"Att inte vilja leva i skuggan av en verklighet" En utvärdering av skyddsåtgärden larmtelefon för brottsoffer

Examensarbete i kriminologi Malmö högskola

15 hp Hälsa och samhälle

Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö

”ATT INTE VILJA LEVA I

SKUGGAN AV EN VERKLIGHET”

EN UTVÄRDERING AV SKYDDSÅTGÄRDEN

LARMTELEFON FÖR BROTTSOFFER

”ATT INTE VILJA LEVA I

SKUGGAN AV EN VERKLIGHET”

EN UTVÄRDERING AV SKYDDSÅTGÄRDEN

LARMTELEFON FÖR BROTTSOFFER

ANNA SJÖHOLM

”Att inte vilja leva i skuggan av en verklighet”. En utvärdering av skyddsåtgärden larmtelefon. Examensarbete i kriminologi, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för kriminologi, 2013.

Syftet med utvärderingen är att utvärdera skyddsåtgärden larmtelefon som tilldelas brottsoffer. Larmtelefonen utvärderas utifrån dess målsättning att öka tryggheten samt möjligheten till stöd och skydd. Tidigare forskning visar att det är viktigt för brottsofferstödjande verksamheter att ha kunskap inom behov och reaktioner hos brottsoffer för att på ett kompetent sätt bemöta dessa. Genom en metodtriangulering, bestående av enkäter och intervjuer, har larmtelefonens målsättning utvärderats utifrån en måluppfyllelse- samt brukarorienterad modell. Utifrån resultaten har larmtelefonen visats påverka skyddspersonernas

trygghetsupplevelse och rörelsefrihet. Resultaten presenterade i rapporten urskiljer även två typer av rörelsefrihet.

Nyckelord: Brottsoffer, brottsofferstöd, larmtelefon, stöd, skyddsåtgärd, skydd,

“NOT WANTING TO LIVE IN THE

SHADOW OF REALITY”

AN EVALUATION OF THE GPS PANIC

BUTTON AS A PROTECTIVE MEASURE FOR

VICTIMS OF CRIME

ANNA SJÖHOLM

Sjöholm, A. “Not wanting to live in the shadow of reality”. An evaluation of the GPS panic button as a protective measure for victims of crime. Bachelors degree of science in criminology 15 högskolepoäng, Malmö University: Faculty of health and society, Department of criminology, 2013.

The aim of this evaluation is to evaluate the GPS panic button as a protective measure assigned to victims of crime. The GPS panic button is evaluated based on its objective to decrease fear of crime and act as support and protection. Previous research shows that it is important for victim support units to have knowledge of the needs and reactions of victims to competently address these. Through

triangulation, consisting of surveys and interviews, the GPS panic button is evaluated based on achievement and a user-oriented model. Based on the results the GPS panic button has been shown to affect the safety experience and acting space. The results presented in this report also distinguish two types of movement.

Keywords: Victim of crime, crime victim support, fear of crime, GPS panic

FÖRORD

Följande utvärdering har genomförts som kandidatuppsats på

Kriminologiprogrammet vid Malmö Högskola. Med detta förord vill jag tacka min handledare Caroline Mellgren som genom stöd och goda råd har hjälpt mig att utvecklas och tänka på flera viktiga aspekter i processen.

Jag vill tacka personalen inom Brottsofferfunktionen i Hallands län som under arbetets gång har varit mycket tillmötesgående och svarat på en kontinuerlig ström av mail. Ett särskilt tack riktas till Linda Hafström och Solveig Andersson. Jag vill även rikta ett tack till Peter Hejdström som initiativtagare till

utvärderingen.

Avslutningsvis vill jag framföra ett stort tack till samtliga intervjupersoner vars medverkan har varit nödvändig för arbetet. Tack!

Malmö, maj 2013

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förord ... 4

Innehållsförteckning ... 5

Introduktion ... 7

Syfte och frågeställningar ... 8

Utvärderingsuppdragets direktiv ... 8

Bedömningspunkter för utvärderingen ... 8

Brottsofferfunktionen - Från anmälan till skyddsåtgärd ... 9

Hur fungerar larmtelefonen? ... 11

Att bli utsatt för brott – reaktioner och behov ... 12

Reaktioner och hantering av utsatthet för brott ... 12

Behov hos brottsoffer ... 12

Kris och utveckling – en process? ... 13

Begreppsdefinition av trygghet ... 14

Upplevd (o)trygghet ... 15

Falsk trygghet ... 16

Användning av begreppet trygghet i den här studien ... 17

Sammanfattning ... 17

Metod och tillvägagångssätt ... 18

Utvärderingsdesign ... 18

Urval ... 18

Del 1: Enkätstudien ... 20

Framtagning och test av indikatorer för att mäta trygghet ... 21

Del 2: Intervjustudien ... 22

Hantering av data ... 23

Analytisk strategi ... 24

Svarsfrekvens och bortfall ... 24

Bortfallsanalys ... 24

Etiska överväganden ... 26

Säkerhetskontroll och etikprövning ... 27

Resultat ... 29

Trygghet som handlingsutrymme ... 29

Trygghet som möjlighet till skydd och säkerhet ... 32

Användarvänlighet ... 34

Larmtelefonen som en del av en process ... 35

Resultatöversikt ... 37

Diskussion ... 38

Trygghetsupplevelse ... 38

Användarvänlighet ... 39

Larmtelefonen som en del av en process ... 40

Vikten av bemötande ... 40 Metoddiskussion ... 41 Del 1: Enkätstudien ... 42 Del 2: Intervjustudien ... 43 Slutsats ... 44 Referenser ... 45 Bilaga 1 ... 49 Bilaga 2 ... 50 Bilaga 3 - Samtyckesblankett ... 51 Bilaga 4 - Enkät ... 52 Bilaga 5 – Intervjuguide ... 58

INTRODUKTION

”Trygghet är ju ett ganska vitt begrepp egentligen. Men i stort sett så är det väl att man inte vill begränsas och så... man vågar kanske inte gå ut och handla för man tror att man ska bli rånad, man vågar inte ta ut pengar för man tror att man ska bli rånad. Man vill helt enkelt inte känna begränsningar. Jag vill inte behöva anpassa mig, jag vill röra mig fritt, göra de saker jag vill, säga de saker jag vill. Det är ju något fundamentalt i allas liv att känna en grundtrygghet på alla nivåer.

Det är väl jätteviktigt för alla människor liksom… att inte vilja leva i skuggan av en verklighet.” Man, 37 år, Intervjuperson 13

När man talar om trygghet talar man om ett brett och svårdefinierat begrepp. Trygghet kan vara en känsla av säkerhet och tillit. Trygghet kan vara en avsaknad av risk, oro och rädsla. Trygghet kan också innebära att ha möjligheten att leva sitt liv fritt utan begränsningar såsom intervjupersonen beskriver i det inledande citatet. Men framförallt så är trygghet i själva verket en mänsklig rättighet (The universal declaration of human rights, 1948; article 22). Långt ifrån alla

människor upplever dock inte trygghet av olika anledningar. Att bli utsatt för ett brott är en händelse som kan påverka den upplevda tryggheten.

I Sverige arbetar bland annat Brottsoffermyndigheten för att främja brottsoffers1 rättigheter samt uppmärksamma behov och intressen men så har det inte alltid varit. Brottsofferfrågan användes tidigare av politiker för att få till stånd hårdare tag mot den, så populärt benämnda, växande kriminaliteten (Tham, 2001). Men mot slutet av 1970-talet påbörjade en förändring. Det lades grund för

frivillighetsorganisationer, som än idag arbetar med stödinsatser för brottsoffer, och brottsoffer började få allt fler rättigheter och möjligheter till stöd. Idag har många länder olika former av lagstiftning för brottsoffer.

Idag har det på nationell nivå utvecklats flera möjligheter till stöd och skydd för brottsoffer. I Sverige arbetar del brottsofferstödjande verksamheter dels ideella föreningar som syftar till att agera stöd för både barn som vuxen och kvinna som man. Men betyder det att vi kan luta oss tillbaka och vara nöjda nu?

Brottsofferfrågan har visserligen fått en alltmer central roll inom Polisen men det kvarstår dock vissa områden som kräver utveckling. Ett led i att utveckla arbetet med brottsoffer är att utvärdera de stödinsatser och de verksamheter som verkar för brottsoffer och deras behov.

Följande rapport presenterar tillvägagångssättet och resultatet från en utvärdering av den tekniska skyddsåtgärden larmtelefon som tilldelas brottsoffer.

Larmtelefonen är en av flera skyddsåtgärder som kan tilldelas brottsoffer om det bedöms finnas viss risk för upprepad utsatthet. Utvärderingen har bedrivits på uppdrag av Polismyndigheten i Hallands län med syftet att framförallt utvärdera larmtelefonens målsättning att öka tryggheten och ge möjlighet för stöd och skydd. En underliggande ambition med utvärderingen är även att belysa vikten av att kontinuerligt utvärdera och förbättra brottsofferstödjande verksamheter.

