Examensarbete
Filosofie Kandidatexamen
Den fysiska aktivitetens betydelse för äldre personer med
demens – En litteraturöversikt
The importance of physical activity for older people with dementia– A literature review
Författare: Emma Linder & Felicia Özturk Handledare: Ingrid From
Examinator: Anncarin Svanberg Granskare: Susanna Nordin Ämne/huvudområde: Omvårdnad Kurskod: VÅ2030
Poäng: 15 hp
Examinationsdatum: 2020-09-28
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Ja ☒ Nej ☐
Abstrakt
Bakgrund:
9,25 miljoner människor i Europa har en demenssjukdom och antalet beräknasöka. Att leva med en demenssjukdom innebär olika neuropsykiatriska symtom som hindrar den kroppsliga funktionen och leder till att personer med demens blir fysisk inaktiva och mer stillasittande.
Syfte:
Syftet är att beskriva vilken betydelse fysisk aktivitet har för äldre personer med demens.Metod:
Examensarbetet utfördes som en litteraturöversikt och baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO och var publicerade mellan år 2010–2020.Resultat:
Fysisk aktivitet påverkar den psykologiska funktionen genom att ge äldre personer med demens en ökad självkänsla, mindre depression samt bättre minne. Fysisk aktivitet påverkar också den kroppsliga funktionen då personer med demens blev mer rörliga samt att deras motorik och balans förbättrades. Sociala relationer kunde enklare etableras och engagemanget ökade när någon form av fysisk aktivitet utfördes av personerna.Slutsats:
Litteraturöversiktens resultat visar att fysisk aktivitet är en positiv behandling hos personer med demens. Att vara fysisk aktiv visar sig ha en positiv effekt på kognitionen och minnet. Den fysiska aktiviteten hos äldre personer med demens bidrar till en tillvaro där relationer kan etableras och ett psykiskt välbefinnande förbättras. Fysisk aktivitet bidrar inte bara till en psykologisk positiv effekt, även den kroppsliga funktionen påverkas positivt då balans, rörlighet, muskel- och greppstyrkan förbättras hos personer med demens. Fysisk aktivitet kan skulle kunna vara ett alternativ till behandling för personer med en demenssjukdom för att uppnå hälsa.Abstract
Background:
9.25 million people in Europe have dementia and the number is estimatedto increase. Living with a dementia disease involves various neuropsychiatric symptoms that hinder bodily function and lead to people with dementia becoming physically inactive and more sedentary.
Aim:
The purpose is to describe the importance of physical activity for older people with dementia.Methods:
The thesis was conducted as a literature review based on 15 scientific articles. The articles were collected from databases PubMed, CINAHL and PsycINFO and were published between 2010-2020.Results:
People with dementia showed improved feeling both physically andpsychologically after performing physical activity. Dementia is slowed down by physical activity, wellbeing increased, and memory improved. The Bodily function became stronger and more enduring and social relationships could be more easily established. Barriers to performing physical activity could be understanding ability, fatigue, poor self-esteem, and the dementia itself.
Conclusion:
The results of the literature review show that physical activity is a positive treatment in people with dementia. Being physically active turns out to have a positive effect on cognition and memory. The physical activity for older people with dementia contributes to a life where relationships can be established, and a mental well-being improved. Physical activity not only contributes to a psychologically positive effect, but also the bodily function is positively affected as balance, mobility, muscle and grip strength are improved in people with dementia. Physical activity could be an alternative to treatment for people with dementia to achieve health.Innehållsförteckning
INLEDNING ... 1
BAKGRUND ... 1
Demens ... 1
Fysisk aktivitet ... 2
Fysisk inaktivitet hos personer med demens ... 3
Hälsa ... 3
Hälsa enligt Rosemarie Rizzo Parse ... 4
Problemformulering ... 5
Syfte ... 5
Definition av centrala begrepp ... 5
METOD ... 5
Design ... 5
Datainsamling och urval ... 6
Inklusionskriterier ... 6
Värdering av artiklarnas kvalitet ... 7
Tillvägagångssätt ... 7
Analys ... 7
Etiska överväganden ... 8
RESULTAT ... 8
Den fysiska aktiviteten påverkar den psykologiska funktionen ... 9
Ångest och oro lindras ... 9
Livskvalitet och välbefinnande ökar ... 10
Självkänslan ökar ... 10
Kognitionen och minnet förbättras ... 11
Sömnen förbättras och depression minskar ... 12
En ökad fysisk styrka och bättre rörlighet ... 13
Aktiviteter i det dagliga livet förbättras ... 13
Sociala relationer etableras ... 14
DISKUSSION ... 15
Sammanfattning av kategorier ... 15
Resultatdiskussion ... 15
Den fysiska aktiviteten påverkar den psykologiska funktionen... 15
Den fysiska aktiviteten påverkar den kroppsliga funktionen ... 17
Sociala relationer etableras ... 18
Metoddiskussion ... 19 Urval ... 19 Tillvägagångssätt ... 20 Analys ... 20 Etisk diskussion ... 20 KLINISKA IMPLIKATIONER ... 21 SLUTSATS ... 21 VIDARE FORSKNING ... 22 REFERENSER ... 23 BILAGA 1. ... BILAGA 2. ... BILAGA 3. ... BILAGA 4. ...
1
Inledning
I den verksamhetsförlagda utbildningen upptäckte vi att äldre personer med demens ofta var stillasittande och fysiskt inaktiva vilket kunde leda till oro, nedstämdhet och agitation. Fysisk aktivitet, även i liten mängd, verkade kunna förändra beteendet och minska graden av oro och agitation samt vara stämningshöjande. Det känns därför viktigt att studera betydelsen av fysisk aktivitet.
Bakgrund
I bakgrunden beskrivs demenssjukdom, hur det är att leva med demens, fysisk inaktivitet samt begreppen fysisk aktivitet och hälsa som utgör den teoretiska referensramen.
Demens
Ordet demens är ett samlingsnamn och är ett syndrom som inkluderar bland annat Alzheimers sjukdom, vaskulär demens, Lewykroppsdemens och frontallobsdemens (Cronfalk et al., 2018) och de är obotbara (Socialstyrelsen, 2017).
År 2015 levde 46,8 miljoner personer med demens i världen (Elfrink et al., 2018). Antalet personer med demens i världen beräknas öka till 74,4 miljoner till år 2030 och cirka 131,5 miljoner människor förväntas leva med demens år 2050 (Elfrink et al., 2018). För närvarande lever 9,25 miljoner människor med demens i Europa (Noone & Jenkins, 2018). Europeiska unionen prioriterar demenssjukdom genom forskning och finansiering och de understryker vikten av att främja välbefinnande för personer med demens (European Parliament, 2011). Vidare beskriver Noone och Jenkins (2018) att även om kunskapen kring demens har utvecklats och en mer positiv uppfattning om tillståndet har skapats, är det ofta en utmanade sjukdom för personer som drabbas av demenssjukdom.
Följderna av att leva med demenssjukdom innebär neuropsykiatriska symtom vilket kan leda till olika hinder i den kroppsliga och psykiska funktionen (Elfrink et al., 2018; Fichman et al., 2018; Heesterbeek et al., 2018), exempelvis minskad förmåga att kunna utföra dagliga aktiviteter i livet (Fichman et al., 2018; Heesterbeek et al., 2018) som sedermera bidrar till försämrad livskvalitet (Elfrink et al., 2018). Fichman et al. (2018) beskriver vidare att en demenssjukdom exempelvis kan påverka förmågan att sköta hushållsarbete och hantering av
2 pengar, men i ett senare stadie i demenssjukdomen påverkas även förmågan att sköta hygien och matsituationer.
World Health Organization (WHO, 2019) rapporterar att personer med en demenssjukdom oftast får ett försämrat minne, svårt att tänka och förändrat beteende. Socialstyrelsen (2017) menar att förändrat beteende kan vara hallucinationer, agitation och vanföreställningar. Heesterbeek et al. (2018) redogör för att dessa nedgångar som uppstår i och med en demenssjukdom kan leda till en förlust av autonomin. Socialstyrelsen (2017) rapporterar att sjukdomen är kronisk och kan ha en progressiv karaktär. Sjukdomen anses vara den största sjukdomsbördan för personer med demens som är 65 år eller äldre (Socialstyrelsen, 2017) och personerna kräver många gånger mycket vård och stöd (Fichman et al., 2018; Heesterbeek et al., 2018; Socialstyrelsen, 2017). Bökberg et al. (2017) menar att eftersom demens orsakar intellektuell funktionsnedsättning kräver personer med demens mer komplexa åtgärder av hälso- och sjukvård och sociala tjänster än äldre personer utan demens.
