Hårt mot hårt - att som vuxen förlora makten i förskolan

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Hårt mot hårt

- att som vuxen förlora makten i förskolan

Fight the power

- to lose power in the pre-school as an adult

Julia Cilene Fält

Victor Håkansson

Förskollärarexamen 210hp Barndom och lärande Datum 2015-08-31

Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Johan Dahlbeck Lärande och samhälle

2

Sammandrag

Denna studie syftar till att analysera vuxnas styrning, barns mothandlingar och relationen mellan dessa för att förstå barns roll som aktörer i förskolan. Det empiriska materialet samlades in med hjälp av fältanteckningar under observation på en förskola. Vår egen roll, reaktioner på barnens motstånd och vår delvis omedvetna styrning i observationen gjorde att även känslor, tankar och intentioner kunde analyseras. Materialet analyserades med hjälp av Foucaults teorier om makt, där begreppet maktrelationer gör det intressant och möjligt att inte bara analysera vuxnas

styrning av barn utan istället både barn och vuxnas handlande, och Bachtins teori om karnevalen, där karnevaliska element såsom hån och skratt beskrivs som verktyg för att gå bortom normer. Sammanfattningsvis blev slutsatserna att vi såg att vår styrning inte bara sker för att få effekt på barns handlingar utan även sker som en effekt av att vi känner att vi inte har kontroll vilket visar att barnen i högsta grad är aktiva deltagare i maktrelationen. Ser vi barnen som aktörer i

maktrelationerna måste vi även se dem som medskapare med verkligt inflytande på vardagen i förskolan. Dessa slutsatserger oss ett nytt perspektiv på de populära uttrycken ”barns inflytande” och det ”kompetenta barnet”.

Nyckelord

3

Förord

”We’re in this together” höll i sig från början till slut och vill tacka Johan Dahlbeck för handledning och Totalt Jävla Mörker för energi.

4

Innehåll

Makt och styrning i förskolan ... 8

Karnevalen och alternativ lekforskning ... 9

Teorier ... 11

Foucault och maktrelationer ... 11

Foucaults syn på makt ... 11

Maktrelationer ... 11

Maktutövning ... 12

Objektiv kapacitet ... 12

Handlingsutrymme ... 13

Bachtin och karnevalen ... 13

Karnevalens historia... 13

Karnevaliska element och karnevalisk anda ... 14

Teoriernas relevans för studien ... 15

Metod ... 16 Val av metod ... 16 Urval ... 17 Genomförande... 17 Analysprocess ... 18 Analys ... 20 Beskrivning av situationer ... 20 Analys av händelsekedjor ... 23 Händelsekedja 1 ... 23 Händelsekedja 2 ... 24 Händelsekedja 3 ... 25 Händelsekedja 4 ... 26 Händelsekedja 5 ... 27

5

Händelsekedja 6 ... 28

Slutsatser ... 29

Diskussion ... 32

6

Inledning

Problemformulering

Samlade erfarenheter från arbete i förskolan, praktik och tidigare studier under utbildningen har väckt intresse och tankar kring vuxnas styrning i förskolan, speciellt styrning bort från barns vilda lekar och aktiviteter med inslag av olydnad och hån.

Det ses som självklart att vuxnas förhållningssätt påverkar vardagen i förskolan och det finns normer som säger att vuxna bestämmer över barn i både samhället och i förskolan. Barn provocerar, hånar och skrattar åt vuxna i förskolan som kan reagera på detta med styrning eller försök till styrning. Vi såg denna styrning som intressant att undersöka då begrepp som barns inflytande och det kompetenta barnet används flitigt i läroplaner, litteratur och i vår utbildning, och är en central del i förskolläraryrket, samtidigt som vi ser att normer om vuxnas roll i förskolan kan påverka deras handlingar.

Vad händer om vi vänder blicken mot barnens motstånd som försök till maktutövning? Med synen att maktutövning sker i relationer (Foucault 2000) kan vi se hur det inte bara är de vuxna som utövar makt och påverkar verksamheten. Med detta perspektiv blir det möjligt att se barn som aktörer i förskolan vilket gör att det blir intressant och viktigt att studera barns inflytande och maktutövning i relationer i förskolans vardag där alla vuxna förmodligen någon gång upplevt sig maktlösa som effekt av barns handlingar. Detta innebär dock inte att vi vill bedöma vad som är eftersträvansvärt i förskolan eller om vuxnas styrning är rätt eller fel – det möjliggör istället att vi kan analysera hur styrning kan ske.

Det blir med denna syn på makt intressant och möjligt inte enbart titta på hur vuxna styr barn utan istället fördjupa sig i hur både barn och vuxna använder makt i relationer i vardagliga situationer i förskolan.

7

Syfte

Studien har som syfte att analysera vardagliga situationer i förskolan, där barn provocerar, hånar eller inte lyder vuxna, med hjälp av Foucaults teori om maktrelationer och Bachtins teori om karnevalen. Närmare syftar studien till att analysera vuxnas styrning, barns mothandlingar och relationen mellan dessa för att förstå barns roll som aktörer i förskolan.

Frågeställningar

1. Hur kan vuxna i förskolans styrning förstås i ett maktrelationsperspektiv med utgångspunkt i barns karnevaliska handlingar av motstånd?

8

Tidigare forskning

Makt och styrning i förskolan

Foucaults teorier om makt, vilka vi har valt att använda oss av i vår analys, har tidigare använts som perspektiv vid mycket forskning rörande förskolan. Charlotte Tullgren beskriver i

avhandlingen Den välreglerade friheten: att konstruera det lekande barnet (2003) hur vuxnas styrning av barn i förskolan kan fungera. Hon använder Foucaults syn på makt för att kunna analysera inte bara den tydliga, auktoritära, styrningen som är relativt lätt att upptäcka, utan även hur vuxnas handlingar som kan verka uppmuntrande och positiva kan förstås som styrning. Hon menar att vuxna väljer att styra barns aktiviteter efter vad den vuxne anser är ett önskvärt

beteende för barnet.

Även Linda Palla använder i avhandlingen Med blicken på barnet (2011) Foucaults teorier som grund för sin analys. Hennes ingång i avhandlingen handlar om hur vuxna i förskolan formar barns subjekt och identitet. Makt blir i det sammanhanget en fråga om de relationer makten utövas i och som i sin tur påverkar barns subjektskapande och identitetsutveckling. På samma sätt som för Tullgren möjliggör detta perspektiv en syn på makt som inte enbart auktoritär. Snarare ses makten som en mångfald av handlingar som i sin tur påverkas och påverkar de relationer som studeras.

Detta perspektiv på makt återfinns även i internationell forskning. Fenech och Sumsion (2007) använder Foucaults begrepp maktrelationer för att analysera hur förskolepedagoger uppfattar styrning och makt. Fenech och Sumsion (2007) visar hur de med hjälp av detta begrepp och Foucaults analys av makt kan gå bortom den traditionella synen på makt som auktoritär och förtryckande för att istället förstå makt som ett mer komplext fenomen.

Dessa exempel kan ses som bakgrund till vår syn på makt som mer än bara ensidig

9

makten som underlättande och skapande, beroende på vad den vuxna ser som önskvärt hos barnet.