1 _{I rapporten används benämningen brottsoffer synonymt för brottsutsatt, målsägande och}

brottsdrabbad. Begreppet brottsoffer används i rapporten med hänvisning till att det i

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Ett övergripande syfte är att undersöka brottsoffers upplevelse av larmtelefonen som skyddsåtgärd. Mer specifikt syftar utvärderingen till att utvärdera om larmtelefonen som skyddsåtgärd uppnår larmtelefonens målsättning med ökad trygghet och möjlighet för stöd och skydd.

De primära frågeställningarna är:

 Hur påverkas brottsoffers trygghetsupplevelse av en larmtelefon?

 Hur kan en larmtelefon motsvara stöd och skydd för brottsoffer?

Utvärderingen är uppdelad i två delar. Den första delen av utvärderingen består av en enkätstudie som syftar till att ge en översiktsbild av skyddspersonernas

upplevelser som grupp. Den andra delen av utvärderingen syftar till att genom kvalitativa intervjuer undersöka hur brottsoffer har upplevt skyddsåtgärden larmtelefon baserat på teman som trygghetsupplevelse och rörelsefrihet. Utvärderingsuppdragets direktiv

Utvärderingens uppdrag grundar sig i en önskan hos Polismyndigheten i Hallands län att värdera larmtelefonen som skyddsåtgärd för brottsoffer. Målsättningen för larmtelefonen är främst att öka tryggheten samt ge möjlighet för stöd och skydd för skyddspersonen (Rikspolisstyrelsen, 2010). Enligt uppdragets direktiv bör larmtelefonen värderas utifrån denna målsättning.

En viktig aspekt är att värdera varje enskild individs upplevelse av trygghet. Utvärderingen berör endast skyddsåtgärden larmtelefon med GPS-funktion samt SOS-larm kopplat till skyddspersonens telefon. Utvärderingen avser att inte omfatta Brottsofferfunktionens arbete generellt eller de riskanalyser som ligger till grund för utdelning av larmtelefonen.

Bedömningspunkter för utvärderingen

Bedömningspunkterna för utvärderingen bygger på larmtelefonens målsättning att öka tryggheten samt skapa förutsättningar för likartat stöd och skydd oavsett var i landet skyddspersonen befinner sig. Målsättningen att öka tryggheten är

huvudkriteriet för utvärderingen. Larmtelefonen som ett stöd och skydd kommer även att undersökas.

Utvärderingens syfte är att utvärdera larmtelefonens målsättning i förhållande till skyddspersonernas behov och förväntningar utefter en måluppfyllelsemodell. Måluppfyllelsemodellen syftar till att undersöka om de uppsatta målen motsvarar de resultat som har åstadkommits (Vedung, 1998). För att bedriva en utvärdering enligt måluppfyllelsemodellen ska de uppsatta målen fastställas, sedan samlas information in som undersöker om verksamheten lever upp till målen och till sist undersöks om det är verksamheten i sig som har bidragit till måluppfyllelsen (Vedung, a.a.). Utvärderingen bedrivs huvudsakligen utefter

måluppfyllelsemodellen men baseras främst på skyddspersonernas upplevelser av larmtelefonen och kommer således inte att presentera ett mått på hur väl arbetet har fungerat.

BROTTSOFFERFUNKTIONEN - FRÅN

ANMÄLAN TILL SKYDDSÅTGÄRD

Inom Brottsofferfunktionen vid Polismyndigheten i Hallands län finns Brottsoffersamordningen samt den lokala personsäkerhetsverksamheten

organiserad (se figur 1). Den särskilda personsäkerhetsverksamheten finns endast inom Västra Götaland, Stockholms län, Skåne samt Västerbottens län. För att minimera risken för upprepad utsatthet genomför Brottsofferfunktionen

riskanalyser för att bedöma behovet av åtgärder. En riskanalys består av tre olika nivåer; initial riskbedömning, strukturerad riskbedömning samt fördjupad

riskbedömning (se figur 2). I den strukturerade riskbedömningen bedömer brottsofferhandläggare risken för upprepad utsatthet. Bedöms det föreligga viss risk för upprepad utsatthet blir ärendet aktuellt för Brottsoffersamordningens arbete och skyddsåtgärder. Bedöms risken som högre hanteras ärendet av det lokala eller särskilda personsäkerhetsarbetet (Rikspolisstyrelsen, 2010).

Majoriteten av samtliga ärenden faller inom ramen för Brottsoffersamordningen. Brottsoffersamordningen ansvarar för att rekommendera stöd- och

skyddsåtgärder, genomföra dessa i samverkan med skyddspersonen (den person som har utsatts eller förväntas utsättas för våld eller hot om våld), upprätta en skyddsplan samt föra ärendelogg i skyddsärendet (Polismyndigheten i Hallands län, 2012). Enligt 3 § Tjänsteföreskrift 484 beslutar gruppchefen vid

Brottsofferfunktionen vilka ärenden som hanteras inom ramen för respektive avdelnings arbete (Polismyndigheten i Hallands län, a.a.).

Figur 1 Illustration över organisationen inom Brottsofferfunktionen När en anmälan kommer in till Polisen ansvarar förundersökningsledare, granskare eller utredare för att en initial riskbedömning genomförs

(Rikspolisstyrelsen, 2010). Oavsett vilken händelse som anmäls har Polisen ett ansvar att göra en bedömning om huruvida brottsoffret riskerar att drabbas av våld eller hot om våld. Den initiala riskbedömningen syftar till att bedöma behovet av stöd- och skyddsåtgärder för brottsoffret, eller andra personer i dennes omgivning, i det akuta läget. Bedömningen bygger på faktorer som gärningsmannens

kapacitet, tidigare dom eller psykisk sjukdom hos gärningsmannen, sårbarhetsfaktorer hos brottsoffret samt eventuellt sammanboende med

gärningsmannen. I Polisens anmälningssystem markeras ja/nej/vet ej på frågan om risk för framtida våld föreligger. Om det bedöms finnas risk för hot eller våld bör den initiala riskbedömningen så snart som möjligt kompletteras med en

strukturerad riskbedömning.

Särskilt

personsäkerhetsarbete

- En liten grupp personer med skyddsbehov

Lokalt personsäkerhetsarbete

- Förhöjd risk för skyddsperson och skyddsåtgärder faller utanför ramen för

Brottsofferfunktionen

Brottsoffersamordningen

- Strukturerad riskbedömning - Information, stöd och skydd

Figur 2 Illustration över riskanalysens tre faser.

Den strukturerade riskbedömningen är den andra fasen i riskanalysen (se figur 2). En strukturerad bedömning genomförs med hjälp utav

riskbedömningsinstrumenten SARA, SAM, PATRIARK och Check 10+. SARA (Spousal Assault Risk Assessment) är en klinisk checklista som används vid partnerrelaterat våld (Kropp, m.fl., 1994, 1995, 1999). SARA består av 20 faktorer som berör partnerrelaterat våld. Bedömaren skattar varje riskfaktor avseende förekomst; förekommer definitivt inte, förekommer delvis eller förekommer definitivt. SAM (Stalking Assessment and Management) riktas till personer som utsatts för upprepade trakasserier (stalkning) (Kropp och Hart, 2003). SAM innehåller tre olika avsnitt; vilken typ av stalkning och vilka

beteenden som förekommer, bedömning av riskfaktorer hos gärningsmannen och slutligen sårbarhetsfaktorer hos offret. Bedömaren anger huruvida riskfaktorn föreligger, delvis föreligger eller inte föreligger (Kropp och Hart, a.a.).

PATRIARK är en checklista som kan användas som hjälpmedel vid bedömning för hedersrelaterat våld (Belfrage, 2005). PATRIARK är uppdelad i två delar där den ena behandlar riskfaktorer för hedersrelaterat våld hos den eller de som hotar och den andra behandlar sårbarhetsfaktorer hos den eller de som hotas. Risk- och sårbarhetsfaktorerna bedöms enligt; N = risk-/sårbarhetsfaktorn föreligger inte, D = /sårbarhetsfaktorn föreligger möjligen eller delvis och J =

risk-/sårbarhetsfaktorn föreligger (Belfrage, a.a.). Check 10+ är ett generellt verktyg för att bedöma risk för våld och används främst i de ärenden där inte SARA, SAM eller PATRIARK används. Check 10+ består av tio riskfaktorer samt fem

sårbarhetsfaktorer gällande bedömning av brottsofferskydd (Belfrage, 2008). Riskbedömningsinstrumenten består av ett antal riskfaktorer som tagits fram med hjälp av tidigare forskning inom respektive område. Slutsatsen av

riskbedömningarna är att bedömaren anger den totala risken för upprepad utsatthet som låg, medel eller hög. I vissa fall krävs ytterligare information för att fastställa risknivån och då utförs en fördjupad riskbedömning vid

kriminalunderrättelsetjänsten (Rikspolisstyrelsen, 2010). Baserat på riskanalysen vidtas sedan åtgärder för skyddspersonen om behov finns. Bedöms risken för upprepad utsatthet som låg kan stödjande åtgärder anses vara tillräckliga för brottsoffret. Brottsoffersamordningen ansvarar för att lämna rekommendationer om lämpliga åtgärder i de ärenden det bedöms föreligga viss risk för upprepad utsatthet. Åtgärder som faller inom ramen för Brottsoffersamordningen är

larmtelefon med GPS-funktion, SOS-larm kopplat till mobiltelefon, akustiskt larm samt kontaktförbud. Larmtelefonen kan tilldelas skyddspersoner i risk för

exempelvis våld, partnerrelaterat våld, trakasserier och hedersrelaterad

brottslighet. Bedöms skyddsbehovet vara mer omfattande ansvarar den lokala eller den särskilda personsäkerhetsverksamheten för skyddet (Rikspolisstyrelsen,

Initial riskbedömning Den initiala riskbedömningen genomförs av anmälningsupptagaren. "Föreligger risk för framtida våd?"

Svar kananges med: Nej/ Ja/ Vet ej

Strukturerad riskbedömning

I aktuella fall genomförs en strukturerad bedömning utifrån exempelvis SARA,

SAM eller Patriark.

Skyddsåtgärder: - Skyddslarm/Personlarm - Akustiskt larm - Kontaktförbud Fördjupad riskbedömning I de fall det krävs en fördjupad riskbedömning eller underrättelseinformation för att fastställa risknivån.

Skyddsåtgärder:

- Skyddslarm/Personlarm - Omlokalisering

2010).

Hur fungerar larmtelefonen?

Skyddsåtgärder kopplade till riskanalyser delas in i två kategorier: defensiva och offensiva skyddsåtgärder. Larmtelefon är en defensiv skyddsåtgärd som kan tilldelas brottsoffret eller dennes anhöriga eller vittnen (Rikspolisstyrelsen, 2011). Defensiva skyddsåtgärder riktas till skyddspersonen och dennes anhöriga.

Exempel på sådana är larmtelefon, hemligt personnummer samt skyddade personuppgifter. Offensiva skyddsåtgärder riktas till den som utövar eller förväntas utöva hot mot skyddspersonen. Exempel på sådana är öppen

övervakning/störning, medling samt uppföljning och prioritering av kontaktförbud (Rikspolisstyrelsen, a.a.).

Larmtelefonen är en GSM-telefon med inbyggd GPS-mottagare. Telefonen har tre knappar; en larmknapp, en på/av-knapp och en knapp för uppringning av ett förprogrammerat nummer (Rikspolisstyrelsen, 2010). Det förprogrammerade numret kan användas vid icke akuta situationer för att komma till rätt kontakt inom Polisen för allmänna frågor och information om stöd och skydd. SOS-larm är ett direktnummer kopplat till skyddspersonens egen telefon som går till en kontakt inom Polisen. SOS-larm fungerar på samma sätt som en larmtelefon med GPS-mottagare förutom att det inte finns någon GPS-funktion kopplat till larmet (Linda Hafström, muntlig kommunikation). Larmtelefonen med GPS-mottagare och SOS-larm benämns båda som larmtelefon fortsättningsvis. Med hänvisning till att ytterligare information som rör Polisens metoder, rutiner och processer inte bör spridas med risk för att skada verksamheten kommer inte processen i hur larmtelefonen fungerar att utvecklas ytterligare.

Larmtelefonen är en tillfällig lösning som regelbundet ska omprövas. Om det kommer in nya uppgifter om ärendet ska omprövning göras omedelbart och senast tre månader efter att beslutet fattades. Beslutet kan även förlängas om hotbilden kvarstår men de tekniska åtgärderna ska inte ses som en långsiktig lösning (Rikspolisstyrelsen, 2010).

ATT BLI UTSATT FÖR BROTT – REAKTIONER

OCH BEHOV

Följande avsnitt syftar till att ge en översiktsbild över brottets påverkan på brottsoffret, brottsoffers behov samt en begreppsdefinition av trygghet så som begreppet har använts i utvärderingen. Tidigare forskning av skyddsåtgärder till brottsoffer är relativt begränsad och därför presenteras i följande avsnitt forskning kring brottsoffers behov som referensram för utvärderingen.

Reaktioner och hantering av utsatthet för brott

Wasserman och Ellis (2007) har sammanställt information om vanliga reaktioner hos brottsoffer med syftet att förbättra brottsofferstödjande verksamheter. Att bli utsatt för brott kan ha omfattande konsekvenser för både brottsoffer och deras närstående. Konsekvenserna kan vara både emotionella, psykiska, fysiologiska, ekonomiska och sociala (Wasserman & Ellis, a.a.). I och med att brottsoffer kan påverkas av brottet på många olika sätt bör brottsofferstödjande verksamheter ha kapacitet att möta de behov och reaktioner som uppstår. Det är av stor vikt att brottsofferstödjande verksamheter förstår dynamiken av ett trauma och vilken betydelse verksamheten har i bearbetningen av traumat. Att uppleva chock, vilja distansera sig från händelsen samt kognitiva reaktioner som ångest, rädsla, hjälplöshet, skuld eller förlust av kontroll är normal respons efter att ha blivit utsatt för brott. Brottsoffers vardagliga liv kan dessutom påverkas av att de oroar sig för sig själva eller närstående, förlorar tillit till andra människor eller oroar sig över om eller när man blir utsatt igen (Wasserman & Ellis, 2007). Faktorer såsom tidigare utsatthet, avsaknad av socialt stöd och historia av psykisk problematik påverkar dessutom möjligheten och förmågan att hantera situationen efter

utsattheten. Om brottsoffer inte identifieras eller möts på ett kompetent sätt finns risk för fortsatt negativ utveckling med depression, självmordstankar, alkohol-/narkotikamissbruk, ökad risk för fortsatt utsatthet, en förändrad världsbild, etcetera (Wasserman & Ellis, a.a.).

I en utvärdering av stöd till brottsoffer undersöktes det ideella och kommunala utbudet av stöd till brottsoffer i relation till intervjuer med brottsoffer av vad som har hjälpt dem, vad de har saknat och vad de hade önskat för att lägga händelsen bakom sig (Carlsson, m.fl.2). Brottsofferstödet har en avgörande betydelse för brottsoffer men resultaten visade även att informella kontakter i vardagen är av stor vikt. Att delta i fritidsaktiviteter samt att möta människor via föreningar och arbetsplatser är viktigt för att återgå till en fungerande vardag. Kontakter med andra människor är en form av socialt kapital och är viktigt för att återfå trygghet och en känsla av kontroll. Reaktioner på utsattheten påverkas även av tidigare relationer, socialt nätverk, social position och ekonomiska resurser. Det är viktigt att brottsofferstödjande verksamheter verkar för att även möjliggöra privat stöd då det kan påverka återhämtningsprocessen efter händelsen (Carlsson, m.fl.).

Behov hos brottsoffer

En systematisk översikt över 33 empiriska studier av brottsoffers behov visar att det främsta behovet hos brottsoffer är behov av information (Boom & Kuijpers, 2012). Behovet av information gäller information från Polisen angående

utveckling av ärendet men även i form av information om hur upprepad utsatthet

kan förebyggas. Även trygghet och skydd samt känslomässigt stöd och någon att prata med är vanliga behov hos brottsoffer.

Boom och Kuijpers (2012) skiljer mellan behov som upplevs viktiga nära i tid efter brottet och vilka som upplevs betydelsefulla i ett långsiktigt perspektiv. Behov som upplevs som mest viktiga direkt efter brottet är någon att prata med och hjälp med att reparera eventuella skador i hemmet som uppkommit till följd av brottet. De behov som visats vara aktuella längre fram i tiden är framförallt en önskan om att bli hörd under rättsprocessen. Beroende på vilken typ av brott en individ blivit utsatt för upplevs olika behov som olika betydelsefulla. Personer utsatta för våldsbrott uppger i större utsträckning grundläggande behov som omedelbart skydd, prevention för framtida utsatthet, stöd, omsorg, hjälp med att hantera utsattheten, med mera. Personer utsatta för brott mot egendom uppger mer praktiska behov som ekonomisk kompensation. Personer utsatta för mer allvarliga brott uppger även behovet av emotionellt stöd och information i större

utsträckning än de som varit utsatta för lindrigare brott. Oavsett vilket eller vilka behov brottsoffret har är det viktigt att den brottsofferstödjande verksamheten har kapacitet att möta brottsoffret och dennes behov för att ge återhämtningsprocessen bästa möjliga förutsättningar. Boom och Kuijpers (2012) beskriver vikten av brottsofferstödjande verksamheter ur ett långsiktigt perspektiv:

“The need for esteem or positive identity is clearly found in the need for

acknowledgement: one wants to be appreciated and treated with respect during the criminal process, and be seen as a person concerned. /…/ Undermining it

would lead to feelings of weakness and helplessness. Following this line of argument, correct and respectful treatment of victims would be of major importance in getting them out of their ‘victim role’.” (Boom & Kuijpers, 2012

sid 166).

