Att känna och höra sin väg : Ett arbete om synskadades möjligheter att orientera sig i en urban stadsmiljö

Att känna och höra sin väg

Ett arbete om synskadades möjligheter att orientera

sig i en urban stadsmiljö

Sara Söderman

För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med

inriktningen Rumslig gestaltning

Ett examensarbete på grundnivå, 17,5 hp Examinator Yvonne Eriksson

Handledare Björn Westling

Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola

II

Abstract

To hear and feel your way is a thesis in Information design with emphasis on spatial

design. The purpose with this work is to investigate the posibilities for people with visual impairment when it comes to orientation in an urban environment, and how tactile guide pathways can be used in combination with sound to interact with the physical environment in an large square. The investigation was based on Stora torget in Västerås to have a physical place to connect the work to. The work has been carried out in order to support people with visual impairments in an urban space where it can be difficult to navigate. Material has been collected using methods such as site analysis, observation and interviews to try to create an understanding for the possibilities of visually impaired persons for orientation, and how the conditions looks like in the psysical environment. The results helped framing the area for the work, the questions were reflected in theories like city structure, auditory perception, sound environments and also the conditions that exist in the built environment that visually impaired can use for orientation purposes. The collected material from the studies with methods and theories has then been used as the basis for the design proposal. Through additions to the existing environment, new ways has been created with the aim to promoting inclusion, contributing to increased accessibility and a sense of security in orientation.

Keywords: Urban design, orientation, sound environment, wayshowing, visual impairment, accessibility

III

Sammanfattning

Att känna och höra sin väg är ett examensarbete i Informationsdesign med inriktning mot

rumslig gestaltning. Syftet med arbetet är att undersöka hur synskadades möjligheter ser ut när det kommer till orientering i en urban stadsmiljö och hur taktila ledstråk kan användas i kombination med ljud för att samspela med den fysiska miljön på ett större öppet torg. Undersökningen har utgått från Stora torget i Västerås för att ha en fysisk plats att koppla arbetet till. Arbetet har utförts för att stödja personer med synnedsättning på en plats där det kan upplevas svårt att navigera sig.

Material har samlats in med metoder som platsanalys, observation och intervjuer för att försöka skapa förståelse för synskadades möjligheter till orientering och hur

förutsättningarna i den fysiska miljön ser ut. Resultaten hjälpte till att ringa in ett område för arbetet, frågeställningarna har speglats i teorier om stadens struktur, auditiv perception, ljudmiljöer och även de förutsättningar som finns i den byggda miljön som synskadade kan använda i orienteringssyfte. Det samlade materialet från studier av undersökningar och teorier har sedan använts som grund till gestaltningsförslaget. Genom tillägg i den befintliga miljön har nya vägar skapats i syfte att främja inkludering, bidra till ökad tillgänglighet och en känsla av trygghet vid orientering.

Nyckelord: Urban design, orientering, ljudmiljö, wayshowing, synnedsättning, tillgänglighet

IV

Förord

Jag skulle vilja rikta ett stort tack till min handledare Björn Westling som har hjälpt och peppat mig igenom det här arbetet. Han har kommit med värdefulla råd och hela tiden trott på mig och arbetet. Stort tack för att du har hållit mig motiverad till att slutföra den här processen!

Jag vill även ge min familj ett evigt tack för allt ni gör för mig, ni ställer alltid upp. All kärlek i världen till er!

Tack flera gånger om till hela klassen som varit med på resan, utan er hade dessa 3 år inte gått så fort. Jag kommer bära med mig många fina stunder från den här tiden.

V

Innehållsförteckning

2.3 Auditiv perception och ljudmiljö ...7

2.4 Vägledning för personer med synskada ...9

2.5 Kontraster ... 10

3 Metod ... 11

3.1 Observationer... 11

3.2 Platsanalys ... 11

3.3 Kvalitativa intervjuer ... 12

3.4 Etik och metodkritik ... 13

4 Resultat... 15 4.1 Observationer... 15 4.2 Platsanalys ... 15 4.3 Kvalitativa intervjuer ... 17 5 Designprocess ... 19 6 Gestaltningsförslag ... 21 6.1 Taktilt tillägg ... 22 6.2 Auditivt tillägg ... 24

6.3 Samspel för ökad orienterbarhet ... 26

VI

7.1 Förslag till vidare forskning ... 30

8 Källförteckning ... 31

8.1 Tryckta källor ... 31

8.2 Elektroniska källor... 32

8.3 Figurförteckning ... 33

1

1 Inledning

Alla människor har ett grundläggande behov av att kunna förflytta sig, det är något som vi gör flera gånger per dag. Vi passerar genom flera inom- och utomhusmiljöer dagligen och leds genom de förutsättningar som finns för att hitta från punkt A till punkt B. Ofta krävs det ingen större planering, vi vet var vi ska och hur vi ska hitta dit. Med hjälp av våra olika sinnen tar vi in omgivningen och ger den mening. Men vad händer när man inte kan förlita sig på synen, vilka sinnen tar över och hur kan de användas för att orientera sig i en omvärld där mycket är anpassat för att se. Stadens struktur och ordning är en viktig förutsättning för att alla människor ska kunna skapa sig en tydlig bild över sin omgivning. Men vad behövs för att alla ska ha chans att orientera sig?Hur kan miljön utformas för att bidra till att alla människor med hjälp av sina olika sinnen kan känna sig säkra och självständiga i sin process att förflytta sig. Det är trots allt en mänsklig rättighet att kunna ta del av en tillgänglig miljö som är funktionell och bjuder in till deltagande.

I FN:s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stadgas samhällets ansvar och rätten till delaktighet för personer med funktionsnedsättning. I artikel 9, Tillgänglighet står det:

”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna enligt punkt 1 vidta

ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation…”

Målet med arbetet är att undersöka hur tillagt ljud skulle kunna samspela med taktila ledstråk i den fysiska miljön på ett torg för att öka tillgängligheten och bidra till ökad orienterbarhet för personer med synnedsättningar. Med hjälp av metodarbete, teorier inom relevanta områden som stadens struktur, ljudmiljöer, taktila hjälpmedel och kontraster ska undersökningen ta form och ett gestaltningsförslag läggas fram.

2

1.1 Bakgrund

Det här arbetet har drivits som ett eget projekt och har en utgångspunkt om att alla i samhället borde ha samma möjligheter att orientera sig. Efter många och långa promenader i och runt stadskärnan i Västerås så hade jag tänkt på hur skyltar, vägar och andra element i staden är utformade. Min egen uppfattning var att det bör vara svårt för en del människor att kunna ta del av den information som finns och få bra förutsättningar för att kunna hitta i en stad. För att få en ny aspekt på området kring orientering så valde jag att ta in de

förutsättningar som personer med synnedsättning har. Det gav mig en chans att lära mig något nytt på vägen och det lyfte en fråga som jag tycker är relevant, att alla bör ha samma förutsättningar att vistas i olika miljöer.

Efter att ha läst litteratur, på webbplatser och artiklar om synnedsättningar så kunde jag konstatera att det finns begränsningar när det kommer till orientering men också många möjligheter. Inledningsvis gick jag in i arbetet med ett öppet sinne där frågeställningen har fått växa fram över tid. Vartefter arbetet fortgick så blev det tydligare var det fanns brister och det kunde sedan ge en riktning med ett område som jag såg möjlighet att lyfta och kunna bidra med något.

Det problem som jag ringade in var hur sårbara många ledstråk är för väderomslag och att det väldigt sällan finns ljud eller auditiv information att tillgå i miljöer, både inomhus och utomhus. En plats där jag ansåg att problem med orientering skulle kunna uppstå på grund av brister i den fysiska miljön var ett torg där det händer mycket, det är en större yta och tillgången till ledstråk i den byggda miljön varierar.

Genom att få djupare förståelse för begränsningar både hos människan och den fysiska miljön är visionen att ta fram och gestalta ett koncept som är mer förankrade till användarens behov.

1.2 Syfte

Syftet med arbetet är att undersöka hur synskadades möjligheter ser ut när det kommer till orientering i en urban stadsmiljö och hur ljud kan samspela med den fysiska miljön. Arbetet inriktar sig på hur ljud kan användas i den fysiska miljön på ett större öppet torg för att stödja användning, främja inkludering och bidra till självständighet och trygghet vid orientering. Arbetet kommer presenteras med ett gestaltningsförslag i konceptform som stödjer användning av ljud i urbana stadsmiljöer som kan bidra till att fungera som referenspunkt vid vägledning för synskadade och som ett positivt tillägg på platsen.

3

1.3 Frågeställning

• Hur kan taktila ledstråk samverka med tillägg av ljud för att öka orienterbarheten för personer med synnedsättning?

• Hur kan ljud läggas till i den fysiska stadsmiljön för att kunna uppfattas som hjälp och referens vid orientering?

o Hur kan ljud användas för att stärka identiteten av en plats?

1.4 Avgränsning

Arbetet är avgränsat för att bli genomförbart och koncentrerat till den tid som kursen pågår och omfattar hur ljud kan stödja orientering för personer med synnedsättning på ett torg i stadsmiljö.

Jag har valt att inte ta med tekniska hjälpmedel trots att det kan ses som ett relevant hjälpmedel som är under ständig utveckling. Men avsikten har varit att utgå från den fysiska miljön och använda objekt/tillägg som blir direkt tillgängliga för alla utan att behöva ha tillgång till telefon eller liknande.

Även om skyltar är en viktig del och av stort värde för personer med synnedsättning så har det inte varit fokus för det här arbetet. Jag har i stället valt att undersöka hur den byggda miljöns struktur i sig själv kan användas för vägledning.

Arbetet behandlar hur ljudmiljön kan bidra till orientering och upplevelsen av en plats generellt. Detaljer för specifik ljudinstallation kommer inte behandlas. Information som finns i standard ISO 19029 Accessible design — Auditory guiding signals in public

facilities om auditiva orienteringssignaler i offentliga miljöer har använts som grund för

gestaltningsförslaget.

1.5 Definitioner av begrepp

Referenspunkt

Jag har valt att använda begreppet referenspunkt genom arbetet och det syftar till att beskriva ett objekt att ta sikte mot och som man på något sätt kan relatera till. Flera andra ord kan också användas i samma syfte och Karlsson (1999 s. 88) tar bland annat upp följande orienteringspunkt, orienteringsmärke, kännemärke, riktningsangivelse eller landmärke.

4

Synnedsättning

Genom uppsatsen kommer de rekommendationer som punktskriftsnämnden (2013) har tagit fram angående ord och uttryck för synnedsättningar att användas. De är framtagna som riktlinjer mer än regler och kan användas för att få förslag på vad som är gångbart i både formella och informella sammanhang (2013).

Vägledning

Vägledning nämns genom arbetet och syftar på de förutsättningar som finns i den fysiska miljön för att hitta sin väg och kunna förflytta sig dit man har tänkt.

Det baseras på Mollerups teori om wayfinding/wayshowing där wayshowing används som uttryck för allt som är utformat för att stödja navigering i miljöer (2013 s. 50). Orientering kan ske antingen med hjälp av miljöns utformning, tillbyggda objekt, skyltar eller andra element. Wayfinding bygger på det människor gör för att hitta sin väg och de strategier som används för att hitta från punkt A till punkt B (Mollerup 2013 s. 6).

I den här rapporten handlar vägledningen bland annat om de naturliga och konstgjorda ledstråk som kan användas för orientering i urbana stadsmiljöer.

5

2 Teori

I det här avsnittet redovisas de teorier som har varit aktuella för arbetet och som stödjer utvecklingen till gestaltningsförslaget.

2.1 Stadens struktur

För att kunna ta in sin omgivning underlättar det om man förstår stadens struktur och uppbyggnad. När man rör sig mellan olika platser så finns det alltid en omgivande miljö, det finns ständigt något runt omkring människan som man behöver förhålla sig till. Inget som man upplever kan tas ur sin kontext, det finns alltid en omgivning som relaterar till upplevelsen (Lynch 1960 s. 1). I en stad finns alltid mer än vad som finns direkt framför ögonen t.ex. olika stadsdelar, olika vägar, rekreationsområden, industriområden,

vattendrag eller liknande. Lynch (1960 s. 3) tar upp legibility som en viktig aspekt när man ser på staden, att kunna urskilja och strukturera stadens element på ett enkelt sätt för att få en sammanhängande bild vilket är avgörande för att förstå sin omgivning.

För att kunna ta in den omgivande miljön så krävs det att man förstår vad man ser och hur man ska använda informationen. Lynch manar att man med tre komponenter kan skapa en meningsfull analys av sin omvärld: identitet, struktur och mening. Man behöver kunna identifiera ett objekt för att kunna se vad det är, strukturen ger ett rumsligt sammanhang eller mönster till det man ser och andra saker (Lynch 1960 s. 8). Det man ser behöver även ha en mening oavsett om det är känslomässigt eller praktiskt (Lynch 1960 s. 8). Dessa tre komponenter arbetar ihop och behövs för att skapa en bild av hur relationen mellan stadens element ser ut.

Att förstå den strukturella uppbyggnaden är också något som blir relevant för synskadade som behöver ta hjälp av omgivningen för att kunna orientera sig. En förutsättning för att kunna få en orienteringsuppfattning och på så sätt kunna förflytta sig som tänkt är en förståelse för det rumsliga sammanhanget, det kan bidra till att undvika känslan av

desorientering (Karlsson 1999 s. 86). Den fysiska miljön behöver också ha en tydlighet för att det ska vara möjligt att memorera och skapa sig en egen mental bild över vägar, objekt och andra element. Även Mollerup (2013 s. 51) menar att människan vill ha ett system som vi känner igen med variationer, en alltför enformig miljö försvårar vilket gör att det krävs en balans för att få bra förutsättningar för att kunna orientera sig.

För att orientera sig skapar människor egna mentala kartor som kan vara mer eller minde utvecklade. Många kan ha samma typ av mentala karta över en plats medan andra har mer personligt utvecklade uppfattningar om platsen. Den mentala kartan menar Lynch (1960, s. 4) är både en skapelse som formats genom minnen från tidigare upplevelser och den kan också tolka omgivningen, det är något som är viktigt i processen att hitta sin väg. Den mentala bilden hos människor är individuell men det finns fysiska faktorer som generellt

6 sett är viktiga för alla när man skapar sin bild av omgivningen och där Lynch tar upp följande fem element.

Vägar är något som de flesta använder som ett huvudsakligt element när de bygger upp sin

mentala bild av en stad. Vägar är det som vi rör oss efter, det kan vara gator, trottoarer, kanaler, en järnväg eller något annat som man uppfattar och kan ta in sin omgivning från (Lynch 1960 s. 47).

Barriärer är de som avgränsar områden och där man inte uppfattar att man kan passera

eller använda ytan/platsen för att ta sig fram på samma sätt som på en väg (Lynch 1960 s. 47). Barriärer kan uppstå vid t.ex. vattendrag där det inte finns någon bro att tillgå, järnvägsspår, en motorväg, en större nivåskillnad eller något annat som förhindrar att man kan passera platsen.

Distrikt delar en gemensam karaktär och är ofta större områden som man kan gå in i

(Lynch, 1960, s. 66). Det kan till exempel vara industriområden, handelsområden, friluftsområden eller liknande.

Knutpunkter uppstår på de platser där man måste ta ett beslut och välja väg, det kan vara

en korsning där flera vägar möts, där man behöver ta sig över en väg eller där

omgivningen skiftar karaktär. En knutpunkt kan även vara ett gathörn, en annan given plats där det är vanligt att man möts eller en plats där det finns något speciellt (Lynch 1960 s. 47).

Landmärken är vanligtvis väl definierade objekt som också kan fungera som

referenspunkter (Lynch 1960 s. 48). Det kan handla om byggnader, en skylt, ett berg, ett konstverk eller något annat utmärkande som kan kännas igen av de flesta.

De olika elementen som finns i staden kan inte ses som enskilda objekt, det är relationen mellan dem som skapar mening. De kan ses som byggstenar som tillsammans ger möjlighet att skapa en struktur och ordning till utomhusmiljön (Lynch 1960 s. 95). De vägar, knutpunkter, distrikt, landmärken och avgränsningar som är av större karaktär bör kännas igen på ett tydligt sätt i sin miljö oavsett vad det är för omständigheter (Lynch 1960 s. 109). En stad behöver variation men den behöver också en känsla av helhet och logik för att kunna skapa goda förutsättningar för att kunna läsa av staden på ett tydligt sätt. Lynch menar att staden är en plats för alla människor med olika förutsättningar och mentala bilder över sin omgivning. Vidare tar han upp att det därför är av stor vikt att tillgodose så många som möjligt med olika element för att alla individer ska kunna bygga ihop sin egen bild som stämmer överens med dennes sätt att se på världen runtomkring (Lynch 1960 s. 111).

2.2 Allmänna platser

Allmänna platser innefattar de gator, torg, parker eller andra områden som är till för alla människor och ses som ett gemensamt behov. Med allmänna platser kan även anläggningar som nöjesparker, hamnar, fritidsområden, skidanläggningar och liknande förekomma.

7 Dessa platser ska finnas tillgängliga och vara användbara av alla människor. De ska anpassas för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga vid byggnation för att platsen kunna användas för avsatt ändamål (Boverket 2018). Syftet med att det finns regler för tillgänglighet är främst att alla människor ska kunna använda den byggda miljön på samma villkor, ha samma rättigheter och möjligheter att nyttja samhällets funktioner (Boverket 2019).

2.3 Auditiv perception och ljudmiljö

Förmågan att höra gör det möjligt att få en uppfattning om vad som händer runt omkring oss. Det är ett sinne som inte går att stänga av. Att höra är av stor vikt vid orientering, sinnet är också betydelsefullt i syfte att förstå sin omgivning, bli varnad och även för att kunna kommunicera med andra (Friauf 2014). Även Karlsson (1999 s. 92) tar upp hörseln som ett viktigt sinne för att kunna orientera sig, det ger en rumsuppfattning som kan relatera till tidigare upplevelser som skett via syn- eller känselintryck. Hörseln gör att människan kan få intryck av mycket information via ljud vilket också blir betydelsefullt när den visuella perceptionen är nedsatt eller saknas. Hörseln kan ge en indikation på att det finns något som sker utanför den egna kroppen, ljudet som uppstår ger möjlighet att kunna relatera till det som händer och på så sätt kunna referera händelsen till ett objekt (Karlsson 1999 s. 34). Hörselintryck ger inte möjlighet att få direktkontakt med rumsliga objekt, det byggs i stället upp med hjälp av tidigare känsel eller synintryck (Karlsson 1999 s. 34).

Människan har en förmåga att uppfatta ett brett spektrum av ljud, allt från ett andetag till en jumbojetmotor. Det är ljudvågor som kommer in i örat som gör att vi kan uppfatta ljudet och höra. Enligt Hörsellinjens webbplats (u.å) är det ljudvågornas väg genom örat som gör att ljudet förstärks genom en rad processer innan de slutligen når hörselcentrum i hjärnan, det är inte förrän då man egentligen hör. Ljud förekommer i de flesta miljöer i någon form och det kan vara stadens buller och sus, fågelkvitter eller samtal mellan människor. Det är något som är ständigt närvarande och direkt kopplat till den fysiska miljön man befinner sig i.

I många miljöer finns det flera olika ljudkällor och det kan skapa en rörig ljudbild som gör det svårt att fokusera. Sara Backström Lindeberg (2014 s. 7) tar upp detta i sin

masteruppsats om auditivt fokus för skolelever med synnedsättningar och menar att det inte går att jämföra auditivt fokus med ett visuellt fokus. Hörseln kan inte avgränsas på samma sätt som synen och inte heller få en direkt riktning som man får med blicken. Hörseln fångar istället upp allt som finns omkring. Backström Lindeberg (2014 s. 7) tar också upp att hörseln inte kan stängas av eller kopplas bort på samma sätt som man kan sluta ögonen och välja vad man tar in.

Vid planering av urbana miljöer är ljud ofta något man vill skydda människan från, med barriärer skapas ett skydd från det som låter. Hellström (2011 s. 26) tar upp

ljudmiljöforskaren Pascal Amphoux som argumenterar mot det tillvägagångssättet och menar att man borde ”diagnostisera de goda kvalitéerna”. Med det synsättet skulle ljud

8 kunna undersökas i designsammanhang vilket kan leda till att kunskapsutveckling kan ske inom området för urbana miljöer. Hellström (2011 s. 27) menar vidare att det väcker frågan – Vad vill vi höra? Snarare än vad vi inte vill höra i omgivningen. Akustik design kan användas för att skapa goda och fungerande ljudmiljöer. Den akustiska designen går ut på att använda tillagt ljud och se till helheten för att miljöer ska kunna skapas som

samverkar med alla sinnen, på det sättet skapas mer upplevelserika miljöer där kvalitativt ljud lyfts fram och oönskat ljud reduceras (Hellström 2011 s. 27). Den akustiska designen kan användas vid utformning av miljöer i syfte att förstärka karaktären på en plats, bryta monotona mönster, bidra till variation och dölja oönskat ljud, ofta är ljudet svårt att upptäcka då det harmoniserar med platsen (Cerwén 2011 s. 21).

I rapporten Ljudmiljö, hälsa och stadsbyggnad refereras till en kanadensisk forskare som också var tonsättare och författare, Murray Schafer, i sitt arbete från 1960-talet och framåt tog han fram termen ljudlandskap (Cerwén 2011 s. 8). Hans arbete handlade mest frekvent om att uppmärksamma ljudet och dess betydelse i utomhusmiljö. Vidare ville han att människor skulle börja lyssna igen, det var nödvändigt för att få fram förändringar, men han menade fortfarande att samhället är uppbyggt efter visuella preferenser vilket gjorde att han stod inför en svår uppgift (Cerwén 2011 s. 8). Ljudlandskap (eller Soundscape som är den engelska termen) baseras på det verkliga ljudet som finns i en miljö.

Inom ljudkonst finns flera olika grenar med olika inriktningar. I den platsspecifika ljudkonsten läggs stor vikt vid platsen och dess utformning, det tillagda ljudet måste samverka med de redan befintliga ljudet på plats (Cerwén 2011 s. 11). Cerwén (2011 s.11) menar att det konstverk som är tänkt att användas kan ha syftet att förstärka akustiken eller lyfta fram de små ljuden som annars lätt försvinner. Det kan även handla om att förhålla sig till något som är specifikt för platsen, ljudkonst är något som förekommer på bland annat offentliga platser och i utomhusmiljöer vilket gör att det blir en relevant koppling till stadsplanering (Cerwén 2011 s.11). Upplevelsen av platsen står i fokus och Cerwén (2011, s.11) lyfter fram att det kan bidra med en dimension till staden som är ny, som väcker intresse och uppmuntrar till att upptäcka ljudet.

Cerwén (2011, s. 14) tar även upp rumslighet som ett viktigt begrepp och menar att den fysiska miljön kan delas in i funktioner där skala, form och funktion i rummet bidrar till hur man upplever och förstår platsen. Vidare menar han att rumslighet är något som kan uppfattas via avgränsningar i det vi ser men också i det vi hör. Den platsspecifika ljudkonsten kan bidra till en rumskänsla som förstärks när det auditiva lyfts fram i stadsrummet och bildar en ny innebörd för människor (Cerwén 2011 s. 14).

Ljudkonst är dock inte helt oproblematisk, även om en del ljud generellt sett uppskattas hos människor kan fel kontext göra att ljudet blir mer störande. Upplevelsen av ljud som spelas upp i högtalare på en plats kan bidra till en känsla som upplevs som främmande och konstgjord då det kan störa den naturliga omgivningen (Cerwén 2011 s. 12). Det är därför av stor vikt att ta hänsyn till platsen och anpassa ljudet för att det ska bli ett naturligt tillägg.

9 På samma sätt som Lynch (1960 s. 110) tar upp att variationer i den fysiska miljön behövs för att människor ska kunna organisera sin omvärld behövs även variation i ljudmiljön. Under tiden som vi rör och förflyttar oss mellan olika platser upplever vi kontraster med skillnader och likheter i den omgivande miljön. Det vi tar in med syn, hörsel och hela vår kropp identifieras vilket ger viktig information och gör att våra sinnen blir stimulerade (Hällgren 2012 s. 42). För att få den varierande, kontrastrika miljö som stödjer människors sinne så menar Hällgren (2012 s. 42) att det inte är tillräckligt att bara använda sig av beräknade ljudnivåer som vägledning utan det behövs nya synsätt vid utformning av utomhusmiljöer.

2.4 Vägledning för personer med synskada

Att hitta sin väg med eller utan synskada är ett grundläggande behov som behöver tillgodoses för att kunna orientera sig på ett säkert och tryggt sätt. Andra krav ställs på omgivningen då den behöver kunna vara kännbar och även hörbar i många fall för att kunna användas och tillåta fler att ta del av samhället på lika villkor. Den taktila perceptionen gör det möjligt att komma i direktkontakt med olika objekt i den fysiska miljön. Med hjälp av kognitiva processer sker objektsidentifikation stegvis genom känselintryck, och med aktiv känsel i kombination med kunskap och slutsatser kan en uppfattning om objektet skapas (Karlsson 1999 s. 30).

För personer med synskada finns en hel del hjälpmedel att tillgå för att kunna använda andra sinnen än synen för att ta in och uppfatta sin närmaste omgivning. Ledstråk är vanligt förekommande i stadsmiljö och ger möjlighet för både synsvaga och blinda att orientera sig efter.

Ledstråk kan vara naturliga i sin miljö och bestå av kontraster mellan gräs och gångbana, en vägg, en trottoarkant eller något annat som fungerar att följa med den syn man har eller som blind med käpp. Ledstråk kan också vara inbyggda i miljön för att bli kännbara. På SRF:s plattform för en tillgänglig och användbar fysisk miljö (Synskadades riksförbund [SRF] 2016) kan man läsa att dessa delas in i tre kategorier: ledyta, valyta och varningsyta. Taktila plattor för ledytor är räfflade men de kan även vara metallskenor som finns i markbeläggningen som kan leda vägen. Plattor för valyta är helt plana medan varningsytan har knoppar, den kan även kallas kupolplatta (SRF 2016). Ledytor bör användas där det är logiskt och även vara utformade efter behov för att tillföra ett tydligt syfte. Vid

övergångsställen är det t.ex. vanligt att plattor för ledyta ligger i kombination med varningsplattor för att uppmärksamma att övergång kan ske i 90 graders vinkel från plattans placering. Där det finns trafikljus finns även en taktil översiktskarta på själva anordningen där man kan trycka på signalknappen, även ett tickande ljud används med olika intervall för att möjliggöra en säker passage över vägen.

Något som också är viktigt är att de taktila ledstråken ska vara tillräckligt kännbara för personer som använder vit käpp. Det är också en fördel att de blir kännbara med fötterna. För att få ett lättillgängligt ledstråk är det möjligt att kombinera/komplettera ett naturligt

10 ledstråk med ett konstgjort. Det kan också göra det möjligt att få en uppfattning om var man befinner sig om det finns variationer i miljön där man rör sig. De konstgjorda

ledstråken behöver ha en tydlig funktion och syfte i sin utformning för att veta var de leder och var man hamnar när man kommer fram (SRF 2016). Konstgjorda ledstråk är känsliga för skiftande väder, vid snö blir de taktila plattorna svåra att upptäcka ordentligt och även när det faller löv, kvistar och annat skräp som lägger sig på plattorna.

För att orientera sig och göra förflyttningar i miljöer kan olika objekt användas som riktmärken för att avgöra var man befinner sig. Dessa objekt tar Karlsson (1999 s. 100) upp som orienteringsmärken som kan användas för att de är karaktäristiska i sin miljö eller används som riktmärken baserat på en människas egna individuella skäl där man

uppmärksammar vissa speciella objekt som användbara i miljön.

När det gäller hjälpmedel för orientering så finns även taktila kartor, möjlighet att få information uppläst, ljudfyrar, ljusfyrar och flera andra tekniska lösningar i olika former.

2.5 Kontraster

För personer med synnedsättning som har kvar viss syn är det väsentligt att det finns kontraster i omgivningen. Det kan gälla både färgsättningar på skyltar, texturskillnader i ledstråk eller nyansskillnader mellan mark- och stenbeläggningar. För en god

kontrastverkan i färgsättning ska skillnaden vara minst 0,40 enligt NCS (SRF 2016). Kontraster behövs bl.a. för att markera nivåskillnader och uppmärksamma eller varna personer med synnedsättning att det händer något avvikande i miljön. Även skyltar bör utformas med tydliga kontraster både när det kommer till färgsättning, storlek på bokstäver och typsnitt. Om skyltar utformas på ett inkluderande sätt och stödjer personer med

synnedsättning så är de ofta också fullt användbara för seende (Mollerup 2013 s. 147). En tydlig kontrastverkan bidrar till en mer tillgänglig miljö för personer med synnedsättning men kan också underlätta för andra människor.

Kontraster kan också upplevas genom ljud, vid användning av vit käpp kan olika underlag ge olika ljud vilket kan ge ledtrådar vid orientering. I en artikel har man undersökt den akustiska vägledningen för blinda och just kontrasten mellan det ljud som uppstår mellan olika gatubeläggningar. Att höra tas upp som mycket betydande för att man som blind ska förstå rumslig information och få förutsättningar för att kunna orientera sig (Secchi, Lauria, Cellai 2016 s. 1). I artikeln tar de även upp käppens betydelse för att kunna skapa ljud och hur underlaget påverkar möjligheterna till orientering men också som ledtråd att uppfatta sin omgivning (Secchi, Lauria, Cellai 2016 s. 2). Resultatet av undersökningen kunde visa att vid en kontrastverkan på ca 3 decibel skapades ett igenkänningsbart ljud som kunde användas som vägledande vid användning av käpp (Secchi, Lauria, Cellai 2016 s. 11). De tog även upp vikten av att tänka in klimataspekter och att man bör välja material som ger hög kontrast i en miljö med högt bakgrundsljud (Secchi, Lauria, Cellai 2016 s. 11).

11

3 Metod

I det här avsnittet kommer de metoder som valts ut för undersökningen att presenteras. De har använts för att få en bättre förståelse för orienteringsmöjligheterna för synskadade som de ser ut idag. Metoderna har även använts för att förstå hur man arbetar med

tillgänglighetsfrågor i kommunen, inom Synskadades Riksförbund (SRF) och för att förstå användarens upplevelser och känslor kring orientering utomhus.

3.1 Observationer

För att få en egen uppfattning om vilka element det finns i Västerås stadskärna som kan fungera som vägledning genomfördes flera promenader på olika platser i stadskärnan för att observera detta och dokumentera de som kunde upptäckas.

Observationer har gjorts centralt på offentliga platser utomhus. Detta genomfördes för att få en generell uppfattning kring vad som finns att tillgå som synskadad för att kunna orientera sig. Det var främst taktila ledstråk, övergångsställen, kontraster i vägbanan och skyltar som uppmärksammades.

Förstudier innefattade också litteratursökning och informationsinhämtning. Litteratur som kunde kopplas till ämnet om orientering, synskador, hjälpmedel som taktila kartor och andra tekniska lösningar för telefonapplikationer var av värde för att försöka ringa in vilken riktning arbetet skulle få. Genom att läsa på webbplatser kopplade till

synnedsättningar (som SRF:s webbsida) kunde mycket relevant och aktuell information hämtas där. Arbetet med informationssökning i ett tidigt stadium öppnade upp för flera olika synvinklar, ämnen och aspekter att ta vidare till det senare metodarbetet.

3.2 Platsanalys

För att förstå miljön och vilka förutsättningar det finns i både strukturen, omgivande byggnader, rörelsemönster, trafik och andra förekommande händelser på platsen som valts ut gjordes en analys. Platsen fungerar som utgångspunkt för arbetet och för att kunna illustrera gestaltningsförslaget i en naturlig miljö med alla dess omgivande element. Platsanalysen har utförts på Stora torget i Västerås centrum. Stöd togs från Ching & Binggelis lista från Interior Design Illustrated för att utföra platsanalyser. Listan är riktad till inomhusmiljö men med ändringar så anser jag att den kan passa även i utomhusmiljö. Att göra en platsanalys går ut på att planlägga användarens aktiviteter och behov men även att utforska de rumsliga förutsättningarna (Ching & Binggeli 2012 s. 60).

12 Det som studerades under platsanalysen var:

• Platsens läge och form • Vägar, gång- och cykelbanor

• Vilka riktningar man kan komma från till platsen • Utstickande arkitektoniska detaljer

• Tillgänglighet • Aktiviteter på platsen • Ljudkällor

För att göra platsanalysen mer konkret används också en planritning och de notationsspråk som Arne Branzell använder för att beskriva en användares orientering. Som människa vill man förstå och kunna organisera sin omvärld för att få stöd vid orientering i en miljö, genom att använda Lynch fem begrepp i symbolform i kombination med symbolen för rymdupplevelse så kan en överskådlig typ av planritning ta form (Branzell 1967 s. 19). De 5 huvudgrupperna som Lynch använder är vägar, distrikt, kanter/avgränsning, knutpunkter och landmärken. Syftet är att få en mer överskådlig bild av platsen och vad det finns för element och ljud på platsen att förhålla sig till. Notationer kan användas för att utrycka det som en vanlig ritning inte kan. Bland annat kan de fysiska förutsättningarna förtydligas med notationer, rörelser, var man tenderar att möta andra och även rymdupplevelser som kan uppstå vid användning (Branzell 1967 s. 9).

Platsanalysen utfördes en tisdag klockan 15 under ca 1 timme. Platsens fysiska förutsättningar kunde studeras men det var få människor i rörelse vid tidpunkten.

3.3 Kvalitativa intervjuer

Intervju är en kvalitativ metod som kan användas för att få information direkt från en informant som kan belysa dennes upplevelser eller känslor kring ett givet ämne. Det är målet med den kvalitativa forskningen, att få insikt och förståelse för människor och situationer utifrån informantens upplevelser (Dalen 2015 s. 15). När man går in i en intervju krävs det att man har en viss förförståelse för det som intervjun ska behandla. Förförståelsen är en viktig del för att kunna förstå det som tas upp under intervjun och bidrar till att tolkningen kan utvecklas (Dalen 2015 s. 17).

Syftet med att använda intervjuer var att få en bredare inblick i hur möjligheterna för synskadade ser ut och hur man upplever de hjälpmedel som finns i vardagen för

orientering. I det första urvalet som gjordes kontaktades två personer med arbeten inom området som kunde ge en bredare grund att stå på och få nya idéer. De var avsiktligt tillfrågade för att de har relevanta kunskaper och erfarenheter inom ämnet. Något som Dalen (2015 s. 67) tar upp som subjektivt urval då de var utvalda för arbetet.

I andra steget togs kontakt med personer med olika variationer av synskada för att få en djupare förståelse för upplevelsen av att orientera sig i stadsmiljö Vilken problematik som

13 kan uppstå och även av vad som fungerar och underlättar orientering. Kontakten till dessa två uppstod via en av personerna i det första urvalet.

Genom att använda semistrukturerade intervjuer var samtalen öppna men med förberedda frågor. På så sätt kan intervjun bli mer flexibel och ge informanten möjlighet att utveckla sina svar och tankar inom ämnet (Denscombe 2017 s. 268). De frågor som ställdes var framtagna med syfte att få mer förståelse, en tydligare bakgrund och mer insikt i områden som var relevanta för det kommande arbetet. Vissa frågor utvecklades i de olika

intervjusituationerna och bidrog till att följdfrågor kunde ställas. Vissa frågor togs bort eftersom de blev besvarade genom andra frågor. De semistrukturerade intervjuerna tillät variation i frågorna mellan de olika tillfällena, vilket gjorde det möjligt att följa upp annan information som utvecklats under arbetets gång (Dalen 2015 s. 269).

Intervjuerna utfördes huvudsakligen via telefon, en av intervjuerna utfördes via videosamtal på Zoom. Samtalen spelades in vilket godkändes av alla informanter.

3.4 Etik och metodkritik

Etiska aspekter är av stor vikt vid intervjuer och det är viktigt att de som deltar i

forskningsintervjuer samtycker till att delta. Denscombe (2017 s. 442) tar bland annat upp följande tre principer för att använda informerat samtycke, forskaren måste tydligt informera om följande till deltagarna:

• Det är frivilligt och informanten kan när som helst dra sig ur forskningen. • Deltagarna har fått information om vad forskningen handlar om.

• Berätta för deltagaren vilket åtagande som krävs.

I det här arbetet skickades mail ut till deltagarna med en kort personlig beskrivning med namn, utbildning, kurs, syfte med intervjuförfrågan och om de var intresserade att vara med på en intervju. Då intervjuerna skedde via telefon inleddes samtalen med en kort förklaring av arbetet och att de när som helst kunde avbryta intervjun. Intervjun

sammanfattades sedan och skickades ut på nytt för godkännande av informanterna. Bifogat var då en mer utförlig beskrivning av hur rapporten kommer hanteras och om det var okej att materialet användes till det syftet. Till material som ska publiceras kan det vara bra att få tillåtelse att använda den information och formuleringar som man fått av informanten (Denscombe 2017 s. 448).

Vid intervjuerna gjordes tre av fyra via telefon utan direkt visuell kontakt och den sista gjordes via videosamtal med visuell kontakt. En intervju som sker i realtid och där man ser varandra ger en mycket lik upplevelse till den som sker ansikte mot ansikte i verkligheten (Denscombe 2017 s. 287). De intervjuer som utfördes via telefon och saknade den visuella kontakten skiljde sig på så sätt att man inte kunde läsa av kroppsspråk på samma sätt. Men det gav möjlighet till att utveckla, ställa följdfrågor och lägga till information i realtid på samma sätt som vid en intervju som sker ansikte mot ansikte.

14 Vid de observationer som gjordes i samband med förstudier och platsanalys så var det ingen specifik person som observerades. Observationen riktade sig mot hur den fysiska miljön såg ut och vad som fanns att använda som ledstråk utöver det som finns naturligt. Från observationen som gjordes för att samla in information till notationskartan kan ingen person identifieras eller komma till skada. Det som främst antecknades var rörelsemönster, hur den fysiska platsen var utformad och andra objekt i nära anslutning.

Den kvalitativa intervjumetoden har endast genomförts med två personer i egenskap av användare. Denscombe (2017 s. 427) tar upp att ett litet antal djupstudier gör att det blir svårare att veta i vilken utsträckning de kan ses som generella och användas i liknande fall. Med en annan eller kompletterande kvalitativ metod hade utfallet kunna tolkas och

möjligen kunnat utgöra en mer generell bild som fler hade varit med och påverkat. Men till detta arbete valde jag att begränsa mig till att göra de kvalitativa intervjuerna då det finns mycket generell information inom ämnet att komplettera med från litteratur och internet.

15

4 Resultat

I det här avsnittet presenteras resultaten från de genomförda undersökningarna. De lärdomar som uppstod och material att ta vidare med i arbetet som grund till utformningen av gestaltningsförslaget.

Resultatet har under arbetets gång hjälpt till att forma processen, utveckla nya aspekter och synsätt inom området.

4.1 Observationer

Ett viktigt moment i uppstarten av arbetet var att försöka förstå vilka förutsättningar som finns i staden. Genom att se och observera kunde en del områden ringas in som möjliga utgångspunkter. Det gjorde att det blev enklare att leta litteratur och få bredare kunskaper inom ämnet. Miljöer som observerats och analyserats är offentliga platser i sådan form som kan antas finnas i de flesta medelstora städer.

Det som observerats gav nya infallsvinklar på möjliga områden där det fanns

utvecklingspotential. En del av det som framkom av artikelsökningar visade olika tekniska lösningar som skulle fungera i orienteringssammanhang och taktila kartor.

Resultatet av de observationer och förstudier som gjordes i stadsmiljön gav mig en generell bild över vilka hjälpmedel det finns i form av ledstråk, ljud och kontraster. Foton togs på vanligt förekommande ledstråk och andra hjälpmedel som kunde upptäckas. Även övergångsställen har observerats, placeringar på taktila ledstråk och liknande.

Informationsinsamlingen gav möjlighet att förstå vilka utmaningar som kan finnas när synen inte är det huvudsakliga sinnet att hämta information från, men också möjligheter som är av värde vid orientering. Det gav en grund som var viktig inför intervjutillfällena med utformning av frågor, vad jag behövde veta mer om och få bättre förståelse för.

4.2 Platsanalys

Vid platsanalysen gjordes reflektioner över hur torget är placerat, vad som finns runt omkring, rörelsemönster, aktiviteter och andra objekt/händelser som finns på platsen. Torget ligger centralt, runt om finns byggnader av större karaktär. På torget finns två handelsplatser som är på plats mer eller mindre varje dag. Det är byggnader för handel, restauranger och kontorslokaler främst som ligger i nära anslutning men också

stadshotellet. Intill finns också ett mindre torg, bondtorget, det kan ses som en del av den äldre delen av staden med flera trähus i mindre storlek. Torget består till stor del av

16 kullersten utan några direkta nyansskillnader. Platsen har en rymd då den är öppen,

byggnaderna runt om avgränsar men upplevelsen är att det är rymligt. Storleksmässigt så är torget ca: 40x70 meter sett till enbart torgytan och inte medräknat närliggande gator. Stadshotellet har en tydlig karaktär, den byggnad som inrymmer restaurang, fik och kontor har till stor del inglasad fasad medan gallerian som finns är i grå stenfasad.

Det går att komma till torget från flera håll längs med den rektangulära formen. Två större kombinerade gång- och cykelbanor finns varav den ena går efter en av långsidorna av torget och den andra längs en av kortsidorna. Efter den långsida där cykelbanan går förbi sinns även ett flertal cykelställ som vanligtvis är välfyllda. Gångbanor finns runt hela torget, även över torget kan man passera i alla riktningar. En bilväg finns i nära anslutning som är placerad mellan torget och stadshuset, där passerar en del personbilar, taxibilar och även andra fordon.

När platsanalysen gjordes var det få människor i rörelse men en uppfattning kunde skapas om var människor tenderar till att cykla och gå. Vid tiden för platsanalysen pågick flera markarbeten vilket försvårade framkomligheten runt torget, det gjorde det också svårt att höra alla ljud. Men en tydlig ljudkälla som finns och som hörs en bit bort är en fontän som finns i anslutning till torget. Även de bilar som passerar på den enkelriktade vägen förbi stadshotellet hörs emellanåt, det var ingen större trafik vid tidpunkten för analysen. Tillgängligheten på torgdelen är inte god, det är mycket ojämn kullerstensbeläggning på en del ställen och det saknas tydlig kontrastmarkering. Det finns inte heller något som

avgränsar mot bilvägen. Längs med de byggnader som finns runt torget kan

tillgängligheten ses som bättre då det finns fasader och till viss del andra ledstråk att följa. Notationer har placerats ut på en planskiss baserat på platsanalysen. De gav en bild över de förutsättningar som finns på platsen att ta hänsyn till. De knutpunkter som är identifierade är fontänen och vid en flervägskorsning där det också finns en korvkiosk. Markerade som landmärken är stadshotellet och en större skulptur föreställande den cyklande

”Aseaströmmen”. Ljud kommer främst från torghandeln, fontänen och bilvägen. Troligtvis förekommer också en del ljud från cykelbanorna vid vissa tidpunkter på dygnet. Själva torget i sig kan ses som ett distrikt då karaktären skiljer sig mot övriga centrum.

17

4.3 Kvalitativa intervjuer

De två första intervjuerna som genomfördes med Per-Erik från Västerås stad och Monica från Synskadades riksförbund Västmanland gav möjlighet till att få mer generella svar och förstå hur man jobbar med frågor kring tillgänglighet.

Per-Erik kunde lyfta fram hur man arbetar med tillgänglighet för funktionshindrade, vad det finns för handlingsplan och hur den följs upp, vilka problem som kan uppstå i den byggda miljön. Under intervjun pratade vi bland annat om olika anpassningar som kan göras för personer med funktionshinder. Även hur olika anpassningar behöver samspela för att skapa en inkluderande miljö för olika variationer av funktionshinder togs upp. Monica på SRF gav information kring de områden som generellt sett anses problematiska men vi pratade även om sådant som kan vara en tillgång och där det finns

utvecklingspotential. Även hur stadens struktur och den byggda miljön påverkar

möjligheterna till orientering togs upp. Något vi också pratade om var att det ofta saknas auditiva hjälpmedel, både inomhus och utomhus i olika sammanhang.

Även informant 1 & 2 kunde ge värdefull information och insikter i hur man upplever sina förutsättningar för att hitta i byggda miljöer. Då intervjupersonerna har olika typer av

18 synnedsättningar så kunde även olika synvinklar lyftas fram. Både informant 1 & 2 tog upp avsaknaden av uppläst information vid t.ex. busshållplatser. Informant 1 som är helt blind tog också upp stadens struktur och tillgång till kontraster som en viktig faktor för att kunna orientera sig i utomhusmiljö. Han lyfte också hur ljud kan hjälpa till på olika sätt och även hur ljud och känseln tillsammans kan skapa en bild att gå efter. Något som var återkommande i de flesta av intervjuerna var de taktila ledstråkens sårbarhet när vädret gör att de blir svåra att använda under vissa perioder på året. Informant 2 som är färgblind och har nedsatt syn tog upp kontraster som en viktig del både i miljön och på skyltar för att kunna ta del av dem förutsatt att placeringen tillåter det.

Efter intervjuerna plockades ledord fram, en analys gjordes som visade vad som lyfts fram och varit återkommande i intervjuerna.

Denscombe (2017 s. 402) tar upp att man i en innehållsanalys kan bryta ner texter till ord, en mening eller ett stycke, materialet blir på det sättet kvantifierat efter det som är relevant. Ledorden har kombinerats med tidigare informationsinsamling som sedan kommer forma

gestaltningsförslaget. Det som framkom under intervjuerna gav en bättre

uppfattning och skapade en förståelse kring ledstråkens betydelse och taktila hjälpmedel. Även hur ljudet påverkar gav

nya tankar och idéer. Det var efter intervjuerna som jag valde att ta in ljudmiljö i arbetet och hur man kan använda ljud i stadsmiljön för att främja orientering men samtidigt skapa ett trevligt tillägg för alla att ta del av.

Min sammantagna tolkning av intervjuerna är att det finns mycket som kan utvecklas. • Byggda taktila ledstråk med plattor är sårbara under främst vinterhalvåret. • Kontraster är viktiga i alla former oavsett om det gäller skyltar, texturer, ljud och

material.

• Auditiva hjälpmedel finns sällan, gäller både inomhus och utomhus.

• Man ser möjligheter i att kunna använda den byggda miljöns tillgångar, en del element kan fungera vägledande trots att det ”kanske inte är tanken”.

• Stadens struktur och tillgänglighet är en viktig faktor för att alla ska ha förutsättningar att ta sig från plats A till plats B.

Intervjuerna kunde bekräfta en del av de föreställningar som hade byggts upp under informationsinsamlingen och utveckla idéer med hjälp av nya insikter. Då undersökningen syftar till att göra ett gestaltningsförslag som kan appliceras i utomhusmiljö med grund i den fysiska miljön så tolkades återkommande och intressanta delar i intervjuerna. Andra delar tas med som bra kunskap och bakgrundsinformation.

19

5 Designprocess

Processen med att ta fram detta gestaltningsförslag har skett i olika etapper. Inledningsvis så hade jag en egen tes utefter mina upplevelser och tolkningar av orientering för

synskadade och en tanke om vad arbetet förmodligen skulle innehålla. Tidigt i uppstarten formulerade jag min forskningsfråga som att det var skyltar eller andra vägledande element som skulle föredras och vara mest användbart av användare, i detta fall synskadade. När jag sedan började läsa och göra mer analyser av både litteratur och omvärld så kom jag in på användning av taktila kartor för att läsa av sin omgivning. Detta var något jag pratade lite om tillsammans med mina informanter från intervjuerna som gjordes. Min uppfattning var då att det kan vara relativt svårt att läsa av dessa och känslan blev att jag inte hade tillräckligt med kunskap kring den komplexa frågan om utformning av taktila kartor inom tidsramen för detta arbete. Det var också en känsla av att jag ville utforma något som blir mer konkret och universellt tillgängligt i det urbana stadsrummet som gjorde att jag släppte taktila kartor till just det här arbetet.

Efter att ha haft intervjuer med informanterna fick jag nya insikter och lärdomar. Det resulterade bland annat i att jag insåg att ljudmiljön kan vara till stor hjälp på många sätt vid orientering. Detta var en aspekt som jag inte hade reflekterat så mycket över annat än att jag förstod att det är ett viktigt sinne för personer med synnedsättning. Arbetet kom nu att utvecklas till att undersöka hur ljudmiljön och den fysiska miljön på öppna större ytor, som ett torg, kan samspela för att skapa goda förutsättningar för att orientera sig. Till gestaltningsförslaget har jag valt en plats att utgå från för att kunna ge konkreta förslag men konceptet i sig är tänkt att kunna vara applicerbart på liknande platser i stadsrummet. För ytterligare förståelse för hur orientering går till och vad som upplevs som bra och mindre bra genomfördes också en variant av deltagande observation under en promenad med en blind man som använder vit käpp. Den deltagande observationen ger möjlighet att se och kunna uppfatta användarens upplevelser och få insikter i en social process medan den sker (Denscombe 2015 s. 317). Under ca 1,5 timme var vi ute och gick i stadskärnan. Han förklarade hur olika ledstråk fungerade och hur de var användbara eller inte. Även sådant som ljud och kontraster togs upp. Vi bestämde en sträcka för promenaden då han gick och orienterade sig med hjälp av den vita käppen och jag gick strax bakom.

Möjligheten att ställa frågor och prata med en användare var av stort värde för att få en direkt känsla och förståelse för problem som uppstår, tillgångar som redan finns i den fysiska miljön, byggda detaljer som kan användas som ledstråk och hur ljudet kan fungera som referenspunkt.

Under promenaden uppmärksammades bilarnas ljud och hur de kunde ge en uppfattning om färdriktning, fläktljud som blir karaktäristiskt på en del platser, fontäner som

kännetecken och ekoljud från vissa entréer/fasader som vi passerade. Något som

observerades under tiden var också hur ledstråk kan varieras men ändå ge en kontinuitet. Kontraster mellan naturliga ledstråk och byggda ledstråk kan ge en uppfattning om var

20 man befinner sig. En aspekt som också diskuterades var att det underlättar om man kan hitta ledstråken och att det inte blir ett mellanrum mellan två möjligheter till ledstråk. Det blir då svårt att veta om det finns en fortsättning att följa eller var det andra stråket tar vid för att fortsätta orienteringen.

Jag provade på att orientera mig med käpp en kort sträcka längs en fasad med ögonbindel. Det var något jag upplevde som svårt då jag försökte gå, röra med käppen och lyssna samtidigt som jag inte såg något. Detta var något helt nytt för mig och jag hade ingen tidigare erfarenhet av att prova att gå på det sättet utan att se var jag var på väg. Efter att ha observerat under promenaden och fått testa lite kort så fick jag en hel del nya tankar och insikter. Både om orienteringsmöjligheter över lag men också vilka hinder man kan möta som blind/synskadad som jag inte tidigare har haft kunskap om. Det som jag tidigare har sett som kontrast och tänkt att det borde vara kännbart fick jag ändrad uppfattning om. Även aspekter om att man behöver en tydlig kontrast som blir kännbar med käpp men också synbar för de med ledsyn tar jag med mig tillsammans med mycket annat. De reflektioner som gjordes angående ljud och dess påverkan kunde jag ta in i

idégenereringen till utvecklingen av gestaltningsförslaget. En längre reflektion av observationen finns under bilagor.

Under arbetet har även vanliga samtal kunna ge viss feedback på hur man kan tänka kring ljud som hjälpmedel och även bidra med insikter till gestaltningsförslaget.

Det som främst har behövt itereras är formuleringen på arbetet, då jag hittade en hel del litteratur, artiklar och olika intressanta aspekter av just orientering för synskadade blev det svårt att hitta en riktning och smala av för att få en tydlig frågeställning. Detta har varit pågående under större delen av arbetet, vid ändringar så har ny litteratur varit nödvändig och detta har gjort att jag har fått gå tillbaka i omgångar för att kunna bygga upp arbetet. Det har gjort att jag har läst en hel del vilket har varit bra och värdefullt för

21

6 Gestaltningsförslag

I denna avslutande del av arbetet presenteras det gestaltningsförslag som baserats på de teorier och metoder som har utförts under projektets gång. Syftet med gestaltningsförslaget är att visa på hur ljud kan användas som komplement på en öppen plats och samspela med den befintliga miljön för att underlätta orientering för synnedsatta. Den fysiska platsen kring torget har en äldre karaktär och gestaltningsförslaget är utformat med respekt för den byggda miljö som finns med ändringar som inte kräver alltför stora ingrepp på plats.

Figur 4 - Foto över torget.

22

6.1 Taktilt tillägg

Då torget är av äldre karaktär med mycket kullersten kan det upplevas svårt att orientera sig på platsen där det inte finns väggar, kanter eller tydlig kontrastskillnad mellan olika markbeläggningar. Genom den teori Lynch har om att staden behöver olika element för att skapa en tydlig mental bild för människor så utformades en ny väg/ledstråk i längs torgets ena sida. Vägar är som Lynch (1960 s. 49) tar upp en av de delar som övervägande ses som viktigast för att kunna strukturera sin bild av staden. Runt de andra sidorna av torget finns möjligheter till taktila ledstråk i den byggda miljön i större utsträckning. Det nya ledstråket som lagts till i förslaget främjar till tillgänglighet och rörelse på alla sidor av torget. Längs med ledstråket finns den plats där taxibilar ofta står, hållplats för fordon, parkeringar och möjlighet att komma till stadshotellets entré.

Figur 7 - Foto från platsen. Figur 6 - Översiktskarta, visar riktning för foto och

gestaltningsförslag.

23 Ledstråket är i cortén vilket bidrar till en ljudkontrast vid användning av vit käpp, och även en nyansskillnad för personer med synskador. Plåten är även upphöjd 5 mm för att bli kännbar, upphöjningen bör inte vara i vägen för människor. Upphöjningen är baserad på standard Assistive products for blind and vision-impaired persons – Tactile walking

surface indicators ISO-23599 (2019 s. 11). Den gäller dock främst för taktila

ledstråksplattor men jag har valt att ta med den högst angivna rekommenderade höjden för att få en tillräcklig kännbarhet. Cortén ser ut som rostad plåt till utseendet, ett material som används på andra detaljer i centrum och blir därför en naturlig del av stadsbilden.

Belysningsstolpar har placerats längs med stråket, dessa kan dels användas som

vägledande på kvällstid av personer med ledsyn men även under vinterhalvåret för att följa stolparna som taktil vägledning när snö och is försvårar användning av ledstråket i marken. Genom att lägga till en ny väg på platsen skapas förutsättningar för att få en alternativ väg att gå runt torget. Torget kan ses som ett distrikt i staden då det utstrålar en annan karaktär än den omgivande miljön. Den nya vägen kan bidra med en tydligare struktur som

förstärker den mentala bilden av platsen. Lynch (1960 s. 68) menar att det kan vara nödvändigt att förstärka ledtrådarna för att skapa en stark bild av ett distrikt. Ledstråket kan också ses som en tydligare avgränsning mot bilvägen, vilket kan ge mer säkerhet på platsen. Att ha en klar och organiserad bild över sin omgivning har också en social betydelse då det hjälper människor att utvecklas, Lynch (1960 s. 5) tar upp att det bidrar till en känsla av säkerhet men också möjligheten att få en djupare upplevelse av sin omgivning.

Figur 9 till höger - Översiktskarta, visar riktning för gestaltningsförslaget.

Figur 8 - Gestaltningsförslag, det taktila ledstråket från andra hållet.

24

6.2 Auditivt tillägg

Aspekten kring ljud återkom i olika syften både i intervjuer, litteratur och även under den deltagande observationen fördes samtal om hur ljud kan fungera för vägledning.

Referenspunkter kan användas för att tillföra en riktning att följa eller som kan ge information om var man befinner sig. All förflyttning som man gör som blind är mellan olika referenspunkter av olika karaktär med varierande tydlighet (Karlsson 1999 s. 100). Vid intervjuerna som gjordes togs det också upp att personer med synnedsättningar kan ha hjälp av ljud vid orientering i olika situationer. Vid platsanalysen observerades den fontän som finns i anslutning till torget, den sprutar upp strålar med vatten som sedan landar på markbeläggningen. När vattnet slår i gatan så skapas ett ljud, detta ljud uppmärksammade även den blinda personen som jag samtalade med under den deltagande observationen. Denna ljudkälla fungerar bra som en referenspunkt och den hörs relativt bra på avstånd. Som tillägg i detta gestaltningsförslag har en ny ljudkälla placerats i motsatt riktning över torget. Placeringen av ljudinstallationen är vald utifrån den trottoar som finns där som leder mot staden åt ena hållet och mot domkyrkan åt andra hållet. Då många passerar där, både invånare och besökare i staden, så är platsen strategiskt vald för att fungera

vägledande från flera olika håll där det finns mindre möjligheter till taktil vägledning. Det taktila ledstråket som också finns med i förslaget ligger också i anslutning till

ljudinstallationen.

Figur 11 - Till höger – Översiktskarta, visar plats för gestaltningsförslaget och riktning av ljud.

Figur 10 - Gestaltningsförslag, ljudinstallation med riktning på ljud.

25 Ljudinstallationen som tillskapats på torget skulle kunna användas som en källa för

ljudkonst. Som nämnt i teorin menar Cerwén (2011 s.11) att ljud som konstform på t.ex. offentliga platser kan bidra med en dimension till staden som är ny, väcker intresse och uppmuntrar till att upptäcka ljudet. Ljudinstallationen som placerats ut är tänkt att kunna vara i form av en skulptur som finns illustrerad i fig. 10, 14 och 15. Denna skulle kunna utformas för att passa in i miljön och spegla Västerås som stad eller annan lämplig

utformning för platsen. Skulpturen som finns illustrerad i detta förslag är tillagd för att visa funktionen med gestaltningsförslaget. En annan utformning av skulpturen ger möjlighet att tillskapa en funktionell artefakt som kan väcka uppmärksamhet, anpassas till platsen och bli ett naturligt tillägg på platsen samtidigt som syftet är att fungera som referenspunkt och förmedla ljud i rätt riktning.

På torget finns i nuläget inget annat ljud än det som är tillfälligt, från bilar, cyklister, samtal mellan människor och avlägset sorl kan höras från uteserveringar under

sommarhalvåret. Med ljudtillägget skulle platsen få ett konstant ljud som är oberoende av andra människors aktivitet för att ljud ska finnas på platsen. En idé är att ljudet anpassas efter ljudvolymen som råder på platsen naturligt för att få en behaglig upplevelse av ljudet och att det inte ska uppfattas som störande. Enligt den standard som finns gällande ljud som guidesignal på offentliga platser ska den lägsta frekvensen inte vara över 1KHz, den högsta frekvensen ska vara över 8KHz (ISO19029:2016). Med en harmonisk

tonuppsättning där flera frekvenser finns med i uppsättningen som ska spelas upp kan ett tillfredställande ljud skapas. En uppsättning med toner med endast en frekvens är inte att föredra om det ska fungera som guidande ljudsignal (ISO19029:2016). Förslag till ljud skulle kunna vara fågelkvitter eller att installationens ljud baseras på vindens aktivitet i någon form.

En ljudkälla i form av högtalare har också placerats vid fontänen. Detta som ett

komplement för att fungera vägledande även under vinterhalvåret och andra tidpunkter då fontänen är avstängd. På så sätt kan ljudet fortfarande finnas kvar på platsen, förslagsvis med vattenljud eller något ljud som associeras med vintern.

Figur 12 - Gestaltningsförslag, visar ljudets riktning på plats. Endast för användning under de perioder när fontänen är avstängd.

Figur 13 - Översiktskarta, visar placering för gestaltningsförslaget.

26

6.3 Samspel för ökad orienterbarhet

En fördel med att använda ljudet som inslag i miljön är att det blir stabila referenspunkter i det avseendet att de inte är lika sårbart för vädrets makter. När vädret äter upp ljudet så finns det fortfarande möjlighet att ta sig runt torget via taktila ledstråk och när det är t.ex. snö och det taktila tappar sin tydlighet så finns ljudet kvar på platsen vilket kan ge en riktning. Att använda stabila referenspunkter som sällan ändras och som förväntas finnas på samma plats jämt är att föredra för att förstärka trygghetskänslan vid orientering (Karlsson 1999 s. 103).

Ljudet från installationen samspelar med platsens miljö och stärker möjligheterna till att fler ska kunna orientera sig självständigt och säkert. Då platsen är öppen och det saknas tydliga kontraster på en del sträckor i den byggda miljön för att ta sig fram så blir ljudet en referenspunkt som tar över och blir något att ta sikte på. Mollerup (2013, s. 40) tar upp olika strategier för att orientera sig varav en är att se målet där han menar att en

slutdestination kan synas på distans vilket tillåter en direkt blick mot målet man ska ta sig till. Men att kunna hitta genom att ta sikte på något med synen är inte en förutsättning för alla men med ljudets hjälp kan sikte fortfarande tas för att ledas rätt. Viktigt är dock att ljudtillägget utformas för platsen så att upplevelsen blir behaglig och inte störs av andra ljud eller täcker över andra ljud som kan vara av värde att behålla.

Genom att addera det taktila ledstråket och artefakten som kan agera som ljudfyr bildas förutsättningar för att stärka möjligheterna till orientering och tillför alternativa vägar. Det är inte heller otänkbart att ljudets påverkan på platsen kan komma att hjälpa andra

människor då det kan användas som en referenspunkt och få en betydelse att relatera till. Taktil och auditiv information är en huvudsaklig källa till hur personer med synnedsättning kan förstå sin omgivning. Genom att förbättra och anpassa den informationen efter

27 behoven som finns för personer med synnedsättning så blir även varseblivningen för alla människor mer tydlig och förbättrad (Steinfeld, Maisel, Levine 2012 s. 118). Att också ta med i beaktning är att det är mycket viktigt med kontraster för människor som lever med synnedsättning men som har ledsyn. Det taktila stråket har därför en annan färg och material än omgivande markbeläggning och är även försedd med ljusstolpar som kan vara användbara under de mörkare perioderna på året.

28

7 Diskussion och slutsats

Arbetet har utformats efter syftet att undersöka hur ljud kan användas i den fysiska miljön som komplement till de taktila vägledningsmöjligheterna. Detta har gjorts för att öka inkludering på en allmän plats som är centrerat kring ett torg i stadsmiljö. Platsen har valts ut då den kan upplevas som svår att orientera sig på då det är många olika typer av

stenbeläggning i form av både asfalt, plattor och kullersten. Samtidigt är det gång- och cykelbanor, restauranger och fik med uteserveringar, det är en plats där många rör sig. Undersökningen har utförts genom att titta närmare på en specifik plats och utformat gestaltningsförslaget utifrån den. Utgångspunkten har varit att konceptet med ljud och den fysiska miljön som samspelar för ökad tillgänglighet ska kunna användas och

implementeras även på andra platser i stadsrummet där ljud skulle kunna ge effekt och göra skillnad.

Genom att jag valde att jobba mot en målgrupp med andra förutsättningar och andra strategier för orientering än vad fullt seende vanligtvis använder sig av så har det varit av stor vikt för mig som ser att skapa förståelse och upptäcka problem med andra ögon. Jag har satt mig in i ämnet i den utsträckning som var möjlig för kursens omfattning men inser och förstår att det är ett komplext område där det finns mycket att ta hänsyn till i regelverk, den fysiska miljön och inte minst människan. Då jag har drivit detta som ett eget projekt så har jag valt att utgå från platsen i dess befintliga skick och har således inte tagit eventuella bestämmelser från kommun, byggnadsregler eller liknande i beaktning men däremot de standarder som varit relevanta. Gestaltningsförslaget baseras på de utvalda teorier som använts och tolkningar som gjorts utifrån intervjuer med ett fåtal personer, observationer och genom samtal. För att få ett mer grundat gestaltningsförslag skulle andra

undersökningar och tester ha kunnat genomförts med flera användare.

Utgångspunkten för arbetet var att undersöka orienteringsmöjligheter i utomhusmiljö för personer med synnedsättning. Med hjälp av platsanalys, observation, intervjuer och deltagande observation kunde ett område ringas in som kändes relevant för vidare

undersökning. Ljud var något som jag tog upp i intervjuerna för att få mer information om och i vilken utsträckning som det finns tillgängligt. Vid de tillfällena diskuterades

möjligheterna för ljudanvändning både till inomhus- och utomhusmiljöer. Aspekten kring ljudets betydelse belystes också under den deltagande observationen där jag fick en del insikter och förståelse för olika källor till ljud som kan vara användbara vid orientering. Det landade i att jag såg en brist i att det ofta saknas auditiva hjälpmedel och framför allt på platser som är allmänna som alla ska kunna ta del av.