Karnevalen och alternativ lekforskning

Michail Bachtins teorier kring och perspektiv på karnevalen har använts som ingång vid forskning rörande förskolan.Maria Øksnes (2008) skriver i artikeln The carnival goes on and

on! om hur barn i fritidsverksamhet i Norge ser på sin fritid och lek. Øksnes (2008) visar på hur

Bachtins syn på karnevalen kan användas för att förstå barns fritid som en inofficiell, rolig och lekfull tillvaro jämfört med den officiella och styrda tillvaron i skolan. I och med att Øksnes (2008) beskriver en karnevalisk tillvaro som en slags motsats till skolans av vuxna styrda tillvaro förstärks bilden av karnevalen som ett redskap för barnen att utöva inflytande över sin tillvaro.

Bachtins teorier om karnevalen knyts i Lynn E Cohens artikel Bakhins carnival and pretended

role play (2011) ihop med barns rollek. Cohen visar på hur Bachtins tankar om karnevalen som

en vild, normbrytande och gränslös aktivitet kan synas i barns rollekar och hur detta kan användas för att förstå barns subjektskapande.

Denna uppsats fokuserar på barns aktiviteter som vi uppfattar innehåller karnevaliska element. Aktiviteterna innehållande karnevaliska element angränsar ofta till lek och många av de

situationer vi kommer beskriva anser vi kan uppfattas som lekar. Att ämnet vi undersöker till stor del anknyter till barns lek gör det relevant att titta på en del av forskningen kring lek som bland annat Øksnes (2011) beskriver som den alternativa lekforskningen. Øksnes (2011) beskriver denna lekforskning som alternativ då den vänder sig bort från en traditionell syn på lek som nyttig och lärorik. Istället vill teoretiker som Brian Sutton Smith enligt Øksnes (2011) studera hur andra sidor av leken kan fungera. Kaos, oordning och bråk är exempel på sådana sidor av leken som i en traditionell lekforskning ignorerats och som visar att leken inte alltid måste vara nyttig utan likväl enbart kan ske för sakens skull utan något konstruktivt mål. Detta passar väl in i Bachtins (1986) perspektiv på karnevalen, alltså ett tillfälle av skratt och skämt som inte hade något tillsynes konstruktivt syfte.

10

Matti Bergström (1997) skriver om kaos och ordning i sin bok Svarta och vita lekar. Kaos och

ordning i hjärnan – om det lekande barnet. Den kaotiska leken beskrivs som den svarta leken

och dess motsats, den pedagogiska lek som ofta anses önskvärd, som den vita leken. Bergström (1997) riktar kritik mot pedagogiska lekar som han menar enbart innehåller de vita lekarna då hans forskning pekar på att barn behöver alla delar av lek, även de svarta, för att utvecklas. Han pekar därmed på vikten av att som vuxen inte förbjuda viss lek och bara tillåta sådan som anses bra och lärande.

11

Teorier

Här nedan kommer de teorier som används i arbetet att presenteras.

Foucault och maktrelationer

Foucaults syn på makt

Foucault har i sitt författarskap och sin teoribildning utvecklat teorier om makt. I Sexualitetens

historia (2002) beskrivs några av Foucaults antaganden om makt. Ett av dessa påståenden är att

makt och motstånd alltid hänger ihop. Ett annat påstående är att en person kan ha en intention med en handling men aldrig vara säker på konsekvenserna av handlingen. Ännu ett påstående handlar om att makten existerar i relationer vilket innebär att det inte kan finnas en tydlig uppdelning av de som styr och de som blir styrda. Då de som blir styrda själva har möjlighet att utöva makt ses makten som något som i maktrelationen omformas och förändras vilket leder till att styrkeförhållandena är föränderliga. Dessa påståenden hänger ihop med varandra på många sätt. Motståndet yttras i att konsekvenserna av den styrandes handlingar inte alltid blir de samma som den styrande avsett vilket i sin tur kan förändra styrkeförhållandena. Dessa påståenden kan sammanfattas genom begreppet maktrelationer.

Maktrelationer

En maktrelation innebär enligt Foucault (2000) att den som makten utövas mot också ses som ett subjekt som agerar precis som den som utövar makten. Som exempel nämner Foucault (2000) relationen mellan en slav och en slavdrivare. Denna kan ses som en maktrelation så länge slaven är fri att röra på sig och har om ens en liten möjlighet att fly. När slaven blir fastkedjad menar Foucault (2000) att maktrelationen upphör och ersätts av en fysisk relation. För att dra en

parallell till förskolans värld kan vi se att ett barn och en vuxens maktrelation skulle upphöra när barnet stängs in i ett rum. Innan detta sker kommer den vuxnas styrning aldrig vara absolut,

12

barnet kommer alltid ha ett om än litet utrymme att handla eller göra motstånd.

Maktutövning

Där det finns makt finns det enligt Foucault (2002) även motstånd vilket innebär att

maktutövande inte kan ske utan den ena eller andra. Människor ingår alltså i maktrelationer genom att handla på varandras handlingar. Maktutövningen kan med ett citat av Foucault beskrivas på följande sätt:

The exercise of power (…) operates on the field of possibilities in which the behavior of active subjects is able to inscribe itself. It is a set of actions on possible actions; it incites, it induces, it seduces, it makes easier or more difficult; it releases or contrives, makes more probable or less; in the extreme, it constrains or forbids absolutely, but it is always a way of acting upon one or more acting subjects by virtue of their acting or being capable of action. A set of actions upon other actions. (Foucault 2000, s 341)

Till skillnad från en traditionell syn på makt där maktutövning ofta kan ses som auktoritär och negativ rör sig styrningen i maktrelationer enligt Foucaults (2000) syn inte nödvändigtvis om auktoritära handlingar. Istället existerar makten och styrningen som en mångfald av handlingar kopplade till maktrelationen och är ofta istället mer uppmuntrande och produktiva. Ett exempel på detta kan vara att en vuxen i förskolan kan välja att uppmuntra lugna aktiviteter för barnen om den vuxna anser att det är önskvärt. Det är viktigt att poängtera att trots att den uppmuntrande styrningen inte är auktoritär utan snarare konstruktiv ses den enligt Foucault (2000) som en styrning och ett maktutövande.

Objektiv kapacitet

Individerna eller subjektens möjlighet att utöva makt i maktrelationen beror alltså på ett flertal faktorer. Foucault (2000) menar att begreppet Objektiv kapacitet kan användas för att förstå hur vissa individer har mer makt över andra. En individs objektiva kapacitet kan dels komma från fysiska egenskaper direkt kopplade till kroppen vilket enligt oss kan synliggöras genom att

13

vuxna är större och starkare än barn. Dels kan denna objektiva kapacitet förvärvas genom traditioner. Lärarrollen kan ses som en objektiv kapacitet som inte beror på fysiskt övertag utan snarare på en samhällssyn på lärare som en auktoritet med vissa befogenheter. Den objektiva kapaciteten kan enligt Foucault (2000) påverka maktrelationen som ett slags ramverk. De fysiska förutsättningarna och lärarrollen ger oss som vuxna en viss utgångspunkt i möjligheten att utöva makt över barnen. Båda parter har alltså möjlighet att påverka en maktrelation men olika

förutsättningar gör att den ofta inte är jämlik.

