Eleven i centrum - Samarbetets magi och självinsiktens betydelse

1

Examensarbete

15 poäng

Eleven i centrum

-

Samarbetets magi och självinsiktens betydelse

The pupil in focus

The magic of cooperation and the meaning of self

knowledge

Ritva Bris och Ulrika Järlestrand

Studie- och yrkesvägledarutbildning 180p Examinator: Jan-Anders Andersson

Slutseminarium 10-12-07 Handledare: Nils Andersson

Studie- och

yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle

3

Sammanfattning

Skolverkets allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering visar på brister i studie- och yrkesorienteringen. De brister som detta arbete fokuserar på är att vägledningsverksamheten inte genomsyrar hela verksamheten, såsom läroplanerna föreskriver. Den berör inte all personal och den enskilde eleven får inte alltid den hjälp den har rätt till. Carl Rogers betonade samtalet som vägledarens viktigaste hjälpmedel, genom det skulle klinten få bättre självkännedom och bli bättre rustad inför

valsituationer (Lindh 2007).

I arbetet frågar vi oss hur kvaliteten ska kunna förbättras. Hur skulle samarbetet kunna förbättras så att all personal på skolorna är involverad i vägledningsverksamheten och hur kan den enskilde elevens självinsikt stärkas? Vi har gjort en kvalitativ intervjuundersökning med två kategorier inom elevvården, kuratorer och specialpedagoger, eftersom det inte finns så mycket tidigare forskning utifrån deras perspektiv. Undersökningen visar att det finns en stor uppfinningsrikedom bland elevvårdspersonalen när det gäller att hjälpa den enskilde eleven. Den visar också att det finns en positiv inställning till samarbete med andra personalkategorier.

Vi kan se ett tydligt mönster i en positiv spiral: Om samarbetet på skolorna stärker vägledningens kvalitet, genom att den genomsyrar hela skolverksamheten, får det följden att fler sluter upp kring den enskilde individen, som får bekräftelse, vilket stärker självinsikten. Genom att eleven har en starkare självinsikt och självförtroende vågar hon/han höras mer i samtalet. Vägledaren får möjlighet att lyssna mer till eleven och behovet av att själv prata blir mindre. När eleven får mer utrymme och fler svar på frågor stärks självinsikten ytterligare. Vägen hit har för oss varit utmanande och ibland lite krokig, men väldigt givande. Den mynnar ut i ett förslag till samarbetsmodell.

– Följ med oss på vägen genom att läsa arbetet!

4

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till alla som har ställt upp på olika sätt för oss i

detta examensarbete

Tack till Jan-Anders som lett höstens kurser med glans. Genom goda

instruktioner och tydlig struktur fick detta arbete en god grund att stå på

Tack till alla specialpedagoger och kuratorer för att ni så

generöst delade

med er av era kunskaper, tankar och erfarenheter

Tack till Nils för din konstruktiva kritik, dina råd och tips

Tack till våra familjer för ert stora tålamod då vi talat mer via Skype än

med er

5

Innehåll

Kvalitet på studie- och yrkesvägledning... 13

Kvalitetsbrister utifrån styrdokumenten... 13

Tidigare forskning... 14

Elevens egen önskan ... 16

Självbildens betydelse för individen... 16

Teorier ... 17

Den enskilde individen i centrum... 18

Personlighetsutveckling ... 19 Metod... 21 Angreppssätt ... 21 Intervjuundersökning ... 22 Intervjuguide ... 22 Provintervjuer ... 22 Insamling av data ... 22 Transkribering ... 23 Bearbetning av material... 23 Analys av material ... 24 Forskningsetik ... 24

Validitet och reliabilitet och reflexivitet... 24

Urval ... 25

Resultat ... 27

Förklarande begrepp... 27

Bakgrund ... 28

6

Förväntan på vägledaren ... 31

Samarbete ... 32

Kvalitet ... 35

Analys och teoretisk tolkning ... 37

Kvalitet ... 37

Samarbete ... 39

Vägledaren ... 40

Självinsikt... 42

Slutsats: Samarbetsmodellen ”Eleven i centrum” ... 43

Diskussion... 46

Förslag till vidare forskning ... 48

Diskussion om arbetet... 48

Källförteckning ... 49

8

Inledning

Arbetets ämnesområde rör samarbetet mellan studie- och yrkesvägledningen och skolans elevvård, i detta fall kuratorer och specialpedagoger. I Lpo 94 (§2.6) står det tydligt vilka de olika personalgruppernas ansvarsområden rörande studie- och yrkesorienteringen är. I Lpf 94 (§ 2.6) står det att det är rektorn som ska göra en arbetsfördelning, när det gäller studie- och yrkesorienteringen. Lovén (2000) och Lindh (2007) har undersökt vägledningssituationen utifrån elever och vägledares perspektiv. De konstaterar båda att ökad självinsikt hos eleven kan bidra till att hon/han blir tryggare i sig själv och på så sätt kan göra säkrare val inför framtiden. Flera studie- och yrkesvägledare har uppgett i deras intervjuer att de känner sig otillräckliga vid samtal med elever. Nilsson (2009) har i sitt examensarbete undersökt om personlighetsprofilering kan bidra till att stärka elevernas självinsikt. Efter undersökningen kunde han svara ja på frågan, men uppmanar samtidigt till vidare forskning kring ämnet. Halldin (2006) konstaterar i sitt examensarbete att vägledarna ser sig som en kompletterande del av elevvårdsteamet. Således har vi valt att bidra med forskning på området utifrån ett elevvårdsperspektiv.

Arbetet berör elever med behov av olika typer av stöd från kuratorer och specialpedagoger i fortsättningen kallade elevvården. Vi vill undersöka på vilket sätt de lyckas fånga upp dessa och hur de arbetar med dem för att de ska få en tydlig självinsikt. Frågan är om de hittar alla elever som har behov av stöd eller om det finns ett mörkertal, som ingen känner till. Det stora flertalet elever på skolorna klarar sig bra på egen hand. De som har med elevvården att göra, är en liten del i det stora sammanhanget på en hel skola. Vi är intresserade av att undersöka hur samarbetet mellan elevvård och vägledare skulle kunna medverka till att underlätta dessa elevers studie- och yrkesval. Genom att eleverna får större självinsikt, är antagandet att det leder till färre omval och felval vid val till vidare studier och arbete. Om resultatet av ett samarbete leder till detta, kan det bli ett bidrag till att kvaliteten på skolornas studie- och yrkesvägledningssverksamhet stärks. Resultatet av arbetet bör kunna bli till hjälp för oss, i vår framtida profession som studie- och yrkesvägledare.

9

Syfte

Syftet med arbetet är att utifrån ett vägledarperspektiv undersöka hur elevvården upplever samarbetet mellan studie- och yrkesvägledning och elevvård på de undersökta skolorna. Och hur det skulle kunna förbättras för att i sin förlängning kunna komma den enskilde eleven till godo. Eftersom dagens ungdom har många fler val att ta ställning till, kan det vara svårare för dem att skapa sig en egen identitet, vilket kan vara en orsak till att den psykiska ohälsan ökar (Andersson 2001). Vi antar att genom att de får större självinsikt, blir tryggare i sig själva, underlättar det inför framtida val till gymnasiet, högskolan och till sist arbete. Detta skulle i så fall bidra till att stärka kvaliteten på skolornas studie- och yrkesvägledning. Skolverket konstaterar i sina allmänna råd och kommentarer (internet2) att vägledningsverksamheten brister när det gäller att engagera alla yrkeskategorier på skolorna. Syftet är också att inför vår kommande profession få en förförståelse för hur informanterna ser på samarbetet på de undersökta skolorna och vad elevvården kan ha för förväntningar på vägledarens arbetsinsatser. Detta sker genom att ta del av tidigare forskning, litteratur och tillföra nytt material genom intervjuundersökning av elevvårdspersonal. Utifrån det insamlade materialet skapar vi till sist ett förslag till samarbetsmodell.

Problemformuleringen lyder: ”På vilket sätt skulle ett samarbete mellan skolornas vägledare och elevvård kunna bidra till att kvaliteten på studie- och yrkesvägledningens verksamhet stärks och läroplanernas mål nås?”

Frågeställningar

• Hur skulle kvaliteten på de undersökta skolornas vägledningsverksamhet kunna förbättras?

• Hur upplever kuratorerna och specialpedagogerna på de undersökta skolorna att samarbetet med vägledarverksamheten fungerar?

• Vilken uppfattning har kuratorerna och specialpedagogerna på de undersökta skolorna om vad som görs där, för att öka självinsikten hos den enskilde eleven?

10

Avgränsningar

Huvudfokus i arbetet är att bidra till att öka kvaliteten på studie- och yrkesvägledningen på grund- och gymnasieskola, genom att fler elever får bättre självinsikt och på så vis undviker felval. I första hand fokuseras på en grupp av elevvården, nämligen kurator och specialpedagog, eftersom definitionen av begreppet elevvård är otydlig (se begreppsdefinitioner). Arbetet tar upp hur ett samarbete mellan elevvård och vägledare kan användas för att hjälpa enskilda elever att göra rätt val och hur det skulle kunna se ut. Att få höra ämnet utifrån elevvårdens perspektiv, kan hjälpa vägledaren att förstå vad som förväntas av dem och vad den andre parten är villig att erbjuda av sina tjänster. Arbetet är också inriktat på skapa ett förslag till samarbetsmodell som skulle kunna användas som hjälpmedel, för att fånga upp elever i behov av olika stöd. Det kan vara diagnostiserade behov, men även behov av något enstaka samtal för att komma i balans igen. Intervjuundersökningen kommer inte att beröra övriga personalgrupper på skolorna och deras eventuella samarbete med vägledare, eftersom området då blir för stort för detta arbete.

11

Litteraturgenomgång

I detta kapitel behandlas litteratur som anses relevant för arbetes syfte. Först presenteras begreppsdefinitioner, historik, olika perspektiv på ämnet, tidigare forskning, samt applicerbara teorier.

Begreppsdefinitioner

Skolverket (internet 3) skriver att Studie- och yrkesvägledning inte är något entydigt begrepp. Studie- och yrkesorientering är det begrepp som används i läroplanerna, men i dagligt tal förekommer t ex studie- och yrkesvägledning, vägledning eller karriärväg-ledning. Lindh (2007) delar in vägledning i snäv och vid bemärkelse. Med snäv be-märkelse menar hon personlig vägledning, vilket är en process som pågår under hela livstiden. Vägledning i vid bemärkelse innefattar all den verksamhet som respektive institution/organisation och nation erbjuder när det gäller framtida val av utbildning, yrke, arbete och livsform. Detta arbete kommer att beröra vägledning i både vid och snäv bemärkelse, men begreppet benämns alltid enhetligt som vägledning eller vägledningsverksamhet och studie- och yrkesvägledaren kallas alltid för vägledaren.

Samarbete Wahlström (2008) skriver att arbetslaget är menat att vara en tillgång. Summan av de gemensamma tankarna och den kreativitet gruppen skapar blir större än summan av de enskilda ansträngningarna vilket ger en synergieffekt. Det finns många sådana arbetslag, de ger mer kraft än de tar. De hittar former för att reda ut sina konflikter genom generositet och de klarar av att hantera konsekvenserna av de enskilda individernas olikheter. Summan av detta är att samtliga medarbetare förstått sitt uppdrag och accepterat det. Detta ger kraft till gruppen. Det egna behovet är viktigt men inte lika viktigt som uppdraget.

Fokus på elevvården är kurator och specialpedagog, om inget annat nämns i arbetet. Anledningen är att tidigare forskning visar att elevvård kan ha olika definitioner, beroende på vilken skola det gäller. Vissa skolor har valt ha med endast skolsköterska, kurator och specialpedagog, medan andra breddat sitt elevvårdsteam med t ex vägledare

12

och skolvärdinna. Halldin (2006) skriver i sitt examensarbete att elevvårdsteam kan bestå av kurator, skolsköterska, vägledare samt skolledning, men att sammansättningen kan variera från skola till skola. I läroplanerna, Lpo 94 och Lpf 94, nämns vad rektor, lärare, vägledare och ”alla som arbetar i skolan” skall göra, men elevvårdsverksamhetens arbetsuppgifter nämns endast diffust vid ett fåtal tillfällen och det saknas definition över vilka som skall ingå i den verksamheten.

Maltén (1992) skriver att den jagföreställning som var och en bär på sammanfattar allt som individen tänker och känner om sig själv. Med självinsikt/självbild menas i arbetet i hur stor omfattning en människa är medveten om sina starka och svaga sidor.

Kvalitet betyder enligt Svenska Akademiens ordlista (internet 4) god beskaffenhet, värde; egenskap. Enligt Skolverket (internet 3) kan kvalitet innebära ett konserverande av arbetssätt, medan vetenskap är framåtsträvande. De menar att kvalitetsarbete i skolan ska präglas av ett vetenskapligt förhållningssätt. Kvalitetsarbetet ska kännetecknas av att arbetet tar sin utgångspunkt i en analys av nuläget, uppsättandet av mål för utvecklingen, uppföljning och utvärdering, analys och bedömning av resultaten, utvecklingsåtgärder och nya mål. Men det är till sist de nationella målen och varje elevs förutsättningar och behov som ska avgöra vilka mål som ska uppnås. Med kvalitet på vägledningsverksamheten menas i arbetet även att målet för vägledningsverksamheten ska vara att fler elever gör rätt val från början, bland annat eftersom de får ökad självinsikt, och det blir färre avhopp och omval.

Under intervjuerna likställs orden pedagoger och lärare av informanterna, av den anledningen används båda orden med samma betydelse även i arbetet.

Vägledningens utveckling

Frank Parsons anses vara den moderna yrkesvägledningens fader. Han formulerade en modell för systematisk vägledningsverksamhet i USA, i början av 1900-talet. Enligt Parsons krävs det att individen ska ha kunskap om sig själv, kunskap om omvärlden och kunskap om relationen mellan dessa båda, för att kunna göra ett klokt yrkesval. Ungefär samtidigt som Parsons startade sin verksamhet i USA, öppnade de första offentliga arbetsförmedlingskontoren i Sverige. På 1950-talet började yrkesvalet, individen och individens självkännedom betraktas som en process. Ur detta skapades karriärut-vecklingsteorier. En av förgrundsgestalterna för dessa tankegångar var den amerikanske

13

psykologen och psykoterapeuten Carl Rogers, vilken vi återkommer till under teoridelen. Under 1970-talet fick vägledaren en mer aktiv roll, då den objektiva och klargörande rollen övergavs och vägledningen blev mer individcentrerad (Lindh 2007). Yrkesbeteckningen syokonsulent, som funnits med sedan 1960- talet ändrades 1993, då det inrättades en yrkesexamen med beteckningen studie- och yrkesvägledarexamen (Internet 3).

Kvalitet på studie- och yrkesvägledning

Skolverket har gjort utvärderingar, 2005 och 2007 av vägledningsverksamheten i skolor och kommuner i Sverige, dessa visar på vissa brister som behöver åtgärdas. Därför har skolverket givit ut ”Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering” (internet 2). Nedan följer en kort sammanfattning ur denna publikation.

Kvalitetsbrister utifrån styrdokumenten

I Skolverkets allmänna råd och kommentarer (internet 2) om studie- och yrkes-orientering konstateras att studie- och yrkesyrkes-orienteringen i kommuner och skolor, varit lågprioriterat och inte engagerat alla yrkeskategorier så som läroplanerna säger. Ofta gäller uppdraget endast skolans vägledare. Det finns även brister när det gäller styrning, ledning, resursfördelning och i samarbetet mellan skolor och arbetsliv. Syftet med dessa allmänna råd är att de ska bidra till att vägledningsverksamheten blir av hög kvalitet och likvärdig för alla skolformer i hela landet. De hoppas också att väglednings-verksamheten ska bli ett uppdrag som engagerar all personal på skolorna och att alla elever ska få information och vägledning som utgår ifrån deras behov och önskemål. Kommunerna ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i skollag och förordningar. Utifrån dessa har varje kommun frihet att utforma verk-samheten. Rektorn har ansvar för att vägledningsverksamheten organiseras så att eleverna får den vägledning de har rätt till. Skolverkets allmänna råd för kvalitets-redovisning tydliggör att det behövs system och rutiner för planering, uppföljning och utvärdering. Läroplanerna säger att det ska tas hänsyn till den enskilde individens förut-sättningar och behov. För att den enskilde eleven ska ha goda förutförut-sättningar att fatta rätt beslut vid studie- och yrkesval, måste alla som arbetar med eleven medverka. Skolorna bör använda de allmänna råden om de inte har andra modeller som är

lik-14

värdiga. De menar att enväl fungerande vägledningsverksamhet skapar en viktig grund för eleverna att kunna fatta viktiga beslut inför framtiden.

Elisabeth Nordström som representerar bland annat gruppen avnämare i program-utskottet för studie- och yrkesvägledarutbildningen, skriver i de allmänna råden, att väg-ledning handlar om att tänka kring sig själv. Kvalitet i vägväg-ledningen är för henne att man avsätter tid för eleverna att få tänka, samtala och att vuxna ställer frågor som gör att de tänker i de banorna. Alla vinner på att den enskilde eleven får lära känna sig själv, sina styrkor och intressen. Det finns elever som hoppar av gymnasiet eller gör felval i alla skolor. Därför skulle Elisabeth vilja utveckla vägledningen till att handla om mer än bara gymnasievalet. Hon tror att det är viktigt att dessa samtal återkommer under alla åren i grundskolan. Hon menar att det är en rättssäkerhet att alla elever får samma typ av stöd. Inte förrän skolan kan formulera vad ett resultat är och de kan gå tillbaka och jämföra med målen, kan man prata om kvalitet. Det ska inte falla ut något resultat på individnivå, så att eleven drabbas, kvalitetssäkringen bör vara en del av verksamheten (Internet 3).

Tidigare forskning

Jens Nilsson (2009) skriver i sitt examensarbete att det vore intressant om det gjordes ytterligare forskning kring hur eleverna kan få mer självinsikt. Detta inspirerade oss att skriva ett arbete om elever i behov av olika stöd, för att de inte ska hamna mellan stolarna. Han har själv undersökt om personlighetsprofilering kan vara ett verktyg för att hjälpa elever till en större självinsikt och därmed underlätta deras val inför kom-mande studier och yrkeskarriär. 35 % av eleverna trodde att personlighetsprofilering hade underlättat gymnasievalet och hälften av undersökningsgruppen upplevde att det var svårt att göra sina studieval. De visste inte vad de passade till. Han tolkar detta som att eleverna ännu inte har kunskap om sina styrkor och svagheter. Själv menar han att det är först när individen har självinsikt som den har en väl förankrad identitet. Han hänvisar till författarna Carlgren/Marton (2001) som menar att framtidens samhälle behöver individer med stark moral och en väl förankrad identitet.

Per Halldin (2006) har i sitt examensarbete undersökt hur vägledarna ser på sin yrkesroll i elevvårdsteam och om de anser sig ha kompetens för att delta i dessa team. Resultatet visade att det var en självklar uppgift för vägledarna att delta i elevvårdsteam.

15

Vägledarna upplevde att deras deltagande ledde till bättre vägledning, eftersom de fick bättre kännedom om eleverna. De kunde också bidra med att ge en annan bild av eleverna till övriga deltagare i elevvårdsteamet. De ansåg sig ha tillräcklig kompetens att delta, eftersom de såg sig som komplement till övriga deltagare.

Lovén (2000) har undersökt vägledningssamtalen, i samband med gymnasievalet ur elev- och vägledarperspektiv. Utifrån elevperspektiv framkom att vissa av deras för-väntningar på vägledningssamtalet inte uppfyllts. Främst gällde det förför-väntningar på ökad självkännedom och önskan om att få nya perspektiv, men även behovet att få råd. Flera elever nämnde brist på självinsikt som orsak till att gymnasievalet blev svårt. Han hänvisar även till UG 95 (Skolverket1997) som pekar på att självkännedom är ett begrepp som eleverna vill lägga större vikt vid. Med utgångspunkt i sin egen under-sökning menar han vidare att det är helt klart att det krävs mer samtalstid och genom-tänkt metodik i skolornas undervisning om begrepp som självkännedom och självinsikt ska kunna bli synliga för eleverna. Utifrån vägledarens perspektiv framkom i under-sökningen att de inte var helt nöjda med sina vägledningssamtal. De tyckte det var svårt att bedriva vägledning när eleverna hade få erfarenheter och begränsad självkännedom. Extra svårt var det att hantera de osäkra eleverna. Deras ambition att komma eleverna närmare in på livet fungerade inte eftersom tiden var knapp före gymnasievalet. De kände behov av mer tid, större möjligheter att sätta igång valprocessen tidigare och att engagera lärarna mer i processen. Sammanfattningsvis dominerade vägledarna samtalet, bl. a beroende på tidsbrist och elevernas begränsade insikter om sig själva och gymnasieskolan.

Även Lindh (2007) har undersökt grundskoleelevens upplevelse av vägledningssamtalet. Hon menar precis som Lovén ovan, att samtalet måste bidra till att öka elevens självuppfattning för att de ska kunna fatta väl underbyggda val. Självupp-fattningen påverkas under hela skoltiden, också i vägledningssamtalet. Hennes huvud-fråga är vilken möjlighet den sökande har att göra sig hörd. Hon konstaterar att väg-ledarnas röster dominerar samtalen, trots allt kommer eleverna också till tals, om än i mindre utsträckning. Utifrån vägledarperspektiv frågar sig Lindh vad som krävs för att klara av vägledarens komplexa arbete, som bl. a innebär att utreda och leva sig in i den sökandes situation och att vidga dennes perspektiv.

16

Elevens egen önskan

Andersson (2001) skriver att ungdomsforskare har undersökt vad elever och tidigare elever upplever att skolan betyder för dem. De som vid undersökningstillfället var 21 år och såg tillbaka på sin skoltid, sa bland annat att elever som har svårt att lära sig borde få mer stöd och hjälp i skolan och över hälften av dem ansåg att föräldrarna borde få ökat inflytande i skolan. Bland de elever som gick på högstadiet visade det sig att de som tillhörde kategorin ”Lyckliga” och ”Nöjda”, hade bättre kontakt med sina föräldrar än de i kategorin ”Olyckliga” och ”missnöjda”. Denna undersökning visar att många av de tidigare eleverna, eller deras kompisar var i behov av mer stöd under sin skoltid än de fick. Och att många anser att relationen till föräldrarna och deras delaktighet i skolarbetet påverkar elevernas välbefinnande positivt. Sammanfattningsvis säger han att cirka en tredjedel av eleverna trivs utomordentligt väl i skolan. Den andra tredjedelen längtar bort från skolans tvångströja, detta är skolans tragik. Den sista tredjedelen klarar skolan, men utan entusiasm. Dessa anser han inte heller att skolan når särskilt väl fram till. Till sist refererar han till Ziehe (1989, 1997) som menar att det traditionella sam-hället byggde på uppfattningar om självklara normer. Ungdomars identitet var knutna till föräldrarnas liv och verksamhet, men detta ifrågasattes med det moderna samhällets framväxt. Dagens ungdom växer upp i ett sammanhang som kännetecknas av en moder-niseringsvåg där identiteten inte är given, utan måste väljas.

Dagens ungdomar står alltså inför många fler val i livet är vad tidigare generationer upplevt, vilket komplicerar skapandet av den egna självbilden. Funderingar på vilken identitet man ska välja kan skifta beroende på dagsform och en ung människa har inte så mycket livserfarenhet att grunda sina beslut på. Ett av alla dessa val är studie- och yrkesvalet. Själva önskar eleverna således mer stöd till de svaga i skolan och ett föräldraengagemang.