Fattah (1992) betonar dock vikten av att inte behandla brottsoffer som en

homogen grupp med samma behov och samma intressen. Även Svensson (2006) visar i sin studie att det inte alltid är brottet i sig som skapar behovet av stöd för brottsoffer och att det därför är svårt att separera behov orsakade av brottet från andra behov.

Kris och utveckling – en process?

Följande avsnitt presenterar Cullbergs (2006) teori om kris som en process. Att utsättas för brott är en händelse som kan utlösa en kris hos individen och för att minimera lidande för brottsoffer och närstående är det nödvändigt med kunskap om sårbarhet och krisreaktioner. Cullberg (a.a.) identifierar fyra känslomässiga faser för hur människor som har varit med om svåra upplevelser reagerar,

nämligen chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och nyorienteringsfas. Krisen är som en process där steg måste överkommas ett efter ett. Han definierar en kris som:

”… individens psykiska situation vid en yttre händelse som är av den arten eller graden att individens fysiska existens, sociala identitet och trygghet eller basala

tillfredsställelsemöjligheter i tillvaron hotas.” (Cullberg, 2006 sid 120).

En kris kan utlösas av dels plötsliga och oväntade händelser dels händelser som hör till vardagen (Cullberg, 2006). Att bli utsatt för brott kan ge upphov till

representanter blir under ett trauma ett av de säkraste sätten att uppnå trygghet. Genom att distansera sig från den negativa känslan blir det lättare för människan att ta sig igenom krisen men distanseringen riskerar istället att medföra negativa konsekvenser. Krisen i sig är en förutsättning för fortsatt utveckling men om den drabbade inte får kompetent hjälp, från företrädelsevis samhällets representanter, riskerar den att leda till förvärrad problematik. Processen som individen genomgår kan enligt Cullberg (a.a.) grovt delas in i de tidigare nämnda faserna: chock, reaktion, bearbetning och nyorientering.

Chockfasen varar under ett kort ögonblick till några dygn innan individen kan ta in det som har skett och bearbeta händelsen. Under reaktionsfasen som följer startar en reaktion på händelsen. Reaktionen kan vara att anta självdestruktiva beteenden, rationalisera händelsen, förtränga känslor eller andra

försvarsmekanismer. I bearbetningsfasen blir det möjligt för individen med hjälp av kompetent stöd att bearbeta händelsen och vända sig mot framtiden. I den sista fasen har självkänslan återupprättats med förutsättning att den drabbade har kunnat bearbeta sig igenom krisen (Cullberg, 2006). Kunskap om krisen som en process och vilka behov och reaktioner som uppstår är därför av stor vikt för det brottsofferstödjande arbetet.

Begreppsdefinition av trygghet

Begreppet trygghet används i den här utvärderingen som ett begrepp kopplat till brott, oro för brott och utsatthet för brott. Som nämndes i inledningen är social trygghet en mänsklig rättighet vilket innebär att människor i egenskap av samhällsmedlemmar är berättigade till ekonomiska sociala och kulturella rättigheter för hans/hennes värdighet och utveckling av personlighet (The

universal declaration of human rights, 1948; article 22). Men trygghet är dessutom en subjektiv upplevelse. Vad trygghet är och vad trygghet innebär för människor påverkar således hur och om begreppet kan mätas. Torstensson Levander (2007) beskriver bristen på en enhetlig definition och användning av begreppet trygghet som ett problem för att mäta tryggheten. I och med att trygghet är ett subjektivt fenomen som påverkas av reaktioner, känslor och riskuppfattning samt vem du är och var du befinner dig är det svårt att ge en universell definition av begreppet. Följande avsnitt avser att ge en bild av trygghetsbegreppet ur framförallt den subjektiva aspekten samt presentera den definition som har använts i

utvärderingen.

Trygghet inkluderar förvisso en tillit till medmänniskor och möjlighet att skydda sig men även faktorer som boende, sysselsättning, utbildning, fritid, hälsa, familj, umgänge och uppväxt. Trygghet kan alltså relateras till livsvillkor och hur dessa villkor uppfattas (Heber, 2007; 2008). Trygghet har definierats som ett begrepp som inkluderar säkerhet, tillit och trygghet i samband med avsaknad av rädsla, oro och risk (Heber, 2008):

- Säkerhet är ett positivt begrepp förknippat med möjligheter till skydd men även en subjektiv uppfattning av risk.

- Tillit inkluderar förtroende för omgivningen och typer av institutioner. I samband med utsatthet för brott är just förtroende för rättsväsende av stor vikt ur kanske framförallt en rättvisesynpunkt.

- Rädsla grundas till viss del i en riskbedömning baserat på känslomässiga och fysiska reaktioner. Rädsla upplevs i de situationer där det upplevs finnas en

risk för skada. Vid en särskilt traumatisk händelse kan rädslan finnas kvar länge och utvecklas till post-traumatiskt stressyndrom (PTSD).

- Oro uppstår i en framåtblickande reflektion över potentiella utfall och kan baseras på faktiska upplevelser, erfarenheter via media eller bekanta eller en ökad risk att utsättas för brott. Oro kan även yttras i altruistisk oro vilket innebär en större oro för att nära och kära ska utsättas för brott än för den egna säkerheten.

- Risk härleds till en skattning av sannolikheten att utsättas samt storleken av en eventuell negativ konsekvens. Risk kan även kopplas till oro för brott, då bedömningen blir sådan att man undviker vissa situationer eller platser på grund av en riskbedömning.

(Heber, 2008) Trygghet enligt Heber (2007) är ett omfattande begrepp som inkluderar både objektiva och subjektiva aspekter. Goda förhållanden såsom boende och arbete kan etablera en grundtrygghet men det innebär inte att alla med goda livsvillkor känner sig trygga vilket kan vara en indikation på att flera faktorer påverkar upplevelsen.

Begreppet trygghet har även diskuterats som en grundförutsättning för ”ett

fullvärdigt medborgarskap” (Björkemarken, 2008. sid 66). Likt intervjuperson 13

i inledningen talade om trygghet som att leva utan begränsningar ger

Björkemarken (a.a.) en bild av trygghet i relation till medborgarskapet och dess anknytning till mänskliga rättigheter och rätten till social trygghet. För att mäta trygghet används ofta begrepp som säkerhet, hot och risk men Björkemarken (a.a.) menar att dessa begrepp tyder på att trygghet förväntas stå för en frånvaro av kriminella handlingar. Andra begrepp som också används är socialt nätverk, förtroende för andra människor, umgänge, (ekonomisk) hjälp från omgivningen, var man känner sig hemma, allmän tillfredsställelse eller oro över sin situation, religiös orientering, förtroende för institutioner som polis, domstolar, politikers och andra offentliga aktörers förmåga att driva en fråga, politisk och facklig orientering, massmediekonsumtion samt hur man uppfattar

massmedierapportering. För att istället ge en bredare bild av trygghet menar Björkemarken (a.a.) att ett fullvärdigt medborgarskap är ett samlingsbegrepp för dessa indikatorer. Samlingsbegreppet inkluderar således människors möjlighet till att orientera sig och agera i samhället samt ifall det finns ett förtroende för

samhället och framtiden. Begreppet skulle kunna ligga till grund för ett

nyskapande trygghetsindex som inkluderar mer än de nuvarande. Ett fullvärdigt medborgarskap blir en fråga om hur vi kan skapa förutsättningar för individen att orientera sig och behärska sitt liv i samhället (Björkemarken, a.a.). Förutsättningar för individen att behärska sitt liv innebär bland annat möjlighet till skydd och säkerhet.

Upplevd (o)trygghet

Variationer i trygghetsupplevelse kan i allmänhet förklaras med variationer i ålder, kön och socioekonomisk situation (Mellgren, 2011). Den nationella trygghetsundersökningen rapporterar att kvinnor, utrikesfödda, boende i flerfamiljshus samt ensamstående med barn i större utsträckning påverkas av otryggheten (NTU, 2012). Dessa olika faktorer indikerar sårbarhet hos människor. Sårbarhet har skildrats som olika uppfattningar av sannolikhet för utsatthet för brott, upplevd kontroll och bedömning av konsekvenser (Jackson, 2009). Den

upplevda otryggheten är inte en spegelbild av risk för att utsättas för brott men oavsett om den överensstämmer eller ej har den troligen en stor inverkan på människors liv. Faktorer som påverkar otryggheten brukar delas in i faktorer på individ- och områdesnivå.

Områdesfaktorer kan påverka den upplevda otryggheten genom att markörer som graffiti, övergivna bilar samt skräp på gator kan ses som indikationer på oordning i samhället (Sampson, 2009). Oordningen kan upplevas som symptom på en djupare skada i samhället vilket i sin tur kan resultera i upplevd otrygghet (Sampson & Raudenbusch 1999). Områdeseffekter påverkar genom vissa indikatorer den upplevda (o)tryggheten men vem du är har större påverkan på trygghetsupplevelsen än var du befinner dig (Mellgren, 2011). Variationen i trygghetsupplevelse är således till stor del subjektiv vilket innebär att det inte finns något universellt samband mellan hot, brott och otrygghet. Individers upplevelse av trygghet påverkas till stor del av oro att drabbas av brott, obehag på grund av ordningsstörningar, personlighetsdrag som ångestbenägenhet, behov av omväxling och starka stimuli, personlig livshistoria (exempelvis diagnosen post-traumatiskt stress-syndrom) samt enstaka extrema och negativa upplevelser eller exponering för stress under lång tid (Torstensson Levander, 2007).

En potentiell konsekvens av upplevd otrygghet är att det kan leda till begränsningar av människors handlingsutrymme och att de avstår ifrån vardagsaktiviteter (Mellgren & Kronkvist, 2013). Att avstå ifrån

vardagsaktiviteter kan i sin tur påverka möjligheten till socialt kapital. Socialt kapital i form av sociala nätverk som utgörs av familj, släkt och vänner kan skapa en identitetskänsla samt självkänsla och således vara en form av social trygghet för individer (Gerell, 2012). Det sociala kapitalet löser nödvändigtvis inte problem men är en betydelsefull komponent i återuppbyggandet och bevarandet av en fungerande vardag (Carlsson, m.fl.). Upplevd (o)trygghet påverkas således av flera olika faktorer och kan antas vara relaterat till en subjektiv uppfattning av institutioners kapacitet till att hantera problem i samhället men även möjligheter till stöd.

Falsk trygghet

Trygghet kan alltså upplevas, mätas och definieras på flera olika sätt. Trygghet kan vara subjektivt och objektivt. Tryggheten kan även vara falsk. Falsk trygghet kan jämföras med falsk säkerhet. Rikspolisstyrelsen gjorde år 2012 en inspektion av Polisens säkerhetsarbete (Rikspolisstyrelsen, 2012). Inspektionen riktade kritik mot tekniska skyddsåtgärders syfte att förmedla skydd då Rikspolisstyrelsen menade att utrustningen inte förmedlar något skydd utan istället larmar eller säkrar bevisning. Då den tekniska utrustningen, exempelvis larmtelefon, tilldelas brottsoffer med syftet att förmedla en känsla av trygghet är det viktigt att

polismyndigheten informerar om det tekniska skyddets funktionsområden för att inte invagga skyddspersonen i en känsla av falsk trygghet (Rikspolisstyrelsen, 2012).

Kameraövervakning är en brottsförebyggande åtgärd som har visats ha en positiv inverkan på trygghetskänslan (Sarno, m.fl., 1999). Anledningar till ökad trygghet har uppgetts vara känsla av säkerhet, att människors aktiviteter övervakas, att kamerorna avskräcker kriminella samt överlag mindre kriminalitet (Sarno, m.fl., a.a.). Forskning visar på att kameraövervakning har mer positiv effekt i vissa kontexter än andra och mot vissa brott än andra. Generellt har kameraövervakning

visats mer effektiv mot egendomsbrott och framförallt bilstölder (se exempelvis Tilley, 1993) men mindre effekt på våldsbrottslighet (se exempelvis Welsh & Farrington, 2002). Då kameraövervakningen inte tycks ha någon större påverkan på våldsbrottslighet tycks det vara en falsk trygghetskänsla som infinner sig vid kameraövervakningen. Den falska trygghetskänslan står likt den upplevda tryggheten alltså inte i relation till risk att utsättas för brott.

Polisiär riskbedömning och riskhantering kan inte heller med säkerhet förhindra brott då verktygen inte är ofelbara (Hoyle, 2008). Att förlita sig på

riskbedömningar av en gärningsman innebär även en risk för att individer som inte delar samma karakteristika inte uppmärksammas (Borum, m.fl., 1999). Oavsett hur väl riskbedömningsinstrumenten vidareutvecklas anser Borum, m.fl. (a.a.) att felbedömningar alltid kommer att förekomma. Riskanalyser idag har en prediktionsförmåga på ungefär 75 procent (Mellgren, m.fl., 2012). Likt

skyddsåtgärder kan innebära falsk trygghet kan riskanalyser riskera att ge en felbedömning av situationen vilket i sin tur kan innebära en fara för

skyddspersonen.

Användning av begreppet trygghet i den här studien

Trygghet är som beskrivet ett brett begrepp som är svårt att definiera. För att försäkra sig om att man mäter det man avser att mäta och att det görs på ett

tillförlitligt sätt är operationaliseringen, att göra begreppet mätbart, en central del i processen. Trygghet i den benämningen det används i den här utvärderingen är fritt definierat som ”en känsla och möjlighet att leva utan begränsningar som

otrygghet efter att ha blivit utsatt för ett brott kan skapa”. Definitionen av

trygghet används med syftet att undersöka vad skyddspersonerna själva anser om trygghet och vad larmtelefonen har för möjlighet att påverka trygghetskänslan. Trygghetsbegreppet är i vid bemärkelse individuellt och bör därför mätas utefter individens egna villkor och förutsättningar. Utvärderingen utgår därför utifrån vad skyddspersonerna själva anser om den upplevda tryggheten.

Sammanfattning

Föregående avsnitt har syftat till att ge en bild av brottsoffer som grupp för att skapa en referensram inför bedömningen av larmtelefonen som skyddsåtgärd. Sammanfattningsvis har brottsoffer ofta särskilda behov vilka är viktiga att bemöta för att ge återhämtningsprocessen bättre förutsättningar. Vilka behov brottsoffret har och hur personen reagerar på att bli utsatt för brott påverkas av bland annat olika sårbarhetsfaktorer. Att bli utsatt för brott kan innebära en kris för brottsoffret. Krisen kan ses som en process med flera faser där bland annat en brottsofferstödjande verksamhet kan vara viktig för brottsoffrets kapacitet till bearbetning av utsattheten. Att bli utsatt för brott påverkar ofta brottsoffrets

METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

Utvärdering är en metod för att i efterhand bedöma resultat av åtgärder inom verksamheter. Det räcker inte enbart med en verksamhets goda avsikter utan det är resultaten som är av betydelse för hur väl den fungerar (Vedung, 1998). Den bakomliggande tanken med utvärderingen är framtidsorienterad då förhoppningen är att resultaten kan ligga till grund för utveckling inom verksamheten. Vedung (1998) definierar utvärderingsarbetet som:

”… en noggrann efterhandsbedömning av utfall, slutprestationer eller förvaltning i en offentlig verksamhet, vilken avses spela en roll i praktiska

beslutssituationer.” (Vedung, 1998. Sid 20)

Utvärderingsdesign

Utvärderingen bygger på en kombination av måluppfyllelsemodellen och den brukarorienterade utvärderingen. Måluppfyllelsemodellen undersöker om de uppsatta målen motsvarar de resultat som har åstadkommits. Den

brukarorienterade utvärderingen fokuserar på mötet mellan verksamheten och dess klienter (Vedung, 1998).

Datainsamlingen för utvärderingen har delats in i två delprojekt. Det första delprojektet bygger på en enkätundersökning med brottsoffer och det andra delprojektet bygger på kvalitativa intervjuer med brottsoffer. Genom att använda flera datainsamlingsmetoder i utförandet bygger studien på en metodtriangulering (Sandberg & Faugert, 2007). Målet med att göra en triangulering är att skapa en bredare förståelse av ämnet genom att använda olika datainsamlingsmetoder (Denzin, 1989). I den här utvärderingen används triangulering med både kvalitativ och kvantitativ metod med syftet att möjliggöra en bredare analys.

I följande avsnitt presenteras metoden för utvärderingen utifrån urval till praktiskt tillvägagångssätt. Metodens för- och nackdelar diskuteras vidare i avsnitt

Metoddiskussion (sid 39).

Urval

Utvärderingens totalpopulation består av samtliga ärenden som varit registrerade under larmtelefonens saknummer under perioden april 2011 till december 2012. Totalt var 53 ärenden registrerade under den här perioden. Utifrån dessa 53 ärenden inkluderades 36 ärenden i urvalet. Det bedömdes i samråd med

Brottsofferfunktionen att övriga 17 ärenden inte var aktuella för utvärderingen (se tabell 1 och 2).

Utvärderingen bygger på ett totalurval från målpopulationen. Urvalsramen är Brottsofferfunktionens förteckning över samtliga ärenden som varit aktuella under undersökningsperioden (4/11-31/12) vilket innebär att urvalsramen stämmer exakt överens med målpopulationen. Risker för undertäckning, ärenden som tillhör målpopulationen men ej finns med i ramen, och övertäckning, ärenden som ej tillhör målpopulationen men finns med i ramen, undviks därmed (Higgins & Altman, 2008). Att göra ett totalurval ökar dessutom chanserna för ett trovärdigt resultat på studien (Djurfeldt, m.fl., 2010). Det var även möjligt att göra ett totalurval med anledning av att målpopulationen var av en mindre storlek (36 ärenden).

Tabell 1 Urvalsprocess: utskick

Utskick Antal

GPS-larm 32

SOS-larm 4

Totalt 36

I samråd med Brottsofferfunktionen inkluderades både GPS-larm och SOS-larm i utvärderingen. (Läs mer om skillnader mellan GPS-larm och SOS-larm i avsnitt

Hur fungerar larmtelefonen? sid 11).

Tabell 2 Urvalsprocess: ej utskick

Ej utskick Antal

Skyddade personuppgifter 6

Ej avslutade ärenden 2

Avslag 2

Övrigt/annat gällande

larmtelefoner som registrerats på samma saknummer (inga utdelade larm)

6

Utbildningslarm 1

Totalt 17

Sex individer med skyddade personuppgifter ströks från urvalet med hänvisning till att den eventuella risk det innebär för dessa individer att delta överstiger värdet av det förväntade kunskapstillskottet, vilket är ett huvudkriterium som måste beaktas vid forskning som berör människor (Codex, sid 5). Samma hänvisning gäller även de två ärenden som ej var avslutade vid utvärderingens start. Två ärenden hade fått avslag och hade sålunda ej blivit tilldelade en larmtelefon. Sex ärenden hade registrerats på samma saknummer men gällde inte larmtelefoner. Ett ärende gällde ett utbildningslarm och var följaktligen inte heller aktuellt för utvärderingen (se tabell 2).

Innan datainsamlingen påbörjades måste skyddspersonen aktivt lämna sitt samtycke till att delta i utvärderingen. Enligt personuppgiftslagen ska samtycke vara frivilligt, otvetydigt och särskilt (Personuppgiftslag (1998:204) 3§).

Kontakten med potentiella deltagare till utvärderingen genomfördes i två steg. 1. Initialt skickades ett kuvert med informationsbrev från Polismyndigheten i

Hallands län, informationsbrev angående utvärderingens syfte samt samtyckesblankett (se bilaga 1, 2 och 3) till samtliga personer som inkluderades i utvärderingen. Vid intresse av att delta i utvärderingen ombads skyddspersonen att fylla i samtyckesblanketten och returnera den till Polismyndigheten i Hallands län i ett bifogat svarskuvert.

Skyddspersonen fick välja mellan att bli kontaktade via telefon, mail eller brev.

2. Efter att samtycke inkommit till Polismyndigheten kontaktades skyddspersonen för att boka tillfälle för personlig intervju eller telefonintervju. Vid tillfället för intervjun informerades deltagaren ytterligare om utvärderingen samt möjligheten att avbryta när som helst under intervjuns gång.

Att den första kontakten skedde via brev beslutades av rättsenheten vid

Polismyndigheten i Hallands län med motiveringen att personen i efterhand inte skulle se sig förd bakom ljuset (Peter Hejdström, muntlig kommunikation). Liknande motivering gjordes av bland annat Glogowska, m.fl. (2010) som initialt informerade deltagare om studien brevledes för att ge den möjlighet att överväga att delta eller ej. Gällande utvärderingen kan det dock anses föreligga särskilda skäl för att istället kontakta brottsoffren via telefon för att förebygga risk för upprepad utsatthet. Genom att kontakta brottsoffret via brev går det inte att kontrollera för vem som öppnar brevet eller hur brevet mottas. En sådan motivering har gjorts av bland annat Mellgren, m.fl. (2012) som gjorde ett undantag från regeln om informerat samtycke med hänvisning till de risker som detta kan medföra för brottsoffret. Rättsenheten vid Polismyndigheten i Hallands län beslutade dock att kontakta skyddspersonerna via brev med hänvisning till att de i efterhand inte skulle se sig förda bakom ljuset.

Del 1: Enkätstudien

Enkätstudien är det första av två delprojekt som syftar till att besvara frågeställningarna:

 Hur påverkas brottsoffers trygghetsupplevelse av en larmtelefon?

 Hur kan en larmtelefon motsvara stöd och skydd för brottsoffer?

Enkätstudien syftar till att skapa en översikt av skyddspersonerna som grupp och deras förväntningar och upplevelser av larmtelefonen. Frågorna i enkätstudien är den slutliga operationaliseringen av utvärderingens värdekriterier, det vill säga larmtelefonens målsättning. Operationalisering innebär att göra teoretiska begrepp mätbara (Holme & Solvang, 1997). Då enkäten är det sista ledet i

operationaliseringen är målet att strukturen och innehållet ska överensstämma så bra som möjligt med värdekriteriet. Enkäten består av fyra avsnitt:

 Bakgrund och förväntningar

 Upplevelse av larmtelefonen avseende trygghet och säkerhet

 Funktion och användarvänlighet

 Kontakt med Brottsofferfunktionen

Enkäten är utformad till att vara kort och koncis samt lätt att besvara. Första delen av enkäten behandlar bakgrund och förväntningar på larmtelefonen, den andra delen består av självgraderingsskalor där intervjupersonen på en skala från 1-5 får gradera sin åsikt i frågor som främst rör trygghetsupplevelse och säkerhet. Den tredje delen berör frågor om larmtelefonens funktion och användarvänlighet och sista delen behandlar frågor rörande Brottsofferfunktionen. Enkäten inleds med bakgrundsfrågor med syfte att undersöka faktiska förhållanden, såsom kön, ålder, etcetera. Det är att föredra att både inleda och avsluta en enkät med lite mindre kontroversiella frågor (Holme & Solvang, 1997). Det finns även möjligheter att lämna egna kommentarer (se enkäten i bilaga 4).

Enkäten besvarades över telefon av alla intervjupersoner förutom två, varav en via mail och en besvarade enkäten i samband med personlig intervju. Anledningarna till att genomföra enkäten över telefon var för att kontrollera för vem som svarade på frågorna, att enkäten inte medförde någon risk för skyddspersonen i och med att en obehörig person öppnade brevet samt möjligheten att vidarebefordra information om stödinsatser om skyddspersonen ansåg sig vara i behov av det.

Andra fördelar med att göra en enkät via telefon är att det får högre svarsfrekvens jämfört med ett utskick av enkäter (Glogowska, m.fl., 2010) samt att risken för missförstånd av frågor minimeras och således ett lägre internt bortfall (Robson, 2002).

Framtagning och test av indikatorer för att mäta trygghet

För att mäta trygghet har begreppet delats in i två teman: - trygghet som upplevt handlingsutrymme samt

- trygghet som en känsla av säkerhet och tillit (läs vidare i Resultat sid 27). Det första temat syftar till att mäta trygghet som upplevt handlingsutrymme. Det andra temat syftar till att mäta trygghet som en möjlighet till skydd och säkerhet. Varje tema består av fyra frågor från enkäten vilka sedan har skapat ett index till den nya variabeln (exempelvis trygghet som upplevt handlingsutrymme). Genom att skapa ett index av flera frågor skapas en variabel som sedan kan användas som indikator över temat samt analyseras tillsammans med andra variabler.

Variablerna i indikatorn har ställts som påståenden där intervjupersonen graderar i vilken utsträckning han/hon instämmer med påståendet. Svaren kan ges på en fem-gradig skala från instämmer inte alls till instämmer helt och fullt. Varje svarsalternativ fick sedan ett värde från 1 till 5. Genom att summera värdet för respektive påstående skapades ett indexvärde i intervallet 4-20. Cronbach’s Alpha har använts för att testa att de framtagna variablerna har mätt samma fenomen. Cronbach’s Alpha används för att kontrollera för den interna reliabiliteten mellan frågor (Pallant, 2007). Den interna överensstämmelsen relateras till vilken grad flera frågor mäter ett och samma begrepp. Maxvärde på Cronbach’s Alpha är 1 och i det ideala fallet bör reliabiliteten ha ett värde över 0,7 (Pallant, a.a.). För att exemplifiera har skalor med alpha-värde på dels 0,72 dels 0,25 bedömts ha tillräcklig intern överensstämmelse för en effektutvärdering av män som utövar våld i nära relation (Socialstyrelsen, 2010). Reliabiliteten, a, för de använda skalorna i den här utvärderingen redovisas nedan i respektive tema.

