ifrån den rättsdogmatiska metoden, det vill säga den metod som ovan beskrivits, bör även hänsyn tas till vissa särskilda metodologiska frågor avseende aktiebolag. Anledningen härav är att uppsatsens syfte och frågeställningar aktualiserar aktiebolagsrätten, då utredningen avser bolagsorganens behörighet och befogenhet, samt reglerna om värdeöverföringar och låneförbud. Inom ramen för aktiebolagsrätten bör hänsyn tas till exempelvis aktieägarna och borgenärerna, då reglerna i omfattande mån syftar till att skydda dessa.33 I vissa fall kan även rättsekonomiska argument beaktas.34 Detta innebär delvis att bestämmelser, vid en tillämpning av ABL, kan och bör delas in i två olika kategorier. Dels bestämmelser uppställda i aktieägarnas intresse, dels bestämmelser uppställda i borgenärernas intresse. En tydligare beskrivning av denna uppdelning är att vissa reglers ändamål är att skydda
30 Se t.ex. Hellner, s. 22 ff., Adestam, s. 23 f., Peczenik, Vad är rätt?, s. 213 f. och Strömholm, s. 356 f. och 385. 31 Adestam, s. 24.
32 T.ex. Hellner, s. 26 och Adestam, s. 25.
33 Andersson, s. 19 f. Se även Skog, s. 22 ff. och Nerep, Erik, Aktiebolagsrättsliga studier – särskilt om
kapitalskyddet, Juristförlaget JF AB, Stockholm, 1994, s. 14 f.
11 aktieägarna, antingen samtliga eller vissa minoritetsaktieägare, och att andra reglers ändamål är att skapa ett skydd för bolagets borgenärer.35 Därutöver finns det även en uppsättning regler, vars syfte varken är att skydda bolagets aktieägare eller borgenärer.36
Därvid uppstår frågan vilken betydelse som tillerkänns respektive kategori av regler. Ett annat spörsmål är varför en uppdelning i regler som skyddar aktieägare respektive borgenärer över huvud taget bör göras. Om man kommit till slutsatsen att en bestämmelses ändamål är att skydda borgenärer, kan den regeln inte ens åsidosättas med principen om samtliga aktieägares samtycke. Regler i ABL, vars syfte är att skydda borgenärer, är således tvingande och kan inte frångås. En regel som däremot är uppställd som skydd för aktieägarna kan, om åtminstone samtliga aktieägare samtycker till detta, åsidosättas.37 I förekommande fall kommer således utredningen ta hänsyn till huruvida ifrågavarande bestämmelser är uppställda i aktieägares eller borgenärers intresse, för att därigenom tillvarata ABL:s syfte i största möjliga mån. Utöver dessa två skyddsvärda grupper, finns även ett intresse av att tillvarata aktiebolagets anställdas intressen.38 Utredningen kommer dock i stora drag lämna arbetstagarintresset därhän, och
främst diskutera aktieägarnas och borgenärernas intressen.
När det gäller den ekonomiska aspekten av aktiebolag kan den, åtminstone delvis, utläsas direkt ur lagtexten. I 3 kap. 3 § ABL framgår att aktiebolag som utgångspunkt ska bedrivas med vinstsyfte.39 Bestämmelsen innebär att om bolagets verksamhet ska ha ett annat syfte än att bereda aktieägarna vinst, måste det stadgas i bolagsordningen. Skrivelsen kan också läsas som att aktiebolagets huvudändamål är att bereda aktieägarna vinst. Enligt huvudregeln ska således ett aktiebolag syfta till att ge vinst till aktieägarna. Fortsättningsvis kan ABL sägas ha tre huvudändamål, nämligen (1) att underlätta näringsverksamhet, (2) underlätta för aktiebolagen att locka riskvilligt kapital och (3) främja omsättningen av tjänster och varor. Dessa ändamål kan sägas innebära att aktiebolagsrätten innefattar vissa ekonomiska inslag.40
Aktiebolagsrättens syfte, som i viss mån innebär att uppnå en högre kvalitet av finansiell välfärd, ska alltså tillvaratas.41
På grund av det anförda tillmäts i förekommande fall hänsyn till huruvida en bestämmelse är uppställd i aktieägarnas eller borgenärernas intresse, för att därmed kunna diskutera ägarnas eventuella möjligheter att frångå en bestämmelse. Aktiebolagsrätten studeras dock i denna uppsats enbart utifrån ett rättsvetenskapligt perspektiv, vilket innebär att utredningen avgränsas till bestämmelser avseende bolagets förhållande till aktieägare och borgenärer.42 Eftersom utredningen enbart studerar aktiebolagsrätten utifrån ett rättsvetenskapligt perspektiv, lämnas eventuella rättsekonomiska diskussioner därhän.
35 Andersson, Kapitalskyddet, s. 19 f. Se även Skog, s. 22 ff. och Nerep, s. 14 f.
36 För en diskussion och beskrivning kring regler med annat skyddsändamål än bolagets aktieägare eller
borgenärer, se Andersson, Kapitalskyddet, s. 26 ff.
