INGEN VILL HAMNA SNETT
EN TEXTANALYS AV TVÅNGSVÅRDADE
UNGDOMARS LIVSERFARENHETER
INGEN VILL HAMNA SNETT
EN TEXTANALYS AV TVÅNGSVÅRDADE
UNGDOMARS LIVSERFARENHETER
FRIDA JOHANSSON
Johansson AC6350 Frida
Huvudtitel. Undertitel. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2020.
Abstrakt:
Varje år kommer ungefär 1100 ungdomar till Statens institutionsstyrelse när de frivilliga insatserna för vård och behandling inte ansetts varit tillräckliga. En placering på en låst enhet inom SiS förutsätter ett beslut om vård enligt LVU §§3 eller 6 och/eller har dömts till LSU. Sedan 2003 ger SiS årligen ut en bok, där placerade ungdomar får möjlighet att skriva en valfri text där många unga väljer att skriva om tiden på institutionen eller hur de hamnade där. Denna uppsats är en textanalys av ungdomarnas egna texter i syfte att belysa hur tvångsvårdade unga beskriver sina livserfarenheter och sin upplevelse av tillvaron på en institution. Den här uppsatsen belyser hur ungdomarna uppfattar sin situation med hjälp av Goffmans teori om stigma och totala institutionen, samt med hjälp av Bowlby och Ainsworth anknytningsteori. De unga upplever att de saknar makt över sina liv, de upplever att de saknar egen kontroll, samtidigt som de är utlämnade åt sig själva. Det börjar oftast med fel umgänge som kan leda till en start med droger eller kriminella handlingar. Det är vanligt förekommande att ungdomarna blir sexuellt utnyttjade redan i tidig barndom, i vissa fall av en närstående. Många av
ungdomarna har hunnit uppleva mycket i en tidig ålder. En familj med bristande tillsyn eller mycket föräldrakonflikter är en riskfaktor. Det är vanligt
förekommande att samhället ser de unga som en risk för både omgivningen och för sig själva. Studien är viktig för socialt arbete eftersom det är många olika aktörer som är delaktiga i ungdomarnas liv när de placeras på ett särskilt ungdomshem. Det är viktigt för socialt arbete att man aldrig glömmer hur svårt det kan vara för barnet som är i situationen att eventuellt tas ifrån sin familj och placeras på en institution.
Nyckelord: anknytningsteori, statens institutionsstyrelse, stigma, särskilda ungdomshem, totala institutioner.
NO ONE WANTS TO CHOOSE
THE WRONG PATH
A TEXT ANALYSIS OF THE LIFE
EXPERIENCES OF FORCED YOUTHS
FRIDA JOHANSSON
Johansson, Frida. No one wants to go wrong. A text analysis of the life
experiences of forced youths. Degree project in 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2020.
Abstract:
Each year, about 1,100 young people come to the State Institution Board when the voluntary efforts for care and treatment have not been successful. A placement on a locked unit within SiS requires a decision on care according to LVU or LSU. Since 2003, SiS has published a book, where placed youths have the opportunity to write a text about things that is important for them to share, for example about their time at the institution or how they ended up inside. The essay is a text analysis of young people´s own texts with the aim of illustrating how forced young people describe their life experiences and their experience of being inside an institution. This essay illustrates how young people perceive their situation with the help of Goffman's theory of stigma and the overall institution, and with the help of Bowlby and Ainsworth attachment theory. The youths feel that they lack control over their lives, they feel that they lack self-control, at the same time that they are left to themselves. It usually starts with interacting with the wrong people and may lead to drug addiction and criminal behavior. It is common for young people to be sexually abused as early as childhood, in some cases by a close relative. Many of the youths have had to experience a lot at an early age. A family with inadequate supervision or a lot of parental conflicts is a risk factor. It is common for society to see young people as a risk to both themselves and the surroundings. The study is important for social work because there are many different actors who are involved in young people’s lives when they are placed in a Juvenile institution. It is important for social work that you never forget how difficult it can be for the child who is in the situation to possibly be taken away from his or her family and placed inside an institution.
Keywords: affiliation theory, state institution board, stigma, special youth homes, total institutions.
Innehållsförteckning:
1. Inledning s.4 1.1 Syfte s.4 1.2 Frågeställningar s.4 2. Bakgrund s.5 2.1 Barnkonventionen s.52.2 Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga s.6 2.3 Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård s.6
2.4 Statens institutionsstyrelse s.7
2.5 Särskilda ungdomshem och vårdkedjor s.7
2.6 ADAD s.9
2.7 Erfarenheter av utredning på SiS ungdomshem s.9
3. Teoretiska perspektiv s.11
3.1 Goffmans teori om stigma s.11
3.2 Goffmans teori om totala institutioner s.12 3.3 Bowlby och Ainsworths anknytningsteori s.13
4. Metod s.14 4.1 Hermeneutik s.15 4.2 Tillvägagångssätt s.16 4.3 Urval s.16 4.3 Analysmetod s.16 4.4 Narrativ textanalys s.17 4.5 Etiska överväganden s.18 5. Resultatanalys s.18
5.1 Har krigat bland änglar och demoner s.18 5.2 Det började med lite småskit hemma s.21 5.3 När jag föddes var min pappa efterlyst… s.24 5.4 Att ha LVU känns som att vara lite mindre människa s.29
6. Slutdiskussion s.30
6.1 Metoddiskussion s.30
6.2 Resultatdiskussion s.31
6.3 Förslag på vidare forskning s.33
1. Inledning
Ingen vill hamna snett. Ibland blir det så ändå. Varje år kommer ungefär 1100 ungdomar till Statens institutionsstyrelse, SiS när de frivilliga insatserna för vård och behandling inte ansetts varit tillräckliga. Under 2018 togs 1107 enskilda ungdomar in på SiS ungdomshem, ungdomarna har ofta en allvarlig och komplex problembild där familjeförhållanden, vänskapskrets och omgivande miljö har haft inverkan på deras nuvarande situation (Statens institutionsstyrelse, 2020a).
Statens institutionsstyrelse, SiS, är en myndighet som bedriver vård, utredning och behandling av ungdomar med riskabla sociala problem samt vuxna med missbruk. Vården utövas vid särskilda ungdomshem och LVM-hem över hela landet. SiS, ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem. Socialtjänsten placerar ungdomarna på något av SiS särskilda ungdomshem efter beslut av
förvaltningsrätten eller av respektive kommuns nämnd/sociala utskott om beslutet behöver ske skyndsamt (omedelbart omhändertagande jml § 6 LVU) eller beviljas via SoL. Ifall socialtjänsten påträffar en ung person som har så stora problem och de anser att det är nödvändigt med tvångsvård, görs en utredning. Om utredningen visar behov av vård och att denna vård inte kan tillgodoses med samtycke lämnar socialtjänsten en ansökan om tvångsvård till förvaltningsrätten som kan besluta om ett omhändertagande. Ungdomarna placeras i så fall på SiS enligt LVU (Lag 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga) och det finns cirka 700 platser för akutplacering, utredningsplacering och behandlingsplacering på sammanlagt 22 särskilda ungdomshem.
En större andel pojkar än flickor placeras på grund av brottslighet på särskilda ungdomshem, medan flickor i större omfattning har placerats till följd av annat socialt nedbrytande beteende. Ungefär hälften av alla ungdomar som befinner sig på ett ungdomshem inom SiS uppger att de har misslyckats i skolan och/eller att de har haft problem att hänga med på lektionerna (Statens institutionsstyrelse, 2020a). Tvångsvården beskrivs ofta enligt Enell (2015) som den sista lösningen av insatser. Det är viktigt att belysa de ungas upplevelser av tvångsvården eftersom ungdomarna befinner sig i en utsatt position. Ifall professioner inom socialt arbete har en större kännedom och mer vetande av ungdomars erfarenheter av den här insatsen, är det större möjlighet att stödet till målgruppen kan bli mer omfattande.
1.1 Syfte
Syftet är att genom en narrativ textanalys ge en ökad förståelse för tvångsvårdade ungdomars livserfarenheter och upplevelser av att befinna sig inom sluten
tvångsvård.
1.2 Frågeställningar
- Hur beskriver tvångsvårdade unga sina livserfarenheter?
- Hur beskriver ungdomarna tillvaron på institutionen och sin upplevelse och förståelse av denna tillvaro?
- Hur kan de ungas erfarenheter av tvångsvård förstås med utgångspunkt i Goffmans teori om totala institutioner och stigma, samt hur de kan förstås med utgångspunkt i anknytningsteorin?
2. Bakgrund
I detta avsnitt görs en genomgång av tidigare forskning och andra relevanta källor i syfte att ge en översiktlig bild av forskningsfältet gällande institutionsplaceringar för ungdomar.
