Akademin för hälsa, vård och välfärd, HVV
”Ni kan ändå inte förstå, om ni inte gått i mina skor”
- En hermeneutisk studie om hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som
arbetslösa
Av Nasrin Rashidi Nik och Mariella Petrus
Beteendevetenskapliga programmet
Sociologi med socialpsykologisk inriktning, SOA135 Kandidatuppsats, 15 hp, VT 2021
Handledare: Niklas Odelberg Examinator: Tomas Kumlin
Förord
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till våra intervjupersoner vars medverkan möjliggjort denna studie. Tack för er tid och ert genuina intresse, ni har hjälpt oss otroligt mycket!
De berörda lärarna vid Mälardalens Högskola som har gett oss vägledning, uppmuntran och beröm, stort tack för ert stöd.
Tack, tack och återigen tack till våra underbara familjer och vänner som har stöttat oss genom med- och motgångar, utan er hade vi inte lyckats.
Slutligen vill vi tacka varandra för ett bra samarbete där vi ständigt uppmuntrat och funnits där för varandra.
Varma hälsningar, Nasrin och Mariella
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse i hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. För att besvara frågeställning och syftet med studien har vi använt oss av 10 semistrukturerade intervjuer. Studien genomfördes med en hermeneutisk metodansats och analysen av datamaterialet har gjorts utifrån de tre olika stegen: inledande tolkning, fördjupad tolkning och huvudtolkning. Denna studie har utgått från en teoretisk och begreppslig referensram uppbyggd kring Erving Goffmans teori om stigmatisering, Howard Beckers stämplingsteori och Mertons strainteori. Valet av unga vuxna har gjorts genom ett intensitetsurval och kriterieurval för att besvara studiens frågeställning och syfte. Resultatet visar att unga vuxna upplever sig stigmatiserade och stämplade på grund av deras
arbetslöshet. I huvudtolkningen redogör vi för det framtagna temat: Förändringen i hur den unga arbetslösa förhåller sig till att bli stigmatiserad där vi beskriver tre olika faser som den unga arbetslösa genomgår i relation till omgivningens stigmatisering kring deras arbetslöshet. Vi beskriver hur första fasen innebär att individen reagerar med negativa känslor som sedan övergår i frustration och slutligen resulterar i att den arbetslösa förlikar sig med sin
stigmatiserade identitet och blir likgiltig inför den.
Nyckelord: Unga vuxna, konsekvenser, hermeneutik, arbetslöshet, stigmatisering, stämpling, Mertons strainteori
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning och bakgrund... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
1.2 Disposition... 2
2. Tidigare forskning ... 2
2.1 Stigmatiseringen i förhållande till arbetslösheten ... 3
2.2 Arbetslöshetens konsekvenser ... 6
2.3 Sammanfattning av tidigare forskning ... 8
2.4 Vårt bidrag till fältet ... 8
3. Teoretisk och begreppslig referensram ... 9
3.1 Stigmatisering ... 9
3.2 Stämpling och avvikarkarriär ... 10
3.3 Merton strainteori... 11 4. Metod ... 12 4.1 Motivering av metodval ... 12 4.2 Hermeneutikens grundantaganden ... 12 4.3 Förförståelse ... 14 4.4 Analys ... 15 4.4.1 Inledande tolkning ... 15 4.4.2 Fördjupad tolkning ... 16 4.4.3 Huvudtolkning ... 16 4.5 Urval ... 16 4.6 Datainsamling ... 17 4.7 Etiska överväganden ... 18 4.8 Presentation av intervjupersonerna ... 19 5. Resultat ... 20 5.1 Inledande tolkning ... 20
5.1.1 Arbetslösheten - individens vardag ... 21
5.1.2 Jagad av att söka jobb ... 21
5.1.3 Minskad motivation till att söka arbete ... 21
5.1.4 Tilldelade egenskaper som arbetslös ... 21
5.1.5 Den arbetslösas syn på sig själv ... 22
5.1.6 Individens tid och undanflykt ... 22
5.1.7 Individens känslor ... 22
5.2 Fördjupad tolkning ... 22
5.2.1 Att bli stämplad som arbetslös ... 23
5.2.2 Hur andra betraktar en till skillnad från hur man betraktar sig själv ... 26
5.2.3 Den accepterade synen av sig själv som en konsekvens av att bli stigmatiserad ... 29
5.3 Huvudtolkning ... 33
5.4 Sammanfattning ... 35
6. Diskussion ... 36
6.1 Resultat i relation till syfte och frågeställning ... 36
6.2 Resultat i relation till tidigare forskning ... 37
6.3 Resultat i relation till den teoretiska och begreppsliga referensramen ... 38
6.4 Metodologiska reflektioner... 40
6.5 Förslag och reflektioner kring framtida forskningsfrågor ... 41
7. Referens ... 43
BILAGA A ... 46
1
1. Inledning och bakgrund
Arbetslösheten bland unga vuxna är ett aktuellt ämne i dagens samhälle och lyfts fram mer frekvent i debatterna runt om i Sverige. Arbetssökande ungdomar har svårt att tilldelas jobb då de inte besitter tillräckligt med arbetslivserfarenhet. I benämning av begreppet ”arbetslös” innebär det att människor är villiga att arbeta samt är aktivt arbetssökande utan att lyckas hitta något arbete (Arbetsförmedlingen, 2016). De unga löper betydligt större risk att drabbas av arbetslöshet till skillnad från personer i de andra åldersgrupperna (Statistiska centralbyrån [SCB], 2020a). Arbetslösheten bland unga är ett omdiskuterat ämne i media där debattörer har olika uppfattningar kring de ungas situationer, vilket är relevant att lyfta då de unga vuxna som är utan arbete tenderar att förknippas med att inneha negativa egenskaper och de pekas ofta ut som avvikande i samhället. Debattören Sakine Madon (2010) hävdar att det finns en allmän uppfattning om att det är synd om de unga arbetslösa, vilket hon kritiserar och istället menar att arbetslösa ungdomar hamnat i sin situation på grund av att de är lata. Vidare hävdar Madon att ungdomar generellt sett har lättare att få jobb än resterande människor som är arbetslösa och menar att ungdomar inte inkluderas i arbetsmarknaden eftersom de är ovilliga och lata. Debattören Sara Karlsson (2010) håller inte med om Madons antaganden då hon menar att ungdomar inte får möjligheten att komma in i arbetsmarknaden på grund av att den inte är tillräckligt stabil. Karlsson poängterar att det förekommer olika hinder som begränsar ungdomarna från att få en trygg anställning trots att de är aktivt arbetssökande vilket gör att ungdomarna riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden.
