Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
165-180 hp Hälsa och samhälle
FLYKTINGMOTTAGANDE I
PERSPEKTIV
EN KVALITATIV TEXTANALYS AV
DAGSTIDNINGARS RAPPORTERING OM
FLYKTINGMOTTAGANDE I SVERIGE
MARIE SUNDBERG
SOFIA SILANDER
RECEPTION OF REFUGEES IN
PERSPECTIVE
A QUALITATIVE TEXT ANALYSIS ON THE
REPORTING OF THE RECEPTION OF
REFUGEES IN SWEDEN IN DAILY
NEWSPAPERS
MARIE SUNDBERG
SOFIA SILANDER
Sundberg M. & Silander S.
Reception of Refugees in Perspective. A Qualitative Text Analysis on the reporting of the reception of refugees in Sweden in daily newspapers. Degree
project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health
and Society, Department of Social work, 2016.
The aim of this study is to examine how daily newspapers in Sweden are reporting about the reception of refugees. To do this we have done a qualitative text analysis of different text articles published in Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten and Sydsvenskan. We have created three different problem perspectives that will show how and in what way the daily newspapers are writing about the reception of refugees in Sweden. We used agenda-setting theory as one of our theoretical perspectives. The theory states that those issues that media addresses more frequent to will be those that people tends to think are the most important social issues. Research shows that media today has gotten more power to sett the agenda and to create (new) social problems. Using agenda-setting theory gives us the legitimacy to study our material in the way we want to.
Our text analysis indicates that the articles are portraying the reception of refugees as a threat to Sweden the Swedish welfare system and that the reception of refugees, are and will become, problematic for Sweden in one or another way.
Keywords: agenda-setting, asylum seeker, reception of refugees, refugees policy,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Inledning och Problemformulering ... 4
1.1 Syfte ... 5
1.2 Frågeställningar ... 5
1.3 Uppsatsens disposition ... 6
2 Tidigare forskning ... 6
2.1 Konstruktionen av sociala problem i massmedia ... 6
2.2 Hur har Sverige tidigare talat om flyktingpolitik? ... 7
2.2.1 Åtstramningar inom svensk flyktingpolitik ... 8
2.2.2 Migrationspolitiska diskurser ... 10
2.3 Medias rapportering om flyktingmottagande ... 10
2.3.1 Metaforer bidrar till att skapa ett åsiktsklimat ... 11
3 Teori ... 12
3.1 Socialkonstruktivism ... 12
3.2 Agenda-‐setting theory ... 13
3.3 Massmedias koppling till nationell identitet ... 15
3.4 Teoretiska ramar och begrepp ... 16
4 Metod ... 16
4.1 Kvalitativ textanalys ... 17
4.2 Problemperspektiv ... 18
4.3 Urval och avgränsning ... 18
4.4 Tillvägagångssätt ... 20
4.4.1 Tillvägagångssätt av resultat och analys ... 21
5 Resultat ... 22
5.1 Hot mot välfärd-‐perspektivet ... 22
5.1.1 Systemet kommer att kollapsa ... 23
5.1.2 Vad kommer det kosta och vem betalar? ... 24
5.1.3 Sverige som hjälte och EU som antagonist ... 26
5.2 Reformperspektivet ... 27
5.2.1 Möjligheter till arbete ... 28
5.2.2 Skola – nyckeln till integration ... 29
5.3 Solidaritetsperspektivet ... 30
5.4 Huvudresultat ... 33
6 Analys ... 34
6.1 Bilden av flyktingmottagande som ett hot mot Sveriges välfärd ... 34
6.1.1 Metaforer som bidrar till denna bild ... 34
6.1.2 Hård berättelseform mest förekommande ... 35
6.2 Bilden av Sverige ... 35
6.3 Vilken bild saknas? ... 36
6.3.1 Asylsökande osynliggjord i alla perspektiv ... 37
6.3.2 Flyktingar som en tillgång ... 37
6.4 Hur kan dessa bilder ses som problematiska? ... 37
7 Diskussion ... 38 8 Referenser ... 40 8.1 Tidningstexter för analys ... 41 8.1.1 Dagens Nyheter ... 41 8.1.2 Göteborgs-‐Posten ... 42 8.1.3 Sydsvenskan ... 42
1 INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Det är i dagsläget svårt att öppna en tidning, uppdatera sitt facebook-flöde eller besöka en tidnings hemsida utan att stöta på utsagor eller tyckanden om de tusentals flyktingar som anländer till Sverige. Bara under 2015 har över 160 000 personer ansökt om asyl i Sverige och enligt Migrationsverkets prognoserförväntas det komma minst lika många under 2016 (Migrationsverket). Varje dag skriver dagens media om de flyktingar som anländer till Sverige. Detta ger oss en omedveten bild av vilka dessa flyktingar är. Som läsare får du en uppfattning som lätt kan komma att prägla din egen syn på de flyktingar och asylsökande som idag anländer till Sverige.
Under hösten 2015 har frågan om flyktingar och flyktingmottagande varit något som debatterats flitigt. Den 21 november 2015 uttrycker Dagens Nyheter (DN) följande i en artikel:
Hösten 2015 kommer att gå till historieböckerna som en av de mest omvälvande perioderna i svensk politik. Sällan har en samhällsdebatt bytt riktning så snabbt och så dramatiskt. (DN 2015-11-21)
Vidare i artikeln nämns uppmärksammade händelser som under hösten har
sammankopplats med det ökande antalet av asylsökande i Sverige. Ett exempel på en sådan händelse är terrordådet i Paris. Införandet av nationella gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd för asylsökande är en följd av dessa händelser. Regeringen har gått ut och sagt att vi måste hålla koll på vilka som passerar våra gränser och dessutom på vilka som vistas på asylboenden. Flyktingmottagandet står med andra ord högt både på den mediala och politiska dagordningen. Strömbäck (2004) menar på att trots att vi är kritiska och misstror vad media skriver, är det dit vi vänder oss för att få information. 80 procent av medborgarna uppger att media är den främsta källan till kunskap om politiska frågor
(Strömbäck, 2004). Det är omöjligt för media att rapporterna om allt som händer i världen vilket innebär att media begränsar vårt synfält. Hårdraget är det de som väljer vad vi ska läsa. Media kan aldrig bestämma vad vi ska tycka, dock kan de med sin rapportering föreslå vad vi ska ha åsikter om och hur vi ska uppfatta verkligheten. Media har därför makten över hur människor uppfattar verkligheten eller aspekter av verkligheten.
I och med det svenska flyktingmottagande under Balkankriget i början på 1990-talet fick frågor gällande flyktingar och flyktingmottagande stort fokus i media. Den tidigare forskning som finns gällande medias rapportering om
flyktingmottagande i Sverige har huvudsakligen gjorts under denna tid (Brune, 2004, Abiri, 2000, Johansson, 2005). Sedan dess har det varit andra frågor inom flyktingpolitik, såsom frågor om papperslösa och ensamkommande flyktingbarn, som fått större utrymme både i medias rapportering och inom forskning (Brune, 2004).
Att arbeta med flyktingmottagande och nyanlända inom socialt arbete är inget som är nytt i Sverige. Redan på 50-talet tog Sverige emot så kallade
kvotflyktingar som var TBC-sjuka. De som kom var inte självförsörjande och var därför behov av assistans. De som blev ansvariga för mottagandet var de sociala
myndigheterna och det var i och med detta som en specifik flyktingverksamhet tillkom inom socialtjänsten (Montesino, 2008). Idag är det flera aktörer som arbetar med flyktingmottagande och det görs både inom kommunal, privat och ideell sektor. Socialtjänst och andra myndigheter spelar en stor och betydande roll i flyktingmottagandet i Sverige och i arbetet med nyanlända.
Hur arbetet med det svenska flyktingmottagandet ska ske är i stor del
perspektivberoende och där har media en makt att definiera ”problemet” och dess lösningar. Media presenterar en verklighetskonstruktion som i sin tur har ett samband med medborgares verklighetsuppfattningar och handlingsmönster (Brune, 2004). Med det sagt kan den rapportering om flyktingar och
flyktingmottagande som görs i massmedia påverka och samspela med den flyktingpolitik som förs. I förlängningen kan detta påverka både lagstiftning och fördelning av resurser samt påverka det dagliga sociala arbete som görs i samband med mottagandet av flyktingar.
För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar kommer vi att använda oss av kvalitativ textanalys som metod. En textanalys används för att på ett
systematiskt sätt kunna beskriva textinnehåll (Bergström & Boréus, 2012). Det empiriska textmaterial som granskas är tidningstexter från tre dagstidningar:
Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan. Vi har som intresse att
studera hur dessa dagstidningar skriver om dagens flyktingmottagande i Sverige och vilka aspekter av det som får utrymme i media. Vi kommer presentera tre problemperspektiv som visar på hur och på vilket sätt dagstidningar skriver om flyktingmottagandet.
