Detta kapitel är sammanställt utifrån arbetets frågeställningar. Frågeställningarna lyder: Hur skulle kvaliteten på de undersökta skolornas vägledningsverksamhet kunna förbättras? Hur upplever kuratorerna och specialpedagogerna på de undersökta skolorna att samarbetet med vägledarverksamheten fungerar? Vilken uppfattning har kuratorerna och specialpedagogerna på de undersökta skolorna om vad som görs där, för att öka självinsikten hos den enskilde eleven? Här analyseras svaren från intervju- undersökningen, kopplade till teorier och med arbetets nyckelord som rubriker.
Kvalitet
Här analyseras svaren från informanterna, underförstått och tolkat av oss och jämfört med litteraturen. Ordet kvalitet nämndes inte under intervjuerna, men att följa läroplan och mål och att stärka elevens självinsikt, anser vi leder till ökad kvalitet.
Det formella samarbetet har vissa system och möten som elevvården följer upp på olika sätt i de olika skolorna. Det är en förutsättning för att det ska kunna bli god kvalitet på verksamheten. Men vi fick ingen enhetlig bild av hur mötesrutiner, mål, utvärdering och uppföljning fungerar. Vi befarar därför att resultaten av deras arbetsinsatser kan bli något osäker i flera fall. Stefan visade ett exempel med åtgärdsprogram som inte förs på ett tillfredsställande sätt på hans skola, trots att det egentligen finns ett färdigt dokument och system för hur det ska hanteras.
Det informella samarbetet ger intrycket av att fungera naturligt och bra. Att ta kontakt när man misstänker att det finns problem kring en elev, ger känslan av att alla undersökta skolor hittar varje elev som är i behov av särskilt stöd. Men egentligen är det omöjligt att se om det finns någon kvalitet i ett sådant sätt att samarbeta. Spontana möten måste ske utifrån vilja, om en i personalen inte har vilja till samarbete kan systemet falla. Det påverkas också av tidsbrist. Finns det inte tid, hoppar man över spontana möten och kontinuiteten fallerar.
38
Faktum kvarstår, vilket flera redovisar under tidigare forskning, att många elever upplever att de inte får tillräckligt mycket stöd inför sina olika val. Och de känner sig själva för dåligt för att kunna fatta ett väl grundat beslut. Detta bör betyda att trots att mycket görs på skolorna, kan det göras mer, för att nå ännu fler elever. Först då går det att säga att skolorna nått läroplanernas mål i det hänseendet. Läroplanerna säger (se litteraturanknytning) att det ska tas hänsyn till den enskilde individens förutsättningar och behov. Och för att den enskilde eleven ska ha goda förutsättningar att fatta rätt beslut vid studie- och yrkesval, måste alla som arbetar med eleven medverka.
Även om alla informanter säger att sekretessen inte är något hinder för samarbetet, måste vi ändå påpeka att när personalen är indelad utifrån hur stark sekretess de har, utesluts automatiskt vissa grupper, t ex vägledare. Antagandet blir då följaktligen att inte vägledningsverksamheten får något större utrymme vid dessa möten. Många talar dock om att de kallar vägledaren när de ser behov av det. Det kan gälla nyval, omval eller borttagande av någon kurs eller program. Men vi menar att om elevvårdspersonalen inte ser ett behov hos eleven, kallas inte vägledaren. Det kan resultera i att den eleven inte får den hjälp den behöver. Grundförutsättningen för ett samarbete är naturligtvis också att vägledaren får kallelse till mötena, vilket ibland glöms bort, som på Kerstin och Kims skola.
Även om det inte behöver påverka vägledningens kvalitet, så finns det både för- och nackdelar med att samma vägledare arbetar på både grund- och gymnasieskola. Men vi anser att fördelarna överväger, under förutsättning att de inte byter program för ofta (som Kristina är frustrerad över). Det är trots allt en trygghet för eleverna att samma vägledare finns på plats när de börjar gymnasiet, det är också en fördel inför gymnasievalet att vägledaren är väl insatt i vad som gäller.