37 Andersson, Kapitalskyddet, s. 20 f. och Nerep, s. 14 f. 38 Se t.ex. Skog, s. 23.
39 Se även prop. 2004/05:85 s. 218 ff.
40 Se Andersson, Kapitalskyddet, s. 30, Eklund & Stattin, s. 30. 41 Eklund & Stattin, s. 38.
12
1.5 Disposition
Uppsatsen utgörs av fem kapitel. Uppdelningen är genomförd enligt följande. I kapitel 2.1 ges en kort bakgrund angående borgensförbindelser. Därefter går uppsatsen in på att utreda borgensförbindelsers syfte, och i 2.2 behandlas således bolagsorganens och den särskilda firmatecknarens behörighet att ingå borgensförbindelser för bolaget. I kapitel 2.3 anges situationer som medför en begränsning i organens befogenhet, och i 2.4 redogörs för omständigheter som medför att borgensåtaganden är godtagbara oaktat eventuella befogenhetsinskränkningar. I kapitel 2.5 anges sedan vad ett behörighets- eller befogenhetsöverskridande medför i rättslig mening.
I kapitel 3 genomförs en analys av ABL:s regler om värdeöverföringar, och hur en borgensförbindelse kan aktualisera dessa regler. Därvid diskuteras dels de öppna formerna av värdeöverföringar, dels förtäckta värdeöverföringar. Dessutom beskrivs rättsföljderna av att en borgensförbindelse innefattar en olovlig värdeöverföring. I kapitel 4 analyseras låneförbuden i ABL och i vilken omfattning dessa äger tillämpning på borgensförbindelser. Kapitlet innefattar således en analys av närståendelåneförbudet och förvärvslåneförbudet. Därefter redogörs för rättsföljderna som kan inträda till följd av ett borgensåtagande som ingåtts i strid med låneförbuden. Kapitel 5 utgörs av en sammanfattande och avslutande del där uppsatsens innehåll återkopplas till dess syfte och frågeställningar.
13
2 Aktiebolags borgensförbindelser
2.1 Allmänt om borgen
En borgen kan definieras som en personlig säkerhet, som innebär att en person (borgensmannen) åtar sig att fullgöra en gäldenärs förpliktelse gentemot en borgenär, om gäldenären inte själv har kapacitet att prestera i enlighet med sin avtalsförpliktelse.43 Borgensreglerna återfinns främst i 10 kap. handelsbalken (1736:1232) (HB). Enligt lagtexten, och då särskilt 10 kap. 8–9 §§ HB, benämns de två parterna i huvudförbindelsen gäldenär respektive borgenär. Den person som ställt säkerhet för gäldenären genom borgen benämns såsom borgensman.44 Utöver att borgensmannen åtar sig att svara för gäldenärens
huvudförpliktelse, ikläder sig denne även skyldigheter avseende andra tillkommande kostnader. En borgensman kan således bli betalningsskyldig för exempelvis ränta.45 Om borgensmannen tvingas fullgöra gäldenärens förpliktelse, det vill säga betala till borgenären, medför detta även en regressrätt för borgensmannen. Borgensmannen har således rätt att, genom regressrätt, kräva betalning från gäldenären.46
Ett borgensåtagande är således att se som ökad säkerhet för en borgenär, som alltså kan kräva att borgensmannen ska nödgas fullgöra gäldenärens förpliktelse när gäldenären själv inte kunnat prestera.47 Hela syftet med ett borgensåtagande är därmed att säkerställa att borgenären i slutändan får betalt, vilket medför att denne kan känna sig säkrare i att exempelvis låna ut pengar.48 Borgenärer måste våga ägna sig åt utlåningsverksamhet, eftersom en välfungerande riskkapitalmarknad kan sägas vara en grundläggande förutsättning för ekonomisk tillväxt. För att företag, framförallt små och medelstora, ska kunna växa, krävs att de har tillgång till kapital. Därvid är kapital i form av lån ett bra alternativ.49 Eftersom ett borgensåtagande syftar till att säkerställa en gäldenärs förpliktelse, kan ett borgensåtagande aldrig vara ett självständigt betalningsåtagande. Borgensåtaganden är accessoriska, vilket innebär att de alltid är kopplade till ett annat åtagande.50 Borgensåtagandet hänger således samman med huvudförbindelsen mellan en gäldenär och en borgenär, och det är även denna förbindelse som borgensåtagandet säkerställer.51
Beskrivningen av borgen ovan är allmänt författad, och det finns även ett flertal olika typer av borgensförbindelser. Några exempel på borgenstyper är enkel borgen, proprieborgen, bristborgen och skötselborgen.52 Inom ramen för denna utredning är en så kallad skötselborgen irrelevant, då borgenstypen innebär att ägarna till ett företag går i borgen för sitt eget företag.53 Eftersom uppsatsen utreder borgensförbindelser som lämnas av aktiebolag lämnas således skötselborgen därhän. Fyllnadsborgen, bristborgen och underborgen är olika typer av åtaganden
43 T.ex. Walin, Gösta & Ingvarsson, Torbjörn, Borgen och tredjemanspant, 4 u., Norstedts Juridik AB,
Stockholm, 2013, s. 24 f. och Mellqvist & Persson, s. 31.
