Dom bara leker

(1)

Examensarbete

15 högskolepoäng, avancerad nivå

”Dom bara leker”

”They are just playing”

Ulrika Barkentin

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Kultur, medier och estetik 2011-11-02

Examinator: Pär Widén

Handledare: Feiwel Kupferberg Lärarutbildningen

(2)

(3)

-3-

Abstract

Barkentin, Ulrika (2011). ”Dom bara leker” (”They are just playing”). Kultur, medier och estetik, examensarbete, Malmö Högskola.

Syftet med detta arbete är att undersöka, jämföra och analysera fyra olika pedagogers synsätt på aktiviteterna lek och lärande. I undersökningen försöker jag även redogöra för hur pedagogernas inställning till lek eventuellt har förändrats eller utvecklats över deras tid i yrket. Ytterligare undersöker jag om och hur pedagogerna medvetet planerar för och använder leken i sitt praktiska arbete.

Metoden jag använde är kvalitativa intervjuer och för att uppnå syftet i min undersökning försöker jag att besvara följande frågor:

 Hur definierar pedagogerna aktiviteterna lek och lärande? Hur förhåller sig dessa aktiviteter till varandra?

 Hur upplever pedagogerna att deras synsätt på leken har utvecklats eller förändrats över tiden i yrket?

 Hur arbetar pedagogerna praktiskt med att förena aktiviteterna lek och lärande? Litteraturavsnittet behandlar olika forskares och författares teorier kring begreppen lek och lärande. I min analys av resultatet jämför jag teorierna med resultatet av intervjuerna. Min slutsats är att de fyra intervjuade personerna menar att lek och lärande hör ihop och har tydliga samband. Synsättet på lek och lärande har förändrats något över tiden och lek används som en metod för lärande.

(4)

-4-

Förord

Jag vill tacka de fyra pedagoger som ställde upp på mina intervjuer och som gjorde min undersökning möjlig. Jag vill även tacka mina studiekamrater för de givande diskussioner vi haft tillsammans. Tack till min mamma, Lotta och min nära släkting Monika som följt mig i mitt arbete, läst igenom texterna och kommit med goda råd.

(5)

-5-

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 7

2 Syfte och problemställning ... 9

3 Litteraturgenomgång ... 10

3.1 Lek och lärande ... 10

3.2 Lek som metod ... 13

4 Metod ... 15

4.1 Metodval ... 15 4.1.1 Val av intervjuform ... 16 4.2 Urvalsgrupp ... 17 4.3 Genomförande ... 17 4.4 Etik ... 18

5 Resultat ... 20

5.1 Profilbeskrivning av pedagogerna ... 20

5.3 Leken över tiden i yrket ... 23

5.4 Lek och lärande i praktiken ... 24

6 Analys ... 27

6.2 Leken över tiden i yrket tiden ... 28

(6)

-6-

7 Slutsats och diskussion ... 31

7.1 Forskningsfrågorna ... 31

7.2 Kritisk granskning ... 32

7.3 Examensarbetet i förhållande till mitt kommande yrke ... 34

7.4 Förslag till fortsatt forskning ... 34

Referenser

Bilaga 1

(7)

-7-

1 Inledning

Jag menar att barns lek är en central del i dagens förskola och att genom lek kan barn utveckla olika kompetenser så som social kompetens, konflikthantering, förförståelse för omgivningen, språkutveckling etc. För att kunna arbeta medvetet med barns utveckling och lärande i förskolan vill jag försöka definiera skillnader och likheter mellan begreppen lek och lärande. I min undersökning problematiserar jag förhållandet mellan aktiviteterna lek och lärande, jag försöker diskutera detta utifrån genomförda intervjuer med aktiva pedagoger och gör jämförelser med litteraturen.

Den första juli 2011 började den reviderade Läroplanen för förskolan (Lpfö98 reviderad 2010) gälla. Den äldre läroplanen har kompletterats och förtydligats, jag upplever att den reviderade läroplanen är mer ämnesinriktad trots detta ska leken och det lustfyllda prägla verksamheten. I Läroplanen för förskolan (Lpfö98 reviderad 2010) kan man läsa att förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande. Leken skulle kunna vara ett verktyg och ett hjälpmedel för att främja barns lärande. Under lärarutbildningens gång har det ständigt uppmärksammats och belysts i styrdokument, litteratur och föreläsningar att leken eller det lustfyllda är betydelsefull för utveckling och lärande. ”Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan” (Lpfö98 reviderad 2010, s.6).

Leken uppmärksammas som en positiv del i lärandet men hur förhåller det sig i praktiken? Hur medvetna är personal i förskolan om lekens innebörd? Om och hur använder sig personal av leken som metod i sitt planeringsarbete och i undervisningen? Lek förknippas ofta med fantasi, kreativitet och skapande. Lek kan vara en alternativ metod och ett arbetssätt för att nå barnen och vägleda dem i deras inlärningsprocess och utveckling.

(8)

-8-

Leken är viktig för barns utveckling och lärande […] I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter.

(Lpfö98 reviderad 2010, s.6)

Att barn leker är inget nytt för de flesta och att barn lär upplevs ofta inte heller som något nytt, men hur ställer sig pedagogerna till aktiviteten lek i förhållande till lärande? I mitt kommande yrke som pedagog är det mitt uppdrag att bemöta barnen och stimulera dem till lärande. Jag tror att barn som lär behöver känna engagemang och vara motiverade, kanske leken är ett alternativt verktyg, jag tycker det är intressant att få fördjupa mig i hur man eventuellt kan använda leken som en metod för effektivt lärande hos barn i förskolan.

(9)

-9-

2 Syfte och problemställning

Syftet med min undersökning är att undersöka pedagogernas medvetenhet om aktiviteterna lek och lärande. Om och hur talar pedagogerna om lek och lärande? Jag vill även försöka klargöra om pedagogernas inställning till leken har förändrats, över de åren de arbetat inom yrket. Hur resonerar pedagogerna, finns det en åsikt om lekens betydelse för lärandet? Arbetar pedagogerna medvetet med leken och hur i så fall? Jag har valt att försöka avgränsa min undersökning genom att inte fördjupa mig i hur barns lek kan påverkas av olika aspekter så som kön och etnicitet. Jag fokuserar på pedagogernas synsätt i första hand.

För att uppnå syftet försöker jag att besvara följande frågor:

(10)

-10-

3 Litteraturgenomgång

Detta kapitel behandlar litteratur där olika forskare och författare beskriver och diskuterar begreppen lek och lärande. Dessa begrepp menar jag är centrala för min studie. Att barn leker är för de flesta en självklarhet och att barn lär vet nog de flesta men att försöka definiera och tolka dessa begrepp är inte enkelt. Jag har sökt och valt litteratur genom att studera tidigare gjorda undersökningar som knyter an till min problemställning. I diskussioner med personal på förskolor har jag fått ta del av litteratur som jag har bedömt vara relevant. Under min utbildning har jag dessutom ”lärt känna” litteratur som behandlar ämnet. Jag har valt att begränsa mig till det som jag funnit mest relevant för min undersökning. Vidare har jag sökt i litteraturen efter metoder eller hur man praktiskt kan använda sig utav lek i samband med lärande.

3.1 Lek och lärande

Marton, m.fl. (2005) bedriver forskning inom inlärningspsykologi sedan början av 70-talet. De menar att nästan allt människan vet och kan har vi under vår levnad på något sätt lärt oss. Vidare menar författarna att vad vi lär och hur denna inlärning sker är svårt att ge en begriplig förklaring på.