Självbildens betydelse för individen

Både svenska och norska forskare har funnit klara samband mellan svag självbild och förekomsten av läs- och skrivsvårigheter (Maltén 1992). Han citerar Rosenberg (1979) som menar att jagföreställningen har tre huvudkomponenter, nämligen: Det existerande självet (t ex vilken status jag anser mig ha), Det önskade självet (hur jag skulle önska att

17

jag vore) och det yttre presterande självet (hur jag visar mig inför andra). Maltén fortsätter: Individens självbild bygger på vad vederbörande tror att andra tycker om honom/henne. En människa med hög självaktning väntar sig beröm och upplever kritik som stimulerande, medan en med låg självaktning förväntar sig att andra ska vara av-visande och skeptiska. Han/hon behöver stöd och positiva värderingar för att fungera bra. Det är viktigt för unga människor att känna sig nära knutna till ”viktiga andra”, känna att de bryr sig om, håller av och på djupet förstår dem. De ”viktiga andra” kan vara mamma, pappa, syskon, eller någon som uppträder så att den växande människan känner sig känslomässigt bunden till denne. Beroende på hur människans spegling i andra avlöper, utformas dennes självaktning, jagföreställning och trygghet i en positiv eller negativ riktning.

När det gäller barn och ungdomar med särskilda behov skriver Ogden (1991) att de kan upptäcka dolda motiv, impulser och tankar som ger insikt i det egna beteendet, genom rådgivning och terapi. Han menar också att självinsikt betyder att eleven kan se sitt eget beteende som en länk i en orsakskedja, först då är hon/han i stånd att se sitt eget bidrag till en konflikt och skyller inte bara på andra. Elever med beteendeproblem lägger ofta skulden på motparten, tendensen finns hos alla barn. Vissa är dock inte så påverkbara när det gäller att förbättra uppfattningen om människor och situationer. När eleven får självinsikt får denne en realistisk syn på sina möjligheter och begränsningar, vilket möjliggör att sätta upp realistiska mål i studie- och yrkessammanhang. Bremberg (2007) skriver att självkänsla är en individs uppfattning om sitt eget värde. Elever som har god självkänsla löper mindre risk att utveckla psykiska problem. Deras självkänsla är nära kopplad till situation och prestation. De behöver därför få skoluppgifter som är tillräckligt svåra för att vara utmanande, men överkomliga. När eleverna successivt klarar svårare uppgifter, stärks deras självkänsla, misslyckas de däremot får det motsatt effekt.

Teorier

Sett ur ett historiskt perspektiv har vägledningen präglats av en samhällscentrerad inriktning, med en betoning på kontroll av individen. Det har inte varit vanligt att väg-ledaren skulle vara någon samhällsförändrare. Men det finns en skärningspunkt mellan dessa samhällsmål och individmål, inom vägledningen. En vägledare som arbetar

in-18

dividförändrande försöker maximera individens möjligheter i livet, genom att t ex hjälpa ungdomar att vidga perspektiv. Det är då en tänkbar utveckling att individförändring även leder till samhällsförändring på sikt (Lovén 2000). Lindh (2007) skriver att både karriärutvecklingsteorier och vägledningsteorier kan härledas ur personlighetsteorier. Karriärutvecklingsteorier handlar om hur individer relaterar till arbete och karriärproblem och personlighetsteorier används i vägledningsteorier för att kunna få till stånd en förändring i känslor, tänkande eller beteende.

Eftersom detta arbete i första hand är inriktat på den individcentrerade delen av vägledningens verksamhet presenteras i kommande kapitel teorier som är relevanta för en vägledningsmetodik som sätter individen och samtalet i centrum. Teorierna härstammar från psykoanalysens fader Sigmund Freud.

Den enskilde individen i centrum

Carl Rogers (1902-1987) var mer influerad av Otto Rank, en av Freuds avfällingar, än av Freud själv. Han utvecklade den klientcentrerade terapin som blev hans kännetecken och han betraktas som den främste företrädaren för en humanistisk personlighets-psykologi. Det grundläggande draget i hans synsätt är att när klienten märker att terapeuten har en positiv och empatisk inställning, kan förändringsprocessen starta. Under processen blir klienten mer och mer medveten om känslor och erfarenheter, självbilden blir således mer i överensstämmelse med dessa. Denna överensstämmelse kallade Rogers för kongruens och när den uppnåtts fungerar klienten fullt ut. Han/hon blir då öppen för nya erfarenheter, får en god självuppfattning och en harmonisk relation till andra osv. Rogers antar att drivkraften för människans beteende är speciellt två mänskliga behov, målet för livet är att förverkliga dem. Det första behovet är skattning från andra, det grundläggs i barndomen genom det man gör och den upp-skattning man får av omgivningen. Det andra är behovet av självaktning, även detta grundläggs i barndomen, genom föräldrarnas kärlek. Det finns två sorters kongruens, i det nämnda fallet är det mellan självet och yttre verkligheten, det andra mellan självet och idealsjälvet. Det får inte finnas för stora skillnader mellan självet och idealsjälvet, då mår man inte bra. Då hamnar individen i obalans, blir otillfredsställd och ångestfylld. Detta tillstånd kallar Rogers inkongruens (Karlsson 2007).

Som tidigare nämnts, var Carl Rogers, en av förgrundsgestalterna för de psykologiska tankarna inom vägledning. På 1950-talet började yrkesvalet, individen och individens

19

självkännedom betraktas som en process. Tidigare sågs det som en engångsföreteelse för individen. Detta sätt att se var påverkat av utvecklingspsykologins syn på att människan är i ständig utveckling. Ur detta har det sedan skapats karriärutvecklings-teorier, vilket alltså är psykologiska teorier som förklarar hur yrkesvalet går till. Han betonade samtalet som vägledarens viktigaste hjälpmedel, genom det skulle klinten få bättre självkännedom och bli bättre rustad inför valsituationer. Hans terapi var klient-centrerad och icke styrande. Den sökandes självreflektion sattes i centrum och vägledarens förhållningssätt var empatiskt gentemot klienten (Lindh 2007).

Amundson (2000) skriver att enligt Carl Rogers är de tre grundläggande villkoren för vägledningsrelationen: Äkthet, en villkorslös positiv inställning och empatisk förståelse. Att vara äkta, menar han är att knyta band till individen, på ett sätt som skapar harmoni mellan handlingar, känslor och tankar. Vägledaren behöver inte vara expert, situationen accepterar ofullkomligheten. Med en villkorslöst positiv inställning menas att individen accepteras som unik och värdefull oavsett beteende, att ha vilja att acceptera, utan att döma den andre. Empati handlar om att kunna tolka den inre värld som den andre individen upplever, både verbalt, ickeverbalt och beteendemässigt. ”En kram i rätt ögonblick kan ofta vara mer effektivt än mångordighet”.

Lindh (2007) menar att när det gäller förhållningssätt, är det fortfarande Rogers tre grundläggande villkor som gäller i vägledningssammanhang.

Personlighetsutveckling

Erik Homburger Erikson (1902-1994) var dansk men flyttade till Wien, där han blev lärjunge till Freud och han är en av utvecklingspsykologins förgrundsgestalter. På 1930-talet tvingades han emigrera till USA, eftersom hans styvfar var av judisk börd (Karlsson 2007).

Eriksons teori bygger bland annat på klassisk och nyare psykoanalytisk teori och har varit grundläggande inom forskning och teoribildning när det gäller identitet och ung-dom. Hans teori ”människans åtta åldrar”, handlar om den psykosociala utvecklingen i olika stadier. Även om han ibland citerade Freud, kan denna inriktning beskrivas som en övergång från detets sexuella impulser till egots kamp för att hitta och behålla sin identitet. Han pekar både på miljöns betydelse och individens möjlighet att forma sin identitet och sin framtid. Teorin handlar om att individen konfronteras med problem eller kriser i de olika stadierna. För personlighetsutvecklingen är denna konfrontation

20

nödvändig, eftersom lösningen är avgörande för den fortsatta utvecklingen. Krisen står för en kritisk period, med ökad sårbarhet och utvecklingen av den kan bli antingen positiv eller negativ. Nedan redogörs för det utvecklingsstadium som gäller de ung-domar som denna undersökning berör.

