Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängKvinnor i historieböckerna
Women in the Historybooks
Petra Olsson
Lärarexamen 270 hp
Historievetenskap och lärande Slutseminarium 080115
Examinator: Thomas Småberg Handledare: Lars Pålsson-Syll
Sammanfattning
I denna studie har jag undersökt om och hur utvecklingen gått framåt vad gäller förekomsten av kvinnor och hur dessa porträtteras i läroböcker i historia. Böckerna jag undersökte var läroböcker från tre tidsperioder; 1966-1967, 1983-1984 och 2001. I böckerna räknade jag antalet kvinnor och studerade hur de framställdes. Var de passiva eller aktiva kvinnor? Tillagda eller integrerade i historien? Jag utgick från min tes som i stort sa att det hade successivt blivit bättre med tiden och att i de sista böckerna, de från 2001 skulle vi ha ganska många kvinnor som var beskrivna på ett positivt vis.
Innehållsförteckning
Inledning... 6
Tes och frågeställningar ... 6
Metod ... 7 Textanalys ... 8 Material ... 10 Teori ... 10 Genus eller Kön? ... 10 Kvinnohistoria... 11
Historiedidaktik och historiebruk... 12
Historiemedvetande... 14 Undersökning ... 15 Läroböcker ... 15 Historia, 1966 ... 15 Diskussion ... 16 Historia för gymnasiet, 1967... 16 Diskussion ... 16
Vägar till nuet, 1983... 16
Diskussion ... 18
Människan i tiden 3, 1984. ... 18
Diskussion ... 19
Alla tiders historia Maxi, 2001... 19
Diskussion ... 21
Perspektiv på Historien A, 2001 ... 22
Diskussion ... 23
Analys... 24
Jämförelse... 25
Antal stycken som nämner enskild kvinna eller grupp av kvinnor ... 26
Antal namngivna kvinnor... 27
Antal aktiva kvinnor alternativt aktiva grupper av kvinnor ... 28
Antal integrerade kvinnor alternativt grupper av kvinnor... 29
Slutsats ... 29
Avslutning ... 31
Källor och litteratur ... 32
Källor... 32
Inledning
Min generella uppfattning är att kvinnor systematiskt marginaliseras såväl i skolan som i världen utanför skolan. Dock är min förhoppning att det har blivit något bättre de senaste fyrtio åren; att många års kamp för kvinnors rättigheter ska ha resulterat i något. I denna studie kommer jag att undersöka läroböcker från tre olika tidsperioder och där se vad (om?) som skrivs om kvinnor. Alltså är det läromedelsförfattarens genusmedvetenhet som kommer analyseras i denna läromedelsanalys.
Som blivande lärare har jag ofta uppmärksammat hur mycket läroboken påverkar lärares undervisning och därmed vad eleverna lär sig. Om endast männens historia finns representerad bör risk finnas att flickornas intresse för historia blir tämligen litet då det för dem kan bli svårt att relatera till vad de läser.
Det är bland annat genom historien vi lär oss vem vi är och varifrån vi kommer. Detta historiemedvetande (se Teori) är det som gör att vi bildar oss en uppfattning om varifrån vi kommer och kanske framför allt vart vi är på väg. I en historieskrivning där mannen är normen och kvinnan, om hon finns representerad, är ett undantag antar jag att det blir mycket svårt för kvinnor att identifiera sig och kanske ha ett utvecklat, aktivt historiemedvetande. Syftet med denna uppsats är alltså att jag vill se på utvecklingen av läroböcker i historia ur ett genusperspektiv. Jag hyser en förhoppning om att det har blivit bättre1 men tror samtidigt att det inte är speciellt bra. Kampen för jämställdhet är långt ifrån överstökad; mänskligheten har nog en lång väg kvar att gå.
Tes och frågeställningar
För att på ett enklare sätt kunna följa och bedöma utvecklingen av läroböckerna har jag formulerat den tes som följer: Jag antar att jag i läroböckerna från 1966-67 kommer hitta endast ett fåtal kvinnor, om några. Dessa kommer antagligen vara beskrivna utifrån en man (exempelvis som någons fru, dotter eller dylikt), som ett passivt objekt eller som en person som egentligen inte hörde hemma i historien som berättades; alltså någon som inte på något sätt förde historien framåt. Det kommer antagligen bli något fler kvinnor i läroböckerna från nästa period och fler av dessa kommer beskrivas som aktiva, integrerade subjekt istället som förra perioden då de var passiva. Perioden där på kommer historieskrivningen om kvinnorna
1
ha utvecklats ytterligare. Kvinnorna kommer vara betydligt fler och få, om några, kommer beskrivas utifrån en man eller beskrivas som passiva tillagda delar av historien.
Frågeställningarna jag bygger denna uppsats på är som följer: • Håller min tes?
• Om min tes inte håller, hur har då utvecklingen sett ut istället?
Metod
Vad jag har gjort i den här uppsatsen, och vad historia till stor del handlar om, är att se på förändringar över tid.2 I just den här uppsatsen handlar det om hur synen på kvinnor i historien har förändrats över tid, både vad gäller kvinnor som objekt/subjekt och kvinnohistoria som ”och-historia”/integrerad historia,
Läroböckerna används ofta av lärare som det främsta redskapet i undervisningen. Många lägger upp arbetet efter läroboken och söker av olika anledningar inte upp annan information att sedan förmedla i klassrummet. Därför är läroboken oerhört viktig och har stor makt över elevernas kunskap och inlärning. 3
Jag har studerat sex stycken läroböcker från tre olika tidsperioder; 1966-1967, 1983-1984 och 2001, och se om det har skett någon förändring vad gäller kvinnornas deltagande i den beskrivna historien. Att det blev just tre tidsperioder beror på att om jag valt endast två att analysera hade resultatet inte varit så tillförlitligt; det hade kunnat vara slumpen som gjorde att den ena fick ”bättre” resultat än den andra. Men om jag har tre perioder kommer resultatet visa på en tendens, en utveckling. Resultatet blir alltså lite mindre slumpmässigt. Jag har inte tagit hänsyn till vilken årskurs böckerna riktar sig mot utan har valt att värdera böckerna lika. Min tanke med detta var att jag personligen anser att genusperspektivet och kvinnohistoria bör ta plats oavsett vilken åldersgrupp boken ifråga riktar sig till.
I läroböckerna har jag valt att analysera de stycken som handlar om tiden efter det andra världskriget och framåt. Denna period har hunnit bli ”historia” när mina första böcker skrivs och blir därför en lagom del av historien att analysera.
Den svenska staten använder läroplanerna för att påverka skolan i den riktning staten vill. Men inte bara läroplanen används till detta utan även lagar, regler och förordningar är oerhört
2
Åmark (red) 1993 s 10.
3
viktiga instrument för att påverka elevernas attityder i en viss riktning. Politikernas ambition är att historieundervisningen ska skänka mening åt samtiden så att den blir begriplig, samtidigt som man ofta vill påverka dem. 4
Textanalys
I texterna kommer jag att leta upp de avsnitt där kvinnor nämns och använda dessa textdelar som referenspunkter i min jämförelse. Jag kommer inte att nämna de textdelar som enbart handlar om män då jag utgår från att kvinnorna kommer vara undantagen i texterna och männen normen.5 Kvinnor har i historien ofta används som statister; männens följeslagare eller som statiska, passiva kollektiv. Kvinnor har sällan framställts i kamp för något utan istället har deras roller och rättigheter tilldelats dem.6
När jag analyserar texterna i de aktuella läroböckerna kommer jag arbeta utifrån fyra frågeställningar som kommer att hjälpa mig att jämföra texterna.
• Är de kvinnor och den kvinnohistoria som nämns i texten tillagd (”och-historia”) eller integrerad? Hjälper texten historien framåt?