Illeris (2007) definierar lärande som ”Lärande är varje process som hos levande organismer leder till en varaktig kapacitetsförändring som inte bara beror på glömska, biologisk mognad eller åldrande” (s.13). Vidare menar han att det är viktigt att vara öppen och bred i sin förståelse och tolkning av begreppet lärande för att inte riskera att begränsa innebörden av begreppet. När tänkandet och förståelsen hos en individ har förändrats, med viss hållbarhet, då har ett lärande skett.

Smidt (2010) tolkar Vygotskij och hans teorier i boken Vygotskij och de små och

(11)

-11-

vuxna, lär och utvecklar sitt tänkande och sin förståelse för olika situationer. Grundläggande för lärande är att ha tillgång till andra människor och att interagera tillsammans med dem. Barns möjligheter att få arbeta tillsammans och att få gemensamma upplevelser är en förutsättning för lärandet. Smidt (2010) citerar Vygotskij ”Allt utan undantag i barnets beteende är infogat och rotat i sociala relationer. Barnets förhållande till verkligheten är ända från början socialt; det nyfödda spädbarnet skulle i allra högsta grad kunna sägas vara en social varelse” (s.56).

Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) diskuterar ”lek som lärande och lärande

som lek” (s.83). Lek är oftast social och barnen leker tillsammans. Även i ensamlek har barnen ofta fantasifigurer som motspelare. En lek utmynnar sällan i ett synligt resultat, och för barnen är det oftast processen i leken som ger kunskapen och erfarenheten och lärandet.

Barn erövrar omvärlden genom leken. När barn utforskar och försöker förstå sig själva och sin omvärld sker det oftast genom lek. Det går därför knappast att skilja lek från lärande. I leken utforskar barn sin omvärld, bearbetar intryck och erfarenheter och kommunicerar med andra. I leken upptäcker barn också sina förmågor och intressen. Genom leken utvecklas barn socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. Lek och lekfullhet bör därmed ses som en betydelsefull dimension i allt lärande.

(Pramling Samuelsson och Sheridan, 2006, s.83)

Hägglund och Fredin (2011) ger allmängiltiga och grundläggande råd om hur man kan arbeta med olika lekar som stimulerar till lärande. De beskriver också olika teorier om lekens betydelse, bland annat nämner de Friedrich Fröbel (1782-1852) som haft en central roll inom förskolan i Europa och USA. ”Det är i leken och genom leken som barnet lär sig förstå omvärlden” (s.85).

Strandberg (2006) tolkar och beskriver Vygotskij och hans tankar om hur barn redan vid födseln är socialt kompetenta. Samspel med andra människor är grundläggande och inte endast en väg för att underlätta till lärande och utveckling utan det är samspelet i sig som är lärande och utveckling. Med utgångsläge i Vygotskij och hans teorier menar Strandberg (2006) ”De förskolor och skolor som skapar många samspel mellan barn och vuxna, och mellan barn och barn kommer därför att skapa en kraftfull plattform för barnets lärande och utveckling. När pedagoger och lärare uppmanar det enskilda barnet att söka upp en kompis bidrar de till hennes eller hans utveckling” (s.49).

Johansson och Pramling Samuelsson (2007) förklarar att lek och lärande inte är samma sak men att det finns gemensamma drag, ”lust, kreativitet, valmöjligheter,

(12)

-12-

meningsskapande samt barns möjlighet till kontroll och att sätta mål” (s.24). Lek och lärande hänger starkt samman och de två begreppen är svåra att särskilja.

”Idag framhålls ofta lust och engagemang både som villkor för lärande och som lärandets karaktäristik. Man antar att barn lär sig bäst när de fångas av något som upptar deras engagemang och ´världen runt omkring upphör´. Barnet är koncentrerat på något som det vill lösa eller veta mer om. Med denna definition blir också lekens värld en källa till lärande”

(Johansson och Pramling Samuelsson 2007, s.23).

I en artikel i Förskoletidningen (nr.3/2011) skriver Pramling Samuelsson att lek utmärks av både barns och vuxnas engagemang. Lek är en process och en förutsättning för lärande. Lek och lärande skall integreras och är en nödvändighet för en god pedagogik. Knutsdotter Olofsson (2003) beskriver i sin bok I lekens värld sambandet mellan vuxna och barns lek. Hon betonar vikten av att vuxna och barn leker tillsammans och att det finns oskrivna lekregler. Barnen och den vuxne tillsammans måste lära sig att använda dessa för att kunna skilja på fantasi och verklighet, hon kallar detta leksignaler. Alla barn har en medfödd förmåga att kunna leka men för att leken ska kunna utvecklas måste omgivningen, den vuxne, leka och stimulera denna förmåga. I leken vidgar barnen sitt kunskapsområde, tränar sin sociala förmåga, bearbetar händelser och upplevelser, allt sker på ett lustfyllt och lekfullt sätt. Denna kunskap om barns lek kan användas i undervisning, det vill säga lärande situationer. Att lära på ett lekfullt sätt ökar inlärningspotentialen, enligt Knutsdotter Olofsson (2003).

Knutsdotter Olofsson (2003) tolkar den engelske psykiatern D W Winnicott och hans teorier om hur leken uppstår hos människobarnet. Winnicott arbetade terapeutiskt med lek och han menar att leken följer oss genom hela livet även i vuxen ålder leker vi fast på andra sätt än i barndomen. Leken ger oss kunskaper och erfarenheter. Med detta som bakgrund skriver hon att ”I en lekstimulerande miljö och med en trygg vuxen skaffar sig barn ett redskap, med vilket de kan ta sig an alla livets krångligheter och kan utvidga sin kunskap och sitt vetande på alla områden” (s.52).

(13)

-13-

3.2 Lek som metod

Genom att vara aktiv lär sig barn hävdar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) de jämför hur olika förskoleinriktningar, så som Fröbel, Montessori och Reggio Emilia, arbetar med lek som metod. Fröbel skiljer lek och lärande åt, Montessori pedagogiken använder sig inte utav lek medan Reggio Emilia pedagogiken använder lek som en grund för lärande. Vidare diskuterar de hur lekens betydelse betonas samtidigt som det finns tecken på att förskolan förändras mot ett skoltraditionellt lärande. På liknande sätt inleder Lindqvist (1996) hur förskolepedagogiska debatten har tagit fart och att förskolan och skolan måste närma sig varandra och att flera menar att leken måste vara den förenande länken. Hon beskriver hur man i engelska skolor lär barnen grundläggande färdigheter i läsning, skrivning och matematik med hjälp av leken som metod. Pedagogerna arbetar aktivt i leken och man är kritisk mot fri lek. I svensk skola har leken ingen given plats däremot i förskolan är det självklart. Lindqvist (1996) menar att det är pedagogens synsätt på lek och lärande som styr användandet av lek som metod. Ett lekpedagogiskt arbetssätt är en metod där leken får stå i centrum i arbetet tillsammans med barn och vuxna. Ofta ser man detta tydligast i temaarbete. Vidare beskriver hon konkreta exempel på hur olika pedagoger arbetat med tema. Lindqvist (1989) beskriver i boken Från fakta till fantasi mer om temaarbete, även här ger hon många praktiska exempel. ”Leken hör ihop med äventyret och sagan” (Lindqvist 1989, s.74).

Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) skriver om vikten av att pedagogerna inom förskolan har ett tydligt förhållningssätt och är medvetna om vilka kunskaper man vill att barnen ska lära sig. Det är nödvändigt att ha kunskap om hur barn lär sig genom lek. Att väcka barnens intresse och skapa ett lustfyllt lärande, med hjälp av leken som metod, är en av förutsättningarna för effektivt lärande. Pedagogernas roll i förskolan är att fungera som handledare och visa vägen för barnen, detta bör ske medvetet och finnas med i planeringsarbetet.