44 Se även Lennander, Gertrud, Kredit och säkerhet: Lärobok i krediträtt, 11 u., Iustus Förlag AB, Uppsala,
2015, s. 40 f. och Walin & Ingvarsson, s. 26 f. och Mellqvist & Persson, s. 32.
45 Lennander, s. 44.
46 Se Walin & Ingvarsson, s. 196 ff. och Lennander, s. 62.
47 Ingvarsson, Torbjörn, Borgensliknande säkerhetsrätter, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2000, s. 35. 48 Lennander, s. 40 och Walin & Ingvarsson, s. 24 ff.
49 Se prop. 1995/96:214 s. 6 f.
50 Mellqvist & Persson, s. 32, Walin & Ingvarsson, s. 24 f. och s. 92, Lennander, s. 45 f. och Ingvarsson, s. 38 f. 51 Walin & Ingvarsson, s. 25.
52 Se härom t.ex. Walin & Ingvarsson, s. 26–31. 53 Walin & Ingvarsson, s. 31 f.
14 med begränsat ansvar.54 Rent aktiebolagsrättsligt torde inte borgenstypen påverka tillämpningen av ABL:s regler. Oavsett vilken typ av borgensavtal som ett bolag ingår äger ABL:s regler tillämpning. Därvid spelar det principiellt ingen roll huruvida fråga endast är om en begränsad borgen, eller någon annan typ. Reglerna om behörighet och befogenhet för bolagsorganen kommer förbli desamma, samtidigt som reglerna om värdeöverföringar och låneförbuden kommer äga tillämpning om borgensåtagandet genomförts i strid med dessa.55 Sådant som regleras i ABL är nämligen av aktiebolagsrättslig natur, vilket medför att lagen äger tillämpning oavsett vilken typ av avtal som ingås.56 Därmed kan det i stora drag anses irrelevant vilken typ av borgensförbindelse som ett aktiebolag har lämnat.
Enkel borgen regleras i 10 kap. 8 § HB, och innebär att borgensmannen måste fullgöra den del av gäldenärens förpliktelse som denne själv inte kan fullgöra. En enkel borgen är således att betrakta som en subsidiär förpliktelse, och borgensmannens bristtäckningsansvar kan endast aktualiseras i den mån huvudgäldenärens prestation är bristfällig.57 För att en borgenär ska kunna kräva borgensmannen krävs således, vid en enkel borgen, antingen att gäldenären inte har betalat alls, eller att denne inte kunnat utge full prestation. I första hand svarar således gäldenären för skulden, och borgensmannens ansvar genom en enkel borgen kan endast aktualiseras när gäldenärens bristande förmåga att fullgöra sin förpliktelse har dokumenterats tillfredsställande. Borgenären måste således styrka att gäldenären är insolvent, för att borgensmannens ansvar ska kunna aktualiseras. Gäldenärens insolvens kan styrkas antingen genom ett misslyckat utmätningsförsök, eller genom att gäldenären försatts i konkurs.58
Den ovan beskrivna enkla borgenstypen är således relativt osäker för en borgenär, då borgenären måste uttömma sina möjligheter att få betalt från gäldenären innan borgensmannens ansvar kan aktualiseras. Därför kan den i 10 kap. 9 § HB stadgade proprieborgen vara att föredra, utifrån ett borgenärsperspektiv. Vid en proprieborgen kan, enligt lagtexten i 10 kap. 9 § HB, borgenären kräva prestation av antingen gäldenären eller borgensmannen. Borgenären kan alltså i sådana fall själv välja vem denne vill rikta krav mot, då gäldenären och borgensmannen svarar solidariskt för den ifrågavarande förpliktelsen.59
Vid tolkning av ett borgensavtal har den enkla borgenstypen företräde, vilket innebär att ett borgensåtagande kan förutsättas vara i form av en enkel borgen, om det inte tydligt framgår att parterna avsett ingå en proprieborgen.60 Häremot kan dock anföras att proprieborgen oftare förekommer i praktiken, vilket kan föranleda att ett oklart borgensåtagande bör ses som en proprieborgen. Såsom utgångspunkt torde dock ett borgensåtagande tolkas som en enkel borgen, även om omständigheterna i ett enskilt fall kan medföra att borgensmannen åtagit sig en proprieborgen.61 Det krävs följaktligen att parterna varit tydliga med att borgensmannen åtagit sig förpliktelsen som om den vore en egen förpliktelse, vilket även tydligt framgår av
54 Walin & Ingvarsson, s. 26 och Mellqvist & Persson, s. 59 ff.
55 Angående bolagsorganens behörighet och befogenhet, se kap. 2.2–2.4 nedan. Värdeöverföringar redogörs för i
kap. 3 nedan och låneförbuden i kap. 4.
56 T.ex. prop. 2004/05:85 s. 251 och NJA 2011 s. 429.
57 Se Lennander, s. 63, Walin & Ingvarsson, s. 26 och Adlercreutz, Axel, Ett rättsfall om borgen, SvJT 1991 s.
69, Mellqvist & Persson, s. 57 Lindskog, Stefan, Betalning, 2 u., Juno 2018 (tillgänglig som e-bok på Juno, hämtad 2020-04-16) (Lindskog, Borgen), s. 200.