• Är kvinnan/kvinnorna i texten aktiv eller passiv? Bidrar hon själv till någon typ av utveckling/förändring eller är hon en statist?
• Problematiseras kvinnans/kvinnornas roll i texten?
Utifrån dessa frågeställningar kommer jag att kunna jämföra de aktuella textdelarna med varandra och därmed se en eventuell utveckling.
Det finns andra metoder som jag kunde ha valt för att analysera den här texten. Exempelvis hade jag kunnat räkna antalet kvinnor i innehållsförteckningarna och jämfört dessa med antalet män och därifrån dragit en slutsats angående det kvinnliga deltagandet i läroböckerna. Jag hade även kunnat ställa andra frågor som mer handlat om kvinnors rättigheter eller liknande men för mig är inte detta målet med uppsatsen; jag vill hellre veta hur kvinnor framställs i texterna och hur utvecklingen ser ut.
4
Hermansson Adler 2004, s 52f.
5
Tollin & Törnqvist 2005, s 12
6
Om texten i fråga är en tillagd eller integrerad text är väldigt viktig i ett ”och-historiskt” perspektiv (se Teori). Kvinnor framställs ofta inte som en integrerad del av historien utan har lagts till i efterhand.7 Texter som är utformade på detta sätt bidrar inte till att berättelsen förs framåt på något vis utan är i ordets alla bemärkelser en parentes.
Jag hade istället för denna modell kunnat använda mig av Selanders textanalysmodell för läroböcker. Denna går ut på att se om boken/texten är nivågrupperad, exempelvis ”mellanstadiebok”, ”vuxenlitteratur” och så vidare. Den studerar även om den är anpassad till förkunskaper; Selander menar att en lärobok oftast förutsätter baskunskaper av något slag medan till exempel en artikel inte gör det.8 Vidare är en lärobok sluten i den bemärkelsen att den innehåller allt värt att veta i ämnet, detta till skillnad från en vetenskaplig text som är öppen då den ständigt hänvisar till andra källor.9 Även om texten är ikuggad, det vill säga fri från ironi (till skillnad från urkuggad som innebär att texten är ironisk) måste bedömas. En lärobokstext bör vara befriad från ironi och skämt om detta inte markeras tydligt i texten. Selander skriver att detta ofta gäller även tidningar där ironiska och skämtsamma texter hittas på speciella sidor för att läsare inte ska behöva tvivla på artiklarnas karaktär.10
Det hade varit enkelt för mig att använda mig av Selanders modell för analys, men dels tyckte jag att det var lite trist då ”alla”11 använder Selander. Dessutom tyckte jag att in egen modell var så pass bra att jag bedömde att den skulle fungera väl så bra i denna uppsats som Selanders.
Att jag valt teorin om just historiemedvetande att använda i uppsatsen beror på att jag själv tycker att vad den aktuella teorin säger är själva huvudsyftet att läsa historia som skolämne. Det är oerhört viktigt för eleverna att kunna relatera till sin historia och därmed enklare kunna reflektera och fundera över sin samtid och framtid. Jag tror precis som Hermansson Adler att man blir tryggare som människa om man har ett historiemedvetande som kan hjälpa en att integrera historien i den egna identitetsbildningen.12
7 Hirdman 2001, s 11. 8 Selander 1988, s 32. 9 A a 1988, s 33. 10 A a 1988, s 35. 11
Många av de uppsatser jag tittat på exempelvis på MUEP.
12
Material
Läroböckerna jag använt i uppsatsen är som följer: • Historia, 1966
• Historia för Gymnasiet, 1967 • Vägar till Nuet, 1983
• Människan i Tiden, 1984 • Alla tiders Historia Maxi, 2001 • Perspektiv på Historien A, 2001
Mitt urval var för rättvisans skull helt slumpmässigt så att jag automatiskt inte skulle välja de böcker som ofta studeras i studier som denna.
Teori
Genus eller Kön?
När man talar om förhållandet mellan män och kvinnor talar man ofta om genus och genusrelationer. Det är viktigt att skilja på genus och kön; kön får här stå för det biologiska könet och genus för det socialt skapade dito.
Det är svårt att få en enhetlig bild av distinktionen mellan kön, genus och begreppet ”socialt kön” som vissa forskare finner lämpligare att använda på svenska. Man kan även mena att begreppet socialt kön kan referera till att kvinnor kan ha gemensamma upplevelser, intressen och åsikter baserade på sina kvinnliga erfarenheter. Detta i motsats till könsintressen som man antar vara förbundna med olika aspekter av reproduktion.13
Men en risk med att använda den här typen av ”sofistikerade teoretiska begreppsanalyser”14 är att de har en tendens att bli för abstrakta och svåra att applicera på empiriskt material. Det kan vara relevant att i olika sammanhang tala om begrepp som genus och socialt kön om man ger dessa begrepp ett uttalat innehåll; ett begrepp som ibland används är ”sex/gender” eller ”kön/genus” på svenska. Detta markerar att könstillhörigheten har både biologiska och sociala aspekter. 13 Bergqvist 1994. s 15. 14 A a 1994, 16.
Samma problematik kan appliceras på historieforskningen. Vad är skillnaden mellan ”kvinnohistoria” å ena sidan och ”genushistoria” å andra? Kvinnohistoria är en traditionell historieskrivning där ”objektet råkar eller planeras vara kvinnors liv och leverne”.15
Genushistoria däremot är den historieskrivning som visar hur ordningen och innebörden mellan manligt och kvinnligt förändrats över tid. Det manliga har i den här typen av historia ofta skildrats som överordnat och oberoende av samhällsförändringar. Det kvinnliga har ofta porträtterats som något avvikande, ibland positivt och ibland negativt.16 Många forskare hävdar idag att det är i princip omöjligt att se några tydliga gränser mellan genushistoria och kvinnohistoria då de båda förhållningssätten i så fall skulle smälta samman.17 Jag kommer, i den här uppsatsen, använda mig av begreppen ”genus” och ”kvinnohistoria”. I begreppet ”genus” är här det biologiska könet inbakat. Att jag väljer att använda ”genus” på detta sätt är att jag inte vill lägga för mycket fokus på begreppsdefiniering, inte mer än vad jag redan gjort. Genus är det gängse begreppet man använder när man talar om relationer mellan kvinnor och män vilket ju är vad den här uppsatsen handlar om.
Kvinnohistoria
Kvinnors liv både vad gäller familj och samhälle har alltid skiljt sig från mäns. Särskilda lagar och förordningar har reglerat deras handlingsfrihet och rörelsefrihet. Normerna för deras uppträdande har varit andra än för männen. En av de viktigaste uppgifterna för kvinnohistoria är att söka orsakerna till detta.18
I äldre historieböcker är ett vanligt kvinnoöde osynlighet. Kvinnorna är ofta bortglömda och nämns inte alls. Under 1970-talet kom en reaktion mot detta i och med discipliner såsom kvinnohistoria. Det hade funnits kvinnohistoriker även före 1970-talet (Ellen Fries disputerade i historia 1883 19) men genomslaget kom inte förrän på 70-talet. Man ville nu lyfta upp både enstaka kvinnor och kvinnorna som kollektiv ur historiens glömska och man ville komplettera historien med glömda, gömda kvinnor. 20
15 Hermansson Adler 2004, s 173. 16 A a 2004, s 173. 17 A a 2004, s 174. 18 Kyle (red) 1987, s 9. 19 Hirdman 2001, s 10. 20 A a 2001, s 11.
Man kan kalla denna komplettering för ”och-historia”; man forskade och skrev om kvinnor ”och” första världskriget, exempelvis. Dock visade sig denna komplettering av historien vara väldigt besvärlig, vare sig det handlade om enskilda individer eller om kvinnor som kollektiv. Problemet var dels att det ibland inte fanns några ”stora” och viktiga kvinnor i de aktuella delarna av historien, eller så var deras insatser ofta ganska marginella.21 Då kvinnor inte varit mäns likar i historien blir det svårt att skriva om dem på samma villkor.22 Dels kunde problemet vara att kvinnorna inte alltid uppförde sig såsom sig borde. Hirdman tar upp exemplet att kvinnorna kanske var mer konservativa än männen; de ägnade sig åt välgörenhetsarbete eller drömde om ett medelklasshem istället för att stå på barrikaderna, detta kommer då att skilja sig från den ”riktiga”, vedertagna historien.23 Det är svårt att forska om kvinnor; kvinnors verksamhet har sällan lämnat spår i det källmaterial som finns kvar.
Kvinnor har sällan uppträtt i offentlighetens ljus eller på den politiska scenen.24 Dessutom var historien man skulle lägga kvinnor till inte en stabil och självklar historia vilket gjorde att det blev svårt att bara addera kvinnor till den. Många startade med att skriva och-historia men upptäckte att det istället blev historier om marginalisering, utestängning och diskriminering. 25 Eftersom kvinnor inte tidigare funnits med i historien fanns en tendens att behandla kvinnor som en grupp eller kanske som en klass. Hirdman skriver att en av upptäckterna man gjorde när man började forska i kvinnohistoria var att kvinnohistoria inte var en historia om en enskild grupp, en minoritet, utan om en majoritet.26 Kvinnor går inte att beskriva som en grupp utan har många gånger helt skilda erfarenheter genom historien. Ett exempel på detta är skillnaden mellan en gift kvinna på landsbygden som där hade en viktig och ekonomisk funktion medan en gift kvinna i staden var evigt förvisad till hushållsarbete.27
Historiedidaktik och historiebruk
Historiedidaktik är en hjälp för oss att i historieundervisningen besvara frågor såsom ”Vad?”, ”Hur?”, och ”Varför?”. Avsikten med dessa frågor är att tydligare se historieundervisningens teori och metod. Lärarens kompetens tillsammans med elevernas förutsättningar är avgörande 21 A a 2001, s 11. 22 Aa 2001, s 12. 23 A a 2001, s 11. 24 Kyle 1987, s 13. 25 Hirdman 2001, s 12. 26 A a 2001, s 14. 27 Kyle 1987, s 10.
för hur historien bäst ska läras ut respektive in, samt för var tyngdpunkterna i historieundervisningen ska ligga.28 Historiedidaktik handlar alltså om förmedling av historia.29 Men man kan inte analysera historia på ett tillfredställande sätt utan att ställa frågor som handlar om produktion och konsumtion av historia.30
De som brukar historia är i traditionell svensk förståelse historiker, historielärare, anställda och besökare på museer och i arkiv, men även icke-historiker använder historia genom exempelvis historisk film, romaner och populärhistoriska tidningar. Karlsson beskriver en kedja av historiebrukare som börjar med historiker vilka bedriver arkivstudier för att hitta ny historia. Dessa fynd tolkas sedan i en universitetsmiljö. Man tolkar fynden utifrån två punkter: dels sättar man in resultaten i ett samtida realhistoriskt sammanhang, och dels relaterar man sina resultat till kollegers forskning. I ett senare stadium sprids dessa vetenskapliga resultat till det större samhället genom museer och historielärare.31
Allt bruk av historia kan i någon mening sägas handla om människors sökande efter mening och sammanhang. Ett existentiellt brukande av historien aktiveras av ett behov att minnas, eller att glömma, för att orienteras och ge en känsla av stabilitet i ett samhälle som kontinuerligt förändras och som står under stark press. Detta behov är allmänmänskligt, men kan dock upplevas med olika styrka beroende på vilket samhälle man lever i, generation man tillhör och tidsperiod man föds till.32
Vad gäller kvinnohistorisk forskning har denna länge sett som sin främsta uppgift att synliggöra kvinnors historia; denna kvinnohistoria skulle främst vara identitetsskapande och ett sätt att uppvärdera den egna kvinnligheten. Genom att lyfta fram de eländiga villkor under vilka kvinnor levt under större delen av historien och dessutom poängtera att kvinnor trots detta klarat sig bra, kunde historien ge kvinnorna en identitet.33
Under 1960-talet radikaliserades kvinnorörelsen och man ville nu lyfta fram ett forntida matriarkalt samhälle som antropologer hävdade tidigare hade funnits. Detta matriarkat skulle återerövras i en framtida utopi. Historien fungerade här inte bara identitetsskapande utan även
28 Hermansson Adler 2004, s 62. 29 Karlsson 2004, s 33. 30 A a 2004, s 34 31 Karlsson 2004, s 52f. 32 A a 2004, s 55. 33 Tornbjer 2004, s 219.
emancipatoriskt.34 Genom att uppmärksamma kvinnornas historia kan kvinnors samtida förhållanden ifrågasättas och man kan tänka sig att historien kan bidra till kvinnors framtida frigörelse. Även det moraliska bruket är tydligt och viktigt; genom att uppvärdera kvinnorna som grupp kan också lagstiftning för kvinnor och män legitimeras. Bruket blir i sådana fall ideologiskt och politiskt. Olika jämförelser mellan kvinnors och mäns relationer genom historien kan fungera som ingångar till diskussioner om nutida könsrelationer.35
Historiemedvetande
Klas-Göran Karlsson definierar historiemedvetande som en bild av historien som alla människor på individnivå, vänder sig till, reflekterar över och integrerar i den egna identitetsbildningen, det egna vetandet och de egna handlingarna.36 Hermansson Adler formulerar sig liknande, dock med mer fokus på skolmiljön, och säger att läraren i historieundervisningen beskriver förändringen av människa som varelse i tiden och rummet. Eleverna lär sig om dessa förändringar som påverkar elevens tankevärld. Genom detta lär sig eleven att tolka dåtiden och kan därmed förstå mer av varför det ser ut som det gör i samtiden, vilket sedan hjälper eleven till ett konstruktivt förhållningssätt inför framtiden.37
Denna process är inget vi nödvändigtvis gör öppet på ett artikulerat och strukturerat vis utan det är något vi gör omedvetet. Utan detta historiemedvetande skulle vi, enligt Karlsson, inte kunna fungera som individer och delar av ett samhälle. Historiemedvetandet innehåller mycket ”tyst kunskap” som vi inte kan välja att ha eller avstå ifrån utan allvarliga konsekvenser för oss både på ett socialt så väl som på ett kulturellt plan.38
Man kan alltså se historiemedvetandet som den mentala process ”genom vilken den framtida människan orienterar sig i tid, i ljuset av historiska erfarenheter och kunskaper, och i förväntning om en specifik framtida utveckling”39.
Historia beskriver och förklarar människan både i tid och i rum och gör så att vi kan orientera oss i samtiden och förstå den. När vi förstår hur samhället och även hur människor fungerar blir vi tryggare som människor.40
34 A a 2004, s 220. 35 A a 2004, s 220. 36 Karlsson 2004, s 44. 37 Hermansson Adler 2004, s 78. 38 Karlsson 2004, s 44f. 39 A a 2004, s 45f 40 Hermansson Adler 2004, s 9
En central del av historiemedvetandet är insikten att människan är både historieskapad som historieskapande.41 Detta historieskapande är en central komponent i min uppsats då jag vill framhäva att historien som beskrivs i läroböckerna är konstruerad och inte nödvändigtvis ”sann”. Författarna till böckerna har själva valt om de vill beskriva kvinnor i böckerna eller ej och det är detta jag vill diskutera; denna uppenbara exkludering av kvinnor
Undersökning
Läroböcker
Historia, 1966
Första kvinnan som nämns i boken är Florence Nightingale42 och hur hon och hennes medhjälpare påverkat opinionen i riktningen att krig skulle förhindras till varje pris. Hon nämns endast kort men framstår ändå som någon som påverkat själv; en aktiv kvinna. Stycket om henne (bara några korta rader) förklarar lite om hur opinionen förändras och är därför inte tillagd i efterhand. Hade hon beskrivits som en isolerad händelse och inte en del i opinionsbildningen hade hon inte framstått som så integrerad som hon gör nu; om författarna till läroboken hade berättat lite kort vad hon åstadkom under kriget då hon verkade hade hon snarare varit tillagd till historien.
