Sociala kontexters betydelse för barn och unga med adhd: Socialarbetares bidrag till förståelse av fenomenet

Examensarbete 15 hp Termin 6

Vårtermin 2021

Handledare: Margaretha Uttjek

1 UMEÅ UNIVERSITET

Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -21

Författare: Amanda Granlund, Kajsa Andersson & Lovisa Burlin Handledare: Margaretha Uttjek

Sociala kontexters betydelse för barn och unga med adhd – Socialarbetares bidrag till förståelse av fenomenet

Importance of social contexts for children and young people with adhd – Social workers’ contribution to understanding the phenomenon

Sammanfattning

Denna studie undersöker och analyserar hur sex olika socialarbetare kan se på olika sociala kontexters betydelse för beteenden som kan leda till en adhd -diagnos bland barn och unga. Studiens frågeställningar vill få fram vilka förklaringar som intervjupersonerna ger till olika sociala kontexters betydelse som kan omge barn och unga som diagnostiseras med adhd samt hur intervjupersonerna förklarar bakomliggande orsaker till beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. I dagens samhälle ökar diagnostiseringen och medicineringen av adhd hos barn och unga och vi ställer oss frågande till om diagnostiseringen är svaret på problemet eller om sociala kontexter har en inverkan. Vi frågar oss även om det är möjligt att få adekvat hjälp för barn och unga endast utifrån att utreda individen eller om det behövs ett bredare perspektiv.

Det empiriska materialet består av intervjuer med sex intervjupersoner som arbetar nära barn och unga på ett icke utredande sätt. Dessa intervjuer har sedan analyserats med en tematisk analys. Resultatet visar intervjupersonernas nyanserade bild av fenomenet adhd som de har utifrån deras unika erfarenheter från socialt arbete med barn och unga. Det framgår i resultatet att intervjupersonerna såg det som problematiskt att missa helhetsperspektivet i utredningsprocessen. De förespråkade ett individfokus där en diagnos inte ska stå i centrum i hjälpandet av barn och unga. Intervjupersonerna visade på att det inte bara är svart eller vitt utan de gav ofta en variationsrik bild av fenomenet där de kunde nämna både för- och nackdelar med ett diagnostiserande. I slutsatserna framgår att det krävs ett helhetsperspektiv i bemötandet och hjälpandet av barn och unga med beteenden som kan ge upphov till en adhd -diagnos. Framtida forskning bör lägga fokus på sociala kontexter och socialarbetares perspektiv för att få en bredare och mer nyanserad bild av adhd som fenomen.

Nyckelord/sökord: Adhd, medikalisering, sociala kontexter, miljö och sociala kontexter,

2

Förord

Vi vill först och främst framföra ett stort tack till vår handledare Margaretha Uttjek som hjälpt oss genom hela arbetet med denna studie. Du har stöttat oss med viktig kunskap om teori och struktur och även hjälpt oss genom givande reflektioner genom hela processen. Vi uppskattar också hur du handlett oss och samtidigt bevarat och uppmuntrat vår självständighet i genomförandet av denna studie. Vi vill även passa på att tacka alla de engagerade socialarbetare som deltagit i studien och bidragit med ovärderlig kunskap. Utan ert bidrag med alla era unika erfarenheter hade denna studie inte varit möjlig. Vi är så tacksamma att ni därtill gjorde studien genomförbar, trots rådande läge i samhället. För oss har denna studie bidragit till att vidga våra egna perspektiv och vår förståelse av adhd som fenomen och vi är övertygade om att vi kommer få användning av dessa nya kunskaper och insikter i kommande arbete som socionomer.

3

Innehållsförteckning

Teoretiska utgångspunkter och tidigare kunskap ... 7

Medikalisering och interaktionism... 7

Diagnosens frammarsch ... 8

Olika kontexters möjligheter ... 10

Föräldrars roll ... 11

Social utsatthet ... 11

Metod ... 14

Datainsamling... 14

Urval och bortfall ... 15

Analysmetod... 16

Kvalitetskriterier... 18

Litteratursökning ... 19

Etiska överväganden ... 20

Resultat... 22

Miljö och sociala kontexter ... 22

Resurser ... 26

Kunskap och förståelse... 27

Helhetsperspektiv ... 29

Tolkningsföreträde med medicinskt perspektiv ... 30

Stigma... 32

Analys och diskussion... 35

Miljö och sociala kontexter ... 35

Resurser ... 36

Kunskap och förståelse... 37

Helhetsperspektiv ... 38

Tolkningsföreträde med medicinskt perspektiv ... 38

Stigma... 39

Slutsatser ... 42

Författardeklaration... 42

Referenslista... 43

4

Inledning

Det har skett en markant ökning när det kommer till diagnosen adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och adhd-medicinering i Sverige (Rydell, Lundström, Gillberg, Lichtenstein och Larsson, 2018). Den tydliga ökningen har fått en hel del uppmärksamhet inom den medicinska professionen. Däremot finns det en brist på forskning som undersöker andra faktorer än individuella aspekter. Vi ställer oss frågande till om adhd endast handlar om individuella faktorer eller om sociala kontexter också kan ge upphov till vissa beteenden.

Hur man redogör för och definierar diagnosen adhd beror på vem man frågar. 1177 Vårdguiden (2019) definierar adhd som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den kan försvåra möjligheterna att koncentrera sig och reglera sitt beteende. Hos dem som har adhd fungerar vissa områden i hjärnan annorlunda jämfört med personer som inte har diagnosen. Det är inte fullt klarlagt vad adhd orsakas av, men det som är känt inbegriper signalsubstanser som fungerar på ett avvikande sätt hos dem som har diagnosen. Ärftlighet spelar en betydande roll när det kommer till orsak men även andra faktorer kan spela in såsom miljö och biologiska omständigheter. Därmed spelar både arv och miljö en roll i hur adhd utvecklas och framträder senare i livet.

Till skillnad från dem som vill definiera adhd genom neuropsykiatriska termer finns det de som antar mer kontextuella förhållningssätt. Wilson (2013) argumenterar för att inte benämna barn genom diagnoser bara för att de har ett annorlunda beteende. Han menar att diagnostiseringen av adhd riskerar att undergräva betydelsen av barnets situation och sammanhang. Att skylla ett visst beteende på en diagnos leder till att man blundar för omständigheter i barnets vardag såsom familjeproblem. Då barn som ses som annorlunda diagnostiseras med adhd resulterar detta i behandling och medicinering som tvingar dem att anpassa sig till ett normativt beteende. Detta istället för att försöka stötta och hitta sätt att sammanjämka olika beteenden. Att undgå undersöka ett barns sociala sammanhang riskerar att leda till felaktiga slutsatser. Detta är också något som framkommer i forskning av föräldrars tolkningar av sina barns beteenden. Ungdomens utveckling, rastlöshet och identitetssökande som hör till puberteten kan av föräldrar förväxlas med adhd-symtom (Lundin, 2020). Det blir här tydligt att den medicinska förståelseramen även kan återspeglas i föräldrars tolkningar av deras barns beteende och Lundin (2020) menar att detta riskerar att reducera olika kontexters betydelse för beteenden.

Karlsson och Lundström (2021) anser att forskare inom socialt arbete har lagt alldeles för lite fokus på adhd trots att det finns en hel del adhd -diagnoser inom den sociala barnavården. Karlsson och Lundström vill uppmuntra forskare och praktiker inom socialt arbete att bidra till forskningen kring adhd då det sociala arbetet som profession skulle kunna tillf öra en djupare förståelse av ett fenomen som är vanligt förekommande inom socialt arbete. Rydell et al. (2018) skriver att flertalet studier visar på att det har skett en ökning av diagnostiseringen samt behandling av adhd. Rydell et al. studerade om det har skett en ökning av adhd-liknande

5 karaktärsdrag hos befolkningen under 2004–2014. Studien visade att det inte fanns någon påvisad ökning av adhd-liknande karaktärsdrag. Det de kom fram till i studien var att ökningen av diagnoser inte beror på en ökning av adhd som fenomen hos befolkningen utan att ökningen beror på någonting annat. De resonerar kring att anledningen till ökad diagnostisering kan bero på förändrade arbetsmetoder kring diagnostisering, administrativa förändringar, större medvetenhet kring fenomenet eller att det sker en aktuell överdiagnostisering.

