J U R I D I C U M
Medvetenhetskravet
- Gällande rätt och rättssäkerhetsproblematiken med
medvetenhetskravet inom svensk straffrätt
Anna Gillberg
VT 2021
JU600G Självständigt juridiskt arbete, 15 Högskolepoäng Examinator: Jesper Ekroth/Joakim Nergelius
Handledare: Tova Bennet Antal ord: 13 858
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3
1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 3
1.2METOD OCH MATERIAL ... 4
1.3AVGRÄNSNINGAR ... 5
1.4TERMINOLOGI ... 5
1.5DISPOSITION ... 6
2. HISTORISK BAKGRUND OCH BEGREPP ... 7
2.1IKRAFTTRÄDANDET AV BROTTSBALKEN ... 7
2.2STRAFFRÄTTSLIGT ANSVAR OCH PRINCIPER ... 8
2.3SKULD ... 8
2.4RÄTTSSÄKERHET ... 9
2.5TILLRÄKNELIGHET ... 9
2.6TILLFÄLLIG SINNESFÖRVIRRING ... 10
2.7ALLVARLIG PSYKISK STÖRNING ... 10
3. PRESENTATION AV RÄTTSLÄGET... 11
3.1BRISTEN PÅ LAGREGLERINGAR ... 11
3.2DOKTRIN –VAD ÄR MEDVETANDE INOM STRAFFRÄTTEN? ... 11
3.3VIKTIGA RÄTTSFALL GÄLLANDE MEDVETENHETSKRAVET ... 13
3.5NJA2020 S.169 ... 15
3.6FYRA OLIKA STEG AV MEDVETANDE ... 17
3.7PROBLEM MED BEDÖMNINGEN AV ALLVARLIG PSYKISK STÖRNING ELLER TILLFÄLLIG SINNESFÖRVIRRING ... 17
3.8AVSLUTANDE KOMMENTAR OM RÄTTSLÄGET ... 18
4. PRESENTATION OCH ANALYS AV HOVRÄTTSDOMARNA ... 20
4.1SVEA HOVRÄTT MÅL NR B5053-19(2021-03-04)(MISSHANDEL) ... 20
4.2HOVRÄTTEN FÖR NEDRE NORRLAND MÅL NR B57-19(2020-04-17)(HOT MOT TJÄNSTEMAN) ... 21
4.3HOVRÄTTEN FÖR NEDRE NORRLAND MÅL NR B548-20(2020-07-01)(GROVT TILLGREPP AV FORTSKAFFNINGSMEDEL) ... 22
4.4GÖTA HOVRÄTT MÅL NR B141-20(2020-10-08)(SKADEGÖRELSE) ... 22
4.5SVEA HOVRÄTT MÅL NR B5479-19(2020-12-03)(VÅLD MOT TJÄNSTEMAN) ... 23
4.6GÖTA HOVRÄTT MÅL NR B659-21(2021-04-07)(OLAGA HOT) ... 23
4.7JÄMFÖRELSE MELLAN HOVRÄTTSDOMARNA ... 24
5. SLUTSATS... 27
5.1HAR NJA2020 S.169 FÖRÄNDRAT RÄTTSLÄGET? ... 27
5.2ÄR MEDVETENHETSKRAVET FÖRUTSÄGBART? ... 28
5.3ÄR MEDVETENHETSKRAVET I ENLIGHET MED KONFORMITETSPRINCIPEN? ... 29
5.4AVSLUTANDE KOMMENTARER... 30
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 31
Sammanfattning
Den här uppsatsen undersöker medvetenhetskravet inom svensk straffrätt.
Medvetenhetskravet är en del av uppsåtsbedömningen. En person måste vara i tillräcklig grad medveten om sitt handlande för att anses ha uppsåt till ett brott. Frågeställningarna har varit: Hur har NJA 2020 s. 169 förändrat rättsläget gällande medvetenhetskravet inom straffrätten? Hur rättssäkert är medvetenhetsbedömningen med fokus på förutsägbarhet och
konformitetsprincipen? Metoden som används är en rättsdogmatisk metod med fokus på rättskälleläran. Även hovrättsdomar har undersökts som en del av undersökningen för att få en bild av den praktiska tillämpningen av medvetenhetskravet.
Slutsatsen av den här undersökningen är att NJA 2020 s. 169 inte har förändrat rättsläget, men att den har bidragit till ett förtydligande av medvetenhetskravet. Det är fortfarande ett lågt ställt krav. En person måste ha en basal grundförståelse om sammanhanget den är i för att kunna anses vara medveten. Gärningsmannens medvetande får heller inte vara för grumlat. Rättssäkerheten har undersökts genom ett fokus på förutsägbarhet och konformitetsprincipen. Medvetenhetskravet är förutsägbart eftersom det är fortsatt svårt att bli frikänd, men den hade behövt definieras tydligare för att vara mer förutsägbar. Det finns även svårigheter i att bedöma en psykisk sjuk persons medvetenhetsnivå, vilket kan leda till att den här gruppen av gärningsmän bedöms olika i olika domstolar. Gällande konformitetsprincipen leder det låga kravet av medvetande som krävs till att personer som inte har insikt eller förmåga att rätta sig efter lagen kan bli dömda som ansvariga för ett brott. Hänsynen till deras psykiska sjukdom tas istället vid valet av påföljd. Min avslutande kommentar gällande medvetenhetskravet är att det krävs mer omfattande lagreglering inom området för att bidra till ökad rättssäkerhet.
Förkortningar
BrB Brottsbalk (1962:700) Ds Departementsserien HD Högsta domstolen HovR Hovrätten JT LPT Juridisk tidskrift Lagen om tvångsvård (1991:1128) NJA Nytt juridiskt arkivProp. Proposition SL 1864 års Strafflag
SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning
1. Inledning
År 2020 frikändes en man i Högsta domstolen (HD) efter att ha misshandlat sin mamma under ett akut psykotiskt tillstånd. Han ansågs inte ha varit i tillräcklig grad medveten om sitt handlande för att ha uppsåt till brottet. Hans akuta psykotiska tillstånd gjorde att hans
medvetande var så pass grumlat att han inte ansågs ansvarig för brottet. Enligt domen måste gärningsmannen vara i någon grad medveten om sitt handlande för att medvetenhetskravet ska anses vara uppfyllt.1
Medvetenhet inom straffrätten är en del av uppsåtsbedömningen.2 Den kan formuleras på
flera olika sätt; den kan formuleras som motsatsen till medvetslös, som ett vaket tillstånd eller som att personen är uppmärksam på den fysiska handlingen den genomför.3
Frågan om medvetenhet blir central när det gäller gärningsmän som har allvarliga psykiska störningar eller tillfälliga sinnesförvirringar. I nästan alla andra stater görs en bedömning av en persons tillräknelighet för att se ifall personen ens kan ha ansetts begå ett brott.4 Historiskt
sett har personer med allvarliga psykiska störningar och tillfälliga sinnesförvirringar även i Sverige inte ansetts vara tillräkneliga för att begå ett brott. Dem blev enligt lagen som föregick Brottsbalken (1962:700) (BrB) frikända för brott.5 Sedan Brottsbalkens
ikraftträdande har det inte funnits någon egentlig lagstiftning kring hur rättssystemet ska hantera den här gruppen av gärningsmän, förutom att personer med allvarliga psykiska störningar i första hand inte ska dömas till fängelse som påföljd.6
Det är en ständig fråga kring hur straffrätten ska hantera personer med psykiska sjukdomar. Problemet med den här gruppen av gärningsmän är att deras verklighetsuppfattning kan se helt annorlunda ut än en person som är psykiskt frisk, vilket även gör
medvetenhetsbedömningen svårare. Rättsfallet som kom ut 2020 har gjort att
medvetenhetskravet har kommit upp på tapeten igen, men det finns fortfarande frågor som kvarstår i det här ämnet.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet i den här uppsatsen är tvådelad. Det första syftet är att fastställa gällande rätt angående medvetenhetskravet inom straffrätten. Detta görs genom en rättsdogmatisk metod i kapitel 3 och en undersökning av hovrättsdomar i kapitel 4 för att se den faktiska tillämpningen av medvetenhetskravet. Av central betydelse i fastställandet av gällande rätt är det senaste prejudikatet angående medvetenhetskravet, NJA 2020 s. 169, och dess effekt på rättsläget. Det andra syftet är att undersöka ifall medvetenhetskravet är rättssäkert, speciellt inriktad på förutsägbarhet och konformitetsprincipen. Fokus har även här varit på NJA 2020 s. 169, och om prejudikatet har ökat rättssäkerheten kring medvetenhetskravet.
Frågeställningarna i den här uppsatsen är: Hur har NJA 2020 s. 169 förändrat rättsläget gällande medvetenhetskravet inom straffrätten? Hur rättssäkert är medvetenhetsbedömningen med fokus på förutsägbarhet och konformitetsprincipen?
1 NJA 2020 s. 169, p. 15.
2 Se t.ex. Strahl, Ivar, Allmän straffrätt i vad angår brotten, Norstedt, Stockholm, 1976, s. 91ff. 3 Se kap 3 i den här uppsatsen.
4 Bennet, Tova, Straffansvar vid atypiska sinnestillstånd, Norstedts Juridik, Stockholm, 2020, s. 15f. 5 5 kap 5 § SL.
1.2 Metod och material
Metoden som används i den här uppsatsen är en rättsdogmatisk metod eftersom syftet i första steget är att fastställa gällande rätt angående medvetenhetskravet. Enligt Sandgren innebär den rättsdogmatiska metoden att man försöker identifiera relevanta källor enligt
rättskälleläran, och sedan analysera dem.7 Rättskälleläran är inte statisk, och det finns olika
åsikter om vad som ska räknas med i den. Traditionellt sett brukar rättskälleläran inkludera lag, lagförarbeten, prejudikat och doktrin.8 Alla dem här källorna används i den här uppsatsen
för att försöka identifiera gällande rätt, samt analysera materialet. Andra källor som används är Statens offentliga utredningar (SOU), och även läroböcker i ämnet. När det kommer till SOU:erna har dem använts som en viktig källa för att dem noggrant har utrett det här ämnet. Jag anser därför att dem väl visar gällande rätten i det här ämnet.
Det andra syftet, som behandlar rättssäkerheten med medvetenhetskravet, sker metodologiskt via en mer fri diskussion kring ämnet. Diskussionen bygger på gällande rätten så som den framgår av rättskälleläran samt hovrättsdomarna. Rättssäkerhet definieras närmare i kapitel 2, och diskussionen i kapitel 5 utgår från den definitionen.
I besvarandet av den första frågeställningen är det viktigt att också ha viss kunskap om hur rättsläget såg ut innan. Ett visst historiskt perspektiv är därför viktig för att kunna studera om rättsläget har förändrats. Därför kommer viss äldre doktrin samt äldre rättsfall att undersökas. Fokus i uppsatsen ligger dock på att ta reda på rättsläget efter rättsfallet; hur rättsläget ser ut nu. För att kunna besvara frågan har hovrättsdomar som behandlar medvetenhetskravet undersökts. Jag vill förtydliga här att hovrättsdomarna inte används som en del i själva rättskälleläran, utan istället för att följa upp den praktiska rättstillämpningen av rättsprincipen som kommer till uttryck i NJA 2020 s. 169. Syftet med detta är att undersöka hur
medvetenhetskravet ser ut i praktiken. Min tanke bakom detta är att juridik inte existerar i ett vacuum, utan den praktiska tillämpningen är viktig, speciellt för att få en bild av
rättssäkerheten i bedömningen av medvetenhetskravet. Hovrättsdomar har i den här uppsatsen använts för att identifiera gällande rätt och rättssäkerhetsproblematiken inom det här området. Jag anser att det bästa sättet att studera hur rättssäkerheten ser ut är att studera hur den faktiskt tar sig i uttryck i domar, det vill säga, hur rättsskipningen ser ut.
Sökordet ”medvetenhetskravet” har använts för att det är begreppet på kravet på medvetenhet som formuleras i punkt 1 i NJA 2020 s. 169.9 Det anses enligt mig vara naturligt att använda
det som sökord när HD själva använder det ordet. Begreppet medvetenhetskravet har också använts långt tidigare, t.ex. i SOU 1996:185.10 En brist i sökordet är att domar som bara
använt sig av orden ”medveten” eller ”medveten om” kan ha missats. Den här risken har ansetts vara befogad på grund av att syftet med den här uppsatsen är att diskutera
medvetenhetskravet, och hur domstolarna har tolkat det.
En sökning på JUNO på ”Medvetenhetskravet” visar ett uppsving av användningen av begreppet under 2020 och 2021. På JUNO fanns det den 7 april 2021 30 hovrättsdomar där ordet ”medvetenhetskravet” nämns. Mellan 25 mars 2020 och 7 april 2021 publicerades 23 domar som diskuterade medvetenhetskravet. Sex av dem presenteras i kapitel 4. Domar som
7 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, Norstedts
Juridik, Stockholm, 2018, s. 39.
8 Sandgren, 2018, s. 40. 9 NJA 2020 s. 169, p. 1.
handlar om självförvållat rus har sållats bort och likaså domar där medvetenhetskravet enbart diskuteras i tingsrätterna. För domarna som presenteras i kapitel 4 har ett av kriterierna varit att medvetenhetskravet ska diskuteras mer ingående, och därför har domarna med enbart minimal diskussion kring medvetenhetskravet sållas bort. Det här motiveras med att dem presenterade domarna anses vara representativa även för andra domarna, och att det därför hade varit överflödigt att presentera domarna med även minimal diskussion.
Ett till materialval som är viktigt att diskutera är fokusen i den här uppsatsen på prejudikat från HD. I den här uppsatsen läggs stor vikt vid prejudikat från HD. Att prejudikat tillhör rättskälleläran är allmänt accepterat, men vikten forskare lägger på den är olika. Ramberg skriver bland annat att varenda dom från HD utvecklar rätten.11. Ramberg pekar på att HD:s
syfte är att tillämpa lagstiftning, men i frågor som inte är lagstiftade (som i fallet med medvetenhetskravet) kan deras domar även ses som vägledning om innehållet i rätten.12 Jag
håller med Ramberg angående att domar i frågor som inte är lagstiftade kan anses vara vägledande om innehållet i rätten. I den här uppsatsen är NJA 2020 s. 169 av central betydelse. Prejudikatet i NJA 2020 s. 169 definieras närmare i kapitel 3, för att senare användas som hjälpmedel i analysen av hovrättsdomarna. Den diskuteras även kopplat till rättssäkerhetsdiskussionen i kapitel 5.
1.3 Avgränsningar
Den här uppsatsen är avgränsad till ämnet medvetenhetskravet inom straffrätten.
Tillräknelighet undersöks inte närmare, men förklaras ändå till viss del i kapitel 2 för att begreppet är så nära sammankopplad med medvetenhetskravet.
Självförvållande rus och självförvållade tillfälliga sinnesförvirringar har avgränsats bort, eftersom dem väcker helt andra aspekter av uppsatsfrågan. Vid självförvållande rus tar domstolarna även hänsyn till 1 kap 2 § 2 stycket i BrB, som innebär att en person fortfarande kan ha straffrättsligt ansvar trots sitt självförvållade tillstånd.13
Medvetenhetskravet är nära kopplat till uppsåt, och diskuteras ofta i relation till dem olika typerna av uppsåt. Jag har valt att inte diskutera själva uppsåtsbegreppen närmare, utan
diskuterar enbart uppsåt relaterat till medvetenhetskravet. Detta innebär t.ex. att jag inte går in på domarnas diskussion om ifall det var ett likgiltighetsuppsåt eller avsiktsuppsåt.
1.4 Terminologi
Terminologin i det här ämnet kan anses vara känsligt. Historisk sett har vissa begrepp använts, som idag anses vara fördömande. Exempel på sådana begrepp är sinnesslöhet och själslig abnormitet. I den här uppsatsen kommer vissa äldre begrepp användas i den historiska bakgrunden enbart för att formuleringen ska bli så korrekt som möjlig. I Brottsbalken och i viss annan lagstiftning används begreppen ”allvarlig psykisk störning” och ”tillfällig sinnesförvirring”, vilket kommer vara dem genomgående begreppen för den här uppsatsen. Förklaringen av viktiga begrepp finns angivna i kap 2.
11 Ramberg, Christina, ”Prejudikat som rättskälla”, SvJT, 2017, s. 774. 12 Ramberg, 2017, s. 782.
13 För vidare diskussion om självförvållade tillstånd, se t.ex. Asp, Petters, Karnov kommentar till 1 kap 2 § 2
1.5 Disposition
Dispositionen i den här uppsatsen är följande: I det andra kapitlet görs en historisk bakgrund och viktiga begrepp förklaras. Grundläggande straffrättsliga principer förklaras, samt
begreppet rättssäkerhet som är en viktig del av analysen i den här uppsatsen. I det tredje kapitlet görs den mer rena rättsdogmatiska undersökningen där rättsläget kring
medvetenhetskravet förklaras med hjälp av doktrin och prejudikat. Här presenteras även NJA 2020 s. 169. I det fjärde kapitlet presenteras hovrättsdomarna som även analyseras löpande. Kapitlet avslutas med en jämförelse mellan hovrättsdomarna kopplat till NJA 2020 s. 169. Det femte och sista kapitlet innehåller en diskussion om rättssäkerheten kring
2. Historisk bakgrund och begrepp
Det här kapitlet har som syfte att ge en historisk bakgrund till ämnet och förklara viktiga begrepp. Begreppen som förklaras är tillräknelighet, tillfällig sinnesförvirring och allvarlig psykisk störning. Det här kapitlet förklarar också grundläggande straffrättsliga principer och grunden för straffrättsligt ansvar som är viktiga att förstå sig på för att kunna analysera det här ämnet. Rättssäkerhet, med fokus på förutsägbarhet och konformitetsprincipen, presenteras för att i kapitel 5 användas som verktyg i analysen.
2.1 Ikraftträdandet av Brottsbalken
Innan Brottsbalkens tillkomst fanns det i 5 kap 5 och 6 §§ Strafflagen (1864:11) (SL)
tillräknelighetsbestämmelser. Enligt bestämmelserna var en gärningsman tvungen till att anses vara tillräknelig för att bli dömd för ett brott. Enligt 5 kap 5 § första stycket SL skulle en gärningsman inte kunna dömas till ansvar för en gärning om den begås under inflytande av ” sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet”. I det andra stycket (som infördes år 1946) reglerades tillfälliga psykiska tillstånd där en person begått en gärning när denne inte var vid sina sinnes fulla bruk. Det här tillståndet fick inte vara självförvållat. I 5 kap 6 § SL reglerades situationer där en persons sinnesbeskaffenhet avvek från det normala, men inte kunde anses vara helt befriad från ansvar enligt 5 §. Gärningsmannen kunde då få sitt straff nedsatt (detta går att jämföra med 30 kap 3 § i dagens brottsbalk där en person med en allvarlig psykisk störning kan få sitt straff nedsatt).
Vid ikraftträdandet av Brottsbalken gavs synsättet om tillräknelighet upp. Med inträdandet av Brottsbalken kunde personer som tidigare inte skulle ses som tillräkneliga, behandlas på samma sätt som psykiskt friska. Psykiskt sjuka ansågs ha kapacitet att begå brott, men valet av påföljd blev en annan. Den med en allvarlig psykisk störning dömdes istället vanligen till rättspsykiatrisk vård, enligt nuvarande 30 kap 6 § BrB. Enligt Agge drevs den här reformen igenom av ideologiska skäl; dem som var med och stiftade lagen ville komma ifrån synsättet att straff var en form av vedergällning.14 I SOU 1956:55 menades det att tillräknelighetsläran
inte behövdes längre och att gärningsmän som var psykiskt störda istället skulle dömas till vård.15
Även 5 kap 5 § andra stycket SL om tillfälliga sinnesförvirringar togs bort. Det här
motiverades med att personer som inte var vid sina sinnes fulla bruk ändå inte skulle anses ha uppsåt.16 Justitieministern uttalade i proposition att dem här personerna fortfarande skulle gå
fria från ansvar.17 En gärningsman som hade begått ett brott under en tillfällig sinnesförvirring
borde med den formuleringen fortfarande gå fri om gärningsmannen inte kunde anses ha uppsåt.
Angående personer med allvarliga psykiska störningar, som tidigare inte skulle ha ansetts vara tillräkneliga, kunde dessa dömas för ansvar men hänsynen till deras psykiska sjukdom togs istället vid påföljdsledet. Enligt uppsåtsrekvisitet behövde dem dock fortfarande ha uppsåt för att kunna anses vara ansvariga för brottet.18 Det är här som medvetenhetskravet
kommer in. Även fast en person har en allvarlig psykisk störning eller en tillfällig
14 Agge, Ivar & Thornstedt, Hans, Straffrättens allmänna del, Stiftelsen Juristförlaget vid Stockholms
universitet, Stockholm, 1984, s. 102.
15 SOU 1956:55, Skyddslag, Strafflagberedningens slutbetänkande, s. 28ff.
16 Asp, Petter, Jareborg, Nils & Ulväng, Magnus, Kriminalrättens grunder, Iustus, Uppsala, 2013, s. 370f. 17 Prop. 1964:10, s. 107.
sinnesförvirring kommer en bedömning av medvetenheten göras när uppsåtet testas. Mer ingående förklaring om detta i kapitel 3 i den här uppsatsen.
2.2 Straffrättsligt ansvar och principer
Det straffrättsliga ansvaret och skälen till att det finns straff angivet för brott har skiftat genom historien. I äldre straffrätt fanns påföljden där som ett sätt att vedergälla brottet. Det ansågs vara rättvist att en person som begått ett brott, och då orsakat lidande, också skulle betala med lidande.19 Senare under historien har snarare principen om prevention lyfts fram.
Inräknad i den finns tankar om allmänprevention, som handlar om att skydda samhället från brott, samt individualprevention, som handlar om att avskräcka individer från att begå brott.20
Det kan vara viktigt att ha principen om prevention och vedergällningsprincipen i åtanke när man läser om straff och påföljder, för att förstå varför det ens finns ett straffrättsligt ansvar från början.
När har ett brott skett? För att avgöra om ett brott har skett gör domstolen både en bedömning av dem så kallade objektiva och subjektiva rekvisiten. Det objektiva rekvisitet handlar om ifall en otillåten gärning har skett. Domstolen gör en bedömning av brottbeskrivningsenlighet (ifall en gärning stämmer överens med en straffbestämmelse). Det görs även en bedömning om ifall gärningen är rättfärdigad eller inte (det kan t.ex. föreligga nöd eller nödvärn). Om den är rättfärdigad är inte det objektiva rekvisitet uppfyllt. Det subjektiva rekvisitet handlar istället om personen har personligt ansvar och i sådana fall skuld för den otillåtna gärningen. Här ställs frågorna: Har personen haft uppsåt eller gjort något oaktsamt? Finns det några ursäktande omständigheter?21 Det som mestadels diskuteras i den här uppsatsen är det
subjektiva rekvisitet för uppsåt, där medvetenhetskravet inräknas. Angående uppsåtet är det viktigt att täckningsprincipen är uppfylld, dvs. att gärningsmannens bild av verkligheten stämmer överens med de verkliga omständigheterna kring gärningen.22 Uppsåtet ska täcka det
som har skett. Det finns flera olika typer av uppsåt; avsiktsuppsåt, insiktuppsåt och likgiltighetsuppsåt, och det räcker med att ett av dem är uppfyllt.23
2.3 Skuld
När det kommer till personer med allvarliga psykiska störningar och tillfälliga
sinnesförvirringar som begår brott diskuteras ofta begreppet skuld. Skuldprincipen handlar om att en person enbart borde hållas ansvarig för en otillåten gärning ifall den har kunnat rå för den.24 Skulden är förknippad med den fria viljan, och att man har ansvar för sina
handlingar. Skulden inom straffrätten handlar om att identifiera handlingar som är
straffrättsligt förkastliga och därmed tyder på skuld.25 Skulden är nära sammankopplad med
uppsåts- och oaktsamhetsbedömningen av ett brott.
En annan princip inom straffrätten som är nära sammankopplad med skuldprincipen är konformitetsprincipen. Konformitetsprincipen innebär att en person som inte kan rätta sig efter lagen, inte heller borde anses vara ansvarig för handlingen. Här kan t.ex. en allvarligt psykisk sjuk person med bristande kontrollförmåga räknas in.26
19 Agge & Thornstedt, 1984, s. 10f. 20 Asp m.fl., 2013, s. 31.
21 Asp m.fl., 2013, s. 42. 22 Asp m.fl., 2013, s. 297.
23 Asp m.fl., s. 286. För vidare diskussion om olika typer om uppsåt även följande sidor. 24 SOU 2002:3, Psykisk störning, brott och ansvar, s. 230.
25 Asp m.fl., s. 49. 26 Asp m.fl., 2013, s. 298f.
2.4 Rättssäkerhet
Det andra syftet i den här uppsatsen är att klargöra om medvetenhetsbedömningen är
rättssäker, med fokus på konformitetsprincipen och förutsägbarhet. Rättssäkerhet är ett vanligt begrepp, som oftast används utan någon närmare förklaring. Zila anser att det är oklart vart konturerar för rättssäkerhetsbegreppet ska dras, men att det finns viss enighet i begreppets betydelse. För det första kopplar han den till förutsägbarheten vid rättsliga utfall.27 Detta anser
även jag är rättssäkerhetens viktigaste innebörd, och det är en av grundpelarna i ett rättssäkert samhälle. Zila tar även upp att det finns en viss enhällighet i att den offentliga makten ska utövas genom lagar. Rättssäkerhet är utöver det även kopplad till allas likhet inför lagen och rättsskyddet för medborgare 28 Enligt Axberger är rättssäkerhet att lagar och rättsprinciper ska
vara utformade på ett sådant sätt att dem kan tillämpas på ett förutsägbart och kontrollerbart sätt”.29 I den här uppsatsen har ett fokus gällande rättssäkerhet varit på förutsägbarheten. Det
ska gå att förutsäga vilket straff en person ska få för ett begånget brott. Min idé om rättssäkerhet är att det ska gå att förutsäga om en person ska dömas till fängelse eller frikännas helt från ett brott för att medvetenhetskravet inte är uppfyllt. Förutsägbarhet behöver inte betyda att det är ”rätt” på någon moralisk plan, utan snarare bara att rättens innehåll borde följas och vara klart och tydligt.30
Det andra fokusområdet gällande rättssäkerhet i den här uppsatsen är konformitetsprincipen. Rättssäkerhet och konformitetsprincipen är enligt mig sammankopplade med varandra. Om en kriminalisering inte är i enlighet med konformitetsprincipen (dvs. att en person måste kunna hindra sig själv från att begå ett brott för att den ska kunna anses vara ansvarig) är det väldigt svårt att se att den är rättssäker.31 Att ha ett samhälle där personer kan bli dömda för brott fast
dem inte hade kunnat hindra sig själva från att begå brottet leder till ett väldigt osäkert samhälle. Förutsägbarhet och konformitetsprincipen kan motsäga varandra. Det går att ha ett samhälle som är förutsägbart, men som inte följer konformitetsprincipen, och säkerligen tvärtom.
2.5 Tillräknelighet
Tillräknelighetskravet är nära besläktad med medvetenhetskravet och är därför viktigt att ge en förklaring till. Innan Brottsbalkens tillkomst 1965 var tillräknelighetsläran en del av svensk straffrätt. I dagsläget finns det ingen tillräknelighetslära inom svensk rätt i alla fall i egentlig mening.32 Grundtanken bakom tillräknelighetsläran är att när en person inte kan förstå
innebörden av sina handlingar eller om förmågan till handlingskontroll är väsentligt påverkad ska den gå fri från ansvar för brottet.33 Tillräknelighet handlar om förmågan att inse
gärningens innebörd, och för detta krävs en viss insikt om konsekvenserna för sitt handlande.34 Vid t.ex. vanföreställningar påverkas en persons tillräknelighet eftersom
personen inte uppfattar omvärlden så som andra människor gör. Det kan också handla om att gärningsmannen inte inser att gärningen är fel, eller att den saknar förmåga att anpassa sitt
27 Zila, Josef, ”Om rättssäkerhet” Svjt, 1990, s. 284. 28 Zila, 1990, s. 286.
29 Axberger, H.-G, Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar, Allmänna förlaget, Stockholm, 1988, s. 153. 30 Fränberg har en intressant diskussion kring rättssäkerhetsbegreppet definierande som förutsägbart i Fränberg,
Åke, ”Om rättssäkerhet”, Juridisk tidskrift, nr 2 2000/01, s. 269.
31 Asp m.fl., 2013, s. 49.
32 Radovic, Susanna & Anckarsäter, Henrik (red.), Tillräknelighet, Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 24 33 SOU 2002:3 s. 231.
beteende.35 Tvång och impulser kan också i vissa fall anses vara situationer där en person
skulle kunna anses vara otillräknelig.36 2.6 Tillfällig sinnesförvirring
Ett annat viktigt begrepp kopplat till medvetenhetskravet är tillfällig sinnesförvirring.
Tillfällig sinnesförvirring saknar legaldefinition och används inte heller i lagtext. Det var med som ett förslag i prop. 1945:207 och det finns där angivet en diskussion om användningen av begreppet tillfällig sinnesförvirring. Det ansågs inte vara en riktig beteckning och kunna leda till en förvirring om att även en lättare förvirring skulle leda till straffrihet. Det uttryck som istället föredrogs var ett höggradigt omtöckningstillstånd.37 Trots att det år 1945 inte ansågs
vara en tillräckligt riktig beteckning har det använts i praxis och doktrin i ämnet. För att definiera begreppet handlar tillfällig sinnesförvirring om en tillfällig förvirring på grund av t.ex. chock, feber, slag mot huvudet och lågt blodsocker hos en diabetiker. Även tillfällen där en person har nyligen har uppvaknat av t.ex. sömn eller narkos kan inräknas.38 Asp m.fl.
definierar det förenklat som: ”Personen i fråga är i ett tillstånd där den inte är ”sig själv”.39 2.7 Allvarlig psykisk störning
Begreppet allvarlig psykisk störning lades till i Brottsbalken 1992. I propositionen beskrivs den som: ”Till allvarlig psykisk störning bör i första hand räknas tillstånd av psykotisk karaktär, således tillstånd med störd realitetsvärdering och med symtom av typen
vanföreställningar, hallucinationer och förvirring.”40 Även psykiska funktionsnedsättningarna
så som demens och allvarliga depressioner räknas in här.41 Här vill jag bara förtydliga att
begreppet ”Allvarlig” tyder på en väldigt svårartad psykisk sjukdom. I bedömningen av om en person har en allvarlig psykisk störning tar man hänsyn till graden av störning och störningens art.42 Vid en allvarlig psykisk störning ska en person som i övrigt uppfyller
brottsförutsättningar behandlas annorlunda vid påföljdvalet.43
35 Radovic & Anckarsätter, 2009, s. 34. 36 Radovic & Anckarsäter, 2009, 36ff. 37 Prop. 1945:207, s. 109
38 SOU 2012:17, Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd, s. 157. DS 2007:5,
Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare, s. 42.
39 Asp m.fl. s. 370.
40Prop. 1990/91:58 s. 86. 41Prop. 1990/91:58 s. 86.
42 Asp m.fl. 2013, s. 374.
3. Presentation av rättsläget
Ovanstående kapitel har gett en översikt över viktiga begrepp i det här ämnet, och ett historiskt perspektiv. I den här delen kommer den rättsdogmatiska undersökningen in, och medvetenhetskravet plats inom straffrätten förklaras. Först kommer en kort redogörelse över bristen på lagreglering inom ämnet. Sedan presenteras doktrinen för att förklara medvetande inom straffrätten, och hur olika forskare har sett på medvetande. Efter det presenteras några viktiga rättsfall. Sedan presenteras Bennets slutsatser om kravet på medvetande. Sen
presenteras NJA 2020 s. 169, och några slutsatser från det rättsfallet. Slutligen kommer en kort sammanfattning av kapitlet.
3.1 Bristen på lagregleringar
Det första som är viktigt att förtydliga gällande det här ämnet är att det inte finns någon lagreglering i sig själv kring medvetenhetskravet. Medvetenhetskravet är en del av
uppsåtsbedömningen som regleras i 1 kap 2 § BrB. I 1 kap 2 § andra stycket BrB regleras fall där gärningsmannen har berusat sig själv eller på annat sätt vållat sitt tillstånd, och detta hindrar inte att personen döms för brottet. Den här paragrafen ska inte tolkas motsatsvis; den innebär inte att en person som är tillfälligt sinnesförvirrad utan eget vållande ska frikännas.44
Personer med allvarliga psykiska störningar ska i första hand inte dömas till fängelse som påföljd, enligt 30 kap 6 § BrB. Det finns även ett absolut fängelseförbud i 30 kap 6 § andra stycket BrB. Gärningsmannen ska istället dömas till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap 3 § BrB. Gällande det absoluta fängelseförbudet formuleras den som: ”Rätten får inte döma till fängelse, om den tilltalade till följd av den allvarliga psykiska störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt.”45 Närmare
diskussion om fängelseförbudet i kapitel 5.3. Det kan även tillägas att rätten kan bestämma att ingen påföljd bör utdömas, enligt 30 kap 6 § tredje stycket BrB.
Enligt ett uttalande justitieministern vid tiden för propositionen till Brottsbalken skulle en gärning som begås när en person tillfälligt inte är vid sina sinnes fulla bruk (som ofta betecknas som en tillfällig sinnesförvirring) fortfarande inte betraktas som brott. Sådana här handlingar skulle inte heller dömas till någon påföljd, så som det stod i den tidigare
Strafflagen.46 Asp m.fl. har tolkat uttalandet som att finns en oskriven undantagsregel som gör
att en gärningsman ursäktas när den har gjort en otillåten gärning vid en tillfällig sinnesförvirring, närmare diskussion kring det här senare det här i kapitlet, i 3.5.47 3.2 Doktrin – Vad är medvetande inom straffrätten?
Det finns inte så mycket forskning kring medvetenhetskravet. Oftast diskuteras den i samband med uppsåt. Den mer renodlade forskningen på ämnet är Tove Bennets avhandling som utgavs år 2020. Det finns även flertalet SOU:er på ämnet där medvetenhetskravet förklaras samt där rättsläget undersöks i syfte att komma med lagförslag på ämnet. Andra forskare som har uttalat sig i ämnet är Agge, Jareborg, Strahl och Asp m.fl.
Agge skriver inte explicit om medvetenhet, men han menar att en brottslig handling innehåller en kroppslig rörelse samt en vilja (viljeakt) till den kroppsliga rörelsen. Medvetenheten Agge
44 SOU 2002:3, s. 157. 45 30 kap 6 § 2 st. BrB 46 Prop. 1964:10, s. 107. 47 Asp m.fl., 2013, s. 371.
skriver om handlar en medveten handling. 48 Han menar även att gärningsmannen med sitt
psyke ska ha uppsåt till den objektiva handlingen.49. Bennet har i sin avhandling tolkat detta
som att en del av medvetenheten handlar om viljande.50
Jareborg definierar medvetenhet genom att peka på att det är vad en person är ”uppmärksam på” eller ”uppmärksammad av”. Han definierar även medvetet handlande genom att definiera omedvetet handlande. Han delar in det omedvetna handlandet i två kategorier: Det personen inte tänker på, dvs. inte är uppmärksam på, och det som personen inte vet att den gör, det vill säga inte inser att den gör.51 Jareborg tar upp att det i svenskt språkbruk ofta talas om att ”bli
medveten om” och ”vara medveten om”. En gärningsman kan påbörja ett brott, men senare bli medveten om handlandet. Det finns exempel på rättsfall där en gärningsman påbörjar ett brott utan att vara medveten om omständigheterna, men någon gång under gärningens gång borde ha blivit medveten om omständigheterna, och därmed döms som ansvarig för brottet.52
Han talar även om ofrivilliga handlingar. Ofrivilliga handlingar kan delas upp i reflexrörelser och rörelser under medvetslöshet. Reflexrörelser är rörelser som t.ex. spasmer och
konvulsioner, medan handlingar i medvetslöst tillstånd är t.ex. rörelser när en person går i sömnen.53
Strahl menar att en person för att kunna anses vara medveten inte får vara alltför omtöcknad.54
Han menar att det i praxis har varit talan om ifall gärningsmannen har varit medveten om de förhållanden som uppsåtet grundas på. Strahl menar inte att det krävs någon övervägning före handlingen, och även handlingar i stark affekt leder till ansvar. Strahl kommer även fram till att en ”sinnessjuk eller på annat sätt abnorm” person kan uppfylla kravet på uppsåt, men han påpekar att det är svårt att avgöra om personen är så pass medveten som den borde vara. Till motsats till Agges förklaring om en viljeakt, handlar det här snarare om ett tillstånd av medvetenhet.55
Asp m.fl. definierar medvetenhet som motsatsen till medvetenhetslöshet. De menar att en person inte behöver vara medveten om alla tänkbara möjligheter, eller ens aktivt tänka på/ha sin uppmärksamhet riktad mot något för att kunna anses vara medveten om det.56 Asp m.fl. tar
även upp vikten av att tro något. För att en gärningsman ska ha personligt ansvar krävs att den hade insikt om relevanta omständigheter och trodde något visst om verkligheten. Enligt Asp m.fl. är medvetenhet ett tämligen lågt ställt krav.57 Asp m.fl. menar även att uppsåt, på ett
förenklat sätt, kan definieras som medvetenhet. Medvetenheten är enligt Asp m.fl. en medvetenhet om den faktiska gärningen som man gör, och någon form av insikt om konsekvenserna av den här gärningen.58
48 Agge, Ivar, Straffrättens allmänna del, föreläsningar, andra häftet, P.A. Norstedt & Söners Förlag,
Stockholm, 1961, s. 267.
49 Agge, 1961, s. 251. 50 Bennet, 2020, s. 150. 51 Jareborg, 1969, s. 210.
52 T.ex. i NJA 2012 s. 45, p. 28 anser HD att gärningsmannen borde ha blivit medveten om att det var en
människa som han attackerade, även fast han kanske inte visste det i startskeendet av attacken.
53 Jareborg, Nils, Handling och uppsåt, P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm, 1969, s. 146ff. 54 Strahl, Ivar, Allmän straffrätt i vad angår brotten, Norstedt, Stockholm, 1976, s. 91ff.
55 Bennet, 2020, s. 151ff. 56 Asp m.fl., 2013, s. 274ff. 57 Asp m.fl., 2013, s. 275. 58 Asp m.fl., 2013, s. 274.
Medvetenhetskravet är, enligt DS 2007:5 en viktig del av själva uppsåtsbedömningen.59
Enligt SOU 2002:3 är rättsläget osäkert när det kommer till gärningar begångna under
tillfällig sinnesförvirring. Slutsatsen i SOU 2002:3 och SOU 2012:17 är dock att en tillräckligt grav tillfällig sinnesförvirring leder till ansvarsfrihet på grund av kravet på uppsåt. Den här bedömningen görs generellt på kravet om tillräcklig medvetenhet. Frågan som ställs i rätten är om gärningsmannen är i tillräcklig grad medveten om sitt handlande för att kunna ha uppsåt under en tillfällig sinnesförvirring.60
3.3 Viktiga rättsfall gällande medvetenhetskravet
Det finns vissa rättsfall gällande medvetenhetskravet som oftast tas upp i diskussioner kring medvetenhetskravet. Här nedanför presenteras några som är viktiga för analysen av
uppsatsen.
I NJA 1968 s. 500 hade en man skjutit två ungdomar som förde oväsen på hans trädgård. HD ansåg här att mannen måste ha varit tillräckligt medveten om sitt handlande. Enligt HD måste han ha vetat att pistolen han höll i sin hand var laddad och osäkrad (bland annat eftersom han hade stor kunskap kring vapen). HD ansåg att han kanske kunde ha skjutit det första skottet rent reflexmässigt men skott två kunde inte ha varit det. Den tilltalade befann sig i en psykisk obalans, men höggradig affekt ansågs inte utesluta uppsåt. I det här fallet, som är ett av dem tidigare som behandlar kravet på medvetenhet efter inträdandet av Brottsbalken, handlade det om en form av höggradig affekt. Slutsatsen, och det viktiga från det här rättsfallet är att höggradig affekt inte är leder till en befriande dom på grund av bristande uppsåt.
Medvetenhetsdiskussionen i det här rättsfallet handlar om ifall den tilltalade kunde ha skjutit skotten reflexmässigt på grund av den höggradiga affekten, men bland annat på grund av att han ansågs ha väldigt goda kunskaper inom pistoler måste han ha förstått att dem var laddade. Enligt Strahl visar det här rättsfallet att handlingar i stark affekt leder till straffansvar, men om dem hade varit rena reflexer borde han ha frikänts.61
NJA 1969 s. 401 (Sockersjuka) är ett exempel på en dom där den tilltalade har frikänts på grund av bristande medvetenhet. I fallet hade den tilltalade, som hade diabetes, fått
blodsockersänkning, och under tillståndet misshandlat sin ex-partner. Den tilltalade frikändes eftersom det inte kunde bevisas att den tilltalade var tillräckligt medveten om sitt handlande på grund av sitt omtöcknade tillstånd. Uppsåt ansågs därför inte föreligga. I det här målet fanns det vissa tecken på en viss närvaro och avsiktliga handlingar, men dem var inte
tillräckligt starka för att uppsåt skulle föreligga. Andra centrala delar av HD:s bedömning var att den tilltalade inte var tidigare dömd för våldsbrott samt inte hade något rimligt motiv för handlingen. I det här målet har Socialstyrelsen uttalat sig om att den tilltalade ”inte visste vad han gjorde” på grund av sin blodsockersänkning. Det som jag vill understryka i det här målet är det medicinska. Den tilltalade hade en blodsockersänkning på grund av sin diabetes, som ansågs påverka hans medvetenhet.
Ett av de senaste målen gällande medvetenhetskravet är det omtalade Rödebymålet (RH 2008:90). I det här målet hade ett ungdomsgäng trakasserat en familj under en längre tid. En kväll när ungdomarna hade kört in på familjens gård och uppträtt hotfullt hade pappan i familjen skjutit mot ungdomarna. En av dem hade avlidit och en hade skadats allvarligt. Han blev således åtalad för mord och mordförsök. Han hade länge haft problem på grund av sin ADHD och Tourettes syndrom, och han led även vid gärningstillfället av en depression och
59 DS 2007:5, s. 61.
60 SOU 2002:3, s. 158. SOU 2012:17 s. 547. 61 Strahl, 1976, s. 92.
maladaptiv stressreaktion. I det här målet blev mannen frikänd i tingsrätten, på grund av att han inte ansågs tillräckligt medveten utan istället hade gått på reflexmässigt beteende. Hovrätten ansåg istället att mannen var tillräckligt medveten eftersom han agerade på ett potentiellt hot från omvärlden på ett adekvat sätt. Handlandet var inte helt kortvarigt och vissa förberedande åtgärder hade skett som gör att han inte kan ses ha agerat helt utan medvetande. Det centrala i det här målet är att han agerade på något som kom ”utifrån” hans hjärna, och enligt hovrätten måste han därför ha varit medveten om omvärlden.
Det sista av rättsfallen som kommer presenteras är NJA 2012 s. 45 (Samurajfallet). Den tilltalade hade i det här målet misshandlat sin flickvän på ett väldigt hänsynslöst sätt. Åklagaren ansåg att misshandeln, som bland annat innehöll att den tilltalade med ett svärd tilldelade minst tio hugg mot sin flickvän, var ett mordförsök. Den tilltalade blev inte fälld för mordförsök, utan istället för synnerligen grov misshandel. Den frikännande domen för
mordförsök berodde på den tilltalade inte kunde anses vara tillräckligt medveten för uppsåt till mordförsök. En chefsöverläkare yttrade sig i HD om att agerandet förmodligen inte hade processats medvetet av delarna av hjärnan som hanterar bland annat konsekventstänkande. Detta ses i fallet som en förutsättning för medvetet handlande. Den tilltalade hade inte varit kontaktbar under attacken och haft en konstig blick, vilket visar på bristande medvetenhet. Gällande misshandel hade den tilltalade nedsatt medvetenhet, men eftersom attacken höll på under en sådan lång tid borde den tilltalade ha blivit medveten någon gång under den. På den grunden ansågs han ha uppsåt.62 Förutsättningen att en handling ska ha processats medvetet i
hjärnan är kanske en för medvetet handlande, men det är svårt att veta i efterhand vad som har skett i en persons hjärna.
Det sistnämnda rättsfallet är intressant att jämföra med NJA 1968 s. 500. NJA 2012 s. 45 tyder på att det är en process i hjärnan som gör att en handling kan anses vara medveten, och ifall en handling inte har processats kan detta jämföras med att inte att personen inte var medveten. En fråga som uppstår är ifall rättsläget har förändrats mellan NJA 1968 s. 500 och NJA 2012 s. 45 och ifall den tilltalade i NJA 1968 s. 500 hade kunnat bli frikänd idag på grund av att handlingen inte processats i hjärnan.
3.4 Faktiska tillämpningen av medvetenhetskravet precis innan NJA 2020 s. 169
Bennets har i sin avhandling ”straffansvar vid atypiska sinnestillstånd” (som kan likställas med tillfälliga sinnesförvirringar och allvarliga psykiska störningar) undersökt kravet på medvetenhet i flera tingsrätts- och hovrättsdomar. Hon anser att beskrivningarna av
medvetenhet är nära inpå betydelsen avsiktlighet i många av domarna. Medvetenhet beskrivs även i termer av grad av vakenhet samt tillräknelighet.63 Handlingen ska inte vara
reflexmässig eller ofrivillig. Bennet undersökte vilka faktorer och teman om var av betydelse för bedömningen av medvetenhet. Hon delade upp teman i fyra kategorier: Den tilltalades agerande vid gärningen, den tilltalades sinnestillstånd vid gärningen, syfte och motiv samt den tilltalades beskrivning av gärningen.64
Det första temat, den tilltalades agerande vid gärningen, var den faktorn som förekom i flest domar. Bennet anser att dessa kan ses som medvetenhets yttre kännetecken. Här spelar faktorer så som om händelseförloppet var kort eller utdraget roll en stor roll. Ett utdraget händelseförlopp, speciellt om den innebär flera moment, talar för medvetenhet. Andra
62 NJA 2012 s. 45 diskuterar senare putativt nödvärn, vilket i vissa fall blir relevant i frågor där gärningsmannen
har psykiska sjukdomar eftersom denne då kan tro att den faktiskt försvarar sig mig ett riktigt hot.
63 Bennet, 2020, s. 301. 64 Bennet, 2020, s. 306f.
aspekter kan vara att personen reagerar på omgivningen. Domarna talar även för att domstolarna brukar anse att en person är medveten om den agerat ”rationellt och
ändamålsenligt”. Motsatsen, när en persons beteende anses vara bisarrt eller oförklarligt, talar för att personen inte är medveten.65
Det andra temat, den tilltalades sinnestillstånd vid gärningen, kommer till stor del från innehållet i det rättspsykiatriska utlåtandet. Faktorer som ofta leder till att tilltalade inte ansågs vara medveten var ifall den hade en allvarlig psykisk störning, hade vanföreställningar eller var psykotisk. Även bristande insiktsförmåga och handlingskontroll kan vara grunder för att en person inte ska anses medveten.66
Det tredje temat handlar om syfte och motiv. Om personen har agerat med ett syfte eller själv har uttalat ett motiv leder detta ofta till att handlandet anses vara medvetet. Bennet tar t.ex. upp motiv som att skada, hota eller döda samt sexuella motiv. Syften, trots att dem kommer från en psykotisk verklighetsbild, kan tyda på medvetenhet. Faktorer som talar för att personen inte var medveten är när den tilltalade helt saknar motiv, och inte haft någon anledning att genomföra brottet enligt domstolen. Domstolarna talar även om ”rationella motiv”, och om dessa inte finns talar det för att personen inte är medveten.67
Det fjärde och sista temat handlar om den tilltalades beskrivning av gärningen. Faktorer som talar för medvetenhet i det här fallet är t.ex. när den tilltalade har minnesbilder av gärningen och kan beskriva gärningen.68
Bennets slutsats är bland annat att domstolarna tar särskild hänsyn till medvetenhetens yttre kännetecken; hur den tilltalade agerade vid gärningen. Viktiga aspekter var ifall den tilltalade agerade rationellt eller ändamålsenligt samt ifall deras beteende var en reaktion på omvärlden. Hon kommer även till slutsatsen att en hög grad av omtöckning eller förvirring kan leda till att den tilltalade inte anses vara medveten och ha uppsåt, eftersom den inte kan förstå sig på gärningen.69
3.5 NJA 2020 s. 169
Rättsfallet som är centralt för den här uppsatsen är NJA 2020 s. 169 som också kallas för ”Vanföreställningen”. Rättsfallet handlar om ansvar för grov misshandel. Den tilltalade hade misshandlat sin mamma, under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Rättsfrågan var ifall den tilltalade var i tillräcklig grad medveten om sitt handlande för att kunna anses ha uppsåt. Den tilltalade hade varit på besök hos sin mamma natten för händelsen. Hon hade vaknat av att den tilltalade skrek under natten och när hon gick upp och mötte honom hade han
misshandlat henne grovt. Han ska ha kallat henne ”djävul” och ”Satan”. Hon hade till slut lyckats ta sig loss för att ringa polisen. Den tilltalade hade sedan kastat sig ut genom ett fönster, och gått in i ett grannhus. När han hittades ska han bland annat ha pratat om att han var ”Guds son”. Enligt läktarutlådande ska den tilltalade vid tillfället ha befunnit sig i ett psykotiskt tillstånd med en förvrängd verklighetsbild. Psykosen grumlade hans medvetande på ett påtagligt sätt, han befann sig i ett höggradigt omtöckningstillstånd och hans agerande
65 Bennet, 2020, s. 307ff. 66 Bennet, 2020, s. 309f. 67 Bennet, 2020, s. 310f. 68 Bennet, 2020, s. 311. 69 Bennet, 2020, s. 322ff.
var obegripligt och personlighetsfrämmande. HD bedömde därför att det inte anses styrkt att det var ställt utom rimligt tvivel att mannen var i tillräcklig grad medveten om sitt handlande. I domen förtydligar HD att en att tillfällig sinnesförvirring inte ska anses vara en särskild ansvarsfrihetsgrund. Detta är något som t.ex. Asp m.fl. tidigare har argumenterat för.70 Idén
bakom att tillfällig sinnesförvirring skulle vara en ansvarsfrihetsgrund kommer från
justitieministerns uttalande i propositionen till Brottsbalken om att personer som begått brott när dem tillfälligt inte är vid sina sinnes fulla bruk inte skulle anses vara ansvariga för brottet. HD anser dock att justitieministerns uttalande om att tillfälliga sinnesförvirringar inte ska leda till ansvar för brott fortfarande ska gälla. Den tillfälliga sinnesförvirringen ska vägas in i uppsåtsbedömningen, och inte som en ursäktande omständighet.71 Det är därför fortfarande en
del av det subjektiva rekvisitet, men bedömningen om uppsåt görs generellt sett innan bedömningen om ursäktande omständigheter.
HD anser att en vanlig uppsåtsprövning ska göras, men att det finns svårigheter vid
bedömningen av uppsåt i rättsfall där gärningsmannen är psykisk sjuk. HD gör bland annat en referens till NJA 2012 s. 45 här, och i både NJA 2012 s. 45 och NJA 2020 s. 169 anser HD att uppsåtskravet ska uppfattas på samma sätt även för psykisk sjuka. ”Principen har ansetts vara att uppsåt inte föreligger om en person utan den psykiska störningen, men med samma föreställning om sakförhållandena, inte skulle ha bedömts ha haft uppsåt.”72
HD konstaterar att det i ”uppsåtsrekvisitet ligger att allmänt krav på medvetenhet
(medvetenhetskravet)”.73 HD konstaterar att om en gärningsman har varit alltför omtöcknad,
vilket likställs med ett alltför grumlat medvetande, kan personen inte ha uppsåt. HD hänvisar till att det i tidigare praxis har varit krav på att gärningsmannen ska vara i ”tillräcklig grad medveten om sitt handlande”.74 HD förtydligar det kravet med att gärningsmannen ska ha
basal grundförståelse av sammanhanget och omgivningen. Det måste även vara ett höggradigt förvirrings- och omtöckningstillstånd för att uppsåt inte ska föreligga.75
Tre viktiga begrepp i en medvetenhetsbedömning, som går att utläsa från den här domen: är ”basal grundförståelse”, ”grumlat medvetande” och ”höggradigt förvirrings- och
omtöckningstillstånd”. Basal grundförståelse är kopplad till att gärningsmannen ska ha en förståelse om vilket sammanhang den är i och omgivningen runtomkring. Basal kan likställas med grundläggande, och borde därför inte tyda på att personen måste uppfatta allting i
omgivningen och sammanhanget för att ha basal grundförståelse. ”Grumlat medvetande” och ”höggradigt förvirrings- och omtöckningstillstånd” är nära sammankopplade. Det grumlade medvetandet som krävs för att kunna gå fri från uppsåt måste vara höggradigt.76 Höggradigt
går närmast att förklara med ett väldigt allvarligt omtöckningstillstånd, att bara vara lindrigt till måttligt omtöcknad räcker därför inte för att gå fri från ansvar.
Motivet bakom handlingen behöver inte spela någon roll enligt domen: ”Det förhållandet att gärningsmannen på grund av en psykisk störning har en helt felaktig uppfattning om
motivbilden eller andra bakomliggande förhållanden hindrar inte att medvetandekravet är
70 Asp m.fl., 2013, s. 372. 71 NJA 2020 s. 169, p. 6-12. 72 NJA 2020 s. 169 p. 13. 73 NJA 2020 s. 169, p. 12.
74 NJA 2020 s. 169, p. 15. HD hänvisar här till NJA 1968 s. 471 och NJA 1969 s. 401. 75 NJA 2020, p. 15.
uppfyllt.”77 Den här meningen anser jag är väldigt viktig för den förtydligar att medvetenhet
och rätt uppfattning om motivet inte är samma sak. Det ges snarare en bild av att
medvetenheten handlar om själva uppmärksamheten kring det som händer runtomkring. Det finns en skillnad på att ha koll på sakförhållandena (det som händer runtomkring en) och motiven/bakomliggande förhållanden till något.
HD skriver att medvetenhetskravet kommer få särskild betydelse vid akuta psykoser med bristande verklighetsuppfattning. Medvetenhetskravet ska enligt HD bara aktualiseras i ett fåtal fall, och bara för en begränsad andel av dem som berörs av det absoluta fängelseförbudet i Brottsbalken.78
3.6 Fyra olika steg av medvetande
Bennet har med NJA 2020 s. 169 som grund gjort en modell med fyra olika steg av medvetande i en rättslig prövning.79 De är:
1. Inget medvetande, som t.ex. är reflexrörelser eller rörelser i sömnen.
2. Grumlat medvetande, som innebär att gärningsmannen saknar den basala grundförståelsen av sammanhanget den är i. Vid ett grumlat medvetande har gärningsmannen gjort en handling som är straffbar, men har gjort den under höggradiga förvirrings-och omtöckningstillstånd. Gärningsmannen anses ej medveten och uppsåtskravet är därmed inte uppfyllt. Ett tydligt rättsfall är NJA 2020 s. 169.80
3. Felaktiga föreställningar om gärningen. I dem här fallen är gärningsmannen medveten, men har ej uppsåt till handlingen.
4. Bristande insikt om gärningens innebörd. Vid sådana här fall har personen uppsåt, men saknar insikt och kan inte dömas till fängelse (personen döms till rättspsykiatrisk vård). De två stegen som är mest relevant i den här uppsatsen är två och fyra. Ett vanligt exempel i det här ämnet är en person som dödar en person som den tror är djävulen jämfört med en person som dödar en person som den tror är besatt av djävulen. I det första fallet (som är likt NJA 2020 s. 169 i att han trodde att han attackerade djävulen) brister uppsåtet på grumlat medvetande. I det andra fallet är ju personen medveten och har uppsåt till att döda någon och personen kan dömas för brottet. Det finns en viktig skillnad i felaktig föreställning av en gärningsomständighet (som ju därför leder till bristande uppsåt) och bristande
insiktsförmåga.81 Med detta i åtanke måste domstolarna i sin bedömning ta hänsyn till
innehållet i den psykotiska personens vanföreställningen, vilket onekligen kan vara svårt.82 3.7 Problem med bedömningen av allvarlig psykisk störning eller tillfällig sinnesförvirring
Jag måste även ta upp problemet med bedömningen av ifall ett tillstånd ska räknas som en allvarlig psykisk störning eller en tillfällig sinnesförvirring. Med ordalydelsen finns det en indikation på att en tillfällig sinnesförvirring ska vara kortvarig, och en allvarlig psykisk störning något mer permanent, men detta stämmer inte. Enligt Asp m.fl. är tillfälliga psykiska
77 NJA 2020 s. 169, p. 15. 78 NJA 2020 s. 169, p. 16.
79 Bennet, Tova, ”Tillfällig sinnesförvirring i Högsta Domstolen”, NR 2020/21 Juridisk Tidskrift, s. 200. 80 Att en gärningsman måste ha viss basal grundförståelse om sammanhanget, och att höggradiga förvirrings-
och omtöckningstillstånd kan leda till att medvetenhetskravet inte är uppfyllt finns beskrivet i p. 14 och 15 NJA 2020 s. 169.
81 Bennet, NR 2020/21, s. 198. 82 Bennet, NR 2020/21, s. 198.
förvirringar av en allvarlig art ofta ett av symptomen på en allvarlig psykisk störning.83 Det
Asp m.fl. visar på är att tillfälliga sinnesförvirringar ofta visar sig hos människor som har en allvarlig psykisk störning.
Medvetenhetskravet har enligt SOU 1996:185 mest tillämpas i situationer där
gärningsmannen haft en tillfällig sinnesförvirring (situationer som gick att likställa med dem som tidigare reglerades i 5 kap 5 § andra stycket SL). Vid publiceringen av SOU 1996:185 hade medvetenhetskravet även börjat tillämpas vid allvarliga psykiska störningar. Det fanns en teori i SOU 1996:185 om att rättstillämpningen hade blundat för att använda
medvetenhetskravet när det kommer till personer med allvarlig psykiska störningar för att dem har ett större vårdbehov och ökad risk för återfall till brott.84 Även DS 2007:5 pekar mot
att medvetenhetskravet i praxis mest hade tillämpats vid fall av tillfällig sinnesförvirring, även fast det också finns domar där den har tillämpats vid allvarlig psykisk störning.85
Den här bilden ifrågasätts dock av SOU 2012:17, som menar att det saknas underlag för att domstolarna verkligen tar lättare på uppsåtsbedömningen när det kommer till allvarligt psykiska störningar.86
3.8 Avslutande kommentar om rättsläget
Medvetenhet är inte helt lätt att definiera. På sin mest basala nivå kan det handla om
motsatsen till medvetenhetslöshet. Agge menar att en medveten handling måste innehålla en vilja, medan Jareborg talar om ofrivilliga handlingar där en person inte kan anses vara medveten. Det verkar finnas konsensus om att handlingar som är rena reflexer och begångna under sömn inte leder till straffansvar. Jareborg definierar medvetenhet som det som en person är ”uppmärksam på” eller ”uppmärksammad på”, vilket tyder på en viss nivå av förståelse av sammanhanget som personen är i. Strahls syn på medvetenhet handlar om att en person inte får vara alltför omtöcknad för att kunna anses vara medveten. Bennet menar att medvetande ofta kan förstås som avsiktlighet, dvs. gärningsmannens avsikt med handlingen. Även vakenhetsgraden och tillräknelighet bedömer Bennet som centrala i
medvetenhetsbedömningen.
Bennets forskning om domar som handlar om medvetenhet pekar mot att domstolarna lägger stor vikt vid det yttre kännetecknet; den tilltalades agerande vid gärningstillfället. Här spelar faktorer som ifall gärningsmannen agerade ändamålsmässigt och rationellt in, ifall personen reagerade på omvärlden samt längden/antal moment i gärningsbeskrivningen.
Enligt rättspraxis finns det flera olika anledningar till att en person inte kan anses uppfylla medvetenhetskravet. I NJA 2020 s. 169 hade den tilltalades medvetande varit grumlat på ett påtagligt sätt på grund av hans höggradiga omtöckning- och förvirringstillstånd. Han hade saknat den basala grundförståelsen som anses föreligga för att en person ska kunna anses vara medveten. I tidigare rättsfall har personer under blodsockerfall inte anses vara i tillräcklig grad medveten om omgivningen för att kunna bli straffansvarig. Även att handlandet inte anses ha processats medvetet av delarna av hjärnan som hanterar konsekventstänkande kan leda till att medvetenhetskravet inte anses vara uppfyllt. Slutsatsen av den här undersökningen är att medvetenhetskravet är ett lågt ställt krav: det behövs inte en hög nivå av medvetenhet för att anses vara tillräckligt medveten för att ha uppsåt. Det går också att beskriva som att det
83 Asp m.fl. s. 374. 84 SOU 1996:185, s. 530.
85 DS 2007:5, s. 61.
krävs ett höggradigt omtöcknings- och förvirringstillstånd för att en person inte ska kunna anses vara tillräcklig medveten för att ha uppsåt. Det räcker inte med till exempel en bristande insikt om gärningens innebörd.
Gällande NJA 2020 s. 169 har den även förtydligat att det inte finns en oskriven
ansvarsfrihetsgrund för personer med tillfälliga sinnesförvirringar. Asp m.fl. argumentation för att det skulle ha funnits en oskriven ansvarsfrihetsgrund byggde bland annat på
konformitetsprincipen. De menade att en person inte ska kunna dömas för ett brott om den inte haft tillfälle att rätta sig efter lagen, och om ens person är så pass psykisk sjuk att den inte kan kontrollera sin handling borde den inte anses ha uppsåt.87 Nu har HD istället förtydligat
att den tillfälliga sinnesförvirringen ska vägas in i uppsåtsbedömningen.
4. Presentation och analys av hovrättsdomarna
I kapitel 3 har medvetenhetskravet förklaras med hjälp av en rättsdogmatisk metod. I kapitel 4 kommer hovrättsdomar gällande medvetenhetskravet att presenteras och analyseras. Syftet med detta kapitel är att undersöka den praktiska tillämpningen av medvetenhetskravet efter NJA 2020 s. 169. Först kommer den frikännande domen att presenteras, medan dem andra presenteras i kronologisk ordning. Avslutningsvis i det här kapitlet kommer en jämförelse mellan domarna.
I bilaga 1 finns en sammanställning av domarna från hovrätten som behandlar
medvetenhetskravet. Sammanlagt är det 23 domar, som har dömts mellan 25 mars 2020 och 7 april 2021. Sex stycken har sållats bort för att dem behandlar självförvållat rus. Fem har sållats bort för att medvetenhetskravet inte diskuteras i hovrätten, vilket gör att elva domar är kvar. Värt att påverka är att två av dem elva domarna behandlar tilltalade som har druckit alkohol dagen innan händelsen, men dessa har räknats med för att berusningen inte var av central betydelse i medvetenhetsdiskussionen. Bara en av dem elva domarna ledde till en frikännande dom på grund av att medvetenhetskravet inte var uppfyllt. Med tanke på utrymme i den här uppsatsen har sex domar valts ut att presenteras och analyseras närmare. De här domarna har valts utifrån dem domarna som har mest diskussion kring medvetenhetskravet. Utfallet i domarna är i alla fallen, förutom ett, att medvetenhetskravet anses vara uppfyllt. Jag anser att domarna som presenteras och analyseras närmare är representativa för resterande domarna, med skillnaden att dem diskuterar medvetenhetskravet närmare.
4.1 Svea Hovrätt Mål nr B 5053-19 (2021-03-04) (Misshandel)
Mål nr B 5053-19 är det enda hovrättsmålet i den här undersökningen där uppsåtet inte är uppfyllt på grund av medvetenhetskravet. Den tilltalade, som var inlagd på ett sjukhus, hade med en armrörelse slagit en undersköterska i ansiktet. Viktigt att påpeka här är den tilltalade hade en del missbruksproblematik, som kan ha lett till dennes sjukhusvistelse, men hovrätten gör här en bedömning att den tilltalades hälsotillstånd inte berodde enbart på dennes
missbruk.
Den tilltalade var vid händelsen inlagd på sjukhuset på grund av en urinvägsinfektion, och hade under vistelsen blivit i sämre skick och fått en väldigt hög feber, hög puls samt upplevdes som desorienterad i tid och rum. Han ska även ha haft hallucinationer och varit gravt orolig. Det rådde osäkerhet kring ifall det försämrade hälsotillståndet berodde på blodförgiftning, alkoholförgiftning eller abstinens. Målsäganden, som jobbar som
undersköterska, skulle vid gärningstillfället gå in och kontrollera den tilltalades hälsotillstånd. Den tilltalade slog då målsäganden med ett kraftigt slag i ansikten. Han ska efter händelsen haft väldigt hög feber och puls, och blev därför inlagd på IVA-avdelningen på sjukhuset. Efter gärningstillfället antecknades det i journalbladen att den tilltalade led av blodförgiftning samt delirium (förvirring). Den tilltalade blev i tingsrätten dömd för misshandel av normalgraden, eftersom den ansåg att det förelåg en sådan situation att han måste ha agerat uppsåtligen. Hovrätten gjorde dock en annan bedömning. Hovrätten hänvisar till NJA 2020 s. 169 och påpekar att ett medvetande inte får vara för grumlat, samt att gärningsmannen måste vara i någon grad medveten om sitt handlande. Åklagaren hade i detta fall inte kunnat styrka att den tilltalade utom rimligt tvivel hade handlat med uppsåt. Det avgörande i det här fallet var den tilltalades hälsotillstånd och psykiska tillstånd, som gjorde att hovrätten inte ansåg att det är styrkt att den tilltalade var i tillräcklig grad medveten om sitt handlande. En annan viktig aspekt är hur den tilltalade upplevdes av målsäganden samt vittnet till händelsen. Den
tilltalade ska i nära anslutning till slaget ändrat sitt beteende samt fått en svart blick. Efter slaget föll han ihop på golvet där han hittades kallsvettig. Han ska inte heller ha varit kontaktbar direkt efter händelsen.
Det avgörande i det här målet är hans hälsotillstånd, med den väldigt höga febern och pulsen. När han lades in på IVA-avdelningen var febern uppe i 41,3 grader, vilket onekligen är väldigt högt. Hovrätten har i det här fallet gjort en sammantagen bedömning om den tilltalades medvetenhetsnivå vid gärningstillfället, och det läggs stor vikt vid den hans psykiska status och hälsotillstånd under sjukhusvistelsen. Journalanteckningarna är av stor vikt för bevisningen av hans hälsotillstånd.
Det är också fråga om en kort händelse, vilket enligt Bennet pekar mot en tendens till personer inte anses vara medveten. Både målsäganden och vittnet uppfattade inte heller att slaget var menat mot målsäganden ”personligen”, även fast dem uppfattade att slaget
”medvetet” var riktat mot målsäganden, vilket kan ses som ett bristande motiv och syfte.88 För
att jämföra med Bennets olika steg av medvetande faller personens medvetande under steg 2, där personen har ett för grumlat medvetande för att anses vara medveten.
4.2 Hovrätten för Nedre Norrland Mål nr B 57-19 (2020-04-17) (Hot mot tjänsteman)
Mål nr B 57-19 handlar om hot mot tjänsteman. Den tilltalade har i det här fallet gått till en psykiatrisk klinik, lånat papper och penna och klistrat upp en lapp på en läkares dörr med ett meddelande om att han skulle döda läkaren. Även fast den tilltalade inte gav lappen direkt till läkaren var den utan tvekan menad att föras vidare till honom, och därför har ett brott begåtts på den objektiva nivån. Frågan kvarstår dock om den tilltalade hade uppsåt. Den tilltalade hade en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället, och han hade även haft det vid
flertalet tillfällen tidigare. Den tilltalade var sedan tidigare diagnostiserad med schizoaffektivt syndrom samt autism, och hans psykiska problem kan leda till att han förlorar
verklighetsuppfattning i perioder. Han verkade ha haft psykotiska skov vid gärningstillfället. Den tilltalade blev även tvångsinlagd efter händelsen. Tingsrätten ansåg att den tilltalade hade uppsåt till handlingen.
Hovrätten kommer fram till samma slutsats. I bedömningen av den tilltalades
medvetenhetsnivå kommer domstolen fram till att han har handlat logiskt och rationellt utifrån målet att hota läkaren. Han har varit orienterad i rum och tid, samt haft en viss basal grundförståelse för sammanhanget. På grund av att han hade en basal grundförståelse för sammanhanget kan inte medvetandegraden varit så pass låg att han saknade uppsåt. Han bedömdes därför ha varit tillräcklig medveten, och ha haft uppsåt till händelsen.
Det som jag anser är centralt i den här bedömningen är att den tilltalade handlade logiskt och rationellt utifrån målet. Oavsett anledningen till att han ville hota läkaren, gjorde han detta på ett väldigt konkret och rationellt sett. Det har även skett en process som den tilltalade har genomfört. Han har gått till läkarens klinik, skrivit lappen och klistrat upp den på dörren. Det kräver vetskap om vem han hotar (rätt dörr och namn). En längre process behöver inte direkt betyda att han anses vara medveten. T.ex. handlar både NJA 2020 s. 169 och NJA 2012 s. 45 om mer långvariga misshandel. Det finns enligt Bennets forskning tendenser till att desto mer moment en brottslig gärning innefattar, desto större sannolikhet att den tilltalade anses vara medveten.
4.3 Hovrätten för Nedre Norrland Mål Nr B 548-20 (2020-07-01) (Grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel)
I mål nr B 548-20 var den tilltalade åtalad för att ha begått grovt tillgrepp av
fortskaffningsmedel. Den tilltalade ska ha slitit ut målsäganden ur dennes bil så att hon hamnade på marken, och sedan hindrat henne från att ta tillbaka nycklarna genom att knuffa henne. Den tilltalade förnekade själv gärningen och medgav att han hade bråttom och hade fått för sig att låna bilen, men att han ska ha gjort detta utan våld. Tingsrätten ansåg dock att målsägandens version var mer rimlig, och därför var de objektiva förutsättningarna för grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel uppfyllda. I tingsrätten ansågs den tilltalade ha haft uppsåt till handlingen.
Enligt hovrätten hade den tilltalade en allvarlig psykisk störning vid tillfället för händelsen. Den här allvarliga psykiska störningen påverkade hans förmåga till insikt- och
handlingskontroll. Hovrätten skriver dock att: ”… bedömdes att hans förmåga till insikt och handlingskontroll vid gärningen var något nedsatt till följd av den allvarliga psykiska störningen men att dessa förmågor inte helt och hållet har saknats.”89 Han ansågs ha varit
tillräcklig medveten för att ha haft uppsåt.
Ovanstående citat är intressant för den sätter tröskeln för insikt och handlingskontroll vid att det räcker att dessa förmågor finns på någon nivå; hur minimal den än är. Frågan här blir ifall en person som nästan i princip saknar insikt och handlingskontroll fortfarande kan anses ha en basal grundförståelse av sammanhanget. För att koppla detta till Bennets fyra steg av
medvetande, är insiktsförmågan steg 4, som leder till ansvar för brottet.
4.4 Göta Hovrätt Mål nr B 141-20 (2020-10-08) (Skadegörelse)
I mål nr B 141-20 hade den tilltalade anlagt en brand i sin lägenhet i ett stödboende. Den tilltalades pappa hade fallit ihop och var okontaktbar. Den tilltalade tände då eld på en gardin, eftersom han inte ville bli ensam kvar. Han hade sedan själv ringt 112, och när brandkåren hade kommit till platsen hade elden redan självslocknat. Åtalet gällde skadegörelse. I tingsrätten blev den tilltalade frikänd, eftersom den konkreta faran för liv och hälsa inte var uppfylld. Frikännandet i tingsrätten handlade således inte om att personen inte ansågs
uppfylla kravet på medvetenhet utan istället om att brottsförutsättningen med konkret fara för liv och hälsa inte var uppfylld. Tingsrätten påpekar dock att det finns oklarheter kring den tilltalades insiktsförmåga på grund av den trängda situationen.
I hovrätten diskuterades den tilltalades medvetenhetsnivån närmare. Den tilltalade befann sig i akut dåligt psykiskt mående, vilket kan utläsas från vad som är känt om hans psykiska hälsa samt vad som kan utläsas från SOS-alarm samtalet vid händelsen. Den tilltalade var i det här fallet rädd för att bli kvarlämnad ensam när han trodde att hans pappa hade avlidit. Branden hade varit ett sätt för den tilltalade att ta sitt eget liv. Han måste därför ha varit medveten om att han genom branden kunde ha dött samt orsaka skada. I SOS-samtalet hade den tilltalade varit uppjagad och närmast panikslagen, men han hade kunnat svara adekvat på frågorna genom att redogöra för vad som hade hänt och ange korrekt adress. Utöver det kunde han även följa instruktioner. Hovrätten ansåg därför att hans medvetande vid tiden för gärningen inte hade varit tillräckligt grumlat, och han ansågs därför ha uppsåt till brottet.