2.1 Barnkonventionen
Sverige ratificerade barnkonventionen år 1990 utan några reservationer och folkrättsligt har Sverige därmed förbundit sig att följa konventionen.
Barnkonventionen utgör en del av FN:s explikation om de mänskliga rättigheterna från 1948. Därefter har de mänskliga rättigheterna utvecklats i flera konventioner (Ponnert & Sonander, 2019). Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag och syftar till att ge barn, oberoende av bakgrund rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Barnkonventionen som svensk lag medför att det enskilda barnets rättssäkerhet stärks och att barnets bästa hamnar i fokus på ett uttryckligare sätt än vad det gjorde tidigare. Barns rättigheter och barns anseende kommer dessutom att stärkas, särskilt inom det svenska rättsväsendet. I alla insatser som rör barn ska det i första hand tas hänsyn till vad som bedöms vara barnets bästa. Barnkonventionen ger en precisering av vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i världen. Preciseringen ska gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion, etnicitet och funktionshinder (UNICEF, 2020). I frågor som rör barn finns det fyra grundläggande principer som alltid ska beaktas:
Artikel 2 – Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Artikel 3 – Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Artikel 6 – Alla barn har rätt till liv och utveckling.
Artikel 12 – Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Barn kan enligt barnkonventionens artikel 33 frihetsberövas om barnet behöver skydd från att nyttja droger som kan påverka deras utveckling, vilket även stöds av artikel 6 i barnkonventionen. Enligt artikel 12 i barnkonventionen som gäller barnets bästa har barnet rätt till delaktighet när beslut fattas (UNICEF, 2020). Samhället har det främsta ansvaret för att säkerställa att den vård som barn och unga ges håller gör kvalitet och att barns grundläggande rättigheter blir
tillfredsställda. Samhället kan göra mycket för placerade barn, för att förbättra förhållandet för barn som befinner sig på exempelvis SiS ungdomshem föreslår UNICEF Sverige att barnen måste få ökad inverkan och medverkan i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet. De föreslår också att samverkan mellan myndigheter bör stärkas samt att ökade resurser på forskning som förstärker kunnandet om följderna av vården och livssituationen för barn i samhällsvård (UNICEF, 2020).
Gällande barnkonventionen så bör dagens regelverk gällande barn förstås i sitt sammanhang i nutid. Ponnert & Sonander (2019) beskriver tre olika paradigm som varierat över tid. Barnkonventionens första paradigm innebar att den grundar
sig på familjen som en privat sfär med en överlägsen roll i samhället. Då ansåg man att statens roll i familjelivet bör vara minimal. Barnmisshandel mot sina egna barn eller våldtäkt inom familjen ansågs inte vara straffbart. Barnkonventionens tredje paradigmet handlade om föräldrarnas rättigheter. Då var den grundläggande utgångspunkten att samhällets huvudsakliga roll var att stötta föräldrarna i sin omsorgsroll. Paradigmen som är just nu fokuserar på barnets rättigheter, paradigmen fokuserar på barnet som subjekt, aktör och rättighetsinnehavare (Ponnert & Sonander, 2019).
2.2 Lagen (SFS 1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
De unga kan vårdas vid SiS institutioner med stöd av 2 och 3 §§ LVU eller efter ett omedelbart omhändertagande med stöd av 6§ LVU.
2 § LVU innebär att vård ska fastställas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, olämpligt utnyttjande, saknad i omsorgen eller något annat
förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsotillstånd eller utveckling försämras (miljö).
3 § LVU innebär att vård ska också fastställas om den unge utsätter sitt
hälsotillstånd eller utveckling för en märkbar risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, kriminalitet eller något annat socialt nedbrytande beteende (eget beteende).
6 § LVU innebär att Socialnämnden får fastställa att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas om det är rimligtvis att den unge behöver beredas vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan dröja med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller med hänsyn till att den fortsatta utredningen allvarligt kan kompliceras eller vidare åtgärder förhindras.
Huvudregeln är att socialtjänstens insatser till ungdomar ska ske med
vårdnadshavarnas och barnets samtycke, LVU reglerar förutsättningarna att undgå den huvudsakliga grundregeln om frivillighet i socialtjänstlagen. LVU är som tidigare nämnt den vanligaste anledningen till att ungdomar befinner sig inom sluten vård i vårt samhälle. När de frivilliga insatserna genom SoL (SFS
2001:453) inte räcker till som insats för att tillförsäkra ungas hälsa och utveckling träder LVU in. Majoriteten av ungdomarna som befinner sig på något av SiS särskilda ungdomshem är omhändertagna enligt LVU medan en liten procent har samtyckt till vården och därmed kan placeras med beviljad insats enligt SoL. Placering inom SiS som beviljas genom SoL får endast ske på en så kallad öppen avdelning där individen inte frihetsberövas genom låsta dörrar.
2.3 Lag (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård
Ungdomar kan även vårdas på SiS ungdomshem enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård, även kallat LSU.
LSU innebär att unga som begår grova brott när de är mellan 15 och 17 år blir oftast dömda till sluten ungdomsvård istället för fängelse. Brott som kan leda till ett LSU är rånöverfall, grov misshandel, dråp, narkotikabrott och/eller sexualbrott. En del ungdomar vårdas på SiS särskilda ungdomshem enligt LSU, då det är ett tidsbestämt straff som ungdomarna avtjänar på dessa särskilda avdelningar. Enligt
Statens institutionsstyrelse (2020b) dömdes 73 ungdomar år 2017 till sluten ungdomsvård på SiS. Av dessa 73 ungdomar var alla pojkar och medelåldern var drygt 17 år.
Vårdtiden när man vårdas enligt LSU kan variera mellan två veckor och fyra år, det är inte behandlingsbehovet som står i fokus när vårdtidens längd avgörs, utan brottets omfattning. Även när man vårdas enligt LSU är det kommunernas socialtjänst som har det yttersta ansvaret för de unga. SiS bestämmer i samråd med socialtjänsten vilket ungdomshem som ungdomen ska komma till efter placeringen på institutionen och hur man ska göra beträffande verkställigheten.
2.4 Statens institutionsstyrelse
Statens institutionsstyrelse (2015) beskriver att en placering på en låst enhet inom SiS förutsätter beslut om vård enligt 3 § LVU, det vill säga att den unge bedöms utsätta hälsan eller utvecklingen för riskabel skada genom missbruk av
beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande handlande. Droger och kriminalitet är faktorer som ofta ligger till grund varför ungdomen befinner sig på ungdomshemmet.
De flesta av ungdomarna placeras akut för att bryta ett destruktivt beteende. De förblir vanligtvis några veckor och går sedan vidare, till exempel till ett
familjehem eller ett HVB-hem, hem för vård eller boende. Ibland önskar
socialtjänsten att ungdomen ska ha en utredning innan beslut om vidare vård och behandling fattas. Särskilda utredningsteam utreder i sin tur den unges behov och ger därefter en inrådan om hur fortsatta behandlingen bör se ut (Statens
institutionsstyrelse, 2015).
En ungdom som vårdas på något av SiS särskilda ungdomshem får en särpräglad behandlingsplan som personalen, familjen, och socialtjänsten tar fram gemensamt med den berörda ungdomen. En ungdom som är placerad på SiS ungdomshem har samma rätt till skola som andra ungdomar med samma ålder. Därmed följer SiS skola läroplanens kunskapskrav och har en lärartäthet som ger goda premisser att tillgodose elevernas särpräglade behov (Statens institutionsstyrelse, 2015). Målet efter vård på SiS ungdomshem är att den unge efter en tid skall gå vidare till frivillig vård i öppen form, exempelvis familjehem, HVB-hem eller att komma åter till sitt eget hem. Ett annat övergripande mål med placeringar i samhällsvård är att ungdomarna ska få ökad trygghet och större förutsägbarhet vad gäller planeringen av behandling på institutionen (Statens institutionsstyrelse, 2015).
2.5 Särskilda ungdomshem och vårdkedjor
Utredning av ungdomar på ungdomshem påverkar social barnavård, utredning och institutionsvård. Separat finns det mycket forskning om dessa, men det finns endast ett begränsat utbud när utredning och institutionsvård kombineras. Ståhlberg, Anckarsäter och Nilsson (2010) belyser problematik och behov hos ungdomar som vårdas på särskilda ungdomshem. Ståhlbergs, Anckarsäters och Nilssons (2010) huvudsyfte med sin studie var att bedöma förekomsten av psykiatriska funktionsnedsättningar samt att beskriva lämpliga
den omfattande mentala hälsovården hos ungdomarna. Författarna visar i sin studie att de unga som placerades för utredning på SiS institutioner synnerligen hade psykisk problematik. Problematiken ungdomarna uppvisade i studien var främst ADHD, uppförandestörning, autismspektrumstörning eller intellektuell funktionsnedsättning och de unga hade därmed ett behov av anpassat stöd. Maria Andersson Vogel (2012) beskriver i sin avhandling skillnaderna till orsakerna varför flickor respektive pojkar placeras på särskilda ungdomshem. Vogels (2012) avhandling gällande särskilda ungdomshem, belyser att majoriteten av de placerade ungdomarna genom tid alltid har varit pojkar, så även nu. De senaste 10 åren har andelen flickor som varit placerade på särskilda ungdomshem varit ungefär en tredjedel. Anledningen till att flickorna placerats på de särskilda ungdomshemmen är främst ”annat socialt nedbrytande beteende” även om de särskilda ungdomshemmens koppling till rättssystemet är kriminell problematik så gäller det inte i flickornas fall. Avhandlingen har haft fokus på betydelsen av ungdomarnas kön, klass och etniska bakgrund. Vogel (2012) har ställt sig frågan hur vi ska förstå förekomsten av allvarliga sociala problem och/eller
beteendeproblem hos ungdomar.