Sveriges ekonomi påverkades rejält år 2008 i den världsomfattande finanskrisen vilket påverkade företagen negativt eftersom efterfrågan på arbetskraften inte var lika stor som tidigare. Från 2011 till 2014 låg arbetslösheten på cirka 8 procent för att sedan beräknas ligga på 6,8 procent år 2019 (SCB, 2020b). Beroende på hur det ekonomiska läget i Sverige och i omvärlden så förändras också siffrorna för antalet individer som är arbetslösa. På grund av Covid-19 pandemin drabbas olika branscher ekonomiskt som leder till en ny och större våg av arbetslöshet. Siffror visar i dagsläget att arbetslösheten drabbar unga vuxna betydligt mycket mer i jämförelse med andra åldersgrupper. Arbetslösheten under september månad i år steg till 8,3 procent där antalet arbetslösa var 453 100 personer. I jämförelse med föregående år är det en ökning med 2,3 procent som innebär i antal cirka 121 600 fler arbetslösa (SCB, 2020c) Arbetslösheten bland ungdomar i Sverige har ökat stegvis under de senaste åren. År 2020 var siffran för ungdomsarbetslöshet i Sverige 19,9 procent vilket är betydligt högre än
genomsnittet bland EU-länderna, som har ett snitt på 17,1 procent. Det ska dock nämnas att en anledning till att Sveriges ungdomsarbetslöshet är högre, till skillnad från andra EU-länder beror på att Sverige inte tilldelas studiestöd på sommaren och därav är de mer aktiva i
arbetssökande i jämförelse med ungdomar i andra EU-länder (SCB, 2020a).
Arbetslösheten bland unga vuxna medför risker som utanförskap, sämre arbetsförhållanden och svag anknytning till arbetsmarknaden (Institutet för arbetsmarknadens- och
utbildningspolitik utvärdering [IFAU], 2013). Unga vuxna som är arbetslösa påverkas mer negativt än äldre vuxna då arbetslösheten medför fler hälsorisker i tidig vuxen ålder än hos äldre. Arbetslösheten är den främsta orsaken till att 18-åringar söker försörjningsstöd enligt socialtjänstens uppgifter (Socialstyrelsen, 2017). Arbetslösheten medför stora konsekvenser
och utgör en negativ påverkan i människors liv. Ekonomi, identitet och det sociala nätverket är några få av många faktorer som påverkas i individens liv till följd av arbetslöshet.
2
känsla av utanförskap. Att hamna utanför medför ökad risk för ohälsa bland unga vuxna, bland annat riskerar individen att utveckla alkohol- eller narkotikamissbruk och ett behov av psykiatrisk vård (Regeringen, 2003).
Vi har inledningsvis valt att lyfta debattörerna Madon och Karlsson för att inbringa olika perspektiv på de olika antaganden kring de unga vuxnas situation som arbetslös. Det förekommer förutfattade meningar om grunden till varför de unga vuxna befinner sig i arbetslösheten och de stämplas och tillskrivs med negativa egenskaper på grund av att de inte har ett arbete. Målet med denna studie är därför att undersöka hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. I samband med att arbetslösheten ökar, växer också mängden unga vuxna som eventuellt påverkas av detta. Kan det vara så att stigmatiseringen som arbetslös påverkar individens syn på sig själv eller andras syn på individen och vilka andra följder kan det få längre fram? Det är viktigt att lyfta målgruppens upplevelser av att stigmatiseras som arbetslös för att se vilka följder det eventuellt kan få och för att öka kunskapen i ämnet. Studien har en samhällsrelevans då det är viktigt att belysa de unga vuxnas upplevelser av att stå utanför arbetsmarknaden.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att genom hermeneutiken som metodansats få en djupare förståelse kring hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. Studien är en intervjustudie av unga vuxna om deras subjektiva upplevelser och strategier i förhållande till sin egen arbetslöshet. För att besvara studiens syfte kommer vi att utgå från följande
frågeställning:
- Hur förhåller sig unga vuxna till att bli stigmatiserade som arbetslösa? 1.2 Disposition
Vi har hittills presenterat en inledning och bakgrund som ger en överblick i det valda ämnet och leder sedan in på uppsatsens syfte och frågeställningen som därefter presenteras. I nästa avsnitt kommer vi att redogöra för vår tidigare forskning som består av 10 vetenskapliga artiklar som av oss anses relevanta för att besvara uppsatsens frågeställning. Därefter följer den teoretiska och begreppsliga referensramen som vi har använt oss av när vi analyserat vårt insamlade datamaterial. I metodavsnittet kommer vi att presentera vår metod och det
tillvägagångsätt vi haft vid genomförande av studien. Därefter presenteras en kort
sammanfattning av samtliga intervjupersoner för att få en förståelse över deras nuvarande situation. I avsnittet efter kommer vi att presentera vårt resultat och analysprocessen. Resultatavsnittet avslutas sedan med en sammanfattning av det tolkade materialet och avslutningsvis kommer vi i diskussionsavsnittet att diskutera resultatet i relation till de andra avsnitten i syfte att besvara vår frågeställning.
2. Tidigare forskning
I följande avsnitt kommer en redogörelse för den tidigare forskning som vi anser är relevant för vårt valda fenomen. Syftet med studien är att fördjupa förståelsen och öka kunskapen med fokus på hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. För att finna tidigare forskning har databasen Sociological abstracts använts. Vi har använt oss av sökord såsom youth and unemployment, stigma, discrimination, crime, unemployment, unemployment and exclusion, stigma and unemployment och consequence för att hitta relevant forskning kring vårt studieområde. Vi har funnit teman som vi anser är relevanta för vår frågeställning
3
och syfte vilka är: Stigmatiseringen i förhållande till arbetslösheten och arbetslöshetens konsekvenser. I slutet av avsnittet kommer en sammanfattning och diskussion av samtliga teman inom den tidigare forskningen att presenteras.
2.1 Stigmatiseringen i förhållande till arbetslösheten
Shah, Jafeer, Saeed, Aslam och Ali (2020:543) belyser i studie stigmatiseringen av arbetslösheten hos utbildade ungdomar som lever på landsbygden i Pakistan. Det är en kvalitativ studie som lyfter ungdomarnas subjektiva upplevelser kring arbetslösheten och omgivningens sätt att se på dem. Studien visar att människor som är arbetslösa stigmatiseras och diskrimineras av samhället och andra människor runt omkring. Ungdomar utan arbete innebär inte att man endast möter ekonomiska hinder utan det finns andra aspekter som individen kan möta. Studien visar att arbetslösheten riskerar att leda till psykisk ohälsa, en negativ stress, drogberoende eller också kriminalitet. En annan intressant aspekt man vill belysa i studien handlar om individens upplevelse av att känna utanförskap och isolering på grund av sin situation som arbetslös. De menar på att stigmatiseringen uppstår när den arbetslöse inte får det sociala stödet de behöver av exempelvis familj, vänner eller samhälle. Samhället väljer istället att stigmatisera den arbetslösa genom att stämpla individen med oönskade och negativa egenskaper.
Shah et al. (2020:550–551) förklarar i resultatet hur majoriteten av de arbetslösa ungdomarna som stigmatiseras delar en gemensam åsikt som handlar om omgivningens påverkan på dem. Genom att deras familj och vänner beter sig annorlunda mot deras arbetslöshet har det också resulterat i att deras omgivning generaliserat alla arbetslösa individer som oansvariga. Arbetslösheten leder till att individen stigmatiseras och diskrimineras, inte bara av familjen och närstående utan av samhället överlag då arbetslösheten ses som något avvikande i deras ögon. Dessa stigmatiserade individer kategoriseras som resulterar i att individen inte får lika mycket uppmärksamhet, värde eller omsorg inom familjen. Detta leder till att individen exkluderas och ses som en börda i samhället. Stigmatiseringen blir även tydlig när flera deltagare förklarar hur de kallas olika glåpord inom familjen och vänner som ska prägla deras arbetslöshet. Individer som är arbetslösa har stor press på sig och upplever ofta känslor som ångest och frustration. Forskarna belyser i resultatet att känslorna som uppstår från den stigmatiserade individen grundar sig i omgivningen och dess påverkan. Ytterligare en faktor till detta kan vara att omgivningen inte har förståelse över den strukturella problematiken som existerar vad gäller den ökade arbetslösheten utan skyller allt på individen.
Vidare menar även Furåker och Blomsterberg (2003:193) att arbetslösheten associeras med att bli stigmatiserad av sin omgivning. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsmetod där de studerar den svenska arbetslösheten men syftar till att framställa de negativa attityder som finns kring den och de faktorer som ligger bakom dessa attityder. Som tidigare nämnt menar Shah et al. (2020:553) att känslor som stress och ohälsa kan uppstå i följd av arbetslösheten vilket Furåker och Blomsterberg (2003:200) stärker då de beskriver hur en arbetslös individ tenderar att uppleva känslor som ångest och depression. Författarna beskriver vidare hur den arbetslöse får en sämre självbild då omgivningen påverkat deras syn på sig själva. Normer och förväntningar är något som håller strukturen i samhället vilket förklarar den arbetslöse som underlägsen då de inte följer det samhället förväntar sig utav dem.
Något som framställer Furåker och Blomsterbergs studie som unik är att forskarna har studerat attityden gentemot de individer som både är arbetslösa och som tidigare aldrig varit arbetslös, detta syftar till att få en bredare kunskap kring ämnet samt för att kunna jämföra resultaten med varandra. Resultaten visar hur stigmatiserande attityder existerar i olika
4
utsträckningar bland deltagarna oavsett om du är arbetslös eller inte. Det visar sig att individen som tidigare varit arbetslös har mindre fördomar kring arbetslösa individer till skillnad från högutbildade personer utan erfarenhet som lägger all skuld på den arbetslöse själv. Forskarna belyser hur enkelt det blev att få ett resultat av de icke-arbetslösa där de menar på att de som är arbetslösa är ansvariga för det själva och att de kan tilldelas jobb om de bara anstränger sig lite mer. Resultaten visar också att de tycker att samhället behöver begära mer i utbyte från de arbetslösa individer som får hjälp och stöd av statliga
organisationer. Resultat av de arbetslösa visar på att det är lika viktigt att omgivningen finns närvarande hos individen vare sig de är arbetslösa eller inte, vilket förklarar att individer som är arbetslösa upplever att de lättare blir bortglömda. I studieresultatet under kategorin de arbetslösa, visar det att arbetslösheten inte går att skylla på dem själva vilket går emot den andra kategorin, icke-arbetslösa som påstår att de kan få jobb ”om de bara vill”. De arbetslösa menar att de redan är stämplade som avvikare i samhället och förklarar att chanserna är mycket små att få jobb när man är arbetssökande som arbetslös (Furåker & Blomsterberg, 2003: 199–202).
Jeffery, Devine och Thomas (2018:1–2) utforskar vidare på attityder och hinder kring arbete och arbetslöshet. Forskarna uppmärksammar stigmatisering i förhållande till arbete och ojämlikhet i Storbritannien med deltagare från arbetarklassen. De förklarar det nuvarande läget på arbetsmarknaden i staden Salford för att sedan redogöra resultatet från de kvalitativa intervjuerna de genomfört. Deltagarna beskriver deras förhållande gentemot arbetslösheten, uppfattningar och erfarenheter kring omgivning och arbetskraften. Resultatet visar hur många deltagare beskriver väldigt lika hur deras självkänsla och ångest har hindrat dem till att få anställning. Arbetslösheten har likaså varit en konsekvens av deras mående men också en orsak till varför de upplevt dessa känslor. Flera deltagare har en gemensam uppfattning om hur livet försvåras för den arbetslösa och att dennes livssituation försämras utifrån många perspektiv. Författarna beskriver hur den yngre generationen ses som ”billigare” arbetskraft samtidigt som den yngre åldersgruppen oftast har svårast att få jobb. Det framgick även i studien att arbetslösheten var ett resultat av komplexa relaterade faktorer samt
stigmatiseringen av individer. Människor med ett förflutet brottsregister stigmatiseras av omgivning och arbetsgivare som brottslingar vilket ytterligare blir ett hinder för att säkra en anställning hos individen som försöker förbättra sitt liv och påbörja ett arbete.
Vidare menar Jeffery et al. (2018:17–19) att deras studie visade tydligt hur dessa personer stigmatiserats och upplevelserna kring detta då varenda person med ett brottsregister känt sig hopplösa till att någonsin erbjudas ett jobb varken nu, eller i framtiden. Studien har visat en ökad arbetslöshet även fast deras deltagare visat engagemang och intresse kring att sysselsätta sig även fast personliga problem egentligen begränsar dem. Författarna beskriver samtidigt hur det fanns en gemensam förståelse kring den tuffa arbetsmarknaden rent allmänt efter lågkonjunkturen som kunde bli en typ av tröst hos individerna då det var en större grupp som upplevde svårigheter med att erbjudas en anställning. Jeffery et al. (2018:5) menar på att det blir svårt att erbjuda människor arbete efter att samhället tidigare drabbats av en svår och djup lågkonjunktur. Pearn (2015:1–2) menar att uppgiften att placera en större grupp arbetslösa individer in i arbetsmarknaden blir svår att få tillbaka. Författaren studerar arbetslöshetens stigma och urvalsprocess inom rekryteringen utifrån arbetsgivarens perspektiv i Tennessee (USA). Han belyser vikten av att överväga de bilder och uppfattningar som olika arbetsgivare oftast brukar ha och anta om arbetslösa när de noggrant undersöker dessa sökande i
urvalsprocessen.
5
Pearn (2012:23) spinner vidare på diskriminering vilket han menar att många upplever som arbetslös. Han förklarar att det inte existerar några lagar som går emot diskriminering vad gäller individens anställningsstatus medan diskriminering gentemot exempelvis ålder och kön tas på stort allvar i lagens händer. Resultatet av denna studie har visat att den arbetslösa individen som oftast möter och upplever diskriminering och stigmatisering på
arbetsmarknaden har en stor skadlig effekt. Genom att klassas som arbetslös, kategoriseras individen och på så sätt minskar individens chanser att anställas. Deltagarna visade alla utifrån något perspektiv att de upplever att de stigmatiseras och därmed diskrimineras på arbetsmarknaden. Vidare menar Pearn (2012:24) att resultatet visat att det bara behöver finnas ett litet tecken på arbetslöshet i individens CV som ska blir tillräckligt för att arbetslöshets stigma ska existera. Detta kan vara ett stort problem för arbetsgivaren då dem som tidigare nämnts, kategoriserar individen som lat och omotiverad och därmed blir den arbetssökande inte längre aktuell i urvalsprocessen.
Karren och Sherman (2012:2–3) försöker finna en bättre och tydligare förståelse kring stigmatisering av arbetslösa individer som varit arbetslösa en längre period eller som
avskedats i USA. Författarna använder sig av en kvalitativ forskningsmetod och har kommit fram till att omgivningen snarare ser brister i den arbetslösa individens färdigheter och erfarenheter än att se dem som offer. Denna typ av stigmatisering leder till följder som kan vara skadliga i individens privatliv men också ute i arbetsmarknaden. Författarna menar att dessa sätt att tänka på är en typ av diskriminering gentemot den arbetslösa individen vilket kan leda till negativa konsekvenser i individens livsvärld. Individens självkänsla förminskas och en säker framtida anställning existerar inte. Resultatet visar även hur stigmatiseringen tydliggörs beroende på ålder då man ska använda de möjligheter som finns att anställa
individer utifrån en äldre åldersgrupp. Genom att anställa äldre individer så kan man använda deras kunskap och erfarenheter positivt vilket leder till att den yngre generationen på
arbetsmarknaden ännu en gång hamnar ” bakom kulisserna”. Vidare betonar Karren och Sherman (2012:7–9) en viktig aspekt där de menar att ju längre individen är arbetslös desto mer förstärks stereotyperna till den arbetslöse. Detta innebär en negativ stress hos den arbetslöse till att hastigt försöka hitta ett jobb så synen på denne inte förvärras. Att ha varit arbetslös en längre period stärker tankarna hos en arbetsgivare att den sökande är lat och ansvarig för sin status. Dessa tankar förvärrar alltså stigmatiseringen hos den arbetslöse och hindrar individen ytterligare till att tilldelas ett jobb då företagen är intresserade av att anställa individer med hög arbetsmoral och drivkraft. Författarna har även fått fram ett resultat som beskriver hur självkänslan hos den arbetslöse förminskas och hur känslor som rädsla och ångest förekommer vilket hindrar den anställda att uppnå sin fulla potential. Detta kan i sin tur försvåra för individen att finna ett jobb då denne tillskriver sig själv negativa egenskaper efter omgivningens syn på sig själv. Resultatet i studien visar hur stigmatiseringen hos den
arbetslöse medföljer olika risker som till slut blir ett hinder i deras vardag. Detta hinder ses inte bara som tillfälligt utan i många fall för alltid.
I likhet med Karren och Sherman (2012) studie menar Hobbins (2016:43–44) att individer kan uppleva att de inte lever upp till samhällets förväntningar som i sin tur leder till upplevelser av stigmatisering. Hobbins avser i sin studie att belysa och diskutera om individualiserat ansvar och hur de unga arbetslösa ställer sig till detta i Sverige. I studien utgick Hobbins (2016:48–49) ifrån kvalitativa intervjuer med personer mellan åldrarna 24–34 år som varit arbetslösa minst i 12 månader för att få ta del av deras reflektioner och
erfarenheter. Författaren drar paralleller mellan samhällsutvecklingen och den egna individens ansvar vilket handlar om de moraliska plikter som finns i samhället som medborgarna ska eftersträva. Det innebär att det finns en underliggande maktdimension från institutionerna som
6
ger individerna skulden till att inte ha ett arbete, vilket författaren benämner som ett en diskurs kring individualiserat ansvar i förhållande till arbetslösheten. Författaren menar att samhället förmedlar att arbetslösheten orsakas av individens brister. Vidare diskuterar författaren att de unga arbetslösa själva bidrar till att återskapa diskursen kring arbetslöshet. Hobbins (2016:53–55) menar att när individen kommer i kontakt med sin omgivning och deras syn på arbetslöshet så kan detta ge en känsla av att man inte lever upp till vad samhället förväntar sig av en. I studien framgår det att arbetslösheten har en stark inverkan hos
individen då informanterna upplever att de inte uppfyller de krav och förväntningar som finns i samhället. Resultatet från intervjuerna i Hobbins studie visar att individualiseringen hade två framträdande teman; de unga arbetslösa betonade verksamheten och skuldfördelningen. Hobbins menar att individernas maktpositioner uttrycker sig här genom att styras mot det beteende som förväntas av en som arbetslös i samhället vilket leder till en känsla av att ta av samhället snarare än att ge. Hobbins lägger märke till att deltagarna är medvetna om hur diskursen ser ut i samhället och relaterar därmed till den. Slutligen påvisar studien att det uppstår återkommande upplevelser av skam och stigmatisering av omgivningen och
samhället. Hobbins menar att detta utgör risken för att de arbetslösa som redan befinner sig i en position som är sårbar tillsätter skulden sig själv när det egentligen är de sociala
orättvisorna i samhället som ligger i grund för problemet. 2.2 Arbetslöshetens konsekvenser
Baron (2006:214–216) undersöker i sin studie kopplingen mellan arbetslöshet och brottslighet bland ungdomar. Hans intresse är att komma åt hur ungdomar tolkar deras erfarenheter av arbetsmarknaden och hur dessa upplevelser och tolkningar eventuellt påverkar ett kriminellt beteende. Studien har utgått från strainteorin där författaren har valt genomföra strukturerade intervjuer med unga vuxna. Studien genomfördes i en stor kanadensisk stad och har utgått från 400 respondenter varav 265 stycken män och 135 stycken kvinnor som uppfyller fyra urvalskriterier: deltagarna måste vara 24 år eller yngre, avslutat eller lämnat skolan, är
officiellt arbetslösa och att deltagaren under minst 12 månader har varit utan ett fast hem eller boende. Studien riktar sig in på hur deltagarnas erfarenheter av arbetslöshet eventuellt kan leda till kriminalitet. Baron belyser att ungdomarna på gatan till stor del är utan sysselsättning och spenderar stor del av sin tid utomhus och av dessa anledningar ökar risken för dem att hamna i utanförskap och således även i riskzon för kriminalitet.
Studieresultatet i Barons studie visar att arbetslösheten har en direkt effekt på mindre grova brott så som narkotikahandel och stöldbrott. Effekterna av arbetslösheten i relation till brott utgörs av en negativ reaktion i form av ilska vilket i sin tur leder till missnöje och brott. Men resultatet visar också att kriminaliteten, inte enbart framkallas p.g.a. arbetslösheten utan också till följd av andra variabler. Externa källor så som kompisgäng och andra sociala relationer påverkar denna ilska vilket visar att det inte enbart är arbetslösheten som utlöser ilska utan också skulden för den nuvarande situationen, motivationen till arbete och den ekonomiska aspekten. Sedan poängteras också att hemlöshet och avsaknad av socialt stöd leder till större delaktighet i kriminell verksamhet (Baron, 2006:217–221). Fougère, Karamarz och Pouget (2009:910–912) spinner vidare på sambandet mellan arbetslöshet och kriminalitet. Studien genomfördes med en empiriskt undersökande analys av korrelationen mellan arbetslöshet och vålds- och egendomsbrott i Frankrike mellan 1990 och 2000. Under denna tidsperiod, mer precist mellan 1990 och 1997 förklarar författarna att arbetslösheten bland befolkningen först ökade för att sedan sjunka och att landets ekonomi började återhämta sig igen efter 1997. I undersökningen har man utgått från Beckers modell av kriminalitet kopplad till ekonomi. Becker menar i sin ekonomiska teori att arbetslösa personer är utan laglig inkomstkälla, och av denna anledning ökar risken för att dessa personer söker sig till olagliga aktiviteter för att
7
få en inkomst. Det franska statistiska institutet genomför enkätundersökningar som varje år skickas till 130 000 invånare som får svara på ett antal standardfrågor kring deras
livssituation. Fougère et al. (2009:930–934) betonar att i studieresultatet framkommer det att brottsstatistiken och arbetslöshetsnivåer visar en ökad korrelation mellan arbetslöshet och brottslighet. Sammanfattningsvis hävdar författarna att arbetet mot ungdomsarbetslöshet med stor sannolikhet skulle bidra till en reducerad mängd egendoms- och narkotikabrott. De poängterar också slutligen att det inte är ungdomar eller unga vuxna som orsakar ökad
brottslighet, utan snarare arbetslösheten påverkan. Detta innebär precis som tidigare nämnt att unga vuxna enklare hamnar i de kriminella banorna eftersom de behöver hitta ett sätt att försörja sig på. Eftersom de utesluts av arbetsmarknaden så behöver de hitta en annan väg att gå vilket i detta fall blir den kriminella banan.
De resultat som Baron (2006) och Fougère et al. (2009) redogör kan kopplas med konsekvenserna som Rantakeisu, Starrin och Hagquist (1999) tar i sin studie upp att arbetslösheten ligger i grund till en ökad rökning, mindre motion och alkoholkonsumtion. Rantakeisu, Starrin och Hagquist (1999:881) ämnar i sin kvantitativa enkätstudie att undersöka skillnader i sociala- och hälsoeffekter bland arbetslösa unga vuxna kan förstås utifrån ekonomi-/skam modellen. Totalt besvarade 502 arbetslösa personer från sex svenska kommuner i åldrarna 16–25 i enkäten. Undersökningen genomfördes genom att informanterna skulle svara på frågeformulär som innehöll frågor kring deras levnadsvanor, ekonomiska förhållanden, bakgrund, ångest, behov av stöd och hjälp. Rantakeisu et al (1999:885–887) belyser resultatet som visade att de arbetslösa var tvungna att använda sitt sparande och att andra fått vända sig till bidrag av kommunen. Det finns tydliga samband där ekonomiska svårigheter bidrar till känslor som nervositet, maktlöshet och rastlöshet samt depression. I följd av arbetslösheten har allt fler minskat kontakten med familjer och vänner. Flera av respondenterna hade upplevt att omgivningen ser på dem som lata samt att omgivningen har uttryckt nedsättande kommentarer p.g.a. deras arbetslöshet. Det finns tydliga samband med att de arbetslösa respondenterna upplevelser känslor av skam vilket tenderar att skapa negativa livsstilsförändringar. Detta leder också till att de arbetslösa unga vuxna tappar hoppet kring arbetssökandet då deras depression tar över i situationen de befinner sig i. Arbetslösheten bland unga vuxna leder till att de påverkas av de olika aspekterna vilket hindrar individerna som tidigare nämnt att leva sitt liv fullt ut samt att kunna uppleva en känsla av inkludering i samhället.
Kieselbach (2003:70–72) visar i sitt projekt effekterna av ungdomsarbetslösheten och den sociala utslagning på de unga vuxna som är långtidsarbetslösa. Kieselbach skriver att
arbetslösheten har ökat markant och att det har blivit en social verklighet i Europa. Detta tyder på att allt fler människor med mindre kompetens inte kan leva ett liv som följer normerna i samhället för ett socialt och materiellt välbefinnande. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ metod och riktade sig mot deltagare från sex länder: Sverige, Belgien, Tyskland, Italien, Spanien, och Grekland. Samtliga deltagare fick en problemfokuserad intervju samt ytterligare en intervju som fokuserade på sex dimensioner av social utslagning. Författaren förklarar att social utslagning kan beskrivas som avsaknaden av att vara inkluderad men också hur olika omständigheter riskerar att öka eller minska individens sårbarhet. Social utslagning summeras med sex typer av exkludering eller utestängning; uteslutning på arbetsmarknaden, ekonomisk utestängning, institutionell uteslutning, social isolation, kulturell uteslutning och rumslig uteslutning. Frågorna kring den första dimensionen (uteslutning på arbetsmarknaden) utgick från individens erfarenheter av arbetsmarknaden och fokuserade främst vid deras erfarenheter av långtidsarbetslöshet och oförmågan att komma in på arbetsmarknaden efter skolan. Frågorna kring den andra dimensionen utgick ifrån individens ekonomiska situation
8
kopplat till ekonomiska, samt de strategier individen arbetat med för att hantera den. I den tredje dimensionen följde frågor kring deltagarnas erfarenheter av institutioner, exempelvis skolor och arbetslöshets byråer. I intervjuerna bedömdes också om deltagarens erfarenheter eventuellt varit orsak till någon form av beroende, skam eller passivitet hos individen. Frågorna kring den fjärde dimensionen bestod av frågor gällande kvaliteten på individens sociala relationer, alltså familj, partner och vänner. Den femte handlade om deltagarnas kulturella normer och sociopolitiska erfarenheter. Den sjätte och sista uppsättningen av frågor gick ut på den rumsliga miljön, individens boendesituation samt och erfarenheter av att vara hemma samt känslan av trygghet.
Resultatet i Kieselbach studie visar att den viktigaste skyddsfaktorn för arbetslösa ungdomar är det sociala stödet i olika former, hos ungdomarna från norra Europa är inklusionen i det sociala kontakter av stor vikt medan familjen är viktigare för ungdomarna i södra Europa. De deltagare som låg i högriskgruppen, oavsett land, rapporterade låg självkänsla som ökar risken för social utestängning och hos vissa av dessa deltagare rapporterades ett mer avvikande beteende, bl.a. narkotikamissbruk. Vidare sammanfattar författaren att det är viktigt att få in ungdomarna i arbetsmarknaden utan att stigmatisera deltagandet i den eventuellt försämrade ekonomin för att på så sätt minska risken för social exkludering av ungdomarna i samhället (Kieselbach, 2003:73–75).
2.3 Sammanfattning av tidigare forskning
Den tidigare forskningen visar att situationen för de unga vuxna som arbetslösa leder till stigmatisering från omgivningen. Den tidigare forskningen belyser olika faktorer som ligger till grund för stigmatiseringen av den arbetslösa unga vuxna, vilka är: påtryckningar och nedvärderande kommentarer från omgivningen, förutfattade meningar och kategoriseringar av arbetsgivare och rekryterare. Den tidigare forskningen visar att det sociala stödet är viktigt för den arbetslösa unga vuxna då det påverkar individens självkänsla. Vidare visar tidigare forskning att unga vuxna som är arbetslösa tenderar att göra olagliga aktiviteter på grund av sin situation. Arbetslösheten medför olika negativa effekter på individens fysiska och psykiska välmående vilket leder till negativa beteenden såsom rökning, narkotikamissbruk, brott, depression och ångest. Enligt tidigare forskning exkluderas arbetslösa unga vuxna av sin omgivning och av samhället, och därav minskar möjligheten att inkluderas eller att förändra sin livssituation och individen blir ytterst begränsad.
2.4 Vårt bidrag till fältet
Vår studie syftar åt att få en ökad förståelse och kunskap över hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. Efter tolkning av den tidigare forskningen kan vi
fastställa att de unga vuxnas perspektiv bör lyftas fram och uppmärksammas mer. Vi har under sökandet av tidigare forskning hittat forskning kring arbetslöshetens påverkan och konsekvenser hos de unga vuxna samt stigmatiseringen de upplever av omgivningen. Trots den befintliga tidigare forskning kan vi konstatera att de unga vuxnas perspektiv på hur de förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa bör få mer utrymme och synliggöras ytterligare. Tidigare forskning har inte visat strategier eller fulla intervjuer med den arbetslösa individen i fokus vilket gör vår studie unik då vi väljer att lyfta deras subjektiva upplevelser genom intervjuer. Arbetslösheten bland unga vuxna är ett mycket aktuellt problem och utgör en viktig aspekt i samhället vilket gör det ännu viktigare för oss att belysa detta. För att eftersträva en förändring kring stigmatiseringen som präglar de unga vuxna arbetslösa behöver kunskapen om detta synliggörs ännu mer, vilket vi konstaterar efter att vi tolkat den tidigare forskningen. Därför anser vi att det är viktig att belysa och öka kunskapen i ämnet
9
och med hjälp av våra intervjuer kan vi synliggöra för de förhållningssätt och följder som uppstår i samband med stigmatiseringen av de arbetslösa unga vuxna.