Handlingsutrymme

Som vi beskrivit innebär maktrelationen i Foucaults (2002) perspektiv att båda parter har möjlighet att agera på varandras handlingar. För att kunna beskriva parternas möjligheter att agera har vi valt att använda ordet handlingsutrymme. Då en maktrelation enligt Foucault (2002) innebär att personerna som ingår i den har möjlighet att agera kan begreppet handlingsutrymme användas för att beskriva de handlingar som barnen har möjlighet att utöva. Både barnen och de vuxna i vår studie har ett handlingsutrymme som delvis bestäms av den andre partens handlingar. Begreppet handlingsutrymme används i vår studie bara för att förstå hur barn och vuxna agerar i stunden, inte för att se någon slags inneboende handlingsförmåga. Vi vill bara analysera hur styrning sker i maktrelationen i stunden.

Bachtin och karnevalen

Karnevalens historia

Bachtins beskrivning av den medeltida karnevalen blir en hjälp att förstå hur det komplexa begreppet karnevalen används i detta arbete. Karnevalen beskrivs av Bachtin (1986) som ett tillstånd av befrielse och en upplevelse av livet som det skulle kunna vara. Medeltidens

människor var inordnade i ett strikt hierarkiskt feodalt samhällssystem och i en stark kyrka och föremål för angreppen i karnevalen var just kyrkan och staten – den tidens absolut mäktigaste institutioner. Karnevalen, som var som starkast under 60-70 år på 1500-talet i Frankrike och Spanien, var en tillfällig flykt ut ur detta.

14

Karnevalen innebar ett uppochnervändande av normer och makthierarkier och det som i vardagen sågs som nödvändigt kändes och sågs i karnevalen vara överflödigt och till och med möjligt att skratta åt. Bachtin (1986) menar vidare att de karnevaliska upplevelserna inte kan ses som skilt från folks verklighet; de normbrytande upplevelserna, hånandet av hierarkier och uppochnervändandet av tidigare förgivettagna sanningar upplevdes som verkliga under karnevalen.

Då det sågs som hotfullt att en stor del av befolkningen under en stor del av sina liv levde i karnevalen där institutioner hånades och visades onödiga blev det i längden enligt Bachtin (1986) för farligt för kyrkan och staten att låta dessa karnevaler fortgå. Detta gjorde att staten med tiden omvandlade dessa folkligt organiserade karnevaler till statligt organiserade parader. Festen som fenomen flyttades också succesivt bort från stadens gator och torg in till den privata sfären och hemmet och på detta sätt oskadliggjordes festen och karnevalen (Bachtin 1986).

Karnevaliska element och karnevalisk anda

Bachtin (1986) beskriver karnevalen som en aktivitet som innehåller vissa tongivande element såsom skratt, hån, kollektivt handlande och uppror. Den kollektiva stämning av fest och uppror som innehöll dessa element och uppstod under karnevalen beskrivs som en form av karnevalisk anda. Detta blir intressant för studien då det möjliggör att se och analysera handlingar eller uttryck som kan innehålla karnevaliska element men som inte nödvändigtvis måste vara del av vad som kan tolkas som en karnevalisk anda.

Skrattet och humorn beskriver Bachtin som ”Glatt och muntert, triumferande men på samma gång ironiskt, spotskt och hånfullt: det förnekar och bekräftar, begraver och pånyttföder på samma gång” (Bachtin 1986, s 22). Det blir alltså ett folkligt kollektivt skratt och ett verktyg för folket att visa och känna att officiella strukturer och hierarkier inte var nödvändiga. Som

liknande verktyg för hånande beskriver Bachtin (1986) användandet av kroppsliga begrepp (såsom bajs och kiss) och nedtagandet av officiella och seriösa symboler till en lägre, kroppslig eller äcklig nivå. Det går inte att avgöra om barnens användande av sådana ord och skratt är

15

medvetna handlingar för att håna förskolans regler. Dock kan vi använda denna syn på förbjudna ord och skratt för att analysera effekten av handlingar där sådana karnevaliska element ingår.

Teoriernas relevans för studien

Begreppet maktrelationer blir för oss relevant som analytiskt verktyg då det möjliggör att se styrning i förskolan som relationer där alla parter har möjlighet att påverka snarare än vuxna som bestämmer över barn vilket ger barnen tydligare inflytande i relationen. Med ett

maktrelationsperspektiv på karnevalen går det att se karnevaliska handlingar som motstånd mot de officiella strukturerna. I Bachtins (1986) syn på karnevalen pågår en kamp mellan karnevalens deltagare och de officiella strukturerna vilket kan ses som en maktrelation då karnevaldeltagarna agerar med handlingar av motstånd precis som staten och kyrkan agerar för att styra folket. För att göra detta relevant i vårt arbete kommer vi att se vuxnas roll i förskolan som en form av officiell makt och barns motstånd mot denna på samma sätt som Bachtin (1986) menar att

medeltidens folk gjorde motstånd mot staten och kyrkan. Normen att vuxna bestämmer över barn kommer på samma sätt att analyseras såsom Bachtin (1986) beskriver de normer som

medeltidens folk gjorde uppror mot i karnevalen. Då syftet med arbetet är att analysera maktrelationer i förskolans vardag blir båda teoretiska perspektiven intressanta och relevanta som analysverktyg av det empiriska materialet i denna studie.

16

Metod

Val av metod

Utifrån vårt syfte valde vi observation som metod då vi ansåg att detta är den mest passande metoden för att titta på naturligt förekommande situationer.

Då vårt syfte var att analysera vardagliga situationer i förskolan utifrån de teoretiska

utgångspunkter vi valt ansåg vi att observationer av naturligt förekommande situationer var att föredra över intervjuer. Barn och pedagogers åsikter och tankar sågs inte som relevanta då

Foucaults (2002) syn på makt bygger på att makt och styrning blir synlig när den utövas. Därmed ansåg vi att observationer av verkliga situationer blev mer relevant för syftet än att prata med barn och vuxna om vad som skulle kunna ske. Intervjuer och fokusgrupper kan dessutom enligt Alveshus (2013) mer ses som konstruerade situationer vilket inte heller passade vårt syfte.

Observationen pågick i ungefär 90 minuter vilket möjligen kan anses vara för kort tid för att kunna dra slutsatser om tillvaron på förskolan. Med de metod- och analysverktyg vi valt anser vi dock att den tidsmässigt korta observationen blir relevant. Den kvalitativa metoden

etnometodologi används enligt Lynch och Peyrot (1992) för att rikta fokus mot social ordning och relationer i begränsade observerade sammanhang. Lynch och Peyrot (1992) beskriver att etnometodologer vill observera vardagliga situationer och sammanhang för att kunna analysera bakomliggande strukturer i människors liv. Den kontext som den etnometodologiska studien genomförs i blir därför avgörande för vad forskaren kan dra för typ av slutsatser. I vår studie har vi dragit just denna typ av slutsatser; vi analyserar en vardaglig situation i förskolan och drar slutsatser beroende av den kontext vi upplevt och uppfattat.

Först var tanken att använda både video och fältanteckningar som insamlingsmetod för att dessa kunde komplettera varandra och för att video kan ha fördelarna att det insamlade materialet kan ses flera gånger (Alvehus 2013). Dock insåg vi att kontrolleffekten, som enligt Larsen (2009) innebär att många har svårt att agera naturligt när de blir filmade, vid användning av kamera

17

kunde bli för påtaglig och påverka observationen negativt. Då närvaron av observatörer redan kan innebära en observatörseffekt där deltagarna blir påverkade av observatörerna (Alvehus 2013) ansåg vi att användning av kamera skulle påverka situationerna för mycket och därmed valde vi att endast använda oss av fältanteckningar. Att vi var två personer vars anteckningar kunde komplettera varandra och att vi tidigare i utbildningen fått erfarenheter av att använda fältanteckningar bidrog också till att vi ansåg att denna metod var tillräcklig för vår studie.