Vogel (2012) presenterar att SiS-personal upplever flickor som är placerade som krångligare och svårare att hantera än pojkarna, vilket i sin tur har tolkats som att de avviker från den institutionella normen. Personalens upplevelse har gjort att placeringarna av flickor vid de särskilda ungdomshemmen problematiserats och ifrågasatts, efter uppfattning om att de särskilda ungdomshemmen inte upplevs som tillräckligt organiserade och utformade att hantera flickornas problematik och behov. Syftet med Vogels (2012) avhandling är att beskriva och analysera
diskurser om socialtjänstens syn på flickor i kontakt med socialtjänsten, samt SiS-vård så som de framställs i intervjuer med socialsekreterare.
Vogel (2012) beskriver SiS diskussioner som cirkulerat sedan 1990-talet gällande evidens inom socialt arbete som innebär en kritisk diskussion om hur det är möjligt att evidensbaserade insatser inom socialt arbete. På SiS ungdomshem finns flera olika behandlingsprogram, som till exempel ART, MI och Komet, dessa behandlingsprogram förtydligas i texten nedan och de är ett resultat av ett evidensbaserat arbete inom socialt arbete.
ART betyder Aggression Replacement Trainig och är ett av SiS kunskapsbaserade program som styrs av nationella riktlinjer. ART riktar sig till kända kriminogena behov och riskfaktorer och är avsett för ungdomar som har problem med
impulskontroll och utagerande beteende (Statens institutionsstyrelse, 2020d). MI står för motiverande samtal och används i behandlingen av alkohol- och
drogberoende. MI har som syfte att öka möjligheten till förändring hos ungdomen och det huvudsakliga målet är att hjälpa människor att komma vidare i en
förändringsprocess genom strukturerade behandlingssamtal (Statens
institutionsstyrelse, 2020e). Det sista behandlingsprogrammet Vogel tar upp i sin avhandling är Komet. Komet står för KOmmunikationsMETod och är ett
föräldraträningsprogram med mål att stärka relationen mellan föräldrar och ungdomen, att reformera kommunikationen och att stötta föräldrar i ett bekvämt och påtagligt föräldraskap (Statens institutionsstyrelse, 2020f).
Vogel (2012) menar att det finns knapphändigt med uppföljningsstudier gällande ungdomar som skrivs ut från SiS ungdomshem. Den knapphändiga informationen gällande uppföljningar innebär att det inte finns så mycket tidigare forskning att relatera till. Vogel (2012) betonar vikten av att ha kunskap om hur ungdomarnas
livssituation och problematik såg ut när de placerades på ett ungdomshem för att lyckas på ett framgångsrikt sätt kunna följa upp de institutionsplacerade
ungdomarna när de har flyttat därifrån. En aspekt som är avgörande för
ungdomarna när de flyttar ifrån en institution är att det finns möjlighet att kunna ge ungdomarna anpassade insatser när de är färdigbehandlade.
Enligt Vogels (2012) avhandling uppgav ungdomarna att de hade en
genomgripande problematik gällande hemmiljön vid tidpunkten för placeringen. En dryg tredjedel av ungdomarna uppgav att någon av vårdnadshavare har en social problematik, såsom missbruk, kriminalitet eller psykisk ohälsa. Nästan en fjärdedel av ungdomarna uppgav att de får utstå misshandel i sin hemmiljö (Vogel, 2012). Vidare var det nästan hälften av ungdomarna som uppgav att de har haft en genomgripande skolproblematik under uppväxten och lika många ungdomar uppger att de misslyckats i skolan. Det är viktigt att skolan fungerar för ungdomarna eftersom det är den samhälleliga arenan där ungdomarna spenderar mest tid och även skapar sociala relationer med såväl jämnåriga som vuxna (Vogel, 2012).
Ungefär hälften av ungdomarna som undersökts i Vogels (2012) avhandling påstår sig ha begått våldsbrott under det senaste året. En tredjedel av ungdomarna påstår att de har begått mer än sex brott det senaste året. Nästan alla ungdomarna i undersökningsgruppen framför att de dricker alkohol, en femtedel dricker två gånger i veckan eller mer. Avslutningsvis belyser Vogel (2012) att ungdomarna i undersökningsgruppen mår psykiskt dåligt och mer än en tredjedel anser sig har erfarit en allvarlig depression och nästan en fjärdedel av ungdomarna har försökt ta livet av sig någon gång under sin livstid.
2.6 ADAD
SiS ungdomshem använder sig av utvärderings- och dokumentationssystemet ADAD. ADAD betyder Adolescent Drug Abuse Diagnosis och
bedömningsmetoden innebär att ungdomarna som skrivs in på ungdomshemmen intervjuas. Intervjuerna ger i sin tur kunskap om ungdomarnas problem och ligger till grund för deras behandlingsplanering. Intervjun tar ungefär en timme att genomföra och ungdomen går tillsammans med personal igenom ett antal frågor i ett formulär. Frågorna berör ämnen som exempelvis hur det fungerar i skolan, hur familjesituationen och fritiden ser ut och hur den psykiska och fysiska hälsan är. Genom att göra intervjun får ungdomen större möjlighet att känna sig delaktig i sin vård, samt att påverka sin egen situation (Statens institutionsstyrelse, 2020c). Tack vare ADAD intervjuerna vid inskrivningen får institutionen reda på lite om vilka de unga är. De unga som hamnar på SiS särskilda ungdomshem är oftast samhällets mest utsatta ungdomar. De flesta ungdomarna har påbörjat en resa som kan innebära ett liv i utanförskap, inom kriminalvården och psykiatrin och brotten som begås är ofta vanliga ungdomsbrott, såsom stöld eller narkotikabrott (Statens institutionsstyrelse, 2020c).
När det sedan blir dags för ungdomen att skrivas ut ifrån ungdomshemmet görs en ny ADAD utskrivningsintervju. Intervjun syftar till att ge ungdomarna möjlighet att berätta om hur de har upplevt vistelsen på institutionen, genom att ställa frågor som rör upplevelsen av ifall de har fått vara delaktiga i sin vård och behandling samt ifall de upplever att de har fått den hjälp de önskar. Resultatet av
en behandlingsplan som de varit delaktiga i, att de har fått hjälp under placeringen med skola, fysisk hälsa och psykisk hälsa (Statens institutionsstyrelse, 2020c).
2.7 Erfarenheter av utredning på SiS ungdomshem
Enells (2015) avhandling ämnar studera ungas och deras socialsekreterares upplevelser av utredning på SiS särskilda ungdomshem, samt undersöka utredningarnas relevans för de ungas vård och behandling. När Enell (2015) diskuterar ungdomar som utreds på särskilda ungdomshem har hon likställt tillståndet med att vara i transit eftersom ungdomarna vistas i ett uppbrott och på en övergående placering som ska ledsaga dem vidare. Enells (2015) avhandling vidrör centrala frågor i socialt arbete, såsom utredning, vård, ungdomarnas upplevelser och de professionellas prestationer att i en organisatorisk kontext lyckas stärka samt värna om individerna. I två år följde Enell 16 tjejer och killar som placerades på SiS ungdomshem för att utredas, hon gjorde intervjuer med ungdomarna där hon fick information om att de unga inte känner igen sig själva under placeringarna, vilket innebar ett behov av att ifrågasätta utredningarnas slutsatser och rekommendationer. Enell (2015) presenterar att i ett
utredningsförfarande på institution kan två grundprinciper upptäckas, att övervaka och analysera och samtidigt hjälpa och stötta med förklaringen att det är för ungdomarnas bästa.
Enell (2015) presenterar även att de professionella som ska vara delaktiga i beslut gällande ungdomarna, har precis som de unga, en instabilitet att behandla.
Socialsekreterarnas instabilitet gäller hur ungdomarnas belägenhet ska förstås och hur socialsekreterarna på ett ypperligt sätt ska kunna hjälpa ungdomarna, men även hur de kan skydda omgivningen från ungdomarna som har ett avvikande beteende.