58 Se t.ex. NJA 1990 s. 245, Lennander s. 63, Walin & Ingvarsson, s. 160 och Adlercreutz, s. 69. 59 Lindskog, Borgen, s. 200, Mellqvist & Persson, s. 57 och Walin & Ingvarsson, s. 26 f. 60 Ingvarsson, s. 51 f., Mellqvist & Persson, s. 58 och Walin & Ingvarsson, s. 26. 61 Lindskog, Borgen, s. 200.
15 bestämmelsen i 10 kap. 9 § HB.62 För en borgenär är det således fördelaktigt att det i borgensåtagandet tydligt specificerats att borgensmannen svarar ”såsom för egen skuld”, då detta medför en proprieborgen och innebär att gäldenären och borgensmannen svarar solidariskt för den ifrågavarande förpliktelsen.
2.2 Bolagsorganen i ett aktiebolag och deras respektive behörighet att ingå borgensförbindelser
Bolagsstämman är ett aktiebolags högsta beslutande organ. Enligt 7 kap. 1 § ABL är det vid bolagsstämman aktieägarna har en rätt att utöva sitt inflytande. Bolagsstämman har därvid rätt att avgöra samtliga frågor som kan uppstå i ett aktiebolag, under förutsättning att annat inte följer av lag eller bolagsordning.63 Bolagsstämman har dock, trots sin omfattande beslutsrätt, ingen rätt att företräda bolaget gentemot tredje man.64 Bolagsstämman har därmed ingen möjlighet att binda bolaget till ett borgensåtagande. Stämman kan endast fatta ett beslut, varefter ett av de andra två bolagsorganen, eller en särskild firmatecknare, skulle kunna ingå borgensförbindelsen och binda bolaget. Ett aktiebolag leds av dess styrelse samt, i förekommande fall, dess verkställande direktör. Enligt 8 kap. 4 § ABL svarar styrelsen för bolagets organisation, samtidigt som den ska förvalta bolagets angelägenheter. Den verkställande direktören ska, enligt 8 kap. 29 § ABL, sköta bolagets löpande förvaltning i enlighet med styrelsens riktlinjer. Enligt 8 kap. 27 § ABL kan privata aktiebolag fritt välja huruvida bolaget ska ha en verkställande direktör, medan publika aktiebolag, enligt 8 kap. 50 § ABL, måste utse en verkställande direktör.65 Därutöver kan i bolagets ledning ingå en eller flera särskilda firmatecknare, som utsetts av styrelsen i enlighet med 8 kap. 37 § ABL.
Det är således dessa två bolagsorganen, det vill säga styrelsen och verkställande direktören, samt även särskilda firmatecknare, som är intressanta att utreda avseende ett aktiebolags möjlighet att lämna en borgensförbindelse, då ett bolag endast kan ingå förbindelser genom en behörig ställföreträdare.66 För att en rättshandling ska gälla mot ett aktiebolag krävs alltså att det ingåtts i behörig ordning, av en kompetent ställföreträdare.67 Styrelsens, verkställande
direktörens och en särskild firmatecknares kompetens att å bolagets vägnar ingå en borgensförbindelse därmed beskrivs nedan. I 3.1.1 diskuteras styrelsens kompetens, i 3.1.2 den verkställande direktörens kompetens och slutligen i 3.1.3 den särskilda firmatecknarens möjlighet att ingå borgensförbindelser för bolagets räkning.
2.2.1 Styrelsens behörighet
Enligt 8 kap. 4 § ABL ansvarar styrelsen för bolagets organisation, samtidigt som styrelsen är ansvarig för förvaltningen av bolagets angelägenheter. ABL innehåller inte någon uttömmande lista avseende styrelsens uppgifter, utan dessa beror på varje enskilt bolags storlek och
62 Se även Walin & Ingvarsson, s. 27 och Mellqvist & Persson, s. 58. 63 Skog, s. 155 och Sandström, s. 180 ff.
64 Se t.ex. Dotevall, Rolf, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör: en
aktiebolagsrättslig studie i komparativ belysning, 1 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 1989, s. 62 och
Åhman, s. 406.
65 Se även t.ex. Skog, s. 175 f., Sandström, s. 219 ff. och 230 f. och af Sandeberg, Catarina, Aktiebolagsrätten, 2
u., Studentlitteratur AB, Lund, 2007, s. 93 ff.
66 Ett bolag kan även bindas till en rättshandling genom en person som innehar ställningsfullmakt, eller någon
annan typ av fullmakt. En fullmäktigs rättshandlingsförmåga faller dock utanför uppsatsens syfte och behandlas således inte närmare, se kap. 1.3 ovan.