Hälso- och sjukvård samt socialtjänsten ska underlätta vardagen för personer med demens och bidra till en sådan bra livskvalitet som möjligt, oavsett vilket skede personen är i sin sjukdom. Det är viktigt att omsorgen och vården som sker ska vara personcentrerad (Socialstyrelsen, 2017) och det betyder att vården ska vara personlig, personen ska ha autonomi, relationer ska vårdas, fysisk aktivitet ska stödjas samt att hälso- och sjukvårdspersonal ska lära känna personen för att kunna bidra till en bra livskvalitet (Crandall et al., 2007).
Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet beskrivs av WHO (2011) som varje kroppslig rörelse som produceras av skelettmuskler som kräver någon slags energiförbrukning. Ordet “fysisk aktivitet” ska inte förväxlas med ordet “träning”. Att röra på sig är en underkategori av fysisk aktivitet som ska vara planerad, strukturerad och meningen med den fysiska aktiviteten ska leda till någon slags förbättring eller underhåll av en eller flera beståndsdelar (WHO, 2011) samt att förebygga för tidig död och främja hälsa (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, 2011). Fysisk aktivitet kan exempelvis vara aktiviteter som inkluderar kroppsliga rörelser som lekar, arbete, husarbeten eller fritidsaktiviteter (WHO, 2011) men om personer som är äldre och har någon typ av sjukdom rekommenderas det att vara så aktiva som deras tillstånd tillåter dem att vara (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, 2011).
3
Fysisk inaktivitet hos personer med demens
Personer som lever med demens får under förloppet nedsatt kognitiv förmåga men sjukdomen leder också till nedsatt fysisk funktion (Socialstyrelsen, 2017) vilket har blivit ett väsentligt globalt problem (Li et al., 2019). Den nedsatta funktionsförmågan kan leda till att personer med demens blir fysisk inaktiva (Socialstyrelsen, 2017) och mer stillasittande, vilket leder till mer sjuklighet och dödlighet (Hartman et al., 2018). I en rapport från Socialstyrelsen (2017) beskrivs att personer med demens inte kan uppnå den fysiska aktiviteten som rekommenderas, vilket enligt WHO (2011) är exempelvis promenader, cykling, hushållssysslor, lekar eller samhällsaktiviteter för att främja hälsan. Socialstyrelsen (2017) redogör att när en person har en demenssjukdom är det svårt att utföra någon slags fysisk aktivitet på egen hand till skillnad mot en person som inte har en demenssjukdom.
Hälsa
Folkhälsomyndigheten (2018) definierar hälsa på följande vis: “Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom eller
svaghet” (Folkhälsomyndigheten, 2018, s. 6).Vidare menar Folkhälsomyndigheten (2018) att
hälsa är en grundläggande rättighet för samtliga och en förutsättning och en investering till en bra tillvaro. Hälsa är inte bara ett motsatsord till funktionsnedsättning eller sjukdom, att ha en funktionsnedsättning eller att vara sjuk innebär också att hälsa kan uppnås. Eftersom hälsa inkluderar ett tillstånd av välbefinnande är hälsa personligt och bundet till upplevelse ideligen påverkat av vilka erfarenheter man har av livet samt drömmar och förhoppningar, även livssituation påverkar hälsa och välbefinnande (Folkhälsomyndigheten, 2018).
Folkhälsomyndigheten (2018) redogör att fysisk hälsa och välbefinnande innebär utebliven smärta, möjlighet till hälso- och sjukvård, intimitet och beröring, kost, kostvanor och fysisk aktivitet. Psykisk hälsa och välbefinnande handlar om att kunna uppfylla egna möjligheter, vara arbetsam och genomföra alldagliga påfrestningar och till sist handlar den sociala hälsan och välbefinnandet om att skapa relationer, känna sammanhang, tillhörighet till familj och vänner samt att vara bekräftad. Det här hör också ihop med den psykiska hälsan och välbefinnandet (Folkhälsomyndigheten, 2018).
4 Definitionen av livskvalitet kan inkludera fysisk, mental och social livskvalitet. Bowling et al. (2015) menar att en person har en egen uppfattning om sin hälsa samt att livskvalitet kan innehålla mer än hälsa och det är mer flerdimensionellt än hälsorelaterat eller sjukdomsspecifikt. Det är relevant att se till hela människan, exempelvis vilka insatser som behövs eller andra förhållanden som kan påverka hela livet, som vid många långvariga psykiska och fysiska sjukdomar, särskilt hos äldre. Många anser att livsglädjen är en viktig komponent av livskvalitet senare i livet och psykologiska faktorer som kan påverka livets utmaningar kan vara självkänsla. Livskvalitet kan uppfattas på olika sätt hos olika människor.
Exempel på definitioner av livskvalitet enligt Giebel et al. (2015) kan vara medveten kognitiv bedömning av tillfredsställelse av livet, hur en person uppfattar sitt liv, att leva i relation till något eller någon, ha mål och förväntningar. Det beskrivs också att livskvalitet kan definieras som ett allmänt välbefinnande som omfattar subjektiva värderingar och objektiva faktorer av fysiskt, emotionellt, materiellt och socialt välbefinnande.
Hälsa enligt Rosemarie Rizzo Parse
Rosemarie Rizzo Parses teori handlar enligt Wiklund Gustin och Lindwall (2012) om en process och en enhet, där människan ses som en verksam medskapare av sin hälsa med hjälp av sitt sätt att hänföra tillvaron mening. Sjuksköterskan har i uppgift att stödja patienten i denna process. Parses teori handlar om människan, samspel mellan miljö och människa och existentiella idéer. Teorin fokuserar på omvårdnad och har sin ståndpunkt i att människan alltid samspelar med omgivningen som finns omkring och omgivningen främjar livskvalitet. Vidare beskriver Parse att livskvalitet inte kan bestämmas av andra utan den endast definieras av den vars liv det handlar om. Att drabbas av sjukdom innebär att sjuksköterskan, tillsammans med patienten, måste skapa förutsättningar för hälsa som en utvecklingsprocess där patienten finner en mening. Bara genom sjuksköterskans närvaro kan hopp förmedlas och det i sin tur kan leda till att patienten begriper det som hänt och ger det mening, och på så sätt kan patienten utvecklas och växa i olika situationer som är svåra eller är utmanande. Det finns fyra stående idéer i Parses omvårdnadsteori där en av dem handlar om att hälsa är något som skapas tillsammans. Hon ger en bild av att människan är öppen som person och som existerar och skapar livet tillsammans med andra, som fritt väljer mening med livet och som kan ansvara för beslut som tas. Parse menar också att miljö och universum samspelar tillsammans och är därmed alltid en fullständig enhet som ingår i en ömsesidig process. Parse använder begreppet humanbecoming
5 som handlar om mänsklig tillblivelse, men hon använder även begreppet humanuniverse för att understryka att människan inte kan skiljas från sin existens, där människan samexisterar med andra. Parse menar att människa-universum-hälsa är en monolitisk enhet. Vidare beskriver Parse att hälsa är en icke linjär process, där det är bra eller dåligt, utan hälsa är ett sätt att leva, att vara i livet, tillsammans med sin omgivning (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012).
Problemformulering
Ett stort antal människor i världen lever med demens och antalet beräknas öka ännu mer framöver. De som lever med en demenssjukdom får allt efter som en sämre förmåga att utföra dagliga aktiviteter vilket bidrar till att den fysiska aktiviteten minskar för personer med demens och de blir mer stillasittande. Att drabbas av en demenssjukdom innebär följder som neuropsykiatriska symtom vilka förklaras som hinder för den kroppsliga och psykiska funktionen, vilket sedermera kan bidra till försämrad livskvalitet för personer med demens. Personer med demens kan få mycket komplexa problem och får ett behov av mycket hjälp och stöd. Hälso- och sjukvårdens uppgift är att underlätta för personer i vardagen och arbeta för att personer med demens får så bra livskvalitet som möjligt. Fysisk aktivitet rekommenderas för patientgruppen, för att främja hälsa. Det är därför viktigt för sjuksköterskor att ha aktuell kunskap om betydelsen av fysisk aktivitet vid demenssjukdom.
Syfte
Syftet är att beskriva vilken betydelse fysisk aktivitet har för äldre personer med demens.
Definition av centrala begrepp
I denna litteraturöversikt är “äldre personer med demens” män och kvinnor som är 65 år eller äldre och lever med demens.
Metod
Nedan beskrivs studiens design, urval och datainsamling, inklusionskriterier, etiska överväganden, värdering av artiklarnas kvalitet, tillvägagångssätt och analys.
Design
Studien genomfördes som en litteraturöversikt. En litteraturöversikt innebär att åstadkomma en sammanfattning över kunskapsläget inom ett visst valt område inom hälso- och sjukvården. För
6 att få en bild av det som ska studeras användes aktuell forskning. Utgångsläget för en litteraturöversikt är värdet av att inhämta kunskap genom sökning, val och analys av artiklar som är publicerade i vetenskapliga tidskrifter (Friberg, 2017).
Datainsamling och urval
Databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO användes vid litteratursökningen. PubMed nyttjades för att det är den största medicinska databasen och där finns tidskriftsartiklar inom omvårdnad och medicin. Databasen CINAHL användes för att den också innehåller tidskriftsartiklar inom medicin och omvårdad. PsycINFO nyttjades då det är en databas med angränsade områden exempelvis inom medicin. De sökord som valdes var dementia patients, physical activity, exercise, dementia samt nursing i olika kombinationer för att finna relevanta artiklar till litteraturöversiktens syfte. Sökorden söktes fram med hjälp av meshtermer. Booleska sökmotorerna OR och AND användes för att minimera respektive bredda sökningen (Forsberg & Wengström, 2015). Abstract skulle finnas med i artiklarna för att på ett enklare vis kunna hitta väsentliga artiklar till det valda ämnet samt publikationsår mellan år 2010–2020. Artiklarna skulle vara reviewed. Henricson och Mårtensson (2017) beskriver att peer-reviewed betyder att de är vetenskapligt granskade och därefter publicerade i en vetenskaplig tidskrift. Relevanta titlar valdes ut för att sedan kunna läsa abstrakten. Svarade abstrakten på studiens syfte lästes hela artikeln och granskades. Alla artiklar lästes igenom för att säkra förståelsen för artiklarna samt att vara säker på att de svarade på litteraturöversiktens syfte.
I databasen PubMed valdes begränsningarna english language, review, abstract avalible, 65+ years and older, free full text samt publikationsår mellan 2010–2020. I databasen CINAHL användes begränsningarna english language, abstract avalible, peer-reviewd, research article, 65+ years and older, PDF full text samt att artiklarna ska vara publicerade mellan år 2010– 2020. I databasen PsycINFO användes begränsningarna english language, peer-reviewd, samt 65+ years and older. Artiklar som valdes ut för att presenteras i litteraturöversiktens resultat presenterades i bilaga 1.
Inklusionskriterier
Inklusionskriterierna var att studierna beskriver fysisk aktivitet som åtgärd hos äldre personer med demens.
7
Värdering av artiklarnas kvalitet
Artiklarna i studien har kvalitetsgranskats för att studera om innehållet stämde överens med studiens syfte. Artiklarna har granskats och lästs igenom under arbetets utveckling. Av de artiklar som valdes ut användes en granskningsmall som samlats ihop från mallar som tidigare publicerats av Willman et al. (2006) samt Forsberg och Wengström (2008). Granskningsmallarna besvarades med ja eller nej, där ja ger en poäng och nej ger noll poäng. Den kvalitativa granskningsmallen kunde ge max 25 poäng medan den kvantitativa granskningsmallen kunde ge max 29 poäng. Den slutgiltiga poängen från respektive artikel räknas sedan om till procent och utgjorde då en kvalitetsnivå. Artiklar som hade en kvalitetsnivå mellan 0–69% anses ha låg kvalité, artiklar med en kvalitetsnivå mellan 70–79% hade medelhög kvalité och en hög kvalité på artiklar gav 80–100%. Artiklar som uppfyller medel eller hög kvalité inkluderades i litteraturöversikten. Mallarna finns tillgängliga på Högskolan Dalarnas läroplattform Learn och redovisas i bilaga 3 och 4.
Tillvägagångssätt
Båda författarna har sökt fram artiklar individuellt och anteckningar har gjorts under tiden, i vilken databas samt under vilka sökord artikeln funnits. Artiklarna kvalitetsgranskades tillsammans samt analyserades. En muntlig dialog via Zoom har gjorts kontinuerligt för att tillsammans kunna göra ett så bra arbete som möjligt. Resultatet sammanställdes gemensamt för att hitta nyckelfynd och säkerhetsställa att informationen var korrekt. Därefter markerades viktiga delar för att sortera resultatet och skapa kategorier och underkategorier till arbetet. Utformningen av litteraturöversikten genomfördes i Google Docs, ett online-dokument så att texten kunde formuleras och skapas av båda parter. Under tidens gång har arbetet vuxit fram i ett Word dokument där författarna tillslut finjusterade och läste igenom arbetet flera gånger för att inte förbise viktiga detaljer.
Analys
Vid analysering av artiklarna användes Fribergs (2017) analysmetod. Metoden beskrivs i tre steg. Det första steget är att läsa artiklarna flera gånger för att få en tydlig bild av innehållet och kontexten. I detta steg ska också artiklarna sammanfattas i en text som ska göra analysarbetet enklare. Det är även bra att sammanfatta artiklarna i text för att försäkra att västenlig information har hittats. Det andra steget i metoden är dokumentation. Information om artiklarnas syfte, metod, resultat och kvalitetsgrad ska dokumenteras. Genom dokumentation
8 av informationen skapas en struktur och ordning på artiklarna (Friberg, 2017). Se bilaga 2, sammanställning av artiklar som ligger till grund för resultatet.
Det sista och tredje steget är sammanställning av data. Informationen som samlats från artiklarna kommer att sorteras under olika kategorier som passar in, det ger en enklare förståelse för vilket område som presenteras. Artiklarnas resultat kommer att jämföras för att hitta likheter och skillnader (Friberg, 2017). Författarna har tillsammans granskat artiklarna och diskuterat dem för att se över värdet och innebörden av artiklarna. Artiklarna har lästs igenom under arbetes gång för att få en exakt uppfattning om innehållet.
Etiska överväganden
Vid planering och genomförande av det vetenskapliga arbetet bör etiska överväganden och reflektioner göras. En studie ska utifrån god forskningsetik innehålla väsentliga frågor, ha god vetenskaplig kvalitet samt att den ska vara etiskt granskad (Kjellström, 2017). Det är av stor vikt att studien fått medgivande av en etisk kommitté eller att grundliga etiska överväganden har genomförts samt att alla artiklar som utgör en del av litteraturöversikten redovisas (Forsberg & Wengström, 2015). Valda artiklar granskades noga för att undvika feltolkning och för ytterligare förtydligande användes lexikon som finns fritt tillgängligt på internet för översättning av engelska ord. Fakta från de vetenskapliga artiklarna har refererats enligt Karolinska institutets APA 7 Guide.
Resultat
Till resultatet valdes 15 artiklar ut från de tre olika databaserna där tio länder blev representerade, Australien (n=3), England (n=1), Frankrike (n=1), Italien (n=1), Kina (n=2), Nederländerna (n=2), Sverige (n=2), Tyskland (n=1), Taiwan (n=1) samt USA (n=1).
Utifrån analysen identifierades och utformades tre övergripande kategorier och sju underkategorier som låg till grund för resultatet. Den första kategorin var den Fysiska aktiviteten påverkar på den psykologiska funktionen med underkategorierna, Ångest och oro lindras, Livskvalitet och välbefinnande ökar, Självkänsla ökar, Kognitionen och minnet förbättras samt Sömn förbättras och depression minskar. Den andra kategorin var den Fysiska aktiviteten påverkar den kroppsliga funktionen med underkategorierna, En ökad fysisk styrka
9 och bättre balans, och Aktiviteter i det dagliga livet förbättras. Slutligen följde den tredje och sista kategorin Sociala relationer etableras.
Tabell 2 - Översikt av kategorier och underkategorier
Kategorier Underkategorier
Den fysiska aktiviteten påverkar den psykologiska funktionen Ångest och oro lindras
Livskvalitet och välbefinnande ökar Självkänsla ökar
Kognitionen och minnet förbättras Sömnen förbättras och depression minskar Den fysiska aktiviteten påverkar den kroppsliga funktionen En ökad fysisk styrka och bättre rörlighet
Aktiviteter i det dagliga livet förbättras Sociala relationer etableras
Den fysiska aktiviteten påverkar den psykologiska funktionen
Det visade sig att fysisk aktivitet påverkade den psykologiska funktionen i kroppen. Nedan presenteras fyra underkategorier, Ångest och oro lindras, Livskvalitet och välbefinnande ökar, Självkänsla ökar, Kognitionen och minnet förbättras samt Sömnen förbättras och depression minskar.
Ångest och oro lindras
Att vara fysiskt aktiv hade en positiv effekt på måendet hos personer med demens (Vreugdenhil et al., 2012). Personer med demens påverkades positivt och hade mindre rastlöshet och spänt beteende (Smit et al., 2015). Utomhusaktiviteter, som promenader, hade en positiv inverkan då ångest kunde lindras av det (Cedervall et al., 2015; Parry et al., 2019). Fortsättningsvis menade Cedervall et al. (2015) att aktivitet utomhus kunde vara en drivkraft då det kunde minska ångestkänslor, rastlöshet samt obehag, som en demenssjukdom kunde orsaka. Wu et al. (2015) beskrev att fysisk aktivitet kunde lindra oro samt ledde till att äldre personer med demens blev mer lugna och oroade sig mindre om det förflutna eller för framtiden. Det gavs uttryck att det fanns en glädje att kunna leva i nuet.
10 Känslomässiga interaktioner kunde dock hindra personer med demens att utföra olika fysiska aktiviteter och det kunde speglas i ångest och/eller oro (Cedervall et al., 2015). Ångest, oro, sorg, ilska och andra beteendestörningar kunde vara svåra att hantera och det kunde leda till hinder att utföra någon slags fysisk aktivitet (Venturelli et al., 2011).
Livskvalitet och välbefinnande ökar
Fysisk aktivitet kunde vara en lämplig åtgärd för att kunna upprätthålla livskvalitet. Personer med demens kunde känna sig friska och visade färdigheter när de var aktiva. Kontinuitet av fysisk aktivitet kunde leda till att dessa personer kunde bibehålla ett välbefinnande trots de konsekvenser deras demenssjukdom innebar (Cedervall et al., 2015). Fysisk aktivitet kunde öka välbefinnandet hos personer med demens (Cedervall et al., 2015; Smit et al., 2015; Wu et al., 2015) och en anpassad aktivitet kunde öka välbefinnandet ytterligare och det visade sig att det fanns ett betydande samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet (Cedervall et al., 2015; Smit et al., 2015).
Fysisk aktivitet kunde bidra till en högre nivå av livskvalitet (Smit et al., 2015; Song & Yu 2019) och det speglades i en högre energinivå, självständighet, engagemang och att kunna se livet som något roligt. Det visades också genom en förbättrad levnadslust, en bättre självbild och en övergripande livstillfredsställelse (Song & Yu, 2019). Engagemang i aktiviteter kunde skapa känslor av uppfyllelse och en mening med livet, även förmågan att kunna uttrycka sig förbättrades samt att personliga mål kunde åstadkommas (Smit et al., 2015). Fysisk inaktivitet kunde leda till en sämre livskvalitet hos äldre personer med demens (Parry et al., 2019).
Självkänslan ökar
Regelbunden fysisk aktivitet ledde till att personer med demens kunde upprätthålla en självkänsla trots de följder deras demenssjukdom innebar (Cedervall et al., 2015). Deltagandet i fysisk aktivitet kunde vara en viktig åtgärd för att kunna känna sig behövd, bibehålla en självkänsla och få känna tillhörighet (Smit et al., 2015). Det fanns ett negativt samband mellan fysisk aktivitet och personens självbild, eftersom personer med demens kunde uppleva fysisk aktivitet som en krävande aspekt att utföra då de inte trodde på sig själva och att de inte kunde utföra aktiviteten (Cedervall et al., 2015; Smit et al., 2015).
11 Kognitionen och minnet förbättras
Fysisk aktivitet kunde resultera i förbättrad kognitiv kapacitet hos personer med demens, vilket kunde leda till att utförandet av aktiviteten blev enklare för dem (Chang et al., 2011). Exempelvis kunde det vara svårt att orientera sig (Cedervall et al., 2015) eller att den kognitiva prestandan minskade (Chang et al., 2011), men fysisk aktivitet förbättrade orienteringen (Cedervall et al., 2015) och kognitionen (Chang et al., 2011). Fysisk aktivitet kunde även ha positiva effekter på kognitionen hos personer med demens som var mycket svaga och fick utföra aktiviteter i sittande position. Positiva effekter visades även hos personer som var pigga och uppegående. En kortvarig fysisk aktivitet kunde bromsa kognitiv nedgång och demenssjukdom även om personerna var fysiskt svaga (Thurm et al., 2011).
Ett träningsprogram inriktat på ADL, verkade ha en positiv effekt på kognitionen då en förbättring av procedurminnet uppkom, det vill säga minnet som är nödvändigt för att veta hur en uppgift ska utföras utan behov av en medveten tanke eller uppmärksamhet. För att kunna göra grundläggande uppgifter involveras kognitiva eller motoriska färdigheter, vilka hämtas
automatiskt från procedurminnet. Hos äldre personer med demens kunde
uppmärksamhetsprocesser som var involverade i att utföra ADL automatiseras genom att träna procedurminnet så att en uppgift blev en automatisk process istället för en medveten uppgift (Henskens et al., 2018). Ett utförande av aktiviteter i det dagliga livet kunde också minska depressiva symtom då fokuset var att minska oberoendet och öka deltagandet i vardagliga aktiviteter (Henskens et al., 2018). Personer med demens som deltog i fysisk aktivitet förbättrade procedurminnet eller det motoriska minnet, vilket bevisades i övningar och handlingar. Personer med demens började även utföra övningarna som skulle komma härnäst utan vägledning. Förbättring i procedur- och/eller det motoriska minnet kunde visas genom att de tog emot instruktioner, och sedan fortsatte göra på det viset i nästkommande övningar (Wu et al., 2015).
Fysisk aktivitet kombinerat av ett aerob- och styrketräningsprogram kunde ha positiv påverkan på minnet och uppmärksamheten. Fysisk aktivitet kunde förbättra blodflödet i hjärnan och var med träning associerat till en högre nivå av kognitiv funktion (Bossers et al., 2014). Henskens et al. (2018) hävdade att fysisk aktivitet tros kunna främja neurogenes och öka hjärnvolym samt blodflöde i frontalloben, vilket var viktigt för att inte påskynda nedgången i demenssjukdomen. Cheng et al. (2014) menade också att personer med demens förbättrade sina poäng på
Mini-12 Mental State Examination (MMSE, minnestest) genom att vara fysiskt aktiva och det visades även att deras globala försämring av kognitiva funktioner saktades ned. Bossers et al. (2014) menade att fysisk aktivitet kunde bidra till en förbättrad visuospatial förmåga, vilket resulterade i en högre igenkänning av ansikten, bilder samt det visuella minnet. Detta hade att göra med hippocampus i hjärnan och genom fysisk aktivitet kunde volymen av hippocampus öka och främja ett cerebralt blodflöde till hjärnan, vilket var associerat med en högre nivå av kognitiv funktion. Song och Yu (2019) förklarade i deras studie att fysisk aktivitet med måttlig intensitet kunde förbättra den kognitiva funktionen hos äldre personer med demens, exempelvis föreslog Wu et al. (2015) att det kunde vara små dansrörelser eller yoga.
Sömnen förbättras och depression minskar
Song och Yu (2019) beskrev att depressiva symtom och sömnkvaliteten verkade förbättras av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet var av vikt då sömnproblem och depression var väldigt vanligt hos personer med demens och kunde störa det dagliga livet. Depression och dålig sömnkvalitet kunde bidra till en skadlig effekt på den kognitiva funktionen ur ett funktionellt- och fysiologiskt perspektiv. Ur det funktionella perspektivet var depression och dålig sömnkvalitet skadligt för äldre personer med demens och det kännetecknades av mental- och fysisk trötthet samt dålig motivation. Ur ett fysiologiskt perspektiv kunde depressiva symtom och dålig sömnkvalitet vara förknippat med neurofysiologiska växlingar. Depression nedreglerade uttrycket av neurotrofiska faktorer i hjärnan. Chang et al. (2011) bekräftade även att personer med demens kunde bli trötta mentalt samt att koncentrationen minskade, men att fysisk aktivitet kunde förbättra den mentala tröttheten och öka koncentrationen. Cedervall et al. (2015) beskrev att personer med demens kunde ha en minskad energinivå som hindrade dem från att vara fysiskt aktiva.
Fysisk aktivitet kunde öka hjärnans näringstillförsel och förhindra hypotrofi av hippocampus. Genom fysisk aktivitet lindrades depressiva symtom, återställande av neurotrofiska faktorer uppstod och hippocampal neurogenesis främjades. Dålig sömnkvalitet ökade en produktion av proteinet amyloid som lagrades i hjärnan vid en demenssjukdom, samt minskade den metaboliska aktiviteten i främre cortex. Fysisk aktivitet förbättrade sömnen genom en ökad utsöndring av amyloid och förbättrade neural synkronisering i främre cortex. Genom de positiva effekterna av fysisk aktivitet på depression och dålig sömnkvalitet kunde fysisk aktivitet skapa
13 ett gynnsamt funktionellt och fysiologiskt tillstånd och öka den kognitiva förmågan hos äldre personer med demens (Song & Yu, 2019).
Den fysiska aktiviteten påverkar den kroppsliga funktionen
Det visade sig att fysisk aktivitet påverkade den kroppsliga funktionen. Nedan presenteras två underkategorier, en ökad Fysisk styrka och bättre balans samt Aktiviteter i det dagliga livet förbättras och beroendet minskar.
En ökad fysisk styrka och bättre rörlighet
Att vara fysiskt aktiv kunde leda till en förbättrad gånguthållighet (Bossers et al., 2014; Henskens et al., 2018; Toots et al., 2017) och balans (Henskens et al., 2018; Toots et al., 2017). Även muskelstyrkan (Bossers et al., 2014; Henskens et al., 2018; Vreugdenhil et al., 2012), greppstyrkan (Henskens et al., 2018) samt konditionen blev bättre (Lamb et al., 2018; Venturelli et al., 2011). Att bli fysiskt inaktiv kunde däremot innebära en förlust av rörlighet, minskad muskelstyrka, sämre balans samt en sämre gånguthållighet hos personer med demens (Henkens et al., 2018). Det kunde också vara svårt att utföra någon slags fysisk aktivitet då många äldre personer med demens satt i rullstol (Bossers et al., 2014).
Att vara fysiskt aktiv var viktigt för att kunna förbättra och bibehålla kroppsliga funktioner hos personer med demens (Souto Barreto et al., 2017; Vreugdenhil et al., 2012). Om personer med demens deltog i fysisk aktivitet kunde rörligheten, den fysiska funktionen (Bossers et al., 2014; Vreugdenhil et al., 2012; Wu et al., 2015) samt motoriken förbättras (Bossers et al. 2014).
Aktiviteter i det dagliga livet förbättras
Fysisk aktivitet kunde leda till att aktiviteter i det dagliga livet (ADL) förbättrades och att personer med demens inte blev lika beroende av hjälp i vardagen (Vreugdenhil et al., 2012). En inkludering av ADL som en fysisk aktivitet verkade vara bra för att uppmuntra personer med demens att kunna utföra vardagliga aktiviteter själv. Den fysiska funktionen och den fysiska uthålligheten förbättrades också när ADL användes som en fysisk aktivitet (Henskens et al., 2018). Fysisk aktivitet kunde leda till en förbättrad ADL-prestanda, som exempelvis tvättning, påklädning, måltider, toalettbesök (Chang et al., 2011; Wu et al., 2015), borsta håret, rakning samt förflyttning från exempelvis säng till stol eller säng till stående (Chang et al., 2011). Tvättning kunde innebära att nå handduken, att ta den, torka av ytor och lägga ner handduken. För att upprätthålla en oberoende ADL skulle fysisk aktivitet erbjudas regelbundet för äldre
14 personer med demens då det kunde främja ADL. Sammanfattningsvis förbättrades funktionella förmågor av fysisk aktivitet (Wu et al., 2015).
Sociala relationer etableras
Fysisk aktivitet förbättrade sociala engagemang (Parry et al., 2019; Song & Yu, 2019). En del personer med demens kunde vara tysta och blyga men det övergick till att de blev mer framåt, engagerade i andra människor, kunde ställa personliga frågor, dela med sig av livet, tankar och åsikter. Olika rörelser som utfördes i den fysiska aktiviteten kunde kopplas till en viss händelse och på så vis uppdagades berättelser och historier som delades sinsemellan. Personer med en demenssjukdom sjöng tillsammans och en ökad tillit mellan varandra kunde etablerades, detta genom att rörelsen av fysisk aktivitet kunde ge ett lugn samt en glädje (Wu et al., 2015).
Det beskrevs också att personer med demens som deltog i fysisk aktivitet kunde bli mer som sitt gamla jag, mer omtänksamma samt intresserade av hur andra personer mådde. Engagemanget till att utföra fysisk aktivitet kunde till en början vara låg, som senare ändrades till motsatsen. Personer med demens, som deltog i den fysiska aktiviteten kunde se det som ett tillfälle att njuta av att vara tillsammans med andra personer. De kunde sitta kvar efter att aktiviteten avslutats och tala med varandra, le, uppskatta känslan av att få känna, vara bekväm och känslomässig tillsammans med andra. Till slut kunde den fysiska aktiviteten uppskattas och personer med demens som deltog i en fysisk aktivitet kunde då se fram emot det och blev dessutom mer lugna (Wu et al., 2015).
Att vara fysiskt inaktiv ökade risken för social isolering (Parry et al., 2019). Fysisk aktivitet kunde bidra till att sociala relationer hos personer med demens etablerades (Smit et al., 2015; Wu et al., 2015). Fysisk aktivitet i form av promenader uppskattades av personer med demens då det kunde kopplas till en möjlighet att få umgås tillsammans med andra människor i samhället och det i sin tur kunde leda till att personerna såg fördelar med att vara fysiskt aktiv (Vreugdenhil et al., 2012). Personer med demens kunde vara reserverade och fientliga men fysisk aktivitet kunde skapa fler sociala relationer eftersom aktiviteter kunde bidra till mer bekvämlighet sinsemellan, vänskap bildades samt att en mer omtänksam inställning till varandra uppstod (Wu et al., 2015). Genom att vara fysiskt aktiv kunde personer med demens upprätthålla sociala relationer (Cedervall et al., 2015).
15
Diskussion
I diskussionsavsnittet beskrivs en sammanfattning av kategorier. Därefter följer resultatdiskussion, metoddiskussion och etisk diskussion.
Sammanfattning av huvudresultat
Tre kategorier identifierades. Det första kategorin som framkom var att den fysiska aktiviteten påverkar den psykologiska funktionen genom att ge personer med demens en ökad självkänsla, förbättrad sömn, mindre depression samt bättre minne och kognition. Även ångest och oro lindrades också genom att vara fysiskt aktiv samt en ökad livskvalitet utvecklades. Vidare identifierades en andra kategori som var att den fysiska aktiviteten påverkar den kroppsliga funktionen då personer med demens blev mer rörliga samt att deras motorik och balans förbättrades. Ökad fysisk styrka och en bättre ADL var andra kroppsliga funktioner som förbättrades. Den sista kategorin som framkom var att sociala relationer etableras och kunde upprätthållas i och med deltagande och involvering i fysisk aktivitet. En omtänksamhet och intresse i andra personers mående skapades.
Resultatdiskussion
I resultatdiskussionen diskuteras studiens resultat utifrån syfte och i relation till bakgrunden.
Den fysiska aktiviteten påverkar den psykologiska funktionen
Fysisk aktivitet bidrog till en förbättrad livskvalitet, mindre/färre beteendestörningar och psykiska symtom hos personer med demens. Fysisk aktivitet kunde också stimulera sinnena med en positiv effekt (Socialstyrelsen, 2017). Fysisk aktivitet visade ha en positiv effekt på den psykologiska funktionen hos äldre personer med demens. Att vara fysiskt aktiv ledde till att ångest och oro lindrades, självkänslan, livskvaliteten samt välbefinnandet ökade, kognitionen och minnet utvecklades samt att sömnen förbättrades och depression minskade (Smit et al., 2015; Vreugdenhil et al., 2012; Wu et al., 2015). Att depression minskade stärktes också i en metaanalys av Lee et al. (2016), även Wiken Telenius et al. (2015) påstod detta då de menade att fysisk aktivitet hade en positiv påverkan på måendet hos personer med demens. Behandlingsalternativ för personer med en demenssjukdom är begränsade, och fysisk aktivitet visade ha positiva effekter på kognitionen och var därför en viktig åtgärd för personer med demens (Atherton et al., 2016). Detta menade också Jia et al. (2019) som beskrev att det inte finns någon direkt behandling för en demenssjukdom, och därför är det viktigt att hitta andra
16 behandlingar, som exempelvis fysisk aktivitet då det visade sig ha positiva effekter på kognitionen och kan vara ett behandlingsalternativ för personer med demens. Resultatet skulle kunna användas som en förstahandsåtgärd av behandling för personer med en demenssjukdom, istället för exempelvis läkemedel. Här anser vi att sjuksköterskan kan ha en betydande roll i stöttning för att kunna bidra till de positiva effekterna av fysisk aktivitet. Läkemedel ska inte ses som en enkel lösning. Det finns andra åtgärder att göra, exempelvis byta miljö för patienten, ta en promenad, sysselsätta patienten och vara närvarande i samtal och motivering till annat.
Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (2016) styrker resultatet då de beskrev att fysisk aktivitet kunde förbättra exempelvis minnet och kognitiva funktioner hos äldre personer med demens samt att fysisk aktivitet lindrade symtom och kan fördröja utvecklingen av demens. Detta redogjordes också i resultatet där Henskens et al. (2018) beskrev att fysisk aktivitet hade en positiv påverkan på hjärnan, blodflödet, hjärnvolymen och neurogenes vilket är kopplat till att förhindra nedgång i en demenssjukdom. Gonçalves et al. (2017) hävdar också detta då de redogjorde att fysisk aktivitet förbättrade kognitionen genom fysiologiska mekanismer, såsom en ökning av blodtillförseln till hjärnan, synaptogenesis och en reducerad inflammation. Som sjuksköterska är det viktigt att ha lärdom om effekterna av fysisk aktivitet eftersom det i förhållande till hjärnans utveckling har positiva fördelar. Kunskapen kan leda till ett ökat välbefinnande och livskvalitet, och därmed en förbättrad hälsa för personer med demens.
Folkhälsomyndigheten (2018) redogjorde för att alla människor ska ha en grundläggande rättighet till en bra tillvaro och hälsa. Med det menas att hälsa är ett tillstånd av exempelvis psykiskt välbefinnande som i sin tur handlar om att kunna uppfylla egna möjligheter, vara arbetsam och genomföra olika dagliga påfrestningar. Wu et al. (2015) redogjorde att fysisk aktivitet för personer med demens exempelvis kunde lindra oro, tankar om det förflutna eller för framtiden. Rosemarie Rizzo Parses definierar hälsa som att alla människor ska kunna utvecklas och få tillgång till förändring (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). Därför är det viktigt att lyfta fram att den fysiska aktiviteten har en positiv effekt på den psykologiska funktionen hos äldre personer med demens för att kunna bidra till en bra tillvaro, ett bra psykiskt välbefinnande och en möjlighet till förändring som alla människor har rätt till oavsett medicinskt tillstånd.
17 Den fysiska aktiviteten påverkar den kroppsliga funktionen
Fysisk aktivitet bidrog till en förbättrad gånguthållighet och balans (Bossers et al., 2014; Henskens et al., 2018; Toots et al., 2017). Fortsättningsvis påstod Henskens et al. (2018) att muskel- och greppstyrkan förbättrades. Wiken Telenius et al. (2015) har även i sin studie fastställt att fysisk aktivitet för personer med demens har en gynnsam inverkan på balans och muskelstyrka. Att utföra balans- och styrkeövningar har visat sig vara effektivt för att förbättra dessa funktioner. Resultatet skulle kunna användas för att exempelvis stärka den fysiska funktionen hos personer med demens för att kunna förebygga fall.
Blankevoort et al. (2010) fann också att fysisk aktivitet ledde till en bättre balans och även funktionell rörlighet och gånghastighet. Blankevoort et al. (2010) och Wiken Telenius et al. (2015) menade att en kombination av balans- och styrkeövningar var bra för personer med demens och fortsatt intygade Blankevoort et al. (2010) att fysisk aktivitet var fördelaktigt i alla stadier av demens och i en rapport från Socialstyrelsen (2017) redovisas det att exempelvis utomhusaktiviteter av fysisk aktivitet kunde bidra till att upprätthålla rörelseförmåga och muskelstyrka. För att förbättra och behålla kroppsliga funktioner hos personer med demens var fysisk aktivitet viktig, menade Souto Barreto el al. (2017) och Vreugdenhil et al. (2012). Fysisk aktivitet kunde förbättra aktiviteter i det dagliga livet, balans, benstyrka, gångförmåga och funktionell förmåga (Socialstyrelsen, 2010). Som sjuksköterska kan det vara viktigt att ha vetskap om att fysisk aktivitet påverkar den kroppsliga funktionen oavsett vilket stadie en person med demens finner sig i, det kan leda till att flera personer förbättrar och bibehåller en kroppslig funktion.
Personer med demens får under förloppet nedsatt fysisk funktion och de blir mer inaktiva (Socialstyrelsen, 2017), det redogjorde även av Henskens et al. (2018) som talade om att inaktivitet hos personer med demens innebar en förlust av rörlighet, minskad muskelstyrka, sämre balans samt sämre gånguthållighet. I en rapport från Socialstyrelsen (2017) framkommer det att personer med demens hade svårt att utföra någon slags fysisk aktivitet på egen hand, men det kunde, enligt en studie gjord av Henskens et al. (2018) förbättras genom att inkludera ADL som en fysisk aktivitet, dels för att uppmuntra personer med demens att bli mer självgående men också för att förbättra deras uthållighet. Wu et al. (2015) konstaterade i deras studie, för att kunna upprätthålla en oberoende ADL, måste regelbunden fysisk aktivitet erbjudas. Även Gonçalves et al., 2017) bekräftade med deras studie att fysisk aktivitet måste erbjudas till personer med demens för att främja oberoende. Ovanstående resultat styrker hur
18 viktigt det är att fysisk aktivitet implementeras för personer med demens, dels för att uppnå hälsa men också för att kunna uppfylla ett oberoende av andra. Samspel är en viktig del att ta till sig, eftersom sjuksköterskan måste se till behov och utveckling.
Livskvalitet enligt Smit et al. (2015) och Song och Yo (2019) kan uppnås genom fysiskt aktivitet. Wiklund Gustin och Lindwall (2012) redogör för Parses teori att omgivningen måste främja livskvalitet och det skapas genom samspel mellan sjuksköterska och patient. Av detta kan konstateras att människan interagerar med andra och är en viktig aspekt för att främja hälsa och välbefinnande. Folkhälsomyndigheten (2018) beskriver att hälsa är en grundläggande rättighet för samtliga och är en förutsättning och en investering till bra tillvaro, och även fast en person har en funktionsnedsättning kan hälsa uppnås. Hälsa är personligt bundet (Folkhälsomyndigheten, 2018; Wiklund Gustin & Lindwall, 2012), ett tillstånd av välbefinnande (Folkhälsomyndigheten, 2018) samt livskvalitet och det kan uppfattas olika hos olika personer (Bowling et al., 2015). Exempelvis kan livskvalitet innebära mer än bara hälsa. Det är då som sjuksköterska viktigt att kunna se hela människan.
Sociala relationer etableras
Det framkom i resultatet att fysisk aktivitet kunde vara bra för olika relationer, exempelvis kunde sociala relationer etableras (Smit et al., 2015; Wu et al., 2015) och fysisk aktivitet förbättrade socialt engagemang (Parry et al., 2019; Song & Yu, 2019). Wiklund Gustin och Lindwall (2012) beskrev omvårdnadsteoretikern Rosemarie Rizzo Parses teori om hälsa, att hälsa skapas genom samspel mellan människor och av människor samt omgivningen. Saito et al. (2017) menade att sociala relationer var en viktig aspekt för att bidra till förebyggandet av en demenssjukdom och Giebel et al. (2015) redogjorde i sin tur att ökat välbefinnande uppstod i och med sociala relationer till något eller någon. Även Bowling et al. (2015) menade att livskvalitet kunde handla om den egna sociala uppfattningen om sin hälsa. Därför är det av vikt att beskriva den fysiska aktivitetens påverkan på relationer och sociala relationer. Folkhälsomyndigheten (2018) styrker detta då de menade att den sociala hälsan handlade om att skapa relationer, känna sammanhang, tillhöra en familj och vänner samt att kunna känna en bekräftelse. Sociala relationer hade en påverkan på en demenssjukdom. Det visade sig att sociala relationer var relaterat till en förbättring av kognitionen (Harris, 2013; Saito et al., 2017). Sjuksköterskan kan ta nytta av resultatet för att kunna bygga upp en tillit till patienten för att kunna etablera en relation, för att i sin tur kunna öka välbefinnandet och livskvalitet för personer med demens.
19
Metoddiskussion
Studien utfördes som en litteraturöversikt. Författarna har inte skrivit en litteraturöversikt innan, vilket kan leda till att kvalitetsgranskning, analys av litteraturen och sökningar kan ha en påverkan på resultatets trovärdighet.
Urval
Databaserna som användes i sökningarna var PubMed, CINAHL och PsycINFO. Databaserna är relevanta då de fokuserar på områden inom omvårdnad, medicin och hälsa. Artiklar med olika design som kvalitativa och kvantitativa artiklar användes. Att använda två olika designer kan ge en större inblick och förståelse som kan svara på studiens syfte och anses som en styrka i arbetet.
Vid sökningarna begränsades årtalet mellan 2010-2020. Först valdes begränsningen mellan 2000-2020 men urvalet av artiklar blev för stort och det begränsades sedan från 2005-2020. Urvalet var fortfarande för stort och begränsningen gjordes till slut mellan 2010-2020. Den senaste forskningen eftersträvades för att få nyligen gjord fakta. Om sökningen skulle ha breddats i årtal skulle resultatet kanske blivit annorlunda och varit en svaghet i arbetet. Artiklarna som valdes ut i sökningen skulle vara på engelska för att få ner sökningen och som sedan behålls som ett kriterium under sökningens gång. Författarnas modersmål är inte engelska och detta kan ses som en svaghet i arbetet.
Sökordet nursing användes för att få ner antalet sökningar av artiklar. Sökordet har framtagits tillsammans med handledare och författarna av litteraturöversikten. Ordet nursing är inte kopplat till syftet men har givit författarna relevanta artiklar att arbeta med till litteraturöversiktens resultat. Totalt användes nio artiklar till arbetet utifrån sökordet i kombination med andra sökord vilket anses som en styrka i arbetet.
I litteraturöversikten eftersöktes den fysiska aktivitetens påverkan hos personer med en demenssjukdom, vilket resulterade i att de flesta artiklar som svarade mot syftet var av kvantitativ design och randomiserade kontrollstudier. Det kan anses som en styrka i litteraturöversikten då en större helhetsbild kan skapas. Resultatet i studiens resultat visar ändå positiva effekter av fysisk aktivitet. Sannolikheten att annat resultat hade tillkommit är mycket
20 liten då majoriteten av artiklarna gav samma typ av resultat. Deltagarna som deltog i studierna var en blandning av män och kvinnor vilket ger ett mer trovärdigt resultat. Deltagarnas ålder var från 65 år och äldre vilket visar att en demenssjukdom kan infalla i tidig ålder och att det är av stor vikt att fysisk aktivitet används som en behandling då det tillkommer positiva effekter för exempelvis att bromsa en demenssjukdom. Det strävas efter ett globalt perspektiv i litteraturöversikten och artiklar från hela världen innefattas i litteraturöversiktens resultat.
Tillvägagångssätt
Under skapandet av litteraturöversikten har tillvägagångssättet utförts enligt Fribergs (2017) framställande av att göra en litteraturöversikt. Beskrivningen har varit ett positivt stöd under arbetets gång i förhållande till resultatet. Kvaliteten av litteraturöversikten styrks av detta.
Analys
Uppgiftsförfattarna har analyserat artiklar enligt Friberg (2017), det har givit en bra uppfattning av innehållet i artiklarna. Det har också givit en bra grund till att sammanfatta resultatet och är en styrka i arbetet. Analysering och kvalitetsgranskning har gjorts tillsammans, dock har sökning av artiklar skett var för sig då fysiska träffar inte varit möjligt att utföra. Båda parter av litteraturöversikten har analyserat artiklarna och en diskussion har åstadkommits under hela arbetets gång, bland annat för att diskutera resultaten. Detta har lett till att artiklarnas trovärdighet ökat då båda parter har haft samma uppfattning om artiklarnas resultat och trovärdighet. Att kvalitetsgranskning av artiklarna utförts ger en styrka i arbetet, genom att få en procentuell siffra på kvaliteten ökar det också tillförlitligheten. I utförandet av litteraturöversikten så har en insikt i forskningsprocessen skapats hos uppgiftsförfattarna, det kan vara en fördel i framtida studier och i yrket.
Etisk diskussion
Att leva med en demenssjukdom och dess symtom kan bidra till svårigheter att ge samtycke till att medverka i en studie. Personer som har en demenssjukdom är en sårbar grupp som har svårt att komma till tals. Därför är studier av deras sjukdom och förbättringsmöjligheter viktiga, inte minst för att undvika ovärdiga situationer och onödig läkemedelsanvändning som kan skapa oetiska situationer och kognitiv nedgång. När tydliga och positiva effekter av fysisk aktivitet för personer med en demenssjukdom har påvisats, är det oetiskt att inte hjälpa personen med en demenssjukdom med detta, allt ska naturligtvis ske på personens villkor och förutsättningar. Ur
21 ett grupperspektiv är det av stor vikt att sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal får utbildning och förstår potentialen av den fysiska aktivitetens påverkan. Därför bör samhället satsa på utbildning genom att se till att mer hälso- och sjukvårdspersonal finns till för att bidra till att personer med en demenssjukdom ska kunna utföra och klara av fysisk aktivitet. Det är även viktigt att satsa på utbildning kring demenssjukdomar för att hälso- och sjukvårdpersonal ska kunna bidra till en utveckling inom hälso- och sjukvården eftersom antalet personer med en demenssjukdom ökar.
Kliniska implikationer
En demenssjukdom och dess neuropsykiatriska symtom leder till olika hinder i den kroppsliga och psykiska funktionen, och detta bidrar till en minskad livskvalitet. Detta är ett folkhälsoproblem både nationellt och internationellt. Resultatet visar hur den fysiska aktiviteten påverkar den psykologiska funktionen, den fysiska funktionen samt påverkan på de sociala aspekterna. För att fysisk aktivitet ska kunna utföras och erbjudas bör hälso- och sjukvårdspersonal bidra till att det sker. God omvårdnad är viktigt för en person med en demenssjukdom. Vård och omvårdnad ska ske med en god kvalitet och alla människor har rätt till ett bra välbefinnande trots medicinska aspekter. Att ha kunskap om den fysiska aktivitetens påverkan ger sjuksköterskan en förutsättning till att kunna bidra till en förbättrad livskvalitet och ett gott välbefinnande för personer med demens. Sjuksköterskan behöver också förutsättningar samt tid för att kunna ge stöd i den fysiska aktiviteten. Detta är i enlighet med begreppet hälsa då det är ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande samt Parses teori om hälsa och att utvecklas som människa samt att bli sig själv.
Slutsats
Litteraturöversiktens resultat visar att fysisk aktivitet är en positiv behandling för personer med demens. Det som rapporteras mest var att ångest och oro lindras, självkänsla, livskvalitet och välbefinnandet ökar, kognitionen, sömnen och minnet förbättras, depression minskar, balans och fysisk styrka blev bättre, aktiviteter i det dagliga livet förbättras och oberoendet minskar samt att sociala relationer kan upprätthållas och engagemanget ökar. Det framkommer även i resultatet att personer med en demenssjukdom kan uppleva fysisk aktivitet som krävande på grund av deras dåliga självkänsla, här kan sjuksköterskan ha en stor roll i stöttning. Det är viktigt att som sjuksköterska ha kunskap och lärdom hur den fysiska aktiviteten påverkar hjärnan och dess utveckling. Med kunskap kan välbefinnande och livskvalitet infinna sig för
22 personer med demens, vilket i sin tur leder till en förbättrad hälsa för dessa personer. Att som sjuksköterska ha kunskap om betydelsen av vad fysisk aktivitet har för äldre personer med en demenssjukdom, oavsett stadium i sjukdomen, har visats sig ha fördelar. Exempelvis kan den kroppsliga funktionen förbättras och bibehållas och det i sin tur kan leda till förebyggande av fall. Fysisk aktivitet skulle kunna vara ett alternativ till behandling hos personer med en demenssjukdom istället för exempelvis läkemedelsbehandling. En sjuksköterska måste se till den individuella patientens behov och utveckling för att kunna bidra till en bättre hälsa samt ett oberoende av andra, här kan sjuksköterskan ta nytta av resultatet för att kunna etablera en tillit för att i sin tur kunna skapa en relation och samspel med patienten. Det i sin tur kan leda till ett ökat välbefinnande och en ökad livskvalitet. Ovanstående resultat styrker hur viktigt det är att fysisk aktivitet implementeras för personer med demens, dels för att uppnå hälsa men också för att kunna uppfylla ett oberoende av andra.
Vidare forskning
Med tanke på det låga antalet kvalitativa studier i litteraturöversikten bör nya studier utföras för att få mer personliga svar i resultatet. Vidare forskning på olika typer av stadier i en demenssjukdom samt olika typer av demens bör eftersträvas för att kunna påvisa om några skillnader eller likheter kring fysisk aktivitet och dess effekt framkommer. Ytterligare forskning om den fysiska aktivitetens påverkan på demenssjukdomar är viktig för att bredda kunskapen hos all hälso- och sjukvårdspersonal för att kunna förbättra välbefinnande och livskvalitet för personer med demens, då antalet personer med demens i världen hela tiden ökar.
23
Referenser
Atherton, N., Bridle, C., Brown, D., Collins, H., Dosanjh, S., Griffiths, F., Hennings, S., Khan, K., Lall, R., Lyle, S., McShane, R., Mistry, D., Nichols, V., Petrou, S., Sheehan, B., Slowther, A.-M., Thorogood, M., Withers, E., Zeh, P., & Lamb, S. E. (2016). Dementia and physical activity (DAPA) – an exercise intervention to improve cognition in people with mild to moderate dementia: study protocol for a randomized controlled trial. Trials, 17, 1-12. doi: 10.1186/s13063-016-1288-2
Blankevoort, C. G., van Heuvelen, M. J. G., Boersma, F., Luning H, de Jong, J., & Scherder, E. J. A. (2010). Review of effects of physical activity on strength, balance, mobility and ADL performance in elderly subjects with dementia. Dementia & Geriatric Cognitive Disorders, 30(5), 392-402. doi: 10.1159/000321357
* Bossers, W. J. R., Scherder, E. J. A., Boersma, F., Hortobágyi, T., van der Woude, L. H. V., & van Heuvelen, M. J. G. (2014). Feasibility of a combined aerobic and strength training program and its effects on cognitive and physical function in institutionalized dementia patients. A Pilot Study. PLoS ONE, 9(5), 1-10. doi: 10.1371/journal.pone.0097577
Bökberg, C., Ahlström, G., & Karlsson, S. (2017). Significance of quality of care for quality of life in persons with dementia at risk of nursing home admission: a cross-sectional study. BMC Nursing, 16, 1-11. doi: 10.1186/s12912-017-0230-6
Bowling, A., Rowe, G., Adams., Sands, P., Samsi, K., Care, M., Joly, L., & Manthorpe, J. (2015). Quality of life in dementia: a systematically conducted narrative review of dementia-specific measurement scales. Aging & Mental Health, 19(1), 13-31. doi:
10.1080/13607863.2014.915923
* Cedervall, Y., Torres, S., & Åberg, A. C. (2015). Maintaining well-being and selfhood through physical activity: Experiences of people with mild Alzheimer’s disease. Aging & Mental Health, 19(8), 679-688. doi: 10.1080/13607863.2014.962004
24 * Chang, S.-H., Chen, C.-Y., Shen, S.-H., & Chiou, J.-H. (2011). The effectiveness of an exercise programme for elders with dementia in a Taiwanese day-care centre. International Journal of Nursing Practice, 17(3), 213-220. doi: 10.1111/j.1440-172X.2011.01928.x
* Cheng, S.-T., Chow, P. K., Song, Y.-Q., Yu E. C. S., & Lam, J. H. M. (2014). Can leisure activities slow dementia progression in nursing home residents? a cluster-randomized controlled trial. International Psychogeriatrics, 26(4), 637-643. doi:
10.1017/S1041610213002524
Crandall L. G., White, D. L., Schuldheis, S., & Talerico, K. A. (2007). Initiating person-centred care practices in long-term care facilities. Journal of Gerontological Nursing, 33, 47-56. doi: 10.3928/00989134-20071101-08
Cronfalk, B. S., Norberg, A., & Ternestedt, B. (2018). They are still the same - family
members´ stories about their relatives with dementia disorders as residents in a nursing home. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 32(1), 168-176. doi: 10.1111/scs.12442
Elfrink, T. R., Westerhof, G. J., Zuidema, S. U., & Kunz, M. (2018). Life story books for people with dementia: a systematic review. International Psychogeriatrics 30(12), 1797-1811. doi: 10.1017/S1041610218000376
European Parliament. (31 oktober 2012). European Parliament resolution of 19 January 2011 on a European initiative on Alzheimer’s disease.
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P7-TA-2011-0016
Fichman, H. C., Faria, C. A., Mograbi, D. C., Morris, R. G., Sanchez, M. A., Lourenço, R. A., & Ribeiro, P. C. C. (2018). The impact of dementia, depression and awareness on activities of daily living in a sample from a middle-income country. International Journal of Geriatric Psychiatry, 33(6), 807-813. doi: 10.1002/gps.4765
Folkhälsomyndigheten. (2018). Definitioner, mål, ramverk och uppföljningssystem för miljörelaterad hälsa: En sammanställning inom ramen för Miljömålsrådet [Broschyr]. Hämtad 20200417 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-25
material/publikationsarkiv/d/definitioner-mal-ramverk-och-uppfoljningssystem-for-miljorelaterad-halsa-/?pub=53919
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning (1 uppl.). Natur & Kultur.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (4. rev. utg.). Natur & Kultur.
Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 141-152). Studentlitteratur AB.
Giebel, C. M., Sutcliffe, C., & Challis, D. (2015). Activities of daily living and quality of life across different stages of dementia: a UK study. Aging & Mental Health, 19(1), 63-71. doi: 19.1007/s40273-016-0389-9
Gonçalves, A.-C., Cruz, J., Marques, A., Demain, S., & Samuel, D. (2018). Evaluating
physical activity in dementia: a systematic review of outcomes to inform the development of a core outcome set. Age & Ageing, 47(1), 34-41. doi: 10.1093/ageing/afx135
Harris, P. B. (2013) Dementia and friendship: the quality and nature of the relationships that remain. International Journal of Aging & Human Development, 27(2), 141-164. doi:
10.2190/AG.76.2.c
Hartman, Y. A. W., Karssemeijer, E. G. A., van Diepen, L. A. M., Olde Rikkert, M. G. M., & Thijssen, D. H. J. (2018). Dementia patients are more sedentary and less physically active than age- and sex-matched cognitively healthy older adults. Dementia & Geriatric Cognitive Disorders, 46(½), 81-89. doi: 10.1159/000491995
Heesterbeek, M., Van der Zee, E. A., & van Heuvelen, M. J. G. (2018). Passive exercise to improve quality of life, activities of daily living, care burden and cognitive functioning in institutionalized older adults with dementia – a randomized controlled trial study protocol. BMC Geriatrics, 18(1), 1-9. doi: 10.1186/s12877-018-0874-4
26 Henricson, M. & Mårtensson, J. (2017). Publicering av examensarbete. I M. Henricson
(Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (2:a uppl., s. 495–506). Studentlitteratur AB.
* Henskens, M., Nauta, I. M., van Eekeren, M. C. A., & Scherder, E. J. A. (2018). Effects of physical activity in nursing home residents with dementia: a randomized controlled trial. Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, 46(½), 60-80. doi: 10.1159/000491818
Jia, R., Liang, J., Xu, Y., & Wang, Y. (2019). Effects of physical activity and exercise on the cognitive function of patients with alzheimer disease: a meta-analysis. BMC Geriatrics, 19(1), 1-14. doi: 10.1186/s12877-019-1175-2
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 57-80). Studentlitteratur AB.
* Lamb, S. E., Sheehan, B., Atherton, N., Nichols, V., Collins, H., Mistry, D., Dosanjh, S., Slowther, A.-M., Khan, I., Petrou, S., & Lall, R. (2018). Dementia and physical activity (DAPA) trial of moderate to high intensity exercise training for people with dementia: randomised controlled trial. BMJ, 361, 1-11. doi: 10.1136/bmj.k1675
Lee, H. S., Park, S. W., & Park, Y. J. (2016). Effects of physical activity programs on the improvement of dementia symptom: a meta-analysis. BioMed Research International, 2016, 1-8. doi: 10.1155/2016/2920146
Li, X., Guo, R., Wei, Z., Jia, J., & Wei, C. (2019). Effectiveness of exercise programs on patients with dementia: a systematic review and meta-Analysis of randomized controlled trials. BioMed Research International. 1-16. doi: 10.1155/2019/2308475
Noone, S., & Jenkins, N. (2018). Digging for Dementia: Exploring the experience of community gardening from the perspectives of people with dementia. Aging & Mental Health, 22(7), 881-888. doi: 10.1080/13607863.2017.1393793
* Parry, S., Chow, M., Batchelor, F., & Fray, R. E. (2019). Physical activity and sedentary behavior in a residential aged care facility. Australasian Journal on Ageing, 38(1), 12-18. doi:
