Malmö högskola
Lärarutbildningen Individ och samhälle
Examensarbete
10 poäng
Individuella programmet
Ett resultat av informatörernas attityder?
The individual program
The outcome of the informers attitudes?
Linda Nilsson
Sofie Strömberg
Studie- och yrkesvägledarprogrammet 120 poäng Handledare: Leif Andergren Höst- och vårterminen 2006-07 Examinator: Nils
Sammanfattning
Elever i årskurs nio står inför ett val då de ska söka till gymnasiet. De blir informerade, av studie- och yrkesvägledarna och även av rektorerna på gymnasieskolorna, om de program som det finns att välja på i deras närhet. Vi har bestämt oss för att titta närmare på den här informationen, hur den ser ut och om alla program får lika mycket uppmärksamhet. Vi har valt att inrikta oss på det individuella programmet. Detta har lett följande frågeställningar:
• Vilken information får högstadieeleverna om individuella programmet? • Hur presenteras informationen för eleverna på högstadiet?
• Vilka attityder har studie- och yrkesvägledare på högstadiet och rektorerna på gymnasieskolan till individuella programmet?
För att nå fram till ett resultat har vi använt oss av viss litteraturgenomgång men främst av de intervjuer som vi har genomfört med sex stycken studie- och yrkesvägledare och två rektorer. I resultatet kan vi se att studie- och yrkesvägledarna använder sig av stereotyper när de kategoriserar eleverna som går på individuella programmet. De menar att det är en viss typ av människor som finns där. Både studie- och yrkesvägledarna och rektorerna är överens om att individuella programmet inte är ett program som eleverna aktivt söker, utan istället hamnar på. De är även eniga om att programmet har en negativ stämpel. Genom intervjuerna kan vi tycka oss se fördomar om individuella programmet både hos studie- och yrkesvägledarna samt rektorerna.
Sökord: attityder, fördomar, individuella programmet, information, stereotyper,
Innehållsförteckning
Inledning... 4
Bakgrund ... 5
Historik... 7
Vad är individuella programmet?... 7
Styrdokument ... 8
Reformändring ... 9
Problemanalys ... 10
Syfte och frågeställning... 10
Begreppsförklaringar... 10 Avgränsning ... 10 Forskningsläget ... 11 Teoretiska utgångspunkter ... 13 Kommunikationsprocessen ... 13 Attityder ... 15 Fördomar ... 16 Stereotyper ... 19
Studie- och yrkesvägledning ... 20
Metod... 24 Urval... 24 Genomförande... 24 Databearbetning ... 26 Resultat ... 27 Analys... 40 Diskussion ... 43 Metodkritik... 46 Framtida forskning ... 47 Referenser... 48 Bilagor ... 51
Inledning
När funderingarna gick om vad vårt examensarbete skulle handla om var vi eniga om att skriva om individuella programmet. Vår förförståelse, utifrån våra erfarenheter från våra praktikplatser under utbildningen, är att detta program har en negativ stämpel. Våra förhoppningar genom detta examensarbete är att kanske få människor att ändra uppfattning om individuella programmet. Önskvärt var att undersöka hur den allmänna gymnasieinformationen ges till högstadieeleverna och särskilt hur informationen om individuella programmet ges. Nämner studie- och yrkesvägledare över huvudtaget individuella programmet i sin information, och hur ser den informationen ut i så fall? Om individuella programmet inte nämns säger det ju en hel del om programmets status. Hur informationen ges är också intressant, är studie- och yrkesvägledare färgade av egna åsikter eller inte?
Under rubriken bakgrund finns en metafor som kan vara bra att ha i bakhuvudet under läsningen av arbetet. Vidare omfattar bakgrunden en kortfattad förklaring av individuella programmet, styrdokumenten och hur reformändringen ser ut.
Efter detta kommer problemanalysen där uppsatsens syfte, frågeställningar, begreppsförklaringar samt avgränsningar anges.
I forskningsläge anges en del av vad för tidigare forskning som finns inom det valda området.
Teoretiska utgångspunkter är ett stort kapitel som tar upp de teorier som anses vara relevanta för uppsatsen. Vi tar bland annat upp kommunikationsprocessen, attityder, fördomar och stereotyper.
I resultatet redovisas intervjuerna, där vi har använt de frågor som är mest relevanta som rubriker.
I analysen går att läsa hur kopplingen mellan teoretiska utgångspunkter och resultatet har gjorts.
Slutligen innefattar diskussionen våra egna tankar och åsikter angående undersökningen. Här tas även upp metodkritik, där finns funderingar på vad som skulle kunnat gjorts annorlunda samt förslag till framtida forskning.
Bakgrund
Här följer ett citat ur boken Båten i parken.
Förställ dig att du en tidig morgon sitter i en helikopter som är färdig att lyfta från en gräsmatta i en park. När du ser dig omkring ser du det ljusgröna gräset, en mörkare skogsdunge och en liten sjö som glittrar bakom en kulle. Så lyfter helikoptern, och plötsligt ser du fler gräsmattor, fler skogsdungar och fler sjöar. Ju högre du kommer, desto fler saker upptäcker du. När helikoptern nått så högt att du har en bra överblick över hela parken slutar den lyfta och blir hängande i luften. Där nere, långt under dig, kan du nu se gröna gräsmattor och välskötta skogsdungar, men även svårgenomträngliga snårskogar och små konstgjorda sjöar, allt inramat av ett nätverk av breda, asfalterade gångar och smala grusstigar som här och där försvinner in under träden. Utmed de breda gångarna finns parksoffor att sitta på och rabatter fyllda med blommor att njuta av. Det är ännu tidigt på morgonen och parken ligger tom och stilla. Snart närmar sig några människor. De kommer in i parken på de breda gångarna och skyndar sig rätt igenom. Efter dem följer andra människor, och så småningom väller de in i en jämn ström. De flesta av dem fortsätter att gå på de breda gångarna, men några viker av in på småstigarna och försvinner under träden en stund. Här och där snubblar en del människor till och råkar trampa i rabatterna. Då kommer andra människor och drar in dem på asfalten igen. Parksofforna börjar fyllas och snart står människor i kö för att få en plats. På några ställen lämnar enstaka människor både gångarna och stigarna och ger sig rätt in i de allra tätaste buskagen. De flesta av dem försvinner och kommer aldrig ut igen, men ett fåtal dyker långt om länge upp på andra sidan, blodiga och sönderrivna av törnen och taggar.
Nästa dag sitter du åter i din helikopter, men denna gång far du ut över ett hav. Du flyger så långt att allt land försvinner i fjärran, och när horisonten inramar vattnet stannar du och blir hängande i luften. Havet ligger spegelblankt under dig, det enda du ser är den lätta vindens krusningar av vattenytan och bränningarna vid några undervattensrev. Efter en stund dyker några båtar upp vid horisonten. De strävar idogt framåt på den spegelblanka ytan, passerar under dig och försvinner bort. De följs av flera båtar, allt fler ju längre dagen fortskrider. En del båtar är stora som oceanångare och de märks tydligt. Andra är små, så små att de knappast syns. De flesta verkar fara i sin egen riktning men snart märker du att de flesta följer osynliga segelrännor. Några rör sig sida vid sida ett tag innan deras vägar åter skiljs. Andra råkar komma varandra så nära att de krockar och får då hjälp av andra båtar att flytande ta sig därifrån. Vid ett rev går en båt på grund och försvinner utan att lämna några spår efter sig. Där båtarna far ensamma eller i par om par suddas svallvågorna snabbt ut. Men på de osynliga segelrännorna hinner vågorna aldrig dö ut innan efterföljande båtar gör nya. Därför bildas hela tiden olikartade mönster på vattenytan, mönster som ständigt förändrar utseende efter båtarnas rörelser. Plötsligt ser du en båt som jagas av andra i en kaskad av svallvågor. På ett annat ställe bogseras en stor båt av en klunga mindre. Men alla båtarna strävar vidare mot horisonten, vilken storlek de än har och vilken väg de har slagit in på. 1
Vi tänker oss att det är de blivande gymnasieeleverna som är människorna i parken. De flesta eleverna går på de bredaste gångarna, det vill säga att de väljer ett nationellt program. Men en del viker in på småstigarna, med andra ord kan de gå på till exempel ett individuellt program. Ibland snubblar de till och råkar trampa i rabatterna, de börjar bli osäkra på det program de går och funderar på att hoppa av. Då kommer det andra människor och drar upp dem på asfalten igen, de får hjälp med att hitta motivationen igen och blir kvar på det program som de är inskrivna på. Parksofforna fylls och det är snart kö för att få en sittplats. En del program är väldigt eftertraktade och det är svår konkurrens om platserna. På en del ställen lämnar människorna både gångarna och stigarna. De flesta av dem försvinner och kommer aldrig ut igen, men ett fåtal av dem dyker långt om länge upp på andra sidan, blodiga och sönderrivna. Det här symboliserar de ungdomar som efter högstadiet varken börjar gymnasiet eller skaffar sig ett jobb. Det här är de ungdomar som ”försvinner” ur samhällets synfält, det kan vara ungdomar som blir missbrukare, tjejer som fastnar i ett skadligt förhållande, kriminella, psykiskt sjuka med flera. De flesta hittar tyvärr inte tillbaka till ett drägligt liv, men det finns ett fåtal som faktiskt kommer tillbaka efter några år och läser in sin gymnasiekompetens. Den ena metaforen visar att det är samhället som styr individerna genom att ha utformat ett färdigt mönster som människorna ska falla in i och rätta sig efter. Den andra, havsperspektivet, visar att det är tvärtom, att det är individerna som styr samhället. Vi har valt att inte gå in på det närmare här eftersom vi anser att det är parkenperspektivet som passar in på skolvärlden. Vi kommer däremot att beröra havsperspektivet i diskussionen.
Fokus ligger på de elever som inte går på de bredaste gångarna utan hamnar på småstigarna, det vill säga eleverna på individuella programmet. Närmare undersöks den information som dessa elever får eller kanske inte får, om programmet och hur informationen presenteras. Genom att undersöka olika attityder och inställningar till programmet hos studie- och yrkesvägledarna på några högstadieskolor kanske detta kan hjälpa oss att reflektera över hur vi själva vill förhålla oss till programmet och hur vi vill presentera det. Vad har egentligen studie- och yrkesvägledarna för inställning till det individuella programmet och vilka anser de att programmet är till för? Denna fråga kan vara intressant att få svar på av många anledningar. Bland annat för att vi själva som studerande på studie- och yrkesvägledarprogrammet ska bli mer medvetna om vår egen inställning till det individuella programmet. Detta eftersom vi troligtvis kommer att möta elever som är i den situationen att de ska ta steget från högstadiet till gymnasiet, där det individuella programmet är den enda utvägen eller något som de själva vill välja. Vi kommer kanske också att stöta på elever som befinner sig på gymnasiet och som har valt ett nationellt program men inte är nöjda med sitt val. Vi anser att alla som studerar till studie- och
yrkesvägledare samt de som redan är verksamma i yrket har nytta av att känna till hur informationen om det individuella programmet ser ut och läggs fram. Genom att undersöka attityder och inställningar till programmet hos studie- och yrkesvägledarna på några högstadieskolor har vi fått en bild av hur vi själva vill förhålla oss till programmet i sig och hur vi vill presentera det.
Historik
Under de senaste årtiondena har det hänt en hel del inom det individuella programmet och dess utformning. Ett kommunalt uppföljningsansvar infördes 1976, det vill säga en skyldighet för kommunerna att ha kontakt med ungdomar mellan 16 och 17 år, samt att hålla sig underrättade om deras sysselsättning. Ansvaret innebär även att de skulle erbjuda ungdomar studie- och yrkesorientering samt meningsfulla aktiviteter i form av kurser, praktik eller arbete.
Riksdagen beslutade 1991 om en ny gymnasiereform där det föreslogs att kommunernas uppföljningsansvar skulle ingå som en del av gymnasieskolan i form av individuella program.
Med införandet av det individuella programmet förändrades kommunens ansvar på så sätt att kommunen nu var förpliktade att erbjuda de ungdomar som inte påbörjat eller avbrutit studierna på ett nationellt program, en utbildning på individuella programmet. Detta resulterade i att kommunernas ansvar förflyttades mer till gymnasieskolorna.2
Nya behörighetsregler infördes 1998 där det krävdes godkända betyg i svenska, engelska och matematik från grundskolan för att vara behörig till gymnasieskolans nationella och specialutformade program. Detta resulterade i att elevantalet på individuella programmet ökade markant och man insåg även att kvaliteten på programmet var mycket varierande.3
Vad är individuella programmet?
Programväljaren är en katalog som delas ut till eleverna, där står det att individuella programmet är till för elever som inte vet vilket av de andra programmen de vill läsa eller elever som inte är behöriga för gymnasieskolan. Individuella programmet inriktar sig till elever som har påbörjat ett program men sen valt att avsluta sina studier i förtid. Individuella programmet kan också rikta sig till nyanlända svenskar som behöver lära sig mer svenska innan de
2 Regeringskansliet. (1998). Ds, 1998:27 3 Myndigheten för skolutveckling, Dnr 2006:16
börjar ett nationellt program. Tanken med individuella programmet är att eleven sedan ska kunna gå vidare till ett annat program inom gymnasieskolan eller till någon annan skola.
På individuella programmet får eleven läsa kurser från grundskolan, till exempel svenska, engelska och matematik, om de behöver förbättra sina betyg.
Eleven kan söka ett Programinriktat individuellt program, PRIV, där de kan läsa både kurser från grundskolan och kurser från något annat gymnasieprogram, som kärn- och karaktärsämnen4. Det huvudsakliga syftet med PRIV är att samtidigt som eleven läser behörighetsgivande ämnen får han/hon möjlighet att följa kurserna på ett nationellt program. Detta innebär att eleven kommer en bit in i det nationella programmet som han/hon vill läsa. När sedan behörigheten är uppnådd skrivs eleven in på det program som han/hon följer och slutför utbildningen, förutsatt att eleven vill fortsätta på det program som påbörjats.
Det är också vanligt att eleven får göra praktik på arbetsplatser, som ger kunskap om arbetslivet, samt medföljande krav och rättigheter. Individuella programmet utformas på olika sätt i kommunerna. Det gemensamma målet är att eleven ska få den hjälp som behövs.5
Styrdokument
I läroplanen, Lpf 94, framgår det att skolan alltid ska sträva efter att elever som lämnar utbildningen på ett individuellt program ska planera inför och ha goda förutsättningar för en fortsatt utbildning eller ett arbete.6
I skollagen kap 5 § 13 kan man läsa att varje kommun har en skyldighet att erbjuda elever som inte tagits in på ett nationellt program eller har avlagt International Baccalaureate, en gymnasieutbildning i form av specialutformade program eller individuella program.
I kap 5 § 4b anges att det individuella programmet i första hand ska förbereda eleven för studier på ett nationellt program eller ett specialutformat program. Programmen kan antingen inriktas mot studier eller göra det möjligt för eleven att kombinera en anställning med studier i vissa ämnen samt att möta elevers olika utbildningsbehov.7
4 Kärnämne -obligatoriska ämnen
Karaktärsämne -
5 TREMEDIA (2006). 6 Lärarförbundet, (2004). 7 Lärarförbundet, (2004).
Reformändring
Individuella programmet vara eller icke vara har varit uppe mycket för diskussion och 2003 kom Gymnasiekommittén med förslaget att programmet skulle läggas ned. Regeringen valde istället att behålla det och kom 2004 ut med en proposition vid namn Kunskap och kvalitet – elva steg för utvecklingen av
gymnasieskolan.8 Där beskrivs det individuella programmet som ett betydelsefullt utvecklingsområde i kommunerna och vikten av att kvaliteten på programmet stärks.9 Under arbetets gång har det skett ett regeringsskifte. I skollagen har det tillkommit en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2006 som ger de som går på individuella programmet rätt till heltidsstudier. Anledning till detta var att regeringen och riksdagen ansåg att kvalitén på programmet runt om i landet varierade kraftigt och att en ökning av kvalitén skulle leda till att fler elever fullföljer en gymnasieutbildning. Efter valet 2006 styrs Sverige av en borgerlig majoritetsregering. Efter deras tillträde har det blivit en del förändringar av gymnasiereformen. Den nya regeringen har som förutsättning att avveckla individuella programmet på sikt men menar att det ska vara kvar så länge det finns behov av ett sådant program. Det tidigare beslutet om heltidsstudier på individuella programmet står kvar och även beslutet att fristående skolor har rätt att anordna programmet.10
Det är mycket som händer med individuella programmet just nu, de senaste åren har individuella programmet vuxit och har blivit det nästa största programmet efter samhällsvetenskapliga programmet (läsåret 2005/2006), 14,5 % av alla elever i gymnasieskolans första år går på individuella programmet.11 Förutsättningarna har ändrats både i skolans värld och på arbetsmarknaden, med allt längre studietid och allt mindre okvalificerade jobb, vilket även har ökat kraven på eleverna. Men det finns de som inte passar in i ”leden”, de som inte går på de asfalterade gångarna, och för dem anser vi att individuella programmet kan vara ett bra val.
8 Myndigheten för skolutveckling, Kvalitet inom IV - hela skolans ansvar 9 Myndigheten för skolutveckling, Dnr 2006:16
10 Myndigheten för skolutveckling, Kvalitet inom IV - hela skolans ansvar 11 Myndigheten för skolutveckling, Kvalitet inom IV - hela skolans ansvar
Problemanalys
Syfte och frågeställning
Vårt syfte, med examensarbetet, är att studie- och yrkesvägledare ska få en större insikt i sina attityder och inställningar gentemot de olika programmen, framför allt till individuella programmet. Vi hoppas att denna insikt ska leda till att informationen som studie- och yrkesvägledare samt rektorer presenterar om programmen ska var likvärdig med varandra.
Vårt syfte har lett till följande frågeställning:
• Vilken information får högstadieeleverna om individuella programmet? • Hur presenteras informationen för eleverna på högstadiet?
• Vilka attityder har studie- och yrkesvägledare på högstadiet och rektorerna på gymnasieskolan till individuella programmet?
Begreppsförklaringar
Vi har valt att förkorta vissa begrepp för att göra texten så lättillgänglig som möjligt. Fortsättningsvis kommer vi att använda oss av IV-programmet istället för individuella programmet. Studie- och yrkesvägledare förkortas till vägledare, samt studie- och yrkesvägledning benämns vägledning.
Vi kommer att benämna studie- och yrkesvägledaren som hon och skolledaren som han, eftersom könsfördelningen hos de intervjuade har varit på detta vis.
Avgränsning
Vi har valt att inte skriva examensarbetet utifrån ett elevperspektiv utan valt att fokusera på studie- och yrkesvägledare samt rektorernas perspektiv.
Anledningen till detta är att undersökningen hade blivit allt för omfattande med tanke på vår tidsbegränsning på tio veckor.
Forskningsläget
Anders Lovén har i Den ovissa framtiden gjort en totalundersökning av hur syoverksamheten uppfattas och värderas i en kommun på uppdrag av skolförvaltningen. Syftet med undersökningen är att kartlägga syoverksamheten i en kommun. Han har använt sig av en rad olika intervjuer från såväl, elever, lärare, syokonsulent12 och skolledare. Resultatet visar att syoverksamheten på skolorna står och faller med den enskilde syokonsulenten. Undersökningen visar även vilka arbetsuppgifter som de intervjuade anser att syokonsulenten har. Det vill säga vägledningsinsatser för att underlätta elevens val, administration och handhavande av olika praktikformer samt individuella lösningar för elever med särskilda behov.13
Undersökningen omfattar också elevernas olika uppfattningar om syokonsulenten. Eftersom syokonsulenten är ensam i sin yrkesroll blir den enskilda personens beteende, kunskaper och utstrålning avgörande. Många elever menar att syoverksamheten är lika med syokonsulenten. Som ensam yrkesutövare blir syokonsulentens personlighet, lämplighet och kunskaper avgörande för hur arbetet uppskattas. Flera vägledare har påtalat svårigheten att förhålla sig objektiv och allsidig inför alla de påtryckningar som sker från lokala, regionala och centrala intressenter. Det är därför viktigt att syokonsulenten blir medveten om sina förtjänster och svagheter samt att brister åtgärdas. Lovén anser slutligen att det bör göras en årlig utvärdering av syoverksamheten som bör innehålla en bred och långsiktig ansats med insikt mot de svårigheter som finns när människors attityder och handlingar ska värderas.14
Lovén har även gjort en avhandling där han undersöker hur eleverna i årskurs nio upplever gymnasievalet. Hans syfte är att klarlägga vägledningssamtalen ur elevens, vägledarens och samhällets perspektiv. Avsikten är att undersöka själva samtalet, men avhandlingen tar även upp hur informationen ges till eleverna, varför vi anser det relevant att belysa det. I studien framkom att vägledarna är viktiga för eleverna i deras väljande. Eleverna hade samma tillgång till information och vägledning oavsett samhällsklass och genus. I samtalen framgick en stor osäkerhet bland eleverna vilket vägledarna, genom information och vägledning, hjälpte eleverna med så att de blev säkrare. Vidare visade avhandlingen på att informationen som ges till eleverna var alldeles för omfattande och svår vilket gjorde att eleverna ”stängde av” och inte lyssnade på informationen. Tyvärr uppfattade inte vägledarna att eleverna blev passiva och fortsatte att informera trots döva öron.15
12 Syokonsulent heter numera studie- och yrkesvägledare. 13 Lovén, A (1993).
14 Lovén, A (1993). 15 Lovén, A. (2000).
Författaren menar att det finns en svårighet i informationsgivande, vilket är att eleverna efterfrågar information då de inte vet något om alternativen och själva söker de ingen information. Samtidigt när de får informationen blir de passiva och slutar att lyssna. Anledningen tror Lovén beror på att eleverna överinformeras, får oklar information samt irrelevant information. Så länge eleverna får information som de är intresserade av lyssnar de, men försöker vägledaren vidga perspektiv genom att informera om andra alternativ slutar de lyssna. ”De [vägledarna] skall inte säga att detta är bra för då blir det lätt att man gör så. Om de gör tvärtom är det inte bra, för då är det som om de inte bryr sig om en. --- Det är bättre med någon som bryr sig om men inte för mycket, va”.16
I en undersökning som genomfördes 1995 svarade 2500 elever på frågan om vem eleverna ansåg att de hade fått mest hjälp och stöd av när det gäller gymnasievalet. 31 procent ansåg att den hjälpen kom från vägledaren.17
I samma undersökning står det vidare att det är 15 procent av lärarna, 49 procent av rektorerna och endast 14 procent av eleverna som känner till IV-programmet, jämförelsevis med samhällsvetenskapliga programmet där 71 procent av lärarna, 64 procent av rektorerna och 56 procent av eleverna känner till programmet. 18
Skolverket har genomfört undersökningar som visar på skillnader mellan ”svenska” elever och elever med utländsk bakgrund. Elever med utländsk bakgrund har oftare ett lägre grundskolebetyg, vilket betyder att det fungerar som en spärr för eleverna att kunna studera på ett nationellt eller ett specialutformat program. Inom den växande gruppen elever som inte har behörighet till ett nationellt program och istället går IV-programmet, är elever med utländsk bakgrund överrepresenterade. De här eleverna är även överrepresenterade bland de elever som lämnar grund- och gymnasieskolan utan fullständiga betyg.19
Vidare framkommer det att det finns stora skillnader inom gruppen elever med utländsk bakgrund. Vissa elever är på väg mot högskolan för att förverkliga sina drömmar om högstatusyrken. ”Men samtidigt växer gruppen som går IV, det lågt värderade individuella programmet.”20
Utifrån den tidigare forskning som vi har studerat anser vi att det finns en kunskapslucka angående hur studie- och yrkesvägledningen framställer IV-programmet på grundskolorna. 16 Lovén, A. (2000) s112. 17 Skolverkets rapport nr. 126 (1997). 18 Skolverkets rapport nr. 126 (1997). 19 Skolverkets rapport nr. 126 (1997). 20 SOU 2006:40 s240.
Teoretiska utgångspunkter
Kommunikationsprocessen
Kommunikationen har en avgörande betydelse i relationer mellan människor. Det skulle knappast existera några relationer utan kommunikation.
Med kommunikation menas både verbal och icke-verbal kommunikation.21 Vi börjar med att titta på en enkel modell som visar hur den verbala kommunikationsprocessen ser ut. Därefter kommer vi att kortfattat förklara modellen och sedan vidareutveckla de sex kategorierna lite mer ingående.
Sändare →→ Meddelande →→Medium →→ Mottagare →→ Effekt
↑ ↓ ↑ ↓
Återkoppling (Feedback) ←←←←←←←←←←←←←←←←←
Modellen visar hur en sändare sänder ett meddelande genom ett visst medium till en eller flera mottagare. Meddelandet frambringar vissa effekter och mottagarens reaktioner på det går tillbaka till sändaren i form av återkoppling.22
Sändaren
Vid en kommunikationssituation där två personer pratar med varandra, kan man vanligtvis avgöra vem av dem som är sändaren i samtalet. För att tydliggöra kan vi ge ett exempel som har med vår undersökning att göra.
Studie- och yrkesvägledaren informerar högstadieeleverna om gymnasieprogrammen. Vem är här sändaren?
• Studie- och yrkesvägledaren som genomför informationen?
• Programrektorerna på gymnasiet som vill visa eleverna vilket utbud som finns?
• Skolledningen på grundskolan som har ålagt vägledaren med de här uppgifterna?
• Förlaget som har sammanställt allt material som vägledaren använder sig av?
Svaret är att de är alla sändare i någon mening. I det här fallet skulle de flesta anse att vägledaren är sändaren eftersom det är hon som förmedlar informationen.23
21 Karlsson, L. (2001).
22 Modellen är tagen ur Karlsson, L. (2001). 23 Karlsson, L. (2001).
Meddelandet
Meddelande kan stå för tre olika företeelser. Den första är den uppsättning med ord, bilder och symboler som finns i exempelvis en annons, det andra är den mening som sändaren har lagt i ett kommunikationsinnehåll och det tredje är den mening som mottagaren har lagt i innehållet. Ett meddelande kan ha flera betydelser. Sändare och mottagare kan uppfatta meddelandet olika eftersom vi är unika varelser med specifika sätt att förstå meddelanden.24
Mediet
Ibland skiljer man mellan medium och kanal. Exempelvis att man som medium väljer till exempel dagstidning och kanalerna blir då de specifika dagstidningarna i fråga. Medium är något mer generellt, kanal är något mer specifikt.25
Mottagaren
Det är nödvändigt att ha en uppfattning om människan som informationsbehandlare, det vill säga hur hon tar emot, avvisar, behandlar, bevarar och gör sig av med informationen.
Sändarens svåra uppgift är att nå fram till mottagaren med ett meddelande som inte förvrängs på vägen och som inte kan misstolkas. Framgångsrik kommunikation leder inte automatiskt till framgångsrik beteendepåverkan.26
Effekten
Det finns många som har uttalat sig om information och kommunikation i termer av vilken påverkanskraft som ligger i dessa processer. Kommunikation, särskilt masskommunikation, har en stark påverkanspotential i vårt sätt att tänka och tycka.27
Återkopplingen
Återkoppling kan man översätta med meddelandets effekt, så som den kan avläsas av sändaren. Den bästa återkopplingen hittar vi i samtalet mellan två personer. Den som talar kan hela tiden avläsa den andres ansiktsuttryck och hållning, för att se om budskapet har nått fram och om det har fått önskad effekt eller inte. I masskommunikation är det svårare med återkoppling, då mottagaren är anonym för sändaren.28
I begreppet kommunikation finns också något som kallas för den icke-verbala kommunikationen. Vi kommer här endast kortfattat att nämna detta då vi inte anser det viktigt att gå in på det något djupare eftersom vi inte själva har sett hur
24 Karlsson, L. (2001). 25 Karlsson, L. (2001). 26 Karlsson, L. (2001). 27 Karlsson, L. (2001).
presentationen av programmen ser ut och därför inte kan analysera det längre fram i undersökningen. Den icke-verbala kommunikationen kan man förklara med ordlöst budskap. Det finns socialpsykologer som menar att icke-verbala budskap har fem funktioner:
1. Förmedla information, den funktionen har all kommunikation.
2. Reglera samspelet, påbörja kommunikationen och se till att den hålls vid liv.
3. Uttrycka känslor, särskilt nivån på intimitet.
4. Utöva social kontroll, exempelvis förmåga att kunna styra med blicken. 5. Underlätta utförandet av uppgifter, exempelvis på en fabrik där ljudnivån
är hög, kommunicera med blickar och gester.29
Attityder
”Attityd, kroppsställning, kroppshållning, pose; eller inställning, förhållningssätt.”30
Det finns socialpsykologer använder begreppet attityder för att förklarar olika fenomen som t ex konsumentbeteende, politiska aktiviteter, fördomar m.m. Attityder är en slags värdering av en person, en grupp, en sak, en idé, en handling etc. Denna värdering är antingen positiv eller negativ.
Det finns tre komponenter i våra attityder:
1. Tanke/kunskapskomponent. Den innefattar de föreställningar vi har om en person, grupp, sak etc.
2. Känslokomponent. Den hänvisar till de känslor vi har kring ett specifikt objekt.
3. Handlings/beteendekomponent. Den består av vårt agerande i relation till personen, situationen etc.31
Attityder kan lätt bli till fördomar eftersom vi redan har en uppfattning av någon/något vilket gör att vi inte tar till oss det som förmedlas. ”Fördomar brukar definieras som en intolerant, orättvis eller ofördelaktig attityd gentemot en annan grupp människor.”32
Vi påverkas av miljön runt omkring oss när vi formar våra attityder. Denna miljöpåverkan bildas av de erfarenheter vi gör och de budskap vi får. Utifrån detta finns det flera olika inlärningsprinciper.
29 Karlsson, L. (2001).
30www.ne.se sökord: attityd. 2007-03-21. Den direkta betydelsen av attityd, där vi har valt att titta närmare på
betydelsen inställning och förhållningssätt
31 Karlsson, L. (2001); Thornberg, R. (2004) 32 Karlsson, L. (2001) s 423.
• Klassisk betingning. Det är främst reklamen som använder sig av den här inlärningsformen. Påverkan sker genom presentation av t ex vacker musik, välstånd och framgång, då produkten ska förknippas med detta. För att få en motsatt effekt används skrämmande bilder när tanken är att mottagaren ska ta avstånd från varan eller ett visst beteende.
• Instrumentell betingning. Genom våra personliga erfarenheter formas positiva attityder till det som förknippas med positiv förstärkning, och negativa attityder till sådant vi fått negativ förstärkning av. Jag påverkas även av hur omgivningen reagerar på mina attityder. Belönas mina attityder med omgivningens gillande förstärks mina attityder, bestraffas mina attityder med ogillande försvagas mina attityder.
• Social inlärning. Det lilla barnet påverkas av föräldrarnas och syskonens attityder, och tar snabbt efter dem. Tonåringar påverkas av kompisar och idoler.
• Exponeringseffekten. Detta innebär att man får mer positiva attityder till något som man exponeras för ofta och länge.33
En auktoritet är en person som har inverkan över andra personers föreställningar, attityder och beteenden. För att kallas auktoritet måste de andra personerna anse att det finns anledning till att lyssna på den här personen och göra som han/hon säger. Detta hänger samman med den roll som personen har eller uppfattas ha av de andra. Giddens definierar auktoritet så här:
Den legitima makt som en individ eller grupp utövar över en annan individ eller grupp. Legitimitet är en viktig del av auktoriteten; man skiljer därigenom mellan makt och auktoritet. Makt kan utövas genom våld eller hot om våld, medan auktoritet är beroende av motpartens acceptans.34
Exempelvis vägledares inflytande över eleverna, förutsatt att det är en vägledare som är omtyckt, som eleverna har förtroende och respekt för.
Fördomar
”Fördom, negativ attityd mot individer och företeelser vilken bygger på vissa lätt identifierbara egenskaper hos dessa utan att annan tillgänglig information blir beaktad.”35
33 Karlsson, L. (2001)
34 Giddens, A. i Thornberg, R. (2004) s43. 35www.ne.se sökord: fördom. 2007-03-21.
I sin bok I skuggan av fördomar ”Ursäkta, finns det någon här?” skriver Bajazidi om fördomar. Han har själv invandrat till Sverige och skriver efter egna upplevelser och erfarenheter. Boken är väldigt inriktad mot fördomar gällande ras och etnicitet, men det finns även mycket om fördomar i sig, utan inriktning.
Trots alla negativa konsekvenser som fördomar ger, trots att en märkvärdig andel utav samhället lider av utsatthet för fördomars ständiga skugga, trots att ingen gärna vill bli bemött fördomsfull, verkar det som om fördomar ändå fyller någon
funktion.36
Bajazidi skriver att alla vet om att det finns fördomar. Alla har någon gång sagt, tyckt eller handlat utifrån någon fördom. Ingen tycker om fördomar, och möta människor med fördomar är ingenting man vill. Alla vill ha ett fördomsfritt samhälle.37 Hammer skriver att våra fördomar är djupt rotade i vårt sätt att tänka. Han menar att det finns tecken som visar på att fördomar byggs upp väldigt tidigt. Vidare skriver han att det kan finnas medfödda mekanismer som bidrar till att skapa och förstärka misstron mot dem som är annorlunda.38
Många av oss förknippar fördomar med att någon säger eller utför något negativt mot en annan människa. Det kan vara att kalla en person med utländsk bakgrund för ”blatte” eller en homosexuell person för ”bögjävel”. Fördomar kan även visa sig hos personer som är vänliga t.ex. en person med utländsk bakgrund får beröm för att han/hon inte kastar skräp på gatan. Även detta är en fördom då personen som uttalar sig inte förväntar sig att en person med utländsk bakgrund är ordentlig och kan uppträda civiliserat.39
Ur en socialpsykologisk vinkel menar Bajazidi att människor behöver fördomar för att dessa fyller en brist som personen har, medvetet eller omedvetet. De här bristerna är olika från individ till individ. Det gemensamma är att de känns obehagliga, svårhanterliga och tunga, och man vill inte ha dem. Man gör sig av med dem genom att tillskriva dessa brister hos andra.
Vissa fördomar omvandlas med tiden till fakta. Personer som utsätts för fördomar tvingas att ta till sig de egenskaper som omgivningen har bestämt och som från början inte var deras egna. En person som blir utsatt för fördomar orkar till slut inte försvara sig, ger upp och accepterar de egenskaper som han/hon blir tillskriven.40
En annan aspekt på uppkomsten till fördomar är den psykosociala. Bajazidi menar att fördomars kurva visar uppåt eller nedåt beroende på vilken tid vi lever
36 Bajazidi, A (1997) s78f. 37 Bajazidi, A (1997). 38 Hammer, O (2002). 39 Bajazidi, A (1997). 40 Bajazidi, A (1997).
i. Fördomarna reproduceras och flerfaldigas när samhället befinner sig i en ekonomisk knipa.41
En annan förklaring till fördomars uppkomst är grupptryck och gruppförtryck. Oftast sker detta i samband med konkurrens mellan olika grupper. Medlemmarna hävdar sig genom att framhäva fördelar med den egna gruppen och genom att tillskriva negativa egenskaper med den andra gruppen. Detta enbart för att rättfärdiga sin egen grupp.42
Vad än uppkomsten av fördomar beror på finns det faktorer som underblåser dess förekomst. En stor betydande roll i detta har massmedia. Deras fokusering på nyhetsjagandet och att komma först med reportage gällande konflikter blir mer efterfrågat och intressant än själva konflikten i sig. Massmedia är också duktiga på att underblåsa konflikter genom att de i nyheterna grupperar människor.43 T.ex. om ett brott har hänt där en person med utländsk bakgrund är involverad står det oftast i artikeln, men de poängterar sällan om brottet har utförts av en svensk.
Hammer menar att när en fördom har byggts upp är det lätt att hitta nytt bränsle för att hålla liv vid den. Även han anser att media spelar en stor roll i det. Nya tidningsartiklar som visar att en person med utländsk bakgrund är kriminell, lever på socialbidrag eller har andra problem uppmärksammas. Medan andra artiklar som visar på att personer med utländskt ursprung är väl integrerade medborgare och som sköter sig, inte får någon uppmärksamhet.44
Det finns flera orsaker till uppkomsten av fördomar. Det kan vara politikers klumpiga uttalanden gällande olika frågor. Det kan också vara domstolarnas domar. Exempelvis förmildrande omständigheter som gärningsmannen har till sin fördel.45
Det finns t.ex. invandrare som beter sig på ett sätt som förstärker fördomarna. Man inte ska betrakta en grupp som homogen. Bara för att en person beter sig på ett visst sätt kan man inte säga att alla är sådana. Bajazidi vill med sin bok visa att vi inte är vi, precis som ni inte är ni. Han skriver att vi består av enskilda individer. Våra huvuden är likformiga men inuti dem pågår skilda tankar. Begreppet vi borde innefatta alla människor på hela jorden. Han anser att människor ska bemötas individuellt.46
Författaren drar paralleller mellan fördomar och Gud.
41 Bajazidi, A (1997). 42 Bajazidi, A (1997). 43 Bajazidi, A (1997). 44 Hammer, O (2002). 45 Bajazidi, A (1997). 46 Bajazidi, A (1997).
Båda existerar utan några tidsramar som helst. De finns bara och det är syndigt att ifrågasätta dem. Båda förföljer en och det är inte lätt att bli av med dem. De åldras inte och kommer att vara aktuella åtminstone ett bra tag till.47
Stereotyper
”Stereotyp, inom socialpsykologin, förenklad ofta allmänt omfattad föreställning om utmärkande egenskaper hos alla som tillhör en viss grupp, t ex nation, ras, religion eller kön, också en där man själv ingår.”48
En stereotyp har tre grundläggande delar:
1. Vi känner igen en grupp människor utifrån vissa egenskaper, till exempel nationalitet, kön, hårfärg etc., och identifierar dessa människor som en grupp utifrån vad de har för slags egenskaper. Vi skiljer alltså en grupp från en annan, vi identifierar rödhåriga personer och skiljer dem från till exempel blondiner.
2. När vi har identifierat en grupp tillskriver vi den flera egenskaper och det som utmärker en stereotyp är att alla personer som tillhör denna grupp tillskrivs dessa egenskaper. Möter vi en rödhårig kvinna betraktar vi kanske henne som temperamentsfull.
3. När vi till sist har bestämt oss för att en person har en egenskap som identifierar en viss grupp tillskriver vi personen i fråga den stereotypa egenskapen. Vi konstaterar alltså till exempel att den rödhåriga kvinnan som vi träffar är temperamentsfull som alla andra rödhåriga kvinnor.49 Anledningen till att vi använder oss av stereotyper är att vi måste skapa förenklade ”bilder” av omvärlden eftersom vi inte kan ta till oss för mycket ”kunskap” om omvärlden, den är alldeles för komplex. Enligt Walter Lippman är stereotyper ”förenklade bilder i vårat huvud” 50. Vår kultur bestämmer också våra stereotyper och nästan alltid är de oriktiga bilder av verkligheten eftersom det skulle betyda att alla de personer som tillhör en viss grupp skulle vara likadana. Lippman menar att vi handlar utifrån hur vi tror att saker och ting förhåller sig, inte hur det verkligen är.51
47 Bajazidi, A (1997) s3f.
48www.ne.se sökord: stereotyp. 2007-03-21. 49 Hinton, P R. (2003).
50 Lippman, W i Hinton, P R. (2003) s3f. 51 Hinton, P R. (2003).
Våra stereotyper är mycket svåra att förändra. Om vi möter en person som enligt oss tillhör en viss grupp, till exempelvis rödhåriga, och denna person inte uppvisar egenskaper som är särskilda för denna grupp utvecklar vi en subtyp istället för att förändra stereotypen. Om vi möter en mängd rödhåriga som inte ”passar in” i stereotypen så kan vi dock förändra vår syn.52
Adorno och hans kollegor hävdade utifrån ett frågeformulär att fördomsfulla människor oftast har en auktoritär personlighet, det vill säga att de betonar makt och styrka, visar ogärna känslighet, ser världen som farlig och fördärvad mm, plus att dessa personer har en tendens att tänka på ett stereotypt sätt. De har en benägenhet att tänka utifrån ett stelt tankesätt och har svårt för att förändrar sina tankesätt och bli av med sina fördomar.53
Ofta kan det vara så att vi har en stereotypisk uppfattning om en grupp människor som vi inte har så mycket kunskap om. Fördomar och stereotyper liknar varandra genom att de båda är en stark övertygelse om att en viss grupp ser ut eller beter sig på samma sätt.54
Studie- och yrkesvägledning
När det gäller vägledningsmodeller är de inriktade på hur vägledningssamtalet ska vara uppbyggt. Då vi inte skriver om samtalet i sig utan om hur den allmänna informationen går till i grundskolorna är det svårare att hitta fakta som vi kan dra paralleller ifrån. Det finns dock vissa aspekter som vi tycker är viktigt att belysa när det gäller informationen till grundskoleeleverna.
Det första är vikten av att möta människor som enskilda individer. Peavy menar att vägledare ska: ”Arbeta direkt med människors aktuella livsupplevelser – behandla dem inte som ‘fall’, kategorier, diagnoser, stereotyper eller föremål för klassificering.”55 Peavy skriver även om något som han kallar för ”levnadsrum”. Detta rum är som en övergripande mall som hjälper oss att uppfatta människor och tolka världen, oss själva samt vår relation till andra. Denna mall är ihopbyggd av vår livserfarenhet och våra upplevelser samt består av de idéer, fördomar, föreställningar, trosuppfattningar, värderingar, vanor och inlärda beteenden som vi använder oss av.56 Egan anser att de sökande har olika behov vilket kräver olika metoder och resultatet blir olika lösningar.57
52 Hinton, P R. (2003). 53 Adorno m.fl i Hinton, P R (2003). 54 www.geteducated.se 2007-02-20 55 Peavy, R V. (2000) s40. 56 Peavy, R V. (2000). 57 Egan, G. (2001).
Vägledaren ska behandla varje individ som unik och uppmuntra den sökande att lita till sitt eget sätt att uppfatta livet.58
Det andra är att vi som vägledare måste vara medvetna om vår egna ”ryggsäck”. Termen objektiv kan översättas med nollställd, helt saklig, utan åsikter, utan att ta ställning. Det är orealistiskt att vara objektiv med den betydelsen.59 Vi har alla åsikter, tar alltid ställning, vi kan inte vara helt nollställda. När det gäller informationen till eleverna har vägledaren kanske ofta tankar, kring till exempel IV-programmet, det gäller att inte visa dessa för eleverna.
I ett möte mellan två människor är det två berättelser som möts. Det är inte bara den sökandes berättelse som blir synlig utan även vägledarens berättelse. Hur vägledaren uppfattar sökandens berättelse beror på vad vägledaren har för attityder, värderingar, fördomar, erfarenheter etc. Vägledaren bär inte bara med sig sin egen historia utan även andra människors historia som hon har fått berättat för sig under årens lopp. Även arbetets, organisationens och kanske samhällets historia bär människor med sig.60 Dessa ”ryggsäckar” påverkar
mötet, kommunikationen och sättet som vi upplever varandra. Ryggsäcken innehåller ålder, kön, etnicitet, sociala situationer, utbildning, arbetslivserfarenheter, självförtroende, ekonomi, fritidsintressen, betydelsefulla andra, förmågor, framtidsbilder etc.61 Amundson skriver att det är viktigt att hitta en gemensam plattform samt betydelsen av att ägna tid och koncentrera sig på likheter och skillnader då vägledaren och klienten kommer från olika ”världar”.62
Det tredje är att jag som vägledare måste befinna mig på samma våglängd som sökanden.63 ”Att man, om man verkligen skall lyckas leda en människa till en bestämd plats, först och främst måste anstränga sig att finna honom där han
själv befinner sig, och börja där.”64 Vidare menar Kierkegaard att om jag som vägledare ska kunna hjälpa den sökande måste jag förstå mer än han/hon. Jag måste dock börja med att förstå det han/hon förstår, annars hjälper inte min merförståelse personen alls.65
När jag som vägledare befinner mig på samma våglängd som den sökande måste jag även tänka på att anpassa mitt språk. Vägledaren ska vara försiktig med att använda sig av facktermer, då det inte är till någon hjälp för den
58 Berg, I K & De Jong P. (2003). 59 Trost, J. (1997). 60 Crafoord, C. (1994). 61 Egan, G. (2001). 62 Amundson, N E. (2000). 63 Egan, G. (2001). 64 Kierkegaard, S. i Peavy, R V. (2000) s23. 65 Peavy, R V. (2000).
sökande, och använda sig av ett lättförståligt språk så den sökande förstår vad vägledaren säger.66
Det fjärde är att vägledaren ska visa respekt för den sökande. Varje människa har rätt att bli behandlad med respekt. Vägledaren måste acceptera de sökande som de är.67 Att respektera ett beteende är inte samma sak som ett godtagande. Vägledaren bör acceptera den sökandes sidor och beteende även om hon inte gillar dem. Om vägledaren respekterar människors egenvärde förblir hon också icke-fördömande. Vägledaren har inget för att döma eller värdera sökanden och dess historia. Dömer jag tar jag ställning till en persons skuld eller oskuld eller gör jag moraliska påståenden angående sökandens attityder eller handlingar.68 Amundson menar att vägledaren bör ha ”en villkorslöst positiv inställning” till sökanden. Med detta menar han förmågan att visa respekt och omsorg samt att bekräfta och acceptera sökanden. ”Det som betonas när man har den attityden är viljan att acceptera den andre utan att döma. Att ha en villkorslöst positiv inställning betyder att man accepterar klienterna som unika och värdefulla, oberoende av deras beteende.”69
Det femte är att jag som vägledare måste vara medveten om de förväntningar som riktas mot mig. Dessa förväntningar kommer från flera olika komponenter såsom den sökande, föräldrar, politiker, kollegor, företag, myndigheter och överordnande. En del av förväntningarna ställs på vägledaren och är formella, det finns alltså uppgifter som på förhand är reglerade. Men det finns också förväntningar som är informella, vilket kan gälla vägledarens värderingar, engagemang och medvetenhet om vad som är centralt i arbetet. Vägledarens roll bestäms utifrån den position som vägledaren har inom det sociala system eller organisation som skolan utgör. Vägledarens beteende speglar omgivningens förväntningar. Vägledarrollen kan dessutom beskrivas utifrån vägledarens personlighet, det vill säga hennes kunskaper, erfarenheter, värderingar, attityder och intressen. Då existerar rollen enbart i kraft av den person som innehar den, hur hon upplever och accepterar sin roll. Lindh poängterar att vägledare ska vara medvetna om sin människosyn, samhällssyn och etik samt hur vägledaren förhåller sig till de sökande utifrån de här tre synsätten.70
Berg och De Jong skriver om vikten av att hålla sig neutral till de sökande. Detta gäller framförallt när jag möter flera individer vid ett och samma tillfälle. Vägledaren får inte ta någons parti i en diskussion för då tappar den förtroendet hos de andra. De menar att det säkraste sättet att veta att jag som vägledare håller på att tappa neutraliteten är när jag personligen reagerar negativt på den ena parten. Börja jag sympatisera med den ena partens inställningar minskar jag
66 Peavy, R V. (2000); Crafoord, C. (1994).
67 Berg, I K. & De Jong P. (2003); Peavy, R V. (2000). 68 Berg, I K. & De Jong P. (2003).
69 Amundson, N E. (2000) s22. 70 Lindh, G. (red) (1988).
alternativen och möjligheterna till lösningar.71 Författarna är inriktade mot hur man håller sig neutral i samtal med sökanden. Vi kan dock se att detta är viktigt även när det gäller information till sökanden. Vägledaren måste även hålla sig neutral till den information som hon ger, men även neutral till sökandens tankar och inställning till de olika programmen.
När det gäller ny information till sökanden, menar Peavy att det inte påverkar individens fördomar eller att det ersätter vanemässigt, felaktigt och irrelevant tänkande. Vägledaren ska med andra ord inte pumpa den sökande full med information, eftersom de har svårt att använda den aktivt även om de har tagit emot den. En annan anledning till att vägledaren inte ska bombardera sökanden med information är att den kan verka överväldigande, göra sökanden modlös och minska energin och initiativkraften. Informationen har bara betydelse för den sökande om han/hon kan relatera den med sitt tänkande och på så sätt använda den som meningsfull kunskap.72
Vägledaren ska förmedla informationen på ett tydligt, begriplig, adekvat, icke hotfullt och koncist sätt. Den ska även gälla sådant som eleverna inte redan känner till eller har bristfällig eller felaktig kunskap om.73
Egan menar att god information är tillräcklig, inte för mycket, strukturerad, relevant samt på rätt nivå.74
Hollands teori menar att personer som har kunskap om alternativen gör mer underbyggda val som är bättre passande för personen i fråga. Personer med lite information kan inte göra detta. Vidare anser han att människor söker sig till yrkesmiljöer som passar deras personlighet. De stereotypa åsikter om yrken som finns är stabila och individer söker sig till yrkesmiljöer som känns igen. Personerna i den miljön har gemensamma egenskaper, vilket gör att de reagerar likartat på situationer och skapar därmed en typisk social miljö omkring sig. När personen befinner sig i sin rätta miljö kan uttryck ges för speciella förmågor, attityder och värderingar.75
71 Berg, I K. & De Jong P. (2003). 72 Peavy, R V. (2000).
73 Amundson, N E. (2000); Hägg, K. & Kuoppa S M. (1997). 74 Egan, G. (2001).
Metod
Utifrån våra frågeställningar undersöker vi vilken information högstadieeleverna får, hur den presenteras för eleverna på högstadiet samt vilka attityder studie- och yrkesvägledare på högstadiet och rektorerna på gymnasieskolan har till individuella programmet.
För att nå fram till resultatet har vi använt oss av olika tillvägagångssätt. När det gäller den vetenskapliga utformningen har vi utgått ifrån Bjerstedts76 bok, för att organisera undersökningen på ett sätt som är överskådligt och därmed lättläst.
Urval
För att nå fram till syftet och frågeställningarna har en kvalitativ metod använts. Orsaken till denna metod är att genom intervjuer få fram attityder och värderingar hos personalen som informerar kring gymnasieprogrammen.
Vi har valt att undersöka de två kommuner som är våra hemkommuner. Anledningen till det är att vi finner ett personligt intresse i att undersöka dem. Intervjuer med öppna frågor har genomförts med både studie- och yrkesvägledare på grundskolan och rektorn på den gymnasieskola som IV-programmet finns på. Intervjuer är gjorda med sex stycken studie- och yrkesvägledare och två stycken rektorer. Studie- och yrkesvägledarna valdes i ut på följande sätt: I den ena kommunen arbetar det endast tre vägledare, vilket gjorde att alla tre tillfrågades. I den andra arbetar det totalt sju vägledare. Vi fick en lista på deras namn och telefonnummer och vi började helt enkelt ringa dem uppifrån och ner på listan. De tre som först svarade ja blev de tre som intervjuades. När det gäller urvalet av rektorerna intervjuades den rektor som håller i informationen vid öppet hus på gymnasieskolan.
Genomförande
En intervjumall77 gjordes som skulle användas som underlag till intervjuerna.
Innan intervjuerna tillfrågades vägledarna och rektorerna per telefon om de ställde upp på en intervju och det bestämdes även en tid. Vid detta telefonsamtal informerades de att intervjun skulle handla om gymnasieinformationen till grundskoleeleverna. Ingenting nämndes i förväg att frågorna var inriktade mot
76 Bjerstedt, Å. (1997). 77 Se Bilaga A och B.
IV-programmet med anledning av en önskan på spontana svar som i förväg inte hade planerats.
Vid intervjuerna användes bandspelare för att spela in intervjuerna. I en bok av Trost78 står det att det finns en rad för- och nackdelar med det här arbetssättet. Fördelarna är att man kan lyssna till tonläge och ordval upprepande gånger efteråt och man kan skriva ut intervjun för att ordagrant läsa vad som sagts. En fördel är också att man slipper föra anteckningar under intervjun då man kan koncentrera sig på vad som sägs i intervjun. Nackdelarna är att det tar tid att lyssna på banden och det är besvärligt att spola fram och tillbaka för att leta upp detaljer. En annan nackdel kan vara att man ideligen måste kontrollera batterierna så de inte tar slut mitt i intervjun. Han skriver vidare att man istället för att använda sig av bandspelare kan anteckna under tiden intervjun pågår och komplettera med minnesanteckningar efter intervjuns slut. Då vi inte är några vana intervjuare anser vi att det första alternativet vore det bästa, för att inte missa någon information som är viktig för oss i undersökningen. Fördelarna vägde tyngre än nackdelarna i det här arbetssättet.
Vi intervjuar hälften vardera, tre stycken studie- och yrkesvägledare och en rektor var.
Vid alla intervjuerna, utom en, har intervjuerna genomförts på de intervjuades arbetsrum. Vid det andra tillfället skedde intervjun i ett personalrum, för att få vara ifred från eleverna. Intervjuerna tog allt från en halvtimme till en och en halvtimme.
Det förekom vissa störningar vid ett par tillfällen under intervjuerna, vid ett tillfälle ringde telefonen, vid ett annat knackade en elev på dörren. Det förekom också andra störningar som att batterierna tog slut och det upplevdes även som en störning då vi skulle vända bandet. Detta ledde till att det var lätt att tappa tråden och att vi inte naturligt följde upp det vi tidigare pratat om.
Vid ett tillfälle blev personen som intervjuades upprörd med anledning av att han inte tyckte att vi hade varit öppna och ärliga med motivet till intervjun och ställde sig frågande till inriktningen mot IV-programmet i frågorna. Även här förekom störning i form av att han fick besök. Detta avbrott var dock positivt i den bemärkelse att när han återkom till intervjun hade han lugnat ner sig.
Vid bearbetning av intervjuerna har vi valt att ordagrant skriva ut intervjuerna för att på så vis kunna läsa och ta del av varandras intervjuer. Vi har valt att inte lyssna på varandras bandinspelningar utan enbart läsa dem. Vi tror att man som intervjuare blir påverkad av ytliga faktorer som tonläge, kroppshållning, rumsnärvaro, utstrålning, störningar med mera. Vi tror vidare att den som läser intervjun, men inte hör bandupptagningen, inte blir färgad av de här faktorerna och på så vis kan ge en mer opartisk och rättvis bedömning av intervjun.
Databearbetning
I Patel och Davidsons bok79 nämns att en bearbetningsmetod av en kvalitativ undersökning är att efter ha fått ner informationen på papper använda sax och klister. Vi klipper ut den informationen som vi anser är viktig och klistrar in den på det ställe den hör hemma. På detta vis fås en lättare översikt över frågor respektive svar. Metoden har använts vid informationsbearbetningen för att vi på så vis kunde samla ihop alla svaren med tillhörande fråga. Vi tyckte att det blev mer överskådligt på det här sättet och vi kunde därmed också sammanställa resultatet lättare.
Resultat
Vägledare
Alla intervjuade vägledare är utbildade studie- och yrkesvägledare. De var färdigutbildade allt från 1997 till 2006. Med andra ord har de olika mycket arbetslivserfarenhet inom området, de har jobbat allt från ett år till tio år.
Personerna vi intervjuat har olika förutsättningar för informationen som de delger eleverna. Men detta menas att det skiljer mellan hur många elever som vägledarna har i årskurs sju till nio samt vad de har för sysselsättningsgrad. En vägledare har 560 elever på 70 procent, en annan har cirka 570 elever och jobbar heltid, en tredje har 360 elever på en halvtids tjänst.
Fem av de intervjuade vägledarna börjar sin gymnasieinformation i årskurs åtta. Flera av dem nämner att de skulle vilja börja informationen tidigare, men på grund av tidsbrist är det inte möjligt. Det är bara en av vägledarna som börjar sin information i årskurs nio.
Vid frågan om vilka program vägledarna informerar kring är det endast två som spontant nämner IV-programmet. De andra säger att de informerar om de 17 nationella programmen, det är först när vi frågar om IV-programmet som de säger att det också är med i den allmänna informationen.
Rektorer
Rektorerna är i grunden utbildade till civilekonom/civilingenjör. De har läst lärarutbildningen för att sedan komplettera med rektorsutbildningen. Arbetslivserfarenheten som rektorer varierar mellan cirka sju till tio år.
Den information som gymnasieskolan står för ser i princip likadan ut på de två undersökta skolorna. Eleverna får i förväg välja tre program som de vill titta närmare på. Där de på den ena skolan får välja mellan alla program som de har att erbjuda, även IV-programmet, men på den andra skolan får de bara välja att titta på de nationella programmen.
På den ena skolan höll inte rektorn i någon specifik programinformation. Han höll i den allmänna informationen, men informationen var upplagd på så sätt att programinformationen endast hölls på de tre programmen som eleven tidigare valt att titta på. Anledningen till att det är upplagt så är för att undvika upprepning av informationen.
Den andra skolan har en kortfattad programinformation om samtliga program som tillhandahålls på gymnasiet.
Efter denna allmänna information besöker eleverna de program som de valt att få fördjupad information om. Eleverna får möjlighet att se lokalerna och där möta lärare och elever.
Gemensamt mellan skolorna är också att de har en informationsdag/kväll där föräldrar och elever är inbjudna till gymnasiet för att se lokalerna och för att få mer information om de program som de tycker är intressanta. Besökstillfället ligger i anslutning till elevinformationsdagen.
Vi kommer här att redovisa resultatet med frågorna som rubriker.
Hur informerar du kring IV-programmet?
Vägledare
När vägledarna är ute i klasserna och informerar använder sig fem av sex utav en videofilm som sammanfattar de olika programmen. Utöver videofilmen går de även igenom de olika programmen med hjälp av andra redskap. Där använder sig tre av OH-bilder, två av ett bildspel som de båda har utvecklat själva, och den sista bland vägledarna använder sig inte av något visuellt hjälpmedel alls, utan har intressetest och broschyrer.
Alla sex vägledarna har kataloger med allmän information om olika program som de delar ut till sina elever.
I den allmänna informationen som vägledarna genomför nämner alla IV-programmet utom en. Hon som inte gör det säger att hon har tänkt informera om IV-programmet, men ännu inte hunnit med det.
En annan säger:
Om jag kör dom andra i bokstavsordning så väver jag inte in det bland dom sjutton, men jag vill nog ändå nämna det.
När en av vägledarna informerar om programmen ute i klasserna brukar hon låta eleverna brainstorma och att de själva får komma på de olika programmen. Då brukar alltid någon elev ta upp IV-programmet. När det kommer upp
benämner hon det och börjar seriöst prata om IV-programmet.
Att det finns ett jättebra alternativ ifall att man känner att eller man inte är behörig och det.
Jag försöker berätta om det så gott jag kan. Jag tycker att det är svårt att berätta om det för jag tycker inte riktigt att det stämmer det dom säger där.
Dom säger att det är heltidsstudier och att det är så bra, så bra men sen hör man sen elever ute och dom säger inte alls så och när man då poängterar det för dom på IV-programmet så säger dom att ja, men det är bara deras version av det hela. Och jag anser ju att jag får nog faktiskt lyssna på vad dom säger för dom säger det ju inte utan anledning.
IV-programmet är det rätt många som har varit missnöjda med. I och med att de inte gör någonting. Ska bli bättre säger dom.
Majoriteten säger att de fokuserar mer på att ge information om
IV-programmet till de elever som kanske kommer att bli aktuella för IV-programmet, då främst i samband med vägledningssamtalen, och lägger därför inte så mycket tid på att informera allmänt i klasserna.
Och det är ju framförallt i samtalet i så fall man pratar kanske mer om individuella programmet med vissa elever. Och till vissa elever så säger jag inte någonting om det individuella programmet. Och det gör jag ju utifrån de kunskaperna som jag har om eleverna…
En säger dock:
jag brukar också skriva upp det som det artonde programmet.
Vissa av vägledarna tycker det är svårt att informera om IV-programmet eftersom eleverna har en så negativ bild av programmet. De upplever att det är svårt att veta hur de ska lägga upp informationen om IV-programmet eftersom det lätt blir fnittrigt och pratigt bland eleverna när det kommer på tal. En av dem säger att hon försöker lyfta fram fördelarna med IV-programmet.
dom har oftast en nattsvart bild av IV, det är ju helvetet, det är ju döden liksom och då är ju en fördel kan ju faktiskt vara att man får ett år emellan där man kan praktisera och känna sig för, är det på en bilverkstad som jag vill jobba, är det fordon jag vill gå? För det är ju ingen annan elev som får så mycket praktik innan dom ska bestämma sig och det kan ju vara en fördel.
En vägledare berättar att hon och ungdomskonsulenten (vägledaren på IV-programmet) har diskuterat kring hur man informerar om IV-programmet för att det inte ska låta för bra. Hon menar att det inte får verka så bra att eleverna slutar att studera. Samtidigt som det inte får låta för dåligt eftersom det finns elever som kommer att gå på IV-programmet. Hon menar att det handlar om att väga det hon säger, hur hon säger det och hur hon för fram informationen om IV-programmet.
Rektorer
Som vi tidigare har nämnt håller inte den ena rektorn i någon programinformation till eleverna.
Den andre håller i en kortfattad information om programmen, där
IV-programmet ingår i hans powerpointpresentation. Han menar dock att det inte är ett program som är konkurrensutsatt och de därför inte behöver arbeta för att marknadsföra IV-programmet.
I materialet som gymnasieskolan ger till högstadieeleverna kan man läsa att IV-programmet är till för de elever som vill gå ut på praktik, för de ungdomar som är skoltrötta, inte vet vilken utbildning de vill gå eller som inte kommer in på det program som de har sökt. I materialet från den ena skolan står det att IV-programmet även är till för de elever som inte är behöriga.
Vilka elever anser du att IV-programmet är till för?
Vägledare
Fem av sex anser att det är till för dem som är obehöriga till ett gymnasieprogram, alltså de som inte har godkänt i svenska, engelska och matematik. Den sjätte personen tycker att IV-programmet inte är ett bra alternativ och att programmet egentligen inte är till för någon. Hon menar att det hade varit bättre om det hade funnits lite enklare jobb istället.
IV är ju till för alla som inte kan gå in på ett annat gymnasieprogram.
jag känner inte alls för IV-programmet för jag tycker inte att man ska behöva läsa alla de här ämnena om man inte kan det. Man sållar bort så många människor egentligen och det är väldigt, väldigt många som går under av att behöva gå på IV när de inte vill.
Fyra av sex de intervjuade menar att det kan finnas andra skäl till att gå IV-programmet, inte bara det att man är obehörig, och det kan vara
för att man vill komma in på frisör till exempel, alltså för att läsa upp sig på fler MVG
Utav de sex vägledarna som intervjuats är det bara en av dessa som räknar upp elever som är obehöriga som sista alternativ. Hon svarar på frågan genom att börja räkna upp att eleven till exempel vill lägga upp naturvetenskapliga programmet på fyra år istället för att läsa det på tre år. Hon säger:
Jag brukar säga att man är alltid välkommen till IV. För att IV är till för alla.
Samtidigt påpekar hon att IV-programmet i sig inte vill ha några andra elever än de som inte är behöriga. IV-programmet, upplever hon, vill kunna koncentrera sig på de elever som är obehöriga, de vill ha mindre grupper för att kunna lägga resurserna på dem.
Men egentligen är IV till för alla men IV själva vill ju ha mindre grupper.
Rektorer
Båda två anser att IV-programmet är till för de elever som inte är behöriga. De menar att de jobbar hårt för att eleverna efter ett år på IV-programmet ska bli behöriga och bli antagna till ett nationellt program.
