FAMILJEHEM
En kvalitativ studie om upplevelserna familjehemmen har i samspelet
med Individ och familjeomsorgen och hur barnet påverkas av det
Mälardalens Högskola Västerås Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Ämne: Examensarbete Högskolepoäng: 15 hp Kursnamn: Pedagogik 61-90 Kurskod: PEA084SELMA CERIC
HELENA BJÖRKLUND
Handledare: Ulrika Jepson Wigg Examinator: Laila Niklasson Datum: 2017-06-02 Termin, år: VT171
Sammanfattning
Syftet med den här studien var att belysa samspelet, av familjehemsföräldrarnas erfarenheter och upplevelser till Individ och familjeomsorgen. Detta för att diskutera hur stöd och lärande har en inverkan på familjehemmet. Studien utformas av en kvalitativ datainsamlingsmetod där sex familjehemsföräldrar i mellersta Sverige intervjuades. Intervjuerna baserades på semistrukturerade frågeställningar av flexibel karaktär där följdfrågor ställdes. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades, där det framträdde tre teman, vilka var: önskat behov av mentor, samspel och stöd, hjälp och feedback. Dessa teman genomsyrar resultatet i studien, och har analyserats utifrån centrala begrepp inom systemteorin och det transformativa lärandet. Familjehemsföräldrarna visade en likartad syn på relationen till Individ och familjeomsorgen. Resultatet av studien visade på att familjehemsföräldrarna önskade ha stöd och hjälp i form av ett mentorskap, som då skulle vara ett annat erfaret familjehem. Där de menade på att ett liknande mentorskap även skulle främja arbetet för de anställda på Individ och familjeomsorgen. Vidare uttryckte familjehemsföräldrarna en önskan om att bli sedda och uppskattade genom ett mer tillgängligt och äkta stöd av Individ och familjeomsorgen.Nyckelord: familjehem, Individ och familjeomsorgen, kommunikation, stöd, feedback, mentorskap
2
Förord
Detta examensarbete skrevs på Mälardalens Högskola i Västerås under vårterminen 2017. Uppsatsen grundar sig utifrån ett beteendevetenskapligt program med inriktning på pedagogik. Intresset för att öppna upp sitt eget hem som ett familjehem var det som väckte idén till att belysa och utföra en studie inom området. Våran grindvakt samt respondenter till intervjuerna har varit till stor hjälp för att denna uppsats skulle kunna genomföras. Vi vill därför rikta stor tacksamhet till dessa personer som hjälpt oss en bra bit på vägen. Vi vill även rikta stort tack till våran handledare Ulrika Jepson Wigg, som är filosofie doktor och universitetslektor i pedagogik på Mälardalens Högskola. Hon har varit både stöttande och till hjälp under processens gång. Västerås 2017-06-02Selma Ceric
Helena Björklund
Selma Ceric Helena Björklund
3
Innehållsförteckning
1 Bakgrund………...5-7 1.2 Förklaringsöversikt av begrepp 6 2 Syfte med studien………8 3 Tidigare forskning……….8-12 3.1 Individ och familjeomsorgens organisation nu och förr 8 3.2 Stöd ur familjehemmets synvinkel 9 3.3 Kommunernas och socialsekreterarnas arbete 10 3.4 Diskussion kring tidigare forskning 12 4 Teoretisk referensram………13-16 4.1 Systemteori 13 4.2 Transformativt lärande 15 4.3 Teorins relevans till studien 16 5 Metod………...17-21 5.1 Urvalsprocess 17 5.2 Presentation av respondenter 18 5.2.1 Katrin 18 5.2.2 Ylva 18 5.2.3 Lotta 18 5.2.4 Micke 18 5.2.5 Daniel 19 5.2.6 Lisa 19 5.3 Etik - God forskningssed 19 5.4 Tillvägagångssätt 20 5.5 Analysmetod 20 6 Resultat………...22-28 6.1 Samspel 22 6.1.1 Informativa dokument om barnets bakgrund 23 6.1.2 Mötet med de placerade barnet 24 6.2 Stöd, hjälp och feedback 25 6.3 Önskat behov av en mentor 26 6.4 Sammanfattning av resultatet 28 7 Analys………...29-32 7.1 Önskat mentorskap 29 7.2 Samspelet mellan individer 31 7.3 Att ge och få - Stöd, hjälp och feedback 324 8 Diskussion………34-36 8.1 Metoddiskussion 34 8.2 Avslutande diskussion 35 8.3 Förslag på fortsatt forskning 36 Referenser………..37-38 Bilaga 1 - Missivbrev Bilaga 2 - Intervjuguide
5
1 Bakgrund
Föreliggande studie handlar om familjehem och om deras upplevelser och erfarenheter av uppdraget. För tillfället råder det brist på familjehem i Sverige som har blivit allt större samt varit ett problem under ett flertal år. Samtidigt som antalet barn i behov har ökat, har det blivit svårare att hitta familjehem som kan tänka sig ta emot barn. Denna problematik medför att Individ och familjeomsorgen måste finna andra lösningar, som många gånger blir både sämre och dyrare. Bristen på familjehem innebär att Individ och familjeomsorgen inte längre har tid att jobba med att rekrytera nya familjehem, då all tid läggs för att hitta lämpliga hem åt barn som är i akut behov av ett boende. I lägesrapporten av Socialstyrelsen (2016) för Individ och familjeomsorgen, finns statistik om att det var ca 32 000 barn i behov av familjehemsplacering år 2013. Bristen på familjehem och Individ och familjeomsorgens tidsbrist skapar en ond cirkel, som påverkar verksamheten, familjehemmet men även barnet kommer i kläm. I slutändan är vi medvetna om att barn och ungdomar är i behov av en trygg, omsorgsfull och rutinmässig uppväxt för en god personlig utveckling (Brevinge, 2015, 20 juli). I denna studie kommer vi därför upplysa om hur relationerna mellan familjehemmet och uppdragsgivarna på Individ och familjeomsorgen kan se ut. Enligt en lägesrapport har även kommunerna i Sverige ett allt mer ansträngande uppdrag i och med ökningen av barn i behov av placering, som orsakar svårigheter i att följa lagar och föreskrifter som finns till grund inom arbetet (Socialstyrelsen, 2016). Dessa svårigheter bär med sig en risk för att barnen inte tillgodoses dess behov. I kapitel tre paragraf två menas det i Socialtjänstförordningen att (SFS 2001:937 3 kap. 2 §) med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Den naturliga vårdform menar Höjer (2001) är familjehemsplaceringar, där barnet kan ges en möjlighet till att växa upp i familjeliknande omständigheter som på så sätt skapar en trygg och hållbar relation. Familjehemsplaceringarna anses vara en positiv åtgärd för de barn som är i kris och är i behov av familj och omsorg. Placeringen av barnet i ett annat hem än hos de biologiska föräldrarna är ett omtumlande ingripande för barnet, de biologiska föräldrarna men också familjehemmet (Bäckström, 2006). Därav kommer våran studie belysa just relationerna mellan uppdragsgivarna det vill säga Individ och familjeomsorgen och familjehemmet. Där vi lägger fokus på familjehemmets erfarenheter och upplevelser av dessa relationer. Det framkommer även att socialtjänsten har svårigheter att träffa alla barn och ungdomar som är i behov av placering, vilket av Socialstyrelsen (2016) uppfattas som allvarligt. Det förekommer också oroande indikationer på brister i uppföljningen av vården av barn och ungdomar. Det ansträngda läget som socialtjänsten befinner sig i påverkar hela verksamheten. Bland annat påverkas handläggningen av orosanmälningar för att barn far illa6 eller riskerar att fara illa. På kort sikt kan socialtjänsten få svårigheter med att ge barn och ungdomar i kommunerna det stöd och skydd som de egentligen behöver, det är något som benämns i lägesrapporten (Socialstyrelsen, 2016). För att få en bättre förståelse av vad familjehem innebär så kommer vi kort att förklara vad som ingår i ett familjehemsuppdrag. Familjehem innebär att familjer öppnar upp dörren in till sitt hem för utsatta barn och ungdomar som är i behov av trygga uppväxtförhållanden. Denna placering av barnet utförs då barnet inte längre, av olika anledningar, kan bo med sina biologiska föräldrar. Det kan exempelvis handla om att barnets föräldrar lider av sjukdom eller missbruksproblematik (Sveriges Kommuner och Landsting, 2016). Familjehemsuppdrag är både psykiskt och fysiskt påfrestande men också ansvarsfullt där kraven har ökat för familjehemmet på senare år. Dels ska familjehemmet arbeta som en vanlig familj men också handskas med barnets svårigheter, och allt annat som omfattar barnet. Familjehemmet ska samtidigt ha en god relation och bra överenskommelse med Individ och familjeomsorgen. De biologiska föräldrarna ska även känna tillit och trygghet till att deras barn placeras hos ett familjehem som stämmer överens med barnets behov. För att familjehemmet på bästa sätt ska kunna klara av uppdraget så krävs det att de får utbildning, stöd och hjälp av uppdragsgivarna (Sveriges Kommuner och Landsting, 2012). Dessa tre parternas relation och möten ligger då till grund för att vi ska kunna bemöta syftet med vår studie. Pedagogiken handlar om att individen påverkas och förändras i samhälleliga processer. Dessa processer leder i sin tur till att individen utvecklar sitt lärande. Med dessa pedagogiska frågor som grund kommer belysa hur dessa relationer mellan familjehemmet och Individ och familjeomsorgen har en inverkan på stöd och lärande. 1.2 Förklaringsöversikt av begrepp Under denna rubrik kommer vi kort presentera några begrepp som genomsyrar denna studie och som kommer benämnas senare. Begreppen kommer enkelt och koncist att förklaras här nedan för en bättre förståelse för de som inte har någon tidigare erfarenhet av studiens ämnesområde. Biologiska föräldrar - är när en man och en kvinna tillsammans skapat barnet och är de verkliga föräldrarna (NE, 2017). Familjehem - detta innebär att man på uppdrag av socialnämnden tar emot barn i sitt hem för permanent vård samt fostran, man kan även ta emot vuxna för vård och omvårdnad. Denna verksamhet bedrivs heller inte yrkesmässigt (SFS 2001:937 3 kap. 2 §).
7 Familjehemsföräldrar - åsyftar att en vuxen individ tar ansvar att genomföra socialnämndens uppdrag genom att ta emot ett barn i sitt hem, detta barn är då inte dess biologiska barn. Familjehemsplacerade barn och ungdomar - är ett barn eller ungdom mellan 0-18 år som av olika anledningar är behov av ett hem samt som bedöms inte kunna bo kvar hos sina biologiska föräldrar. Individ och familjeomsorgen (uppdragsgivarna) - är en del av socialtjänsten där ekonomiska bidrag, rådgivning och annan relevant hjälp finns för individer eller familjer vid rådande ärenden såsom exempelvis missbruksproblem (NE, 2017).
8
2 Syfte med studien
Studiens syfte riktar sig in på att belysa erfarenheterna och upplevelserna familjehemsföräldrarna har mot uppdragsgivarna, det vill säga Individ och familjeomsorgen.3 Tidigare forskning
I vår studie har vi använt oss av tidigare forskning som sträcker sig bakåt i tiden. Anledningen till den historiska resan är att få ett sådant brett perspektiv som möjligt för senare analyser i denna studien. I detta avsnitt kommer vi tematisera den valda forskningen, för att klargöra dessa på ett tydligare sätt. Teman som valts ut är bland annat: Individ och familjeomsorgens organisation nu och förr, stöd ur familjehemmets synvinkel samt kommunernas och socialsekreterarnas arbete. Dessa teman som vi valt ut är relevanta på så sätt att det ger en förståelse kring familjehemmets synvinkel av stödet samt i korta drag hur Individ och familjeomsorgen organiserar arbetet kring detta uppdrag. Forskning inom vårt studieområde har varit svåra att finna. Vi hittade istället artiklar som var snarlika kring det ämne som vår studie grundar sig i. 3.1 Individ och familjeomsorgens organisation nu och förr Under denna rubrik så kommer vi att ta upp hur organisationen kring familjehem arbetet är nu och hur det har varit tidigare. Just organisationen kring arbetet av familjehemmen är relevanta för vår studie då det ger en bakomliggande grund för en bättre förståelse om hur arbetet går till och har gått till tidigare i tiden. I början av 1900-talet såg socialtjänstlagen annorlunda ut mot hur det gör i dag. Dels var placeringen av barnen mer dokumenterade. I dag har socialtjänsten och familjehemmen tre möten per år, om inget speciellt händer. Bergman (2011) menar på att dokumentationen var och är en av de viktigaste punkterna mellan dessa två aktörer. Bergman (2011) har under många år varit socialsekreterare på socialtjänsten och i hennes avhandling Lämpliga eller olämpliga hem gör hon en skildring mellan 1900-talets början tills i dag. Redan på det tidiga 1900-talet har det funnits lagstiftningar som reglerar familjehemsföräldrar om de var lämpliga eller inte. Ordet lämplig kan ses ur ett flertal perspektiv men i detta fall beskrivs det som att familjehemmen är det centrala studieobjektet (Bergman, 2011). Från och med år 1975 så har det varit lag på att familjehemmen ska vara en kärnfamilj, här handlade det om att barnen behövde förflyttas till ett familjehem för att vårdnadshavarna inte kunde ta hand om barnet på grund av ekonomi, barnomsorg eller sociala problem hos föräldrarna. Avhandlingen av Bergman (2011) kan sammanfattas med att tidigare dokumentation hade lett till bättre kommunikation mellan socialtjänsten och familjehemmen idag (Bergman, 2011). Lundgren, Blom, Morén och Perlinski (2009) presenterar istället sin undersökning utifrån Sveriges kommuner och hur Individ och familjeomsorgen under en tjugo års period gått från9 ett generalistiskt orienterat arbete till idag mer liknande en organisation men speciella arbetsgrupper inom den. I artikeln är författarna ute efter att visa på olika former av specialisering, genom en kartläggning av hur det ser ut i kommunerna idag. Författarna menar på att det är kommunernas ansvar att hjälpa människor som befinner sig i svåra sociala situationer. Kommunerna har relativt stor frihet att själva organisera upp den sociala servicen. Hur hjälpen ska ges, hur den ska utformas samt hur det ska organiseras i detalj är inte reglerat i förväg, utan varje kommun har sin frihet att skapa en organisation utifrån de lokala förutsättningar som finns. Trots att denna socialtjänstlagen formulerat alla människors lika behandling kan här i frihetens stund, och kommunernas olika sätt att organisera leda till att individens problem och behov bedöms olika mellan kommunerna, beroende på vart man bor (Lundgren, Blom, Morén & Perlinski, 2009). Individ- och familjeomsorgen är uppdelad i olika modeller inom organisationen. Organisationen är inte längre samlad som en nämnd, utan utgör olika arbetsgrupper, som: ekonomiskt bistånd, utbildning, arbetsmarknadsfrågor, missbruk och socialjour. Denna uppdelning av organisationen har blivit allt mer vanlig idag. Med detta menas att organisationen är uppdelad i olika enheter som har hand om olika typer av problematik. Uppdelning har medfört färre arbetsuppgifter som också leder till att klienterna får en kvalitativt bättre hjälp (Lundgren, Blom, Morén & Perlinski, 2009). Problematiken som kan uppstå enligt Lundgren et al. (2009) är att specialiseringen av olika enheter inom organisationen ökat behovet av samverkan mellan dem. Under intervjuerna upptäcktes att det framkom stora brister i samverkan mellan enheterna. Det kan bland annat handla om att vårdplaner strider mot varandra vid klientens kontakt med olika enheter. Det kan även leda till brister när socialarbetarens kunskaper om klienternas helhet av problembilden inte kan bearbetas. Lundgren et al. (2009) hävdar därför att det är svårt att veta hur Individ och familjeomsorgen bör organiseras. Men menar att det är rimligt att utgå från både bredd och djup av enskilda socialarbetares kompetens, och på så sätt ställa sig frågan vilka krav på organiseringen som är bäst att ställa (Lundgren, Blom, Morén & Perlinski, 2009). 3.2 Stöd ur familjehemmets synvinkel Austerberry, Stanly, Larkins, Ridley och Farrelly (2013) har studerat stödet familjehemmet eller vårdgivaren samt som barnen får när barnet mottages av socialarbetaren. Mer eller mindre grundar sig undersökningen i de upplevelser familjehemmet har av just stöd och hjälp samt kontakt till socialarbetaren. Undersökningen utgick på att intervjua ungdomar, familjer, vårdpersonal och lokala myndigheter. Kontakten mellan individerna är svåröverskådlig i sitt sammanhang som är något som resulterat i undersökningen. Detta då internet och digitala meddelanden är ett nytt sätt att kommunicera som barnen kommer åt mycket lättare. Likväl kommunicerar familjehemmet via telefonen men också ansikte mot ansikte med socialarbetare. Detta resulterade i att familjehemmet inte ville ha en ökad
10 kontakt med socialarbetare generellt. Utan dem var mer ute efter en praktisk kontakt av känslomässig karaktär, med stöd inför mötet med svåra situationer med de familjehemsplacerade barnen (Austerberry, Stanley, Larkins, Ridley & Farrelly, 2013). Familjehemmen var nöjda med stödet överlag, dock inte med stödet vid de utmanande och svåra situationerna som de utsätts för många gånger i sitt uppdrag. Detta diskuterar Austerberry et al. (2013) genom att det kanske beror på att socialarbetare inte har den kapacitet som behövs. Likaså belyser undersökningen att socialarbetare i de svåra situationerna saknar kännedom om det som är mest effektivt i just den specifika och svåra situationen som familjehemsföräldrar befinner sig i. Socialarbetarens roll menar Austerberrry et al. (2013) är att stödja kontakten och hjälpa de berörda parterna, det vill säga barnet, biologiska föräldrarna samt familjehemsföräldrarna. Intresset för stöd och utbildning hos familjehemmen finns, då familjehemsföräldrarna behöver hjälp med att hantera bristerna och hitta rätt lösningar för barnets bästa. Undersökningen resulterade i att familjehemsföräldrar ville ha en kontakt och ett stöd av flexibel och tillgänglig karaktär, där fokus ska ligga på att arbeta kring barnet och dess behov (Austerberry, Stanley, Larkins, Ridley & Farrelly, 2013). 3.3 Kommunernas och socialsekreterarnas arbete Skogens (2005) menar att socialarbetare beskrivs som att de befinner sig i ett ”professionellt fält utan professionella”, med utgångspunkten att dess kunskapsmässiga bas i arbetet är vacklande och otydligt. Detta har länge varit ett problem. När ämnet, såsom exempelvis alkoholproblem, tas upp med socialarbetare inom socialbidragshantering, valde många att nicka igenkännande. Detta då de ofta bemöter klienter med detta problem menar Skogens (2005), men också för att problemet inte diskuteras på ett professionellt sätt. Då socialarbetare har brist på verktyg och metoder, frågar sig författaren: Vad gör socialarbetaren när de möter dessa klienter? (Skogens, 2005). I studien undersöks bland annat om och när socialarbetare använder olika handlingsalternativ. Vad det gäller att informera och hjälp påvisas det som behövligt. Socialarbetaren valde i många fall att agera utifrån information som de tidigt upptänkte vid tecken och misstankar av i detta fall missbruk. Vidare kunde man även se ett sammanhang på erfarna socialarbetare, som valde att ställa krav på vårdkontakter mycket tidigare än de oerfarna socialarbetarna. De erfarna ser även tecken som klienten uppvisar på missbruk mycket tidigare. Av erfarenhetsskäl är de mer säkra på sin sak och agerar på så sätt tidigare. Oerfarna socialarbetare är inte så säkra, och avvaktar då istället innan de agerar (Skogens, 2005).
11 Sallnäs och Wiklund (2015) har valt att granska hur kommunerna i samhället följer upp sina placeringar av barn. Forskningsartikeln berör hur samhällsansvaret för barnens förhållanden i familjehemmen tar sig i uttryck i dagens samhälle. Familjehem är inte regelstyrda, och utförs heller inte i organisationer av det traditionella avseendet. Vidare introducerar Sallnäs at el. (2015) hur samhället idag har en arrangerande insyn i familjehemsvården, som följaktligen kommit att bli ett betydelsefullt uttryck för det moderna samhället idag. Bland annat har författarna valt att tala om att myndigheten IVO-Inspektionen för vård och omsorg har det övergripande ansvaret av tillsyn. Vidare står kommunernas socialtjänst för ansvaret av det som dokument mässigt benämns som ”uppföljning” eller ”att följa vården” (Sallnäs & Wiklund, 2015). Sammanfattningsvis diskuterar Sallnäs et al. (2015) om att det finns svårigheter för en person utifrån eller från en annan myndighet att skaffa sig en tillräcklig uppfattning om barnets livssituation vid oregelbundna besök. Där denna nämnda situation kan hanteras genom granskning av systemnivån, det vill säga genom dokument och rutiner som den granskade kan visa upp. I ett flertal kommuner finns avdelade personer som arbetar med just uppföljningar av familjehemsplaceringar (Sallnäs & Wiklund, 2015). Något annat som tas upp i denna studie är separeringen mellan barnet och hemmet vid granskningen. Med detta menas att barnet har en egen socialsekreterare inom socialtjänsten som utgör kontaktperson, medan familjehemmet har en annan kontaktperson. Fördelen med detta är att barnets intressen kan urskiljas i förhållande till familjehemmets. Nackdelen är att socialtjänsten kan ses som en tredje part, med sitt intresse i det hela, vilket inte alltid följer barnets intresse. Detta är lagt till grund för att en utomstående person, ska utanför en granskning i familjehemmet för att ta tillvara barnets intresse (Sallnäs & Wiklund, 2015). Barn ska ha den möjligheten att tala om sina vardags förhållanden, samt att man ska jobba på att ”få dem att berätta”. Då socialtjänsten granskar familjehemmen kan det finnas risk att missförhållanden inte är synliga om barnet isolerar sig i familjehemmet. De variabler som denna forskning innefattar säger inte mycket och ger inte utslag om hur många missförhållanden som socialtjänsten får syn på genom uppföljningar (Sallnäs & Wiklund, 2015). Granskningen av familjehemmen menar Sallnäs et al. (2015) ska genomförs med förhoppning om att det ska påverka och ge möjlighet att upptäcka om barn far illa i sina vårdmiljöer. Granskningen har med åren blivit allt mer preciserad i hur kommunerna skall utföra uppdraget. I och med granskningen finns ingen garanti för att man skall se det man bör se. Slutligen kommer författarna fram till att familjehem inte är de komplicerade gransknings objekten, utan att det ställs ett högre krav på kommunerna att utföra uppföljning arbeten (Sallnäs & Wiklund, 2015).
12 3.4 Diskussion kring tidigare forskning Den tidigare forskningen som presenterats i ett föreliggande avsnitt visar på att våran studie är ett relevant ämne i och med att den inte har belysts på så sätt som vi valt att belysa den på. Vi upptäckte att relationerna mellan familjehemmet och Individ och familjeomsorgen inte var något som uppmärksammades i den tidigare forskningen. Vid sökningen av tidigare forskning fann vi inte så mycket vetenskapliga artiklar som berör vår studie. Sökorden som användes var bland annat: familjehem, familjehemsföräldrar, relationer, fosterhem, placerade barn och social care. Det vi kunde ha gjort annorlunda är att söka mer internationella vetenskapliga artiklar. Då vår studie utfördes i Sverige och har kopplingar till den svenska familjeomsorgen, ansåg vi att den internationella sökningen inte var relevant.
13
4 Teoretisk referensram
I detta avsnitt presenteras de teorier som en referensram till vår studie. Teorierna som valts till studien ligger till grund för att i slutändan kunna analysera och diskutera resultatet. Teorierna som presenteras här nedan, valdes i och med att vår studie generellt har sin utgångspunkt i sociala sammanhang och samspelet mellan människor där vi även lagt fokus på lärandet. Teoriernas relevans till studiens presenteras i ett sista stycke under denna föreliggande rubrik. Där förklaras mer ingående varför vi valt dessa nedan nämnda teorier och hur de kan kopplas till studien i sin helhet. 4.1 Systemteori Systemteorin har sin utgångspunkt i relationerna mellan människor. Denna teori blir därför viktig vid nära jobb såsom i team och med andra människor. Teorin representerar två perspektiv som är växande och utveckling. Gjems (1997) menar att teoretikern Gregory Bateson har engagerat sig i och studerat kommunikation, relationer men också tillväxt och förändringar. När man talar om sociala system innebär det om en grupp individer som lever eller jobbar tillsammans under en längre period. I sin tur består det sociala systemet av flera delar. Dessa delar utgörs av människorna som samverkar samt står och påverkar varandra ömsesidigt i relationen till varandra. Dessa människors relationer dem emellan håller också ihop ett system. För att på bästa sätt upprätthålla systemet menar Gjems (1997) att samverkan, kommunikationens kvalitet, handlingar som blir rutiner samt traditioner är det som krävs. Vidare hävdar Gjems (1997) att det finns två aspekter att se på system, genom inre och yttre styrning. Med den inre, menas det att styrningen sker i samverkan samt handlingar mellan individer. Den yttre styrningen innebär att systemet tar hänsyn till omgivningen, och att omgivningen också anpassar sig till systemet (Gjems, 1997). Gjems (1997) anser att alla fenomen hänger samman och påverkar varandra ömsesidigt, och är en grundläggande aspekt i denna teori. Samtidigt bör ett socialt system förstås och hanteras i helhet, som är ett av flera begrepp i systemteorin. Människor kan inte förstås om de är isolerade från andra, med detta menas att en människas handlingar och beteenden alltid måste ses ett ljus med andra människor runt omkring. Det innebär att personen måste förstås i kontexten eller sammanhanget personen hör till. Gjems (1997) exempel på detta handlar om att griniga personer oftast förutsättning till andra människors humör och beteenden, det innebär att det griniga humöret skulle färga av sig på en större del av individerna som samverkar med varandra. Så fort det händer något i systemet, så påverkar det resterande sidor i en verksamhet. Gjems (1997) menar att ett samspel äger rum mellan individer som exempelvis kan hamna i en konflikt med varandra som i sin tur påverkar hela verksamheten, organisationen eller företaget. Varje handling ger en effekt på systemets delar (Gjems, 1997).14 Ett annat begrepp som Gjems (1997) tar upp i systemteorin är relationer. Dessa relationer förhåller sig till andra system, det vill säga som relationen skolan och den kommunala administrationen har. Skolan påverkar andra system runt omkring av aktiviteter som bedrivs av dem själva. Det vill säga att andra yttre omgivningar samt organisationer influerar på skolan. Gjems (1997) menar också att systemen måste förhålla sig till påverkansfaktorer som finns i samhället såsom lagar, regler, förordningar eller fackliga beslut (Gjems, 1997). Nivåer är ett annat centralt begrepp i just systemteorin menar Öqvist (2008), som innebär att det är viktigt att tänka i logiska nivåer. Detta tankesätt blir lika viktigt när det kommer till att förstå hur en organisation hierarkiskt är uppbyggd, men också förstå kommunikationen mellan individer och hur dess inlärning verkar. Dessa hierarkiska system kan då vara samhällets uppbyggnad, olika organisationer och deras uppbyggnad eller familjesystemet. Dessa system har två utgångspunkter för att det skall fungera. Dels menar Öqvist (2008) att ju högre upp i hierarkin man kommer är dessa individer med positionen mer överordnade, där de ställer in eller reglerar över verksamheten samt över de lägre nivåerna i systemet. Med detta menar Öqvist (2008) att gränserna mellan de olika nivåerna och systemen i exempelvis en organisation måste följas för att just den tidigare nämnda helheten ska klaffa. Gränserna kan exempelvis vara vad som innefattar barnens eller föräldrarnas angelägenheter eller vad som är familj och släkt. Människan i samhället har ganska lätt för att kritisera menar Öqvist (2008), som exempelvis bristfällig kunskap om något hos enskilda människor. Samtidigt är det viktigt att vi tänker på att den andre som vi kritiserar ingår i en annan nivå i systemets helhet, där andra regler och villkor verkar. I den nivån måste besluten gynna hela systemets behov, och att den kunskap vi kritiserar är mer generell än vår egen, då vi inte är överordnade i det systemet. Denna kritik bör heller inte hindra den överordnade från att faktiskt skaffa sig kunskap och höra sig runt bland de underordnade vad det känner och funderar över. Detta gynnar de överordnade på så sätt att de åstadkommer trovärdighet (Öqvist, 2008). Systemteorin består även en kaosteori där Öqvist (2008) hävdar att just oordning och kaos kan skapa nya förutsättningar och nytt liv i en specifik situation. Med detta menas att välorganiserade strukturer faktiskt formas efter oväntade kaotiska tillstånd. Här hävdar Öqvist (2008) att positiv jämvikts rubbande feedback inte är ett enda sätt för destruktiv inverkan, utan att även en “pool av kaos” kan stå för en förändring i strukturen. På så sätt formas ett förnyande i strukturen. Öqvist (2008) menar att vi människor gärna vid osäkra tillstånd väljer att snabbt lägga oss nära en stabil kant. Lägger individen sig vid denna kant tidigt, kan detta riskera rörligheten, och man fastnar mitt i kaoset, där man kan utsättas för sårbarhet som följd. Ju närmare man ställer sig kaoset desto bättre möjligheter har vi att klara av alla besvärligheter menar Öqvist (2008), och att ta oss igenom det. Därav kan individen hitta nya strukturer att leva efter. Ett annat exempel som Öqvist (2008) menar är att många familjebehandlare är influerade av detta sätt att arbeta. Att ställa sig nära intill kaoset är något familjebehandlaren ger som uppgift åt sina patienter, exempelvis att be ett
15 par fortsätta bråka, men vid en viss tid på dygnet. Detta ger paret en mer systeminriktad hjälp att angripa sitt kaos, detta driver dem sedan vidare till ett nytt tillstånd så småningom. Samtidigt hävdar Öqvist (2008) att det är viktigt och erfordras att som vårdpersonal backa tillbaka och ge plats till individens problematik, då för att kunna ge bättre stöd. Backar man inte tillbaka blir det svårt att se sammanhanget och det strukturella mönstret i kaoset, då detta är utgångspunkten till att hitta lösningar på problem (Öqvist, 2008).
4.2 Transformativt lärande Mezirow (2008) uttrycker referensramar som ett av begreppet i det transformativa lärandet som vi, individer, har möjlighet att omvandla. Med referensramar menar han att tankesätt och vanor inte är något vi gör förväntat, utan dessa referensramar är mer öppna och diskreta där vi kan reflektera och ändra känslomässigt. Det handlar alltså med andra ord om en kritisk självreflektion, som är ett annat begrepp som berör det transformativa lärandet. Denna typ av lärande är då individen själv styr och ansvarar för både sin utveckling och sitt lärande. Det som i huvudsak studeras i detta lärande är individen själv, individens värdering, antagande och sammanhanget i helhet. Det hela handlar inte om kunskap om inlärning, utan mer om den kunskap man har om sig själv och som kan användas som en handlingskraft. Det handlar då bara inte om att kritiskt granska sig själv, utan även granska individer runt omkring sig, såsom vänner, medarbetare eller grannar, för att se hur dessa påverkar en. Med denna kritiska reflektion med sig själv och andra menar Mezirow (2008) att det blir lättare att tänka nya tankar där man får möjligheten att gripa sig ur en nuvarande referensram. Mezirow (2008) talar om de tidigare nämnda begreppet referensramar, som att vi blir medvetna om dessa och kan vidga dessa genom att ifrågasätta och reflektera. Referensramarna menar han är som omedvetna filter och har sitt ursprung i individens erfarenheter och bakgrund som har att göra med en rutinmässig bild av vad vi ser, tolkar och är i världen. Exempelvis har vi referensramar, eller tolkningar då, om vad som är en kvinna, man, vårdbiträde, eller en chef. Det Mezirow (2008) menar i det transformativa lärandet är att den vuxne ska reflektera kring de som vi tar för givet i samhället. Detta för att inte gå med i något blint genom att följa andras handlingar och spår utan faktiskt leda sig själv och sitt liv framåt. Detta lärande utmärker sig mestadels när individen är med om en kris men det kan även enbart handla om en förändring i individens referensram kring någonting. Individen upplever ibland plötsliga kriser i sitt liv, där det krävs att man stannar upp och reflekterar över hur man nu ska hantera det hela. Det kan handla om skilsmässa, omorganisering antingen i hemmet eller på arbetet eller så kan det handla om byte av jobb. De rutiner man haft förut kanske inte funkar i den nya tillvaron, vilket då leder till att man behöver stanna upp och tänker över saken innan man fortsätter eller ens kan fortsätta gå framåt. Vanligtvis kan man med hjälp av andra i den situation man befinner sig i faktiskt inse att man kan tänka ur ett annat perspektiv och göra på ett annat sätt och på så sätt även inse
16 att man inte är begränsad. Det är med andra som man kan stanna upp och reflektera och tala sig ur något, och därigenom även få feedback eller stöd. Detta resulterar då i att det egna beteendet utmanas och omprövas, därav ska då individen kunna handskas med den nya tillvaron (Mezirow, 2008). 4.3 Teoriernas relevans i studien Systemteorin och dess utvalda begrepp som tidigare nämnts valde vi då vi är ute efter erfarenheterna av samspel mellan människor. Systemteorin berör bland annat helheten det vill säga andra individers inverkan och kontexten, men också på vilket sätt helheten spelar roll vid ett samspel. Likaså benämns en kaosteori inom systemteorin som vi såg som relevant på så sätt att familjehemmen utsätts för kaos eller en oordning så fort en ny individ skall flytta in i deras hem. Det transformativa lärandet sammanlänkas med systemteorin i och med att det handlar om att man lär utifrån sin egen referensram och sin självreflektion. Det vill säga att man genom en oordning eller kris kan närma sig eller ha möjlighet till att förändra värderingar eller antaganden, om det som man ansett varit ett problem i livet. Dessa två teorier och respektive begrepp inom de båda menar vi hade en koppling till varandra samt till den oordning familjehemmen sätts inför. Bland annat får familjehemsföräldrarna göra en självreflektion av helheten och referensramen de befinner sig i, och på så sätt närma sig en förändring i vardagen genom att inkludera en ny person i sitt hem.
17
5 Metod
Detta avsnitt avser en presentation av vårt metodval samt hur vi gått tillväga med studien. Det som presenteras och beskrivs under denna rubrik är bland annat respondenterna, hur intervjuerna utformats, samt hur vi beaktat och tagit hänsyn till de etiska aspekterna. Vi har inte valt en kvantitativ studie, med anledningen till vårt syfte som handlar om att vi ville ha en mer personlig och djupare inblick i familjehemmets samspel med Individ- och familjeomsorgen. Det hade vi inte fått med en kvantitativ studie, i och med att vi hade fått mer omfattande data och som skulle ha gett oss en mer generell bild, vilket inte var våran målbild. Vi har istället valt en kvalitativ studie, med en kvalitativ forskningsintervju kring lärande (Kvale & Brinkmann, 2009). Med detta menar Kvale et al. (2009) att forskningsintervjun diskuteras utifrån respondenternas vardagsvärld ur deras egna upplevelser och perspektiv. Därav speglas våran metod av livsvärldsintervjuer. Det som gör vår studie till en kvalitativ metod är bland annat att vi genomfört de punkter som ingår inom den kvalitativa världen. Dessa punkter menar Kvale at al. (2009) är: (1) tematisering av intervjuer, (2) planering, (3) intervjun, (4) transkribering, (5) analys. Vårt val av den kvalitativa metoden, har gynnat människosynen samt kunskapssynen på så sätt att den gett en djupare förståelse kring familjehemmets erfarenheter och upplevelser av relationen till Individ och familjeomsorgen. Detta har även gynnat ut till att utveckla synen och kunskapen kring detta område för alla inblandade parter i studien. Avslutningsvis i detta avsnitt presenteras bearbetningen av empirin, hur den framtagits, skådats och analyserats i samband med resultatet av intervjuerna i studien. 5.1 Urvalsprocess Respondenterna i vår studie har valts utifrån ett snöbollsurval med hjälp av vår grindvakt. Ytterligare personer har på så sätt tillfrågas att vara med i vår undersökning. Vi har kontaktat dessa personer som visat intresse, med en förhoppning om att de vill vara med på en intervju. Denscombe (2009) menar att snöbollsurvalet är ett effektivt sätt att få ihop ett större urval. Fördelen med snöbollsurvalet är att det går fort att samla in nya relevanta respondenter, i och med att grindvakten i detta fall föreslagit flera personer för oss (Denscombe, 2009). I studien har vi valt att ta hjälp av en grindvakt. Denna person har under många år bedrivit ett familjehem, och har hjälpt oss att komma ut på fältet. Grindvakten har även arbetat på Individ och familjeomsorgen i cirka 10 år, innan denne valde att öppna upp sitt hem för barn och ungdomar i behov av placering. Grindvakten blir viktig i denna studie då denne hjälper oss att komma i kontakt med flera familjehem. Likväl som denne ger oss tillträde att komma åt miljöerna för vårt studieområde. Grindvakten använder sina relationer till andra som ett medel, för att underlätta kontakten samt skapa en tillit mellan de andra och oss som utför18 studien. I frågan om tillträdet till empirin, innebär det inte bara att det beviljas eller nekas, eller att nå människan, platsen och händelsen. Tillträdet innebär dessutom att människans värld inblandas, vilket innebär att man blir betrodd med både insyn och en hel del identitetsinformation (Denscombe, 2009). I studien har vi intervjuat sex personer och alla utför ett familjehemsuppdrag. Vi har valt att intervjuat sex familjehemsföräldrar för att få en bredare syn. Vi tänkte härmed nedan ge en kort presentation av de respondenter vi har intervjuat. Detta för att underlätta förståelsen kring den empiri som samlats in samt presenteras under resultat avsnittet. 5.2 Presentation av respondenter 5.2.1 Katrin Katrin har bedrivit familjehem i 15 år tillsammans med sin partner, de har som mest haft fem placerade barn på samma gång men menar på att det inte är det optimala. Samtidigt som de har haft placeringar så har både familjehemsföräldrarna arbetat på sidan av och är ensamma om det i jämförelse med de andra respondenter vi har intervjuat. Katrin anser att det tar tid att växa in i rollen som familjehemsförälder och att det krävs skinn på näsan för att höras, men efter så många års erfarenhet har hon kunskapen att veta vad hon har rätt till, och på så sätt har samspelet med uppdragsgivaren blivit lättare. 5.2.2 Ylva Ylva har tillsammans med sin partner arbetat som familjehem i 30 år. De har två vårdnads överflyttade barn, det menas med att de ska bo hos Ylva tills de är vuxna. Under årens gång har de haft många olika placeringar och inget barn är det andra likt. Detta uppdrag är enligt Ylva ett väldigt varierande och lärorikt jobb eller det är snarare ett kall menar hon. Det som är svårt och man kan kämpa sig blodig på är för barnet. Det är inte alla gånger det går åt det håll man kämpat för, så det kan kännas jobbigt anser Ylva. 5.2.3 Lotta Lotta har tillsammans med sin partner haft placerade barn hos sig i 22 år. För närvarande har de tre placeringar varav ett sedan nyfödd. Lotta menar på att arbetet med att hjälpa utsatta barn har legat henne varmt om hjärtat länge och båda familjehemsföräldrarna kan inte tänka sig något annat. Även fast det har blivit svårare med tiden menar Lotta att placeringarna blivit tyngre och att samspelet har blivit sämre med uppdragsgivarna. Men trots detta så kämpar man på och gör allt för dessa barn. 5.2.4 Micke Micke har arbetat som familjehem tillsammans med sin partner i 15 år. De har både arbetat åt kommunen och åt privata organisationer. De har en biologisk son hemma samt tre placerade barn för tillfället. Enligt Micke så skiljer det sig mycket att ha kommunen som uppdragsgivare till skillnad från de privata organisationerna. Denna skillnad kan handla om
19 att familjehemmen får mer support, utbildningar samt mer ekonomiskt underlag. Men samtidigt är det svårare barn med tyngre problematik. 5.2.5 Daniel Daniel är ensamstående och har inga egna biologiska barn. Daniel har tre tonårsflickor som kommer från tre olika län och uppdragsgivare i Sverige. Daniel började arbeta som familjehem i ett annat land för 17 år sedan men har arbetat i Sverige som familjehem sedan 9 år tillbaka. Daniel anser att det är stor skillnad på att ha kommunen och privata organisationer som uppdragsgivare. Feedbacken och samspelet är oerhört viktigt enligt Daniel då han noggrant väljer ut vilken uppdragsgivare han arbetar med. 5.2.6 Lisa Lisa har haft placerade barn i 30 år och har sedan 21 år haft en placering där barnet är vårdnads överflyttat, vilket innebär att barnet kommer bo kvar hos Lisa till dess att den är myndig. Under årens gång har Lisa haft allt från nyfödda till tonåringar. Det som Lisa är bekymrad för är att hon ser markanta skillnader i hur tiden inte räcker till för att uppdragsgivarna skall hinna med allt och som resulterar i att de placerade barnen hamnar i kläm. Då skulle en mentor vara fördelaktig för att till exempel vara till hjälp vid rådgivning och stöttning menar Lisa. 5.3 Etik - God forskningssed De etiska aspekterna har informerats via missivbrevet till grindvakten, samt via e-mail till respektive respondent. Innan intervjun startade igång har respondenterna återigen informeras om de etiska aspekterna, för att klargöra dessa. De etiska aspekterna är viktiga under studiegång, då dessa innebär att deltagarnas rättigheter och värdigheter respekterats. Detta förekommer utav moraliskt skäl, som ett skydd för respondenterna i studien. I och med att det finns risk att vi som undersöker kan lockas för att bruka de medel vi fått tillgång till, för att få en ökad kunskap om området vi undersöker (Denscombe, 2009). Vi som undersöker har skyldighet att tala om vad syftet med studien är, vilket talades om för de personer som intervjuats. Respondenterna som intervjuades har fått friheten att själva välja om de vill medverka i studien eller inte, likväl har de fått möjligheten påbörja studien och avbryta om de kände för det. Intervjuerna spelades in, och detta talade vi om för respondenterna via missivbrevet och i direkt anslutning till själva intervjun. Likaså har vi garanterat full anonymitet för våra respondenter i undersökningen. Då ämnesområdet är känsligt och sekretess råder, tog vi hänsyn till alla åtaganden och säkerhetsställde respondenterna att all insamlade data kommer att hanteras aktsamt och väl förvarat. Vi informerade slutligen om att all insamlad data i undersökningen enbart kommer användas i den föreliggande studien. Respondenterna informerades om att de inte kommer kunna identifieras under transkriberings processen då deras namn kommer att bytas ut till fiktiva namn (Vetenskapsrådet, 2011).
20 5.4 Tillvägagångssätt Innan intervjuerna genomfördes gjorde vi en intervjuguide se (bilaga 2), där vi skrev ner relevanta frågeställningar med hänsyn till studiens syfte. Intervjuguiden innehöll semistrukturerade frågor. Detta avser att frågorna var förberedda innan genomförandet av intervjun. Vidare är intervjun flexibel, när det gäller ordningsföljden av frågorna. På så sätt hade vi som intervjuade en chans till att ställa följdfrågor, för att kunna uppfylla syftet, om det så blev aktuellt. I och med att intervjufrågorna var flexibla medförde det till att respondenterna hade utrymme till att vidareutveckla sina tankar kring det aktuella temat. Svaren blir på så sätt mer öppna och respondenterna har en öppen dialog för att kunna klargöra sina synpunkter samtidigt som de ger svar på studiens syfte (Denscombe, 2009). Intervjuguide sändes vidare till handledaren, som sedan godkände den. Vi kunde då ta kontakt med grindvakten som kontaktade de personer som talat om att de skulle vilja delta i vår studie. Vi kom då i kontakt med en respondent som vi intervjuade och som sedan hjälpte oss vidare att finna ytterligare respondenter. Intervjuerna med respondenterna genomfördes hos familjehem i mellersta delarna av Sverige. I missivbrevet se (bilaga 1), som skickades ut till respondenterna, informerade vi att respondenten fick välja plats för intervjun då de flesta människor känner trygghet i sin hemmiljö. Alla våra intervjuer genomfördes hemma hos familjehemmen, detta för att platsen är viktig, då dem ska kunna känner sig trygga i den miljön. Intervjun genomfördes enbart med en familjehemsförälder. Båda vi som utförde studien närvarade under de samtliga intervjuerna. Under intervjuns gång så ställde den ena frågorna samt följdfrågorna medan den andra antecknade ljud och tog hand om diktafonen som spelade in hela intervjun. Intervjuerna varade allt mellan 30 till 50 minuter och alla intervjuerna spelades in med diktafonen. Inspelningen av intervjuerna underlättade sedan transkriberingarna samt vidare analyser och bearbetningar av empirin som samlats in (Back & Berterö, 2015). 5.5 Analysmetod När bearbetningen av empirin blev aktuell delade vi upp arbetet mellan oss utifrån ett tidsperspektiv. Transkriberingen av intervjuerna skrevs ner ordagrant från ljudinspelningarna som genomfördes med hjälp av en diktafon. Transkriberingen underlättade för oss på så sätt att det blev lättare att tyda det intervjupersonen uttryckte om de upplevelser och erfarenheter de hade. Detta använde vi sedan som stärkande citat till resultatdelen i studien. Citaten omformulerades så att det skulle vara lätt att läsa. Det gjordes med hänsyn till att inte ändra något i själva innebörden av vad respondenten uttryckte. Detta resulterade i att inga upprepningar, pauser eller likande togs med i citatskrivningen (Back & Berterö, 2015). När transkriberingarna avslutades, så granskade vi empirin och tematiserade resultatet utifrån den kvalitativa metoden. Teman som vi tog ut var återkommande hos de flesta respondenter, detta hjälpte oss att tydligt se det som utmärkte intervjupersonernas
21 upplevelser av relationerna till Individ och familjeomsorgen. I samband med intervjustudiens tematisering klargör vi syftet genom att belysa studiens “varför”, det vill säga att de valda teman lyfter fram studiens syfte. Innan tematiseringen hade vi förkunskaper om det föreliggande ämnesområdet tack vare den litteratur som finns till grund till området (Kvale & Brinkmann, 2009). De teman som blev kategorier för studien var önskat behov av mentorskap, samspel och stöd, hjälp och feedback. Behovet av mentorskap var ett tema som vi valde ut då våra respondenter menade på att de önskade stöd av ett annat erfaret familjehem. Detta såg vi som ett mönster då flera efterfrågade ett behov av mentorskap. Temat samspel valde vi ut då hela vår studie grundar sig i just relationerna som familjehemmet har till Individ och familjeomsorgen, vi såg även här ett tydligt mönster. Det sista temat är då stöd, hjälp och feedback, de valdes då respondenterna visade ett gemensamt mönster på att stödet och hjälpen inte varit tillgänglig då den önskats samt att feedback är något som saknas för att fylla på energin och utvecklas i sin roll som familjehemsförälder. Dessa teman har sedan analyserats med hänsyn till den teoretiska delen av studiens innehåll.
22
6 Resultat
Under denna rubrik kommer vi redovisa empirin från de sex intervjuerna som har genomförts där de kommer styrkas av citat. Utsagorna ur empirin som samlats kommer att omformuleras, detta för att individerna inte ska kunna identifieras. Vi har även tagit hänsyn till att deltagarens ursprungliga utsaga inte förändras i och med omformuleringen. Vi har valt fiktiva namn på de sex respondenter vi har intervjuat som vi har döpt till “Katrin, Ylva, Lotta, Micke, Daniel och Lisa”, detta för att underlätta för läsaren. Här nedan kommer vi att tematisera resultatet utifrån tre huvudteman, önskat mentorskap, samspel och stöd, hjälp och feedback för att på ett tydligare sätt kunna koppla det till studiens syfte. 6.1 Samspel Här menar respondenter på att samspelet brister mellan dem själva som familjehem och uppdragsgivarna, det vill säga individ och familjeomsorgen. Lotta och Ylva beskriver en händelse där just en brist i samspelet uppkommit. “(...) sen hade vi en pojke, vi haft problem med, som bodde hos oss i 7 år, (...) 2 veckor innan han blev 18 så balla han ur i skolan och började röka hasch. (...) ja, vi hade krav och (uppdragsgivarna) hade krav och han hade krav. (...) han ville ha körkort, men vi tyckte att skolan skulle skötas för att få ett körkort, (uppdragsgivarna) tyckte att han skulle ha körkort. (...) vi vart riktigt osams.” (Lotta) Här ovan menar Lotta att det är oerhört viktigt att ha samma mål och riktlinjer när det gäller bestämmelser kring barnet. Samtidigt påstår Lotta att det är viktigt att alla parter kommer överens innan en viss problematik tas upp framför barnet. Här nedan menar Ylva att information kring barnet är något värdefullt som behöver finnas i direkt anknytning när barnet placeras ut i familjehemmet. “(...) vi som sitter på all information så värdefull information, alltså om det här barnet. (...) (uppdragsgivarna) sa, här, ni kan skriva ner så mycket som möjligt om barnet. (...) jag har en bok för varje barn, jag skriver inte ner nått om det inte händer något speciellt. (...) när man har skrivit ner allt det där och man är glad och lycklig så säger (uppdragsgivaren) (...) jag behöver inte det där.” (Ylva) Enligt Lisa och Micke så talar båda om hur ett besök eller telefonsamtal kan spela roll på samspelet. Där respondenten av erfarenhet tyder på att uppdragsgivaren inte besöker eller23 ringer upp familjehemmen i direkt anslutning, utan att det kan ta tid och att man måste tjata sig till att få ett svar tillbaka. “ja, rätt va de va så kunde (uppdragsgivarna) ringa och säga att då kommer vi, och det känns som om dem gör det för att dem måste, men det är otroligt långt mellan, vet inte hur långt tid det är, men långt är det.” (Lisa) Micke talade om att man måste tjata sig fram till en kontakt med uppdragsgivaren, och detta kan i många fall kännas jobbigt. “(...) vissa av dem svarar direkt, men många gånger är det väl så att man måste skicka mail och tjata för att få kontakt, det är svårt.” (Micke) Både Micke och Lisa tyder på att det är svårt att få tag på uppdragsgivarna via telefon, och att det kan ta otroligt lång tid tills de får ett återkommande svar. Likväl påpekar Lisa att uppdragsgivarna många gånger hör av sig eller besöker familjehemmet för att dem måste och inte för att dem egentligen bryr sig om barnet. 6.1.1 Informativa dokument om barnets bakgrund Daniel beskriver istället att det flera gånger förekommit en situation då denne inte fått veta personnummer på det barn som placerats hemma hos denne. För händer det något, och barnet själv inte kan sitt personnummer så kan man inte hjälpa barnet det första man gör. “(...) det ska ju komma med barnet, man måste ju veta om det händer någonting med barnet, så måste man ha personnummer. Någonstans har det fallerat känner jag, ibland funkar det och ibland inte.” (Daniel) Lisa känner att hon fått bristfällig information samt även avsaknad av utbildning och vidareutveckling för att kunna klara av sitt familjehemsuppdrag. “(...) jag skulle vilja ha mer information. (...) Jag skulle nog titta lite mer på vad jag får för utbildning, och vad ni kan ge mig för
24 handledning, och vad jag får för stöd. (...) sen kräva mer information om barnet har en diagnos. (...) (uppdragsgivarna) är väldigt dåliga med information för det här med barnet. (...) det har hänt att man inte fått med personnummer och att efternamnet var fel.” (Lisa) En annan händelse som tas upp av Ylva där bland annat ett BVC besök påverkades av att familjehemmet inte hade fått information om vilket BVC barnet tillhör men också information kring barnets bakgrund liksom personnumret. Respondenten menar att det är uppdragsgivarens jobb att informera om personnummer och dylikt redan när barnet placeras i familjehemmet. “(...) det placerade barnet skulle till tandläkaren eller BVC, (...) jag fick ringa ner och säga, vilken vårdcentralen tillhör barnet, till svar fick jag att jag skulle ta reda på det själv, jag skulle då ringa runt till alla vårdcentraler i stan och fråga, (...) det är ju inte mitt jobb sa jag, (...) hon blev tjurig jag hörde ju det.” (Ylva) 6.1.2 Mötet med de placerade barnet Vid många tillfällen har det varit så att familjehemmet fått möta upp eller åka och hämta barnet vid första mötet. Detta utan att uppdragsgivaren har närvarat, vilket har varit upprörande och jobbigt för familjehemmet men också en omställning för barnet, som kunde stå där och gråta. Likväl menar en annan respondent att uppdragsgivaren inte bryr sig, och ringer inte upp i efterhand för att återkoppla hur det har gått för familjehemmet att ta emot och knyta an barnet i vardagen. Daniel talar även om att denne fått möta barnet utan uppdragsgivarens närvaro, vilket har varit jobbigt för Daniel då barnet gråtit i och med situation denne utsatts för. “(...) ibland har det inte varit någon (uppdragsgivare) med, man har fått åkt ut och hämtat barnet eller man har fått mött upp. (...) när jag var jour så kunde jag åka till nya stället med barnet det var någonting som upprörde mig väldigt, så skulle jag stå där när barnet gråter, det var lite jobbigt.” (Daniel) Katrin talar om att ingen bryr sig om barnet, som bara “dumpas” av hemma hos familjehemmet och att samspelet med uppdragsgivarna inte kommer på tal under en längre period.
25 “(..) det är olika, vissa hör av sig varje fredag, och vissa hör aldrig av sig. (...) det är bäst att dem hör av sig och visar att dem bryr sig, sen finns det dem som bara dumpar av barnet och inte hör av sig flera månader.” (Katrin) Familjehemmen uttrycker att just utbytet av information samt besök och samtal mellan dem själva och uppdragsgivarna är bristfällig många gånger, vilket kan bli väldigt upprörande. 6.2 Stöd, hjälp och feedback Resultatet visar att respondenterna talar om att feedback behövs, speciellt för att de skall kunna växa och samla energi för att klara av sitt familjehemsuppdrag. Likväl tar familjehemsföräldrarna upp värdet av att få stöd och hjälp, där de menar på att det är viktigt att uppdragsgivaren lyssnar och tar en på allvar. Det påpekas även att tillgängligheten är viktig då hjälpen skall finnas när den väl behövs. “(...) tillgängligheten borde vara bättre. (...) just för att vi vill ha den här feedbacken för att känna att vi gör vårt uppdrag på det bästa sätt vi kan.” (Micke) I ovan citerade utsaga av Micke, påpekar han bland annat att en bättre tillgänglighet borde infinna sig då det är viktigt att uppmuntras att känna de gör ett bra arbete. Här nedan i utsagan av Daniel så menar han att han är till besvär för uppdragsgivaren så fort han efterfrågar hjälp eller stöd. “ (...) det kändes som att man inte hade något stöd alls till slut, utan man blev bara till besvär för man ville ha hjälp, så de va jobbigt. (...) viktigt att man känner att man har stöd. (...) men när det väl går snett och man behöver hjälp, då ska hjälpen finnas och att någon lyssnar och tar en på allvar, och det har inte alltid funnits.” (Daniel) Familjehemmen talade även om i intervjun att det ibland kunde bli jobbigt, då de många gånger kände att de var till besvär när dem ringde om hjälp. Intervjupersonerna menar på att hjälpen och stödet inte alltid funnits till hands när den har behövts när något gått snett.
26 “(...) jag lär mig det här barnet ut och in och så måste (uppdragsgivarna) vara mer lyhörda. (...) och lyssna på familjehemmet som kan ge feedback. (...) man hamnar lätt i konflikt med (uppdragsgivaren) som inte lyssnar och det är väldigt frustrerande när det handlar om barnets bästa.” (Daniel) Daniel menar i citatet ovan att han hamnar i konflikt då han märkt av att uppdragsgivare inte lyssnar på honom när det gäller saker kring barnet. Han menar att han ligger på all information kring barnet som så är värdefull för uppdragsgivarens arbete. Ylva i citatet nedan, menar på att feedback för individen att växa och samla energi. Hon vill gärna ha denna påfyllnad samt att höra att hon är en bra mamma. “(...) man vill få feedback, (...) för då växer jag jättemycket, då får jag mycket energi, (...) man behöver påfyllnad, (...) man behöver höra att man är en bra mamma.” (Ylva) Lotta talade om att det är viktigt att ta hjälp och stöd av varandra, det vill säga av andra som också har familjehemsuppdrag. Lotta har tidigare varit stöd åt andra där hon hade telefonkontakt med flera andra familjehem som var i behov av stöd och vägledning. “Ja, jag har familjehem som ringer mig, liksom, för att dem inte får tag i deras (uppdragsgivare), och lotsar dem till vad dem ska göra.” (Lotta) 6.3 Önskat behov av en mentor Våra respondenter menar att ett mentorskap av inspirerande karaktär behövs, det vill säga en person som har mer erfarenheter och kompetens inom uppdraget som familjehem. Detta mentorskap behövs vid uppstarten av nya familjehem, men även vid akuta situationer som kan uppstå mellan familjehemsföräldrar och barnet menar respondenterna. Mentorskapet skall gynna för att på ett praktiskt sätt kunna bolla idéer och tankar kring problem eller liknande som uppstår i hemmet. “Jag skulle tycka att familjehemmet behöver en mentor till alla nystartade familjehem, för dem behöver ha ett erfaret familjehem som är deras kontakt.” (Lotta)
27 Lotta menar här att varje nystartat familjehem behöver en erfaren mentor för att kunna växa och utveckla sin roll som familjehemsförälder. “(...) det ska även finnas en mentor, ett erfaret familjehem, som man kan vända sig till för hur det än är, så är socialsekreteraren din uppdragsgivare och den betraktas som din chef. Du ringer inte din chef när du känner för att gråta. (...) däremot om du har ett äldre familjehem som du kan vara kompis med kan det kännas lättare att ställa dem där frågorna eller bara hur gör jag nu.” (Micke) Enligt Micke så finns det svårigheter med att det inte finns någon mentor, då behovet av en erfaren “kompis” inom området skulle främja utvecklingen av de nystartade familjehemmet. Micke menar att man inte ringer sin chef/uppdragsgivare för att gråta ut och prata problem. Däremot är det enklare att ringa en kompis, likt en mentor, och prata ut om det föreliggande problemet menar Micke. “(...) ofta har du din egna livserfarenhet men du skulle behöva ha någon mentor, någon som kanske har jobbat inom det här i ett flertal år och har erfarenhet och du kanske inte behöver ringa socialjouren om det är något, utan du kan ringa din mentor som man kan bolla idéer och tankar med, det tror jag är viktigt.” (Katrin) Lotta menar också på att uppdragsgivarna, det vill säga personalen på individ och familjeomsorgen också behöver ha en mentor, speciellt de unga och nyanställda. Med detta vill Motta säga att de unga och nyanställda behöver en erfaren person vid sin sida som de kan rådfråga. “(...) de är små jäntor, kan jag säga, de är 23, jag kallar dem allt möjligt (...) dem ska bestämma över en narkoman som är 40 om hur han ska ta hand om sin pojke och när man själv är 23, det funkar inte, och dem har inga mentorer ens, utan dem ska bara sitta och bestämma saker och ting, det här har jag tjatat om så mycket.” (Lotta) Lisa som intervjuades menar att detta mentorskap funnits förut, men att det idag har försvunnit. Lisa påpekade även att denne själv varit mentor till ett annat familjehem under denna tid då mentorskapet var aktuellt. Därav fick Lisa träffa familjen regelbundet som stöd. “ (...) det har funnits förut när jag började, (...) och då skickade man dit en mentor när det startades upp ett nytt familjehem men det
28 försvann sen tyvärr. Jag har varit mentor åt ett familjehem (...) och träffade den familjen regelbundet och var stöd.” (Lisa) Familjehemmen vill att mentorskap ska tilldelas vid uppstarten av nya familjehem. Dels för att kunna bolla tankar och idéer men också ha en “kompis” med samma uppdrag fast med mer livserfarenhet, detta för att känna sig tryggare i sin roll som familjehemsförälder gentemot det nya placerade barnet. 6.4 Sammanfattning av resultat Efter respondenternas utsagor kan man utläsa hur pass viktigt det är med stöd, hjälp men även feedback. Detta för att faktiskt kunna vara ett familjehem som tas på allvar, lyssnas på och fylls på med energi för att klara av uppdraget. Enligt respondenternas mest centrala erfarenheter så utmärks bland annat den bristfälliga tillgängligheten som uppdragsgivarna har till familjehemmet, det vill säga stödet och feedbacken. Likaså uppmärksammar familjehemsföräldrarna den bristfälliga informationen som ges i samband med överlämningen av det placerade barnet till familjehemmet. Slutligen påpekar familjehemsföräldrarna behovet av att bolla idéer och tankar med ett annat erfaret familjehem för att kunna hantera de problem som kan uppkomma. Dessa utsagor av respondenterna som nämnts i resultatet kommer att presenteras i analysen utifrån de tidigare teman som nämnts i resultatet. Resultatet kommer i nästa avsnitt att analyseras utifrån teman såsom: önskat mentorskap, samspel och stöd, hjälp och feedback.
29
7 Analys
I det kommande avsnittet belyser och analyserar vi resultatet utifrån den teoretiska ramen som vi presenterat innan. Resultatet kommer att analyseras utifrån väsentliga begrepp valda utifrån systemteorin och det transformativa lärandet. Tidigare presenterades resultatet utifrån olika valda teman som genomsyrat studien. Vi kommer därav även i detta avsnitt spegla de tidigare teman som genererats. Vi har här nedan strukturerat upp de olika teman genom att rubricera dem. 7.1 Önskat mentorskap Utifrån familjehemmens erfarenheter så menar dem på att det finns ett önskat behov av att ha en mentor, specifikt för nystartade familjehem. Detta mentorskap är betydelsefullt för respondenterna, menar dem, i och med att de praktiskt sätt skall kunna bolla idéer samt få hjälp vid akuta situationer eller liknande som uppstår i hemmet. Respondenterna menade på att ett erfaret familjehem skulle kunna träda i kraft som en sådan mentor. Mentorn önskas då av respondenterna ha erfarenhet inom området i ett flertal år samt vara som en kompis för det nystartade familjehemmet. Detta för att familjehemmet som står i en kaotisk situation skall kunna ringa upp denna “kompis” och känna stöd och trygghet för att kunna hantera situationen. Utifrån systemteorin menar Gjems (1997) att relationerna mellan människor är det viktiga för att individen skall kunna växa och utvecklas. Människorna i relationer till varandra har ett ömsesidigt beroende för att en helhet skall kunna hanteras anser Gjems (1997), men även kunna hålla ihop systemet det vill säga upprätthålla familjehemmet. Uppdragsgivarna har en influerade effekt på familjehemmet, det vill säga att ett beroende systemen emellan finns. Familjehemmet är beroende av uppdragsgivarna för att kunna få ett familjehemsuppdrag och information kring barnet, samtidigt som uppdragsgivaren är beroende av familjehemmet som utför uppdraget och fostrar det placerade barnet (Gjems, 1997). Enligt respondenterna känns det bättre att ringa en “kompis” (en mentor) än att ringa en uppdragsgivare som blir chefen i relationen. Det finns två olika synvinklar på system enligt Gjems (1997), en inre och en yttre. Med den inre menas att styrningen sker i handlingarna mellan individer. Vidare menas att den yttre styrningen tar hänsyn till individens omgivning och anpassar sig därefter. Utifrån en inre styrning som Gjems (1997) talar om, skulle då ett telefonsamtal till en mentor kunna ge idéer om hur familjehemsföräldrarna skall handla i situationen de befinner sig i. Utifrån en yttre styrning som även där Gjems (1997) nämner, så skulle det istället handlar om att rycka ut med kort varsel och vara till hjälp just då när det är som jobbigast. Chefen som då är familjehemmets uppdragsgivare ingår i ett annat system än de familjesystem som familjehemsföräldrarna de placerade barnen ingår i. Uppdragsgivarna ingår då istället i ett annat system, det vill säga i ett organisatoriskt system på deras30 arbetsplats (Gjems, 1997). Här blir det viktigt att uppdragsgivaren förstår att familjehemmet ingår i en annan nivå än de själva som Öqvist (2008) menar på. Med detta behöver då uppdragsgivaren ta hänsyn till det önskade behovet av mentorskapet. Individen i samhället har lätt att kritiserar andras kunskaper eller behov i andra nivåer, och tar inte hänsyn till att det finns gränser där emellan systemen. Det vill säga att familjehemmets behov av en mentor inte bör kritiseras utan bör framhävas. Denna framhävning av en mentor gynnar inte bara familjehemmet utan även uppdragsgivaren. Uppdragsgivaren får därmed genom införandet av ett mentorskap även mer trovärdighet av familjehemmen (Öqvist, 2008). Denna önskan efter ett mentorskap behöver tas till vara utifrån familjehemsföräldrarnas relationer och erfarenheter av deras kontext i hemmiljön med de placerade barnen. Familjehemsföräldrarnas önskan av en mentor kommer inte av en individuell önskan utan har formats fram utifrån de behov de står inför i den kontext de befinner sig i (Gjems, 1997). Familjehemmen menar på att det även önskas en mentor för uppdragsgivarna, då ett flertal av de anställda är yngre och saknar livserfarenhet. Det kan även handla om att det placerade barnets biologiska föräldrar är äldre än uppdragsgivaren. Detta kan medföra att de biologiska föräldrarna inte utvecklar ett förtroende till uppdragsgivarna menar familjehemmen. En mentor till uppdragsgivaren skulle då enligt respondenterna kunna vara till hjälp med att hantera situationen med klienterna. Det vill säga att helheten i systemet enligt Gjems (1997) har en väsentlig roll i relationerna mellan familjehemmen, de biologiska föräldrarna och uppdragsgivarna. Relationerna mellan familjehemmet och uppdragsgivarna menar Gjems (1997) är de som håller ihop systemet. Därför är det viktigt att dessa relationer utvecklar en kvalitet i kommunikationen samt i rutiner i handlingarna dem emellan. Därav kan detta speglas med det betydelsefulla och önskvärda mentorskapet, där just en god kommunikation och ett bollplank till att ha rutiner i handlingarna är det som krävs. Detta bollplank är också något som respondenterna har anspråket att de skulle vilja ha för att skapa en trygghet och öppen dialog. Detta då familjehemsföräldrarna menar på att barnet är i fokus i ett familjehemsuppdrag. Kaosteori belyser Öqvist (2008) som i detta fall kan speglas med behovet av en mentor. Kaosteorin innebär att individen kan genom en kaotisk situation skapa nya förutsättningar och lärdomar för att hantera och lösa situationer. Hjälpen som familjehemmet skulle få av en mentor är då inte det enda sättet för att utvecklas och hantera en svår situation. Snarare handlar det om att familjehemsföräldrar bör utsätta sig för kaoset och genom detta utveckla en förändring i strukturen. På så sätt kan då familjehemsföräldrar hantera och lösa situationen nästa gång ett problem inträffar. Individer i samhället har väldigt lätt att söka sig