Doverborg (2006) beskriver i boken Små barns matematik hur man kan arbeta praktiskt med att förena lek och lärande genom att utmana barnen i deras lekar. ”Medvetna lärare utmanar barnens matematiktänkande och lärande genom att ge dem tillfällen att erfara och använda matematik i meningsfulla sammanhang” (Doverborg 2006, s.8).

(14)

-14-

Evenshaug och Hallen (2001) Barn och ungdomspsykologi behandlar pedagogiska och sociala yrkesområde, barn och ungdomars samspel med sin omgivning. De beskriver lek som en aktivitet som ingår i barns vardag, leken engagerar, styrs av en inre motivation det är upplevelsen som ger mening. Barnen utvecklar kreativitet, lär känna sig själv, ger stimulans både intellektuellt, emotionellt, socialt och motoriskt. ”Leken fyller många funktioner för barnen, den kan till exempel fungera som en form av problemlösning. Genom leken utforskar barnen sin omgivning och sig själva vad beträffar behov, intressen och andra förutsättningar” (Evenshaug och Hallen 2001, s.338).

Knutsdotter Olofsson (1996) har genomfört ett projekt och som hon presenterar i boken De små mästarna om den fria lekens pedagogik. Barnen är engagerade i fri lek hela dagarna och personalen arbetar inte utifrån någon given planering utan följer barnen i deras fria lek. De arbetar efter barnens initiativ och lyssnar till vad barnen gör. Personalen är inte passiv utan arbetar aktivt, vilket visar sig vara mer arbetskrävande än med, som tidigare, aktiviteter som personalen förberett och planerat. Projektet pågick under två år och syftet var att utarbeta en lekpedagogik och skaffa mer kunskap om leken som fenomen.

(15)

-15-

4 Metod

För att läsaren skall få en klar uppfattning om tillvägagångssättet, beskriver detta kapitel hur jag gått till väga för att genomföra undersökningen. Jag motiverar och

problematiserar mina ställningstaganden. Jag beskriver vilka metodval som gjorts och varför dessa valts. Kapitlet redogör även för vilken urvalsgrupp som valts för studien.

4.1 Metodval

Jag har bestämt mig för att arbeta med intervjuer, som jag tror kan ge mig ett rikt material med goda möjligheter att hitta ett resultat för min undersökning. Vid en intervju kan jag som intervjuar få direkta svar och detta ger mig möjlighet att spontant ställa omedelbara följdfrågor. På så vis kan risken för missförstånd och ”ofullständiga” svar minska. Vid en personlig intervju kan det även vara en fördel att kunna avläsa eventuellt kroppsspråk så som entusiasm, spontana svar eller eftertänksamhet etc. detta är inte möjligt med till exempel utskickade enkäter. Jag räknar med att intervjuerna kommer att vara tidskrävande och därför har jag valt att begränsa antalet intervjuer till fyra stycken. Jag har dessutom avsatt tid för att reflektera och anteckna eventuella reaktioner efter varje intervju tillfälle. Det är viktigt att påpeka att ett kroppsspråk kan tolkas olika och är därför kanske ingen bra metod att söka efter resultat i min undersökning.

En alternativ eller kompletterande metod kunde ha varit enkäter, som ofta är styrda med samma frågor till alla i urvalsgruppen. Med enkäter skulle jag kunna få svar av ett större antal personer än vid intervjuer, med tanke på tiden. En sak som talar till nackdel för enkäter är att möjligheten att ställa spontana följdfrågor försvinner. Enkäter som metod skulle kunna ge ett material med ytligare information från många personer medan intervjuer som metod troligtvis ger mig ett material med fördjupade svar men från ett

(16)

-16-

mindre antal personer, med tanke på tidsaspekten. En intervju ger mig även möjlighet till en personlig utformning och det blir mer likt ett samtal eller en pedagogisk diskussion.

Observationer av pedagogerna och barngruppen skulle kunna vara ytterligare ett komplement och metodval, då det krävts medgivande av barnens vårdnadshavare, detta hade förmodligen tagit mer tid. En nackdel med intervjuer kan kanske vara att informanten svarar det förväntade medan en observation kan visa en handlig in praktiken. Observation kompletterat med intervjuer är kanske det alternativ som kunnat passa bäst för min undersökning då kanske resultatet varit mer tillförlitligt. Jag väljer att endast genomföra intervjuer eftersom, som tidigare nämnt, tiden är begränsad.

Under alla intervjutillfällen tänker jag använda en digital diktafon som hjälpmedel, detta för att kunna ”gå tillbaka” och lyssna på respondentens svar flera gånger om. Om jag istället väljer att föra anteckningar under intervjutillfället blir det förmodligen svårt att hinna med och viktiga synpunkter kan gå förlorade. Jag tror också att intervjun blir mindre spontan och svårare att genomföra.

4.1.1 Val av intervjuform

Jag beslutade mig för att genomföra en kvalitativ intervju. Jan Trost (2005) beskriver att kvalitativa intervjuer ofta kan kännetecknas av enkla och raka frågor som sedan resulterar i innehållsrika förklaringar från respondenten. En rätt genomförd kvalitativ intervju resulterar ofta i en mängd material och som tidigare nämnt har jag därför valt att intervjua endast fyra personer. Jag hoppas att jag skall få tillräcklig mängd material för att få svar på mina frågor. Jag tänker använda mig utav en så kallad intervjuguide (se bilaga 1), med huvudfrågor och förslag till följdfrågor. Kvalé och Brinkmann (2009) beskriver att en intervjuguide kan liknas vid ett manus som ett underlag för en intervju. En översikt på frågor där intervjuaren själv kan avgöra ordningsföljden och anpassa den till den intervjuade personens svar. Jag använder mig utav intervjuguiden genom att formulera huvudfrågan och väljer sedan att ställa följdfrågor, individuellt anpassat, beroende av de svar jag får. Jag har försökt ställa öppna frågor utan förutfattade meningar. ”Intervjun går bland annat ut på att förstå hur den intervjuade tänker och

(17)

-17-

känner, vilka erfarenheter den har, hur den intervjuades föreställningsvärld ser ut”. (Trost 2005, s.23).

4.2 Urvalsgrupp

Jag har valt att intervjua fyra förskollärare från tre olika kommuner. Två av pedagogerna arbetar på samma arbetsplats men inte på samma avdelning. De två andra pedagogerna arbetar i två olika kommuner. När jag gjorde urvalet fick jag ta hänsyn till att på ganska kort tid hitta fyra personer som är villiga att ställa upp på en intervju. Därför har jag inte kunnat påverka etnicitet, kön, ålder etc. Det krav jag ställde var att personerna skulle vara utbildade förskollärare. För att kunna analysera resultatet tror jag att det är bra att skapa en pedagogisk profil och känna till personens utbildning, ålder, kön, arbetserfarenhet etc. Detta kan senare spela in i resultatet och diskussionen. Nödvändigtvis behöver det inte ha någon större betydelse, men jag anser att det är viktigt att ta hänsyn till. Jag tyckte även att det var viktigt att försöka välja olika kommuner för att jag kanske skulle kunna få en större spridning i svaren.