67 T.ex. Åhman, s. 296 f., Sandström, s. 235 f. och af Sandeberg, s. 119. Se även 8 kap. 42 § ABL, och kap. 2.5
16 verksamhet. Enligt 8 kap. 4 § ABL vilar dock det yttersta ansvaret i frågor om bolagets förvaltning på styrelsen.68 Styrelsen får således anses vara bolagets, bolagsstämman borträknad, högsta beslutande organ. Det kan formuleras som att bolagsstämman har överlämnat den övergripande förvaltningen av bolaget till styrelsen.69
Enligt 8 kap. 35 § ABL har styrelsen en generell rätt att företräda bolaget och teckna dess firma. Därvid kan det återigen anföras att styrelsen är bolagets näst högsta beslutande organ. Därutöver är styrelsen det bolagsorgan med högst verkställande makt, och under förutsättning att styrelsen förhåller sig till bolagets verksamhet och syfte är dess behörighet i princip obegränsad.70 Styrelsens firmateckningsrätt omfattar en rätt att representera bolaget vid ingående av samtliga typer av avtal och rättshandlingar, och att företräda bolaget inför exempelvis domstol.71
Eftersom styrelsen har en omfattande rätt att företräda bolaget, måste styrelsen anses vara behörig att ingå borgensförbindelser för bolagets räkning.72 Styrelsens generella
firmateckningsrätt omfattar ingående av diverse avtal,73 vilket måste anses innefatta rätten att ingå borgensförbindelser å bolagets vägnar. Det finns dock en rad olika befogenhetsinskränkande bestämmelser som styrelsen måste ta hänsyn till. Exempelvis kan nämnas 8 kap. 41 § ABL och 4 kap. 1 § ABL. Dessa befogenhetsinskränkningar diskuteras i kap. 2.3 nedan. Här konstateras därmed endast att styrelsen får anses ha behörighet att ingå borgensförbindelser för bolaget. Under förutsättning att befogenhet inte saknas, har således styrelsen vid möjlighet att binda bolaget till ett borgensåtagande.
2.2.2 Verkställande direktörens behörighet
Den verkställande direktörens behörighet bestäms av 8 kap. 29 § ABL, som stadgar att den verkställande direktören ska handha bolagets löpande förvaltning. I 8 kap. 36 § ABL fastslås den verkställande direktörens firmateckningsrätt. Avseende frågor som faller inom den löpande förvaltningen har den verkställande direktören alltid, enligt 8 kap. 36 § ABL, rätt att företräda bolaget.74 Det sagda innebär att om ingåendet av en borgensförbindelse skulle anses falla inom
den löpande förvaltningen, har den verkställande direktören alltid behörighet att ingå ifrågavarande borgensförbindelse. Den verkställande direktören har nämligen alltid kompetens att företräda bolaget inom den löpande förvaltningen, även om styrelsen inte har lämnat något särskilt bemyndigande.75 Fråga är därmed huruvida ingåendet av en borgensförbindelse kan anses falla inom den löpande förvaltningen för ett bolag.
För att kunna utreda vad som anses ingå i den löpande förvaltningen kan 8 kap. 29 § 2 st. ABL läsas motsatsvis. Därigenom kan det fastställas att åtgärder, vilka med hänsyn till bolagets storlek och arten av dess verksamhet är av ovanligt slag eller av särskild betydelse, anses falla utanför bolagets löpande förvaltning.76 Det har framförts att den verkställande direktören endast i undantagsfall kan anses behörig att lämna borgensförbindelser å bolagets vägnar, då
68 Se även Eklund & Stattin, s. 249 f., Sandström, s. 219 f. och af Sandeberg, s. 122.
69 Sandström, s. 219. Givetvis överlämnas inte beslutanderätt i samtliga frågor som kan tänkas uppstå.
Bolagsstämman innehar exklusiv beslutanderätt i vissa särskilda frågor, vilket innebär att vissa spörsmål, enligt ABL, måste beslutas av bolagsstämman. Se härom t.ex. Sandström, s. 180 ff.
70 Sandström, s. 235, Walin & Ingvarsson, s. 104 f.,
71 Se prop. 1975:103 s. 380. Jfr prop. 1997/98:99 s. 204 och prop. 2004/05:85 s. 617. 72 Se även Walin & Ingvarsson, s. 104 f.
73 Prop. 1975:103 s. 380.
74 Se även NJA 1995 s. 437 och Åhman, s. 303.
75 Se prop. 1975:103 s. 381 och prop. 1997/98:99 s. 225.
17 borgensförbindelser får anses falla utanför den löpande förvaltningen i majoriteten av alla bolag.77 Det är givetvis ett rimligt antagande att en borgensförbindelse inte ingår i ett bolags löpande förvaltning. Borgensförbindelser torde inte ske regelbundet i majoriteten av alla bolag, och det är sannolikt inte något som ett bolag måste göra för att den löpande förvaltningen ska fungera. Dessutom kan nämnas att undantaget i 8 kap. 29 § 2 st. ABL inte ofta bör vara tillämpligt vid utfärdande av borgensförbindelser, då dessa inte kan anses krävas med så kort varsel att den verkställande direktören inte hinner inhämta styrelsens tillstånd.78
Huvudregeln får således anses vara att utställande av borgen för bolaget, inte innefattas i bolagets löpande förvaltning.79 Däremot skulle behörighet att ingå borgensförbindelser för bolaget, enligt 8 kap. 29 § ABL, uppstå för den verkställande direktören om styrelsen lämnade anvisningar i ett enskilt fall.80 Därutöver kan tänkas att den löpande förvaltningen i vissa särskilda verksamheter, exempelvis försäkringsbolag och banker som i sin ordinarie verksamhet frekvent utställer olika säkerheter, anses innefatta även utställande av borgensförbindelser. Dessa verksamheter lyder dock under speciallagstiftning och lämnas således därhän.81
2.2.3 Den särskilda firmatecknarens behörighet
Styrelsen kan enligt 8 kap. 37 § ABL bemyndiga en eller flera personer att agera såsom särskilda firmatecknare. Enligt 8 kap. 37 § 3 st. ABL kan ett sådant bemyndigande när som helst återkallas. Det tål även nämnas att styrelsens möjlighet att utse särskilda firmatecknare kan begränsas i bolagets bolagsordning. Det stadgas nämligen i 8 kap. 37 § 4 st. ABL att bolagsordningen antingen kan uppställa villkor för hur särskild firmatecknare får utses, eller att sådant bemyndigande inte får ske över huvud taget.82
Frågan som uppstår är dock vad som gäller när ett bolag de facto har bemyndigat en person att företräda bolaget såsom särskild firmatecknare. I denna uppsats uppstår särskilt spörsmålet huruvida den särskilda firmatecknaren har möjlighet att lämna ett borgensåtagande å bolagets vägnar. Det torde vara allmänt vedertaget att en särskild firmatecknare har samma behörighet som styrelsen, när det gäller att företräda bolaget externt. Firmatecknarens behörighet motsvaras dock inte per automatik av samma befogenhet.83 Det sagda medför således att en
särskild firmatecknare har samma behörighet som bolagets styrelse. Det uttalas dock att en särskild firmatecknaren måste ha fått interna instruktioner från antingen styrelsen eller den verkställande direktören, för att denne ska ha befogenhet. Den särskilda firmatecknaren måste således ha fått ett uppdrag för att ha befogenhet i ett enskilt fall.84
Uppdraget som särskild firmatecknare kan således liknas vid ett uppdrag som mellanman, eller med andra ord en fullmakt. I båda situationerna krävs ett särskilt uppdrag för att få genomföra
77 Se t.ex. Walin & Ingvarsson, s. 106, Nial, s. 7 och Åhman, s. 575. 78 Walin & Ingvarsson, s. 106.
79 Åhman, s. 575.
80 Se härom kap. 2.3.2 nedan. 81 Walin & Ingvarsson, s. 104.
82 Se även Skog, s. 183 och Åhman, s. 304.
83 Se t.ex. NJA 1995 s. 437, Sandström, s. 236, Skog, s. 183, Andersson, Jan, Om lagstiftningstekniken kring
behörighets- och befogenhetsöverskridande i ABL, särskilt om särskilda firmatecknare, JT nr 4 2000/01 s. 767
(Andersson, Särskilda firmatecknare), och Sandström, Torsten, Problemet med den särskilda firmatecknarens
”haltande” befogenhet, JT nr 1 2002/03 s. 100.
18 en rättshandling å huvudmannens vägnar.85 Bolagets särskilda firmatecknare har således, likt styrelsen, behörighet att ingå en borgensförbindelse i bolagets namn. Om den särskilda firmatecknaren inte fått i uppdrag att ingå en sådan borgensförbindelse, saknas dock befogenhet. Innebörden av detta är att en särskild firmatecknare måste ha fått instruktioner att det inom ramen för uppdraget ingår att för bolagets räkning utställa borgensåtaganden, för att denne ska ha befogenhet att genomföra en sådan rättshandling.86
2.3 Begränsningar i bolagsorganens möjlighet att ingå borgensförbindelser för bolaget
Enligt kap. 2.2.1 ovan har styrelsen nästintill alltid behörighet att binda bolaget till ett borgensåtagande. Den verkställande direktören har enligt huvudregeln, i ordinära aktiebolag, inte någon behörighet att inom den löpande förvaltningen ställa borgensförbindelser. Särskilda firmatecknare har samma behörighet som styrelsen, men deras befogenhet förutsätter att deras instruktioner från styrelsen innefattar ett uppdrag att utställa borgensförbindelser.87 I vissa nedan beskrivna situationer kan dock, även om ett bolagsorgan har behörighet att ingå ett borgensåtagande för bolaget, situationen vara sådan att befogenhet saknas. Nedan diskuteras således ett antal befogenhetsinskränkande situationer, och då särskilt jäv, borgen i strid med instruktioner från överordnat bolagsorgan eller bolagets verksamhetsföremål och borgen som kan strida mot generalklausulen eller likhetsprincipen.
2.3.1 Jävsproblematik
Reglerna om jäv kan sägas uttrycka en form av lojalitetsplikt för bolagets ställföreträdare gentemot bolaget. Ställföreträdare ska tillgodose bolagets intressen och aldrig genomföra en rättshandling som är till bolagets nackdel, för att exempelvis gynna sina egna ekonomiska intressen.88 Jäv regleras i 8 kap. 23 § ABL för styrelseledamöter, och 8 kap. 34 § ABL för den verkställande direktören. För särskilda firmatecknare gäller, likt för den verkställande direktören, bestämmelsen i 8 kap. 34 § ABL, se härom 8 kap. 37 § 2 st. ABL. Bestämmelserna är dock identiska, vilket medför att en uppdelning i diskussionen nedan inte ter sig nödvändig.89 Bestämmelserna i 8 kap. 23 § och 34 § ABL analyseras således parallellt nedan.90
Jäv medför enligt 8 kap. 23 § och 34 § ABL att en ställföreträdare inte får delta vid handläggningen av en fråga. Bestämmelserna tar främst sikte på avtalssituationer, där det kan tänkas föreligga risk för en intressekonflikt. Begreppet handläggning ska tolkas extensivt, och medför att en jävig ställföreträdare varken ska delta vid beredning, beslut eller verkställighet av ett beslut.91 Jäv kan enligt bestämmelserna uppstå i tre situationer. En ställföreträdare får inte delta i handläggningen av en fråga om (i) avtal mellan ställföreträdaren och bolaget, (ii) avtal där ställföreträdaren kan ha ett väsentligt intresse i frågan, och (iii) avtal mellan bolaget och
85 Se Andersson, Särskilda firmatecknare, s. 767 och Walin & Ingvarsson, s. 107. 86 Se även Walin & Ingvarsson, s. 107.
87 Se kap. 2.2 ovan.
88 Se t.ex. Östberg, Jessica, Styrelseledamöters lojalitetsplikt – Särskilt om förbudet att utnyttja
affärsmöjligheter, Jure AB, Stockholm, 2016 (Östberg), s. 169, Nerep, Erik, Adestam, Johan & Samuelsson, Per, Aktiebolagslag (2005:551) 8 kap 23 §, Lexino lagkommentar (JUNO) 2019-07-01 (Nerep, Adestam &
Samuelsson 8 kap. 23 §), kap. 2.1, Sandström, s. 262, Åhman, s. 765 och Skog, s. 218 f.
89 Se även Sandström, s. 262, Östberg, s. 169 och af Sandeberg, s. 142.
90 Läsaren bör dock vara införstådd i att 8 kap. 23 § ABL aktualiseras när en styrelseledamot är jävig, medan 8
kap. 34 § ABL aktualiseras då en verkställande direktör eller särskild firmatecknare är att betrakta som jävig.
19 annan juridisk person som ställföreträdaren får företräda. Dessa tre situationer benämns som (i) partsjäv, (ii) intressejäv, och (iii) ställföreträdarjäv.92
Det hittills anförda medför att en ställföreträdare för det första aldrig får handlägga en fråga om att utställa ett borgensåtagande från bolaget för egen räkning. Ställföreträdaren kan således inte delta i handläggningen om denne är långivare, då det skulle medföra ett avtal mellan ställföreträdaren och bolaget. För det andra får ställföreträdaren inte delta i frågan om ställföreträdaren är låntagare, då denne i så fall kan ha ett väsentligt intresse som strider mot bolagets. För det tredje står det klart att ställföreträdaren inte får delta i handläggning av bolagets borgensåtagande till förmån för en annan juridisk person, som ställföreträdaren får företräda.93
Eftersom jävsbestämmelserna syftar till att skydda bolagets intressen genom att förhindra intressekonflikter, och därigenom aktieägarnas intressen, måste bestämmelserna anses vara dispositiva. Jävsbestämmelserna torde således gå att åsidosätta genom samtliga aktieägares samtycke, och om exempelvis en styrelseledamot eller verkställande direktör ensam äger samtliga aktier i bolaget kan, enligt 8 kap. 23 § respektive 34 § ABL, denne aldrig anses jävig. Anledningen till att en ensam ägare i egenskap av ställföreträdare inte kan vara jävig, är att det inte kan uppstå några intressekonflikter mellan å ena sidan bolagets intresse och å andra sidan ställföreträdarens.94
Jävsbestämmelserna hindrar således, i vissa ovan nämnda situationer, ställföreträdare från att företa borgensförbindelser för bolagets räkning. Det står klart att en ställföreträdare inte får delta i handläggning av en fråga om utställande av borgen, om denne är antingen låntagare eller långivare i relation till borgensförbindelsen. Detsamma gäller om ställföreträdaren har företrädesrätt i en annan juridisk person, som borgensförbindelsen avser. Samtliga dessa bestämmelser faller dock bort, om ställföreträdaren i fråga är ensam ägare till samtliga aktier i bolaget, vilket även framgår av lagtexten i 8 kap. 23 § 2 st. och 34 § 2 st. ABL.95 Om en ställföreträdare äger samtliga aktier i bolaget, behöver denne således aldrig oroa sig över jävsfrågor när en borgensförbindelse ska lämnas. I andra fall måste hänsyn tillmätas det ovan diskuterade, för att ett eventuellt jäv inte ska kunna medföra ogiltighet av borgensförbindelsen.96
2.3.2 Instruktioner från överordnat bolagsorgan
Såsom ovan klargjorts, kan ett bolagsorgan i vissa situationer inneha behörighet i en viss fråga, men samtidigt sakna befogenhet. Ett typexempel är särskilda firmatecknare. En särskild firmatecknare har en omfattande behörighet, men saknar befogenhet om styrelsen inte har utfärdat ett uppdrag i ett enskilt fall.97 På liknande sätt förhåller det sig gällande den verkställande direktören. Borgensförbindelser faller ofta utanför den löpande förvaltningen, vilket innebär att en verkställande direktör i princip aldrig kan binda bolaget till ett
92 Sandström, s. 262. 93 Se även Nial, s. 7.
94 NJA 1981 s. 1117, prop. 1997/98:99 s. 214 f. och 220 f. och Nerep, Adestam & Samuelsson 8 kap. 23 §, kap.
2.2.
95 Se även prop. 1997/98:99 s. 214 f och 220 f., Nerep, Adestam & Samuelsson 8 kap. 23 §, kap. 2.2 och NJA
1981 s. 1117.
96 Angående ogiltighet på grund av jäv, se exempelvis Skog, s. 219, Nial, s. 7 f. och af Sandeberg, s. 143 f. 97 Se t.ex. kap. 2.2.3 ovan, Nerep, Erik, Adestam, Johan & Samuelsson, Per, Aktiebolagslag (2005:551) 8 kap.
37 §, Lexino lagkommentar (JUNO) 2019-07-01 (Nerep, Adestam & Samuelsson 8 kap. 37 §), kap. 2.4,
20 borgensåtagande utan styrelsens bemyndigande.98 Styrelsen kan dock bemyndiga den verkställande direktören att utfärda en borgensförbindelse, vilket innebär att den verkställande direktörens behörighet och befogenhet i ett enskilt fall utvidgas genom styrelsens anvisningar. Vid sådant bemyndigande ska styrelsen, enligt 8 kap. 4 § 4 st. ABL, fortlöpande kontrollera om delegationen är möjlig att upprätthålla.99 Även om delegation sker, är styrelsen fortsatt ytterst ansvarig för bolagets förvaltning enligt 8 kap. 4 § ABL.100
Att bolagsorganen måste följa anvisningar från ett överordnat bolagsorgan kan betecknas som lydnadsplikt. Denna lydnadsplikt är oskriven, men kan trots det utläsas ur 8 kap. 41 § 2 st. ABL vid en läsning motsatsvis.101 Ett bolagsorgan måste således följa anvisningar och riktlinjer från ett överordnat bolagsorgan, under förutsättning att anvisningarna inte strider mot ABL, årsredovisningslagen (1995:1554) (ÅRL) eller bolagsordningen. Lydnadsplikten medför således att även bolagsstämman kan meddela interna föreskrifter som begränsar styrelsens eller verkställande direktörens möjlighet att lämna borgensåtagande för bolaget.102 Bolagsstämman har således möjlighet att meddela befogenhetsinskränkande anvisningar, som kan medföra att inget bolagsorgan är tillåtet att utställa borgensförbindelser för bolaget.
2.3.3 Inskränkande föreskrifter i bolagsordningen
Samtliga aktiebolag måste ha en bolagsordning, i enlighet med 2 kap. 10 § och 3 kap. 1 § ABL. Utöver de i 3 kap. 1 § ABL föreskrivna kraven på bolagsordningens innehåll, kan bolagsordningen innehålla även andra föreskrifter som reglerar exempelvis bolagsorganen rättigheter och skyldigheter. Härvid kan bolagsordningen innehålla alla typer av bestämmelser, under förutsättning att de inte strider mot lag.103 Aktieägarna kan således uppta olika bestämmelser i bolagsordningen, som begränsar de olika bolagsorganens möjligheter att binda bolaget genom olika rättshandlingar. Exempelvis kan aktieägarna i bolagsordningen begränsa bolagsorganens möjligheter att ingå borgensförbindelser för bolaget.104
Utöver att bolagsordningen kan innehålla direkta begränsningar i bolagsorganens kompetens, måste dessutom bolaget, enligt 3 kap. 1 § 3 p. ABL, ange föremålet för bolagets verksamhet i bolagsordningen. I 76 och 91 §§ 1944 års aktiebolagslag (1944:705) föreskrevs att bolagsorganen var förbjudna att genomföra en rättshandling som var främmande för bolagets verksamhet, eller dess syfte. Dessa två bestämmelser är inte stadfästa i den nu gällande ABL. Bestämmelsernas frånvaro innebär dock ingen förändring i sak, då verksamhetens syfte och bolagets verksamhetsföremål kan utläsas ur bolagsordningen. Ett aktiebolags ställföreträdare ska således, trots bestämmelsernas frånvaro, handla i enlighet med det i bolagsordningen stadgade verksamhetsföremålet.105 Bolagsorganen ska således följa det stadgade föremålet för bolagets verksamhet, vilket även medför att beslut som strider mot verksamhetsföremålet inte får genomföras. Verksamhetsföremålet kan sägas utgöra ramen för styrelseledamöternas och
98 Kap. 2.2.2 ovan och Nial, s. 9.
99 Se även af Sandeberg, s. 126 och Sandström, s. 225.
100 Prop. 1997/98:99 s. 80. Se även Lagrådets yttrande i prop. 2000/01:150 s. 185.
101 Se även t.ex. Nerep, Erik, Adestam, Johan & Samuelsson, Per, Aktiebolagslag (2005:551) 8 kap. 41 §, Lexino
lagkommentar (JUNO) 2019-07-01, kap. 2.2.1, af Sandeberg, s. 130 och Sandström, s. 182 och 235 f.
102 Se även Nial, s. 10.
103 Nerep, Erik, Adestam, Johan & Samuelsson, Per, Aktiebolagslag (2005:551) 3 kap. 1 §, Lexino
lagkommentar (JUNO) 2019-07-01, kap. 2.1.
104 Nial, s. 10.