Längre fram i boken (sidan 19143) berättas om Valentina Teresjkova som var den första kvinnan i rymden. Det står inte speciellt mycket om henne; hon var den första kvinnan som utbildats till rymdfarare och hon var Sovjets stolthet. Hon framställs som aktiv såtillvida att hon har själv åstadkommit något, hon har inte bara tilldelats en uppgift. Textstycket är dessutom väl integrerat i texten och har betydelse för textens utveckling. Det viktigaste hon gjort är, enligt texten, inte att hon var första kvinnan i rymden utan att hon blev en stolthet för Sovjet; bra propaganda både inom och utanför gränserna. Hade hennes resa beskrivits som en isolerad händelse utan att beskriva Sovjets propaganda hade den uppfattats som tillagd till den omgivande texten.
41
Ammert 2004, s 285.
42
Ander och Rudvall 1966, s 180.
43
Diskussion
Det finns endast två kvinnor namngivna i denna lärobok; båda kvinnorna är aktiva, de åstadkommer något istället för att få uppgifter eller rättigheter tilldelade sig. Båda kvinnorna kan sägas ha haft påverkan på en opinion; Florence Nightingale på opinionen mot krig och Valentina Teresjkova på den Sovjetvänliga opinionen. I varje fall framställs det så i denna lärobok.
Båda kvinnorna har en uppgift i texten, de för den framåt. De är båda en naturlig del av texten och det är tydligt att de haft stor påverkan på historien. Jag som läsare får inte uppfattningen att de är tillagda för att man tyckte att det behövdes kvinnor i boken, eller av någon annan dylik anledning, utan de passar väl in i texten.
Historia för gymnasiet, 1967
Inga kvinnor nämns i det aktuella textavsnittet, varken som namngiven individ eller grupp.
Diskussion
I den här läroboken från 1967 i avsnittet som heter ”Efterkrigstiden” nämns inte en enda kvinna med namn. Läser man den här historieboken kan man utan större problem få intrycket av att kvinnor inte fanns förrän efter 1967 (då boken skrevs).
När jag letade i registret i den här läroboken hittade jag tre kvinnonamn: Marie Antoinette, Florence Nightingale och Fredrika Bremer. I en hel bok.
För flickor som lärt sig historia av den här boken måste bristen på kvinnor att identifiera sig med vara påfallande. Det blir svårt att få en känsla för historien om det inte går att relatera till den. Resultatet av detta skulle kunna bli ett bristande historiemedvetande hos dessa flickor, och därmed bristande förmåga att förstå sin samtid och kunna förutsäga sin framtid.
Vägar till nuet, 1983
Första gången i den här läroboken (efter 1945) som kvinnor påträffas är på sidan 20744 där det finns en bild med en grupp kvinnor ståendes i snön med olika tvättattiraljer såsom små bord, tvättkorgar och annat. I bildtexten står det att tvättning för var ett ohälsosamt kvinnoarbete som förvisso sällan utfördes men då tog flera dagar att få färdigt. Sedan står det att numera (i
44
och med moderna tvättmaskiner) tvättar kvinnor ur alla samhällsklasser och sen står det att till
och med45 en del män gör det46!
På nästkommande sida, på sidan 20847, finns ett kapitel som heter ”Kvinnan i historien” och detta inleds: ”Är historien även kvinnans historia? Den frågan är knappast ännu ställd på allvar.”. Kapitlet fortsätter att beskriva hur läroböcker knappast innehåller mer om kvinnor än några notiser om arbetet i industrisamhället eller liknande. Historien är fortfarande männens; ”Att männen kommit i förgrunden i hittillsvarande historieskrivning är inte förvånande”. Man förklarar detta med att bevarade källor i huvudsak härrör från män och alla ”viktiga” personer i historien varit män. Man tar även upp klassystemet som en orsak, kvinnor av lägre klass har haft både sin klass och sitt kön att ”slåss” mot och kämpa för. Kapitlet tar även upp kvinnors kamp för emancipation och ökade rättigheter; även familjen diskuteras ur ett kvinnohistoriskt perspektiv.
Men trots detta ambitiösa kapitel så är det inte en del av den ”riktiga” historien. Det är ett uppslag mitt i ett annat kapitel som handlar om tekniska innovationer. Kapitlet om kvinnorna är alltså inte integrerat i resten av boken, för inte handlingen framåt utan är synnerligen tillagt.
Två kvinnor som nämns på sidan 21048 är Rachel Carson och Elin Wägner, två kvinnor som på 1960- respektive 1940-talet skrev böcker om miljöproblem. Kvinnorna är beskrivna i ett sammanhang och de känns relevanta på den platsen i berättelsen. De beskrivs som aktiva kämpande kvinnor som verkat för något.
På sidan 21749 beskrivs kvinnornas situation i Stalins Sovjet. Man skriver att de tyngsta arbetsbördorna lades på kvinnorna samtidigt som de var tvungna att ta hand om hemmet. Denna text känns lagd till den verkligen viktiga texten; den som handlar om männen och politiken. Kvinnorna framställs som aktiva såtillvida att de arbetar, men det är inte ett beslut de själva tagit utan det är det patriarkala samhället som tvingar dem till detta.
Det skrivs på sidan 24250 om hur familjemönstren under 1960 och 1970-talen förändrades; kvinnorna började arbeta utanför hemmet i större utsträckning och reformer för ökad jämställdhet genomfördes. Stycket är väl integrerat i den omgivande texten och för historien framåt genom att bidra till en bredare bild av den tid som beskrivs i kapitlet.
45
Min kursivering.
46
Carlsson, Graninger och Tägil 1983, s 207.
47
A a 1983, s 208.
48
Carlsson, Graninger och Tägil 1983, s 210.
49
A a 1983, s 217.
50
Diskussion
Det är intressant hur kvinnor ofta blir parenteser i historien som berättas. Man lägger in små faktarutor i texten vilka behandlar den viktiga historien och i dessa rutor får kvinnor stå som undantag. Kvinnor framställs i den här boken, med två undantag, på personlig nivå. Styckena om kvinnor handlar främst om hur de tvättar eller tar hand om hemmet.
En annan sak som slår mig när jag läser i den här boken är att i avsnittet som handlar om tiden från 1945 och framåt är att endast två kvinnor nämns vid namn (Rachel Carson och Elin Wägner). Har det inte funnits några kvinnor på nästan 40 år som bidragit så pass mycket till utvecklingen och/eller historien att de är värda att nämna vid namn? Enligt författarna till den här boken har det uppenbarligen inte funnits någon mer än de två som nämns.
Att ständigt göra kvinnor till undantag känns som regel i den här boken. Man är mycket noga med att få med kvinnor i läroboken, men ingenting säger att de måste vara integrerade i historien eller att de på något vis är med i texten för att föra historien framåt. Inte heller är deras uppgift att förklara något. Istället verkar kvinnorna i texten finnas där av pliktskäl; kvinnohistoria var när läroboken skrevs 1983 lite ”på modet”51 och nästan en förutsättning för en historiebok. Även i denna bok vill man ofta se kvinnor i en typisk traditionell kontext; i hemmet borta från offentligheten.
Människan i tiden 3, 1984.
Det dröjer en bra bit in i texten innan man stöter på någon kvinna eller något som beskrivs ur ett genusperspektiv. Inte förrän på sidan 12852 finner man ett litet stycke om äktenskapslagen i Kina som tillkom 1950; denna gav kvinnorna rösträtt och blev myndiga. Även tvångsgifte förbjöds. Vidare står det att trots att kvinnor officiellt har samma rättigheter som män lever det gamla mansstyrda samhället kvar både i Kina som i resten av världen. Kvinnorna som stycket handlar om har inte tagit sig dessa rättigheter eller kämpat för dem (i varje fall framstår de som passiva i texten) utan rättigheterna har blivit tilldelade.
På sidan 18353 nämns kvinnor återigen, denna gång i stycket ”Kvinnan i servicesamhället”. I detta stycke beskrivs att kvinnor har fått det lättare då hushållsmaskiner, engångsprodukter
51
Hirdman 2001, s 11.
52
Enckell och Sjöbeck 1984, s 128.
53
och färdigvaror har blivit vanligare. Samtidigt har det blivit svårare för kvinnor då de nu också måste yrkesarbeta samtidigt som de tar hand om hemmet. Det står även att skola och förskola allt mer börjat ta hand om barnuppfostran. Man skriver vidare att många nyfeministiska rörelser blivit allt vanligare och det man främst inriktar sig på är typiskt kvinnliga värden såsom livets mening och innehåll. Även miljön är viktig för dessa nyfeminister.
Diskussion
Kvinnorna i Kina har enligt boken inte själva gjort något för att ”förtjäna” sina nya rättigheter; de har hela tiden varit passiva objekt som fått dessa (enligt boken tämligen begränsade) rättigheter tilldelade sig. Stycket om dessa kinesiska kvinnor gör dessutom inget för att föra kvinnorna framåt. Kvinnorna är alltså passiva tillagda objekt i historieboken.
Nästa stycke beskriver kvinnor och hur mycket lättare de nu har det i och med alla nya hushållsmaskiner. Det är intressant att kvinnorna i denna bok båda gångerna beskrivs i en ”hemmiljö” där det först handlar om äktenskapslagar och sen om hur hushållsmaskiner gör det enklare för kvinnorna. Det verkar ha varit svårt för författarna att se kvinnor som subjekt utanför hemmet; lättare att beskriva dessa kvinnor i en mer traditionell kontext där äktenskapslagar och hushållsmaskiner är centrala. Båda styckena, det som de kinesiska kvinnorna och det som de svenska kvinnorna och deras hushållsmaskiner, verkar vara tillagda i texten. De bidrar inte alls för att föra texten framåt. Detta gäller även det lilla stycket om ”nyfeministerna” som värnar om miljön; även detta stycke är typisk tillagd och-historia.
Alla tiders historia Maxi, 2001
Den första kvinna som nämns i boken (Efter 1945) är på sidan 46054, den femtonåriga flickan Elisabeth Eckford var den första svarta eleven att gå i en ”vit” skola i Arkansas, USA. Hon beskrivs i boken som modig och banbrytande. Det görs inget väsen i boken av att hon är flicka utan hon är bara en elev. Inte heller känns det som om stycket om henne är tillagt utan det passar bra in i texten och är relevant. Elisabeth Eckford är inte en passiv person utan i den här berättelsen deltar hon aktivt. Inte heller beskrivs hon som någon som står i ett förhållande till en man beskriven i texten. Det är däremot de nästföljande två kvinnorna; Monica
54
Lewinsky och Hillary Clinton55 (sidan 465) beskrivs båda utifrån Bill Clinton. De får ungefär varsin rads utrymme i texten och är tämligen passiva där, Hillary Clinton beskrivs som politiskt aktiv men fortfarande i förhållande till Bill Clinton.
Indira Gandhi56 beskrivs integrerat i historien. Hon är en aktiv kvinna som tar stora beslut och genomför reformer; hon beskrivs på knappt en tredjedels sida. Två sidor senare finns en liten ruta utanför texten där Imelda Marcos beskrivs. Detta är typisk och-historia, den är tillagd och inte på något sätt relevant vad gäller att föra handlingen vidare.
Några sidor längre fram57 berättas om Golda Meir. Hon, precis som Indira Gandhi, beskrivs som en aktiv kvinna som fattar beslut och påverkar sin omvärld. Hennes historia är inte tillagd utan väl integrerad i den övriga historien och för den framåt.
På sidan 520 berättas om Rachel Carson58, en marinbiolog som skrev en bok 1962 om framtida miljöproblem. Hon beskrivs i ett stycke om miljöhistoria men känns trots detta tillagd; hon för inte historien framåt på något vis. Genom sitt författarskap är hon ändå en aktiv person i miljökampen. Även den indiska kvinnan Vandana Shiva beskrivs som en miljökämpe. Dock är hon en tillagd person i den historia som berättas i just denna lärobok. Hon är beskriven i en ruta utanför texten som lyfter ut henne från den ”riktiga” historien trots att hon är beskriven som tämligen aktiv.
På sidan 52659 inleds ett kapitel som kallas för ”Kvinnofrigörelsen” där man beskriver processen hur kvinnor blivit mer jämlika. I detta kapitel lyfts kvinnor såsom Simone de Beauvoir fram som bidragande orsaker till denna utveckling. Även Betty Friedan framstår som en aktiv person i kampen för rättigheter. I den här texten är nämnda kvinnor inte tillagda utan de passar mycket väl in i texten. Dock kan kanske hela kapitlet diskuteras. Är det tillagt eller inte? En och en halv sida om kvinnornas kamp för mer rättigheter är inklämt mellan ”Globalisering” och ”Den svenska välfärdstaten” verkar vara tillagt till ”riktiga historien”. Det verkar för mig tämligen uppenbart att författarna känt sig tvungna att ha med i alla fall ett kapitel om detta. 55 A a 2001, s 465. 56 A a 2001, s 487. 57
Almgren, Bergström och Löwgren 2001, s 502-503.
58
A a 2001, s 520.
59
Sen på sidan 537 kommer ytterligare ett stycke om kvinnorna60; denna gång är det ”Kvinnorna i välfärdssamhället” som ska behandlas. Ingen kvinna nämns i detta stycke vid namn men det talas om lagar som främjat jämställdheten och liknande.
Den sista kvinnan i boken som nämns är Anna Lindh som när boken skrevs var utrikesminister. Texten om henne är en liten bildtext där det i princip står att det är hon som är på bilden.
Diskussion
Boken är alltså från 2001 och ändå har man inte kommit längre i utvecklingen vad gäller kvinno- respektive genushistoria. Jag kunde hitta namngivna tio kvinnor och en, Ceausescus fru var namnlös. Då detta inte är en kvantitativ studie har jag inte räknat antalet män under samma period. Dock känns utbudet väldigt magert, både vad gäller antalet kvinnor och vad gäller beskrivningarna av dem. Men trots att det är magert är detta den boken i min studie som beskriver flest kvinnor.
Ingen av kvinnorna har fått ta upp mer än en tredjedels sida medan en del män som beskrivits fått hela kapitel. Jag tycker dessutom att det är lite underligt att en bok som förfasar sig över att män alltid är normen och kvinnorna undantagen, skriver ett kapitel om just kvinnorna. Man gör dem trots allt till undantagen i männens historia, eller den riktiga historien.
Många av kvinnorna i boken är aktiva och gör själva något, de bidrar till någon utveckling. Ett exempel på detta är Rachel Carson som skrev en bok om miljöförstörelse och aktivt kämpade för att upplysa folk om miljöproblem.
Men att man är aktiv betyder inte nödvändigtvis att man hör till historien. Exempelvis den indiska kvinnan Vandana Shiva beskrivs som en aktiv person samtidigt som man satt stycket om henne i en ruta bredvid den ”riktiga” historien.
Men som tidigare nämnt är denna läroboks brist på självinsikt slående när de talar om hur kvinnor och kvinnohistoria ofta genom historien blivit tillagd till den ”riktiga” så gör författarna det i ett eget kapitel som heter ”Kvinnofrigörelsen” som ligger inklämt mellan två kapitel som inte alls handlar om något liknande.
