Ett förändrat arbete med sexualbrott?
Kan det ökade antalet fällande domar sedan samtyckeslagens
införande förklaras av nya arbetssätt och synsätt hos polisen?
Matilda Albertsson
Uppsala universitet
Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp
Statsvetenskapliga institutionen
Höstterminen 2020
Handledare: Josefina Eriksson
Antal ord: 13 794
Abstract
The Swedish sexual consent legislation was introduced in July 1, 2018. The government bill that the sexual consent law was based on declared that sexual relations should be voluntary and that sexual offences are an expression of disrespect of a person’s sexual integrity. The bill stated that a law based on consent in a more distinct way could meet this need. The purpose of this study is to investigate if the increased number of rape convictions, since the introduction of the law, can be explained by a change in the work with and attitude towards sexual offences by the police. To achieve this, in-depth interviews with policemen have been conducted. The study shows that some parts of the work with and attitude towards sexual offences can be directly connected to the sexual consent legislation. Other parts are indirectly connected, and some parts cannot be connected at all. Overall, it can be said that the changes that are described in this study can in some respects be connected to the sexual consent law. The result therefore suggests that the increased number of rape convictions since the sexual consent law could be explained by a change in the work with and attitude towards sexual offences by the police.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
2 Syfte och frågeställning ... 3
3 Studiedesign ... 3
4 Tidigare forskning ... 4
4.1 Teoretisk utgångspunkt ... 4
4.2 Tidigare forskning kring samtyckeslagen ... 6
4.2.1 Förespråkare av en samtyckeslag ... 6
4.2.2 Motståndare av en samtyckeslag... 8
4.3 Utvärdering efter samtyckeslagens införande ... 9
5 Analysramverk... 11
5.1 Frågeställning 1: Hur arbetar polisen med sexualbrott efter samtyckeslagens införande? ... 11
5.2 Frågeställning 2: Vilket synsätt har polisen på sexualbrott? ... 12
5.3 Frågeställning 3: Kan polisens arbetssätt och synsätt kopplas till samtyckeslagens införande och i så fall hur? ... 12
6 Metod och material ... 13
6.1 Kvalitativa samtalsintervjuer ... 13
6.2 Tryckt material ... 14
6.3 Urval ... 15
6.4 Intervjuernas genomförande ... 17
6.5 Etiska principer och överväganden ... 20
7 Analys ... 20
7.1 Frågeställning 1: Hur arbetar polisen med sexualbrott? ... 20
7.2 Frågeställning 2: Vilket synsätt har polisen på sexualbrott? ... 26
7.3 Frågeställning 3: Kan polisens arbetssätt och synsätt kopplas till samtyckeslagens införande och i så fall hur? ... 29 8 Slutsatser ... 34 9 Referenser... 36 9.1 Litteratur ... 36 9.2 Akademisk avhandlingar... 36 9.3 Lagar ... 36
9.5 Statens Offentliga Utredningar ... 37
9.6 Myndighetsrapporter ... 37
9.7 Internetbaserade källor... 38
9 Bilagor... 39
1 Inledning
Den 1 juli 2018 trädde samtyckeslagen i kraft – en sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet.1 Syftet med lagen var att tydliggöra alla människors rätt till sexuellt
självbestämmande och sexuell integritet. Lagändringarna innebar att det inte längre krävs våld, hot eller utnyttjande av offrets särskilda situation för att en gärning ska vara straffbar. Gränsen för en straffbar gärning ska istället gå vid om deltagandet i en sexuell handling är frivillig eller inte.2
Synen på sexualbrott har förändrats över tid. Våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades inte förrän 1965, vilket innebar att innan lagens införande kunde inte en våldtäkt ske inom äktenskapet i lagens mening. Det har sedan dess genomförts ett flertal förändringar i straffbestämmelserna kring sexualbrott, och arbetet intensifierades under 2000-talets början. Sedan dess har en rad olika lagändringar införts för att öka det straffrättsliga skyddet för offret.3
Denna studie behandlar frågan om synen på sexualbrott som innefattar frågor om sexualitet, vad som är en jämlik sexuell relation och mer specifikt hur frivillighet och samtycke kan tydliggöras i lagstiftning, men även i samhället i form av normer.
I den proposition som låg till grund för samtyckeslagen tydliggörs ett nytt synsätt på sexualbrott. Propositionen klargör att sexuella övergrepp är ett uttryck för bristande respekt för en annan människas sexuella integritet och självbestämmande, där det är samhällets uppgift att skydda människor mot sexuella kränkningar. För att kunna göra detta krävs enligt propositionen ett tydligt straffrättsligt skydd och ett fungerande rättsväsende som har kunskap och förståelse i frågor som rör sexualbrott.4 Detta tydliggörs även i det betänkande från sexualbrottskommittén
som den 28 augusti 2014 påbörjade en översyn av våldtäktsbrottet på uppdrag av regeringen. Betänkandet som överlämnades den 5 oktober 2016 argumenterar för att en samtyckesreglering skulle kunna innebära en fortsatt utveckling av den straffrättsliga synen på sexualbrott och fungera som ett tydligt budskap från samhället att sexuellt umgänge kräver samtycke.5
1 SFS 1962:700. Brottsbalk. 2 Prop. 2017/18:177. s. 1. 3 Ibid., s. 16–19.
4 Ibid., s. 15. 5 SOU 2016:60
Huruvida en samtyckesreglering skulle medföra en utveckling av synen på sexualbrott och samtidigt öka det straffrättsliga skyddet var en fråga som debatterades flitigt innan samtyckeslagens införande. Lagens förespråkare menade att lagändringarna skulle leda till stora förändringar, bland annat genom att medföra en normerande effekt som sågs som en viktig samhällelig signal kring synen på sex och frivillighet.6 Motståndare till lagen menade att
lagändringarna snarare skulle leda till ett ökat fokus på brottsoffret och dess beteende.7 Det
argumenterades därtill för att en samtyckeslag inte skulle lyckas täcka in de sexuella övergrepp som sker inom relationer.8 En farhåga som delades av förespråkarna såväl som motståndarna
till samtyckeslagen var att lagen troligtvis inte skulle leda till fler fällande domar.9
Två år efter lagens införande släppte Brottsförebyggande rådet en rapport med syfte att följa upp tillämpningarna av de nya reglerna. Rapporten visar att samtyckeslagstiftningen har medfört förändringar, speciellt i antal åtal och fällande domar. Mellan 2017 och 2019 ökade antalet fällande domar med 75 procent.10 Detta visar tydligt att antalet lagförda har ökat i större
utsträckning än vad forskare och experter tidigare trott, vilket leder fram till frågan - vad beror detta på? I tidigare rapporter kring sexualbrott har det framkommit att rättsväsendets arbete med sexualbrott varit bristande. Sexualbrottskommitténs granskning av rättsväsendet visade bland annat att sexualbrottsutredningar ofta nedprioriteras.11 Även Brottsförebyggande rådet hävdade
i en studie av rättsväsendets arbete med våldtäkter från 2019 att det har funnits brister i polisens utredningar där ett bättre polisarbete skulle ha en viss potential att öka antalet fall som går till åtal.12 En möjlig förklaring till varför antalet fällande domar har ökat skulle därför kunna vara
att polisens arbete har förändrats sedan införandet av samtyckeslagen. Lagändringarna med ett tydligt uttalat fokus på frivillighet och skyddet av den sexuella integriteten skulle därför ha bidragit till bättre utredningsinsatser hos polisen, vilket gör att fler fall går till åtal. Det skulle givetvis kunna finnas andra möjliga förklaringar till det ökande antalet fällande domar, exempelvis att lagen har påverkat hur domstolsprövningen går till. Dessutom skulle antalet fällande domar kunna vara en effekt av att fler brott anmäls då brottsrubriceringen för våldtäkt breddats i den nya lagstiftningen. Denna studie gör inte anspråk på att fullt ut besvara frågan
6 Leijonhufvud. Samtyckesutredningen – lagskydd för den sexuella integriteten. s. 11–12. 7 Berglund. Samtycke eller ej. s. 107–108.
8 Zozan. Debatt: ”Även samtycke kan ske utan tvång”.
9 Leijonhufvud. Samtyckesutredningen – lagskydd för den sexuella integriteten. s. 14. 10 Brottsförebyggande rådet. Den nya samtyckeslagen i praktiken. s. 7.
11 SOU 2016:60. s. 31.
om varför antalet fällande domar har ökat sedan samtyckeslagens införande, utan vill istället undersöka om en del av förklaringen kan vara en följd av förändringar i polisens arbete.
2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att bidra med förståelse till varför antalet fällande domar har ökat sedan samtyckeslagens införande och om detta kan förklaras med en förändring i polisens arbete. Genom kvalitativa intervjuer med poliser ämnar studien förstå hur polisen arbetar med sexualbrott sedan införandet av samtyckeslagen samt undersöka synen på sexualbrott inom polisväsendet. Studien syftar inte till att ge ett fullödigt svar på varför antalet fällande domar har ökat, utan vill istället bidra med en möjlig delförklaring. Det finns till min kännedom inga fördjupande studier av hur polisen arbetar med sexualbrott efter införandet av samtyckeslagen och det saknas därtill studier av polisens syn på sexualbrott. Med utgångspunkt i detta syftar studien att undersöka om en del av förklaringen till det ökade antalet fällande domar är en följd av polisens arbete.
För att uppfylla syftet för studien kommer följande frågeställningar besvaras: - Hur arbetar polisen med sexualbrott efter samtyckeslagens införande? - Vilket synsätt har polisen på sexualbrott?
- Kan polisens arbetssätt och synsätt kopplas till samtyckeslagens införande och i så fall hur?
3 Studiedesign
För att kunna besvara de frågeställningar som formulerats i avsnittet ovan kommer kvalitativa samtalsintervjuer genomföras där poliser från strategiskt valda polisområden intervjuas. De polisområden som undersöks har valts ut eftersom de har varit särskilt framgångsrika i utredningarna av sexualbrott.13 Genom ett strategiskt urval som grundar sig i att dessa områden
har pekats ut som framgångsrika i utredningarna av sexualbrott kan uppsatsen undersöka fall där omständigheterna är gynnsamma. Om det visar sig att arbetet med och synsättet på, sexualbrott inte kan kopplas till samtyckeslagens införande i dessa polisområden, kan denna
13 Polismyndigheten. Våldsbrott i nära relationer och sexualbrott mot vuxna - En gemensam granskning av polisens och
koppling troligtvis inte göras någon annanstans heller. Då beror de framgångsrika utredningarna sannolikt på någonting annat.14
Valet av kvalitativa samtalsintervjuer grundar sig i att metoden är passande i undersökningar av hur människor upplever sin omgivning.15 Fördelen med att använda kvalitativa
samtalsintervjuer i denna studie är att intervjuerna fångar upp polisens arbete med och syn på sexualbrott på ett bättre sätt än någon annan metod då området fortfarande är outforskat. Studien kan således ge kvalitativa insikter i hur poliser arbetar med och ser på sexualbrott som sedan kan undersökas vidare genom andra metoder. En mer utförlig beskrivning av intervjuernas genomförande och urval återfinns i avsnitt 6.4. De intervjuer som genomförs i studien kommer analyseras med hjälp det analysramverk som presenteras i avsnitt 5.
4 Tidigare forskning
I följande avsnitt redovisas tidigare forskning om offentlig politik, sexualbrottslagstiftning och normerna kring dessa. Vidare följer en översikt över forskningen om samtyckeslagen och avslutningsvis en utvärdering av vilka effekter lagändringen fått under sina drygt två verksamma år. Av vikt att tillägga är att de forskare och experter som behandlar denna fråga oftast beskriver sexualbrott som någonting en man utsätter en kvinna för. Dessa formuleringar har forskarna och experterna själva valt att använda.
4.1 Teoretisk utgångspunkt
Det forskningsfält som denna studie kommer bidra till är det som behandlar offentlig politik, lagstiftning och dess normgivande effekter. Studien tar avstamp i Maria Wendt Höjers avhandling Rädslans politik där offentlig politik beskrivs som ett forum där könsrelationer både skapas och återskapas.16 Wendt Höjers argumenterar för att den offentliga politiken i sig inte
bör uppfattas som varken förtryckande eller frigörande. Den offentliga politiken kan istället ses som både upprätthållande av könsmaktsrelationer, men även som utmanade av dessa. I Wendt Höjers avhandling behandlas frågan om den offentliga politikens legitimerande och delegitimering av mäns våld mot kvinnor där lagstiftning fungerar som en gränsdragning för
14 Esaiasson et al. Metodpraktikan. s. 162–163. 15 Ibid,. 261.
vad som är tillåtet och icke-tillåtet våld. Wendt Höjer lyfter fram det paradoxala i att kvinnor behöver vända sig till patriarkala institutioner, som till exempel lagstiftning, för att söka skydd från män. Frågan om vem som ska skyddas, från vilket våld och på vilket sätt blir central för Wendt Höjer som undersöker hur offentlig politik antingen kan utmana eller upprätthålla en maktordning som underordnar kvinnor.17 Wendt Höjer lyfter även fram hur
sexualbrottslagstiftningar rent historiskt varit mer fokuserade på mannens egendom och äganderätt än att skydda kvinnors sexuella integritet.18
En annan forskare som diskuterar hur sexualpolitik påverkar samhället och dess relationer är Catharine MacKinnons som i boken Women’s lives men’s laws analyserar sexualbrottslagstiftning ur ett genusperspektiv. MacKinnon menar att det juridiska systemet är konstruerat för att gynna män eftersom det historiskt sett har varit män som skapat systemet. Till följd av att kvinnor inte tillåtits delta vid beslutsprocesser har rättsväsendet inte tagit hänsyn till det kvinnliga perspektivet då lagar stiftats.19
Ytterligare en forskare som behandlat dessa frågor är Maud Eduards som i boken Kroppspolitik beskriver synen på kvinnokroppens historia inom svensk politik. Eduards menar, likt MacKinnon, att synen på kvinnokroppen leder till en könsmaktsordning där mannen står över kvinnan. Detta innebär att normen utgår från mannen medan kvinnan reduceras till ett objekt och kvinnokroppen som ett problem som måste hanteras av politiken genom bland annat lagstiftning.20 Eduards menar att kvinnokroppen i många avseenden behandlas som en del av
den nationella politiken snarare än en fråga för eget självbestämmande vilket Eduards exemplifierar genom att det bland annat har hävdats att kvinnans kropp kunde ta skada om kvinnan tex studerade eller ägnade sig åt politik.21
Studiet av offentlig politik och sexualpolitik behandlar i stor utsträckning frågan om hur lagar och regler skapas och hur dessa regelverk påverkar oss på samhällsnivå, men även på individnivå. Hur samhällets regler konstrueras kan alltså visa på vad som anses vara viktigt i samhället. Enligt Wendt Höjer har våldet mot kvinnor inte prioriterats på den politiska dagordningen och det råder därtill även brist på statsvetenskapliga studier där våld och
17 Wendt Höjer. Rädslans politik. s. 18–19. 18 Ibid., 33–34.
19 MacKinnon. Women's lives, men's laws. s.116
20 Eduards. Kroppspolitik - om moder Svea och andra kvinnor. s.16–17. 21 Ibid., s.13
sexualitet fungerar som grund för en analys av offentlig politik.22 Sedan Wendt Höjer gav ut
sin avhandling för snart 20 år sedan har forskningsfältet kring offentlig politik och de sexuella dimensionerna kring lagstiftning expanderat. Detta kan inte minst härledas till den debatt om svensk sexualbrottslagstiftning som presenteras i avsnittet nedan. För denna studie blir frågan om hur samtyckeslagen förhåller sig till dessa forskares syn på offentlig politik och lagstiftning kring sexualbrott viktig. Som kommer att diskuteras i avsnitt 4.2 såg vissa experter samtyckeslagen som ett avbrott mot den tidigare mer patriarkala uppfattningen av sexualbrottslagstiftning.
4.2 Tidigare forskning kring samtyckeslagen
Föregående avsnitt har visat studiens teoretiska utgångspunkt där offentlig politik är av stor vikt för att förstå hur samhället är konstruerat, hur lagar och regler skapas och vilka konsekvenser detta får. Med denna utgångspunkt ämnar studien mer specifikt bidra till ett snävare fält av offentlig politik, det inom sexualbrottslagstiftning med fokus på samtyckeslagen. Nedan presenteras olika forskares syn på samtyckeslagen innan lagens införande. En tydlig skiljelinje kan utläsas ur vilka effekter dessa forskare trodde att lagen skulle få. Skiljelinjen går mellan de som ansåg att en samtyckeslag skulle leda till positiva förändringar och de som menade att en samtyckesreglering inte skulle förändra någonting alls - eller till och med få negativa konsekvenser.
4.2.1 Förespråkare av en samtyckeslag
Tidigare studier om sexualbrottslagstiftning behandlar frågor om lagens utformning, synen på sex och samtycke och om ett starkare skydd för den sexuella integriteten. Monica Burman diskuterar hur det kan komma sig att även fast frågor kring sexualbrott har fått ett så stort utrymme i den svenska debatten under de senaste decennierna och trots att det har genomförts fler utredningar i ämnet än någon annan brottshandling har få policyinitiativ tagits fram. Svensk lagstiftning har dessutom i liten utsträckning behandlat de underliggande dimensionerna kring sexualbrott som kön, makt, sexualitet och jämlikhet vilket kan anses märkligt då Sverige i övrigt har fattat lagar rörande mäns våld mot kvinnor som i mycket hög grad inkluderar dessa underliggande dimensioner.23 Denna bild delas av Madeleine Leijonhufvud, professor i
straffrätt vid Stockholms universitet som i boken Svensk sexualbrottslag – en framåtsyftande
22 Wendt Höjer. Rädslans politik. s. 15–16.
tillbakablick beskriver svensk sexualbrottslag sedan införandet av brottsbalken 1965. Enligt Leijonhufvud har de juridiska och politiska insatserna misslyckat med att skapa en sexualbrottslag med ett adekvat rättsligt skydd för människors sexuella integritet. Leijonhufvud menar även att det fortfarande fanns stora luckor i lagstiftningen innan samtyckeslagstiftningens införande, bland annat att mannens ansvar för sin sexualitet inte adresserades och att det fortfarande låg ett för stort fokus på kvinnans beteende.24 Leijonhufvud
har drivit en tydlig linje i samtyckesfrågan. I boken Samtyckesutredningen – Lagskydd för den sexuella integriteten argumenterar Leijonhufvud för en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning i Sverige. Leijonhufvud hävdade att den dåvarande lagstiftningen behövde tydliggöra varje individs självbestämmande. Sexuellt umgänge förutsätter samtycke där det är den som deltar som måste försäkra sig om att de involverade parterna har lämnat samtycke.25 Vidare behandlar Leijonhufvud frågan om bevissvårigheterna kring sexualbrott
och farhågan att dessa skulle bli större med en samtyckeslag. Leijonhufvud understryker här att en samtyckeslag inte skulle påverka de fall som med den dåvarande lagstiftningen redan kunde klaras ut, en samtyckesreglering skulle istället medföra att gränsen för brott förflyttas. De fall som med tidigare lagstiftning var straffria skulle kunna bli straffbara, exempelvis fall som saknar samtycke men som sker utan våld eller hot. Leijonhufvud framhåller därtill att den främsta skillnaden skulle bli en attitydförändring till sexualbrott där hon jämför samtyckeslagen med lagen mot barnaga år 1979 som haft stor normerande samhällspåverkan.26 Med
normerande samhällspåverkan menar Leijonhufvud att en samtyckeslag på ett bättre sätt skulle motsvara den allmänna uppfattningen om vad frivillighet innebär där frivilligheten är ett krav för att sexuella handlingar ska vara tillåtna. Lagen skulle alltså kunna sända ut signaler kring sexuell integritet och samtycke.27
Trots de många positiva förändringar en samtyckeslagstiftning skulle innebära klargör Leijonhufvud att samtyckeslagen inte kan ses som en slutgiltig lösning och att införandet av en samtyckeslag troligtvis inte skulle leda till fler fällande domar. Det finns därför en risk att samtyckeslagen ses som en enkel lösning till ett komplext problem. Detta, menar Leijonhufvud, får emellertid inte hindra att samtyckeslagen införs då det är en nödvändig reform som även om den inte leder till fler fällande domar har ett tydligt signalvärde som inte bör underskattas.28
24 Leijonhufvud. Svensk sexualbrottslag – en framåtsyftande tillbakablick. s. 110. 25 Leijonhufvud. Samtyckesutredningen - lagskydd för den sexuella integriteten. s. 11–12. 26 Leijonhufvud. Svensk sexualbrottslag - en framåtsyftande tillbakablick sid. 89–90 27 Leijonhufvud. Samtyckesutredningen - lagskydd för den sexuella integriteten. s.11. 28 Ibid., s. 14.
4.2.2 Motståndare av en samtyckeslag
I avsnittet ovan argumenterades för att den dåvarande lagstiftningen inte gav ett tillräckligt rättsligt skydd för individen och dess sexuella integritet där en samtyckeslagstiftning på ett bättre sätt skulle kunna tillgodose detta. Kerstin Berglund, doktor i straffrätt vid Uppsala universitet argumenterar istället för att en regleringsmodell som bygger på samtycke löser vissa problem, men inte alla. Berglund menar att oavsett om sexualbrottsregleringen bygger på ett samtyckesrekvisit eller ett tvångsbegrepp kommer lagen ändå skydda individens sexuella integritet.29 Detta står i kontrast till Leijonhufvud som istället menar att den tidigare lagens
tvångsbegrepp inte kan ge ett tillräckligt skydd till personer som utsatts för sexuella övergrepp utan våld eller hot.30 Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet menar i linje
med Berglund att en samtyckeslag varken kommer öka eller minska det straffrättsliga skyddet för individen. Eftersom skyddet för offret kommer vara det samma finns det enligt Asp inte heller tillräckligt starka skäl att byta regleringsmodell. Asp argumenterar även för att samtycke är ett normativt begrepp utan innehåll.31 Asp menar att vi behöver fråga oss vad ett giltigt och
rättsligt godtagbart samtycke faktiskt innebär. I boken Sex och samtycke ger han en övergripande bild av samtyckesbestämmelsen där han förklarar skillnaden mellan en reglering som bygger på hot och tvång jämfört med en som bygger på frånvaron av samtycke. Detta gör Asp för att försöka öka förståelsen för hur den dåvarande lagstiftningen fungerade då han menar att samtyckesdebatten gett en missvisande bild av denna.32
En annan central fråga som tidigare forskare behandlat i samtyckesdebatten är huruvida det skulle föreligga påtryckningar av olika slag som leder till ett samtycke. Asp problematiserar att det inte finns några garantier för att ett samtycke har givits med fri vilja.33 Asps
problematisering möts av Leijonhufvud, som förespråkar införandet av ett uppsåts- och oaktsamshetsrekvisit. På så sätt kan det bevisas att gärningspersonen har gjort sig skyldig till brott ifall den ena parten har förstått eller borde ha insett att det inte fanns samtycke hos den andra parten.34 Även Berglund behandlar likt Leijonhufvud frågan om samtyckeslagen och
samhällets normer men tar en annan ståndpunkt. Berglund problematiserar frivilligheten och
29 Berglund. Samtycke eller ej. s. 97–99.
30 Leijonhufvud. Samtyckesutredningen: lagskydd för den sexuella integriteten. s. 75–76. 31 Asp. Sex & samtycke. s. 205
32 Ibid., s. 81 33 Ibid., s. 86.
menar att kulturella och könsmässiga normer kommer påverka på vilket sätt friheten uttrycks. Vidare finns även en risk att lagen riskerar att lägga ett större fokus på offrets beteende där frågor om det fanns samtycke och hur detta uttrycktes kommer bli allt mer centrala i förhören vid sexualbrott. Berglund menar dessutom att vad som kan antas som ett samtycke varierar vilket gör att lagen riskerar att bli bristande i rättssäkerheten.35 Leijonhufvud menar i kontrast
att en samtyckeslag istället kommer att lägga en större vikt på gärningsmannens handlande, bevisbördan kommer ligga på att den tilltalade kan bevisa att samtycke givits vid tillfället vilket är en av huvudanledningarna till att Leijonhufvud menar att lagen skulle medföra ett ökat straffrättsligt skydd.36 Slutligen hävdar Asp, i linje med Leijonhufvud, att en samtyckeslag
varken kommer leda till fler eller färre fällande domar. Deras åsikter skiljer sig emellertid i om det ändå kan finnas ett egenvärde i att införa en samtyckeslagstiftning. Leijonhufvud ser ett tydligt egenvärde i lagen där signalvärdet och dess normerande effekter kan rättfärdiga införandet, trots att lagen enligt Leijonhufvud troligtvis inte skulle leda till ett ökat antal fällande domar.37 Asp menar istället att eftersom lagen ändå inte kommer öka det straffrättsliga
skyddet för individen blir lagen verkningslös.38
4.3 Utvärdering efter samtyckeslagens införande
Debatten innan samtyckeslagens införande var omfattande och delad. Som tidigare avsnitt visat fanns en tydlig skiljelinje mellan vad en samtyckeslagstiftning skulle medföra för konsekvenser. Efter samtyckeslagens införande har debatten kring lagändringarna avtagit. Det har heller inte bedrivits någon omfattande forskning på området, troligtvis med anledning av att lagen bara varit i kraft i två och ett halvt år.
Regeringen gav den 11 december 2019 Brottsförebyggande rådet (hädanefter Brå) i uppgift att utreda hur den nya lagstiftningen tillämpas i syfte att undersöka om lagstiftarnas intentioner har realiserats.39 Brå har gått igenom samtliga domar från 2019 som rört fullbordad våldtäkt mot
kvinna. År 2017 var antalet fällande domar 190 och 2019 hade antalet ökat till 333 fällande domar. Detta motsvarar en ökning med 75 procent.40. Brå har analyserat samtliga
tingsrättsdomar från 2019 om fullbordad våldtäkt mot kvinna där en bedömning gjorts i samråd
35 Berglund. Samtycke eller ej. s. 107–108.
36 Leijonhufvud. Samtyckesutredningen: lagskydd för den sexuella integriteten. s. 11–12. 37 Ibid., s.14.
38 Asp. Sex och samtycke. s. 205 39 Regeringsbeslut Ju2019/04150/KRIM.
med ansvariga åklagare. Slutsatsen från undersökningen var att 76 av domarna var fall som annars inte skulle ha gått till åtal och/eller fällande dom innan lagändringarna infördes. Av dessa har 26 stycken åtal gått till fällande dom för våldtäkt, 12 till fällande dom för oaktsam våldtäkt och den resterande hälften har friats, detta är ett tydligt tecken på att nya typer av fall har gått till domstol.41 En annan slutsats från Brå:s rapport är att de nya fallen i mindre
utsträckning innefattar våldtäkter i nära relation och i större utsträckning rör sig om unga människor som i festsituation eller en kontext som innefattar alkohol hamnar i en sexuell situation där målsägande uppfattar händelsen som ett övergrepp. Dessa situationer omfattas nu på ett bättre sätt av lagen, vilket även var en förändring som lagändringen avsåg att omfatta.42
Brå har även undersökt bevisprövningen i dessa nya fall. Brå:s genomgång visar att bevisningen är ungefär lika stark som i domarna från 2017.43
Brå har även samlat in synpunkter från rättsväsendet där det verkar finnas en stor variation i synen på lagändringarna. Åklagarna har haft en övervägande positiv syn på lagändringarna där de menar att det har blivit lättare att väcka åtal och att få en fällande dom. Även domarna är mestadels positiva till lagändringarna medan försvarsadvokaterna överlag är negativa då de anser att det har försvårat deras arbete och att lagändringarna har medfört en försämrad rättssäkerhet.44 Brå har även intervjuat fyra poliser som arbetar med brott i nära relation i
Stockholm, Norrköping och Malmö samt en representant för polisens utvecklingscentrum i Göteborg. Poliserna menar att lagändringarna har medfört större utmaningar för dem i deras arbete och att de nya fallen är svårutredda då det ofta handlar om ord mot ord-situationer utan stark bevisning. 45 Brås rapport gör en övergripande undersökning av rättsväsendets syn på
samtyckeslagen men den tittar inte specifikt på polisens arbetssätt. Denna studie kan därför bidra med en fördjupad förståelse som kan ge kunskap om polisens arbete med och synsätt på sexualbrott sedan införandet av samtyckeslagen.
Att denna studie inte bara väljer att undersöka hur polisen arbetar med sexualbrott, utan även undersöker polisens synsätt på sexualbrott grundar sig i att synsättet är en förutsättning för polisens arbete. Hur polisen ser på sexualbrott och vilken förståelse polisen har för sexualbrott ses i denna studie som en avgörande förutsättning för polisens arbete med sexualbrott.
41Ibid., s. 8.
42 Brottsförebyggande rådet. Den nya samtyckeslagen i praktiken. s.9. 43 Ibid., s. 9–10.
44 Ibid., s. 11–12. 45 Ibid., s. 69.
Lagstiftarnas syfte med samtyckeslagen var att tydliggöra alla människors rätt till sexuellt självbestämmande och sexuell integritet.46 Det blir därför viktigt att undersöka polisens synsätt
på sexualbrott för att se om det stämmer det överens med lagstiftningen intentioner.
5 Analysramverk
I följande avsnitt presenteras studiens analysramverk. För att studiens frågeställningar ska bli möjliga att undersöka genom de intervjuer som utförts behövs ett analysramverk. Analysramverket bryter ner studiens frågeställningar i några mer analytiska frågor som sedan kommer ställas till studiens material. En målsättning för denna studie är att minimera både systematiska och osystematiska mätfel. För att uppnå god validitet, det vill säga frånvaron av systematiska fel, gäller det att det analysverktyg som konstrueras nedan verkligen mäter det studien avser att mäta.47
5.1 Frågeställning 1: Hur arbetar polisen med sexualbrott efter samtyckeslagens
införande?
Debatten kring vilka effekter en samtyckeslag skulle få var innan lagens införande delad. Många forskare och experter menade att lagändringarna skulle innebära ett starkare skydd för den sexuella integriteten.48 Andra menade att lagen inte alls skulle medföra några effekter alls.49
Det argumenterades dessutom för att lagen istället skulle innebära ett ökat fokus på brottsoffret och dess beteende.50 I enlighet med studiens första frågeställning blir det därför intressant att
undersöka hur samtyckeslagens införande skulle kunna märkas i polisens arbete och hur poliser arbetar med sexualbrott. Nedan presenteras den analysram som konstruerats för att besvara studiens första frågeställning.
- Ställer den nya lagstiftningen andra krav på polisens utredningsarbete? - Vilka typer av frågor ställer polisen i förhör? Hur bemöts brottsoffret? - Har polisen särskilda arbetsmetoder kopplat till lagstiftningen?
46Prop. 2017/18:177. s. 1.
47 Teorell och Svensson. Att fråga och att svara. s. 55–57.
48 Leijonhufvud. Svensk sexualbrottslag – en framåtsyftande tillbakablick. s.110. 49 Asp. Sex och samtycke. s. 205
5.2 Frågeställning 2: Vilket synsätt har polisen på sexualbrott?
Hur polisen ser på sexualbrott och vilken förståelse polisen har av sexualbrott ses i denna studie som en avgörande förutsättning för polisens arbete med sexualbrott. Det blir därmed intressant att undersöka synen på sexualbrott inom polisen. Nedan presenteras den analysram som har konstruerats för att besvara studiens andra frågeställning.
- Vilket synsätt ger poliserna uttryck för kring sexualbrott? Går det i linje med den tidigare lagstiftningen eller med den nya lagstiftningen?
- Hur behandlas frågan om frivillighet i polisernas arbete?
5.3 Frågeställning 3: Kan polisens arbetssätt och synsätt kopplas till
samtyckeslagens införande och i så fall hur?
Den proposition som låg till grund för samtyckeslagens införande tydliggjorde att en ny lag skulle innebära stora förändringar för rättsväsendets arbete. Lagändringarna skulle därtill innebära ett helt nytt synsätt på sexualbrott, där ett fungerande rättsväsende som har god kunskap i och förståelse för dessa frågor blir av stor vikt.51 Det blir därmed intressant att
undersöka om denna förändring har skett. Under detta avsnitt kommer en analys av polisens arbete utföras för att se om och i så fall hur polisens arbetssätt och synsätt kan kopplas till samtyckeslagens införande. Analysen är baserad på de frågor som tidigare skapats i analysverktyget första delar.
- På vilket sätt kan polisens arbetssätt och synsätt direkt kopplas till samtyckeslagens införande?
- På vilket sätt finns det andra indirekta kopplingar?
- Finns det delar av arbetssättet och synsättet som inte alls relaterar till samtyckeslagen?
6 Metod och material
I följande avsnitt presenteras studiens metod, material och urval samt en kortare presentation av intervjuns genomförande. Därtill behandlas även de etiska principer och överväganden som är av stor vikt för studiens genomförande.
6.1 Kvalitativa samtalsintervjuer
Semistrukturerade samtalsintervjuer har bedömts vara en lämplig metod för att kunna besvara undersökningens frågeställningar. Valet av metod grundar sig i att intervjuer är passande i undersökningar av hur människor förstår eller uppfattar ett fenomen. Då det ännu inte bedrivits någon storskalig forskning kring hur polisens arbete sedan samtyckeslagens införande anses kvalitativa samtalsintervjuer vara en passande metod för att besvara studiens syfte.52 Studien
kan vidare ge kvalitativa insikter i hur polisen arbetar och ser på sexualbrott som sedan kan undersökas vidare av andra. Semistrukturerade samtalsintervjuers styrka är dess flexibilitet vilket innebär att de personer som intervjuas är fria att forma svaren efter sina egna uppfattningar om frågan. Detta öppnar upp för ett mer djupgående samtal där informanternas egna uppfattningar om ett fenomen kan belysas på ett bättre sätt. Givet att studien berör ett ämne som kan uppfattas på olika sätt och där poliserna arbetar på olika avdelningar inom olika polisområden är flexibiliteten av stor vikt. Det innebär att intervjuerna kan anpassas efter polisernas erfarenheter och röra sig i olika riktningar beroende på vad poliserna anser vara relevant.53 Samtalsintervjuer kan emellertid vara behäftade med olika metodproblem vilket gör
att de svar som uppkommer ur intervjuerna bör behandlas med viss försiktighet.54 Ett möjligt
problem för intervjun skulle vara att poliserna vill försköna sig själva eller polisen som yrkesgrupp. Detta skulle innebära att de svar som ges i intervjuerna inte speglar hela sanningen, vilket skulle påverka studiens resultat. För att komma runt detta har intervjuguiden utformats med öppna och raka frågor. Exempelvis har frågor som ”berätta vad som händer när ni får in en anmälan om våldtäkt?” ställts istället för en mer riktad fråga som ”har ni förbättrat arbetet med sexualbrott sedan samtyckeslagens införande?”. Detta för att inte lägga någon värdering i vad jag som intervjuare tycker är viktigt i intervjun. Det klargjordes dessutom innan intervjuns start att poliserna skulle vara anonyma i studien och att inga poliser skulle nämnas vid namn.
52 Esaiasson et al., Metodpraktikan. s. 261.
53 Bryman. Samhällsvetenskapliga metoder. s. 561–563.
Detta borde således minska risken för att polisen skulle beskriva sitt arbete på ett förskönande sätt då det ändå inte skulle komma fram i studiens resultat.
6.2 Tryckt material
Studien utgår i huvudsak från det material som skapats vid intervjuernas genomförande. Därtill har även annat material tagits fram vilket består av Polis- och Åklagarmyndighetens metodstöd för hantering av sexualbrott med tillhörande promemoria. Metodstödet som heter Utredning av brott mot barn, våld i nära relation och sexualbrott mot vuxna – checklistor för polis och åklagare för ett utvecklat bästa arbetssätt innehåller checklistor som gemensamt tagits fram av Polis- och Åklagarmyndigheten för att underlätta utredningarna av sexualbrott och säkerställa ett gemensamt arbetssätt.55 I polisens arbete kallas metodstödet oftast för Ett utvecklat bästa
arbetssätt och innehåller bland annat en checklista för initiala åtgärder vid våldtäkt. Checklistan behandlar bland annat hur ett första målsägandeförhör ska gå till och hur brottsplatsen kan säkras och dokumenteras.56 Vidare finns även en checklista för förhör med vuxen målsägande
där frågor om stödbevisning och hur brist på frivillighet ska behandlas.57 Den tillhörande
promemoria som behandlar metodstödet innehåller bland annat en beskrivning av arbetsmetoden och mål för hur handläggningen av sexualbrott ska gå till.58 Eftersom
dokumenten innehåller känsliga uppgifter om polisens arbete var stora delar av metodstödet och promemorian sekretessbelagda. Detta innebar att checklistorna med tillhörande promemoria inte kunde användas i den utsträckning som det i studien först var tänkt. Vidare har även Polis- och Åklagarmyndighetens tillsynsrapport från 2019 Våldsbrott i nära relationer och sexualbrott mot vuxna - En gemensam granskning av polisens och åklagarens handläggning används som underlag för studien. I tillsynsrapporten undersöks polis och åklagares handläggningar av sexualbrott där metodstödet och i hur stor utsträckning det används granskas inom olika polisområden.59 Det är även denna rapport som ligger till grund
för urvalet av polisområden som presenteras i avsnittet nedan.
55 Åklagarmyndigheten. Utredning av brott mot barn, våld i nära relation och sexualbrott mot vuxna. s..3.
56 Åklagarmyndigheten. Utredning av brott mot barn, våld i nära relation och sexualbrott mot vuxna - Checklistor för polis
och åklagare för ett utvecklat bästa arbetssätt s. 4–11
57 Ibid., 15–18
58 Åklagarmyndigheten. Utredning av brott mot barn, våld i nära relation och sexualbrott mot vuxna – Promemoria om ett
utvecklat arbetssätt. s. 4–7.
59 Polismyndigheten. Våldsbrott i nära relationer och sexualbrott mot vuxna - En gemensam granskning av polisens och
Sammantaget kan sägas att dessa material inte kunde användas i den utsträckning som studien från början avsåg, däremot bör de inte förkastas helt. Checklistorna med tillhörande promemoria och tillsynsrapporten kan fortfarande bidra med insikter i hur polisen arbetar i sexualbrott och kan dessutom stärka de aspekter som lyfts fram om polisens arbete i intervjuerna. Bristen på tryckt material är också ett skäl till att kvalitativa samtalsintervjuer valts som metod. Intervjuer blir en lämplig metod för att undersöka polisens arbete med och synsätt på sexualbrott då det inte i någon större utsträckning fanns annat material att tillgå.
6.3 Urval
För att undersöka hur polisen arbetar med sexualbrott, polisens syn på sexualbrott och om detta kan kopplas till samtyckeslagens införande intervjuas poliser från två strategiskt valda polisområden. De polisområden som undersöks har valts med strategiskt urval då de i Polis- och Åklagarmyndighetens tillsynsrapport från 2019 pekats ut som framgångsrika i utredningarna av sexualbrott och som vid tillfället för tillsynsrapporten hade en hög lagföringsstatistik i sexualbrott.60 Tanken bakom det strategiska urvalet är att eftersom dessa
områden har pekats ut som framgångsrika bör det således finnas gynnsamma omständigheter för att kunna undersöka studiens frågeställningar. Fokus för denna studie är polisens arbete med sexualbrott och om detta har förändrats sedan samtyckeslagens införande. För att på bästa sätt kunna ta reda på detta behöver jag därför undersöka polisområden där det finns anledning att tro att det har skett en förändring. Att dessa polisområden beskrivs som framgångsrika skulle kunna ses som en indikator på att de har förändrat sitt arbetssätt. Detta skulle även kunna förklaras av andra anledningar, men det är mer sannolikt att en förändring har skett i dessa polisområden än i polisområden som inte beskrivits som framgångsrika. Om det visar sig att arbetet med och synsättet på sexualbrott inte kan kopplas till samtyckeslagens införande och att resultatet inte visar att någon förändring har skett i hur poliserna utreder sexualbrott i dessa polisområden, kan denna koppling troligtvis inte göras någon annanstans heller.61 Om studien
kan visa på en förändring i polisens arbete med och synsätt på sexualbrott som kan kopplas till införandet av samtyckeslagen skulle detta kunna ge insikter i hur polisen arbetar som sedan kan undersökas vidare.
60 Polismyndigheten. Våldsbrott i nära relationer och sexualbrott mot vuxna - En gemensam granskning av polisens och
åklagarens handläggning. sid 34.
För att kunna undersöka polisens arbete med och synsätt på sexualbrott behöver jag intervjua poliser som arbetar med sexualbrott och som har insyn i hur polisens har arbetat med dessa brott även innan införandet av samtyckeslagen. Studien behöver därför utgå från centralt placerade källor.62 Valet av informanter grundas i Brås rapport från 2019: Våldtäkt, från
anmälan till dom – en studie av rättsväsendets arbete med våldtäktsärenden där vissa områden pekats ut som särskilt framgångsrika i sitt arbete.63 Med utgångspunkt i detta kontaktades
respektive polisområdeschefer för två olika polisområden samt enhetschefen för Utvecklingscentrum Väst via e-mail med en förfrågan om lämpliga personer att delta i studien. Studien består av fem poliser från de två strategiskt valda polisområdena samt en verksamhetsutvecklare vid Utvecklingscentrum Väst där särskilt fokus ligger på metodutveckling i hur polisen jobbar med sexualbrott. Poliserna som deltog i studien var mellan 30 – 55 år. De hade olika positioner inom polisen, men arbetade alla med sexualbrott. Sammanlagt intervjuades sex representanter från Polismyndigheten där valet av intervjupersoner i studiens undersökning grundar sig i personernas positioner som poliser där de förväntas besitta speciell kunskap av hur polisen arbetar med sexualbrott och normerna kring dessa.64 En utmaning med detta är således att intervjupersonerna inte är utbytbara och det kan
finnas svårigheter i att hitta personer som kan tänka sig att ställa upp på en intervju.65 Detta är
någonting som har varit en svårighet för denna studie. Av de poliser som avböjde att delta i intervjustudien angavs hög arbetsbörda som den främsta anledningen. Ett större antal informanter skulle kunna ge en mer representativ bild av polisens arbete. Med anledning av detta har både det tryckta materialet och intervjuerna använts för att se om dessa är samstämmiga eller inte. Den här studien kan därför ändå ge några viktiga insikter i polisernas arbete med och synsätt på sexualbrott. Resultatet från denna studie kommer inte kunna generaliseras i en statistisk mening och kommer inte kunna tala om i hur stor utsträckning polisen har förändrat sitt arbete med och synsätt på sexualbrott.66 Studien kan istället ge insikter
i polisens arbete med och synsätt på sexualbrott där det resultat som studien visar även kommer vara intressanta att undersöka vidare inom andra polisområden eller grupper inom rättsväsendet. Studien tillför således empiriskt grundad kunskap om polisens arbete med och synsätt på sexualbrott, även om det behövs vidare studier innan området är färdiganalyserat.
62 Ibid., s. 267.
63 Brottsförebyggande rådet. Våldtäkt från anmälan till dom. s. 16. 64 Esaiasson et al., Metodpraktikan s. 269.
65 Ibid., s. 271. 66 Ibid., s. 166.
6.4 Intervjuernas genomförande
Innan intervjuernas genomförande konstruerades en intervjuguide (se bilaga 1). För att öka validiteten har en för denna studie utomstående polis blivit rådfrågad i utformningen av frågorna i intervjuguiden. En brist för studiens validitet är att ingen försöksintervju genomfördes innan intervjuerna påbörjades. En försöksintervju hade kunnat öka studiens validitet i den mening att intervjufrågorna kunde testas innan intervjuns genomförande för att därmed se hur väl de motsvarar studiens övergripande frågeställningar. Försöksintervjun uteblev med anledning av svårigheterna kring att hitta poliser som hade tid att medverka i studien.67 Genom att belysa potentiella mätfel i studien är förhoppningen att öka studiens
transparens och visa på självreflexion. Förhoppningen är att på ett tydligt och öppet sätt behandla studiens vägval och tillvägagångssätt och därmed uppnå kraven för intersubjektivitet.68
Intervjuguiden var utformad efter tre teman; polisens arbete med sexualbrott innan samtyckeslagens införande, polisens arbete med sexualbrott efter samtyckeslagens införande och polisens synsätt på sexualbrott. Dessa teman fungerade som ett hjälpmedel för intervjun och hade skickats ut innan intervjuns genomförande för att ge poliserna chans att förbereda sig på intervjuns olika teman. Att dela upp intervjuguiden i olika teman förtydligade även hur intervjun knöt an till undersökningens frågeställningar och syfte. Intervjuguiden var sedan utformad så att det under varje tema fanns kortare övergripande frågor med förhoppning att intervjupersonen skulle ge långa utförliga svar. Detta för att intervjun snarare skulle kännas som ett samtal än en intervju.69 Användningen av övergripande frågor gav intervjun flexibilitet
i den bemärkelse att intervjupersonerna själva fick möjlighet att tolka frågan och ge ett individanpassat svar. I viss mån var intervjuerna anpassade efter varje informant, även om de alla utgick från samma teman och övergripande frågor. Frågorna kompletterades ofta av följdfrågor som antingen kunde innebära att informanten fick förtydliga någonting kring en speciell fråga genom att följdfrågor som ”hur då?” eller ”kan du berätta mer om detta?” ställdes. Även om utgångspunkten var att få en spontan beskrivning ställdes även frågor som kunde behandla specifika aspekter, exempelvis frågor som ”vilka frågor ställs i ett målsägandeförhör?” eller ”har polisen fått utbildning kring normer och samtycke?” Detta
67 Teorell och Svensson. Att fråga och att svara. s. 55-57. 68 Ibid., s. 54.
gjordes för att kunna återge en så klar bild av polisens arbete som möjligt.70 Då
semistrukturerade samtalsintervjuer inte följer ett exakt manus utan istället behandlar teman med övergripande frågor kan reliabilitetsproblem uppstå. Detta skulle kunna påverka förutsättningarna att jämföra studiens resultat med framtida studier. För att uppnå god reliabilitet, det vill säga frånvaron av osystematiska mätfel, har samtliga intervjuer behandlat samtliga teman och övergripande frågor trots att följdfrågor har varierat från intervju till intervju.
Vid tidpunkten för studiens genomförande kunde inte intervjuerna genomföras på plats med anledning av restriktionerna kring Covid-19. Poliserna blev istället tillfrågade om intervjun kunde genomföras via telefon eller videosamtal. Samtliga intervjuer genomfördes via videosamtal vilket innebar att poliserna själva kunde välja den plats där de skulle delta i intervjun. Videosamtal skiljer sig från ett samtal på plats då kommunikationen eller samspelet skulle kunna bli bristande. En annan svårighet skulle kunna vara tekniska problem vid videosamtalet. Dessa potentiella brister togs i beaktning innan intervjuernas genomförande där en avvägning av för- och nackdelar med videosamtal gjordes. En avgörande faktor var att eftersom de flesta branschers arbete har digitaliserats och fler möten hålls digitalt sedan snart ett år tillbaka bör dessa svårigheter vara begränsade.
Intervjuareffekten, när intervjuarens närvaro påverkar de svar som informanten ger, är viktig att behandla i denna studie. En aspekt som kan diskuteras är att poliserna redan innan intervjun kunde förbereda sig kring intervjuns ämnen och därmed kunnat anpassa sina svar till vad som kunde antas förväntas av dem. En annan viktig faktor är att jag som intervjuare skulle kunna påverka vilka svar som ges i intervjun, exempelvis genom att jag är en ung kvinna.71 Då
sexualbrott oftast begås av en man mot en kvinna skulle detta kunna påverka informanternas svar och denna påverkan skulle även kunna variera beroende på om en manlig eller kvinnlig polis intervjuas. Intervjun skulle även kunna påverkas av att studiens ämne är av känslig karaktär.72 Det bör här framhållas att de poliser som intervjuats dagligen arbetar med dessa
frågor och denna typ av brott vilket gör att risken för att de frågor som behandlas i intervjun skulle vara känsliga eller obehagliga att prata om för poliserna därmed kan ses som liten. Under intervjuernas genomförande har det varit viktigt att jag håller mig så neutral som möjligt i
70 Kvale och Brinkmann. Den kvalitativa forskningsintervjun. s. 172–175. 71 Esaiasson et al., Metodpraktikan s 243.
hänsyn till hur frågorna har formulerats, kroppsligt beteende, respons på polisernas svar och klädsel. Detta för att minimera risken för intervjuareffekter.73 Givetvis finns det fortfarande en
risk att jag som intervjuare har påverkat de svar som givits under intervjuerna vilket reflekterades kring både innan, under och efter intervjuernas genomförande och som därmed kan ses som en oundviklig följd av metodvalet. Eftersom intervjuerna har behandlat polisens arbete kan de poliser som ställt upp i intervju bedömas som experter. Detta innebär att intervjuerna är ”elitintervjuer” som innefattar en person som ses som en expert och som vanligtvis innehar någon sorts maktposition. I och med att informanterna innehar denna maktposition kan det skeva maktförhållande som annars kan finnas i intervjusituationer försvagas.74 Intervjuerna genomfördes under perioden 3 december 2020 till 17 december 2020
och var alla mellan 40–55 minuter långa. Poliserna blev innan intervjuns början tillfrågade om de samtyckte till att delta i intervjun, att intervjun spelades in och att svaren som framkom ur intervjun skulle användas som material i studien. Vidare försäkrades anonymitet för poliserna och att om poliserna inte ville eller kunde svara på någon fråga så skulle denna hoppas över och intervjun skulle fortsätta till nästa fråga. Intervjuerna spelades in med hjälp av en inspelningsfunktion på mobiltelefon. Varje intervju avslutades med en fråga om det fanns någonting som polisen ville tillägga eller förtydliga, detta för att låta informanten reflektera över vad som sagts i intervjun och för att minimera missförstånd eller andra oklarheter som skulle kunna komma att påverka intervjuns resultat eller informantens känsla efter intervjun.75
Varje intervju redovisades sedan i kodform där den första intervjun som genomfördes fick koden P1, den andra intervjun P2 och så vidare. Detta utgjorde studiens material och analyserades sedan med hjälp av det analysramverk som konstruerats i avsnitt 5. Även om studien enbart behandlade ett fåtal intervjuer kunde det mot studiens slut konstateras att intervjuerna började uppnå teoretisk mättnad vilket innebär att inga nya relevanta aspekter av hur polisen arbetar med sexualbrott och normerna kring dessa framkom ur intervjuerna. Viktigt att poängtera är dock att genom fler intervjuer skulle studiens resultat kunna beläggas tydligare.76
73 Esaiasson et al., Metodpraktikan s 277.
74 Kvale och Brinkmann. Den kvalitativa forskningsintervjun. s.187. 75 Esaiasson et al., Metodpraktikan s. 278.
6.5 Etiska principer och överväganden
Vid genomförandet av en intervjustudie bör vissa etiska riktlinjer följas. Dessa riktlinjer blir särskilt viktiga eftersom undersökningens ämne är av känslig karaktär där poliserna som deltar visar upp sin bild av polisens arbete med och syn på sexualbrott. Här återfinns även en svårighet för studien, det kan vara en utmaning att både ta hänsyn till etiska principer och samtidigt säkerställa god validitet och transparens.77 Då anonymiteten setts som en nödvändig
förutsättning för studiens genomförande har kravet på transparens istället mötts med avsikten att vara öppen och tydlig genom att försöka motivera och tydligt redovisa de steg som tagits och de val som gjorts under studiens gång. Även när materialet skulle transkriberas och sammanställas har de forskningsetiska riktlinjerna varit av stor vikt.
7 Analys
Nedan redovisas den genomförda analysen. Avsnittet följer analysverktygets struktur där studiens frågeställningar brutits ner i några mer analytiska frågor som sedan har ställts till studiens material. I analysens sista del presenteras inte någon ny empiri i större utsträckning, istället förs en mer djupgående diskussion om hur polisernas arbete med och synsätt på sexualbrott kan, eller inte kan kopplas till samtyckeslagen.
7.1 Frågeställning 1: Hur arbetar polisen med sexualbrott?
Ställer den nya lagstiftningen andra krav på polisens utredningsarbete?
Hur polisens utredningsarbete har förändrats sedan samtyckeslagens införande kommer till uttryck på olika sätt i intervjuerna. Bland annat uttrycks av samtliga poliser att eftersom dagens sexualbrottslagstiftning inte längre har ett krav på våld, hot eller tvång, krävs det idag en annan typ av bevisföring.78 Bland annat uttrycks från en polis att:
77 Kvale och Brinkmann. Den kvalitativa forskningsintervjun. s.105. 78 P1, P2, P3, P4, P5, P6.
” […] det var ju det att man [innan samtyckeslagen] behövde bevisa att personen var under våld eller hot om våld och det är ganska svårt att bevisa det. Man kanske har levt i en destruktiv relation där tidigare händelser har gjort att man inte vågar säga nej. I den nya lagstiftningen kan man på ett annat sätt bevisa att offret inte har varit med på det här, och det räcker så […]”.79
Någonting som kan urskiljas från polisernas beskrivningar är att sexualbrotten idag utreds i högre utsträckning och att mer resurser läggs på utredningarna. En polis konstaterar att ” […] dels är frågeställningarna bredare, sen måste man ju också utreda ärendena mer innan de kan läggas ner, och de är ju bra. Då har vi ju verkligen vänt på varenda sten”.80 Utredningarna av
sexualbrotten tycks, liksom noterat av polisen, bli utredda i högre utsträckning än tidigare, där nya frågeställningar verkar spela stor roll för polisens utredningsarbete. Detta innebär i sin tur att förhörsledarens roll blir allt viktigare för utredningarna.81 Detta kan illustreras av en polis
som menar att:
”det har alltid varit svårt att utreda just våldtäkter då det är jättekänsligt för alla inblandade. Det är svåra saker att prata om och när det handlar om att utreda ett brott måste man vara väldigt detaljerad och fråga väldigt detaljerade frågor. Det blir en väldigt stor press på förhörsledaren att lägga fram det på ett sätt så att målsäganden inte känner sig ifrågasatt”.82
Att det idag ställs högre krav på förhörsledaren menar poliserna även kan bero på avsaknad av bevisning i form av DNA eller skador på målsäganden eftersom detta inte längre är ett krav sedan samtyckeslagens införande. En polis konstaterar att:
”det stora problemet är när den misstänkte säger ’ja vi hade samlag och hon ville det’ för då kan man ju inte bevisa någonting med DNA. Det är lättare att bevisa om gärningspersonen säger ’jag har inte rört henne’ och sen har vi DNA-spår som säger någonting annat. När den misstänkte lägger sig så nära sanningen som möjligt, då har vi som svårast att bevisa brottet”.83
Här kan urskiljas en bild av att samtyckeslagen inte medfört att det blivit enklare att utreda sexualbrott eftersom brotten fortfarande är svåra att bevisa. Några av poliserna visar emellertid en annan bild av utredningarna av sexualbrott där de menar att den nya lagstiftningen medfört att fler handlingar idag är straffbara. En polis konstaterar att ” […] det är fler brott som går att utreda som våldtäkt som kanske inte ens var ett brott tidigare. Så det tycker jag har förändrats till det positiva för vårt utredningsläge”.84 Samtliga poliser ansåg dessutom att utredningarna
79 P1. 80 P1. 81 P1, P2, P4, P5. 82 P1. 83 P3. 84 P3.
lägger mycket större vikt vid hur målsäganden uppfattar utredningarna där hur frågorna ställs spelar stor roll.85 En polis konstaterar att:
” […] Det har vi lagt ner stort krut på här - att ha ett bra brottsoffermottagande åtminstone. Frustrationen för den som blivit utsatt för det här och inte blir trodd på, eller som blir trodd men där det inte går att få upprättelse, den kan man ju inte föreställa sig. Vi kan ju göra vad vi kan för att bidra till att man läker de här såren, men som sagt, det är väldigt frustrerande för oss […] ”. 86
Två poliser berättar även om vikten av att målsägande får ett målsägandebiträde så fort anmälan kommer in vilket var någonting som infördes i samband med samtyckeslagen. Detta för att säkerställa att målsägande får ett juridiskt biträde som är med och stöttar från start.87
Vilka typer av frågor ställer polisen i förhör? Hur bemöts brottsoffret?
Vad som kan urskiljas från avsnittet ovan är att förhörsledarens roll och vilka frågor förhörsledaren ställer har blivit allt viktigare i utredningarna av sexualbrott. Samtliga poliser berättar att frågorna till målsägande har förändrats sedan införandet av samtyckeslagen.88 En
polis konstaterar att ”det blir ju ett ytterligare batteri av frågor, en ytterligare frågeställning, ett ytterligare perspektiv att ta hänsyn till […] så absolut att det har skett en förändring”. Eftersom våldtäkter har breddats i juridisk mening sedan lagens införande har de frågor som tidigare behandlat på vilket sätt tvånget förekom och varför målsäganden inte kunnat ta sig därifrån nu kompletterats med frågor som ska säkerställa hur den misstänkte inte förstått att det inte fanns samtycke.89 En polis menar att det har blivit lättare att ta fasta på samtycket sedan
samtyckeslagens införande:
”Förut ställdes då frågor som ’Hur tydlig var du då?’ ’Vad gjorde du med din kropp egentligen?’ ’Du sa så, men din kropp gjorde någonting annat’– alla de där frågorna. Det kan jag tänka har blivit tydligare idag. ’Jag lämnade inte samtycke’, ’hur gjorde du då?’ ’Jag sa nej’. Ja okej fine, då är det ju så”.
En annan polis uttryckte att polisen nu måste ställa fler frågor från olika synvinklar för att förstå om och hur målsägande har gett uttryck för samtycke. Polisen konstaterar att ” […] om inte vi ställer frågorna så kommer en försvarare i rätten göra det, så frågorna är ju viktiga. Frågorna
85 P1, P2, P3, P4, P5, P6. 86 P4.
87 P3, P5.
88 P1, P2, P3. P4, P5, P6. 89 P1, P3.
innebär att man på något sätt har uttryckt att man inte vill det här, antingen genom ord, handling eller genom passivitet”. Av detta kan utläsas att en skillnad jämfört med innan samtyckeslagens införande är att polisernas frågor blir mer omfattande redan från början av utredningen. Poliserna menar att det dessutom kan vara svårt som målsägande att prata om vad som har hänt, där en följd av samtyckeslagen är att poliserna nu behöver ställa frågor som kan upplevas som jobbiga.90 Bland annat illustreras detta av en polis som menar att:
”svårigheten är ju att brottsoffret kan vara väldigt traumatiserad, det kan vara svårt att prata med en polis om detta. […] man kanske inte ens vill anmäla, och då är det svårt att bygga den relationen som krävs för att man ska kunna öppna upp och berätta, eller så har man sorterat bort en del detaljer för att man inte vill komma ihåg. Så förhörsmässigt är det [hur poliserna ställer frågor] en utmaning som har blivit större efter samtyckeslagens införande”.91
En annan polis konstaterar även att det blir svårare att ställa frågor om sexualbrott i nära relation, polisen berättar att ”rent konkret handlar det om frågor som ’hur skiljde sig det här tillfället från de andra gångerna som ni har haft sex där båda var med på det’. Man får hitta andra sätt att fråga helt enkelt”92. Poliserna berättar även att det nu ställs andra frågor till den
misstänkte sedan samtyckeslagens införande.93 Detta kan illustreras av en polis som berättar att
”misstänkteförhöret har ju också förändrats, att man faktiskt ställer frågan till honom, ’sa hon att hon ville?’ ’Hur förstod du det då?’ Man får gå hårt på att han faktiskt har ett eget ansvar att själv kontrollera att den här personen var med på det”. Vidare uttrycks att förhören med den misstänkte även kan fylla en annan viktig funktion. Detta illustreras av en polis som berättar att ” […] sen kan det ju också vara så att en misstänkt säger saker i ett förhör som gör att man förstår att den här personen faktiskt har struntat i om målsäganden vill, så man kan ju också falla på sin egen berättelse”.94 En övervägande del av poliserna anser att samtyckeslagen har
bidragit till en positiv förändring då ett ökat fokus har riktats mot den misstänkte, men detta kan också problematiseras. Bland annat berättar en polis att det är bra att mer fokus riktas mot den misstänkte, men att denne även måste behandlas på ett respektfullt sätt. Polisen berättar att:
”personen behöver ju inte uttala sig över huvud taget […] men sen försöker man ju också förklara för den misstänkte att ’det här är ju din möjlighet att förklara och berätta vad var det som hände’”.95 90 P3, P4, P5. 91 P4. 92 P1. 93 P1, P3, P4, P5. 94 P5. 95 P1.
Ett flertal poliser anger även att samtyckeslagen inte har inneburit att mer fokus nu läggs på offret och dess beteende. Det uttrycks istället att en stor skillnad som lagändringarna medfört är att fokus har flyttats från målsägande till den misstänkte vilket kan illustreras av en polis som menar att: ”förut fokuserade man ju väldigt mycket på hur offret var, om hon var full eller hur hon var klädd. Nu ställer man väl frågan hur offret var klädd mer för att förstå hur gärningspersonen fick av offret kläderna. ’Hade du jeans?’ ’Hur fick han av dig dem?’ ’Höll du i dem?’ - Sådana frågor”. Här kan urskiljas att även om poliserna inte anser att det blivit ett tydligare fokus på offret så behöver ändå vissa frågor ställas för att få en bild över händelseförloppet. Detta kan illustreras från en polis som menar att ”Det är förövaren som ska säkerställa att det finns ett samtycke, sen är det ju klart att det blir ju fler frågor till målsäganden. Det blir ju ännu mer jobbiga frågor i en utsatt situation, men förhoppningsvis kan man i det långa loppet se att det gör någonting positivt”.
Har polisen särskilda arbetsmetoder kopplat till lagstiftningen?
Av de intervjuade poliserna uppger samtliga att polisen använder ett stödmaterial i sina utredningar. En övervägande del berättar om metodstödet som heter Ett utvecklat bästa arbetssätt vilket beskrivs i avsnitt 6.2.96 En polis berättar att:
”det [metodstödet] har ju funnits under lång tid, men sen har vi misslyckats med att implementera det på ett bra sätt. Detta har tagit ny fart sedan 2018 då vi gjorde en uppdatering i och med samtyckeslagen […]. Nu ska man nästan alltid ha ett målsägandebiträde och numera ska man omedelbart få till det”.97
Polisen berättar vidare att metodstödet tidigare hette Ett bästa arbetssätt och att det infördes 2014. Det utfördes en revidering av metodstödet 2017 då checklistor för initiala åtgärder vid våldtäkter lades till för att säkerställa att alla våldtäkter hanterades på samma sätt inom landet. En ytterligare uppdatering gjordes i och med samtyckeslagens införande.98 Det kan således
konstateras att även fast metodstödet har funnits sedan 2014 samt att det har uppdaterats under åren behövde också metodstödet förändras ytterligare när samtyckeslagen infördes. Alla delar dock inte bilden av att metodstödet har förändrats.99 En polis uttrycker att ”jag tycker att det är
96 P1, P2, P3, P5, P6. 97 P5
98 P5. 99 P4, P3.
ett otroligt bra stöd, så om man verkligen utgår från metodstödet har vi en bra grund att stå på. Sen kan jag inte säga att jag har reagerat på förändringen”.100 Även om åsikterna i huruvida
metodstödet har förändrats eller inte sedan samtyckeslagens införande delar alla poliser bilden av att metodstödet är bra och när det används i hög utsträckning blir polisens arbete framgångsrikt.101 Detta kan illustreras av en polis som berättar att:
”de granskningar som polisen gjort säger att om man använder metodstödet så blir man framgångsrik. Här finns en fastslagen metod för hur man ska jobba. När vi har granskat metoden kommer vi fram till att två regioner varit extra framgångsrika […] och där följde man ju metodstödet i hög grad”.102
Flera av de intervjuade poliserna hävdade att metodstödet har varit en stor framgångsfaktor för deras arbete och att deras polisområde har använt sig av metodstödet i hög utsträckning.103 En
annan faktor som kan kopplas till polisernas arbetsmetoder framkom ur intervjuerna där samtliga poliser berättar att Polismyndigheten gjorde en omorganisering 2015.104 När
Polismyndigheten sedan övergick i en ny polisorganisation ville man prioritera upp sexualbrotten vilket innebar att våldtäkterna istället flyttades till avdelningen för grova brott. Problemet med detta var att även om våldtäkterna nu hade en högre status, prioriterades de ändå lägst av alla grova brott då mord och liknande brott alltid gick före i prioritering.105 Det kan
således konstateras att polismyndigheten har genomgått stora förändringar, men att dessa förändringar inte direkt kan kopplas till samtyckeslagens införande. Några år efter omorganiseringen utfördes även en satsning på särskilt utsatta brottsoffer.106 En polis berättar
att:
”samtyckeslagen kom ju i juli 2018, i mitten på 2019, alltså ett år senare beslutade rikspolischefen om en satsning på särskilt utsatta brottsoffer. Det beslutades att svensk polis skulle anställa 300–350 fler människor som jobbade sexualbrott, barnärenden och relationsbrott. Det beslutades även att polisen skulle jobba med tidig bevissäkring, bättre utbildning och så beslutade han att metodstödet alltid ska användas”.107
Det denna polis berättar tyder på att polisorganisationen har genomgått förändringar i hur brottsoffer prioriteras och bemöts inom Polismyndigheten sedan samtyckeslagens införande.
100 P3. 101 P1, P2, P3, P4, P5, P6. 102 P2. 103 P1, P2, P3, P6. 104 P1, P2, P3, P4, P5, P6. 105 P3. 106 P2, P3, P5. 107 P2.