Identitet/identitetsförvirring (13-18 år) De tidigare stadierna har bidragit till att den slutliga identitetsbildningen ska uppstå, men i puberteten uppstår problemet med förnyad styrka att hitta sin egen identitet. Enligt Erik Homburger Erikson är det viktigaste under ungdomstiden att få en jagidentitet. Han menade att identitetskrisen inträffar tidigt i ungdomen och är över i 15-18 årsåldern, andra säger att det är väldigt individuellt. Erikson ansåg vidare att under ungdomen sker stora fysiologiska förändringar och nya krav och förväntningar från vuxenvärlden gör att identitetsupplevelsen från barndomen bryter samman. De unga måste skapa sig en ny identitet, uppnå en känsla av samhörighet och psykologisk kontinuitet med vilka de var som barn och vilka de kommer att bli i framtiden. Kampen för att utveckla identiteten rymmer många valsituationer angående utbildning, yrke, moral, politik, genus och var de ska passa in i samhället. I sökandet efter en identitet, i samspelet mellan vuxna och jämnåriga finns risken att de inte klarar att få ihop helheten, utan istället drabbas av identitetsförvirring, vilket i så fall leder till problem med den fortsatta personlighetsutvecklingen. Erikson menar att det är mot denna bakgrund vi ska uppfatta typiska företeelser som sker under ungdomstiden, t ex uppror mot föräldrar. Dessa företeelser sker som ett nödvändigt försvar mot det ständiga hotet om roll- och identitetsförvirring. För de flesta ungdomar sker dock identitetsutvecklingen gradvis och odramatiskt, medan vissa klamrar sig fast vid en s.k. negativ identitet, blir det ”svarta fåret”. De kanske hamnar i kriminalitet, men tycker att det i alla fall är en identitet. Andra hamnar i identitetsförvirring och känner bara hopplöshet inför framtiden. En viktig del av identitetsutvecklingen är etableringen av yrkesidentiteten, inte bara för att säkra ekonomin, utan även för att skapa sig en vuxen identitet och samhällsstatus (Evenshaug & Hallen 2001).

21

Metod

Nedan följer en presentation av metoderna som använts i undersökningen. Studier av litteratur inom ämnet har skett och utifrån det har kapitlet litteraturgenomgång skapats. Litteraturgenomgångens syfte är att belysa forskningsområdet utifrån följande perspektiv: Vägledare-, elev-, psykologiskt- och vägledningsteoretiskt perspektiv samt utifrån skolverkets förordningar. Intervjuerna gjordes för att undersöka forsknings-området ur ett elevvårdsperspektiv.

Angreppssätt

Larsen (2009) skriver att man vid induktivt angreppssätt kan ha en oklar frågeställning och det syftar till att få en helhetsförståelse av ämnet. Detta angreppssätt är vanligt vid kvalitativa metoder. Vid ett hypotetiskt- deduktivt angreppssätt har forskaren en preciserad frågeställning och detta används mest vid kvantitativ metod. Metoderna utesluter inte varandra. Thurén (2009) skriver att induktion handlar om sannolikhet. Han drar en liknelse om att jag ser 1 000 svanar och alla har varit vita. Därför tror jag att nästa svan också kommer att vara vit. Om de då skulle vara svart har teorin blivit falsifierad. Metoden som används i detta arbete är kvalitativ och angreppssättet induk-tivt. Kvalitativ metod syftar till att få en djupare förståelse av problemområdet, vilket är syftet med arbetet. Kvalitativa intervjuer används både som enda metod i under-sökningar och tillsammans med andra metoder. De kan också användas som uppföljning av kvantitativa metoder när man vill nå en djupare förståelse. Den kan vara mer eller mindre strukturerad. En kvalitativ intervju kännetecknas av att informanten själv formu-lerar sina svar i stället för att kryssa i svaren på frågorna, som man brukar i kvantitativa intervjuer (Larsen 2009). Att angreppssättet är induktivt betyder att teorin skapas utifrån forskningsresultatet. Resultatet av den empiriska undersökningen i detta arbete gäller grund- och gymnasieskolor i två svenska kommuner och det går inte att säkert fastställa att resultatet gäller alla kommuner i Sverige. Resultatet går därmed inte med säkerhet att generalisera.

22

Intervjuundersökning

För att nå arbetets syfte och få svar på dess frågeställningar valdes kvalitativa intervjuer som empirisk metod. Och för att resultatet skulle bli tillförlitligt bedömdes att antalet intervjuer behövde vara 10 stycken. Fem stycken specialpedagoger och fem stycken kuratorer, som arbetar på både grund- och gymnasieskolor i två olika kommuner.

Intervjuguide

Vid de empiriska undersökningarna användes semistrukturerade intervjuer som utgick ifrån en intervjuguide (se bilaga). Frågorna utgår ifrån sex ämnesområden: Bakgrund, organisation, läroplan, samarbete, självinsikt och samarbetsmodell. Utifrån dessa ämnesområden finns mer specificerade öppna och slutna frågor som leder djupare in på respektive ämne. Informanterna fick även tillfälle att prata fritt och lägga till det som de ansåg relevant för ämnet och vidare frågor utgick sedan ifrån deras tidigare svar. Detta förfarande gjorde att ämnesområdet blev både fördjupat och breddat.

Att arbeta med semistrukturerade intervjuer innebär att intervjun är inriktad på ett bestämt ämne med öppna och slutna frågor. Vid arbeten med intervju som metod, finns det behov av att utarbeta en intervjuguide, speciellt vid semistrukturerade intervjuer. Intervjuguiden innehåller centrala teman och frågor som täcker de viktigaste områdena för studien och intervjuaren ställer uppföljningsfrågor som styr samtalet. Teman och frågor ska vara relevanta för arbetets frågeställningar (Dalen 2008).

Provintervjuer

Två stycken provintervjuer utfördes innan undersökningen påbörjades. Två frågor för-bättrades i sin utformning efter detta, genom att de blev tydligare och därmed lättare att besvara. Larsen (2009) skriver att feedback från provinformanten om hur han eller hon upplevde intervjun också är värdefullt och man märker om man behöver ändra något.

Insamling av data

Intervjuerna spelades in och anteckningar av stödord fördes under intervjuerna. Ingen av informanterna hade några invändningar emot att bli inspelade. Detta skedde på

infor-23

manternas kontorsrum eller liknande, i en ostörd och neutral miljö. Varje intervju tog ungefär en timma. Dalen (2008) rekommenderar att man använder ljudband när man ge-nomför kvalitativa intervjuer. Det är väldigt viktigt att få med informanternas egna ord. Den tekniska utrustningen är bättre idag och mindre dominerande. Därför störs inte in-formanten nämnvärt av utrustningen. Människor är också mer vana vid sådan utrustning idag, vilket gör att de är mindre skeptiska till att bli inspelade.

Transkribering

När insamlingen av kvalitativa data är klar har vi en mängd data, bestående av anteckningar, ljudband mm. Det är dags att bearbeta data så att de blir redo för analys. Ljudbanden måste skrivas ut, vilket är ett tidskrävande arbete som måste genomföras korrekt för att resultatet ska bli bra (Larsen 2009).

Transkribering skedde sedan snarast efter undersökningens slutförande, av respektive intervjuare, för att så mycket information som möjligt skulle tillvaratas. Vid avlyssning av ljudupptagning noterades allt som uppfattades. Om något var oklart spelades det upp igen tills sammanhang framträdde. Dalen (2008) skriver att det är viktigt att forskaren själv gör transkriberingen, processen ger en unik chans att lära känna sina data.

Bearbetning av material

Efter transkriberingen gick vi noggrant igenom materialet för att finna kärnan i svaren under huvudrubrikerna med sex olika teman och dess underrubriker. Därefter söktes likheter och skillnader i svaren. Det finns indelning i skillnader och likheter mellan kuratorer och specialpedagoger. I de fall dessa har betydelse för undersökningen finns de redovisade under resultatkapitlet. Om det finns några skillnader mellan de båda kommunerna, är de av ringa art. De skillnader som eventuellt går att urskilja kan inte med säkerhet härledas till att det är två olika kommuner, de skillnaderna kan ha andra orsaker. Resultatsammanställningen avslutades sedan med att utifrån nyckelorden, skapa nya rubriker och som en första rubrik förklaras begrepp som framkommit under intervjuerna. En fråga blev aldrig aktuell. Den löd: Om det inte finns något samarbete idag, hur skulle ett sådant kunna se ut? Eftersom alla informanter svarat att de har samarbete, redogörs inte för något svar på denna fråga i arbetet. Larsen (2007) skriver

24

att det gäller att hitta en balans mellan tolkning av det som studerats och beskrivningen av det som informanterna har förmedlat. Det är det konsten att tolka utan att övertolka.

Analys av material

För att försäkra oss om att undersökningen gett svar på de frågeställningar som skapats i arbetets startskede, utgår analys och teoretisk tolkning från dessa frågeställningar. Genom att analysera frågeställningarna, genereras en tydlig bild av vad som fram-kommit i arbetet. Här har även tagits hänsyn till intervjueffekten, med det menas enligt Larsen (2009) att intervjuaren har påverkat informanten genom sitt uppträdande. Detta menar vi kan vara orsaken till att positiva svar dominerade hos samtliga informanter, någon konkret självkritik lyste inte igenom.

Forskningsetik

Informanterna informerades om vetenskapsrådets etiska principer. De fyra huvudkraven är informations-, samtyckes-, konfidentialitets och nyttjandeprincipen (internet 1). De informerades alltså om undersökningens syfte och om att intervjun skulle ta cirka en timma. Deras medverkan är frivillig och de har rätt att när som helst avbryta intervjun eller att avstå från att svara på en fråga. Svaren kommer att behandlas konfidentiellt och förvaras på ett sådant sätt att inte informationen kan komma ut till utomstående. De kommer också att informeras om att detta arbete är ett examensarbete som kommer att användas i studie- och yrkesvägledarutbildningen. Det kommer att läsas av handledare, examinator och studiekamrater, men även finnas tillgängligt för allmänheten via Malmö Högskolas hemsida, efter examinationen. Arbetet kommer endast att användas till forskningsändamål.

Validitet

reliabilitet och reflexivitet

Validitet, som innebär att man verkligen undersökt det man ville undersöka och reliabilitet, undersökningens tillförlitlighet, hör först och främst hemma i kvantitativa metoder (Thurén 2009). Men vi anser ändå att det måste finnas med i detta kvalitativa reflexiva arbete.

25

Eftersom vi är två olika personer som utfört undersökningen utgick vi ifrån en intervjuguide för att få samma innehåll i frågorna däremot kan följdfrågorna variera något, men inte så mycket att det påverkar resultatet. ”Även om det är önskvärt att öka intervjuresultatens reliabilitet för att motverka godtycklig subjektivitet kan en för stark tonvikt på reliabiliteten motverka kreativitet och föränderlighet” (Kvale 2001). Därför anser vi att de variationer som eventuellt uppstått ger positiva nyansskillnader i resultatet. För att undvika missförstånd, mailades sammanställningarna tillbaka till informanterna. De läste igenom och vissa justeringar av intervjuresultatet gjordes efter deras påpekanden, vi anser därmed att reliabiliteten är god.

Genom hela arbetet har det förts en samtalsdialog via Skype och intervjuresultatet har sammanställts gemensamt. Informanterna fick samma förutsättningar, vi satt ostörda i neutrala kontorsrum. Alla fick gott om tid att tänka igenom frågorna innan de svarade och om något var oklart för informanterna, förtydligades det. Vi anser att data-insamlingen som skett är relevant för arbetets frågeställning, att det som syftet anger, nu är kartlagt, vilket innebär att validiteten är god. I detta sammanhang skriver Larsen (2009) att vi med definitionsmässig validitet menar giltighet och relevans. Hon menar att det är synnerligen viktigt att vi samlar in data som är relevanta för frågeställningen.

Vår studie är även reflexiv, så som Thomsson (2002) beskriver det: Reflexion betyder återkastande av ljus eller noggrant eftertänkande. Den som vill använda sig av reflexion i sin undersökning vill alltså göra en eftertänksam studie, där ljuset eller kunskapen hela tiden återspeglas ur olika vinklar. Man söker efter insikt i hur olika omständigheter påverkar det som sker. Ur olika synvinklar och olika sammanhang kan vi tillmäta oss själva och vår omvärld olika betydelser.

Urval

Larsen (2009) skriver att det ibland kan vara meningsfullt att välja ut ett visst kluster från listan, det gäller speciellt vid uppsökande intervjuer. Vårt klusterurval består av kuratorer och specialpedagoger, eftersom det inte finns så mycket tidigare forskning uti-från deras perspektiv. Kuratorer ser vi som nyckelpersoner för elevernas inre välbe-finnande och specialpedagoger som nyckelpersoner för deras pedagogiska utveckling. Urvalet är även till viss del ett bekvämlighetsurval, eftersom vi bor på respektive ort.

26

Informanterna kontaktades först per telefon eller mail. Vi presenterade oss noga, talade om arbetets syfte och frågade om de frivilligt kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. De som inte svarade lades åt sidan, andra kontaktades istället tills rätt antal informanter hittats. Detta var ett sätt att slumpmässigt göra sista delen av urvalet.

Urvalet består av fem kuratorer och fem specialpedagoger, totalt 10 stycken in-formanter från elevvårdsverksamhet på kommunala grund- och gymnasieskolor i två svenska kommuner. De är åtta kvinnor och två män, men hänsyn till kön har inte tagits vid urvalet, eftersom fokus i arbetet ligger på yrkesroller. En kurator som kontaktades var nyanställd på skolan och bad att både hon och den andra kuratorn skulle få vara med tillsammans vid intervjun. Eftersom vi inte ansåg att det skulle påverka resultatet nämn-värt, fick de det. På en av skolorna arbetade en lärare som specialpedagog. Hon hade alltså inte specialpedagogutbildning, men fungerade ändå som specialpedagog, sedan flera år tillbaka. En av kuratorerna hade inte socionomutbildning, utan social-pedagogutbildning, vilket är likvärdigt, enligt henne. Därför anses de ändå repre-sentativa och relevanta som intervjupersoner i undersökningen. Skolorna i de båda kommunerna arbetar likartat med vägledarverksamheten. Samtliga vägledare arbetar både på grund- och gymnasieskolor, vilket gör att de båda kommunerna i detta hänseende har liknande organisationer. Kuratorerna har i arbetet fingerade namn som börjar på K och specialpedagogernas namn börjar på S. Det är Kristina och Katarina som arbetar på gymnasiet, Kitty och Karin på grundskola och Kerstin och Kim på samma grundskola. Sara och Stefan arbetar på gymnasiet, Sebastian, Sissela och Sonja arbetar på grundskolan.

27

Resultat

I detta kapitel presenteras resultatet av intervjuundersökningen. Först de begrepp som uppstått och haft en central roll under intervjuerna. Det ger en förförståelse inför fortsatt läsning. Därefter kommer en kort sammanfattning av bakgrund och sedan följer kapitel enligt arbetets nyckelord nämligen; självinsikt, vägledare, samarbete och kvalitet.

Förklarande begrepp

Här förklaras de centrala begrepp som framkom under intervjuerna och som alla syftar till att på olika sätt stärka den enskilde eleven.

Klassföreståndare/mentor/handledare innebär samma sak i arbetet, nämligen ansvarig klasslärare. EVT är en förkortning på elevhälsoteam, kallas även elevhälsan, där rektor, skolsköterska, kurator och specialpedagog ingår, men det kan, som vi skrivit tidigare variera från skola till skola. De finns för att stötta elever med problem av olika slag. Utifrån elevvårdsteamet kallas det till elevvårdskonferens, EVK. Det kan gälla att en elev har hög frånvaro, eller något annat problem. Mötet är till för att stötta eleven och finna lösningar på problemen. Åtgärdsprogram är ett dokument som ska upprättas när en elev är i behov av särskilt stöd och det ska arkiveras centralt. Rektor ansvarar, men kan delegera uppgiften. Utredningar görs av både kuratorer och specialpedagoger. För kuratorernas del handlar det om att bena ut problemsituationer i elevens psykosociala liv. Specialpedagogerna hjälper till att reda ut elevens pedagogiska situation. Ibland kan en lärare uppleva att elever inte fungerar optimalt i klassrumssituationen. Specialpedagogerna har då möjlighet att göra klassobservationer. Utifrån det som iakttagits kan de ha handledning med läraren, för att denne ska bli bättre rustad att möta eleverna. Att handleda elever handlar om att hjälpa dem att strukturera upp studierna, så att de fungerar så bra som möjligt. Rektor och skolsköterska har samma sekretess, sedan kurator, därefter specialpedagog och sist vägledare och lärare. Detta innebär att vägledare inte kan vara med på alla möten. NPF betyder Neuro Psykiatriska Funktionshinder, Stefan arbetar mycket med detta vilket vi återkommer till senare. För

