Ekonomisk utsatthet –
finns det en väg ut ur ett långvarigt bidragsberoende? Heléne Ärlegård
Örebro universitet
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att genom intervjuer med 6 personer, som levt på ekonomiskt bistånd i mer än 10 månader, skildra deras upplevelse av sin livssituation och möjligheter att påverka den. Genom semi-strukturerade intervjuer samlades material in, material som analyserades med utgångspunkt i en induktiv tematisk metod. I analysen träder fyra huvudteman fram som beskriver upplevelsen av att vara långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd: skam, förändring, bristande kontroll och låg framtidstro. Teman som i en sammantagen förståelse leder till kärnkategorin som är ett: förstärkt beroende - att hamna mellan stolarna.
Nyckelord: Tillit, Självkänsla, Delaktighet, Ekonomisk utsatthet, Hälsa
Handledare: Jan Carlsson
Självständigt arbete avancerad nivå 15 hp VT-19
Financial vulnerability –
is there a way out of long term dependent on social security service Heléne Ärlegård
Örebro University
Abstract
The purpose of this study was to describe, through 6 interviews with people who have been living on social security service for more than 10 months, their experience of their lifesituation and opportunities to influence it. The material was collected through semi-structered interviews and anlayzed based on an inductive thematic method. The analysis revealed four main themes that describe the expeience of being long term dependent on social security service; shame, change, lack of control and low faith in future. These themes could be understood on the basis of the core category: reinforced dependency on social security – to end up between the chairs.
Keywords: Confidence, Self-Esteem, Participation, Financial Vulnerability, Health
1 Ekonomisk utsatthet – finns det en väg ut ur ett långvarigt bidragsberoende?
Det är centralt för människor som hamnar i svåra situationer att det upplever en känsla av sammanhang, en förståelse för vad som händer, att de är en del av det som händer samt förståelse för hur situationen kan hanteras (Antonovsky, 1987). Där känslan av sammanhang (KASAM) innebär att individen ser en möjlighet till förändring istället för att se sig själv som ett offer för omständigheterna utan något handlingsutrymme. Antonovsky (1987) fokuserar på det som är friskt och det som ökar motståndskraften och genom en känsla av sammanhang har man större chans att ta sig ur en besvärlig situation. Frågan är hur personer som långvarigt levt på ekonomiskt bistånd ser på sina möjligheter att förändra sin livssituation?
Bergmark (2013) framhåller att den sociala- och ekonomiska marginaliseringen har ökat för individer som lever på ekonomiskt bistånd i Sverige de senaste 30 åren.
Longitudinella studier visar på att ekonomin har effekt på hälsan och att hög inkomst leder till att individer håller sig friskare (Halleröd & Gustavsson, 2011) samt att känna social
delaktighet förbättrar den upplevda hälsan (Guieseppe & Lindstrom, 2010).
I Sverige ökar andelen personer som har en låg ekonomisk standard (relativ fattigdom) succesivt och har gjort det sedan 1991 (Statistiska centralbyrån [SCB], 2017). Med låg
ekonomisk standard innebär en inkomst som är mindre än 60 procent av medianvärdet för riket (SCB, 2017). Rapporter från Socialstyrelsen (2018) visar att antalet individer i Sverige som är beroende av ekonomiskt bistånd är stor (255 000 vuxna och 139 000 barn) där 36 % av de vuxna har varit beroende av biståndet i mer än tio månader för att klara sin försörjning. När en person tagit emot ekonomiskt bistånd i 10 månader eller mer under året används uttrycket, långvarigt ekonomiskt bistånd. Uttrycket mycket långvarigt ekonomiskt bistånd, gäller för personer som levt på bistånd i minst 27 månader med avbrott för högst två månader i rad under tre år (Socialstyrelsen, 2011). Relativ fattigdom i välmående välfärdsstater skapar social exkludering som kan resultera i skam och skuldkänslor (Underlid, 2005).
2 Ekonomiskt bistånd är tänkt att vara ett tillfälligt stöd, en akutinsats, till ett begränsat antal individer som hamnat i en utsatt situation och socialtjänstens mål är fastställda i
Socialtjänstlagens första kapitel den så kallade portalparagrafen (2001:453).Där det står angivet att socialtjänsten skall främja människors, ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt aktivt deltagande i samhällslivet. Ekonomiskt bistånd ska tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå, enligt 4 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453). Men det finns inget angivet i varken lagtext eller lagens förarbeten hur begreppet skälig levnadsnivå ska definieras. Intentionen är att bedömningen ska göras med utgångspunkt från de
förhållanden och den tid som de biståndssökande lever i. Bergmark (2013) problematiserade kring ekonomiskt bistånd som stödform och menar på att även om tanken är att biståndet ska följa en baskonsumtion är det inte relaterat till den allmänna standardökningen. Möjligheten till konsumtion har en stor betydelse för upplevelsen av att känna sig delaktig i samhället (Hjort, 2011), där konsumtion kan fylla en socialt viktig funktion av att få vara som andra och inte avvika eller bli identifierad som fattig.
En välkänd förklaringsmodell för hur individer prioriterar sina behov för att må bra är Maslows (1943) behovstrappa som är uppdelad i fem steg. De tre första stegen avser de basala så kallade fysiologiska behoven (mat, vätska och sömn), trygghetsbehov (säkerhetsbehov) samt sociala behov (mänsklig närkontakt och relationer). De två sista stegen i behovstrappan är självkänslobehov (självrespekt) samt behov av självförverkligande.
Som medborgare i ett samhälle påverkas vårt handlingsutrymme ytterst av
övergripande strukturer men där det finns en strävan hos individen att hitta sin position och tillhörighet (Scheff, 1997). I den svenska välfärdsstaten, finns en strävan att ge medborgarna möjlighet till ekonomisk trygghet, delaktighet i samhället på lika villkor samt rätt till relevant vård (Finansdepartementet, 2017). Det svenska välfärdssystemet innefattar tre grundläggande trygghetssystem; ekonomisk, social och hälsa. Trygghetssystemen finns reglerade i
3 socialförsäkringen som skall tillförsäkra individen ekonomisk trygghet vid sjukdom,
ålderdom och när barnen är små (Swärd, 2018). Det innebär att välfärdsstatens ambition är att ge alla människor en ekonomisk grundtrygghet, möjlighet till delaktighet och deltagande i samhället samt förutsättningen att leva ett friskt liv och få vård efter behov. Salonen (2013) menar att det sker förskjutningar och att nya grupper blir beroende av ekonomiskt bistånd på grund av arbetsmarknadens och välfärdssystemens misslyckande att inkludera dem.
Studier visar på att de som har möjlighet att påverka sin tillvaro, att ha kontroll över sin livssituation, får en bättre hälsa (Alexandersson & Medin, 2000). Det finns ingen entydig definition av livssituation men avser ofta de förhållanden som råder vid ett visst tillfälle utifrån; sysselsättning, ekonomi, boende, hälsa och utbildning.
Julian Rotter (1960) myntade begreppet locus of control (kontrollfokus). Där locus of controll beskriver den uppfattning individer har av var kontrollen över en viss situation ligger. Rotter (1990) skiljer på inre konrollfokus och yttre kontrollfokus om individen själv har kontroll eller om det ligger utanför dennes makt. Den är en växelvis process där ett beteende skapar förväntningar av ett visst utfall. Enkelt uttryckt hänvisar intern kontroll till i vilken grad som individen förväntar sig att ett resultat eller förstärkning av ett beteende är beroende av det egna beteendet och personliga egenskaper eller om det är andra faktorer som styr utanför den egna kontrollen. När resultatet eller förstärkningen inte stämmer överens med förväntningar korrigeras beteendet och fortsätter upplevelsen av att beteendet inte får önskad effekt minskar motivationen att prova igen.
Faktorer som påverkar hälsan kan delas upp i skydds- samt riskfaktorer enligt rapporten, Liv och hälsa i Mellansverige (Region Örebro län, 2017). De skyddsfaktorer som nämns är; att känna sig säker och trygg i det område där man bor, känna tillit till andra människor, vara fysiskt aktiv, ha tillgång till personligt stöd samt att ha någon att anförtro sig åt. De starkaste riskfaktorerna är att vara stressad, ha sömnsvårigheter, inte kunna betala löpande utgifter
4 (ekonomisk stress) samt att vara arbetslös. Att ekonomin har effekt på hälsan har framkommit i longitudinella studier som visat på ett samband mellan ekonomisk status och hälsoeffekter såsom depression och långvarig sjukdom (Demakakos, Nazroo, Breeze & Marmot, 2008).
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt kan ansöka om ekonomiskt bistånd. Det görs en prövning och bedömning för att säkerställa att rätt inte finns till annan försörjning från Försäkringskassan, A-kassa, Arbetsförmedlingen eller studiemedel från CSN (Socialstyrelsen, 2019). Bedömningen omfattar andra personer i hushållet så är man gift eller sambo föreligger en skyldighet att försörja varandra. För att säkerställa att det inte finns tillgångar får man som sökande lämna in underlag från bank. Äger man bil, båt, bostadsrätt eller andra realiserbara produkter skall dessa säljas först för försörjning innan rätt till bistånd existerar.
Ekonomiskt bistånd beviljas således under förutsättning att man saknar pengar eller tillgångar för att självklara sin försörjning (Salonen, 2013). Nivån, storleken på ersättningen är baserat på en riksnorm, miniminivå, som beslutas av regeringen inför varje nytt kalenderår. Det kan vara angeläget i sammanhanget att förtydliga att ersättningen beviljas månadsvis och individer som lever på försörjningsstöd har begränsad eller ingen möjlighet att påverka sin ekonomi. Erhåller man pengar genom gåva eller säljer något dras motsvarande summa av från den norm som beviljas (Socialstyrelsen, 2019 a).
Individer som lever på ekonomiskt bistånd under längre perioder beskrivs som en marginaliserad grupp och där resursproblemen ökar utifrån längden av beroendet (Bergmark, 2007). Det har också påvisats att ju längre tid av biståndstagandet desto längre ifrån
arbetsmarknaden kommer individen samt att det får negativa konsekvenser på den fysiska och psykiska hälsan (Bergmark, 2007). Biståndstagare menar att det är möjligt att klara sig på ekonomiskt bistånd en kortare period men att det blir problematiskt om beroendet varar en längre period (Marttila, Whitehea, Canvin, & Burström, 2010). Det är därför angeläget att öka
5 förståelsen av vad ett långvarigt bidragsberoende innebär för individen och deras möjlighet att skapa en förändring. Syftet med undersökningen är att ta reda på vilka konsekvenser ett långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd får för individens psykosociala hälsa och om individer som lever på ekonomiskt bistånd upplever att de kan förändra sin situation samt delta i samhället på lika villkor.
Mot bakgrund av syftet avses följande frågeställning att besvaras:
Hur upplever personer som levt på ekonomiskt bistånd mer än tio månader sin livssituation och möjligheter att kunna påverka den.
Metod Respondenter
Materialet består av intervjuer gjorda med sammanlagt sex personer som varit beroende av ekonomiskt bistånd mer än 10 månader. Samtliga intervjupersoner är bosatta i en medelstor kommun i mellan Sverige. Omfattningen av tiden för hur länge respondenterna hade varit beroende av ekonomiskt bistånd varierade från 2 ½ - 24 år. Samtliga respondenter, var ensamstående, levde i eget hushåll.
Respondent 1: Kvinna 56 år, två vuxna barn, tidigare försörjning sjukpenning, försörjningsstöd 2 ½ år.
Respondent 2: Kvinna 42 år, tidigare försörjning inkomst från lön, försörjningsstöd 2 ½ år. Respondent 3: Kvinna 42 år, har haft försörjningsstöd till och från i 24 år.
Respondent 4: Man 62 år, tidigare sjukersättning, försörjningsstöd 4 år.
Respondent 5: Man 44 år, tidigare inkomst från lön, försörjningsstöd 4 år, 3 umgängesbarn. Respondent 6: Kvinna 33 år, tidigare lön samt föräldrapenning, försörjningsstöd 4 ½ år, två barn.
6 Material
Kvalitativ metod rekommenderas när avsikten med studien är att få information om individers personliga upplevelser (Langemar, 2008). Och där målsättningen är att finna betydelser och mening samt beskriva kvaliteter hos fenomen (Nylén, 2005). Då syftet med denna studie är att få en så varierad och kvalitativ förståelse i fenomenet, upplevelsen av ett långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd, valdes en kvalitativ ansats. Processen är
empiristyrd vilket innebär att den utgått från en bred frågeställning, semi-strukturerade intervjuer och en analys utan förbestämda teman (Langemar, 2008).
Procedur
När det finns tillgång och möjlighet att fritt välja, handplocka, deltagare är det att föredra. Då det är viktigt att urvalet är kvalitativt representativt för populationen i en kvalitativ studie (Langemar, 2008). För att nå ut till relevanta undersökningspersoner
kontaktades Socialförvaltningens verksamhetschef i den aktuella kommunen. Kontakten togs via mejl med syftet att få ett godkännande, att få tillgång, till kontaktuppgifter till personer som haft ekonomiskt bistånd i mer än 10 månader (bilaga 1). Ett brev med information om undersökningsupplägg (bilaga 1) och syfte skickades ut, via socialsekreterare, till personer som var relevanta utifrån urvalskriterierna. Kriterier för att ingå i studien är att man levt på ekonomiskt bistånd under minst 10 månader samt kan uttrycka sig väl på svenska. För att kunna genomföra intervjuerna, och få för studien betydelsefull informationen, var det viktigt att deltagarna kunde uttrycka sig på svenska. Då det inte skulle finnas tillgång till tolk.
Urvalet av deltagare till denna studie gjordes i en kombination av handplockat och tillgänglighetsurval. De tre första deltagare som anmälde sitt intresse blev intervjuade. Efter varje intervju transkriberades och genomlyssnades materialet för eventuella justeringar till nästa intervjutillfälle. De justeringar som gjordes var att försöka begränsa utsvävningar och tydligare hålla fokus på forskningsfrågan. Det framkom även i berättelserna information som i
7 nästa intervju blev användbar som följdfrågor (bilaga 2). De följande tre deltagarna
handplockades för att få en ökad variation av deltagare som kom att tillföra ålder, kön samt respondenter med barn.
För insamling av specifika data och för att kunna svara på frågeställningarna har sex djupintervjuer gjorts utifrån en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 2). Intervjuguiden har konstruerats utifrån det insamlade förmaterialet och till viss del utifrån förförståelse.
Att det finns en intervjuguide kan komma att påverka intervjun något som Tjor (2012) beskriver som en balansgång med att väga två motstridiga avseende mot varandra. Att kunna fånga informantens unika upplevelse och berättelse men samtidigt förhålla sig till en
intervjuguide. Langemar (2008) berör också den svårigheten som vanliga nybörjarfel att fokus hamnar på intervjuguiden i stället för på respondenten. För att försöka undvika detta gicks syftet med undersökning och huvudpunkterna i intervjuguiden igenom tillsammans med respondenten. För att kunna fokusera på det som sades under intervjuerna spelades
intervjuerna in med hjälp av en Mp3 spelare. Innan intervjun började gick vi noggrant igenom hur materialet skulle användas. Intervjuerna genomfördes i en lugn, neutral och väl anpassad lokal och tog ungefär en timme. När intervjun var klar ställdes frågan om det gick att
återkomma till dem för kompletterande frågor samt för kommentarer på resultatet.
Etiska ställningstagande kan vara speciellt viktiga vid användandet av djupintervjuer med semistrukturerade guide. Där syftet är att få en så varierad och omfattande bild som möjligt av respondenten och där informationen kan vara av den mera privata karaktären. Larsson m fl. (2005) betonar vikten av informerat samtycket, konfidentialitet samt att vara tydlig med vilka konsekvenser som uppstår för respondenten i och med intervjun. För att respondenten skall känna sig trygg att delta i studien och lämna sin berättelse gavs noggrann information om upplägget för studien samt hantering av lämnade uppgifter. Informationen gavs både skriftligt (bilaga 3) och muntligt där respondenten fick skriva under ett samtycke
8 som förtydligande att den tagit del och förstått informationen. En samtyckesblankett samt information som var utformad enligt Vetenskapsrådet (2002) kriterier, vilket inkluderar informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav samt nyttjandekrav. Respondenten informerades även om att de deltog frivilligt och kunde när som helst under intervjun välja att avsluta utan att behöva ge någon förklaring.
Analys
För bearbetning och analys av data har Hayes sju steg använts (Hayes, 2000, refererat i Langemar, 2008).
Fas 1: Transkribera materialet samt skapa en god överblick. Intervjuerna transkriberades ordagrant vid den första genomlyssning och lyssnades igenom ytterligare en gång för
eventuella justeringar och nyanseringar. I transkriberingen har vissa upprepningar uteslutits samt utfyllnadsord som inte är informationsbärande. Tredje gången materialet lyssnades igenom markerades meningar och uttryck som beskrev olika känslor och upplevelser, av vad beroende av försörjningsstöd innebär, i löpande text. Jag upplevde att jag för snabbt koppla texten direkt till min forskningsfråga och formulerade teman. Det vill säga mer eller mindre bara fångade upp det som direkt tangera forskningsfrågan vilket gjorde att nyanser och underliggande budskap missades. Därför valde jag att läsa igenom texterna noggrant och försöka förhålla mig nyfiket neutral och ta in det som texten berättade i sin helhet och därefter lyssna igenom en fjärde gång och markera meningsbärande enheter.
Fas 2: Markera text som är relevant för frågeställningen. Detta mynnade ut i att cirka 500 meningsbärande enheter markerades som därefter kategoriserades under olika kategorier. Till exempel,”…men har ändå lärt mig att förhålla mig till den summa jag får.” samt ”… i början var det så att när jag äntligen fick mina pengar så handlade jag upp nästan alla mina pengar.” Meningar som skapade kategorin anpassning. Kategorierna växte successivt fram då de markerade meningarna gicks igenom intervju för intervju och utifrån varje meningsbärande
9 enhet placerades under en kategori eller skapade en ny kategori. Det blev till sist 30 kategorier totalt.
Fas 3: Sortera citat utifrån olika teman. Kategorierna som tangera samma upplevelse och fenomen grupperades till exempel, tillfälliga lösningar, utsatthet, rädsla hamnade under kategorin otrygghet. Kategorierna och de meningsbärande enheterna skrevs in i ett Excelark dels för att få det överskådligt men även för att vid omgrupperingar lätt kunna gå tillbaka till de meningsbärande enheterna för att inte förlora den faktiska meningen.
Fas 4: Granska teman. I analyserandet av materialet upptäcks att vissa kategorier överlappar varandra och att samma kategori återfinnas under fler teman utifrån ett annat perspektiv eller mening vilket innebar att teman modifierades. Därefter jämfördes texterna för att börja formulera mer övergripande teman som skulle kunna svara på forskarfrågan för att sedan koppla det till tidigare forskning och eventuell teori(Langemar, 2008).
Fas 5: Definiera teman. Definiering av teman som fångar något viktigt i förhållande till forskarfrågan (Braun & Clark, 2006). Det blev 4 huvudteman samt 10subteman som i processen till slut resulterar till en övergripande förståelse av fenomenet en kärnkategori. Fas 6: Sammanfatta materialet.
Fas 7: Utveckla teori. Teman relaterades till varandra för att skapa en, sammanhängande helhet, kärnkategori.
10 Resultat
Tematiska analyser av de transkriberade intervjuerna genererade i fyra huvudteman, tio subteman samt en kärnkategori som presenteras nedan i figur 1.
HUVUDTEMA SUBTEMA KÄRNKATEGORI
SKAM Självkänsla
Misslyckande
Förstärkt beroende
-att hamna mellan stolarna
FÖRÄNDRING Acceptans
Energikrävande Otrygghet BRIST PÅ KONTROLL Pengars värde
Konsekvenser Kontrollerad
LÅG FRAMTIDSTRO Frustration Förhoppning
Figur 1: Tretton subteman utmynnar i fyra huvudteman, vilka tillsammans bildar kärnkategorin. Huvudtema 1: Skam
Skam innehåller två subteman: självkänsla och misslyckande. Temat skam ger en förståelse för hur processen upplevs av respondenterna som blir och är beroende av
ekonomiskt bistånd. En process som påverkas av många faktorer och som ser väldigt olika ut men som upplevs på ett snarlikt sätt. På frågan om de kommer ihåg den känsla de hade första gången de sökte ekonomiskt bistånd, berör respondenter skam. Skammen att vara beroende av ekonomiskt bistånd på ett eller annat sätt och de återkommer till den känslan upprepade gånger under intervjuerna. Det finns en djupbottnad skam av att inte klara sig själv. Att man har ekonomiskt bistånd är något man undviker att berätta. Respondenter beskriver att det vill,
11 att bekanta, omgivningen, ska se dem som de var innan. Upplevelsen av att söka ekonomiskt bistånd och omgivningens attityder beskrivs av en respondent.
”Det som känns värst är att de tycker att man utnyttjar systemet. […] Jag får mycket – du ljuger, du blåser systemet, du kan jobba. Att nu betalar socialen allt, men så är det inte. Ja, nu har du 15 000 ut. Det är många som tror. Du ska inte klaga du går på soc. Jag svarar aldrig för jag orkar inte diskutera. De har ingen aning men jag orkar inte tjafsa. […] Jag ser mig ungefär som värdelös eftersom jag inte kan göra något. självförtroendet är nere på botten.” (IP 5)
Att ta emot andras åsikter och attityder som att man tar skattepengar och utnyttjar systemet upplevs som besvärligt och en respondent uttrycker att man känner sig dömd. ”Jag skämdes för att söka försörjningsstöd, skämdes för att jag inte klarar mig själv. Varje gång jag ska ansöka kommer en känsla av skam och jag kan inte acceptera det” (IP 2). De menar att
omgivningen tror att det är mer glamoröst än vad det är och att de ljuger när de berättar vad de får i bistånd. Respondenterna uttrycker en missbelåtenhet över att vara i den situation de är i. De upplever att omgivningen inte förstår deras situation varken i avseende gällande den ekonomiska begränsningen eller den känslomässiga delen av att vara beroende av ekonomiskt bistånd. Det finns ett behov av att förklara och ge uttryck för varför de hamnat i en icke önskvärd situation som de inte kan påverka.
”Jag går inte på försörjningsstöd- som så många andra. För att vi tycker att det är kul utan vi gör det för att vi måste av olika anledningar. Det är inte så att man går dit för ro skull. Jag har haft skam att gå dit.” (IP 3)
Subtema 1a: Självkänsla. Självkänslan, som påverkas av hur upplevelsen är av möjligheten att påverka sin situation samt hur man ser på sig själv. Respondenterna upplever att de inte kan påverka sin situation och de ger uttryck för att vara värdelösa och mindre värda. Det finns ett behov av att upprätthålla en fasad som framträder i intervjuerna på olika sätt. Dels som en
12 förhållning till de tankar som man tidigare haft gällande personer som går på ekonomiskt bistånd. Där uppfattningen hos respondenterna är att det är nog mest personer som det gått snett för i samhället såsom missbruk eller kriminalitet. Dels med tanke på att respondenterna upplever att det är på grund av att de inte får relevant stöd som de uppbär ekonomiskt bistånd. Det är enklare att låta omgivningen tro att man är sjukskriven då ersättning från
sjukförsäkringen uppfattas mer som en rättighet som en respondent beskriver.
”...jag ser annorlunda på försäkringskassan och socialen. Hos försäkringskassan är jag sjuk i alla fall, det är ju min rättighet. När man går till socialen så snälla hjälp mig. Jag skulle vilja jobba men jag kan inte. Hjälp mig, jag måste ha pengar.” (IP 1)
Subtema 1b: Misslyckande. Det framkommer i intervjuerna att även om de är väldigt tacksamma för de stöd de får via ekonomiskt bistånd så finns det en känsla av ett
misslyckande. Respondenterna berör på olika sätt upplevelsen av att inte kunna försörja sig själva och den utsatthet de känner då de inte kan påverka sin ekonomi. Respondenterna såg försörjningsstöd som en tillfällig lösning en sista utväg just då men att det snart skulle se annorlunda ut. Helt enkelt en kortsiktig försörjning på max ett halvår. Oavsett orsak till varför respondenterna sökt ekonomiskt bistånd så var inte tanken att det skulle bli långvarigt.
Respondenterna beskriver att det påverkat dem negativt att varje månad, månad efter månad, behöva göra ansökan om ekonomiskt bistånd. Ett förfarande som ger en känsla av ett
misslyckande.
”När man kliver in på soc. och ska göra den där ansökan, då känner man sig mindre värd liksom, som en tiggare. Att man inte kan försörja sig själv […]. Alla människor försörjer sig på olika sätt vissa jobbar, vissa har försäkringskassan är sjukskrivna. Men det här med socialen, är lite så där, man tigger pengar varje månad.” (IP 1)
13 Huvudtema 2: Förändring
Förändring innehåller tre subteman: acceptans, otrygghet och energikrävande. Temat förändring ger en bild av den otrygghet och begränsningar som respondenterna upplever att beroendet av i ekonomiskt bistånd innebär samt hur bidragsberoendet påverka möjligheten att förändra sin livssituation. En respondent beskriver att innan det överhuvudtaget går att få biståndet beviljat måste alla egna tillgångar i form av pengar eller realiserbara föremål vara avyttrade, vilket var en otroligt energikrävande omställning av hela livssituationen.
” […] jag fick ge mig att jobba 2013. Ja, så från 2013–2015 levde jag på egna pengar utan att arbeta och då fick jag använda mina besparingar. Då hade jag inga bidrag och det var i ungefär två år. […] jag hade ju båtar och fyrhjuling som jag fick avyttra. […] man måste göra sig av med alla saker som finns, så att man inte äger något. Jag hade en bra handläggare som gjorde beräkningen […] så att jag kunde behålla huset.” (IP 6) Respondenterna berättar att det i början var svårt att veta hur man skulle tänka för att
pengarna skulle räcka hela månaden och att det var lätt att komma i otakt och bli tvungen att låna pengar. Pengar som sedan skulle betalas tillbaka och man får låna igen. Det finns en risk att det blir en ond cirkel och det behöver inte röra sig om mycket pengar. Utan det kan
upplevas som än mer pinsamt om det är en liten summa som det inte finns utrymme att betala tillbaka. Detta kan leda till att man undviker personer, som man egentligen har en god relation till, för att det känns genant och besvärande.
Respondenterna beskriver att det tog ett par månader att komma underfund med hur man bör prioritera för att pengarna ska räcka. Men upplevelsen och känslan av att i något avseende vara beroende av andra ligger kvar - att man behövt ta hjälp och kommer att behöva ta hjälp igen. En respondent återger upplevelsen av att vara beroende av andra, som att känna sig som en parasit som gång efter annan får ringa och be om hjälp, vilket innebär att man hamnar i skuld.
14 En respondent återger att det blir väldigt tydligt i den här situationen vilka som är ens ”riktiga” vänner och där omgivnings stöd och förståelse är oerhört viktig för att orka med en ansträngd ekonomi. Respondenterna ger exempel på stödjandeinsatser som är viktiga och värdefulla för att underlätta och ge ljusglimtar i vardagen. Det är viktigt att få vara i en
jämbördig relation och det är stärkande när man får höra det menar en respondent vars vän har sagt: -Du ska inte känna dig skyldig eller någonting till mig. Du hjälper mig så hjälper jag dig.
Subtema 2a: Acceptans. I någon mening krävs det en acceptans av att vara i den aktuella situationen för att kunna göra den anpassning som krävs och för att klara sig rent ekonomiskt. Uppfattningen är att respondenterna bearbetar sin situation hela tiden, för att förhålla sig och acceptera sin situation. Berättelserna genomsyras av tacksamhet av att få hjälp men
upplevelsen av en ekonomisk trygghet varierar hos respondenterna. Det kan beskrivas som en balansgång att upprätthålla en fasad men ändå acceptera sitt beroende av ekonomiskt bistånd och de ekonomiska begränsningar som det innebär. Återigen handlar det om hur andra ser på personer som går på ekonomiskt bistånd och de tankar som funnits innan man själv blev beroende. Även om respondenterna säger att deras närmaste förstår, så beskriver de
situationer där de upplever att förståelsen inte finns fullt ut. Att avsaknaden av pengar leder till konsekvenser i möjligheten att vara delaktig och upprätthålla relationer. Det ges även uttryck för att man upplever sig, hamna mellan stolarna och känner sig orättvist behandlad samt nedtryckt av samhället - att inte bli tagen på allvar. För de som har barn får acceptansen ytterligare en aspekt där det finns ett dåligt samvete och oro att inte kunna vara det stöd man önskar och skydda barnen från att känna ett utanförskap.
”Man prioriterar mat givetvis. Att det ska ha hela och rena kläder att kunna gå i skolan utan att känna sig annorlunda eller skämmas på något vis. […] allting kostar ju. […] Och du måste ju ändå leva resten av månaden.” (IP 6)
15 Det är inte bara du själv som ska acceptera den ekonomiska situation utan det påverkar barnen också och det är inte lätt att förklara vilka prioriteringar som måste göras. Det är en
balansgång att veta hur mycket man ska berätta för barnen. Något en respondent resonerar kring och menar att barnen har nog mer koll än vad man tror och att de ofta frågar – har vi råd med det här.
Subtema 2b: Otrygghet. Den grundläggande tanken med ekonomiskt bistånd är att det är en sista utväg och beviljas utifrån ansökningar som görs månadsvis. Konstruktionen i sig skapar en otrygghet och detta utifrån flera olika aspekter. Dels så består otryggheten i att varje månad gör ansökan om ekonomiskt bistånd. Den oron de upplever varje månad inför ansökan och i väntan på att få pengar såsom en respondent beskriver ”-Får jag pengar om två veckor eller får jag inte, har jag råd med hyran, kan jag betala hyran. Varenda [..]månad”.
Respondenterna berättar att det i början var svårt att veta hur man skulle tänka för att pengarna skulle räcka hela månaden och att det var lätt att komma i otakt och bli tvungen att låna pengar. Pengar som sedan skulle betalas tillbaka och man får låna igen. Det finns en risk att det blir en ond cirkel och det behöver inte röra sig om mycket pengar. Utan det kan upplevas som ännu mer pinsamt om det är en liten summa som det inte finns utrymme att betala tillbaka. Detta kan leda till att man undviker personer, som man egentligen har en god relation till, för att det känns genant och besvärande. Respondenterna beskriver att det tog ett par månader att komma underfund med hur man bör prioritera för att pengarna ska räcka. Men upplevelsen och känslan av att i något avseende vara beroende av andra ligger kvar att man behövt ta hjälp och kommer att behöva ta hjälp igen. En respondent återger upplevelsen av att vara beroende av andra, som att känna sig som en parasit som gång på gång får ringa och be om hjälp, vilket innebär att man hamnar i skuld.
En respondent återger att det blir väldigt tydligt i den här situationen vilka som är ens ”riktiga” vänner och där omgivnings stöd och förståelse är oerhört viktig för att orka med en
16 ansträngd ekonomi. Det är viktigt att få vara i en jämbördig relation och det är stärkande när man får höra det menar en respondent vars vän har sagt: -Du ska inte känna dig skyldig eller någonting till mig. Du hjälper mig så hjälper jag dig. Respondenterna ger exempel på stödjandeinsatser som är viktiga och värdefulla för att underlätta och ge ljusglimtar i vardagen. Föreningar, som till exempel delar ut matkassar och bjuder på frukost med mera. Även om respondenterna i grunden känner sig trygga med att ansökan ska gå igenom och beviljas, så medför själva ansökningsprocessen som tidigare nämnts en känsla av att någonting kan gå fel. Att det är någonting som saknas och som måste kompletteras, vilket skulle innebära att utbetalningen dröjer. Det är inte givet att pengarna betalas ut ett visst datum utan det är flera faktorer som styr. Respondenterna menar att det inte är samma trygghet som att få lön eller få utbetalt från försäkringskassan, då man vet vilket datum pengarna kommer.
Respondenterna betonar också vikten av ett bra boende. Då boendet utgör en stor trygghet i tillvaron. Det kan dock vara problematiskt att få ett boende samt byta boende. Hyresvärdarna har blivit mycket hårdare upplever respondenterna och där försörjningsstöd numer inte anses som en säker inkomst även om det finns intyg om att socialen betalar. Det kan innebära att du till en början kan bli hänvisad till tillfälliga boenden, rivningskontrakt och till områden som inte känns säkra.
”Huset var i dåligt skick och det var mycket fylla och det var väldigt oroligt, mycket spring i trappen och missbruk. Så det var ju ingen trygg plats för barnen. […]
anledningen till att jag sedan, verkligen försökte att söka mig därifrån. Det var ju när barnen trodde att det låg döda människor i trädgården. ” (IP 6)
Men det finns också bra lösningar som fungerar och som upplevs som trygga, vilket en respondent skildrar. ”Det var till jättestor hjälp. Först att få försörjningsstöd och sen att få
17 egen lägenhet, egen plats att bo. Jag behöver inte tänka på hur jag ska försörja mig just nu. […] Så jag har en trygg känsla” (IP 2).
Subtema 2 c: Energikrävande. Respondenterna beskriver det som väldigt energikrävande att vända på varenda krona. Det är ett himla räknande hela tiden och som tidigare nämnts så upplever respondenterna att det tog ett par månader innan de hade lärt sig göra prioriteringar. Det är viktigt att det finns pengar även i slutet av månaden men det är lätt att glömma bort att ekonomin är så begränsad menar en respondent och återger.
”Men tänk bara det att inte kunna köpa. Jag kan ta en sak ibland och så kommer jag på att nej den har jag inte råd med så då går jag och lägger tillbaka den. […] Man får ju spara för sista veckan varje månad då börjar det tryta, då är det precis. Det gäller ju att man köper maten först.” (IP 1)
Det läggs väldigt mycket energi åt att göra en plan för matinköpen så att det räcker hela månaden. Planering och inköp av mat resonera respondenterna mycket kring och framförallt uppger det att det svårt att få till det, att både handla billigt och nyttigt. Att det är för dyrt att köpa färska grönsaker, frukt, nyttig mat och att hälsan blir påverkad är det fler som nämner och en respondent menar att.
”[..] man märker ju att skräpmat är ju billigare än nyttig mat. Jag vill kunna äta nyttig mat men nej det får du […] inte göra du ska leva på 54 kr om dagen. […] laga mat, vad ska jag äta idag, vad har jag råd med idag.” (IP 3)
Huvudtema 3: Brist på kontroll
Brist på kontroll innehåller tre subteman: pengars värde, konsekvenser och
kontrollerad Temat tydliggör hur styrd man är av pengar och hur begränsad man blir i många avseenden när det saknas ekonomiska resurser. Det beskriver också upplevelsen av hur kontrollen från socialen påverkar möjligheten att styra sin ekonomiska situation. Osäkerheten kring ekonomin och dess begränsningar leder till ökad stress och ger oro för att något oväntat
18 skall inträffa som inte finns med i planeringen. Det finns ingen möjlighet att spara för att ha en framförhållning – det finns ingen buffert. I berättelserna framgår att det i regel inte finns utrymme att betala en oförutsedd utgift på 100 kronor och speciellt inte i slutet av där ett exempel är.
”Det var körkortet och det är ju något jag alltid haft och jag skulle förnya och jag fick inte hjälp till fotografering. För det ingick inte i försörjningsstödet […] det stod i brevet att om du inte betalar den här då, 100 kronor är väl inte så mycket kanske men för mig. Jag hade inte dem då, då skulle de ta bort mitt körkort.” (IP 1)
Subtema 3 a: Pengars värde. Ekonomiskt bistånd är, som det även kommer fram i intervjuerna, en sista utvägen när alla andra möjligheter är prövade. Det framkommer att respondenterna blir skickliga på att hitta billiga alternativ och lösningar och att de ofta tänker efter vad som är nödvändigt och inte. En respondent som haft försörjningsstöd till och från under en period av 24 år berättar att i början låg normen på 3000 kronor i månaden och nu efter 24 år är normen 4050 kronor och hen upplever det som omöjligt att ha en ekonomisk framförhållning när man lever på försörjningsstöd och uttrycker.
”…det roligaste med socialnormen är att de har räknat ut precis på öret vad de ska räcka till en månad. Och man bara hur i […] rent ut sagt ska man kunna spara och sparar man, men då är det en tillgång.” (IP 3)
Respondenterna kan dock se det som en lärprocess och att det i någon mening lär sig att uppskatta det lilla och att inte ta något förgivet. De blir tydligt att second-hand butiker är uppskattade och bidrar till att det ändå går att köpa kläder som annars inte är prioriterat. Att man lär sig att reflektera över vad man behöver och fokuserar på att köpa endast det
nödvändiga och en respondent beskriver det med att.
”Man får acceptera, acceptera att nu kan jag inte slänga pengar och jag tror att det är en bra erfarenhet […] därför nu upplever jag att jag kan vara mer sund med pengar.
19 Ha sunda tankar. Hur spenderar jag? Vad är viktigt? Vad kan man kanske avstå? Och det är jätteviktigt för mig förr köpte jag allt jag ville och jag tänkte inte […] men nu tänker jag kan jag leva utan den här saken eller […] Den är inte så nödvändigt.” (IP 2)
Upplevelsen är att det är ologiska regler och att det överhuvudtaget inte går att styra sin ekonomi. En beskrivning som ges är att vid en flytt då en bonus på 2 500 kronor betalades ut för lägenheten som inte fått normalt underhåll ses bonusen som en inkomst av socialen. Att du sedan får betala reparationskostnad på 3 500 kronor för samma lägenhet är inte relevant i sammanhanget, utan då får man upprätta en avbetalningsplan med hyresvärden.
Subtema 3b: Konsekvenser. Även om det enligt respondenterna går att anpassa sig till normen så finns det inget större utrymme till att göra så mycket annat. Detta innebär många begränsningar som leder till konsekvenser för hälsa och välmående. Den grundläggande hälsovården med receptbelagda mediciner samt akut tandvård är godkända kostnader, vilket betyder att pengar beviljas av socialen. Där en respondent berättar att hen fått hjälp. ”Jag hade problem en gång med tanden, akut tandvärk och jag var tvungen att gå. […]. Det fick jag hjälp med. Annars måste du ha kostnadsförslag vad det kostar och sånt och ansöka […]” (IP 4). Något som beskrivs som ett problem är att man ofta, framför allt i slutet av månaden när det inte finns så mycket pengar kvar, väljer bort sjukvård och medicin även om det egentligen är godkända kostnader och nödvändiga åtgärder. Detta på grund av att du måste betala först och får tillbaka pengarna först senare mot kvitto. Andra omkostnader som glasögon, upprätthållande tandvård samt icke receptbelagd medicin är kostnader som skall rymmas i normen men det är kostnader som det är svårt att få pengarna att räcka till. Något som respondenterna menar påverkar hälsa och välbefinnandet negativt. En annan konsekvens som berörs är känslan av att inte kunna bjuda tillbaka, även om det rör sig om nära släktingar som känner till ens situationen så upplevs det som jobbigt. Det framkommer också att det
20 krävs planering inför födelsedagar och julaftnar men att det ibland helt enkelt inte finns
utrymme att köpa presenter och julklappar till närstående. Även om det finns en förståelse så är känslan att det är genant och jobbigt och en respondent berättar att. ”Många gånger har man inte haft någonting. Det är fruktansvärt jobbigt. […] Ja undviker det kan man säga. Tragiskt kan man säga att det är. Vill helst lägga mig och sova och ta täcket över huvudet” (IP 4). Det kan leda till att man undviker sociala sammanhang och respondenterna beskriver även begränsningarna av att inte kunna delta och följa med på olika evenemang, resa eller egen träning. ”- Det sociala att gå på bio om man säger eller det social att gå ner på puben. Det har jag inte råd med”. Respondenterna ger uttryck att de blir isolerade på grund av att de inte har råd med sådant som andra har råd att göra.
Subtema 3 c: Kontrollerad. Den kontroll som krävs för att rätten till ekonomiskt bistånd skall föreligga är det som upplevs som ett utav det största intrånget, på den egna möjligheten, att påverka sin livssituation. Varje månad skall det lämnas in en ansökan med diverse
underlag. Något som respondenterna beskriver som en ångestladdad procedur och som beskrivs av en respondent.
” […] är tacksam att jag fått hjälp och allting. Men jag tycker så här, att på
försörjningsstöd ska det ha kontoutdrag och allting. Allting Jag ska de ha svart på vitt på. Vad du gör – allting. Många gånger tycker jag att det är som ett fängelse, tycker jag. Jag lånade en gång pengar av en släkting och då var jag tvungen att bevisa det för försörjningsstöd.” (IP 4)
Kontrollen innebär att respondenterna känner sig hämmade i sitt handlande för allt som kommer in på kontot registreras som inkomst och det är upp till dem att bevisa var pengarna kommer ifrån. Det kan innebära, som respondent säger, att om du betalar för någon som sedan Swish:ar tillbaka till dig så blir det en inkomst. Detta betyder som en respondent beskriver det att egentligen kan hen bara använda kontanter.
21 ”Om jag lånar av någon kan den inte Swish:a mig 500 spänn för då blir jag av med det.[…] Om jag beställt något på nätet för 200 då blir det minus och så kanske jag skickar tillbaka det[…] Då får jag två hundra spänn extra [inkomst] men kollar de att det är samma företag, neej.” (IP 3)
Vidare så finns det en stark obehagskänsla av att vara kontrollerad, kontrollerad hur pengarna används eftersom kontoutdrag lämnas in varje månad och det går att se var kortet har använts. Även om man i grunden förstår att socialsekreterarna inte granskar på det sättet så finns känslan där. Att de kontrolleras och värderas hur pengarna används, vilket leder till att de undviker att använda kortet och tar ut kontanter och betalar med. Problemet är idag, menar respondenterna, att det inte går att använda kontanter överallt.
Huvudtema 4: Låg framtidstro
Låg framtidstro innehåller två subteman: frustration och förhoppning. Temat belyser den hopplöshet som personer som varit beroende av försörjningsstöd under en längre period upplever samt den osäkerhet och rädslan att det inte ska bli någon förändring. Det innefattar även den känsla av förhoppning respondenterna har på att få en förändring av sin
livssituation. Även om det genomgående i berättelserna framkommer en känsla av frustration och maktlöshet att befinna sig i den aktuella situationen. Finns det också en stor tacksamhet för det stöd de får och som en respondent uttrycker det - ”att tanken på att jag har stöd är större än tanken på att jag har begränsningar”.
Subtema 4 a: Frustration. Respondenterna uttrycker en frustration av att det inte händer något, att de hamnar mellan stolarna. Att de går på ekonomiskt bistånd månad efter månad. Det uttrycker en oro för hur länge det är möjligt att gå på ekonomiskt bistånd och om det är meningen att man ska leva på 4000 i månaden hela livet. Det upplever en inre stress av att inte veta vad som händer och känner sig fast i bidragsberoendet. Respondenterna upplever att det i viss mån finns stöd men att det inte riktigt är anpassat och att det måste finnas mer
22 förståelse. Där upplevelsen är att när man väl ska ut på en åtgärd så ska det gå så fort att man kraschar igen.
”Man går på försörjningsstöd och känner sig misslyckad man vill gå ut i arbete men man orkar inte. […] man ska försöka gå ut i praktik och det funkar inte av olika anledningar. Jag känner mig misslyckad att jag gått på försörjningsstöd så länge. Jag får ingen hjälp egentligen att må bättre och komma någonstans.” (IP 3)
Det ges också uttryck för att man känner sig missförstådd och att man blir bollad mellan olika myndigheter som leder till att man blir fast på försörjningsstöd.
”Jag gick och satt mig på arbetsförmedlingen i kö och han sa att vi har ju ingen möjlighet att hitta något jobb till dig med de där utlåtandena […] alla säger att jag inte kan jobba men försäkringskassan ger inte med sig. Så nu går jag varje månad och lämnar in hyreslappar och ja men jag jobbar ju inte eller någonting utan. Jag bara går och går.” (IP 1)
Subtema 4 b: Förhoppning. Respondenterna gör egentligen inga uttalanden om en framtidstro men en förhoppning att de ska ske en förändring. I förhoppningen finns det en rädsla att det inte skall bli som man tänkt och att hoppas på för mycket. Det ges uttryck för att man vill vidare men att man inte vet hur det ska gå till. Respondenterna anser att de gjort allt de blivit tillsagda att göra och ändå står de kvar på ruta ett. En förhoppning finns att man till slut skall bli tagen på allvar och få hjälp till rätt försörjning. Det finns en förhoppning om att man ska komma dit att antingen är man sjuk och då ska man ha rätt till ersättning via
sjukförsäkringen annars ska man erbjudas hjälp till arbetsprövning och komma ut i arbete. Det kan inte vara meningen att man skall gå på försörjningsstöd år efter år. En respondent uttrycker.
23 ”Jag har jättemycket mål som jag skulle vilja göra, men som jag vet det kommer aldrig att gå. Och det är dumt liksom att tro att det ska. […], det är klart man ska ha förhoppningar. Men det är dumt också att inte inse sanningen också.” (IP 6)
Kärnkategori: Ett förstärkt bidragsberoende att hamna mellan stolarna
Den sammantagna effekten och upplevelsen av att under en längre period vara beroende av ekonomiskt bistånd kan beskrivas som - ett förstärkt bidragsberoende utifrån upplevelsen av att man hamnar mellan stolarna.Det kan beskrivas som en stegvis process där respondenterna upplever sin livssituation utifrån den process som krävs innan ekonomiskt bistånd beviljas, det fortsatta behovet av att ansöka månad efter månad, kontrollen av hur pengar används, begränsningarna i ekonomin och dess konsekvenser på hälsa, välmående samt delaktighet framkommer tydligt i berättelserna. Hur de upplever sina möjligheter att kunna påverka sin situation är inte lika tydlig. Men i någon mening finns den där mellan raderna och i beskrivningar av upplevelsen av att de hamnat mellan stolarna och inte får relevant stöd. Respondenterna, som jag tolkar det, uppfattar ingen större möjlighet att påverka sin situation utan upplever snarare att det är yttre omständigheter som styr. Den begränsade ekonomin och att fortsätta gå på bidrag månad efter månad gör det svårt att komma till
förändring vilket ytterligare förstärkas av upplevelsen att inte bli tagen på allvar. Det upplever vidare att den begränsade ersättning gör att de har sämre förutsättningar till deltagande i ”normala” aktiviteter och samhället i stort.
Nedan citatet beskriver på ett bra sätt den sammantagna upplevelsen av att man fastnar i ett bidragsberoende på grund av att man bollas runt och inte blir tagen på allvar.
”Ska man arbetsträna, ska man vara sjukskriven, ska man gå på socialen. Någonstans känner jag att det kan ju inte vara meningen heller att man ska gå på försörjningsstöd hur många år som helst. […] Men just det här vad ska jag göra, vad händer, vad kan jag göra, man kan inte bara stå här. Du har försörjningsstöd, du lämnar in läkarintyg
24 var tredje månad och så var det bra med det. […] För även om du blir kallad på SIP-möten och ena med det andra så händer det ju ingenting.” (IP 6)
Respondenter nämner att det inte finns någon samverkan mellan olika myndigheter även om det blir kallade till möten för en samordnad individuell plan (SIP). Där myndigheter har en lagstadgad skyldighet att samverka (Socialstyrelsen, 2019 b).
Diskussion Resultat
Analysen som mynnade ut i 4 huvudteman samt en kärnkategori kommer i detta avsnitt att diskuteras var för sig. Där det ena leder till det andra och delarna förstärker varandra.I studien framkom det en osäkerhet eller rättare sagt en känsla av att vara
missförstådd i sin situation. Respondenterna upplevde sig inte ha resurser att möta de krav som ställdes och förstod inte heller vad som förväntades av dem samt att det låg utanför deras makt att göra något åt det. Respondenterna gav uttryck - jag har gjort allt jag kan och ändå händer det ingenting.
Det känns angeläget att lyfta respondenternas utsatthet och de risker som framträder utifrån den upplevelse de angav att vad livssituationen innebär. Respondenterna blir på grund av sin begränsade ekonomi exkluderade från samhällets sociala arenor. Med upplevelse av att inte kunna påverka sin livssituation utifrån flera olika områden. En upplevelse som
genererade till kärnkategorin av ett förstärkt beroende samt att hamna mellan stolarna. Att hamna mellan stolarna är något som Salonen (2013) benämner som ett grundproblem. Där han menar att när staten minskar satsningar i de generella trygghetssystemen såsom sjuk- och föräldraförsäkring samt A-kassa. Blir allt fler tvungna att söka ekonomiskt bistånd och blir beroende av kommunernas behovsprövade socialbidrag. Respondenterna upplever på olika sätt att de hamnat utanför trygghetssystemen. Och där det finns studier som visar på att ju längre du tid du är beroende av ekonomiskt bistånd desto svårare är det att bryta mönstret
25 (Bergmark, 2007). Vidare diskuterar Salonen (2013) om en förskjutning av vilka som är beroende av kommunernas socialtjänster såsom ekonomiskt bistånd. Gruppen vars
försörjningshinder orsakat av social problematik som till exempel missbruk eller kriminalitet har minskat betydligt. Det är nu andra grupper som blir beroende på grund av att
trygghetssystemen förändras (Salonen, 2013).
Huvudtema 1: Skam. Analysen visade att skam är kopplat till hur individen kan hantera sina känslor och upplevelser i möten och i relation till omgivningen. Skam väcker känslor som är nödvändiga för vårt sociala samspel, då vi formar det egna jaget genom anpassning av vårt beteende i möte med andra och är en viktig faktor för vår överlevnad. Det finns studier som visar på att upplevelser av skam under en längre period kan leda till konsekvenser både vad gäller den psykiska samt fysiska hälsan (Blomqvist, Karlander & Starrin, 2001). Skam är en av de starkaste upplevelserna som bidragsmottagarna kopplar till det behovsprövade stödet (Blomqvist, Karlander & Starrin, 2001). Skamkompassen som är en teoretisk modell framtagen av Donald Nathansons med syfte att beskriva olika försvarsreaktioner för att komma undan skammen (Brown, Elison, Yelsma, 2002). Skammen påverkar individens självkänsla och finns med hela tiden i förhållande till situationer, andra människor och sig själv (Brown et al, 2002). I denna studie framkommer att respondenterna har starka
skamkänslor och de beskriver tydligt reaktioner och agerande som kan härledas till ett sätt att hantera skam. Respondenterna har nedvärderande tankar om sig själv ger uttryck för att vara mindre värd, rent av värdelös – Attack mot självet. Det framkommer ett undvikande beteende utifrån det skamfulla att inte kunna bidra i den mån de själva önskar, upplevelse att vilja fly från problemen, en önskan om att bara dra täcket över huvudet - Tillbakadragande. De befinner sig i en oönskad situation som de med olika strategier försöker dölja för
omgivningen vilket leder till att de hanterar och förhåller sig till olika situationer och sociala sammanhang med ett – Undvikande. För att reducera skammen i förhållande till omgivningen
26 kan förklaring av sin situation förflyttas till brister i uppväxt och samhällsstrukturella brister – Attack mot annan. Där sådant agerande och reaktioner i någon mening handlar om att bevara ett jag (Goffman, 1966).
Huvudtema 2: Förändring. Utifrån Maslows (1943) teorier och behovstrappa som bygger på individens motivation och prioriteringar för att skapa förändringar i sin livssituation.
Behovstrappans (Maslow, 1943) första steg som representerar våra basala behov, det vi behöver för att överleva. I respondenternas berättelse ligger fokus helt klart på att överleva att säkerställa så att det fanns mat hela månaden och så mycket mer finns det inte utrymme till. Grundtanken men behovstrappan är att det är en stegvis process vilket innebär att när de grundläggande behoven är tillgodosedda finns motivation och förmåga att fortsätta till nästa steg. Enkelt tolkat så står respondenterna i hög grad på trappsteg ett. Vi går dessutom mot ett allt mer konsumtionssamhälle vilket gör att de med låg och osäker inkomst blir allt mer utsatta (Hjort, 2011). Han menar vidare att de hamnar helt utanför de sociala arenorna då de knappt har så att de klarar livets nödtorft.
Huvudtema 3: Brist på kontroll. Att ha ett tryggt boende är ingen självklarhet även om de flesta uttryckte att de har det just nu men det finns en osäkerhet vad som kommer att hända i framtiden. Respondenterna beskriver att det ofta är på grund av en ekonomi, som de inte kan påverka, som de blir isolerade. De betonar vikten av att känna tillhörighet och att vara behövda, men att det ofta hamnar i underläge och blir beroende av andra. Om man vidare sätter respondenternas berättelse och deras upplevelser i relation till de riskfaktorer som tidigare nämnts såsom sömnsvårigheter ekonomiskstress samt att vara arbetslös. Innebär det att de löper höga risker att drabbas av ohälsa. De skyddsfaktorer som skulle kunna minska riskerna och öka motståndskraften, ett tryggt boende, känna tillit till omgivningen, sunda levnadsvanor som kost och motion samt goda sociala relationer, är de områden som berörs
27 som problematiska. Kombinationen av att ha väldigt begränsat med skyddsfaktorer samt höga riskfaktorer ger en klar uppfattning av den komplexa situation de befinner sig i.
Huvudtema 4: Framtidstro. Utifrån de berättelserna respondenterna delger av processen att hamna utanför samhällets trygghetssystem och bli beroende av ekonomiskt bistånd så blir det tydligt att det inte är så enkelt som att bara se till den ekonomiska delen. Utan det händer något men personernas självbild och synen på den egna förmågan att genomföra en
förändring. Det finns ett hopp vilket är en viktig ingrediens till att skapa förändring men också en stor osäkerhet och rädsla för att hoppas för mycket. Respondenterna ger uttryck för att det borde vara fokus på att individer inte ska hamna i ett beroende av ekonomiskt bistånd, då processen i sig är väldigt nedbrytande.
Respondenterna hamnar i en ofrivillig förändringsprocess och belyses processen utifrån KASAM (Antonovsky, 1987) teorier om känslan av sammanhang och de faktorer Antonovsky identifierar som generella motståndsfaktorer. Faktorer som ger kraft att bekämpa en mängd olika stressorer när det uppstår besvärliga situationer. Motståndsfaktorerna som Antonovsky menar består av tre komponenter; begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet. Han menar att om man befinner sig i en svår situation men samtidigt upplever en känsla av sammanhang, förstår vad som händer och hur det är kopplat till dig (begriplighet). Ökas möjligheten till att se vad som krävs för att åstadkomma en förändring (hanterbarhet) och ger en mening, en vilja att komma vidare (meningsfullhet). Det innebär att känsla av
sammanhang kan ge individen en förståelse för vad den kan göra för att förändra situationen snarare än att se sig som ett offer för yttre omständigheter utan något handlingsutrymme. Respondenterna beskriver i sina berättelser att det har prövat och försökt olika sätta att komma ut i praktik och dylikt men att det inte fungerar utan leder bara till misslyckanden. Drar man paralleller till det som Rottner (1990) beskriver som locus of control och tänker sig att respondenterna upplever att det ligger utanför deras kontroll att skapa en förändring.
28 Utifrån ovanstående diskussion blir respondenternas känsla av ett förstärkt beroende, att hamna mellan stolarna, förståeligt.
Metoddiskussion
Det har varit en väldigt växelvis process och stundtals väldigt baktung vilket Langemar (2008) beskriver är vanligt med processer som är väldigt empiristyrda. Det har varit svårt, mer eller mindre omöjligt, att inte fångas upp av alla de känslosamma berättelser som delgivits. Respondenternas önskan av att andra ska förstå att de inte är sämre än andra även om de känner sig så. Där svårigheten i processen har varit ambitionen att få med den omfattningen av utsattheten respondenterna upplever och då stundtals tappat fokus.
Kvalitativ metod är som Langemar menar ett hantverk som måste prövas för att kunna förstås och som lärs bäst genom praktisk övning (Langemar, 2008). Det har blivit mycket backade och reflekterande men ändå med en känsla av att inte bli färdig. Det finns ingen given sanning utan processen fortsätter, vilket kan ses som en brist i studien då det finns utrymme för andra tolkningar.
Jag har arbetat inom det sociala fältet under många år och möter dagligen personer som har en begränsad ekonomi av olika anledningar. Utifrån mina egna iakttagelser och vad som speglas i media väcktes mitt intresse av företeelsen att individer tenderar att vara
beroende av ekonomiskt bistånd under långa perioder. Jag har haft tankar om och i kring, till viss del fördomar, gällande vilka det är som går på ekonomiskt bistånd. Något som var viktigt att förhålla sig till och att möta individen öppet och neutralt. Jag har en lång erfarenhet av samtalskontakter vilket gjorde att det var extra viktigt för mig att under intervjuerna
fokusera på forskarfrågan och inte hamna i en annan roll. Att jag haft viss förförståelse och erfarenhet av samtal har varit en styrka i det avseendet av att få uttömmande information.
29 Studiens begränsningar
Utifrån statistik från socialstyrelsen (2018) är två tredjedelar av biståndsmottagarna med långvarigt bistånd utrikesfödda vuxna vilket är ett urval som saknas i denna studie. Det som ytterligare kan ha påverkat svaren i förhållande till forskarfrågan är skälen till varför respondenterna är beroende av ekonomiskt bistånd. Där flera av respondenter upplever att de delvis eller helt borde ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen och det framkommer en viss besvikelse och frustration i förhållande till myndigheterna generellt.
Eftersom deltagandet bygger på ett frivilligt engagemang kan det ge en skevhet i vilka som väljer att delta. Det är viktigt att trycka på att det är individernas subjektiva upplevelse som framkommer samt att resultatet bygger på endast sex respondenter samt att de är bosatta i samma kommun. Även det faktum att jag bedrivit studieprocessen själv hindrar en objektiv och neutral tolkning av materialet på grund av mina fördomar och livserfarenheter. Resultatet är inte generaliserbart men ger en fördjupad förståelse av hur de respondenter som ingick i studien ser på sin livssituation och deras upplevelse av att kunna förändra den.
Validitet vid användning av kvalitativ metod kan beskrivas utifrån kvalitet, trovärdighet samt meningsfullhet (Langemar, 2008). För att få en god kvalitet i kvalitativ forskning är det viktigt att vara tydlig i processens samtliga steg men att hålla ett öppet sinne för att planering och inriktning kan komma att förändras. Enligt (Langemar, 2008) är det en balansgång mellan att viktig information kan förbises och att man tolkar in saker som inte finns i data eller har väldigt svagt stöd. För att undvika feltolkningar gjordes under
intervjuerna kontinuerligt avstämningar samt med två respondenter har kontakt tagits i efterhand för att säkerställa att informationen uppfattas rätt.
30 Den upplevelse som respondenterna beskriver av sin livssituation och ett beroende av ekonomiskt bistånd har en mångfaldig dimension. Det handlar inte bara om att vara begränsad i sin ekonomi utan det påverkar i stor utsträckning synen på sig själv och upplevelsen av att kunna få till en förändring. Något som samstämmer med resultat från tidigare studier. Där det framkom att de psykosociala konsekvenserna av de begränsade ekonomiska resurserna samt beroendet av andra upplevdes ha en mer negativ inverkan på välmående än den ekonomiska begränsningen i sig. (Marttila, et al., 2010).
Det ekonomiska beroendet får, mer eller mindre, negativa effekter på de flesta livsområdena samt respondentens självkänsla. Där den största förändringen är första gången man söker då det innebär att man får avyttra egna medel och resurser. Det respondenterna beskriver är att ju längre tid det varit beroende av ekonomiskt bistånd desto lättare har man att förhålla sig till att leva enligt (riks)normen och dess begränsningar, men det leder till effekter såsom en succesiv exkludering från samhället. Något som även framkommer i en studie gjord av Marttila et al. (2010). Även begränsningar ifråga om god kosthållning samt möjligheter att vidta hälsofrämjande åtgärder. En situation som upplevs extra komplicerad för de
respondenter i studien som har barn. Är att förklara för barnen varför de inte kan delta i aktiviteter eller köpa de kläder som andra har eller nya saker.
Slutsatser
I teoridiskussionen påvisades det komplexa i fenomenet långvarigt bidragsberoende och dess effekter på individens livssituation. Den begränsade ekonomin över tid medför negativa effekter på många livsområden (Bergmark, 2007; Marttila, et al., 2010). Ekonomin är en viktig del men när respondenterna beskriver sin upplevelse av bidragsberoendet i sin helhet, kan upplevelsen beskrivas utifrån en form av nedbrytningsprocess. En process som
31 förstärks av flera faktorer och kan förtydligas enligt modellen nedan. Figur 2 är en förenklad och sammanfattande modell av den subjektiva upplevelsen som respondenterna beskriver och inte en generell teori som är giltig för alla som uppbär ekonomiskt bistånd mer än 10
månader.
Att få rätt till ekonomiskt bistånd
Att förhålla sig till resurserna Att det inte spelar någon roll vad man gör
Att man inte vågar ha förhoppningar på framtiden.
Figur 2: Modell över respondenternas upplevelse av att leva på ekonomiskt bistånd mer än 10 månader.
Respondenterna förstår inte hur de ska kunna påverka och förändra sin situation, ser inte en väg ut ur ett långvarigt bidragsberoende, men de har hopp och förväntan att livssituationen ska förändras. Det som framkom i studien var en komplex bild av en utsatthet, som ett beroende av ekonomiskt bistånd innebär för individerna, och att det krävs åtgärder på flera plan för att skapa förändringar. Forskning visar på att personer med låg social status upplever sig ha en bristande förmåga samt begränsat socialt stöd för att hantera svårigheter i
omgivningen (Demakakos, et al., 2008). Något som kan leda till onda cirklar av lärande där man förväntar sig negativa resultat på grund av bristande förmåga.
Skam - Nedbrytning (självkänsla & misslyckande)
Förändring (acceptans & otrygghet)
Bristande kontroll
Oförmåga till förändring
Oförmåga till förändring
Oförmåga till förändring Förstärkt beroende – hamna
32 Användbarhet och Framtida forskning
Salonen (2013) har belyst frågan kring de administrativa kostnader som det innebär att hantera och kontrollera ansökningar om ekonomiskt bistånd. Men det saknas ett
individperspektiv utifrån att vara kontrollerad samt de långtgående konsekvenserna av att leva med starkt begränsade resurser. En kontrollfunktion som belystes redan 2013 och fortfarande används och upplevs mycket hämmande, för de som är beroende av ekonomiskt bistånd, vad gäller handlingsutrymmet och möjligheten till förändring.
Det finns studier (Bergmark, 2007; Salonen, 2013) gjorda för att beskriva vilka som är beroende av ekonomiskt bistånd samt teorier varför det kan vara så men det saknas studier som fokuserar på vilka faktorer som leder till ett utträde. Något som denna studie inte heller kunnat påvisa utan styrkan i studien är snarare att ytterligare beskriva den komplexitet som ett långvarigt biståndsberoende innebär för individen. För att på så vis väcka intresset för
forskning och studier som belyser konkret hur individer påverkas, vilka effekter olika omställningar i samhällets trygghetssystem får för individen samt identifiera vilka faktorer som leder till utträde ur bidragsberoendet. Utmaningen för framtida forskning är att hitta de faktorer som leder till ett utträde ur beroendet av ekonomiskt bistånd. Att förstå, på individ- och strukturell nivå, vad det är som göra att individer blir exkluderade trots höga visioner om allas lika värde och delaktighet i samhället.
33 Referenslista
Alexandersson, J. & Medin, J. (2000). Begreppen Hälsa och hälsofrämjande - en litteraturstudie. Lund: Studentlitteratur AB Lund.
Antonovsky, A. (1987). Hälsans mysterium. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. Bergmark, Å. & Bäckman2, O. (2007). Socialbidragstagandets dynamik – varaktighet och
utträden från socialbidragstagande under 2000-talet. Socialvetenskaplig tidskrift, 2-3.
Bergmark, Å. (2013). Ekonomiskt bistånd - en urholkad stödform. Socionomen, 6, 22-31. Blomqvist, Karlander, M. & Starrin, B. (2001). Det är den där skammen... skammen att inte
klara sig själv (Arbetsrapport, nr 4, 2001). Karlstad: Karlstad Universitet.
Braun, V. & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3, 77-101.
Brown, M.B., Elison, J., Yelsma, P. (2002). Shame-Focused coping styles and their associations with shelf-esteem. Psycological Report, 90, 1179-1189.
Demakakos, P., Nazroo, J., Breeze, E., Marmot, M. (2008). Socioeconomic status and health: The role of subjective social status. Social Science & Medicine, 67, 330–340 doi:10.1016/j.socscimed.2008.03.03
Finansdepartementet.(2017). Den Svenska modellen. Hämtad 190910 från url: https://www.regeringen.se/rapporter/2017/06/den-svenska-modellen/
Folkhälsomyndigheten.(2010). Framtidens folkhälsa - allas ansvar. Hämtad 190910 från url: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat/material/publikationsarkiv/f/
folkhalsopolitisk-rapport-2010-framtidens-folkhalsa-allas-ansvar/
Goffman, E. (1966). Behavior in Public Places - Notes on the Social Organization of Gatherings. New York: The Free Press.
Hacking, I. (2004). Between Michel Foucault and Erving Goffman: between discourse in the abstract and face-to-face interactio. Economy and Society, Volume 33, Number 3 August, 277–302.
Halleröd, B. & Gustavsson, L-E. (2011). A longitudinal analysis of the relationship between changes in socio-economic status and changes in health. Social Science & Medicin, 72, 116-123.
Hjort, T. (2011). Hela staden - Skälig levnadsnivå även för utsatta hushåll. I T. Salonen (Red.), Hela staden. Social hållbarhet eller desintegration (247-264). Umeå: Boréa Bokförlag. Kessler, K.,C., A (1982). Disaggregation of the Relationship between Socioeconomic Status
34 Langemar, P. (2008). Kvalitativ forskningsmetod i psykologi- att låta en värld öppna sig.
Stockholm: Liber.
Larsson, S., Lilja, J., Mannheimer, K. (2005). Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Maslow, A. H. (1943). A Theory of human motivation. Psykological review, 370-396. Nylén, U. (2005). Att presentera kvalitativ data. Malmö: Liber.
Region Örebro län.(2017). Liv & hälsa i Mellansverige 2017, resultat från en undersökning om livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Hämtad 191126 från url:
https://www.regionorebrolan.se/sv/Halsa-och-vard/Folkhalsa/Folkhalsan-i-siffror/Liv-och-halsa-vuxen/Loh_resultat_2017/
Rotter, J. B. (1960). Some implications of a social leraning theory for the prediction of goal directed behavior from testing procedures. Psychological Review, 67, 301-316. Rotter, J. B. (1990). Internal Versus External Control of Reinforcement A Case History of a Variable, American Psychologist, 489-494.
Salonen, T. (2013). Det nödvändiga uppbrottet - reformera det ekonomiska biståndet. Stockholm: Arena Idé.
Scheff, T. J. (1997). Emotions, the social bond, and human reality. United Kingdom: Cambridge University Press.
Socialstyrelsen (2018), Statistik om ekonomiskt bistånd 2018, Hämtat 191001 från url:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2019-9-6309
Socialstyrelsen (2019a), Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner, Hämtad 191010 från url: https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/ekonomiskt-bistand/ekonomiskt-bistand-for-privatpersoner/
Socialstyrelsen (2019b), Samordnad individuell planering, Hämtad 191227 från url: https://div.socialstyrelsen.se/juridiskt-stod/samordnad-individuell-planering Socialtjänstlagen (2001:453). Svensk lag 2019
Sveriges Kommuner och Landsting (2016), Ekonomiskt bistånd – en förstudie inför ett utvecklingsarbete, Hämtad 191201 från url:
https://skr.se/tjanster/merfranskr/rapporterochskrifter/publikationer/ekonomisktbistand enforstudieinforettutvecklingsarbete.28823.html
Swärd, H. (2018). Bedöm och åtgärda fattigdom. Om välfärdens skiljelinjer och samhällets yttersta skyddsnät. Lund: Studentlitteratur Lund AB.
Tjora, A. (2012). Från nyfikenhet till systematisk kunksap: kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur AB.