Trygghet som handlingsutrymme

Indexvariabeln syftar till att ge en indikation över skyddspersonernas upplevelse av trygghet som handlingsutrymme. Indexvariabeln skapades utifrån variabler baserade på Björkemarkens (2008) definition av trygghet som ett fullvärdigt medborgarskap. För att mäta trygghet som handlingsutrymme användes följande fyra påståenden:

- Jag anser att larmtelefonen har ökat min trygghetskänsla - Jag anser att larmtelefonen har ökat min rörelsefrihet

- Jag upplever att larmtelefonen har gjort att jag vistas på andra platser än vad jag annars hade gjort

- Jag upplever att larmtelefonen har gjort att jag vistas själv utomhus mer än vad jag annars hade gjort

Den interna överensstämmelsen för skalan var relativt god (a=0,669). Att den interna överensstämmelsen hade ett relativt bra värde tyder på att frågorna i det sammanslagna indexet har mätt samma fenomen. Variabeln inkluderar både frågor om trygghetskänsla och rörelsefrihet för att ge en sammanslagen indikator på trygghet som handlingsutrymme. Eftersom indexvariabelns alpha-värde inte

påverkades om variablerna separerades bedömdes de fungera som en gemensam indikator.

Säkerhetsupplevelse

Indexvariabeln syftar till att ge en indikation över skyddspersonernas

säkerhetsupplevelse. Indexvariabeln skapades för att ge en indikation på trygghet som en möjlighet till skydd och säkerhet enligt Hebers (2008) definition av säkerhet och möjlighet till skydd. För att mäta trygghet som säkerhetsupplevelse användes följande fyra påståenden:

- Jag upplever att larmtelefonen har gjort att jag känner mig mer säker utomhus än innan

- Jag upplever att larmtelefonen har gjort att jag känner mig mer säker i mitt hem än innan

- Jag upplever att larmtelefonen har gjort att jag känner mig mer säker när jag är ensam hemma

- Jag anser att larmtelefonen är pålitlig

Den interna överensstämmelsen för skalan var mycket god (a=0,861). Att trygghet som en känsla av säkerhet hade bättre intern överensstämmelse kan ha påverkats av bland annat formuleringen av påståendena. Påståendena för indikatorn trygghet som handlingsutrymme upplevdes svårare att skatta i jämförelse med påståendena om säkerhetsupplevelse. Variabeln inkluderade påståenden om upplevd säkerhet för att ge en indikation på trygghet i relation till upplevd säkerhet. Eftersom indexvariabelns alpha-värde inte påverkades om variablerna separerades bedömdes de fungera som en gemensam indikator.

Del 2: Intervjustudien

Intervjustudien är det andra av två delprojekt som syftar till att undersöka frågeställningarna ur ett djupgående perspektiv:

 Hur påverkas brottsoffers trygghetsupplevelse av en larmtelefon?

 Hur kan en larmtelefon motsvara stöd och skydd för brottsoffer? Den kvalitativa intervjustudien syftar till att få en djupare inblick i skyddspersonernas upplevelse av larmtelefonen som skyddsåtgärd.

Intervjustudien bygger på en semistrukturerad intervjuguide som utformades utifrån larmtelefonens målsättning. Under operationaliseringen av målsättningen togs fyra teman fram som grund för intervjuguiden:

 Trygghetsupplevelse

 Stöd och skydd

 Rörelsefrihet

 Säkerhet

Samtliga teman berör hur individen upplevde larmtelefonen som skyddsåtgärd (se intervjuguide i bilaga 5). Temat trygghetsupplevelse består av frågor som syftar till att undersöka om individen upplever att larmtelefonen fungerade som en trygghet och i så fall på vilket sätt. Temat stöd och skydd består av frågor som syftar till att undersöka om larmtelefonen har varit ett stöd och/eller skydd och i så fall på vilket sätt. Temat Rörelsefrihet består av frågor som syftar till att

består av frågor som syftar till att undersöka hur individen upplever

larmtelefonens säkerhet och pålitlighet. Samtliga teman har tagits fram med hjälp av tidigare forskning som redovisades i avsnitt Tidigare forskning samt med hjälp av en utvärdering av mobilt trygghetslarm för äldre (Andersson, 2006).

Intervjuguiden är av semistrukturerad karaktär med låg standardisering. Genom att ha en lägre grad av standardisering på intervjuerna ger det möjlighet till en mer anpassad intervjusituation (Trost, 1997) vilket är att föredra i förhållande till utvärderingens syfte. Med en semistrukturerad intervju är inte ordningen på frågorna bestämd, följdfrågor kan dyka upp och vissa frågor kan även utelämnas om situationen tycks kräva det (Robson, 2002). Intervjuguiden som har använts under intervjuerna inkluderar ett antal frågor vilka har utgjort en grund för intervjuns förhållningsram (se intervjuguide i bilaga 5). Vid tillåtelse av intervjupersonen har intervjun spelats in och därefter transkriberats.

Intervjuerna har genomförts över telefon, med undantag av en personlig intervju (se tabell 3). Att intervjuerna utfördes både via ett personligt möte och över telefon berodde på intervjupersonernas möjlighet att delta i utvärderingen. Oavsett på vilket sätt intervjuerna gjordes bygger de på samma semistrukturerade

intervjuguide. En fördel med telefonintervjuer är att de medför högre

svarsfrekvens tack vare att fler personer har haft möjlighet att delta (Robson, 2002). En potentiell nackdel är att det visuella samspelet vid en personlig intervju går förlorad (Robson, a.a.). Samtliga intervjupersoner har fått möjlighet att själva bestämma tid för intervjun vilket kan antas ha varit positivt för kvaliteten på materialet i och med att de har genomförts på deras villkor. Nio kvalitativa intervjuer genomfördes under perioden (se tabell 3). Längden på intervjuerna varierade mellan 20 och 40 minuter.

Tabell 3 Intervjuer

Plats Antal

Personlig intervju, offentlig plats 1

Telefonintervju 8

Endast enkät 1

Totalt 10

Hantering av data

Efter att varje samtycke inkom tilldelades varje individ en individuell kod. Koden kan via en kodnyckel kopplas samman med deltagarnas identitet. Kodnyckeln förvarades under arbetets gång i en kodad excel-fil på ett usb-minne. Usb-minnet har förvarats i ett låst skåp dit inga obehöriga haft tillträde. Efter att en intervju avslutades markerades det i excel-filen och koden på enkäten klipptes bort vilket gjordes för att garantera att deltagarnas svar även var anonyma under kodningen. När datainsamlingen var avslutad raderades uppgifterna i excel-filen. I och med att utvärderingen har ett internt bortfall på fem personer (läs mer i nästkommande avsnitt Svarsfrekvens och bortfall) blev det slutliga antalet 10 intervjupersoner vilka hade tilldelats en kod från 1 till 15. Svaren från enkätstudien fördes in i SPSS för bearbetning och de intervjuer som spelades in transkriberades. De transkriberade filerna namngavs med den kod intervjupersonen inledningsvis hade blivit tilldelad. Efter att intervjuerna hade transkriberats förstördes ljudfilerna. Materialet från enkätundersökningen presenteras på gruppnivå i rapporten och materialet från intervjustudien avidentifierades under transkriberingen vilket har minimerat risken för att enskilda individer ska bli igenkända i materialet.

Analytisk strategi

Enkätstudiens resultat fördes in i SPSS där korstabeller initialt sammanställdes för att ge en översiktsbild av materialet. För att avgöra skillnader mellan grupper krävs en kontroll för att grupperna är statistiskt jämförbara (Djurfeldt, m.fl, 2010) vilket bland annat innebär en jämn könsfördelning och kontroll för skillnad i medelålder. Korstabeller visar endast en frekvensfördelning över exempelvis antalet nöjda och icke nöjda. I den här rapporten kommer en översiktsbild över intervjupersonerna att redovisas. För att göra vidare analyser vore det fördelaktigt med ett större material och en längre tidsram. De index som skapades av variabler inom respektive tema presenteras översiktligt i avsnittet Resultat (sid 27).

Det transkriberade materialet har lästs igenom flera gånger för att skapa ett helhetsintryck. Under processen har teman urskilts ur materialet och dessa presenteras i avsnittet Resultat (sid 27) samt diskuteras i förhållande till tidigare forskning i Resultatdiskussion (sid 36). Analysen har medvetet genomförts utan någon strikt analysteknik. Att inte använda en strikt teknik är vanligt enligt Kvale och Brinkmann (2009) som menar att intervjuanalysen blir en form av teoretisk tolkning genom att egna reflektioner och tolkningar produceras.

Svarsfrekvens och bortfall

Datainsamlingen pågick sedan under en period om sju veckor och totalt tre utskick gjordes. Första utskicket gjordes 8/3, andra påminnelsen 25/3 och sista påminnelsen 16/4. Antalet påminnelser har varit beroende av svarsfrekvensen. Enligt Bryman (2012) anses en svarsfrekvens på under 50 procent oacceptabelt. Tabell 4 Svarsfrekvens och bortfall

Totalt

(N) Andel (%)

Slutgiltig svarsfrekvens 10 27,8

Svar 15 41,7

Bortfall 26 72,2

Varav internt bortfall 5 13,9

Totalt 36 100

Tabell 4 visar det totala antalet deltagare i utvärderingen (Total svarsfrekvens), antal inkomna samtycken (Svar), bortfall (Bortfall) samt bortfall efter samtycke (Internt bortfall)

Efter första utskicket inkom sju samtycken vilket gav en svarsfrekvens på 19,4 procent. Efter andra utskicket inkom fyra samtycken vilket gav en svarsfrekvens på 30,5 procent. Efter sista påminnelsen inkom fyra samtycken vilket gav en svarsfrekvens på 41,6 procent. Efter tredje påminnelsen bedömdes

svarsfrekvensen vara tillräcklig eftersom att så få svar inkom att en ytterligare påminnelse troligtvis inte skulle generera fler svar samt även riskerade att upplevas som alltför stor påtryckning. Efter inkomna samtycken (totalt 15 stycken) har fem skyddspersoner inte deltagit i utvärderingen. Totalt deltog 10 skyddspersoner (27,8 procent) i utvärderingen. 26 skyddspersoner deltog inte vilket innebär ett bortfall på 72,2 procent (se tabell 4). Bortfallet kommer att diskuteras ytterligare i följande avsnitt.

Bortfallsanalys

Genom att göra en totalundersökning har risken för snedfördelat urval minimerats. Det finns dock fortfarande risker för att det insamlade materialet inte är

representativt på grund av det bortfall som inte går att undvika. Bortfallet är sällan slumpmässigt fördelat över populationen utan särskilda grupper (exempelvis

mycket unga, mycket gamla eller resurssvaga grupper) tenderar att utmärka sig (Holme & Solvang, 1997). Det är således den absoluta storleken som är

avgörande för precisionen och inte urvalsfraktionen vilket innebär att det är av större vikt att försöka minimera bortfallet och inte öka stickprovets storlek (Holme & Solvang, a.a.). I det här fallet har det inte varit möjligt att öka urvalet i och med att utvärderingen bygger på en totalundersökning av målpopulationen men för att försöka minimera bortfallet har två påminnelser skickats ut. Samtliga potentiella intervjupersoner har även haft möjlighet att välja hur de önskade bli kontaktade. Trots det har utvärderingen ett högt bortfall. Japec, m.fl. (2000) nämner bland annat tidsbrist och oro för känsliga frågor som skäl till att inte medverka i en undersökning. Dessa skäl förmodas stämma väl överens med deltagande i den här utvärderingen då den berör ett känsligt ämne samt genomförs via intervjuer. Även Trost (2012) menar att stora bortfall kan vara relaterat till studiens ämne, samt vilken tidpunkt deltagarna blivit tillfrågade och hur det gått till. Som tidigare nämnt vore det fördelaktigt om första kontakten med

skyddspersonerna skett via telefon framförallt för den etiska aspekten men även eftersom tillvägagångssättet eventuellt kan ha påverkat svarsfrekvensen.

Det finns två typer av bortfall. Personer som uppfyller kriterier för att medverka i studien men som (1) avböjer medverkan eller (2) avböjer medverkan efter att ha påbörjat deltagande i utvärderingen. I utvärderingen var det 21 individer som inte deltog och fem individer som avböjde medverkan efter att ha givit sitt samtycke (se tabell 5).

Tabell 5 Internt bortfall

Metod Antal Bortfall Orsak till

bortfall

Telefonnummer 10 1 Inget svar

Mailadress 4 3 En avböjde,

resten inget svar

Postadress 1 1 Inget svar

Tabell 5. Internt bortfall efter samtycke.

Det interna bortfallet var fem skyddspersoner vilket i förhållande till det totala antalet inkomna samtycken (15) är en stor andel. Fyra av de fem som inte deltog i studien svarade inte vid den andra kontakten och en individ avböjde. Orsaker till det kan vara att personerna fick informationen via mail och sedan glömde att svara, inte uppskattade sättet utvärderingen bedrevs på eller fick mer betänketid och ändrade sig kring deltagandet. 15 av 36 hade ändå givit sitt samtycke till att delta i utvärderingen vilket inneburit att de såg deltagande som ett alternativ. Det kan i så fall vara mer troligt att det bortfallet hör ihop med utvärderingens

upplägg, exempelvis att inte vilja delta i telefonintervju eller personlig intervju. Det är svårt att avgöra vad som är en acceptabel bortfallsfrekvens men det finns faktorer att ta hänsyn till. En faktor är skillnaderna mellan de svarande och bortfallet (Japec, m.fl., 2000). Bortfallet måste dessutom ställas i relation till övriga felkällor i utvärderingen såsom skevhet i urval eller felaktigheter i bearbetning av materialet (Japec, m.fl., a.a.). Det slutgiltiga bortfallet hamnade tillslut på 72,2 procent. Ett bortfall av den storleken riskerar att påverka studiens resultat men med hänsyn till utvärderingens syfte och framförallt den

brukarorienterade modellen anses svarsfrekvensen vara acceptabel. Det bör dock återigen poängteras att bortfallets storlek inte är det egentliga problemet utan det

är snarare hur selektivt bortfallet är. Med selektivt bortfall menas att bortfallet kan vara snedfördelat över populationen där vissa grupper utmärker sig (Higgins & Altman, 2008). Det selektiva bortfallet är det som forskare vill försöka undvika genom att minska bortfallet istället för att öka stickprovets storlek. Som nämndes inledningsvis är bortfallet sällan slumpmässigt fördelat utan särskilda grupper tenderar att utmärka sig (Holme & Solvang, 1997). En risk med att personer avböjer medverkan i utvärderingen kan då vara att det leder till bortfallsbias. Bortfallsbias innebär att det finns systematiska fel i materialet som kan vara en orsak av bortfallsstorleken och skillnader i värden mellan materialet och bortfallet (Japec, m.fl., 2000). Bortfallet kan vara orsakat av bieffekter av interventionen eller frånvaro av positiva effekter vilket innebär att resultatet blir positivt

överskattat om dessa utesluts ur analysen (Higgins & Altman, 2008). Då det ofta finns mer information om de svarande än om bortfallet är det svårt att göra en omfattande bortfallsanalys av det slaget men en jämförelse mellan populationen och materialet har gjorts gällande fördelningen av kön och ålder. Enligt Trost (2012) görs en bortfallsanalys enklast genom att jämföra materialet med populationen.

Tabell 6 Jämförelse mellan material och bortfall Deltagare i

utvärderingen Bortfall (exklusive internt bortfall) Män 7 8 Kvinnor 3 13 Medelålder 54,2 41,6 Medianålder 53,5 44

Skyddspersonerna som deltog i utvärderingen var i genomsnitt 10 år äldre än de som inte valde att delta. Betydligt fler män än kvinnor deltog i utvärderingen (se tabell 6). En förklaring till skillnaderna i antalet män och kvinnor kan relateras till sårbarhetsfaktorer. Kvinnor har beskrivits ha fler sårbarhetsfaktorer samt upplever oro i större utsträckning än män. Sårbarhet hos kvinnor har skildrats som fysisk förmåga till försvar, lägre upplevd nivå av self-efficacy (upplevd förmåga att hantera problem), högre upplevd nivå av negativ påverkan samt en större upplevd sannolikhet för egen viktimisering jämfört med andra (Jackson, 2009).

Anledningen till att personen har tilldelats larmtelefonen har med stor sannolikhet även påverkan på motivationen att delta i utvärderingen.

Malterud (1998) betonar vikten av ett adekvat urval för undersökningens betydelse framför urvalets storlek. Som tidigare nämnt finns risken för ett

snedvridet bortfall men Malterud (a.a.) menar att välutvecklad information utifrån individuella beskrivningar ger kunskap som har betydelse för fler än de aktuella intervjupersonerna. Bortfallet riskerar dock att ha en påverkan på resultatet men utvärderingens syfte är inte att generalisera till andra populationer eller ge ett effektmått på Brottsofferfunktionens arbete. Bortfallets storlek bör därför has i åtanke men inte vara avgörande för utvärderingens resultat.

Etiska överväganden

Forskning som avser människor får bara bedrivas om den kan utföras med respekt för människovärdet (Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, 7 §). Syftet med Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som