SAMHÄLLE–KULTUR– IDENTITET
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
”Komma med sin lilla kritik”
Unga kvinnor om jämställdhet, feminism och framtid.
“Make a small remark”
Young women about gender equality, feminism and the future.
Océanne Tersmeden Altink
Marie Nilsson
Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Handledare: Ange handledare Datum för uppsatsseminarium: 2018-05-31
Examinator: Jan Anders Andersson Handledare: Frida Wikstrand
Sammanfattning
Trots en lång tradition av jämställdhetsarbete i Sverige och världen ser vi att det fortfarande är en lång väg kvar. Den könssegregerade arbetsmarknaden reproduceras och legitimeras genom att den förklaras med att kvinnor och män har olika intressen. Vi ser dock en önskan om förändring. Enligt opinionsundersökningar så är jämställdhet mellan könen den viktigaste frågan för unga idag och den vanligaste identitetsmarkören för unga kvinnor är feminist.
Vår studie syftar till att undersöka hur unga som identifierar sig som kvinnor och går kvinnodominerade gymnasieprogram förhåller sig till jämställdhetsideal och sitt liv och framtidsdrömmar. Vi har använt en kvalitativ metod, där åtta unga kvinnor intervjuades. För att analysera studiens empiriska material har vi använt diskursiva praktiker samt de teoretiska begreppen lyckoobjekt, linjer och bångstyrighet. Resultaten och analysen visar att de unga kvinnorna har en gemensam bild av hur det ideala jämställda samhället ser ut.
Individens fria vilja och Lever jämställt är starka diskursiva praktiker som ramar in hur de
unga kvinnorna balanserar mellan jämställdhetsidealet och att vara sig själva i sitt förhållande till framtiden. Bångstyrighet ser vi i att de unga kvinnorna lyfter upp många fördelar med att vara i kvinnodominerade grupper och att de kontinuerligt uttrycker feministiska värderingar.
Förord
Vi vill tacka våra informanter som så generöst delat med sig av sina kloka tankar och resonemang, utan er hade studien inte varit möjlig. Vi vill också tacka vår fantastiska handledare Frida Wikstrand som inspirerat, stöttat och klargjort våra ofta för komplicerade ordval och kringskrivningar.
Ansvarsfördelning
Ansvarsfördelningen över arbetet ser ut på följande sätt. Océanne har haft huvudansvar för sex intervjuer, för resultat och analyskapitlet samt examensarbetets sammanfattning. Marie har haft huvudansvar för två intervjuer, metodkapitlet, diskussionskapitlet och struktur och layout av examensarbetet. Vi har båda deltagit i alla åtta intervjuer och transkribering av intervjuerna har vi fördelat lika med fyra intervjuer vardera. Inledningen och tidigare forskning har vi skrivit jämsides och vi har genomarbetat texterna tillsammans. Teori kapitlet har vi skrivit parallellt och därefter totalt omarbetat tillsammans. Resultatet har vi strukturerat och renodlat tillsammans samt arbetet med analys och diskussion har varit en gemensam process. Slutligen har vi diskuterat och arbetat igenom samtliga kapitel och texten tillsammans.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 7
1.1 SYFTE OCH FRÅGOR ... 8
1.2 JÄMSTÄLLDHET ... 8
1.3 DISPOSITION... 9
2 TIDIGARE FORSKNING ... 10
2.1 SOCIALISERING IN I KÖNSSEGREGERING ... 10
2.2 KVINNAN OCH DET GODA LIVET ... 11
2.3 UNG KVINNA I DAGENS SAMHÄLLE ... 12
2.3.1 Estetiska och emotionella krav ... 13
2.4 UNG KVINNA I SKOLAN... 14
2.5 ATT VARA SIG SJÄLV ... 15
2.6 SAMMANFATTNING AV TIDIGARE FORSKNING ... 16
3 TEORI ... 18
3.1 DISKURSIVA PRAKTIKER ... 18
3.2 LYCKOOBJEKT ... 19
3.3 LINJER ... 19
3.4 BÅNGSTYRIG OCH FEMINISTISK GLÄDJEDÖDARE ... 20
3.5 SAMMANFATTNING TEORETISKA BEGREPP ... 21
4 METOD ... 22
4.1 METODVAL OCH METODDISKUSSION ... 22
4.2 URVAL ... 22
4.3 DATAINSAMLING ... 24
4.4 ANALYSFORM ... 25
4.5 ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ... 25
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 26
5.1 FRAMTIDA LIV OCH ARBETSLIV ... 26
5.1.1 Analys av framtida liv och arbetsliv ... 31
5.2 DET JÄMSTÄLLDA LIVET OCH ATT VARA FEMINIST ... 32
5.2.1 Analys av det jämställda livet och att vara feminist ... 38
5.3 SAMMANFATTANDE ANALYS ... 39
6 DISKUSSION ... 41
6.1 RESULTATDISKUSSION ... 41
6.2 METODDISKUSSION ... 42
6.3 TEORIDISKUSSION ... 43
6.4 FRAMTIDA BEHOV AV FORSKNING ... 44
REFERENSLISTA ... 45
BILAGA 1- INTERVJUGUIDE ... 48
Tabellförteckning
1 Inledning
Att vara feminist är att vara en glädjedödare statuerar kulturteoretikern och feministiska forskaren Sara Ahmed (2017). När problem påtalas och ojämlikhet påvisas ses personen som tar upp problemet som ett problem. När invanda mönster och spår ifrågasätts blir det obekvämt och impulsen blir att tysta ned den som dödar glädjen, glädjedödaren.
Jämställdhet är en prioriterad fråga och ett av FNs hållbarhetsmål där lika villkor och makt betonas (UNDP 2015). Trots att Sverige har kommit långt i arbetet med ökad jämställdhet arbetar fortfarande kvinnor och män inom olika yrken. Könssegregeringen på arbetsmarknaden beror framförallt på normer och strukturer men förklaras ofta med att kvinnor och män har olika intressen (SOU 2015:50, 51, 251). Forskning visar att sorteringen till olika yrken utifrån könstillhörighet sker redan i grundskolan (Sandell 2007). Fokus på individens intresse vid val av yrke riskerar därför att leda till reproducering av den könssegregerade arbetsmarknaden och ett fortsatt ojämställt samhälle (Hedenus och Wikstrand 2013, 35).
För att uppnå ökad jämställdhet i samhället har politiska besluts tagits om att arbeta med jämställdhet och genusfrågor i alla skolformer (SOU 2015:50, 85; Dolk 2013, 17). Detta gör att många unga idag har växt upp med en medvetenhet om att samhället inte är jämställt. Enligt Ungdomsbarometern (2018) är jämställdhet mellan könen den viktigaste frågan för unga idag och antalet unga kvinnor som identifierar sig som feminister har de senaste fyra åren ökat med 100 procent. Att det är svårt för gymnasietjejer att säga att de är feminister eftersom begreppet associeras med svaghet och obehaget att se sig själv som förtryckt visas i en doktorsavhandling från 2004 (Ambjörnssons 2008, 277-278). Detta visar att det skett förändringar i hur unga kvinnor i Sverige ser på feminism.
Ny svensk forskning visar hur unga kvinnor begränsas och regleras i sitt agerande av rådande könsstrukturer (Sixtensson 2018). Samtidigt visar forskning från Kanada att unga kvinnor uttrycker post-feministisk befrielse och tankar om att vi lever i ett jämställt samhälle. Diskursen om att “girls run the world” gör det svårt att ifrågasätta den diskriminering de möter i sin vardag (Pomerantz, Raby och Stefanik 2013).
Trots en lång tradition av jämställdhetsarbete i Sverige och världen ser vi att det fortfarande är en lång väg kvar. Människor fortsätter att socialiseras in i rådande köns-hierarki och unga kvinnor och män drömmer om olika framtida liv. Där idealet om den lyckliga kvinnan innebär att både vilja göra karriär och vilja skaffa barn. Men vi ser också tecken på en önskan om förändring. Att inte köpa strävan efter det goda livet är enligt Ahmed (2017, 283) att genomskåda den sociala normen om lycka och för att uppnå ett jämställt samhälle krävs att feminister är glädjedödare. Utifrån vår framtida yrkesroll som studie- och yrkesvägledare tillsammans med ovanstående leder oss till en önskan om ökad förståelse för hur unga kvinnor resonerar kring jämställdhet i relation till sitt framtida liv.
1.1 Syfte och frågor
Utifrån ovanstående problemområde är syftet med vår studie att få ökad förståelse för hur unga som identifierar sig som kvinnor och går kvinnodominerade gymnasieprogram förhåller sig till jämställdhetsideal och sitt liv och framtidsdrömmar.
o Hur beskriver informanterna det ideala jämställda samhället?
o Vilka diskursiva praktiker synliggörs i unga kvinnors tal om jämställdhetsideal och det framtida goda livet?
o Hur förhåller sig informanterna till feminism och sitt eget liv?
1.2 Jämställdhet
Här presenteras en kort bakgrund till området jämställdhet och feminism. Feminism nämns ofta som ett verktyg för att uppnå jämlikhet och definieras i sitt ursprung som är en social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män (NE 2018). I FN´s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna från 1948 används ordet jämlikhet för att deklarera män och kvinnors lika rättigheter (Regeringskansliet 2018a). I Sverige skyddas de mänskliga rättig-heterna genom regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och regeringen är ytterst ansvarig för att tillgodose de mänskliga rättigheterna (Regeringskansliet 2018b). Sverige har idag en uttalad feministisk regering och regeringens övergripande jämställdhetsmål är att män och kvinnor ska ha samma makt och möjligheter
(Regeringskansliet 2018c, SOU 2014:81). Lena Gemzöe (2008, 12) redogör för feminism och begreppets olika innebörder. På senare tid har det också synliggjorts att feminism haft en västerländsk utgångspunkt i och med denna insikt har fler typer av ojämlikhet inkluderats i begreppet feminism. Gemzöes (2008, 148, 172) avslutar sin utopi med att ”ingen rörelse för jämlikhet kan nå sina mål utan att också vara feministisk”.
Gymnasieskolans mål och riktlinjer genomsyras av normer och värden som eleverna ska få med sig från utbildningen. Dessa normer handlar om mänskliga rättigheter, demokrati, solidaritet, frihet för individen, lika värde och jämställdhet. Personalen ska också arbeta för att motverka att eleverna begränsas av sådant “som grundar sig på föreställningar om kön och på social eller kulturell bakgrund” (Skolverket 2011, 5-6). Jämställdhet innebär att män och kvinnor ska ha lika villkor (Hedlin 2010, 7). Jämlikhet å andra sidan avser “rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i samhället och utgår ifrån att alla människor har lika värde oavsett kön, etnicitet, religion, social tillhörighet med mera” (SCB 2016, 2).
1.3 Disposition
I detta avsnitt ges en beskrivning av hur uppsatsen är upplagd för att ge läsaren en tydlig struktur. I kapitel 1 argumenterar vi för studiens problemformulering, presenterar syfte och frågeställningar och beskriver en kort bakgrund till centrala begrepp rörande jämställdhet och skola. I kapitel 2 får läsaren ta del av tidigare forskning som är relevant för undersökningsområdet. Här lyfts olika perspektiv fram som pekar på relevansen för denna studie. I efterföljande kapitel 3 presenteras de olika teoretiska utgångspunkterna och begreppen som används för att analysera resultatet. Vidare i kapitel 4 beskrivs metod, där vi presenterar våra informanter och beskriver hur studien har utförts samt etiska avväganden. Därefter presenterar vi resultat och analys av vår empiri i kapitel 5. Efter det följer en diskussion av resultat, metod och teori i kapitel 6 som vi avslutar med att presentera förslag på framtida forskning.
2 Tidigare forskning
Nedan kommer vi att presentera tidigare forskning utifrån teman om socialisering in i könssegregering, kvinnan och det goda livet, ung kvinna i dagens samhälle, ung kvinna i skolan och att vara sig själv för att visa kontexten för vår studie. Kapitlet avslutas med en sammanfattning där vi förtydligar den tidigare forskningens koppling till vår studie.
2.1 Socialisering in i könssegregering
Forskning visar att kvinnor och män arbetar inom olika yrkesområden som värderas olika och där män är tydligt överrepresenterade i statusfyllda arbeten (SOU 2015:50, 57). Forskning om yrkesidentiteter säger att “Många yrkesidentiteter förknippas fortfarande med ett kön, vilket gör föreställningar om ”kvinnligt” och ”manligt” till en viktig del av yrkessocialisationen” (SKL 2018, 21). Vidare visar Ylva Ulfsdotter Erikssons (2013, 8) forskning om yrkesstatus hur den asymmetriska relationen mellan könen på arbets-marknaden fortsätter reproduceras. Hon studerar hur respondenterna resonerar när de rangordnar yrken utifrån status och samtidigt hur det påverkas av hur yrkesbilderna är kodade efter kön. Resultatet av forskningen visar på tydliga stereotyper kring yrken, som att högstatusyrken är tydligt förankrade i en maskulin norm, där “maskulinitet” ses som en värdefull tillgång på arbetsmarknaden. (Ulfsdotter Eriksson 2013, 8).
I forskning om hur intresset för olika ämnesområden påverkas av könstillhörighet ses ett samband mellan upplevelsen av att passa in och intresset för ämnesområdet, då både kvinnor och män föredrar områden där det egna könet dominerar. Att kvinnorna visar likvärdigt intresse för kvinno- och mansdominerade områden förklarar forskarna med yrkenas olika status (Tellhed, Bäckström och Björklund 2017, 91-92).
Intressen är också socialt påverkade. Hur studie- och yrkesvägledare fokuserar på intresse problematiseras i Anna Hedenus och Frida Wikstrands (2013, 24) studie om hur vägledare och gymnasieelever förhåller sig till reproducering av normer och värderingar. För att undvika att reproducera den könssegregerade arbetsmarknaden kan man minska
fokus på intresse och istället tala “om hur eleven i framtiden vill leva sitt liv” (Hedenus och Wikstrand 2013, 36).
2.2 Kvinnan och det goda livet
Gunnar Gillberg (2010) studerar i sin avhandling unga vuxnas syn på arbete och självförverkligande eller med andra ord drömmen om det goda livet. De intervjuade befinner sig i självförverkligande entreprenöriella studier eller så har de ett montörsjobb på Volvo. Trots de skilda klassbakgrunderna har de unga liknande drömmar och syn på vad som är ett gott liv (Gillberg 2010, 160). Båda grupperna uttrycker att det är upp till individen att kämpa och arbeta hårt för att lyckas och uppnå ett gott liv, men de intervjuade ser olika på hur pass rimligt det är att faktiskt realisera drömmarna (Gillberg 2010, 159). Synen på vad ett bra arbete innebär är att det ska ge personlig utveckling, vara roligt och intressant (Gillberg 2010, 163). Ett sätt att uppnå självförverkligande är drömmen om hus och familj och därigenom det goda livet (Gillberg 2010, 155-156). Ett stabilt arbete och drömmen om att bo i ett hus med trädgård ökar med stigande ålder enligt en rapport från Boutredningen (SOU 2007:14, 108).
Att heterosexuell tvåsamhet och barn är ett medelklassideal visar Beverley Skeggs (1997) i sin studie av brittiska arbetarklasskvinnor. Hon använder begreppet respektabilitet som illustrerar både moraliska och kroppsliga ideal (Skeggs 1997,12). Femininitet är konstruerat ur en maktrelation där endast en liten grupp kan uppnå idealet medan massan investerar i det (Skeggs 1997, 39). Riskerna med att “inte bry sig” är att stigmatiseras och kan resultera i en förlust av en eventuell framtida trygghet som exempelvis det heterosexuella äktenskapet (Skeggs 1997, 174-175). Den som inte investerar i femininitet visar på möjligheten att inte behöva fixa så mycket med utseendet och det synliggör för andra att de investerar i femininitet (Skeggs 1997, 174-175). Fanny Ambjörnssons (2008) doktorsavhandling om unga kvinnors villkor i gymnasiet visar hur de förhåller sig till ideal och vilka som ligger närmast idealen. Ambjörnsson som är inspirerad av Skeggs belyser också vikten av att investera i femininitet. Att ha långt välfriserat hår på huvudet och var på kroppen det är tillåtet att ha kroppsbehåring tydliggör idealet om hur en ung kvinna ska se ut. Att raka av sig håret på huvudet skulle vara otänkbart och resultera i förlust av normativ kvinnlighet (Ambjörnsson 2008, 144). Männen ska åtrå kvinnokroppen därför kan
feminiteten inte väljas bort (Ambjörnsson 2008, 182-183). Trots att den konstruerade feminiteten ibland ifrågasätts ses den ideala kvinnokroppen som något naturligt eftersom den upprätthåller den heterosexuella normen. Ambjörnsson (2008, 292) säger att den heterosexuella tvåsamheten beskrivs som sammanhang, framtid och meningen med livet.
De unga vuxna i Gillbergs (2010, 170-171) studie säger sig inte tillhöra någon samhällsklass men Gillberg visar att klass finns där som en känslostruktur. Drömmen om barn och familj ter sig olika beroende på klass. Kvinnorna med medelklassbakgrund beskriver en önskan om barn och familj men också en medvetenhet om att det innebär begränsningar. Detta visar på en förändring av klass- och könsstrukturer och att det framför allt är unga medelklasskvinnor som har färre hinder och begränsningar enligt Gillberg (2010, 173-174). Ambjörnsson (2008) och Skeggs (1997) som undersöker kvinnor i sökandet efter det goda livet visar att det inte är så enkelt.
2.3 Ung kvinna i dagens samhälle
Det finns två olika diskurser om unga tjejer i Sverige enligt Anneli Nielsen (2010, 39, 41). Den ena diskursen är den som återfinns i statliga rapporter och i medias representation av unga kvinnor, där kvinnan framställs som svag, bräcklig och i farozonen. Den andra ser hon inom utbildningsfältet där den unga kvinnan framställs som en ”vinnare i dagens utbildningssystem”. I en kanadensisk studie som undersöker hur unga kvinnor i skolan resonerar kring ojämlikhet, visas ett samhälle som är färgat av neo-liberala värderingar om individen och en post-feministisk diskurs om att ojämställda strukturer hör till det förflutna. Pomerantz, Raby och Stefanik (2013) visar till stor del samma diskurs som Nielsen (2010), att unga kvinnor är “vinnare” i dagens skolsystem och är högpresterande. Forskarna beskriver problematiken för de unga kvinnorna att kunna identifiera och argumentera mot sexism och ojämställdhet i deras vardag, då det samtidigt måste förhålla sig till den samhälleliga diskursen “girl power” och att inget är omöjligt för dem. Författarna menar att det är en av förklaringarna till att könshierarkin kan fortsätta outmanad (Pomerantz, Raby och Stefanik, 2013, 187).
Svensk forskning om hur unga kvinnors handlingsmönster och vardagliga liv utformas synliggör både hur de gör motstånd, omförhandlar maktordningar och samhälleliga ideal samt hur de begränsas av bland annat unga mäns agerande i samhällets könshierarki.
Johanna Sixtenssons (2018) doktorsavhandling visar hur ojämlika könsstrukturer reglerar unga kvinnors vardag. Berättelserna från hennes informanter är samstämmiga och de delar i hög grad gemensamma erfarenheter om förhandlande med maktbärande normer. Normer där män kontrollerar deras fysiska och virtuella vardag genom exempelvis ryktesspridning. Sixtensson (2018, 82,85-91) visar också hur de unga kvinnorna är medvetna om gränslinjer i könshierarkin och utmanar dessa både individuellt och kollektivt. De skapar egna vänskapliga “rum” bortanför de som kontrolleras av männen genom att praktisera alternativa eller icke-normativa sätt att vara på.
Ylva Ulfsdotter Eriksson och Anna Hedenus (2014, 230) studerar begränsningar utifrån normer kring kön och hur de påverkar vilka tillgängliga yrkesidentiteter unga ser i övergången mellan studier och arbetsliv. Forskarna beskriver hur den könssegregerade arbetsmarknaden dels handlar om arbetsgivares och arbetstagares tycke och smak och dels om de institutionella föreställningar om genus som ger uttryck för om en individ är lämplig eller inte för ett yrke. Det resulterar ofta i en stark disidentifikation med ett yrke könskodat med motsatt kön. Det kan också resultera i en disidentifikation med de delar av yrket som är könskodat (Ulfsdotter Eriksson & Hedenus 2014, 231). Detta påverkar vad unga upplever som möjliga framtida yrken. Det leder till att en sorts självsortering äger rum där de unga kvinnornas eget strukturellt betingade resurser avgör deras framtida yrkesval (Ulfsdotter Eriksson & Hedenus 2014, 235).
2.3.1 Estetiska och emotionella krav
Utseendeideal påverkar också möjligheterna på arbetsmarknaden. Skeggs (1997, 174-175) studie visar att förkroppsligat kapital som exempelvis utseende kan omsättas på äktenskapsmarknaden eller bli ett hinder på arbetsmarknaden. Henrietta Huzell och Helena Lundberg (2010) studerar hur handelsanställda upplever estetiska krav eller krav på utseendet i arbetslivet. Resultaten visar att det finns krav och förväntningar både på estetiskt såväl som emotionellt arbete. De visar att handelsanställdas utseende, personlighet och beteende förväntas anpassas till företagets värderingar och profil. Det ställs krav på emotionella uttryck, exempelvis att alltid bemöta kunderna med visuellt positiva känslor, såväl som utseendemässiga krav av att vara “hel och ren”. De estetiska krav som ställs på handelsanställda är inte uteslutande skapade av arbetsgivaren, utan snarare födda ur de
samhällsnormer och utseendeideal som råder i samhället i stort. Utseendet signalerar både huruvida säljaren är kompetent och tar sitt arbete seriöst eller inte, samt lika mycket säljarens personlighet och egenskaper. Därför kan en prydlig och korrekt klädsel signalera kompetens (Huzell och Lundberg 2010, 24).
Även i frisöryrket är utseende och stil viktigt för att ses som en professionell frisör. I sin licentiatavhandling beskriver Eva Klope (2015, 143) att det egna klädvalet och stilen ska fungera säljande och vara inspirerande för kunden. Under utbildningen illustreras ofta hur en professionell frisör ska se ut genom hur hen inte ska se ut. Exempelvis handlar det om att inte ha joggingbyxor, utmanande klädsel eller fel typ av sminkning. Tjejerna måste förhålla sig till fler estetiska ideal än killar som utbildar sig till frisör (Klope 2015, 145).
2.4 Ung kvinna i skolan
Enligt Nielsen (2010) finns en samhällsdiskurs om att unga kvinnor ses som vinnare i skolan. Eftersom unga kvinnor är vana vid att känna sig bedömda anpassar de sig till kraven i skolan i större utsträckning än unga män beskriver Lisa Asp-Onsjö och Ann-Sofie Holm i ett forskningsprojekt om skolprestationer och kön (Öhrn och Holm 2014, 50). Bilden av att studera förknippas i större utsträckning med femininitet än maskulinitet. De beskriver ett klassrumsspel som handlar om att visa sitt intresse och sina kunskaper i klassrummet på rätt sätt (Öhrn och Holm 2014, 40). Hur väl eleverna spelar detta spel påverkas av både klass och kön, där tjejer och elever med medelklassbakgrund lyckas bäst (Öhrn och Holm 2014, 44). Samtidigt anammar den högpresterande unga kvinnan manligt kodade egenskaper och aktiviteter och disidentifierar sig med sin egen könsgrupp. Unga kvinnors framgång i skolan sker därmed till priset av att de understödjer könshierarkin som den ser ut idag och lågpresterande unga kvinnor blir de mest utsatta (Öhrn och Holm 2014, sid 169).
Diskurserna om unga kvinnor synliggör ideal och normer, forskningen visar att de unga kvinnor som går samhällsprogrammet är de som befinner sig närmast den ideala bilden av en tjej och är de som är respektabla (Ambjörnsson 2008, 57-62). Det gör att de agerar olika beroende på vilket sammanhang de är i för tillfället. Att vara respektabel kräver kontroll. Tillsammans med andra tjejer blir agerandet frisläppt spontant och frispråkigt, men i klassrummet agerar de måttfullt och kontrollerat, detta genom att vara avvaktande,
försiktiga, visa tolerans, inlevelseförmåga, vara omhändertagande och leverera rätt svar på direkta frågor. Killarna däremot tar upp ett helt annat utrymme i klassrummet, de skriker spontant ut gissningar, slarvar med uppgifterna och visar behov av att bli omhändertagna (Ambjörnsson 2008, 59, 62). Vidare forskning om hur utrymmet i skolan ser ut för män och kvinnor är Johanna Jormfeldts (2011) avhandling där hon beskriver att skoldemokratin, som är en del av skolans demokratiuppdrag har jämställdhetsproblem (Jormfeldt. 2011, 169, 171). Beroende av om gymnasieprogrammen är kvinno- eller mansdominerade varierar diskussionsutrymmet i klassrummet. De kvinnodominerade programmen har ett större utrymme för diskussioner och i förlängningen ökad klassrumsdemokrati. Däremot är de program med manligt kodade ämnen de med bäst skoldemokrati och det främst gällande diskussionsutrymmet, den ökade skoldemokratin tas dock ut av att det är mansdominans på dessa program (Jormfeldt 2011,177-178).
2.5 Att vara sig själv
I en etnografisk studie av gymnasieungdomar kommer Signild Risenfors (2014) fram till att “vara sig själv” är centralt i ungdomarnas liv (2014). Att vara sig själv innebär att visa upp det optimistiska, vara autentisk, självständig och glad men också något att söka efter och forma själv (Risenfors 2014, 322-323). Däremot är det problematiskt att visa upp svaga sidor av sig själv. Emma Engdahl (2009, 159-160) diskuterar förhållandet mellan frihet och socialt tvång i att vara sig själv och skriver att vi lever i en tidsålder där autencitet är högt skattat. Strävan efter att vara sig själv kan också leda till en sorg eftersom vi inte kan ha full kontroll. Engdahl (2009, 167) skriver “självet är socialt och historiskt - något som uppstår och utvecklas i relation till våra medmänniskor och den kultur och det samhälle vi lever i”.
Att vara sig själv kan också innebära att inte se sig tillhöra en samhällsklass. För att visa att kvinnorna i Skeggs (1997, 152-154) forskning varken identifierar sig med arbetarklass eller medelklass används begreppet disidentifikation. På så vis blir disidentifikation ett sätt att ta avstånd från tillskrivna ideal. Trots att kvinnorna eftersträvar medelklassmarkörer föraktar de medelklassen och mycket den förknippas med. Detta handlar om att de vill bli värdesatta och genom disidentifikationen med klass kan de också konstruera ett omvårdande jag som ger ett visst värde.
En ung kvinna idag måste förhålla sig till den ideala kvinnan och att vara sig själv. Skeggs (1997, 12) visar i sin forskning att den ideala kvinnan är respektabel. Med respektabilitet förknippas osjälvisk omvårdnad om andra och en viss femininitet. En femininitet som innebär renlighet, god smak och hög moral och som absolut inte är sexuell eller vulgär (Skeggs 1997, 117). Ambjörnsson (2008, 65) visar också i sin forskning förhållningsreglerna för normen kring ideal om unga kvinnor. Ett exempel hon lyfter fram är hur uttryck av ilska ses som fel typ av känsloyttring medan glädje och mjukhet ses som rätt. Detta gör det svårare för unga kvinnor att visa ilska och starka negativa känslor. Hon skriver att förhålla sig till det som ses som en normal tjej på gymnasiet kräver en ständig uppmärksamhet om vad som passar sig i varje situation (Ambjörnsson 2008, 298). De unga kvinnor som ligger nära normen och “passar in” har det lättare att “vara sig själv”. Det ses som att vara en fri individ, självständig och unik och definieras av de individer som befinner sig närmast normen och därmed har tolkningsföreträde (Ambjörnsson 2008, 289). Individer som exempelvis har haft en utpräglad utstickande klädstil och sedan återgår till en mer “vanlig” stil välkomnas tillbaka till den normföljande gruppen i studien och beskrivs eller erkänns av gruppen som att de “är mer sig själva igen” (Ambjörnsson 2008, 163-164, 290-291). Ambjörnsson (2008, 291-293) menar att det hela tiden är en balansgång, att följa könsnormer och mönster förklaras genom att säga att det är individens intresse som styr istället för att visa på de strukturer som finns och påverkar.
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning
Det vi tar med oss från tidigare forskning är hur ungas förhållningssätt till samhällsideal påverkar hur yrken värderas och kopplas till kön. Det finns många förslag på hur ökad jämställdhet ska uppnås där framför allt skola lyfts upp som en viktig plats för att skapa förändring. Biologiska skillnader och att män och kvinnor har olika egenskaper ses som ett skäl till de skilda yrkesvalen. Inom vägledning så väger individens intresse tungt och eftersom det döljer statusaspekter och reproducerar klassbakgrund och kön kan det vara problematiskt. Vidare forskning som behandlar klass och kön visar hur individer förhåller sig till samhällsidealet om det goda livet, vad som ses som eftersträvansvärt och vad det innebär att vara självförverkligande och lycklig. Där ser vi också att klassbakgrund påverkar hur pass realiserbara framtidsdrömmar upplevs. Vidare forskning visar hur den
ideala femininiteten och förväntningar på hur den ideala unga kvinnan ska vara står i förhållande till tanken om individens frihet att “vara sig själv”. Att vara sig själv och att förhålla sig till den normativa femininiteten är att identifiera sig med eller förkroppsliga heterosexualitet, måttfullhet, kontroll och tolerans. Det forskningen har gemensamt är att den visar på processerna kring hur unga socialiseras in i samhällsideal och en klass- och könspräglad yrkesidentitet. I tidigare forskning har vi inte hittat så mycket om ungas egen syn på jämställdhet och sitt framtida liv eller hur en ung kvinna agerar feministiskt i sina framtidsdrömmar.
3 Teori
Här kommer vi beskriva de teorier och begrepp vi valt för att analysera våra intervjuer. De valda teorierna handlar om synliggörande av sociala normer och ideal för att kunna svara på hur informanterna förhåller sig till jämställdhetsideal och sitt liv och framtidsdrömmar. Vi börjar med att beskriva diskursiva praktiker, därefter redogör vi för begreppen lyckoobjekt och linjer från Sara Ahmeds (2006, 2010) teori och fortsätter med hennes begrepp feministisk glädjedödare för att sedan redogöra för Klara Dolks (2013) begrepp bångstyrighet. Kapitlet avslutas med sammanfattning av hur begreppen används i studien.
3.1 Diskursiva praktiker
Vi kommer att studera de unga kvinnornas talhandling och hur de berättar om jämställdhetsideal i intervjuerna, det vill säga diskursiva praktiker. Diskursiva praktiker är språkliga och socio-kulturella mönster och upprepningar i hur en talar. Därmed kan vi synliggöra hur informanterna beskriver jämställdhetsidealets diskurs i relation till sig själva och olika sociala sammanhang, exempelvis i om alla följer samma talhandling i att vilja uppnå jämställdhet. Michel Foucault (2002) använder diskursbegreppet för att synliggöra maktrelationer i samhället. Vad som sägs och inte sägs formar rådande ideal och normer, på så vis blir makt centralt och människan självdisciplinerad genom att följa samhällets normer. Men med makt följer också motstånd menar Foucault (2002, 105). Inom feminismen är både makt och motstånd centrala begrepp för att synliggöra samhällets ojämlikheter. Enligt Bergström och Boréus (2016, 377-378) kan diskursiva praktiker användas för att visa “samhällsförändringar är möjliga eftersom andra sätt att artikulera text och diskursiva praktiker inte kan uteslutas”. För att synliggöra andra sätt använder vi begreppet bångstyrighet för att analysera vad informanterna väljer att inte följa, bångstyrighet förklaras längre fram.
3.2 Lyckoobjekt
Sara Ahmed är en feministisk postkolonial teoretiker som studerar och kritiskt synar sociala normer och de maktförhållanden de medför i form av bland annat sexism och rasism. Ahmed (2006) intar ett intersektionellt perspektiv och utforskar ras, kön och sexualitet i olika kulturer och belyser det problematiska med icke-normativa kroppar i olika situationer. I sin bok The Promise of Happiness undersöker Ahmed (2010, 2) vad fokus på lycka gör i samhället och hur det påverkar människors liv. Strävan efter ett lyckat liv leder till en önskan efter vissa saker som associeras med lycka. Happy objects, som vi väljer att översätta till Lyckoobjekt, kan förstås som symboler för objekt som associeras med lycka. Ett exempel på ett lyckoobjekt är familjen. Lyckoobjekten är det som kollektivt eftersträvas för att uppnå lycka, därför anses vissa livsval resultera i lycka medan andra livsval inte gör det. Lycka fyller en disciplinerande funktion eftersom lycka är bunden i ojämlika maktförhållanden. När en viss typ av sociala relationer och situationer eftersträvas för att uppnå “lyckan” resulterar det i att exkludera de som inte passar in. Ahmed (2010) menar att vi alla får ett ansvar att vara lyckliga och det finns ett nödvändigt och oundvikligt beroendeförhållande mellan en persons lycka och andras lycka.
Att familjen i skrift och tal symboliserar ett lyckat liv går att se som en diskursiv praktik. Detta gör att det finns likheter med begreppet lyckoobjekt och diskursiva praktiker. I vår studie använder vi lyckoobjekt för att synliggöra de objekt som lyfts upp som goda och eftersträvansvärda i informanternas berättelser.
3.3 Linjer
Linjer följer vi när vi inordnar oss i en struktur och strävar efter lyckoobjekt, “We can think of following as a form of commitment as well as a social investment” (Ahmed 2006, 16). Bara du inordnar dig och följer linjerna så kommer du få något tillbaka (Ahmed 2006, 17). Följandet av linjerna och investeringarna i dem leder till samhällsidealet om det goda livet med barn, trygg ekonomi, självförverkligande och därmed lycka. Vi kan förstå den heteronormativa linjen för könen kvinna och man i vårt samhälle som en konstruktion av könshierarkin. Linjen är både påtvingad och förhandlingsbar samt beroende av vilka kroppar som följer den enligt Ahmed (2006, 14).
Vi använder linjer från Ahmeds teori för att visa vilka lyckoobjekt vi följer och förstå varför vi följer jämställdhetsideal och de normer det inkluderar om hur en kvinna bör vara.
3.4 Bångstyrig och feministisk glädjedödare
Vi börjar med att förklara Ahmeds (2017) begrepp feminist killjoy som vi översätter till feministisk glädjedödare för att därefter förklara begreppet bångstyrig. Glädjedödaren
vägrar anpassa sig efter ideal eller eftersträva linjerna som ska leda till lycka, exempelvis
till det heterosexuella familjelivet. Ahmed (2014, 7) problematiserar också den fria viljan
och vad det innebär att vara egensinnig i dagens samhälle, att exempelvis vara icke man innebär att ses som egensinnig menar Ahmed (2014, 15). När vilja snarare ses som viljestyrka som handlar om moral och att ta ansvar blir det upp till individen att med sin viljestyrka se till att leva ett lyckat liv. Sammankopplingen mellan vilja och ansvar ger en strävan efter en viss typ av sociala relationer för att uppnå “lyckan” som då resulterar i att exkludera de individer som inte passar in. Att vissa individer har sämre villkor är inte längre ett strukturellt problem utan ett individuellt problem. Att vara en feministisk glädjedödare ingjuter också hopp om förändring eftersom det öppnar upp för att hitta nya vägar (Ahmed 2017, 26). Ibland kan vägarna vara svåra att hitta och för att de inte ska försvinna krävs egensinnighet för att inte följa linjer som anvisas oss. I vår förståelse av egensinnighet och att vara feministisk glädjedödare ser vi kraftfullt motstånd och ofta från en ofrivillig position utanför normen, därför har vi valt att använda det liknande begreppet bångstyrig.
Klara Dolk (2013, 238) som studerar barnens delaktighet och demokrati i förskolan är inspirerad av Ahmeds teori och förklarar sitt begrepp bångstyrig som ”något som uppstår i motstånd mot de normer som råder i en viss situation”. Dolk (2013) beskriver på liknande sätt som Ahmed hur att “göra rätt” ska resultera i glädje, glädje i sig är inte det viktiga utan tyngden ligger i att göra rätt enligt normen. Bångstyriga kan utmana dessa normer genom att förstöra stämningen, inte vilja vara med i leken eller på andra sätt uttrycka en ovilja att “göra rätt”. Den som agerar bångstyrigt anses behöva bli tillrättavisad eller ledd in på rätt väg. Även humor fungerar ibland bångstyrigt när det används som motstånd. Detta visar att det finns ett rätt sätt att vara glad och nöjd.
I denna studie används bångstyrighet för att visa på exempel när de unga kvinnorna uttrycker motstånd mot jämställdhetsidealet. För oss visar begreppet bångstyrighet hur det är möjligt för informanterna att navigera utrymme, där det går att ta avstånd från idealet och agera feministisk glädjedödare utan att riskera alltför stora tillrättavisningar. Exemplen på bångstyrighet visar när normer ruckas eller synliggörs genom små justeringar som visar på andra möjliga normer. Bångstyrighet ger på liknande sätt som glädjedödande en ny väg framåt.
3.5 Sammanfattning teoretiska begrepp
Bångstyrighet används tillsammans med de diskursiva praktikerna, lyckoobjekten och linjerna för att påvisa spänningen mellan att följa jämställdhetsidealet och samtidigt förhålla sig till det goda livet. Vi tittar efter liknande berättelser om vad som är eftersträvansvärt och “rätt” för att identifiera lyckoobjekten och linjerna. Vi tittar också efter gemensamma sätt att tala om lyckoobjekten för att identifiera de diskursiva praktikerna, det vill säga vilka ordval och uttryck som används. Eftersom att agera glädjedödande ofta görs från en ofrivillig position definierad av exklusion från normen. Därför har vi valt att enbart använda bångstyrig. För att identifiera bångstyrighet tittar vi efter motsättningar i informanternas berättelser. Vi kommer analysera empirin utifrån två teman där olika lyckoobjekt, linjer och diskursiva praktiker kommer att identifieras. Slutligen så kommer vi att identifiera exempel på bångstyrighet.
4 Metod
Här i metodkapitlet redogörs för hur vi valt att utföra studien för att svara mot syfte och frågeställningarna. Hur vi valt ut informanter och samlat in empirin, följt av hur vi valt att analysera och kapitlet avslutas med de etiska ställningstaganden vi gjort.
4.1 Metodval och metoddiskussion
För att få förståelse för hur unga kvinnor förhåller sig till jämställdhetsideal och sitt liv och framtidsdrömmar har vi valt kvalitativ metod bestående av intervjuer. I kvalitativ metod går det att få hög validitet genom att vara flexibel och ändra på frågor utifrån vad informanterna väljer att ta upp (Larsen 2009, 81). Metoden blir som en process där det krävs en viss följsamhet efter den empiri som samlas in. För att öka studiens reliabilitet har vi båda varit närvarande på intervjuerna. Alternerande har en av oss haft primärt ansvar för att ställa intervjufrågor och den andra har antecknat och observerat. Den av oss som observerat har mot slutet av intervjun ansvarat för att ställa förtydligande frågor för att undvika att vi som intervjuare tolkat fel. För att ytterligare minska risken för feltolkning har transkriberingen av de ljudinspelade intervjuerna gjorts noggrant och citaten har kontrollerats. Larsen (2009, 108-109) nämner flera felkällor vid kvalitativa intervjuer. För att minska risken för intervjueffekten har vi strävat efter att använda metoder vi lärt oss under vår utbildning till studie- och yrkesvägledare för att inte lägga ord i munnen på den intervjuade. Det kan också ha betydelse att vi varit två kvinnor som intervjuat om jämställdhetsfrågor. Ämnesvalet kan också ha bidragit till en viss kontexteffekt, att vårt syfte har handlat om jämställdhet kan ha påverkat vad de intervjuade såg som möjligt att svara. För att minska frågeeffekten har vi nogsamt gått igenom våra frågor och omformulerat dem där vi sett en risk i att reproducera normer.
4.2 Urval
Med avstamp i vårt problemområde såg vi att det fanns ett behov av att undersöka hur unga kvinnor ser på sin framtid som yrkesarbetande på den könssegregerade arbetsmarknad vi
har idag. Återkommande ser vi exempel på hur branscher dominerade av ett kön försöker öka jämställdheten genom att få kvinnor och män att välja annorlunda än idag. Detta gjorde att vi ville vända på frågan och titta på den grupp som väljer traditionellt. Att valet föll på kvinnodominerade miljöer beror på att det oftare är kvinnodominerade yrken som har otrygga anställningsvillkor och låga löner.
För att hitta unga som följer rådande samhällsnormer om vad som ses som typiskt kvinnliga studier och yrken användes Skolverkets (2017) statistik för att hitta de gymnasieprogram där eleverna till övervägande del är kvinnor. Det Humanistiska programmet hade 2016 82% kvinnor och Hantverksprogrammet totalt 94% kvinnor, oavsett inriktning. Även Vård- och omsorgsprogrammet har övervägande andel kvinnor men då arbetsmarknaden inom vård- och omsorg i nuläget är god föll valet på elever som identifierar sig som kvinnor och som går på Humanistiska programmet eller Hantverksprogrammet med inriktning Frisör eller Hår- och makeupstylist. Vår ambition var att få en jämn fördelning mellan yrkes- och studieförberedande program men de intervjuer vi fick resulterade i fem informanter från det studieförberedande Humanistiska programmet och tre från det yrkesförberedande Hantverksprogrammet med inriktning Frisör. Urvalet går att se som en typ av kvoturval (Larsen 2009, 78). Vi kontaktade vägledare, rektorer eller lärare på tio skolor som har elever som läser antingen Humanistiska programmet eller Hantverksprogrammet med inriktningarna Frisör samt Hår- och Makeupstylist med önskan om förmedling av kontakt med elever. De åtta intervjuer som genomförts var med elever från fyra olika skolor. Skolpersonalen valde antingen ut elever som de frågade direkt eller så fick hela klasser information om möjligheten att vara med i vår studie där eleverna sedan tog kontakt med oss via mail. Därför blev urvalet en kombination av självselektion och slumpmässigt urval som Larsen (2009, 77-78) beskriver urvalsmetoderna. Vårt urval visar inte på något sätt en generell bild över unga kvinnor som går de olika programmen.
I uppsatsen har alla informanternas namn byts ut till kända svenska kvinnliga sångare och låtskrivare, för att lyfta fram just starka kvinnliga röster. Lykke (Lykke Li), Tove (Tove Lo), Linda (Miss Li), Josefine (Little Jinder), Miriam (Bryant), Veronica (Maggio), Aino (Icona Pop) och Caroline (Icona Pop). För att ge berättelserna mer liv kommer här en presentation av informanterna där vi berättar vilket program och år de läser på gymnasiet och hur de beskrev sig själva samt vårdnadshavares utbildningsnivå.
Tabell 1: Presentation av informanterna
Namn: Gymnasie-
program
År Beskriver sig som: Vårdnadshavares
utbildningsnivå
Veronica Hantverk Frisör 2 pratglad, skämtare, flexibel Gymnasie / Gymnasie
Aino Hantverk Frisör 2 spontan, rolig, omtänksam Gymnasie / Högskola
Lykke Hantverk Frisör 2 trevlig, pratsam, hjälpsam Gymnasie / Gymnasie
Josefine Humanistiska 1 lugn, glad, tänkare Högskola / Högskola
Tove Humanistiska 1 omtänksam, initiativtagare Gymnasie / Gymnasie
Miriam Humanistiska 1 ambitiös, ordningsam Gymnasie / Högskola
Linda Humanistiska 1 introvert, pratig Gymnasie / Högskola
Caroline Humanistiska 3 engagerad, kreativ, grubblare Högskola / Högskola
4.3 Datainsamling
Före intervjuerna gjordes en intervjuguide med fyra huvudfrågor med följdfrågor, en Mirakelfråga (De Jong och Berg 2014, 142) om hur ett jämställt samhälle skulle se ut samt ett antal bakgrundsfrågor. Huvudfrågorna har tema Arbete, Jämställdhet, Liv, Vara sig själv och valdes ut för att passa problemformulering och med inspiration av tidigare forskning, se bilaga 1. Intervjuerna går att se som ostrukturerade (Larsen 2009, 84). Intervjuerna genomfördes i avskilda rum på elevernas skolor eller på café. Under själva intervjun eftersträvades ett avslappnat klimat och att få informanterna att känna sig trygga och genom att ställa följdfrågor tydliggöra vår önskan att inte tolka utan istället förstå respondenternas definition av begrepp. Efter intervjuerna satt vi tillsammans och antecknade det vi just då ansåg som mest framträdande och intressant i relation till vår studie. Därefter lyssnade vi igenom intervjuerna igen och transkriberade utvalda delar av dem i en slumpartad ordning för att sedan välja ut citat.
4.4 Analysform
För att få en överblick av empirin har vi till viss del använt innehållsanalys för “att identifiera mönster, samband och gemensamma drag eller skillnader” (Larsen 2009, 101). Vi har utgått ifrån teman som vi valt ut dels från vår förförståelse av ämnet men också efter att vi lyssnat på de inspelade intervjuerna. Därefter har det första teorivalet justerats efter empirin i en abduktiv process. Den tematiserade empirin analyserade vi med följande begrepp, lyckoobjekt, linjer och bångstyrighet. Eftersom valet föll på att studera ideal och framtidsdrömmar har vi också använt diskursiva praktiker som har sitt ursprung i diskursanalys. Bergström och Boréus (2016, 354) förklarar att diskursanalys har fokus på språket och hur det används för att forma verkligheten i olika sociala kontexter. Vi analyserade empirin genom att leta efter gemensamma talesätt, diskurser, om hur livet är eller borde vara. Vi tittade efter upprepningar i talhandlingar samt det som inte sägs för att synliggöra diskursiva praktiker.
4.5 Etiska ställningstaganden
Genomgående i arbetet från utformning av intervjuguide, urval av informanter, hantering av empirin, val av citat och i analysen har Vetenskapsrådets (2002) fyra huvudkrav funnits med som etiska riktlinjer. De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I början av alla intervjuer gjordes en kort muntlig redogörelse för studiens syfte och sammanhang samt vårt etiska förhållningssätt för att säkerställa att informanterna skulle känna förtroende för att de blev bemötta med respekt, att deras anonymitet och frivilliga deltagande var viktig och att inspelningarna bara används för forskning. Alla informanter fick också missivbrev med skriftlig information och kontaktuppgifter, se bilaga 2.
Det som kan kopplas till enskilda individer har vi tagit bort och i några fall har citat justerats så att anonymiteten säkerställs. De fiktiva namnen lottades ut för att optimera anonymiteten och valet att ha fiktiva namn handlar också om att få ökad läsbarhet i texten.
5 Resultat och analys
Här redogörs för studiens resultat utifrån de åtta intervjuerna. Informanterna kommer härefter endast benämnas med namn och gymnasieprogram och presenteras utförligare i metodkapitlet. Berättelser och citat används för att med hjälp av kvinnornas egna ord och uttryck ge en bredare bild av hur det kan vara som ung kvinna idag. Vi börjar med att redovisa en kollektiv bild av hur informanterna beskriver det ideala jämställda samhället för att sedan gå vidare till att redovisa citat och berättelser som berör informanternas framtida liv och arbetsliv och avsnittet avslutas med en analys. Efter det redovisar vi informanternas berättelser om det jämställda livet och att vara feminist. Vi avslutar även detta avsnitt med en analys. Sist i kapitlet finns en sammanfattande analys, där vi svarar på syfte och frågeställningar.
5.1 Framtida liv och arbetsliv
Här redogör vi för informanternas samlande bild av det jämställda samhället och deras berättelser om sina framtida arbetsliv. Vad de ser som troligt att de kommer arbeta med, hur de kommer att leva och vilka förutsättningar och begränsningar som påverkar framtidsbilderna.
Vi ställde en så kallad mirakelfråga (De Jong och Berg 2014, 142) till våra informanter, frågan formulerade vi på följande vis: Du går och lägger dig ikväll som vanligt och sover hela natten, sen när du vaknar på morgonen så har det skett ett mirakel. Hela samhället och arbetsmarknaden har förändrats och blivit jämställt. Hur skulle det se ut då? Informanternas svar på frågan redovisas här som en samlad bild av hur det ideala jämställda samhället ser ut.
Det jämställda samhället är ett samhälle där alla människor får göra vad de vill, alla får se ut som de vill och alla får utöva vilket yrke de vill. Informanterna berättar att människor kan välja fritt utan att könsnormer påverkar och statusskillnaden mellan kvinnor och män har försvunnit. Kvinnor och män får lika lön och löner sätts efter prestation. Berättelserna målar upp ett samhälle där män sminkar sig, har kjol och bär hijab och kvinnor går ut i bara
BH och trosor utan att det kommenteras eller någon tittar konstigt eftersom sexism inte finns. I parrelationer delas det lika på hushållssysslor och omhändertagande av barn. Ingen har åsikter om vad andra gör eller inte gör. För individen är fri att göra vad den vill och allting är ett fritt val.
Utöver bilden av det ideala jämställda samhället så bad vi informanterna beskriva sitt framtida arbetsliv. När informanterna beskriver ett bra liv så innebär det ett arbete som är självförverkligande och något de trivs med. Detta speglar den samtida samhällsdiskursen kring vad ett arbete ska vara. Miriam som går humanistiska programmet berättar att hon vill ha ett yrke som bidrar till samhället:
Jag vill jobba med något som är bra för andra, göra något bra. Bli jurist, vara en del av samhällsförändringen. Jobba med drivna människor som inte trampar folk på tårna, som brinner för samma saker, har gemensamma målsättningar.
Ett annat sätt att bidra till samhället beskriver Lykke som går Frisörprogrammet. Hon ser hur hon kan fylla en lucka som finns i branschen och bidra till vården av de äldre genom att öppna en frisörsalong för just dem.
Bland informanterna från Frisörprogrammet så uttrycktes det en större oro inför framtiden i relation till ett framtida yrke och försörjningsmöjligheter. Denna oro kan eventuellt bero på att de befinner sig ganska nära arbetslivet och därför har börjat tänka på hur det kommer bli (Jmf. Ulfsdotter Eriksson och Hedenus 2014). Lykke berättar att hon känner en oro inför arbetsmöjligheter i framtiden, hon är medveten om att det är svårt att få jobb som frisör och berättar att hon funderar på om hon kommer att få arbeta med något annat istället:
Ja, vi får se hur det går nu med frisöryrket. För det är väldigt mycket frisörer, frisörsalonger. Då är det rätt svårt att få jobb. För har man inte så många kunder så är det svårt att hålla ekonomin.
På liknande sätt berättar Aino som också går Frisörprogrammet om sin oro för att kunna försörja sig:
Vi har testat att skriva in vad vi vill ha i lön. Sen mätt hur mycket slingningar och klippningar man måste göra på en dag… Det är ganska många, så det blir lite stressigt.
Dessa resonemang visar på en medvetenhet kring vad det innebär att befinna sig i branschen och de svårigheter som kan uppstå. Veronica som går Frisörprogrammet berättar också om hur hon ser på att försörja sig i framtiden:
Pengar det är ju en stor del (...) Har man inga pengar har man ingenstans att bo och ingenting att äta... alltså det enda jag stör mig på är liksom att pengar är en väldigt stor del för att kunna klara sig. (...) Det har jag haft väldigt svårt för, det här med pengar, nej, jag tycker det är, alla har blivit så pengagalna!
Veronica resonerar kring vikten av pengar för att leva och hur hon tvingas in i det på grund av bilden av det goda livet. Humanisterna som kanske är längre ifrån arbetsmarknaden och inte har en lika tydlig bild över arbetsmarknaden och yrken i framtiden uttryckte en mer generell oro och Josefine som går Humanistiska programmet beskrev det på följande sätt:
Jag känner väl att jag hela tiden upplever det här att, lite duktiga flicka syndromet. Att jag som tjej måste prestera. För att om jag ska ha en bra framtid så måste jag konstant prestera, så då känner jag väl lite oro för framtiden. Att jag måste göra bra ifrån mig nu, för att jag ska få en bra framtid.
Citatet visar på en generell press att lyckas genom att prestera, där idén om individen och dess förutsättningar tydliggörs. Där de blivande frisörerna kan förhålla sig till en mer konkret men samtidigt svår arbetsmarknad så kan Humanisterna framförallt förhålla sig till det egna individuella ansvaret att prestera väl och att det är det som avgör om de kommer kunna försörja sig eller inte.
Flera av informanterna läser inte den utbildning de valt i första hand. Frisörsprograms eleven Lykke berättar om hur betyg gjorde att hon inte kunde komma in på det mansdominerade gymnasieprogram hon egentligen ville och fick välja ett kvinnodominerat istället:
Jag ville bli lastbilschaufför för att de var så lite kvinnor som var det. Jag kan också bli lite smutsig. Många tycker inte kvinnor ska bli smutsiga (...) Man kan inte ha skit under naglarna som frisör. Jag är den som tycker om lastbilar och är skitig.”
Informanten visar på hur de som har de svagaste betygen utestängs från att välja efter intresse och på så sätt kan bli pushade in i en kvinnodominerad bransch med låg status.
Informanterna som läser Frisörprogrammet berättade att de inte ville arbeta så många timmar och inte kvällar eller helger. Medan Miriam och Caroline som går humanistiska
programmet berättade att de såg att deras arbete gärna fick ta mycket tid och plats i deras liv, även inkludera deras egna intressen. Josefine som också går Humanistiska programmet berättar att hon inte vill att arbetet ska ta över hela livet och att hon söker balans:
Alltså ett bra liv för mig är väl en bra karriär. Fast inte som tar över hela mitt liv och jag vill fortfarande ha, alltså ha tid och om jag får barn och så, ha tid för dom och ha tid för att resa. Att ändå kombinera allting, att det inte bara ska bli jobb eller bara familj. För att jag tror inte det är, det hade nog inte passat mig.
Balansen som Josefine beskriver kan också ses som en strävan efter det goda livet, att kombinera karriär med familj och barn utan att någon del blir lidande. På hantverksprogrammet hör vi å andra sidan en uttalad önskan om att ha tid för annat än arbete, men arbetet måste finnas där för att göra det möjligt.
Vi ställde frågan om vad ett bra liv skulle vara för dem i framtiden och fick svaret att bo i hus från alla vi intervjuade. Humanisterna Caroline och Linda nämner lägenhet eller bo i en stad kanske utomlands direkt efter gymnasiet men på lite längre sikt är det ett hus med trädgård som symboliserar ett bra framtida boende. Ett bra liv handlar också om barn och familj. Den heterosexuella normen är stark, många informanter pratar om en man eller pojkvän. Men det finns undantag, Caroline pratar om en partner och Miriam som också går humanistiska programmet säger att det är viktigt med en jämlik relation, ingen av dem nämner barn. Hos de som nämner barn finns en tydlig önskan om att de egna barnen ska få en mer jämställd uppväxt än de själva har fått. Veronica som går Frisörprogrammet reflekterar över hur de egna barnen ska få växa upp med jämställda föräldrar:
Men jag vill ju att båda ska ha chans till att umgås lika, så det inte är någon som bara jobbar och den andra tar hand om barnet utan man ska dela upp det så att båda får en chans.
Detta tyder på en önskan om en jämställd relation och att dela lika eller att numerär jämställdhet är viktigt.
Lykke, Aino och Veronica som går i samma klass är samstämmiga i att det ideala är att gå i en könsblandad klass, de beskriver att tidigare gick en kille i klassen och han bidrog till en bra stämning bland de blivande frisörerna. Humanisterna å andra sidan uttrycker fler fördelar med att vara övervägande tjejer i klassen, trots detta reflekterar flera av dem kring att en könsblandad grupp ändå är det bästa. Den ideala framtida arbetsplatsen beskrivs
också som könsblandad och att yrken inte längre är könskodade. Samtidigt berättar flera om hur de trivs väldigt bra i kvinnodominerade grupper. Miriam som går Humanistiska programmet berättar hur hon ser på att nu gå i en kvinnodominerad klass, jämfört med en blandad där killarna tar för mycket plats:
Jag upplever att i vår klass är det inget dömande klimat. Så det känns tryggare. Just för att det är så många tjejer och vi backar varandra och det känns väldigt skönt.
Vidare beskriver Miriam att det är viktigt att välja en arbetsplats där hon får arbeta med likasinnade, att dela världsbild och värderingar är nödvändigt menar hon. I resonemanget kring framtida arbetsplatser och om hon kommer att arbeta med både män och kvinnor säger hon:
Jag tror att det i framtiden kommer vara fler kvinnor i mer mansdominerade positioner och yrken. Men jag har inga problem med att det är både män och kvinnor. Bara det är snälla män!
Här ser vi exempel på kluvenheten i att vilja arbeta i en könsblandad grupp men samtidigt trivas väldigt bra i en miljö som domineras av det egna könet, en separatistisk miljö som skapar möjligheter. Caroline som också går Humanistiska programmet beskriver hur det hade känts naturligt att befinna sig bland enbart kvinnor på arbetsplatsen och drar liknelser kring hur hennes omgivning ser ut idag. På liknande sätt resonerar Aino som beskriver sina framtida kollegor inom frisöryrket som naturligt: “De kommer ju mest vara kvinnor” och vidare berättar hon hur hon ser på det: “Det har blivit en normal sak. Följa strömmen, det tycker jag är lite tråkigt.” Aino lyfter fram och problematiserar hur könsnormer påverkar, hon både konstaterar hur det är samt tar ställning till att hon tycker det är tråkigt att det är på det sättet.
På frågan om hur den könssegregerade arbetsmarknaden kommer påverka informanterna själva så svarar de olika. Aino resonerar kring att den könssegregerade arbetsmarknaden inte kommer påverka när man genomskådar den och säger: “Den kommer inte påverka mig. Men den påverkar många andra så tror jag det är.” Miriam som går humanistiska programmet resonerar å andra sidan kring att den könssegregerade arbetsmarknaden kommer påverkar henne:
Mig personligen, påverkar de väl vilka alternativ jag ser som möjliga. Jag har ju inte så många kompisar vars mammor är chefer eller pappor som är sjuksköterskor. Det påverkar ju vad jag ser som möjligt.
Medan Josefines som också går humanistiska programmet resonerar om att det är kluvet:
Alltså, det är ju klart att jag tänker som alla andra människor och vill tjäna bra med pengar. Att då alla yrken som är främst kvinnodominerade automatiskt har en lägre lön gör ju att jag inte drar mig lika mycket till de jobben, samtidigt som jag inte drar mig till dem som är riktigt mansdominerade heller.
Vi ser att informanter begränsas i vilka yrken som upplevs som intressanta, utifrån vilka förebilder som finns och vilken status olika yrken har. Betydelsen i att den könssegregerade arbetsmarknaden begränsar vilka yrken som ses som möjliga avrundar detta stycke för att leda över till analys av avsnittet framtida liv och arbetsliv.
5.1.1 Analys av framtida liv och arbetsliv
Informanternas berättelser om ett idealt jämställt samhälle visar på lyckoobjektet att
värderas lika, vilket innebär att kvinnor och män värderas på samma sätt. Bilden av det
jämställda samhället visar också en tydlig diskursiv praktik om individens fria val, där det är individens ansvarar att välja rätt. Empirin visar att det fortfarande är viktig att ha ett yrke och tjäna pengar, få uttrycka sig genom sitt utseende och själv bestämma över sin familj. Vi ser att den samlade bilden av det ideala jämställda samhället synliggör den kollektiva viljan att sträva efter det goda livet. Eftersom Ahmed (2014) visar att strävan efter det goda livet exkluderar grupper ser vi att det blir svårt att uppnå förändring samtidigt som exkluderande strukturer finns kvar.
Empirin visar på en kollektiv syn av det goda livet innehållande familj, hus och arbete, något som de flesta informanter strävar efter. Linjerna till lyckoobjektet ett
självförverkligande arbete handlar om att prestera och att hitta något de tycker om, medan
andra linjer handlar om att hitta en möjlig försörjning och att kunna hantera privatekonomi. Dels framträder det att Humanisternas linjer framför allt handlar om prestation medan de som går Frisör på hantverksprogrammet följer linjer till försörjning inom ett område som de gillar för att kunna leva ett gott liv. Genom sin oro visar informanterna en medvetenhet om att det kan finnas svårigheter i att hitta linjer som leder till ett arbete som ger önskad tillfredsställelse.
I informanternas berättelser och citat framkommer lyckoobjektet könsblandade grupper, samtidigt ser vi att linjerna det vill säga informanternas utbildningsval inte självklart leder till lyckoobjektet. De blivande frisörerna är medvetna om att linjen leder dem till kvinnodominerade miljöer även om de uttrycker en önskan om en könsblandad miljö. Denna önskan kan ses som ett sätt att visa att det finns en linje till lyckoobjektet värderas
lika. För Humanisterna å andra sidan är det inte lika tydligt att de kommer arbeta i ett
kvinnodominerat yrke. Humanisterna har fler linjer att följa som kan leda till lyckoobjekten
könsblandade grupper och värderas lika, därför kan de kosta på sig att säga att det är rätt
bra att vara i en kvinnodominerad miljö. Däremot framträder vikten av att visa att det är viktigt för Humanisterna genom att de visar att det finns en linje till lyckoobjektet vara sig
själv. Detta ser vi i att de betonar att det är tryggt och lätt att vara sig själv i en
kvinnodominerad grupp.
Vi ser att den könssegregerade arbetsmarknaden är som en upptrampad stig där det är lättare att trampa vidare där andra redan går. Men vi ser också exempel på bångstyrighet mot att följa linjen till lyckoobjektet könsblandade grupper, genom Humanisten Miriams uttalade krav på att männen ska vara snälla för att få vara med. Det visar att trots att hon först uttrycker könsblandade grupper som ett lyckoobjekt tar hon ett steg från linjen mot det.
5.2 Det jämställda livet och att vara feminist
Att jämställdhet är viktigt uttrycker alla de unga kvinnorna vi intervjuat, därför kommer vi här att lyfta hur de förhåller sig till både jämställdhet och feminism. För att tydliggöra paradoxen i att förhålla sig till jämställdhetsideal och det goda livet lyfter vi också upp reflektioner kring att vara sig själv. I slutet presenterar vi en analys av avsnittets empiri med hjälp av studiens teoretiska begrepp.
Informanterna säger att de lever i relativt jämställda miljöer, där deras familj, vänner och skola är jämställda. Informanterna berättar att jämställdhet diskuteras både på fritiden och i skolan, främst på samhällskunskapen. De beskriver hur de stöttar vänner och blir stöttade själva, hur de i familjerna ofta pratar om jämställdhet. Josefine som går Humanistiska programmet berättar om hur de brukar diskutera frågor om feminism och jämställdhet i hennes familj:
De är engagerade i det också, men främst för att det kanske är jag som har, alltså att någonting har hänt under min dag, som jag pratat med mina kompisar, så tar vi upp det, så börjar vi prata om det, så diskuterar vi också för att de (föräldrarna) har ganska mycket lika åsikter som jag har.
Linda som även hon går Humanistiska programmet berättar också om att jämställdhet är ett ämne som diskuteras hemma. Hon ger exempel på att de i släkten pratat om risken att bli våldtagen, och resonerar kring hur hon själv tänker:
Linda: Sen är det då att man är rädd när man går på stan och då, speciellt på kvällen, när det är någon som kollar lite extra, och så. Det är väl också ojämställt, att man ska behöva känna så, medans man bara som jag…sitt lilla liv.
Marie: Känner du att det begränsar dig på något sätt?
Linda: Lite ibland, men jag menar på om man ska ut på en fest så är det såhär, man kan inte cykla hem, nu så vill jag ha skjuts här, alltså vid den tiden och att man liksom med taxi också är lite vaksam. Vad, såhär, vilken tid och så att man liksom är rädd att någon ska… Alltså man vet ju aldrig.
Denna typ av begränsningar beskriver Josefin som går Humanistiska programmet som: “normala situationer, som att inte vistas ute när det är mörkt”. Informanterna berättar på olika sätt att de relaterar till risken att bli utsatt för sexuella övergrepp och trakasserier. Sexismen finns där i vardagen och är något de pratar om men som också påverkar vad de ser som möjligt att göra och gör dem fullt medvetna om att samhället inte är jämställt.
Det finns en insikt om att de ojämlika villkoren kommer påverka det egna livet. Tove som också är humanist beskriver hur hon reflekterat över jämställdhet och att hon är kvinna:
Nej, nämen shit jag är ju kvinna ju. Å gud! man hör ibland, som när man gick i sjuan, åttan, nian att kvinnor får sämre lön. Å det alltså, sen reflektera jag inte så jättemycket över…och sen så insåg jag då, alltså, att jag hamnar i den kategorin och då var jag väl lite så här: Vad fan är detta? Ska jag plugga exakt lika mycket och jobba lika mycket men få sämre lön, eller få ett sämre jobb?
Även om de flesta ser sin inre cirkel av familj och vänner som jämställd så visar de på svårigheten i att se sig själva leva ett jämställt liv i stort. Deras svar tydliggör också dubbelheten i att leva jämställt, där Caroline som går humanistiska programmet reflekterar över att hon omöjligt kan leva ett jämställt liv eftersom samhället inte är jämställt i sig.
Veronica å andra sidan som går Frisörprogrammet berättar att eftersom hon personligen lever i en jämställd miljö är hon inte så insatt i jämställdhetsfrågor:
Genom att jag inte har blivit påverkad själv, så har jag väl inte så jättemycket att säga till om, men jag vet ju om att det finns folk som alltså är utsatta. (...) Jag vet ju, att vissa har, att man ska gå efter normen och det är väldigt svårt för dem att bryta den, så det har jag väldigt svårt för att se. Jag ser ju nu lärare, manliga lärare, som är stylistlärare. Jag ser ju sånt.
Medvetenheten om att vi redan kommit ganska långt i arbetet för ett mer jämställt samhälle innebär att informanterna resonerar på olika sätt om de själva lever jämställt eller inte. Vi kan också se hur engagemanget blir individuellt utifrån hur varje informant upplever sin egen omgivning. Diskursen om den fria individen lyfts upp i ljuset när Aino som också går Frisörprogrammet beskriver självklarheten i att vara feminist och jämställd:
Alla relationer ser ju olika ut, så man väljer själv hur man vill ha dem. Det ska inte vara så att mannen bestämmer att du ska vara hemma med barnen. Utan man ska kunna prata om det utan att det ska bli nån sån stor grej. Jag tycker att det ska vara en självklarhet i alla relationer, men sen är det såklart vad man har för bakgrund, och lite så.
Citatet visar en medvetenhet om att individer med olika bakgrund kan ha olika förutsättningar till att uppnå jämställdhet, men den diskursiva praktiken om den fria individen som själv kan välja att leva ett jämställt liv hörs tydligt.
Informanternas berättelser belyser vilka frågor om jämställdhet de kan påverka eller förhålla sig till i sina respektive miljöer och vilket utrymme de ser sig ha att uttrycka sitt eget feministiska ställningstagande. Det finns vissa skillnader i hur informanterna berättar om möjligheterna att uttrycka feminism. Informanterna som läser humanistiska programmet beskriver sig själva som feminister och de berättar att i deras närmsta omgivning kallar sig de flesta feminister. Att kalla sig feminist är normen för dem. Informanterna som läser Hantverksprogrammet Frisör beskriver ett delvis annorlunda klimat, där är det inte lika lätt för alla att kalla sig feminist. Det finns en gemensam medvetenhet hos informanterna om att det inte alltid är enkelt att kalla sig feminist, samtidigt så uttrycker de att det borde vara det.
