Examensarbete i socialt arbete 15hp Malmö Universitet
Socionomprogrammet Hälsa och samhälle
Mars 2020 205 06 Malmö
GOD INTENTION MEN
BRISTFÄLLIG KUNSKAP
EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE OM
SOCIONOMERS ERFARENHETER AV ATT
ARBETA MED UNGA TRANSPERSONER.
1
GOOD INTENTION BUT
INSUFFICIENT KNOWLEDGE
A QUALITATIVE INTERVIEW STUDY ON
SOCIAL WORKERS EXPERIENCES OF
MEETING YOUNG TRANSGENDER PEOPLE.
ISABELLE WENDT
Wendt, I. Good intention but insufficient knowledge. A qualitative interview study on social workers experiences of meeting young transgender people. Degree
project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health
and Society, Department of (name of department), Year.
The well-being of transgender youth is worse compared with cisgender youth. Transgender youth are exposed to threats, violence and discrimination. This population partly or fully avoid seeking help and support from social services even when needed. Social workers should provide fair treatment, though there is a lack of knowledge concerning transgender youth and the needs and issues specific to transgender youth. This study aims to research the experience of meeting transgender youth from the perspective of social workers, and how they reckon they’ve been prepared to meet this particular population in their academic education but also at their workplace. This study has a qualitative approach and interviews were conducted with four social workers to collect empirical data. The analysis resulted in five main themes: the possessed knowledge pre-study, ideas and prejudices, difference in transgender youth exposure, professional approach and treatment, lack of education and norm-critical work and language. The result of the study indicates acts of courtesy yet lack of knowledge. There was a
presence of prejudices and preconceptions regarding what transgender people are and what it means to live as a transgender youth. The academic education of social workers appear lacking in content regarding gender, sexuality, and identity which are important aspects for understanding the experience of transgender youth as well as the inclusion of transgender youth. Societal norms and structures were perceived to have influenced the apprehension of transgender youth, the societal work and the academic education of social workers. The academic education of social workers lacks in knowledge regarding transgender youth. There is a great need for scientific studies regarding transgender youth to successfully develop the societal work and guarantee a fair treatment.
Keywords: approach, education, knowledge, norm-critical perspective, queer
2
FÖRORD
Inledningsvis vill författaren rikta ett stort tack till samtliga respondenter som tagit sig tid att delta i studien. Utan er medverkan hade detta arbete inte varit möjlig att genomföra. Vidare riktas ett stort tack till handledare Malin Lindroth, filosofie doktor i Hälsa och samhälle vid Malmö Universitet. Det stöd och engagemang du visat har varit en avgörande faktor till denna kandidatuppsats färdigställande. Handledningen gav värdefull feedback och förde arbetet framåt samt inspirerat med idéer underarbetets gång. Avslutningsvis vill författaren även rikta ett tack till familj och vänner som stöttat och bidragit med tankar, feedback och korrekturläsning under arbetets gång
Tack!
Isabelle Wendt Mars 2020, Malmö
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 4
1.2PROBLEMFORMULERING ... 5
1.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
2. KUNSKAPSLÄGE ... 6
2.1BAKGRUND ... 6
2.2TRANSPERSONER HISTORISKT OCH IDAG ... 6
2.3UNGA TRANSPERSONERS PSYKISKA OCH FYSISKA HÄLSA ... 7
2.4BEMÖTANDE AV TRANSPERSONER ... 8
2.5KUNSKAP OCH TRANSINKLUDERING ... 9
3. TEORETISKT RAMVERK ... 10
3.1NORMKRITISKT FÖRHÅLLNINGSÄTT ... 10
3.2QUEERTEORETISKT PERSPEKTIV ... 11
3.3QUEER, NORMER OCH TRANS ... 11
4. METOD ... 12
4.1METODOLOGISK ANSATS ... 12
4.2URVAL ... 12
4.3DATAINSAMLING OCH TILLVÄGAGÅNGSÄTT ... 13
4.4BEARBETNING OCH ANALYS ... 14
4.5ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 15
4.5FÖRFÖRSTÅELSE OCH FÖRFATTARROLL ... 16
4.6TILLFÖRLITLIGHET OCH ÄKTHET ... 17
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 18
5.1INFORMANTER ... 18
5.2FÖRKUNSKAPER, FÖRESTÄLLNINGAR OCH FÖRDOMAR ... 19
5.2SKILLNAD I UNGA TRANSPERSONERS UTSATTHET ... 20
5.3PROFESSIONELL HÅLLNING OCH BEMÖTANDE ... 21
5.5OTILLRÄCKLIG UTBILDNING ... 24
5.4NORMKRITISKT ARBETE OCH SPRÅK ... 26
6. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 28
6.1METODDISKUSSION ... 28
6.2SAMMANFATTANDE RESULTATDISKUSSION OCH SLUTSATSER ... 30
6.3FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING ... 32
8. REFERENSER ... 34
4
1. INLEDNING
Utgångspunkten för utformandet av denna studie är den rådande situationen för unga transpersoner i Sverige. Transperson är den med en könsidentitet (det kön som en individ identifierar sig med) och/eller ett könsuttryck (de medel en person använder sig av så som kläder och kroppsspråk för att uttrycka sitt kön) som tidvis eller aldrig stämmer överens med det kön som registrerades vid födseln. Transperson är ett samlingsbegrepp som innefattar olika identitet och könsuttryck som är fasta eller föränderliga och skiftande (RFSU 2019; Transformering 2018a). Det finns bristande forskning på området transpersoner och det gäller inte minst forskning gällande unga transpersoner. Begreppet ”unga transpersoner” används genomgående i denna studie. Med unga menas varje person upp till 18 års ålder enligt Barnkonventionens definition vilken är den som används i denna studie (Unicef 2019). Det är dock tydligt att transpersoners utsatthet är utbredd och sker på flera områden både i det sociala livet, i skolan och i arbetslivet men inte minst i interaktion med myndighet och stat. Utöver transpersoners utsatthet är unga en utsatt och sårbar grupp. Det beror på att unga inte har samma möjlighet att bli hörda och sedda delvis eftersom de saknar rösträtt, de har inte samma tillgång till sina rättigheter. En annan del av sårbarheten grundas i att unga i flera avseenden är beroende av vuxna runt om sig och kan med det inte alltid påverka sitt eget liv. Den utbredda och mångdimensionella utsattheten har föranlett ämnet för studien (SOU 2017:92).
För att skydda barn och unga finns förstärkta lagar och direktiv där barnperspektivet ska vara tydligt. Det framgår bland annat i socialtjänstlag (2001:453) att socialnämnden enligt 5 kap. 1 § 1 p ska ”verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden”. I FN:s konvention om barns rättigheter
(benämns hädanefter som barnkonventionen) finns bestämmelser om mänskliga rättigheter specifikt för barn (Unicef 2019). Sverige ratificerade Barnkonventionen år 1990 (Unicef 2018). Det innebär att Sverige skrivit under på att göra sitt bästa för att uppfylla och göra verklighet av det som framgår i Barnkonventionen (Swärd 2020). Sverige har fått kritik för sitt arbete med barns rättigheter. I FN:s granskning (2015) föreslås ett förstärkt skydd vad gäller diskriminering med grund i att unga HBTQ-personer utsätts för mobbning hot och våld (United Nations 2015). Barn har rätt till ett liv fritt från våld (Unicef 2019). I denna studie definieras våldsbegreppet utifrån socialstyrelsens (2019) definition. Det är en bred definition som innefattar fysiskt psykiskt och sexuellt våld samt social, material och ekonomisk utsatthet (Socialstyrelsen 2019). Riksdagen beslutade 2018 att Barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag och träda i kraft 1 januari 2020. Detta i syfte att stärka barn och ungas ställning i samhället och att de vid situationer som berör dem ska kunna vara delaktiga (Unicef 2020).
Socionomer arbetar bland annat som socialsekreterare, familjehemshandledare, kurator och familjerådgivare. I yrkesrollen sker möten med utsatta grupper, däribland migranter, äldre, personer med funktionsvariationer och personer med missbruksproblematik samt gruppen barn och unga. Dessa grupper och deras behov lyfts i den akademiska socionomutbildningen till skillnad från minoritetsgrupper och icke-normativa grupper som inte har en lika självklar del. I dagsläget möter transpersoner fördomar och diskriminering inom de sektorer som ska bistå med stöd och hjälp. För att kunna ge ett gott bemötande krävs kunskap och förståelse och det gäller även i socionomers möten med transpersoner.
5
1.2 Problemformulering
I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) framgår det i 1 kap 1§ att socialtjänsten ska främja alla människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhällslivet med grund i demokrati och solidaritet (2001:453). I samma lag 5 kap 1§ framgår det att socialnämnden ska arbeta med målsättningen att unga får växa upp under trygga och goda förhållanden i. I Barnkonventionen i praktisk tillämpning: handbok för socialtjänsten (2016) framgår det att alla barn som socialtjänsten arbetar för och med ”har rätt att bli respekterade som de individer de är oberoende kön […] sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller könsuttryck” (Swärd 2016:46). Barns rättigheter lyfts även i FN:s konvention om barnets rättigheter (som här benämns barnkonventionen), i artikel 6 framgår det att barn rätt till liv, att överleva och utvecklas (Unicef 2019). I 1§ diskrimineringslagen (SFS 2008:567) framgår det att dess ändamål är att motarbeta och förhindra diskriminering genom att främja lika rättigheter. Det gäller oavsett kön, könsöverskridande identitet och/eller uttryck (Diskrimineringslagen 2008:567). Det finns således en rad olika riktlinjer, dokument, konventioner och lagar som ska skydda unga oavsett kön, sexualitet, identitet eller könsuttryck. Det innefattar unga transpersoner men trots tydliga riktlinjer, konventioner och lagar är det en grupp som saknar skydd (SOU 2017:92). I en undersökning av Folkhälsomyndigheten (2015) är det tydligt att unga transpersoner hälsa är betydligt sämre jämfört med cis-ungdomar generellt. Cisperson är en könsidentitet som innebär att en persons juridiska, sociala och biologiska kön samt könsidentitet överensstämmer (Transammans 2018a). Unga transpersoners dåliga mående bekräftas av den suicidstatistik som presenteras i Folkhälsomyndighetens (2015) undersökning. Den lyfter att bland unga transpersoner mellan 15–19 år har 57 procent övervägt att ta sitt liv under de senaste 12 månaderna (Folkhälsomyndigheten 2015). Det framgår även att suicidtankar och suicidförsök i många fall är direkt kopplade till transpecifika frågor och erfarenheter (a.a.).
Stress är en faktor som kan leda till psykisk och fysisk ohälsa i olika grad (SOU 2017:92). Det är för transpersoner upp till fem gånger vanligare än hos övriga befolkningen i att uppleva stress och det kan förklaras utifrån minoritetsstressmodellen. Det är en teori som innebär att normbrytande individer påverkas negativt i högre grad än andra vad gäller hot, våld och diskriminering samt samhälleliga fördomar och rädsla för att bli avfärdad. Det finns en överhängande risk att dessa attityder internaliseras hos den som inte tillhör normen, stressen kan då accelerera och så även den psykiska ohälsan.
Unga transpersoners sämre hälsa och höga suicidstatistik går att koppla till en avsaknad av socialt stöd (SOU 2017:92). Det är därför direkt livsavgörande att bemöta unga transpersoner med kunskap, förståelse och respekt (Folkhälsomyndigheten 2015; SOU 2017:92). Socionomer kan antas ha en avsaknad av kunskap vad gäller transpersoner och deras särskilt utsatta situation. Det gäller både inom det sociala arbetets fält men även när det gäller den akademiska socionomutbildningen. Det sociala arbetet ska verka för alla människor och således måste det vara transinkluderande. Socialtjänsten ska verka för jämställdhet, och likvärdiga villkor och mot diskriminering och förtryck.
6
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka socionomers erfarenheter av att möta unga transpersoner och hur de upplever att de förberetts för att möta målgruppen i sin akademiska utbildning men även på arbetsplatsen.
De aktuella frågeställningar som används för att undersöka syftet är:
• Vad har socionomer för erfarenheter av att bemöta unga transpersoner?
• Vilken upplevelse har socionomer av den kunskap de besitter gällande transinkluderande arbete?
2. KUNSKAPSLÄGE
Nedan presenteras kunskap och forskning som är relevant för studiens syfte och frågeställningar. Avsnittet inleds med en historisk inblick och det aktuella läget. Därefter presenteras hälsoläget för unga transpersoner, bemötande av transpersoner följt av jämställdhets- och inkluderingsarbete samt transinkludering i den akademiska socionomutbildningen. Det finns en avsaknad av forskning vad gäller studiens ämnesområde, främst vad gäller unga transpersoner och socionomers bemötande. I och med detta lyfts forskningen tillsammans med rapporter och litteratur vilka tillsammans utgör kunskapsläget. Delar av den forskning som presenteras rör andra människobehandlande yrkeskategorier men bedöms vara relevanta och likvärdig även för socionomer. Vidare presenteras även forskning för transpersoner generellt och för vuxna transpersoner vilket beror på den bristande forskningen. Forskningen anses i denna studien vara relevant och tillämpningsbar i och med unga transpersoners flerdimensionella utsatthet. Transpersoner är utsatta och således kan unga transpersoner anses vara det om inte mer, specifikt för att de är unga.
2.1 Bakgrund
Dagens samhälle genomsyras av patriarkala strukturer och heteronormativa föreställningar och uppfattningar. Patriarkala strukturer avser det maktsystem där mannen är normen och besitter ekonomisk, juridisk och politisk makt vilket demonstreras i samhällets alla nivåer (Ambjörnsson, 2016). Dessa strukturer och normer utgår från ett binärt könssystem med två kön, antingen kvinna eller man (Siverskog 2016, Ambjörnsson, 2016). Samhället utgår från att individer identifierar sig med ett av de två biologiska kön som juridiskt tilldelades vid födsel och är således cis-normativt (Siverskog 2016). Dessa normer finns genomgående i samhället, även inom och myndighet och statliga instanser.
2.2 Transpersoner historiskt och idag
Genom historien finns det lite skrivet om transpersoner men individer som bryter mot normer i fråga om kön och identitet har funnits i alla tider (Siverskog 2016). Normer kring kön och könsidentitet har dock sett olika ut beroende på tid och kontext. Vid 1900-talets början kom begrepp som ”transvestit” och ”transsexuell” att börja användas (Transformering 2018b). Idag används främst transperson, ett begrepp som kom i och med hbt-rörelsen under 1990-talet. Det är således relativt nya begrepp för något som alltid funnits. Genom ord och begrepp för personer som bryter mot normer för kön och könsidentitet blev det lättare att driva frågor om rättigheter. Sverige blev 1972 första land att efter könsutredning erbjuda möjligheten att korrigera juridiskt kön (a.a.). Under det året kom även behandling
7
att erbjudas i form av hormonterapi och kirurgi men då med sterilisering som krav (Transformering 2018b). Inte förrän 2013 togs kravet på sterilisering vid könskorrigering bort ur könstillhörighetslagen (a.a.). Den svenska lagstiftningen erkänner två juridiska kön vilket är det kön som är registrerat i folkbokföringen och det som står i identifikationshandlingar som pass och legitimation. I personnummer framgår det juridiska könet genom den näst sista siffran som är en kontrollsiffra (Skatteverket 2020). Det är således ett binärt juridiskt system som hindrar icke-binära transpersoner men även ytterligare personer. Detta eftersom det inte finns ett juridiskt kön som överensstämmer med könsidentiteten. Icke-binär är en könsidentitet som är bortom eller mellan de binära könen, kvinna och man (Transformering 2018b). Icke-binär används för könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen som utgår från att det finns två kön. För de som identifierar sig som ickebinär kan begreppet ha olika betydelse (Transformering 2018a). Vissa länder, däribland Danmark, Malta, Kanada, Australien och Nya Zeeland, har för att åtgärda detta infört ett tredje juridiskt kön (Transgender Europé 2017).
2.3 Unga transpersoners psykiska och fysiska hälsa
Unga transpersoner möter likt vuxna transpersoner hot, våld och kränkningar i sin vardag (SOU 2017:92) och är en distinkt och särskilt utsatt grupp (Henzel 2016). Utsattheten tar form på flera sätt men bland annat genom att unga transpersoners rättigheter kränks genom diskriminering med grund i transidentiteten. Det i sin tur kan ha negativ inverkan i möte med rättsväsendet och myndigheter (a.a.). Det är för unga betydande att få utforska och uttrycka sin könsidentitet då unga är extra utsatta i och med den beroendesituation de har gentemot omsorgspersoner och vårdnadshavare (SOU 2017:92).
Transpersoners hälsa är kopplad till de sårbarheter som för gruppen är specifika (Zeluf et al. 2016). Utöver välkända hälsofaktorer som anställningsstatus, inkomst, ålder och socialt stöd påverkas gruppen även av tidigare negativa upplevelser i möte med hälso- och sjukvård och myndigheter (Folkhälsomyndigheten 2015). I dessa möten är där är språkbruket en avgörande faktor för unga transpersoner välmående. Med språkbruk menas bland annat användandet av rätt pronomen och namn, alltså det namn och pronomen som den unga själv föredrar och inte det juridiska (Russell et al. 2018; Vance 2018). Användandet av rätt pronomen är livsavgörande för unga transpersoner då användning av fel namn och pronomen innebär lidande oavsett om det är avsiktligt eller inte (Gridley et al. 2016; Russell et al. 2018).
Erik Schneider (2013) lyfter i rapporten An insight into respect for the rights of
trans and intersex children in Europe en italiensk studie som undersöker den
fysiska och psykiska misshandel som transkvinnor utsattes för som barn (Schneider 2013). Resultatet i den studien visar att 27,5% hade erfarenhet av barnmisshandel och att det i 57,7% av dessa skedde på regelbunden basis, det visar alltså på direkt misshandel av barn och unga transpersoner. Utöver den finns det flertalet studier i Nordamerika som visar liknande resultat (a.a.). I samma rapport lyfts en fransk webbaserad undersökning utförd av HES/MAG (2009) som visar på hög suicidstatistik bland unga transpersoner. Gruppen som undersöktes var transpersoner 16–27 år och 67% uppgav att de hade suicidtankar 34% uppgav att de i åldrarna 12–17 hade gjort ett eller flera suicidförsök. Rapporter menar att unga transpersoner bör betraktas som en högriskgrupp för psykisk och fysisk ohälsa, depression samt suicidtankar och försök. Transpersoner är utsatta för våld, hot och trakasserier (SOU 2017:92). I en sammanställning av Transrespect versus Transphobia Worldwide (TvT) om mord på transpersoner framgår det att 331
8
transpersoner mördades år 2019 (TvT 2019). Det är en siffra som inte belyser alla då det troligtvis finns ett omfattande mörkertal, samt att flertalet länder inte är med i denna kartläggning (a.a.).
2.4 Bemötande av transpersoner
Erik Schneider (2013) lyfter att unga personer som visar tecken på könsidentitet som går utanför det binära könssystemet bör få möjlighet att förstå sin identitet och en förutsättning för det är stöd, verktyg och vokabulär. Detta för att hjälpa barn att definiera och uttrycka sig genom kreativitet (a.a.). Acceptans av den unga ses som en viktig faktor för att minska suicid statistiken bland unga transpersoner (a.a.). I artikeln Transgender people in Swedish healthcare: The experience of being met
with ignorance (2017) framkommer det att transpersoner i möte med hälso- och
sjukvård och myndigheter erfarit ignorans (Westerbotn et al. 2017). I studien framgår det tydligt att transpersoner själva får ta stort ansvar i möten med hälso- och sjukvård samt med myndighetskontakter. Det lyfts att gruppen upplever att de måste bevisa sin identitet och även stå till svars för den samt att de känner sig tvingade att informera och utbilda vad gäller transspecifik kunskap och transspecifika frågor. Det leder i vissa fall till att transpersoner avvaktar eller undviker helt att söka stöd och hjälp när det behövs (a.a.). En del av ignoransen sker genom direkta möten (Westerbotn et al. 2017) men även genom könsnormativa formulär och dokumentation (Russell et al. 2018; SOU 2017:92). Dokumentationssystem utgår ofta från det namn som är folkbokfört och det juridiska könet (T. Russell et al. 2018). Det medför svårigheter i flera steg, både i receptionen och i vidare möte med den professionella (Russell et al. 2018). Unga transpersoner drabbas hårt av detta då de på grund av sin ålder är beroende av andra vuxna i möten med myndigheter, institutioner och andra samhällsinstanser.
I möte med transpersoner lyfts vikten av att använd rätt namn och pronomen men även att inte ifrågasätta individen och dennes könsidentitet och uttryck (Westerbotn et al. 2017). I dokumentation bör det namn och pronomen en person föredrar tydligt framgå för att underlätta i vidare kontakt. Det framgår även att det för transpersoner är viktigt att bli bemött som alla andra patienter, klienter och brukare. Det är för gruppen viktigt att inte ses som ett undantag eller som något spännande och nytt (a.a.). När unga är normbrytande och anses avvikande kan det medföra att omgivningen försöker korrigera och anpassa den unga in i det normativa samhället genom våld i olika former (Schneider 2013). Det kan vara genom att verbalt uttrycka kränkningar och hot, genom maktspel samt psykiskt och fysiskt våld. Korrigeringen sker av individer i den unges närmiljö, av omgivningen likväl som i samhället i stort. Det kan således vara både familj, vänner, vårdgivare, lärare, myndighetspersoner, främlingar på offentliga platser och i offentliga sammanhang (a.a.).
Den vetenskapliga artikeln Gender Cognition in Transgender Children (2015) lyfter att unga transpersoner bemöts med skepticism av allmänheten gällande deras könsidentitet (Olson, Key & Eaton). Skepticismen grundas delvis i barns fantasi och lekande där det kan tolkas som något temporärt och utforskande. Unga personer tas därmed inte på allvar när de formulerar och uttrycker sin reella könsidentitet. Utöver den utsatthet och påfrestning det innebär att vara trans så blir skepticismen ytterligare en påfrestning (Olson, Key & Eaton 2015). Unga transpersoner existerar och är tidigt medvetna om sin könsidentitet vilken ofta är djupt hållen (a.a.). Det
9
går således inte att avfärda unga transbarn som osäkra eller förvirrade (Schneider 2013).
Utbildning för professionella lyfts som en grundläggande och avgörande del när det kommer till att förbättra behandling och bemötande av transpersoner (Westerbotn et al. 2017). Likväl för att kunna ta fram tydliga riktlinjer och utveckla adekvata journalsystem. Förhoppningsvis kan det leda till att fler vågar söka stöd och hjälp samt återkomma vid behov. Denna kunskap kan leda till mer respektfulla möten och även stötta unga transpersoner i att våga söka medicinsk hjälp när det behövs (a.a.). Socialarbetare som arbetar direkt med transpersoner måste hålla sig ajour och vara insatta i det aktuella läget för gruppen, det gäller till exempel politiska förändringar som kan påverka (Lewis 2019). Det är även viktigt för att kunna förespråka och leda institutionella förändringar för att förbättra bemötandet (a.a).
2.5 Kunskap och transinkludering
Education for sexual and reproductive health and rights (SRHR): a mapping of SRHR-related content in higher education in health care, police, law and social work in Sweden (2019) är en studie som undersöker närvaron av sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) på högre utbildningar inom hälso- och sjukvård, psykologi, juridik och polis, samt socialt arbete i Sverige (Areskoug-Josefsson et al. 2019). Studie är en textbaserad analys av skriftligt material om de olika utbildningarna. Studien lyfter bristande yrkeskompetens inom SRHR bland flera yrkesgrupper och däribland socionomer (a.a.). Den bristande kompetensen kan handla om vad trans innebär, vad det finns för insatser, transpersoners hälsoläge och livsförutsättningar transpersoner och om bemötande av transpersoner (Areskoug-Josefsson et al. 2019; Folhälsomyndigheten 2015; SOU 2017:92). Unga och unga vuxna som drabbas av sexuell ohälsa kan möta socionomer då de söker vägledning, information, behandling, vård eller rättshjälp (Schindele et al. 2017). Det är därför viktigt att socionomer har kunskap kring och arbetar med SRHR då det inte är något som berör ett enskilt yrke utan alla människobehandlande yrken (Areskoug-Josefsson et al. 2019; Schindele et al. 2017).
Litteratur, forskning och tidskrifter för socialt arbete är inte alltid inkluderande och saknar en representation (Pelts, Rolbiecki & Albright 2014). Lesbiska och homosexuella män är minimalt representerade. Det kan i förlängningen ha inverkan på både arbete och den akademiska utbildningen. Trans och queer nämns än mindre och det gäller även då HBTQ lyfts. Trans och queer faller ofta utanför när det skrivs om hbtq i socialt arbete (a.a.).
Den bristande yrkeskompetensen gällande SRHR kan bero på bristande utbildning i SRHR (Areskoug-Josefsson et al. 2019). Författarna skriver att det är fördelaktigt att stärka och integrera SRHR i socionomutbildningar i Sverige för att framtida yrkesverksamma ska kunna arbeta utifrån deras klienter och patienters behov och rättigheter. Det är omfattande skillnader mellan utbildningar på samma område vid olika universitet men bristerna är tydliga. Socionomprogrammet bör därför vidareutvecklas och uppdateras. Vidare bör yrkesverksamma inom olika arbetsområden följa evidens och praxis för att kunna ge adekvat vård och stöd, men också för att skydda mänskliga rättigheter och främja jämställdhet (a.a.).
10
3. TEORETISKT RAMVERK
I detta avsnitt presenteras studiens teoretiska ramverk som används för att kunna analysera det empiriska material som inhämtats. För att kunna undersöka studiens syfte och frågeställningar samt för att förstå materialet används normkritiskt förhållningsätt och queerteori. Det valda teoretiska ramverket behandlar makt, normer och strukturer vilket är nödvändigt för att förstå unga transpersoners situation och utsatthet. Normkritiskt förhållningssätt används för att belysa och förändra normer och strukturer som är skadliga och begränsar människor som avviker från normen (Mattsson 2015). Queerteori ifrågasätter normer och strukturer baserade på kön, identitet och sexualitet (Ambjörnsson 2006; Butler 2005). Dessa har valts utifrån studiens syfte att undersöka socionomers upplevelse av att bemöta unga transpersoner och hur de i sin utbildning har förberetts för att möta den målgruppen.
3.1 Normkritiskt förhållningsätt
Det sociala arbetet ämnar att öka människans välbefinnande genom att belysa sociala problem och arbeta med lösningar (Meeuwisse & Swärd 2016). I samhället finns det systematiska och strukturerade skillnader mellan individer och grupper dessa har inverkan på livsförutsättningar och levnadsvillkor (a.a.). För att kunna se alla individer och grupper krävs kritiskt socialt arbete (Mattsson 2015; Mattsson 2012). Ett kritiskt socialt arbete ökar förståelsen för normer genom att det synliggör hur kategorier produceras, upprätthålls och återskapas (a.a.).
Med ett normkritiskt perspektiv kan strukturer och starka normer som är begränsande synliggöras, ifrågasättas och förändras istället för att enskilda individer ska anpassa sig till snäva normer (Bromseth 2019: Kalonaityté 2014; Mattsson 2015; Sörensdotter 2018). Det handlar om att synliggöra och ifrågasätta normer (Mattsson 2015). Normkritiken granskar kritiskt normer och hur vissa identiteter uppfattas som “normala” i samhället (Kalonaityté 2014). Det “normala” uppfattas som självklart och önskvärt medan det som faller utanför normen exkluderas och osynliggörs. Normkritiken fokuserar på makt och synliggörandet av existerande normer (a.a.). I möten med klienter finns en naturlig maktrelation som är ojämlik där klienten hamnar i ett underläge (Herz & Johansson, 2012). Detta eftersom klienten är i beroendesituation i relation till socionomen och dennes beslut om interventioner. Möten kan även påverkas av det verbala språk (ord och uttryck) som används, kroppsspråk samt av rumsliga faktorer (a.a.). Förutsägningarna för maktutövande kan skilja sig mellan olika aktörer beroende på position och eventuella privilegier (Lalander 2012). Normkritiken utgår från socialkonstruktivismen vars grundtanke är att samhället är gemensamt konstruerat av människor i interaktion med varandra. Upplevelsen av verkligheten ses också som något socialt konstruerat (Herz 2012).
Kategoriseringar och kategorier använder människor för att strukturera och förstå sin omvärld och är med det i flera sammanhang nödvändiga, inte minst i det sociala arbetet (Mattsson 2015). Normkritik är ett verktyg för att synliggöra kategoriseringsprocesser (a.a.). Kategoriseringar kan vara självvalda men även tvingande vilket innebär att människor tolkas och tvingas in i en kategori som de sedan definieras utifrån. Det kan i sin tur leda till en stereotypifiering vilket innebär att en eller flera egenskaper hos en person eller en grupp får representera dem helt (a.a.). Individen reduceras till något förutsägbar och permanent, en stereotyp (Ambjörnsson 2018). Stereotypiseringen utgår från att människor antingen är mångfacetterade eller förutsägbara.
11
Marcus Herz och Thomas Johansson (2012) riktar kritik till det sociala arbetet som många gånger har sin grund ett traditionellt synsätt där kategorier styr arbetet. Ett sätt att förändra det är att genom reflektion och ett kritiskt förhållningssätt belysa, bemöta och förändra positionella och strukturella faktorer (Herz & Johansson, 2012). Genom att socialarbetaren granskar sin egen position, sitt arbetssätt och vilket syfte det har kan det sociala arbetet på olika nivåer kritiskt analyseras. För att kunna förändra krävs medvetenhet om hur faktorer samverkar på mikro-, meso- och makronivå. Medvetenhet kan skapas genom ett kritiskt socialt arbete och kan ta form genom kritisk granskning och normkritik (a.a.)
3.2 Queerteoretiskt perspektiv
Queerteorin utmanar den heteronormativa diskursen, normen för människors sexualitet är heterosexualitet (Ambjörnsson 2019; Giddens & Sutton 2014). Queerteorin utmanar även könsnormer och den binära synen på kön som präglar dagens samhälle. Det innebär ett tvåkönssystem som utgår från att det endast finns två kön, kvinna och man. Enligt queerteorin är identiteter inte som fasta och förutbestämda, utan något skiftande och föränderligt som över tid kan förändras (Ambjörnsson 2019). Kön är något som skapas då det är något vi gör och inte definieras utifrån vad vi är och är således inte heller fast och förutbestämt (Ambjörnsson 2019). Judith Butler (2005) är en queerteoretiker som kritiskt ifrågasätter kön, sexualitet och maktordningar. Det görs delvis genom den heterosexuella matrisen, en matris som ifrågasätter könskategorier och det tidigare nämnda tvåkönssystemet (Ambjörnsson 2019; Butler 2005; 2007). Den heterosexuella matrisen används för att kunna belysa och definiera vad som i samhället är socialt accepterat eller inte. Vidare ifrågasätts även heteronormativitet som är ett antagande om att alla är heterosexuella i grunden och med det strävar efter att leva heterosexuellt då det anses vara det naturliga (Butler 2007). Heterosexualitet ses dock inte som ett frivilligt val utan som något som är socialt skapat av samhället (Ambjörnsson 2019).
Enligt Ambjörnsson (2019) är queer ett komplext begrepp då dess innebörd är flytande och föränderligt (Ambjörnsson 2019). Queerteorin kretsar kring frågeställningar om vad sexualitet är och hur den över tid förändras, genusföreställningar kring kön samt kopplingen mellan sexualitet och makt. I en bredare bemärkelse handlar sexualiteten om tillhörighet erkännande och makt (Ambjörnsson 2019). Enligt queerteorin kan kön, sexualitet och normer undersökas, förstås och ifrågasättas utifrån hur dessa uppstår och upprätthålls (Ambjörnsson 2019). När vissa sexuella praktiker och kön till exempel heterosexualitet och cis inte framstår som föränderligt och skiftande ses betraktas andra normbrytande som avvikande (Ambjörnsson 2019).
Språket har betydelse och motpoler behövs för att förstå ett ord eller begrepp (Ambjörnsson 2019). Människans bild av verklighet och liv skapas och formas av språk, och så även människans självuppfattningar och identiteter. Språket är således avgörande för hur människor ser sig själva och sin egen verklighet likväl som sin omgivning. Konstruktionen av kön reproduceras således genom språk och uttryck vilket är en performativ handling (a.a.).
3.3 Queer, normer och trans
Transbegreppet är en motpol till cis och kan användas som utgångspunkt när det normala och förväntade i normsamhället ska belysas (Ambjörnsson 2019).
Queerteori kännetecknas av enskildas upplevelser och erfarenheter av att vara normbrytande med betydelsen att vara utanför de förväntade genus- och
12
sexualitetskategorierna och det samhälleliga normsystemet (Ambjörnsson 2019). När människor skiljer sig från normen och inte uppträder så som det förväntas av dem utan istället uppträder oväntat och otillåtet, då sker en förändring.
Transpersoner faller mellan eller utanför de mer etablerade definitionerna och följaktligen skapas förvirring och osäkerhet i det normativa samhället (a.a.)
När identiteten definieras och avgränsas skapas en felaktig bild av verkligheten och kan då användas som ett förtryckande maktmedel (Butler 2005). Det sker då individer mellan eller utanför avgränsningarna förväntas, behöver eller tvingas anpassa sin identitet och i vissa fall även undanhålla erfarenheter och känslor. Individen står mellan olika världar men påverkas av normsystemet och väljer då den mer accepterande verkligheten (a.a.). Den rådande maktordningen och maktstrukturer kan ifrågasättas och problematiseras utifrån queerteori när trans placeras i relation till samhällets normalitet (Butler, 2005). Transpersoner är genusöverskridande och det innebär utifrån queerteori att den heteronormativa ordningen förvrängs eftersom den menar att genus är bundet till ett visst kön (a.a.). Det queerteoretiska perspektivet utgår från att det finns flera sanningar vad gäller identitet och dessa behöver samexistera i samhället (Ambjörnsson 2019). När en sanning ses som den rätta och riktiga fastslås identiteter och det ligger till grund för förtryck. Dessa sanningar ifrågasätts och avvisas med transbegreppet som i förlängningen kan leda till samhällelig förändring då den samhälleliga makten förlorar sin legitimitet (a.a.).
4. METOD
I detta avsnitt presenteras den metod och det arbetssätt som studien grundar sig på. Arbetsprocessen presenteras i sin helhet och så även de val och avgränsningar som gjorts. Vidare kommer forskningsetiska principer lyftas samt hur tillförlitlighet och äkthetskriterierna tillämpas under arbetsprocessen.
4.1 Metodologisk ansats
Denna studie utgår från en kvalitativ ansats. Det krävs då socionomers tankar och åsikter bakom svaren har varit av intresse (Bryman 2018). Syftet med studien är att undersöka socionomers erfarenheter av att möta unga transpersoner och hur de upplever att de förberetts för att möta den målgruppen i sin utbildning (a.a.). Om studien istället hade fokuserat på i vilken omfattning socionomer besitter kunskaper om transinkludering hade kvantitativ ansats varit lämpligare eftersom det är en metod som avser att kvantifiera resultat (Bryman 2018).
Vid analys av upplevelser och tankar av interaktioner mellan individer krävs flexibilitet vilket är något som saknas i en kvantitativ ansats. Genom att använda kvalitativ ansats finns det möjlighet och utrymme för att tolka en individs sociala verklighet och uppfattning (Bryman 2018).
4.2 Urval
För att kunna besvara studiens syfte har intervjuer gjorts med en målgrupp bestående av socionomer som arbetar med eller har erfarenhet av att i sitt arbete möta unga (personer upp till 18 år). Studiens informanter valdes genom ett ändamålsstyrt urval. Det innebär att deltagare väljs utifrån urvalskriterier så att informanterna var relevanta för studiens ämnesområde och de frågor som studien
13
ämnar besvara (Bryman 2018). Urvalskriterierna bör vara tydliga så att de enheter som inte var av relevans kan uteslutas. Enheter syftar i denna studien till socionomer som på något sätt arbetar med eller möter barn och unga (a.a.). Urvalsramen är socialförvaltningar och verksamheter med yrkesverksamma socionomer samt skolor med kuratorer som har en socionomexamen. Studiens tidsram och omfattning bidrog till urvalets omfång på fyra informanter.
Efter att avgränsningar gjordes skickades förfrågningar om att delta i studien. I första hand kontaktades verksamhetschefer och motsvarande vilket inte gav någon respons. Några svarade att det inte var möjligt på grund av resursbrist. Andra vidarebefordrade informationen till sina enheter och arbetsgrupper vilket inte resulterade i någon kontakt. Detta föranledde andra metoder för kontakt och sökandet efter informanter. Kontakt togs då direkt med socionomer som uppfyllde urvalskriterierna. På så sätt kom två av informanterna att medverka i studien. Resterande två informanter anträffades genom kontakt med bekanta som för författaren fanns tillgängliga och som i sin tur hänvisade till socionomer som uppfyllde urvalskriterierna. Studiens urvalsmetod utgjordes således av två former av urval, ändamålsstyrt och bekvämlighetsurval (Bryman 2018). Kontakten skedde via telefon och mail. De som kontaktades mottog ett informationsbrev (se bilaga 1). De som hade tid och utrymme att medverka ombads föra en dialog med aktuell verksamhetschef eller motsvarande för eventuellt tillstånd från att medverka genom det dokument som skickades ut i samband med den första kontakten (se bilaga 2).
4.3 Datainsamling och tillvägagångsätt
För att hitta forskning och underlag som är relevant för denna studien har en litteratursökning gjorts i databaser för vetenskapliga artiklar. De databaser som använts är Psycinfo och Swepub som finns tillgängliga på Malmö universitets hemsida och utöver det även är Google scholar. Sökningarna har utgått från valda ord och begrepp som användes både enskilt och i olika kombinationer. I svenska sökningar användes; transbarn, unga transpersoner, socialt arbete, socialtjänst, socionomer, rättigheter, bemötande, psykisk och fysisk hälsa, utbildning, minoritetsgrupper och hbtq. I de engelska sökningarna användes; transgender children, transgender youths, care, rights, mental and physical health, social work, social workers, social welfare, social service och knowledge, minority groups lgbtq. Sökningarna begränsades för att få litteratur som är uppdaterad och ny. Genom att sedan läsa titlar och abstract valdes litteratur ut. Därefter har de lästs i sin helhet och de som varit relevanta har valts ut. Litteratur har även hittats genom arbeten, rapporter och material som behandlar liknande områden som denna studie.
Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har använts som metod för inhämtandet av empiriskt material i denna kvalitativa undersökning. Studien ämnar svara på specifika frågeställningar samtidigt som den vill förstå och därför är
semistrukturerade intervjun mest lämplig eftersom den ger informanterna
utrymme (Bryman 2018). Till grund för intervjun utformades en intervjuguide (se bilaga 3) med förutbestämda teman och förslag på grundfrågor och följdfrågor i en strukturerad ordning (Aspers 2011; Kvale & Brinkmann 2014). Fyra teman valdes utifrån områden som informanterna behövde behandla för att studiens forskningsfrågor skulle kunna besvaras. Dessa teman var: Unga transpersoner, Transinkludering på arbetsplatsen och i arbetet, Kunskapsläge och utbildning samt Erfarenheter. Intervjuguidens frågor användes som riktlinjer och stöd men kunde anpassas och omformuleras beroende på vad som framkom i den enskilda
14
intervjuguiden var utformad och sammanställd gjordes två testintervjuer, där frågorna ställdes till två personer som inte deltar i studien. Det gjordes för att kontrollera intervjuguidens funktionalitet (Bryman 2018). Samt för att minimera risken för eventuella hinder som kan uppstå i samband med intervjun och för att öva på intervjuteknik (Kvale & Brinkmann 2014). Det framkom i den första testintervjun att vissa frågor var irrelevanta, missledande eller upplevdes upprepade vilket ledde till att intervjuguiden korrigerades och reviderades.
Intervjuerna utfördes under en fem veckors period i november och december månad 2019. De varade mellan 45 och 60 minuter och spelades in för att senare kunna transkriberas. En intervju genomfördes via videosamtal och resterande tre genomfördes vid ett personligt möte. En viktig aspekt är att frågor gällande normbrytande grupper kan upplevas svåra. Därför ansågs det vara viktigt att skapa goda förutsättningar för ett bra samtal. Det gjordes genom att tydliggöra att intervjun inte är ett test (Bryman 2018). Samt genom att den utfördes i en lugn och trygg miljö (Aspers 2011; Bryman 2018). Tid och plats för intervjuerna utgick från informanternas önskan. Det motiverades av att informanterna skulle kunna delta utan tidspress och krav. Förhoppningen var att informanterna skulle känna sig bekväma och trygga då de själva fick välja plats. Det kan ha resulterat i positiva konsekvenser så som att de i högre utsträckning delat med sig av intressant information. Att informanter valde att genomföra intervjun på sin arbetsplats kan ha haft negativ inverkan. Eftersom det kan ha varit ett hinder när det kommer till att dela kritisk eller känslig information.
Intervjun var upplagd med en pedagogisk ordningsföljd och inledningsvis fick informanterna information om studien. Därefter ställdes kontaktskapande frågor där informanterna fick presentera sig och berätta kort om sin bakgrund. Syftet var att bygga en personlig relation mellan intervjuare och informant och även för att göra informanten bekväm i situationen och sammanhanget (Aspers 2011). Vidare utgick intervjun från de fyra förutbestämda teman. Dessa fungerade som ingångar till varandra. Avslutningsvis fick informanterna möjlighet att göra tillägg eller ställa frågor. Efter att samtycke inhämtats spelades intervjuerna in vilket bidrog till att intervjuaren kunde vara mer närvarande i samtalet. Vidare fördes även lättare anteckningar med fokus på specifika uttryck och rumsliga detaljer. Antecknandet fungerade som ett hjälpmedel för intervjuaren.
4.4 Bearbetning och analys
En tematisk analys har genomförts i bearbetningen av studiens material. Alla studiens intervjuer transkriberades och kodades fortlöpande och i direkt anslutning till intervjutillfället. Transkriberingen gjordes utförligt och ordagrant. Det medförde att teman kunde uppmärksammas under intervjuernas gång, det som framkom i en intervju gav underlag till nästa (Bryman 2018). Kodning medför dock en risk då fokus ligger på att hitta teman i materialet och då kan kontexten gå förlorad (Bryman 2018). Detta har tagits i beaktning och tid lades på att upprepade gånger studera intervjuerna i sin helhet. Vidare har tematiseringen bidragit till ett klargörande vad gäller studiens syfte (Kvale & Brinkmann 2014).
Analysen resulterade i fem huvudteman som liknar de som var grunden i den intervjuguide som utformades inför intervjuerna (bilaga 3). Det var inget som var förutbestämt utan dessa fem teman valdes utifrån den löpande kodning och tematisering som gjordes av det empiriska materialet. Genom den gick det också att identifiera nyckelbegrepp som uppkom under intervjuerna, alltså upprepande ord, begrepp och ämnen (Bryman 2018). Intervjuerna skedde utspritt under en fem
15
veckors period och materialet bearbetades därför vid upprepade tillfällen. När intervjuerna var klara lästes samtliga igenom grundligt. Teman identifierades utifrån vad som framkommit i intervjuerna i relation till studiens frågeställningar. Teman och begrepp strukturerades för att ge en tydlig överblick över materialet. Det var hjälpsamt när likheter och skillnader samt intressanta mönster skulle belysas. För att vidare strukturera materialet användes de valda teman som rubriker medan begrepp och fenomen användes som underrubriker. Inom temat ”Förkunskaper, föreställningar och fördomar” var begrepp och fenomen så som synen på transpersoner, osäkerhet och sårbarhet återkommande. Därefter valdes citat från var informant. Dessa strukturerades sedan tillsammans med eventuella åsikter i kolumner för varje begrepp. Metoden möjliggjorde även identifiering av begrepp som var avvikande från majoritetens, exempelvis lyfts icke-binär endast av en informant då den skulle förklara vad en transperson är.
Informanterna citeras inte ordagrant i studien vilket har grund i etik. Det finns en god tro att informanterna inte skulle uppskatta att bli citerade i skrift utifrån talspråk. I vissa fall kan de ge ett felaktigt intryck medan det i andra kan vara viktigt för sammanhanget. För att studien ska vara tydlig och lättillgänglig har därför vissa meningar omformulerats. Upprepningar, hummanden och stakning har tagits bort. Även uttryck så som ”eeh”, ”asså” och ”liksom” har tagits bort i de citat där de inte fyller någon funktion för läsarens förståelse av citatet.
4.5 Etiska överväganden
Det finns flertalet etiska frågor och problem som för författaren var aktuella vid utformandet och genomförandet av en kvalitativ studie (Bryman 2018). Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet är fyra huvudkrav som för all kvalitativ forskning är grundläggande och som författaren därmed har tagit i beaktning och förhållit sig till (Vetenskapsrådet 2002). För att kunna ta välgrundade beslut som gynnar studien är det viktigt att vara medveten om etiska aspekter och hur dessa kan ha inverkan på studien som helhet (Bryman 2018)
Information om studiens syfte och villkor har förmedlats skriftligt genom det informationsbrev (se bilaga 1) som alla deltagare delgivits, samt genom muntlig information vid intervjutillfällena. Det gjordes för att uppfylla informationskravet (Bryman 2018). Informanterna gav innan intervjuerna genomfördes ett informerat samtycke i enlighet med samtyckeskravet (Bryman 2018; Vetenskapsrådet 2017; Vetenskapsrådet 2002). Personliga uppgifter behandlas med största möjliga konfidentialitet med anledning av konfidentialitetskravet (Bryman 2018; Vetenskapsrådet 2017). För att vilja delta och delge information är konfidentialitet av vikt för informanter vid forskningsintervjuer (Kvale & Brinkman 2014). Dock är fulländad anonymitet omöjligt att uppnå i och med att studien grundas på empiri från kvalitativa intervjuer (Bryman 2018). Uppgifter gällande informanterna har i studien avidentifierats och anonymiserats för att det inte ska gå att kopplas till enskilda individer eller verksamheter. I denna studie har uppgifter som möjliggör identifikation helt uteslutits och för att referera till informanterna används bokstäverna A, B C och D. Namn på verksamheter och städer utelämnas helt eftersom det inte är relevant för studien att nämna. Studien har ett könsneutralt språk för att ytterligare anonymisera vilket är möjligt då kön inte är av relevans för denna studie. Könsneutralt språk är även fördelaktigt då det eliminerar risken för att tvångsköna personer eller använda felaktigt pronomen. Vidare har personuppgifter (namn, telefonnummer, mail) och empiriskt material hanterats enligt lag (sekretess,
16
offentlighetslagen och GDPR) och förvarats separat på låsta enheter. Endast författaren har haft tillgång till materialet aldrig någon obehörig. För att särskilja text- och ljudfiler användes sifferkodning och vid studiens avslut har text- och ljudfiler raderats (Bryman 2018). Den insamlade empirin användes endast för att kunna svara på studiens syfte vilket svarar för nyttjandekravet (Bryman 2018; Vetenskapsrådet 2002).
Det har för denna studie inte varit nödvändigt med prövning i en regional etikprövningsnämnd. Ett beslut taget i samråd med handledaren, eftersom det inte förekommit etiskt känsligt innehåll eller metod. Det råder inga omständigheter som gör att arbetet faller under EPL (Etikprövningslagen 2003:460) och det är inte heller en forskningsstudie.
4.5 Förförståelse och författarroll
Författaren till denna studie har en ett intresse för jämställdhet och rättigheter samt viss kunskap gällande studiens specifika ämnesområde. Författaren är sedan 2017 engagerad och aktiv i en separatistisk ideell förening som bedriver stödverksamhet och har ett utåtriktat arbete gällande normkritik och samtycke. Föreningen arbetar med HBTQ-personers rättigheter och specifikt med transinkludering både inom verksamheten och i samhället. Fördjupad teoretisk kunskap och praktiska erfarenheter på flera områden har erhållits, däribland gällande unga transpersoner. I inledandet av denna studie fanns därmed en förståelse gällande den utsatthet och de svårigheter som transpersoner möter likväl som gruppens livsvillkor och förutsättningar.
Asper (2011) menar att studier kan försvåras då författaren är tydligt och väl är integrerad i det fält som ska undersökas. Författaren kan göra antaganden utifrån sin egen förförståelse och egna erfarenheter som riskerar att påverka resultatet och studien i sin helhet. Det kan ske genom att författaren tror sig veta något eller antar något utifrån sin egen erfarenhet eller kunskap. Författarens roll, egna värderingar och erfarenheter kan ha inverkan vad gäller samhällsvetenskaplig forskning och är avgörande i fråga om kvalitet och hållbarhet (Bryman 2018; Kvale & Brinkmann 2014). Det kan följaktligen påverka utformningen av studiens intervjufrågor likväl som analysen av dess resultat. Utöver det kan även livserfarenheter påverka studien i viss mån. I och med detta är det av betydande vikt för författaren att vara medveten om sin roll och dess eventuella betydelse för studien (Bryman 2018). Utöver reflektion om rollen som författare utifrån bakgrund och förståelse gäller det även relationen till det området och fält som studien berör. Författaren försöker uppnå ett objektivt förhållningssätt för att undvika influerade av informanter (Bryman 2018; Vetenskapsrådet 2017). Det sker en interaktion mellan informant och författare vid intervjuer, vilket gör författaren till en del av empiriinsamlingen. Till följd av det bör det finnas en medvetenhet om hur författarrollen kan påverka interaktionen med informanterna och med det studiens utfall (Kvale & Brinkmann 2014). Författaren har ett arbetssätt som grundas i subjektivitet vilket medför ett resultat som är beroende av författaren även om det finns en strävan att vara följsam och flexibel (Bryman 2018) För att minimera påverkan har det för författaren varit viktigt att sträva efter ett neutralt förhållningssätt vid insamling av empiriskt material och vid bearbetning av tidigare forskning. Det gäller även vid intervjutillfällen då författaren strävade efter att inte ge medhåll eller uttrycka egna åsikter som kan påverka informanternas utsagor.
17
4.6 Tillförlitlighet och äkthet
Inom samhällsvetenskaplig forskning är ”reliabilitet” och ”validitet” två centrala begrepp som används för att identifiera en studies kvalitet och tillförlitlighet. De används främst inom kvantitativa studier för att undersöka om det går att uppnå samma resultat under andra förutsättningar (Bryman 2018). Det är kriterier som utgår från att det finns en korrekt social verklighet. Denna studie intresserar sig för informanternas egna och subjektiva uppfattningar och det är därmed inte troligt att ett likstämmigt resultat skulle uppnås vid ett senare tillfälle. Därav kommer begreppen “tillförlitlighet” och “äkthet” användas för att validera studiens forskningsresultat (Bryman 2018).
Tillförlitlighetskriteriet består av fyra underkriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. Studien har under arbetets gång granskats av handledaren och andra studenter samt vänner och bekanta. Det har gjorts för att säkerställa att studiens resultat inte påverkats av personliga värderingar (Bryman 2018). Respondentvalidering handlar om att säkerhetsställa att informationen uppfattats korrekt. Alltså att Författaren uppfattat den sociala verklighet som informanterna varit en del utav likväl som hur de uppfattat den (Bryman 2018). Ett sätt att uppnå respondentvalidering är genom att låta informanterna ta del av studiens resultat. På så sätt går det att garantera att informanternas uppfattningar och erfarenheter framställs korrekt. I denna studie har en respondentvalidering inte genomförts vilket har motiverats med hänsyn till dess tidsram och omfång. Däremot har informanterna haft möjlighet att själva ta kontakt med författaren. Det har funnits goda möjligheter att ställa frågor, revidera information och helt eller delvis utesluta något. Syftet var att inkludera informanterna i arbetet, men ingen har efter intervjutillfället tagit kontakt för tillägg. Vid studiens avslut har den förmedlats i sin helhet till alla informanter (Bryman 2018).
I kvalitativa studier är det omöjligt att helt säkerställa tillförlitligheten vilken i denna studien ifrågasättas på flera punkter. Studien har utgått från en avgränsad grupp socionomer och det går därför inte att säkerställa ett identiskt resultat om studien utfördes i en annan urvalsgrupp. Det är inte möjligt att se resultatet av en kvalitativ studie som fullkomligt då samhället ständig förändras. Tillförlitligheten kan i och med det alltid ifrågasättas och kritiseras (Ahrne & Svensson 2015). Det är även sannolikt att socionomers arbete med tiden kommer förändras likväl som den akademiska utbildningen vilket i förlängningen kan påverka hur unga transpersoner bemöts. En liknande studie skulle antagligen få ett annat resultat i framtiden.
Äkthetskriteriet består av fem underkriterier; rättvis bild, ontologisk autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet och taktisk autenticitet. Dessa berör eventuella forskningspolitiska konsekvenser (Bryman 2018). För att återge en rättvis bild bör informanternas svar presenteras på ett rättfärdigt och korrekt sätt (a.a.). I denna studien har det varit ett centralt kriterium då studies syfte är att återge socionomers uppfattningar av att möta unga transpersoner. För att säkerhetsställa att informationen uppfattats korrekt har transkriberingen gjorts ordagrant (Bryman 2018). Under analysen har citat tagits med och det har funnits en strävan att återge dessa så korrekt som möjligt. Under arbetets gång har transkriberingen varit ett behjälpligt verktyg som funnits med parallellt för att kunna kontrollera informanternas utsagor. Informanter med avvikande svar har också lyfts i studien
18
för att visa på den variation och bredd som materialet har. Det har gjorts för att minimera risken för manipulerade svar och således uppnå önskat resultat.
5. RESULTAT OCH ANALYS
För att få svar på studiens frågeställningar har fyra socionomer som arbetar med eller möter gruppen barn och unga intervjuats. Informanterna har beskrivit hur de arbetar med och bemöter unga transpersoner i sitt yrke. Vidare har transspecifik kunskap lyfts i relation till informanternas egen akademiska utbildning. Det empiriska materialet redovisas nedan under valda rubriker. Det empiriska materialet som samlats in kommer i detta avsnitt redovisas och analyseras utifrån queerteori och normkritiskt perspektiv vilka är studiens teoretiska utgångspunkter samt utifrån det kunskapsläge som tidigare presenterats. Studiens har fem huvudteman; förkunskaper, föreställningar och fördomar, skillnad i unga transpersoners utsatthet, professionell hållning och bemötande, otillräcklig utbildning samt normkritiskt arbete och språk. Dessa har legat till grund för analysen och tillsammans med vad som framkom i analysen format rubrikerna i detta avsnitt. Rubrikerna fungerar som övergripande teman och ämnar underlätta för läsarens förståelse av studiens resultat. Teman presenteras och kategoriseras i en följd utifrån de teman som lyfts i intervjuguiden, detta för att göra studien läsvänlig.
5.1 Informanter
Studiens empiri utgår från material från de fyra socionomer som intervjuats. Nedan presenteras informanterna kort under de titlar som de hädanefter i detta kapitel kommer hänvisas.
Informant A arbetar som socialrådgivare och tog sin socionomexamen 2005. Den har därefter läst en sexologikurs. Innan socionomutbildningen läste den genusvetenskap samt rättspsykologi och sociologi. I sitt arbete möter den familjer som behöver vägledning eller stöd. Arbetet innebär att vara stötta föräldrar/vårdnadshavare eller annan omsorgsperson, det gäller främst familjer med barn 0–6 år.
Informant B arbetar som socialsekreterare på utredningsenheten barn och ungdom och tog sin socionomexamen 2016. Den har ingen vidareutbildning utöver temadagar och APT. I sitt arbete möter den barn och ungdomar samt föräldrar/vårdnadshavare eller annan omsorgsperson. Dennes arbete går ut på att klargöra ett barnets eller ungdomens situation och utifrån det se om det finns behov Av insatser från socialtjänsten.
Informant C arbetar som familjebehandlare och tog socionomexamen 2019 och har ingen direkt vidareutbildning. I sitt arbete möter den främst yngre barn och deras föräldrar/vårdnadshavare eller annan omsorgsperson. Arbetet innebär att den arbetar på uppdrag av socialtjänsten och behandlar familjen som enhet och de enskilda individerna syftet är att främja en god anknytning mellan barn och förälder samt stärka föräldraförmågan.
19
Informant D arbetar som kurator på en högstadieskola och tog sin socionomexamen 2015. I sitt arbete möter den ungdomar i årskurserna 7-9. Arbetet innebär att den arbetar med ungdomar likväl som med personal på skolan inom elevhälsoteam. Arbetet innebär att vara observant och uppmärksam på elevernas situation och mående för att kunna ge adekvat stöd till de som har behov av det.
5.2 Förkunskaper, föreställningar och fördomar
I studien används transspecifika uttryck och begrepp, bland annat; transperson, cisperson, könsnorm, cisnorm, heteronorm, könsbekräftande behandling ickebinär, könsuttryck könsidentitet, juridiskt kön och queer (RFSL 2019; SOU 2017:92; Transammans 2019). Informanternas förkunskaper kring transspecifika uttryck och begrepp varierar men framstår generellt vara bristande. Det är inte unikt för denna studies informanter eftersom den bristande kunskapen lyfts i flertalet studier och rapporter på ämnet (Gridley et. al. 2016; Henzel 2016; Lewis 2019 Reisner et al. 2015; Schneider 2013; Westerbotn et. al. 2017; Zeluf et al. 2016). Informanterna reflekterade kring sin professionella yrkesroll som socionomer och det framkom att ingen kunde minnas att de i sitt arbete mött unga transpersoner. Samtidigt framfördes tankar om att det inte var säkert då det inte behöver vara något som lyfts eller är centralt i mötet. I resultaten framkommer också olika och blandade formuleringar på vad en transperson är och vad det innebär att vara transperson. Detta lyftes då informanterna inledningsvis vid intervjun fick definiera begreppet ”transperson”. Syftet med detta var att skapa en gemensam utgångspunkt och skapa samstämmighet till grund för intervjun. De beskrivningar som erhölls varierade men gemensamt för alla informanter var att de mer eller mindre uttryckte en osäkerhet och rädsla för att uttrycka sig gällande transpersoner och för att använda transspecifika uttryck och begrepp. Osäkerheten visade sig genom stakningar, rättelser och att vid formuleringar söka bekräftelse på vad de sagt. En informant visade på hög begreppsförståelse även om det fanns en viss osäkerhet i hur begreppen ska användas och definieras. Två kunde lista ut eller gissa sig till rätt definitioner. Två informanter förklarade transperson som någon som inte vill bli definierad utifrån något av de binära könen, man eller kvinna. Medan en annan informant förklarade transperson utifrån känsla och upplevelser:
Ja, vad ska vi säga... En människa som … känner… Som behöver varje dag, föreställer jag mig, komma ut eller ha en upplevelse av det […]. Det behöver ju inte vara så men ja jag föreställer det så... Om inte i den yttre världen så är det i den inre världen kanske en känsla av att inte… bli inkluderad. Ja jag tror inte vi är där än… Sen kan det ju vara jättemånga olika saker, jag kanske inte har koll på alla begrepp men de kan ju handla om ... en upplevelse av att andra läser en som ett pronomen som man inte, den inte känner sig bekväm i.
Informant A
Den fjärde informanten uttrycker att transperson är en vanlig människa med en vilja att vara av det andra könet för att kroppen inte stämmer överens med den egna uppfattningen och känslan:
Ja, en transperson. Det är... ja en helt vanlig människa. Som kanske inte är varken kvinna eller man? Eller jo … men inte enligt den kropp som man fötts med. Alltså, att kroppen inte stämmer… och att man vill vara det andra könet. Eller det kanske är något en känner, ja en känsla man har… ja jag tror det.
20
Av citatet ovan går det att utläsa att transpersoner är vanliga personer som inte känner sig hemma i sin kropp och med det kön som givits vid födseln. Orden ”vill” och ”känner” används vilket kan ge en antydan till att informanten har en föreställning om att könsidentitet är ett val. Vidare används formuleringen ”det andra könet” och det antyder till att det finns två kön och utgår således från ett binärt och normativt könssystem (Ambjönsson 2019; Siverskog 2016). Det binära könssystemet skapas och upprätthålls av kategoriseringsprocesser då människor placerar andra i kategorier för att själva förstå sin omgivning och människor i den (Ambjönsson 2019; Mattsson 2015). Kategoriseringsprocesser reducerar individer och om det sker utifrån ett binärt könssystem exkluderas individer med en
könsidentitet som är flytande eller utanför det binära.
Hos informanterna framkom motstridiga tankar om unga transpersoner. En informant lyfter att unga transpersoner är en liten grupp och att de därför inte möter det i sitt arbete i någon större utsträckning:
De vi jobbar med det är ju en så himla bred målgrupp om man tänker…, all problematik… all problematik vi möter. Just HBTQ… och ja transpersoner framförallt, det är en sån… det är en väldigt liten grupp som Vi knappt möter.
Informant B
Informant B uttrycker att av all problematik och utsatthet som den möter på sin arbetsplats så är transpersoner en väldigt liten grupp. Frågan är vad storleken på gruppen har för betydelse i det sociala arbetet? Oavsett är unga transpersoner en starkt utsatt grupp i samhället, en grupp som mår dåligt både psykiskt och fysiskt (SOU2017:92; Westerbotn et al. 2017). Gruppen transpersoner avstår delvis eller helt från att söka stöd och hjälp till följd av ignorans, dåligt bemötande och oförståelse (Westerbotn et al. 2017). Det är inte ovanligt att dölja sin transidentitet om det inte är skälet till att besöket eftersom det då inte är viktigt utan istället kan bli en börda för att det ställs krav på information och utbildning (Zeluf et al. 2016). Det bör vara upp till var och en huruvida en vill vara öppen eller ärlig med sin transidentitet det ska inte påverka besöket då det kan peka ut gruppen ytterligare.
5.2 Skillnad i unga transpersoners utsatthet
Samtliga informanter visade på medvetenhet gällande transpersoners utsatthet i samhället. De får frågan om skillnaden mellan vuxna transpersoner och unga transpersoner och om utsattheten ser olika ut. Informanterna är eniga i att unga transpersoner är mer utsatta jämfört med vuxna transpersoner. Informanterna lyfter tankar kring att unga inte alla gånger har vokabulär för att beskriva vad de känner och upplever och att det kan hindra unga transpersoner från att vara sig själva. Informant C beskriver att unga är särskilt sårbara eftersom det kan finnas en rädsla för vuxna i den unges omgivningen:
Jag tänker, det är svårt för barn att komma till… kanske att våga prata om saker... ja jag tänker att… att barn om nåra, är ju mästare på att läsa av situationer och läsa av människor… och kan välja sina… eller vad de säger och inte säger. Då påverkar det, om man kanske har rädsla för sina föräldrar eller vuxna människor, kanske omgivningen överlag, och tänker jag på mitt arbete så är de kanske runt omkring, man kan inte ta sig därifrån för du är fortfarande ett barn, du kan liksom inte... Någon annan har fortfarande ansvaret, det yttersta ansvaret. Nu menar ja inte att det som vuxen är lätt, men… men de finns kanske andra möjligheter och så bryta sig loss, på ett lite annat sätt än för barn.
21
I beskrivningen ovan går det att utläsa att unga är sårbara eftersom det finns någon annan eller flera andra som har det yttersta ansvaret. Informant C förtydligar att det inte innebär att det är lätt för vuxna transpersoner men att det för unga är än svårare i och med beroendesituationen. Informant C visar förståelse och medvetenhet vad gäller unga transpersoner och gruppens flerdimensionella utsatthet. Det går i linje med att unga transpersoner är utsatta eftersom de är trans och för att de är unga (Henzel 2016; SOU 2017:92). Det finns medvetenhet om unga transpersoners utsatthet baserat på transpersoners utsatthet men när det kommer specifikt till unga så var det ingen informant som hade specifik kunskap om hur det ser ut för unga. Likt informant C påpekar även B och A att barn är beroende av vuxna i deras omgivning och betonar särskilt föräldrar, vårdnadshavare eller annan omsorgsperson. Unga beskrivs även som utsatta då det kan vara svårt att uttrycka hur känslor kring identitet. Avsaknad av ord och begrepp likväl som transspecifik kunskap kan försvåra ytterligare. De lyfter även en problematik som sätter unga transpersoner i en utsatt situation då de inte alltid blir tagna på allvar:
Jag tänker att man som barn är mer utsatt… man, man är ju liksom i en känslig… känslig ålder och jag tänker att… att som barn uttrycka... jamen att man... om man är en pojke och att man känner sig som en flicka eller är en flicka i stället asså, jag tänker att de är lätt att inte bli tagen på allvar i det. Så tänker att de är väl mer, ett mer utsatt läge… för barn... generellt än va det är för vuxna… För barn är ju också så… så beroende utav vuxna omkring sig för att få hjälp i dom här sakerna att… om man då har föräldrar som inte, lyssnar på dom här sakerna så får man ju inte heller rätt stöd…
Informant B
[…] föräldrars makt ... föräldramakten är stor och genomgående. Ja ... jag tänker de är svårt. Bara de här att va… vara ungdom och ha tankar… eller funderingar, kring att va trans. Att man då kanske inte har levt så många år, asså… så har man kanske inte språket eller att man kan prata känslor. Då blir det ojämlikt i hur den personen utrycker sin önskan eller liksom, beskrivning av sig själv […] Vuxna ser det mer som en fas, de ser lättvindigt på det… och det gör de nog mycket svårare för unga att liksom, inte bara tveka själv och att samhället gör det... utan även vuxna runt om. Det kan nog påverka unga mycket i att skapa en… så identitet, kanske. De blir nog mycket destruktivt.
Informant A
Från ovanstående citat går det att utläsa reflektioner kring unga transpersoner där både informant B och A lyfter att det kan vara svårt att bli tagen på allvar och att uttrycka det känslor och tankar som finns. Båda informanterna reflekterar kring betydelsen av språk och begrepp och är eniga i att det är viktigt att kunna uttrycka, förstå och sätta ord på känslor kring kön och identitet och få möjlighet att göra det. Unga transpersoner är en utsatt högriskgrupp med hög suicidstatistik (Schneider 2013; Zeluf et al. 2016). Genom stöd, verktyg och vokabulär kan socionomer stöta och hjälpa unga som försöker förstå sin könsidentitet. (Schneider 2013). Det kan i sin tur leda till en tidigare förståelse och acceptans både för den unge och för dennes omgivning vilket är avgörande för att minska suicid statistiken (Schneider 2013).
5.3 Professionell hållning och bemötande
Informanterna reflekterade kring sin professionella yrkesroll som socionomer och beskriver det sociala arbetet. Det råder enighet gällande engagemang och välvilja samt betydelsen av ett arbete i enlighet med professionsetiska riktlinjer. Informanterna uttryckte och betonade vikten av ett gott bemötande och att alla