Det sociala arbetet och den sociala barnavården består enligt Enell (2015) av individbaserat förändringsarbete och det är den unga själv som ska förändras efter individens egna önskemål. Det är socialtjänstens ansvar att ungdomarna får den utredningen som ungdomen behöver, likaså att ungdomen sedan får
överensstämmande insatser. När en ungdom placeras på ett särskilt ungdomshem utreder personalen de unga och därmed har de även behandlingsansvaret för ungdomen. Det problematiska är att det inte finns någon tydlig markering vart gränsen för socialtjänstens ansvar respektive ungdomshemmets ansvar går och efter de institutionella bedömningarna riskerar ansvaret för ungdomarna därmed att bli otydligt (Enell, 2015)
Enligt Enell (2015) erbjuder 19 av 24 ungdomshem utredning i samband med placering. De flesta utredningsavdelningarna är låsta och uppdelade efter kön. Enell presenterar att antalet utförda utredningar var fram till år 2013 mellan 300 och 350 stycken per år. De senaste åren har utredningarna dock sjunkit markant. Kommunerna betalar ungefär 300 000 kronor för en utredningsplats enligt Enell (2015). En utredning pågår vanligtvis i åtta veckor och fem standardutlåtanden bör ingå i utredningarna, ett psykologutlåtande av en psykolog, ett pedagogiskt utlåtande av en pedagog, ett familj- och nätverksutlåtande av en familj- och nätverksansvarig, en beteendeobservation i institutionsmiljö och ett medicinskt utlåtande. I vissa fall kan utredningen adderas med ett psykiatriskt utlåtande av en psykiatriker och eventuellt ett utlåtande om ett eventuellt missbruk av en läkare.
Enells (2015) slutsatser i avhandlingen är att utredningarnas tre element,
utredningspraktik, utredningstext och utredningsplacering har olika innebörd för ungdomen gentemot socialsekreteraren. Enligt studien upplever de unga att utredningspraktiken smälter samman med utredningsplaceringen och bildar ett bedömningsuniversum. Hon har även kommit fram till att utredningen medför en märkbar inverkan i ungdomarnas liv. Individernas mellanlandning på
ungdomshemmen innebär en ovisshet och otrygghet att vänta på vad som ska ske och där de tar över de professionellas uppfattning av livsproblemen.
Mellanlandningen ändrar ungdomarnas syn på hur de ser på både sin situation och på sig själva. Utredningarna får en betydelse för socialsekreterarnas fortsatta hantering av vårdbanorna är ännu en slutsats som Enell (2015) har kommit fram till. Eftersom upplevelserna och resultatet visar på att ungdomarnas efterföljande placeringar inte alltid läser eller använder de tidigare utredningarna utan istället görs nya bedömningar och nya utredningar, vilket inte bidrar till stabilitet för ungdomarna. Enells sista slutsats är att utredningsförfarandet splittrar och delar upp utrednings- och beslutsprocessen. Splittringen avser flera professioner som är engagerade i olika delar av utrednings- och beslutsprocessen. Det finns ofta knapphändig kontinuitet för ungdomarna, det är exempelvis inte alltid samma socialsekreterare som tar emot SiS-utredningen som det är som abonnerade utredningen.
Utöver dessa aspekter som Enell (2015) presenterar, lyfter hon en annan
problematik gällande utredningarna. Socialtjänsten låter andra professioner utreda och föreslå ingripande, vilket leder till att utredningstexten blir utan en specifik ägare. Utredningen i sin tur görs av olika professioner från olika yrkesfält, avslutas utredningen och ungdomen flyttar vidare. Sedan är det dags för
personalen på det särskilda ungdomshemmet att genomföra nästa utredning som står på tur. Dessutom har inte utredningspersonalen något uppföljningsansvar när utredningen görs på något av de särskilda ungdomshemmen, vilket innebär att de inte vet ifall slutsatserna är trovärdiga i en annan situation. När en uppföljning inte görs, kan man heller inte intyga att ungdomen får vården som planerades i
utredningen.
3. TEORETISKA PERSPEKTIV
Det här avsnittet presenterar tre olika teoretiska utgångspunkter, urvalet av teorier har gjorts med tanke på relevans till uppsatsen.
3.1 Goffmans teori om stigma
Goffman fokuserade mycket på att kartlägga människors samspel, han studerade beteenden som uppfattas som avvikande, varför ett beteende anses vara avvikande och hur dessa framställs av samhället. Stigma innebär att något är sällsynt eller förnedrande i en persons moraliska status. Goffman (2011) poängterar att samhället genom kategorisering av individer förser dem ett så kallat stigma. Goffman (2011) anser att individer med en psykisk funktionsnedsättning ofta kan bli socialt isolerade som en konsekvens av förutfattade meningar och rädsla som andra individer kan ha inför den. Marginaliseringen som individerna ideligen blir drabbade av innebär en utestängning från samhället, vilket kan vara
stigmatiserande då det kan ha påverkan på ungdomarnas självbild. Som en konsekvens av detta kan handlingsutrymmet bli begränsat vilket i sin tur kan leda
till en uppenbar förnimmelse av maktlöshet. Vidare tar Goffman (2011) upp fysiskt, psykiskt och socialt avvikande beteende som tre kategorier av stigman. Exempelvis om någon ser annorlunda ut eller har en funktionsnedsättning, när någon beter sig märkligt på grund av psykisk ohälsa eller när någon utför handlingar som inte är socialt accepterade i samhället, såsom kriminalitet exempelvis. En individ som stigmatiseras utifrån dessa kriterier kan inte nå ett socialt erkännande i samhället och anses då skilja sig från majoritetsbefolkningen. Termen stigma kommer alltså här att användas som beteckning på ett
karaktärsdrag som är djupt nedsättande och det som behövs för att förklara detta är ett språk som inte rör karaktärsdrag utan istället rör relationer (Goffman, 2011). Ett karaktärsdrag som stigmatiserar en typ av människor kan verka som
ratificering på den fulla grupptillhörigheten för en annan typ av individer, och karaktärsdragen behöver alltså varken vara nedsättande eller positivt uppskattat. Termen stigma och dess varianter bortskymmer lätt ett tvåfaldigt förhållningssätt. Ifall ungdomen som är stigmatiserad tar för givet att hen skiljer sig från andra och det redan är påtagligt har hen ett annat förhållningssätt än ifall ungdomen tar för givet att omvärlden varken känner till saken eller genast uppmärksammar den (Goffman, 2011).
Enligt Goffman (2011) uppstår automatiskt en första uppfattning av den andra individen första gången vi människor möter en annan individ och således även en förväntning på hur individen i fråga ska vara. Förväntningarna behöver
ovillkorligen inte vara medvetna och sanningsenlig men när individen inte
framträder enligt en viss struktur som eftertraktas, ses dem som annorlunda och en stigmatisering sker (Goffman, 2011).
Det är dock viktigt att poängtera att det som är stigmatiserande för ett gäng kan verka sammanhållande för en annan grupp individer. En person som känner sig stigmatiserad i ett läge söker sig ofta bort från situationen och finner sig mer vedertagen av likstämmiga individer. Enligt Goffman (2011) tillhörde dessa individer vad han kallade för de egna.
Anledningen till att stigma är en av teorierna är för att teorin är högst relevant i ämnet. En ungdom som besitter ett stigma, innebär att hen skiljer sig på ett icke önskvärt sätt från våra förväntningar (Goffman, 2011).
Ungdomarna som befinner sig eller har befunnit sig på ett ungdomshem och/eller vårdats enligt LVU ställs ideligen inför frågan hur hen skall bemöta samhällets stereotypa krav och förväntningar. Ska ungdomen öppet vidgå sitt stigma eller skall hen göra allt för att dölja stigmat?
3.2 Goffmans teori om totala institutioner
Goffmans klassiska verk ” totala institutioner” handlar om anstaltlivets sociala villkor och bygger på ett års deltagande observationer vid ett amerikanskt mentalsjukhus, men den bygger även på resultat från andra anstaltsstudier. Goffman intresserade sig för vad som händer när människor lever i påtvingad gemenskap isolerade från omvärlden (Meeuwisse m.fl, 2008).
Att bli intagen på en anstalt eller en låst avdelning på ett ungdomshem innebär att man bryter de vanliga och dagliga rollfördelningar som finns i en individs liv, att jobba, sova och att eventuellt umgås med vänner eller utföra andra intressen med olika personer, under skilda auktoriteter. Det vill säga att när en individ befinner sig på en anstalt eller på en låst avdelning på ett ungdomshem bryts individens
alla imaginära murar som dagligen skiljer dessa livssfärer. Då alla aspekter i den intagnes liv utförs med samma personer och på samma plats, som de själva inte har valt frivilligt att umgås med. Enligt Goffman anländer man vanligtvis till en låst avdelning med en beteendekultur som anförskaffats i en privatvärld, genom socialisering, social interaktion med andra individer, ett sätt att leva och bete sig som har varit naturligt fram till dess att de blir intagna och låses in på en
avdelning (Goffman, 1973).
