Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi
Upplevd stress hos högskolestudenter
Har KASAM och socialt nätverk någon betydelse?
Alexandra Israelsson och Madeleine Z. Bohlin
Upplevd stress hos högskolestudenter
Har KASAM och socialt nätverk någon betydelse?
Alexandra Israelsson och Madeleine Z. Bohlin
Stress är ett välstuderat område inom psykologin, där studier har relaterat stress till olika typer av psykisk ohälsa såsom depression och ångest. Studier har visat att känslan av sammanhang (KASAM) har betydelse för stress och stressrelaterad ohälsa. Socialt nätverk har visat sig ha en markant betydelse för positiv mental hälsa och hälsorelaterad livskvalitet. Syftet var att undersöka relationen mellan stress, KASAM och socialt nätverk hos högskolestudenter, för att på så sätt studera tänkbara skyddsfaktorer mot stress. En kvantitativ enkätundersökning genomfördes på 127 studenter vid två lärosäten i Mellansverige. Resultatet visade på ett negativt samband mellan stress och KASAM, samt mellan stress och socialt nätverk. Den hierarkiska regressionsanalysen för stress visade att KASAM ensamt förklarade 50.4% av variationen, och att samtliga prediktorer förklarade 55.7%. Det finns flera möjligheter för vidare forskning inom området, exempelvis genom att undersöka betydelsen hos storleken av studenters sociala nätverk och skillnader mellan kvinnor och män.
Keywords: college students, sense of coherence, social network, perceived
stress
Inledning
Studier om studenters studie- och livssituation har visat på att under det första året kan såväl studiesituationen som livssituationen vara påfrestande på olika sätt. Parker, Summerfeldt, Hogan och Majeski (2004) menade att sannolikheten för nya studenter att anpassa sig omgående är mycket liten, och att det snarare är en anpassningsprocess och som för vissa kan vara mer stressande än för andra. Anpassningsprocessen inkluderar bland annat att skapa nya sociala relationer, modifiera existerande relationer (exempelvis att flytta hemifrån), att lära sig studievanorna och det akademiska systemet (Parker et al., 2004). Förutom studier om det första studieåret, har det rapporterats att studenter generellt upplever studietiden som ansträngd, vilket kan ge upphov till olika typer av besvär och försämrat välbefinnande. I en longitudinellstudie av Rudman och Gustavsson (2012), visade resultatet på en kraftig ökning av likgiltighet och utmattning under studietiden bland sjuksköterskestudenter. I en brittisk studie konstaterades att majoriteten av studenterna i Storbritannien rapporterade olika typer av somatiska och psykologiska symtom (El Ansari, Oskrochi & Stock, 2013). Resultatet visade att det förelåg en tydlig relation mellan graden av upplevd stress och psykologiska symtom såsom oro/ångest, humörsvängningar och koncentrationssvårigheter (El Ansari et al., 2013). I Sverige har liknande tendenser även rapporterats, däribland konstaterade Centrala studiestödsnämnden (CSN) i sin årsrapport från 2015 att stress, hängighet och trötthet var vanligt hos studenter, särskilt bland yngre studenter (CSN, 2016).
Stress och dess betydelse som ett psykologiskt begrepp
Inom psykologin är stress ett välstuderat område, bland annat med anledning av dess betydelse för människors hälsa. Tidiga teorier om stress syftade främst till studiet av antingen stimuli eller respons, där olika typer av stressfaktorer är centralt. Selye (1950) menade att ur ett biologiskt perspektiv är stress interaktionen mellan skyddande och skadliga mekanismer, där varje stressor leder till aktivering av olika typer av fysiologiska processer. Utifrån Selyes teori General
Adaptation Syndrome (GAS) kunde forskning bland annat påvisa betydelsen av att studera
stress i relation till sjukdom, dock menade Lazarus och Folkman (1984) att studiet av särskilda stressorer och dess inverkan är ett begränsat angreppssätt och därmed formulerade den transanktionella modellen. Lazarus och Folkman (1984) definierade psykologisk stress som;”A particular relationship between the person and the environment that is appraised by the person as taxing or exceeding his or her resources and endangering his or her well-being” (p. 19). Alltså, psykologisk stress syftar inte till att förklara hur den objektiva verkligheten anspelar, utan att belysa på vilket sätt kognitiva processer och mekanismer kan förklara variationen bland människors tolkningar, hanteringar och därmed upphovet till stress. Dessutom menade Lazarus och Folkman (1984) att i studiet av stress och dess inverkan, bör detta då förstås i termer av att stress i sig inte orsakar sjukdom, utan att stress leder till sjukdom på grund av varaktiga påslag och bristande hantering.
Forskning om stressrelaterad ohälsa inom psykologin
Forskning om psykologisk stress har bland annat konstaterat att när en situation bedöms vara stressande, aktiveras kroppens mobilisering av stresshormoner och att varaktiga påslag kan leda till sjukdom (Lazarus och Folkman, 1984). Vidare har studier relaterat stress till olika typer av psykisk ohälsa, såsom depression och ångest (Bergdahl & Bergdahl, 2002). I en studie av Nielsen, Curtis, Kristensen och Nielsen (2008), visade resultatet att grupper med hög grad av upplevd stress även hade en ökad risk för ohälsa och försämrad livskvalitet. Studien av Stawski, Sliwinski, Almeida och Smyth (2008) relaterades stress till hög grad av rapporterad exponering av dagliga stressorer och negativa affekter, såsom oro, nedstämdhet, ledsenhet, irritation, hos såväl yngre som äldre vuxna. Dock upplevde yngre vuxna i större utsträckning negativa affekter samband med exponeringen av daglig stress, än vad äldre vuxna gjorde (Stawski et al., 2008).
I en longitudinellstudie av Pe, Brose, Gotlib och Kuppens (2016) kunde upplevd stress och affektiv uppdateringsförmåga (updating ability), alltså förmågan att modifiera det affektiva innehållet till mer relevant information, relateras till depressivitet bland studenter. Resultatet visade att hög affektiv uppdateringsförmåga hade en negativ korrelation med stress samt depressivitet (Pe et al., 2016). Det indikerade att hög grad av upplevd stress och bristande affektiv uppdateringsförmåga, leder till en ökad risk för depressivitet (Pe et al., 2016). I en studie av Roddenberry och Renk (2010) undersöktes relationen mellan upplevd stress och sjukdom, samt om denna relation kunde förklaras utifrån studenters kontrollfokus (locus of control) och tro på ens egen förmåga (self-efficacy). Det som resultatet visade var att extern-kontrollfokus och låg tro på ens egen förmåga var associerat med hög grad av upplevd stress (Roddenberry & Renk, 2010). I och med detta menade Roddenberry och Renk (2010) att individers reaktioner av stressfulla situationer varierar och är medierade av andra psykologiska variabler och att framtida forskning bör handla om att studera potentiella variabler gällande stressrelaterad sjukdom. Studien av Wang, Cai, Qian och Peng (2014) syftade till att undersöka ifall socialt stöd kunde förmildra relationen mellan stress och depression. Resultatet visade att studenter som hade högre grad av upplevd stress även hade en högre grad av depressivitet och lägre upplevelse av socialt stöd (Wang et al., 2014).
Stressrelaterad (o)hälsa ur ett salutogent perspektiv
Ur ett salutogent perspektiv är utgångspunkten att belysa samt finna tänkbara aspekter och faktorer i människors liv som främjar människans välbefinnande, till skillnad från det patogena perspektivet som huvudsakligen syftade till studiet av ohälsa och sjukdom. Enligt Antonovsky (1981) var det patogena synsättet avgränsat till enbart studiet om ohälsa och sjukdom, vilket omöjliggör för förståelsen om varför somliga inte drabbas av sjukdom. Med utgångspunkt i tidigare forskning om stressrelaterad ohälsa, menade Antonovsky (1981) att stressorer är ständigt närvarande i människors liv, och att reaktionen av stressorer leder till spänningstillstånd, där kvaliteten samt effektiviteten i hanteringen avgör ifall det kommer ha en neutral, patogen eller salutogen inverkan.
Känslan av sammanhang (KASAM) refererar till en generell hållning som utgör i vilken
utsträckning individen har en konstant, genomgripande och dynamisk upplevelse av omvärlden som begriplig, hanterbar och meningsfull. Begriplighet syftade till i vilken utsträckning yttre och inre stimuli upplevs som fattbar, där information upplevs som tydlig och sammanhängande stället för kaotisk, oväntad eller oförklarlig. Hanterbarhet omfattade i vilken utsträckning individen upplever sin omvärld som hanterlig, där stimulus i form av krav och motgångar uppfattas som möjliga att överkomma och att ens resurser är till ens förfogande. Meningsfullhet avsåg i vilken utsträckning livet upplevs ha en känslomässig innebörd, där motgångar och krav upplevs vara värda att engagera sig i och motiverad till att överkomma. Ens KASAM formas utifrån balansen mellan generella motståndsbrister (GMB) och generella motståndsresurser (GMR), vilket var faktorer som antingen försvagar eller stärker ens förmåga att bemästra olika stressorer. GMB var erfarenheter av ingen möjlighet till delaktighet, bristande över- och underbelastning samt entydighet, medan GMR omfattade egenskaper som underlättar hanteringen av att överkomma stressorn, såsom ekonomisk trygghet, socialt stöd, jagstyrka och kulturell stabilitet. Dessutom gör en person med stark KASAM ett antagande att denne kan anpassa sig till kravet, till skillnad från en person med svag KASAM, och definierar stimuli som icke-stressorer. (Antonovsky, 1981, 2005).
Forskning om känslan av sammanhang och dess relation till stress
Forskning beträffande KASAM har bland annat syftat till att undersöka människors hälsa, vilket visade på att oavsett kön, ålder, nationalitet och etnicitet, upplevde personer med stark KASAM generellt bättre hälsa än vad personer med svag KASAM gjorde (Eriksson & Lindström, 2006). Vidare poängterade Eriksson och Lindström (2006) att sambandet mellan styrkan av KASAM och mental hälsa var betydligt starkare, än vad sambandet var mellan fysik hälsa och KASAM (Eriksson & Lindström, 2006). Dock visade flertalet studier på liknande resultat och indikerade att KASAM figurerar som en hälsobefrämjande faktor samt skyddar mot ohälsa, men även att stark KASAM har kunna relaterats till hög livskvalitet (Eriksson & Lindström, 2005, 2006). Dessutom visade forskning att en stark KASAM kunde predicera god hälsa hos såväl kvinnor som män, gällande risken av en försämrad hälsa (Suominen, Helenius, Blomberg, Utela & Koskenvuo, 2001). Vidare har forskning även syftat till att undersöka relationen mellan KASAM och stress, för att på så sätt undersöka dess betydelse för stressrelaterad ohälsa. I en studie av Richardson och Ratner (2005) undersöktes KASAM i relation till stressfulla livshändelser och dess inverkan över ens hälsotillstånd. Resultatet visade att personer med stark KASAM inte rapporterade någon signifikant inverkan av stressfulla livshändelser och inget förändrat hälsotillstånd till följd av händelserna (Richardson & Ratner, 2005). Medan personer med svag KASAM rapporterade en signifikant inverkan av stressfulla livshändelser och att deras hälsotillstånd blev försämrat till följd av det (Richardson & Ratner, 2005). Vidare
poängterade Richardson och Ratner (2005) att trots att effekten enbart kunde påvisas hos dem med svag KASAM och att effekten var liten, så kan den begränsade effekten ändå betraktas vara av betydelse för förståelsen kring avgörande faktorer av folkhälsan.
En studie av Surtees, Wainwright och Khaw (2006), där de undersökte KASAM och anpassningsförmåga av social stress, kunde det påvisas att personer med en stark KASAM hade en signifikant snabbare anpassningsförmåga än vad personer med en svag KASAM hade. I en experimentell studie av Kimhi (2015), undersöktes betydelsen av KASAM under stress-introducerade situationer, där deltagarna fick i uppgift att utföra kognitiva uppgifter. Resultatet visade att deltagare med en stark KASAM som introducerades för stress presterade bättre än deltagarna med en svag KASAM (Kimhi, 2015). Vidare visade resultatet att deltagarna som inte blev introducerade för stress, hade styrkan av KASAM ingen effekt över deltagarnas prestationer (Kimhi, 2015). Därmed var stark KASAM en resurs under stressande situationer, men inte under icke-stressande situationer (Kimhi, 2015). En studie av Heiman (2004) konstaterades det att studenter med stark KASAM använde färre emotionella och undvikande strategier och fler problemfokuserade strategier än studenter med svag KASAM. Studenter med stark KASAM upplevde även ett starkare socialt stöd och lägre stress i deras akademiska liv, arbete samt vardagliga liv, än vad personer med svag KASAM gjorde (Heiman, 2004).
Socialt nätverk som begrepp
I sin mest omfattande bemärkelse är socialt nätverk definierat som mängden av individer en enskild individ har social interaktion med. Sociala nätverk kan även användas på ett mer begränsat sätt och därmed hänvisa till uppsättningen av enbart de närstående individer som den enskilda individen har social interaktion med (Hirsch, 1979). Dessa individer har i sådana fall en etablerad relation till individen såsom vän, familj eller släkt.
Harpham, Gant och Thomas (2002) å andra sidan använde sig av begreppet socialt kapital i relation till en individs sociala nätverk och gjorde en distinktion mellan begreppen strukturellt socialt kapital, som hänvisar till antalet och intensiteten av sociala band (alltså antalet relationer i det sociala nätverket) och kognitivt socialt kapital, som omfattar kvaliteten av sociala band, inklusive uppfattat stöd, ömsesidighet, eller förtroende (alltså kvaliteten och resurserna som de sociala relationerna i det sociala nätverket ger den enskilde).
Sociala nätverkets betydelse för upplevd hälsa
Historiskt sätt har det funnits ett intresse för sociala nätverk som en viktig roll för behandling av psykiska störningar och som bidrag till rehabilitering av sjukhuspatienter (Bergin, 1971; Fairweather, Sanders, Cressler & Maynard, 1969). Socialt nätverk har i stor utsträckning visat sig ha en markant betydelse för utvecklingen av positiv mental hälsa men även i förebyggandet av psykiska störningar (Kelly, Snowden & Munoz, 1977). Berkman och Glas (2000) samt Ikeda och Kawachi (2010) konstaterade att sociala kontakter och social integration har positiva effekter på hälsoutfall. Medan sociala nätverk och social samhörighet visade sig ha en inverkan på hälsorelaterad livskvalitet, hälsa, stressymptom och dödlighet (House, Umderson & Landis, 1988; Cohen & Wills, 1985; Cobb, 1976). Berkman och Syme (refererad i House et al., 1988) påvisade även att brist på sociala relationer i ett socialt nätverk var en risk för ohälsa och dödlighet, vilket antas vara påverkat av sambandet mellan socialt stöd som levereras av socialt nätverk.
Socialt nätverk och socialt stöd. Genom både experimentella som prospektiva studier har det
(Ikeda & Kawachi, 2010; Cohen & Wills, 1985), och de flesta studier har även utvärderat möjligheten för att socialt nätverk tillhandahåller socialt stöd. Detta på grund av att nästan alla kan namnge personer som har stöttat dem eller till vem de skulle vända sig till för dagligt- eller krisstöd (McKinlay, 1973; Wellman et al., 1973; Litwak & Szelenyi 1969). Därmed är det viktigt att göra en distinktion mellan begreppen socialt nätverk och socialt stöd. Socialt nätverk handlar främst om antalet relationer och vad dessa relationer tillhandahåller på olika sätt, det vill säga i form av stöd, information och gemenskap. Medan socialt stöd definieras som individens upplevelse av att känna sig uppskattad, älskad, omhändertagen och delaktig i ett socialt nätverk, alltså funktionen eller kvalitén av stödet (Cobb, 1976). Vilket utifrån House (1987) kan vara av informativt, emotionellt eller instrumentellt slag.
Eftersom att tidigare studier har utvärderat möjligheten för att socialt nätverk tillhandahåller socialt stöd och att det påverkar sociala nätverkets betydelse för hälsan så bör även de fem huvudsakliga komponenterna av stöd beaktas. Den första typen av stöd kallas för kognitiv
vägledning utifrån Hirsch (1980), som utifrån Caplan (1974) innebär stöd i form av information,
vägledning och rådgivning från det sociala nätverket. Den andra typen av stöd är emotionellt
stöd och innebär stabiliteten och komforten som ges av de inräknade i det sociala nätverket
(Caplan, 1974). Den tredje aspekten av stöd är socialt umgänge (Hirsch, 1980). Denna typ av stöd menade Cobb (1976) handlar om att känna tillhörighet i ett kommunikativt socialt nätverk. Den fjärde typen av stöd uppmärksammades som konkret stöd (Hirsch, 1980), och innebar stöd i form av ekonomiskt bistånd, materiella varor eller tjänster (det vill säga, direkt fysiskt stöd från det sociala nätverket). Den sista typen av stöd är stödet av att det finns någon annan att
anförtro sig till (Henderson, 1981). För att få tillgång till dessa typer av stöd så förutsätts det
att den enskilde på något sätt ha ett socialt nätverk som kan bidra med dessa typer av stöd.
Stora sociala nätverk. Individer med större nätverk och större social förankring har
rapporterat mindre stress symptom och bättre subjektiv hälsa vid flera tillfällen. Två aspekter har övervägts i detta fall gällande sociala nätverk: storleken på sociala nätverk och upplevd social förankring. Dessa två aspekter är tänkta att täcka den kvantitet och kvalitet på social integration i sociala nätverk utifrån Gerich (2013). Även om stora nätverk inte nödvändigtvis uppfattas som mer tillfredsställande, så är känslor av social förankring delvis påverkat av det sociala nätverkets storlek (De Jong & Van Tilburg, 2006). Resultaten utifrån Gerich (2013) har visat att stora sociala nätverk är relevanta för hälsan i de fall där relationerna i nätverket har bidragit med förtroende och stöd, och mindre gällande antalet relationer i sig när de inte bidrar med något. Även Fiorillo och Sabatini (2011) hävdade att det inte är mängden av sociala relationer, men kvaliteten (det vill säga om de sociala relationerna upplevs som tillfredsställande) som är relevant för hälsan, eftersom endast tillfredsställande relationer blir en resurs som kan aktiveras för stöd och informationsflöde eller fungera som exempel på hälsofrämjande social kontroll. Fiorillo och Sabatini (2011) analyserade effekten av frekvensen av sociala kontakter samtidigt som tillfredsställelsen med sociala relationer för subjektiv hälsa. Där de fann betydande hälsoeffekter för båda prediktorerna, men det största inflytandet på hälsan utifrån sociala kontakter kunde förklaras av tillfredsställelse med sociala relationer.
Socialt nätverk som skyddsfaktor. Som tidigare nämndes så använde Harpham et al. (2002)
begreppet socialt kapital i relation till en individs sociala nätverk där de gjorde en distinktion som hävdade att strukturellt socialt kapital kan ge tillgång till formella och informella institutioner som ger stöd (till exempel genom buffring mot negativa hälsoeffekter av stressande livshändelser). Medan kognitivt socialt kapital främjar hälsa genom att förbättra personliga resurser som självkänsla och känslor av trygghet, vilka anses fungera som skyddsfaktorer mot ohälsa. Smith och Christakis (2008) konstaterade även att socialt isolerade individer är mindre förmögna än andra att buffra effekten av hälsoproblem och följaktligen har större risk för negativa hälsoeffekter såsom sjukdom eller dödsfall.
Den roll som sociala nätverk spelar inom stressforskningen kan ses som tvåfaldig. Sociala nätverk kan bidra till att undvika uppkomsten av potentiellt stressande situationer och/eller påverka processen för bedömningen av stress (Cohen, 1992). Till exempel kan ett socialt nätverk ge relevant information eller ett faktiskt stöd som kan hjälpa till att undvika potentiellt krävande situationer. Dessutom, när en individ står inför en krävande situation så kan ett socialt nätverk stödja individens förmåga att hantera situationen genom att öka hans eller hennes personliga resurser (såsom självkänsla, optimism, eller self-efficacy) eller ge direkt stöd för att hjälpa den enskilde att hantera krävande situationer. Socialt förstärkta personliga resurser och uppfattat socialt stöd kan bidra till att individen bedömer eller omdefinierar en vanligtvis stressad situation som mindre påfrestande eller relevant. I dessa fall bidrar socialt nätverk till att minska de stressade situationernas hotande potential och att utvärderingen av bördan handlar om en sekundär värdering (Gerich, 2013). Det vill säga att sociala nätverk bidrar till den personliga utvärderingen av hanterbarhet av den stressande situationen, vilket fungerar som skydd mot negativa hälsoeffekter (Gerich, 2013).
Socialt nätverk och kön
Relationen mellan socialt nätverk och hälsorelaterat beteende tenderar att skilja sig på två sätt mellan könen. Utifrån Rennemark och Hagberg (1999) har kvinnor för det första visat sig vara bättre på att ge stöd och rådgivning till både män och kvinnor och för det andra visade sig socialt stöd genom sociala nätverk vara viktigare för kvinnor än för män. Antonucci och Akiyama (1987) hävdade att socialt stöd har i jämförelse med män en större inverkan på välbefinnande hos kvinnor och enligt Flaherty och Richman (1989) rapporterades en starkare korrelation mellan socialt stöd och symptom av ångest för kvinnor än för män. Tidigare har det även argumenterats om hur självskattningen av sitt sociala nätverk skiljer sig mellan kvinnor och män. Kvinnor sägs vara mer inriktade på intima relationer och emotionellt stöd, att de är mer benägna att ha en nära kamrat att anförtro sig till och även själva vara den nära vän som en annan kan anförtro sig till (Weiss & Lowental, 1975). Som resultat får och ger kvinnor mer socialt stöd genom sina sociala nätverk (Antonucci & Akiyama, 1987). Utifrån Powers och Bultena (1976) förväntas män vara mer inriktade mot självförtroende och konkurrens och tenderar att göra saker snarare än att dela sina intima problem med sitt sociala nätverk. Därmed är deras relationer mer centrerade kring aktiviteter. Oavsett dessa skillnader mellan kvinnor och män så har inte kvinnor visat sig vara mer tillfredsställda med sitt känslomässiga stöd genom sitt sociala nätverk än män (Hirsch, 1979). Enligt Hirsch (1979) visade sig kvinnors subjektiva hälsa vara relaterat till egenskaperna hos socialt nätverk. Ju mer tillfredsställda kvinnorna var med sitt sociala nätverk, desto bättre subjektiv hälsa. Vilket även bekräftar Auslanders (1988) upptäckt, att det fanns en positiv korrelation mellan självrapporterad hälsostatus och antalet vänner, tillfredsställelse med nära relationer, kontinuerlig kontakt och även närvaro i kyrkan. Männen hade dock en mycket vag, nästan obefintlig relation mellan socialt nätverk och uppskattad hälsa då deras hälsa endast påverkades av socialt nätverk i form av instrumentellt stöd och kontakt med sina barn när de kände sig spända (Hirsch, 1979). Medan Emslie, Hunt och Lyons (2013) uppmärksammade hur män poängterade hälsofrämjande fördelar med att dricka alkohol med vänner, inklusive socialt och emotionellt stöd.
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte var att undersöka relationen mellan upplevd stress, KASAM och tillfredsställelsen av sitt sociala nätverk hos högskolestudenter. Detta för att undersöka ifall KASAM och socialt nätverk har någon betydelse för studenters upplevda stress. Detta för att
bättre förstå varför studenter är stressade, men även för att se ifall KASAM och socialt nätverk kan vara skyddsfaktorer mot stress. Resultaten kan komma till nytta för de som antingen jobbar med studenter, för studenterna själva eller för framtida forskning om stress. Exempelvis genom att ge en större förståelse för studenter med svårigheter att hantera stress, vad som eventuellt hjälper för att minska studentens upplevda stress och därmed lägga till grund för framtida preventionsarbete.
Följande hypoteser och frågeställning undersöktes;
H1: Ju högre grad av KASAM desto mindre upplevd stress
H2: Ju mer tillfredsställelse med sitt sociala nätverk desto mindre upplevd stress
F1: Hur mycket av variationen hos studenters upplevda stress förklaras utifrån
KASAM samt sociala nätverk?
Metod
Deltagare
Sammanlagt delades 137 enkäter ut till studenter vid två olika lärosäten i Mellansverige, från fyra olika akademier inom samhällsvetenskap och ingen kompensation tilldelades för studenternas medverkan. Det delades ut 100 stycken pappersenkäter, varav 97 kunde samlas in, vilket gav en svarsfrekvens på (97%). De 37 resterande var e-enkäter som skickades ut, varav 32 enkäter blev registrerade och kunde samlas in, vilket gav en svarsfrekvens på (86.5%). Författarna valde att använda sig av både pappersenkäter och e-enkäter för att få ett bredare urval. Utifrån det insamlade materialet var det en enkät som exkluderades från studien på grund av stort partiellt bortfall, samt att en enkät exkluderades i analysen på grund av att födelseår inte hade angivits. Deltagarna i studien utgjordes av 99 (78%) kvinnliga studenter och 28 (22%) manliga studenter. Deras ålder varierade mellan 20 till 50 år, M = 25.83 år, SD = 5.51.
Material
Frågeformuläret omfattades av sex sidor, inklusive ett bifogat missivbrev. Missivbrevet förklarade studiens syfte, att svaren analyserades på gruppnivå, att deltagandet var frivilligt och anonymt, samt kontaktuppgifter till författarna vid önskan om att tadel av resultatet eller vid eventuella frågor. Enkäten omfattades av 61 frågor totalt och var uppdelade i fyra delar. Den första delen omfattade två demografiska frågor där kön och födelseår efterfrågades. I de tre övriga delarna användes svenska versioner av etablerade instrument, och varje del inleddes med en kort beskrivning samt instruktioner. I slutet av enkäten uppmanades deltagarna att kontrollera att dem besvarat samtliga frågor, samt tackades för sin medverkan.
KASAM-13. För att undersöka KASAM bland studenter användes KASAM-13 versionen av
Antonovsky (2005). Instrumentet omfattades av 13 frågor varav fyra frågor handlade om meningsfullhet, fem frågor om begriplighet och fyra frågor om hanterbarhet. Frågorna besvarades enligt en sjugradig skala, och för varje deltagare beräknades en totalpoäng. Fråga från formuläret var exempelvis ”Har du en känsla av att du befinner dig i en obekant situation
och inte vet vad du ska göra?”. Fråga 1, 2, 3, 7 och 10 var positivt formulerade och kodades
om innan totalpoängen beräknades. Totalpoängen kunde variera med ett teoretiskt minimum på 13 poäng och teoretiskt maximum på 91 poäng. Ju högre poäng respondenten erhöll, desto starkare KASAM angavs. Cronbach´s alpha .83.
Perceived Stress Scale (PSS). För att undersöka psykologisk stress bland studenter
tillämpades Perceived Stress Scale (PSS) som formulerades av Cohen, Kamarck och Mermelstein (1983). PSS syftar till mätning av psykologisk stress, där instrumentet utgör ett globalt mått och avser att mäta i vilken grad situationer i ens liv bedöms vara stressande (Cohen et al., 1983). I denna uppsats tillämpades den svenska översättningen som gjordes av Eskin och Parr (1996), och bestod av 14 frågor, exempelvis ”Hur ofta har du under den senaste månaden
känt dig nervös och stressad?”. Frågorna besvarades enligt en femgradig skala, från (0 = aldrig,
1 = sällan, 2 = ibland, 3 = ganska ofta, till 4 = mycket ofta). Fråga 4, 5, 6, 7, 9 och 10 var positivt formulerade och kodades om innan summapoäng beräknades. För varje respondent beräknades ett summaindex, vilket teoretiskt varierade inom intervallet 0 till 56 poäng. Ju högre summapoäng respondenten erhöll, desto högre grad av global stress. Cronbach´s alpha .87.
Interview Schedule for Social Interaction (ISSI-SR). För att undersöka studenternas sociala
nätverk användes självskattningsformuläret ISSI-SR. Instrumentet utvecklades av Henderson, Duncan-Jones, Byrne och Scott (1980) och omfattade 50 frågor. Den svenska översättningen av Orth-Gomér och Johnson (1987) omfattade 30 frågor, med fyra dimensioner: Availability of
Social Integration (AVSI); tillgänglighet på social integration, Avaibility of Attachment
(AVAT); tillgänglighet på djupa känslomässiga relationer, Adequacy of Social Integration (ADSI); upplevd tillfredsställelse med social integration, och Adequacy of Attachment (ADAT); upplevd tillfredsställelse med tillgänglighet av djupa känslomässiga relationer. Frågor från formuläret var exempelvis; ”Finns det någon särskild person som du känner att du verkligen
kan få stöd av?” och ”Skulle du vilja känna ytterligare någon person, eller är det tillräckligt med hen?”. Varje fråga som besvarades med ett intygande av tillfredsställelse och tillgång till
sociala relationer och resurser i sitt sociala nätverk gav 1 poäng. Medan alla besvarade frågor som intygade på ingen tillgång eller tillfredsställelse av sociala relationer och resurser i sitt sociala nätverk gav 0 poäng. I denna studie sammanfattades poängen till ett globalt index, vilket teoretiskt varierade mellan 0 till 30 poäng (Eklund, Bengtsson-Tops & Lindstedt, 2007). Deltagare som fick ett totalpoäng under 20 betraktades ha låg tillfredsställelse med sitt sociala nätverk, medan de med ett totalpoäng på 20 och över betraktades som tillfredsställda med sitt sociala nätverk (Fridell, Crabo & Gradowska, 2008). Cronbach´s alpha .89.
Procedur
Undersökningen genomfördes på två olika sätt under fyra olika veckodagar. Först tillfrågades deltagarna till studien vid fem olika föreläsningar. Sedan tillfrågades ytterligare 37 studenter att delta genom utskick av e-enkäter. Dessa deltagare valdes ut slumpmässigt bland medlemmarna i två olika grupper via sociala medier. Grupperna representerade specifika program via högskolan där medlemmarna var studerande inom programmet. Respektive ansvarig för föreläsningarna kontaktades av författarna via e-post, där tillåtelse om att genomföra enkätundersökningen erhölls. Under samtliga tillfällen delades formulären ut vid slutet av föreläsningarna och vid alla tillfällen lämnade respektive föreläsare salen. Författarna inledde alla föreläsningar med att presentera syftet, att formuläret förväntades att ta mellan 15 till 20 minuter att besvara och de forskningsetiska principerna enligt Gustafsson, Hermerén och Petterson (2011). Efter att ett informerat samtycke tillkännagivits, delades formulären ut av författarna. När respektive deltagare hade avslutat formuläret lämnades det till författarna av deltagaren. Beträffande e-enkäterna tillfrågades deltagarna genom ett personligt meddelande. I meddelandet inledde författarna med att de sökte respondenter till undersökningen samt att deltagandet var frivilligt och anonymt. I slutet av meddelandet bifogades en personlig länk till e-enkäten och var kodad för att deltagaren inte skulle kunna upprepa sin medverkan. Vid varje
inlämnad e-enkät samt pappersenkät tackades studenten skriftligt och muntligt för visat intresse.
Databearbetning
Materialet analyserades med hjälp av beräkningsprogrammet SPSS. Vid enstaka frågor där deltagare avstått från att besvara, ersattes värdet med det aktuella medelvärdet. För att pröva hypoteserna 1 och 2 genomfördes ett Pearsons produktmomentkorrelationskoefficients test. För att undersöka socialt nätverk dikotomiserades ISSI-SR för att på så sätt bilda två grupper, där deltagare med 0-19 poäng kodades med 0 och deltagare 20-30 poäng kodades med 1. För att besvara den aktuella frågeställningen genomfördes en hierarkisk multipel regressionsanalys. I den första modellen inkluderades kön och ålder, i modell 2 inkluderades KASAM, och i modell 3 inkluderades socialt nätverk. I samband med den multipla regressionsanalysen kontrollerades variablerna med hjälp av ett toleransmått för att utesluta multikollinearitet.
Resultat
I Tabell 1 redovisas resultatet för hypoteserna 1 och 2, där båda kunde stödjas. Beträffande hypotes 1 där relationen mellan graden av KASAM och upplevd stress prövades, visade resultatet att det fanns ett negativt samband (p < .001). Det indikerade att ju högre grad av KASAM, desto mindre upplevd stress bland studenterna. Gällande hypotes 2 där relationen mellan tillfredsställelse med sitt sociala nätverk och upplevd stress prövades, visade resultatet att det fanns ett negativt samband (p = .007). Det indikerade att ju mer tillfredsställd studenterna var med sitt sociala nätverk, desto mindre upplevd stress. Rörande relationen mellan stress och kön, fanns det ett negativt samband (p = .049). Vilket innebar att bland studenter var det kvinnor som upplevde mer stress än män. Rörande relationen mellan ålder och stress, var det ett negativt samband (p = .032). Detta betydde att ju äldre studenten var, desto mindre upplevd stress. Utöver detta visades även ett positivt samband mellan KASAM och socialt nätverk, vilket indikerar att ju högre grad av KASAM desto mer tillfredsställd var studenten med sitt sociala nätverk (p < .001).
Tabell 1
Pearsons korrelationskoefficient mellan variabler samt deskriptiv statistik
Variabel 1 2 3 4 5 M SD 1. Stress – 25.11 8.34 2. Köna -.15* – 78% (%)b iac 3. Ålder -.17* .06 – 25.83 5.51 4. KASAM -.74*** .06 .28*** – 59.78 11.58 5. Socialt nätverkd -.22** .05 .07 .31*** – 27% (73%)e ia Not. N = 127, * p < .05,** p < .01, *** p < .001.
a Kvinnor kodades med 0 och män med 1.
b Andel kvinnor samt (män).
c ia: Icke applicerbart.
d Icke-tillfredsställande socialt nätverk kodades med 0 och tillfredsställande socialt nätverk med 1.
För att besvara den aktuella frågeställningen genomfördes en hierarkisk multipel regressionsanalys, för att på så sätt undersöka hur stor del av variationen i stress som kan förklaras av KASAM och socialt nätverk tillsammans (se Tabell 2). I det första steget (modell 1) ingick kön och ålder, vilket simultant förklarade 5.3% av variansen i upplevd stress,
F (2, 124) = 3.46, p = .035, dock var ålder den enda som unikt förklarade variansen i graden av
upplevd stress (p = .049). I steg två (modell 2) inkluderades KASAM, och simultant förklarade prediktorerna 55.7% av variansen i graden av upplevd stress, F (3, 123) = 51.57, p < .001. När kön och ålder kontrollerades förklarade KASAM 50.4% av variansen i graden av upplevd stress, (p < .001). I det sista steget (modell 3) inkluderades socialt nätverk, och simultant förklarade prediktorerna 55.7% av variansen i upplevd stress, F (4, 122) = 38.38, p < .001. Dock förklarade socialt nätverk som enskild prediktor ingen unik varians i graden av upplevd stress, (p = .846). I modell 3 var det endast KASAM som var statistiskt signifikant, (p < .001). Tabell 2
Hierarkisk regressionsanalys för prediktion av upplevd stress
Upplevd stress
Modell 1 Modell 2 Modell 3
Variabel βa β β Könb -.16 -.10 -.10 Ålder -.17* .04 .04 KASAM -.74*** -.75*** Socialt nätverkc .01 R2 .05 .56 .56 F 3.46* 51.57*** 38.38*** ∆R2 iad .50*** .00 ∆F ia 140.03*** .04 Not. N = 127,* p < .05, ** p < .01, *** p < .001. a Standardiserade regressionskoefficienter.
b Kvinnor kodades med 0 och män med 1.
c Icke-tillfredsställande socialt nätverk kodades med 0 och tillfredsställande socialt nätverk med 1.
d ia: Icke applicerbart.
Diskussion
Syftet med föreliggande studie var att undersöka relationen mellan stress, KASAM och tillfredsställelsen med sitt sociala nätverk hos högskolestudenter. Detta undersöktes med hjälp av två hypoteser och en frågeställning. Beträffande hypoteserna fick båda stöd, där det fanns ett samband mellan stress och KASAM samt mellan stress och tillfredsställelsen med sitt sociala nätverk. Resultatet visade att mellan stress och KASAM fanns det en negativ korrelation (p < .001), vilket indikerade att ju högre grad av KASAM desto mindre upplevd stress. Detsamma gällde mellan stress och tillfredsställelsen med sitt sociala nätverk (p = .007), vilket indikerade att ju mer tillfredsställda studenterna var med sitt sociala nätverk, desto mindre upplevd stress. Dock var detta samband relativt svagt i föreliggande studie. Gällande frågeställningen visade resultatet att variationen i studenternas upplevda stress kunde förklaras med prediktorerna KASAM och socialt nätverk. Efter att ålder och kön kontrollerats kunde
KASAM förklara 50.4% av variationen i upplevd stress hos studenterna (p < .001). Beträffande tillfredsställelsen med sitt sociala nätverk i relation till upplevd stress så kunde prediktorn inte unikt förklara ytterligare av variationen för studenternas upplevda stress. Dock kunde tillfredsställelsen med sitt sociala nätverk tillsammans med kön, ålder och KASAM förklara 55.7% av variationen hos studenternas upplevda stress (p < .001).
Stress, känslan av sammanhang, socialt nätverk och tidigare forskning
I föreliggande studie visade resultatet att KASAM och socialt nätverk var relaterat till studenters upplevda stress. Beträffande vad tidigare forskning har påvisat finns det tydliga kopplingar mellan stress och psykisk ohälsa (Bergdahl & Bergdahl, 2002). För att förankra resultatet vad beträffar KASAM till tidigare forskning, tyder det på att det finns likheter även gällande studenter. Bland annat att styrkan av KASAM har en generell betydelse för människors upplevda stress (Surtees et al., 2006; Suominen et al., 2001). Vidare kunde även Richardson och Ratner (2005) visa på att stark KASAM hade en skyddande effekt gällande människors hälsotillstånd vid stressfulla livshändelser. Vilket indikerar att det finns goda skäl att betrakta KASAM som en salutogenfaktor även för stressrelaterad ohälsa bland studenter, i och med att KASAM ensamt kunde såväl förklara och predicera stress. Vidare kunde Heiman (2004) i sin studie visa på att studenter med stark KASAM upplevde lägre stress, vilket även kunde konstateras i föreliggande studie. Dock menade Kimhi (2015) utifrån sin studie att KASAM har betydelse vid hög stress exponering, och att det enbart utgör skydd vid dessa tillfällen.
Om studenterna upplevde sig ha bättre hälsa ju större sociala nätverk de hade har inte kunnat prövas, detta för att mätinstrumentet ISSI-SR användes som ett globalt index och inte som ett flerdimensionellt instrument. Däremot har författarna kunnat bekräfta ett samband mellan tillfredsställelsen av sitt sociala nätverk och bättre hälsa genom mindre upplevd stress. Dock rapporterade Gerich (2013) att stora sociala nätverk kan vara relevanta för hälsan i de fall när relationerna i nätverket har bidragit med förtroende och stöd. Däremot kunde denna studie precis som Cohen (1992) visa att de som var nöjda med sina sociala nätverk också tolkar stressen som mindre hotfull, detta genom minskad stress vid tillfredsställelse med sitt sociala nätverk. Denna studie bekräftar även det Gerich (2013) konstaterade, det vill säga att ju mer tillfredsställd en individ är med sitt sociala nätverk, desto lättare kan hen uppleva sig hantera stressen och att detta handlade om en sekundär värdering. Vidare kunde studien, precis som Smith och Christakis (2008) konstaterade, visa på goda skäl till att socialt isolerade individer kan vara mer sårbara mot negativa hälsoeffekter såsom stress eftersom att de med mindre tillfredsställelse med sina sociala nätverk även upplevde mer stress. Enligt Hirsch (1979) fanns ingen skillnad mellan kvinnor och män gällande tillfredsställelsen med sitt sociala nätverk. Dock har detta inte kunnat bekräftas i denna studie.
Relationen mellan känslan av sammanhang, socialt nätverk och stress
Resultatet av Pearsons produktkorrelationskoefficient testet kunde som tidigare nämnts visa på ett positivt samband mellan KASAM och socialt nätverk. Alltså att ju starkare KASAM desto mer tillfredsställd var studenterna med sitt sociala nätverk.Detta kan då tolkas som att det finns en relation mellan dessa, exempelvis såsom Antonovsky (1981, 2005) menade med att socialt nätverk figurerade som GMR. Dock krävs det ytterligare studier för att säkerställa detta. Gällande resultatet av den hierarkiska multipla regressionsanalysen, kunde inte socialt nätverk som tidigare nämnts förklara någon unik variation i upplevd stress. Av teoretiska skäl valde författarna att inkludera KASAM innan social nätverk, vilket kan vara en tänkbar orsak i och med att ordningen har betydelse rörande denna typ av analys. Därmed finns det goda skäl att
tro att socialt nätverk kunde ha haft större inflytande gällande att förklara variationen i stress, ifall prediktorerna hade inkluderats i en annan ordningsföljd. Detta antagande bygger dels på att andelen av variansen som kunde förklaras av KASAM var relativt stor, men även att tidigare forskning om socialt nätverk har visat ha en betydande roll i relation till ohälsa. Beträffande mätinstrumentet PSS som är ett globalt instrument, alltså ett icke situationsberoende instrument i mätning av stress, så kan detta vara en möjlig orsak till varför socialt nätverk inte enskilt förklarade variationen i stress. Detta kan då bland annat härledas till vad Cohen et al. (1983) poängterade med att PSS inte tar hänsyn till kronisk stress. Exempelvis är det möjligt att anta när en person lider av kronisk stress, förmodligen upplever stress oavsett och eventuellt att det sociala nätverket har mindre eller större betydelse i självskattningsformulär.
Styrkor och svagheter i föreliggande studie
En tydlig styrka med studien är att enbart etablerade instrument användes, samt att alla är svenska versioner och inte översatta av författarna, vilket innebär att samtliga instrument är beprövade och har validerats inom tidigare forskning. Dessutom var det externa bortfallet relativt lågt, och svarsfrekvensen relativt högt med pappersversionen med 97% och e-versionen med 86.5%. Ytterligare styrka med denna studie är att det verkade finnas ett genuint intresse för undersökningsområdet bland studenterna, i synnerhet för socialt nätverk. Detta antyder att det inte enbart finns ett intresse hos författarna, utan även att det verkar vara ett relevant område för målgruppen. Till följd av att pappersversionen delades ut och besvarades i samband med slutet av en föreläsning, till skillnad från e-versionen som slumpvis skickades till deltagarna, finns det vissa skillnader. Dessa skillnader kan dels vara i form av att den fysiska miljön skiljer sig åt, vilken tid på dygnet frågorna besvarades samt hur lång tid deltagaren kunde lägga ner på att besvara formuläret. Dock säkerställde författarna i största möjliga mån att ingen deltagare oavsett version kunde medverka mer än en gång. En annan aspekt att beröra och som är mer eller mindre ofrånkomligt vid stickprovsundersökningar, är problematiken kring statistisk inferens. Till följd av detta är det avgörande för generaliserbarheten att stickprovet representerar den tänkta populationen. I föreliggande studie fanns det en snedfördelning beträffande kön, dock visar statistik på att det råder en allmängiltig snedfördelning mellan könen bland Sveriges Högskolor och Universitet. Därmed anses fördelningen mellan kvinnor och män vara representativt för populationen högskolestudenter, dock är stickprovet som helhet relativt litet och undersökningen begränsad.
Reliabilitet. Den svenska versionen av KASAM-13 visade i föreliggande studie på god intern
konsistens α = .83, vilket indikerar att detta instrument visat på god reliabilitet i föreliggande studie. Enligt en systematisk granskning av 13-versionen av Eriksson och Lindström (2005) varierade alphavärdet mellan .70 till .92, vilket är i enlighet med föreliggande studie. Dock var alphavärdet något lägre än originalet som består av 29 frågor, α = .84 till .93 (Antonovsky, 2005). Den svenska versionen av PSS visade i föreliggande studie på god intern konsistens α = .87, vilket även visar på god reliabilitet. Detta ligger då något över det som Eskin och Parr (1996) rapporterade i sitt stickprov bland högskolestudenter (α = .82), samt något över det som Cohen et al. (1983) rapporterade utifrån två stickprov bland högskolestudenter (α = .84 och .85). I och med att ISSI-SR i grunden var ett flerdimensionellt instrument, men att i föreliggande studie användes som ett endimensionellt instrument i och med valet av att göra ett globalt index, medförde det att instrumentets fulla kapacitet inte utnyttjades. Dock visade indexet på god intern konsistens, α = .89. Enligt Eklund et al. (2007) kunde även Cronbach´s alpha för ISSI-SR skalan visa på god intern konsistens när den användes som summerad skala (α = .91 till .84).
Validitet. I föreliggande studie undersöktes upplevd stress, KASAM och socialt nätverk med
etablerade instrument i form av självskattningsformulär i och med studien av icke-observerbara faktorer. Till följd av detta finns det en uppenbar svaghet som är värd att redogöra för. Eftersom att självskattningsformulär bygger på individens subjektiva värdering och tolkning, finns en risk för att individen antingen över- eller undervärderar dess betydelse, och därmed kan påverka resultatet som helhet. Dock visar resultatet i föreliggande studie på entydighet, gällande instrumentens validitet utifrån jämförelser med annan forskning. I denna studie var medelvärdet för stress hos studenterna 25.11 med en standardavvikelse med 8.34, vilket är något högre jämfört med vad Eskin och Parr (1996) visade i sitt stickprov bland svenska högskolestudenter,
M = 24.4, SD = 8.0. Dessutom var dessa värden något högre jämfört med vad Cohen et al.
(1983) rapporterade i sina två stickprov bland studenter, M = 23.18 och 23.67, SD = 7.31 och 7.79. Beträffande användning av instrumentet ISSI-SR har tidigare studier visat på god validitet vid mätning av sociala nätverk, och att det sociala nätverket har betydelse för individer (Eklund et al., 2007; Orth-Gomér & Johnson, 1987). Angående KASAM-13 lämnas inget utrymme för att ifrågasätta validiteten, i och med att detta redan är ett psykometriskt beprövat och validerat instrument av Eriksson och Lindström (2005).
Begränsningar och framtida forskning
Denna studie har kunnat bekräfta båda sina formulerade hypoteser och besvarat frågeställningen. Dessvärre valde författarna att begränsa sig gällande komplexiteten inom området på grund av tid. Vilket var upphovet till varför ISSI-SR mätinstrument användes som ett globalt index istället för ett flerdimensionellt instrument. Dock har detta skapat flera möjligheter för vidare forskning inom området. Ett förslag kan vara att använda ISSI-SR med sin fulla potential som ett flerdimensionellt instrument i liknande studier för att exempelvis studera om storleken på det sociala nätverket hos studenter kan ha någon betydelse för upplevd stress eller hälsa. Ytterligare var kön i föreliggande studie inget som aktivt studerades, men utifrån Pearsons korrelationstest kunde ingen signifikant skillnad i tillfredsställelsen av sina sociala nätverk mellan kvinnor och män konstateras. Till följd av detta finns det behov av att vidarestudera relationen mellan dessa, och därmed vara ett område för framtida forskning. Det fanns heller ingen signifikant skillnad mellan olika åldrar, vilket kan härledas till de minimala åldersskillnaderna mellan deltagarna. Även om detta också var representativt gällande studenter så skulle det vara intressant att med hjälp av ett större stickprov se hur äldre respektive yngre hade responderat i liknande studie. På grund av de begränsningar som denna studie har gällande kön och stickprovets storlek, så skulle ett bredare urval kunna göras i framtida studier i samband med den fulla potential som mätinstrumentet ISSI-SR erbjuder. Genom att använda sig av instrumentet på ett sådant sätt skulle framtida forskning exempelvis kunna ta reda på om det finns en skillnad mellan kvinnor och män gällande behovet av sociala nätverk, samt om faktorerna i socialt nätverk har olika betydelse för hälsan mellan könen. Dock är det viktigt att poängtera att snedfördelningen i föreliggande studie ändå är representativ för de studenter som ingick. Däremot har inte detta specifikt lyfts fram i den föreliggande studien då det inte var av intresse, men för framtida studier vara ett ytterligare förslag.
Slutsats
Tidigare studier har inte studerat KASAM och socialt nätverk tillsammans gällande stress utifrån författarnas genomgång av forskning och litteratur, trots att det finns tydliga kopplingar mellan KASAM och socialt nätverk beträffande stress. Därmed finns det goda skäl med ett fortsatt intresse för KASAM tillsammans med socialt nätverk eller ytterligare tänkbara faktorer.
Avslutningsvis finns det goda skäl att vidare utforska dessa två faktorer tillsammans. Detta på grund av att både socialt nätverk och KASAM har betydelse för studenters upplevda stress.
Referenser
Antonovsky, A. (1981). Health, stress and coping. San Francisco, CA: Jossey-Bass. (Originalarbete publicerat 1979)
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium (M. Elfstadius, övers.). Stockholm: Natur och kultur. (originalarbete publicerat 1987)
Antonucci, T., & Akiyama, H. (1987). An examination of sex differences in social support among older men and women. Sex Roles, 17, 737-749. doi: 10.1007/BF00287685
Auslander, G. A. (1988). Social network and the functional health status of the poor: A secondary analysis of data from the national survey of personal health practices and consequences. Journal of Community Health, 13, 197-209. doi: 10.1007/BF01324232 Bergdahl, J., & Bergdahl, M. (2002). Perceived stress in adults: Prevalence and association of
depression, anxiety and medication in a Swedish population. Stress and Health, 18, 235-241. doi: 10.1002/smi.946
Bergin, A. E. (1971). The evaluation of therapeutic outcomes. In A. E. Bergin & S. L. Garfield (Eds.), Handbook of psychotherapy and behavior change: An empirical analysis (pp. 217-270). New York, NY: Wiley.
Berkman, L. F., & Glass, T. (2000). Social integration, social networks, social support, and health. In L.F. Berkman & I. Kawachi (Eds.), Social epidemiology (pp. 137-173). New York, NY: Oxford University Press.
Caplan, G. (1974). Support systems and community mental health. New York, NY: Behavioral Publications.
Centrala studiestödsnämnden. (2016). Studerandes sociala och ekonomiska situation 2015. (Rapport nr. 2). Hämtad från http://www.csn.se
Cobb, S. (1976). Social support as a moderator of life stress. Psychosomatic Medicine, 38, 300-314. doi: 10.1097/00006842-197609000-00003
Cohen, S., Kamarck, T., & Mermelstein, R. (1983). A global measure of perceived stress.
Journal of Health and Social behavior, 24, 385-396. doi: 10.2307/2136404
Cohen, S., & Wills, T. A. (1985). Stress, social support, and the buffering hypothesis.
Psychological Bulletin, 98, 310-357. doi: 10.1037/0033-2909.98.2.310
Cohen, S. (1992). Stress, social support, and disorder. In H. O. F. Veiel & U. Baumann (Eds.),
The meaning and measurement of social support (pp. 109-124). New York, NY: Hemisphere
Press.
De Jong, J., & Van Tilburg, T. (2006). A 6-item scale for overall, emotional, and social loneliness: Confirmatory tests on survey data. Research on Aging, 28, 582-598. doi: 10.1177/0164027506289723
El Ansari, W., Oskrochi, R., & Stock, C. (2013). Symptoms and health complaints and their association with perceived stress: Students from seven universities in England, Wales and Northern Ireland. Journal of Public Health, 21, 413-425. doi: 10.1007/s10389-013-0571-x Eklund, M., Bengtsson-Tops, A., & Lindstedt, H. (2007). Construct and discriminant validity
and dimensionality of the Interview Schedule for Social Interaction (ISSI) in three psychiatric samples. Nordic Journal of Psychiatry, 61, 182-188. doi: 10.1080/08039480701352439
Emslie, C., Hunt, K., & Lyons, A. (2013). The role of alcohol in forging and maintaining friendships amongst Scottish men in mid-life. Health Psychology, 32, 33-41. doi: 10.1037/a0029874
Eriksson, M., & Lindström, B. (2005). Validity of Antonovsky´s sense of coherence scale: A systematic review. Journal of Epidemiology and Community Health, 59, 460-466. doi: 10.1136/jech.2003.018085
Eriksson, M., & Lindström, B. (2006). Antonovsky’s sense of coherence scale and the relation with health: A systematic review. Journal of Epidemiology and Community Health, 60, 376-381. doi: 10.1136/jech.2005.041616
Eskin, M., & Parr, D. (1996). Introducting a Swedish version of an instrument measuring
mental stress (Report No. 813). Department of Psychology, Stockholm University.
Fairweather, G. W., Sanders, D. H., Cressler, D. L., & Maynard, H. (1969). Community life for
the mentally ill: An alternative to institutional care. Chicago, IL: Aldine.
Fiorillo, D., & Sabatini, F. (2011). Quality and quantity: The role of social interactions in self-reported individual health. Social Science and Medicine, 73, 1644-1652. doi: 10.1016/j.socscimed.2011.09.007
Flatherty, J., & Richman, J. (1989). Gender differences in the perception and utilization of social support: Theoretical perspectives and empirical test. Social Science and Medicine, 28, 1221-1228. doi: 10.1016/0277-9536(89)90340-7
Fridell, M., Crabo, J., & Gradowska, M. (2008). Uppföljning av personer vårdade vid Dianova
Sverige (Mobilisering mot Narkotika; Rapport nr. 24). Institutionen för psykologi, Lunds
Universitet.
Gerich, J. (2013). Effects of social networks on health from a stress theoretical perspective.
Social Indicators Research, 118, 349-364. doi: 10.1007/s11205-013-0423-7
Gustafsson, B., Hermerén, G., & Petterson, B. (2011). God forskningssed. (Rapport nr. 1:2005). Vetenskapsrådets rapportserie, Stockholm. Hämtad från http://www.vr.se
Harpham, T., Grant, E., & Thomas, E. (2002). Measuring social capital within health surveys: Key issues. Health Policy and Planning, 17, 106-111. doi: 10.1093/heapol/17.1.106
Heiman, T. (2004). Examination of the Salutogenic Model, support resources, coping style, and stressors among Israeli university students. The Journal of Psychology, 138, 505-520. doi: 10.3200/JRLP.138.6.505-520
Henderson, S., Duncan-Jones, P., Byrne, D. G., & Scott, R. (1980). Measuring social relationships: The Interview Schedule for Social Interaction. Psychological Medicine, 10, 723-734. doi: 10.1017/S003329170005501X.
Henderson, S. (1981). Social relationship, adversity and neurosis: An analysis of prospective observations. British Journal of Psychiatry, 138, 391-398. doi: 10.1192/bjp.138.5.391 Hirsch, B. J. (1979). Psychological dimensions of social networks: A multimethod analysis.
American Journal of Community Psychology, 7, 263-276. doi: 10.1007/BF00890691
Hirsch, B. J. (1980). Natural support systems and coping with major life changes. American
Journal of Community Psychology, 8, 159-172. doi: 10.1007/BF00912658
House, J. (1987). Social support and social structure. Sociological Forum, 2, 135-146. doi: 10.1007/BF01107897
House, J. S., Umberson, D., & Landis, K. R. (1988). Structures and processes of social support.
Annual Review of Sociology, 14, 293-318. Retrieved from http://www.jstor.org/stable/2083320
Ikeada, A., & Kawachi, I. (2010). Social networks and health. In A. Steptoe (Ed.), Handbook
of behavioral medicine: Methods and applications (pp. 237-262). New York, NY: Springer.
doi: 10.1007/978-0-387-09488-5_18
Kelly, J. G., Snowden, L. R., & Mufioz, R. F. (1977). Social and community interventions.
Annual Review of Psychology, 28, 323-361. doi: 10.1146/annurev.ps.28.020177.001543
Kimhi, S. (2015). Sense of coherence and gender as a predictor of the effect of laboratory induced stress on cognitive performance. The Journal of Psychology, 149, 412-426. doi: 10.1080/00223980.2014.895696
Lazarus, R. S., Folkman, S. (1984). Stress, appraisal, and coping. New York, NY: Springer. Litwak, E., & Szelenzi, I. (1969). Primary group structures and their functions: Kin, neighbors
and friends. American Sociological Review, 34, 465-481. Retrieved from http://www.jstor.org/stable/2091957
McKinlay, J. B. (1973). Social networks, lay consultation, and help-seeking behavior. Social
Forces, 51, 275-292. doi: 10.1093/sf/51.3.275
Nielsen, L., Curtis, T., Kristensen, T. S., & Nielsen, N. R. (2008). What characterizes persons with high levels of perceived stress in Denmark? A national representative study.
Scandinavian Journal of Public Health, 36, 369-379. doi: 10.1177/1403494807088456
Orth-Gomér, K., & Johnson, J. V. (1987). Social network interaction and mortality: A six year follow-up study of a random sample of the Swedish population. Journal of Chronic
Diseases, 10, 949-957. doi:10.1016/0021-9681(87)90145-7
Parker, J. D., Summerfeldt, L. J., Hogan, M. J., & Majeski, S. A. (2004). Emotional intelligence and academic success: Examining the transition from high school to university. Personality
and Individual Differences, 36, 163-172. doi: 10.1016/S0191-8869(03)00076-X
Pe, M. L., Brose, A., Gotlib, I. H., & Kuppens, P. (2016). Affective updating ability and stressful events interact to prospectively predict increases in depressive symptoms over time.
Emotion, 16, 73-82. doi: 10.1037/emo0000097
Powers, E., & Bultena, G. (1976). Sex differences in intimate friendship of old age. Journal of
Marriage and Family, 38, 739-747. doi: 10.2307/350693
Rennemark, M., & Hagberg, B. (1999). Gender specific associations between social network and health behavior in old age. Aging and Mental Health, 3, 320-327. doi: 10.1080/13607869956091
Richardson, C. G., & Ratner, P. A. (2005). Sense of coherence as a moderator of the effects of stressful life events on health. Journal of Epidemiology and Community Health, 59, 979-984. doi: 10.1136/jech.2005.036756
Roddenberry, A., & Renk, K. (2010). Locus of control and self-efficacy: Potential mediators of stress, illness, and utilization of health services in college students. Child Psychiatry and
Human Development, 41, 353-370. doi: 10.1007/s10578-010-0173-6
Rudman, A., & Gustavsson, J. P. (2012). Burnout during nursing education predicts lower occupational preparedness and future clinical performance: A longitudinal study.
International Journal of Nursing Studies, 49, 988-1001. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2012.03.010
Selye, H. (1950). Stress and the General Adaptation Syndrome. British Medical Journal, 1, 1383-1392. Retrieved from http://www.jstor.org/stable/25357371
Smith, K. P., & Christakis, N. A. (2008). Social networks and health. Annual Review of
Sociology, 34, 405-429. doi: 10.1146/annurev.soc.34.040507.134601
Stawski, R. S., Sliwinski, M. J., Almeida, D. M., & Smyth, J. M. (2008). Reported exposure and emotional reactivity to daily stressors: The roles of adult age and global perceived stress.
Psychology and Aging, 23, 52-61. doi: 10.1037/0882-7974.23.1.52
Suominen, S., Helenius, H., Blomberg, H., Uutela, A., & Koskenvuo, M. (2001). Sense of coherence as a predictor of subjective state of health: Results of 4 years of follow-up of adults. Journal of Psychosomatic Research, 50, 77-86. doi: 10.1016/S0022-3999(00)00216-6
Surtees, P. G., Wainwright, W. J., & Khaw, K.-T. (2006). Resilience, misfortune, and mortality: Evidence that sense of coherence is a marker of social stress adaptive capacity. Journal of
Psychosomatic Research, 61, 221-227. doi: 10.1016/j.jpsychores.2006.02.014
Wang, X., Cai, L., Qian, J., & Peng, J. (2014). Social support moderates stress effects on depression. International Journal of Mental Health Systems, 8, 1-5. doi: 10.1186/1752-4458-8-4
Weiss, L., & Lowenthal, M. (1975). Life-course perspectives on friendship. In M. Lowenthal, M. Thurnher & D. Chiriboga (Eds.), Four stages of life: A comparative study of women and
men facing transitions (pp. 48-61) San Francisco, CA: Jossey Bass.
Wellman, B., Craven, P., Whitaker, M., Stevens, H., Shorter, A., DuToit, S., & Bakker, H. (1973). Community ties and support systems: From intimacy to support. In L. Bourne, R. MacKinnon & J. Simmons (Eds.), The form of cities in central Canada. (pp. 152-167) Toronto: University of Toronto Press.