Vi avslutar detta kapitel med att poängtera, som det står i skolverkets allmänna råd (se litteratur) att det är rektor som ska ansvara för att vägledningsverksamheten organi- seras så att eleverna får den vägledning de har rätt till. All personal måste medverka i de system med rutiner för planering, uppföljning och utvärdering som ska finnas på varje skola.
39
Samarbete
I detta kapitel analyseras och jämförs informanternas svar med litteratur och egna fun- deringar, angående samarbetet. Det är tydligt att genom ett samarbete kring den enskilde eleven, kan fler elever fångas upp och få den hjälp de behöver. Detta blir ett sätt för eleven att synas och det stärker självbilden.
På Kitty och Sonjas skola styr rektorerna över samarbetet mellan de olika personal- grupperna. På de övriga skolorna har rektorn delegerat, så att elevvårdspersonalen själva styr över samarbetet. Detta sker på ett sådant sätt som skollagen säger (se litteraturgenomgång). Att rektorerna styr på Kitty och Sonjas skola kan bero på att de har mer behov av att kontrollera personalen, även om de inte nämnde det. På de övriga skolorna har således rektorerna släppt greppet och det kan bero på att de känner förtroende för att personalen sköter sina uppdrag bra utan rektors inblandning. Sissela (se resultat) visar på skillnaden mellan att ha en chef som visar tillit till sin personal och en som inte gör det. Hon säger nu att det känns jättebra när hon fått mer eget ansvar. Om det är så att Kitty och Sonja är hårdare styrda kan det innebära att deras arbete blir mer tungrott än de andras. De nämnde inte att de var missnöjda med att rektor styr, men å andra sidan nämnde de bara sådant som de är nöjda med. Undersöknings effekten kan ha påverkat detta svar (se metod).
Wahlström (2008) skriver att det är en förutsättning för en god arbetsmiljö där medarbetare trivs och orkar stanna kvar, att det finns en ömsesidig kommunikation på vilken nivå det än gäller i verksamheten. Kommunikation är alla de signaler som man släpper ut ifrån sin kropp. Vidare menar hon att vid stressreaktioner som utbrändhet, utmattningssyndrom och andra saker som gjort slut på alla våra krafter, kan handla om maktlöshet. De som går in i detta avskärmar sig och har ingen energi till något annat än överlevnad. Maklöshet över sin arbetssituation skapar också en känsla av oförutsäg- barhet. Det är en sak att arbeta mycket men samtidigt kunna påverka det man gör och en annan när man inte kan påverka sin situation alls. Vår psykiska hälsa beror på vad vi har med oss i bagaget och hur vi lever för tillfället.
Om alla medarbetare trivs och känner delaktighet i arbetet, kommer det i sin förlängning eleverna till godo. Då fungerar kommunikationen utan störningar, så att berörda parter snabbt kan agera kring en elev som är i behov av stöd. Dessutom mår skolpersonalen bra och orkar bjuda mer på sig själva till eleverna.
40
De brister som påpekats i Skolverkets allmänna råd och kommentarer (se litteraturgenomgång) har delvis bekräftats i undersökningen. De menar att studie- och yrkesorienteringens uppdrag i praktiken oftast gäller endast skolans vägledare, trots att läroplanen säger att uppdraget bör engagera alla yrkeskategorier. Informanterna gav intrycket av att var och en har kompetens som är specifik inom sitt område och att vägledaren har en kompetens som ingen annan på skolan har. Detta skulle kunna visa på att inte vägledningsverksamheten berör all skolpersonal. Samtidigt säger de att de underförstått att de olika yrkeskompetenserna kan flyta in i varandra, för att tillsammans utgöra det stöd som eleven behöver. Det visar på en vilja att samarbeta kring den enskilde eleven och tillsammans med vägledningsverksamheten. Men Sara känner dåligt till vad vägledaren gör och hur denne skulle kunna stärka den enskilde elevens självinsikt. Hennes samarbete med vägledaren berör enbart att ändra i den enskilde elevens olika val av kurser. Övriga informanter ger intrycket av att veta mer om vägledningsverksamheten. Ett sätt för vägledningsverksamheten att synas mer skulle kunna vara genom strukturera upp mer med regelbundna möten som berör all personal och alla elever.