Goffman (1973) beskriver att ”en total institution kan definieras som en plats att bo och arbeta på, där ett stort antal människor i en likartad situation lever ett instängt och formellt administrerat liv tillsammans under en längre tid”. Han beskriver också att de som är intagna förhindras stävjas från omvärlden och avskärmas från samhällslivet. Ofta är de berörda kameraövervakade och väldigt kontrollerade av personal och institutionens riktlinjer (Goffman, 1973).
Anledningen till isoleringen från samhällslivet är delvis eftersom placeringen på det särskilda ungdomshemmet eller institutionen individen befinner sig på, ofta är geografiskt avsides belägen, med låsta dörrar och eventuellt ett stängsel.
3.3 Bowlby och Ainsworths anknytningsteori
Anknytningsteorin är ett psykologiskt kunskapsfält. Payne (2015) menar att en viktig fråga när det handlar om barn och anknytningsteori är omsorg. Barns behov och försök till närhet med anknytningsperson blir en trygg bas.
Bowlby och Ainsworth refererade i Broberg m.fl (2008) en studie om
utvecklingen av anknytningsmönster i de tidiga åren av ett barns liv. Bowlby tänkte sig att anknytningsrelationen i allmänhet och förväntningar på
anknytningspersonens tillgänglighet i synnerhet redan från spädbarnsåldern regleras mentalt. En trygg anknytning är inte en vaccinering som ger ett skydd mot alla olika slags påfrestningar, ett tidigare tryggt anknytet barn kan mycket väl få otrygg anknytning som vuxen, med det är betydligt vanligare att en sådan förändring sker när en eller flera påfrestande livshändelser funnits än när sådana påfrestande livshändelser inte har uppträtt (Broberg m.fl, 2008). Premissen för upplevd trygghet som ett äldre barn känner är att barnet har en mental
representation, en inre bild, av sitt samspel med föräldern. När Bowlby och Ainsworth studera utvecklingen av anknytningsmönster studerade dem främst barnets reaktioner vid separationer, vaksamheten mot obekanta och
kontaktsökning. Ainswort och Bowlby utvecklade tillsammans anknytningsteorin till vad den är idag (Parrish, 2012). Tryggheten är en av de viktigaste
beståndsdelarna för att få en bra anknytning mellan förälder och barn ett barn med trygg anknytning varierar mycket starkt i hur de hanterar separationer, det viktiga är däremot hur barnet hanterar återföreningen(Broberg m.fl, 2008). Ifall inte barnet känner sig trygg med förälder, finns det kanske istället en otrygg
undvikande anknytning, vilket innebär att föräldern inte används som en trygg bas för barnet, utan barnet snarare undviker kontakt med föräldern direkt då föräldern kommer in i ett rum. Barnets rädsla aktiveras av hot i närmiljön och av osäkerhet de varit med om.
En trygg anknytning utvecklas genom närhet och fysisk kontakt, uppmärksamhet och omtänksamhet mellan förälder och barn. Det kan också vara så att ett barn har en anknytning till sina vårdnadshavare, men det behöver inte innebära att
Enligt Broberg m.fl. (2006) kan ett barn också ha en otrygg ambivalent/
motspänstig anknytning vilket kännetecknas genom att barnet ”maximerar” sina anknytningsbehov. Dessa barn har i större utsträckning än andra barn levit i relationer där förälderns samspel med barnet är omöjligt att förutsäga. Desorganiserad anknytning innebär att anknytningsmönstret är organiserade, samspelet mellan barn och förälder har varit tillräckligt konsekvent för att barnet ska ha haft möjlighet att konstruera en fungerande inre arbetsmodell av sig själv tillsammans med denne vårdnadshavare (Broberg m.fl. 2006).
För att ett barn ska lyckas utveckla ett anknytningssystem krävs det att det finns någon att knyta an till, någon som tar hand om barnet. Anknytningen utvecklas i huvudsak på basis av den omvårdnaden barnet får från sina anknytningspersoner under de första åren i livet. Barnet kan således utveckla olika typ av
anknytningsrelation (trygg, undvikande, ambivalent/motspänstig, desorganiserad) till olika personer (Broberg m.fl. 2006). Efter hand som barnet blir äldre kommer inflytandet över barnets miljö bli större och anknytningen kommer därmed påverka vilket bemötande barnet får och likaså vilka relationserfarenheter barnet kommer präglas av. Broberg m.fl (2006) menar gällande ungdomar att
anknytningen beskrivs som karakteristisk för barnet självt samt att anknytnings begreppet närmar sig beskrivningen av ett personlighetsdrag.
Efterhand som barnet blir äldre tillkommer faror som dels har att göra med att barnet utsätter sig själv för större risker, såväl i trafiken som i sina fritidsintressen, men framförallt därför att tillhörigheten till olika sociala gemenskaper utanför familjen för med sig interpersonella hot. Det finns hela tiden en rädsla för det äldre barnet att bli bortvald, utskrattad och mobbad. För att skydda sig i största möjliga utsträckning mot de interpersonella hoten är självkänslan i mycket stor utsträckning beroende av att känna sig accepterad. När barnet sedan blir ännu äldre och kommer upp i ungdomsåren börjar tonåringen att söka efter personer att umgås med utanför ursprungsfamiljen, det ska vara personer som kan fungera som stöd och trygghet i livet (Broberg m.fl. 2006).
Som ovan tidigare nämnt är teorin om stigma relevant eftersom ungdomar som besitter ett stigma, avviker ifrån samhällets förväntningar på ett icke önskvärt vis. Teorin om totala institutioner beskriver hur intagna isoleras från samhällslivet, något som ungdomarna som vårdas på ett särskilt ungdomshem förmodligen kommer känna igen sig i. Anknytningsteorin är det tredje och sista valda teorin som används i arbetet, eftersom ett barn som inte har fått en trygg anknytning löper större risk att få svårigheter med olika slags relationer senare i livet (Socialstyrelsen, 2009).
4. METOD
I följande avsnitt presenteras uppsatsen metodologi, så som empiri, urval, datainsamling och analysmetod.
Uppsatsen ämnar göra en textanalys av ungdomars egna texter. SiS släpper en bok skriven av ungdomar som placeras på ungdomshemmen varje år. Min studie fokuserar på hur ungdomarna som har bott på SiS ungdomshem beskriver sina livserfarenheter och hur de tvångsvårdade unga beskriver tillvaron på
institutionen, för att ta reda på detta kommer jag göra en studie som är influerad av hermeneutik. Forskningsansatsen hermeneutik (Gilje och Grimen 2014) användes eftersom då läggs fokus på att förmedla budskap, förstå och tolka texterna.
4.1 Hermeneutik
När syftet med en studie är att få tillgång till informanternas egna upplevelser av fenomen, samt när informanterna ska ges ett stort utrymme att själva välja vad de vill skriva om är det lämpligt att använda sig av hermeneutiken (Fejes &
Thornberg, 2019). En huvudtanke inom hermeneutiken är att människor alltid förstår någonting med hjälp av vissa förutsättningar (Gilje och Grimen 2014). Gilje och Grimen (2014) hävdar att när det gäller en mer konkret nivå av hur ett specifikt fenomen ska förstås så är en hermeneutisk metod aktuell. Hermeneutik handlar om att tolka, förstå och förmedla och kan användas för att förmedla upplevelser av olika fenomen (Fejes & Thornberg, 2019).
Många fenomen är meningsfulla, det vill säga att de uttrycker en mening eller har en betydelse. Sammalunda sägs att texter, språkliga uttryck och mänskliga
handlingar har en mening (Gilje & Grimen, 2014). Alltså används begreppet ”mening” om både mänskliga aktiviteter och om resultaten av mänskliga aktiviteter. Utmärkande för betydelsefulla fenomen är att de måste tolkas för att förmå förstås och det är något som måste göras för att förmå interagera med andra människor. Ifall en författare formulerar sig oklart så blir även fenomenets mening oklar och det kräver speciella ansträngningar och vissa metodologiska
angreppssätt för att meningen klart ska komma fram (Gilje & Grimen, 2014). Det finns givetvis även den typen av fenomen som är av sådan karaktär att någon klar tolkning inte kommer att komma fram, gällande vilken mening fenomenet har. Hermeneutik är relevant när ungdomarnas texter studeras eftersom datamaterialet består av texter och även beskrivningar av handlingar. Det ungdomarna försöker förklara i sina texter är bland annat värderingar, regler, förväntningsmönster och normer(Gilje & Grimen, 2014). Människor attribuerar sina egna handlingar, de ger själva skildringar av handlingar och tolkningar av vad de gör. I redogörelserna berättar ungdomarna exempelvis vad de ser, hör, tror på och föreställer sig.
Människor har även tankesätt om sin egna personlighet, vilka de är och vilka de önskar vara.
Anthony Giddens är en engelsk sociolog som menar att samhällsvetenskaperna bygger på en dubbel hermeneutik, att de bör förhålla sig till en värld som redan är tolkad av andra, samtidigt som de inte kan bortse från de sociala aktörernas beskrivningar och uppfattningar om sig själva och världen de lever i (Gilje & Grimen, 2014). En annan huvudtanke inom hermeneutiken är att något alltid förstås mot bakgrund av vissa premisser. Det är sällan världen bemöts
förutsättningslöst. Därmed bestämmer förutsättningarna som finns, vad som är förståeligt och vad som inte är det. Förförståelse är grundläggande för att
förståelse ska vara möjligt. I förförståelsen ingår det många komponenter, språk, begrepp, trosuppfattningar och personliga erfarenheter är några komponenter som spelar in (Gilje & Grimen, 2014).
4.2 Tillvägagångssätt
När det gäller en textanalys finns det flera olika sätt man kan gå tillväga för att analysera texterna. Metoden väljs efter vilket syfte och vilka frågeställningar som är väsentliga för resultatet. Empirin i den här uppsatsen omfattas av ungdomars texter som är publicerade i böcker, vilket kan vara en nackdel då de kan befästa forskarens subjektiva tankar i resultatanalysen. Anledningen är att det inte går att ställa frågor eller affirmera en tolkning, vilket är möjligt i exempelvis intervjuer. Jag läste de fem senaste tillgängliga böckerna som SiS – unga berättar publicerat i sin helhet, för att få en så aktuell bild av de berörda ungdomarnas upplevelser som möjligt. Analysen har gjorts i flera olika steg, jag började med att läsa alla 553 texterna utan att försöka tolka innehållet bara för att få en föraning om vad
ungdomarnas texter handlade om, sedan gjordes en genomläsning en gång till och då tematiserade jag även det empiriska resultatet och delade in texterna i olika kategorier för att synliggöra mönster, likheter och skillnader i texterna. Detta gjorde jag genom att stryka under med understrykningspenna för att markera hur ungdomarna beskrev sin situation. Jag insåg att flera utav texternas tema som jag hade antecknat påminde om varandra och därmed sammanställdes till ett mer övergripande tema. Tematiseringen resulterade i fyra teman som fick rubriker efter meningar ur ungdomarnas texter.
När jag valt mina texter som jag ville belysa i uppsatsen lades all överflödig text åt sidan. Sedan började analyseringen av texterna och jag försökte vara så opartisk som möjligt och använde mig utav ungdomarnas egna ord som citat. Detta för att tillförsäkra att jag vidarebefordrar en objektiv förståelse för ungdomarnas
livssituation utifrån deras egen syn på sina erfarenheter och hur de valt att presentera den.
4.3 Urval
Inom SiS skolverksamhet skrivs sedan år 2003 texter av elever som sedan sammanställs och ges ut i en årlig bok. Ungdomarna får själva välja ifall de vill vara med och bidra med en text eller inte. Utgåvorna finns att tillgå på nätet (SiS- unga berättar). Ungdomarna använder sina egna ord för att beskriva tankar och känslor på sitt sätt. Varje upplaga som släpps speglar en del av det svenska samhället som många inte kommer i kontakt med. Ungdomarna som har valt att bidra med en text till böckerna är bara en liten del av de unga som årligen vistas på SiS institutioner.
SiS – unga berättar började som en skrivartävling 2003 främst i språkligt utvecklingssyfte. Sedan har det blivit tradition att varje år publicera antologier med ungdomarnas egna röster. Texterna i böckerna är viktiga, då det är
ungdomarnas egna röster och de flesta ungdomar har en förståelse för att de är i behov av hjälp.
Urvalskriterierna har varit att studera de fem senaste aktuella böckerna som SiS gett ut och att både pojkar och flickor skulle inkluderas. Syftet med uppsatsen är att identifiera teman i ungdomarnas texter och se en totalitet istället för att belysa vad enskilda ungdomar skriver om, för att lyckas med detta behövde jag ett tämligen stort urval av texter.
Den här uppsatsen är en narrativ textanalys av ungdomarnas texter från fem av SiS utgivna böcker: 62 dagar senare 2013, Det började med lite småskit hemma 2014, Jag hoppas att jag kommer hem snart 2016, Kärlek-lycka-svek-tårar 2017 och Ville inte gå snett 2019 (SiS unga berättar 2013, 2014, 2016, 2017, 2019). De fem böckerna innehöll sammanlagt 553 texter skriva av ungdomar som är placerade på något utav SiS särskilda ungdomshem.
4.4 Narrativ textanalys
En narrativ textanalys går ut på att urskilja händelser och viktiga individer och objekt som beskrivs i en text (Ahrne & Svensson (red) 2015). Berättande handlar inte bara om att man skildrar händelser i det förflutna, utan det är också en form av kunskap. Det går att studera berättelser på olika sätt, en del anser att berättelser är engagerande ur ett metodologiskt perspektiv och kan ses som en av många källor till lärdom om den sociala verkligheten, man ser berättelsen som en av flera språkliga eller diskursiva former. Enligt Johansson (2012) finns det även de som har ett ontologiskt förhållningssätt och om ontologi svarar på frågan ” hur är verkligheten beskaffad” antar man att den sociala verkligheten till sin natur är narrativ och alltså antar berättelsens form (Johansson, 2012). Det ontologiska förhållningssättet innebär att berättandet ses som en grundläggande och universell kunskapsform.
Berättelser berättas alltid ur ett specifikt perspektiv. De berättas alltid av någon eller några för någon eller några med något slags syfte. Studien belyser
institutionella berättelser. Institutionella berättelser ingår alltid i ett specifikt system av representation, mening och social praktik. Berättelserna avser en specifik historisk period, i ett specifikt kulturellt och socialt sammanhang (Johansson, 2012).
Att skriva om sina upplevelser och berätta sin historia precis som ungdomarna gör i SiS unga berättar, innebär att genom berättandet produceras och reproduceras sociala relationer och identiteter. Vilket även bidrar till makt och social kontroll (Johansson, 2012).
Till en början läste jag alla böcker i sin helhet, därefter genomläste jag igen och gjorde en tematisering. Många ungdomar blev omhändertagna tidigt och hade växt upp i en miljö som inte var positiv för ett barn. Några ungdomar hade en tidig drogdebut och många ungdomar fick utstå psykiskt eller fysiskt våld av sina närstående eller blev sexuellt utnyttjade hemma. Tematiseringarna som togs fram är ett avsnitt gällande ungdomarnas egna missbruk och droganvändning som heter ”Har krigat bland änglar och demoner”. Ett avsnitt som diskuterar övergrepp och misär i den unges hem, som heter ”Det började med lite småskit hemma”. I det tredje avsnittet belyser jag olika typer av familjeförhållanden, avsnittet heter ” När jag föddes var min pappa efterlyst”. Det sista avsnittet som blev efter min
tematisering handlar om ungdomarnas ensamhet i kombination med ånger och besvikelse och heter ” Att ha LVU känns som att vara lite mindre människa”. Ungdomarnas texter skiljer sig åt både gällande innehåll och form, däremot finns det en röd tråd genom alla ungas berättelser och det är längtan och starka känslor av trolöshet från vuxenvärlden. De unga längtar efter ett annat liv, efter sina nära och kära men också efter att få ställa allting tillrätta igen. Avsnittet är som tidigare nämnt uppdelat i olika underkapitel med fyra teman som avser att belysa
ungdomens egna missbruk, övergrepp och misär i hemmet, familjeförhållanden och ensamhet i kombination med ånger och besvikelse.
4.5 Etiska överväganden
Etiska frågeställningar har förmågan att bli särskilt relevanta när studier belyser barn och unga. Uppsatsens urvalsgrupp är i synnerhet en utsatt grupp av
ungdomar med komplicerad problematik.
Texterna som har analyserats finns som tidigare nämnt såväl i bokform som på internet och därmed behövs inget samtycke hämtas för användande av dem i en analys (Vetenskapsrådet, 2011). Ungdomarna är anonyma i alla texter. Texterna har i sin tur kategoriserats och analyserats genom händelser som sedan
generaliserats genom liknande mönster med varandra, därmed pekas ingen individ ut specifikt.
Texterna har i sin tur kategoriserats och analyserats genom händelser som sedan generaliserats genom liknande mönster med varandra, därmed pekas ingen individ ut specifikt. Det som har varit problematiskt har varit att göra ungdomarnas texter rättvisa och försöka poängtera budskapet som förmedlats i texterna.
Resultatanalysen har därför gjorts med utgångspunkten att vara grundlig med att inte nedvärdera innehållet i ungdomens text. I resultatanalysen har det också varit viktigt att inte designera någon särskild text, texterna har istället tematiserats och granskats genom händelser som sedan generaliserats genom likvärdiga mönster sinsemellan. Till följd av ovanstående har forskningsetiska principer tagit i beaktande enligt vetenskapsrådet (Vetenskapsrådet,2011).
Det är viktigt att poängtera att analyser som görs av de berörda ungas berättelser är mina tolkningar och det är tänkbart att ungdomarna personligen skulle betrakta detta på något annat sätt.
5. Resultatanalys
I det här avsnittet presenteras och analyseras studiens empiriska resultat, avsnittet är uppdelat i olika teman efter de mest förekommande kategorierna som
ungdomarna tar upp i sina berättelser. I avsnittet används citat som är tagna direkt ifrån ungdomarnas berättelser och innehar ibland inte ett korrekt språk.
Ungdomarna skriver om allt från tips till andra ungdomar om hur man klarar av tiden på institutionen på bästa sätt, de skriver dikter och låttexter. Ungdomarna skriver även hälsningar till de personer eller den personen hen håller kär och adressaten kan vara familjen, en bortgången vän eller en pojk/flickvän.
Texterna är tagna ifrån SiS - unga berättas böcker och därför anges endast årtal inom parantes istället för ungdomens signatur, eftersom det är texten som är det viktiga och inte vem som har skrivit den. Den teoretiska analysen görs utifrån olika teoretiska perspektiv och tidigare forskning.
5.1 Har krigat bland änglar och demoner
Det här temat har fått sin rubrik ifrån ungdomarnas egna texter, avsnittet kommer diskutera ungdomarnas egna missbruk och droganvändning.
Många unga upplever att de saknar makt över sitt egna liv, de upplever att de saknar självkontroll, samtidigt som de är utlämnade åt sig själva. Det framstår som att de unga undviker emotionella förhållanden, gör motstånd mot
professioner inom socialt arbete samt att de gör val som främjar deras egenkontroll. I texterna beskriver ungdomarna hur de är utåtagerande för att åstadkomma förändringar i placeringen när de har en upplevelse av att vuxna inte lyssnar på dem. Vändpunkten för ungdomarna blir ofta relationerna i nätverket, de beskriver att de kommer till insikt när de är placerade och vill åstadkomma en livsförändring. Ungdomarna beskriver att nätverket är en viktig del för att våga sig på en förändring och att stödet de får ifrån sin omgivning är motiverande. Detta överensstämmer med forskning som visar på avvikelser i
mellansamhällsvård och hur den utformar sig för unga i samhällsvård (Statens institutionsstyrelse,2020a).
”Jag har krigat bland änglar och demoner sen jag var ett litet barn, djävulen hade makten och gud gav mig inget val, men allt ändrades och jag tackar min bror på andra sidan. Många såg in i mina ögon att jag levde i misär. Mina ögon var svarta som mina drömmar. För jag var torsk på amfetaminet, en kanyl i min arm och det slutade med knas (2019).”
Återkommande i ungdomarnas texter är att majoriteten av ungdomarna har växt upp utan närvarande vårdnadshavare. Att inte känna sig betydelsefull eller att bära på en känsla av att vara bortvald är ett återkommande fenomen. Likaså föräldrar som försvinner bort i ett eget missbruk eller någon närstående som går bort. I många fall kan det tolkas som att ungdomarnas känsla är att vara bortvalda eller inte känna sig betydelsefulla till droger och/eller kriminalitet. I granskningen av ungdomarnas texter går det att utläsa att en del ungdomar har börjat med droger, men har en önskan om att lyckas sluta. En del ungdomar tycker att droger är något som inte bör nyttjas, sen finns det ungdomar som saknar sina droger när de är inlåsta på en institution och eventuellt hade kunnat tänka sig att göra allt för att få tag i droger igen. Anledningen till att det är svårt att sluta med droger kan vara att drogerna har nyttjats under en lång tid.
I citatet nedan är en ungdom som har testat många olika slags droger och upplever ett beroende. I flera utav ungdomarnas texter kan man tyda att ungdomen
upplever att drogen till en början upplevdes som en lösning på individens problem. Drogen gjorde det möjligt att fly problemen och slippa känna känslor. Upplevelsen är att ungdomen kände att så länge hen tar den här drogen, så mår den berörda ungdomen bra. Det går att tyda i materialet att ungdomarna tillslut står mellan att ta tyngre droger för att uppnå samma påverkan eller att angripa sina problem.
”[...] Benzo var som en slutdestination vilket det är för många, hade redan testat allt jävla knark och blivit så förstörd på alla sätt
psykiskt och fysiskt, ecstasy i extremt överdrivna mängder. Opiater, från allt till tramadol till heroin, centralstimulerande som
amfetamin och kokain, från att snorta till att skjuta. När benzon blev det starkaste beroendet som fick en att glömma och förlora varenda känsla förutom ilska (2019).”
Det går att tyda av ungdomarnas texter att många levt i en värld full av droger och kriminalitet. Ungdomar som befinner sig på en institution behöver ständigt
anstränga sig för att kunna undvika olika svårigheter.
I Goffmans teori om totala institutioner finns det en grundläggande klyfta mellan de intagna och övervakande personal. När individer befinner sig på stora enheter kan de komma att övervakas av personal där personalens huvuduppgift inte är ledning eller återkommande inspektion, som det kan vara på många arbetsgivare-arbetare-relationer utan det blir bevakning - kontroll av att var och en gör vad hen ska (Goffman, 1967). Det kan vara svårt för ungdomarna att hålla sig utanför bråk och besvärligheter och det kräver som regel ständiga och medvetna
ansträngningar. För att ungdomen skall lyckas hålla sig ifrån detta, måste den intagne komma upp till en viss kontaktnivå med sina kamrater (Goffman, 1967). Den unge i kommande citat upplever en besvikelse över att ingen hjälpte hen ur sitt destruktiva beteende.
I drogerna jag fastna, börja stjäla, skolka och hassla. Bara bilder består, men i mitt huvud finns inga minnen från dessa år. Kan ni förstå, att nu när jag är nykter och inlåst så ska jag försöka fatta min på varför jag gick snett, men allt jag tänker är varför ingen av mina vänner tog min hand och ledde mig rätt? (2019).
Av texterna att döma så strävar många ungdomar i dagens samhälle efter att lämna barndomen bakom sig och bli mer vuxen, för att kunna bestämma i större utsträckning över sitt liv. Ungdomarna skriver om olika droger som de har tagit och kallar drogerna vid olika namn, de unga vet hur drogerna skall användas och därmed visar de en symbol för kunskap och erfarenhet, vilket i sin tur bidrar till att personen känner sig mer vuxen.
Ungdomen i kommande citat beskriver sitt missbruk och att hon hamnat i fel umgänge.
Jag är en tjej på 16 år och för ungefär 6 månader sen hade jag ett grovt beroende av cannabis och benzo. Mitt missbruk förstörde relationen med min familj, skola och jag blev antisocial. Har även tagit andra droger. Jag skolkade varje dag och rökte varje dag. Jag umgicks med negativa kamrater och jag började bli allt mer
aggressiv, jag hamnade och startade många bråk (2014). Många ungdomar skriver om att de hamnade i fel sällskap, de började umgås mycket med äldre vilket i sin tur var orsaken till varför de började nyttja droger. Det är förmodligen vanligt förekommande att yngre ser upp till äldre. En del ungdomar skriver även i sina texter att de började nyttja droger för att lyckas fly sina problem och slippa känna de jobbiga känslorna som några upplevde. Droganvändandet kunde vara en flykt från att känna känslor som de gjort när de upplevt psykisk eller fysisk misshandel i hemmet, eller när individen exempelvis utnyttjats sexuellt.
Ungdomen som skriver nedanstående citat beskriver misären i hemmet, resultatet av att bli vuxen för snabbt och att flyttas runt på olika jour-och fosterhem.
”[...] Mitt liv har mest bestått av droger och misär, knas uppväxt som bestod av att bli misshandlad hemma, få gå utan mat i dagar, vara äldst och ta för mycket ansvar, tvungen att bli vuxen för snabbt, ingen som såg vad som hände. Inte förens det gått elva jävla år. Ena föräldern dog när jag bara var sexton år och den andra föräldern som valde drogerna framför sina barn. Bara elva år gammal och flyttas runt bland massor av olika jourhem och fosterfamiljer till öppna och låsta boenden (2019). ”
I materialet framkommer att föräldrars agerande är en viktig del i ungdomens framtid. Ifall en vårdnadshavare har missbruksproblem ökar risken att den har svårt för att kunna hjälpa sitt barn med sitt eventuella missbruk. Det finns många ungdomar som får se sina föräldrar bråka, oavsett om det är verbalt eller fysiskt och jag tror att det sätter sina spår ifall ett barn behöver bevittna psykiskt och fysiskt våld.