28

att hjälpa elever som har problem att klara skolan lika lätt som ”alla andra”, finns olika bestämmelser från skolverket att åberopa, t ex fri kvot och undantagsbestämmelsen. Om en elev har en tillfällig svacka, men tidigare har presterat Godkänt i betyg. Kan denne hjälpas in på gymnasiet av kurator och rektor, via intyget fri kvot, även om betygen för tillfället inte är tillräckliga. Elever med t ex läs- och skrivsvårigheter, som presterar maximalt, har kanske bara möjlighet att nå Godkänt. Med hjälp av Undantags-bestämmelsen kan läraren i så fall bortse från vissa kriterier i en kurs och ge Väl Godkänt. När eleven går över från grund- till gymnasieskola sker en överlämnande-konferens där elevvård, rektorer, mentorer och vägledare möts för att informera om elevens problem. Klasskonferens och EHL. Där möts all personal regelbundet, utifrån sina professioner och under rektorns ledning, utan elever och går igenom varje klass, elev för elev. EHL betyder Elevhälsan Lagen och är beteckningen för klasskonferens på en av de undersökta skolorna.

Bakgrund

Alla kuratorer utom Kim har socionomutbildning och alla specialpedagoger utom Karin har specialpedagogutbildning. Här finns skillnader mellan de olika professionerna. Samtalet är det viktigaste verktyget för kuratorerna och handledning, organisering och strukturering är specialpedagogernas uppgifter. Katarina säger: ”Min viktigaste arbets-uppgift är att se till att den psykosociala miljön på skolan stimulerar elever till lärande.” Sara säger: ”Mitt uppdrag är att få kontakt med eleven, för att hjälpa denne framåt.”

Flera har påpekat att de kan få en lite skev bild av hur många elever som har ”problem”. Med elevvårdens ögon menar de att det blir 100 % av de som de träffar, men att det ändå är en liten del av helheten på skolan. De flesta elever går igenom skolan utan ”problem”, men de eleverna ser inte elevvårdspersonalen.

Självinsikt

Här följer en sammanställning av vad informanterna anser att ordet självinsikt betyder. Hur de själva anser att de arbetar med eleverna för att stärka deras självinsikt och vad de lägger för innebörd i läroplanens mål när det gäller elevernas självinsikt. Kapitlet

29

handlar om de möjligheter som informanterna nämner som den enskilde eleven har rätt till, vilket kan vara avgörande för hur dennes självbild utvecklas.

Vi förstod att ordet självinsikt kan vara svårdefinierbart, svaren här blev inte helt entydiga, men heller inte motstridiga. Ordet betyder för informanterna att vara trygg i sig själv, känna till sina egna styrkor och svagheter och att det är en process som måste utvecklas med åren. Stefan utvecklar det lite mer. Han menar att det också handlar om att våga be någon annan som man vet kan, om hjälp, när det är något som man själv vet att man inte är så bra på. Sissela är noga med att poängtera att det är viktigt att komma till insikt om att man ibland kan mer än man tror.

De menar alltså att det handlar om att individen har en grundtrygghet i sig själv. Hon/han vet vad de är bra eller mindre bra på och vet hur de ska handla i olika situationer utifrån det.

Att stärka den enskilde elevens självinsikt, kan följaktligen, vara allt som elevvården gör för att eleven ska bli mer trygg i sig själv och veta vad hon/han är bra och mindre bra på. Det enklaste de kan göra är att bekräfta eleven genom att hälsa och ”kolla läget”. En positiv bekräftelse, ger känsla av trygghet och att vara sedd. Rent praktiskt är syftet att alla möten och aktiviteter som sker kring den enskilde eleven bidrar till detta. Sara, till exempel, ger alltid eleverna beröm innan de går, för att stärka dem som individer. Kitty säger att hennes arbetsuppgifter är att hjälpa individen till personlighetsutveckling och självkänsla. Hon säger att dagens forskning visar på att det finns en ökad psykisk ohälsa bland barn och ungdomar i Sverige. På hennes skola tycker hon att det är många tjejer som mår dåligt. Många behöver hjälp med att reda ut och sätta ord på sin situation, för att kunna gå vidare i livet och nå sina mål. Karin berättar:

Vi arbetar mycket med eleven och elevens trivsel. Vi involverar föräldrarna tidigt. Vi arbetar mycket i klasserna med gruppverksamhet. Vi arbetar efter ett program som heter DISA ett program för att stärka 14 åriga tjejer där de tar alla tjejer inte bara de som behöver utan de anser att alla kan behöva verktyg för att stärka psykiskt ohälsa.

Kerstin och Kim säger:

Vi hjälper eleven att hitta sig själv och att bekräfta och normalisera. ”Du är normal, inte annorlunda eller konstig”. Under tonåren går alla igenom ett identitetssökande, ibland ska de vara den och ibland ska de vara en annan. De kan ha svårt att få ihop att man kan vara både och, det går att vara både hårdrockare och tycka om

30

Katarina har många motivationssamtal med elever som är duktiga i skolan men som uppvisar stressymtom. De får hjälp att sätta skolan i ett verklighetsperspektiv. Många upplever skolan som egen institution och världen utanför som något annat. Specialpeda-gogernas viktigaste uppdrag är att tänka på att alla elever är olika, de har inte samma be-hov och de trivs i olika inlärningssituationer och miljöer. Det gäller att hitta den en-skilde eleven och det arbetssätt som denne lär sig bäst på, att individualisera under-visningen. Sara är ute bland tvåorna och lär dem studieteknik och studieplanering. Vissa lär bäst genom att bara lyssna, att anteckna upptill eller att röra på sig under tiden. De ger eleverna ett slags hjälp till självhjälp, för att de skall lära sig att bryta ned och kunna hantera något stort i mindre bitar. Stefan säger:

Jag träffade en tjej häromdagen, som tog studenten för något år sedan. Hon tackade mig för att jag hade jobbat med henne som jag gjorde, det hade ingen gjort tidigare. Jag arbetade coachande, ställde frågor som: - Vad kan du göra? – Hur kan du göra? – Vilken hjälp behöver du? Och - Hur ska vi gå vidare? Detta ledde fram till att hon efter alla år i skolan fick diagnosen dyslexi, samtidigt som hon gick ut trean på gymnasiet. Hon var ändå glad och tacksam för att hon äntligen fått svar på vad som var problemet. Det hjälpte henne att komma till insikt och det väckte upp det kritiska tänkandet. Genom att jag finns som en talesperson för den enskilde eleven som är i behov av särskilt stöd kan jag hjälpa dem att tro mer på sig själva.

Sebastian säger att:

Jag arbetar mycket med elever som försuttit sina två första chanser, (i 7:an och 8:an), när de gör det, stängs även andra dörrar. Jag försöker förmedla till dem att ta chansen nu. Även om det är tre år på gymnasiet, är det bättre att ta dem nu, än senare i livet. Jag brukar också klargöra för dem att det är väldigt få arbeten som de kan få på grundskolekompetens idag. Det jag gör är att positivt förstärka, så att eleverna verkligen tar alla chanser till hjälp de kan få nu.

Stefan är väl inläst när det gäller NPF, vilket är diagnosbarn och nu arbetar skolan på att bli en NPF-vänlig skola, därför har det anställts ytterligare en specialpedagog och två elevcoacher. Tanken med elevcoacher är att de ska vara som en hjälpreda för elever i behov av särskilt stöd, för att de ska klara att gå ett nationellt program. Tillsammans med skolsköterskan har han hållit i en studiedag om NPF problematik för ett arbetslag. Det är ytterligare ett sätt att stärka elevernas självinsikt, genom att de får möjlighet att gå ”vanlig” klass.

Sammanfattningsvis konstateras att samtliga informanter brinner för sin uppgift och de kan inte nog poängtera att det är den enskilde eleven som allt arbete kretsar kring.

31

Informanterna fick läsa citat från Lpo 94 och Lpf 94 (se bilaga) där står det att skolans arbete ska syfta till att stärka den enskilde eleven på olika vis. Alla informanter tycker att de själva och deras skolor arbetar med detta i sin helhet, det har med med-mänsklighet att göra. Det är individuellt, utifrån olika pedagoger hur man tänker kring detta. Stefan säger att han kan se olika lärare framför sig, beroende på vilken rad han läser i läroplanen eftersom lärarna har olika syn på vad kunskap är. Sebastian berättar:

Vi arbetar med något som heter måldialog. Alla på enheten har fått utbildning via didaktikcentrum och det pågår fortfarande. Det är ett nytt sätt att tydliggöra målen i läroplanen. Eleven får veta nyttan med att de skall läsa ämnena och på det sättet skapas lusten att lära. Skolan strävar efter att eleverna skall ha många

kunskapskällor men att de samtidigt skall vara kritiska. Alla lär olika fort och därför kan man inte dra alla över en kam, skolan försöker därför individualisera undervisningen så mycket som möjligt.

Det finns alltså individuella skillnader hos skolpersonalen på hur läroplansmålen ska tolkas. Kerstin och Kim ger ett exempel:

Det är svårt att uttala sig om hur lärarna arbetar mot målen, eftersom det ser så olika ut. Vissa lärare har det i sin hand, naturligt, andra inte. De ser olika saker som viktiga. Medan vissa arbetar mycket med gruppen från början, åker på läger och arbetar med värderingsövningar, tycker andra att det inte är lika viktigt.

Förväntan på vägledaren

Alla informanter utom Sara säger att de tror att vägledaren kan göra mycket för att stärka den enskilde elevens självinsikt:

Jag kan tänka mig att det kan vara ganska svårt för man måste känna eleven för att kunna stärka deras självinsikt. De känner ju inte eleven alls. Många elever är ju inte så talföra heller och då är det inte lätt att få kontakt på några få gånger. Det vore kanske bra med ett frågeformulär som de kunde använda för att få ut vad eleverna tycker om bra och dåligt.

De övriga menar att vägledaren med samtalet som verktyg kan få eleven att prata och bli medveten om sina olika styrkor, svagheter och intressen. Hon/han kan hjälpa eleven att vidga perspektiv och få en realistisk syn på sig själv inför kommande val. Väg-ledaren kan även hjälpa till att ordna studiebesök på skolor och arbetsplatser, som gör att eleverna ser om det är något för dem eller inte. Kerstin och Kim tycker att väg-ledaren är bra på att hjälpa eleverna att lyfta blicken och att inge dem framtidstro om de

32

är skoltrötta. Eleven kan få hjälp till många bra tankar om hur tiden på grundskolan kan användas på rätt sätt och att tiden mot gymnasievalet går fort. Kristina säger:

Vägledaren har stora möjligheter och är väldigt duktiga på att stärka den enskilde elevens självinsikt. De kan få prova på ett program under en vecka, för att se om det är något som passar eller inte passar dem. På så sätt får eleven starkare självinsikt, för vad hon/han själv vill eller inte vill göra. Det tar tid att ändra program eller kurser och man måste ge det tid. Om eleven redan gjort ett felval är det väldigt viktigt att nästa val blir rätt. Om de skulle göra ytterligare ett felval, kan de känna att ”det finns ingenting som passar för mig…” Då sjunker självinsikten ytterligare, istället för att stärkas.

Sebastian säger:

Jag upplever det som att vägledaren och elever ibland pratar förbi varandra. Jag efterlyser tydlighet, det krävs nästan att man är övertydlig för att eleverna skall ta informationen till sig. Jag hade en elev för något år sedan som ville in på

teknikprogrammet. Den eleven hade inte mer än G i de ämnena. Jag menar att det är viktigt att man klargör att det är ett svårt program och det kommer att kräva en hel del uppoffringar från elevens sida för att kunna klara av det. De måste vara realistiska.

Detta visar att det inom elevvården i sin helhet finns en optimistisk syn på att vägledaren kan hjälpa den enskilde eleven till större självinsikt.

Samarbete

Detta kapitel handlar om det samarbete som finns inom elevvården, sedan samarbetet med vägledaren och sist det samarbete som informanterna skulle önska fanns. Genom ett samarbete kring den enskilde eleven, kan fler elever fångas upp och få den hjälp de behöver. Detta blir ett sätt för eleven att synas, vilket stärker självbilden.

Det finns olika formella möten på alla de undersökta skolorna (se förklarande begrepp). Det handlar då om EVK, Klasskonferenser, överlämnandekonferenser mm. Syftet med dessa möten är att fånga upp elever som är i behov av särskilt stöd, så att ingen faller mellan stolarna. Utifrån elevens behov avgörs vilka av personalen som ska vara berörda av det fortsatta samarbetet och eventuella åtgärder. Ett annat viktigt sam-arbete är med föräldrarna, eftersom de flesta elever är omyndiga. Föräldrarna står också ofta för den trygghet, ”viktiga andra”, som eleverna så väl behöver. Kristina säger:

Det är oftast helt vanliga föräldrar med oro för sina tonåringar. Men det finns alltid några som pressar eleverna att välja utbildning. De vill så gärna att deras barn ska ha ett visst yrke. Har de bestämt sig för att barnet ska ha ett speciellt yrke och så säger vi att estetiska programmet skulle passa eleven bättre, så tycker de att de inte

33

blir någonting på det, så att säga. Andra föräldrar kan vara studieinriktade, vill att barnen ska studera på högskola, men de har inte kapacitet till det. Det finns elever som gått ut efter tre år och ångrat sitt gymnasieval under hela tiden. De har gått för att de måste, det finns inga alternativ idag. De hade kunnat göra ett omval, men då skulle gymnasietiden förlängas och de vill inte lägga mer tid på skolan.

Sammanfattningsvis ser det ut som att alla har någon typ av samarbete med nästan alla på skolan, i varierande omfattning. Den största skillnaden är att kuratorerna har mer externa samarbetspartners än specialpedagogerna.

När det gäller formella möten varierar formerna. Vägledaren kallas till möten, när det berör elever i behov av stöd från honom/henne. Samarbetet mellan vägledare och elev-vård intensifieras i årskurs åtta och nio. Kerstin och Kim berättar att elevelev-vården på deras skola har ett sekretessmöte först för dem med högst sekretess, efter det kan vägledare och övrig personal vara med på mötena. När det gäller informellt samarbete säger alla att de som elevvård kontaktar vägledaren vid behov och vice versa, de ger varandra tips och råd i olika situationer. Kerstin, Kim och Karin säger att vägledaren har kunskaper som ingen annan på skolan har. De kan informera om vad som krävs för olika framtida studier. Det kan vara när program och utbildningar tillkommer eller försvinner, eller när det kommer nya läroplaner. Det är bra att vägledaren informerar dem om sådant, så inte de börjar samtala med elever om att gå utbildningar som inte längre finns. Kerstin och Kim säger vidare: Det är bra att vi kan informera vägledarna om vissa enskilda elev-frågor. Det kan t ex gälla en elev som har väldigt svårt för att resa. Om vägledaren vet om det i förväg, behöver hon ju inte rekommendera utbildningar på annan ort. För att undvika missförstånd inför gymnasievalet är ibland elevvården med som språkrör för eleven vid besök hos vägledaren. Ett sätt att tillsammans hitta elever som är i behov av stöd kan vara som Kitty berättar:

Det händer att vägledarna tar kontakt med mig när det gäller någon elev som inte dykt upp hos honom/henne vid avtalad tid. Det finns ett samband att elever som inte kommer till vägledaren enligt överenskommelse, redan har en kontakt med kuratorn. Det kan handla om att de inte har betyg i ett flertal ämnen och redan förstår att de inte kommer in på gymnasiet i vanlig ordning, utan kommer att hamna på individuella programmet. Elever som vet att de inte kommer att nå målen tycker att det är jobbigt att föra dessa samtal. Alla vill lyckas, men livet runt omkring ger inte alltid förutsättningarna.

Ett sätt att samarbeta är att vägledaren och någon från elevvården följer ibland med elever på studiebesök för att titta på framtida skolor. Det hjälper till att realisera bilden