Det flyktingmottagande som sker idag är i dagsläget en viktig del av socialt arbete. Många av de flyktingar som media idag skriver om kommer att stanna i Sverige. Vi, samhället och dess medborgare, kommer att möta dessa människor i vårt dagliga liv. Kommer då den aktuella rapporteringen ha präglat oss i hur vi kommer att se på dessa människor? Har det redan vid ankomst till Sverige skapats en distans mellan medborgare och flykting?
1.1 Syfte
Syftet med vår uppsats är att undersöka hur dagstidningar skriver om Sveriges flyktingmottagande för att kunna identifiera återkommande resonemang som kan komma att påverka vilken bild media förmedlar gällande flyktingmottagande. 1.2 Frågeställningar
För att besvara uppsatsens syfte kommer vi att utgå från följande frågeställningar: • Vilka återkommande resonemang om flyktingmottagande i Sverige kan
identifieras i dagstidningar?
• Vilka olika problemperspektiv kan de återkommande resonemangen bilda? • Vilken inramning ger dagstidningar flyktingmottagandet i Sverige och kan
1.3 Uppsatsens disposition
I kapitel ett ges en inledning till uppsatsens ämne samt den problemformulering vi arbetat utifrån. Vidare presenteras uppsatsens syfte och frågeställningar. I kapitel två redogör vi för tidigare forskning som berör flyktingmottagande, flyktingpolitik samt medias rapportering och påverkan. I kapitel tre presenterar vi de teorier som vi kommer att använda oss av: socialkonstruktivism, agenda-setting theory samt teorier om nationell identitet. Vidare i kapitlet beskriver vi vilka teoretiska ramar och begrepp vi kommer att använda oss av i vår analys. Därefter följer vårt metodkapitel där vi beskriver vårt val av metod, urval och avgränsning samt tillvägagångssätt. I kapitel fem redogör vi för vårt resultat där våra
problemperspektiv samt huvudresultat presenteras. I kapitel sex görs en analys av de huvudresultat vi presenterat. Slutligen i kapitel sju för vi en avslutande
diskussion samt ger förslag på framtida forskning inom området.
2 TIDIGARE FORSKNING
I följande avsnitt kommer vi att presentera tidigare forskning som är kopplad till flyktingmottagande och medial påverkan. Vi kommer först att presentera hur media skriver om sociala problem. Vidare kommer vi att ta upp tidigare forskning om flyktingpolitik i Sverige och hur den sett ut i slutet på 1980-talet till början på 1990-talet samt hur den migrationspolitiska diskursen sett ut. Slutligen kommer vi att ta upp tidigare forskning om hur media har rapporterat om flyktingpolitik och flyktingar i Sverige.
2.1 Konstruktionen av sociala problem i massmedia
Helena Blomberg m.fl. (2004) skriver i antologin Sociala problem och
socialpolitik i massmedier om dagens koppling och relation mellan sociala
problem och massmedia. I bokens inledande kapitel ger författarna en
tillbakablick till början av 1900-talet och beskriver hur den så kallade ”praktiskt inriktad socialt undersökande journalistik” växte fram mellan
samhällsvetenskapen, där socialt arbete är inkluderat, och journalistik. Den undersökande journalistiken började redan under 1900-talet. Rapporteringen då hade en mer nationell inriktning där reportage gjordes från svåråtkomliga miljöer och gav en beskrivning av sociala problem samt livet för de mest utsatta i
samhället. Denna slags rapportering fördes in på universitetsutbildningar och kopplingen mellan samhällsforskningen och journalistik fick ett allt starkare band.
Man ville beskriva samhället, dess baksidor och mörka stråk och skapa förutsättningar för sociala reformer, socialpolitik och socialt arbete.
(Blomberg m.fl., 2004:12)
De sociala problem som fanns vid förra sekelskiftet sammanförde vetenskapsmän och journalistik, då det fanns ett gemensamt intresse att uppmärksamma
missförhållanden och på så sätt kunna bidra till en samhällsförändring. Idag ser vi inte längre ett stort sammankopplat arbete mellan journalister och samhällsvetare och det präglas inte heller så mycket av det gemensamma uppdraget (Blomberg m.fl., 2004). Det gemensamma som finns kvar är att både media och
samhällsvetare studerar ”fältet”. De har båda ett uppdrag att rapportera om det samhälle vi lever i och ge medborgare en både förklarande och beskrivande bild
av vårt samhälle. Idag riktar samhällsvetare mer sitt fokus åt att studera hur massmedia porträtterar sociala problem och på vilket sätt de skriver om samhällets åtgärder (a a).
Media har idag fått en ökad makt över människors tankar. Vad media väljer att skriva om kan påverka vad medborgaren diskuterar samt inom vilka ramar som diskussion ska ske. Det som ligger till grund för agenda-setting theory är tanken om att makten över medborgarnas tankar går genom makten över massmedia (Blomberg m.fl., 2004). Blomberg m.fl. (2004) menar att detta skulle kunna innebära att media själva lanserar nya sociala problem, sådana som kanske samhällsvetenskapen inte skulle anse vara ett socialt problem. Genom att media skapar en ökad känslighet och oro i sin rapportering, i och med valda ord eller frekvensen av nyhetsrapporteringen, lanseras nyheten som ett socialt problem. Dagens sociala rapportering har ofta en endimensionell och schablonartad bild av ett socialt problem, särskilt i de fall då man vill beskriva ett socialt problem eller skriva om utsatta människor. Rapporteringen har oftast en karaktär av att göra den eller de utsatta personerna till hjälplösa offer. Detta utan att se dem som personer, vilka de är och vad de har för resurser (a a). Faran med att dagens media har fått en sådan karaktär finns i att media i alla dess former har fått en allt större plats i medborgarens liv. Vart vi än vänder oss finns det nyheter och uppdatering om vad som sker runt om oss, både internationellt men främst nationellt. 80 procent av medborgarna uppger att media är den främsta källan till kunskap om politik och politiska frågor (Strömbäck, 2004). Det är omöjligt för medier att rapporterna om allt som händer i världen och media begränsar därför vårt synfält. Baserat på detta skulle det gå att hävda att är det de som väljer vad vi ska läsa. Media kan aldrig bestämma vad vi ska tycka, dock kan de med sin rapportering föreslå vad vi ska ha åsikter om och hur vi ska uppfatta verkligheten. Medier har därför makten över hur människor uppfattar verkligheten eller aspekter av verkligheten (Blomberg m.fl., 2004).
Blomberg (2004) hävdar att grupper med makt, såsom media, har fått en ökad möjlighet att sätta sin problemdefinition på sociala problem. Detta har lett till att andra, kanske mer kunniga inom området, har fått en allt mindre makt över problemdefinitionen. Problematiken ligger här i att enbart vissa områden
uppmärksammas och får plats i den offentliga diskussionen. I och med att media har fått att mer makt att sätta dagordningen ligger problematiken även i att de kan komma en göra en felaktig bedömning och kartläggning av ett socialt problem (Blomberg m.fl., 2004).
2.2 Hur har Sverige tidigare talat om flyktingpolitik?
Den svenska flyktingpolitiken har sett olika ut genom historien. Elisabeth Abiri (2000) har forskat inom området och i sin artikel The changing Praxis of the
Generosity: Sweden refugee Policy during the 1990s beskriver hon hur den
svenska flyktingpolitiken förändrats under 90-talet. Hon skriver om hur olika politiska beslut kom att påverka den svenska flyktingpolitiken. I samband med kalla kriget och berlinmurens fall 1989 ökade antalet asylsökande i Sverige med det dubbla. Detta skapade en oro bland tjänstemän och politiker som menade att den flyktingpolitik och det flyktingmottagande som Sverige hade upplevdes som oförutsägbar och det blev en situation som ansågs vara svår att hantera.
Den retorik som fördes från de styrande politikernas håll var då att Sverige inte längre hade kapacitet att ta emot fler flyktingar. Följden av detta var att det blev
en åtstramning inom den svenska asylpolitiken och ett så kallat ”krisartat beslut” togs. Detta beslut, som kom att kallas Luciabeslutet, infördes 1989 och skulle leda till att allt färre skulle få stanna i Sverige grundat på asyl. Syftet med
Luciabeslutet var att kontrollera de människor som kom in i Sverige och som inte var svenska medborgare. Politiker menade på att detta var ett nödvändigt beslut som var tvunget att göras. Kritiker under denna tid menade dock att Sverige inte alls ”svämmades över” av flyktingar eller att kapaciteten för landet var nådd. Abiri (2000) menar på att beslutet, och hur det togs, har kommit att prägla svensk flyktingpolitik framöver.