Det problem som vi har identifierat är hur det har blivit allt vanligare att diagnostisera och medicinera barn och unga med adhd. Enligt Socialstyrelsen (2019) är det beräknat att 5–7% av barn i skolålder har en adhd-diagnos. Samma studie visade även att det är ungefär dubbelt så många killar jämfört med tjejer i skolålder som har diagnosen vilket är 6,7–9,3%. Att avsevärt fler pojkar diagnostiseras ser vi som ett tecken på att adhd -symtom också skulle kunna handla om social uppfostran, könsnormer och andra viktiga delar av de sociala sammanhang som omger barn och unga. Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) (2017) visar att från 2011–2016 har det skett en hög ökning av adhd bland barn och unga 0–24 år inom Stockholms län. Studien visar bland annat en tvåfaldig ökning av adhd i åldersgruppen 0–12 år mellan åren 2011–2016. Socialstyrelsen (2018) visar att uttag av adhd -läkemedel har ökat i hela Sverige från 2006–2017.

Ekman (2018) belyser vikten av en helhetsförståelse när man möter unga personer med problem. Hon problematiserar det medicinska perspektivet där man endast söker efter svaren inom människan. Att tilldela unga människor diagnoser och begränsa förståelsen till endast individuella aspekter leder inte till nog uttömmande förklaringar, menar Ekman. Den ökade diagnostiseringen och medicineringen av adhd ser vi som en tydlig trend i ett medikaliserande av ett socialt fenomen där barn och unga som inte passar in i mallen blir sedda som avvikande och som problem som löses inom människan. Barn och unga som diagnostiseras blir också tidigt föremål för medicinering av sitt inom-människan problem, snarare än att så långt det är möjligt söka förklaringar i den miljö och den kontext som omger dessa barn och unga. Lafortune och Meilleur (2014) lägger tyngd vid vikten av ett multidisciplinärt tänkande och utrymmet för sociala och humanitära perspektiv då man utformar handlingsplaner för avvikande beteenden. Beteenden som inbegriper uppförandestörningar och aggressivitet kan ofta kopplas till problem som rör familj, ekonomi och sociala kontexter. Där räcker det inte med att enbart diagnostisera och behandla problemet, det kräver en förståelse utifrån ett helhetsperspektiv.

- Vi ställer oss frågande till om diagnostiseringen är svaret på problemet eller om det också kan handla om sociala sammanhang som återspeglas i barnets beteende.

- Vi funderar också över om det är möjligt att hjälpa barn endast utifrån att utreda individen eller om det behövs ett helhetsperspektiv.

Utifrån våra egna erfarenheter är vi av uppfattningen att detta är ett växande problem i samhället. Det är vanligt att allt fler drag hos barn blir diagnostiserade utan att undersöka och se till helhetsbilden av problemet. Vår uppfattning är att adhd ses som ett individproblem och

6 att som mycket annat medikaliseras detta då det egentligen handlar om ett problem som också borde ses utifrån olika sociala sammanhang. Wilson (2013) belyser att de som har makten att definiera olika beteenden kan konkurrera ut andras perspektiv och synvinklar. Han menar att om de som arbetar med psykisk hälsa inte utmanar den medicinska definitionen av adhd kommer den psykosociala kontexten hamna på andra plats vad gäller behandling och perspektiv. Det är därtill vanligt att den medicinska professionen har tolkningsföreträde inom problemet.

Vi anser att det behövs en problematisering av den medicinska förståelsen av fenomenet och mer forskning utifrån sociala sammanhangs inverkan. Vår ambition är att bidra med en mer balanserad bild genom fler vinklar och perspektiv på adhd som fenomen då det oftast har forskats utifrån en medicinsk synvinkel. Genom att studera fenomenet utifrån ett socialt perspektiv kan vi nå en bredare helhetssyn och en djupare förståelse av fenomenet. Genom att intervjua socialarbetare kommer vi att få en inblick i hur denna profession kan se på detta sociala fenomen. Anledningen till att studera vad socialarbetare kan anse om detta är för att komma ifrån det medicinska perspektivet och höra vad de som jobbar nära med barn och unga, på ett icke utredande sätt, har att säga om sociala kontexters betydelse.

Studiens syfte

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur socialarbetare kan se på olika sociala kontexters betydelse för beteenden som kan leda till en adhd-diagnos bland barn och unga.

Frågeställningar

Vilka förklaringar ger intervjupersonerna till olika sociala kontexters betydelse som kan omge barn och unga som diagnostiseras med adhd?

Hur kan intervjupersonerna förklara bakomliggande orsaker till beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos?

Precisering av begrepp

Adhd och adhd-diagnos

Som tidigare nämnt kan definitionen av adhd se annorlunda ut beroende på vem som får frågan. Enligt Socialstyrelsen (2014a) står adhd för attention deficit hyperactivity disorder och är en diagnostisk term som syftar till avsevärda och varaktiga svårigheter med impulskontroll, uppmärksamhet, och aktivitetsreglering. Termen adhd kan användas för barn, ungdomar och vuxna. Diagnosen adhd används för att beskriva specifika symtom, hur dessa symtom kan yttra sig och hur det påverkar individen i vardagen. I Sverige, såsom i många andra länder, används diagnoskriterierna som finns i DSM-5 som är ett diagnostiseringsverktyg. När begreppen adhd och adhd-diagnos används i texten syftar det till samma definition som Socialstyrelsen har. Språkrådet (2014) skriver att när en förkortning har blivit allmän och välkänd i språket skrivs

7 förkortningen i de flesta fall med små bokstäver och nämner adhd som ett exempel. I texten kommer vi därav att skriva adhd med små bokstäver.

Beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos

När vi i texten skriver beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos följer vi 1177 Vårdguiden (2019) där exempelvis koncentrationssvårigheter, utåtagerande beteende, svårt att sitta still, svårt att följa instruktioner, svårt att passa tider, stort behov av att röra på sig, impulsivitet och svårt att reglera humöret radas upp som kännetecken på adhd.

Adhd-medicin

Med adhd-medicin menas medicin som har blivit utskrivet för att behandla en adhd -diagnos. De läkemedel som Socialstyrelsen (2017) utgår ifrån för att undersöka användningen av adhd-läkemedel i Sverige är Amfetamin, Dexamfetamin, Lisdexamfetamin, Metylfenidat, Atomoxetin och Guanfacin.

Sociala kontexter

Social kontext, kan även benämnas social miljö och är det sociala sammanhang som en person lever i. Det kan handla om många olika faktorer såsom exempelvis levnadsvillkor, arbete, familj, vänner, kulturella faktorer osv. Anledningen till att vi har valt att skriva sociala kontexter i plural är eftersom vi har utgångspunkten att barn och unga lever i olika sociala kontexter och det blir problematiskt att benämna det som att det enbart består av en social kontext.

Barn och unga

Genomgående i arbetet framkommer det att det i studien avses undersökas utifrån barn och unga. Vi har valt att benämna det barn och unga då vi vill inkludera så många som möjligt utan att stirra oss blinda på olika åldrar. De vi kommer intervjua arbetar inom verksamheter som jobbar med barn och unga, vissa arbetar med yngre barn och vissa med ungdomar. I studien kommer det inte att läggas någon vikt eller ske någon jämförelse av vilka specifika åldrar intervjupersonerna arbetar med. När det skrivs barn och unga menar vi personer upp till 25 år.

Teoretiska utgångspunkter och tidigare kunskap

Medikalisering och interaktionism

Conrad (2005) skriver att de flesta av d e tidiga sociologiska studierna om medikalisering hade sina teoretiska utgångspunkter i socialkonstruktivism. Conrad beskriver vidare hur dessa tidiga studier om medikaliseringens framfart oftast fokuserade just på skapandet och konstruktionen av nya medicinska kategorier med den efterföljande utvidgningen av medicinsk jurisdiktion. Medikaliseringens ursprungliga teoretiska grund härrör på så vis från socialkonstruktivism.

Dingwall (2008) skriver om medikalisering utifrån Peter Conrads bok om ämnet. Här beskrivs medikalisering innebära en ambivalens, där medikalisering å ena sidan leder till ett humant

8 samhälle som hanterar avvikande beteende med sympati och där personen behandlas snarare än bestraffas. Å andra sidan beskrivs medikaliseringen kunna leda till ett samhälle där det inte existerar några verkliga problem, utan där allt förstås som individuella problem i att anpassa sig och där dessa individuella svårigheter åtgärdas med lämplig medicinering. Medicinens discipliner utökar sitt område genom medikalisering och kan ses som en nyckelfaktor till hur samhällsproblem förvandlats till individuella svårigheter. Barns hyperaktivitet som numera benämns som adhd tas här upp som exempel på hur doktorer som ledde diagnos-innovationen skapade en ny källa för vinst och en ny arena som stod under den medicinska professionens kontroll. Medikaliseringsprocesser ser vi därav kan innebära processer där exempelvis sociala fenomen slutar förstås utifrån den problematik som finns i samhället och som tvingar samhället att förändra sig, till där förståelsen av fenomenet förflyttas inom människan och som istället tvingar människan att anpassa sig.

Vår teoretiska förståelse av samhället präglas av utgångspunkter från våra studier i socialt arbete. Detta innebär att se människan i samhället och samtidigt se samhället i människan (Ekman, 2018). För oss innebär det bland annat att problematisera förståelsen av sociala fenomen och vara vaksamma på förenklade förklaringar om komplexa livssituationer. I denna studie avser vi att problematisera medicinska perspektivs förståelse och förklaringar av adhd och söka djupare förklaringar runt sociala kontexters betydelse för detta fenomen. I och med denna utgångspunkt, blir också vår förståelse av medikalisering viktig att känna till. Detta då studien präglas av utgångspunkter som underliggande problematiserar medikalisering av det sociala fenomenet som studeras. Ekman (2018) beskriver ett interaktionistiskt perspektiv som ett perspektiv där man ser på samhället och människan som förbundna med varandra. Vidare förklarar Ekman perspektivet som mer intresserad av vad som händer mellan människor snarare än inom människor. Detta valda perspektiv ser vi som en bra utgångspunkt för vår studie i syfte att djupare förstå sociala kontexters betydelse för adhd. Detta då vi kommer att fokusera studien till det som just berör mellanmänskliga interaktioner och kontexter runt adhd, snarare än de förklaring som ges inom människan för detta fenomen.

Diagnosens frammarsch

Från 1900-talets början har hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter setts från ett medicinskt perspektiv och neuropsykiatrin har varit dominerande (Socialstyrelsen, 2014b). Socialstyrelsen (2014b) skriver att under 1940–1950-talet utmanades den neuropsykiatriska synen av psykoanalysen och den psykodynamiska terapin. Det psykodynamiska perspektivet blev tillfälligt populärt i USA och kring 60-talet kom detta alltmer till Sverige. Psykoanalysen förklarade hyperaktivitet som reaktioner av hemförhållanden och barnets relation till föräldrarna. Det var här det startades en konflikt mellan det biologiska- och det psykodynamiska perspektivet om vem som hade tolkningsföreträde.

Socialstyrelsen (2014b) skriver att den neuropsykiatriska praktiken la allt fokus på att studera fram symtom och diagnoser. När det kom till barn med hyperaktivitet i Sverige började det tidigt benämnas som hjärnläsionella syndrom. Under 70-talet i USA grundades diagnosen

9 MBD (Minimal Brain Damage/Dysfunction) och den diagnosen kom på tal inom den svenska psykiatrin. Sedan under 80-talet etablerade svensken Christopher Gillberg diagnosen damp (Deficits in Attention, Motor control and Perception). Från den amerikanska psykiatrin kom 1980 den tredje upplagan av diagnosverktyget DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och från den kom begreppet add (Attention Deficit Disorder), som är grunden för det vi idag kallar adhd. Det var under 2000-talet som adhd etablerades som en diagnos i Sverige men diskussioner kring ämnet har pågått under en betydligt längre tid. Socialstyrelsen skriver att redan på 60-talet började den amerikanska psykiatrin behandla barn med adhd, som då kallades MBD, med centralstimulantia och år 2002 började Sverige behandla barn med adhd med centralstimulantia. I mitten av 00-talet blev flera nya adhd-läkemedel godkända i Sverige och sedan dess har förskrivningen av adhd -läkemedel fyrdubblats.

Detta gör oss frågande till vad adhd-diagnosens framfart och spridning kan bero på. Conrad och Bergey (2014) har identifierat några viktiga drivkrafter som påverkat diagnosens frammarsch. Läkemedelsindustrin spelar en nyckelroll i varför diagnostiseringen av adhd spridits och ökat i flera länder. En förklaring är att läkemedelsindustrin säkerligen tjänar på att expandera marknaden genom att söka sig till andra länder. En annan drivkraft är den amerikanska psykiatrins spridning som satt sina spår i flera delar av världen. Conrad och Bergey fortsätter med att identifiera en tredje drivkraft som gäller ökningen av att använda DSM för att diagnostisera och minskningen av verktyget ICD (International Classification of Mental and Behavioral Disorders). Detta för att ICD är mer strikta i sina kriterium jämfört med DSM. En fjärde drivkraft är internets utveckling som bidragit till globaliseringen av kunskap om adhd. Detta då information enkelt och smidigt sprids genom exempelvis webbsidor och forum. Internet har bland annat möjliggjort ”självdiagnostisering” då gemene man genom checklistor kan se om de uppfyller kriterierna för en adhd -diagnos.Lundin (2020) visar också på hur internet kan vara en bidragande faktor till utvecklingen av synsätt bland föräldrar som genom diskussionsforum stöttar varandra att kämpa för rätten till en diagnos och medicinering för sina barns räkning. På de forum som studerades fanns en tydlig medicinsk förståelse bland föräldrarna kopplat till deras barns beteende.

Ljusberg (2011) har med bakgrund av en ökning av segregerade lösningar i skolan för barn man bedömer har koncentrationssvårigheter, studerat hur barnen själva kan uppleva och förstå varför de placerats i specialklasser. Samtliga av dessa intervjuade barn bar på skolans kompensatoriska perspektiv, menat att de var fullt medvetna om faktumet att de betraktades som jobbiga och svåra med problematiska beteenden. Barnens egen förståelse av situationen visade tydliga tecken på förklaringar inom människan och som ett individuellt problem. Vidare i en case-studie av Hjörne (2005) studeras ett barns väg till diagnos där en svensk skola övertygade föräldrarna om att deras son behövde utredas för adhd. Studien sträcker sig över två års tid och andra alternativ såsom pedagogiska problem, relationsproblematik bland elever eller andra miljöaspekter diskuterades aldrig. Skolan såg tydligt problemet inom människan och beteendena som symtom på adhd. Denna case-studie kan inte ensamt beskriva skolors generella förståelseramar, men indikerar på att skolors lärare och specialister kan ha en alltför smal förståelseram kring problematiska beteenden. Den medicinska förståelsen av beteenden

10 kan ha fått allt för stor plats och riskerar att underminera andra viktiga aspekter. Studien visar därmed på det medicinska perspektivets styrka i diskussioner i samhället.

Det finns därav forskning som visar tecken på att diagnostiseringens framfart hör ihop med att det medicinska synsättet tagit över som förklaringsmodell (Ljusberg, 2011; Hjörne, 2005). Skola, föräldrar och barnen själva kan mer eller mindre medvetet anta denna medicinska förståelseram för att tolka elevers beteende, sina barns beteende och barnens förståelse av sig själva.

Olika kontexters möjligheter

Lasky et al. (2016) undersökte unga vuxnas syn på sina adhd -symtom kopplat till kontextuella faktorer. Arbete eller eftergymnasial utbildning var kontexter som hade en koppling till förvärrade eller förbättrade symtom, enligt mer än hälften av intervjupersonerna. Intervjupersonerna beskrev att vissa sammanhang kunde bidra till en bättre förmåga att koncentrera sig. I andra situationer kunde symtom såsom höga energinivåer fungera som en styrka hellre än ett hinder. Lasky et al. menar att de flesta unga vuxna skulle fara väl av att söka sig till arbeten där de känner att de passar in, detta gäller inte enbart personer som besitter en adhd-diagnos. Att söka sig till stimulerande miljöer som fungerar är relevant att diskutera då elever som det inte fungerar väl för i skolan eller på jobbet drivs på att diagnostiseras med adhd. Intervjupersonerna uppgav att när de hittade rätt sysselsättning hjälpte detta att bemästra begränsningarna som följde med diagnosen. Detta ledde i sin tur till att de blev framgångsrika i sitt arbete. Att identifiera kontexter som fungerar för dessa individer skulle därmed kunna fungera som ett viktigt alternativ eller komplement till behandling av adhd. Att finna alternativ till medicinering är högst relevant då det i dagsläget diskuteras om hur effektiv stimulantia verkligen är, som ofta är förstahandsvalet i behandling av adhd.

Enligt Lasky et al. (2016) belyste intervjupersonerna betydelsen av det sociala sammanhanget i förhållande till symtom. I motiverande miljöer beskrev intervjupersonerna att fokus och koncentration ökade. Symtomens frånvaro hade alltså att göra med interaktionen mellan intervjupersonerna och den kontextuella miljön. Lasky et al. menar att det biomedicinska perspektivet tenderar ha en mer statisk bild av adhd jämfört med detta interaktionistiska, kontextuella synsätt. Intervjupersonerna uttryckte att de inte såg adhd som något förutbestämt, utan att det förändras och påverkas av miljö och sammanhang. Lasky et al. menar inte att man ska förkasta biologins roll, däremot bör man integrera kontextens betydelse i förståelsen av adhd. Genom att undersöka vilka kontexter som fungerar bäst istället för att fokusera på vad som inte fungerar kan vi utveckla och bredda förståelsen av adhd. Att adhd -symtom minskar med stigande ålder kan ha mer att göra med upptäckten av stimulerande miljöer som fungerar snarare än en förändring i biologin.

11

Föräldrars roll

Föräldrar som är auktoritära och bestraffande i sitt bemötande rapporterar i högre grad om ökad ouppmärksamhet hos sina barn, vilket i sin tur riskerar att resultera i lägre prestationsnivåer i skolan. Föräldrar som däremot har en mer positiv och stöttande attityd till barns inlärning tenderar att få barn med mer uppmärksamhet och bättre studieresultat (Rogers, Wiener, Marton & Tannock, 2009). Detta är något som även Hutchison, Feder, Abar och Winsler (2016) belyste när de undersökte relationer mellan föräldrars stress, olika uppfostringsstilar och barns exekutiva förmåga. De fann en koppling mellan tillåtande respektive auktoritära föräldraskap och ökade svårigheter i barns exekutiva förmåga. Föräldrar med högre stress använde sig oftare av auktoritära och tillåtande föräldraskap. Hutchison et al. poängterar att barnets beteende inte behöver ha med föräldrarna att göra, men att man bör utforska nya perspektiv då fokus ofta enbart ligger på att hitta förklaringar hos barnet och dennes problem. De argumenterar för att flytta fokus till att stötta föräldrar till barn med speciella behov och ge kunskap om alternativa uppfostringsstilar.

Rogers et al. (2009) belyser den rådande bristen av studier som undersöker miljömässiga faktorer i ouppmärksamma barns miljö jämfört med de neuropsykologiska och neurobiologiska studier som är överrepresenterade. Att vidare undersöka relationella och miljömässiga faktorer kan bidra med information som kan hjälpa till att öka barns uppmärksamhet. Detta är också något som tas upp och resoneras om i fler forskningsstudier. Ljusberg (2011) anser att man behöver kontextualisera när man försöker förstå barns beteend en. Ljusberg menar att man behöver fråga sig vilka situationer som orsakar koncentrationssvårigheter, men kanske främst ställa sig frågan vad som skapar koncentration. Om man inte kontextualiserar menar Ljusberg att lösningsalternativ begränsas och kan påverka elevers självkänsla negativt när de kan se sig själva som problemet.

Social utsatthet

Jose och Cherayi (2020) undersöker hur föräldrars alkoholmissbruk, aga och försummelse av sina barn påverkar deras beteenden, beteendestörningar och adhd -symtom. I resultaten framkommer att föräldrarnas alkoholberoende, skadliga bruk och emotionella och fysiska misshandel markant förvärrade adhd-symtomen hos barnen. De undersökte även allvarsgraden av alkoholmissbruk, barnaga och försummelse kopplat till beteendestörningar. Här fann de att ett riskfyllt och skadligt alkoholbruk, försummelse, fysiskt och psykiskt våld påtagligt förvärrade beteendestörningar hos barn med alkoholiserade föräldrar. Detta skulle kunna belysa en risk med att bortse från kontextuella faktorer. Om man endast tittar på barnets diagnos och utgår ifrån att det är ett problem som kommer inifrån, så kan man riskera att missa andra viktiga nyckelfaktorer i barnets omgivning.

Hjern, Weitoft och Lindblad (2010) undersöker om det finns någon koppling mellan socioekonomiska förutsättningar och adhd -medicin i Sverige. För att se hur många barn som hade adhd-medicin tittade man i journaler från 2006 för 1,1 miljoner barn 6-19 år. Detta jämfördes sedan med olika socioekonomiska förutsättningar inom familjen. De

12 socioekonomiska förutsättningarna kunde handla om utbildningsnivå hos föräldrar, ensamstående föräldrar, psykiska problem hos föräldrar och missbruksproblematik inom familjen. Hjern, Weitoft och Lindblad kom fram till att det fanns en tydlig koppling mellan socioekonomiska förutsättningar inom familjen och barn som hade utskrivet adhd -medicin. Det går att resonera mycket kring varför det är så och det finns fler studier som visar detta samband men det hade behövts ännu mer kunskap kring området. Då kan man fråga sig om det handlar om att familjen fick denna problematik eftersom barnet hade adhd eller om det handlar om att barnets beteende återspeglas av social utsatthet. Det kan även handla om att dessa sociala faktorer är riskfaktorer kopplat till adhd . Hjern, Weitoft och Lindblad (2010) tar upp att det även kan handla om att när barn lever i dessa situationer har det blivit lättare för exempelvis skolan att upptäcka tecken på adhd hos barnet. Dock nämner de även att det kan vara åt andra hållet då det kan försena hjälpsökandet då skolan kan anse att barnets beteende beror på hemmiljön och ingenting annat.

Ytterligare en studie om social utsatthet kopplat till adhd fick ett liknande resultat. Björkenstam, Björkenstam, Jablonska och Kosidou (2018) utförde en studie där de använde sig av register från 2006 med 543 650 individer mellan 15–19 år bosatta i Sverige som har en adhd-diagnos och/eller utskrivet adhd-medicin. Studien ville undersöka olika förutsättningar som de kallade “childhood adversity” kopplat till adhd-diagnos och adhd-medicin. Björkenstam et al. undersökte utifrån dödsfall inom familjen, missbruk och psykiska diagnoser hos föräldrarna, kriminalitet, föräldraseparation och bostadsstabilitet. Resultatet visade att alla dessa olika förutsättningar ökade sannolikheten för adhd som ungdom. Det visade även att det fanns en högre risk för barn som hade växt upp med flera av dessa förutsättningar kombinerat.

En amerikansk studie visar att socioekonomiska förhållanden även kan spela en roll då det kommer till konsekvenser av adhd-diagnosen för barn och unga. Owens (2020) framför i sin studie att adhd är den vanligaste förekommande diagnosen bland amerikanska barn och att diagnossättandet både medför positiva och negativa konsekvenser. Owens kan i sin studie visa på att balansen mellan positiva och negativa konsekvenser av diagnosen adhd kan variera mellan olika socioekonomiska statusgrupper i samhället. Däribland visar studien att föräldrar inom en högre socioekonomisk statusgrupp har större möjligheter att ta kontakt och bidra till att deras barn får adekvat stöd. Detta tyder på att barn inom högre socioekonomiska klasser har bättre förutsättningar till de positiva konsekvenserna som en diagnos kan medföra. Det blir för oss här viktigt att inte direkt generalisera denna studies resultat till Sverige, då det finns viktiga skillnader mellan Sveriges samhälles uppbyggnad och system kontra USA. Det finns dock anledning att tala om klasskillnader även i Sverige och artikeln kan därför visa på tendenser som också skulle kunna finnas i Sverige. Owens (2020) visar vidare på att en högre akademisk press kan existera inom dessa högre socioekonomiska grupper, vilket i sammanhanget kan förstärka negativa konsekvenser såsom stigma. Detta kan därmed få negativa följder för barnets välmående. Vidare framförs att adhd har ökat med 41% i USA det senaste decenniet, men att de negativa effekter som också kommer med diagnostiserandet kan fortsätta ha stor inverkan. Detta även om diagnoser blir mer vanligt och mer normaliserat. Detta blir intressant, då den forskning vi studerat som genomförts i Sverige också visar på en stark ökning av diagnostisering av adhd och där vi visat hur forskare som intagit ett mer socialt perspektiv

13 kunnat visa på negativa effekter med en diagnos, såsom stigma. Stigmatiseringen har då inte framstått som mindre allvarlig eller mindre förekommande trots den ökade diagnostiseringen och normaliseringen som förekommer även i Sverige.

I Sverige är forskning inom adhd där man undersöker och jämför socioekonomiska faktorer få, men det har som redovisats förekommit forskning inom området. Det finns också studier som haft som delmål att se till socioekonomiska förhållanden för att studera om det finns skillnader mellan barn som tillhör en högre social klass jämfört med barn tillhörande i lägre social klass. Kadesjö, Kadesjö, Hägglöf och Gillberg (2001) står för en av de första systematiska, kontrollerade och relativt storskaliga studie av förskolebarn med adhd och där de även tittat på socioekonomiska faktorers eventuella inverkan på adhd -symtom. De har i sin studie intervjuat föräldrarna och genomfört neuropsykiatriska undersökningar, samt observationer av 131 barn i Sverige med adhd, samt även tagit med en kontrollgrupp bestående av 131 barn som inte har adhd. Resultaten som berör socioekonomiska klasskillnader visade att barn från lägre social klass var förenat med högre nivå av hyperaktivitets-symtom och fler symtom totalt. Detta i både gruppen där barnen hade en adhd -diagnos och i kontrollgruppen. Barn i kontrollgruppen som tillhörde lägre social klass tenderade att ha fler ouppmärksamhets-symtom. Dessa tendenser syntes också i gruppen med barn som hade en adhd -diagnos och som levde med en ensamstående förälder. Det fanns även en tendens till att barn med adhd till arbetarklass-mödrar visade högre nivå av ouppmärksamhetssymtom, än de barn med adhd vars mödrar var egenföretagare eller universitetsutbildade.

Dessa fynd ser vi går i linje med ovanstående redovisad forskning där barn inom lägre social klass i högre utsträckning tenderar att visa upp ett beteende som kan betraktas som adhd-symtom. Kadesjö et al. (2001) motiverar dock till tidig diagnostisering av adhd med hänvisning till sina resultat och skriver också att enbart en ytterst liten grupp om 6% av barnen med adhd visade normal uppmärksamhet och aktivitetsnivå i den kliniska undersökningen. Denna studies syfte hade därav inte som mål att i huvudsak problematisera diagnossättandet, utan snarare att göra diagnostiserandet mer säkert genom att se till vilka tidiga symtom som bör uppfattas som adhd-symtom och vilka som i alltför tidig ålder inte bör uppfattas som adhd -symtom. Resultaten rörande socioekonomiska skillnader kan dock, likt ovanstående redovisad forskning, tyda just på hur barns beteenden återspeglar annan utsatthet. Det kan då tala för att en djupare förståelse av de sociala kontexter som omger dessa barn, kan bli viktig för att inte blunda för annan utsatthet. Dessa beteenden skulle kanske då kunna handla om mänskliga reaktioner av för barnen svårhanterliga känslor.

14

Metod

Undersökningen utgår från en kvalitativ induktiv ansats. Fejes och Thornberg (2019) skriver att en induktiv ansats är när forskaren försöker komma fram till slutsatser utifrån ett antal enskilda fall. Detta gör forskaren genom olika observationer och erfarenheter för att söka sig till en slutsats. I denna studie är utgångspunkten att utifrån analys av intervjuer komma fram till vad socialarbetare kan anse om ämnet. Fejes och Thornberg (2019) fortsätter med att förklara att en slutsats utifrån en induktiv ansats aldrig är bindande då framtida observationer kan visa på undantag. Det är även viktigt att komma ihåg att forskarens tidigare teoretiska kunskaper och tidigare erfarenheter kring ämnet mest troligt kommer att forma observationerna. Därav har det varit viktigt för oss att denna studie gjordes med en hög transparens genom arbetets gång samt att vi tydligt beskrivit vilka för-föreställningar och utgångspunkter denna studie grundats på.

Datainsamling

Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semi-strukturerade intervjuer (Bryman, 2011). För att hitta intervjupersoner valde vi ut lämpliga arbetsplatser där socialt arbete utövas, men där det inte förekommer någon utredande verksamhet. Vi skrev därefter tillsammans ett informationsblad (se bilaga 2) för att möjliggöra detta kontaktsökande. Informationsbladet om studien som sammanställts innefattade en beskrivning av studiens syfte, hur studien planerades att genomföras, samt information om frivillighet och anonymitet, samt kontaktuppgifter till oss i forskningsgruppen. Informationsbladet skickades därefter ut till chefer för dessa verksamheter. Cheferna vidarebefordrade förfrågan om deltagande i studien till sina medarbetare, varpå de socialarbetare som ville delta därefter kontaktade någon av oss. I något fall har vi först haft kontakt med verksamheten via telefon för att därefter skicka ut informationsbladet som komplement. En strukturerad uppdelning gjordes så att samtliga av oss hade ansvar för varsin del av kontakt med verksamheter, och genomförande av intervjuer.

Då direktkontakt med intresserade socialarbetare etablerats, bestämdes tid och plats med vardera intervjuperson. Intervjupersonens önskemål för tid och plats fick här till fullo styra. Detta har inneburit att intervjuerna har genomförts på olika platser och vid olika tidpunkter, samt både digitalt och genom fysiska möten. Digitala intervjuer erbjöds i och med rådande läge gällande covid-19. Vi gjorde en övervägning kring utifall vi skulle genomföra alla intervjuer digitalt för ett likvärdigt utförande. Det togs dock beslut om att låta intervjupersonerna avgöra detta, då vi ville att miljön för intervjun skulle präglas av där intervjupersonerna var som mest bekväma. Alla är inte bekväma med digitala lösningar och att då tvinga dessa till att intervjuas i ett sådant sammanhang bedömde vi som mer skadligt än att några intervjuer skedde digitalt och andra genom fysiska träffar. Det resulterade i att fem av sex intervjupersoner valde att genomföra intervjuerna digitalt.

Det genomfördes semistrukturerade intervjuer för att samla in materialet. Denna insamlingsmetod utgår från en halvstrukturerad intervjuguide (Bryman, 2011) (se bilaga 1) där

15 det förberetts fyra olika frågeområden och vissa bestämda frågor. Denna metod tillåter samtidigt en frihet att variera ordningsföljden och ställa uppföljningsfrågor. Studien har burits av en social utgångspunkt med ett interaktionistiskt perspektiv där diagnostiserande av barn och ungas handlingar problematiseras. I studien avsågs att undersöka olika sociala kontexters inverkan samt interaktionen människor emellan. Det insamlade materialet har undersökts och analyserats genom en tematisk analysmetod.

Studiens intervjuer genomfördes med sex intervjupersoner där fyra av dessa personer intervjuades enskilt. En av intervjuerna gjordes med två intervjupersoner samtidigt vilket påverkade den information som kom fram. I denna gemensamma intervju turades intervjupersonerna om att berätta om deras uppfattningar. När den ena intervjupersonen berättat klart tog den andra vid och la till sina egna tankar och reflektioner. Vid flera tillfällen blev det tydligt att intervjupersonerna stimulerades av varandras berättelser och fick inspiration att spåna vidare och hitta nya förklaringar och synsätt. Till exempel kunde den ena personen börja med att beskriva ett arbetssätt där den andra fick ta vid och fylla i med sina egna tankar, tolkningar och perspektiv. Den gemensamma intervjun var unik i det avseendet att intervjupersonerna fick möjligheten att inspireras av- och bygga på varandras resonemang. Vi tänker att detta bidrog till ett rikligare material och en än djupare dykning i förståelsen för adhd som fenomen.

Urval och bortfall

Intervjupersonerna består av socialarbetare i en mellanstor stad i Sverige som arbetar nära med barn och unga. Intervjuerna genomfördes med socialarbetare inom öppenvården, ungdomshälsan och ungdomsmottagningen. Urvalet gjordes utifrån att de är socialarbetare som jobbar med barn och unga, men som samtidigt inte har en utredande roll. Att därtill intervjua professionella inom ungdomshälsan och ungdomsmottagningen har gett oss möjligheter att nå erfarenheter från de möten med ungdomar som självmant sökt stöd via öppna ingångar som inte är i direkt anslutning till socialtjänstens remissförfarande. Detta har lett till en större bredd på det material som samlats in och har lett till en mer nyanserad bild av olika sociala kontexters inverkan.

Vi valde på förhand ut olika kriterier för intervjupersonerna för att på bästa sätt besvara vårt syfte och detta har inneburit att vi har använt oss av ett målstyrt urval. De kriterier vi hade för intervjupersonerna var att det skulle vara socialarbetare som jobbar med barn och unga på ett icke-utredande sätt. Bryman (2011) skriver att målstyrt urval är det vanligaste inom kvalitativ forskning och ett målstyrt urval innebär att det väljs ut enheter som till exempel individer, verksamheter eller dokument som har en koppling till forskningsfrågorna som ställs. För att se till att hitta intervjupersoner som passade in på kriterierna skickade vi ut förfrågningar till verksamheter som vi ansåg lämpliga för studien. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att antalet nödvändiga intervjupersoner beror på syftet med studien samt att det kan variera en hel del beroende på vad det finns för tid och resurser. Före letandet av intervjupersoner hade vi bestämt att vi som mest skulle ha sex intervjupersoner på grund av vår begränsade tidsram.

16 Detta innebar också att vi intervjuade de sex första socialarbetare som anmälde intresse från de verksamheter som blev tillfrågade. Att vi gjorde på detta sätt innebär att vi till viss del även använde oss av bekvämlighetsurval. Bryman (2011) skriver att bekvämlighetsurval är när forskning använder de personer som finns tillgängliga.

Bryman (2011) skriver att bortfall handlar om när undersökningspersonerna inte vill vara med i studien längre. Bryman skriver även att bortfall är en felkälla som kan uppstå i samband med val av individer som ska vara med i studien. Som exempel skriver Bryman att det kan handla om att den utvalda individen inte vill samarbeta, inte kan få till en intervju eller är oförmögen att lämna ut den information som man vill få fram i studien. Skulle vi koppla detta till vår studie skulle vi kunna se att de bortfall som skulle kunnat ske i vår process är att någon intervjuperson först tackade ja och sedan ångrade sig eller att vi inte hade lyckats få till en intervjuperson på grund av att vi inte fick till en tid som passade inom tidsramen. Det kunde även ha skett bortfall ifall någon intervjuperson skulle ha valt att avbryta under intervjun eller i efterhand vilja avbryta sin medverkan. I den här studien deltog sex intervjupersoner, som var det förutbestämda antalet, och det var ingen som avbröt eller inte deltog vilket innebär att vi inte har något bortfall.

Analysmetod

Vi har valt att analysera intervjuerna utifrån en tematisk analysmetod. För att illustrera en bild av var vi tagit vår inspiration från och hur vi gått tillväga i vår analysprocess kommer vi i det här avsnittet, med hjälp av Braun och Clarke beskriva den tematiska analysen och dess olika steg, för- och nackdelar och avslutningsvis kriterier för en väl utförd analys. Tematisk analys är en metod för att identifiera, analysera och redovisa teman som finns i datamaterialet (Braun & Clarke, 2006). På en grundnivå bidrar den tematiska analysen till en organisering och beskrivning av det insamlade materialet på ett fylligt, detaljerat sätt. Detta kan dock ofta utvecklas till en tolkning av olika aspekter i det man avser undersöka. Braun och Clarke menar sammanfattningsvis att den tematiska analysen innebär ett sökande efter meningsfulla strukturer i det material man samlat in.

Braun och Clarke (2006) beskriver sex faser som omfattar den tematiska analysen. Den första fasen innebär att lära känna sitt material. Detta innefattar transkribering samt flera omläsningar samtidigt som begynnande idéer skrivs ned. Den andra fasen innefattar generering av koder. Detta innebär en systematisk kodning av enheter man finner intressanta, där material av väsentlighet sorteras efter varje kod. Den tredje fasen omfattar sökning efter teman d är man sorterar koderna efter tänkbara teman och där allt material av väsentlighet samlas efter varje initialt tänkbart tema. Braun och Clarke beskriver fortsättningsvis den fjärde fasen som innebär en granskning av utvalda teman. Där det först ses över hur valda teman passar till den kodade enheten för att sedan granska teman i förhållande till hela materialet (alla intervjuer). Detta skapar en övergripande bild av den tematiska analysen. Fas fem inbegriper definieringar av teman där man löpande analyserar och justerar i valda teman, berättelser och mening i analysen. Där ska det frambringas tydliga definitioner och namngivning för varje tema. Den sjätte, slutgiltiga fasen innefattar framställningen av analysen. Där väljs färgstarka exempel ut som är

17 talande för studien som helhet. En slutlig analys görs av det utvalda materialet som ska kopplas till syfte, frågeställningar och litteratur. Vi har mer eller mindre använt oss av alla dessa faser men med störst fokus på de fyra första. Vi började med att läsa igenom vårt transkriberade material flertalet gånger för att sedan skriva ner tänkbara koder som sedan systematiserades. Därefter identifierade vi övergripande teman och subteman som vi sedan sorterade in de kodade enheterna efter. Genom processens gång har vi granskat och justerat i både koder och teman för att säkerställa en så rättvis avspegling som möjligt av ursprungsmaterialet.

Braun och Clarke (2006) nämner flera fördelar med användningen av en tematisk analys. De menar att metoden är flexibel, den är lätt att ta till sig och utföra. Den är lättförståelig och lättillgänglig för forskare som har en begränsad erfarenhet av kvalitativ forskning. Metoden passar bra till undersökningar som bygger på delaktighet där forskningspersonerna bidrar till studien. Den kan sammanfatta och beskriva viktiga drag i en stor mängd data på ett fylligt sätt. Den kan generera och belysa oväntade aspekter som man vid första anblick inte såg. Då vi ville ha en flexibel metod som syftar till att generera teman utifrån semistrukturerade intervjuer sågs den tematiska analysen som det självklara valet.

Braun och Clarke (2006) menar att nackdelar med en tematisk analys oftast kan grunda sig i ett bristfälligt genomförande av analysen eller opassande frågeställningar. Således är met odens omdöme avhängigt av hur väl genomförd analysen är. Metodens flexibilitet beskrivs i positiv mening men kan även ses som ett hinder. Bredden på möjligheter som kommer med flexibiliteten leder till många analytiska aspekter att rikta in sig på. Detta kan försvåra möjligheten att bestämma sig för vilken del fokus ska ligga på i materialet. En annan vansklighet som Braun och Clarke menar bör tas med i beräkningarna är att möjligheten till tolkning av innehållet begränsas om den tematiska analysen inte förenas med tidigare kunskap och forskning. En jämförelse med andra analysmetoder kan frambringa vissa nackdelar. Vid användningen av en enkel, tematisk analys kan man till exempel inte uttala sig om språkbruk, till skillnad från en diskursiv analysmetod.

Då genomförandet av analysen beskrivs som en vital del för att få den tematiska analysen att fungera tog vi med oss Braun och Clarkes checklista för kriterier av en väl genomförd tematisk analys. 1: Materialet ska transkriberas på en lämplig detaljnivå och ska återspeglas så korrekt som möjligt. 2: Lika mycket tid ska läggas ned i bearbetningen av samtliga intervjuer vad gäller kodning. 3: Kodningen ska göras grundligt och omfattande för att generera teman. 4: Allt material av väsentlighet ska sorteras i samtliga utvalda teman. 5: Teman ska kontrolleras och jämföras med varandra, samt mot det ursprungliga grundmaterialet. 6: Utvalda teman ska utgöras av en internt förenlig, utmärkande och sammanhängande grund. 7: Materialet ska inte endast beskrivas, det ska även analyseras, tolkas och göras förståeligt för läsaren. 8: Materialet och analysen ska gå ihop, analysen ska bäras av materialet. 9: Analysen ska på ett trovärdigt och strukturerat sätt redogöra för det insamlade materialet och forskningsämnet. 10: Det ska finnas en väl avvägd balans mellan det analytiska verktyget och det illustrativa skildrandet från det insamlade materialet. 11: Alla faser i analysen ska ges likvärdigt god tid att genomföra. 12: Forskningsgruppens egna, specifika tillvägagångssätt ska grundligt redogöras för. 13: Den beskrivna metoden ska vara kongruent med analysen, det ska därmed finnas en överensstämmelse mellan vad forskningsgruppen säger sig göra och vad de facto visar att de

18 åstadkommit. 15: Teman kommer inte bara att uppstå från tomma intet, forskningsgruppen arbetar aktivt för att identifiera teman (Braun & Clarke, 2006).

Kvalitetskriterier

Validitet

Fejes och Thornberg (2019) skriver om kvalitetskriterier inom kvalitativ forskning och beskriver då begreppet validitet som även av kvalitativa forskare kan användas i syfte att visa hur forskningen och de valda metoderna verkligen studerar det den avser att studera. Fejes och Thornberg presenterar en checklista med sjutton kritiska frågor som kan användas för att bedöma en studie. Däribland finns frågor om huruvida syftet bäst besvaras med en kvalitativ metod och om de valda metoderna passar för syftet, samt om resultatet verkligen besvarar studiens syfte. Dessa delar av checklistan blir väsentliga för att kunna bedöma validiteten, alltså om huruvida studien studerat det den avsett att studera (Fejes & Thornberg, 2019). I vår studie har vi därför noga övervägt hur syftet bäst kan besvaras och utifrån detta har vi valt metod. I vår presentation av studiens resultat kan bedömning göras huruvida genomförandet landat i att syftet blivit besvarat. Vi har också noggrant följt den beskrivna analysmetoden och genomgående kontrollerat så att vi inte förvrängt intervjupersoners intentioner genom att plocka citat ur sitt sammanhang. Detta för att nå hög intern validitet som enligt Bryman (2011) handlar just om att det ska finnas en tydlig överensstämmelse mellan det insamlade materialet och de slutsatser som dras.

Generalisering och överförbarhet

Bryman (2011) beskriver begreppet extern validitet och nämner att kvalitativa studier ofta får problem med generalisering av resultat då de ofta präglas av ett alltför begränsat urval. I vår studie har vi ett datamaterial som består av ett begränsat antal intervjuer och vi söker därför inte generaliserbara slutsatser. Fejes och Thornberg (2019) tar också upp generalisering i kvalitativa studier och menar att kvalitativa studier får problem med den statistiska generaliseringen. Däremot menar de att man inom kvalitativ forskning kan tala om andra former av generalisering, så som situerad generalisering. Med detta menas att kvalitativ forskning producerar tolkningar och beskrivningar som kan få läsaren att nå nya insikter om ett fenomen. Dessa nya insikter kan i ett senare skede kännas igen och bli till nytta i andra situationer. I vår studie kan vi däremot inte garantera någon generalisering.

Bryman (2011) beskriver också begreppet överförbarhet som handlar om att forskare inom kvalitativa studier uppmanas söka efter fylliga och täta beskrivningar av det som studeras och att dessa redogörelser sedan når olika nivåer av överförbarhet till andra sociala miljöer. Som nämnt kommer vi inte att kunna generalisera våra resultat. Vår strävan har dock varit att få just fylliga beskrivningar om hur adhd kan förstås ur ett mer socialt och kontextuellt perspektiv och på så vis bidra till en bredare och djupare förståelse av adhd än vad medicinska/biologiska perspektiv ensamt kan skänka. Vår studies resultat bygger på föränderliga data genom de beskrivningar våra intervjupersoner framfört och är beroende av den intervjuguide som används och på hur ingående intervjupersonerna valt att besvara våra frågor. Den möjliga överförbarheten till andra sociala miljöer är på så vis begränsad och avhängigt av denna studies

19 genomförande. Vi menar därmed att den möjliga överförbarheten som denna studie kan bidra med främst ligger i den helhetsförståelse av fenomenet som av intervjupersonerna presenteras.

Trovärdighet och pålitlighet

För att en kvalitativ studie ska bedömas trovärdig ska utförandet ske enligt de regler som finns och forskningspersonerna bör få en chans att bekräfta om forskaren uppfattat dem korrekt (Bryman, 2011). Detta är något vi strävat efter att uppnå genom att metodiskt genomföra studien enligt regler för forskning. Vi har också eftersträvat transparens genom noggranna beskrivningar av etiska övervägningar och vårt tillvägagångssätt för att läsaren ska kunna bilda sig en uppfattning om vi följt de krav för forskning som ställs. För att därtill sträva efter studiens resultats trovärdighet har vi under intervjuernas genomförande frågat upp och kontrollerat så att vi uppfattat intervjupersonerna korrekt i deras beskrivningar. De har då haft möjlighet att rätta till eventuella misstolkningar och bekräfta korrekta tolkningar. Detta har bidragit till en större säkerhet om att vi tolkat intervjupersonernas svar korrekt.

Pålitligheten är kvalitativ forsknings svar på reliabilitet och handlar om att säkerställa en fullständig redogörelse för hur hela forskningsprocessen gått till (Bryman, 2011). Det handlar således om att uppnå transparens, vilket vi eftersträvat genom att noggrant och genomgående redogöra för de metoder vi valt, den tidigare kunskap som vi tagit del av och även grundligt beskriva hur vi gått tillväga för att samla in och analysera datan. Detta för att möjliggöra bedömning av vår studie och stärka dess pålitlighet.

För att bedöma kvaliteten för kvalitativa studier skriver Bryman (2011) också om en möjlighet

att styrka och konfirmera som handlar om en medvetenhet att forskaren inte kan vara helt

objektiv, men att forskaren däremot ska sträva efter att inte låta personliga värderingar eller teoretisk grund påverka slutsaterna som dras. Detta är något som vi genomgående resonerat kring då vi är medvetna om att forskare i kvalitativa studier är medskapare och att vi aldrig kan vara helt objektiva. Vi har däremot strävat efter att vara sakliga och att våra teoretiska utgångspunkter inte fått styra analysen av datamaterialet. Vi har aktivt intagit en teorilös analys som inneburit att det som framkommit i intervjuerna plockats fram som viktiga delar. Vi har således inte försökt söka efter delar som stämmer med vår uppfattning eller våra personliga värderingar. Intervjuerna har därtill också präglats av öppna frågor runt studiens ämne och har genom analysen av intervjupersonernas svar, mynnat ut i mer teoretisering av fenomenet.

Litteratursökning

I arbetet med denna studie har det som inom all forskning varit viktigt för oss att skapa oss en bild av kunskapsläget. Arbetet har från start präglats av ett ständigt sökande efter artiklar som kan bidra med en presentabel bild av kunskapsläget och sedan under arbetets gång för att söka kunskap som rör analysering och förståelse av studiens resultat. För att söka tillförlitlig kunskap och förståelse om detta fenomen har vi genomgående sökt vetenskapliga artiklar via databaser. SOCINDEX har för oss varit den databas som främst använts i sökandet av vetenskapliga artiklar. Där har vi använt oss av olika sökord och kombinationer som resulterat i ett antal artiklar. Några exempel på sökord som användes är adhd or attention deficit

20

hyperactivity disorder, sweden or swedish, perceptions or attitudes, definitions, adhd symptoms, parenting styles och impact or effect. Genomgående har vi då också använt oss av

funktionen som gallrar bort de artiklar som inte är granskade och som enbart behåller de framsökta artiklar som är så kallade Peer Reviewed. Av de artiklar som där återstod sorterade vi och valde ut artiklar utifrån titel och abstract. I vissa fall hittades artiklar utifrån att de var refererade till i en artikel som hittades i den ursprungliga sökningen. De art iklar som valts ut lästes i sin helhet av den person som funnit den och intressanta och viktiga delar av dessa studiers fynd sammanfattades skriftligt och presenterades för varandra. Vidare i insamlingen av artiklar uppstod en form av tematisering. Detta d å de utvalda artiklarna kom att beröra olika ämnen som kunde sorteras under mer övergripande teman. Detta kom att forma och organisera vår framställning av avsnittet tidigare kunskap.

Etiska överväganden

I denna studie har vi haft en ständig medvetenhet kring etiken under hela forskningsprocessen. Vetenskapsrådet (2017) skriver att forskare har ett ansvar gentemot personerna som deltar i forskningen och även mot alla dem som kan komma att påverkas av forskningsresultatet. Vetenskapsrådet skriver att inom forskningsetiken är det mest centrala att skydda de personer som medverkar i forskningen. I den här studien kommer det handla om de socialarbetare som har ställt upp som intervjupersoner. Bryman (2011) skriver om informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet som är etiska principer som är

centrala inom svensk forskning. Dessa fyra etiska principer har följts i denna studie för att på bästa sätt ge trygghet för individerna som medverkar som intervjupersoner.

Informationskravet handlar om att forskarna har en skyldighet att ge utförlig information till

medverkande som exempelvis undersökningens syfte, frivillighet och anonymitet (Bryman, 2011). För att följa informationskravet valde vi att skicka ut ett informationsblad till intervjupersonerna. I dessa informationsblad framgick undersökningens syfte, hur lång tid intervjun tar, genomförandet av intervjun, hur vi ska värna om anonymitet, hur materialet kommer att förvaras, frivillighet och information om att intervjun går att avbryta när som helst. Detta för att ge en tydlig bild av vad intervjupersonerna tackar ja till.

Samtyckeskravet innebär att de medverkande ska ha lämnat samtycke till att vara med i studien

samt att de själva har rätt att bestämma om sin egen medverkan (Bryman, 2011). Det har vi tagit hänsyn till genom att vi endast intervjuat personer som frivilligt har velat medverka samt att vi har informerat om att det är okej att avbryta under processen. Innan intervjuerna frågade vi ytterligare en gång om vi har samtycke till att spela in intervjun.

Konfidentialitetskravet belyser att uppgifter om de medverkande ska behandlas med största

tänkbara konfidentialitet och personuppgifter ska förvaras oåtkomliga för obehöriga (Bryman, 2011). Detta har tagits hänsyn till genom att intervjuerna avidentifierats och vi har försökt att i högsta grad omöjliggöra identifiering av de individer som deltagit. Detta genom att inte nämna uppgifter som kan härleda till intervjupersonerna. Den enda informationen som finns om

21 intervjupersonerna i texten är att de är socialarbetare i en mellanstor stad i Sverige som antingen jobbar inom öppenvård, ungdomshälsa eller ungdomsmottagning. Vi har i materialet inte specificerat vilken av verksamheterna som intervjupersonen arbetar på. Inspelning och transkriberingen har enbart funnits på forskarnas datorer, försedda med lösenord. Efter studiens färdigställande har inspelningarna och transkriberingarna raderats från samtliga datorer.

Nyttjandekravet handlar om att de uppgifter som har samlats in i studien endast får användas i

forskningssyfte (Bryman, 2011). I denna studie har den informationen som samlats in från intervjupersonerna endast använts till denna uppsats.

En etisk svårighet vi har stött på är att i sökandet av intervjupersoner har kontakten i vissa fall först skett genom cheferna för verksamheterna. Vi kontaktade cheferna som sedan skulle ge vår information till de anställda. Det här kan ha lett till att cheferna inom dessa verksamheter har fått reda på vilka som kommit att delta. Å andra sidan skulle de anställda själva få höra av sig till oss vilket innebär att det inte är helt säkert att cheferna vet vilka som deltar från verksamheterna. Denna risk vägde vi mot att i själva studien är det inte möjligt att härleda specifika saker som har sagts till vilken verksamhet intervjupersonen kommer från. Ytterligare en risk med att chefen ger sina anställda informationen är att de anställda kan vara i en beroendeställning gentemot chefen och känna ett krav att vara med i studien. Denna risk övervägde vi noga gentemot möjligheten att kunna få kontakt med de anställda, vilket inte skulle vara möjligt på annat sätt. Vi vidtog också försiktighetsåtgärder genom att inte endast få samtycke från början utan även en gång till innan intervjun.

Det kan vara lätt att i förhand anta att en studie är känslig eller inte. Det är lätt att tänka sig utifrån denna studie och dess intervjupersoner att detta inte är ett särskilt känsligt ämne. Alla intervjupersoner har själv möjligheten att sätta sig in i och förstå informationen om studien samt att självständigt kunna ge samtycke. Själva studiens ämne kan ses som ett icke känsligt ämne för intervjupersonerna. Lövgren, Kalman och Sauer (2012) skriver om hur det krävs en medvetenhet kring det forskningsetiska ansvaret trots att det inte anses vara ett typiskt känsligt ämne. Alla individer uttrycker sig på olika sätt och i en intervju styrs allt utifrån individen. Det är omöjligt som forskare att förutse vart intervjun kommer att leda. Alla individer har olika erfarenheter och associationer till olika ämnen. Det blev därav viktigt för oss i genomförandet av intervjuerna att vi hade i åtanke att vissa frågor och ämnen kunde upplevas känsliga för vissa intervjupersoner. Vi har därför varit uppmärksamma på olika individers reaktioner och tolkningar.

22

Resultat

I intervjuerna framkom sex olika övergripande teman; Miljö och sociala kontexter, Resurser, Kunskap och förståelse, Helhetsperspektiv, Tolkningsföreträde med medicinskt perspektiv och Stigma. Några av dessa övergripande teman innehöll ett antal subteman där exempelvis Miljö och sociala kontexter innehåller subteman som tudelad uppfattning, rutiner och struktur, föräldrars roll och ansvar och dagens samhälle. Intervjupersonerna benämns i texten som intervjuperson 1, 2, 3 etcetera för att skapa en bild av det varierade urvalet av citat från olika intervjupersoner.

Miljö och sociala kontexter

Tudelad uppfattning

Flera av intervjupersonerna resonerade runt hur barn och ungas beteende påverkas av den miljö och de sociala kontexter som omger dem. De beskrev att om barnet lever i en utsatt livssituation hemma där exempelvis våld eller liknande förekommer, så kan detta komma att visa sig i skolan som koncentrationssvårigheter eller utåtagerande beteende. Flera av intervjupersonerna kunde därför uppleva att diagnostisering av adhd hos barn och unga inte var helt oproblematisk. De menade att det fanns en risk att tolka beteenden som symtom på adhd då det egentligen kunde röra sig om signaler på annan utsatthet.

Jag tror att det finns jättemycket som kan göra att ett barn blir oroligt, får svårt att koncentrera sig, blir aggressiv, och det är väl det som gör mig rädd, att vi

medicinerar och diagnostiserar barn som kanske egentligen beter sig helt adekvat utifrån den situation de lever i. (...) Alltså för att kanske leva med missbruk eller psykisk ohälsa eller övergrepp eller, alltså det vore ju rent skrämmande om ett barn inte reagerar på något sätt. Alltså om det inte syntes på barnet, så det är kanske ett adekvat sätt att reagera och då försöker vi medicinera bort det.. Det gör mig lite rädd. (Intervjuperson 4)

Liknande resonemang fördes av en annan intervjuperson som då också berättade att hen främst arbetade med ungdomar som lever med missbruk hemma och att dessa ungdomar ganska ofta har diagnosen adhd. Intervjupersonen berättade att det då fanns mycket att fundera över gällande diagnosen i relation till hemmiljön. Hen pratade om att svåra hemförhållanden där barnet eller den unge lever i en okontrollerbar och svårbegriplig värld, också innebär en stor sannolikhet för att denne kommer att visa adhd -tendenser eller ha svårt att koncentrera sig. Flera intervjupersoner framförde också liknande resonemang angående svårigheten att avgöra vad som är arv eller miljö.

Ingen av intervjupersonerna förnekade adhd eller menade att diagnosen inte existerade. Samtliga intervjupersoner var överens om att det finns barn och unga med dessa individuella

23 svårigheter och som också behöver få stöd och där medicinering kan vara till stor hjälp. De kunde däremot ganska samstämmigt problematisera diagnostisering där man inte undersökt barnets eller den unges hela situation. De menade att man då riskerar att diagnostisera beteenden som individuella svårigheter där det i vissa fall kanske egentligen rör sig om att barnets eller den unges miljö och familjekontext inte skapar de förutsättningar som krävs för att det ska fungera.

Det finns ju olika miljöer och situationer för barn som kan ge symptom som kan liknas vid adhd, en stökig och otrygg skolmiljö, omsorgssvikt hemma kan ju göra att barnen ser ut som att de har sån typ av problematik och utreds då kanske och

medicineras för dysfunktionella miljöer både hemma och på skolan och då tänker jag att det blir ju fel om det är så. Men å andra sidan, personer som verkligen har adhd, de behöver ju få den diagnosen och rätt stöd för att kunna utvecklas och må bra.

(Intervjuperson 3)

Det fanns en tudelad uppfattning om adhd bland intervjupersonerna där de alla å ena sidan var övertygade om att det finns barn och unga med adhd och som har dessa individuella svårigheter, men där det å andra sidan finns en risk att barn och unga fel diagnostiseras med adhd för beteenden som egentligen är signaler på annan utsatthet. För några av våra intervjupersoner ansågs det därför viktigt att först utreda barnets miljö och sociala kontexter för att på ett säkrare sätt kunna avgöra att det rör sig om just individuella svårigheter.

Rutiner och struktur

Flera intervjupersoner beskrev vikten av att göra anpassningar för barn och unga i olika sociala sammanhang och en intervjuperson pratade om att svårigheter som exempelvis kommer med adhd först syns i mötet med miljön. Intervjupersonen menade då att en anpassad miljö kan göra så att vissa problem inte längre finns och därmed borde man alltid anpassa miljön först, innan man försöker anpassa barnet eller den unge. En annan intervjuperson menade att bup (Barn- och ungdomspsykiatri) också kunde ha liknande tankar och gav exempel om att bup ibland inte velat göra klart utredningar kring barn och unga där inte hemmiljön varit tillräckligt stabil. De har då inte kunnat veta om barnets eller den unges svårigheter beror på hemmiljön eller om det är beteendet som sådant.

Något som flera av intervjupersonerna tog upp som viktiga delar för barn och ungas goda utveckling var rutiner och struktur. Detta vare sig barnet eller den unge har en adhd -diagnos eller inte. Det fanns en tydlig samstämmighet hos våra intervjupersoner om att rutiner och struktur gynnar barn och ungas utveckling och kan minska svårigheter som kommer i vardagen.

Jag tror ju att bakomliggande orsaker, jag tänker att vilken uppväxtmiljö som du har, alltså vad har dina föräldrar med sig, vad har de själva för svårigheter och kanske föräldraförmåga om man tänker så, eh, det är klart det spelar in, och det kan ju vara allt från vad får du för stöttning i rutiner hemma, går du och lägger dig i tid, äter ni