Hälsa och samhälle
Bortom binären
-EN LITTERATURSTUDIE OM TRANSGENDER
TEORI OCH VAD DEN MÖJLIGEN KAN BIDRA
TILL I SOCIALT ARBETE.
Gergana Toseva
Karin Selin
Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola 15 Hp Hälsa och samhälle Program Socionomprogrammet (ifs) 205 06 Malmö Januari 2012
Beyond the binary
borders of sex
-A LITTERATURE STUDY ABOUT
TRANSGENDER THEORY AND ITS POSSIBLE
CONTRIBUTION TO A SOCIAL WORK
CONTEXT.
GERGANA TOSEVA
KARIN SELIN
A thesis in Social work studies (15 credits) at Malmö University, Hälsa och Samhälle 2012.
The discussion about sex and gender is always prominent in a social work context. Our purpose and questions are hence based on the discussion on transgender theory and the way of thinking about the non-binary, and how it relates to the nearby theories. The method of the essay consists of a semi systematic literature overview with the focus on discussing transgender theory in relation to other theories and perspectives, such as modernism, post modernism, feminism and queer theory. We answer the following questions:
1. Is it possible to go beyond or exceed the binary of sex and if so, how do we see it in the material we examined?
2. In what way are the existing theories of sex / gender in the binary?
3. Can one featuring a female embodied subject be of assistance to transgender people's search for an embodied subject?
We consider it possible to move beyond the binary by using “fuzzy
logic”(Nagoshi & Brzuzy 2010, Tauchert 2002) which is a way of staying in the binary but expanding the term and work in the grey areas instead. Furthermore do we believe a female embodied subject can be of great importance to the
transgender people because that is the other half of the issue of equality.
Keywords: binary borders, creating the individual, embodiment, the thinking of male and female, Transgender theory, oppression/ marginalization, subject.
Innehållsförteckning:
Sida:
1. Inledning……….4
1.1 Problemformulering……….…….……….5
1.2 Syfte och frågeställningar………..………6
2. Metod……….……….7
2.1 Urval………..8
3. Hur det västerländska tänkandet återspeglas i teorier kring kön/genus…..9
3.1 Ett filosofiskt avstamp……….…………..9
3.2 Modernismen ………...………11
3.3 Descartes och Kant och den maskulina hegemonin………….………12
3.4 Postmodernismen ………13
3.5 Ansatser till ett skisserandet av ett kvinnligt subjekt………...………16
4. Hur kan vi förstå Transgender teorin och det binära? ……...………19
4.1 Historia……….………20
4.2 Feministisk teori och binären ………..………21
4.3 Genus teori och binären………...………25
4. 4 Queer teori och binären………...………27
4.5 Transgender teori………...………..30
5. Transgender teorins möjliga applicering i socialt arbete……….…………33
6. Konklusion………...……….34
7. Förslag till vidare forskning………..………..36
8. Referenser………..………..37 Bilaga 1 Begrepp och definitioner
Bilaga 2 Artikel sökning Bilaga 3 Arbetsfördelning
1. Inledning
Frågeställningar kring kön och genus kommer allt oftare upp på agendan inom verksamheter som socialtjänsten, skola, och andra människobehandlande organisationer. Genusdiskursen lyfter fram orättvisor, maktobalanser och
diskrimineringsproblematik, och gör oss uppmärksamma på hur skapandet av kön, genus, och sexualitetsnormativ påverkar interaktionen mellan människor och skapandet av den egna identiteten. I vårt västerländska individualistiska samhälle ligger fokus på individen och de individuella kvalitéerna, och det är nödvändigt för att var och en ska kunna marknadsföra och presentera sin jag-identitet på bästa möjliga sätt. I möten som sker mellan socialarbetare och människor i behov av hjälp är det av stor vikt att representanter för de olika sociala institutionerna har ett professionellt förhållningssätt som visar sig i att de lyfter fram både individen och dennes potential, men också samtidigt visar upp en medvetenhet om det kollektiva samhällssystem, de sociala processer och normer som individen är en del av och påverkas av.
För att socialarbetare ska kunna hjälpa klienter i den ambitiösa process som förändringsarbete innebär, krävs det en bred kunskap om vad som ska förändras och hur man ska gå till väga. En medvetenhet om dynamiken kring individens skapande av en egen identitet samt respekt för den process det innebär är ett av de krav som ställs på den professionella yrkesutövaren. Eftersom frågor om genus och sexualitet är starkt förknippade med identitetsskapande, undrar vi hur stor och mångfacetterad kunskapen egentligen är inom dessa områden, och hur
genusdiskursen idag ter sig, särskilt när det gäller människor som inte kan eller vill identifiera sig med en etablerad och erkänd könskategori. Hur kan
socialarbetare få en djupare och mer konkret förståelse när det gäller de mest utsatta, och därmed de mest marginaliserade, grupperna?
En sådan grupp som väckt vårt intresse är personer med flytande identitet. Till denna grupp räknas en mängd olika köns- och genusidentiteter som avviker från normen som till exempel transvestiter, transsexuella, intersexuella, homosexuella som står utanför gayrörelsen med flera. Vårt intresseområde är att ta reda på vad för slags kulturella-, språkliga- och maktaspekter som ligger till grund för den diskurs som förs kring individer med flytande identitet och deras upplevelse av förtryck och marginalisering. Vi ville veta mer om ifall det finns något
gemensamt som utmärker personer med flytande identiteter och framför allt hur teoretiker ser på det? Finns det någon särskild teori som socialarbetare möjligen kan använda sig av i sitt arbete?
Med utgångspunkt från dessa frågeställningar ansåg vi att en litteraturstudie i diskursivt syfte skulle kunna ge oss en bra teoretisk grund att stå på. Vi ansåg det relevant att bekanta oss med och tydliggöra olika teorier eftersom dessa
problemområden, på ett eller annat sätt, finns i arbetslivet inte bara bland socionomer, utan även i många andra yrken där yrkesutövaren möter människor med olika, från normen avvikande, identiteter. Vi vill också uppmärksamma det faktum att vi i dagens informationssamhälle är under konstant stress och ständigt påverkas av nya idéer som utmanar gamla synsätt och praktiker som i arbetslivet därför kräver mer specialiserade kunskaper och erfarenheter. Inom socialt arbete finns ambitionen att mötet med klienten ska hålla en viss professionell kvalité. För att kunna arbeta med hjälp till självhjälp, så kallat empowerment, anser vi att det
bör vara möjligt att socialarbetare och andra yrkesutövande inom de sociala institutionerna uppdateras och är därmed inlästa på de senaste tankarna gällande teorier som berör deras yrkesutövning.
1.1 Problemformulering
Jämställdhet är ett begrepp som är återkommande i dagens diskurs i vårt samhälle. Detta begrepp är tillämpningsbart i många olika sammanhang och refererar till diverse positioner inom mänskliga relationer. När det blir fråga om genus, kön, och sexualitet så är jämställdhet honnörsordet som visar strävan efter att skapa ett samhälle där män och kvinnor på lika villkor kan leva tillsammans och där inget av könen behöver vara underordnat det andra. Denna ambition att skapa ett samhälle bestående av jämställda relationer kan vi utläsa i många teoretiska texter som berör kön, genus, och sexualitet. Men det faktum att vi har ett samhälle som delar in människan i två köns- och genuskategorier, den så kallade binären: manligt/kvinnligt och maskulint/feminint, upplevs som en begränsning till förverkligandet av detta jämställdhetsideal eftersom det finns personer som inte passar in i dessa kategorier då deras identiteter snarare kan beskrivas som flytande och gränsöverskridande – till exempel transpersoner och transsexuella med flera. De blir då exkluderade och marginaliserade samt utsatta i många olika avseenden och på många olika sätt.
Enlig de amerikanska forskarna Julie L. Nagoshi och Stephan/ie Brzuzy (2010) kan även välmenande socialarbetare som har för avsikt att arbeta med
empowerment med alla typer av klienter, inklusive de med flytande identiteter, riskera att omedvetet och oavsiktligt förtrycka. Detta sker genom att
marginalisera, och försvaga de med flytande identiteter genom att begränsa sin förståelse av dessa personers problematik till den rådande binären och dess teoretiska och praktiska konsekvenser; binären som i själva verket är just den faktor som personer med flytande identiteter upplever vara främsta hindret till fullt accepterande och legitimerande av deras identiteter. Därför är det viktigt, enligt transgender teori, för socialarbetare att ha kännedom om de teorier som finns angående hur man kan lösa dessa problem samt applicera dessa insikter i praktiken (ibid).
Ansatser inom en relativt ny teoribildning som kallas för transgender teori är just en sådan teori som försöker adressera dessa problem. Det blir därför viktigt för bland annat socialarbetare att studera de insikter som gjorts och fortsätter att göras i denna teoribildning. De problemområden som tas upp i denna teori berör många olika aspekter av vårt sociala liv och våra personliga identiteter och begränsas inte endast till transpersoner och transsexuella (individer med flytande identitet) personers situation. Vikten av att belysa vem och vad som förtrycker och varför och till vilken utsträckning och på vilket sätt, leder till analyser om en maskulin hegemoni, patriarkatet, och hur den tenderar att universalisera typiskt manliga och maskulina attribut som mänskligt ideala. Därför kan transgender teori även beröra och påverka samt beröras och påverkas av olika former av feminism eftersom de båda delar kampen mot förtyck från den rådande maskulina hegemonin.
Speciellt intressant blir det då vi ser att nyare ansatser inom feministisk teori som försöker lyfta fram och skissera på ett autonomt kvinnligt förkroppsligat subjekt, bär likheter med transgender teori då de omfamnar essentialistiska idéer fast på ett nytt sätt och därigenom tillsammans kritiserar radikal-konstruktivistiska synsätt
som annars utmärker mycket av feministisk teori och queer teori. Vi kommer alltså att försöka förklara de brister i redan befintliga teorier om kön/genus som finns enligt transgender teorin och som ger upphov till problem för personer med flytande identiteter eftersom de, medvetet eller omedvetet, bevarar och
upprätthåller binären som de begränsar sig till och håller sig inom.
1.2 Syfte och frågeställningar
Vårt syfte och frågeställningar grundar sig därmed i diskussionen om transgender teorin och tänkandet kring det icke-binära, samt hur den förhåller sig till
närliggande teorier. Vi försöker besvara frågorna:
1) Är det möjligt att gå bortom eller överskrida binären och i så fall hur ser vi det i det material vi undersökt?
2) På vilket vis håller sig redan befintliga teorier om kön/genus inom binären?
Eftersom det är omöjligt att förstå transgender teori som något isolerat ifrån andra redan befintliga teorier inom kön/genus blir det viktigt för oss att försöka förstå denna teori, granska och analysera de andra teorier som den delvis är en
förlängning eller utveckling av, och delvis en kritik till. Vi kommer därför att gå igenom de olika teorierna från grunden och historiskt, var och en för sig, och hur dessa teorier kan ses som uttryck för mer generella filosofiska tankeströmningar, det senare delvis med utgångspunkt från boken The Phenomenal Woman av Christine Battersby (1997).
Eftersom transgender teorin delvis omfamnar ett essentialistiskt synsätt men på ett nytt sätt, precis som vissa nyare feministiska teorier gör, kommer vi att i detalj redogöra för hur denna ”nyessentialistiska” aspekt ser ut. Det gör vi främst genom att referera till artikeln av Ashley Tauchert (2002) ”Fuzzy gender: Between female-embodiment and intersex”, där författaren diskuterar hur försök till skisserandet av ett autonomt kvinnligt förkroppsligat subjekt kan vara till hjälp och är en förutsättning inom transgender teori för att gå bortom binären. Implicit i denna förkroppsligad-aspekt ligger en kritik till de uteslutande konstruktivistiska teorierna inom feminism och queer teori. Tauchert föreslår också, att det som kallas för ”fuzzy logic” kan appliceras inom kön/genus för att bryta upp och relativisera en begränsande och bipolär kön/genus- struktur. Vi försöker även besvara frågan:
3) Kan ett skisserande av ett kvinnligt förkroppsligat subjekt vara till hjälp för transpersoners sökande efter ett förkroppsligat subjekt?
Transgender teorins teoretiska utformning och hur socialarbetare kan applicera insikter därifrån i deras praktik finns i artikeln “Transgender theory: embodying research and practice” av Julie L. Nagoshi and Stephan/ie Brzuzy (2010). Avslutningsvis kommer vi att diskutera och förklara varför vi tror att det är
möjligt att socialarbetare drar nytta av insikter i transgender teori och använder sig av dessa insikter i sin praktik.
2. Metod
Denna studie anser vi kan benämnas som en allmän litteraturöversikt med syfte att diskutera tänkandet kring det icke-binära, samt hur den förhåller sig till
närliggande teorier. Vi har här undersökt kunskaps fält som berör de teorier och filosofiska idéer som på ett eller annat sätt berör individer med flytande
identiteter, så som transsexuella, transpersoner med mera. I en allmän litteratur översikt enligt Kristina Forsberg och Yvonne Wengström (2003) beskrivs och analyseras valda studier men sällan på ett systematiskt sätt. Den typen av studier kritiseras oftast för att sakna en systematisk ansats vilket kan resultera att de blir otillförlitliga, men icke desto mindre kan vara stimulerande och intressant läsning (Forsberg & Wengström 2003). Eftersom vårt ide var att på så bra sätt som
möjligt förklara och diskutera olika teoretiska strömmars sätt att förhålla sig till ett binärt tänkande har vi här skapat en studie som vi anser kan kallas för
halvsystematiskt. Det innebär att vi har utgått ifrån hur en systematisk studie görs men samtidigt ändrat på olika moment för att det skall passa vår studie bättre, och därmed blir studien halvsystematiskt. Vi har exempelvis istället för att granska olika empiriska studier och göra metaanalys utifrån det resultat som de
presenterar, valt att främst utgå ifrån en teoretisk bildning. Här är alltså
transgender teori i centrum för hur vi diskuterar och analyserar tänkandet kring det icke-binära, samt hur den förhåller sig till närliggande teorier. Vi har gjort ett strategiskt val att uppmärksamma en del filosofiska idéer om vad kön och genus, manligt och kvinnlig är, för att senare granska större närliggande teorier så som feministteori, genusteori och queer teori, som vi har ansett vara relevanta till att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar. Detta har vi gjort även för att vi ville förstå dels kritiken som Nagoschi & Brzuzy (2010) riktar mot feminist och queer teori och dels för att belysa olika tankeströmmars betydelse och deras möjliga applicering i socialt arbete.
Vår nyfikenhet som väcktes när vi läste artikeln “Transgender theory: embodying research and practice” har styrt vårt sätt att utforma en problemformulering och syfte för uppsatsen. Vad vi följaktligen har gjort för att uppfylla vårt syfte och få svar på våra frågeställningar var att nysta ut alla de trådar som transgender teorin gav oss. Främst har vi gjort detta utifrån ett kritisk hermeneutiskt perspektiv där vi försökt få en inifrån förståelse om vad transgender teori innebär(Allwood & Erikson 2010). Med inifrån förståelse menar vi att vi försöker se hur Nagoschi & Brzuzy (2010) har förstått och tolkat transgender teori. Den kritiska
hermeneutiken har sin utgångspunkt i ett maktperspektiv och menar på att
maktaspekten genomsyrar hur vi väljer att tolka vår omvärld(Allwood & Erikson 2010). Vi anser att maktaspekten genomsyrar alla de teorier som vi här redogör för och även vårt eget sätt att presentera dem, men vi har framförallt valt att rikta strålkastaren mot den binära diskursen, detta för att vi anser att maktaspekten är relevant då det även blir fråga om socialt arbete.
Vi har försökt att tolka transgender teorin utifrån de referensramar vi satte upp och den förståelse vi har om socialt arbete och litteraturen däromkring. Denna metod av att försöka förstå Nagoschi & Brzuzys (2010) tolkning av transgender teori, är något som benämns i hermeneutiskt metod som den hermenuetiska cirkeln(Allwood & Erikson 2010). Cirkeln, ibland även kallad spiralen, syftar på att ens förståelse djupnar ju mer man analyserar sitt objekt. Spiralen kan både gå uppåt till en övre förståelse då man analyserar på en metanivå eller så kan spiralen
gå nedåt genom att förstålsen bli djupare, en mikroanalys. I vår strävan att förstå delvis transgender teorin och delvis det binära tänkandets begränsningar, har vi pendlat både uppåt och neråt i den hermeneutiska spiralen. Hermeneutiken kritiseras av positivistiska vetenskapsteoretiker för att vara alltför relativiserande och subjektivistiskt men icke desto mindre är den mest användbar i studier som den här, eftersom den kännetecknar strävan att förstå istället för att förklara, och generellt kännetecknar socialkonstruktivistiska teoribildningar(ibid).
Vid valet av tillvägagångssätt har vi haft i åtanke diskrepansen som finns mellan teori och praktik vilket gjorde att vi beslutade om att röra oss främst på det teoretiska planet. Omvänt hade det inneburit att vi samlade in empirisk material i form av intervjuer. En sådan kvalitativ studie ansåg vi otillfredsställande för oss som vill gå in och förstå subtiliteterna i den binära diskursen som Nagoschi & Brzuzy (2010) och även Tauchert (2002) belyser. Vi riktade oss mot den klassiskt fenomenologiska vetenskapsteoretiska metod som tar upp och gör en åtskillnad mellan den subjektivt upplevda världen och den objektiva världen (Allwood & Eriksson 2010). Den teoretiska världen kan stundom upplevas som en ankdamm, åtskild från det fält som det faktiskt studerar och där verklighetsuppfattningen kan bli bristande, men icke desto mindre är det just idéer och tankar som genomsyrar vara handlingar. Som vi vidare kommer att belysa i vår genomgång av olika teorier om kön och genus, diskuteras ofta olika sociala processer, till exempel genom normativ och hur genus formas i interaktionen mellan individen och dess omgivning.Följaktligen har vi valt att ha ett kritiskt hermeneutiskt perspektiv och att stundtals kombinera den med fenomenologin för att försöka motverka en teoretisk effekt (det vill säga att studien tar sig an en alltför teoretisk förankring) att dominera texten.
Slutligen vill vi belysa att vår studie kan vid en första anblick uppfattas som normativ i sin metod, men det är dock inget vi strävat efter eller siktat mot. Den normativa metoden som menar till att förstå och problematisera värden, alltså generella värderingar så som solidaritet autonomi med mera, väljer att utgå ifrån det allmänt önskvärda (Badersten 2006). Därmed kan vårt val av metod tillskrivas några gemensamma nämnare med den normativa metoden, så som exempelvis viljan att förstå och problematisera redan allmänt rådande kategorier. Dock så har vi velat inkorporera ett stort mått av medveten abstraktion som har dominerat vårt undersökande och problematiserande på vår väg till att få svar på våra
frågeställningar. Alltså har studien blivit i sin slutprodukt av ett delvis halvnormativt slag, om än inte styrt av ett fullt medvetet val.
2.1
Urval
Vårt urval inbegriper i denna studie ett urval av litteratur. Främst Nagoschi & Brzuzys artikel(2010), vilken är sprungen ur en tidigare kurs som behandlade forskningsmetod där vi fick i uppgift att göra en kunskapsöversikt inom valt område genom artikelsökningar i olika databaser (se Bilaga 2). I databasen Socialogical Abstract fann vi “Transgender theory: embodying research and practice” samt ”Fuzzy gender ”(Tauchert 2002). Vidare för att införskaffa mer litteratur inom området tog vi hjälp av ovannämnda artiklars referenser och vi fann bland annat referenser tillChristine Battersbys bok The Phenomenal Woman (1997). Vi har även använd oss av litteratur som vi har känt till sen innan och kunde klassa som användbar för denna studie. Vidare har vi i vår strävan efter att
redovisa vårt material på ett tydligt vis organiserat vår disposition efter en tematisering som utgick ifrån de huvudområdena som de berörda artiklarna, de filosofiska tankarna och teorierna tar upp. Vi har därmed utgått ifrån följande teman; det binära, manligt och kvinnligt tänkande, förtryck och marginalisering, förkroppsligande aspekten, subjektet och identitetsskapande. De filosofiska aspekter som vi lyfter fram har vi ansett vara ledande i dessa artiklar för att bygga upp en förståelse för artiklarna, och främst för det binära tänkandet, så som de redogör för. Vi har alltså tematiserat utifrån de teman som vi funnit i de två artiklarna som vi valt att utgå ifrån, och därmed valt att börja med att bygga upp en förståelse för de filosofiska resonemangen där vi tydligt har sätt ett
framhävande av det kvinnliga förkroppsligande aspekten som måste förstås och avvägas gentemot en manlig hegemonisk binär som de olika författarna lyfter fram för att därefter även kunna förstå hur man kan gå bortom binären. Således besvarar vi våra frågeställningar i en omvänd ordning. Alltså, först redogör vi för hur ett skisserande av ett kvinnligt förkroppsligat subjekt kan vara till hjälp för individer med flytande identiteter och deras sökande efter ett förkroppsligat subjekt, för att sedan undersöka frågan om visa teoriers eventuella begränsning inom könsbinären och även diskutera frågan om möjligheten att gå bortom eller överskrida binären. Avslutningsvis knyter vi an till transgender teori och vad den möjligen kan bidra till i socialt arbete.
Eftersom vår studie är kvalitativt i den bemärkelsen att vi inspirerades av hermeneutiken vill vi lyfta fram även relevansen för denna studie, det vill säga validiteten (Robson 2002). Eftersom vi ville att våra läsare ska kunna följa tankebanan i vår studie har vi i texten ofta hänvisat antingen till föregående resonemang i vissa anseenden eller till nästkommande text. Vi ville därmed vara tydliga med det som Colin Robson benämner som ”audit trail” (ibid:175) men även på så sett ledsaga läsaren genom texten.
3. Hur det västerländska tänkandet återspeglas i teorier
kring kön/genus
Eftersom transgender teorin och det tänkande kring kön/genus som den bygger på utformats främst i västerlandet går det inte att separera trender i tänkandet om kön/genus från övriga tankeströmmar i den västerländska idéhistorien. Vi kommer därför att här presentera en översikt till hur det typiska tänkandet i väst i stora drag sett ut och idag ser ut, som haft och har en direkt relevans för tänkandet kring kön/genus och identitet. De olika feministiska skolor som bildades genom detta tänkande och teoretiserande, kommer att skildras mer i detalj senare.
De filosofiska redogörelser som följer kan kännas tunga och alltför abstrakta för läsaren men icke desto mindre är de relevanta för byggandet av den förståelse kring binären som vi vill framhäva. I detta kapitel kommer vi kort att gå igenom premodernismens, modernismens och postmodernismens ledande filosofiska strömmar och fördjupa oss i några ledande filosofers sätt att tänka. Vidare redogör vi även för hur detta tänkande i sin tur visar sig i teorier kring kön, genus, och identitet för att avslutningsvis visa på den kritik som nyessentialismen lyfter fram.
Vi har valt att inleda översikten av teorier om kön/genus och identitet med den antike grekiske filosofen Aristoteles, eftersom traditionellt uppfattade betydelser av kön går tillbaks till föreställningen om en essens.Aristoteles refererade essens till ”vad det innebär att vara” (Battersby 1997:25). Ett tings essens är
sammankopplad till dess ”substans” eller ”varande” och till det tidlösa och
nödvändiga element i arten eller släktet som består genom förändringar. Essens är förbundet med de minimala nödvändiga och tillräckliga villkor som gör det möjligt för oss att identifiera och känna igen ting som att de alla tillhör samma typ. Det finns även andra definitioner angående essens i filosofins historia som till exempel nominal essens, förespråkad av John Locke (1632-1704), där det är tanken eller idén om de egenskaper som rättfärdigar användandet av ett visst namn som avses, istället för någon underliggande orsak dolt i tinget eller naturlig typ som orsakar det till att vara det som den är. Battersbys nyessentialistiska ansatser inom feministisk teori som försöker definiera den kvinnliga essensen använder sig av nominal essens och inte den Aristoteliska essensen. Vi kommer tillbaks till detta litet senare.(ibid)
Den vanligaste tolkningen av Aristoteles essenser är att se dem som former; former som är gemensamma för alla medlemmar av en viss art(Battersby 1997). Det som alltså gör någon till människa är en universell essens som alla
medlemmar av arten människa har gemensamt och i egenskap av vilken de klassificeras som människa. Men alla medlemmar av arten exemplifierar inte essensen på samma tillfredsställande sätt. Enligt Aristoteles är speciellt kvinnor misslyckade och ses därför som förvanskade män som inte lyckas utveckla deras fulla potential som medlemmar av arten människa. Kvinnor har den essens som gör dem till människor men saknar samtidigt förmågan att exemplifiera denna essens i dess mest fulländade form(ibid). Aristoteles menade att denna essens som definierar människan kan förstås som förnuftet eftersom det är denna förmåga eller egenskap som skiljer människan från andra levande varelser (Gemzöe 2008). Alltså är det fria mäns påstådda överlägsna förmåga till full förnuftskapacitet som gör honom till mer människa än kvinnan och slavarna. Den universella essensen människa blev följaktligen förknippad med mannen och hans förnuft. Kvinnan definierades därför som någon som saknar något, saknar tillräcklig
förnuftskapacitet, och fick samtidigt tillskrivet sig egenskaper som värdesattes mindre som t. ex känslor, kropp, relationer, empati, och omsorg(ibid). Vi kan därmed undra om ifall dessa egenskaper tillskrevs kvinnor på grund av någon specifik kvinnlig Aristotelisk essens eller om de naturligt och oavsiktligt uppstod i det sociala rummet? Alltså, som en reaktion till att män började identifierade sig med förnuftet och andra klassiska maskulina attribut som autonomi, agens, och kultur kan vi dock inte hitta något belägg för. Betydelsen av dessa kvinnliga egenskaper var underordnade odlandet av förnuftet och skulle användas inom områden som kunde skapa förutsättningar och underlätta för att detta odlande skulle kunna ske(Battersby 1997). Tanken att även det relationella och
traditionellt kvinnliga egenskaperna också genomgår en utveckling och förfining och därmed i så fall också borde inkorporeras i det mänskligt ideala vid sidan om utvecklandet av förnuftet, insåg eller ansåg man inte. Kvinnors påstådda fokus på det relationella och omsorg, de gånger de lyftes fram till diskussion begränsades till etiska och politiska dilemman men sågs inte som betydelsefullt i frågor som berör själva varandet, ontologin, och teorier kring förkroppsligad identitet som följer därifrån. Denna tanke om kvinnors brist på förnuftskapacitet har hängt med länge i västerlandets filosofiska historia och gjort att det klassiskt manliga
mänskliga essensen(ibid). Vi kommer att återfinna detta ideal även i modernismen och delvis i postmodernismen och alltså fram till idag.
Teoretiker inom transgender teorin menar att rehabiliterandet och stärkandet av ett förkroppsligat kvinnligt subjekt är förutsättningen för att personer med flytande identiteter (transvestiter, transexuella, intersexuella med flera) ska kunna
förverkliga deras anspråk på ett förkroppsligat subjekt (Tauchert 2002). Eftersom det är en maskulint informerad hegemoni som förtrycker och marginaliserar behövs denna ledande ställning först relativeras. Genom att stärka,
medvetandegöra, och definiera, den andra polen, som är det kvinnligt
förkroppsligade, skapas samtidigt ett rum mellan ytterligheterna eller polerna (manligt/kvinnligt) där personer med flytande identiteter kan förankra och finna sina subjektiva identiteter. Genom den förkroppsligade identiteten kan de med större chans till framgång arbeta mot förtrycket och bli legitimerade och förstådda. Det är alltså detta historiskt sargade, förtryckta, och marginaliserade kvinnliga subjekt, med teoretiskt formulerade rötter i antika Grekland, som behöver återfå sin mänsklighet. Det typiskt manliga förnuftet universaliserades och gjordes till måttstock och definition av det mänskligt ideala, medan det typiskt kvinnliga definierades som avsaknaden av detta ideala (Battersby 1997).
3.2 Modernismen
Förnuftets utveckling gick in i en ny fas i och med att modernismen inleddes. De kulturella värderingssfärerna (konst, moral, vetenskap) differentierades där de tidigare haft tendensen att vara sammansmälta (främst av kyrkan och den religiösa världsåskådningen). Det gjorde att de kunde utvecklas oberoende av varandra, göra nya upptäckter, skapa egna metoder, utan att begränsas av varandra. Systematiskt tänkande kring världen kom att dominera: (Wilber 2003)
”Empirisk vetenskap - det vill säga rationalism kopplad till empirisk iakttagelse och en hypotetisk-deduktiv metodik – kom nu att för första gången blomstra på ett kulturellt heltäckande sätt.” (Wilber 2003:269)
Denna utveckling av förnuftet kom att appliceras även inom de sociala områdena och ledde till liberal demokrati, slaveriets avskaffande, feminismens växande, och diverse upptäckter inom vetenskaperna (Wilber 2000). Individen blev inte längre underordnat kollektivet i form av kyrkan, monarkin, och massmedvetenhet. Universella rättigheter utropades. Förståelse av den yttre objektiva världens natur söktes inte längre genom svar från bibeln eller annan mytisk dogmatism. Negativt ledde det, på slutet av 1700-talet, till upplysningens vetenskapliga materialism som började dominera de tre kulturella värderingssfärerna och pressa ihop dem till en enda och förneka de sanningar som hörde till de subjektiva och de
intersubjektiva sfärerna. Istället lyftes de objektiva och empiriska processerna fram, som ett historielöst och tomt subjekt avspeglade och oproblematiskt nedtecknade och gav uttryck till genom sina teorier. Naiviteten i denna tro på objektivitet är det som sedan postmodernismen kom att kritisera och utmana genom att lyfta fram att medvetandet inte alls är historielöst och objektivt utan snarare fylld av kulturella och språkliga kontexter, och dolda maktaspekter i sina tolkningar (Wilber 2000).
En filosof som tillhörde modernismen och som vi menar har påverkart synen på kön/genus och identitet, om än indirekt och oavsiktligt, är Descartes.
3.3 Descartes och Kant och den maskulina hegemonin
Descartes (1596-1650) försökte, som ett svar på hans tids ökande skepticism kring säker kunskap, fastställa vad säker eller viss kunskap bygger på, om något
(Nordin 2003).Han erkände från sina inre betraktelser kring kunskapens och vetandets natur, att han kunde tvivla på allt, allt utom det faktum att han tvivlade. Och tvivlade han så måste det innebära att han existerar. Han yttrade
därför:”Cogito, ergo sum”, ”Jag tänker, alltså finns jag”. Från detta cartesianska själv deducerade han en mängd satser om vårt vetande och vår existens. Hans sätt att filosofera, skenbart fritt från religiösa influenser och kyrkans påbud, satte tonen för modernismens sätt att tänka och filosofera. Descartes menade att det fanns två olika typer av substanser; den utsträckta och den tänkande. Allt som vi kan observera i det yttre, i naturen, inklusive vår egen kropp, är utsträckt substans. Själva tänkandet och förnuftet eller själen var immateriell substans. Den senare ansågs inte vara en differentiering eller utveckling av den tidigare utan de båda ansågs istället vara av två olika slag. Detta har kallats dualism. Den tänkande immateriella substansen dominerade och styrde kroppen som var utsträckt substans. Teorier hur detta gick till anses inte vara tillfredsställande. Idag är det vanligt att se denna dualism som en splittring eller disassociation mellan sinnet och kroppen. (Nordin 2003).
Descartes, i hans filosofi, fortsätter traditionen med att se kvinnan som förknippad med kropp och mannen med förnuft och tänkande. Även om inte Descartes själv drog några direkta paralleller mellan hans två olika substanser och
manligt/kvinnligt, så är det svårt att undvika att se hur eftervärlden kommit att tolka det så och därför stärkt det manligt förnuftiga som det mer värdefulla och intelligenta över det underordnade kvinnligt kroppsliga. Descartes ansåg att det fanns ett viss mått av förnuft i det praktiska vardagslivets område (som främst togs hand om av kvinnor), men att denna typ av förnuft var underlägsen det rena abstrakta tänkandet (Lloyd 1999). Genevieve Lloyd skriver i boken Det manliga
förnuftet (1999) angående Descartes:
”Dessutom bidrog den klara avgränsningen han gjorde mellan sanningssökandets ultimata krav och vardagslivets praktikaliteter till att förstärka redan existerande åtskillnader mellan manliga och kvinnliga roller, vilket banade väg för
föreställningen om ett särpräglat kvinnligt respektive manligt
medvetande.‟…‟Kvinnans uppgift är att bevara den sfär där kropp och själ samverkar, den plats dit förnuftsmänniskan återvänder för att få vederkvickelse, tröst, och avkoppling.” (Lloyd 1999:80).
Vi ser härmed tydligt hur Descartes använder sig av det manliga förnuftet i sitt tänkande. Ett sant kvinnligt tänkande med fokus på det relationella hade, som kontrast, inte dissocierat eller avskilt sig från kroppen och skapat två olika
substanser (Nagoshi & Brzuzy 2010:436). Den hade istället erkänt den kontinuitet som finns mellan sinnet och kroppen. Typiskt också för det manliga förnuftets sätt att tänka och förhålla sig till livet sett genom Descartes meditationer är när han ”finner” det tvivlande eller tänkande subjektet upplevt som ett till synes autonomt, transparent, och distanserat själv. Detta själv förefaller vara utan behov av andra människor och utan behov av material från den yttre världen, förmedlat av sinnena, för sin identitet (Battersby 1997). Vi tolkar det som att det cartesianska självet är ett själv som inte står i nödvändig relation till något annat än sig själv
för sin existens och självmedvetenhet. Det kan tolkas som ett själv och en identitet som, från ett kvinnligt förkroppsligat självs perspektiv, verkar förutsätta sin egen existens oberoende av födelse, uppväxt, omvårdnad, kontakt, och relation med några andra subjekt som stöd och hjälp. Ingen tanke gavs alltså åt födelsen, och uppväxtprocessen och de band till andra människor som skapandet av ett autonomt förnuftsstyrt själv förutsätter.
En annan filosof, Immanuel Kant (1724-1804), kritiserade Descartes beskrivning av det tänkande självet då Descartes menade att självet inte var i något behov av innehåll förmedlat genom sinnena för sin självidentitet. För Kant var denna relation till innehållet förmedlat av sinnena, vad han kallade icke-självet, förutsättningen till självmedvetenhet. Men trots Kants fokus på det relationella, som därmed för honom samman med en typisk kvinnlig epistemologi, så är mycket av Kants övriga metafysik utpräglad manlig menar vi med hjälp av Battersby. Även hans tänkande kring relationen mellan självet och icke-självet skiljer sig åt från det typiskt kvinnligt förkroppsligade självets perspektiv. Det manliga självet hittar sig själv genom att opponera sig gentemot ”den andre”, det kvinnliga självet hittar sig själv genom att inkludera ”den andre” till sig själv. Utan att gå in på detaljerna i Kants krångliga och motsägelsefulla filosofi, så räcker det med att nämna att han också menade att vi inte kan veta hur tingen är i sig själva. Objekten i naturen som vi upplever är istället endast fenomen. Och vi kan endast uppleva dessa ting som fenomen genom former eller kategorier i vårt sinne som organiserar dem till vad de förefaller för oss, fenomen. Hans typiskt manliga kategorier som strukturerar och konstruerar dessa upplevelser och förnimmelser är statiska och abstrakta. Det typiskt kvinnliga, naturen, ses alltså som något ogripbart som vi endast kan uppfatta genom abstrakta kategorier. Battersby i fjärde kapitlet i sin bok The Phenomenal Woman kritiserar Kant för dessa saker från ett kvinnligt förkroppsligat själv perspektiv och beskriver även hans filosofi. (Battersby 1997)
Som vi ser det har det västerländska tänkandet från antiken till modernismen och, som vi snart kommer att se, även in i postmodernismen kännetecknats av ett typiskt manligt tänkande. Vi har hittills jämfört det med det typiskt kvinnliga för att kunna se kontrasten tydligare. Vad detta förkroppsligade kvinnliga är och hur det kan definieras och varför kommer vi att återkomma till.
Liberalfeminismen som uppstod i modernismen har kritiserats av bland andra radikalfeminister för att de inte går på djupet när det gäller förtrycket från patriarkatet och kvinnans situation. Deras viktiga kamp för kvinnors rätt till grundläggande fri-och rättigheter i det offentliga rummet och att gradvis integreras i samhället har kritiserats för att inte kunnat upphäva kvinnors
underordnade position. Intressant i sammanhanget är att kritik har riktats även mot liberalfeminismens strävan att hävda kvinnors lika förmåga till förnuft, och varnar för att förnuftet som ideal snarare kan få en nedvärderande effekt på det typiskt kvinnliga (Gemzöe 2008).
3.4 Postmodernismen
Kritiken mot den manliga förnuftstyrda vetenskapen inleddes i USA och Europa på 1970-talet då man istället försökte formulera en ny vetenskapsteori med insikten att könet spelar roll. Detta projekt till formulerandet av feministisk kunskap stötte emellertid på intern kritik på slutet av 1980-talet då postmodernt
språkbruk vändes mot dem själva och man började ifrågasätta och dekonstruera kategorin kvinna då man insåg att kvinnliga forskare inte kom från samtliga klasser och bakgrunder. Termen ”kvinna” ansågs betydligt mer komplex och mångfasetterad för att enkelt kunna rymmas inom en och samma kategori. (Gemzöe 2008)
Postmodernismen brukar ses som en tydlig reaktion mot modernismens tro på objektiv kunskap och sanning och kritiserar den oproblematiska och
okomplicerade position som det moderna jaget har i sin relation till den yttre världen:
”Föreställning att det helt enkelt finns en enda empirisk värld eller natur, och att kunskap uteslutande består i att spegla eller avbilda den världen. Alla som är postmoderna är eniga om att den här tanken på att spegla naturen är ytterst, hopplöst, fullständigt naiv.‟[…]‟Den stora postmoderna upptäckten var att varken jaget eller världen är på förhand givna, utan snarare att de existerar i sammanhang och bakgrunder som har en historia, en utveckling‟[…]‟Istället är subjektet lokaliserat i olika sammanhang , i sin egen utvecklings rörelser, i sin historia, och till stor del är det så att de ‟bilder‟ det skapar av ‟världen‟ beror inte så mycket på ‟världen‟ som på dess historia.” (Wilber 2003:75-76)
Wilber fortsätter med att säga att postmodernismen alltså kritiserar modernismens vetenskap och anspråk och tro på objektivitet, sanning, och förnuft. I denna kritik ingick en stark kritik mot de så kallade ”stora berättelser”, det vill säga
universella, metafysiska system som utgav sig för att förklara och inrymma allt, och menade att dessa system var vinklade, hade dolda agendor, och
maktkonsekvenser som favoriserade de som stod bakom dessa förklaringsmodeller. (Wilber 2003)
Postmodernister motiverades av en vilja att vara så inkluderande som möjligt och undvika att marginalisera, skapa hegemonier, och motiverades av en vilja att bjuda in alla raser, etniciteter, klasser, genus, i en koalition bestående av
ömsesidig respekt och erkännande: multikulturalism och mångfald. De ansåg att allt handlar om tolkningar, och att tolkningar är inbäddade i språkliga strukturer och kulturella kontexter. Man vände sig emot objektiva sanningar och lyfte istället fram det relativa och det subjektiva. Redskapen de använder är diskursanalys och dekonstruktion. Världen ses som föränderlig och obestämd. (Wilber 2003) Feministisk teori och postmodernism anses generellt gå bra ihop. De delar bland annat en kritik mot den manliga vetenskapen och hyllandet av förnuftet (Gemzöe 2008). Men det uppkommer också problem då postmodernismens attack på de stora berättelserna också kan vändas mot feminismen självt. Om alla sanningar endast är subjektiva och relativa, hur ska man då kunna urskilja vilken ”sanning” eller perspektiv som är mer rätt än någon annan? Vad är det som rangordnar något som bättre och mer inkluderande än något annat? Är feminismen mer legitim än den manliga vetenskapen? Kritiker menar att man inte kan rangordna, vilket gör att många vänder sig bort från postmodernismen. Relativiserandet är alltså ett inneboende problem för postmodernismen likväl som ett utjämnande av alla kvalitativa distinktioner. Ovissheten om vad som är mer rätt än något annat kan också ha en hämmande effekt på politisk kamp och engagemang. Relativiserandet kan också ha motsatt effekt då ”motståndaren” kan hävda att den egna rösten och det egna perspektivet är lika legitimt. Om motståndaren är den manliga
vetenskapen ger postmodernismen den ett verktyg för att bevara sin ledande ställning. (Gemzöe 2008)
Dekonstruerandet av kategorin kvinna som vi nämnde tidigare inleddes då man såg att det kvinnliga subjektet i det feministiska tänkandet inte representerade alla kvinnor utan endast ett fåtal. Det ledde till viljan att erkänna mångfald och
skillnader mellan kvinnor när det gäller sexualitet, klass, etnicitet, och annat. Vad säger då postmodernismen om könens natur? Skiljer den sig från det typiskt manliga som vi hittills sett dominerat det västerländska tänkandet eller vidmakthålls den fast på ett annat sätt? (Gemzöe 2008)
För en postmodernist finns ingen universell mänsklig natur. Man lyfter istället fram jaget som representerar en egen subjektivitet konstruerad av språket, kulturen, och historien. Det är därmed bräckligt och i konstant förändring. Man anser att könet är konstruerat, socialt och historiskt. I den
radikal-konstruktivistiska postmodernismens syn på kön och genus upphävs även distinktionen mellan kön och genus. Det biologiska könet föregår inte det kulturella könet. Det finns ingen självklar koppling mellan genus och kön. (Genzöe 2008)
Kan vi säga att dessa postmoderna synsätt, precis som de tidigare i
premodernismen och modernismen som vi gått igenom, är typiskt manliga? Eller typiskt kvinnliga? Eller inget av det? Att konstruera förutsätter det mentala och det har en tendens att dissociera eller avskilja sig från kroppen (Nagoshi & Brzuzy 2010:436). Från ett typiskt kvinnligt perspektiv, anser vi, är alltså
konstruktivismen ett typiskt manligt företag. Med hjälp av tankar från, och med utgångspunkt ifrån, de nedan redovisade tänkarna Battersby och Gatens i deras försök att skissera på ett kvinnligt förkroppsligat själv, tolkar vi det radikal-konstruktivistiska synsättet angående kön/genus som följer:
Självet eller identiteten i detta synsätt hänger lika löst, distanserat, och icke-förkroppsligat, som hos Descartes och Kant, med den skillnaden att det radikal-konstruktivistiska självet/identiteten/subjektet är mer flytande, osäkert, och relationellt eftersom det är inbakat i skiftande språkliga strukturer, konkurrerande diskurser, och kulturella kontexter istället för en oföränderlig essens vars natur är förnuftet. Descartes själv och identitet var enligt oss mer autonomt och
självtillräckligt. Det postmoderna självets konstanta förändring och bräcklighet antyder ett typiskt kvinnligt inslag med öppna och flytande gränser. Men det postmoderna självets flytande gränser har ingen kroppslig förankring. Om man kan prata om någon essens för detta själv så skulle det kunna sägas vara språket och själva dess strukturer samt de genuskonstruerade beteende som man
identifierar sig med. Det abstrakta, mentala, och konstruerade är just det typiskt manliga; det som upplever sig stå bortom och över kroppen och naturen, uppfattad som något passivt och neutralt väntandes på att formas av sociala konstruktioner. Som vi kommer att se när vi presenterar transgender teorin riktas det kritik mot detta radikal-konstruktivistiska synsätt när det gäller syn på kön och genus-identitet från personer med flytande genus-identiteter och teoretiker. De menar också att ansatser till skisserandet på ett kvinnligt förkroppsligat subjekt är en hjälp eller kanske till och med förutsättningen för att förverkliga personer med flytande identiteters anspråk på ett förkroppsligat subjekt eftersom det balanserar binären mellan vilka flytande identiteter återfinns (Tauchert 2002).
Det är därför vi har tagit upp det typiskt kvinnliga som kontrast till de befintliga manliga modellerna om identitet och kön i vår genomgång av hur teorier kring kön/genus/identitet kan sägas återspeglas i det västerländska tänkandet.
3.5 Ansatser till skisserandet av ett kvinnligt förkroppsligat
subjekt
”Feminist theory tells us that female-embodied subjectivity remains largely „unthought‟ in Western cultures, except in terms of „lack‟ or „excess‟.
Transgendered and intersexed subjectivities have an investment in recent moves in feminist theory toward establishing an ontology of the female subject”
(Tauchert 2002:29-30).
Som citatet ovan belyser är detta det typiska postmoderna synsättet, angående kön/genus, precis som modernismens och det Aristoteliska synsättet. Det ger inte personer med flytande identiteter ett teoretiskt underlag för att bättre förstå och kunna förverkliga deras anspråk på subjektivitet(Tauchert 2002).Personer med flytande identiteter kommer inte undan kroppen lika lätt eller gärna som de
radikal-konstruktivistiska teoretikerna påstår sig kunna göra då de menar att synen på kropp och kön inte är något annat än sociala konstruktioner. Personer med flytande identiteter (transsexuella, transvestiter, intersexuella med mera) gör precis som alla vi andra anspråk på subjektivitet. Men för dem medför det inte ett ”antingen/eller” -val som för andra(ibid). De konfronteras istället, till olika grader, med kategorin ”både och/inget av det” (Nagoshi & Brzuzy 2010:435). Det andra i ”både och” där genus identiteten är det första, är just kroppen. Att det är nog med svårigheter för dessa personer att inom sig själva hitta och förstå och definiera sin subjektivitet förstår nog många. Men svårigheterna är förmodligen minst lika stora när det gäller att bli accepterade, bekräftade, och legitimerade av den sociala omgivningen och samhällets institutioner istället för marginaliserade, förtyckta, och trakasserade (ibid).
Det är inte endast, som vi tidigare såg (se sida 10), i tänkandets historia som det kvinnliga har uteslutits och reducerats till lågt värderade sociala sysslor.
Människans essens förstods som förnuftet vilket endast mannen hade full kapacitet till. Förnuftet förknippades med mannen som stod i polärt förhållande med kroppen som kvinnan förknippades med. Relativt till förnuftet definierades kvinnan som den som saknade något. Men även när det gällde kroppen, som hon förknippades med, definierades hon som någon som saknade, det vill säga saknade manlig fallos, istället för att associeras med positiva kroppsliga funktioner.(Tauchert 2002)
För att motverka denna marginalisering av kvinnan samt försöka sig på att definiera vad som är specifikt kvinnligt, har man vänt sig till det specifika i kvinnokroppen (Tauchert 2002). Att grunda en identitet genom kvinnokroppens specificiteter och inte efter det abstrakt förnuftiga har setts som inte endast ett sätt att rehabilitera och stärka det kvinnliga utan även ge kroppslig förankring till mäns identiteter och personer med flytande identiteter. Att lyfta fram det kroppsliga i identitetsskapande syfte skapar också:
”…a factor resistant to discursive hyper-constructivism –/…/- without falling back into the too-familiar gestures of biological reductivism…” (Tauchert 2002:30).
Alltså, som vi översätter ovanstående citat innebär det att man skapar en faktor som är resistent till diskursiv hyper-konstruktivism utan att för den sakens skull falla tillbaks till biologisk reduktionism. Genom att alltså förankra en identitet av typiskt kvinnliga egenskaper som mönstrade efter den kvinnliga kroppens
och kan dessutom använda den till konstruktiv opposition mot den manliga eller maskulina hegemonin. (Battersby 1997, Tauchert 2002)
När teoretiker inom nyare feministisk teori skisserar på ett kvinnligt
förkroppsligat subjekt, mönstrad efter en identitetsmodell som är designad efter den kvinnliga kroppens morfologi och dess processer, ska man inte med uttrycket ”kvinnligt förkroppsligat subjekt” förstå det som att det begränsas till kvinnan, åtminstone inte i Battersbys (1997) modell. Inte heller innebär det i hennes modell att en sådan identitetsmodell bestämmer genusidentitet för kvinnan. Om det vore så hade det varit ett exempel på ”naiv essentialism” där könet bestämmer genus. Det är snarare en fråga om en nyessentialistisk modell där man erkänner vissa specificiteter hos kvinnokroppen och att dessa specificiteter kan användas som modell till identitet och subjekt (det vill säga användas av det mentala), inte bara för kvinnor utan även för män. Lika litet som det abstrakt manliga förnuftet är oåtkomligt för kvinnor, lika litet är det kroppsligt kvinnliga processerna
oåtkomliga för män (under förutsättning att vi förstår dessa ”kroppsligt kvinnliga processer” i betydelsen abstrakt identitetsmodell, fastän mönstrad av det kvinnligt kroppsligare) (Battersby 1997:38).Vi får alltså påminna oss om att termen
kvinnlig i dessa sammanhang samtidigt refererar till den specifika kvinnokroppen, kroppen i allmänhet (som alltså inkluderar manskroppen), men också till en viss typ av psykologi och identitet. Precis som man kan säga att det manliga refererar till den specifika manskroppen, det abstrakta i allmänhet, men också samtidigt till en viss typ av psykologi och identitet.
Battersby (1997) är noga med att framhålla att hennes definition av ”kvinnlig essens” inte är Aristotelisk, den är snarare nominal, det vill säga till namnet. Så här skriver hon:
”In so far as there is „sameness‟ between women, this is not a matter of shared experiences or life-histories. It is rather, a question of shared positioning vis-à-vis the founding metaphysical categories that inform our notions of individuality, self, and personhood. Thus, whether or not a woman is lesbian, infertile,
post-menopausal or childless, in modern western cultures she will be assigned a subject-position linked to a body that has perceived potentialities for birth.” (Battersby 1997:16)
När Battersby (1997) alltså pratar om det kvinnliga och kvinnan så menar hon inte någon mystisk essens i betydelsen något som är kvinnligt och alltid kommer att vara det. Hon använder sig av de redan befintliga betydelserna vi har av termen ”kvinna”, betydelser som kan komma att förändras i en framtid och som kanske redan har andra betydelser i andra kulturer. Det gemensamma för kvinnor är, enligt Battersby, att de har en kropp med möjlighet att föda. Det spelar inte någon roll ifall du är en kvinna som inte kan få barn, inte vill ha barn, är för gammal eller lesbisk. Det som förenar kvinnan och gör det möjligt för Battersby att prata om ”kvinnan” som kategori är just att de har en kropp med möjlighet till graviditet och födande, och som i vår nuvarande västerländska kultur medför en specifik subjekts-position gentemot redan befintliga metafysiska kategorier angående identitet och själv (ibid). Vi förstår med denna definition även att Battersby klarar sig undan postmodernistiska feministers kritik när de avvisar tanken på att det finns en kategori kvinna.
Battersby lyfter alltså fram potentialen till födande, och andra besläktade
egenskaper specifika för kvinnokroppen, som utgångspunkten till vad som förenar kvinnor och hur sällsynt, för att inte säga nästan obefintligt, födelseaspekten har
skildrats av filosofer när de talat om frihet, självidentitet, dygder, och det goda livet (1997). Vi, menar hon;
”…are lacking models that explain how identity might be retained whilst impregnated with otherness, and whilst other self are generated from within the embodied self.” (Battersby 1997:18)
Alltså, vad Battersby (1997) säger ovan är att vi saknar modeller som förklarar hur identitet kan bevaras medan den befruktas med någon eller något annat, och under tiden som andra själv (det vill säga foster) skapas inom det
förkroppsligande självet. Vidare, tolkar vi att hon menar att kvinnokroppens morfologi och processer kan utgöra modell för vad kvinnlig förkroppsligad identitet är för något. Det är till exempel förändringsprocesser, självidentitet genom relationer, omsorg, närhet, och processtänkande. Att mönstra en identitet (manlig eller kvinnlig) efter kvinnokroppens förmåga att föda fram något nytt innebär att man utmanar manliga föreställningar om identitet som något fixerat, permanent, eller på förhand givet ting eller substans. Födandet av något nytt och dess process, betraktad som en abstrakt kategori, gör det möjligt för oss att se på identiteter som något som träder fram genom ett samspel av kroppsliga relationer: ett framträdande som sker gradvis genom tid.(ibid:38)
Andra försök till skisserandet av ett kvinnligt förkroppsligat subjekt presenteras av Tauchert (2002). Hon tar till exempel upp Moira Gatens som menar att det finns en tydlig korrespondens mellan kvinnliga och manliga kroppars morfologi och genus i betydelsen hur manliga och kvinnliga biologier levs ut som feminina och maskulina subjektiviteter (ibid). Gatens menar också att det är viktigt att inse hur uppställandet av en fullt kvinnlig morfologi behöver erkänna och adressera den manliga kroppens falliska morfologi. Att inse alltings sammanbundenhet och att förändring i en del av nätet, ett nät som manliga och kvinnliga kroppar tar del i, av nödvändighet kommer att skapa ekon i övriga nätet. Ett kvinnligt
förkroppsligat själv innebär alltså inte tankar om ett autonomt själv. Dess natur är snarare att omfamna och acceptera sammanbundenheten med allt i nätet. Den manliga kroppens definition av sig själv står i sin tur också i beroendeställning till den kvinnliga kroppen och dess avsaknad av fallos. Den antar av nödvändighet avsaknaden av vad den själv identifierar sig med för att själv kunna bli till (Gatens 1996). Tauchert tillsammans med Gatens är intresserad av att skaka om kön/genus modeller som förstår kroppens roll som en passiv medlare till diskursiva eller sociala inskriptioner och istället fokusera på det kroppsligas betydelse för
förståelse av kön/genus. De vill också undvika att reducera könspolitik till genus olikheter (Tauchert 2002).
Personer med förkroppsligade flytande identiteter utgör ett hot mot den rådande binäriska uppfattningen om kön/genus då de inte inryms i denna binär. Att inte erkänna förkroppsligadeaspektens betydelse i hur den sätter parametrar till hur mycket och till vilken grad man kan själv-konstruera identiteter, riskerar att åter igen sudda ut det kvinnligt förkroppsligade subjektet. Dessa
radikal-konstruktivistiska synsätt, bäst företrädd av Judith Butler, misstolkar framhävdandet av det förkroppsligade som att det skulle referera till någon Aristotelisk essens. Men vad det är frågan om för personer med flytande identiteter med anspråk till subjektivitet är en nyessentialism (Tauchert 2002). Tauchert (2002) citerar Grosz när hon kritiserar och lyfter fram problemet med hyper-konstruktivism :
”However much Butler insists the body is produced by the performance itself, it must nevertheless abide between performances.”(Tauchert 2002:33)
Tauchert menar vidare att:”This style of radical deconstruction in some important respects reproduces „the historical privileging of the purely conceptual or mental over the corporeal ….Current moves to „deconstruct‟ sexual differences are grounded in a familiar erasure of embodied subjectivities abjected by an ideal embodiment replicated and conserved in and through an unrepentantly masculine body-politic.” (Tauchert 2002:33)
Tauchert fortsätter, som citatet ovan visar, med att säga att det är den rådande maskulina hegemonin som fortsätter att utgöra största problemet för inte bara kvinnor att göra anspråk på förkroppsligad subjektivitet utan även för personer med flytande identiteter. Det radikalt-konstruktivistsiska synsättet ses som den maskulina kropps-politikens instrument i den teoretiska debatten. Diskussionerna, säger hon, har en tendens att hålla sig inom binären där motpolerna utgörs av en påstådd naiv essentialism med politiska rötter i andra vågens feminism och ena sidan och sofistikerad hyper-konstruktivism och den andra. Tauchert menar att det finns ett bortglömt utrymme eller plats mellan dessa två poler. Och med hjälp av något som kallas ”fuzzy logic” vill hon skapa begreppet ”fuzzy gender” som representerar detta rum. Och det är med hjälp av detta rum som personer med flytande identiteter kan finna teoretiskt stöd i deras anspråk på förkroppsligad subjektivitet. Förutsättningen för att kunna öppna detta rum är att den andra förträngda polen av binären, som är det kvinnligt förkroppsligade subjektet, erkänns och därför utmanar den maskulina hegemonin att relativisera sin egen kropps-politik och erkänna andra förkroppsligade subjektiviteter. (Tauchert 2002) Med dessa ord menar vi ha förklarat varför vi så noggrant försökt redogöra för hur det manliga tänkandet, på många olika sätt och med många olika ansikten, styrt den västerländska idétraditionen och hur detta har marginaliserat ett kvinnligt förkroppsligat subjekt att få göra sin röst hörd och få sin kropp erkänd. Vi har också försökt visa hur stärkandet av den kvinnligt förkroppsligade polen är förutsättningen för att mjuka upp den maskulina hegemonin så att den kan öppna upp till att även acceptera och erkänna personer med flytande identiteter och deras anspråk till förkroppsligad subjektivitet och identitet. Förslag på hur detta kan ske kommer vi att återkomma till i kapitlet om transgender teori då vi applicerar ”fuzzy logic” till binären.
4. Hur kan vi förstå transgender teorin och det binära?
Transgender teorin, som vi nämnde i vårt syfte, kan inte ses som något isolerat ifrån andra redan befintliga teorier inom kön/genus. Det blir därför viktigt för oss som vill försöka förstå denna teori, att även granska och analysera andra teorier som den delvis är en förlängning eller utveckling av, och delvis riktar en kritik till. Vi kommer nedan att gå igenom valda delar från de olika teorierna som vi funnit relevanta för vårt syfte att diskutera transgender teorin och tänkandet kring det binära och det icke-binära och även diskutera frågan på vilket vis håller sig redan befintliga teorier om kön/ genus inom binären. Vi inleder med lite historia kring begreppet transgender och synen på individer med flytande identitet genom tiden.4.1 Historia
Historien, när man börjar leta i den, är full av små berättelser som antyder om att människor levt ut sina upplevda binära könstillhörigheter genom alla tider (Stryker 2008). Som exempel fanns det en lag i USA i mitten på 1800-talet som stiftade att man inte fick klä sig och uppträda i annat än vad som ansågs passa ens samhällsställning och ens kön. Vilket betyder att i praktiken fick inte en färgad kvinna i medelklassen klä sig och föra sig som en vit man ifrån överklassen, om ens tillfälligt. Om man bröt mot denna lag fick man böta en mindre ansenlig summa pengar, beroende på hur allvarligt brottet var (ibid). Den brytpunkt man kan se i historien var industrialiseringen, som gjorde att det började dyka upp olika föreningar och sällskap med mera som riktade sig till de så kallade
queermän i samhället på den tiden, som exempelvis homosexuella, transsexuella och transpersoner. Innan industrialiseringen levde nämligen människor för det mesta i mindre samhällen och byar där insynen i varandras privatliv var genomgående. Generationer hade vuxit upp på samma plats och kyrkan var en stark maktfaktor men även det sociala navet med dess snäva normer. Att ha en icke fast definierat binär identitet som tillskrivs det biologiska könet var
oacceptabelt och kunde dömas som sodomi. Detta stod i en stark kontrast till de stora städerna som kunde erbjuda anonymitet och oberoende för en person som därmed kunde välja att forma sitt liv efter eget tänkande. De så kallat avvikande kvinnorna då? Hur gick det för dem? Visserligen tog det lite längre tid för kvinnorna som grupp att utveckla samma acceptans och rättigheter som männen redan hade. Först under 1920-talet började kvinnor höja sin röst tillsammans och bli accepterade som arbetskraft och som fria individer i sig själva, oberoende av män. Mer om detta återkommer vi till i den feministiska teorin, men här vill vi lyfta fram att oberoende sexuell läggning eller köns uttryck inte gavs till alla, det fanns alltså en skillnad mellan könen. (Stryker 2008)
I takt med att den fortsatta samhällsutvecklingen ökade samt musikens betydelse blev de allt vanligare att man kunde finna uttryck som gick utanför ramen för den binära heterosexualitets normen. Detta genom till exempel låttexter och liknande (Stryker 2008). Queer rörelsen och i förlängningen, trangender begreppet började växa fram under senare delen av nittonhundratalet(Ekins & King 2006). Ju mer synlig den blev, desto mer blev den av intresse att undersöka för den akademiska världen. Det var inte längre ett samhällsfenomen som gick att undvika eller bortse ifrån(ibid). Dock så för att på ett någorlunda begripligt vis redogöra för vad som menas med transgender eller vad vi kallar individer med flytande identitet, och därmed transgender teorins uppkomst. Vi vill först redogöra för själva
uppkomsten av ordet transgender, och sedan fortsätta med hur själva teorin växte fram ur detta begrepp.
Vi bör alltså först separera teorin transgender från själva begreppet transgender. Då begreppet först började användas var det ett paraplybegrepp som innefattade alla människor i ”transition” (eng. svensk översättning; övergång)(Danielsson 2009). Begreppet inkluderade främst de tre huvudkategorierna transsexuella, transvestiter, och drag queens; alltså människor med flytande könsidentiteter. Ett tidigare paraplybegrepp för dessa nyssnämnda kategorier var transsexuella. Dock så ville man skilja på ens upplevda könsidentitet och ens sexualitet. Därav
ordvalet transgender, istället för som tidigare använda sig av paraplybegreppet transsexuella(ibid). Ordet transgender användes som ett paraplybegrepp fram tills på 1990-talet då dels Sandy Stone publicerade sitt manifest om transpersoner och vad det innebar samt Kate Bornsteins bok Gender outlaw vilket även den
definierade mer specifikt de olika kategorierna av människor i transition (flytande identitet)(Ekins & King 2006). Åren som följde på mitten av nittiotalet kom att bli en frigörelse och uppväckelse för genusteorier i den akademiska världen. Men i tidig forskning kring sexualitet, och särskilt avvikande sådan, såg den biologiska forsknings grenen på det hela som en sjukdom som därmed kunde botas genom bland annat lobotomi och elchocker. Inom den medicinska vetenskapen såg man trans-begreppet från ett psykiatriskt och biologiskt perspektiv, som en diagnos och något sexuellt perverterat. Dessa två distinkta åtskillnader mellan könstillhörighet som något konstruerat eller biologiskt bundet möttes inte riktigt som en disciplin förrän transgender kom upp på agendan som ett paraplybegrepp under 1970-talet i och med flower power rörelsen. Homosexualitet som sjukdom i DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) togs bort under denna period, men de människor som fortfarande vill ha hjälp att korrigera sitt kön, antingen med bara hormoner eller både hormoner och kirurgi är fortfarande sjukdomsförklarade enligt DSM(Ekins & King 2006).
Transgender teorin har alltså vuxit fram under en längre tid i det fördolda där uttrycken har sett olika ut, men alltid förkastats av den rådande normen. Även inom feministisk teori som vi redogör för nedan, har bemötandet varit liknande och kampen lång för acceptans och berättigande av lika rättigheter med mera. Likheterna går att finna på många plan inom dessa två teorier och därigenom har de i många avseenden även fört en gemensam strävan efter att uppnå sina mål.
4.2 Feministisk teori och binären
Feminism och feministisk teori innefattar tron på att det dels finns en ojämlikhet mellan könen, där kvinnor systematiskt tilldelas en lägre position gentemot männen samt dels att man bör förändra denna obalans. Män och manliga kvalitéer är alltid den ständiga utgångspunkten som utgör det normala, det generella i större sammanhang. Som till exempel i forskning, idrott, utformningen av tv-tablån och i framställningen av mediciner. Kvinnor hamnar som ett undantag från den
maskulina normen och måste därför poängteras när de själva utgör standarden så som i damfotboll eller på vilken tid damfotboll visas på tv. Enligt feministteorin ska kvinnor motsätta sig det förtryck som patriarkala samhället definierar utifrån ett hegemonisk maskulint ideal som i förlängningen kan tolkas som mänskligt ideal. Här är det dock viktigt att belysa att feminismen har flera uttryckssätt beroende på vilken infallsvinkel man intar i sitt teoretiserande. Icke desto mindre är diskursen som oftast fast i den binära fördelningen mellan mäns och kvinnors identitet.(Gemzöe 2008)
Lena Gemzöe (2008) delar upp feministisk teori i fyra olika nedan beskrivna huvudkategorier. Hon menar även att man kan urskilja två historiskt viktiga tidsperioder för feminismens framväxt. Den första sträcker sig mellan senare delen av 1800-talet fram till cirka 1920-talet och den andra perioden 1960-70-talet. Vad som betecknas som liberalfeminism och socialistisk feminism var mest framstående i den första perioden medan radikalfeminismen växte fram i den senare tidsperioden(ibid).
Liberalfeminism är den första och mest vanliga formen av feminism som vi vill lyfta fram och som oftast förekommer i olika tidskrifter, medier och även på det politiska planet (Gemzöe 2008). Liberalfeminismens fokus ligger på att män och kvinnor ska ha samma rättigheter i arbetslivet, hemmet och det offentliga rummet.
Alltså, skapandet av ett jämställt samhälle där människor oavsett könstillhörighet har samma villkor ligger i fokus. Ett sådant synsätt uppmärksammar sällan hur det i praktiken kan vara möjligt att förstå individer med flytande identiteter eftersom dessa måste infinna sig i den ena eller den andra kön/genuskategorin. Än mer komplext kan det bli när vi tar upp den andra huvudkategorin inom feministteori – radikalfeministerna. De har sin utgångspunkt i ett förtryckar- kontra
offerperspektiv. De menar på att det genomgående största existerande förtrycket på vår jord är förtrycket av kvinnor. Utgångspunkten är kvinnors egna berättelser och upplevelser. Där är strävan att lyfta fram kvinnors berättelser av förtryck och därigenom ge kvinnor makt i det offentliga rummet(ibid). En förklaring som vi kan tolka in i detta perspektiv är att bara de individer som har fötts med kvinnligt kön kan ha upplevt maskulint och patriarkalt förtryck. Detta radikalfeministiska synsätt kan alltså enligt oss innebära att en transexuell individ som har genomgått en könsoperation från manligt till kvinnligt kön, inte kan bli accepterad som en fullbordat kvinna eftersom personen i fråga har vuxit upp som pojke. Följaktligen kan inte därför denna typ av feminism hjälpa personer med flytande identiteter i deras anspråk på subjektivitet.(ibid)
I den tredje feministiska teorin, den marxistiskt och socialistiska, är
utgångspunkten i mänskliga frigörelsen från förtryck. Alltså en allomfattande frigörelse, och inte specifikt riktad mot kvinnor. De tar delvis upp ett
intersektionellt perspektiv utifrån en maktaspekt som är grunden till de
ojämlikheter som finns i samhället. Frigörelsen från förtryck kommer därmed när man inte längre anser klass, kön och etnicitet vara en bidragande faktor till beslut. Eftersom detta mångdimensionella perspektiv belyser kvinnors utsatthet inte bara gentemot männen så är kvinnans position en måttstock för hur samhällets
maktfördelning ser ut, vilket nedstående citat belyser.(Gemzöe 2008) ”…även om Marx inte är feminist så innehåller marxismen en hypotes om kvinnors frigörelse: Kvinnofrigörelsen kommer att förverkligas automatiskt efter en socialistisk revolution.”(Gemzöe 2008:58)
Den huvudsakliga kampen enligt dem bör alltså vara att höja en allmän social välfärd då den sociala välfärden speglar kvinnornas roll i samhället enligt ovanstående argument. Detta synsätt kan vi alltså se som ett intersektionellt förhållningssätt gentemot binären eftersom diskursen ändå håller sig inom könen som en dikotomi. Den intersektionella faktorn är något som transgender teori också använder sig av, så här ser vi beröringspunkter mellan dessa två teorier. Sist tar Gemzöe (2008) upp socialistisk radikalfeminism som mer direkt betonar ett allmänt intersektionellt perspektiv gällande förtrycket mot kvinnor. De menar att dels går förtrycket att påvisa genom olika statistiska mätningar, exempelvis hur inkomster skiljer sig åt mellan könen och delvis genom hur de olika
intersektionella momenten samverkar till ett systematiskt förtryck av alla slags kvinnor. Det vill säga svarta/vita, medelklass/överklass, heterosexuella/ transexuella/homosexuella med mera. Alltså betonar den socialistiska radikalfeminismen sexualiteten som en ytterligare kategori inom
intersektionaliteten. Även de hävdar att en samhällsomvandling är det enda rätta för att kunna bygga upp ett samhälle utan vare sig klass eller könsnormativ (ibid). Denna typ av feminism kan även spåras i queerteoretiska bildningar som vi kommer att belysa nedan. Vi kan också se att det intersektionella perspektivet även är viktigt i diskursen rörande marginaliseringen av individer med flytande