4.3 Genomförande

Det kan vara tidskrävande att samla in, transkribera, analysera och tolka det empiriska materialet i samband med inspelade intervjuer. För att vinna tid valde jag därför att i ett tidigt skede ta kontakt med de personer jag önskade intervjua. Första kontakten skedde över telefon, vi avtalade tid, plats och skiftade kontaktuppgifter med varandra. Alla intervjuer genomfördes på respondentens arbetsplats, hemmaplan. För att göra pedagogerna insatta i min studie och dess syfte valde jag att skicka information via e-mail. Jag beskrev mina avsikter med intervjun och informerade om de forskningsetiska principerna (se bilaga 2). Inför intervjun gjorde jag även en intervjuguide som skulle fungera som ett stöd för mig under samtalet (se bilaga 1) denna guide innehöll mina forskningsfrågor, förslag till underfrågor, men också förslag till bra fraser som jag skulle kunna ha användning under intervjuns gång. Respondenterna fick inte ta del av intervjufrågorna i förväg eftersom samtalet då riskerade att inte bli spontant pågrund av

(18)

-18-

att respondenten kanske förberett sina svar. Däremot tror jag att lämna frågorna på förhand till respondenten kan kanske av vissa personer upplevas tryggt och skapa en känsla av att man kan förbereda sig, nervositeten minskar. Jag valde dock att inte göra detta pågrund av att samtalet riskerade att inte blir spontant och istället stelt.

Varje intervju varade ungefär 30 minuter, därefter hade jag avsatt tid för att kunna reflektera över intervjun, om det fanns några viktiga aspekter att anteckna. Varje intervju namngavs med nummer, detta för att jag senare lättare skulle kunna ordna anteckningar med ljud. Jag var noggrann med att försöka följa en röd tråd i samtalet men också att låta respondenterna tala till punkt. Tre intervjuer gick som planerat dock var det en intervju som fick skjutas upp på grund av förhinder.

Intervjuerna spelades in på diktafon och sparades på datorn för att sedan transkriberas. Jag hade beräknat att transkriberingen skulle ta en vecka, men det visade sig bli klart på något kortare tid. När jag transkriberade bortsåg jag ifrån ord som ehh, hmm etc. eftersom jag menar att detta inte är relevant för min undersökning. Jag var noggrann med att anteckna tidpunkten när varje ny fråga påbörjades detta eftersom jag senare skulle ha möjlighet att enkelt ”gå tillbaka” och lyssna på intervjun och specifika frågor igen.

De fyra intervjuerna hade givit mig ett omfattande material och jag påbörjade analyseringen av detta. Jag sökte efter mönster och bestämde mig för att utgå ifrån forskningsfrågorna. Med hjälp av markeringspennor i olika färger markerade jag de meningar och fraser som jag ansåg relevanta för min studie. Detta gav mig en överblick och jag kunde påbörja skrivandet av resultat.

4.4 Etik

Jag har under undersökningens gång tagit hänsyn till de forskningsetiska principerna. Vetenskapsrådet har givit ut ett dokument Forskningsetiska principer inom

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning där de förklarar fyra huvudkrav, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa krav innebär bland

annat att de personer som jag intervjuat fått information om studiens syfte. Jag som intervjuar ska även vara tydlig och förklara för varje respondent att varje person har rätt att själv besluta om sitt medverkande. Personerna skall även upplysas om rätten till

(19)

-19-

anonymitet och att allt insamlat material kommer att förvaras på ett sådant sätt att ingen obehörig kan göra intrång. Jag anser att jag har tagit tillräcklig hänsyn till etiken.

(20)

-20-

5 Resultat

Detta kapitel kommer att presentera mitt empiriska material som består av inspelade intervjuer med anteckningar. I resultatet utgår jag från det transkriberade materialet när jag söker svar på mina forskningsfrågor. De fyra personerna som valde att ställa upp på en intervju beskrivs nedan. Jag har valt att dela in resultatet efter mina forskningsfrågor och försöker förhålla mig objektiv och utan värderingar. Jag har valt att kalla alla respondenter, pedagoger eftersom alla är utbildade förskollärare. Jag har också valt att presentera dem med namn i form av bokstäver eftersom detta kan anses som neutralt.

5.1 Profilbeskrivning av pedagogerna

Personerna är anställda i tre olika kommuner.

Pedagog A är 35 år, kvinna och har arbetat inom barnomsorgen i ca 10 år. Utbildad förskollärare med examen år 2000. Idag arbetar hon med barn som är ett till tre år gamla.

Pedagog B är 47 år, kvinna och har arbetat inom barnomsorgen i ca 25 år. Utbildad förskollärare med examen 1985. Idag arbetar hon med fyra till femåringar.

Pedagog C är 46 år, kvinna och har arbetat inom barnomsorgen i drygt 25-30 år. Utbildad förskollärare med examen i slutet av 80-talet, vidareutbildad till specialpedagog. Idag arbetar hon med två till tre åringar.

Pedagog D är 23 år, kvinna och har arbetat inom barnomsorgen i 10 månader. Utbildad förskollärare med även lärare för grundskolans tidigare åldrar med examen 2011. Idag arbetar hon med noll till treåringar.

(21)

-21-

5.2 Lek och lärande

Pedagog A menar att leken är viktig, främst socialt, barnen lär av varandra i ett samspel.

I leken bearbetar de också händelser. Det är i leken och det lustfyllda som de kan lära. Hon skulle vilja använda sig mer utav leken i sin planering än vad hon gör idag. Hon tror att det kan bero på att hon arbetar med yngre barn. Hon förklarar att hela arbetslaget vet vad de anser och tycker leken är självklar och att det är därför som inte leken diskuteras i arbetslaget. Däremot tycker hon att man kunde belyst det mer för att ständigt utveckla tankarna. Vidare nämner hon att använda leken som metod i arbetet är det som förskolan går ut på. Hon menar vidare att lek inte är en förströelse för barnen, för barnen är lek inlärning. Den fria leken är minst lika viktig som den styrda som pedagogerna planerat. Hon belyser flera gånger att barn lär av varandra och att det sker genom lek.

Pedagog A: De lär otroligt mycket av varandra, nästan mer av varandra, de ser upp till de barn som är lite äldre. Jag tror att de lär mycket av kompisarna.

Hon förklarar att i leken kan man se barnens intressen och erfarenheter för att sedan utgå ifrån det i olika temaarbete och projekt.

Pedagog B menar att leken är grunden till hela livet, barnen har alltid lekt och att det

är leken som är barnen. Hon påpekar att leken är grunden för lärandet och att barnen lär av varandra och samtidigt lär av olika situationer. Hon förklarar att arbetar man med lek är det fler barn som blir intresserade än om pedagogen predikar om en sak i samlingen. Pedagogerna i hennes arbetslag försöker alltid vara runt barnen i deras lek, hon belyser vikten av att lyssna och iaktta barnen. Det är inte bra att störa barnen för mycket i deras lek och att barnen då fokuserar på den vuxna och glömmer sina kompisar. Hon beskriver vikten av att vara vid sidan om och att barnen kan vända sig till henne. Till större del går arbetslagets diskussioner ut på att diskutera barngruppens lek, var de leker, med vad och med vem. Personalen observerar och reflekterar därefter med varandra.

Pedagog B: Leken är det vi diskuterar mest i arbetslaget. Var leker barnen? Vad leker dem med? Vem leker dem med? Vilka lekar fungerar inte? Vilka fungerar? Detta har vi diskuterat och observerat eftersom vi upptäckte att några barn inte lekte.

(22)

-22-

Hon beskriver att den fria leken enligt hennes uppfattning är en spontan lek där barnen själv styr och bestämmer. Leken speglar barnens upplevelser och de bearbetar olika händelser de upplevt. Den styrda leken däremot har de vuxna tänkt igenom, det kan vara ett inspirerande material eller en planerad lek.

Pedagog C beskriver att allt barn lär i förskolan sker genom leken och på ett lekfullt sätt, hon menar även att barn lär sig hela tiden vad de än gör. Hon anser att som pedagog kan hon göra en lek av allting. Lek och lärande går in i vart annat och kan ses som en helhet, att vad barnen än gör och oavsett om hon lägger sig i det eller inte sker ett lärande. Antingen tränar de på något, bearbetar något eller övar upp en färdighet. Hon anser att det viktigast barnen kan lära sig i förskolan är de sociala lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet och turtagning. Har barnen inte lärt sig detta när de blir äldre kommer de inte kunna ”ta in” mer fakta och energin går till de sociala delarna. Hon beskriver att leken genomsyrar helheten, både den fria leken och de aktiviteter som är planerade. Inlärning måste ske på ett lekfullt sätt med spännande moment.

Pedagog C: I mitt uppdrag ingår att ha koll på, veta var barnen är, vad de kan just nu, vad de behöver arbeta med just nu och lägga upp en verksamhet som är lämpad för att främja den sortens aktiviteter. Vi ska utvärdera verksamheten och genom att då erbjuda det som jag ser att barnen behöver på olika sätt, så kan det bli en lärsituation och då ska jag göra den genom lek.

Hon menar vidare att det är hennes uppgift att vara närvarande i den fria leken och att man i den fria leken kan observera barnens intressen och behov, detta kan hon sedan ta tillvara på och använda i sin styrda, planerade lek. Pedagog C förklarar att genom lek kan hon nå ut och fånga barnen och deras intresse. Leken är ett arbetsredskap. Om hon ska kunna arbeta så att hon själv blir nöjd måste hon använda sig utav leken.

Pedagog D berättar att i leken finns glädjen till hur man lär sig och att leken har stor betydelse för barnen. Hon beskriver att för henne är leken ett arbetssätt. Det är viktigt att ha ett syfte med den fria leken och att personalen exempelvis observerar barnen. Vad lär de sig? Vad är de intresserade av just nu? Hon förklarar att man lär sig mycket i leken, ett exempel hon ger är de inskolningarna de har och hur barnen på kort tid förändrats genom att leka med andra barn. Pedagog D menar också att man ska ta tillvara på glädjen och det engagemang som barn har i sin lek, lärandet kan då bli lustfyllt.

(23)

-23-

Pedagog D: […] kan du ta vara på den glädjen dom har i sin egen lek och kan överföra den till styrd lek, då har du vunnit väldigt mycket, för då kan du lära dem på ett lustfyllt sätt.

Arbetslaget försöker diskutera och reflektera över leken så mycket som möjligt men på grund av nya arbetslag och nya barn på förskolan har dessa diskussioner lagts åt sidan och annat prioriteras. Hon nämner att fri lek med ett syfte kan visa vad som händer och sker medan fri lek som ett tidsfördriv för barnen är sämre. Hon har erfarenheter av att styrd lek kan var förminskande för barnens fantasi, då de vuxna inte är bra på att fantisera och hänga med barnen. Inlärningen beror mycket på den vuxna.

5.3 Leken över tiden i yrket

Pedagog A kan inte se någon förändring i sitt synsätt under de år hon arbetat, hon tror

att om hon arbetat längre skulle hon kanske upplevt en skillnad. Hon tror också att leken idag förknippas med lärande vilket det nog inte gjordes förr.

Pedagog B har alltid sett leken som viktig oavsett om den är styrd eller fri. När hon började arbeta var de vuxna inte med i den fria leken som de är idag, personalen satt långt ifrån den fria leken och barnen lekte för sig själv i en hörna. Idag cirkulerar de vuxna kring banen och lyssnar, iakttar och ibland deltar om de behöver. Detta tror hon är den största skillnaden från förr. När frågan om den fria leken inte ansågs viktig ställs, svarar hon med att

Pedagog B: Nej, dom bara lekte.

Hon förklarar hur de arbetat med föräldrarna och att flera av föräldrarna inte hänger med i dagens synsätt och att lek för föräldrarna är där pedagogerna var från början. Hon avslutar med att berätta

Pedagog B: Visst har det förändrats, vår syn, pedagogernas syn på leken har förändrats men även barns lek.

Pedagog C beskriver utbildningen hon gick och att leken inte var något man

(24)

-24-

organiserade lekar och pedagogiskt drama inte leken som en helhet. Vad hon kan minnas var inte den fria leken viktig, barnen bara gjorde. Idag använder man leken på ett mer medvetet sätt, vilket man inte gjorde förr. Hon förklarar att förr kunde hon mycket väl sätta sig och göra pappersarbete medan barnen lekte och kom när något hände, idag anser hon att hon är mer delaktig i leken.

Pedagog D kan se en förändring, när hon började arbeta fick hon upp ögonen för hur man kan använda sig utav leken, tidigare var det bara lek. Hon beskriver även att barngrupperna blir större och att det blir svårare att vara närvarande i leken hela tiden, men att det är en fråga vad man väljer att lägga tiden på.

5.4 Lek och lärande i praktiken

Pedagog A menar att det kan bli ett lustfyllt lärande genom att man leker fram ”det” i

samlingen, konkreta ting som skapar spänning. Under en dag på avdelningen sker mycket fri lek, både utomhus och inomhus. Man arbetar på barnens nivå och leker fram ett lärande. Estetiska uttrycksformer kommer till uttryck i leken, hon ger exempel på bild och form men också rörelse i form av gymnastik. Ämneskunskaper leker man också fram. En språkpåse, matematikpåse, att man som pedagog använder sig utav ting som intresserar barnen. Genom leken kan man tillexempel arbeta med matematik, språk, naturvetenskap, teknik. Hon menar att leken är en sorts metod för lärande.

Pedagog B beskriver hur de praktiskt försökt att få med föräldrarna, de har diskuterat och försökt poängtera hur viktig den fria leken är bland annat genom att visa bilder när barnen leker. De har också förklarat för föräldrarna att barnen tränar genom leken, socialträning, språk, fantasi och att vara i grupp. Hon upplever att barns lek förändrats med tiden, idag leker barnen mer våldsbenägna lekar, utbudet är större hemma idag med datorer och TV. Pedagogerna på avdelningen har uppdaterat sig genom att titta på samma filmer som barnen sett. Vad händer när figurerna i filmen fäktas eller slåss? Då blir det lättare att kunna förstå barnens lekar, hjälpa dem att styra upp och få dem att förstå. När man ska ha en planerad aktivitet behöver man utgå ifrån hur man på ett lustfyllt och lekfullt sätt ska kunna genomföra aktiviteten. Hon förklarar vidare att man givetvis ska ta leken till hjälp när man genomför en aktivitet. Det kan göras genom sång, musik, eller drama. Hon belyser Läroplanen för förskolan (Lpfö98 reviderad

(25)

-25-

2010) och hon tolkar att det i den står att leken är viktig för barns utveckling och lärande. Lek och ämneskunskaper går hand i hand, man behöver ta leken till hjälp för att barnen ska förstå och för att aktiviteten ska bli rolig. Hon tycker även att det är viktigt att man som pedagog har roligt eftersom det smittar barnen. Samtidigt är det viktigt att man äger kunskap om det ämne man undervisar i detta är något hon saknar och vidareutbildar sig i just nu. Lek är ett sätt att uttrycka sig, av allt barnen gör kan det bli en lek. De tar in den spontana leken i det estetiska, arbetar vi med lera blir plötsligt figurerna levande. Pedagogerna i arbetslaget diskuterar ofta och arbetar aktivt med att planera och arrangera miljöer för att locka barnen till spontan lek.

Pedagog C ger många exempel under intervjuns gång, hon beskriver hur ett arbete

med färger kan resultera i en skattjakt och att det då blir en spännande upplevelse. Hon nämner att allt kan bli lek och att det är frågan om hur man som pedagog kan hitta och använda det. Hon nämner gitarren som även den upplevs som spännande, olika väskor och påsar, som skapar en mystik och spänning. Barnen kan, i en samling om katter, bli katter genom att gå runt som katter. Hon talar om lek och musik, hur man kan dansa på olika vis. Hon nämner dans och rörelsesånger som ett uttryck.