Urval

Med tanke på syftet att titta på vardagliga situationer i förskolan utifrån teoretiska perspektiv som kan appliceras på alla relationer överallt (Foucault 2000) fanns det ingen speciell tanke bakom valet av förskola där observationen gjordes. Observationen gjordes på den avdelning på den utvalda förskolan där pedagogerna visade intresse för studien. Godkännande inkom från alla vårdnadshavare på avdelningen förutom till ett barn vilket innebar att observationen innefattade alla barn på avdelningen bortsett från ett. De barn som blev fokus för analysen var de barn som under observationen ingick i situationer vi ansåg intressanta och dessutom verkade vara bekväma med vår närvaro och delvis själva upprepade gånger sökte upp oss.

Genomförande

Observationen gjordes under en och en halv timmes tid vid ett tillfälle. Efter genomgång av materialet från detta tillfälle ansåg vi att vi hade tillräckligt med empiriskt material och därmed inte behövde observera vid fler tillfällen. Vi befann oss först utomhus där fri lek förekom och sedan inomhus i hallen efter att barnen gått in från gården. Under observationen var barn och pedagoger medvetna om att vi dokumenterade och vi blev del av situationerna som sedan analyserades även om vi under observationen inte hade för avsikt att vara aktiva deltagare.

18

Etiska ställningstaganden

Före studien tog vi del av Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning (Vetenskapsrådet 2002) som består av fyra huvudkrav: informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Då det var barn som skulle observeras blev det enligt samtyckeskravet nödvändigt att få samtycke från barnens vårdnadshavare om barnens deltagande (Vetenskapsrådet 2002). En blankett för godkännande med information om studien och förfrågan om medgivande delades därför ut till alla föräldrar innan studien påbörjades (se bilaga 1).

När vi väl befann oss på plats för observationen var vi noggranna med att berätta för barnen varför vi var där, att vi skulle komma att anteckna en del och att de när som helst fick lov att be oss att sluta vilket uppfyller informationskravet (Vetenskapsrådet 2002). Detta gjordes på ett sätt som skulle vara förståeligt för barnen och frågor från barnen besvarades efter hand och på deras nivå.

Förskolan, pedagoger och barn har från starten av studien anonymiserats i allt från fältanteckningar till slutgiltig text. Obehöriga har alltså inte på något sätt kunnat ta del av känsliga uppgifter eller koppla någon information till förskolan eller individer enligt konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002).

Nyttjandekravet, som innebär att uppgifter endast får användas för forskningsändamål

(Vetenskapsrådet 2002), uppfylls genom att inget av det insamlade materialet eller uppgifter från studien kommer att användas till något annat än just denna studie.

Analysprocess

Efter observationstillfället transkriberades det insamlade materialet till fyra datorskrivna sidor som blev underlag för analysen. De delar vi tyckte var mest intressant i förhållande till studiens

19

syfte och teoretiska utgångspunkter valdes ut och gicks igenom och diskuterade för att i ett första steg hitta mönster och likheter. Därefter bröts situationen ner till väldigt små delar och vi

identifierade karnevaliska element och maktelement i alla dessa delar. Detta genom att vi placerade varje del under en eller båda rubrikerna vilket resulterade i 13 datorskrivna sidor med nedbrutna delar och reflektioner vilka sedan blev grund för fortsatt analys.

Vi testade sedan att färgkoda alla smådelar under båda rubrikerna för att hitta samband och likheter. Här markerades smådelarna med de färger som passade vilket kunde innebära att en del fick flera färger. Färgerna representerade bland annat barns motstånd, skratt, normbrytande aktiviteter, otillåtna eller fula ord och vuxnas styrning. Många delar fick flera färger och här började vi tydligt se att karnevaliska element och maktelement kunde ses gå ihop.

Med maktrelationsbegreppet som central teoretisk utgångspunkt bestämde vi oss för att dela upp situationen i ett antal händelsekedjor för att kunna se och analysera handlingar och

mothandlingar bättre. Vi analyserade därefter de sex händelsekedjor som valts ut med hjälp av Foucaults maktrelationsperspektiv och Bachtins karnevalperspektiv. Alla tidigare tabeller, färgkodning, reflektioner och diskussioner blev i analysen av kedjorna otroligt användbara då vi med hjälp av dessa kunde gå på djupet av den observerade situationen.

Under analysprocessen reflekterade vi över och fick mer och mer syn på vår egen roll i observationen. Intentionen var från början att titta på barn och andra vuxnas agerande och styrning. Efteråt upptäckte vi dock att vi var mycket större del i observationen än vad vi tidigare trott och att vårt agerande kunde ses som styrning även om det inte var vår tanke i stunden. Med denna upptäckt ändrades fokus från att analysera vad andra vuxna gjorde till analys av oss själva och vårt handlande. Att analysera vår egen del i situationerna gjorde att vi även kunde analysera våra tankar, känslor och intentioner, något vi inte hade kunnat göra i analys av andra, vilket bidrog till en djupare och annorlunda analys.

20

Analys

Här kommer först de utvalda situationerna från observationstillfället att beskrivas kronologiskt under rubriken Beskrivning av situationer för att få en helhetsuppfattning av observationen. Situationerna resulterade i ett antal inte alltid kronologiska händelsekedjor som vi ansåg var intressanta att analysera var för sig med hjälp av våra teoretiska perspektiv. Dessa presenteras med tillhörande analys under rubriken Analys av händelsekedjor. Under rubriken Slutsatser knyter vi sedan ihop analyserna av händelsekedjorna och presenterar våra slutsatser.

Beskrivning av situationer

Julia och Victor befinner sig på gården tillsammans med avdelningens barn. Några barn har samlat ihop sniglar på ett bord som de utforskar och leker med. Efter ett tag lägger barnen

sniglarna i en plastsil som ett av barnen, Jasmin, springer iväg med. Julia och Victor står på olika platser på gården och säger vid några olika tillfällen att sniglarna hellre vill vara i buskarna, gräset eller jorden. Intentionerna med detta är både att djuren mår bättre i sin naturliga miljö och att det är lättare att undersöka dem då men också att få barnen att sluta att springa runt med djuren. Jasmins svar på dessa uppmaningar är att säga ”Nej!” och fortsätta springa iväg med sniglarna i silen.

Under tiden Jasmin skrattande springer runt med sniglarna börjar hen snabbt och lite hotfullt sträcka fram silen upp i ansiktet på både några barn och på Victor och Julia. Alla reagerar som att de inte tycker om det, men varken barnen eller Julia och Victor säger bestämt nej till behandlingen. Trots reaktionerna fortsätter Jasmin sträcka upp sniglarna mot ansikten.

Victor och några barn, inklusive Jasmin med sniglarna, står i en ring och tittar på sniglarna i silen. Victor försöker berätta lite fakta som han vet om sniglar. Under tiden Victor pratar sträcker Jasmin återigen skrattande fram sniglarna mot ansiktet på barnet mitt emot och springer sedan iväg utan att lyssna klart på Victor. Efter detta går även de andra barnen iväg utan att lyssna klart.

21

När det är dags att gå in säger Julia återigen till Jasmin att sniglarna hellre vill vara i buskarna och inte följa med in. Jasmin säger först ”Nej!” och springer iväg men efter bara en liten stund sätter hen sig vid buskarna och lägger sniglarna där. Medan Jasmin gör detta söker hen

ögonkontakt med Julia som står en bit bort.

Väl inne i hallen visar Jasmin leende för Victor att hen tagit med en snigel in som hon lagt i en bit papper. Julia ser inte detta då hon är inne på avdelningen. Victor säger till Jasmin att de ska lägga ut snigeln utanför dörren vilket Jasmin går med på. De lägger tillsammans snigeln precis utanför och stänger dörren. De närmaste minuterna efter detta står Jasmin och tittar ut genom dörrens glasruta. Då och då öppnar hen även dörren.

Efter en stund kommer pedagogen Hadi in utifrån tillsammans med ett annat barn som också har en snigel med sig. Jasmin säger bestämt till barnet att också lägga sin snigel utanför dörren vilket barnet gör. När Hadi och barnet gått in i hallen öppnar Jasmin dörren och säger ”Kom och titta” till ett annat barn, Love, som står i närheten.

Jasmin öppnar dörren återigen och visar Love sniglarna vilket Hadi ser och säger ”Nej Jasmin, stäng dörren!”. Pedagogen Kim kommer in i hallen från avdelningen. Då öppnar Jasmin dörren igen och säger ”Titta på mina sniglar” till Kim. Kim tittar ut genom dörren och bekräftar för Jasmin att hon tittat på sniglarna. När de stängt dörren säger Hadi till Kim ”Jasmin har öppnat den två gånger”. Strax efter öppnar Love dörren varpå Jasmin säger ”Nej man får inte öppna dörren”.

En stund senare befinner sig Julia, Victor och tre barn, Jasmin, Love och Robin, ensamma i hallen. Julia och Victor sitter på en bänk vid väggen bredvid ytterdörren. Barnen börjar

skrattandes gå upp på bänken från sidan vid Julia och hoppa ner från den mellan Julia och Victor. Det upprepas gång på gång som i en cirkel och i samma turordning. Hoppaktiviteten fortsätter och de börjar säga ord som Victor och Julia uppfattar som låtsasord, eftersom orden inte går att förstå.

22

Medan barnen hoppar kommer Kim in i hallen för att gå ut och hämta någonting utomhus. Love säger till Kim ”Förstör inte sniglarna” och Kim svarar ”Nej det ska jag inte göra”. När Kim gått ut öppnar Love dörren och går snabbt ut och tittar på sniglarna. Love kommer in och säger ”En snigel klättrar på väggen” och återgår sedan till hoppaktiviteten med de andra två barnen.

Hoppaktiviteten avbryts flera gånger av att barnen går till ytterdörren, öppnar den och går ut trots att Victor flera gånger säger att de inte ska göra det för att de blir kalla och blöta om fötterna. Innan de går bort till dörren säger barnen skrattandes ”Ska vi kolla sniglarna?” till varandra framför Julia och Victor som tydligt hör detta.

Under hoppaktiviteten säger Jasmin plötsligt ”Mamma bajsar hela tiden på strumporna, blir hål”. Barnen börjar sjunga Gangnam style-melodin med ord som vi uppfattar som låtsasord till. De börjar även lägga in orden kiss, bajs och fis och barnen skrattar mycket. Detta håller på en stund och ljudnivån höjs anmärkningsvärt mycket.

Jasmin börjar, medan hen står mellan Victor och Julia, skrattande nypa dem i varsitt öra varpå hen hoppar ner från bänken. Detta upprepas några varv.

Robin slår sig på bänken och Victor sätter hen i sitt knä för att trösta. Jasmin tittar mot Robin i Victors knä på ett sätt som Victor tolkar som undrande varpå Victor säger till Jasmin att Robin har skadat sig lite. Då går Jasmin bort och dunkar huvudet i en öppen dörr på andra sidan Julia. Sedan slår hon sina handflator flera gånger mot sitt ansikte medan hen skrattar och söker ögonkontakt med Julia. Robin hoppar efter en liten stund ner från Victors knä och fortsätter hoppaktiviteten.

Julia och Victor har varsitt anteckningsblock i knät vilket Jasmin uppmärksammar och frågar om. Victor berättar att de används för att skriva till skolan varpå Jasmin frågar ”Får jag läsa?”. Victor sträcker fram blocket mot Jasmin som låtsasläser något med ordet ”bajsen”.

23

Analys av händelsekedjor

Händelsekedja 1

Jasmin springer skrattandes runt med sniglar i en sil ute på gården. Julias och Victors

mothandling blir att säga att sniglarna hellre vill vara i gräset eller buskarna. Jasmins fortsätter dock att skrattandes springa runt med sniglarna.

Analys

Jasmin springer skrattande runt med sniglarna i silen trots pikar om att det inte är okej. Vi anser att det går att se karnevaliska element genom att hen gör provocerande handlingar som motstånd mot normen att vuxna bestämmer över barn och de hierarkiska förhållanden som normen skapar. Bachtin (1986) beskriver karnevalen som en möjlighet eller en uppsättning verktyg för folket att gå bortom statens och kyrkans makt. Översatt till denna händelsekedja blir Julia och Victors pikar och ställning som vuxna i förskolan den norm som Jasmin tolkas göra motstånd mot.

Jasmins skratt förstärker bilden av hens handlande som provocerande. Att karnevalen och det kollektiva skrattet i Bachtins (1986) analys blir ett sätt för deltagarna att visa och känna hierarkier som onödiga kan kopplas till att våra försök till styrning visar sig verkningslösa. Jasmins skratt och ohörsamhet kan ses bryta mot vad vi ser som förskolans norm på samma sätt som medeltidens folk gick bortom statens och kyrkans normer under karnevalerna.

Våra tillsägelser om att sniglarna hellre ville vara i buskarna kan ses som försök till styrning bort från att Jasmin sprang runt eller att hen sprang runt just med sniglar. Våra intentioner var dock nödvändigtvis inte att få Jasmin att sluta springa utan möjligen till exempel att vi tänkte på att sniglar inte mår bra av Jasmins behandling. Foucault (2000) beskriver maktrelationer där den som utövar makt kan ha en intention men aldrig styra över vad de faktiska konsekvenserna av styrningen blir. Detta ser vi i denna händelsekedja då Jasmin inte lyssnar på vad vi säger utan fortsätter springa med sniglar. Detta ser vi som att styrkeförhållandet i maktrelationen ändras

24

från normen att vi som vuxna bestämmer över Jasmin till att Jasmin skaffar sig handlingsutrymme som vi uppenbarligen inte kan kontrollera.

Händelsekedja 2

Jasmin sträcker sniglarna mot Julia och Victors ansikten under tiden hen skrattandes springer runt. Julias och Victors mothandling blir att indikera att de inte tycker det är önskvärt varpå Jasmin fortsätter ändå. Victors reagerar genom att försöka fånga barnens intresse och

uppmärksamhet genom att prata om sniglar i en ring. Jasmin fortsätter dock leende sträcka upp sniglarna mot ansikten medan de fortfarande står kvar i ringen och Victor pratar.

Analys

Med likhet i händelsekedja 1 fortsätter Jasmin som vi tolkar det att bryta mot förskolans norm och skaffar sig större handlingsutrymme. I och med att barnets handlingsutrymme utvidgas känner vi att vårt inflytande över situationen minskar. Även här, som i händelsekedja 1, bidrar skrattet till att situationen för oss känns mer provokativ.

När Victor samlar barnen för att prata om sniglar kan det tolkas som ett omedvetet försök att samla och lugna ner en situation som upplevs som kaotisk. Att Jasmin i ringen sträcker upp sniglar mot ansikten tolkar vi som en karnevalisk gest och som ett sätt att ignorera Victor. Att sträcka upp sniglarna mot ansikten kan även ses som ett verktyg med vilket Jasmin flyr bortom normen att Jasmin ska lyssna på Victor. Detta kan ses på samma sätt som när hen fortsätter springa runt i händelsekedja 1.

Victors samlande av barnen i en ring skedde med intentionen att han ville lära barnen om sniglar. Ur maktperspektiv kan samlandet dock ses som ett försök till styrning bort från situationen där barnen sprang runt trots tillsägelse – att göra något nyttigt av något tillsynes onyttigt. Att Victor samlar barnen kan även ses som en reaktion på att han kände att han inte hade kontroll över situationen. Att Jasmin som vi tolkade det inte lyssnar och istället upprepar handlingen med att sträcka upp snigel i ansiktet på barnet mittemot i ringen medan Victor pratar kan ses som att det

25

omedvetna försöket till styrning inte fungerade. Därmed ser vi det som att styrkeförhållandet i maktrelationen även här gick från normen att Victor bestämmer för att han är vuxen till att Jasmin utökar det handlingsutrymme som hen börjat skaffa i händelsekedja 1.

Händelsekedja 3

Julia säger till Jasmin att sniglarna inte vill följa med in utan hellre vara i buskarna. Jasmin svarar med att först säga nej och springa iväg och sedan efter en stund gå och lägga sniglarna i en buske men smuggla in en. Uppe i hallen visar Jasmin snigeln för Victor vars mothandling blir att övertala Jasmin att lägga snigeln utanför dörren. Jasmin lägger tillsammans med Victor ut snigeln utanför dörren. Jasmin börjar dock kort efteråt gå utanför dörren och tillsynes titta på snigeln.

Analys

Att Jasmin säger nej och springer iväg, smugglar in en snigel, visar snigeln för Victor och själv börjar öppna dörren tolkar vi som att Jasmins agerande i ett karnevaliskt perspektiv fortsätter bryta mot normer. Att Jasmin leende visar snigeln för Victor tänkte vi först som ett hån eller motstånd mot Julia som person eller hennes tillsägelse. Med det karnevaliska perspektivet kan det dock istället tolkas som ett hån eller motstånd mot det hierarkiska förhållandet att Julia är vuxen och Jasmin är barn. Att Jasmin sedan öppnar dörren efter att tillsammans med Victor lagt ut snigeln kan på samma sätt ses som ett hån eller och motstånd mot det hierarkiska förhållandet mellan hen och Victor. Jasmins leende förstärker på samma sätt som skrattet i händelsekedja 1 och 2 vår känsla av hån och provokation.

Julia uppfattar att hennes tillsägelse om att sniglarna ska stanna ute haft effekt när Jasmin lägger sniglarna i busken. Dock visar det sig att det inte stämmer helt då Jasmin smugglat in en snigel vilket visar hur Jasmin hanterar de omständigheter som styrningen ger henne. Vi ser en likhet i hur Julia tolkar att hennes styrning lyckats och att Victor tror hans styrning lyckats, men att resultatet av styrningen inte blir helt som vi tänkt, likt händelsekedja 1 och 2. Vi tycker även denna aspekt av maktrelationen blir synlig i hur Jasmin hanterar att snigeln läggs utanför dörren

26

genom att själv öppna dörren och titta på snigeln upprepade gånger.

Styrkeförhållandena anser vi fortsätter pendla då Jasmin och Julia och Victor hela tiden reagerar på varandras handlingar. Jasmin ger efter för en del av vår styrning men anpassar sig sedan efter de nya omständigheterna vilket vi upplevde som en manipulation och återtar på så sätt en del av handlingsutrymmet.

Händelsekedja 4

Jasmin fortsätter öppna dörren och gå in och ut. Sedan öppnar hon även dörren två gånger och visar sniglarna för Love. Pedagogen Hadi säger till Jasmin att man inte får öppna dörren. Jasmin säger strax därefter till pedagogen Kim att gå utanför dörren och titta på sniglarna. Love öppnar efter detta dörren varpå Jasmin säger till hen att man inte får öppna dörren.

Analys

Att även Love börjar öppna dörren trots Hadis tillsägelse ser vi som en fortsättning på det hån eller motstånd mot normen som Jasmin startat. Här får motståndet enligt oss en mer kollektiv karaktär och motståndet kan även ses som ett motstånd mot det hierarkiska förhållandet mellan barnen, Jasmin och Love, och de vuxna, Hadi, Julia och Victor.

Det kollektiva är enligt Bachtin (1986) en viktig anledning till att den medeltida karnevalen uppfattades som hotfull. När Jasmins enligt vår mening upproriska anda spreds till Love upplevde vi situationen som mer provocerande. Att detta ses kan även ses som att det

handlingsutrymme Jasmin utvidgat i händelsekedja 2 blir kollektivt och utvidgas ännu mer. Det utvidgas ytterligare av att Jasmin säger till Kim att titta på sniglarna utanför dörren precis efter Hadis tillsägelse. Jasmins uppmaning kan även tolkas som motstånd eller hån mot normen då Hadi (vuxen) nyligen sagt till Jasmin (barn) att man inte får öppna dörren.

Jasmin ökar enligt vår syn det handlingsutrymme som hen återtagit i slutet av händelsekedja 3 genom att upprepade gånger fortsätta öppna dörren och kolla ut dit Victor fått hen att lägga ut

27

snigeln. Att Jasmin sedan öppnar dörren och visar Love tolkar vi ur ett maktperspektiv som ett försök från Jasmin att få med Love i maktrelationen mellan hen och Victor och Hadi. Vi kan inte säga något om Jasmins intention med att inkludera Love men resultatet blir att möjligheterna för mer handlingsutrymme ökar. Vi ser på liknande sätt Jasmins kommentar till Kim som en

styrningsteknik och ett verktyg för att utvidga handlingsutrymmet då hen bjuder in en vuxen i en aktivitet som en annan vuxen, Hadi, nyligen styrt bort ifrån.

Jasmins tillsägelse till Love om att man inte får öppna dörren tolkades först som en styrning av Love eftersom Jasmin säger det till just Love. Med ett maktperspektiv så ser vi dock

kommentaren istället som riktad mot Hadi eftersom det är en upprepning av Hadis styrning och upplevs av oss som ett hån eller en parodi av denna.

Händelsekedja 5

Efter att Kim lämnat hallen för att gå ut öppnar Love dörren för att titta på sniglarna. Victor reagerar med att säga att man inte får det. Barnen fortsätter gå ut och titta på sniglarna varpå Victor mothandling blir att upprepa tillsägelsen. Barnen börjar efter hand verbalt och medan de skrattar, fnissar och ler säga till varandra, framför Julia och Victor, att de ska gå ut och titta.

Analys

Att Love själv öppnar dörren ser vi som en utvidgning av den kollektiva karaktär som vi tolkat att barnens motstånd har fått. När barnen dessutom både går ut trots tillsägelse och även verbalt börjar uttrycka att de ska gå ut får vi känslan av att det kollektiva motståndet förstärks ännu mer. Vi tolkar det även som att barnen utökar det handlingsutrymme de skaffat sig och utvidgat i händelsekedja 2 och 4 ytterligare eftersom de även kan prata om att bryta mot det som de vuxna Victor och Hadi sagt. Barnens nu gemensamma skratt och fnissande gör att vi här tolkar skrattet som kollektivt. Bachtin (1986) beskriver det kollektiva skrattet som sätt för folket att visa och känna att officiella strukturer och hierarkier inte var nödvändiga. På detta sätt ser vi det som att det motstånd mot normen som vi tolkat att barnen i händelsekedja 1, 2, 3 och 4 byggt upp blir ännu tydligare och starkare. Vi ser det även som att motståndet mot det hierarkiska förhållandet

28

mellan barnen och Victor ökar då de gör tvärt emot Victors tillsägelser. Vi kände i situationen att barnens handlingar blev mer och mer provocerande och med ett karnevaliskt perspektiv kan anledningen till detta förklaras med att barnen agerade kollektivt och med skratt.

Victors intention med den första tillsägelsen var att barnen inte skulle bli blöta om fötterna men kan med ett maktperspektiv möjligen ses som en mothandling mot att Jasmin och barnen tidigare inte gjort som han och andra vuxna sagt och fått honom att känna att han tappat kontrollen. Victors fortsatta tillsägelser kan på liknande sätt ses som direkta mothandlingar mot att barnen inte lyder och kan ses som ett försök att minska barnens handlingsutrymme då Victor kände att han återigen inte riktigt hade kontroll. Att barnen sedan börjar tala om att gå ut ser vi som en utvidgning av handlingsutrymmet i händelsekedja 4 eftersom barnen inte bara går ut trots förbud utan även börjar verbalt uttrycka att de bryter mot tillsägelsen, dessutom framför vuxna som uttryckt tillsägelsen.

Händelsekedja 6

Hoppaktiviteten i hallen, som pågår parallellt med att barnen öppnar dörren, inleds på barnens initiativ och fortgår högljutt och skrattande. Den ändrar karaktär först när barnen, som vi tolkar det, själva väljer det. Hoppaktivitetens karaktär ändras bland annat genom att barnen börjar sjunga och skrattande uttala låtsasord och ord som kiss, bajs och fis medan ljudvolymen höjs märkbart. Julia och Victor ser hela tiden det som sker men styr inte medvetet bort från

aktiviteten. När Victor satt Robin i sitt knä efter att hen slagit sig säger Victor till Jasmin, som enligt vår uppfattning ser undrande ut, att Robin har skadat sig lite.

Analys

Vi ser här en kollektiv karnevalisk anda likt den i händelsekedja 5 eftersom barnen tydligt hoppar och skrattar tillsammans. De börjar även tillsammans att använda och sjunga ord som kiss, bajs och fis medan ljudnivån höjs. I ett karnevaliskt perspektiv ses en sådan typ av språk i den medeltida karnevalen som ett resultat av den nya andan av tillfällig frihet som infann sig (Bachtin 1986).

29

Hoppaktiviteten i hallen, som pågår parallellt med att barnen öppnar dörren, inleds på barnens initiativ och fortgår högljutt och under skratt. Hoppaktiviteten ändrar karaktär först när barnen, som vi tolkar det, själva väljer. Detta anser vi ökar det handlingsutrymme som vi tolkat att barnen skaffat sig. Handlingsutrymmet som barnen nu byggt upp anser vi kan liknas med den hotfulla frihet Bachtin (1986) beskriver och därmed ser vi barnens användande av låtsasord och ord som kiss, bajs och fis (under skratt och medan ljudvolymen ökar) som en förstärkning av det motstånd mot normen vi tolkat att barnen byggt upp i tidigare händelsekedjor och som ett

utökande av handlingsutrymmet. Användandet av ord som kiss, bajs och fis ser vi som ett verktyg för att öka handlingsutrymmet då detta är ord som ofta ses som fula eller otillåtna i förskolan och som barnen säger framför oss, likt barnens verbala uttryckande i händelsekedja 5 där vi fick känslan av att de testade gränser.

Julia och Victor ser hela tiden det som sker men avstår medvetet att styra bort från aktiviteten. Barnen får alltså inte lika tydliga tillsägelser som försök till styrning som tidigare. Med ett maktperspektiv kan det dock ses som en omedveten styrning bort från aktiviteten när Victor sätter Robin i knät och säger till Jasmin att Robin skadat sig lite. Vi ser det som en omedveten styrning eftersom Victor, utan att Jasmin faktiskt frågat, påpekar vad som kan ses som en fara i aktiviteten även om intentionen var att förklara vad som hänt med Robin.

Slutsatser

I vår studie framträder karnevaliska aktiviteter som handlingar av motstånd och uppror mot pedagogers och verksamheters strukturer och normer. Mängden karnevaliska element vi sett i observationen gör att vi kan se dessa som ett kraftfullt verktyg som barnen ofta använder för att, som vi ser det, komma bortom förskolans verklighet. Med bakgrund i Foucaults (2000, 2002) syn på maktrelationer där styrkeförhållanden är föränderliga kan barnens handlingar där de hånar, manipulerar, skrattar åt vuxna, använder fula ord och inte lyder ses som verktyg för motstånd. När barnen dessutom gör detta kollektivt ökar deras slagkraft och känslan av maktlöshet hos oss vuxna växer.

30

På liknande sätt som Bachtin (1986) beskriver att skratt, hån och förlöjligande användes för att komma bortom hierarkier och normer så kan vi tolka och känna att barnens handlingar får liknande effekt och blir ett slags motstånd mot normer i förskolan och mot vuxnas styrning. Detta motstånd som vi sett som genomgående i analysen genom olika handlingar tolkar vi blir barns handlingsutrymme i maktrelationen. Eftersom maktrelationen bygger på handlingar som reagerar på handlingar (Foucault 2000) blir barns handlingsutrymme i den analyserade

situationen för oss synligt när barn utövar de motståndshandlingar som vi ser som karnevaliska.

I början av vår analysprocess såg vi vår styrning som riktad mot något som hände i stunden. Efter djupare analys med våra perspektiv tycker vi dock oss se att vår styrning även görs av andra anledningar. Då vi använder ett maktrelationsperspektiv och ett karnevaliskt perspektiv kan vi förstå barnens aktiviteter som mer än bara själva aktiviteterna. De karnevaliska

aktiviteterna kan ses innebära ett motstånd som får konsekvensen att vi som vuxna känner att vi förlorar kontroll över situationen. Med Bachtins (1986) perspektiv kan vi se de karnevaliska aktiviteterna inte bara som oönskade handlingar som sker i stunden utan även som uppror mot maktstrukturer och normer i förskolan vilket vi tror kan bidra till att vi som vuxna känner att vi förlorar kontroll. De objektiva kapaciteterna, som enligt Foucault (2000) sätter en ram för maktrelationen, kan också ses påverka vad vuxna i förskolan har för förväntningar som rör att kontrollera och styra mot aktiviteter som anses eftersträvansvärda.

Med detta i åtanke kan vi se att vår styrning inte bara sker för att få effekt på barns handlingar, till exempel att få barnen att lägga undan sniglar, inte springa utanför dörren eller sluta springa utan även sker som en effekt av att vi känner att vi inte har kontroll. Denna slutsats kan kopplas till frågeställning 1. Ett exempel där vi kan se detta är i händelsekedja 2 när Victor reagerar på att Jasmin springer runt med sniglar och sträcker upp dem mot ansikten och dessutom fortsätter trots reaktioner och kommentarer från Julia och Victor. När Victor står med barnen i en ring och berättar om sniglar kan det ses både som att han gör detta för att få effekten att barnen ska sluta sin aktivitet och som effekt av att han känner att han inte har kontroll över situationen. Detta anser vi visar att barnen i allra högsta grad är aktiva deltagare i sin vardag i förskolan. Det är snarare vi vuxna som i situationerna framstår som passiva och maktlösa inför barnens handlande.

31

I analysprocessen har vi tydligt sett hur barn är aktörer i maktrelationer vilket gör att vi även ser dem som medskapare av sin tillvaro i förskolan. Detta betyder dock inte att de har obegränsat inflytande utan enbart att de har ett visst utrymme att agera på vuxnas styrning inom ramen för förskolans verksamhet. Detta utrymme bestäms bland annat av vilket förhållningssätt vuxna har och därmed på vilket sätt vuxna styr.

Vi har med Foucaults maktrelationsperspektiv sett hur barnen som vi tolkat det, bland annat genom karnevaliska aktiviteter och motstånd, både utökat och förminskat det handlingsutrymme som finns i maktrelationerna. Vi ser därmed barnens handlingar och aktiviteter som verkligt inflytande då dessa handlingar precis som vuxnas handlingar måste existera i relationerna och situationerna som vi analyserat. Att se barnen som aktörer i maktrelationerna blir även att se barnen som medskapare med verkligt inflytande på vardagen i förskolan. Denna slutsats kan ses som svar på frågeställning 2 och ger oss en ny aspekt av de populära uttrycken barns inflytande och det kompetenta barnet.

32

Diskussion

I början av arbetet med denna uppsats planerade vi inte att vi skulle titta på barns inflytande utan det är något vi upptäckt under tiden med hjälp av de teoretiska perspektiv vi använt. De

situationer vi tittat på kan inte alltid ses som helt och hållet karnevaliska men det karnevaliska perspektivet har ändå hjälpt till att förstå barnens agerande som en form av inflytande. Att vårt empiriska material bygger på observation och analys av vardagliga situationer anser vi kan stärka våra slutsatser och bidra till vuxna förståelse för barns och vuxnas agerande i förskolan.

Aktiviteter med karnevaliska inslag kan med Bachtins (1986) perspektiv erbjuda möjligheter för verkligt inflytande för barnen i motsats till när pedagogen till exempel erbjuder ett val mellan olika aktiviteter eller frukter. Dessa aktiviteter leder till verkligt inflytande för barnen och kan därmed ses som ett hot mot de vuxnas ordning. Barnen tillkämpar sig i termer om maktrelationer ett handlingsutrymme i maktrelationen med de vuxna. Det kan i sin tur förklara de känslor av obehag vi känt under situationen och som vi tror är vanliga bland pedagoger i förskolan; det handlar för oss vuxna om en förlust av makt och kontroll i situationen (Foucault 2000).

Barns karnevaliska handlingar kan alltså förstås som försök till eller faktiskt inflytande. Detta innebär enligt oss att barnen kan ses ha möjlighet att med karnevaliska handlingar påverka sin tillvaro på förskolan. Det är värt att betona att karnevalen enligt Bachtin (1986) till sin natur är svår att få kontroll över. Element såsom skratt och hån bidrar till att motståndshandlingar med karnevalisk karaktär blir svårkontrollerade och gör karnevaliska aktiviteter användbara för barn och obehagliga för vuxna. Att använda karnevaliska metoder som ett pedagogiskt verktyg blir med våra slutsatser i åtanke omöjligt. Då de karnevaliska aktiviteterna med Bachtins perspektiv (1986) innebär att barn sätter sig upp emot vuxnas maktutövande kan en vuxen inte ta initiativet till en karnevalisk aktivitet utan detta initiativ måste komma från barnet själv vilket gör att dessa aktiviteter kan ses som just reellt inflytande.

Pedagogers styrning kan enligt vårt resultat förstås som reaktion på den maktlöshet som uppstår i situationer med karnevaliska element. Vad får pedagogers reaktioner på maktlöshet för

33

alls? Huruvida pedagoger reagerar på maktlösheten handlar naturligtvis om vilket

förhållningssätt pedagoger har vilket i sin tur kan bero på exempelvis utbildning, lärarroll, läroplan och normer.

Läroplanen för förskolan (2010) uppmanar förskollärare att erbjuda barn reellt inflytande och en förståelse för demokrati. Är karnevaliska aktiviteter och situationer som uppfattas som

obehagliga av pedagoger då inkluderade i formuleringen reellt inflytande? Med ett bredare perspektiv kan det vara intressant att fråga om synen på karnevaliska aktiviteter som ett verktyg för barns reella inflytande finns i förskolans verksamhet och vardag. Detta kan ses som ett uppslag/intressant för vidare forskning inom området för att få en annan förståelse för och syn på lärarrollen.

Avslutningsvis vill vi återigen peka på hur pedagogens förhållningssätt påverkar hur hen reagerar på känslan av maktlöshet som barnens karnevaliska aktiviteter kan leda till. Det finns en risk att pedagogen reagerar auktoritärt när hen styr bort från den karnevaliska aktiviteten. Samtidigt finns det dock krav på att de vuxna i förskolan erbjuder barnen en trygg miljö samt förmodligen även en egen vilja hos pedagogen att ha kontroll över vardagen och barnen i förskolan. Vi hoppas att denna uppsats leder till en förståelse för barnens förmåga att ta makten gentemot vuxna i förskolan samt en ökad förståelse för vuxna i förskolans reaktioner på den maktlöshet barnens handlande innebär.

34

Referenser

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Bachtin, Michail (1986). Rabelais och skrattets historia: François Rabelais' verk och den

folkliga kulturen under medeltiden och renässansen. Gråbo: Anthropos

Bergström, Matti (1997). Svarta och vita lekar: kaos och ordning i hjärnan - om det lekande

barnet. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Cohen, Lynn E (2011). Bakhtin’s Carnival and Pretend Role Play. American Journal of Play, 4 (2), 176-203

Fenech, Marianne. Sumsion, Jennifer (2007). Early Childhood Teachers and Regulation:

complicating power relations using a Foucauldian lens. Contemporary Issues in Early

Childhood, 8 (2), 109-122

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002).

Stockholm: Vetenskapsrådet

Tillgänglig på Internet: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf

Foucault, Michel (2000). The subject and power I: J. D. Faubion (Red.) Essential works of Foucault, 1954-1984. Vol. 3, Power. New York: The New Press

Foucault, Michel (2002). Sexualitetens historia. Bd 1, Viljan att veta. [Ny utg.] Göteborg: Daidalos

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup

35

Lynch, Michael. Peyrot, Mark. (1992), Introduction: A Reader’s Guide to Ethnomethodology. Qualitative Sociology, 15 (2), 113-114

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på

Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Palla, Linda (2011). Med blicken på barnet [Elektronisk resurs] : om olikheter inom förskolan

som diskursiv praktik. Diss. Malmö : Lunds universitet, 2011, Tillgänglig på Internet:

Tullgren, Charlotte (2003). Den välreglerade friheten: att konstruera det lekande barnet. Diss. Lund : Lunds universitet, 2004

Øksnes, Maria (2011). Lekens flertydighet: om barns lek i en institutionaliserad barndom. 1. uppl. Stockholm: Liber

Øksnes, Maria (2008). The carnival goes on and on! Children's perceptions of their leisure time