ÖREBRO UNIVERSITET Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4-6 Svenska språket Svenska, Självständigt arbete inriktning 4-6, A-nivå, 15 högskolepoäng HT 2019
Hur kan högläsning bidra till
läroplanens värdegrundsarbete?
– en fallstudie utifrån Mio, min MioFredrik Dahlgren och Elvira Nyström
Handledare: Arne Florin
Abstract
Fredrik Dahlgren och Elvira Nyström (2020). Hur kan högläsning bidra till läroplanens värdegrundsarbete? – en fallstudie utifrån Mio, min Mio.
Självständigt arbete, Svenska, inriktning 4-6, Grundnivå, 15 högskolepoäng ht 2019. Örebro universitet, Institution för humaniora, utbildning- och samhällsvetenskap.
Studien behandlar Astrid Lindgrens bok Mio, min Mio från år 1954. Det är en känd barnbok som har blivit läst av många barn genom åren. Studien utgår från två olika delar.
De olika delarna behandlar två olika saker. Först presenteras en analys av vetenskaplig litteratur ur perspektivet högläsning som didaktiskt val och värdegrundsuppdraget i Läroplanen (LGR11). Vi diskuterar kring centrala verktyg som praktiskt kan bidra i högläsning.
Den andra delen är en fallstudie där vi ska pröva våra teorier från uppsatsens inledande del i ett antal olika frågeställningar på det skönlitterära verket Mio, min Mio av Astrid Lindgren. De metoder som används för att fullfölja studiens frågeställningar är en fallstudie, där sökning av litteratur av olika böcker och verk används för att få fram de svar som eftersöks. Studien innehåller också egna tankar, reflektioner och analyser vad gäller högläsning och bokens innehåll. De resultat som framgår i studien är att högläsning har många möjligheter och utmaningar men framför allt att högläsningen har betydelse för barnens språkliga utveckling. Studien visar också ett resultat av att boken är möjlig att koppla ihop med läroplanens
värdegrundsuppdrag och bidra till dess fullgörande.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 3
2. Frågeställningar och syfte ... 4
3. Disposition ... 5
5. Värdegrundsuppdraget - Läroplanen och värdegrund – LGR11 ... 8
5.1 Reflektioner på värdegrundsuppdraget ... 8
6. Högläsningens didaktik ... 9
6.1 Litteratur om högläsningens didaktik ... 10
6.2 Reflektioner på högläsningens didaktik ... 12
7. Högläsning och värdegrundsuppdraget – några centrala ”verktyg” ... 13
8. Fallstudie Mio, min Mio (DEL II) ... 17
8.1 Mio, min Mio och värdegrundsuppdraget ... 18
8.2 Mio, min Mio och högläsning som didaktik ... 20
9. Analys högläsning av Mio, min Mio och värdegrundsuppdraget ... 21
9.1 Författarpresentation ... 21
9.2 Mio, min Mio - Handlingen ... 21
10 Diskussion ... 22
1. Inledning
I svenska klassrum finns idag barn med olika bakgrund. Alla – barn som vuxna – bär med sig erfarenheter som bidragit till att forma dem till unika individer. Pedagoger har till uppgift att leda eleverna mot uppsatta mål och krav – att bidra till att skapa en ”svensk gemenskap” om man så vill. Eleverna ska ledas och fostras inom ramen för skolan till självständiga och fungerande medborgare i vårt demokratiska samhälle.
Pedagogens arbete för att fostra självständiga och fungerande samhällsmedborgare kallas värdegrundsuppdraget. Det finns beskrivet i läroplanen (LGR11). Det finns flera metoder för att fullgöra värdegrundsarbetet, men i den här uppsatsen är det särskilt högläsningen som metod för värdegrundsarbetet som ska behandlas. Uppsatsen är uppbyggd i två delar, en första del, som utifrån vetenskaplig litteratur diskuterar högläsning kopplat till
värdegrundsuppdraget samt en andra del, en fallstudie av Astrid Lindgrens Mio, min Mio som syftar till att illustrera vad en tillämpning av didaktisk högläsning kan innebära i praktiken. Utgångspunkten för värdegrundsarbetet är Läroplan för grundskolan från 2011. Men även Skolverkets skrifter är av betydelse. Exempelvis skrivs att värdegrundsarbetet ska ske i samband med undervisningen och inte vara ett parallellt isolerat arbete som bedrivs vid sidan om den ordinarie utbildningen.1
I värdegrundsarbetet ska de mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar som utgör fundamentet i det svenska samhället ingå. Den svenska skolan ska bygga upp elevernas respekt för rättigheter och demokratiska värderingar. Det kan exempelvis handla om diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller annat som tillhör en människas identitet. I uppsatsen hoppas vi kunna visa hur högläsning av
Mio, min Mio kan bidra till just detta.
Uppsatsen syftar till att diskutera hur högläsning kan bidra i värdegrundsarbetet.Det brukar hävdas att skönlitteratur kan vara en utmärkt källa till diskussion om etik och människovärde. Betydelsen av en förstående och erfaren läsare som kan visa vägen vid läsningen är stor.2 Det
ställer höga krav på pedagogen att upprätthålla sin egen kompetens inom ämnet då högläsning
1 Se Förskolan och skolans värdegrund – förhållningssätt, verktyg och metoder, 2013. s. 9. 2 Se exempelvis Mary Ingemansson, Lärande genom skönlitteratur, 2016, s.119.
kan bidra till reflektion och frågor, samt lägga grund till en diskussion med flera olika perspektiv.
Uppsatsens andra del – fallstudien – kommer i huvudsak att utgå från Astrid Lindgrens Mio,
min Mio. Många av hennes verk är väl lämpade för mellanstadiet både språkligt och
innehållsmässigt. Oavsett bakgrund tycks många barn kunna relatera till karaktärerna i hennes olika verk. Mio, min Mio handlar om utsatthet och utanförskap. Genom skildringarna av Mio och hans kompis Benka ges olika perspektiv på hur barn i samma ålder kan ha djupt olika erfarenheter och upplevelser. Vår förhoppning är att de olika levnadsförhållandena i Mio, min
Mio ska kunna användas för en fördjupad diskussion om vad ett värdegrundsarbete kan
innebära praktiskt för pedagoger.
Våra erfarenheter från tidigare verksamhetsförlagd utbildning är att högläsning ofta
genomförs på ett sätt som inte är välplanerat. Efterarbetet, där eleverna ska få arbeta med att fördjupa sin textförståelse, tycks inte sällan brista och ibland har det saknats helt. Vi vill därför undersöka hur behållningen av högläsningen kan öka genom skönlitterära böcker – och hur detta kan bidra till värdegrundsuppdraget.
2. Frågeställningar och syfte
Högläsning av skönlitteratur anses ofta vara en bra utgångspunkt för viktiga samtal om grundläggande frågor om etik och värderingar. Men vad säger egentligen vetenskaplig forskning om detta? Vad är kunskapsläget om högläsningens effekter på samtalet i klassrummet? Uppsatsens syfte är att teoretiskt belysa hur högläsning kan bidra till läroplanens värdegrundsuppdrag samt att undersöka hur Astrid Lindgrens Mio, min Mio praktiskt kan användas i utbildningen.
Uppsatsens första del syftar till att belysa den vetenskapliga litteraturen vad gäller
högläsningens didaktik samt att diskutera värdegrundsuppdraget som det kommer till i uttryck i läroplanen. Förhoppningen är att vi ska hitta viktiga ”verktyg” som kan användas mer
praktiskt i högläsningen. Vi närmar oss litteraturen och värdegrundsuppdraget utifrån följande tre grundfrågor: Kan högläsning fullgöra läroplanens värdegrundsuppdrag? Hur fullgör högläsning läroplanens värdegrundsuppdrag? Vilka praktiska ”verktyg” kan forskningen ge lärare som vill använda högläsning i värdegrundsuppdraget?
Uppsatsens andra del syftar till att pröva de teoretiska grunderna från uppsatsens första del i praktiken. Några av de frågor som diskuteras är vilka inslag i Mio, min Mio som är särskilt lämpliga för arbetet med värdegrundsfrågor? Vilka didaktiska val kan aktualiseras i
högläsningen och värdegrundsarbetet med Mio, min Mio? Förhoppningen är att uppsatsen ska mynna ut i en diskussion om vilka sätt högläsning kan bidra till pedagogens arbete med att låta värdegrunden genomsyra den svenska skolan och dess utbildning.
3. Disposition
I kapitel 4 behandlas vilken metod som har använts i denna fallstudie. Det beskrivs hur tillvägagångssättet för att hitta tidigare litteratur i de berörda områden som behandlas. Avsnittet efter metoden, kapitel 5, är ett avsnitt där vi avhandlar värdegrundsuppdraget – vad är det som definierar det i Läroplanen. Vad innebär värdegrund och värdegrundsarbetet samt vad är våra egna reflektioner kring värdegrundsuppdraget.
När värdegrundsuppdraget presenterats och reflekterats kring fortsätter studien i kapitel 6 med att behandla ett begrepp som är viktigt att ha kunskap om för att förstå delar i studien.
Begreppet som behandlas är didaktik och här introduceras för läsaren vad begreppet betyder och vad det betyder för pedagogen i sitt dagliga arbete. Efter behandlingen av begreppet didaktik så kommer kapitel 7 där läroplanens värdegrundsuppdrag och högläsning tas upp för att försöka identifiera centrala verktyg. Här är värdegrundsuppdraget från läroplanen
konkretiserat för att det senare i studien ska vara möjligt att koppla ihop utvalda delar från den skönlitterära boken som har använts med läroplanen.
I studiens nästkommande del, kapitel 8, går vi in i fallstudien. Vi analyserar Mio, min Mio ur två olika perspektiv. Dels hanterar vi Mio, min Mio ur perspektivet värdegrundsuppdraget och hur de två står i relation till varandra och dels försöker vi att fastställa Mio, min Mio som lämpligt val av skönlitteratur ur ett didaktiskt perspektiv i kontext till högläsning.
När den fördjupande fallstudien om högläsning och didaktik med avstamp i Mio, min Mio är klar så riktar studien in sig på verket Mio, min Mio i kapitel 9. Den inleds med en kort presentation av författaren, Astrid Lindgren. Sedan presenteras bokens handling innan vår analys av boken presenteras. Där behandlas till exempel Bosses utsatthet men analysen visar också vilken förvandling som sker genom det sagolika inslaget både på ett individuellt plan och mellan den gamla och nya världen. Med hjälp av flera exempel visas särskilt hur Bosse
förändras från liten, utsatt och ensam till en stark, trygg och uppskattad individ. När de två avsnitten har behandlats så görs en sammankoppling mellan bokens innehåll och läroplanens innehåll och vi? visar vilka olika delar som går att koppla ihop mellan Mio, min Mio och läroplanen.
I det sista kapitlet, kapitel 10, avslutas studien med en diskussion kopplad till frågeställningarna, värdegrundsuppdraget och högläsning som didaktiskt val.
4. Metod
Med forskning avses i regel en verksamhet som skapar objektiv och ”sann” kunskap genom att man följer en vetenskaplig metod. Det man studerar betraktas i regel som fakta, data eller uttryck för ”verkligheten”.3 Men vad är egentligen den ”fakta” som man studerar när man
studerar didaktisk högläsning och värdefrågor?
Inom humaniora, där pedagogik och litteraturstudier ingår, är den ”fakta” som ska studeras ofta inte så enkel att fastställa. Vad som är ”verklighet” och ”fakta” är ofta samma sak som tolkningen. Tio forskare i humaniora kommer sannolikt att göra tio olika tolkningar av vad som är ”verklighet” och ”fakta”, men också olika bedömningar av hur verkligheten ska tolkas. För naturvetenskapliga ämnen är förutsättningarna för det vetenskapliga arbetet annorlunda. Det som ska studeras är mer statiskt och i någon mån givet.
Beträffande värdegrundsuppdraget bedömer vi att ”fakta” utgörs av lagstiftning och skolverkets riktlinjer. Primärlitteraturen som ska studeras är på så sätt given. Didaktik är vetenskapen om alla faktorer som påverkar undervisningen, lärandets
organisering om man så vill. Mer specifikt behandlar uppsatsen högläsningens didaktik, som kan betraktas som en gren av didaktiken. Här finns inte på samma sätt som för
värdegrundsuppdraget en given primärlitteratur. Vad som utgör ”fakta” får istället hämtas från vetenskaplig och akademisk litteratur. Kanske kan man säga att all litteratur är
sekundärlitteratur i någon mening.
När det gäller uppsatsens andra del är Mio, min Mio primärlitteratur. Vad som är ”fakta” är således givet. Men även här kan det finnas anledning att undersöka sekundärlitteraturen. Vad har andra skrivit om Mio, min Mio i undervisningen?
Avsikten är att hantera uppsatsens frågeställningar med en kvalitativ metod. Uppsatsen utgör alltså en fallstudie som inte kan generaliseras till allmän teori eller på olika sätt kvantifieras. Den kvalitativa metoden ställer särskilt höga krav på att uttolkarna, vi som skriver uppsatsen, är medvetna om egna fördomar och förförståelse samt att vi i möjligaste mån försöker att diskutera detta. Vi inspireras i detta avseende av det som Alvesson & Sköldberg kallar
”reflekterande empirisk forskning”.4 Vi försöker hela tiden att reflektera över ”hur olika slags
språkliga, sociala, politiska och teoretiska element är sammanvävda i den
kunskapsutvecklingsprocess i vilken empiriskt material konstrueras och tolkas”.5 Vi försöker i
uppsatsen hela tiden att skilja på det som är tolkning, som kräver medvetenhet om vår egen förförståelse, och det som är reflektion, en slags tolkning av den egna tolkningen. Fördelen med ett reflekterande empiriskt perspektiv är att det finns utrymme för personliga reflektioner och egna erfarenheter.
Vi är övertygade om att tolkning och reflektion är betydelsefullt i den mer mångkulturella skola många lärare arbetar i idag. Hur kan vår förförståelse av en situation i högläsningen skilja sig från den förståelse som elever som är födda i utlandet, kanske med begränsad förståelse av svenska och med mer varierade värderingar, gör av samma situation?
Slutligen bör det nämnas att vår uppsats inte kan ge en fullständig överblick över all forskning om didaktisk högläsning. Det urval av litteraturen som gjorts uppfattar vi som representativt och relevant för svenska förhållanden.
4 Alvesson och Sköldberg, 2017, s. 11. 5 Alvesson och Sköldberg, 2017, s. 12.
5. Värdegrundsuppdraget - Läroplanen och värdegrund – LGR11
Värdegrunden i dagens skola bygger på demokratin (Skollagen 2010:800, kapitel 1, § 4). Utbildningen ska syfta till att alla elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. 5.1 Reflektioner på värdegrundsuppdraget
Enligt skolplanen är de grundläggande värden som skolan ska förmedla:
””Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta […]””. (Skolverket 2011, s.7)
Värdena är grundläggande för all undervisning och ska genomsyra den dagliga undervisningen oavsett vilket ämne det är som undervisas.
Värdegrundsuppdraget är något som vi generellt känner oss trygga i och känner att vi förstår innebörden av och vad det är som Skolverket vill förmedla genom läroplanen. Om vi
beskriver brett vad den innebär för oss är det hur man behandlar sina medmänniskor och hur allas värde är det samma, villkorslöst. Den står för jämställdhet, demokrati, ansvarstagande och att visa respekt för sin omgivning. Även det villkorslöst.
Det vi känner att värdegrundsuppdraget bär med sig och det resultat som är absolut viktigast att uppnå är att släta ut skillnader som kan vara av olika karaktär, t ex etnicitet, bakgrund, socioekonomiska eller psykiska och fysiska utmaningar, och göra att alla elever ska känna sig så ”rätt i gruppen” som det går och i förlängningen i samhället.
Om vi tar oss själva som exempel har vi växt upp i en norm bland familjeförhållanden med båda föräldrarna närvarande, syskon och fritidsaktiviteter. Vi har alltid haft närhet till vänner med starka relationer och en trygghet i att alltid ha någon att luta sig mot för att ge oss de bästa förutsättningarna. Om vi också adderar att vi är vita med svenska namn kan vi med enkelhet förstå att värdegrunden inte i första hand är till för att hjälpa oss till rättvisare
behandling och få oss att känna oss mer värda. Värdegrunden är till för att vi och de som med oss haft samma förutsättningar ska förstå andras lika värde med vårt och att vi på ett naturligt sätt, utan eftertanke, behandlar alla människor precis lika, villkorslöst.
Värdegrundsuppdraget hjälper också oss som på många sätt fått ett försprång i livet att förstå att vi faktiskt har fått det och bidrar till självinsikt och förståelse för oss och vår egen
bakgrund. Det bidrar till att stärka karaktärsdrag som empati, sympati och solidaritet.
Vikten av att vi själva förstår uppdraget, har kunskap om och förståelse för oss själva och vår bakgrund bidrar till att vi kan använda oss själva i värdegrundsuppdraget som förebilder och hela tiden, utan eftertanke, vara ett föredöme.
6. Högläsningens didaktik
I Allmändidaktik - vetenskap för lärare (2011, s29) skriver professor Pertti Kansanen att didaktik handlar om undervisningen, om förmågan och konsten att förmedla kunskap och färdigheter som hjälper andra människor och elever att utvecklas.
Ninni Wahlström, professor i pedagogik, skriver mer konkret om vad didaktik är i
Läroplansteorier och didaktik (2016, s.131). Wahlström menar att didaktiken ska ställa
frågorna vem, vad, varför, när och hur? Frågan om ”när” kommer inte behandlas särskilt i studien. I detta sammanhang är den självklara platsen skolan. Med frågan vem menar
Wahlström att det ska undersökas vem som är mottagaren. Det kan skilja på hur det lärs ut en viss kunskap beroende på vem mottagaren är, det måste det tas hänsyn till. Vem mottagaren är kan ha en stor betydelse inom högläsning av ett skönlitterärt verk, det gäller att veta vem mottagaren är för att kunna välja ut en bok som är anpassad innehållsmässigt och
intressemässigt för eleverna. I detta sammanhang gäller det också att komma ihåg att barn i ett klassrum kan ha olika bakgrund och erfarenheter, vilket också påverkar frågan om ”vem?” Vad är det som ska läras ut? Vad är målet för lärandet? Det är också något det måste kunna reflekteras över som pedagog och det behövs i dennes didaktiska kompetens. Som hjälpmedel har pedagogerna här läroplanen och det centrala innehållet för varje ämne. När pedagogen har funnit det som ska läras ut gäller det att hitta en skönlitterär bok som är anpassad efter det mål som ska läras ut. En annan fråga att förhålla sig till är - varför ska det här läras ut? I
läroplanen finns det flera värdegrundsfrågor att förhålla sig till. Den sista frågan som ska ställas utifrån ett didaktiskt perspektiv enligt Wahlström är hur, hur ska det läras ut? Med vilka redskap och med vilket innehåll ska det läras ut? Här används boken Mio, min Mio genom högläsning som ett redskap för att skapa ett intresse och göra det begripligt och meningsfullt för eleverna.
Inför varje undervisningsmoment finns det vissa aspekter att ta hänsyn till. Wahlström sammanfattar detta med:
När man ställer samman de didaktiska frågeställningarna på detta sätt blir det tydligt att varje konkret undervisningssituation i sig utgör ett komplext nätverk av ett antal didaktiska aspekter. Det finns därför inte ett givet sätt att förhålla sig som lärare som fungerar i relation till alla elever eller en given modell som fungerar för all
undervisning, vilket onekligen skulle ha förenklat läraryrket. Istället betonar det didaktiska perspektivet en öppenhet för de val som läraren ofrånkomligen ställs inför och ett antal begrepp med vars hjälp läraren kan formulera och sortera olika alternativa undervisningsvägar. (Wahlström 2016, s.131)
Med andra ord är didaktik ett antal val som pedagoger står inför varje dag, varje lektion och varje undervisningsmoment.
6.1 Litteratur om högläsningens didaktik
I detta kapitel presenteras den litteratur som används som underlag i denna studie för att förstå högläsningens möjligheter och utmaningar. Fördjupande diskussion om litteraturen följer i kapitel 10. I boken Lärande genom skönlitteratur (2016) nämner författaren Mary
Ingemansson6 vad som är viktigt för barnet och dess grundförutsättningar gällande läsning.
För att kunna utveckla läsning, skapa en djup förståelse och kunskap finns det en del
förutsättningar att uppnå, och lyckas dessa förutsättningar uppnås kommer eleverna nå fram till ett gediget lärande. Några av de förutsättningar som Ingemansson skriver om är att barnen redan från födseln och uppåt i barnets liv ska vara omgivna av berättande texter så som barnböcker, exempelvis för att de ska kunna utveckla sitt språk. De behöver vara omgivna av olika texter för att få se, höra och förstå att det finns olika sätt att skriva och uttrycka sig på. I Berätta för barnen! (2006) beskriver Helén Dejke vilka möjligheter som en bra berättare kan ge lyssnarna, och i detta fall eleverna. Dejke skriver om en del förutsättningar och betonar en rad olika saker som är viktiga att tänka på både som berättare och lyssnare. En förutsättning
enligt Dejke är att barnen ska kunna koppla samman berättelsen med barnens tidigare erfarenheter för att de ska kunna skapa en egen bild av berättelsen.
Även Jørgen Frosts7 bok Läsundervisning - praktik och teorier (2002) har använts i studien.
Enligt Frost stärker högläsning barnens språkliga begrepp, de lär sig att upptäcka språkliga sammanhang och de vänjer sig vid det skriftliga språket. Redan när barnen är små har det här en viktig betydelse för att den generella språkutvecklingen ska främjas. Frost skriver också om hur viktig relationen mellan läsaren och lyssnaren är för att barnen ska ta till sig det som läsaren berättar.
Anna Nordenstam och Olle Widhe8 skriver om högläsningens möjligheter och utmaningar i
Högläsning för äldre elever (2017). De tar upp hur den tysta läsningen tar över mer och mer.
De skriver vidare om hur viktig högläsningen är för gemenskapen i klassrummet och att eleverna får ta del av varandras idéer och tankar i en gemensam diskussion och kan på det sättet få ett större och bredare perspektiv.
Även Monica Reichenberg9 belyser i Vägar till läsförståelse (2014) vikten av högläsningens
möjligheter då den kan utveckla elevernas sociala interaktion vid en gemensam bokdiskussion.
I Caroline Liberg10, Jenny Folkeryd Wiksten11 och Åsa af Geijerstams12 bok Utmana,
utforska, utveckla. Om läs- och skrivprocesser i skolan (2010) skriver även de om hur
eleverna formar varandra språkligt genom att delta i gemensamma samtal, vilket behandlas under kapitel 8.
Vidare har fyra olika skrifter som fokuserar på läsarens betydelse vid användning av högläsning använts som underlag till studien. Kerstin Dominkovic, Yvonne Eriksson och Kerstin Fellenius bok Läsa högt för barn (2006) nämner att läsaren har en stor roll i
7 Fil Doktor i logopedi
8 Barnlitteraturforskarna Nordenstam och Widhe 9 Doktor i pedagogik
10 Professor i utbildningsvetenskap 11 Professor i didaktik
högläsningen när det gäller att förklara innebörden av svåra ord. Genom att stanna upp och berätta vad orden betyder utvecklas elevernas ordförråd och språkkunskaper. Helena
Eckeskogs13 avhandling Varför knackar han inte bara på (2013) tar upp nackdelar gällande
högläsningen och läsaren. Hon menar att läsaren har en tendens att ställa för många frågor i en alldeles för snabb takt till eleverna och det ger inte eleverna någon tid för reflektion. Olga Dysthes14 bok Det flerstämmiga klassrummet (1996) skriver däremot att frågor är bra men det
gäller att ställa rätt frågor. Bra och korrekta frågor ska vara autentiska frågor där det inte finns något rätt eller fel svar. Det ska vara öppna frågor som ger alla elever en möjlighet att svara. Mem Fox bok Läsa högt – bok om högläsningens förtrollande verkan (2003) nämner att det är viktigt med ett samspel mellan läsaren, lyssnaren och texten för att eleverna ska få utveckla de sidor högläsning berör i så stor utsträckning som möjligt. De måste alltså finnas en relation mellan dessa tre komponenter för att få ut så mycket som möjligt för eleverna.
Vivi Edström15 har i sin bok Barnbokens form (2013) berört både Astrid Lindgren och Mio,
min Mio i sin beskrivning av barnboken som till stor del tar form ur ett berättarperspektiv med
tillhörande analys. Edström beskriver Lindgrens utveckling av berättarteknik och hur miljöillustrationen av en berättare är viktig för att ge lyssnaren en möjlighet till illustration. 6.2 Reflektioner på högläsningens didaktik
Vår erfarenhet är att högläsning i många fall används av pedagoger för avslappning. Det som många gånger förbises är att det faktiskt är en lärande situation där kunskap befästs hos eleverna. Det är inte en passiv situation utan eleven ska genom högläsningen utmanas i att ta emot berättelsen och mentalt vara delaktig. Därför är det viktigt att man som pedagog väljer litteratur med omsorg. Igenkänningsfaktorn hos barnen anser vi, i överensstämmelse med mycket av den litteratur vi använt, ska vara hög då vår erfarenhet säger att eleverna då får en kortare startsträcka till engagemang i berättelsen. Barnen kommer då ta till sig öppna och dolda budskap och göra dessa till sina egna genom sin fantasi och utgå från sig själva som en del i historien. Det är då vi tror att barn utvecklar sidor som empati och solidaritet. De känner
13 Universitetsadjunkt 14 Professor i pedagogik 15 Litteraturvetare
med karaktären, om vi väljer litteratur med omsorg, och är beredda att i fantasin gå tillsammans genom berättelsen. Vid de tillfällen lärare har bjudit in till samtal och
diskussioner efter ett tillfälle med högläsning och barnen får en möjlighet att tillsammans dela erfarenheter märks tydligt hur tidigare sociala barriärer för stunden bryts och med stöd av sagan bryter gränser som i andra sammanhang kan finnas mellan elever. Med en karaktär ur litteraturen ser vi hur man som pedagog kan framställa vikten av t ex människolivets
okränkbarhet, etik och moral då eleverna nästan unisont håller med om genomtänkta påståenden inom ämnet som en lärare kan ställa till klassen efter högläsning.
7. Högläsning och värdegrundsuppdraget – några centrala ”verktyg”
Förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar kan uppnås genom högläsning. Eleverna kan antingen sätta sig in i en karaktärs livssituation för att de själva känner igen sig eller så kan boken bidra till att utveckla förmågan att förstå och leva sig in i andras situation, villkor och värderingar som Skolverket via läroplanen vill att eleverna ska utveckla. Därför finns det en möjlighet att använda sig av en skönlitterär bok för att utveckla dessa förmågor hos eleverna. Genom att läsa en bok och visa på exempel och bjuda in till diskussion går det för eleverna att se hur de ska bete sig mot varandra och hur olika alla barn kan ha det. Genom att visa olikheterna som finns i en skönlitterär bok hoppas vi att eleverna får förmågan att förstå och leva sig in i andra människors villkor och värderingar.Högläsningen och användandet av en skönlitterär bok är två delar för att eleverna ska bli mer effektiva i sin djupläsning, skriver Ingemansson (2016). Ingemansson påpekar att för att en förbättrad läsförmåga ska kunna uppnås bör vissa av dessa förutsättningar slås fast.
Redan från födsel och uppåt i åldrarna bör högläsning och berättande finnas med i barnets liv – något som Nordenstam och Widhe (2017) beskriver som en utmaning. De menar att
högläsningen försvinner ju äldre barnen blir, den försvinner mer och mer ju bättre eleverna blir på att läsa. Här ser vi också en utmaning med att pedagoger ska kunna få föräldrarna att utföra högläsning i hemmet.
- Att barnet har en god tillgång till olika skönlitterära verk och facklitteratur som passar för barnets ålder.
- En regelbunden tid för läsning av olika sorters texter under skoldagen för alla åldrar. - Att det finns en läsande pedagog som förebild, att pedagogen skapar engagemang och
Vissa av dessa förutsättningar som Ingemansson skriver om är något som kan uppnås med hjälp av högläsningen och ha en betydande roll, varför vi anser att de är högst relevanta. Vi vill tro att de flesta barn idag i skolan på något sätt har och får chans till att ta del av dessa förutsättningar. Det kan pedagogen se till att barnen får möjlighet att uppnå med hjälp av högläsningen.
Förutsättningar som att eleverna ska vara i en miljö med en läsande pedagog som förebild samt att eleverna ska ha tillgång till olika skönlitterära verk gör högläsningen till en bra undervisningsmetod där de här två kan kombineras. Det är också därför skönlitterära texter kan användas, som Mio, min Mio, i vår undervisning för elevernas utveckling. Om de här förutsättningarna finns är det störst chans att högläsningens möjligheter tas till vara på och utnyttjas på det bästa sättet.
För att högläsningens möjligheter ska kunna nyttjas på bästa sätt krävs vissa förutsättningar. En förutsättning för att barnen överhuvudtaget ska kunna ta in det högläsningen, som
berättaren utför, förmedlar är enligt Dejke att de kan bygga tankar på sådant som de har varit med om tidigare (2006, s.22). Hon skriver också att erfarenheter från förskola/skola ska kunna skapa en egen bild av det som berättaren läser. Att eleven kan skapa egna bilder har ett
särskilt värde, bilderna blir unika för just det barnet och ju mer erfarenheter barnet har ju mer innehållsrika blir bilderna. Det är självklart lättare för eleverna att ta till sig innehållet om de har egna erfarenheter utifrån det innehåll som läses. Eleverna har lättare att skapa sig en egen bild och kan relatera enklare men här tänker vi också att fördelen med en saga som Mio, min
Mio är just att det är en saga och en fantasi. Som elev behövs det inte att denne har varit med
om allt som sker i boken, de flesta kanske har använt sig av sin egen fantasi och kan på det sättet relatera till vad fantasin gav dem. Fantasin kan bli en flykt eller en dröm som hjälper dem i vardagen oavsett om de drömmer sig bort från skolan, familjen eller något annat. Dejke skriver vidare att en annan viktig förutsättning för att muntligt berättande ska fungera är att berättaren ger närhet och intensitet när denne berättar, har ögonkontakt med lyssnarna och skapar inlevelse samt hur rösten används i berättandet. Dessa konkreta förutsättningar som Dejke skriver om är också något som man bör ha i åtanke när man använder sig av
högläsning. Frost (2002 s.47) betonar vikten av relationen mellan läsaren och lyssnaren när han skriver om att den vuxnes strategier förs över till barnet vilket hjälper barnen att förstå texten. Med andra ord skriver både Dejke och Frost om vikten av en bra, engagerad läsare för elevens bästa utveckling och det ställer höga krav på pedagogen.
En bra läsare är också något som Dominkovic, Eriksson och Fellenius (2006, s.14) skriver om. De menar att när pedagogen läser högt för eleverna i sin bok stöter denne på svåra ord och begrepp som inte barnen förstår. Genom att samtala med barnen och förklara vad orden och begreppen betyder utvecklas också elevernas ordförråd och språkkunskaper. Det
underlättar också för eleverna att de kan skapa en förmåga att lättare kunna förstå och använda mer komplexa grammatiska strukturer.
Eckeskog (2013, s.99) påvisar dock att pedagogen inte bara bidrar med positiva saker när det gäller högläsning. Eckeskog menar att pedagogen har en tendens till att ställa för många frågor, i en alldeles för snabb takt. Eleverna måste få tid på sig att reflektera över vad de nyss har hört för att kunna ta in bokens innehåll. En utmaning blir då för pedagogen att inte ställa för många frågor utan ge eleverna den tid de behöver för att reflektera. Vidare menar
Eckeskog också att pedagogen har en utmaning i att inte lägga in sin egen värdering och tolkning i berättelsen då det kan färga av sig på elevernas tolkning. De frågor som pedagogen ska ställa till eleverna är öppna frågor, eller som Dysthe (1996, s.58) benämner det, autentiska frågor. En autentisk fråga är enligt Dysthe en fråga som inte har något rätt eller fel svar. Barnet får tänka fritt utan att pedagogen sitter på något facit och på det sättet utvecklas elevernas tänkande och reflekterande. En förutsättning för att eleverna också ska vilja svara och diskutera är att det är ett klassrumsklimat som tillåter många tankar och att det finns en respekt och acceptans mellan eleverna. Ett klassrumsklimat som uppfattas som öppet för eleven inbjuder också till gemensamma samtal. Precis som en stor del av den behandlade litteraturen i kapitel 5 visar, bidrar det till positiva effekter för sammanhållning och gemenskap.
Att ställa rätt frågor som pedagog och låta barnen tänka högt och fritt gör också att eleverna kan dela med sig av sina tankar med varandra. Nordenstam och Widhe (2017, s.102) skriver också att högläsningen ger eleverna fler perspektiv att ta del av. De belyser att det är en gemensam aktivitet där det kollektiva arbetet tillsammans är något som behövs i skolan, då den tenderar att bli alltmer individualistisk. Den tysta isolerade, individuella läsningen som tar över mer och mer behöver ersättas mer med högläsningen och den gemenskap som kommer med den.
Gemenskapen och arbetet tillsammans skriver också Reichenberg (2014, s.67) om, och hon påpekar hur viktigt samtalet och den sociala interaktionen är för att barnen ska utveckla sin språk- och kunskapsutveckling. Genom högläsningen kan man i efterarbetet med exempelvis
bokdiskussioner ge eleverna möjligheten att ta del av den sociala interaktionen och gemenskap i form av samtal. Även Liberg, Folkeryd Wiksten och af Geijerstam (2010) belyser det här. De skriver att samtalet är det viktiga för utvecklingen av språket, och genom att delta i den sociala och språkliga processen lär eleven sig tillsammans med andra. ”Vi blir till genom språket” skriver Liberg, Folkeryd Wiksten och Af Geijerstam (2010, s.43).
Reichenberg uppmärksammar också hur viktigt det är för eleverna att de känner igen sig i de texter som de läser för att de lättare ska kunna reflektera över textens innehåll (2014, s.83). Att läsa högt ger då pedagogen en möjlighet att välja en sådan bok som eleverna kan relatera till, och som tidigare nämns innehåller Lindgrens böcker allt som oftast ett barn, ett barn som står för allt från lekfullhet till ensamhet, med andra ord ett barn som i princip alla elever kan relatera till på ett eller annat sätt. Här har pedagogen ett didaktiskt val att välja en lämplig högläsningsbok för att den här möjligheten ska kunna uppfyllas.
Att välja en lämplig högläsningsbok kan dock vara svårt. Vi anser att det som pedagog kan vara en utmaning att välja en skönlitterär bok som passar alla. Har pedagogen en klass på 20 elever finns det många olika faktorer att ta hänsyn till. Eleverna har olika kön, olika intressen och intresserar sig därför för olika böcker. Eleverna har kommit olika långt i sin mognadsfas och i en mellanstadieklass kan en elev vara i puberteten med allt vad det innebär medan vissa kan vara kvar i en tidigare fas av mognad. Eleverna kan ha haft olika socioekonomiska bakgrunder där en elev kan ha flytt från ett annat land, medan en annan har levt i Sverige hela sitt liv med bra ekonomiska och sociala förutsättningar. Det är bara några olika exempel på vad som kan skilja eleverna åt och därför blir det en enorm utmaning som pedagog att hitta en bok alla elever känner ett intresse i och som de kan relatera till.
Fox (2003, s.17) skriver att om det ska uppstå känslomässiga gnistor genom läsning är det viktigt att allt har ett samspel - ett/flera barn, en bok och en vuxen som läser – samspelet dem emellan gör det möjligt. För att samspelet ska finnas behövs det alltså engagerade elever, en engagerad läsare/pedagog och en bok som också engagerar sina lyssnare.
En tydlig koppling mellan de olika forskare som använts i studien är att de lyfter fram vikten av samtalet och hur den sociala interaktionen utvecklar elevernas språk och inkludering i gemenskapen. Här ser vi högläsningen som ett led i den didaktikprofession som pedagogen bör besitta, därför anser vi att högläsning kan användas som en undervisningsmetod för att ge både pedagogen och eleverna möjligheten att utveckla sitt språk och inkludering i en
8. Fallstudie Mio, min Mio (DEL II)
Vi har valt att analysera Mio, min Mio i en fallstudie och hur detta skönlitterära verk kan bidra till att fullgöra lärarens uppdrag i värdegrundsarbetet. Vi har valt att utgå från läroplanens uppdragsbeskrivning och hur värdegrunden karaktäriseras för att implementera det på högläsning som didaktiskt med Mio, min Mio som skönlitterär text.
Vi kommer identifiera ett antal nyckelsegment i värdegrundsuppdraget och sedan försöka hitta delar av skönlitteraturen som skulle kunna bidra till att eleverna utvecklar förmågan som efterfrågas i uppdragsbeskrivningen.
I den första delen har vi framför allt lyft fram delar som kan uppfattas som verktyg. Framför allt är det vissa delar som är återkommande och kan uppfattas som centrala för ett lyckat högläsningsmoment i undervisningen.
Engagemang
Pedagogen måste visa ett stort engagemang genom att vara en god berättare och vara mycket bekant med texten. Det för att kunna nyansera och själv engagera lyssnaren.
Igenkänning
Eleven har stor nytta av en omfattande igenkänningsfaktor. Det behöver inte vara på ett plan där narrativet är nära kopplat till elevens egen verklighet utan kan vara banala saker som ålder, fritidsintresse eller namn. Huvudsaken är att eleven kan ta till sig historien på absolut enklaste sätt och med sin fantasi sätta sig själv direkt i sagan. Det gör att vägen till att få det som brukar kallas ”stickyness” blir kortare. Alltså att eleven fastnar i historian, vill höra mer, har frågor och funderingar inför en diskussion
Bjuda in till samtal
Att pedagogen bjuder in till samtal kring skönlitteraturen. Det bidrar till att eleverna resonerar och får höra hur andra uppfattat historien och eventuella situationer i historian. Det ger
eleverna möjlighet att uppleva mångfalden och skapa förståelse för hur andra kan tolka exakt samma historia som eleven själv har hört. Det kan bidra till att bredda elevens synfält och förstå att människor kan ha det olika.
Med en fallstudie hoppas vi kunna åskådliggöra varför och på vilket sätt högläsning i
allmänhet och Mio, min Mio i synnerhet kan lämpa sig för arbete med värdegrundsuppdraget. 8.1 Mio, min Mio och värdegrundsuppdraget
Några av de grundläggande värden som finns i läroplanen är att undervisningen ovillkorligen ska förmedla människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde samt solidaritet för de svaga och utsatta. Vissa av dessa värden kan vi med enkelhet koppla ihop med innehållet i Mio, min Mio. Det är till en början en pojke som varken har någon frihet eller integritet när han bor hemma med sina fosterföräldrar. Han får inte skratta i sitt hem och han får knappt vara hemma där han bor. Bosse är en utsatt pojke, både i sitt hem, där han inte är uppskattad, och ute i Tegnérlunden där han stöter på Janne och hans gäng. Där är han inte välkommen utan han får utstå hot och mobbning från Janne. Detta kränker Bosse, och människolivets okränkbarhet som läroplanen reglerar skolan till att gestalta är något som kan behandlas här. Vi tänker oss också att det inte bara behöver fokuseras på det negativa i bokens innehåll för att koppla samman det med läroplanen. Utan det går också att vända på innehållet och använda det positiva i boken som när Bosse, eller Mio som han då heter, känner frihet i sitt nya liv i Landet i fjärran. Han växer som person och vi kan då påvisa för våra elever hur viktigt det är med individens frihet, som exempel.
Om pedagogen arbetar vidare med det läroplanen säger om förståelse och medmänsklighet kan det också kopplas till bokens innehåll. Läroplanen (Skolverket 2011, s.7) säger att det är viktigt att få en trygg identitet som eleverna ska utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. I kursplanen (Skolverket 2011, s.222) för svenska står det också att eleverna ska utveckla sin egen identitet och en förståelse och leva sig in i andras liv och deras förutsättningar genom olika typer av texter. Genom att läsa om Mios utsatthet och hans förutsättningar ges eleverna möjligheten att kunna sätta sig in i Mios situation och kunna känna empati och få den förståelse som läroplanen vill att eleverna ska uppnå. När Lindgren väljer att skriva om både Mio och Benka finns det två olika skildringar av hur två pojkar i samma område, i samma ålder men med två helt olika liv. De har trots samma yttre förutsättningar helt olika förutsättningar för att utveckla sina förmågor. Den här skildringen är något eleverna kan ta del av för att se att alla har olika förutsättningar för att lära sig kunskaper trots att de går i samma klass.
Den sista punkten vi berör utifrån värdegrundssuppdragen som finns i skolan är den som fokuserar på rättigheter och skyldigheter. Skolan, elever och vårdnadshavare har alla olika rättigheter och skyldigheter. En av punkterna som skolan ska hantera är att skolan ska klargöra och upplysa för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, men också vilka krav skolan faktiskt ställer på eleverna och deras vårdnadshavare. Efter att ha läst både
läroplanens del om vårdnadshavarens skyldigheter och krav och boken Mio, min Mio finns det flera kopplingar mellan dem. Bosse har två vårdnadshavare som inte uppfyller de krav som ställs för att vara en trygg vårdnadshavare. De ger inte Bosse den trygghet, kärlek och
uppskattning som han skulle behöva för att kunna utvecklas och ha ett fungerande välmående. Det sker sedan en förändring i Bosses liv när han till slut får träffa sin efterlängtade pappa. Han får då allt det som han tidigare aldrig fått, nämligen den trygghet, kärlek och
uppskattning han behöver.
Bosse utvecklas i en helt annan takt när han har sin fars uppskattning och det här är något som också kan påvisas och tas upp i ett klassrum. Det som kan tas upp med eleverna är att upplysa om vilket värde en bra vårdnadshavare har när det gäller individens utveckling. Som pedagog kan här lyftas fram till eleverna hur en bra vårdnadshavare ska vara för att de ska underlätta elevernas utveckling. Här är fantasin och sagan ett bra läromedel att använda sig av. Här kan fantasins kraft lyftas om hur vardagen kan flys i från. Det går också att påvisa att även Mio som har de tuffa förhållandena med sina vårdnadshavare får det bra i slutändan. Fantasin kan med andra ord användas som tröst för den som har det svårt, det kan vara skönt att läsa om andra och att få se att det kan vända från något dåligt till något positivt och bra.
Mio, min Mio är en lämplig bok att utgå från då den innehåller och berör en utsatthet som går
att koppla till värdegrundsfrågorna. En annan faktor till varför denna bok är lämplig är för att Lindgren skriver utifrån ett barns perspektiv i jag-form. Hon lyckas genom ett barns ögon vandra mellan episoder och skeenden genom hela historien på ett sätt som gör det lätt för barnen att följa med och beskrivande av känslor som ger barnen möjlighet att relatera till bokens innehåll och värderingar.
Genom att använda boken som ett hjälpmedel så blir inte arbetet med värdegrundsfrågorna lika enformigt som om man skulle stå och hålla en monolog om värdegrunden.
8.2 Mio, min Mio och högläsning som didaktik
Skolverket beskriver i deras handledningsdokument ”Högläsning” (2019) hur högläsning ska bjuda in lyssnaren. De menar att det inte är menat att högläsning ska ske bokstavligt utan locka, fästa och avsluta momentet i fyra olika centrala steg.
Inledande beskrivs hur lyssnaren ska vara utanför berättelsen och med egen vilja närma sig innehållet vilket ställer krav på läsaren, sagan och val av litteratur. Det är därför viktigt att känna sin lyssnare för att i så stor utsträckning som möjligt välja en saga som så många som möjligt kan närma sig intresserat.
För de årskurser vi arbetar med (åk 4-6) är därför Mio, min Mio särskilt lämplig då de snabbt kan ta till sig karaktären bara genom åldern. Det bidrar till att lyssnaren skulle kunna närma sig sagan på ett, för dem, bekvämt sätt. Det som däremot skulle kunna äventyra närmandet för vissa elever är avsaknaden av tjejer i handlingen.
Vidare så beskriver skolverket hur lyssnaren ska kunna röra sig i sagan. Det gör att eleven kan använda sin fantasi och parallellt med lyssnande kan sväva iväg i handlingen, skapa sina egna bilder och förstå dolda budskap undermedvetet.
I det tredje steget vill skolverket att eleven ska kunna jämföra sagan med den egna världen. Även här har boken många fördelar. Berättelsen är inledningsvis i en tid, plats och miljö många är bekanta med och kan därför skapa sig en tydlig uppfattning om både hur saker ser ut, känns, luktar, smakar och låter. Det ger eleven utrymme att fritt röra sig i sagan, bara deras egen fantasi sätter faktiskt de gränserna.
I det avslutande skedet beskriver skolverket hur eleven ska kunna gå ur föreställningsvärlden. Ett bra sätt kan vara att ha en avslutande diskussion där eleverna bjuds in till samtal och diskussion för att få höra sina kamraters tolkningar, fantasier och lärdomar. Då får de perspektiv på historia, de vidgar sina möjligheter till de olika stegen till nästa tillfälle.
Mio, min Mio passar alltså in på Skolverkets samtliga fyra delar som de vill att högläsningen
ska kunna bidra till, så vida pedagogen tänker till kring delarna och väljer att styra arbetet utifrån dessa. Därför är boken högst lämplig att använda i högläsning men också ur ett didaktiskt perspektiv
9. Analys högläsning av Mio, min Mio och värdegrundsuppdraget
9.1 FörfattarpresentationAstrid Lindgren är en känd författare över hela världen. Hon skrev sin första barnbok 1944. Lindgren skrev på ett sätt som får läsaren att känna igen sig i de olika karaktärerna. Oavsett om det är en vuxen eller ett barn går det att relatera till böckernas innehåll. År 1954 släpper hon boken Mio, min Mio. Vivi Edström skriver om den i Astrid Lindgren och sagans makt (1997, s.98). Edström skriver att Mio, min Mio öppnar sagans dörr för det onda och grymma, något som bara finns i Nils Karlsson-Pyssling sedan tidigare. Det är med andra ord en av Lindgrens första böcker som behandlar svårigheter genom sagan. Edström skriver också i
Barnbokens form (2013, s.76) om hur Lindgren varierat sin berättarroll men där den
utvecklats in i ett jag-perspektiv succesivt genom hennes berättelser och framför allt i hennes verk Alla vi barn i Bullerbyn (1947).
9.2 Mio, min Mio - Handlingen
Bo Vilhelm Olsson kallas för Bosse och är 9 år gammal. Han bor tillsammans med sina fosterföräldrar tant Edla och farbror Sixten. Hans fosterföräldrar ville egentligen inte ha en son utan de ville ha en dotter och det mesta med Bosse är bara problem då de ansåg att han är högljudd och mestadels i vägen för dem.
Bosse känner sig varken uppskattad eller älskad i sitt hem och därför spenderar han det mesta av sin tid med sin bästa kompis Benka och hans föräldrar. Benkas pappa är alltid närvarande och de bygger till exempel modellflygplan. Hemma hos Benka får de alltid skratta och prata hur högt de vill. Bosse önskar att Benkas pappa kunde vara hans pappa och när Bosse frågar tant Edla om sin egen pappa svarar hon bara att han var en slusk men det visste Bosse att han inte var. En dag går Bosse ner till parken. Han sätter sig på en bänk och där ser han en flaska med en ande i. Det är också här boken tar en ny vändning, boken får en helt ny sagokaraktär och vi får nu följa med in i fantasin. Med hjälp av anden i flaskan reser Bosse till Gröna ängars ö, landet i Fjärran. Där träffar han sin pappa konungen som har letat efter Bosse i nio år. Han får reda på att han är prins Mio och han lever nu det liv han alltid drömt om.
Drömmen att få känna sig uppskattad och sedd uppfylls. Mio träffar en bästa kompis Jum-Jum i Landet i fjärran och de leker varje dag. Tillsammans upplever de nya äventyr med andra kompisar.
Bredvid Gröna ängars ö ligger Landet utanför. Där bor riddare Kato, där är allt svart och eländigt. Befolkningen är utsvulten och lever under skräck för riddare Kato. Mio och hans kompis Jum-Jum bestämmer sig för att de ska bekämpa riddare Kato och befria Landet utanför. Tillsammans får vi följa med på deras resa och uppleva äventyr på vägen. Vi får se hur Mio går från en ensam övergiven pojke hemma hos tant Edla och farbror Sixten till att tillsammans med sin nya kompis ta ansvar för att befria Landet utanför. Det är inte bara en resa med äventyr, godhet och ondska utan också en personlig resa för Mio vad gäller ensamhet, ansvar och tillgång till föräldrar.
10 Diskussion
Avslutningsvis vill vi återknyta till studiens grundläggande frågeställningar. För det första, hur fullgör högläsning läroplanens värdegrundsuppdrag? För det andra, vilka praktiska ”verktyg” kan forskningen ge lärare som vill använda högläsning i
värdegrundsuppdraget? För det tredje, vilka inslag i Mio, min Mio är särskilt lämpliga för arbetet med värdegrundsfrågor? Avslutningsvis, vilka didaktiska val kan aktualiseras i högläsningen och värdegrundsarbetet med Mio, min Mio?
Ett första viktigt val för en pedagog är att välja en skönlitterär bok som är anpassad efter merparten av eleverna. Att göra rätt val kan vara en utmaning. Det är kanske inte möjligt att finna en bok för alla elever men pedagogen bör försöka välja en bok som eleverna kan
relatera till och känna igen sig i så att de kan bygga tankar och reflektera över bokens innehåll utifrån tidigare erfarenheter. Boken bör passa för elever med olika personligheter och
bakgrunder. Eleverna kommer att tolka texten olika med olika vinklar och perspektiv när de hör texten. Genom högläsningen kan pedagogen i efterarbetet skapa diskussioner där eleverna kan ge uttryck för olika tolkningar, tankar och uppfattningar. Genom diskussionen får alla elever möjlighet att delge och lyfta sina tankar utifrån egna tidiga erfarenheter i relation till boken och värdegrundsuppdragen.
Genom den sociala interaktionen ges eleverna också möjlighet att uppnå de kunskapskrav som finns inom läroämnet svenska där eleverna ska kunna skapa sig en förståelse för andra människors liv. Att välja en bok som är anpassad till läroplanen och de uppdrag skolan har att förhålla sig till är viktigt. Det gäller att finna en bok som är innehållsrik och som kan
användas i undervisningen när det gäller värdegrundsuppdragen. Mio, min Mio är en sådan bok. Vi har tidigare i kapitel 8 behandlat ett flertal exempel från boken som också kan
kopplas till läroplanens värdegrundsuppdrag. Vi kan se hur en ensam pojke och hans kompis lever två helt olika liv vad gäller förutsättningar och möjligheter trots att de är lika gamla, bor i samma område och har samma intressen. Mio har till exempel en livssituation där han inte är välkommen eller särskilt omtyckt i sitt eget hem. Han mår dåligt och känner sig inte
uppskattad och han är väldigt utsatt, medans hans bästa vän Benka har en familj han står väldigt nära. Benka är omtyckt och trygg i sitt liv till skillnad mot Mio. Det går med andra ord att påvisa olikheterna i deras likheter och det är något som kan åskådliggöras för eleverna i klassrummet genom att bjuda in till diskussion med väl avvägda påstående och frågor utifrån den grupp läraren arbetar med. Även om klasskamraterna tycks ha likartade förutsättningar kan där finnas stora olikheter.
Det finns sammanfattningsvis flera situationer i boken som kan lyftas och diskuteras tillsammans, däribland frågor som gäller Mios ensamhet eller vad som faktiskt hände på parkbänken i Tegnérlunden.
En av studiens grundläggande fråga handlar om de didaktiska valen. Högläsningens möjligheter och utmaningar är något vi har analyserat och precis som med alla
undervisningsmetoder finns det både fördelaktiga och mindre fördelaktiga saker med att använda sig av högläsning. Men då vi tidigare har nämnt att alla barn utvecklar ett rikt och varaktigt språk när de får höra högläsning dagligen ser vi det här som ett bra tillfälle att
utveckla barnens språk och deras ordförråd. Används boken som en högläsningsbok ges också möjligheten för oss pedagoger att stanna upp under läsningens gång, vid svåra ord eller
begrepp till exempel, men även där det finns något att lyfta utifrån det värdegrundsarbete som vi tänker oss att vi arbetar med. Vi tycker också att barn i de åldrar som vi kommer att arbeta med hör alldeles för lite högläsning i sin vardag. Ju äldre eleverna blir desto mer förekommer tyst individuell läsning i både klassrummet och i hemmet. När det dessutom är en bok som behandlar många svåra och tuffa situationer såsom mobbning, utsatthet, dåligt föräldraskap och döden kan det eventuellt bli för jobbigt för vissa av barnen att läsa det själva. Det finns en risk att de antingen inte ser poängen med boken eller att den är alldeles för jobbig att läsa ifall de känner igen sig i något av det som Mio upplever i sin vardag i Stockholm. Genom
högläsningen kan det ses till att alla barnen följer med och är på samma ställe och därför kan alla sedan vara involverade i den kommande diskussionen.
I en diskussion är det viktigt att pedagogen är väl förberedd med följdfrågor som driver mot diskussion. De frågor som kan ställas till eleverna ska bygga på deras egna eventuella tankar
och idéer varför kännedomen om sin klass är viktig på ett ömsesidigt personligt sätt. Med tanke på att eleverna bär med sig olika erfarenheter och har olika bakgrunder finns det säkerligen många olika tankar och svar. Därför ska frågorna som ställs vara öppna frågor där varje tanke och idé ges möjlighet att luftas. Vilka spontana diskussioner kan skapas om Mio,
min Mio? Varför tror ni han känner sig ensam? Varför tror ni inte han är tuffare? Detta är
några exempel på frågor som kan öppnas med för att få igång en diskussion i klassrummet och för att åskådliggöra och konkretisera värdegrund för eleverna. Frågor om förvandlingen och fantasin är något som bör lyftas. Till exempel kan man ställa frågor som: Har ni fantiserat om en annan värld? Har ni fantiserat om en kompis ni inte har och hur ser han eller hon ut? Med dessa frågor kan pedagogen väcka elevernas förståelse om vilken makt och kraft fantasin besitter och kan innebära för vissa elever i deras vardag. Det gäller dock att vara förberedd på att svåra och tunga ämnen som kan diskuteras också kan vara jobbiga att diskutera för
eleverna, och att öppna sig inför en hel klass är inte alltid det bästa för ett barn. Det gäller med andra ord också att ge eleverna flera forum att lyfta sina tankar och känslor i, för även om de inte vill ta upp något inför alla kan de ändå exempelvis ha en vilja att skriva i en anonym loggbok där de sedan kan lyfta upp det som skrivs i helklass och diskutera
tillsammans. Inför en diskussion i helklass gäller det också som pedagog att ha en bra relation till sina elever och eleverna måste ha en bra relation mellan varandra. Ett bra klassrumsklimat är en stor förutsättning för att arbetet med dessa svåra och tuffa frågor ska vara möjligt. Vår slutsats är därför att Mio, min Mio är en synnerligen lämplig bok att utgå ifrån då den innehåller och berör en utsatthet som är kopplad till värdegrundsfrågorna. En annan faktor till varför denna bok valdes är för att Lindgren skriver utifrån ett barns perspektiv vilket gör det lättare för barnen att relatera till bokens innehåll och därmed bidra till att högläsningen fullgör läroplanens värdegrundsuppdrag. Elevernas relation till boken kan också påverkas av det Edström (2013) skriver om som ”miljörealism”. Hon beskriver att författare som beskriver det som varit har lättare för att hitta ett målande miljöspråk än de som skriver om nuet. Eleverna kan därför ha lättare att ta till sig historien genom fantasin när miljön som beskrivs eventuellt är mer målande än en nutidsbeskrivning. Här ser vi kopplingen till de verktyg vi tidigare presenterat och hur fördelarna med igenkänningen ställer krav på ett väl planerat
högläsningsmoment. Genom att använda boken som ett hjälpmedel så blir inte arbetet med värdegrundsfrågorna lika enformigt som om man skulle stå och hålla en monolog om värdegrunden.
Vi ser också en möjlighet och utmaning med att använda oss av en bok som Mio, min Mio då den innehåller en del hemskheter. Det finns en stor risk att någon eller några av eleverna i klassrummet faktiskt känner igen sig så väl i Mio och hans livssituation att det blir en
obekväm och ångestfylld upplevelse att läsa boken. För precis som Dejke beskriver i Berätta
för barnen (2006) finns det förutsättningar för barnen att koppla ihop berättelsen med tidigare
upplevelser. Vi håller med Dejke om att barn som kan relatera till det de redan har upplevt kan påverka deras intresse för berättelsen i en positiv riktning och då främja lärandet hos eleverna. Men vi måste vara medvetna om riskerna. Vi vill däremot ändå använda oss av boken som ett sätt att lyfta de här svårigheterna och använda det som en undervisningsmetod där eleverna kan lufta sina egna tankar och känslor, antingen i helklass tillsammans med sina klasskompisar eller om de vill ta det individuellt med pedagogen i efterhand. Bokens innehåll ger förhoppningsvis insikter om att de inte är ensamma om att uppleva svårigheter då Mio som befinner sig i en väldigt tuff situation lyckas ta sig ur den.
Fantasins kraft kan vara en stor tillgång när det gäller tuffa ämnen. Om eleven lär sig att använda fantasin och litteraturen som en tröst kan det bli ett hjälpmedel i en flykt från
vardagen. Boken kan också vara ett sätt att försvinna in i en annan värld, en värld där eleverna tillåts att fantisera och bilda sig en egen verklighet, vilket kan vara ett sätt att hantera egna svårigheter.
De största fördelarna med högläsningen anser vi vara de didaktiska val som kan aktualiseras där den bidrar med gemenskap och social interaktion. Med den sociala interaktionen menar vi till exempel efterarbetet i form av bokdiskussioner, som vi idag i stor utsträckning saknar. Vi anser att den tysta läsningen inte genererar något samtal utan snarare utgör ett
individualistiskt arbete. Högläsningen däremot bidrar till många perspektiv, tankar och idéer som eleverna får dela med sig av till varandra. Genom högläsningen kan vi som pedagoger ta kontroll och styra över vad som lärs ut och vad som ska läras ut. Vi kan alltså styra flera av, de av Wahlström (2016) beskrivna som, didaktikens grundfrågor - vem, vad, varför, när och hur. Vi kan också fokusera på det väsentliga målet som anses vara det viktigaste med just den här boken och dess innehåll. Som läsare kan vi stanna upp och ge eleverna tid att reflektera över vad de har hört. Det är en reflektionstid som eleverna kanske inte använder sig av ifall de läser boken själva.
Vi har också med hjälp av den tidigare forskningen kommit fram till att det finns en del utmaningar som måste tas hänsyn till. De utmaningar som vi anser är de svåraste att förhålla
sig till är att ha en bra balansgång i hur fort det ska gå framåt. Det blir lätt att pedagogen vill för mycket och att det då kan bli för snabba och stängda frågor med ett kort och rakt svar, inte de autentiska frågorna som borde eftersträvas för att eleverna ska få den reflektionstid de behöver för att utveckla sina tanker och idéer. En annan utmaning som kan uppstå är det samspel som ska fungera mellan läsaren, lyssnaren och texten. Här kan det bli svårt att ha en bra relation mellan dessa tre komponenter när det finns 25 elever att ta hänsyn till. Det här är en utmaning där pedagogen får göra sitt bästa och acceptera att alla 25 elever inte kommer att ha samspel med läsaren och texten.
Genom högläsningen i klassrummet och diskussionerna som uppstår kommer elevernas språk att utvecklas och de kommer då att bli starkare på att diskutera, samtala och fungera i en social interaktion med andra människor. Det här är något som de förhoppningsvis kan bära med sig upp i åldrarna och ut i vuxenlivet.
Utifrån ett didaktiskt perspektiv har vi kommit fram till att det är svårt att välja en bok som är lämpad för alla. Vi har också med hjälp av den här studien kommit fram till att vi som
blivande pedagoger kan välja högläsning som en undervisningsmetod och att valet av boken
Mio, min Mio är ett bra sätt att lyfta en del av de värdegrundsfrågor som finns att förhålla sig
till i läroplanen. Genom det här kan våra elever komma en bit på vägen till att fostras till självständiga och fungerande samhällsmedborgare.
11. Litteraturförteckning
A) Otryckta källor
Gewerth, Evelyn (2010). Ensam - i fantasin eller i verkligheten? En jämförelse av det ensamma barnet i Astrid Lindgrens Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Örebro universitet. [Studentuppsats]. Självständigt arbete på avancerad nivå, ht 2010.
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:386615/FULLTEXT02.pdf Skolverket (2019) Högläsning Stockholm : Skolverket https://larportalen.skolverket.se/LarportalenAPI/api- v2/document/path/larportalen/material/inriktningar/5-las-skriv/F%C3%B6rskola/021-Lasa-o-beratta/del_01/Material/Flik/Del_01_MomentA/Artiklar/M21_fsk_01A_01_hoglasning.docx
B) Tryckta källor
Alvesson, Mats och Sköldberg, Kaj (2017) Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och
kvalitativ metod Lund: Studentlitteratur
Bryman, Alan. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (Upplaga 2). Stockholm: Liber. Dejke, Helen (2006, s.22). Berätta för barnen! Malmö: Runa förlag.
Dominkovic, Kerstin, Eriksson, Yvonne och Fellenius Kerstin (2006) Läsa högt för barn Lund: Studentlitteratur.
Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur.
Eckeskog, Helena. (2013). Varför knackar han inte bara på? En studie om arbete med
läsförståelse i åk 1–2 (Licentiatavhandling, Umeå universitet, Institutionen för språkstudier).
Umeå: Print & Media.
Edström, Vivi (1992). Astrid Lindgren – Vildtoring och lägereld. Stockholm : Rabén & Sjögren
Edström, Vivi (1997). Astrid Lindgren och sagans makt. Stockholm: Rabén & Sjögren. Edström, Vivi (2013). Barnbokens form. Lund: Studentlitteratur AB.
Eriksson Barajas, Katarina, Forsberg, Christina och Wengström, Yvonne (2013). Systematiska
litteraturstudier i utbildningsvetenskap. Vägledning vid examensarbeten och vetenskapliga artiklar. Stockholm: Natur och kultur.
Frost, Jørgen (2002). Läsundervisning - praktik och teorier. Stockholm: Natur och Kultur. Fox, Mem (2003). Läsa högt: en bok om högläsningens förtrollande verkan. Ystad: Kabusa böcker.
Ingemansson, Mary (2016, s.119) Lärande genom skönlitteratur. Lund: Studentlitteratur AB.
Jakobsson, Inga-Lill och Lundgren, Marianne (2013, s56) Samverkan kring barn och unga i
behov av särskilt stöd: viktigare än diagnos. Stockholm: Natur & Kultur.
Kansanen, Pertti, Hansén, Sven-Erik, Sjöberg, Jan & Kroksmark, Tomas (2011). Vad är allmändidaktik? I Sven-Erik Hansén & Liselott Forsman (red.), Allmändidaktik – vetenskap
för lärare.(s.29-51). Lund: Studentlitteratur.
Liberg, Caroline; Wiksten Folkeryd, Jenny & af Geijerstam, Åsa (2010). Utmana, utforska,
utveckla. Om läs- och skrivprocessen i skolan. Stockholm: Liber.
Lindgren, Astrid (1954). Mio, min Mio. Stockholm: Rabén & Sjögren.
Nordenstam, A., & Widhe, O. (2017). Högläsning för äldre elever - En mötesplats för teori
och praktik. LIR. Journal, 8(16), 97–113.
http://ojs.ub.gu.se/ojs/index.php/LIRJ/article/download/3757/3114
Silfverberg, Gunilla (2019). Utsatthet och ansvar - flickan med svavelstickorna i vår tid. Stockholm: Appell Förlag.
Skolverket (2013, s.9). Förskolan och skolans värdegrund - förhållningssätt, verktyg och
metoder.
Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Skolverket.
Reichenberg, Monica (2014). Vägar till läsförståelse. Stockholm: Natur och Kultur. Wahlström, Ninni (2016). Läroplansteori och didaktik. Malmö: Gleerups.