Under 1990-talet fokuserade dagstidningar sin rapportering på missförhållanden i Sovjetunionen och den ”massinvandring” som Sverige kunde komma att vänta sig vilken dag som helst. Begrepp som ”migrationstryck” cirkulerade under denna tid frekvent i tidningarna. Tidningarna refererade till ”experter” som hade uttalat sig om att västvärlden kunde komma att vänta sig 20-50 miljoner personer som flydde undan missförhållanden i Sovjetunionen. Oron och risken för att många av dessa flyktingar skulle fly till Sverige kallade den sittande generaldirektören för Statens Invandrarverk till krismöte. Under detta möte skapades en krishandlingsplan tillsammans med bland annat kustbevakningen och räddningsverket för hur Sverige skulle hantera denna eventuella massinvandring. I själva verket var det endast 5 882 personer från Sovjetunionen som sökte asyl i Sverige mellan 1988 och 1997 (Abiri, 2000). Abiri (2000) menar på att den krishandlingsplan som upprättades och den retorik som fördes där en eventuell ”flyktingström” framställdes som ett hot mot Sverige och det svenska samhället kom att skada svensk flyktingpolitik i framtiden.
Trots att det inte kom lika många från Sovjetunionen som det hade förutspåtts var det ändå ett högre antal asylsökande i Sverige än det någonsin tidigare hade varit. I och med detta ställdes det ett ökat krav på en bättre integration. Det
efterfrågades reformer för att underlätta integrationen och skapa möjligheter för de människor som nu fick uppehållstillstånd i landet. Dessa reformer kom att bli fördröjda och ett missnöje bland de svenska medborgarna började träda fram. Som ett resultat av detta trädde Ny Demokrati fram som ett missnöjesparti. I prognoser innan valet 1991 mättes det att Ny Demokrati skulle få så mycket som 11,7
procent av de svenska rösterna (Abiri, 2000). Om detta skulle ha blivit verklighet i det riktiga valet hade partiet därmed fått en vågmästarroll och kunnat sätta stopp för Socialdemokraterna och Moderaternas reformvänliga politik. Inför detta val handlade valrörelsen mycket just om flyktingar och migrationspolitik. Detta var dels för att bemöta Ny Demokrati men även för att meddela medborgarna att man nu arbetade för en mer restriktiv flyktingpolitik. Det handlade om att visa den svenska befolkningen att något gjordes för att minska antal flyktingar till Sverige. Med detta sagt ville dock inte de övriga partierna på något sätt associeras med Ny Demokrati bara för att de i sina valkampanjer berörde flyktingfrågan (Abiri, 2000). Ny Demokrati fick aldrig den vågmästarroll som det befarades, men kom in i riksdagen med 6,7 procent av de svenska rösterna. Deras inträdande i den svenska politiken gjorde dock att flyktingfrågan kom högt upp på dagordningen.
2.2.1 Åtstramningar inom svensk flyktingpolitik
Samtidigt som flyktingfrågan fick ett stort fokus i både svensk politik och media började det förödande kriget i forna Jugoslavien. Den heta flyktingdebatt som förts under valåret 1991 hade inte hunnit lägga sig förrän antal asylsökande i Sverige snabbt ökade till nivåer som Sverige inte upplevt sen andra världskriget.
Mycket av rapporteringen i svensk media fokuserade på det pågående kriget. Det rapporterades främst från Bosnien men en majoritet av de asylsökande i Sverige kom däremot från Kosovo. Att rapporteringen främst skedde från Bosnien gjorde att situationen i andra delar av forna Jugoslavien hamnade i skymundan. Detta ledde till en debatt huruvida de asylsökande som kom från Kosovo faktiskt hade asylskäl. Av dessa asylsökande från Kosovo var det en majoritet som fick avslag på deras asylsökningar då de inte ansågs uppfylla kraven för att få asyl (Abiri, 2000).
I samband med detta började politiker tala om att Sverige skulle hjälpa de som var i störst nöd. Detta ledde till att i juni 1992 infördes tillfälliga uppehållstillstånd för de personer som sökte skydd från mer kortvariga konflikter och kriser. Dessa tillfälliga uppehållstillstånd skulle dock inte gälla de personer som hade rätt till asyl. Bara några månader senare gick Sveriges dåvarande invandrarminister ut i presskonferens och meddelade att det skulle införas ett visumkrav för medborgare från forna Jugoslavien. Detta motiverades med att Sverige då skulle kunna
fokusera på att hjälpa de som var i mest behov av hjälp, de som flydde från våld, förtyck och terror på Balkan. Detta ledde till att antal asylsökande från Kosovo minskade men effekten blev aldrig att antalet asylsökande minskade. Detta på grund av situationen i Bosnien förvärrades.
Ett år senare infördes ett andra visumkrav, detta gällde för medborgare i Bosnien-Hercegovina. Beslutet om det andra visumkravet var svårare att motivera. Detta eftersom att kriget fortfarande pågick och att ett andra visumkrav skulle resultera i att Sverige inte längre kunde hjälpa dem som var mest i behov av hjälp. Svenska regeringens beslut var formulerat på ett sätt som antydde att Sverige som land hade tagit emot sin beskärda del av asylsökande och att Sverige nu hade nått sin gräns. Det antyddes också att andra länder borde ta sitt ansvar. Samtidigt föreslogs det att Sverige skulle utöka antalet kvotflyktingar (Abiri, 2000).
Detta händelseförlopp och de beslut som togs inom svensk flyktingpolitik på 90-talet menar Abiri (2000) är ett exempel på hur Sverige försökte driva en restriktiv och generös flyktingpolitik på en och samma gång. Alla de åtgärder som vidtogs gjorde det svårt för människor att kunna ta sig till Sverige och ansöka om asyl. Det var i samband med detta som människosmuggling ökade i Europa och personer tvingades ta riskfulla resvägar för att komma undan kriget på Balkan. Abiri (2000) menar på att dessa åtgärder var det enda sättet att minska antalet asylsökande utan att öppet utmana den mänskliga rättigheten att ansöka om asyl och att detta är anledningen till åtgärderna. Hon menar dock att genom beslut som försvårar framtida asylsökande att kunna ta sig till ett land utmanas ändå den mänskliga rättigheten att ansöka om asyl.
När antalet asylsökningar ökade i Sverige infann det sig frustration bland politiker och som vi kan se genom historien har förändringarna inom svensk flyktingpolitik skett i perioder när antalet asylsökande har ökat. Abiri (2000) menar på att det är intressant att trots att Sverige gör restriktiva åtgärder talas det fortfarande om att Sverige är ett generöst och humanitärt land. I internationella sammanhang har Sverige genom historien haft ett rykte om att vara ett solidariskt land med en generös flyktingpolitik. När antal asylsökande ökat har dock de förändringar som införts inte präglats av denna generositet. Med detta sagt menar Abiri (2000) på att Sverige förmedlar en solidarisk hållning till världen så länge det inte kostar Sverige något.
2.2.2 Migrationspolitiska diskurser
En som undersökt migrationspolitiska diskurser i Sverige är historikern Christina Johansson (2005). Hon har tittat på hur relationen mellan stat, nation och
migrationspolitik visar sig i ett svenskt sammanhang, från 60-talet fram till mitten på 90-talet. I hennes forskning har hon främst undersökt hur de
migrationspolitiska diskurserna har sett ut vid olika migrationspolitiska
vändpunkter. Främst har hon fokuserat på att se hur ett nationalstatligt tänkande har kommit till uttryck i dessa migrationspolitiska diskurser. Detta har hon gjort genom att titta på hur statliga aktörer skrivit och talat om migranter och
migrationspolitik under dessa olika tidpunkter.
Johansson (2005) menar, i likhet med Abiri (2000), att den generösa hållning och föreställningen om Sverige som ett föregångsland är något som främst finns i tider då detta inte är någon ekonomisk uppoffring för Sverige. I sin forskning har hon bland annat använt sig av teorier om nationalstaten. Hon menar på att bilden av Sverige och "svenskhet” ständigt reproduceras via olika diskurser och att detta då också utestänger andra som inte anses passa in i denna bild (Johansson, 2005). Att världen är indelat i nationalstater beskriver Johansson (2005) som ”den dominerande diskursen i vår tid” (Johansson, 2005:36). Den flyktingdefinition som finns idag vilar just på en nationell grund där premissen är att en stat har till uppgift att skydda dess medborgare. Om staten inte gör det har du rätt till en annan stats skydd. Med denna definition av flykting ska du alltså ha lämnat det land som du är medborgare i för att kunna räknas som flykting. Detta visar på hur indelandet i nationalstater är något som tas för givet och redan här kan en diskurs som binder samman vissa människor till vissa områden utläsas.