Pedagog C: Jag kan utveckla allting, det är bara frågan om mina begränsningar och min fantasi och mina öppna sinnen och öron för barnens infallsvinklar.

Arbetar man med bokstäver kan man diskutera och samtala om hur många som börjar på exempelvis bokstaven E. Man kan göra olika diagram av klossar, hur många flickor är vi? Hur många pojkar är vi? Genom dessa kan man arbeta med flera begrepp, vilken blir längst? Vilken är kortast? Mer och mindre. Vid fruktstunden kan man samtala om hel, halv och fjärdedelar. Små och stora delar. Hon beskriver ett tema hon arbetat med, kretslopp. Genom att lyssna på barnens funderingar och tankar kan man bygga vidare och utmana.

Pedagog C: Om man behöver plocka undan och städa kan man leka städning. Kan du hitta något som är rött och lägga i lådan? Kan du plocka upp tre kapla-stavar? Hittar du fler dockor än […] Jag får dels in flera begrepp, det blir städat och jag tar det på ett lekfullt sätt. Det blir roligare att städa, det går fortare, jag blir inte tjatig.

Pedagog D menar att man borde ta till vara på barnens fantasi mer än vad man gör idag,

hon tror att man som vuxen kanske tappat fantasin. Hon anser att det vore bra om man kunde kombinera lek och ämneskunskaper, men att det är väldigt svårt. Det vanligaste

(26)

-26-

syftet när man ska planera en aktivitet är att barnen ska lära sig något och kan man göra det genom leken har man vunnit mycket eftersom hon tror att det blir ett ”långtidslärande”, ett lärande som barnen minns. Samtidigt tycker hon att man absolut kan kombinera matematik och lek genom att exempelvis sortera klossar eller liknande. Hon ser upp till de pedagoger som lyckas kombinera lek och ämneskunskaper eftersom hon tycker att hon inte alltid lyckas. Man kan använda leken på alla möjliga sätt när man arbetar med estetiska uttrycksformer. Man kan arbeta på deras nivå på ett roligt sätt. De har arbetat med träd och har då byggt upp en stam, med grenar och löv. Hon menar samtidigt att det är bra om man lyckas kombinera lek och estetiska uttrycksformer. Ett bra sätt att bekräfta inlärning är att låta barnen arbeta konkret exempelvis gå till skogen för att lära om skogen istället för att titta i en bok om skogen.

(27)

-27-

6 Analys

Detta kapitel behandlar min tolkning av resultatet jag försöker förankra det i och koppla det till tidigare nämnd litteratur. Jag har delat upp kapitlet i tre olika delar som är anpassade efter mina forskningsfrågor.

6.1 Lek och lärande

Alla fyra pedagogerna uttrycker tydligt att leken är viktigt och är något som barnen redan från början behärskar. Strandberg (2006) beskriver Vygotskijs tankar om hur barn redan vid födseln är socialt kompetenta. Pedagogerna talar i intervjuerna mycket om lek, där barnen leker tillsammans med varandra och att barnen lär av varandra.

[…] jag tror att de lär mycket av kompisarna

Pedagogerna använder begreppen lek och lärande på samma vis och i liknande sammanhang. Man skulle kunna tolka detta som att de menar att det är samma sak eller att begreppen hänger samman och har med varandra att göra. Bland annat nämner en av pedagogerna att lek och lärande går in i vart annat och kan ses som en helhet. Att det är svårt att särskilja begreppen lek och lärande speglas även i litteraturen. Illeris (2007) beskriver att det är viktigt att vara öppen och bred i sin förståelse och tolkning av begreppet lärande. Kanske är det så att pedagogerna inte nödvändigtvis måste försöka definiera skillnaderna mellan begreppen lek och lärande. Det viktiga är kanske att känna till att det sker ett lärande i leken. Ordet lek är mer frekvent i min transkribering än ordet lärande. Det är kanske lättare att beskriva begreppet lek än begreppet lärande eftersom lek är synligt och påtagligt, man ser att barnen leker medan lärandet sker mer ”osynligt” och är inte lika konkret. Eventuellt påverkas pedagogerna även av

(28)

-28-

styrdokumentens sätt att förhålla sig till lek och lärande. Två av pedagogerna belyser vikten av att vara närvarande, lyssna på och iaktta barnen när de leker, för att kunna dokumentera och synliggöra lärandet. Två av pedagogerna nämner vikten av att föra pedagogiska diskussioner om hur barnen leker.

Alla fyra pedagoger talar också om lek i samband med lust, spänning och glädje. En av pedagogerna nämner att inlärning måste ske på ett lekfullt och spännande sätt, hon kombinerar båda begreppen i en och samma mening. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) förklarar att lek och lärande inte är samma sak men att det finns gemensamma drag så som lust, kreativitet etc. Här hittar jag likheter i litteraturen och pedagogernas resonemang i min undersökning.

Vidare förklarar Johansson och Pramling Samuelsson (2007) att barn lär sig bäst när deras intresse fångas och de är fokuserade på situationen. Detta vill jag jämföra med en av pedagogerna i min undersökning, när hon beskriver hur personalen tar tillvara den glädjen och det engagemang som barnen visar i sin lek.

6.2 Leken över tiden i yrket

En av pedagogerna upplever inte någon större förändring i hur hon såg på lekens betydelse när hon började arbeta i yrket jämfört med idag, ett antal år senare. En annan pedagog upplevde en förändring i sitt synsätt under sin utbildning. Därefter har hon arbetat endast en kort tid.

De två övriga pedagogerna har båda upplevt en förändring under den tid de arbetat. En av dem nämner att leken inte var något man diskuterade och att det inte var viktigt att lära barnen leka. Den andra menar att tidigare lät pedagogerna barnen leka för sig själv medan de vuxna var upptagna av andra aktiviteter. Dessa två pedagoger uttrycker en förändring, idag är de mer delaktiga i barnens lek och mer medvetna om betydelsen. När jag jämför dessa resultat ser jag tydliga skillnader, de två första pedagogerna är utbildade betydligt senare och har kanske redan i sin utbildning fått ett annat synsätt på lekens betydelse i förhållande till lärande. De två senare pedagogerna har gemensamt att de är utbildade för 25-30 år sedan och har kanske därför upplevt en förändring. När jag söker i min utvalda litteratur hittar jag inte något direkt som kan jämföras med min tolkning av resultatet men jag kan konstatera att den litteratur jag använt är i första hand

(29)

-29-

från 2000-talet, endast någon enstaka från slutet av 80- eller början av 90-talet. Vygotskij, Winnicott och Fröbel är däremot klassiska och talar om lek och lärande. Jag utgår ifrån att dessa pedagogiska teorier, med flera ingick i utbildningen även för 25-30 år sedan då tolkar jag det som att det under senare år har förtydligats och mer betonats att leken är viktig för lärandet.

6.3 Lek och lärande i praktiken

Alla fyra pedagogerna är överens om att leken är ett viktigt verktyg och hjälpmedel i arbetet med barnens kunskaps utveckling. De nämner olika praktiska exempel på hur man kan arbeta med att leka fram ett lärande. Både estetiska uttrycksformer så som sång, musik eller drama nämns. I litteratur kan man läsa om hur fantasi, drama och skapande kan kopplas samman. ”Leken hör ihop med äventyret och sagan” (Lindqvist 1989, s.74). Samtliga pedagoger ser också möjligheterna att kombinera ämneskunskaper och lek. De talar bland annat om språkpåsar och matematikpåsar men också om praktiskt arbete.

Pedagog C: Om man behöver plocka undan och städa kan man leka städning. Kan du hitta något som är rött och lägga i lådan? Kan du plocka upp tre kapla-stavar? Hittar du fler dockor än […] Jag får dels in flera begrepp, det blir städat och jag tar det på ett lekfullt sätt. Det blir roligare att städa, det går fortare, jag blir inte tjatig.

I litteraturen hittar jag flera exempel på hur man praktiskt kan arbeta med att förena lek och lärande, bland annat Doverborg (2006) som skriver att ”medvetna lärare utmanar barnens matematiktänkande och lärande genom att ge dem tillfällen att erfara och använda matematik i meningsfulla sammanhang” (s.8).

En av pedagogerna berättar att barnens lekar har förändrats i takt med bland annat det stora medieutbudet, för att pedagogerna lättare ska kunna förstå barnens lekar har man valt att ta del av filmer som barnen sett på sin fritid. Detta har gett möjligheter att stötta barnen och på så sätt öka deras förståelse på ett pedagogiskt sätt. Samma pedagog nämner hur personalen har aktiva diskussioner med föräldrarna för att förtydliga och förklara betydelsen av barns lek. Att involvera föräldrarna på detta sätt uppfattar jag som en metod att arbeta på. Föräldrarnas inställning och förväntningar på barnens lek tror jag kan påverka graden av lärande hos barnen.

(30)

-30-

Olofsson Knutsdotter (1996) menar att det är viktigt att personalen deltar aktivt i barnens lek, detta menar även Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) vidare menar de att pedagogernas roll i förskolan är att fungera som handledare för barnen i leken.

Pedagog C: Jag kan utveckla allting, det är bara frågan om mina begränsningar och min fantasi och mina öppna sinnen och öron för barnens infallsvinklar.

Det är viktigt att planera och arrangera olika miljöer för att locka barnen till spontan lek, genom att till exempel introducera material och arrangera olika situationer, förklarar en av pedagogerna. Strandberg (2006) beskriver hur förskolans olika rum i hög grad kan påverka lärandet. Detta kan man jämföra med litteraturen där Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) betonar vikten av att pedagogerna har ett tydligt förhållningssätt och är medvetna redan i planeringsarbetet. Detta är en situation där jag tycker mig tydlig kunna förstå hur lek används på ett medvetet sätt som en metod för lärande redan i planeringen. Det är nog minst lika viktigt att utvärdera och reflektera över barnens lekar och deras lärande efter genomförandet som det är att planera tillexempel ett temaarbete. Detta för att kunna dokumentera och vidareutveckla arbetet, verksamheten.

En av pedagogerna säger att hon arbetar med matematik, natur och teknik i tema arbete. Jag tolkar detta som att ämneskunskaper kan läras in med hjälp av lek. Pedagogen nämner också att det är viktigt att ha egen kunskap inom ämnet man undervisar i, hon berättar att hon just nu går en vidareutbildning i detta syfte. Lindqvist (1996) talar om ett lekpedagogiskt arbetssätt där leken står i centrum, oftast ser man detta i temaarbete.

Beträffande analysen av resultatet vill jag tillägga att Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) i sin bok Lärandets grogrund beskriver att synen på den fria leken varit blandat inom förskolan. Detta är något som ingen av de intervjuade pedagogerna nämnt, men jag har hört talas om att det finns ett synsätt där det talas om leken som en ”låt gå metod” och att leken inte skulle vara av något värde för lärande.

(31)

-31-

7 Slutsats och diskussion

I detta kapitel försöker jag ”knyta ihop säcken” och sammanställa svaren på mina forskningsfrågor. Jag försöker även kritiskt granska min undersökning och föreställa mig vilken nytta och användning jag kan ha av min undersökning i mitt kommande yrke. Som avslutning på kapitlet ger jag förslag till fortsatt forskning.

7.1 Forskningsfrågorna

 Hur arbetar pedagogerna praktiskt med att förena aktiviteterna lek och lärande? Alla fyra pedagogerna uttrycker tydligt att aktiviteten lek är viktigt och att leken används som en metod för lärande. Lek och lärande betraktas som en helhet och är svåra att särskilja. Jag upplever att de pedagoger som varit utbildade och yrkesverksamma under längst tid uttrycker sig mer säkert och övertygande när de talar om lek i förhållande till lärande. Detta skulle kunna bero på pedagogernas yrkeserfarenhet, genom åren har de kanske utvecklat en god förmåga i att muntligt förklara och förtydliga sin åsikt om vikten av lek och lärande. Jag lägger märke till hur alla fyra pedagogerna benämner aktiviteten lek på ett eller annat sätt, vidare uppfattar jag att begreppet lek är väl förankrat och används flitigt även om det är oklart hur vida man syftar till samma sak.

Skillnaden mellan fri lek och styrd lek omnämns av alla fyra pedagoger. Styrd lek förklaras som en aktivitet som är planerad och i viss mån förberedd för att ge barnen

(32)

-32-

möjlighet att ”lära in” vissa kunskaper medan fri lek tycks innebära spontan lek mellan barnen. Det är intressant att fundera vidare på vilka olika kunskaper barnen lär sig i fri respektive styrd lek. Kunskaper som nämns av respondenterna i resultatet är bland annat social träning, ämneskunskaper, hitta svar på problem och lek i estetisk verksamhet. Ingen nämner var dessa kunskaper bäst lärs in, i fri lek eller styrd lek?

Undersökningen visar att en viss förändring i synsättet på fri lek har skett över tiden och samtidigt uttrycker en pedagog att även barns lekar har förändrats. Ett samhälle utvecklas och förändras ständigt, självklart påverkas även barnen och deras situation. I leken bearbetar barnen sina upplevelser och erfarenheter även här finns en källa till kunskap som pedagogerna genom delaktighet på olika sätt försöker ta tillvara.

Jag tycker att jag delvis funnit svar på mina frågor men samtidigt har det väckts nya. Jag inser svårigheten i att få svar på frågorna eftersom de är relativt ”stora” och kanske allt för övergripande. Jag har intervjuat endast fyra personer och inser att resultatet grundar sig på ett fåtal individer och kanske därför inte är fullt tillförlitligt. Andra aspekter som kanske kunde haft betydelse för min undersökning och för resultatet skulle kunna vara kön och etnicitet hos respondenterna.

7.2 Kritisk granskning

Att göra ett examensarbete har varit intressant men jag har samtidigt känt mig pressad av tiden och av att jag är angelägen om ett gott reslutat. Att arbeta under en viss tidspress kan även vara positivt eftersom undersökningen annars kunde riskerat att bli alldels för stor. Jag började med en tankekarta som utvecklades till ett undersökningsområde med konkreta frågeställningar. På så vis har jag fått en bild av hur en process kan se ut i ett större arbete, dessutom har jag fördjupat mig i leken och dess betydelse.

Jag anser att den valda metoden var riktig men det hade även varit intressant att komplettera intervjuerna med observationer av pedagogerna och barngruppen i leksituationer. Här tror jag att jag skulle kunna se fler mönster och samband. Att muntligt tala om och för sitt arbete är en sak men att omsätta detta i praktiken kan vara en annan. Något som jag tänkt mycket på är att i en intervju mellan människor med samma yrke finns förmodligen en ”yrkeskod” och alla känner till vad som förväntas.

(33)

-33-

Intervjusituationerna kan ha färgats av detta, eventuellt hade det varit lättare att få ”rätt” svar på mina frågor om jag kompletterat med observationer. Jag har ingen större erfarenhet av att genomföra intervjuer och jag har insett att det krävs en god teknik för att få en bra balans och ett gott resultat.

När transkribering var gjord och jag senare skulle sammanfatta denna för att hitta eventuella mönster insåg jag svårigheten med att förhålla mig objektivt och inte blanda in mina egna tolkningar. Jag har en egen uppfattning om lekens betydelse för lärandet hos barnet och därför upplevde jag att det var svårt att förhålla mig objektiv och kritisk. Med ovan nämnda menar jag, att i mitt material kan det finnas vissa begränsningar och detta kan påverka pålitligheten i undersökningen. Intervjuerna och transkriberingen gav mig ett gediget material och för att kunna hålla den röda tråden i arbetet har jag försökt att vara noggrann med att endast välja de svar och citat som jag ansett vara relevanta för min undersökning. Forskningsfrågorna i mitt arbete hänger samman och är svåra att särskilja jag insåg att flera svar kunde ”passa in” under flera av forskningsfrågorna. Något som inte behandlas i min undersökning är negativa aspekter i leken som att barn kan leka ”grymma” lekar. All lek som barn leker är kanske inte bra. I barns lek sker ofta grupperingar och någon kan bli utstött. Att fördjupa mig inom detta område har inte varit mitt syfte, ingen av pedagogerna nämner något om detta vilket kanske kan vara anmärkningsvärt. Om barns ”grymma” lekar finns vore detta intressant att definiera och arbeta vidare med.

I litteraturgenomgången hittade jag ingen litteratur som förhöll sig negativ till lek, kanske detta kan bero på att jag inte medvetet sökt efter sådan litteratur. I samband med att jag analyserade mitt resultat insåg jag att det vore intressant att söka litteratur om föräldrarnas synsätt på lek och lärande, detta kunde ha varit intressant för min undersökning.

Om jag skulle göra ett liknande arbete igen hade jag nog försökt ställa frågorna annorlunda eftersom jag i efterhand insåg att pedagogerna hade en tydlig uppfattning om skillnader mellan fri lek och styrd lek och detta skulle jag gärna vilja veta mer om.

(34)

-34-

7.3 Examensarbetet i förhållande till mitt kommande yrke

Att ha fått möjligheten att genomföra ett examensarbete har gett mig många erfarenheter. Först och främst har jag lärt mig skriva om pedagogik och mitt kommande arbete vilket förhoppningsvis gör mig mer självsäker när jag ska dokumentera och argumentera. Något jag funderat över är vilken kunskap som är viktig för barnen och vad ska de lära sig. För att kunna svara på den frågan skulle man behöva veta hur samhället kommer att se ut i framtiden. Jag har också förstått värdet av pedagogiska diskussioner och egna reflektioner.

Jag tycker att jag kan koppla begreppet lek till mitt huvudämne, kultur, medier och estetik. Lek kan ofta förknippas med fantasi, kreativitet och skapande, dessa aktiviteter är användbara för lärandet.

7.4 Förslag till fortsatt forskning

Kommer den reviderade läroplanen (Lpo98 reviderad 2010) förändra synen på lek i förskolan? Som jag upplever det är den reviderade läroplanen mer ämnesinriktad, kommer vikten av barns lek att gradvis försvinna i förskolan eller kommer leken att behövas användas mer i verksamheten?

Finns det barn som inte vill eller kan leka, vad beror det på och lär dessa barn sig mindre i så fall? Detta hade varit intressant att fundera vidare på.

En fördjupning i skillnaden mellan styrd lek och fri lek i förhållande till lärande skulle också kunna vara en intressant undersökning.

(35)

-35-

Referenser

Doverborg, Elisabet (2006). Svensk förskola. I Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (red.) Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5

år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet.

Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Hägglund, Kent & Fredin, Kirsten (2011). Dramabok. 3. uppl. Stockholm: Liber. Illeris, Knud (2007). Lärande. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur . Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2007). "Att lära är nästan som att

leka":lek och lärande i förskola och skola. 1. uppl. Stockholm: Liber.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1996). De små mästarna: om den fria lekens pedagogik. Stockholm: HLS.

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Lindqvist, Gunilla (1996). Lekens möjligheter: om skapande lekpedagogik i förskola

och skola. Lund: Studentlitteratur.

Lindqvist, Gunilla (1989). Från fakta till fantasi: om temaarbete utifrån skapande

ämnen och lek. Lund: Studentlitteratur.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.

Marton, Ference, m.fl. (2005). Inlärning och omvärldsuppfattning: en bok om den

studerande människan. 2. uppl. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Pramling Samuelsson, Ingrid. (nummer 3/2011). Förskoletidningen. Chefredaktör: Eva Wiklund Dahl. Fortbildning AB.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2006). Lärandets grogrund:

perspektiv och förhållningssätt i förskolans läroplan. 2. uppl. Lund:Studentlitteratur.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande

(36)

-36-

Smidt, Sandra (2010). Vygotskij och de små och yngre barnens lärande. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Strandberg, Leif (2006). Vygotskij i praktiken: bland plugghästar och fusklappar. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Vetenskapsrådet (u.å) Forskningsetiska principer inom humanistisk-

samhällsvetenskaplig forskning (17 s).

http://www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf Hämtat: 2011-08-20

(37)

-37-

Bilaga 1

Intervjuguide, min minneslista

Intervju nummer:

Kön: Ålder: Yrkeserfarenhet: Utbildning:

Åldersgrupp/barn:

 Hur definierar pedagogerna aktiviteterna lek och lärande? Hur förhåller sig

dessa aktiviteter till varandra?

- På vilket sätt kan lek påverka lärandet?

- Hur använder du leken som metod i din planering? - Kan du ge ett exempel?

 Hur upplever pedagogerna att deras synsätt på leken har utvecklats eller

förändrats över tiden i yrket?

- Vilken betydelse har barns lek?

- Tycker du att ditt synsätt har förändrats genom åren, på vilket sätt? - Vad är skillnaden på fri lek och styrd lek?

 Hur arbetar pedagogerna praktiskt med att förena aktiviteterna lek och

lärande?

- Kan du berätta lite mer om hur leken syns i det dagliga arbetet?

- Hur tänker du… Lek och estetiska uttrycksformer, dans, drama, bild, musik? - Hur tänker du… Lek och ämneskunskaper, matematik, naturkunskap,

bokstäver?

Kan du berätta lite mer om…? Vad innebär…?

Det där var intressant, kan du utveckla det lite…? Kan du hjälpa mig att förstå skillnaden mellan…? Skulle du kunna ge ett exempel…?

Vilken betydelse har…? Hur tänker du…? På vilket sätt…?

(38)

-38-

Bilaga 2

Info angående intervju inför ett examensarbete

Hej!

Jag heter Ulrika och studerar på Malmö högskola till förskollärare och grundskollärare för de tidigare åldrarna. Jag vill genomföra en intervju, ett samtal med dig och därför får du nu följande information.

Syftet med mitt arbete är att undersöka förhållandet mellan lek och lärande och hur detta eventuellt har förändrats under de senaste åren.

Tack för att du har valt att ställa upp på min intervju, det är viktigt för mig att få ta del av dina kunskaper och erfarenheter. Jag kommer att följa de forskningsetiska principerna som vetenskapsrådet anger. Deltagare i undersökningen skall känna till syftet med intervjun och kan när som helst välja att avbryta sitt deltagande. Resultatet av intervjun kommer endast att användas i mitt examensarbete och vara anonymt, allt material kommer att förvaras på ett sådant sätt att ingen obehörig kan göra intrång.

Intervjun beräknas att ta ca 30min. Jag kommer att använda mig utav en diktafon som ett hjälpmedel för att senare kunna minnas, analysera och tolka samtalet.

Önskar du ytterligare upplysningar får du gärna kontakta mig. Med vänlig hälsning

Ulrika Barkentin Telefonnummer: E-mail: