En förändrad lärarroll Diskussionen om fostransuppdraget Teacher´s role in change The discussion about the mission in discipline

Malmö högskola

Examensarbete

En förändrad lärarroll

Diskussionen om fostransuppdraget

Teacher´s role in change

The discussion about the mission in discipline

Martina Filling

Therese Rasmusson

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap

Examinator: Sara Berglund Handledare: Jonas Qvarsebo

3

Barnens handledning och fostran i äldre tid hade som mål ovillkorlig lydnad och flit allt ifrån den ålder då barnen syntes kunna uppfatta och tillgodogöra sig tillsägelser och rättelser. Och medlet att bringa barnet till undergivenhet, va flitigt användandet av björkriset, ”pisk” vid minsta tecken till olydnad, lojhet eller misslyckande. Agan tilldelades ock med en stränghet som numera anses som otillbörlig hårdhet; de härdade skogsborna kände inte till klemighet.

(E Bjurman, L Olsson, B Persson, B Sandin:1981:58)

4

Abstract

Arbetet, som är skrivet av Martina Filling och Therese Rasmusson, handlar om synen på lärarens förändrade fostransroll mellan 1946 och 1962. Titeln på arbetet är En förändrad lärarroll och syftet är att undersöka vilka olika perspektiv som existerade i diskussionen om lärarrollens fostransuppdrag mellan 1946 och 1962.För att uppnå ett resultat och dra en slutsats har två tidskrifter använts som källor, vilka publicerades under den tidsperiod undersökningen ämnar undersöka. Utvalda artiklar ur tidskrifterna granskades och

sammanfördes till en textanalys. Materialet för textanalysen består av lärartidningarna Skola och samhälle och Svensk lärartidning. Resultatet i studien visar på att debatten kring lärarens fostransroll har varit livlig och delad. Agan som bestraffningsmedel var omtvistat, då vissa ville ha kvar systemet och andra ville hitta nya metoder som ersättning. Lärarna kände en rädsla över att förlora den självklara ledarrollen efter agans avskaffande och samtidigt diskuterade experterna pedagogiska verktyg till hur läraren kunde agera i fostransuppdraget.

5

Förord

Vi vill tacka vår handledare Jonas Qvarsebo som hjälpt och väglett oss i detta examensarbete.

I början delade vi upp arbetsuppgifterna för att vara så effektiva som möjligt. Vi samlade in tidsskrifterna tillsammans men läste och analyserade hälften var. Stödanteckningar skrevs var för sig för att därefter delge varandra det bearbetade materialet. Detta skrevs sen samman till en enhetlig text i resultatdelen. För att sedan få ett så enhetligt arbete som möjligt med språkbruk och tankar, har resten skrivits tillsammans.

6

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning ... 6

1 Inledning ... 8

1.1 Syfte och frågeställningar ... 9

1.2 Disposition ... 9

2 Urval, metod och genomförande ... 11

2.1 Urval ... 11

2.2 Metod ... 12

2.3 Genomförande ... 13

3 Definition av begreppet fostran ... 15

3.1 Fostran ... 15

4 Det historiska sammanhanget ... 16

4.1 Den långa processen fram till skolagans avskaffande ... 16

4.2 Ungdomsproblemet ... 19

5.1 Diskussionen kring agans avskaffande ... 21

5.2 Läraryrkets förändringar ur fostranssynpunkt ... 23

5.3 Förändringen kring fostran i fokus under 1900-talet ... 26

6 Analys ... 28

6.1 Två perspektiv ... 28

6.2 Samarbete mellan hem och skola under 40-talet ... 29

6.3 Ökad förståelse för den enskilde eleven ... 30

6.3.1 Disciplindebattens diskussion... 31

6.4 Irrationell och saklig auktoritet... 33

6.4.1 Liberal uppfostran framträder i 50-talets debatter ... 34

6.5 Diskussionen om uppförandebetyg ... 36

6.6 Individualiseringen och självständigheten under 60-talet ... 37

6.7 Sammanfattning och slutsats ... 38

6.7.1 Perspektivens olika synsätt ... 40

7 Diskussion och kritisk reflektion ... 42

7

8 Referenser ... 45

Lärartidningar ... 45

Läroplaner ... 45

Statens offentliga utredningar ... 45

Litteratur ... 46

8

1 Inledning

Hur är dagens syn på lärarens fostransuppdrag? En vanlig bild är att en lärare ska uppträda demokratiskt och vägleda eleverna. Respekten måste vinnas genom förtroende och läraren ska uppmuntra till diskussion snarare än tillrättavisning. Forsell (2005) menar vidare att dagens lärare har en utmaning i att sätta sig i respekt och skapa ordning. Denna del i fostransarbetet anser han vara mycket tidskrävande. Carlgren (2000) bygger vidare på Forsells (2005) tankar angående lärarens uppgift i att upprätthålla ordning.

Skolan har traditioner sedan lång tid tillbaka som präglar uppdraget och arbetet/verksamheten. Läraren bör upprätthålla och se till att ordning i klassen skapas. Detta förväntas av lärare, elever och föräldrar. Men man kan inte ta detta för givet. Lärare och elev måste samspela och samarbeta för att upprätthålla ordning och respekt gentemot varandra. I det traditionella historiska klassrummet kan det uppfattas som att

läraren står ”mot klassen” i åsikter och samarbete.

(Carlgren:2000:71)

Den svenska skolan vi har idag är resultatet av historiska händelser (Svedberg, Zaar:1998). Efter andra världskriget pågick en debatt kring människors lydnad och den auktoritära människan. Hitler blev symbolen för den extrema auktoritära hållningen och begrepp som ”lydnad” problematiserades. Den auktoritära ledaren sågs som skrämmande och diskussionen om barnuppfostran i hem och skola var påtaglig i media. Nya alternativa disciplinmedel diskuterades och lärarens roll i fostransuppdraget hamnade i fokus.

Det nuvarande läroplanen för den svenska grundskolan, Lpo94, upprättades 1994 och framhäver ett demokratiskt tankesätt. I denna står det att läraren i sin ledarroll ska vägleda eleverna, diskutera fram lösningar och fostra eleverna till demokratiska samhällsmedborgare. För 40 år sedan var barnaga fortfarande tillåten i den svenska skolan,

9

detta är något som väcker frågor då synen på fostransuppdraget har ändrats. Vi vill ta reda på hur denna förändring har sett ut.

1.1 Syfte och frågeställningar

Studien syftar till att ta reda på vilka olika perspektiv som existerade i diskussionen om lärarrollens fostransuppdrag mellan 1946 och 1962. Perioden valdes med hänsyn till att det skedde förändringar som fick konsekvenser för läraruppdraget under dessa år. Undersökningen kommer utgå från två olika lärartidningar där diskussionen om lärarna och deras fostransuppdrag fördes. Tidningarna är Skola och samhälle och Svensk lärartidning.

År 1946 tillsattes en skolkommission som betydde mycket för debatten kring och mellan lärarna. Skolkommissionen talade om nya begrepp såsom ”fri fostran”, vilket utlöste nya diskussioner om fostransuppdraget och därför startar undersökningsperioden 1946. Grundskolan inrättades 1962, i och med detta uppkom nya villkor för läraren och debatten ändrade skepnad. Därför avslutas undersökningen 1962.

Denna undersökning ämnar besvara följande fråga:

• Vilka olika perspektiv fanns när det gällde diskussionen om lärarens fostransroll mellan 1946 och 1962 och vilka företräddes de av?

1.2 Disposition

Avsikten med uppsatsens första kapitel är att presentera undersökningens grundstenar, mål och motivering till val av fråga. Till detta hör inledning, syfte och frågeställning. Det andra kapitlet presenterar arbetsprocessen i undersökningen. Metod, urval och genomförande behandlas. Begreppet fostran definieras i det tredje kapitlet. Därefter, i kapitel fyra, kommer en bakgrundsbeskrivning, där historiken förklaras och ger en förförståelse kring den debatt undersökningen handlar om. Här ges även en insikt för begreppen aga, auktoritet, auktoritär och disciplin. I kapitel fem redovisas tre avhandlingar som är aktuella för undersökningen.

10

Kärnan presenteras i kapitel sex som utgör resultatet av textanalysen, där en sammanfattning följer. I det avslutande kapitlet fokuseras en reflekterande diskussion.

11

2 Urval, metod och genomförande

Metoden som använts är, argumentationsanalys så kallad textanalys, från ett urval av debattartiklar. Samhällsdebatten pågick i allt från morgontidningar, radio, tv till facktidningar, men uppsatsens analys avgränsas till debatten i två lärartidningar, även om studien också kommer att uppmärksamma samhällskontexten. Att denna debatt valts att granskas genom just textanalys är för att få fram lärarnas och forskningsfältets tankar om fostran och disciplin. Urvalet av tidskrifterna motiveras med att vi anser att dessa täckte en stor del av den skolpolitiska samhällsdebatten då skribenterna var från olika yrkesgrupper. Den ena var skriven av psykologer, läkare och forskare, medan den andra skrevs av lärare och rektorer. I dessa två olika lärartidningar var fostransdiskussionen i centrum då de var riktade till de berörda samhällsmedborgarna i frågan. I undersökningen tillämpades en argumentationsanalys då syftet var att upptäcka vilka olika perspektiv som existerade i diskussionen om lärarrollens fostransuppdrag.

2.1 Urval

De tidningar som granskats är Svensk lärartidning, som i första hand skrevs av yrkesverksamma pedagoger, samt Skola och Samhälle, som skrevs av forskare och doktorer. Tidskrifterna är samlade i böcker och hämtades på Lund Universitets- och Stadsbibliotek.

I tidningen Svensk lärartidning kommer lärarkårens åsikter fram, vilket vi fann intressant då det starkaste motståndet enligt Qvarsebo (2006) mot agaförbudet, kom från lärarkåren (svensk lärartidning bytte under åren namn, mellan 1947 till och 1956 gick tidningen under namnet Folkskolan -svensk lärartidning för att sedan övergå till enbart Folkskolan fram till 1963). Tidningen Svensk lärartidning bedömdes av folkskollärarna som ett av de mest betydelsefulla forumen för debatten kring skola, barn och fostran under perioden

12

(Qvarsebo:2006). Tidningens målgrupp var lärare och rektorer som var yrkesverksamma i skolan.

Skola och Samhälle - Tidskrift för uppfostran och undervisning (1952 bytte tidningen namn tillSkola och Samhälle - Pedagogiskt forum) var istället i ett diskussionsforum mellan läkare, psykologer och forskare. Tidningen riktade sig till dessa men även till de verksamma pedagogerna. Denna tidskrift valdes med avsikt av att fånga den diskussion som fördes om fostran med utgångspunkt från forskning. Innehållet i tidningen tog upp de problem i fostransuppdraget som rådde och skribenterna föreslog nya metoder till att upprätthålla disciplin.

Skälet till att just dessa två olika tidsskrifter utgjort materialet för granskningen var för att skribenterna skulle utgå från olika perspektiv. Urvalet av artiklarna baserades på att de tog upp fostran och disciplin. Det lades i detta sammanhang inte någon vikt vid vem som skrivit artiklarna, snarare att de innehöll just de begrepp och frågor som hade relevans för studien.

2.2 Metod

Metoden som använts är argumentationsanalys. Att argumentera är enligt Bergström och Boréus (2000) att ge skäl för eller emot en ståndpunkt. En argumentationsanalys är viktig i forskning där man vill skapa en överblick och jämföra åsikter i kommunikationen i olika texter. I detta fall jämförs åsikterna i de utvalda debattartiklarna som skrevs om fostransuppdraget. Analyseringen av artiklarna började med att strukturera upp texten genom att söka efter tesen, det vill säga det skribenten argumenterade för eller emot. När en argumentationsanalys genomförs bör texten föst struktureras upp genom att man inleder med detta (2000). I en tes kan en värdering hävdas. Exempel på en tes är Individualisering är viktigt. En tes kan också vara faktuell, det vill säga ickevärderande, såsom i tesen Agaförbudet diskuteras i samhället. En argumentation består av en tes med ett eller flera argument. Ett argument är ett påstående avsett att antingen stödja eller undergräva ett annat påstående i argumentationen, ibland tesen, ibland något annat argument. Då man framför argument för att försvaga en tes, kallas detta enligt Bergström och Boréus (2000) för contra-argument. Tesen Individualisering är viktigt kan försvagas av argumentet men

13

individualisering är svårt att tillämpa i praktiken. Argument för att förstärka en tes kallar de pro-argument. Beroende på genren är det mer eller mindre troligt att man finner både pro- och contra-argument i samma text, däremot är detta sannolikt att stöta på i pågående debatter (2000). Eftersom de utvalda artiklarna ingick i en rådande debatt var det vanligt förekommande att skribenterna använde motargument mot tesen de själv drev, men då för att i sin tur mötas av ett motargument, alltså både pro- och contra-argument. Detta för att även de starkaste argumenten mot den egna uppfattningen bör redovisas och bemötas av skribenten för att öka dennes trovärdighet (Bergström & Boréus: 2000).

2.3 Genomförande

Undersökningen grundar sig på debatten som belyst förändringen av lärarens fostransuppdrag. Därigenom valdes en argumentationsanalys som metod för att se vilka argument som fanns och skildrades. Tidskrifterna som använts i undersökningen är hämtade från Lunds Universitets- och Stadsbibliotek. Där gjordes ett noggrant urval av relevanta artiklar rörande undersökningens frågeställningar som i ett andra led granskades mer ingående. Urvalet resulterade i totalt 56 artiklar, 22 stycken från tidskriften Skola och samhälle och 34 stycken från Svensk lärartidning. I de utvalda tidskrifterna var det lätt att finna material kring fostran, aga, disciplin och auktoritet då de går in i varandra och hänger samman. Texterna lästes ett upprepande antal gånger vilket Dysthe (2002) menar främjar djuplärandet. Exempel på titlar till artiklar från tidskrifterna är Demokratisk och auktoritetsbunden uppfostran och Skolans fostrande verksamhet. Artiklarna från de två tidsskrifterna delades upp mellan oss och sammanfattades individuellt. I nästa skede skrevs sammanfattningarna gemensamt över till datorn. Dysthe (2002) menar att skrivandet gör det möjligt att omformulera och omvärdera tankar kring ämnet och komma vidare i tänket.

Analysen påbörjades med att tesen letades upp och därefter sökandet efter argumenten. Argumenten sorterades i pro- och contraargument som i ett efterföljande led ställdes mot varandra. Därefter studerades vilka typer av argument som framfördes och från vilket perspektiv skribenterna utgick ifrån. Efter detta strukturerades texten upp med hjälp av rubriker och årtal. Allt delades sedan in i kategorier som följde en kronologisk ordning

14

mellan åren 1946-1962. Utifrån dessa kategorier sammanfördes texten till en helhet med frågeställningarna som grund och en genomlöpande röd tråd i studien.

15

3 Definition av begreppet fostran

I och med att undersökningens fokus ligger kring fostran bedöms detta begrepp som relevant att förklara. Nedan följer en generell förklaring av begreppet och hur det ska tolkas i denna undersökning.

3.1 Fostran

När det står ”fostran” i denna uppsats, anses begreppet vara synonymt med inlärning av beteende. Fostran sker med avsikt att barnen ska anpassas till den miljö som omständigheterna tillåter och kräver. Blir klyftan för stor mellan fostringsidealen i samhället, skapar detta konflikter eftersom resultatet av olika fostran inte stämmer överens med varandra (Larsson:2010). I Nationalencyklopedin (1995) beskrivs fostran som en socialisation:

Inom sociologin, förmedling och inlärning av färdigheter som medför att individen formas till en personlighet. Genom socialisation internaliserar individen samhällets eller gruppens vedertagna beteendemönster, normer, regler, värden och sedvänjor, en process som börjar i spädbarnsåldern och pågår hela livet.

16

4 Det historiska sammanhanget

För att förstå undersökningen fodras en förförståelse för samhället i ett historiskt perspektiv för det som skedde och hade skett i samhället. Detta påverkade debatterna om hur läraruppdraget framställdes. Svenska skolan har i över 150 år haft till uppgift att införliva kunskaper och fostra goda samhällsmedborgare. Ofta har fysisk bestraffning ingått som en del av didaktiken och avskaffades först under 50-talet (Larsson:2010). Detta kapitel har som syfte att presentera den utveckling som skedde i samhället och påverkade debatten.

4.1

Den långa processen fram till skolagans avskaffande

Under 1900-talet fick fostransfrågorna alltmer fokus i samhället då skolans värdegrund aktualiserades. Efter andra världskrigets slut fick auktoritära metoder en negativ klang då det gällde fostran och skolning. Att vara auktoritär gick ut på att man tog till vara på sin makt och såg sig själv som den enda ledaren. Man lyssnade då inte på sina undersåtar och vann respekt genom att domdera. I motsats till detta förespråkades begrepp som frihet, förnuft och demokrati (Larsson:2010). Istället för en auktoritär ledare efterfrågades en auktoritet. Att vara en auktoritet innebar att man såg sig själv som en vägledare som uppmuntrade klassen till diskussion och fick respekt genom att skapa ett förtroende gentemot sina elever. Vid samma tid tillsattes den nya skolkommissionen, 1946 års skolkommission, som hade som sin främsta uppgift att ”skapa allmänna riktlinjer för en demokratisering av det svenska skolväsendet” (SOU 1948:27:1). Detta betydde att alla barn oavsett kön, klass och

17

intellektuell förmåga skulle ha rätt till lika god utbildning. Förr hade barn i skolan behandlats på olika sätt på grund av de rådande normerna. Detta hade lett till att olika skolor växt fram, nämligen flickskola, folkskola och läroverk. Tanken var att förena de gamla skolreformerna till en enhetlig, demokratisk skola där alla behandlades lika (Larsson:2010). Det var dock problemfyllt eftersom det till stor del handlade om hur man skulle hantera disciplinproblemen i den nya skolan (disciplin bör i detta arbete uppfattas synonymt med upprätthållandet av ordning och regelföljande). I centrum för disciplindiskussionen fanns frågan om kroppslig bestraffning. I detta avseende gjorde folkskolan sig bemärkt som den enda av de rådande skolformerna som tillåtit aga under särskilda omständigheter. Med aga menas i detta sammanhang kroppsstraff i uppfostrande syfte. Smisk var en vanlig form av barnaga, det vill säga smällar på stjärten med handen eller ett tillhygge som en pekpinne, en linjal, en rotting eller liknande (en rotting är en hårt flätad längd som påminner om en mattpiska). Att tillåta aga under särskilda omständigheter innebar att om läraren inte lyckats upprätthålla ordningen på annat sätt så hade läraren rätt att utöva fysisk bestraffning. Diskussionerna kring denna del i skolans så viktiga fostransuppdrag var många. Inte minst handlade det om hur det skulle påverka lärarens auktoritet om agan avskaffades och hur dennes ställning skulle komma att hotas. Men å andra sidan fanns ett annat synsätt som hävdade att denna gamla typ av skola var auktoritär och en fara för den demokratiska utvecklingen. Detta synsätt stärktes utifrån den skolideologi som vid tiden hade fått stor genomslagskraft (Qvarsebo:2006). Skolans uppgift skulle vara att fostra fria och demokratiska personligheter vilket borde göras på andra sätt än med den auktoritära uppfostran som följdes av hot och bestraffningar. Kommissionen föreslog att detta istället skulle ersättas med utveckling och vård (Qvarsebo:2006).

De nya fostransidéerna kopplades alltså ihop med demokratibegreppet, vilket hade stor betydelse för dess genomslagskraft vid tiden för krigsslutet när det fria demokratiska samhället behövde konstateras mot auktoritära och fascistiska regimer. (Qvarsebo:2006:58)

Den enhetsskola som kommissionen föreslagit skulle införas först efter en försöksverksamhet. Försöken startade 1950 och skulle avslutas med en utredning vid slutet

18

av 1950-talet. 1957 beslutades det i riksdagen att enhetsskolan skulle genomföras och då bestämdes det även att den sammanfattande utredningen skulle vara färdig 1962. Titeln

Grundskolan ersatte benämningen enhetsskola, grundskolan infördes 1962 och i samband

med detta kom den första läroplanen för grundskolan, Lgr 62 (Qvarsebo:2006).

Fyra år tidigare, 1958, hade barnagan efter livliga debatter förbjudits i den svenska skolan. Redan 1947hade skolkommissionen begärt i en skrivelse till kungen att kroppsagan i folkskolan helt skulle avskaffas. Detta anhölls det om efter att den så kallade agautredningen ägt rum. Utredningen gjordes av tre experter som redan på förhand hade fått i uppdrag och var överens om att ett agaförbud borde tillämpas. Så deras uppgift var egentligen inte att göra en utredning utan att utforma giltiga skäl för ett förbud mot fysisk bestraffning. Men förslaget mötte ett starkt motstånd, inte minst från lärarkåren, men också av Skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen var rädda för de eventuella konsekvenser ett sådant direkt förbud skulle kunna få (Qvarsebo:2006).

Man angav i huvudsak två skäl för sin och lärarkårernas kritik mot agautredningens förslag; dels framhöll man disciplinproblemens heterogena och komplexa karaktär, dels hänvisade man till det ständiga behovet av korrigering och disciplinering som trots allt fanns inom skolan. Innan man tog slutgiltig ställning borde man göra en mer grundlig

undersökning av disciplinproblemens karaktär och omfattning. (Qvarsebo:2006:7)

På grund av lärarkårens motstånd och skolöverstyrelsens krav på ytterligare en undersökning beslutades det att en ny utredning, 1947 års disciplinutredning, skulle genomföras. Samtliga ledamöter i denna utredning var från skolans värld, detta av den anledningen att utredningen denna gång var tvungen att vinna lärarkårens förtroende. Utredningen utmynnade dock inte i den riktning kommissionen hoppats på (Qvarsebo:2006). Disciplinutredningen kom fram till att kroppsagan skulle få fortsätta vara tillåten om det inte gällde disciplinproblem som kunde bero på ”djupt liggande orsaker” (SOU 1950:3). Resultatet från utredningen var uppskattat av lärarkåren. Socialstyrelsen tyckte däremot att ett agaförbud borde lagstadgas och Skolöverstyrelsen hade börjat tänka om. De tyckte att det trots allt var tid för en disciplinförändring i skolan. Dock var man ändå tveksam till att

19

agaförbud skulle vara lösningen på skolans disciplinproblem. 1952 tonades den politiska diskussionen om agan ut. När den fysiska bestraffningen förbjöds 1958 var detta en följd av en lagändring på det straffrättsliga området och var således inte någon konsekvens av skoldebatten som hållits åren tidigare. I och med att samhällets lagar förändrats, kunde skolagan inte längre försvaras som en disciplinåtgärd utan hade räknats som misshandel enligt lagens mening (Qvarsebo:2006). Auktoriteten i lärarrollen var tvungen att vinnas på annat sätt. Att vara en auktoritet innebar att man såg sig själv som en vägledare som uppmuntrade klassen till diskussion och fick respekt genom att skapa ett förtroende gentemot sina elever.

4.2 Ungdomsproblemet

Parallellt med att de nya skolreformerna diskuterades så framställdes ungdomarna som ett problem i media. Industrialiseringen i samhället hade medfört ökad inflyttning i städerna från landsbygden. Detta innebar en stor samhällig förändring och normerna av vad som var rätt och fel blev otydliga. Brittiska forskare menar att vuxensamhällets oro för de yngre har varit störst i tider när det varit sådana här starka samhälliga förändringar. Dessutom ökade brottsstatistiken under 50-talet vilket gav tyngd åt uppfattningen om att ungdomsproblemen ökade (Ohlsson, Swärd:1994). Oron var koncentrerad till ungdomarna i städerna där det utvecklades en gatukultur. Gatan blev en plats där ungdomar samlades i gäng och hade roligt men också en plats där de drev med myndigheten, protesterade och gjorde uppror på olika sätt genom till exempel att kasta snöboll på polisen. Ett annat problem som tillräknades ungdomarna, i främsta hand flickor, var sexuell vanart. Förklaringen till ungdomsproblemen var bland annat gängbilningen, de stora skolklasserna men också industrialiseringen och moderns förvärvsarbete. Det antyddes att på grund av denna ändring i samhället hade inte hemmet längre den emotionella stabiliteten för barn och ungdomar som tidigare (Ohlsson, Swärd:1994). Trots att hemmen fortfarande ansågs ha den dominerande uppgiften när det gällde barnens uppfostran, så tyckte man att ansvarsfördelningen var tvungen att delas med skolan i och med att föräldrarna nu yrkesarbetade och inte var hemma lika mycket som

20

tidigare. Både hem och skola skulle hjälpas åt att fostra barnen och därmed blev barnuppfostran en offentlig fråga att diskutera (Larsson:2010).

21

5 Tidigare forskning

I kapitlet presenteras tidigare forskning inom området. Först redogörs det för den avhandling Jonas Qvarsebo skrivit om debatten kring skolagans avskaffande. Qvarsebos avhandling bedöms som relevant i denna undersökning, dels på grund av att författaren granskade diskussionen om agan mellan åren 1946 och 1962, den tidsperiod som även denna undersökning kretsar kring. Dels tittade han på debatten som pågick genom att granska lärartidningar. Debatten om skolagans avskaffande som hans avhandling fokuserar på, påverkar och återspeglar den debatt som är av intresse i detta arbete, alltså debatten om lärarens fostransuppdrag. Därefter presenteras Joakim Landahls forskningsstudie som behandlar förändringen i lärarens fostransuppdrag under 1900-talet. Denna har valts att presenteras i detta arbete dåLandahl tar upp väsentliga delar i fostrans och disciplindebatten, bland annat kring agans avskaffande. Landahl har bland annat använt sig av empiriska material som lärartidningar, lärarhandledningar och intervjuer. Avslutningsvis beskrivs Anna Larssons antologi innehåller olika forskares studier med fostran i fokus. Anledning till att Larssons studie bedöms som väsentlig för denna undersökning är för att den berör lärarens fostransuppdrag och förändringen vid den aktualiserade tiden.

5.1 Diskussionen kring agans avskaffande

Jonas Qvarsebo är historiker och i sin doktorsavhandling Skolbarnets fostran (2006) studeras skolans fostran och barndomens omvandling under åren 1946-1962. I centrum för avhandlingen står diskussionen som pågick under dessa år kring om agan borde användas som ett disciplinmedel i skolan eller inte. Qvarsebo studerade debatten på två olika

22

diskussionsfält, dels det politiska och dels lärartidningarna. Till det förstnämnda hör offentliga utredningar, propositioner, utskottsbetänkanden, riksdagsdebatter och skolans styrdokument. Genom att granska och analysera denna typ av dokument visade undersökningen att den socialdemokratiska regeringen under hela perioden strävade efter ett agaförbud. Skolans fostransuppdrag skulle istället fokuseras på att forma demokratiska medborgare. Den nya skolan tog avstånd från den gamla där man tvingat och reglerat elevkollektivet utan deras medgivande. I de nya styrdokumenten skulle individens frihet och särskilda egenskaper bejakas. Men enligt undersökningen var den här frihetliga fostran förenad med en del problematik.

Ett sådant handlade om svårigheten att förena den starka betoningen på frihet och individualitet med det bestämda innehåll som denna fostran trots allt hade. Det var viktigt att friheten inte spårade ur i egenskaper och beteenden som egoegocentricitet, karriärism och asocialitet. Lösningen förefaller ha varit att inkorporera den fria individen i en fostrande gemenskap. I skolklassens gemenskap skulle barnen tränas i att respektera och hjälpa varandra, uppöva sin organisationsförmåga och samarbetsvilja och lära sig att underordna sig majoritetsbeslut.

(Qvarsebo:2006:125)

Tankarna och den politiska debatten om den nya skolan påbörjades åren efter krigstiden. Men den nya skolan behövde allomfattade riktlinjer och till detta tillsattes en skolkommission. Skolkommissionens betänkande från 1948 innefattade en utveckling av individens frihet och ett avståndstagande från den auktoritära fostran som tidigare rått i skolsalarna. Kommissionen som alltså förespråkat en fri fostran mötte motstånd av 1947 års skoldisciplinutredning. Qvarsebo ser denna disciplinutredning som ett försök att bevara kärnan i den äldre pedagogiken där tvång och bestraffningar var en grundläggande del.

Det andra fältet, lärartidningarna, studerades genom att fem olika lärartidningar som publicerades under åren då undersökningen granskades och analyserades. I lärartidningarna fanns en framträdande diskussion gällande 1900-talets snabba samhällsutveckling. Ur denna utveckling framställdes två berättelser, en mörk om moraliskt förfall och en ljus som beskrev samhällsutvecklingen som upplysande och humaniserande. Den mörka berättelsen tog enligt studien, platsen i lärartidningarna. Det fanns en oro över att mödrarna yrkesarbetade vilket ledde till en sämre hemfostran. Vidare såg Qvarsebo ett mönster i tidningarna där föräldrarna och hemmen anklagades för den försämrade disciplinen som nu rådde i skolsalarna just på

23

grund av hemmets bristande fostran. En annan faktor som sågs som skoldisciplinproblemets uppkomst var de stora elevskarorna.

”Problemet bottnade i 1940-talets stora barnkullar och de påföljande stora klasserna i folkskolan. Framförallt gällde problemen de större städerna” (2006:133). Skolan stod inför en fostranskris som behövde lösas, frågan var hur. Diskussionen i tidningarna handlade om skolan borde bevara och stärka de gamla skoltraditionerna eller införa en ny och tidsenlig fostran. Diskussionerna innefattade också frågan om aga och bestraffningar.

”Skolagans försvarare ansåg att bestraffningar hade en viktig funktion i en god fostran medan motståndarna förkastade alla former av bestraffningar” (2006:139). Rikard Lindahl, redaktören för Svensk lärartidning under åren 1950-57, ges som ett exempel på agans försvarare. Lindahl ansåg att den nytänkande frihetliga fostran var sämre och skadligare för barnen eftersom den gav upphov till psykiskt lidande. Lindahl tillsammans med många andra skribenter som försvarade agan trodde att ett skolagaförbud skulle innebära en risk för ökad användning av psykisk aga. Agan försvarades även som en praktisk lösning på disciplinproblemen, en disciplinåtgärd som kunde användas om inget annat hjälpte. 1958 förbjöds skolagan och diskussionerna i tidningarna handlade om vad den nya lagen skulle innebära för hanteringen av disciplinproblemen. En del skribenter menade att agan så gott som aldrig utövats utan hade fungerat som ett hot när tillsägelser inte räckt till.

”Själva rätten att tillgripa aga ansågs emellertid ha varit viktig som en symbol för lärarauktoriteten. Agaförbudet ansågs ha inneburit en kraftig försvagning av denna auktoritet” (2006:147).

5.2 Läraryrkets förändringar ur fostranssynpunkt

Joakim Landahl är forskare och pedagog vid lärarhögskolan i Stockholm. Han har avlagt en filosofie doktorsexamen med sin avhandling Auktoritet och ansvar. Lärares fostrans – och omsorgsarbete i historisk belysning (2006). Enligt Landahl, är läraryrket välstuderat och hans avhandling skildrar läraryrkets förändringar kring fostran under 1900-talet. Via empiriskt material ifrån intervjuer, lärartidningar, lärarhandledningar, yrkesminnen, och

24

statliga läroplaner, har han undersökt hur lärarens fostran och omsorgsarbete har förändrats under 1900-talet. De mest centrala analyserna har skett via tidsskrifter och lärarhandledningar. Han tar upp faktorer och begrepp som normbrott, omsorg och att motverka lidande. Han ställer nutid i kontrast till dåtid med hur lärarens sociala dimension i sin roll var förr gentemot dagens senmoderna skola. Landahl kommer bland annat fram till att det under 1900-talet har skett en hel del förändringar i samhället, att den sociala delen av läraryrkets roll är starkt föränderlig men även evig. Landahl menar via sin undersökning att det förekommer ändrade relationer då det gäller omsorg och fostran. I den historiska resultatdelen har han fått fram att fostran har aktualiserat behovet av omsorg (läraren fostrar och får omsorg gentemot eleven). I dagens senmoderna tid är det enligt honom tvärtom. Han menar att om en lärare anser sig att ha svårt för att fostra barn, ser denne förmodligen en brist i sin roll som auktoritet. Förr var skolans traditioner självklara och ordningen i klassen likaså. Han menar vidare att lärarens auktoritet har förändrats och att skolan har förlorat sin aura. Det är inte lika självklart att uppfattas som en auktoritet idag som förr. Det ställer därmed mer krav på läraren. Landahl menar även att det uppstod en ”Diciplinkris” på 1950-talet då det var svårt att upprätthålla auktoriteten. Lärare förr kunde använda sig av aga och betyg i uppförandet men det sades att agan som tillämpades väckte trots och ilska inom den berörda eleven. Detta var alltså inget effektivt medel. Han har sett i andra forskares studier att man som lärare skulle samarbeta mer med skolläkare och psykologer. En individualisering var tvungen att äga rum för att förstå varför eleven betedde sig på ett avvikande sätt, innan man tillämpade straff. Forskaren Grace (1978) menar i Landahls studie att en sjukdom kunde ligga bakom ett avvikande uppförande och då borde det inte vara lärarens uppgift att agera ”domare”. Det blev ett mer psykologiskt tänkande efter andra världskrigets slut. Man talade mer om behandling och hur man skulle kunna bota en elev som betedde sig på ett visst sätt. Landahl menar också att många lärare inte använde sig av den kroppsliga agan i klassrummet, men den tillämpades dock som ett hot, något som läraren såg som en viss trygghet i sin ledarroll. Han menar att betygssättningen av uppförandebetyget var ett problem under 50-talet. Det var hur betygssättningen tillämpades som var problematisk. Landahl hävdar att det finns lärare som får ta till alla medel för att få auktoritet, medan andra bara får till en viskning för att få uppmärksamhet och respekt. Idag ska läraren ha en mer individuell kontakt med sina elever. Jungblom (1914) menar i Landahls avhandling att man länge under

25

1900-talet varit medveten om att elever var och är olika. Men tanken att klassen skulle skolas och ”stöpas” i samma form fanns kvar och därmed rådde fortfarande den kollektiva pedagogiken. Landahl beskriver respekt i två skepnader, vertikal och horisontell. Den horisontella handlar om den respekt eleven känner för sina jämnåriga kamrater. Den vertikala riktar sig mot vuxna, den respekt eleven känner för den vuxne som auktoritet. I Landahls avhandling står det om respekt under 40-talet i tidsskriften Tidning för Sveriges läroverk: ”Att lyda en uppmaning från en person i överordnad ställning ingår […] i begreppet vanligt folkvett” (1944/3:34). Han tolkar detta som att man helt enkelt ska visa respekt mot någon som är äldre än en själv. Vad gäller stränghet från lärarens sida menar Landahl att rättvisa var en viktig faktor i undervisningen, även om aga tillämpades. Var läraren rättvis i sin bedömning ansåg eleverna under 40-talet att detta vara rimligt. Landahl skriver att

”liksom att läraren inte fick vara för sträng mot enskilda elever, var det viktigt att inte vara alltför snäll mot andra. En rättvis lärare behövde äga förmågan att dämpa sina sympatier gentemot vissa elever”. (2006:103)

Landahl presenterar en studie som Löfgren (1980) gjorde i Malmö under slutet på 1970-talet och början på 1980-talet, angående lärarnas arbetsmiljö. Dessa resultat visade på att lärarna ansåg att de flesta elever var hänsynsfulla och villiga men att där ändå var alltför många elever som upplevdes som oroliga och negativa. Flertalet lärare menade att deras auktoritet i likhet med deras sociala anseende hade försämrats under de senaste åren (Lundman:1981). Vidare menar Landahl att

”förekomsten av disciplinproblemen har normaliserats” (2006:137). Han menar även att normen för att en bra och duktig lärare bör kunna disciplinera klassen har försvagats. Landahl tar också upp att Andy Hargreaves Läraren i det postmoderna samhället (1994/1998) gjort en studie kring lärararbetets förändringar. Hargreaves ska ha bidragit med uppmärksammandet av de emotionella aspekterna i läraryrket.

26

5.3 Förändringen kring fostran i fokus under 1900-talet

Fostran i skola och utbildning, historiska perspektiv av Anna Larsson (2010) är en antologi från olika forskare med skolans fostran i fokus. Larsson tar upp förändringen av fostran under 1900-talet.

Uppfostran åsyftar de avsiktliga åtgärder och oavsiktliga handlingar, genom vilka ett uppfostrande inflytande utövas gentemot den uppväxande generationen. Den uppväxande generationen kallas ibland socialisation eller socialisering av beteendet, eftersom den övervägande tar sikte på att göra den uppväxande individen anpassad till en grupp av individer som följer vissa normer. Individens beteende ska bli socialiserat, det vill säga överensstämmande med sociis, de sociala parternas beteende. Larsson menar att det under 1900-talets förändring av fostran påpekas att hem och skola skulle samarbeta på ett mer enhetligt plan. Fostran sågs som viktigt i hemmet, men även i samhället och därmed blev den också en del av läraruppdraget. Skolans värdegrundfrågor blev i mitten på 1900-talet mer aktualiserade men ska ändå varit av intresse inom skolväsendet under hela århundradet. Efter andra världskriget talades det om intresset för individens anpassning efter gruppens eller samhällets normer. Fostransbegreppet började då kallas för just socialisation.

I studien redovisas det för en fråga som under 1940-talet var aktuell, det vill säga om flickor och pojkar skulle undervisas tillsammans eller individuellt. Det fanns skolor där flickor och pojkar gick på varsin sida med olika ingångar. Flickskolan, folkskolan och realskolan fick en hel del kritik under 1940-talet, då politikerna ansåg att alla borde gå i en gemensam skola så länge som möjligt. Frågor som belystes var att alla elever skulle ha gemensam rätt till skola och utbildning. Men i början av 40-talet var synen fortfarande så att flickor skulle fostras till husmödrar och pojkar till familjeförsörjare. Detta ifrågasattes och under denna period satte politikerna in en skolutredning.

I studien syntes även könsskillnader utifrån samhällets och arbetsmarknadens förändrade behov. Debatten rörde sig kring hur slöjd och hemkunskap påverkade fostrandet av pojkar respektive flickor. Larsson beskriver målsmännens Riksförbund, som hade remissyttranden av att kvinnors utbildning skulle präglas av moderskapet då hemmets ansvar och plikter låg på kvinnorna. För pojkarna handlade utbildningens praktiska del om jordbruk och skogslära. Även tekniska ämnen präglade utbildningen.

27

Vad gällde ordning och uppförande fördes det fram en debatt kring 1940 års skolutredning. Läraren hade i sitt förändrade uppdrag en vision att öka kontakten till föräldrar om elevers beteende och betyg, men även uppförande. Via betygen skulle det bli lättare för föräldrarna att se hur det gick för sina barn i skolan. I skolkommission från 1946 stod det att man

”måste ta hänsyn till hemmens önskan att hållas underrättade om elevernas framsteg och allmänna uppförande i skolan” (SOU:1948). Under 1947 kom förslag från olika håll om att lärare och föräldrar tillsammans skulle avgöra hur barnet i fråga skulle kunna förbättra sitt uppförande. Vid 1957 års skolutredning var frågan om skolan skulle sätta betyg i uppförande och ordning. Diskussioner fördes via debatter från det statliga hållet men också från allmänheten. När det gäller beteenden menar Larsson i utredningar från det politiska fältet, att det hänvisas till forskning men inte vilken forskning som avses.

Skolkommissionen kom med ett förslag om ett förändrat betygssystem i uppförande i slutet på 30-talet. Larsson skildrar det som

”det är emellertid uppenbart att denna tanke hos skolkommissionen inte fick något omedelbart genomslag eftersom betygen behölls ännu över 20 år” (Larsson:2010:142). Betygssättningen skulle baseras på kunskaper och inte påverkas av uppförandet. Detta kunde istället anges i ett separat betyg. Skolkommissionen hade från 1946 enligt Larsson fokus på skolans fostransuppdrag och hur eleverna presterar utifrån detta. Men det talades inte om hur eleverna skulle prestera utifrån fostransuppdraget. Enligt skolkommissionen var fostran inte en separat verksamhet, utan skulle integreras med skolans kunskapsmål. Individen stod i fokus och skulle utvecklas till att bli en demokratisk medborgare. Skolutredningen ville däremot att betyg och fostran skulle uppfattas på två sätt men betygsättas på ett likvärdigt sätt.

I studien presenteras Gunnar Richardsson (2010) och hans beskrivning av förändringarna kring auktoritet och fostran.

”Efter andra världskrigets slut stärktes en skolideologi som innebar att metoder som uppfattades som auktoritära gav negativa associationer, detta gällde i synnerhet områdena fostran och skolning.” (Richardsson:2010:91). Larsson drar också slutsatsen av att det eventuellt verkade finnas en rädsla från lärarens sida, av att förlora sin auktoritet genom att ändra metoder för att upprätthålla ordning i klassen.

28

6 Analys

I detta kapitel presenteras analysen om hur lärarens fostransroll framställts genom olika synsätt mellan 1946 och 1962. Det som utgör underlaget för textanalysen är tidningarna Skola och Samhälle och Svensk lärartidning. Den förstnämndas skribenter består av psykologer, läkare och forskare. Svensk lärartidnings skribenter är i majoritet skrivna av lärare och rektorer men det förekom ibland artiklar i denna tidsskrift som var skrivna av den förstnämndas skribenter. Kapitlet har disponerats genom att delas in i sex underrubriker som är presenterade i kronologisk ordning efter årtal. Det första avsnittet avslöjar vilka olika perspektiv det fanns gällande fostransuppdraget. Avsnitt två och tre avser att beskriva hur debatten om lärarens fostransuppdrag framställts under 40-talet. De två nästkommande avsnitten beskriver och analyserar några av de diskussioner som under 50-talet ingick i den debatt som fördes kring lärarens fostransroll. Det sjätte avsnittet behandlar 60-talet och kapitlet avslutas med en sammanfattning.

6.1 Två perspektiv

När tidningarna ställdes mot varandra i analysen framträdde ett mönster. I tidningen Skola och Samhälle baserade skribenterna sin diskussion på forskning. De arbetade som psykologer, läkare eller forskare och denna grupp har valts att kallas experter. Svensk lärartidnings skribenter skapade en diskussion med blandning av forskning och praktisk erfarenhet. Utifrån analysen framgick det att de som deltog i diskussionen och talade utifrån praktisk erfarenhet främst var lärare och rektorer, som i denna undersökning valts att kallas utövare. Men tidningen hade också artiklar skrivna av experter även om denna grupp var i mindre skara. För att man lättare ska kunna urskilja tidningarna och dess skribenter redogörs

29 detta på följande vis:

• Skola och Samhälle – skrivet av experter (läkare, psykologer, forskare) • Svensk lärartidning – i första hand skrivet av utövare (lärare, rektorer)

Grupperna är hopsatta med syftet att ställa åsikter och argument mot varandra gällande förändringsprocessen i lärarens fostransuppdrag. Skribenterna var inte själva medvetna om kategoriseringen när de skrev, utan indelningen har gjorts utifrån denna frågeställning då specifika åsikter avgjort vilken grupp de tillhör. Gruppernas olika argument har analyserats genom att ställa dem i kontrast till varandra. Ett exempel på detta är när det debatterades om liberalismens fostransmetod. Experterna förespråkade denna pedagogik som de ansåg borde tillämpas av läraren för att fostra eleverna till demokratiska samhällsmedborgare. Från motsatt håll var utövarna skeptiska till detta då de hävdade att denna metod kunde vara en bidragande faktor till en bristande disciplin.

6.2 Samarbete mellan hem och skola under 40-talet

Lärarens förändrade fostransroll diskuterades i lärartidningarna utifrån den förändrade samhälls- och familjesituationen. Experterna i tidningen Skola och Samhälle pekade på att modern tidigare under 1900-talet hade haft den ohotade största platsen i barnens liv och även den som var huvuduppfostraren. De menade även att modern hade haft möjlighet att skapa stämning i hemmet och ge barnen de känsloupplevelser som de behövde för att känna trygghet. Nu, i och med industrialiseringen, hade detta ändrats. I moderns brist på närvaro framhävdade experterna skolans betydelsefulla uppgift i fostran av barnen. Både experter och utövare uppvisade en oro och till viss del fruktan över föräldrarnas fostran. Experterna poängterade att skolan spelade en viktig roll i samhällets snabba förändring och skulle också erbjuda de empatiska delar som de inte längre fick, i samma utsträckning av modern i hemmet. Skribenterna i båda tidningarna ansåg att lärarrollen hade betungats med ännu en uppgift, som innefattade omsorg i fostransuppgiften. Även Qvarsebo (2006) ser dessa förändringsmönster i sin avhandling där han beskriver debatten om disciplinproblemen som

30

ett led av den förändrade samhällsutvecklingen. I denna analys där två perspektiv ställs i kontrast till varandra, är det dock i första hand experterna som framhävde skolans större roll i fostransuppgiften. Diskussionen i tidningarna fortsatte i takt med samhällsförändringen. Experterna skyllde ofta detta ”odisciplinerade uppförande” på klyftan mellan hem och skola. Det påpekades vidare att en del av lärarens fostransuppdrag innefattade att utveckla ett bättre samarbete mellan dessa två miljöer så att de skulle följas åt på ett harmoniskt sätt. Experterna belyste att barnen skadades av en inkonsekvent fostran, vilket ansågs kunde vara fallet då inte samma regler och metoder användes på de olika arenorna. I 1949 års upplaga av Svensk lärartidning menade barnpsykiatrikern Erik Reinius att barnuppfostran med tiden blivit svårare och att lärarrollen fått större och förändrade krav på sig inom detta område. Majoriteten av utövarna höll med om att samarbetet mellan hem och skola var tvunget att bli bättre. Utövarna trodde att om dessa två miljöer hade en gemensam syn så hade eleven fostrats enhetligt och blivit mer harmonisk. Utövarnas enda oro var hur de skulle hinna utveckla det samarbetet.

6.3 Ökad förståelse för den enskilde eleven

Utövarna hade en mörk och dyster inställning när disciplinfrågan sågs som ett stort och angeläget problem i takt med samhällets förändringar. I kontrast stod experterna som hade en motsatt inställning och talade om en ny tids tänkande kring fostransuppdraget. Detta innebar ett synsätt om ökad förståelse och kännedom om den enskilda eleven för att på så vis upprätthålla ordning. Experterna såg detta tankesätt som humaniserande och individualiserande. Redan så tidigt som 1947 talades det i tidskrifterna om att se barnens personligheter och att disciplinen skulle fokuseras på barnens positiva egenskaper. Det strävades efter ett öppet och vänligt förhållande till barnen. Vidare efterfrågade experterna större kunskap hos läraren för att denne skulle kunna se anledningar till de avvikande och störande elevernas beteendemönster. Ett ökat samarbete mellan lärare och psykologer önskades från experternas sida. Läraren rekommenderades av dessa att finna en avvägning mellan gruppens krav och individens, mellan arbetsglädje och arbetstvång, mellan

31

genomsnittsbarnens behov och avvikarnas. I början av undersökningsperioden återfanns inte det individualiserade tankesättet i utövarnas texter. Successivt syntes utövarna mer i debatten och diskuterade hur tankesättet i praktiken kunde tillämpas. De såg dock ett hinder i att ha en så individanpassad undervisning eftersom elevantalet var för stort i klasserna.

6.3.1 Disciplindebattens diskussion

I Folkskolan, 1947, står det att aga var en förekommande metod för att uppnå disciplin. Enligt den diskussion som rådde i hela skoldebatten definierade utövaren och folkskoleläraren Vincent Sterner, agabegreppet på följande vis:

Man torde, åtminstone med för diskussionen tillräcklig noggrannhet, definiera aga så, att därmed menas straff för en begången förseelse utdelat i syfte att en felande i första hand skall erfara smärta. Denna smärta kan vara antingen psykisk eller fysisk, vilket medför att aga indelas i psykisk och fysisk, den sista ofta kallad kroppslig.

(Folkskolan:1947: nr 6-7: sid 230)

Vidare menar Sterner att den lindrigare formen, exempelvis luggning (att dra någon i håret), av aga var den vanligast förekommande. Den grövre formen såsom bestraffning av rottingen, var sällsynt. Den sistnämnda kunde leda till att utsatt individ blev mer missanpassad. Sterner tyckte att agan var skadlig samt onödig och han ville därför avskaffa metoden i skolan. Han ifrågasatte varför så många lärare ville behålla den och ansåg vidare att den vanligt förekommande agan i hemmen också borde avskaffas. Klyftan mellan hem och skola skulle inte bli större än nödvändigt och därför borde samma fostransmetoder användas vid båda arenorna. Landahl (2006) styrker detta och har i sin avhandling kommit fram till att det sades att agan som tillämpades väckte trots och ilska inom den berörda eleven. Detta var alltså inget effektivt medel. I och med att disciplinen i klassrummen förändrades så ändrades även diskussionen kring lärarens roll och status. Lärarnas rädsla att förlora auktoriteten i klassrummet blev en konsekvens i debatten om disciplinproblemen i skolan åren efter krigstiden. Lektorn Nils Eriksson beskriver i sin artikel, från 1946, hur han anser att läraren bör agera gentemot sina elever; ”En auktoritet får inte vara av art att den kräver underkastelse. En auktoritet av det slaget är inte speciellt uppfostrande. Det krävs fasthet och

32

bestämdhet” (Skola och samhälle; Nils Eriksson:1946: 86). Vidare skriver han att man som lärare bör använda en liten del av sin lektionstid till att diskutera frågor som ligger i elevernas intresse. På så vis kan man lära känna var och en av deras karaktär och lättare hantera konflikter. Men Eriksson varnar också för att det finns en risk för läraren att förlora kontrollen och att auktoriteten kan ta skada.

Läraren för icke härvid lag besitta en svaghet som eleverna kunnat begagna sig av för att bara prata bort hans lektioner. Han måste visa en fasthet och bestämdhet gentemot varje tendens hos dem, men han måste också visa, att han gärna diskuterar frågan med dem vid ett lämpligt tillfälle.

(Skola och samhälle: Nils Eriksson:1946: sid 86)

Disciplindebatten som framskrivs av både utövare och experter, handlade mycket om agan som bestraffningsmetod i lärarens fostransuppdrag. 1946 kom det i skolkommissionen ett förslag om att kroppsagan borde avskaffas och detta var lärarorganisationen tveksamma till eftersom osäkerheten var stor. Utövarna uttryckte i artiklarna en osäkerhet kring hur de skulle kunna disciplinera eleverna om detta bestraffningsmedel togs bort. De kände även en oro över att förlora sin auktoritet och hur nya metoder skulle tillämpas. De framhävde att eleverna blivit näsvisa och upprätthållandet av ordning försvårades. Utövarna skrev att agan behövde tillämpas i fostringssyfte som en sista utväg. Även experterna uttryckte oro, men förespråkade i stor utsträckning andra metoder där läraren skulle se den individuella eleven och de bakomliggande orsakerna till det icke önskvärda beteendet. I Folkskolan hävdade utövarna att problemen i klasserna då till största del var störande prat, dålig arbetsdisciplin, sen ankomst och nonchalans. De tillade att den vanligaste tillrättavisningen var tillsägelser. Då det gäller stränghet från lärarens sida menar Landahl (2006) att tillrättavisning var en viktig faktor i undervisningen, även om kroppslig aga tillämpades. Landahl (2006) skriver vidare att ”liksom att läraren inte fick vara för sträng mot enskilda elever, var det viktigt att inte vara alltför snäll mot andra. En rättvis lärare behövde äga förmågan att dämpa sina sympatier gentemot vissa elever” (2006:103). Det framgår i debatten att experterna har liknande förhållningssätt då de skrev om betydelsen av att läraren skulle vara bestämd för att inte förlora sin auktoritet. Experterna ville ha en sträng lärare som samtidigt var lyhörd för sina elever. Utövarnas artiklar framhäver en bild av fostransuppdraget som svårt då de kände

33

att de inte ville ge eleven för mycket inflytande. Rädslan för att tappa sin roll och förlora sin auktoritet beskrevs som stor.

I Landahls avhandling (2006) står det om respekt under 40-talet i tidsskriften Tidning för Sveriges läroverk (1944:3:34): ”Att lyda en uppmaning från en person i överordnad ställning ingår […] i begreppet vanligt folkvett”. Landahl (2006) tolkar detta som att man helt enkelt ska visa respekt mot någon som är äldre än en själv. I det urval av texter som denna undersökning utgår från, redogjorde utövarna för den respekt och lydnad som de ansåg att elever borde ha gentemot lärarna. Dock tyckte de att många elever tappat aktningen för dem. De menade att om ytterligare en befogenhet, som rätten att aga, togs bort så skulle detta försvaga lärarnas ställning ännu mer.

6.4 Irrationell och saklig auktoritet

Debatten fortsatte med att elevernas tankar skulle uppmärksammas, uppmuntras och utvecklas genom kritiskt tänkande i 1951 års lärartidningar. Det hävdades av både experter och utövare att om eleven styrdes alltför mycket av en auktoritär ledare fanns det risk för att denne blev osjälvständig, vilket innebar ett problem i ett demokratiskt samhälle där man förväntades tänka kritiskt och fatta egna beslut. Rikard Lindahl, som var en av utövarna, hävdade i 1951 års upplaga av Svensk lärartidning att det fanns två typer av auktoritet, irrationell och saklig. Den senare innebar att man såg upp till en lärare som ägde kunskap men samtidigt kunde se sina egna brister. Eleven utvecklade ett förtroende för en sådan auktoritet. Läraren förtjänade sin respekt genom förtroende istället för rädsla och förakt. Den irrationella auktoriteten krävde väldigt sträng lydnad som grundade sig på makt. Den vuxne i detta fall såg alltid att han hade rätt. Lindahl återkommer i artikeln till problemet om hur en elev som formats av en sådan auktoritet skulle kunna leva i ett självständigt demokratiskt samhälle.

De flesta experter liksom många utövare, ville främja den sakliga auktoriteten och ansåg att den irrationella auktoriteten och auktoritära uppfostran var i upplösningstillstånd. Detta innebar att de förespråkade barnens rätt till en friare typ av uppväxt i skola och hem.

34

Professor Sjöstrand ansåg å andra sidan, i en debattartikel från 1953, att det gått över styr. Han menade att skillnaden var hårfin mellan denna friare uppfostransmetod och frånvaro av uppfostran. Sjöstrand menade även att vuxna hade blivit osäkra i sin ledarroll och att detta bidragit till en bristande disciplin och ordning i skolan. Han tyckte att barnen blivit mer ”näsvisa” på grund av att de vuxna inte längre tog sitt ansvar för barnens fostran. Han beskrev detta som en ”frihet från fostran” som hotade ordningen och därmed lärarens status och auktoritet. Liksom ett för hårt auktoritärt beteende kunde orsaka trots hos den underordnade, i detta fall eleven, kunde en alltför fri uppfostran orsaka hämningslöshet. Detta kunde leda till att eleven återigen ville ha fasthet och ordning för en stabil och trygg tillvaro. I det demokratiska samhälle som rådde borde alla se det intima sambandet mellan auktoritet och demokrati. Därför ville Sjöstrand att samhället och skolan skulle komma ur upplösningstillståndet.

Vid 1953 års lärartidningar diskuterade utövarna hur uppfostringsprinciperna var mer enhetliga förr, lärare och föräldrar krävde och fick obetingad lydnad av sina elever, respektive barn. Det framhävdes att ordningen av skolans traditioner var mer given förr, vilket även konstateras i Landahls (2006) undersökning. Utövarna fortsatte debatten rörande samarbete mellan hem och skola som startat under mitten på 40-talet. Utövarna poängterade att hem och skola tidigare hade haft samma regler och normer vad gällde befogenheter och bestraffningsmetoder. De menade att en enhetlig konsekvent fostran behövde råda i både hem och skola, vilket försvårades, i och med att nya uppfostransmetoder konkurrerade med de traditionella.

6.4.1 Liberal uppfostran framträder i 50-talets debatter

En ny uppfostransmetod som diskuterades under 50-talet var den liberala fostran, där den sakliga auktoriteten uppmuntrade individen att tänka självständigt. Den liberalistiska pedagogiken förespråkades av experter, dock rådde inga enhetliga metoder för hur pedagogiken skulle infrias och tillämpas. Olika experter förespråkade diverse strategier och de kritiserade likaså varandras förslag. Åsikterna skilde sig åt då en part rekommenderade ett helt förändrat synsätt i fostransuppdraget medan andra experter ville kombinera det nya

35

tankesättet med den traditionella fostran. Även utövarna diskuterade om den något friare liberala uppfostran. Deras diskussioner handlade om liberalismen var orsaken till disciplinproblemen eller inte. De utövare som hävdade att liberalismens uppfostransmetoder var orsaken och dessa ville ha kvar den traditionella uppfostranspedagogiken och ansåg att det var bättre förr då barnen hade sin tydliga plats, det vill säga i strikt lydnad för den vuxne. I motsats till detta fanns det utövare som höll med experterna som hävdade att strikt lydnad gjorde individen osjälvständig och hänvisade till andra världskriget som ett skräckexempel på vad total lydnad kunde leda till.

Straff och tvång fortsatte att diskuteras under 1950-talet utifrån lärarens fostransroll. I Svensk lärartidning beskrev utövarna lärarnas ökade oro över att disciplinen försämrats i tätorterna. Vidare redovisades det för hur dagstidningarna framhävde en felaktig bild av hur lärarna krävde en ökad användning av straff och tvång i skolan. Utövarna i Svensk lärartidning klargjorde att lärarna inte alls krävde detta, men att lärarna ansåg att de borde kunna använda straff vid behov. I samma tidskrift framhävdes lärarnas rädsla över att förlora greppet om klassen och ville därför inte helt och hållet att agan skulle avskaffas. 1958 förbjöds kroppsagan i skolan och diskussionen behandlade vilka metoder som skulle ersätta. Utövarna beskrev lärarnas oro över det förändrade fostransuppdraget. De menade att upprätthållandet av ordningen tog så stort utrymme att undervisningen fick mindre fokus. I ledaren i Svensk lärartidning från 1958 beskrev redaktören hur agaförbudet skadade lärarens auktoritet:

Det är möjligt att agaförbudet var en yttre nödvändighet efter lagens bokstav. Men agan användes faktiskt ytterst sällan i vår nuvarande skola och är otidsenlig som reguljärt uppfostringsmedel. Agaförbudet i och för sig har således inte med någon lucka i vår uppfostrande verksamhet. Däremot har lärarens auktoritet lidit betydligt avbräck genom att det ett allmänt omtalat förbud ålagts honom. Och denna minskning i auktoriteten kan inte undgå att ha återverkan på hans så ofta hotade ställning i vissa klasser.

(Folkskolan, 1958:5:2)

Precis som utdraget beskriver ovan menar också Landahl (2006) i sin undersökning att agaförbudet gav upphov till att läraren fick svårt för att upprätthålla auktoriteten. Både utövare och experter diskuterade i tidningarna om hur lärarna skulle kunna återfå auktoriteten genom andra metoder. Experterna förespråkade olika fostransåtgärder för att upprätthålla ordningen. De skrev inte längre vid denna tid om liberal fostran utan istället

36

föreslog de en estetisk fostran som alternativ lösning. I och med att hemförhållandena förändrats genom att båda föräldrarna ofta var yrkesverksamma, framställdes det som att barnen led brist på känsloupplevelser. Modern hade inte längre möjligheten som tidigare, att skapa stämning i hemmet, och diskussionerna i tidningarna pekade på att detta var anledningen till barnens oro, därav oordningen i klassrummet. En del av experterna ansåg att estetisk fostran nu skulle ingå i lärarens åtaganden. Denna fostran engagerade känslolivet vilket i sin tur troddes vara disciplinfrämjande. Dessa experter framställde detta nya förhållningssätt som en bra fostransmetod. Om läraren utgick från estetisk fostran skulle denne troligtvis vinna tillbaka sin respekterade roll och få en harmonisk klassrumsmiljö.

En annan alternativ metod som förespråkades till att skapa ordning var konsekventa krav på uppfostran. De experter som talade för detta såg det som en angelägenhet att påverka elevers vanemönster till solidaritet, hänsyn och hövlighet. Utövarna tyckte dock att det saknades tillräckliga direktiv om alternativa metoder till att skapa ordning. En av dessa var Margit Mändl som i 1959 års tidsskrift Svensk lärartidning kritiserade:

”Vad man emellertid saknar är tillräcklig uppmuntran från myndigheternas sida till att ta nya tag i riktning mot uppfostrande, undervisning såsom skolans nya uppgift” (1959: nr1: sid 3).

6.5 Diskussionen om uppförandebetyg

Den traditionella skolan stod i kontrast till den nytänkande på många plan och skapade debatter. I Svensk lärartidning var diskussionen om uppförandebetyg synbar. Denna diskussion märktes inte av från experternas sida utifrån det urval som gjordes för denna analys. Diskussionen i tidningen fördes istället mellan utövarna och deras olika åsikter. När förändring av uppförandebetyg diskuterades ville en del utövare hålla kvar vid det rådande systemet, andra ville avskaffa det helt och en sista grupp ville revidera betygsystemet. I tidningen framgår det att en sådan förändring var svår eftersom skolkulturens traditioner var hårt rotade och stod i vägen. Det framgår i artiklarna att det betygssystem som rådde 1956 ledde till att de elever som misskötte sig inte fick konsekvenser för sitt handlande. Landahls

37

(2006) undersökning påvisar att det var hur betygssättningen tillämpades som var problematisk. Utövarna kritiserade betygssystemet då det bara var vid grova överträdelser, såsom stöld och misshandel, som betyget påverkades negativt. Detta sågs som en av anledningarna till den bristande ordningen i klassrummet. Lärarna som ansåg att betygen i ordning skulle avskaffas på grund av dess meningslöshet, mötte motstånd av de som förespråkade revideringen av betyget. De menade att lärarnas grundläggande grepp om eleverna skulle stärkas vid en annan typ av skala för bedömandet av ordning. Utövarna redogjorde för lärarnas rädsla att förlora ännu mer av sin nuvarande auktoritetsställning om även denna hållhake på eleverna kastades bort. Experterna syntes inte i denna debatt utifrån det urval som gjorts.

6.6 Individualiseringen och självständigheten under 60-talet

Experterna fortsatte hävda i 60-talets tidskrifter att eleverna skulle få möjlighet till kritiskt tänkande och samarbete för mer självständighet, något som de menade var viktigt för individualiseringen. Vidare skrev experterna att lärarna skulle fostra barnen till att ta eget ansvar. Ett av lärarens uppdrag i skolan var den sociala fostran som var liktydigt med ett utvecklande av den mänskliga anpassningen. För att få ett harmoniskt samhälle menade experterna att detta förutsatte att medborgarna uppfostrades och skolades till ett samhällsenligt liv. Fostran och respekt för människovärdet var en väsentlig vision och experterna ansåg att lärarna i sitt förändrade fostransuppdrag skulle se till att samarbete mellan eleverna tillämpades i undervisningen och barnen skulle ”fostras” genom att slipas mot varandra.Enligt Undervisningsplanen från 1955 (U55) skulle skolan fostra de unga till självständiga och ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar i ett demokratiskt samhälle. Vikten av individualiseringen som alternativ metod påpekades även av utövarna. Problemet ansågs dock fortfarande bero på tidsbrist och för stora klasser.

Disciplindebatten pågick fortfarande i början på 60-talet. Utövarna klargjorde att disciplin var lika med ordning och reda, ”lut” och ”hysning”, ”takt” och ”ton”, vilket de ansåg saknades . I klassrummet under denna period rådde aggressivitet, översitteri, skolk, fusk och

38

mycket prat i klassrummen. Utövarna beskrev hur de såg tendenser som i ett icke önskvärt beteende och en ond vilja hos sina elever. Debatten fördes även från experternas håll där de tyckte att elevens beteende borde ses i sin helhet. De ansåg att eleven inte skulle betraktas som missanpassad till skolan då det egentligen kunde vara så att det var skolan som var missanpassad till eleven. Redan när en lärare upplevde en elev som störande hade en konflikt uppstått. Experterna påpekade att detta inte behövde bero på bristande disciplin hos eleven utan det kunde vara så att lärare och elev hade olika behov. Experterna föreslog att parterna kunde lösa konflikten genom att mötas och söka förståelse för varandras behov. Landahl (2006) drar i sin studie en slutsats där han menar att en individualisering var tvungen att äga rum för att förstå varför eleven betedde sig på ett avvikande sätt. Även utövarna skrev om individualisering som ett sätt att möta eleven i uppfostranssyfte, men tyckte fortfarande vid denna tid att det fanns disciplinproblem som var svåra att lösa och de nya metoderna upplevdes inte räcka till. Dock höll många utövare med om att det var lättare att få ordning på eleven genom att man var införstådd med de bakomliggande orsakerna.

6.7 Sammanfattning och slutsats

Medutgångspunkt i diskussionen kunde två olika perspektiv urskiljas beträffande lärarens fostransuppgift. I debatten fanns det de skribenter som baserade sina argument på forskning, experterna. Den andra gruppen argumenterade utifrån praktisk erfarenhet, utövarna. Dessa argument ställdes i kontrast till varandra eftersom de belyste fostransuppdraget ur olika perspektiv som var vetenskapliga gentemot pedagogiska.

Under diskussionen i mitten på 40-talet efterfrågade både experter och utövare ett större samarbete mellan hem och skola för att klyftan mellan de olika fälten ansågs vara för stor. Den diskussion som syns i det analyserade materialet beträffande samarbete mellan hem och skola, återfinns i Larssons (2010) undersökning då hon analyserade några stora allmänna lexika och referensverk som publicerades under 1900-talets lopp. Trots att Larssons (2010) undersökning baseras på granskandet av andra källor så är just denna slutsats densamma som i debatten. Den inkonsekventa uppfostran troddes ligga till grund för disciplinproblemen i

39

klassrummet. Utövarna tyckte dessutom att klassernas elevgrupper var för stora och borde minskas för att lättare kunna främja individualiseringen. Qvarsebo (2006) skriver i sin avhandling att de stora klassernas storlek framskrivs som en av orsakerna till disciplinproblemet, vilket kan jämföras med denna undersökning. Genom att få bukt på disciplinen så menade experterna i den här analysen, att man borde arbeta individualiserat för att förstå de bakomliggande orsakerna, vilket även utövarna var positiva till under den senare delen av undersökningsperioden. Landahls (2006) avhandling beskriver hur lärarna skulle uppmärksamma att en sjukdom kunde ligga bakom ett avvikande uppförande och då borde det inte vara lärarens uppgift att agera ”domare”. Skribenterna i denna undersökning framskriver inte elevers sjukdom som orsak, däremot kan man förstå det som att det är det skribenterna hänvisar till, när de skriver ”de bakomliggande orsakerna”.

Lärarens fostransuppdrag framställdes som något under förändring. I tidskrifterna diskuterades det nya fostransuppdraget och alternativa metoder till kroppsagan. Både utövare och experter började debattera om agan som något skadligt för elever, fysiskt och psykiskt. Ändå ville många utövare inte helt avskaffa den. En faktor kan ha varit att agan sågs vara en trygg metod att använda sig av i fostransuppdraget. I tidigare undersökningar tolkades agan som en symbol för auktoriteten och inte enbart som en disciplinåtgärd (Qvarsebo:2006, Landahl:2006), vilket även syns tydligt i denna undersökning då utövare och experter försökte diskutera fram nya fostransmetoder för att lärarna skulle återfå auktoriteten i sin roll. En av de alternativa metoder som rekommenderades av experterna var liberal fostran, som hade visionen att bidra till ett mer självständigt tänk hos eleven, vilket eleven inte förmodades få möjlighet till med den auktoritära fostran. Experterna ansåg att lärarens fokus i fostransuppdraget var att ”skola” in eleverna i ett demokratiskt samhälle. Alla experter var ändå inte enbart positiva till den liberala fostransmetoden, då de tyckte att den skulle kombineras med en stränghet. De menade att läraren skulle försöka hitta en medelväg av traditionell skola och den liberalistiska fostran. Utövarna ansåg att liberal uppfostran kunde skapa oordning och att det inte fanns tillräckliga direktiv till nya metoder för fostransuppdraget. Med tiden kunde man se ett positivt förändringsmönster i attityden till den individualiserande fostran även från utövarna.

Konkret kan man säga att lärarens fostransuppdrag framställdes som något ovisst där både experter och utövare försökte hitta nya vägar i den förändring som höll på att ske. Experter