Det Johansson (2005) visar på i sin avhandling är att de migrationspolitiska diskurserna i Sverige är sammanflätade med nationalstatliga diskurser. Hon menar att det finns en statisk syn på den svenska välfärden och att det finns en tendens att ställa emot migration. Detta menar hon till exempel visar sig i att det finns en återkommande föreställning om att en begränsning av migration till Sverige måste göras för att den svenska välfärden ska skyddas.
2.3 Medias rapportering om flyktingmottagande
Ylva Brune har studerat hur nyhetsjournalistik rapporterar om svenskt
flyktingmottagande. I sin avhandling Nyheter från gränsen (2004) har hon tittat på vilka berättelsemönster och centrala teman som finns inom nyhetsjournalistik gällande flyktingar och invandrare. Med olika exempel visar hon på hur
nyhetsrapporteringen konstruerar gränser mot de som ses som ”flyktingar” eller ”invandrare”. Detta har hon gjort vid olika tidpunkter för att se hur vissa
berättelsemönster återkommer över tid. Bland annat har hon tittat på nyhetstexter som handlar om asylsökande och flyktingmottagande från 1993, då ämnet fick mycket utrymme inom nyhetsjournalistiken.
I sin avhandling väljer Brune (2004) att använda sig av olika begreppspar som används inom journalistikforskning för att kunna kategorisera de olika texterna. Ett av dessa begreppspar är hård respektive mjuk berättelseform. Den hårda berättelseformen menar hon används på ämnen och teman som anses ha relevans i den offentliga sfären och är typiskt för nyhetsrapportering. Det är texter som inte ger uttryck för egna känslor eller åsikter och de källor som används är ofta
myndigheter. Typiskt för de hårda texterna är att de förutsätter en gemensam världsbild hos läsarna. Mjuk berättelseform används oftare i reportage och ämnen som mer rör den privata sfären, till exempel vid ett personporträtt.
Det Brune (2004) menar på är att medias rapportering om flyktingfrågor innehåller spår av nationalistiska diskurser på olika sätt. Detta genom att framställa nationen Sverige i en idealiserad form. Hon menar på att även nyhetstexter som kan tyckas ha neutral karaktär kan innehålla rutinmässiga kategoriseringar som kan ha makt att forma ett ämne. Brune (2004) uttrycker det såhär:
Nyheterna riktar uppmärksamheten mot vissa håll och erbjuder gestaltningar och tolkningar av händelser och skeenden, de sätter dagordningen för ett offentligt samtal och bidrar till att strukturera detta inom vissa ramar, de legitimerar vissa diskurser och marginaliserar andra och de erbjuder identifikationspunkter inom en ”föreställd gemenskap”. (Brune, 2004:13)
Med detta menar Brune (2004) att hur nyheter väljer att beskriva en händelse kan påverka vilken verklighetsbeskrivning som anses vara ”riktig”. Hon pekar på att den nyhetsrapportering om flyktingmottagande som var under 1993 ofta
framställde flyktingmottagande som ett problem och de flyktingar som kom som något avvikande.
2.3.1 Metaforer bidrar till att skapa ett åsiktsklimat
Den rapportering som gjordes i nyhetsjournalistiken om flyktingmottagande under 1993 handlade till stor del om olika slags kontroll av flyktingvägarna och
flyktingarna (Brune, 2004). Kontrollen handlade om att kontrollera vilka som kommer till landet vilket kan ses som ett försök till att minska antalet
ankommande. Vidare tar Brune (2004) upp olika exempel på metaforer som används vid beskrivandet av flyktingar och flyktingmottagande. Hon menar på att dessa kopplar flyktingar till olika hotbilder där det är den svenska befolkningens trygghet som är hotad.
“Strömmar” och “vågor” består knappast av individer; de har mer ett drag av naturkraft över sig – en naturkraft som kan utgöra ett hot mot samhället. (Brune, 2004:72)
Det Brune (2004) pekar på är hur etablerade metaforer såsom ”flyktingström” och "flyktingvåg” är problematiska. Genom att beskriva flyktingar med negativa begrepp som ”strömmar” och ”vågor” menar hon att flyktingarna objektifieras och framstår som ett hot mot den nationella ordningen. Hon har även studerat vilka källor som används och vilka som får uttala sig vid rapporterandet av
flyktingmottagande. Myndigheter, polis, politiker och experter är de som oftast används som källor och får uttala sig i nyhetsrapportering när det gäller
flyktingmottagande. Detta menar hon är typiskt för den hårda berättelseformen, att använda källor som anses vara ”sakliga” och ”neutrala” för att skapa trovärdighet. Hennes forskning visar på hur nyhetsrapporteringen ofta antar ett
myndighetsperspektiv när det gäller asylfrågorna och att flyktingarna då beskrivs som ett objekt för myndigheternas verksamheter. Flyktingars perspektiv och röster är till stor del utestängd från medierapporteringen (Brune, 2004).
Av de texter som Brune (2004) undersökte hade en stor del av nyhetstexterna denna hårda berättelseform. Hon menar på att en hård berättelseform som utgår ifrån myndigheters perspektiv i kombination med de nyhetsjournalistiska
metaforer som används gör att flyktingen objektifieras och diskrimineras. Brune (2004) menar alltså att diskriminering av flyktingarna sker dels genom att de beskrivs i negativa begrepp och dels genom att de inte får höras i medierna.
3 TEORI
I detta kapitel kommer vi presentera den vetenskapsteoretiska ansats och de teorier som vi kommer använda oss av i vår analys. Först kommer vi presentera socialkonstruktivism som är den vetenskapsteoretiska ansats som våra valda teorier och begrepp utgår ifrån. Därefter kommer vi presentera agenda-setting theory som ger oss legitimitet att studera vårt material på det sätt som vi vill göra. Vidare kommer vi presentera teorier kring nationell identitet och hur den kan kopplas till massmedia. Slutligen kommer vi presentera de teoretiska ramar och begrepp vi kommer använda oss av i vår analys.
3.1 Socialkonstruktivism
Det socialkonstruktivistiska perspektivet har fått ett allt större inflytande vid studerandet av samhällsproblem idag (Blomberg m.fl., 2004). Samtliga av våra valda teorier, teoretiska ramar och begrepp utgår ifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet.
Socialkonstruktivism syftar till att förklara hur vår sociala verklighet skapas. Det är en vetenskapsteoretisk ansats som uppmärksammar konstruktionen av vår ”sanning” eller kunskap.
Fokus för teorin ligger på hur människor tillsammans deltar i formandet av det sätt på vilket olika sociala fenomen uppfattas – konstrueras – samt på hur dessa uppfattningar sedan får
återverkningar i form av förhållningssätt och handlingsstrategier i relation till fenomenet. (Lindgren, 2015:118)
Socialkonstruktivismen menar på att vår sociala verklighet är konstruerad av oss själva och att det som vi upplever som en ”sanning” faktiskt är en konstruktion skapad av oss själva och vår omgivning (Jacobsson m.fl., 2010). För det första utgår socialkonstruktivism från att ha en kritisk inställning till det som vi anser att vara en självklar kunskap, att ifrågasätta det som är ”sanning” och fråga sig varför det är och har blivit en ”sanning”. För det andra utgår det socialkonstruktivistiska perspektivet från att företeelser oftast är skapade i en historisk och kulturell kontext, därmed behöver inte vår uppfattning vara densamma för andra eller i en annan tid. För det tredje utgår det socialkonstruktivistiska perspektivet inte från utfall ett fenomen är grundat på empirisk fakta gällande huruvida det är sant eller riktigt i sitt givna sammanhang. Det som är avgörande är snarare det sociala samspelet människor emellan – av kommunikation, förhandling, konflikter, retorik et cetera (Lindgren, 2015).
För att på ett tydligare sätt få en förståelse av hur en socialkonstruktivist resonerar kan vi utgå ifrån ”socialt problem” som exempel. En socialkonstruktivist har som avsikt att studera hur en viss företeelse kommit att betraktas som ett socialt problem. Perspektivet har inte som avsikt att studera hur utbrett ett socialt problem är. Det blir av intresse att studera vilken retorik som har förts kring det sociala problemet, vilka konsekvenserna är av att människor tror på retoriken, kring konstruktionen av det som ett socialt problem samt hur den redan etablerade kunskap gällande företeelsen ifrågasätts (Jacobsson m.fl., 2010). Det är av intresse att se hur man pratar om problemet, vilka är de som tillskrivs problemet samt hur man anser att på bästa sätt kunna lösa problemet.
3.2 Agenda-setting theory
Agenda-setting theory menar på att verkligheten är för obegränsad och
mångfacetterad för att individen själv skall få en enhetlig bild av världen. För att få en uppfattning av vad som är viktigt i den otroliga mängd information som finns att tillhandahålla vänder vi oss till massmedia för att veta hur vi skall agera, vad vi ska agera på samt vad vi ska ha åsikter om (Strömbäck, 2004). Teorin menar på att människan inte är kapabel till att själva skapa en sammanhållande bild av vad den behöver veta. Media är människans verktyg att organisera våra erfarenheter och upplevelser av verklighet. Vad media väljer är det som blir våra referensramar och våra upplevelser av verkligheten. Deras urval är det som blir viktigt för oss och säger till oss vad det är vi behöver veta om vår omvärld. De sätter med andra ord en dagordning (a a). Media påverkar således hur vi ser på vår omgivning och därmed hur vi pratar om det som omger oss. Enligt Strömbäck blir då konsekvenserna att:
Den vikt som medierna fäster vid olika frågor överförs till
medborgare; de frågor som medierna ger mycket uppmärksamhet blir de frågor som människor tycker är viktiga och angelägna. (Strömbäck, 2004:31)
Agenda-setting theory, eller dagordningsteorin som den kallas på svenska, menar på att det är media som sätter dagordningen och teorin utgår ifrån:
… att massmedierna inte är framgångsrika i att styra vad människor har för åsikter, men är särskilt skicklig att styra vad människor har åsikter om. (Dahlgren, 2013:315)
Detta är ett klassiskt citat från Bernard Cohen som redan 1963 uttalade sig om teorin. Tidigare studerades massmedias effekt på hur personers attityder påverkades. Dessa studier visade att media hade en mycket liten påverkan
gällande attityder. Forskarna inom media och kommunikation började då fråga sig ifall man kanske hade fel målsättning med studierna. Under denna tid, 1950-talet, fick också behaviorism en allt större spridning inom psykologisk forskning och detta inspirerade även kommunikationsforskningen. Intresset riktades då mot att studera om samt hur massmedia har effekt på människans inlärning och beteende genom det skrivna språket. På så sätt började man arbeta efter agenda-setting hypoteser huruvida massmedia påverkar vår inlärning och därmed hur vår
inlärning påverkar hur vi agerar både i det öppna men även i det dolda (Severin & Tankard, 2001). McCombs och Shaw (1972) var de som introducerade
agenda-setting theory. Det fanns tidigare forskning som arbetade efter en agenda-agenda-setting
sitt namn. De studerade en presidentvalkampanj och arbetade efter en hypotes att det var massmedia som satte agendan för varje presidentkandidat. Deras material stärkte hypotesen och det sammanställda materialet pekade på att massmedia satte agendan (Severin & Tankard, 2001). Enligt Strömbäck (2004) är teorin en av de mest undersökta och granskade, vilket han menar på ger stöd till att det
grundläggande sambandet i teorin stämmer:
Det frågor som medierna ger mycket uppmärksamhet är också de frågor som människor tenderar att tycka är viktiga samhällsfrågor. (Strömbäck, 2004:31)
Teorin om agenda-setting består av två delar, dessa kallas för första och andra nivån. Den första nivån handlar om hur media påverkar vilka saker vi tänker på och har åsikter om, precis det som vi har nämnt ovan. Andra nivån handlar om
hur vi tänker på dem samt dessa valda områdens attribut. På denna nivå inkluderar
Järvå & Dahlgren (2013) priming och framing. Priming är ett stimuli som får andra delar av hjärnan att reagera och leder oss att agera på ett visst sätt. Framing är hur man ”inramar” informationen för att manipulera innebörden i den. Om första nivån handlar om vilket objekt vi ska tänka på så dikterar den andra nivån vilket attribut som tillskrivs det objektet. Det ger oss en föreställning av objektet, i vårt fall flyktingmottagandet, samt vilka attribut vi har alternativt får när vi tänker på objektet. Attributen kan komma att skapas utifrån den inramning, de
perspektiv, som media väljer i sin rapportering kring den aktuella frågan (Dahlgren, 2013).
Figur 1. (Dahlgren, 2013:316)
Dahlgrens figur ovan ger en mer överskådlig bild över hur medborgarens
uppfattning om verkligheten påverkas av media. Det talas om direkt och indirekt påverkan av medias rapportering. Liknande illustrering kan på så vis visa hur media har en viss makt över medborgarnas tankar. Med det sagt är det dock avgörande vilken erfarenhet personen har i sakfrågan för att kunna tala om vilken makt media har över medborgarens tankar (Dahlgren, 2013).
När man diskuterar media går det inte att undvika att diskutera makt. Agenda-setting theory menar alltså på att media har makt och är den som sätter
dagordningen. Vi utgår ifrån Agenda-setting theory för att styrka att media
påverkar vad som upptar våra tankar och därmed synliggör vilken makt media har i saken. Denna teori ger oss även legitimitet att studera vårt material på det sättet som vi vill göra.
3.3 Massmedias koppling till nationell identitet
Under vårt avsnitt om tidigare forskning visar vi på vilket sätt media tidigare rapporterat om flyktingmottagande. Där presenterade vi bland annat Ylva Brunes (2004) forskning om hur tidningsjournalistiken skrev om flyktingmottagande under det tidiga 1990-talet. Hon påvisade hur den rapportering som gjordes innehöll spår av nationalistiska diskurser, att tidningsjournalistiken kunde skapa en ”föreställd gemenskap” för de svenska medborgarna samt hur flyktingarna kan utmålas som ett hot mot denna gemenskap. För att få en djupare förståelse om hur denna ”föreställda gemenskap” kan skapas kommer vi utgå ifrån teorier om nationell identitet och hur massmedia kan bidra till att skapa och sprida denna. Någon som forskat om skapandet och spridningen av en nationell identitet är Benedict Anderson. I sin bok Den föreställda gemenskapen (1991) undersöker han just detta. Han menar på att massmedia har en stor och betydande del i
skapandet av den nationella identiteten. Att exakt definiera nation och nationalitet är något som är svårt och definitionen kan se olika ut.
Andersons definition av nationen är följande:
Den är en föreställd politisk gemenskap – och den föreställs som både i sig begränsad och suverän. Den är föreställd eftersom medlemmarna av även den minsta nation aldrig kommer känna, träffa eller ens höra talas om mer än en minoritet av övriga medlemmar, och ändå lever i vars och ens medvetande bilden av deras gemenskap. (Anderson, 1991:21)
Med detta sagt menar Anderson (1991) att eftersom det är en omöjlighet att alla personer i en nation kommer träffas eller känna varandra är nationen något som är
föreställt, men att det finns en reell känsla av en gemenskap mellan medlemmar
inom samma nation. Det är just styrkan hos känslan av gemenskap som finns i den nationella identiteten som Anderson (1991) undersöker. Vidare menar han att genom ett gemensamt skriftspråk och möjligheten att sprida information via tidningar och litteratur kunde denna föreställda gemenskap möjliggöras och spridas. Genom massmedier kan denna föreställda gemenskap reproduceras om igen och på så sätt få ett fäste i människors medvetande.
En annan som undersökt detta är antropologen Thomas Hylland Eriksen. Han menar på att skapandet av en nationell identitet förutsätter att det finns andra nationer och att det finns folk som inte tillhör den egna nationen. Alltså kan det inte finnas nationell identitet, ett ”vi”, om det inte också finns ett ”dem” som inte ingår i gruppen. Vidare menar även han att massmedier och den standardiserade utbildning som görs bidrar till skapandet av en ”abstrakt identifikation” (som till stor del kan likställas med Andersons begrepp om föreställd gemenskap). Med hjälp av tidningar och en gemensam utbildning för personer boendes i samma nation menar Eriksen (1993) på att en gemensam bild av vad ett land och ett folk ”är” kan skapas och reproduceras.
Precis som vi nämnt i avsnittet tidigare forskning så vilar den flyktingdefinition som finns just på en nationell grund där premissen är att en stat har till uppgift att skydda dess medborgare och att om staten inte gör det har du rätt till en annan stats beskydd. Att nationalstater idag försöker reglera migrationen är ett faktum (Johansson 2005). Anderson (1991) beskriver det som att nationer och nationell identitet är ”det mest universellt legitima värdet i vår tids politiska liv” (Anderson 1991:18).
Då den tidigare forskning vi presenterar visar på att nationalistiska diskurser kan utläsas både i massmedias rapportering och i statliga aktörers publiceringar är det av intresse för oss att se hur rapporteringen om flyktingmottagande kan skapa en föreställd gemenskap. Eftersom en förutsättning för denna föreställda gemenskap är att det också finns ett ”dem” som inte ingår i den kan det, precis som Brune (2004) menar på, bidra till att media utmålar flyktingar som ett hot mot denna. 3.4 Teoretiska ramar och begrepp
När vi gör vår analys kommer vi använda oss av några begrepp som vi anser är lämpliga för att besvara uppsatsens frågeställningar och syfte. Nedan följer en kort presentation av respektive begrepp och på vilket sätt vi kommer använda oss av dem.
• Hård respektive mjuk berättelseform – detta begreppspar kommer vi att utnyttja för att kategorisera de texter vi analyserar. Vi kommer använda oss av Brunes (2004) definition av dessa som vi presenterat i avsnittet
Tidigare forskning.
• Föreställd gemenskap – begreppet som härstammar från Anderson (1991) syftar till att beskriva nationell identitet och den känsla av samhörighet som skapas. I vår analys kommer vi använda oss av detta för att se om medias rapportering bidrar till att skapa en ”föreställd gemenskap”. • Objektifiering – i Brunes (2004) forskning visar hon hur flyktingar
objektifieras i och med den nyhetsrapportering som var 1993. Vi kommer använda oss av ett liknande resonemang för att se hur flyktingar
framställes och huruvida flyktingar blir objektifierade i de tidningstexter vi analyserar.
• Framing – detta begrepp kommer från agenda-setting theory. Framing handlar om hur information ”inramas” och på så sätt manipulerar innebörden (Dahlgren, 2013). Vi kommer använda oss av detta för att resonera kring vilken inramning medias rapportering om
flyktingmottagande ger.
4 METOD
I detta kapitel kommer vi att presentera våra metodologiska ansatser, vårt urval och våra avgränsningar samt tillvägagångssätt. Först kommer vi att presentera kvalitativ textanalys som metod och hur den är lämplig för just vår uppsats. Vidare kommer vi att presentera problemperspektiv och hur vi kommer att
och våra avgränsningar gällande tidningstexter. Slutligen kommer vi grundligt presentera vårt tillvägagångssätt av uppsatsens samtliga moment.
Eftersom vi är två som tillsammans har skrivit denna uppsats vill vi redogöra kort för vilken arbetsfördelning vi har haft. Under arbetets gång har vi strävat efter att ha en så jämn arbetsfördelning som möjligt. Det material som vårt arbete består av har vi båda läst igenom och tillsammans reflekterat över. Vid de fåtal gånger vi arbetat parallellt med olika avsnitt har vi alltid sedan tillsammans gått igenom dessa efteråt. Detta dels för att uppsatsen ska ha ett entydigt och sammanhängande språk och dels för att vi båda ska vara lika pålästa på uppsatsens olika områden. 4.1 Kvalitativ textanalys
Inom samhällsvetenskapen kan kvalitativ textanalys användas för att tolka texters innebörd. Med texter som utgångspunkt kan övergripande samhälleliga strukturer studeras (Widén, 2015). Widén (2015) menar att en kvalitativ textanalys kan göras utifrån olika analytiska dimensioner. I vår uppsats kommer vi att utgå från den tredje analysdimensionen.
Den tredje dimensionen är att tolka vilka innebörder som texten får i relation till ett sammanhang utanför själva texten. (Widén, 2015:178)
Med den tredje analysdimensionen kan vi alltså på så sätt få kunskap om det omgivande samhället genom att analysera texterna. De texter vi undersöker är texter som publicerats i dagstidningar och med hjälp av dessa kommer vi att se hur samhällsopinionen ser ut samt av vem och hur frågan om flyktingmottagande presenteras (Widén, 2015).
Widen (2015) presenterar även en fjärde dimension, den problematiserade dimensionen, och det är denna som vi kommer att använda oss av för att göra vår analys. Problematiseringen av textanalysen görs utifrån teoretisk
perspektivtagning. Det är vid den fjärde dimensionen som vi kommer att koppla in våra teorier, teoretiska ramar samt begrepp.
Rosengren & Arvidsson (2002) menar att insamling och analys av data sällan kan separeras inom den kvalitativa metoden. Analysen av det insamlade materialet är en process som påbörjas redan vid bearbetning och kodning av våra
tidningstexter. Med detta sagt kommer det som Widen (2015) benämner som den fjärde dimensionen appliceras kontinuerligt under forskningens gång då
tolkningar av det insamlade material kommer att påbörjas vid ett tidigt skede. Widén (2015) går igenom fyra steg för hur en kvalitativ textanalys kan utföras. Vi kommer att utgå ifrån dessa steg. Steg ett är att identifiera analysens problem. Vid detta steg ska forskaren identifiera och formulera sitt problem. Vid en översiktlig litteratursökning inom kunskapsområdet kunde vi formulera vårt syfte samt den problemformulering som vi genomgående utgick ifrån under uppsatsens gång. Steg två är att välja texter som ska analyseras. Vårt val av texter har formats utifrån de dagstidningar, tidsintervall och sökord som vi valt att basera vår sökning på. En mer ingående presentation av vårt val av texter kommer att presenteras i avsnitten Urval och avgränsningar samt Tillvägagångssätt. Steg tre är att skapa analytiska teman. Under detta steg har genomgående resonemang identifieras och utifrån dessa resonemang har våra tre problemperspektiv skapats.
Under detta steg har även huvudresultat kunnat utläsas. Steg fyra är att göra en
detaljerad analys. Vid detta steg har vi analyserat våra tidningstexter utifrån de
presenterade och identifierade huvudresultaten och det är även vid detta steg som vi kopplar in vår teori, teoretiska ramar och begrepp (Widén, 2015).
4.2 Problemperspektiv
För att undersöka hur svenska dagstidningar skriver om flyktingmottagande har vi inspirerats av Håkan Jönsson och hans tillvägagångssätt i boken Vårdskandaler i
perspektiv. Han har skapat egna problemperspektiv som används för att beskriva
hur debatten om missförhållanden inom äldreomsorgen har förts. På samma sätt har vi tagit oss an de tidningstexter vårt empiriska material består av för att skapa egna problemperspektiv.
Jönsson (2006) beskriver de problemperspektiv han tagit fram som förklarande ”paket” av resonemang där enskilda uttalanden från olika debatter kan ses som delar i ett större problemperspektiv. I många fall kan det räcka med en enstaka kommentar för att få en uppfattning om hela problemperspektivet. Idén att använda problemperspektiv som analysverktyg har Jönsson (2006) hämtat från forskning som visar hur sociala rörelser förses med identiteter i samverkan med massmedier och från socialkonstruktivistisk forskning som handlar om retorik och diskurser.
I media beskrivs flyktingmottagande ofta som ett problem. Beskrivningen av vad problemet är, innebär och vilken lösning som finns kan dock skilja sig åt. Med detta sagt menar vi att hur media väljer att rapportera om en händelse förklarar mer än just den enskilda händelse som texten berättar om. Genom att identifiera återkommande teman i hur tidningarna rapporterar om flyktingmottagande har vi skapat tre egna problemperspektiv som kan ses som idealtyper. Dessa tre
problemperspektiv använder vi oss av för att synliggöra olika förklarande ”paket” som används när dagstidningar rapporterar om flyktingmottagande (Jönsson, 2006).
För att sammanfatta och definiera de tre perspektiven har vi använt oss av de kategorier som Jönsson (2006) använder sig av i sin bok. Dessa handlar om att beskriva respektive problemperspektivs karaktär, orsaker, konsekvenser, lösning,
historik och utveckling samt det drama och de roller som kan utläsas (Jönsson,
2006:96). Vi har även tillfört en egen kategori som beskriver koppling till socialt
arbete, detta har vi gjort då det är av relevans att identifiera för uppsatsens syfte.
Att studera hur media rapporterar om något som flyktingmottagande med hjälp av problemperspektiv kan vara av intresse för att kunna se hur olika
sammanhängande resonemang utvecklas och används i debatten. 4.3 Urval och avgränsning
De tidningar vi valt att studera är Dagens Nyheter (DN), Göteborgs-Posten (GP) samt Sydsvenskan. Anledningen till att vi har valt att göra den här avgränsningen är att dessa tre täcker de städer och regioner där flest flyktingar ankommer till Sverige, det vill säga Sveriges tre största städer. De är även stora tidningar som når ut till många. Enligt Strömbäck (2000) är det vanligast att de tidningar med störst spridning används i liknande undersökningar som vi kommer att göra i vår uppsats. DN är Sveriges ledande dagstidning och har sin utgångspunkt i
hushållstäckning inom sin region och tidningen är liberal (Göteborgs-Posten 1, Göteborgs-Posten 2). Sydsvenskan har även den störst hushållstäckning inom sin region och är oberoende liberal. (Sydsvenskan 1, Sydsvenskan 2). Samtliga tidningar är morgon- och dagstidningar. Vi gjorde ett aktivt val att utesluta kvällstidningar som också har en stor hushållstäckning i dessa tre städer men inte större än våra valda tidningar. Kvällstidningar har oftast en helt annan slags rapportering och vi vill i denna uppsats hålla oss till en slags
rapporteringskategori, dagstidningar.
För att hitta relevant material för vårt syfte använde vi oss av databasen Retriever Mediearkivet. I vår sökning använde vi oss av sökorden flyktingmottagande,
flyktingmottagandet och ankommande.
Vid en första sökning försökte vi använda oss av asylsökande och flykting som sökord. Vi fick då väldigt många träffar och försökte då korta ner vårt tidsintervall men även då blev antalet träffar för stort. Dessutom var det många texter som berörde flyktingar och asylsökande utanför Sverige och texter som inte berörde det flyktingmottagande som finns idag. Vi valde då sökorden flyktingmottagande,
flyktingmottagandet och ankommande med resonemanget att vi då skulle fånga in
både träffar som talar om ankommande asylsökande till Sverige och även få med den samhällsdebatt som talar om hur flyktingmottagande i Sverige ska se ut. För att få en överskådlig mängd begränsade vi vår sökning till texter som publicerats de senaste 30 dagarna på de valda tidningarna. Tidsintervallet blev därmed 2015-10-25 till 2015-11-24. Anledningen till att vi valt just detta tidsintervall är för att rapporteringen om flyktingmottagande har ökat markant efter sommaren 2015. Som en jämförelse genererar de sökord vi använt oss av 21 träffar i augusti 2015 jämfört med de 116 träffar vi fått under vår valda tidsperiod. Dessutom har det under detta tidsintervall inträffat flera uppmärksammade
händelser både i Sverige och Europa som media uppmärksammat och kopplat samman med flyktingmottagande. Bland annat terrordådet i Paris, bränder på asylboenden samt diskussioner gällande införande av gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd. Vi har gjort ett aktivt val att välja detta tidsintervall på grund av att vi vill ha ett så aktuellt material som möjligt samt att det är ett högaktuellt ämne. Vi är medvetna om att det valda tidsintervallet är under en speciell period då det rapporteras extra frekvent om ämnet. Det kan ses som problematiskt då det inte speglar den ”vanliga” rapportering som sker gällande flyktingmottagande i Sverige. Vi väljer dock att se detta som en möjlighet till att kunna studera hur dagstidningar skriver i ett sådant läge.
Sökningen resulterade i totalt 116 träffar, 47 från DN, 35 från Sydsvenskan och 30 från GP. Dessa 116 träffar var alla publicerade texter som innehöll våra sökord. Det var en mängd olika typer av texter: krönikor, debattartiklar, ledare, insändare, programinformation från tv-tablå samt nyhetsartiklar.
För att få fram ett relevant material för vårt syfte valde vi därefter bort texter som: 1) Inte berör flyktingmottagandet i Sverige.
2) Som benämner flyktingmottagandet i Sverige, men inte har det som huvudfokus.
3) Var insändare från privatpersoner, programinformation från tv-tablå samt förhandsnotiser på tidningens framsida.
När detta hade gjorts hade vi kvar totalt 67 stycken tidningstexter för analys, 29 stycken från DN, 22 stycken från Sydsvenskan samt 16 stycken från GP. 4.4 Tillvägagångssätt
Redan vid genomläsningen för urval och avgränsning kunde vi se återkommande karaktärsdrag i flera av texterna. Med andra ord kunde vi börja ana återkommande teman i texterna. Nästa steg var att tillsammans gå igenom varje text och sortera våra 67 texter efter olika teman. Detta är det som Widen (2015) benämner som steg tre att skapa analytiska teman vid en kvalitativ textanalys.
De teman som vi kunde urskilja var följande:
• Hot mot den svenska välfärden - tidningstexter där det direkt eller indirekt talas om flyktingmottagandet och dess konsekvenser som ett hot mot den svenska välfärden.
• Integration av den asylsökande - tidningstexter där det förutspås hur framtiden kommer att bli för de asylsökande som idag anländer till Sverige samt hur Sverige behöver arbeta för en bättre integration.
• Fördelning av statens medel - tidningstexter som främst handlar om debatten om att ta från biståndsbudgeten för att kunna finansiera flyktingmottagandet samt texter om hur Sverige ska kunna finansiera flyktingmottagandet.
• Irrelevanta kopplingar - tidningstexter som handlar om flyktingar eller samhällsproblem där det utan någon som helst motivering dyker upp statistik som talar om hur många asylsökande som anlänt/kommer anlända till Sverige.
• Mottagande - tidningstexter som allmänt talar om mottagandet av flyktingar och asylsökande just nu.
• Folket - tidningstexter som talar om vad det svenska folket tycker om flyktingmottagandet samt om de medborgerliga initiativ som görs.
Vårt nästa steg var att komma fram till våra tre problemperspektiv som inspirerats av Håkan Jönsson och hans bok Vårdskandaler i perspektiv. Först började vi med att återigen läsa igenom samtliga tidningstexter utifrån respektive identifierat tema. Vid denna genomläsning kunde vi se att många av texterna på ett eller annat sätt kunde sorteras under temana Hot mot den svenska välfärden samt Integration
av den asylsökande. De tidigare temana upplöstes vid detta stadium och texterna
sorterades enbart efter dessa två teman. Det tredje temat kunde vi börja utläsa i slutet av denna genomläsning och det valde vi att benämna som Solidaritet.
Samtliga texter var nu sorterade i tre teman och utifrån dessa teman kunde vi börja skapandet av våra tre problemperspektiv.
Nedan följer en kort beskrivning av de tre problemperspektiv vi arbetat fram: • Hot mot välfärd-perspektivet – detta perspektiv innefattar de tidningstexter
som ett hot mot den svenska välfärden. Det kan till exempel vara texter som säger att det svenska systemet inte klarar av att ta emot flera asylsökande och att vår välfärd som system kommer att braka samman. • Reformperspektivet – detta perspektiv innefattar de tidningstexter där
dagstidningarna skriver om vilka reformer som behövs för att Sverige ska lyckas ta hand om de asylsökande. Det innefattar även texter som talar om vad som kommer att krävas av Sverige för att lyckas med integration av de asylsökande.
• Solidaritetsperspektivet – detta perspektiv innefattar de tidningstexter där dagstidningarna skriver om det mottagande som asylsökande möter i Sverige och det arbete som både frivilliga och myndigheter utför. Det innefattar även texter där vi kan läsa om vad opinionen tycker om flyktingmottagandet och de ankommande asylsökande samt de lokala initiativ som görs i förmån för de asylsökande.
Våra tre problemperspektiv är något som vi själva har skapat utifrån de genomgående resonemang vi kunde identifiera i texterna. Det är inte de enda problemperspektiv som man skulle kunna utläsa i dessa texter utan det är våra egna skapelser.
4.4.1 Tillvägagångssätt av resultat och analys
Efter vi skapat våra problemperspektiv valde vi att skriva ut samtliga tidningstexter igen för att börja koda vårt material. Vi gav varje
problemperspektiv en färg för att sedan markera meningar och ord i texterna som gick in under de olika problemperspektiven. På så sätt kunde vi också se att flera problemperspektiv kunde rymmas i en och samma text. Efter detta påbörjade vi arbetet med att redovisa vårt resultat utifrån våra problemperspektiv. Under detta arbete preciserades och fördjupades våra problemperspektiv ytterligare. Det vi upptäckte när vi kodade vårt material var att Hot mot välfärds-perspektivet var det problemperspektiv som förekom mest frekvent. Resterande två problemperspektiv kunde återfinnas i ungefär lika stor utsträckning i texterna. Efter redovisningen av vårt resultat kunde vi utläsa olika huvudresultat som vi såg var genomgående i alla tre problemperspektiv. Detta är även det en del av det som Widén (2015) benämner som steg tre att skapa analytiska teman. De huvudresultat som kunde utläsas i vårt resultat är det som vi tog vidare för analys. Det som Widén
benämner som steg fyra att göra en detaljerad analys. Vid detta steg har vi analyserat våra identifierade och presenterade huvudresultat som vi kunnat utläsa från de tre presenterade problemperspektiven. Det är även vid detta steg som vi kopplar in vår teori, teoretiska ramar och begrepp samt tidigare forskning. Vårt material innehåller olika typer av tidningstexter såsom ledare, debattartiklar, krönikor och nyhetsartiklar. I vårt resultat och analys har vi valt att inte skilja på vilken typ av text det är och vem som har uttalat sig. I vårt urval av tidningstexter har vi gjort ställningstagandet att oavsett om det är ett politiskt uttalande, en ledarskribent, debattartikel eller en ”vanlig” nyhetsartikel så är det en text som tidningen har valt att publicera. Utifrån tidigare forskning är det ett faktum att det är media som väljer vilka texter som publiceras och på så sätt styr vad medborgare ska läsa om. Med det sagt har vi vid val av citat inte tagit dem ur sitt sammanhang utan vi har konsekvent arbetat efter att ha textens kontext i åtanke.
5 RESULTAT
I följande kapitel kommer vi att presentera hur de tre valda dagstidningarna skriver om flyktingmottagande i Sverige. Detta kommer vi göra utifrån de tre problemperspektiv som vi har skapat. Dessa kommer att användas för att beskriva hur debatten om flyktingmottagande har förts i dagstidningarna och vilka
förklarande ”paket” av resonemang vi har kunnat identifiera. De tre
problemperspektiv som vi kommer utgå ifrån är Hot mot välfärds-perspektivet,
Reformperspektivet samt Solidaritetsperspektivet. Dessa tre problemperspektiv
presenterar tre olika huvuddrag vi har kunnat identifiera i tidningstexterna. I slutet av kapitlet kommer vi ha ett avsnitt där vi betonar ett antal huvudresultat som vi funnit. Det är dessa huvudresultat som kommer ligga till grund för vår analys. 5.1 Hot mot välfärd-perspektivet
Hot mot välfärd-perspektivet innefattar de texter där dagstidningarna på ett eller annat sätt talar om flyktingmottagandet som ett hot mot den svenska välfärden. Det kan till exempel vara texter som säger att det svenska systemet inte klarar av att ta emot flera asylsökande och att det svenska välfärdssystemet kommer att braka samman. Det innehåller även texter där sociala problem som finns i Sverige idag kopplas samman med antalet asylsökande som kommer till Sverige. I
tabellen nedan kan vi se en sammanfattning på Hot mot välfärds-perspektivets huvuddrag:
Tabell 1. Hot mot välfärds-perspektivet.
Nav – uttryckt som slagord ”Sveriges gräns är nådd”.
Problemets karaktär Sveriges resurser är slut, välfärd på bristningsgränsen.
Problemets orsaker
Det kommer för många
asylsökande till Sverige. Resten av EU tar inte sitt ansvar.
Problemets konsekvenser Sveriges välfärd kommer att kollapsa. Problemets lösning
Gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd för att minska antal asylsökande.
Problemets historik och utveckling
Sverige har varit ett generöst land tidigare, men nu är gränsen nådd. Problemets koppling till socialt
arbete
Ansträngd välfärd som resulterar ökat utanförskap. Redan befintliga sociala problem kommer förvärras. Drama och roller
Sverige som både offer och hjälte. ”Världens fattiga” som offer. Asylsökande osynliggjord. EU antagonist.
5.1.1 Systemet kommer att kollapsa
I Hot mot välfärds-perspektivet finns det ett antagande om att det ökande antalet asylsökande som kommer till Sverige kommer att utgöra ett hot mot det svenska välfärdssystemet. Detta är inget som texterna klart och tydligt uttrycker men det antyds att i ett redan ansträngt välfärdssystem finns det varken resurser eller pengar att kunna ta emot flyktingar i den mängd som det varit under hösten 2015. Ett exempel på detta kan vi se i följande citat från en krönika i Dagens Nyheter:
Men den snabba ökningen av antalet nyanlända har stora ekonomiska effekter som det inte går att bortse från. Detta gäller både de offentliga finanserna och samhällsekonomin i stort. (DN 2015-11-20)
Vidare räknar krönikören upp vilka effekter flyktinginvandring har på
samhällsekonomin. Han resonerar kring de ökade utgifter Sveriges kommuner står inför och att detta kommer finansieras genom lån. Uttryck som ”ett ökat tryck” och ”kännbar åtstramning” tas upp i texterna. För att flyktingar och Sveriges flyktingmottagande inte ska bli för påfrestande för de offentliga finanserna menar krönikören att de flyktingar som idag som idag anländer till Sverige snabbt måste komma ut på arbetsmarknaden. Han säger vidare att det redan idag är svårt för nyanlända och utrikesfödda att få jobb i Sverige och därmed kommer detta att bli ännu svårare i och med ett ökat flyktingmottagande. Han menar att många av de nyanlända kommer att behöva bidrag och därmed bli en ekonomisk belastning för Sverige.
Detta exempel visar på det ”paket” av förklarande resonemang som Hot mot välfärds-perspektivet innebär. De tankegångar som är återkommande i många av texterna är att framtidsprognosen för Sveriges ekonomi ser dyster ut. I dessa led av resonemang antyds det att Sveriges välfärdssystem kommer att bli belastat och att de sociala problemen kommer att öka i och med ett ökat flyktingmottagande. Det antyds att de sociala problem som redan finns i Sverige såsom arbetslöshet, bostadsbrist och segregation kommer att öka med flyktingmottagandet. Ytterligare ett exempel på detta kan vi se i ett reportage från Dagens Nyheter:
I rapporter till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) berättar landets kommuner om sina problem med att ta emot flyktingarna. Förutom en akut brist på bostäder ser man stora utmaningar för främst skola och socialtjänst. (DN 2015-11-02)
Just att Sverige måste begränsa antalet asylsökande och att gränsen för vad Sverige klarar av är nådd är något som återkommer i många av texterna. Det talas om en ”systemkollaps” för den Svenska välfärdsmodellen. Dessa uttalanden kommer från olika håll, det är både politiska uttalanden, förekommer i ledare och debattartiklar men det går också att utläsa i rena nyhetsartiklar. Nedan presenteras en rad exempel på detta från texter av olika karaktär:
Fungerar inte integrationen brakar den svenska modellen samman. (DN 2015-11-07)
Detta citat kommer från en ledare i Dagens Nyheter som talar hur opinionen i flyktingfrågan har svängt i Sverige. Ledaren i stort förmedlar en pessimistisk syn på framtiden för de nyanlända.
I längden kommer systemen att braka ihop. (DN 2015-10-30)
Citatet ovan kommer från en intervju med utrikesminister Margot Wallström som kommenterar flyktingmottagandet och hur det påverkar det svenska samhället.
Sverige kan inte ta emot fler, det håller varken praktiskt eller ekonomiskt. (GP 2015-11-13)
Detta exempel kommer från en ledare i Göteborgsposten som har rubriken ”Stålbad väntar”. Hela texten handlar om de svårigheter flyktingmottagandet medför.
Citaten ovan är alla exempel på hur tidningarna uttalar sig om vad som kommer att ske om Sverige kommer att fortsätta ta emot denna mängd asylsökande. Något som aldrig tas upp i texterna är dock vad denna kollaps rent praktiskt skulle innebära. Det antagande som finns är att de flyktingar som kommer till Sverige kommer behöva hjälp under en längre tid och inte kommer kunna bidra till välfärden.
Den lösning som presenteras mot detta är åtgärder som gränskontroller, tillfälliga uppehållstillstånd samt en snabbare avvisning av de som inte får vistas i landet. De asylsökande talas endast om som kostsamma och benämns inte som en tillgång. I texterna framhålls det även som problematiskt att Sverige inte längre har någon koll på vilka som kommer till Sverige. Både politiker och tidningar hävdar att vi måste ha ”ordning och reda” i mottagandet av flyktingar, för annars vet vi inte hur det kommer sluta (GP 2015-11-12).
5.1.2 Vad kommer det kosta och vem betalar?
Något annat som är återkommande i Hot mot välfärds-perspektivet är att
rapportera om flyktingmottagande och hur många som kommer hit i relation till hur mycket det kostar. Detta utan att sätta det i relation till vad det kostat tidigare eller hur mycket det är i relation till andra kostnader. En artikel från Sydsvenskan börjar med följande mening:
82 miljoner kronor – så mycket mer räknar kommunen med att årets flyktingmottagande kommer kosta än 2014. (Sydsvenskan 2015-11-17)
Vidare i denna artikel presenteras en prognos över hur mycket mer
flyktingmottagandet för olika nämnder i Malmö stad kommer kosta under året. Detta skrivs som olika miljonbelopp men ställs inte i relation till hur mycket pengar respektive nämnd använder sig av i stort. Som läsare får du dessutom ingen information om hur mycket flyktingmottagandet kostat tidigare år och därmed får du som läsare ingen uppfattning om 82 miljoner kronor är mycket eller lite pengar. Detta sänder ett budskap till läsaren om att flyktingmottagande är något kostsamt för ett redan ansträngt välfärdssystem. Ett annat exempel på detta kommer från en ledare i Sydsvenskan:
