ÖREBRO UNIVERSITET
Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4–6 Svenska språket
Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning 4–6, A-nivå, 15 högskolepoäng VT 2020
Narnia - Häxan och Lejonet
– En adaptionsstudie från bok till filmAnna Rosander & Elin Johansson
2
Abstrakt
Elin Johansson och Anna Rosander (2020). Narnia - Häxan och lejonet: En adaptionsstudie från bok till film. Självständigt arbete, svenska, inriktning 4–6, avancerad nivå, 15
högskolepoäng. Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap.
Uppsatsen analyserar C.S. Lewis bok Narnia - Häxan och Lejonet (1950), översatt av Birgitta Hammar (1959 publicerad av bokförlaget Bonnier Carlsen (2016) och Andrew Adamssons film med samma namn (2005). Syftet med studien är att studera vad som händer gällande karaktärer, miljö och tema i Narnias - Häxan och Lejonet, när en adaption sker mellan bok och film. Analysens resultat är att boken och filmen är två likvärdiga medier med minimala skillnader. De största skillnaderna som framgår är att filmen enbart har indirekta
miljöbeskrivning, samt att man arbetat med ansiktsuttryck och musik för att förstärka vissa känslor i filmen. I undervisningssammanhang är Narnia - Häxan och Lejonet en lämplig berättelse att arbeta med, men valet av verk bör baseras på vad syftet med undervisning är.
Nyckelord: karaktärer, miljö, tema, adaption, komparativ metod, Narnia Häxan och Lejonet, fantasy, narrativ analys, filmatisering
Innehåll
1. Inledning ... 4 1.1 Syfte ... 5 1.2 Frågeställningar ... 5 1.3 Disposition ... 5 2. Metod ... 6 2.1 Metodval ... 6 2.2 Adaption ... 6 2.3 Karaktärsanalys ... 7 2.4 Miljöanalys ... 9 2.5 Temaanalys ... 93. Val av verk och presentation av upphovsmän ... 11
3.1. Upphovsman bok ... 11
3.2 Upphovsman film ... 12
4. Tidigare forskning ... 13
4.1 Narnia ... 13
4.2 Fantasy ... 13
5. Resumé av Narnias Vita häxan och Lejonet ... 15
5.1 Resumé av bok ... 15
5.2 Resumé av film ... 17
6. Analys av karaktärer i bok och film ... 18
6.1. Lucy Pevensie ... 18
6.2 Edmund Pevensie ... 20
6.3 Peter Pevensie ... 23
6.4 Aslan ... 24
6.5 Vita häxan ... 27
7. Analys av miljön i bok och film ... 30
7.1 Herr Tumnus grotta ... 30
7.2 Slottet Paravel ... 32
7.3 Bävrarnas hus ... 34
8. Analys av tema i bok och film ... 36
8.1 Maten ... 36 8.2 Döden ... 37 9. Diskussion ... 39 9.1 Resultatdiskussion ... 39 9.2 Didaktisk diskussion ... 40 10. Referenslista ... 42
4
1. Inledning
Många av oss har någon gång fastnat i bokens värld och förundrats över hur bra författaren lyckats med både karaktärer, miljö och handling. Aldrig har man blivit så glad som när man fått höra att boken ska göras om till film. Ett biobesök senare och känslan är inte alls
densamma, till skillnad från när man läste boken. Upplevelsen är ofta att boken var bättre än filmen (Ahnland 2011, s. 5). Hur kan resultatet bli sådant då filmen är uppbyggd efter bokens handling och berättelse? Anledningen kan tänkas ligga i att det har skett en adaption, vilket är en form av översättning mellan bok och film, man har gått från tal till visualisering (Benthien, Lau, och Marxsen 2019, s. 284ff). Faktum är att nästan en tredjedel av alla filmer är
adaptioner från litteratur. Svårigheter som uppkommer vid en adaption är att bokens innehåll inte alltid ryms i filmen, då boken kan vara flera hundra sidor lång. Oavsett bokens längd är filmen begränsad av en viss tidsram, vilket innebär att filmskaparen behöver komprimera materialet. Överväganden behöver göras om vad som ska behållas, läggas till eller tas bort samtidigt som en trogenhet gentemot boken kvarstår (Dutta 2016, s. 23ff).
Idag ser intresset för böcker och film väldigt olika ut bland barn. Allt fler barn tittar på film i takt med den digitala utvecklingen, medan boken och läsningens intresse minskar (Novak 2019, s. 26). Frågan som uppstår är om det i undervisningssammanhang spelar någon roll vilket medium som väljs. Är det verkligen samma sak att läsa boken som att se den på film? eller har adaption lett till att viktiga delar försvinner eller läggs till (Cartmel och Whelehan 1999, s. 3ff).Är det alltid självklart att välja boken i undervisningssammanhang eller kan filmen likväl användas? Elever i skolan ska bemöta olika sorters estetiska uttryck, det vill säga både bok och film. Detta är viktigt då eleverna enligt läroplanen ska bemöta olika typer av medier från betydelsefulla barn- och ungdomsförfattare, samt få kunskaper om hur berättande texter byggs upp och hur miljö- och personbeskrivningar kan framställas. Det är även viktigt då eleverna behöver få kunskap om svenska språket och dess uppbyggnad beroende på medium (Skolverket 2011, s. 257ff).
Vi anser att Narnia är en aktuell berättelse för vår studie i och med att Narnia är skriven av en betydelsefull barn- och ungdomsförfattare, och en berättelse som vi tror har stor potential gällande miljö- och personbeskrivningar i undervisningssammanhang. Narnia är även en skönlitterär bok med genren fantasy, en populär genre hos pojkar (Asker 2007, 29 januari). Narnia är därför en bok som vi tror kan locka allt fler elever i klassrummet och bidra med
ökad läsglädje till framförallt pojkar, som ofta tenderar att hamna efter i läsningen (Burman 2018, 15 mars). Avslutningsvis tror vi att Narnia kan lyfta och bidra till en spännande läsning och filmvisning i klassrummet, där eleverna kan arbeta parallellt med båda medier för att nå kunskaper om vad som sker när en bok översätts till film.
Detta är bakgrunden till syftet med vår studie och anledningen till att vi kommer att jämföra Narnias Häxan och Lejonet i både bok och film, för att belysa vilka skillnader som finns mellan de olika medierna.
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att studera vad som händer gällande karaktärer, miljö och tema i Narnias Häxan och Lejonet, när en adaption sker mellan bok och film. En diskussion kommer sedan att föras om dessa två verk är användbara i undervisningssammanhang, för att
avslutningsvis diskutera om vilka kunskaper som kan ges gällande miljö och- personbeskrivningar.
1.2 Frågeställningar
● Vilka egenskaper och personligheter har boken respektive filmens karaktärer? Vilka skillnader uppstår?
● Hur skildras miljön i Narnia i boken respektive filmen? Hur uppstår skillnaderna och vad skulle de kunna tänkas bero på?
● Vilka teman går att urskiljas i Narnia? Hur framställs dessa och vad skulle de kunna tänkas bero på?
1.3 Disposition
I denna studie kommer vi först att presentera vilken metod som har använts för att klargöra hur frågeställningarna kommer att bearbetas i studien. Därefter följer en genomgång av tidigare forskning, där vi redogör för viktiga begrepp som kommer att användas senare under analysdelen. Efter genomgången följer en kort presentation av upphovsmännen och deras verk. Därefter följer vår analys som fokuserar på båda verkens miljö och-
6
förekommer i adaptionen. Avslutningsvis presenteras slutsatser, som sedan följs upp med en diskussion.
2. Metod
Vi kommer i denna del att presentera de metoder som har använts för att besvara forskningsfrågan samt tillvägagångssättet vid analys av bok och film.
2.1 Metodval
Vår studie är en adaptionsstudie vilket innebär att två olika verk kommer att jämföras sinsemellan. Det innebär att samma metod kommer att användas för att jämföra båda verken (Bryman 2011, s. 80). Vi kommer att utgå från en komparativ metod och därav följa den komparativa grundstrukturen, som innebär att studien har upplägget problem, syfte,
frågeställning, tidigare forskning, analys och slutsats (Denk 2002, s. 32). Detta följs upp av en narrativ analysdel där vi kommer att analysera Narnia Häxan och Lejonet i bokform och därefter filmen med samma namn. Här genomförs först en holistisk formläsning, där det centrala är innehållet och hela berättelsens struktur. Därefter kommer en kategorisk
formläsning att ske, där det centrala ligger på innehållet i separata delar och kategorier som är betydelsefullt för analysen, i detta fall miljö, personbeskrivningar och tema (Lieblich 1998, s. 15f). Filmen kommer att analyseras genom att vi tittar på den flera gånger samtidigt som noteringar görs, för att samla in all nödvändig information som behövs för att göra uttalanden om vad som sker i bild. Därefter behöver materialet komprimeras efter vad som anses vara viktigt med analysen (Andersson och Hedling 1999, s. 7ff).
Avslutningsvis kommer vi att återgå till den komparativa analysmetoden för att studera vilka likheter och skillnader som finns mellan de olika medierna, för att slutligen landa i en slutsats där vi diskuterar vilka likheter och skillnader vi funnit och vad de kan tänkas bero på (Denk 2002, s. 32).
2.2 Adaption
Begreppet adaptera betyder anpassa, lägga till eller tillrätta något, och kan förekomma i flera olika former som bland annat bok, film eller spel. Adaption betecknar en process där litterärt material har omarbetats för att verkställas i ett annat medium, exempelvis en fantasyberättelse till film eller ett skådespel som läggs tillrätta för TV (Skjønsberg 1982, s. 9ff). Böcker kräver
olika mycket bearbetning för att kunna berättas som film, men det går inte att göra allt för stora förändringar mot en välkänd litterär förlaga (Sundstedt 1999, s. 233). Adaption kan även benämnas som ett förenklingsarbete, eftersom innehållet många gånger blir förenklat vid filmregissörens process vid bearbetningen (Hutcheon 2006, s. 5ff). Filmregissören har all rätt att lägga till och eliminera incidenter, då det är regissörens val om boken i
anpassningsprocessen ska återskapas eller ges som ny dimension (Dutta 2016, s. 24). Vid omarbetningen översätts bokspråket till ett filmspråk där översättningen handlar om att göra boken mer direkt berättad, eftersom berättande text och film produceras inom olika system och skiljer sig en del åt i språket (Cartmel och Whelehan 1999, s. 3ff). En återberättelse av originalversionen men där en annan synvinkel används (Skjønsberg 1982, s. 9ff). Men där dramatiska effekter har anpassats för att passa ett annat medium. Det kan likaså innebära att karaktärer behöver förenklas, i och med att film inte klarar att visualisera vissa psykologiska tillstånd som till exempel drömmar, tänkande och minnen (Cartmel och Whelehan 1999, s. 3ff).
Det är en stor process att adaptera bok till film, på grund av att boken förmedlar allt via orden medan film förmedlar meddelande med bilder och fåtal ord (Hutcheon 2006, s. 5ff). Vid denna process finns det en risk att filmen enbart blir en sämre kopia som förändrat
originaltextens värde. Det är producentens fantasier och föreställningar kombinerat med vad producenter tror sig veta att publiken vill ha, som påverkar hur resultatet blir. Det kan ibland sluta med att det enbart är titel från det ursprungliga verket som finns kvar (Cartmel och Whelehan 1999, s. 3ff). Trots detta återkommer publiken gång på gång med en fortsatt vilja att se hur böcker blir på film (Mcflaren 1996, s. 6ff).
2.3 Karaktärsanalys
I barnlitteratur förekommer precis som i vuxenlitteratur personer och därmed kan samma analysverktyg användas. Det man främst tittar på är personernas egenskaper som
barnlitteratur ofta har i klartext, som exempelvis lat, duktig och modig. Det är väldigt vanligt i barnlitteratur att litterära personer presenteras genom beteende, uttalande, tankar, utseende och kommentarer från andra personer (Nikolajeva 2017, s. 145ff).Det gör att läsaren kan konstruera en någorlunda fullständig bild av personen i och med att berättaren lämnar vissa upplysningar i texten. Karaktären kan förstås när man tagit del av alla delar och element. En observant läsare kan finna olika karaktärsindikationer som kan leda fram till en viss slutsats
8
om karaktärens egenskaper (Holmberg och Ohlsson 1999, s. 61ff). Karaktärsegenskaper kan delas upp i olika dimensioner, en psykisk och en fysisk. Den fysiska dimensionen behandlar karaktärens ålder, klädsel, genus, hållning och gest. Den psykologiska dimensionen handlar om karaktärens självbild, identitet, misslyckanden och komplex, som är väldigt betydelsefulla drivkrafter (Rosengren 2011, s. 33ff).
Huvudkaraktären är oftast den goda i berättelsen och den som publiken identifierar sig med. Identifikation med sina karaktärer är viktigt för publiken och ett intresse, sympati och medkänsla måste uppstå för huvudkaraktären (Sundstedt 1999, s. 182). Huvudkaraktären är den personen i boken eller filmen som du bör veta allt om, allt ifrånagerandet till hur den påverkas i olika sammanhang och situationer (Rosengren 2011, s. 33f). Huvudkaraktären ställs ofta inför ett problem som måste övervinnas för att den ska nå sitt mål, händer inte detta kommer karaktären att gå under. Det kan handla om att karaktären ska bli redo för sista striden (Sundstedt 1999, s. 182). Huvudkaraktären benämns ibland också för protagonist. Protagonisten är den karaktär som publiken många gånger håller sina tummar för. Det är den karaktären som publiken vill att det ska gå bra för. Motståndaren till protagonisten är
antagonisten, och den har som uppgift att stoppa protagonisten och ses i flertal fall som den onda (Lindqvist 2009, s. 111f). I fantasy kan protagonisten sakna heroiska drag, vara rädd och ovillig att utföra uppgiften (Nikolajeva 2003, s. 140).
Karaktärer kan ses som platta och runda karaktärer. Platta personer beskrivs ofta som "endimensionella" det vill säga personer som inte är helt utvecklade i texten med enbart en egenskap, och karaktäriseras ofta som onda eller goda. Runda personer har istället fler egenskaper som är positiva eller negativa. De anses som fullt utvecklade och deras beteende går inte alltid att förutse. En sak som är viktigt att ha i åtanke är att inte se karaktärer som verkliga människor som genomför saker i handlingen av egen vilja, utan det är författaren som har lagt ramarna för karaktären (Nikolajeva 2017, s. 148ff). I böcker förekommer också den drivande karaktären. Den drivande karaktären är den som för handlingen framåt och har ett behov av förändring (Lindqvist 2009, s. 112). Den är ansvarig för att driva igång det dramatiska förloppet och hota huvudkaraktären på något sätt. Den drivande karaktären kan också vara huvudkaraktären själv. Den drivande karaktären har i huvudsak en av två konflikter.
● Konflikt mellan en karaktär och en annan.
● Konflikt gentemot sig själv eller sitt samvete (Sundstedt 1999, s. 188).
2.4 Miljöanalys
I en berättande text kan det komma att krävas flera sidor för att skildra en miljö i boken, medan det i film går att skapa samband mellan människa och miljö på bara några sekunders sekvens (Sundstedt 1999, s. 238). Det beror på att film enbart kan visa det som finns inom det synligas gräns (Holmberg och Ohlsson 1999, s. 50). I filmen kan man se miljön som
karaktärerna befinner sig på och höra ljudet från platsen. Du kan exempelvis se kyrkklockan och höra den. Boken har för det mesta bara ordet, och där handlar det mycket om hur du använder det (Björck 1983, s. 89ff).
Det finns två olika miljöbeskrivningar, direkt och indirekt. Vid en direkt miljöbeskrivning beskriver du allt rakt upp och ner till skillnad mot en indirekt miljöbeskrivning, där du gör olika beskrivningar utan att låta texten stanna upp när du skriver. Miljön kan ha två olika funktioner i en bok. Den första handlar om att utforma en betydelsefull plats som karaktärerna kan framträda utifrån. Den andra funktionen handlar om att tillämpa miljön som
stämningsskapare (Grundström 2011). Miljöns syfte är till största del att skapa stämning och bilder, nästan som om man vore där själv och upplever platsen. Metoden för en bra
miljöbeskrivning är att hitta detaljer i miljön som skapar minnesbilder, och skapar reaktioner hos publiken. Det kan här vara bra att använda fler sinnen än bara synen, vad luktar, hur smakar det på platsen och vilka ljud går det att höra. Tillsammans skapar det en helhetsbild som ger anvisningar på hur ett rum eller en gata upplevs (Bondeson 2011, s. 34f).
2.5 Temaanalys
Tema och motiv är i barnboken en viktig byggkloss. Det finns två olika typer av motiv, ett huvudmotiv och ett bimotiv. Det övergripande huvudmotivet benämns även som bokens tema. Teman och motiv kan vara implicita (dolda och underförstådda) eller explicita (klara och öppna). Ett av de vanligaste motiven i barnlitteratur är troligtvis "sökandet". Begreppet går att förstås brett, det vill säga inte bara i bemärkelse av sökandet efter personer och föremål utan det kan likväl vara identitetsskapande. Ett vanligt motiv som förekommer i genren
fantasy är kampen mellan gott och ont. Barnlitteraturen styrs däremot inte utav vuxenlivet mål, såsom pengar, fortplantning och samhällsstatus eftersom dessa tre mål inte är relevanta
10
för barn. Barnlitteraturen har istället tre egna framträdande teman, mat, död och växande (Nikolajeva 2017, s. 89ff).
I barnlitteratur är mat ett viktigt tema och precis som vuxenböcker är besatta av sex är
barnlitteraturen präglad av mat. Det beror på att mat är en igenkänningsfaktor för barn, då mat är det starkaste möjliga begäret som går att använda i barnböcker. Temat visar sig på flera sätt i barnböckernas olika genrer såsom hunger, ätande, sökande efter mat, delande, bjuda på mat, förförd och hotade av mat. Vid de berättelser när en barnboksperson beger sig iväg hemifrån blir maten en länk till hemmet. Maten fungerar som en trygghet men också som en prövning. Det kan innebära att huvudpersonen bjuds på mat eller uppmanas att dela med sig av sin mat från hemmet vid mötet med andra personer. Dessa personer blir vänner och medhjälpare. Maten fungerar här som ett tecken på samhörighet i kampen eller sökandet (Nikolajeva 2017 s. 92ff).
I barnlitteraturen sägs det att döden är tabubelagd trots att det är det mest framträdande och närvarandet temat. Det är ett tema som mer än något annat signalerar en specifik historisk periods, en kulturs eller en individuell författares syn på barndomen. Förr i tiden var det vanligt att barn såg sina far- och morföräldrar, syskon och vänner dö, vilket ledde till att barn på den tiden var mer förtrogna med döden. Idag ses döden som främmande och farlig. Barns tankar och möte med döden är centralt i barnböcker på ett eller annat sätt, då det i många barnböcker är centralt att barn måste hantera en närstående persons död. Skönlitteratur
erbjuder en steg för steg- förståelse av döden för unga läsare. Först kan det handla om ett djur som dör, en gammal släkting, ett syskon, en jämnårig vän, eller en förälder och som mest extremt huvudpersonens egen död. Men barnlitteraturen gör att även den grymmaste och mörkaste skildringen av döden lämnar läsaren, om än inte huvudpersonerna med lite hopp (Nikolajeva 2017, s. 96).
3. Val av verk och presentation av upphovsmän
Vi började med att titta efter vilka fantasyböcker som idag är populära bland barn i åldrarna 9–12 år. Vi fann flera böcker om äventyren i Narnia skrivna av C.S. Lewis som vi tror skulle vara ett bra val för en årskurs 4–6. Det är likaså en populär bok som varit väldigt omtyckt av barn och ungdomar med över 100 miljoner sålda exemplar. Vi ska göra en komparativ studie och därför ville vi ha en bok som hade filmatiserats. Vi undersökte vilka av hans åtta böcker om Narnia som har bearbetats till film. Enbart tre av de sju böckerna har blivit film, vilket begränsade utbudet. Vi valde den första utgivna boken Häxan och Lejonet, eftersom det är början av berättelsen och den bok som verkar ha varit populärast hos barn och ungdomar. Boken skrevs år 1948 och publicerades första gången år 1950 av C.S. Lewis, men i denna studie har vi använt den svenska utgåvan från 2005 av bokförlaget Bonnier Carlsen översatt av Birgitta Hammar (1959). En första filmatisering av Häxan och Lejonet var en tv serie baserad på C.S. Lewis fyra böcker gjord av tv bolaget BBC One. Tv serien var uppdelad i 18 avsnitt och sändes 13 november 1988 till 23 december 1990. I studien har istället filmen Häxan och Lejonet som producerades av Walt Disney Pictures med regissör Andrew Adamsson använts. Filmen hade svensk premiär den 21 december år 2005.
Vi har valt den svenska översättning av C.S. Lewis Häxan och Lejonet i boken eftersom den engelska versionen möjligen är något svår för årskurs 4-6 att läsa, genom dess längd och nivå. Gällande filmen valdes också här svenskt tal, för att kunna göra en sådan likvärdig jämförelse som möjligt mellan de båda medierna.
3.1. Upphovsman bok
C.S. Lewis föddes i Belfast, Nordirlands huvudstad den 29 november år 1898 och dog den 22 november år 1963. Lewis tyckte om att läsa böcker och han uppskattade böcker med mycket miljöbeskrivningar, science fiction och böcker som skapade nya världar. Favoritböckerna var
Kurre Nötpigg och Skattkammarön, och när Lewis inte läste skönlitterära böcker höll han hårt
i en annan favoritbok, bibeln eftersom hans tro på gud som kristen var en viktig del i hans liv. Lewis var under sin tid en av de mest inflytelserika författarna och hade efter sin död skrivit mer än trettio böcker, bland annat böckerna om äventyren i Narnia (Coren 2005, s. 9ff).
Efter en mörk period under sitt liv förändrades C.S. Lewis som författare och skrev inte längre kristna böcker, utan började istället fundera på berättelser för barn. Hans första
12
inspiration till Narnias Häxan och Lejonet skedde 1939, när en av hans skyddslingar sett en garderob på butiken The Kilns och frågat Lewis vad som fanns bakom den. Det var en tanke som Lewis inte kunde få ur sitt huvud, och som intresserade honom. Han hade sedan tidigare varit fascinerad av tanken när han läst boken The Aunt and Anabel, där en ny värld öppnar sig från en garderob. Han hade också påverkats av The secret garden, där en övergiven trädgård åter blir vacker när en ung flicka tar över den. Lewis hade en annan bild inom sig som funnits där sen han varit tonåring. Den visade en faun som kom gåendes med ett paraply i en snötäckt skog. Tillsammans bildade alla dessa tankar grunden för Lewis första bok i bokserien Narnia
the Lion the Witch and the Wardrobe (Häxan och Lejonet). Boken blev färdig juli 1948 och
det blev början på något stort som därefter resulterade i att Lewis skrev ytterligare sju böcker om äventyren i Narnia (Coren 2005, s. 75ff).
3.2 Upphovsman film
Andrew Adamsson är född den 1 december 1966 i Auckland, Nya Zeeland. Andrew ville bli arkitekt, men på grund av en bilolycka missade han en deadline för en anmälan på
universitetet. Han rekryterades istället till Pacific data images, där han jobbade som teknisk chef med huvudkontor i Los Angeles. Han fortsatte sin karriär och blev filmregissör,
manusförfattare och producent. Andrew har bland annat gjort Shrek som han fått Oscarspris för och arbetat som visuell handledare med filmerna Batman och Robin samt Batman
Forever. Andrew vann flera utmärkelser och har bland annat fått en Oscar för bästa smink för
4. Tidigare forskning
Nedan kommer vi att redovisa vad tidigare forskning har sagt om genren fantasy och Narnia.
4.1 Narnia
Vi ville ta reda på vilken forskning som fanns om Narnia Häxan och Lejonet av C.S. Lewis, och använde därav databaserna Diva och Primo. I sökningen använde vi sökorden Narnia,
C.S. Lewis och The Lion, the Witch and the Wardrobe och Andrew Adamsson. Vi hittade i
denna sökning inget resultat på regissören men vi fann flera resultat om författaren C.S. Lewis i databasen Primo. Flera av uppsatserna har studerat kristna budskap och Kristus-gestaltningar som Albin Lundman studie C.S. Lewis, Narnia och kristen tro (2019) eller Eva Liljestrands
Kristus Gestaltning i Narnia och Härskarringen (2006). Det fanns även flera studier där
värdegrundsfrågor behandlas i Narnia såsom Felicia Olsson och Evelina Pajala studie en
fantastisk värdegrund (2019). I och med att ingen av dessa studier behandlar karaktärer, miljö
eller väsentligt tema har de inte varit relevanta för vår studie, däremot har de alla fungerat som inspiration samt källa till litteratur genom givande referenslistor efter ämnet. Vi fann en studie vid en sökning på sökportalen Diva med sökordet C.S. Lewis - Narnia en uppsats av Johan Svenssons (en komparativ studie mellan bok och film av C.S. Lewis Kung Caspian och
skeppet gryningen), som har liknande utgångspunkt som oss med karaktärer och miljöer. Det
som skiljer sig från vår studie är att Johan Svensson studerat Narnias tredje bok Kung
Caspian och skeppet gryningen. Vi anser därför att den studien inte är aktuell av den orsaken
att det är en annan bok och att karaktärerna i den boken och filmen kan skilja sig alltför mycket från Häxan och Lejonet.
4.2 Fantasy
Fantasy kan definieras som "det fantastiska som ligger utanför den vanliga världens
kontinuerliga tid och rum" (Öhman 2002, s. 135). Den kan ses som en genre som ger
möjligheten till att bryta sig fri från vardagen och dess verklighet, för att bege sig ut i det fantiserade (Matthew 2002, s. 1). Ett vanligt inslag i fantasy är sekundära världar som finns bortom det som anses vara den verkliga världen. Dessa sekundära världar kan vara helt
parallella världar som bland annat i C.S. Lewis Häxan och Lejonet. Det är världar som är fulla av okända magiska människor och varelser. Den sekundära världen kan ibland skilja sig från
14
den vanliga världen, kravet är dock att den trots sina inslag måste vara logisk och detaljerat uppbyggd (Rayment 2014, s. 14ff).
Den sekundära världen måste vara en plats som vi aldrig kan nå oavsett om vi skulle resa i en oändlighet. Vi kan enbart nå den sekundära världen med hjälp av magi, vilket är skillnaden mellan fantasy och science fiction. Science fiction utspelar sig i rymden med planeter, en plats vi kan nå om vi reser tillräckligt långt bort (Öhman 2002, s. 136f). I den sekundära världen utspelar sig ofta strider där de godas krafter ställs mot de onda, och när berättelsen börjar leda mot sitt slut har hjälten eller hjältinna ofta återvänt hem och tillbaka till verkligheten
5. Resumé av Narnias Vita häxan och Lejonet
I detta avsnitt kommer en resumé av Narnias berättelse Vita häxan och Lejonet att ges i både bok och film. Det är väldigt stora likheter mellan boken och filmen gällande
handlingsförloppet, då flera av de största händelserna är detsamma i både boken och filmen. Det kommer därav inte redovisas en hel resumé om filmens handlingsförlopp, eftersom det skulle innebära allt för mycket upprepning från bokens resuméavsnitt. Det kommer på grund av detta enbart vara skillnaderna som kommer belysas i detta avsnitt.
5.1 Resumé av bok
Boken börjar med att syskonen Susan, Peter, Edmund och Lucy Pevensie tvingas fly från London på grund av flyganfall. De fyra syskonen skickas iväg till en gammal professor och hans stora gamla slott. Efter en rundvandring i slottet fastnar Lucy vid ett stort klädskåp. Hon kryper in och hamnar i landet Narnia där hon möter en faun vid namn Herr Tumnus, som hon följer med hem på en fikastund. Herr Tumnus som på uppdrag av Vita häxan har planer på att kidnappa Lucy ångrar sig och berättar allt för henne. Herr Tumnus blir ledsen och tröstas av Lucy innan han hjälper henne tillbaka hem.
Tillbaka i professorns hus är det ingen av syskonen som tror på Lucy att hon varit i Narnia, men under en regnig dag leker de kurragömma och Lucy springer till klädskåpet för ett nytt besök till Narnia. Edmund springer efter och upptäcker även han Narnia. Väl i Narnia träffar Edmund den Vita häxan, drottningen av Narnia som bjuder på kolakarameller. Tillsammans kommer Vita häxan och Edmund överens om att Edmund ska ta alla hans syskon till hennes slott Paravel. Han stöter på Lucy och de återvänder hem.
Turister är på besök i professorns hus för att titta på professorns storslagna hus och dess antikviteter. Hembiträdet har sträng förbjudit barnen att vara i vägen under rundturen. Det är nära att bli upptäckta och springer och gömmer sig, och efter att hembiträden tagit
kökstrappan istället för den stora trappan hamnar de alla i klädskåpet och deras äventyr i Narnia startar.
När syskonen kommer till Narnia blir deras första besök Herr Tumnus grotta. Herr Tumnus grotta som nu är alldeles förstörd efter hans bortrövande gör Lucy förkrossad och syskonen bestämmer sig för att hitta honom. Mitt i samtalet hör dem en fågel som de följer efter innan
16
de träffar på herr Bäver i skogen, som bjuder in syskonen till samtal och mat. Syskonen följer med herr Bäver till hans hem där han och fru Bäver berättar om Narnia, Herr Tumnus och Narnias rättmätige kung Aslan som ska besegra den onda Vita häxan som regerar. Han fortsätter vidare och berättar om den urgamla profetian som säger att: "den dag, då två söner
av Adam och två döttrar av Eva sitter på de fyra patronerna, randas slutet inte bara på vita häxans välde, utan också på hennes liv" (Lewis 2016, s. 84). Mitt i samtalet smiter Edmund
iväg och förråder sina syskon i längtan efter Vita häxan och mer kolakarameller.
I Vita häxans slott Paravel berättar Edmund om vart hans syskon befinner sig och Vita häxan skickar vargarna efter dem. Bävrarna förstår vad som hänt och flyr mot stenbordet där de ska träffa Narnias rätte kung Aslan, som ska hjälpa dem att besegra Vita häxan och återfå Herr Tumnus. På vägen mot stenbordet möter de jultomten som ger gåvor till syskonen. Syskonen kommer efter besöket med tomten fram till stenbordet, där de möter Aslan. Djuren och kentaurerna skickas iväg för att rädda Edmund från Vita häxan som sedan återförenas med sina syskon vid stenbordet.
Vita häxan anländer till stenbordet där hon och Aslan gör ett hemligt avtal om att han ska offras istället för Edmund, då Vita häxan kräver blod från en förrädare. Efter Vita häxans besök beger sig Aslan och barnen tillsammans med deras armé vidare till Berunas vadställe där de slår läger. Under vandringen till lägret förbereder Aslan Peter för den kommande striden och förklarar olika stridsplaner. På natten beger sig Aslan iväg tillbaka till stenbordet för att genomföra avtalet med häxan. Lucy och Susan som inte kunde sova märker att Aslan ger sig iväg och smyger efter. Han offras på stenbordet av Vita häxan men återuppstår dagen efter och far iväg med Lucy och Susan till slottet Paravel, för att väcka alla stenstatyer till liv igen. Tillsammans återvänder dem till kriget som är i full gång med Edmund och Peter i spetsen. Edmund som slår Vita häxans stav ur hennes händer ger dem en bättre chans i striden, innan Aslan kommer och avslutar det hela genom att besegra Vita häxan.
Boken avslutas med att syskonen blir krönta till kungar och drottningar. De regerar i Narnia i flera år och växer upp till att bli vuxna innan de hittar tillbaka till klädskåpet och återvänder hem till professorns hus, där allt återgår till hur det började.
5.2 Resumé av film
Filmen börjar med en otäck scen där flygplan släpper bomber över London. Där träffar vi syskonen för första gången, när de flyr från sitt hem i ren panik. Vi får se hur barnen säger adjö till sin mamma innan de sätter sig på tåget på väg hem till professorn. Väl hemma i professorns hus går de inte på rundvandring utan leker kurragömma innan Lucys första besök i Narnia. Väl i Narnia är Herr Tumnus syfte detsamma som i boken.
Till det andra besöket leker barnen inte kurragömma som i boken utan Lucy smyger istället iväg på natten för att träffa Herr Tumnus igen. Edmund smyger efter och de båda ses i Narnia innan de återvänder hem. I filmen finns det inte några turister som kommer på besök utan barnen spelar istället cricket ute i trädgården. En boll flyger iväg och krossar en ruta på huset. Hembiträdet hör smällen och kommer springandes mot barnen. Barnen springer och gömmer sig, och av en slump hamnar de alla i rummet där klädskåpet finns. Med hembiträdet hack i häl gömmer de sig alla i klädskåpet och kommer till landet Narnia.
I filmen lämnar Edmund precis som i boken sina syskon hos bävrarna. Han berättar för Vita häxan om vart hans syskon och bävrarna befinner sig. Edmund ber om mer godis men hamnar istället i fängelsehålan, där han upptäcker Herr Tumnus som sitter fängslad. Han avslöjar sedan mer information och berättar för Vita häxan om vart Aslan kan hittas. Syskonen och bävrarna som upptäcker att Edmund försvunnit flyr från bävrarnas hus. De blir jagade av Vita häxans vargar som leder dem ut på en stor förfrusen flod, där isen börjar smälta av vårvärmen som kommit. Barnen lyckas undkomma vargarna när floden brister och de spolas iväg i vattnet, innan de slutligen når säkerhet och land.
Precis som i boken försvinner Susan och Lucy iväg med Aslan under natten innan han ska offras på stenbordet. Peter och Edmund nås av ett meddelande via träden att Aslan är död och de inser att de måste besegra Vita häxan själva och rustar för krig. I filmen utspelas kriget på ett öppet fält där Peters armé ställer upp sig framför den Vita häxans armé. Edmund ser hur den Vita häxan närmar sig hans bror Peter som står med ryggen till. Han inser att hans bror är i fara och rusar mot den Vita häxan. Han slår sönder hennes magiska stav men får efter det en kniv i magen. Peter upptäcker detta och rusar i ilska fram mot Vita häxan. Peter drar sitt svärd och startar en kamp med Vita häxan, innan Aslan återkommer och avslutar Vita häxans liv.
18
6. Analys av karaktärer i bok och film
I detta avsnitt kommer en analys att göras av de karaktärer som framkommer tydligast i Narnia Häxan och Lejonet, där vi analyserar egenskaper och personligheter i både bok och film. Karaktären Susan kommer därför inte att analyseras i detta avsnitt eftersom hennes roll framkommer allt för lite i både bok och film, jämfört med de övriga syskonen. Hon har inte heller några tydliga karaktärsdrag, utan hennes roll är enbart att hålla ihop syskonskaran.
Karaktärerna kommer att presenteras under karaktärsnamn först utifrån boken, därefter utifrån filmen för att avsluta med likheter och skillnader. De sid- och tidsangivelser som anges är utifrån vart händelser och förklaringar beskrivs och utspelas.
6.1. Lucy Pevensie
Lucy är i boken en rund huvudkaraktär då hon i boken flera gånger visar olika känslor, såsom glad, ledsen, ångerfull och nyfiken. Hon är protagonist eftersom hon tillhör den goda sidan och det är hennes perspektiv vi följer. I syskonskaran har Lucy rollen som den yngsta av syskonen och är den som de övriga syskonen tar hand om. Det innebär likaså att hon har svårare att hävda sig, vilket beskrivs när ingen av de andra syskonen tror på henne när hon berättar om sina besök i Narnia (Lewis 2016, s. 29ff). Lucy är en god person som är väldigt glad och har lätt för att visa känslor, det visar sig när Lucy efter att Aslan offrats på stenbordet av Vita häxan för att sedan återuppstå dagen efter. Det gläder Lucy som tidigare varit
förkrossat över Aslans död. Hon visar sin glädje av att hoppa, klappa händer och skratta av glädje (Lewis 2016, s. 159f). Ett annat tillfälle som skildrar detta är när Lucy, Susan och Aslan beger sig till slottet Paravel för att rädda alla stenstatyer. Lucy finner sin vän Herr Tumnus bland alla stenstatyer och Aslan får honom att börja leva igen, genom att andas på Herr Tumnus. Lucy blir överlycklig över att se sin vän åter i livet och dansar av glädje tillsammans med Herr Tumnus (Lewis 2016, s. 167). Hon är en guldlockig och väldigt artig, hjälpsam, ordentlig och väluppfostrad flicka, i och med att hon använder ord såsom tack så
hemskt mycket och det var hemskt snällt av er (Lewis 2016, s. 18). Lucy är en mycket
sanningsenlig flicka som funderar på att ljuga för sina syskon om sitt besök i Narnia för att bli sams med syskonen igen, som börjat bli irriterade över alla hennes påhitt om Narnia. Lucy klarar dock inte av att ljuga bara för fridens skull “Hon kunde ha blivit vän med syskonen
igen, om hon bara att kunnat förmå sig att säga att hon hade hittat på alltihop för att -skoja med dem. Men Lucy var en mycket sanningsenlig flicka” (Lewis 2016, s. 30).
Lucy är även i filmen en rund huvudkaraktär och protagonist. Hon utför handlingar under hela filmens gång som tyder på att hon är en person som har lätt för att visa känslor. Det visas bland annat när Lucy ler och skriker av glädje innan hon vill springa fram till Edmund som har räddats från Vita häxans fångenskap innan kriget nalkas (01.24.40). Det synliggörs
ytterligare när Aslan efter att ha offrats av Vita häxan på stenbordet återuppstår av en gammal trolldom som säger att om någon dödas i förrädarens ställe, rämnar stenbordet och döden själv börjar arbeta baklänges. När Aslan återuppstår visar Lucy sin glädje genom att hon ler stort och skrattar av glädje, samtidigt som hon rusar mot honom med en öppen famn (01.49.21). Lucy är också rädd fler gånger i filmen. Det visas på när hon möter Herr Tumnus för första gången och tittar sig oroligt omkring, efter att hon hör ljud från skogen. När hon sedan får syn på Herr Tumnus skriker hon och gömmer sig bakom en lyktstolpe (13.40). En annan scen i filmen som skildrar Lucys rädsla är när syskonen gömmer sig under en ingång i marken av rädslan för att Vita häxan är bakom dem. Herr Bäver går för att se efter och när han
återkommer till syskonen tror Lucy att de är påkomna. Hon blir rädd, skriker, ser orolig ut, hämtar efter andan och tyr sig till Peters trygga famn (01.05.36). Lucy är en väldigt artig, väluppfostrad och hjälpsam flicka, hon vet att man skakar hand vid mötet med nya människor och använder ord som tack så hemskt mycket och om jag får lov att fråga samt att hon hjälper Herr Tumnus med paketen han tappat (14.56). Lucy är en flicka som inte ljuger utan håller sig oftast till sanningen. Det visar sig när professorn frågar vem som brukar vara den
trovärdigaste av Lucy och Edmund, efter att Professorn ber att få prata med Susan och Peter på hans kontor, då Susan vädjar om hjälp för att få bukt på Lucys galna påhitt om Narnias värld. I samtalet med professorn menar Susan och Peter på att det brukar vara Lucy som är den trovärdigaste av Edmund och Lucy (36.11).
Lucy är en kort flicka med kort mörkbrunt hår, blåa ögon och fräknar i ansiktet. På huvudet bär hon en stickad mossgrön mössa och på sig har hon en ljusgrön kappa med rutor, bruna skor med vita sockor och över axeln hänger en mörkbrun väska (07.08). Lucy byter kläder under filmens gång från ytterkläder till bland annat pyjamas och olika klänningar. I slutet av filmen är Lucy vuxen och har en guldkrona med långt brunt lockigt hår samt klänning med mantel på sig (02.04.12).
20
Likheter och skillnader
I både bok och film har Lucy väldigt lika egenskaper såsom artig, väluppfostrad, hjälpsam och glad. Hon är en god karaktär i båda medier som har lätt för att uttrycka känslor, även om det i filmen skildras likvärdigt. I filmen har istället andra medel använts för att visa på detta, såsom ansiktsuttryck och gester som förstärker känslan något. De skillnader som uppkommer gällande Lucys karaktärsdrag är att hon i film framstår som aningen mer rädd samt att boken lägger större tyngd i att Lucy bör ses som en sanningsenlig flicka. I boken är det ett tydligt karaktärsdrag som ordagrant nämns, medan filmen enbart skildrar Lucy som ärlig i ett fåtal scener. Om större vikt skulle ha lagts gällande Lucy som sanningsenlig i filmen hade allt fler handlingar som visar på detta krävts. Det kan inte anses som tillräckligt att hon vid en scen presenteras som den som brukar tala sanning, för att klassas som sanningsenlig. Den största skillnaden som framgår är Lucys utseende, eftersom boken enbart ger fåtal indikationer på hur hon ser ut. I filmen har man istället genom det visuella fått en betydlig tydligare bild av den orsaken att hon i filmen måste få ett utseende. Hennes utseende skildras också tydligare då hon i filmen får fler utstyrslar, medan kläder inte alls nämns i boken.
Sammanfattningsvis är karaktären Lucy en rund huvudkaraktär och protagonist i både bok och film. Hon har väldigt lika karaktärsdrag i båda medier. De skillnaderna som framkommer är utseendet, där boken ger väldigt få ledtrådar medan filmen skildrar Lucy i både ung och vuxen ålder.
6.2 Edmund Pevensie
I boken är Edmund en rund huvudkaraktär då han under bokens gång visar på flera olika känslor, såsom grinig, sur, elak och god, och då hans beteende inte alltid går att förutse. Han är även en drivande karaktär, i och med att han har flera konflikter med sina syskon och gentemot sitt samvete. Edmunds roll i syskonskaran är att bidra till mycket intriger och konflikter och skapar den känsla hatkärlek som ofta finns mellan syskon. Han har rollen som den svaga i familjen, eftersom han är den som luras över på Vita häxans sida och lämnar sina syskon bakom sig. Han är ett år äldre än sin syster Lucy och yngre än sin äldsta bror Peter (Lewis 2016, s. 9). Edmund är i boken grinig och sur, och uttrycker sig med ord som Äh, lägg
av och gå och lägg dig själv! (Lewis 2016, s. 10). Edmund framställs i boken som en elak
pojke, det visar sig efter Edmunds första besök i Narnia, när han och Lucy kommer tillbaka till professorns hus och han bestämmer sig för att ljuga för sina syskon om deras besök och
sviker Lucy (Lewis 2016, s. 48). Edmund ses som en förrädare av sina syskon och av folket i Narnia. Det beskrivs när Edmund väljer att förråda syskonen genom att sluta ett avtal med Vita häxan i sitt första besök i Narnia om att föra sina syskon till henne slott Paravel, efter Vita häxans lovord om han ska bli kung med sina syskon som hovmän och hovdamer (Lewis 2016, s. 43). Men även när han lämnar sina syskon hos bävrarna för att ensam bege sig till slottet Paravel och den Vita häxan i hopp om att få smaka fler utsökta kolakarameller (Lewis 2016, s. 85). I slutet av boken när Edmund räddas av de goda från Vita häxan och efter samtal med Aslan förändras Edmund och slutar tänka på sig själv. Han inser efter sitt långa äventyr där han upplevt Vita häxans otäcka sida, att han inte vill lämna alla varelser i Narnia inför den kommande striden mot Vita häxans och hennes armé (Lewis 2016, s. 140). Hans
karaktärsdrag förändras ytterligare och Edmund växer upp till att bli stillsam och allvarlig (Lewis 2016, s. 178). I boken är Edmund både protagonist och antagonist. Det visas när han först väljer att svika sina syskon och gå över på dess onda sidan medan han i slutet av berättelsen förstår sitt misstag och börjar strida för de goda (Lewis 2016, s. 171).
Edmund är även i filmen en rund huvudkaraktär, protagonist, antagonist och drivande
karaktär. Han är i filmen väldigt grinig och har flera gånger ett dåligt humör i och med att han skriker ord och muttrar, samtidigt som han visar på ansiktsuttryck såsom en rynkad panna som tyder på att han inte är fullt belåten (09.03). Han har mycket konflikter gentemot Peter och är ofta otrevlig mot honom, eftersom han inte är nöjd över att han bestämmer över
syskonen. Det visas när han närmar sig Peter och skriker ord såsom håll tyst och du tror du är
pappa, men icke! (24.47). Trots att han fått tillsägelser av sin mor vid tågstationen inför resan
till professorn att han ska lyssna på sin bror Peter (03.24). Brödernas konflikt skildras med en del blickar, ansiktsuttryck och tysta stunder, där man förstår att det är spänt mellan dem (05.25).
Edmund uppfattas som en lögnhals, vilket visas när han ljuger för sina syskon om sitt första besök i Narnia, trots att Lucy insisterat på att hon sett honom (34.09), för att sedan bli påkommen med sin lögn när alla syskon väl kommer till Narnia och inser att Lucy hela tiden talat sanning (38.35). Edmund framstår som förrädare i Narnia när han lämnar sina syskon hos bävrarna för att bege sig till Vita häxan (48.01). Ett annat exempel på detta är när Edmund återigen sviker sina syskon när han kommer till slottet Paravel och berättar för Vita häxan om vart hans syskon befinner sig (53.05), samt när han talar om vart Aslan finns (01.14.44). Edmund har en förmåga att tänka på sig själv och många val han gör bygger på
22
hans eget intresse. Det förändras dock under filmens gång, när Edmund går från självisk till att tänka på folket i Narnia som han inte vill lämna i sticket inför kriget. Det visas genom att Edmund berättar för sina syskon inför det stundande kriget om allt det otäcka som Vita häxan kan göra. Han försöker därför övertala sina syskon om att inte åka hem och tänka på sin egen säkerhet, och talar om att Narnias varelser inte förtjänar att möta Vita häxans ensam
(01.26.58). Det synliggörs också när han ser att Vita häxan är på väg mot hans bror Peter och inser att han måste hjälpa honom, trots order av Peter att ta sig ifrån kriget och bege sig hem i det snart förlorade kriget. Han rusar mot Vita häxan och påbörjar en kamp, där han lyckas slå sönder Vita häxans trollspö. Insatsen räddar Peters liv och ger hans armé en fördel i kriget, innan Vita häxan hugger honom i magen (01.55.41).
Edmund har kort mörkbrunt hår, mörka ögon och fräknar i ansiktet. Han bär mörkbruna shorts som går ända ner till knäna, en beige skjorta med grå rock över och på axeln hänger en brun väska (07.08). Edmund byter kläder under filmens gång från sina ytterkläder till pyjamas till riddarrustning. I slutet av filmen är Edmund vuxen och har hår som går ner till hakan. Han bär en silverkrona på huvudet, har byxor, skjorta och en mantel på sig (02.04.12).
Likheter och skillnader
Edmund framstår i både bok och film som en grinig och elak pojke som ljuger. Edmund gör samma förändring i både bok och film. Han går först över på de ondas sida, för att sedan inse sitt misstag och slutar tänka på sig själv och börjar strida för de goda. Han är en förrädare i både bok och film och har likaså en konflikt gentemot sin bror Peter. Peter och Edmunds konflikt är snarlik i båda medier, däremot är konflikten något tydligare i filmen på grund av dess bakomliggande psykologiska perspektiv, som skildras när Edmund få direktiv av sin mor att lyssna på sin äldre bror Peter. Det får en djupare betydelse i filmen jämfört med boken, eftersom det psykologiska perspektivet enbart framgår mellan raderna. I boken kan vi enbart ana att Peter fått ansvaret i och med att han är äldst av syskonen, medan filmen konkret talar om för oss vem som har den bestämmande och ansvarstagande rollen. Det kan bli en tydligare motivering till varför Edmund möjligen förråder sina syskon, i hopp om att få vara bättre än sin bror Peter och bli kung över Narnia. Konflikten blir även tydligare i filmen där man kan känna av rivaliteten som finns mellan bröderna, genom att det visuella bygger upp en spänning mellan dem via blickar och pauser. Hans humör är även tydligare i filmen då han har allt fler kommentaren gentemot sina syskon och ansiktsuttryck, som uttrycker hans griniga humör.
Sammanfattningsvis är Edmund en rund drivande huvudkaraktär som i både bok och film fyller rollen som antagonist och protagonist under berättelsens gång. Edmunds utseende blir tydligt i filmen på grund av det visuella, jämfört med boken som inte ger indikationer på hans utseende. Vi får här även en inblick hur Edmunds förändras och växer upp till att bli vuxen, samt hur hans utseende skildras vilket inte nämns i boken.
6.3 Peter Pevensie
Peter är i boken en rund huvudkaraktär då han har flera olika egenskaper såsom beskyddande, ansvarstagande och rädd. Han är en protagonist under hela filmens gång, eftersom han tillhör den goda sidan och kämpar för landet Narnia. Han är den äldsta av syskonen och därav blir hans roll i syskonskaran att hålla ihop familjen (Lewis 2016, s. 127). Peter tar mycket ansvar för sin familj och är den som ser till att hans syskon uppför sig mot varandra. Det
framkommer när han tillrättavisar Edmund om hans beteende gentemot Lucy, samtidigt som han talar om för Edmund hur man bör uppföra sig genom att tala om att man inte retas och pekar finger (Lewis 2016, s. 49f). Peter är i boken en beskyddande figur i sin roll som
storebror. Det beskrivs när Peters stridskunskaper sätts på prov, när han tvingas övervinna sin rädsla för sina syskons skull. Det framträder när han räddar Lucy och Susan en bit bort från lägret från en otäck varg, trots att han tvekar och känner sig inge vidare modig och kräkfärdig innan han inser att han måste rusa mot vargen och svinga sitt svärd (Lewis 2016, s. 130f). Peters utseende beskrivs inte i boken utan hans utseende skildras enbart när han är vuxen som en lång och ståtlig man (Lewis 2016, s. 178).
Peter är även i filmen en rund huvudkaraktär och protagonist. Han har i filmen fått ett stort ansvar för sina syskon, vilket visas när han hans mamma talar om att han måste ta hand om sina syskon. Det förstärks ytterligare av att hans mamma tillrättavisar Edmund om att Peter är den som bestämmer och den som ska lyssnas på (03.12). Hans ansvarstagande fortsätter under hela filmens gång, dels då han ser till att syskonskaran hänger ihop men även när de flyr från Vita häxans vargar och tar ett extra ansvar för yngsta syskonet Lucy. Det synliggörs genom att han hjälper henne att hänga med såsom att hålla henne i handen när de springer och lyfter henne över hinder (01.09.28). Men också när han vill skicka hem sina syskon innan den kommande striden börjar mot Vita häxans armé (01.26.24). En annan scen som visar på
24
Peters ansvarskänsla är när han en bit bort från lägret tvingas rädda sina syskon från Vita häxans vargar, genom att han rusar fram mot vargarna och drar sitt svärd (01.21.30).
Peter har kort brunt hår, och bär en ljusblå skjorta, mörkblå rock och långbyxor, och över axeln hänger en brun väska (07.08). Peter byter under filmens gång sina ytterkläder till pyjamas till riddarrustning. I slutet av filmen är Peter vuxen och har brunt hår som går ända ner till hakan, blåa ögon och skägg. Han bär en skjorta, byxor och mantel och på huvudet har han en guldkrona (02.04.12).
Likheter och skillnader
Peter har i bok och film väldigt lika karaktärsdrag. Han ses som den ansvarige och den som ska ta hand om sin familj. De skillnader som framgår är att Peter i boken inte har fått ansvaret tilldelat på samma sätt som filmen. I boken förekommer detta enbart mellan raderna, då Peter är den äldsta av syskonen och per automatik bör vara den som bestämmer. I film blir detta ordagrant, när barnets mamma talar om för alla syskon att det är Peter som bestämmer. Hans ansvarstagande för det yngsta syskonet Lucy är mer förekommande i filmen då man genom det visuella kan se hur han hjälper henne på deras flykt till stenbordet.
Sammanfattningsvis är Peter en rund huvudkaraktär och protagonist i både bok och film. Hans utseende är däremot betydligt tydligare i filmen, då vi av det visuella får en tydlig bild. Filmen skildrar även hans utseende som vuxen, något som inte presenteras i boken. De största skillnaderna som framgår gällande Peter är hur hans handlingar framställs i bok och film. I boken får man en tydligare beskrivning för hur Peter känner sig innan hans strid med vargen, något som inte skildras i filmen. I boken får vi här reda på att han känner sig illamående och vill kräkas av sin rädsla innan han rusar fram mot vargen känslor. Dessa känslor åskådliggörs inte i filmen, utan här ser vi enbart hur Peter rusar mot vargen utan att tänka efter. Dessa typer av känslobeskrivningar i boken gör att vi bättre förstår oss på Peter som huvudkaraktär, eftersom hans känslor ger oss möjligheten att lära känna honom på djupet. En möjlighet som inte uppkommer i filmen, där inga känslor framkommer.
6.4 Aslan
I boken är Aslan en platt endimensionell karaktär som fyller funktionen som medhjälpare till protagonisterna. Hans roll är att finnas där för syskonen och vara den som besegrar Vita
häxan. Aslan har en gyllene man, ett par majestätiska allvarliga betvingande ögon och en djup och fyllig röst (Lewis 2016, s. 127f). I Narnia är han det stora lejonet och beskrivs som
djurens konung och skogens härskare. Han är son till den store kejsaren bortom havet och hans uppdrag är att driva bort den Vita häxan och ställa allt tillrätta (Lewis 2016, s. 80ff). Aslans namn har en viss förmåga att skapa känslor: “När barnet hörde namnet Aslan, var det
som om någonting hade skälvt inom dem. Edmund fylldes av egendomlig fasa. Peter kände sig plötsligt modig och äventyrslysten. Susan kände det som om en underbar doft eller en ljuv melodi hade dragit förbi. Och Lucy fylldes av samma känsla som man får när man vaknar en morgon och upptäcker att jullovet har börjat eller att sommaren är här” (Lewis 2016, 71f).
Han har även en viss känsla och makt över sig som gör att syskonen blir knäsvaga, när de efter en lång vandring till stenbordet ser honom för första gången, där han ser god men skräckinjagande ut på samma gång (Lewis 2016, s. 127f). Aslan har en förmåga att bryta Vita häxans förtrollning om evig vinter, då han är ett lejon som får våren åter till Narnia “[…] Med
en blick han vintern jagar bort från skogar, berg och hagar, Överallt där Aslan går blommar ljuvlig evig vår” (Lewis 2016, s. 81). Aslan har en magisk kraft att få stenstatyer att återgå till
liv efter att han andats på dem. Det beskrivs när Lucy, Susan och Aslan kommer fram till slottet Paravel efter Aslans återuppståndelse, där han väcker flera varelse till liv (Lewis 2016, s. 163). Aslans personlighet skildras i den avslutande delen av boken när han försvinner från festen i slottet Paravel. Där får vi reda på att bävern varnat syskonen om att Aslan är ett lejon som kommer och går, eftersom han inte är ett tamt lejon som inte vill vara bunden och har andra riken att ta hand om (Lewis 2016, s. 177).
Aslan är även i filmen en platt endimensionell karaktär som fyller funktionen som medhjälpare till protagonisterna. Han är ett stort lejon med en rödbrun päls, gyllene man, guldbruna ögon och en djup röst (01.17.55). Han presenteras som skogens konung, Narnias rätte kung av alla i landet (46.27). Aslan är ett lejon med stor respekt i Narnia. Det visas när barnen tillsammans med alla andra varelserna i Narnia bugar och ser på honom med ett fascinerat och beundrande uttryck, när syskonen för första gången möter honom vid stenbordet i desperat sökande efter hjälp. Intrycket förstärks via kraftig och
stämningsskapande musik (01.17.15). Herr Bäver talar om för syskonen att Aslan nalkas och när syskonen får höra Aslans namn för första gången känner de en trygghet, och lugn och att han är någon att ty sig till i sökandet efter hjälp. Dessa känslor förstärks av vacker rofylld musik (46.05). Aslan har en magisk kraft att få Vita häxans stenstatyer att återkomma till liv. Det skildras när Aslan kommer till slottet Paravel tillsammans med Lucy och Susan för att
26
hämta hjälp till Peter och Edmund i kriget, och väcker alla stenstatyer genom att andas på dem (01.53.44). Han är ett godhjärtat lejon som inte tycker om att vara bunden och kommer och går som han vill, vilket visas under kröningsfesten i slottet Paravel där Lucy ser Aslan försvinna bort från festen. Hon möts upp av Herr Tumnus vid balkongen, som förklarar för Lucy att hon inte behöver oroa sig och säger: “Ena dagen är han här och nästa är han borta.
Han är trots allt inget tamt lejon” (02.02.49).
Likheter och skillnader
Aslan har i bok och film väldigt lika karaktärsdrag, då han ses som en god konung över skogen med mycket makt och respekt av varelserna i Narnia. Hans personlighet skildras likadant i slutet av filmen som i boken när man får reda på hur han som lejon inte vill vara kvar på samma plats under längre perioder, utan han vill vara fri och inte bunden. Aslans utseende framställs likvärdigt i både bok och film, då man både genom ordet och det visuella får en tydlig bild över hur han ser ut. Han har samma förmåga att bryta Vita häxans trolldom i bok och film, i och med hans förmåga att väcka stenstatyer till liv. Skillnaden som framgår är dock gällande den eviga vintern. I boken beskrivs Aslan som ansvarig för att den eviga vintern töar bort och att det blir vår i Narnia. I filmen nämns aldrig varför våren kommer åter, och vi får därför anta att det inte är Aslan som ses som ansvarig för detta i filmen.
Den största skillnaden som framkommer gällande Aslan är syskonens reaktion när de för första gången hör hans namn. Det finns här känslor i både bok och film även om känslorna skiljer sig en del åt. I boken beskrivs detta tydlig och känslorna som uppstår hos syskonen framställs ordagrant. I filmen skildras det dock inte lika tydligt då det inte talas om vad
syskonen känner vid det här tillfället. Istället framkommer det via syskonens ansiktsuttryck att de känner vissa känslor såsom trygghet, lugn och att Aslan är någon som går att ty sig. Detta återkommer när syskonen ser Aslan för första gången. I boken upplever syskonen honom som skräckinjagande medan filmen skildrar det som ett fascinerande intryck, med en viss avgudan i blicken från syskonen. Intrycket förstärks med dramatisk och mäktig musik.
Sammanfattningsvis är Aslan en platt endimensionell karaktär i både bok och film. Aslans makt och respekt av alla i Narnia skildras likvärdigt, även om det i film förstärks något med hjälp av kraftfull musik som skapar en dramatisk stämning till tittarna.
6.5 Vita häxan
I boken är Vita häxan en platt huvudkaraktär och antagonist då hon kategoriseras som ond, vilket också är hennes enda egenskap. Det är också hon som ska besegra protagonisterna. Hon har konflikter gentemot andra, driver handlingen framåt och hotar huvudkaraktären, något som gör att hon ses som en drivande karaktär. Vita häxan är en grym härskare i Narnia och det är hon som är ansvarig för att det alltid är vinter men aldrig jul (Lewis 2016, s. 24). Hon är en ond häxa som förvandlar de som sätter sig upp mot henne till sten. Hon är ingen dotter av Eva, eftersom inget äkta människoblod rinner i hennes ådror utan hon härstammar från fader Adam och hans första hustru. På mammans sida är hon djinn och pappans sida jätte (Lewis 2016, s. 83). Hennes utseende beskrivs när hon träffar Edmund som en lång dam med vit pälsmantel och gyllene krona. Hennes ansikte är vitt som snö, papper eller pudersocker och hennes mun är bjärtröd (Lewis 2016, s. 35). Den Vita häxan är en elak häxa som alla varelser i Narnia föraktar. Det beskrivs när Lucy berättar om vem den Vita häxan är för sina syskon, efter de besökt Herr Tumnus grotta “Hon är en otäck häxa, som kallas Vita häxan. Alla här i
skogen hatar henne” (Lewis 2016, s. 63).
Den Vita häxan har en magisk förmåga att förvandla varelser till sten med hjälp av sin magiska stav, vilket beskrivs under striden i slutet av boken där Vita häxan viftar med sitt trollspö till höger och vänster och förvandlar soldaterna till sten (Lewis 2016, s. 173). Hon är ond under hela bokens gång trots att hon ibland framstår som god och vänlig när det tjänar hennes syften. Det visas när hon träffar Edmund och först är elak innan hon inser att han kan vara till nytta för henne och framställer sig själv som snäll i hopp om att bli omtyckt av Edmund, genom att värma honom i sin mantel, bjuda på något varmt att dricka och använda ord såsom mitt stackars barn (Lewis 2016, s. 39f).
I filmen är Vita häxan även en platt huvudkaraktär, antagonist och drivande karaktär. Hon går under namnet hennes Kejserliga Majestät Jadis, drottningen av Narnia (41.32). Det är hon som är ansvarig för att det alltid är vinter (21.56). Vita häxan vet om allt som händer i Narnia, det skildras när Herr Tumnus under Lucys första besök i Narnia berättar att hela skogen vimlar av hennes spioner, och att till och med en del av träden är på hennes sida (22.23). Hon är en lång dam som bär en vit klänning med pälsrock över axlarna och på huvudet bär hon en krona av is. Hon är vit som snö i ansiktet, har ljusröda läppar, frostiga ögonfransar och ett långt blont lockigt hår (29.20). Hon ändrar sitt utseende flera gånger under filmen, där hon i
28
slutet av filmen vid krigets start inte längre är vit i ansiktet. Hon har bytt kläder från sin vita klänning med pälsrock till en klänning i guld med pälskrage och på huvudet bär hon en krona av guld (01.44.22).
Vita häxan upplevs som en ond karaktär. Det åskådliggörs då herr Bäver berättar för barnen om att den som blir tillfångatagen och hamnar i hennes slott Paravel, troligtvis aldrig kommer komma därifrån (45.43). Det visas även när hon slår Edmund för att hon inte tycker att han har skött sig och gjort som hon vill (01.15.06). Hon kan dock framställa sig som god för att åstadkomma saker för hennes eget handlande. Det synliggörs när hon försöker få Edmund på sin sida även om hon ibland kommer av sig och visar sin rätta sida genom att hon höjer rösten och visar på ansiktsuttryck som att blunda och rynka näsan (32.15). Det förändras dock mot slutet av filmen då Edmund insett vem hon är, och förstår att hon är genomgående ond och berättar för sina syskon om Vita häxans onda beteende. Hon har en magisk stav som gör att hon kan förvandla varelser till sten. Det visas när hon förvandlar räven som är bävrarnas vän till sten, genom att stöta staven mot honom. Staven avger ett blått sken samtidigt som det hörs ett ljud liknande glas som krossas (1.15.01).
Likheter och skillnader
Vita häxan har i bok och film lika egenskaper då hon både framstår som ond och illa omtyckt i Narnia. Hon har en stor makt med flera spioner och är den som är ansvarig för den långa vintern i både bok och film. Att det är Vita häxan som är ansvarig för att det aldrig blir jul i Narnia framkommer dock bara i boken. Hennes utseende beskrivs likvärdigt i både bok och film och hennes magiska förmåga att förvandla varelser till sten är densamma. En annan likhet är att hon trots sin onda sida kan framställa sig själv som god, när hon vill utnyttja Edmund för hennes eget handlande. Det skildras betydligt tydligare i filmen att hennes goda sida enbart är en roll eftersom hennes ansiktsuttryck synliggör hennes falska handlade. En annan skillnad som framgår är gällande hennes magiska stav. I filmen får se dess kraft via det visuella och hur kraften förstärkt med hjälp av ljud. I boken ges inga indikationer till hur själva förvandlandet går till mer än att hon viftar sin stav, medan vi i filmen tydligt ser att hon behöver nudda varelserna samtidigt som ett magiskt blått sken uppkommer. Det ges en
tydligare beskrivning om Vita häxans bakgrund och vem hon är i boken, något som inte skildras i filmen mer än en presentation av hennes namn.
Sammanfattningsvis är att Vita häxan en platt huvudkaraktär, antagonist och drivande
karaktär i både bok och film. Hennes egenskaper och utseende är detsamma medan skillnader mer framkommer gällande hennes kläder, eftersom hon fler gånger under filmen byter mellan olika klädesplagg, vilket inte alls nämns i boken.
30
7. Analys av miljön i bok och film
I detta avsnitt kommer en analys att ske gällande boken och filmens miljö samt dess funktion. De sid- och tidsangivelser som anges är utifrån vart den valda miljön beskrivs och utspelas.
7.1 Herr Tumnus grotta
Herr Tumnus grotta möter vi tidigt i boken under Lucys första besök i Narnia. Grottan fungerar som en mötesplats där Lucy och Herr Tumnus kan samtala och lära känna varandra. Herr Tumnus grotta är trevlig något som visas av att det är litet, torrt och rent. Grottan är väldigt inbjudande och mysig, vilket skildras genom en brasa och ett uppdukat bord med massor av god mat. De rödaktiga väggarna och mattan på golvet förstärker intrycket av att det är hemtrevligt (Lewis 2016, s. 19f). I boken återkommer Herr Tumnus grotta när Lucy vill presentera sina syskon för sin vän Herr Tumnus. Här fungerar Herr Tumnus grotta som ett sätt att föra in skräck och spänning till berättelsen, då Vita häxans makt och våld i Narnia skildras. Grottan har gått från mysig och hemtrevlig till en mörk, fuktigt och kall grotta med krossat porslin efter Vita häxans polisers besök. Grottans funktion förändras från mötesplats till en plats som syskonen vill ta sig ifrån (Lewis 2016, s. 61f).
I filmen möter vi även Herr Tumnus grotta tidigt i och med Lucys första besök i Narnia. Även här fungerar Herr Tumnus grotta som en plats där Lucy och Herr Tumnus kan lära känna varandra och samtala om Narnia. Den lilla grottan är mörk och mysig. Det visas av att Herr Tumnus enbart har två fönster och ett fåtal levande ljus som lyser upp i mörkret.Det är svårt att urskilja en del av inredningen på väggar, vilket stärker känslan av mörker. Det är en hemtrevlig grotta, då han har flera möbler, tavlor och en brasa som sprakar. Grottan är väldigt inbjudande, då man möts av mat som står uppdukat på bordet. Mörkret har i Herr Tumnus grotta olika funktioner. Det är i början av Lucys första besök en bidragande faktor till att det känns hemtrevligt i och med att det skapar en mysig känsla tillsammans med brasan.
Funktionen förändras dock mot slutet av mötet när Lucy får reda på Herr Tumnus
bakomliggande syfte och miljöns funktion går från mysig till obehaglig och otäck genom dess mörker, som förstärkts av att de levande ljusen har slocknat (18.16).
I filmen återkommer Herr Tumnus grotta när alla syskonen kommer till Narnia. Grottan har förändrats från mysig och hemtrevlig till en kall, nersnöad och trasig grotta där möbler och
porslin ligger sönderslagna. Grottan känns inte längre trygg och miljöns funktion har förändrats till en plats där syskon inte längre vill vara kvar på (40.40).
Likheter och skillnader
Herr Tumnus grotta upplevs som trevlig och mysig i både bok och film. Det är främst direkta miljöbeskrivningar i boken, och det förekommer vissa stycken där det finns tydliga indirekta miljöbeskrivningar. Ett exempel från boken som visar på en direkt miljöbeskrivning är:
“Väggarna var av rödaktig sten, och på golvet låg en matta, och där fanns två små stolar och ett bord och en skänk med hyllor för porslin […]” (Lewis 2016, s. 19). Ett annat exempel som
visar på en indirekt miljöbeskrivning är: “Det var ingången till en grotta, och i nästa
ögonblick stod hon och blinkande i skenet från en brasa” (Lewis 2016, s. 19). I filmen är det
istället enbart indirekta miljöbeskrivningar, av den orsaken att miljön i film speglas samtidigt som handlingen förs framåt. Det är samma detaljer som framgår i bok och film gällande inredning och stil på grottan. Boken är dock på grund av de direkta miljöbeskrivningarna mer uppradad över vad som finns och inte om hur saker och ting ser ut, till skillnad från filmen där man ser hur både möbler och inredning ser ut i form och färg. Däremot kan minnesbilden av hur möbler och inredningen ser ut försvinna något, eftersom samtalet kan ta över en del av tittarens uppmärksamhet i filmen. Den problematiken uppkommer dock inte i boken, då miljöbeskrivningen skildras utan att avbrytas av händelser och samtalet mellan Lucy och Herr Tumnus. Det finns saker i filmen som skapar tydliga minnesbilder som kvarstår efter filmens slut. Dessa är fotografiet på Herr Tumnus far och figurer som dansar i elden, där brasan och fotografiet är i blickfånget tillsammans under samtal mellan karaktärerna som skapar minnesvärda detaljer.
I boken sägs det att Herr Tumnus grotta är det trevligaste rummet Lucy har sett men det finns inget som indikerar på vad eller varför, utan det lämnas till läsaren att skapa en egen bild. I filmen ges en annan känsla, man hör hur dörren knarrar och hur brasan sprakar i den öppna spisen vilket bidrar till att tittarna får en känsla av hur mysigt det är i grottan.
Herr Tumnus grotta återkommer i båda medier när alla syskonen kommer till Narnia. Funktionen är i båda medier densamma, då Herr Tumnus grotta både i bok och film är en plats som förändrats från trygg och mysig till en otäck, mörk och kall plats. Grottan speglas även här som en vandaliserad och förstörd plats. Herr Tumnus grotta fungerar fortfarande som en mötesplats där syskonen kan stanna för att samtala, men även som en plats som skildrar
32
Vita häxans onda sida och makt i Narnia. Syskonen får alla en känsla för hur farligt Narnia verkar vara och de tvekar alla på om de bör fortsätta sitt äventyr.
7.2 Slottet Paravel
I boken möter vi slottet Paravel först efter att Edmund förrått sina syskon och kommit för att träffa Vita häxan. Slottet Paravel ligger mellan två kullar vid havet, där floden mynnar ut. Slottet har små torn med långa spetsiga spiror som är vassa som nålar. Slottet beskriv som ett underligt slott med torn som trollkarlshattar som kastar underliga skuggor över snön. Slottet är hemskt och obehagligt, vilket skildras av den sparsamma belysningen, mörkret och en tystnad som i graven. Det förstärks av spöklika stenstatyer på innergården. Slottet är robust byggt i och med att ingången är ett stort valv med järnportar. Väl inne i slottet är det en stor sal som med hjälp av stora pelare håller upp taket (Lewis 2016, s. 94ff).
I boken återkommer slottet Paravel efter det stora kriget när syskonen blir krönta till kungar och drottningar. Slottet är nu underbart vackert, vilket framkommer av tak i elfenben, väggar av påfågelsfjädrar och stora breda altandörrar ut mot havet. Slottet Paravel är en plats för glädje med sång och dans (Lewis 2016, s. 176f).
Slottet Paravels funktion är att skildra Vita häxans onda sida och spegla hennes inre, genom att visa på hur grymt, otäckt, mörkt och tyst hennes slott är. Slottet fungerar som en
mötesplats mellan Vita häxan och Edmund och en plats där Edmund visar sitt förräderi, då han kommer till Vita häxan och hennes slott precis som avtalat. Det är även en plats där Edmund får se Vita häxans rätta sida och förstår mer och mer hur ond hon faktiskt är. Slottet Paravel speglar också Vita häxans trolldom om den eviga vintern. Slottet Paravels funktion förändras dock mot slutet av boken till att gå från en otäck och hemsk plats till en plats där alla syskonen kan känna sig trygga och uppleva glädje. Dels för att det otäcka kriget är över, men även för det är plats där de alla blir krönta, hyllas av sina vänner och firar.
I filmen möter vi slottet Paravel efter att Edmund förrått sina syskon och begett sig iväg från bävrarnas hus för att besöka Vita häxan. Slottet Paravel är stort och täckt av is och ligger på ett berg som står över en frusen sjö (48.58). På innergården är det ödelagt och mörkt, vilket framställs genom en utbrunnen brasa och snötäckta statyer samt ett naket brunt träd. Mörkrets förstärks av att det enbart finns ett fåtal fönster. Det är kallt och rått i hela slottet något som
