Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p. Inriktning: Arbetsliv och arbetsmarknad Vt- 2021
Handledare: Linda Weidenstedt
”Vad var det som
hände?”
En intervjustudie om kvinnors upplevelse av
det plötsliga och oförutsedda distansarbetet
Hanna Aldén och Linda Haegerström
Sammanfattning
Under covid-19 pandemin har Folkhälsomyndigheten rekommenderat distansarbete för minskad smittspridning i samhället. Rekommendationen har resulterat i ett plötsligt och oförutsett distansarbete för många sysselsatta. Utifrån denna förändring i
arbetssituationen är syftet med studien att undersöka hur kvinnor i åldersgruppen 25–30, utan barn, sysselsatta i Sverige upplever sin stressnivå i samband med den plötsliga övergången till distansarbetet. Urvalet har gjorts eftersom studier visat att denna grupp kvinnor i störst utsträckning upplever arbetsrelaterad stress i det svenska samhället. Studien har en kvalitativ ansats då den söker en djupare förståelse för upplevelser i samband med den hastiga övergången till distansarbete. Därför genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju respondenter från olika arbetsplatser. Studiens resultat påvisar att det skett en förändring angående krav, kontroll och socialt stöd i samband med det hastigt påbjudna distansarbetet. Dessa förändringar kan skifta mellan olika respondenter, men det som är gemensamt för samtliga respondenter vid
distansarbete är en upplevd ökad frihet genom borttagen pendlingstid, mer tid för träning och promenader, färre störningsmoment från kollegor och bättre rutiner. Vidare visar studiens resultat på olika orsaker till kvinnornas upplevda stressnivå vid
distansarbetet. Orsaker till upplevelser av bättre eller oförändrad stressnivå vid
distansarbetet kan kopplas till Karaseks och Theorells krav-kontroll-socialt stöd-modell, medan orsaker till upplevelser av sämre stressnivå kan ses bero på rollstress.
Nyckelord
Innehållsförteckning
Inledning... 1
Syfte och frågeställning ... 2
Avgränsning... 2
Disposition ... 2
Teori och tidigare forskning ... 3
Teori... 3
Krav-kontroll-socialt stöd-modellen ... 3
Rollteori ... 5
Teorikritik ... 6
Tidigare forskning ... 7
Distansarbete och stress... 7
Krav-kontroll-socialt stöd-modellen ... 9
Kort sammanfattning ... 9
Metod och data ... 10
Metodologiskt ställningstagande ... 10
Intervjuförberedelse ... 11
Urval ... 11
Intervjuguide och pilotstudie ... 11
Genomförandet av intervjuer ... 12
Analysmetod ... 13
Validitet och reliabilitet ... 13
Metodkritik ... 14
Etiska aspekter ... 15
Forskarens roll ... 15
Resultat och analys ... 16
Krav ... 16
Mängd och tempokrav ... 16
Kravställare ... 19 Kontroll ... 21 Socialt stöd ... 22 Emotionellt stöd ... 22 Informationsstöd ... 24 Instrumentellt stöd ... 25 Stress ... 26 Diskussion ... 27
Bidrag till forskningsfältet ... 28
Kritisk reflektion ... 31
Källförteckningar ... 32
Bilagor ... 35
Bilaga 1. Kontakt med respondenterna ... 35
Bilaga 2. Intervjuguide ... 36
Inledning
I en rapport av Jusek (2016) med 2 000 tjänstemän framkom det att cirka fyra av tio kvinnor upp till 34 års ålder upplever negativ stress i sitt arbete, medan män i samma ålder är den grupp som är minst stressad av alla grupper. Rapportens resultat visar att unga kvinnor utan barn är den grupp som upplever mest stress. Orsaker som tycks ligga bakom kvinnornas upplevda stressnivå är brist på kontrollmöjligheter (Jusek, 2016). Även Skoog (2019)
bekräftar att det är dubbelt så vanligt att kvinnor upplever arbetsrelaterad stress i arbetsmiljöer med kombinationer av höga krav och låga kontrollmöjligheter.
Utöver att denna grupp kvinnor redan tidigare upplever mest arbetsrelaterad stress så har de i likhet med alla andra sysselsatta blivit konfronterade med ett oförutsägbart distansarbete på grund av pandemin för att minska smittspridningen. Många företag som hittills aldrig använt sig av distansarbete har varit tvungna att snabbt ställa om, vilket inte har gått obemärkt förbi. På grund av denna förändring har ledarskapet på arbetsplatserna utmanats att anpassa stöden och kraven efter den nya situationen. Dock är det inte endast chefer som utmanats utan även arbetstagarna, vilket Fagerlind de Lima (2020) presenterar i en studie gjord av Ulrike Rahe vars resultat visar bland annat att kvinnorna vid det plötsliga distansarbetet fått en högre stressnivå jämfört med männen. Däremot finns det en positiv inställning till distansarbete bland både kvinnor och män, vilket beror på att de blir mer fokuserade och effektiva till följd av den uteblivna restiden till och från jobbet. Ulrike Rahes resultat bidrar med viktiga insikter men går inte in på djupet angående de bakomliggande orsakerna till den upplevda stressen, då studien fokuserar på ett genusperspektiv. Därav kan vår studie bidra med djupare förklaring till orsakerna bakom den upplevda stressnivån vid distansarbete.
Framställningen av Juseks rapport tillsammans med det hastigt påkomna distansarbetet är utgångspunkten för denna studie. Då det skett en plötslig förändring på arbetsmarknaden i samband med pandemin, syftar denna studie till att bidra med ny information gällande hur det oförberedda distansarbetet har en inverkan på kvinnornas upplevda stressnivå.
Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att undersöka hur kvinnor i åldersgruppen 25–30 sysselsatta i Sverige, utan barn, upplever sin stressnivå i samband med den plötsliga och oförutsedda övergången till distansarbete.
I enlighet med syftet för denna studie har följande frågeställningar skapats:
Hur upplevs krav, kontroll och socialt stöd av kvinnorna vid distansarbete jämfört med före pandemin?
Hur upplever kvinnorna sin stressnivå vid distansarbete. Har den förändrats?
Avgränsning
Valet att begränsa respondenterna till kvinnor utan barn i åldersgruppen 25–30 beror på att det är den grupp som upplever mest arbetsrelaterad stress jämfört med kvinnor i andra
åldersgrupper och män i motsvarande åldersgrupp. Kvinnor utan barn i den valda
åldersgruppen upplever också högre stress än kvinnor med barn i samma åldersspann (Jusek, 2016). Urvalet bottnar även i att komplettera tidigare forskning som fokuserat på
undersökning av arbetsrelaterad stress bland både män och kvinnor, med och utan barn (Fagerlind de Lima, 2020). För att kunna tillföra ny information till forskningsområdet avser denna studie att undersöka den plötsliga omställningen till distansarbete samt eventuella förändringar i stressnivå bland kvinnor i vald åldersgrupp.
Disposition
Först introduceras studien med ett teoriavsnitt som ligger till grund för forskningsfrågorna som uppsatsen har för avsikt att behandla. Därefter kommer ett avsnitt med tidigare forskning som syftar till att generera kunskap kring ämnet. Avsnittet därefter behandlar metod och data som beskriver hur studien har förberetts och utformats, samt beskriver datainsamling och analysmetod. Nästkommande avsnitt innehåller resultat och analys där betydelsefulla resultat presenteras och analyseras utifrån ramverket från teoriavsnittet. Till sist avslutas studien med ett diskussionsavsnitt där de viktigaste resultaten diskuteras och kritiskt granskas.
Teori och tidigare forskning
Teori
För att kunna besvara forskningsfrågorna behövs ett teoretiskt ramverk med inriktning på faktorerna stress, krav, kontroll och socialt stöd. Vårt teoretiska ramverk utgår från Karasek och Theorells krav-kontroll-socialt stöd-modell (1990) som behandlar faktorerna krav, kontroll, socialt stöd och stress. Utöver dessa faktorer kan även rollkonflikt och rolloklarhet vara av betydelse för stressnivån, vilket belyses utifrån Goffmans teorier om roller (2009).
Krav-kontroll-socialt stöd-modellen
Under de senaste tio åren har krav-kontroll-socialt stöd-modellen varit en av de främst använda teoretiska modellerna gällande arbetsmiljöforskning (Stressforskningsinstitutet, 2015). År 1980 introducerades den tvådimensionella krav-kontrollmodellen av Karasek som haft en stor inverkan på psykosocial arbetsmiljö (Eklöf, 2019, 136–137). Modellen syftar till att undersöka orsaker till arbetsplatsrelaterad stress genom att jämföra krav och
kontrollmöjligheter. Begreppet stress refererar till obalans i kroppens system, vilket innebär att det är av stor vikt att individen befinner sig i jämvikt för att inte utsättas för ohälsosam stress. Jämvikt innebär att individen har en bra balans mellan krav och kontroll och därmed inte utsätts för ohälsosam stress (Karasek & Theorell, 1990, 85–86). Vidare förutsäger modellen att olika kombinationer av krav och kontroll kan leda till antingen
inlärningsmöjligheter eller stress (Karasek & Theorell, 1990, 61–63). Krav-kontrollmodellen menar att relationen mellan krav och kontroll genererar fyra olika psykosociala
arbetsförhållanden: spända, aktiva, avspända och passiva jobb. Spända jobb uppstår när kraven är höga och kontrollmöjligheterna är låga, vilket modellen befarar kan leda till stress och psykisk ohälsa. När arbetstagaren har höga krav och höga kontrollmöjligheter kallas det aktiva jobb, vilket kan resultera i ökad motivation och större frihet att utföra sina
arbetsuppgifter. Avspända jobb uppstår vid låga krav och höga kontrollmöjligheter som kan leda till understimulans. Passiva jobb uppstår däremot vid låga krav och låga
kontrollmöjligheter, vilket kan leda till minskade inlärningsmöjligheter (Karasek & Theorell, 1990, 31–39).
Krav är allt som en arbetstagare utsätts för i sitt arbete och kan delas in i underteman såsom mängd och tempokrav, kognitiva krav och kravställare. Mängd och tempokrav handlar om
mängden arbetsuppgifter och tiden för genomförandet. Arbetsmängden för en individ leder till arbetstempo. När dessa krav blir för höga upplevs tidspress och svårighet i att hinna med arbetet (Eklöf, 2015, 51). Kognitiva krav handlar till viss del om individens förmåga att fokusera trots omgivningens ljudnivå. Vid höga kognitiva krav får arbetsmiljön en större betydelse, eftersom individens koncentrationsförmåga är avhängig arbetsmiljön (Eklöf, 2015, 51–53). Det sista kravet handlar om kravställaren, vilket är av stor relevans att undersöka vid studier som berör krav. Anledningen till vikten av att undersöka kravställaren beror på att krav likväl kan komma från en chef som från individen själv (Eklöf, 2015, 63).
Kontrollmöjlighet innefattar både egenkontroll och stimulans (Karasek & Theorell, 1990, 61). Komponenten egenkontroll berör individens möjlighet att påverka arbetet i form av vad som ska göras och hur. Medan komponenten stimulans handlar om egenskaper hos arbetet som leder till möjligheter till lärande, vilket gör arbetet intressant. För att en individ ska kunna uppleva stimulans krävs att individen har egenkontroll (Eklöf, 2017, 74).
Senare adderades begreppet socialt stöd till krav-kontrollmodellen (Johnson och Hall, 1988). Med hjälp av Theorells arbete om fysiologiska förhållanden och Johnsons studier om hjärt-och kärlsjukdomar kunde denna modell utvecklas (Stressinstitutet, 2015). Utvecklingen av krav-kontroll-socialt stöd-modellen skedde eftersom förståelse för att det sociala stödet spelade en viktig roll för hälsan utvecklades (Karasek & Theorell, 1990, 69). Det sociala stödet kan påverka kravens effekter, där exempelvis negativa effekter av höga krav kan dämpas av ett högt socialt stöd. Socialt stöd härrör alla nivåer av hjälp man kan få på arbetet, både från medarbetare och från chefer. Avsaknaden av socialt stöd kan leda till stress medan ett högt socialt stöd kan leda till bättre välmående (Johnson och Hall, 1988). Det finns olika former av socialt stöd såsom emotionellt stöd, informationsstöd och instrumentellt stöd. Där emotionellt stöd handlar om gemenskap och förtroende för kollegor och chefer.
Informationsstöd behandlar materiella hjälpmedel, exempelvis datorer, medan instrumentellt stöd syftar till resurser och assistans för att lösa arbetsuppgifter (Karasek & Theorell, 1990, 69–71). Vidare kan olika kombinationer av krav, kontroll och socialt stöd ge olika
konsekvenser för arbetstagaren. Spända jobb tillsammans med lågt socialt stöd utgör ökad risk för arbetsrelaterad stress medan aktiva jobb tillsammans med högt socialt stöd skapar positiva effekter (Johnson et al, 1989).
Rollteori
Erving Goffmans anses vara en av grundarna till den dramaturgiska sociologin. Hans bok ‘Jaget och maskerna’ (1959) fokuserar på vardagssituationerna som människor befinner sig i, där individerna definieras av situationen som de är en del av tillsammans med andra
människor. Goffmans huvudsakliga begrepp är aktör, en gestalt som varken är formgiven eller förutsägbar för att kunna anta olika former vid olika situationer. Exempel på aktör är en individ som på arbetsplatsen intar en roll som arbetstagare. Aktören tar plats på en scen, med eller utan andra aktörer. Scenen är alltid fysisk gestaltad och inkluderar rekvisita som aktören förfogar över, exempelvis arbetsplatsen. Om scenen är en arbetsplats ser gränserna olika ut beroende på rollen man har, där en chef har färre gränser än en arbetstagare. Dessutom menar Goffman att i längden kan aktören inte behålla sin rollgestalt utan någon form av stöd från publik och medaktörer. Publiken är viktig för upprätthållandet av aktörens rollgestalt, då det utan publik inte blir någon föreställning (Månsson, 2015, 168–170). Därmed kan det vid distansarbetet bli svårt för en aktör att upprätthålla sin roll som arbetstagare, då denne saknar publik i form av kollegor och chefer som annars finns på arbetsplatsen. Dessutom
vidareutvecklade Goffman aktörsbegreppet till ärlig och cynisk aktör. Ärlig aktör benämner Goffman en individen som är omedveten om sin spelade roll, utan snarare identifierar sig med den. Den cyniska aktören däremot är klart medveten om att det är ett rollspel och identifierar sig därför inte med den (Månsson, 2015, 171).
Vidare har Goffman även en teori om jaget och hur individer i sociala sammanhang uppträder frontstage och backstage. Jaget är identiteten som utvecklas genom en social process redan från barndomen. Via samspel med andra individer erhåller barnen kunskap och åsikter för hur man ska uppträda (Månsson, 1998, 159). Däremot menar Goffman att det är av stor vikt att en individ utvecklar skicklighet i att kunna åtskilja rollerna och jaget utan problematik, då
individer som inte kan separera dem åt upplever rolldistans (Månsson, 2015, 170). Därmed skulle dagens arbetsplatser kunna vara ett forum där jaget utvecklas och upprätthålls i utbyte av kunskap och åsikter med kollegor och chefer. Utöver jaget presenterar Goffman begreppet frontstage som är den plats där aktörens roll utspelar sig offentligt framför publik, medan backstage är det som sker i det dolda. I och med detta kan arbetsplatsen ses som frontstage medan livet hemma är backstage (Goffman, 2009, 218). Vidare menar Goffman (2009) att om individen befinner sig frontstage agerar den på ett sätt och på ett annat sätt om den är
backstage, vilket exempelvis innebär att individen agerar på ett visst sätt på arbetsplatsen och på ett annat sätt hemma. Backstage har individen möjlighet att kliva ur sin roll, jämfört med
frontstage där individen måste inta en roll och spela den, vilket innebär ett upprätthållande av en mask (Goffman, 2009, 102).
Utöver Goffmans begrepp aktör, jaget, frontstage och backstage går Eklöf (2019) in på rollkonflikt som uppstår när de förväntningar som ställs på en av de roller som aktören har inte går ihop med dennes andra roller. När de förväntningar som finns på arbetstagarrollen strider mot de förväntningar som ställs på den privata rollen uppstår rollkonflikt, exempelvis när chefen vill att en individ ska jobba över, medan individens sambo förväntar sig att personen ska komma hem. Vidare kan rollkonflikt bero på gränslöst arbete, det vill säga ett arbete som saknar tydliga gränser mellan arbete och fritid. Dock kan denna typ av rollkonflikt leda till rolloklarhet som handlar om otydligheter gällande vilka arbetsuppgifter som ingår i de olika rollerna samt i vilken utsträckning man ska vara tillgänglig. Rolloklarhet och rollkonflikter kan i sin tur leda till rollstress (Eklöf, 2015, 59–61).
Teorikritik
Karasek och Theorells krav-kontroll-socialt stöd-modell är en användbar teoretisk modell för att studera vad som påverkar stressnivån på arbetsplatser, som haft en stor genomslagskraft inom den psykosociala arbetsmiljöforskningen. Modellen påvisar att höga krav kan hanteras förutsatt rätt kontrollmöjligheter och bra socialt stöd. Vid låga kontrollmöjligheter och lågt socialt stöd är stress en konsekvens av höga krav.
Dock riktas kritik mot modellen då den förespråkar att höga krav kan kontrolleras genom höga kontrollmöjligheter på arbetsplatsen. Kritiken mot modellen hävdar att höga krav inte alltid kan balanseras upp med höga kontrollmöjligheter (Eklöf, 2015, 138). Vidare kan höga kontrollmöjligheter vid aktiva jobb i sig utgöra en belastning för individen, eftersom höga kontrollmöjligheter kan ge stor frihet som i sin tur kan orsaka samma skadliga stressnivå som individer med låga kontrollmöjligheter (Grönlund, 2007). Anledningen till friheten utgör risk för skadlig stressnivå beror på att för mycket frihet försvårar gränssättningen mellan fritid och arbete (Allvin et al, 2006).
Ytterligare invändningar mot krav-kontroll-socialt stöd-modellen är att den endast förklarar stress i samband med arbetsplatsen och inte tar hänsyn till individens hela situation. I och med förändringarna i arbetslivet på 2000-talet har ett nytt begrepp uppstått som kallas det
2011). Eftersom modellen brister i hänsyn till individens hela situation, kompletterades
modellen i denna studie. För att täcka upp det gränslösa arbetet vid det plötsliga distansarbetet kompletterar vi krav-kontroll-socialt stöd-modellen med Goffmans rollteori (2009). Rollteorin går in på rolloklarhet som kan uppstå vid gränslöst arbete, som i sin tur kan leda till
stress. Dock kan viss kritik riktas mot Goffman eftersom han utgår ifrån att interaktion konstrueras medvetet, vilket det inte alltid gör. Exempelvis kan en individ agera utifrån intuition eller affekt, och därmed uppstår interaktion i situationer utan medvetenhet.
Tidigare forskning
Först presenteras tidigare forskning gällande distansarbete och stress, för att sedan övergå till tidigare forskning om krav-kontroll-social stöd-modellen.
Distansarbete och stress
Med pandemin uppstod ett oförutsägbart distansarbete som blev en ny upplevelse för många sysselsatta. Dock hade intresset för distansarbete ökat redan innan pandemin, men redan då fanns det en osäkerhet kring hur distansarbetet påverkade de anställdas mående (Perry et al, 2018). Vidare visar tidigare forskning att en förutsättning för att ett arbete ska kunna utföras på distans är att det kräver vissa karaktärsdrag såsom att inte fysiskt behöva vara på plats samt yrken med lågt behov av kommunikation överlag (Olson, 1983).
Dessutom finns det studier som indikerar att distansarbete kan leda till såväl positiva som negativa effekter. Exempelvis påpekar Roziner och Schlesinger (2010) att distansarbetet leder till lägre stressnivåer men till en ökad känsla av ensamhet. Däremot pekar resultatet i en kinesisk studie på att de som distansarbetar jämfört med dem som arbetar på plats jobbar mer effektivt och upplever lägre stressnivå. Studien visar dessutom på att de som distansarbetar rapporterar in en högre arbetsnöjdhet och positiva psykologiska attityder (Bloom et al, 2015).
Som ovan nämnts visar tidigare forskning på att det krävs särskilda egenskaper hos både yrket och individerna för att distansarbetet ska fungera. Om distansarbetet sker under rätt
premisser, resulterar det i positiva effekter. Däremot har det under pandemin skett en oförberedd förändring i arbetet hos flera sysselsatta, vilket innebär att fler numera
distansarbetar. Det plötsliga distansarbetet har Ibarra et al, (2020) undersökt och kommit fram till att kvinnor vid distansarbete inte nödvändigtvis får en jämställd situation med männen, utan att kvinnor snarare försätts i gamla könsroller. Vidare belyses det att de som klarar av
distansarbetet bäst är kvinnor utan barn och män, då de har lättare att avskärma sig från
hushållssysslor och har bättre kontrollmöjligheter. Ytterligare en studie som genomförts under pandemin har funnit resultat som tyder på att den arbetsrelaterade stressen har ökat för
kvinnor och för dem med begränsad erfarenhet av distansarbete. Det som tycks vara den bakomliggande orsaken till den ökade stressnivån är rollöverbelastning, det vill säga att flera roller spelas samtidigt vid distansarbete (Hayes et al, 2020). Förutom dessa orsaker har
ytterligare resultat framställts som visar att distansarbetet har en större påverkan på kvinnor än på män, vilket beror på att gränsdragningen mellan arbetsliv och privatliv blir oklar samt att kvinnor saknar det sociala livet (Franklin, 2020).
Utöver dessa undersökningar finns det även studier som tyder på att distansarbetet har positiva effekter. Däribland en rapport gjord av fackförbundet ST (2020) som kommit fram till att distansarbete leder till mindre restid, bättre koncentration och mer utrymme för vardagen. Däremot upplever många som arbetar på distans att de saknar det sociala livet i egenskap av kollegor. Almega (2020) beskriver också att distansarbetet leder till
effektivisering. Dock är det inte klarlagt vilka som är de bakomliggande orsakerna men det skulle kunna bero på minskade störningsmoment och fler sammanlagda arbetstimmar.
Därav kan det utläsas att distansarbetet har både för- och nackdelar. Fördelar i samband med distansarbete är att det erbjuder positiva lösningar för arbetstagarna genom utrymme för flexibel arbetstid. Däremot upplevs den flytande gränsdragningen mellan arbetsliv och privatliv som negativ. Avsaknaden av den fysiska gränsen mellan arbetsplats och hem vid distansarbete kan skapa förvirring hos arbetstagaren (Hultén, 2005). Utöver dessa resultat har det även framkommit andra resultat som tyder på att vid distansarbete är rollkonflikt och rollöverbelastning orsaker till stress, exempelvis vid distansarbetet måste både arbetsroll och privatroll hanteras samtidigt (Bacharach et al, 1991).
Gällande arbetsstress finns det ett stort utbud av tidigare forskning både internationellt och nationellt. Internationellt har studier påvisat att arbetsrelaterad stress är högre bland kvinnor än bland män. Däremot har forskning angående arbetsrelaterad stress genom åren genomförts i större utsträckning bland män än bland kvinnor. Därför genomfördes en amerikansk studie vars syfte var att lyfta kvinnor och arbetsrelaterad stress, vilken påvisade att bakomliggande orsaker till kvinnors höga stressnivå beror på brist på uppmärksamhet vid slutförande av uppgifter och brist på kontrollmöjligheter (Haw, 1982). Svenska studier överensstämmer med
de internationella, som påvisar att kvinnor upplever högre grad av arbetsrelaterad stress än män. I en rapport från Arbetsmiljöverket om arbetsorsakade besvär påvisades att stressbesvär är dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män (Arbetsmiljöverket, 2016).
Krav-kontroll-socialt stöd-modellen
Krav-kontroll-socialt stöd-modellen har ofta studerats i forskningsvärlden. Modellen förutsäger att höga krav, låga kontrollmöjligheter och lågt socialt stöd leder till negativa konsekvenser för hälsan såsom arbetsrelaterad stress. En brittisk studie, gällande
sjukvårdspersonals hälsa, påvisade att de som arbetade under högst krav upplevde högst stressnivå jämfört med dem med låga krav. Studien visade att det fanns tydliga kopplingar mellan krav och stressnivå (Calnan et al, 2001). Vidare studerades i en longitudinell studie utförd i sju olika svenska organisationer kopplingen mellan krav och utbrändhet hos anställda, där utbrändhet förknippades med situationer där arbetstagare blivit utsatta för långvarig arbetsrelaterad stress. Studiens slutsats visade även att höga krav förknippades med långvarig arbetsrelaterad stress och därmed utgjorde risk för utbrändhet. Kraven som identifierades var arbetstempo, belastning och motstridiga krav (Fagerlind Ståhl et al, 2018). Dessutom
framkom det i en belgisk studie (Pelfrene et al, 2002) att arbeten med höga krav, låga
kontrollmöjligheter samt lågt socialt stöd resulterade i negativa konsekvenser för den psykiska hälsan. Därmed bekräftar studien krav-kontroll-socialt stöd-modellens antaganden att höga krav och låga kontrollmöjligheter leder till höga stressnivåer.
Kort sammanfattning
Sammanfattningsvis visar tidigare forskning angående distansarbete att det å ena sidan resulterar i positiva konsekvenser såsom bättre koncentration och högre arbetsnöjdhet. Å andra sidan negativa effekter såsom avsaknad av kollegor och otydliga gränser mellan privat- och arbetsliv. Vidare framkommer många likheter med distansarbetet före och under
pandemin, exempelvis att det kan leda till stress men även till positiva effekter såsom effektivitet. Dessutom finns återkommande mönster gällande distansarbete som berör rollkonflikt och rolloklarhet.
Vidare visar tidigare forskning med utgångspunkt i krav-kontroll-socialt stöd-modellen att jobb med höga krav, låga kontrollmöjligheter och brist på socialt stöd resulterar i obalans och därmed arbetsrelaterade stress. Emellertid var det svårt att finna ny tidigare forskning
angående unga kvinnors upplevda stressnivå vid det plötsliga skiftet till distansarbetet. Dock finns det gott om tidigare forskning angående distansarbete innan pandemin som delvis utgör
basen i denna tidigare forskning. Däremot hade varit intressant att hitta tidigare forskning gällande det ofrivilliga distansarbetet, men på grund av den pågående pandemin har det inte publicerats tillräckligt många studier ännu för att kunna bidra till denna studie. Bristen på tidigare forskning kan förhoppningsvis kompletteras med denna studie.
Metod och data
För att kunna besvara studiens frågeställningar kommer detta avsnitt redogöra för
tillvägagångssätten som valts och varför dessa metoder ansågs vara av betydelse. Följande avsnitt kommer att beröras: metodologiskt ställningstagande, intervjuförberedelser,
genomförande av intervjuer, analysmetod, validitet och reliabilitet, kritisk reflektion, etiska överväganden samt forskarens roll.
Metodologiskt ställningstagande
Den kvalitativa ansatsen passade in på studiens syfte och frågeställning då den ämnar skapa en djupare förståelse för människors upplevelser, vilket är avsikten med studien. Genom en kvalitativ metod får forskaren en chans att närma sig respondenterna och därmed skapa sig en uppfattning om det sociala fenomenet och deras subjektiva upplevelser (Aspers, 2011, 111, 160). Då syftet är att tolka och förstå respondenternas upplevelser av det plötsliga
distansarbetet ansågs den kvalitativa ansatsen mer lämplig än den kvantitativa ansatsen, som är mer objektivt inriktad och byggs på numeriska data (Bryman, 2011, 150, 341). För att besvara frågeställningarna användes semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att forskaren utgår från en intervjuguide med tydligt angivna öppna frågor. Fördelen med denna typ av intervjumetod är att den möjliggör både för följdfrågor och för respondenternas fria uttryck om sina subjektiva upplevelser och åsikter (Aspers, 2011, 140–141, 143).
Sammanfattningsvis sågs semistrukturerade intervjuer som en passande metod för att på bästa sätt kunna få fram så mycket information som möjligt men också för att besvara
Intervjuförberedelse
Urval
Urvalet i studien omfattade sju respondenter varav samtliga var kvinnor, sysselsatta i Sverige vid olika arbetsplatser, vilket ger både större variation och större anonymitet. Kvinnorna som deltog i studien var i åldersgruppen 25–30 år och hade inga barn, samt anonymiserades genom att tilldelas fiktiva namn A, B, C, D, E, F och G som framgår i Tabell 1 (se Bilaga 3).
Anledningen till att skapa anonymitet för respondenterna bottnar i att bygga ett förtroende mellan forskare och respondent och därigenom blir förhoppningsvis respondenterna mer öppna vid intervjutillfället (Aspers, 2011, 116). Därtill orsakades valet av kvinnornas
åldersgrupp på att dessa kvinnor upplever mer stress än män, enligt tidigare forskning (Jusek, 2016). Dessutom påvisade tidigare forskning att just denna grupp kvinnor utan barn upplever högre stress jämfört med kvinnor i samma åldersspann med barn. Därför uteslöts kvinnor med barn från studien.
Ett strategiskt urval användes för att hitta lämpliga respondenter, för att uppnå variation av respondenter men också för att öka generaliserbarheten i studien, med andra ord för att kunna applicera den vetenskapliga förklaringen till verkligheten (Aspers, 2011, 97). För att komma i kontakt med rätt urval skapades ett Facebookinlägg med information om vilket ämne som skulle studeras samt vilka intervjupersoner som efterfrågades. Responsen på inlägget resulterade i att sju kvinnor ville och kunde medverka. Därefter kontaktades respondenterna via Messenger för att be om deras mailadresser så att mail kunde sändas till dem med information om studien, om anonymitet utifrån forskningsetiska aspekter samt om deras rättigheter inför, under och efter intervjutillfället enligt Vetenskapsrådets riktlinjer (Vetenskapsrådet, 2017, 5–14).
Intervjuguide och pilotstudie
För att kunna genomföra intervjuer på bästa möjliga sätt samt för att undvika att
respondenterna skulle uppleva oklarheter gällande frågorna, skapades en intervjuguide som testades i en pilotstudie (Aspers, 2011, 15, 75). Intervjuguiden framställdes utifrån
forskningsfrågorna samt utvalda teoretiska utgångspunkter. Utifrån teorin skapades teman krav, kontroll, stöd, rollkonflikt och stress. Inom dessa teman utformades intervjufrågor för att besvara studiens frågeställningar.
Inför utformningen av studien och intervjuguiden hade vi en medvetenhet gällande
problematiken kring den eventuellt förändrade stressnivån hos respondenterna skulle kunna bero på den rådande pandemin. Pandemin har orsakat att många blivit sjuka, omkommit, förlorat sina jobb och behövt isolera sig. Samtliga nämnda faktorer är i sig stressorsaker som skulle kunna påverka respondenternas stressnivå. Därav togs hänsyn till problematiken i utformningen av intervjufrågor genom att de riktades in på arbetsrelateradstress.
Pilotstudien skedde i två omgångar med olika intervjupersoner som inte var en del av fältet som skulle studeras. Genomförandet av pilotstudien syftade dels till att pröva intervjuguiden och dess frågor för att upptäcka eventuella oklarheter, dels till att bekanta sig med materialet och intervjusituationen (Bryman, 2011, 422). Pilotstudierna delades upp så att båda
frågeställare fick pröva på att ställa frågorna. Under tillfällena samlades feedback in som sedan jämfördes och utvärderades inför kommande intervjutillfällen. De korrigeringar som gjordes efter pilotstudierna bestod av mindre ändringar såsom omformuleringar och tillägg av följdfrågor.
Genomförandet av intervjuer
När intervjuguiden var färdigställd och pilotstudierna klara, kontaktades respondenterna via mail för att hitta datum och tid som passade dem för intervju. Utöver detta informerades respondenterna om deras rättigheter och praktikaliteter, samt att det kommer behövas ett godkännande gällande inspelning av intervjuerna inför intervjutillfällena. Syftet med informationen i mailet var att minska eventuell stress inför intervjun samt att uppfylla de etiska aspekterna (Aspers, 2011, 145).
Vidare finns vanligtvis bland forskare en flexibilitet inför respondenternas önskemål om var intervjuerna ska hållas, men på grund av pandemin fick intervjuerna ske via Zoom. Med godkännande från respondenterna spelades samtliga intervjuer in, för att möjliggöra
transkriberingen av materialet (Aspers, 2011, 145). Inledningsvis började intervjuerna med en kort beskrivning om forskningsämnet och därefter fick respondenterna berätta något om sig själva. Att mjukstarta en intervju och låta respondenten beskriva sig själv kan leda till en mer avslappnad situation och skapa personligare förståelse (Aspers, 2011, 146). Därefter inleddes intervjufrågorna som var mer deduktiva än induktiva, och således relativt öppna. På frågor där
respondenterna gav mindre detaljerade svar, ställdes följdfrågor för att uppnå djupare beskrivningar (Aspers, 2011, 146).
Analysmetod
Från intervjutillfällena insamlades data genom att intervjuerna spelades in och sedan transkriberades. Under transkriberingen transkriberades ord för ord och pauser samt andra icke-verbala handlingar såsom [pekar] och [skratt]. Transkriberingen blev grunden för den tematiska kodningen.
För att kunna påbörja kodningsprocessen, utformades ett kodningsschema med teorierna som utgångspunkt. Teman krav, kontroll, socialt stöd, rollkonflikt och stress skapades utifrån det teoretiska ramverket. Därefter färgkodades materialet efter dessa huvudteman, det vill säga varje huvudtema tilldelades varsin färg. Subkoderna tilldelades samma färg som motsvarade huvudtemat plus ett nummer för att kunna åtskilja dem.
Dessutom utgick analysprocessen från respondenternas livsvärldar och subjektiva
uppfattningar, det vill säga första ordningens konstruktion. Materialet kodades både induktivt och deduktivt. Efter kodningsprocessen analyserades materialet med andra ordningens konstruktion, då materialet relaterades till teorin (Aspers, 2011, 46–48). Anledningen till att relatera materialet till teorin är att undersöka om empirin styrker eller avstyrker teorin
(Aspers, 2011,196). Dessutom hjälpte kodningen till att upptäcka mönster i materialet, vilket underlättade vid urval av material med störst relevans för att besvara studiens frågeställning.
Validitet och reliabilitet
Reliabilitet handlar om huruvida studien går att upprepa (Bryman, 2016, 41). Inom kvalitativa studier är möjligheten för generalisering av resultatet nästintill obefintlig, eftersom det är extremt svårt att genomföra samma studie igen. Då fokus är individers subjektiva upplevelser inom kvalitativa studier, blir det svårt för generalisering eftersom de subjektiva upplevelserna skiljer sig åt från individ till individ. Det subjektiva kan också vara situationsbundet eftersom en och samma individ kan ge olika svar vid olika tillfällen. Studiens fokus strävar efter att skapa en uppfattning om stress vid det oförutsedda distansarbetet och inte generera en generell föreställning. Däremot genom att noga redogöra för studiens tillvägagångssätt ökar
chansen till att kunna repetera den (Bryman, 2016, 41). Förutom reliabilitet är även validitet svår att mäta i en kvalitativ studie. Validiteten mäts enligt Bryman (2016) genom att
undersöka ifall rätt sak studeras, vilket i denna studie är svårt att undersöka och därmed uppnås inte en hög validitet. Däremot ökar chansen för generaliserbarhet genom den stora variationen respondenter i det strategiska urvalet, vilket kan vara fördelaktigt. Dock består studien endast av sju respondenter, vilket kan innebära att studiens resultat inte är
generaliserbart (Aspers, 2011, 97).
Metodkritik
Denna studies sju respondenter utgör ett begränsat empiriskt material, vilket inte går att generalisera och tillämpa på populationen, eftersom data som insamlades är för småskalig. Detta resulterar i att undersökningen får en låg reliabilitet. Däremot skulle en liknande framtida studie med större urval anses reliabel. Vidare skulle en eventuell påverkan på den insamlade data kunnat ske, eftersom respondenterna var bekanta med författarna. Däremot kan det ha möjliggjort en trygghet för respondenterna under intervjutillfällena som kan ha bidragit till en öppenhet i deras svar.
Dessutom konstruerades en intervjuguide med tydliga frågor formulerade utifrån den valda teorin inför de semistrukturerade intervjuerna. Detta kan ha påverkat resultatet då andra frågor av relevans som inte härrör teorin kan ha förbisetts. För att inte förbise relevant information hade en kombination av tematiskt öppna intervjuer och semistrukturerade intervjuer kunnat vara en lösning, då tematiskt öppna intervjuer inte har riktade frågor som semistrukturerade intervjuer har. Vidare kan förförståelsen haft en påverkan på utformningen av
intervjufrågorna genom att de utformades utifrån tidigare erfarenheter och förväntade svar. Därmed är det av stor vikt att försöka ställa så öppna frågor som möjligt.
Slutligen kan kodningsprocessen påverkats då huvudkoderna valdes ut i förväg, vilket kan ha medfört att materialet blivit styrt och fått färre koder. Däremot är det en fördel för att kunna fokusera på frågeställningarna. Emellertid har kodningsprocessen förhoppningsvis inte lett till ett mindre kvalitativt resultat jämfört med om kodschemat haft fler huvudkoder (Aspers, 2011, 167, 176–177).
Etiska aspekter
Rollen som forskare involverar ett ansvar både gentemot deltagarna i studien och mot de individer som indirekt kan påverkas av forskningen (Vetenskapsrådet 2017, 8).
Vetenskapsrådets forskningsrapport (2017) redogör för de etiska överväganden och riktlinjer som en forskare bör eftersträva för att uppnå god forskningssed. Vetenskapsrådets principer har genomsyrat studien för att uppnå god forskningssed och kvalité genom att sanningsenligt redovisa genomförandet och resultat (Vetenskapsrådet, 2017, 2, 8). Vidare finns ett antal grundläggande principer såsom individskyddskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet syftar till att forskaren måste informera respondenten om syftet med studien, denna princip togs hänsyn till när respondenterna bjöds in till
intervjutillfället via mail. Samtyckeskravet handlar om att respondenterna som deltar i studien själva har rätten att bestämma huruvida de vill delta, vilket respondenterna blev informerade om via informationsmailet. Vid intervjutillfället förtydligades samtyckeskravet och
respondenterna ombads även bekräfta samtycket till deltagandet och att intervjutillfället spelades in. Konfidentialitetskravet härrör sekretess och offentlighet, denna princip handlar om att skydda personuppgifterna. Vid intervjutillfället informerades respondenterna om att de skulle anonymiseras genom att företagsnamn, personuppgifter och det insamlade materialet skulle behandlas konfidentiellt. Nyttjandekravet syftar till att den insamlade datan endast får användas i samhörighet till forskningsmålet, vilket respondenterna också informerades om i informationsmailet (Vetenskapsrådet, 2002, 6–14).
Dessutom är det av stor vikt att ständigt göra en avvägning i förhållande till forskningskravet och individskyddet. Komplexiteten uppstår i önskan om att ta del av individernas livsvärld i så stor utsträckning som möjligt för att utöka kunskapen om samhällsintressen, utan att pressa respondenterna på för mycket känslig eller privat information (Vetenskapsrådet, 2017, 13, 39).
Forskarens roll
I forskarrollen tillkommer ett flertal plikter att ta hänsyn till såsom att vara sanningsenlig angående forskningen. Metoder och resultat bör med öppenhet redovisas. Vidare är det inte tillåtet att stjäla forskningsresultat från andra studier (Vetenskapsrådet, 2017, 8). I rollen som forskare är det viktigt att visa hänsyn och ta ett ansvar gentemot respondenterna och att se till att det insamlade materialet förblir konfidentiell (Aspers, 2011,117). En ytterligare etisk
aspekt att ta hänsyn till vid val av intervju som datainsamlingsmetod är att forskaren interagerar med respondenterna till skillnad mot en observationsstudie (Vetenskapsrådet, 2017, 26). Därmed är det viktigt att som forskare inte applicera sina egna åsikter och tankar på det som respondenterna berättar, med andra ord inte göra intrång på intervjupersonernas yttrande (Aspers, 2011, 39). För att ta hänsyn till detta tilldelades intervjuerna till den
frågeställare som inte hade en relation till respondenten för att förbli så objektiv som möjligt.
Efter intervjutillfällena erbjöds respondenterna att ta del av studien efter färdigställandet, vilket visar uppskattning och pålitlighet (Aspers 2011, 149). Syftet med delgivningen av materialet till deltagarna var att erbjuda en möjlighet att skapa en tydligare uppfattning om studiens syfte och kontrollera att anonymiteten inte har kränkt. Dessutom kan det ses som positivt för respondenterna att ta del av studien då de får se resultatet av deras deltagande.
Resultat och analys
Som tidigare nämnts är syftet med studien att undersöka hur stressnivån upplevs i samband med den oförutsedda övergången till distansarbete. Resultatdelen kommer därför introduceras med att besvara den första frågeställningen “Hur upplevs krav, kontroll och socialt stöd av kvinnorna vid det plötsliga distansarbetet jämfört med före pandemin?” under de tre
huvudtemana krav, kontroll och socialt stöd. Därefter redogörs för den andra forskningsfrågan ”Hur upplever kvinnorna sin stressnivå vid distansarbete, har den förändrats?” som
presenteras under huvudtemat stress.
Krav
För att undersöka hur kraven upplevs vid distansarbetet jämfört med arbetsplatsförlagt arbete fick respondenterna besvara frågor gällande krav som bestod av tre olika delar: mängd och tempokrav, kognitiva krav samt kravställaren.
Mängd och tempokrav
Mängd och tempokrav riktas in på mängd av arbetsuppgifter och tid, när dessa krav blir för höga upplevs tidspress och svårigheter i att hinna med arbetet. Arbetsmängden en individ har påverkar arbetstempot (Eklöf, 2015, 51). Majoriteten av kvinnorna upplever att
arbetsuppgifter före arbetsdagens slut. Arbetsmängden kunde exempelvis bero på hur många ärenden som kommit in under dagen, möten och oväntade arbetsuppgifter som krävde omprioritering. Kvinnorna upplever inte detta som ett problem, då arbetsgivaren inte ställde kravet att skulle hinna slutföra arbetsuppgifterna, som respondent A berättar:
Ofta har vi alltid saker att göra när alla går hem. Men inte exempelvis överdrivna mängder, men det beror också på hur många som gjort anmälningar
Respondent D är den enda som inte upplevde en stor arbetsmängd innan distansarbetet. Anledningen till uppfattningen berodde på respondentens arbetsuppgifter, som bestod av att ta emot kundärenden under öppettider. När respondent Ds arbetsdag var slut var även
arbetsuppgifterna det:
Jag jobbar den här tiden till den här tiden, sen om det fortfarande är telefonkö eller mycket mail, då ligger de kvar. Jag har inget ansvar över det efter att jag gått hem.
Kvinnornas upplevelser vid det plötsliga distansarbetet gällande arbetsmängd visar på två olika resultat. Majoriteten av kvinnorna upplever att arbetsmängden vid distansarbete är detsamma som på arbetsplatsen, de har lika mycket att göra. Tre av sju respondenter upplever dock att de har fått högre arbetsmängd vid distansarbetet, då de har fått mer att göra på grund av pandemin. Respondent E uppger att hon måste ta mer ansvar i och med pandemin genom att hon i större utsträckning behöver vara tillgänglig på telefon. Även respondent D uppger att hon fått större arbetsmängd i form av fler ärenden att hantera:
Vi har ett supertryck just nu. Det har varit en jättetuff arbetsperiod sen vi började arbeta på distans eller sen hela pandemin drog igång faktiskt.
Utöver arbetsmängd är även tempo ett krav arbetstagaren utsätts för, där ett högt arbetstempo kan leda till att rast och lunch hoppas över, vilket kan leda till en känsla av stress (Eklöf, 2015, 51). I och med distansarbetet upplever kvinnorna att arbetstempot har förändrats men i olika utsträckning. De kvinnor som upplever att arbetsmängden är densamma vid
distansarbetet upplever även en positiv förändring angående tempo, då de får mer gjort på grund av färre fysiska möten som därmed frigör mer tid till arbetsuppgifterna:
På ett sätt är det otroligt mycket mer effektivt. Förut var vi tvungna att kuta på alla möten, våra fysiska möten[...]. Det är väldigt effektivt med såna digitala möten.
Respondenterna D och E upplever att arbetstempot har blivit högre. Dessa två upplever även att arbetsmängden har ökat i samband med pandemin. Det högre tempot yttrar sig genom att respondent Ds naturliga pauser mellan telefonsamtal uteblir, då fler kunder ständigt ringer in. Medan för respondent E handlar det om att fler arbetsuppgifter har tillkommit som fortfarande ska slutföras inom samma tidsram.
Dessutom kan det höga arbetstempot leda till att anställda använder sin fritid för att hantera arbetsmängden och därför arbetar övertid (Eklöf, 2015, 51). Två av sju respondenter hanterar den stora arbetsmängden och höga arbetstempot genom att de arbetar övertid, både på
arbetsplatsen och även vid distansarbetet. Skillnaden i respondenternas upplevelser av att arbeta övertid är att de vid distansarbetet upplever det bättre att jobba över. Detta beror på att övertiden inte påverkar fritiden negativt, eftersom restiden uteblir och därför får de enklare ihop livspusslet.
Nu är man ändå hemma, då kan jag sitta och jobba den där timmen medan min partner kanske lagar mat.
Som citatet ovan beskriver, upplever respondent C att övertiden inte är ett lika stort problem vid distansarbetet som på arbetsplatsen. Däremot tyder krav-kontroll-socialt stöd-modellen på att övertid som uppstår vid för höga krav i längden inte är hälsosamt. Detta bekräftar
respondent G när hon svarar på frågan om hon upplever att hon kan hantera kraven som ställs:
Alltså det går ju att hantera, det är väl bara det att det inte känns hållbart kanske. Kognitiva krav
Utöver arbetsmängd och tempokrav finns även kognitiva krav, som handlar om individens förmåga att kunna fokusera och att kunna fatta beslut, vilket kan påverkas av störande
moment i omgivningen såsom kollegor eller andra ljud. När det ställs höga kognitiva krav får arbetsmiljön en större betydelse, vilket innebär om individen behöver kunna koncentrera sig är arbetsmiljön avgörande för om det är möjligt (Eklöf, 2015, 51–53). Samtliga respondenter uppger att de på sina arbetsplatser har öppna kontorslandskap, vilket de upplever kan vara till fördel eftersom information och hjälp är lättillgängligt, samt att de lätt kan höra vad andra
kollegor säger om problem de själva har. Däremot upplever alla kvinnor att de blev avbrutna av kollegor eller andra störningsmoment på sina arbetsplatser, vilket upplevs negativt. Det respondenterna upplever negativt var när kollegor samtalade, både med och utan
respondenten. Även andra typer av ljud upplevdes som störande i form av knappande på tangentbord, någon som gick förbi och telefoner som ringde:
Tanken var alltid att stänga in mig själv men jag klarade inte det. Det var mycket lättare att skaffa information. Det var både bra och dåligt. Vi satt i ett öppet landskap, nära varandra. Det var tv-skärmar överallt som
plingade. Det skulle vara tjo och tjim.
Däremot upplever samtliga kvinnor att arbetsmiljön är bättre vid distansarbetet. Anledningen till denna upplevelse är att de inte längre blir avbrutna av kollegor och ljud i samma
utsträckning som innan, vilket resulterar i att de kan koncentrera sig bättre. Vid distansarbetet har de möjligheten att välja när de vill bli störda genom att de tar egna beslut om när de vill besvara ett mail, exempelvis efter en avslutad arbetsuppgift. Denna valmöjlighet gör att respondenterna upplever bättre arbetsro. Samtliga respondenter upplever dock nya typer av störningsmoment i samband med distansarbetet, såsom hushållssysslor eller en sambo som arbetar hemifrån. De nya formerna av störningsmoment uppger respondenterna vara mindre störande för att de lättare hanterar dem.
Hemma finns det andra störningsmoment, absolut. Men jag har lättare att säga åt min sambo att han måste lämna mig ifred och vara tyst, än vad jag har till kollegor. Jag har lättare att styra över störningsmoment här
hemma, jag fokuserar bättre hemifrån.
Som respondent D ovan beskriver leder distansarbetet till nya störningsmoment, vilka dock är lättare att hantera. Något som skulle kunna förklara varför det dyker upp nya
störningsmoment vid distansarbetet är att på den gamla arbetsplatsen, det vill säga frontstage, fanns tydliga gränser medan på den nya arbetsplatsen, det vill säga backstage, finns inte lika tydliga gränser då den äger rum på samma scen som respondenternas hemmiljö.
Kravställare
Vidare är det av stor vikt att undersöka vem det är som ställer kraven, då ett krav på arbetsplatsen kan likväl komma från en chef som från individen själv (Eklöf, 2015, 63). På frågan var kvinnorna upplever att kraven kommer ifrån, är första svaret hos samtliga att kraven kommer från dem själva:
Man vill liksom göra bra ifrån sig, att ens chef och kollegor ska bli nöjda, att man kan hjälpa till och vara en resurs.
Efter vidare tanke uppger respondenterna att det även finns andra kravställare utöver dem själva, främst arbetsgivaren. Dessa krav som kvinnorna upplever uppfattas av dem som rimliga, då de utformats utefter deras kompetensnivå. Dessutom uppger respondent E andra kravställare såsom kunder och lagen:
Vi har en vision som vi utgår ifrån och jobbar mot. Så dels är det ju rent uppifrån via lag men också mål som sätts upp för verksamheten. Man lägger väl en del krav på sig själv också när det kommer till arbetsmoral.
Om man som individ inte lyckas besluta vilken av kravställarna som man rättar sig efter, kan rolloklarhet uppstå för individen (Eklöf, 2015, 63). Rolloklarhet kan även uppstå vid
distansarbete, då individen hamnar i en situation där den intar en arbetsroll i sin hemmiljö som leder till otydliga gränser mellan arbete och privatliv (Eklöf, 2015, 59–60). Tre
respondenter i denna studie upplevde rolloklarhet i början av det oförutsedda distansarbetet. Respondent A uppger att det var förvirrande eftersom hon upplevde det obehagligt att ringa till kunder och säga att hon ringde från sitt företaget när hon i själva verket satt hemma. Detta går att koppla till Goffmans (2009) frontstage och backstage begrepp. I vanliga fall befinner sig respondent A frontstage när hon arbetar på sin arbetsplats med publik i form av kollegor. På arbetsplatsen vet hon hur hon ska agera. Numera vid det plötsliga distansarbetet ska respondent A istället spela sin roll i det dolda, det vill säga backstage, där hon i vanliga fall kliver ur sin arbetsroll:
Det var jättejobbigt första månaderna, jag blev osäker på vad jag skulle säga till kunderna för att jag satt hemma. Men man har anpassat sig till hemarbetet, och jag känner mig mer bekväm i min roll nu än vad jag
gjorde då.
Däremot upplever de tre respondenterna att rolloklarhet och rollkonflikt har numera
försvunnit, då de vant sig vid distansarbetet. Dock upplever respondent D fortfarande att hon tar otrevliga kunder mer personligt när hon är hemma än när hon är på sin arbetsplats.
Dock upplever en respondent rolloklarhet under hela tiden vid distansarbetet på så sätt att hon fysiskt inte kan gå hem eftersom hon redan är hemma. Rollen som privat och rollen som anställd blir otydlig vid distansarbetet, vilket i sin tur kan leda till minskad motivation (Eklöf,
2015, 61). Precis som för respondent A kan denna rolloklarhet kopplas till Goffmans (2009) frontstage och backstage begrepp. När hemmet, som i vanliga fall är backstage, innefattar både backstage och frontstage, uppstår det en otydlig gräns för individen angående arbetsdagens början och slut. På arbetsplatsen finns en tydlig gräns mellan arbetsliv och privatliv, men när dessa två kombineras på samma yta blir gränsen otydlig.
Till skillnad mot respondenterna ovan upplever de övriga att övergången från att arbeta på plats till att arbeta på distans var smidig, då de snabbt har upprättat nya rutiner samt styrt upp sin tid:
Det är ganska skönt för nu kan man styra lite mer. Om jag vill träna en timme på lunchen då kan jag jobba en timme senare också, vilket man kanske inte skulle vilja göra om man var på en arbetsplats.
Dessa kvinnor visar inte några tendenser till rollkonflikt eller rolloklarhet.
Kontroll
För att undersöka hur kontrollmöjligheterna upplevs vid distansarbetet jämfört med vid arbetsförlagt arbete fick respondenterna besvara frågor gällande kontroll. Kontrollmöjligheter betraktas som individers resurser för att hantera arbetsrelaterade krav. Effekter som kan komma utav stora kontrollmöjligheter är lägre risk för stress (Eklöf, 2015, 74–75). I denna studie ses en positiv förändring angående kontrollmöjligheter för respondenterna vid det plötsliga distansarbetet. På arbetsplatsen uppger alla kvinnor att de kunde kontrollera sina arbetsuppgifter, men vid distansarbetet upplever majoriteten en ökad kontrollmöjlighet. Anledningen till denna förändring beror på att de vid distansarbetet har större frihet att disponera arbetstimmarna. Respondenterna uppger att de har möjligheten att börja arbeta en timme tidigare eller senare, vilket möjliggör att de exempelvis hinner med träning. De positiva följderna vid distansarbetet är att kvinnorna upplever sig vara mer effektiva, jobbet får bättre kvalitét samt bättre struktur. Den positiva inställningen till distansarbetet går hand i hand med Rahes (Fagerlind de Lima, 2020) studie som också visar på att kvinnor upplever en positiv inställning till distansarbetet, då det gör dem mer fokuserade och effektiva till följd av den uteblivna restiden till och från jobbet, vilket respondent G bekräftar:
Ja, jag skulle säga att jag gör exakt samma saker bara att jag gör det mer effektivt. Jag blir klar oftast i tid. Det är mer fokus på något sätt. Det känns som att det blir mer strukturerat hemifrån.
Utifrån dessa respondenters beskrivna situationer antas det att de tidigare haft spända jobb som arbetsförhållanden, det vill säga höga krav och låga kontrollmöjligheterna, men som vid distansarbetet övergått till aktiva jobb eftersom de upplever högre kontrollmöjligheter (Karasek & Theorell, 1990).
Dock uppger två respondenter att de upplever lägre kontrollmöjligheter vid distansarbetet. Det bör tilläggas att dessa två även har högre krav i samband med pandemin. Den ena
respondenten E, berättar att hon har en lista med saker att göra under dagen som hon ofta får omstrukturera på grund av att det dyker upp nya arbetsuppgifter som behöver prioriteras. Bristen i att kontrollera hur, var och när arbetsuppgifterna ska utföras är tecken på låga kontrollmöjligheter (Karasek & Theorell, 1990). Den andra respondenten D, upplever bristande kontrollmöjligheter i avsaknad av information för att kunna genomföra sina arbetsuppgifter. Avsaknaden av information beror på att myndigheterna ändrar villkoren för att resa från dag till dag, som respondent D beskriver nedan:
Nu under pandemin är det olika bestämmelser hela tiden. Det här med resandet ändras från dag till dag. Vilka länder man får åka till och inte. Kontrollen är ganska bristande faktiskt.
De resterande två respondenterna hade redan före det påbjudna distansarbetet arbeten med höga krav och höga kontrollmöjligheter, men som i samband med pandemin och
distansarbetet har ändå högre krav men lägre kontrollmöjligheter. Dessa två respondenter har således gått från aktiva jobb till spända jobb. Krav-kontroll-socialt stöd-modellen förutsäger att spända jobb kan leda till stress (Karasek & Theorell, 1990).
Socialt stöd
Socialt stöd berör alla nivåer av hjälp man kan få på arbetet från såväl medarbetare som chefer, vilket kan påverka individers välmående på olika sätt. Avsaknaden av socialt stöd kan leda till stress medan ett faktiskt socialt stöd kan resultera i ett bättre välmående (Johnson och Hall, 1988). Nedan är det sociala stödet indelat i tre delar: emotionellt, information och instrumentellt stöd.
Emotionellt stöd
Det första stödet är det emotionella stödet som handlar om att kunna bearbeta emotionella påfrestningar tillsammans med kollegor och chefer på arbetet, det vill säga om man har möjlighet att prata med någon vid behov samt hur samarbetet fungerar (Eklöf, 2015, 83). För
att undersöka det emotionella stödet vid distansarbetet ställdes frågor till respondenterna gällande om det finns stöd att få, hur det ser ut, om de känner sig trygg med att be om hjälp samt hur samarbetet fungerar. Enligt intervjusvaren upplever majoriteten av respondenterna ett utmärkt emotionellt stöd vid det plötsliga distansarbetet genom att samarbetet har
förbättrats, de har fler individuella möten med chefer för att stämma av och de vågar be om stöd vid behov.
Jag tycker nästan att det faktiskt blivit lite bättre sen vi började jobba hemifrån. Det var ett bra samarbete innan också, men alla var så inne på att vi nu skulle lösa detta nu när vi ska jobba hemifrån. Alla var lite taggade och
ville hjälpas åt mycket mer än när det bara var som vanligt.
Ovan beskriver respondent A de positiva effekterna som distansarbetet har på det emotionella stödet. Dock upplever en minoritet att det emotionella stödet vid distansarbetet är sämre eftersom de upplever det svårare att få tag på kollegor och chefer än vad det är på plats. Ytterligare orsaker till det minskade emotionella stödet är att samarbetet har övergått till att bli mer individuellt. Däremot är respondent F den enda som pratar om svårigheterna sin chef möter vid det oförutsedda distansarbetet.
Som chef i den här situationen är det nog ganska svårt och utmanande, eftersom det blir en helt annan typ av ledarskap. Och jag tror att för min chef så är det lite svårt att hitta det sättet.
Dessutom visar Rahes (Fagerlind de Lima, 2020) studie på att kvinnor vid distansarbete uppger att de saknar samhörighet med kollegor på arbetsplatsen, vilket bekräftas av denna studie. Trots att mer än hälften upplever att det emotionella stödet har blivit bättre vid
distansarbetet, saknar de ändå sina kollegor. Det som respondenterna saknar är möjligheten att spontant kunna initiera avstämning med någon kollega eller att prata vid kaffemaskinen som bidrar till samhörighet. Utöver kopplingen till Rahe (Fagerlind de Lima, 2020) går
respondenternas avsaknad av kollegor i linje med Goffmans tankar om scen och publik, eftersom när respondenterna är på sina arbetsplatser, det vill säga scener, intar de roller som arbetstagare. På scen agerar respondenterna med medspelare och publik i form av kollegor och kunder. Vidare menar Goffman (2009) att i längden kan aktören inte behålla sin rollgestalt utan någon form av stöd från publik och medaktörer, då de är viktiga för upprätthållandet av roller. Därför uppstår det en osäkerhet gentemot respondenternas
rollgestalter i och med avsaknad av kollegor och chefer, vilket medför att respondenternas roller inte längre legitimeras när de arbetar backstage.
Informationsstöd
Det andra sociala stödet är informationsstödet som handlar om hur man får tillgång till information och hjälp av kollegor eller chefer (Eklöf, 2015, 84). För att undersöka om respondenterna upplever någon förändring gällande informationsstöd vid distansarbetet ställdes frågor angående om de får och vågar be om hjälp samt hur de får tag i information. Resultatet påvisar att majoriteten upplever ett fungerande informationsstöd vid distansarbetet. Kvinnorna uppger att de har daglig kontakt med chefer och kollegor, får hjälp vid behov samt lätt tar del av information och kunskap som kollegor eller chefer besitter. Angående om kvinnorna upplever någon förändring i informationsstödet vid det oförberedda distansarbetet, svarar de att det antingen är lika bra som innan eller att det till och med har blivit bättre genom att man pratar med sin chef oftare. Detta är något som respondent A delger:
Jo, men det fungerar jättebra. Vi har mycket kontakt med varandra dagligen genom att vi har många frågor. Alla är alltid lite inställda på att man får hjälp. Och det är också något som bara fortsatt från när vi jobbade på
kontoret.
Däremot upplever återstående respondenterna att informationsstödet har försämrats vid distansarbetet, det bör tilläggas att dessa även upplever ett försämrat emotionellt stöd.
Anledningen till försämringen är att ansvaret att ta del av information och hjälp ligger numera på dem själva. Vid behov av hjälp ringer respondenterna men får inte alltid svar och får därför maila och invänta svar. Respondent F uppger att hon bokar in möten med någon av kollegorna för att få hjälp och uppger även att hon skulle vilja höra av sig mer men vill inte störa. Därför samlar hon på sig uppgifter på hög innan hon hör av sig.
Jag brukar oftast då boka in ett möte med en av mina kollegor och går igenom det som jag behöver hjälp med. Eller jag hade nog velat höra av mig mer egentligen, men jag vet att alla har mycket. Då vill inte jag störa. Det
är så man lär sig liksom.
Som respondent F ovan beskriver har hennes arbetsplats, frontstage, bytt miljö från en fysisk plats till en digital, vilket leder till en större medvetenhet hos respondenten angående behovet av informationsstöd. I och med den nya frontstage i kombination med respondentens
medvetenhet skulle det kunna leda till att respondent F blir obekväm, vilket kan vara källa till stress.
Instrumentellt stöd
Det sista sociala stödet är det instrumentella stödet som handlar om hur tillgång till praktisk hjälp erhålls, exempelvis material i form av datorer eller dylikt (Eklöf, 2015, 83). För att undersöka hur respondenterna upplever det instrumentella stödet vid distansarbetet frågades kvinnorna hur de skulle vilja förbättra arbetsmiljön för att må bättre. Samtliga respondenter uppger att de har erbjudits att få ta hem datorn och hälften har erbjudits att ta hem annat material från arbetsplatsen i form av stol och bord. Däremot har inte alla möjligheten:
Jag och min sambo bor tillsammans på 44 kvm, en etta. Ett separat rum med riktig skrivbordsstol och riktigt bord, dem förutsättningarna skulle göra det mycket bättre.
Respondent B är den enda av respondenterna som tagit med sig allt från kontoret hem för att bygga ett hemmakontor. Att respondent B har byggt ett hemmakontor kan bero på att hon vill definiera en scen för att tydligt skilja på vad som är arbetsplats och vad som är hemmiljö. Goffman menar att en individ i längden inte kan behålla sin rollgestalt utan publik, men i detta fall kan det vara så att rekvisitan hjälper respondent B att upprätthålla sin arbetsroll (Månsson, 2015, 168–170). Anledningen till att kvinnorna inte tagit del av allt instrumentellt stöd beror på olika faktorer såsom platsbrist, uppfattning att egna stolar är skönare samt ovilja att hemmet ska kännas som en arbetsplats. Att respondenterna inte vill att hemmet ska kännas som en arbetsplats kan bero på att gränsen mellan privatliv och arbetsliv blir otydligare om hemmet börjar se ut som en arbetsplats. Detta tolkas som en form av rollkonflikt som kan leda till svårigheter att prioritera mellan arbetet och privatlivet samt hur tillgänglig individen bör vara (Eklöf, 2015, 59–61). Denna uppfattning överensstämmer med Goffmans (2009)
backstage och frontstage begrepp. För att skapa tydliga gränser mellan privatliv och arbetsliv är det relevant för individen att separera backstage och frontstage vid distansarbetet.
Tolkningen av respondenternas upplevelser tyder på svårighet att kliva ur arbetsrollen vid distansarbetet på grund av att rekvisitan på arbetsplatsen numera är i deras hemmiljö, det vill säga backstage.
Stress
Utöver krav, kontrollmöjligheter och socialt stöd var även stress ett huvudtema som skulle undersökas. Stress är ett begrepp som refererar till obalans i kroppens system och därmed är det av stor vikt att individen befinner sig i jämvikt för att inte utsättas för ohälsosam stress. Med jämvikt menas att individen har en bra balans mellan krav och kontroll och därmed inte utsätts för stress som är skadlig (Karasek & Theorell, 1990). Ytterligare stressituationer relaterade till rollstress är rollkonflikt, rolldistans och rolloklarhet (Månsson, 2015). För att besvara studiens andra frågeställning ställdes frågor om måendet vid arbetsförlagt arbete jämfört med vid distansarbete samt om den upplevda stressnivån har förändrats vid
distansarbetet. Vad som kan utläsas är att samtliga respondenter upplever vid distansarbete en ökad frihet och mer fritid eftersom de slipper pendlingstid, får mer tid för träning och
promenader samt får bättre möjlighet till rutiner. I och med detta upplever kvinnorna att de är mer effektiva vid distansarbetet, vilket har en positiv inverkan på deras mående. Emellertid upplever fyra respondenter att distansarbetet även har negativa konsekvenser för deras välmående, då de saknar kollegor. Således leder distansarbetet till både positiva och negativa effekter:
Jag tycker att det är kul att jobba hemifrån. Man kan sakna den sociala interaktionen men samtidigt tycker jag att det är så mycket mer frihet, då jag kan träna på lunchen om jag vill och jobba senare.
Vidare på frågan om hur respondenterna upplever sin stressnivå vid distansarbete skiljer sig svaren åt. Majoriteten av respondenterna, däribland respondent E, upplever att stressnivån antingen är oförändrad eller har minskat vid distansarbetet.
Generellt är jag inte superstressad men givetvis finns det ju vissa uppgifter och vissa förhandlingar som ändå kan ge en rätt mycket puls. Jag tänker att det är samma, jag har varit stressad hemma men det hade jag ju också
varit på jobbet.
Det som är de bakomliggande orsakerna till den antingen oförändrade eller minskade stressnivån är de högre kontrollmöjligheterna och/eller ett bättre socialt stöd vid distansarbetet, vilket respondent G berättar:
Man tar en ordentlig rast, man slutar i tid, man får en lugnare morgon och behöver inte stressa in på något sätt. Resten av livspusslet går ihop så mycket bättre för mig. Det är ju väldigt stor skillnad.
Trots de positiva effekterna som distansarbetet har för kvinnorna ovan upplever dock resterande respondenter att stressen ökar vid distansarbetet, som tycks bland annat bero på otydliga gränser mellan privatliv och arbetsliv:
När man går hem från kontoret så går man hem och är ledig. Men nu stänger man av datorn och går tre meter åt det hållet [pekar till höger] och sätter sig i soffan. Jag kan känna ibland att jag gör saker med jobbet som jag
annars inte hade gjort. Nu är det så lättillgängligt, då blir det så.
Detta fall av stress kan kopplas till rollstress, då det uppstår en rollkonflikt för respondenten att skilja mellan privat- och arbetsliv. Bakomliggande orsak till rollstressen skulle kunna kopplas till Goffmans aktörsbegrepp. Ärlig och cynisk aktör skulle kunna hjälpa till att förklara de respondenter som inte upplever någon form av rollkonflikt ses som cyniska aktörer, då de är medveten om att distansarbetet innefattar en arbetsroll och att de spelar den rollen utan att definiera sig med den och därmed sätter gränser för privatliv och arbetsliv. De som dock upplever rollkonflikt vid distansarbetet ses som ärliga aktörer, då de inte sätter gränser mellan arbetsliv och privatliv eftersom de inte förstår att arbetstagaren är en roll som måste spelas vid distansarbetet (Månsson, 2015, 171).
Vidare tecken på ökad stress visade respondent B som upplever en osäkerhet i hur hon ska uppfylla förväntningarna på sin roll, då hon känner att ingen ser att hon jobbar. Respondent B verkar ha ett behov av att få stöd av publik och medaktörer för att kunna genomföra sitt arbete utan att uppleva stress.
Diskussion
Distansarbete är ett fenomen som har funnits länge och blivit allt mer frekvent under de senaste åren. Dock orsakade pandemin att sysselsatta i Sverige i större utsträckning plötsligt behövde övergå till ett distansarbete i en omfattning som företagen inte var förberedda på. Å ena sidan är distansarbete inget nytt men å andra sidan är det nytt för flera yrkesroller och organisationer. Dessutom är en pandemi som orsak till distansarbete mycket ovanlig.
Vanligen är distansarbete något som arbetstagare och arbetsgivare kommer överens om, men i och med pandemin har det blivit en rekommendation för att minska smittspridningen. Utöver