Vägledaren
Nedan kommer vi att analysera hur elevvården, litteraturen och vi själva ser på vägledarens yrkesroll.
Inom elevvården finns det som vi skrev under resultat, en positiv syn på att vägled- aren kan hjälpa den enskilde eleven till större självinsikt. Lovén och Lindh (se litteraturhänvisning
)
konstaterar att vägledarna själva inte anser att de når ända fram när det gäller detta. Inte heller eleverna är helt nöjda, eftersom de känner otrygghet inför valet. Detta visar att det finns mer att göra och kanske kan elevvårdens tankar nedan vara till hjälp.Vägledaren behöver vara tydligare mot eleven och hjälpa eleven att fatta realistiska val, utifrån sina betyg och personliga förutsättningar. Studiebesök är ett bidrag, motiva- tionsskapande samtal ett annat och att vidga perspektiv är ett tredje, för vägledaren att hjälpa den enskilde eleven. Även vägledaren kan ge negativ bekräftelse, genom att missa någon av ovanstående punkter så att det leder till att eleven gör felval och självinsikten försämras.
41
Här gäller det för vägledaren att använda sin empatiska förmåga i samtalet, att kunna känna in vad eleven känner för stunden. Så att samtalet verkligen leder till en förstärkt självbild, hos eleven och inte tvärtom. Som vi skriver under litteraturanknytning, säger Amundson att Carl Rogers har tre grundläggande villkor för vägledningsrelationen: Äkthet, en villkorslös positiv inställning och empatisk förståelse. I en sådan situation är det viktigt att knyta band och skapa harmoni med eleven och att denne accepteras som unik och värdefull. Detta är att hantera eleven med silkesvantar och ibland en balans- gång för vägledaren. Att vara för övertydlig, plattar till eleven, men att vara för otydlig så att eleven gör fel val, kan platta till lika mycket. Som hjälp till detta är studiebesök ett verktyg, för eleven att komma ut och se verkligheten på skolan. Elevens självinsikt kan stärkas genom att se sig själv i det sammanhanget, på programmet. Både Lindh och Lovén konstaterar (se litteratur) att vägledarens röst dominerar vägledningssamtalet. Det kan tyckas anmärkningsvärt och oprofessionellt och går emot Carl Rogers klient- centrerade samtal, kanske på grund av tidspress och yttre omständigheter, men egent- ligen finns det inga ursäkter, eleven blir lidande.
Sara poängterar att det inte kan vara så lätt för vägledaren att stärka elevens själv- insikt eftersom man bör känna personen något för att kunna trycka på de rätta knap- parna. Många elever är inte så talföra. Hon tyckte att det hade varit bra med ett fråge- formulär, för att få ut vad eleverna tycker. Vi frågar oss om Sara är insatt i vad väg- ledaren har för verktyg i samtalet. Genom ögonkontakt och hej till en individ, har denne fått bekräftelse som kan leda till en vilja att komma och samtala. Genom kartlägg- ningssamtalet får vägledaren ut lika mycket, om inte mer, än vad ett frågeformulär ger. När eleven får prata om sitt liv, faller bitar på plats, som bidrar till ökad självinsikt. Saras tankegångar liknar Jens Nilssons (se tidigare forskning) om att personlighets- profilering kan hjälpa individen till större självinsikt. Om man ska använda fråge- formulär, vilket vi anser kan verka statiskt och opersonligt är det väldigt viktigt att vidareutveckla frågorna i ett kommande samtal. Eftersom det kan skapa nya frågor och osäkerhet hos individen. För att försäkra sig om att elevens självinsikt verkligen stärkts, behövs uppföljande samtal.
42
Självinsikt
Detta kapitel sammanfattar vad litteraturhänvisningskapitlet och informanterna säger om självinsikt kopplat till vår egen analys.
Det är uppenbart att ordet självinsikt kan vara svårdefinierbart. Det märktes på informanterna att de ville fundera en stund innan de svarade och svaren blev inte helt entydiga, men heller inte motstridiga. Innebörden kan sammanfattas som att vara trygg i sig själv, känna sina styrkor och svagheter och att det är en utvecklingsprocess. Som Maltén skriver under litteraturanknytning, bygger individens självbild på vad vederbörande tror att andra tycker om honom/henne. Med det vill vi säga att om skolpersonalen bekräftar en elev genom att bry sig om, stärker den elevens självbild. Allt som informanterna nämner att de gör i samarbetet, kring den enskilde eleven, är sådant som syftar till att stärka dennes självinsikt. Detta kan i sin tur leda till att eleven känner sig tryggare inför val av kommande studier och yrke. Det de däremot inte gör, får motsatt effekt för elevens självbild. Vi vet sedan tidigare forskning, t.ex. Lovén och Lind i litteraturanknytningen, att många elever upplever att de har för dålig självinsikt, alltså har de inte fått den hjälp de behövde. Det är ofta de som inte syns eller hörs, som faller mellan stolarna, som till exempel tjejen som Stefan berättade om, som fick konstaterat dyslexi när hon tog studenten. Hon fick så mycket bättre självförtroende efter sin diagnos, eftersom hon då fick ett svar. Att någon tog sig tid och brydde sig, bekräftade henne som person. Ingen vet hur många som missas helt eller hur många som upplever att de får negativ bekräftelse på skolan. Negativ bekräftelse kan vara att bara få höra att man gör fel, är stökig, blir mobbad eller att inte få hjälp när man behöver. Detta var inget som togs upp under intervjuerna, vilket kanske är förståeligt, eftersom det inte är så roligt att ta upp misslyckanden, de kan också vara svårare att upptäcka. Kitty sa att det är en ökad psykisk ohälsa bland barn och ungdomar i Sverige och att tjejer verkar ha mest problem. Detta bekräftas även av Karin som använder modellen DISA på sin skola, för att stärka 14- åriga tjejers psykiska hälsa. Den ökade psykiska ohälsan skulle kunna hänga ihop med att de vuxna inte har tid med att bekräfta dem tillräckligt och att unga har många fler val att fatta nu är förr.
Bremberg (2007) skriver att det är viktigt för både barn och vuxna att känna igen och tolka egna och andras känslor. När barn möter påfrestningar av olika slag använder de metoder för att på olika sätt bemöta dessa. Det kan vara att uttrycka känslor, undvika frågan, att försöka stå ut, att söka stöd från andra osv. Barn som försöker lösa problem
43
genom att resonera med sig själva har ofta mindre psykiska problem. Det finns program för ungdomar, som ska hjälpa dem att utveckla förmågan att möta problem på ett effek- tivt sätt. Det är då vanligt att börja med att eleven får kartlägga problemet, formulera mål, klargöra underlättande och hindrande faktorer och till sist genomförande. Föräldrarna har avgörande betydelse för barns psykiska hälsa. Att visa värme och att sätta tydliga gränser är två viktiga egenskaper hos föräldrarna, ett antal studier har bekräftat detta.
Erik Homburger Ericson anser, som vi skrev i teoriavsnittet, att ungdomar i högstadie- och gymnasieåldern befinner sig i ett stadium av nytt identitetsskapande, eftersom krav och förväntningar från vuxenvärlden gör att den gamla barndoms- identiteten bryter samman. I denna kamp, som också innebär många valsituationer gäller det för dem att få ihop helheten, för att inte drabbas av identitetsförvirring.
Med detta vill vi säga att det är så viktigt att bekräfta ungdomarna positivt, genom att finnas som ett vuxet stöd eller handgripligt genom systematiska åtgärder, allt utifrån den enskildes behov.