Att uppleva våld från en förälder mot en annan riskerar att skada barnets utveckling både på kort och lång sikt. Likaså kan det även komma att påverka barnets relation till sina föräldrar. Tilliten till föräldrarna som ska vara barns trygga punkter i livet riskerar att vackla (Broberg m.fl, 2008).
Jag har haft ett jobbigt förflutet liv jag började med droger när jag vart 9 år. Min första drog var spice o de tyckte jag va nice som många andra säkert tyckte första gången dom testade de. Mitt första villainbrott gjorde jag även när jag var nio fick adrenalin som fan o de pirrade i magen o då fick jag en tanke i huvudet att de här de är min grej. När jag var tio började jag käka piller och göra kriminella handlingar [...] (2016).
Många av ungdomarna berättar i sina texter att nyttjandet av droger inte håller i längden och att välbefinnandet som upplevs när ungdomen tar drogen inte heller varar så länge. När känslan av att ungdomen mår bra av att nyttja droger börjar försvinna, står ungdomarna inför valet att ta ännu tyngre droger för att uppnå samma känsla. Droger är dyrt och för att en del ungdomar ska ha råd med sina droger anser dem att de behöver börja tjäna pengar. I texterna framkommer mönster där de unga berättar att utvägen ofta blir att den unga även börjar sälja droger, sälja sex, råna och stjäla för att sedan ha råd att köpa sina egna droger.
5.2 Det började med lite småskit hemma
Det här temat belyser övergrepp och misär i den unges hem. Även den här rubriken är tagen ifrån en av ungdomarnas texter.
Det är vanligt förekommande att ungdomarna blir sexuellt utnyttjade redan i tidig barndom, i vissa fall av en närstående. Vad skulle hända ifall en individ som barnet är anknutet till är samma människa som väcker barnets rädsla, alltså den som aktiverar anknytningssystemet? Anknytningssystemet driver barnet i armarna på föräldern och samtidigt ökar barnets rädsla ju närmare den hotfulla föräldern kommer. Barnet hamnar därmed i en omöjlig konfliktsituation som är vanligt förekommande och kan resultera i desorganiserad anknytning (Broberg m.fl, 2008).
”Jag är 17 år och sitter inlåst på SiS, jag kan inte säga att jag kämpar för att få tillbaka mitt gamla liv. För jag har aldrig haft något. Soc var inte de första som tog mitt liv ifrån mig. Min pappa och min farfar gjorde det långt innan. Övergreppen de utsatte mig för började när jag var 4 år gammal och pågick i 12 års tid. Drogerna kom tidigt in i bilden och jag började sälja min kropp. Med drogerna kom också de dåliga umgängena och kriminaliteten. Båda mina föräldrar missbrukade. Min mamma kämpade för att sluta och lyckades men min pappa har fortsatt. Sexuella övergrepp och våld hemma var en del av min vardag. Drogerna, prostitution och kriminalitet var mitt sätt att fly från känslor, minnen… allting… Tilliten till vuxenvärlden fanns inte, dels så trodde jag att alla män var som pappa och farfar och resten av de vuxna kände jag mig osynlig inför (2019).”
I många av de ungas berättelser kan man utläsa att ungdomarna tidigt i livet får höra att de inte duger, likaså att de tidigt blir bortvalda av de som ska stå för tryggheten i deras liv, familjen. Vilket i många fall resulterar i en rörig skolmiljö och en tillvaro som består av mycket konflikter och bråk. Många av ungdomarna har hunnit uppleva väldigt mycket i en väldigt tidig ålder.
Vogel (2012) presenterar en jämförelse med ungdomar i allmänhet som visar att de som placerats på ett särskilt ungdomshem oftare kommer från socioekonomiskt utsatta förhållanden. Föräldrarna har generellt sett en lägre utbildning och en svagare anknytning till arbetsmarknaden än ungdomarna som kommer ifrån förhållande med god ekonomi. Dessutom är det också vanligare med psykisk ohälsa, kriminalitet och missbruk i deras familjer (Vogel, 2012).
”Det var året 95 jag föddes på jorden, efter nått år sa jag dem första orden. Bodde med familjen i örebro stad. Folk runt omkring såg mig oftast som glad. Vi bodde som dem flesta i lägenhet och så, efter ett år börja min brors hjärta slå. Jag hade flera bröder som i tonåren var. Kriminalitetens bana dom in far. En efter en fick flytta hemmifrån. För dem bröt mot lagar du vet typ som rån. Jag fick en syster året 2001, det var även året det värsta har skett. I bilolycka min pappa han dog, han krocka med en lastbil och hjärtat inte slog. Jag var 6 år gamal när jag honom tog farväl, det var hans tur att lämna våran värld. Åren dom gick och mamma hittade en ny, han skulle bli min pappa och såren mina sy. Men det blev inte som förväntat han krossa min själ, hans övergrepp på mig vände upp och ner på min värld. Våldtäkt efter våldtäkt ja vad skulle man göra, det enda han kunde var att krossa och förstöra (2013).”
Som läsare till ovan text ges man insyn i att ungdomen i tidig ålder varit med om så mycket i sitt liv, allt från att mista en förälder och blivit sexuellt utnyttjad till att vara bevittna familjemedlemmarnas kriminalitet.
Ungdomen i ovanstående citat förstås ha levt i ovisshet och otrygghet, hen har fått utstå övergrepp och våld i familjen. Våld i föräldrarelationen och syskonvåld är de vanligaste förekommande formerna av våldsutsatthet under den tidiga barndomen (Broberg m.fl, 2008). Barnmisshandel är ett allvarligt och omfattande problem i samhället, som även inkluderar psykiskt och fysiskt våld och sexuella övergrepp. De barn som har blivit utsatta för våld en gång under sin barndom, har en ökad
risk att bli utsatta igen. Det är även vanligt att barn som har blivit utsatta för våld även har behövt bevittna våld mellan föräldrarna (Broberg m.fl, 2008).
Min pappa och mamma gjorde slut när jag var 2 år och jag har bott hos min farsa sen dess. När jag blev 9-10 började min pappa slänga ut mig nästan varje dag jag började hänga med kompisar som var 16-19 åringar o den dagen jag fyllde 12 år började dom ge mig knark alkohol från att röka cigg till alkohol till kokain jag började ha sex med äldre män och festa som fan vissa dagar kunde jag festa 3 dagar i streck (2016).
I materialet framkommer att många ungdomar har en trasig familj och många ungdomar har flyttats mellan olika vårdformer.
Familjen är viktig för ett barn, eftersom det är i familjerelationerna som barnets första interaktioner sker, interaktioner som är viktiga och finns med barnet när barnet skapar relationer i framtiden (Broberg m.fl, 2008).
När jag var cirka fem år gamal, blev jag sexuellt utnyttjad av min, mammas man! Jag berättade detta för min mamma, när jag
berättade detta började jag skratta lite smått, för att jag var nervös. Och inte visste hur hon skulle ta detta! Det slutade med att hon inte trodde på mig (2017).
Den här tjejen blev sexuellt utnyttjad av sin mammas man, tjejen tog mod till sig att berätta det för mamman men mamman tror inte på sin dotter. Tillitsfulla och öppna relationer till sina vårdnadshavare är också en grundläggande faktor för den framtida utvecklingen i ett barns liv enligt Broberg m.fl (2008).
Eftersom jag tidigare nämnt att ungdomarna som vistas på institution hela tiden granskas och bevakas av personal är det viktigt att förutsättningar för öppna och tillitsfulla relationer till personal kan begränsas i den här typen av miljö. Har den unge då varken tillitsfulla relationer i sin hemmiljö och heller inte på institutionen, kan det i förlängningen riskera att placeringen inte blir hjälpsam för ungdomen. Att vistas på en institution innebär att åtminstone tre livssfärer skiljer det moderna samhället mot den institutionella världen. En social ordning i samhället som är grundläggande är att en människa brukar sova, arbeta och ha sina fritidsintressen på skilda håll och ofta med olika människor, under skilda auktoriteter (Goffman, 1967). På en institution utförs ofta alla perspektiv av livet på samma plats och under en och samma auktoritet. Faserna av den intagnes dagliga aktiviteter är ofta i direkt sällskap med andra individer som alla bemöts på samma sätt och är nödgade att göra samma saker tillsammans. Faserna i de dagliga sysslorna är omsorgsfullt planerade, ofta övergår en syssla i en annan syssla som i förväg redan är planerad. Alla sysslor är i sin tur påtvingade ovanifrån genom ett system av klart formella regler och officiella skrivelser (Goffman, 1967).
Allt började när jag var 6-7 år, grov misshandel och grova
väldtäkter tills jag blev 13 år [...] min biopappa som misshandlade mig och våldtog (2017).