60
Perspektiv på Historien A, 2001
I den här läroboken handlar första stycken där kvinnor nämns61 om ”Kvinnans ekonomiska frigörelse”. Stycket handlar om hur man i många europeiska länder inte fick allmän rösträtt förrän på 1940-talet, i Schweiz inte förrän 1971. Men rösträtt betydde inte att kvinnorna hade samma möjligheter som männen att påverka och forma sina egna liv. Här visar texten att kvinnorna varit passiva vad gäller deras rösträtt och andra rättigheter; de har fått dem av någon annan. Stycket är inte speciellt välintegrerat i resten av texten utan står lite för sig själv och för inte texten framåt i någon hög grad.
Kvinnorna var fortfarande i beroendeställning då ansvaret för hem och familj fortfarande var kvinnans lott. De kvinnor som eventuellt arbetade var dåligt avlönade; deras lön skulle bara vara ett komplement till mannens. Under 1960-talet, står det, höjdes kraven på kvinnans rättigheter. I samma veva blev det lättare för kvinnor att utbilda sig och hemutrustning gjorde det lättare att förvärvsarbeta. Även politiska reformer samarbetade med kvinnors vilja att slå sig fria från den traditionalism som tidigare hållit dem hemma.
Vidare står det att jämställdheten inte blev total trots kvinnans inträde på arbetsmarknaden. Kvinnorna hade ofta fortfarande huvudansvaret för hemmets skötsel och fortfarande i arbetslivet fick de sämre betalt än männen. Men kvinnorna blev i alla fall mer ekonomiskt oberoende än tidigare; de hade möjligheten att börja ställa krav. Även här är kvinnorna passiva och tar emot rättigheter av någon annan; enligt texten kämpar de inte själv för dem. Texten är dock välintegrerad i den omgivande historien som berättas i läroboken. Stycket bidrar till att förklara tiden det handlar om och är därför inte och-historia.
Margaret Thatcher var premiärminister i Storbritannien och hon nämns i en bildtext. Men i nämnda bildtext står det betydligt mer om hennes arbetsmarknadsminister och vad han åstadkom. Hon blir nästan en parentes i sammanhanget. Detta stycke hade man lika gärna kunnat sätta i en ruta; det gör ingenting för att föra historien framåt utan verkar vara tillagt till texten. Stycket handlar inte heller om Margaret Thatcher utan verkar snarare vara där för att presentera hennes handelsminister och berätta lite om honom. Hade man strukit denna bildtext hade det nog inte spelat någon som helst roll, så lite bidrar den till helheten. Det lilla som står om henne framställer henne dock som oerhört aktiv.
På sidan 43662 skriver man om hur daghemmen gjorde det enklare för kvinnor att lönearbeta (bildtext). I texten bredvid bildtexten berättas om hur kvinnorna var de som tog anställning i
61
Nyström och Nyström 2001, s 385.
62
den växande offentliga sektorn. Målet med politiska reformer under 1970-talet var att kvinnorna skulle kunna frigöras från det ekonomiska beroendet av en manlig familjeförsörjare. Skattereglerna exempelvis gjorde det enklare för kvinnorna att förvärvsarbeta då sambeskattningen togs bort. Även daghem och äldreboenden byggdes ut under 1970-talet vilket bidrog till kvinnornas möjlighet till självständighet ökade. Mannen fick i slutet av perioden samma rätt som kvinnan att vara hemma med barnen, något som tidigare hade varit fullkomligt otänkbart. Texten är väl integrerad i resten av historien som berättar om olika reformer under 1960- och 1970-talen. Den känns alltså inte tillagd till omgivande text utan passar väl in. Kvinnorna i texten är inte namngivna utan en ganska abstrakt grupp med en gemensam nämnare; de är alla kvinnor. De är inte aktiva i den här texten utan tämligen passiva; de får sina rättigheter tilldelade sig. Kvinnorna i texten har inte själva kämpat för sina nya rättigheter utan passivt emottagit dem.
Diskussion
Denna lärobok är inte konsekvent i sin framställning av kvinnor. Ibland är de aktiva men oftast passiva. Man tar inte ofta upp kvinnor som faktiskt gör något, utan när kvinnor nämns är det ofta i ett sammanhang som främst handlar om deras rättigheter och reformer som specifikt berör kvinnor. Dessa rättigheter är inte något som, enligt denna lärobok, kvinnorna har kämpat för utan något som man fått. Det förklaras inte vem som tilldelat kvinnorna dessa rättigheter men det är definitivt inte kvinnorna som gjort det själva. Någon kamp för dessa rättigheter är inte viktig för författarna att beskriva.
Läroboken fortsätter att vara inkonsekvent; texterna är ibland tillagda och ibland integrerade. Den enda texten om en kvinna som var aktiv (Margaret Thatcher) är exempelvis oerhört tillagd. Den gör, som tidigare nämnt, ingenting för att utveckla historien eller föra den framåt. Den handlar dessutom knappt om henne utan om hennes (manlige) minister.
De texterna som handlar om kvinnans rättigheter och frigörelse är väl integrerande i de omgivande texterna; de används för att förklara en tid eller ett större skeende. Dock har man, även i denna lärobok, ofta lagt fokus på kvinnor som aktörer i en icke-offentlig kontext. Det vill säga, kvinnorna rör sig mest i den traditionellt kvinnliga sfären där de har hand om hus och hem. Texterna om kvinnorna handlar sällan om hur kvinnor har gjort saker utanför hemmet; de tillhör sällan den ”stora” historien utan rör sig mer i det lilla.
Analys
Då min tes i stort gick ut på att jag antog att jag i läroböckerna från 1966-67 skulle hitta endast ett fåtal kvinnor vilka var beskrivna antingen utifrån en man (exempelvis som någons fru), som ett passivt objekt eller som en person som egentligen inte hörde hemma i historien som berättades. Jag antog vidare att det skulle bli bättre* under nästa period (1983-84) och vidare antog jag att det skulle ha utvecklats ytterligare till det bättre till 2001-2002.
Men det som var uppenbart när jag började analysera de aktuella läroböckerna var att det inte alltid är så enkelt. Böckerna från 1966-67 skiljer sig ganska mycket åt; den förstnämnda nämner ett par kvinnor, de är aktiva och integrerade och de känns båda som en naturlig del i den historia som berättas, trots att det bara fanns två kvinnor i det aktuella textavsnittet. Den andra boken, från 1967 nämner inte en enda kvinna i textavsnittet om tiden efter 1945. Inte en. Som min tes beskriver så trodde jag att kvinnor skulle vara i alla fall en liten del av den historia som författaren väljer att berätta men detta stämde alltså inte fullt ut.
Även böckerna från 1983-84 skiljer sig mycket åt sinsemellan. Den förstnämnda är den som gör ett försök till att vara progressiv och har med ett uppslag om just kvinnor och deras historia och den brist på forskning och intresse det finns för kvinnorna i historien. Kapitlet känns trots att det är lite kontroversiellt, (den enda läroboken jag använt mig av där det faktiskt finns en diskussion om kvinnornas deltagande i den skrivna historien) som om det egentligen inte hör hemma där. Detta då det ligger ”inklämt” i mitten av ett större kapitel som handlar om tekniska innovationer.
I det aktuella textavsnittet nämns endast två kvinnor vid namn vilket kan förefalla underligt då det borde ha funnits fler kvinnor sedan 1945 som verkar värda att nämna, speciellt i en bok där man faktiskt diskuterar hur kvinnor blivit marginaliserade i just läroböcker i historia.
Läroboken från 1984 tar primärt upp kvinnor som grupp och då i en hushållskontext. Kvinnorna i denna bok rör sig sällan utanför hemmet och boken tar upp deras rättigheter i äktenskapet och nya möjligheter i och med hushållsmaskinerna. Rollen som kvinnor tilldelas i denna bok är tämligen traditionell och passiv; kvinnorna gör inget själva för att utveckla sina rättigheter eller möjligheter.
*
Båda böckerna har ett ganska lågt deltagande av kvinnor och de nämns primärt i grupp och inte så ofta på individnivå (två namngivna kvinnor i boken från 1983 och ingen i läroboken från 1984). Grupperna av kvinnor som nämns är passiva och rör sig främst i en traditionell hemmasfär. Det är svårt att hitta likheter mellan böckerna som gör dem till bra redskap att tillsammans jämföras med andra böcker från andra tidsperioder.
I läroboken Alla Tiders Historia Maxi finns flest namngivna kvinnor av alla böcker jag undersökt, tio stycken (och Ceausescus hustru som det berättas om men hon nämns aldrig vid namn). Boken är inte helt konsekvent i sin framställning av kvinnorna; en del är passiva och en del är tämligen aktiva. Några uppmärksammas för något de åstadkommit och andra står i relation till en man. De flesta kvinnorna är integrerade i texten, förutom de som endast finns med då de står i relation till en man.
I Perspektiv på Historien A från 2001 är det oftast kvinnan i relation till hemmet som framställs i böckerna. Dessa stycken är tillagda till resten av den historia som berättas. I dessa stycken skrivs om kvinnors nya rättigheter som de fått, det står ingenstans att de själva kämpat för dem.
De två böckerna från 2001 skiljer sig även dessa väldigt mycket åt. I den förstnämnda finns rekordmånga kvinnor; fler än i någon annan bok jag undersökt. I den andra nämns knappt någon kvinna vid namn utan istället handlar den mest om kvinnors ökade rättigheter såsom rösträtt. I den första boken finns flest kvinnor av alla böckerna, men det är ändå svårt att hitta så mycket mer än just beskrivna kvinnor i boken. Det skrivs inte mycket om kvinnors villkor och förutsättningar och den allmänna historien beskrivs inte utifrån ett genusperspektiv. Detta förutsätts av läroplanen där det står att ämnet historia ska läsas bland annat ur ett genusperspektiv. Samma sak gäller den andra boken från 2001; inte heller här kan man läsa historia utifrån genusperspektivet, den här boken har knappt ens några namngivna kvinnor.
Jämförelse
För att det ska bli mer lättöverskådligt har jag gjort diagram som jämför de olika böckerna utifrån fyra kriterier: Antal stycken där enskild kvinna eller grupp av kvinnor nämns, Antal namngivna kvinnor, Antal aktiva kvinnor; både som grupp och som enskild individ och antalet integrerade kvinnor. Böckerna kommer att refereras till efter utgivningsår. Då två
böcker är utgivna samma år kommer Alla Tiders Historia Maxi refereras till som 2001a och Perspektiv på Historien som 2001b.
Antal stycken som nämner enskild kvinna eller grupp av kvinnor
0 2 4 6 8 10 12 1966 196 7 1983 1984 2001 a 2001 b Serie1
Källa: Ander och Rudvall 1966, Söderlund och Seth 1967, Carlsson Graninger och Tägil 1983, Enckell och Sjöbeck 1984, Almgren Bergström och Löwgren 2001, Nyström och Nyström 2001.
Vad gäller antalet stycken rörande kvinnor eller grupper av kvinnor ser man en tendens till det bättre. I böckerna från 1966 och 1967 finns två respektive inget stycke som nämner kvinnor, detta gäller kvinnor både som grupp och på individnivå. Det blir lite bättre 1983 och 1984 då sex respektive tre stycken om kvinnor finns i böckerna, det är ju en stegring i allra högsta grad. I de båda böckerna från 2001 finns det elva respektive fem stycken om kvinnor vilket inte tyder på en enhetlig stegring vad gäller förekomsten av kvinnor i böckerna. I den ena boken (2001a) finns förvisso elva stycken eller texter rörande kvinnor men i den andra (2001b) finns endast fem, vilket är ett stycke mindre än i boken från 1983.
Det blir svårt att säga om det har skett en utveckling framåt vad gäller kvinnors deltagande angående hur välrepresenterade kvinnor är i läroböcker. Mellan åren 1966-67 och 1983-84 har det definitivt hänt något men efter det kan det nog inte sägas ha hänt så mycket alls, inte när en bok (2001b) har gått bakåt vad gäller detta.
Antal namngivna kvinnor 0 2 4 6 8 10 12 14 Serie1
Källa: Ander och Rudvall 1966, Söderlund och Seth 1967, Carlsson Graninger och Tägil 1983, Enckell och Sjöbeck 1984, Almgren Bergström och Löwgren 2001, Nyström och Nyström 2001.
Resultatet från böckerna från 1966 och 1967 är precis som från ovanstående diagram två respektive inga namngivna kvinnor. I läroböckerna från åren 1983 och 1984 finns det även här två respektive inga namngivna kvinnor. I den ena boken från 2001 (2001a) nämns i den aktuella delen av boken tolv kvinnor vid namn men i den andra (2001b) nämns endast en. Det är här svårt att se någon tydlig utveckling till det bättre; förvisso är boken 2001a den med långt fler namngivna kvinnor än de andra men då 2001b endast har en kvinna namngiven så blir det svårt att dra en slutsats vad gäller eventuella förbättringar av representationen av namngivna kvinnor i böcker. Då resultatet av böckerna från 2001 skiljer sig så oerhört mycket åt blir det svårt att dra generella slutsatser.
Antal aktiva kvinnor alternativt aktiva grupper av kvinnor 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1966 1967 1983 1984 2001a 2001b Serie1
Källa: Ander och Rudvall 1966, Söderlund och Seth 1967, Carlsson Graninger och Tägil 1983, Enckell och Sjöbeck 1984, Almgren Bergström och Löwgren 2001, Nyström och Nyström 2001.
Vad gäller kvinnor/grupper som framställs som aktiva alternativt passiva i de aktuella texterna i läroböckerna så blir det även här svårt att dra generella slutsatser då det är svårt att se en tydlig utveckling. I läroböckerna från 1966 och 1967 framställs två respektive inga kvinnor/grupper som aktiva. Samma sak gäller böckerna från 1983 och 1984, även här är det två respektive inga kvinnor/grupper som enligt texterna varit aktiva och själva format sina villkor och liv. Böckerna från 2001 skiljer sig även här kraftigt åt; 2001a framställer åtta kvinnor/grupper som aktiva medan det i 2001b endast finns en dito. Det blir därför svårt att se på någon tydligt utveckling endast utifrån dessa böcker då de inte följer någon tydlig kurva. Istället är resultatet ganska jämt bortsett från 2001a som även här utmärker sig. Man kan inte se någon utveckling varken framåt eller bakåt vilket gör det nästan omöjligt att tolka resultatet.
Antal integrerade kvinnor alternativt grupper av kvinnor 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 1966 1967 1983 1984 2001a 2001b Serie1
Källa: Ander och Rudvall 1966, Söderlund och Seth 1967, Carlsson Graninger och Tägil 1983, Enckell och Sjöbeck 1984, Almgren Bergström och Löwgren 2001, Nyström och Nyström 2001.
Stycken om kvinnor eller kvinnohistoria kan antingen vara tillagda till texten eller integrerade och då hjälpa historien framåt. I böckerna från 1966 och 1967 är två respektive inga stycken om kvinnor integrerade i den övriga historien. I böckerna från 1983 och 1984 är tre respektive inga integrerade i texten. I böckerna från 2001 har 2001a tre integrerade stycken om kvinnor och den från 2001b har två. Det finns ingen tydlig tendens här utan det har funnits ungefär lika många stycken, oavsett tidsperiod, där kvinnor som individ eller grupp beskrivs integrerat i texten.
Slutsats
Min tes blev tydligt omkullkastad, speciellt om man ser till 2001b som är lite av en tillbakagång i utvecklingen; fram till dess har det överlag gått framåt i utvecklingen men den boken kastar omkull nämnda utveckling. Hade utvecklingen genom åren varit vad jag antog i min tes hade det funnits fler kvinnor representerade i böckerna från 1983 och 1984 och ännu fler i böckerna från 2001. Det fanns ingen tydligt utveckling inom något område av de jag har undersökt. När det gäller hur kvinnor och grupper av kvinnor framställs i texterna så var resultatet i princip samma i alla böcker, ingenting hade hänt.
Svaret på min första frågeställning blir därför: Nej, min tes går inte att applicera på verkligheten. Detta är tydligt då utvecklingen mellan de första två tidsperioderna inte alls verkar ha gått speciellt mycket framåt vad gäller porträtteringen av kvinnor i historieböckerna och då inte den sista periodens böcker har högre och bättre representation än vad den har. Det är svårt att få ett enhetligt resultat då boken 2001b hade så otroligt få kvinnor med i boken alls.
Det är som tidigare nämnt svårt att dra någon generell slutsats vad gäller kvinnors representation och framställning av kvinnor i läroböckerna i historia. Det finns ingen tydlig utveckling; det är svårt att säga något alls om detta och det är det här som gör min andra frågeställning svår att besvara. Det som går att se är att det generellt har blivit bättre från åren 1966 och 1967 då det överhuvudtaget bara fanns två respektive ingen kvinna eller grupp av kvinnor alls representerad i böckerna. I böckerna från 2001 fanns det elva respektive fem kvinnor eller grupper av kvinnor nämnda; något som går att se som en stor ökning.
Men man kan också säga att det inte nödvändigtvis hänt något alls. I tabellen för antalet namngivna kvinnor har det inte hänt så mycket, med ett undantag. Boken 2001a utmärker sig kraftigt genom att ha tolv namngivna kvinnor; de andra böckerna nämner mellan inga och två stycken; detta gäller även 2001b som endast namnger en kvinna i de aktuella texterna. Men en tydlig linje i utvecklingen är svår att se; kanske är detta boken 2001bs ”fel” då den endast nämner fem stycken kvinnor från 1945 och framåt. Eller så är det den andra boken från 2001s
63
”fel”; kanske har den för många kvinnor i förhållande till samhällsutvecklingen.
Kanske beror detta låga antal kvinnor på att kvinnorna tidigare haft sämre möjlighet att påverka historien och samhället de lever i. Det blir svårt att ha stor betydelse när man inte gjort någon tydlig politisk skillnad i världen. Många kvinnor har traditionellt sett varit bundna till hemmet och inte rört sig särskilt mycket ute i offentligheten. Då arbete i den privata sfären traditionellt värderats lägre än det i den offentliga har kvinnorna sällan funnit en väg till historieskrivningen. Detta måste tas hänsyn till när man bedömer läroböcker på det sätt som jag försöker göra i den här uppsatsen, men ifrågasätta kan man trots detta göra. Ett exempel som behöver ifrågasättas är när en kvinna som Margaret Thatcher, som verkligen gjorde avtryck i historien nämns lite kort innan en längre text om hennes manlige minister. Det går att hitta flera liknande exempel i de aktuella läroböckerna. Den ”manliga släktforskning”64 som historia lätt kan uppfattas som blir lätt en färdig historia till vilken kvinnor läggs till där
63
Det vill säga 2001a.
64
de passar in. Man började inte forska på allvar på kvinnor i historien (kvinnohistoria om man så vill) förrän på 1970-talet, det hade förvisso funnits kvinnohistoriker tidigare men disciplinen fick sitt allmänna genombrott nu.65 Kanske är de i och med denna sena forskning om kvinnor som kvinnor generellt har så lågt deltagandeantal i läroböckerna. Det förklarar böckerna från 1966 och 1967, och med lite god vilja även de från 1983 och 1984. Däremot är det svårt att se hur 30 års forskning knappt har påverkat två läroböcker från 2001, där toppnoteringen är elva kvinnor nämnda vid namn. Befinner sig läroböckerna i någon typ av parallellt universum där den aktuella forskningen sällan kommer dem till gagn?
Avslutning
När jag började skriva denna uppsats var jag tämligen övertygad om vilka resultat jag skulle få. Jag räknade kallt med att min tes skulle hålla i princip fullt ut och jag ”visste” att jag inte skulle behöva min andra frågeställning som endast fungerade som en ”back-up”. Men jag hade fel. Min tes höll inte alls; jag hade varit alltför optimistisk, något man kanske inte bör vara när det handlar om forskning på jämställdhetsfrågor. Jag var dock helt övertygad om att resultatet skulle bli bättre än det blev. Att kvinnorna i böckerna kanske inte var jämställda med männen men nära på var vad jag trodde när jag inledde arbetet med denna studie. Men jag hade, som jag skriver ovan, fel. Jämställdhetsarbetet verkar inte ha kommit så långt som många66 hade hoppats, i varje fall inte i läroböckerna. Men om man tittar på bibliotekshyllan där böcker om kvinnor i historien finns67 ser man att där finns otroligt många böcker om kvinnohistoria, skrivna ur många spännande perspektiv. Låt oss bara hoppas att vi om några år kan se resultatet av denna forskning även i läroböckerna i historia.
65
A a 2001, s 11.
66
I varje fall jag.
67
Källor och litteratur
Källor
Almgren, Hans och Bergström, Börje och Löwgren, Arne. 2001. Alla tiders historia Maxi. Malmö: Gleerup.
Ander, Gunnar och Rudvall, Göte. 1966. Historia för årskurs 9. Stockholm: Sv. Bokförlag. Carlsson, Kjell-Åke och Graninger, Göran och Tägil, Sven. 1983. Vägar till nuet från
forntiden till våra dagar: historia för gymnasieskolan. Solna: Almqvist & Wiksell.
Enckell, Peter och Sjöbeck, Karin. 1984. Människan i tiden. Malmö: Interskol.
Nyström, Hans och Nyström, Örjan. 2001. Perspektiv på historien A. Malmö: Gleerup. Söderlund, Ernst och Seth, Ivar. 1967. Historia för gymnasiet. Stockholm: Sv. Bokförlag.
Litteratur
Ammert, Niklas. 2004. ”Finns då (och) nu (och) sedan?” i K-G Karlsson och U Zander (red)
Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken. Lund, Studentlitteratur.
Bergqvist, Christina. 1994. Mäns makt och kvinnors intressen. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Hermansson Adler, Magnus. 2004. Historiedidaktikens byggstenar: grundläggande
pedagogik och ämnesdidaktik. Stockholm: Liber.
Hirdman, Yvonne. 2001. ”Vad är kvinnohistoria” i Kvinnohistoria, Stockholm: Sveriges utbildningsradio AB.
Karlsson, Klas-Göran. 2004. Historiedidaktik: begrepp, teori och analys i K-G Karlsson och U Zander (red) Historien är nu – en introduktion till historiedidaktiken. Lund, Studentlitteratur.
Karlsson, Klas-Göran och Zander, Ulf (red). 2004. Historien är nu: en introduktion till
historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur.
Kyle, Gunhild. 1987. Handbok i svensk kvinnohistoria. Stockholm: Carlsson.
Lundquist, Lennart. 1993. Det vetenskapliga studiet av politik. Lund: Studentlitteratur. Selander, Staffan. 1988. Lärobokskunskap. Lund: Studentlitteratur.
Tollin, Katharina och Törnqvist, Maria. 2005. Feministisk teori i rörliga bilder. Malmö: Liber.
Tornbjer, Charlotte. 2004. ”Kristina och kanonen” i K-G Karlsson och U Zander (red)
Åmark, Klas (red) Ekman, Stig och Thullberg, Per. 1993. Metodövningar i historia, historisk