3. Teoretisk och begreppslig referensram
I följande avsnitt redogörs den teoretiska och begreppsliga referensram som vår analysprocess bygger på. För att få en ökad förståelse och kunskap kring hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade kommer vi att använda oss av, Erving Goffmans teori om begreppet
stigmatisering, Howard Beckers teori om stämpling och Robert Mertons strainteori, vilka kommer att redogöras för nedan i tur och ordning. Valet av dessa teorier har gjorts med anledning av att de är mest relevanta i förhållande till vårt insamlade datamaterial. Valet av den första, Beckers begrepp stämpling, belyser avvikelserna från det som uppfattas vara korrekt i samhället vilket kan bidra till vår studie då arbetslösheten anses vara avvikande (Becker, 2006:17). Den andra teorin är Goffmans begrepp stigmatisering som möjliggör för en förklaring kring hur och varför den arbetslösa blir stigmatiserade av samhället samt hur stigmatiseringen uppstår och kan påverka den arbetslöse (Goffman, 2011:12). Vår tredje teori är Mertons strainteorin som kan ses som ett sätt att förklara orsaker till uppkomsten av
brottsligt och avvikande beteende i samhället som eventuellt kan ha koppling till missnöjet över arbetslösheten (Sarnecki 2017:75). Begreppen kommer att användas som ett verktyg och tillämpas i resultatavsnittet.
3.1 Stigmatisering
Termen stigma härstammar från grekiskan och syftade till att belysa något förödmjukande eller ovanligt i den moraliska statusen hos individen genom att ge personen fysiska tecken som bevis på att individen var stigmatiserad. Den stigmatiserade personen synliggjordes genom att bränna eller skära in märken på dennes kropp och på så sätt blev det synligt för andra att personen hade gjort sig skyldig till ett brott (Goffman, 2011:9). Vidare menar Goffman (2011:10–11) att det är upp till varje samhälle att avgöra kategoriseringen av människor utifrån dess olika egenskaper. Samhället har i uppgift att avgöra vad som anses vara vanliga eller naturliga egenskaper att eftersträva hos människan i de olika
kategoriseringarna. Detta gör att stigman betraktas genom andras uppfattningar. Personen kategoriseras om denne besitter någon egenskap som gör sig annorlunda gentemot andra människor, vilket i denna benämning uppfattas som en mindre önskad egenskap. Goffman lyfter den sociala identiteten som något som skapas när vi fastställt att personen besitter en viss typ av egenskap, vilket också beskriver processen av att kategorisera någon och ge den en social identitet. Det finns två typer av social identitet där den första är den faktiska sociala identiteten som formas av individens faktiska egenskaper. Den andra typen av social identitet är den virtuella sociala identiteten och framställs av andras intryck och eventuella återblickar av personen.
Goffman (2011:51) menar att en person vars faktiska sociala identitet och virtuella identitet inte sammanfaller så uppstår en diskrepans. De ”normala” personerna i samhället har redan innan de träffat eller lärt känna den stigmatiserade personen valt att tilldela denne en identitet, och personen blir således en misskrediterad person. Om personens olikhet istället inte syns från de andra vid en första blick och man inte heller vet om det i förväg så är den personen misskreditabel. Vidare menar Goffman (2011:12) att det finns tre olika typer av stigma. Den första typen av stigma beskrivs som kroppsliga missbildningar av olika typer. Den andra typen av stigma kallas för tribala stigman som utgår från människors religion, nation och ras.
10
Den tredje typen av stigma utgörs av de fläckar på den personliga karaktären som består av egenskaper som inte syns, vilka är viljesvaghet, arbetslöshet, underliga böjelser, alkoholism eller psykiska rubbningar. Denna typ av stigma är den som kommer att beröras allra mest i vår studie.
3.2 Stämpling och avvikarkarriär
Becker (2006:17) hävdar att alla sociala grupper sätter upp regler som de försöker leva efter. Reglerna definierar sociala beteenden och situationer inom gruppen och tillåter därför inte andra felaktiga beteenden. Skulle någon gå emot de uppsatta reglerna kommer den personen att stämplas av den sociala gruppen och anses därför inte leva upp till de regler som gruppen har skapat tillsammans, vilket kallas för utanförstående enligt Becker. Personen ses som avvikande från de uppsatta regler som finns inom grupperna och anses därför vara en
regelbrytare. Enligt Becker (2006:26) kännetecknas begreppet utanförstående som ett sätt att förklara hur andra bedömer de avvikande personerna vilka sedan hamnar utanför det som anses “normalt” bland medlemmarna i den sociala gruppen.
Becker menar att avvikelser är något som skapas av sociala grupper i samhället. Genom att gå emot den ömsesidiga förståelsen av regler i de sociala grupperna anses man vara avvikande och den avvikande handlingen kan betraktas som brottslig. Anledningen till att något blir avvikande är att de sociala grupperna genomdriver normer och regler vilka de tillämpar. När dessa normer och regler inte tillämpas i sociala situationer anses dessa handlingar vara avvikande. Det avvikande beteendet bestäms inte av någon egenskap hos individen eller i dennes handling, utan avvikelsen sker istället som en följd av att den sociala gruppen framställer regler och normer som definierar en regelbrytare. Alltså är det ytterligare en konsekvens av andras reaktioner på dennes handlande. Att avgöra om en handling är
avvikande eller inte beror på hur andra människor reagerar på den. Eftersom avvikelsen är en konsekvens av den specifika gruppens reaktioner på en individs handling så kan man inte förutsätta att en specifik handling anses avvikande av andra grupper. Personerna som har blivit stämplade som avvikande har gemensamt att de är stämplade och de delar känslan av att betraktas som utanförstående. Huruvida en handling betraktas som avvikande eller till och med brottslig beror på andras reaktioner på handlingen. En person kan begå något väldigt avvikande men behöver inte få några större reaktioner så länge personen inte blir anklagad offentligt, men personen kan likväl bestraffas om anklagelsen istället blir offentlig (Becker, 2006:22–24). Vidare menar Becker (2006:41) att individen som utpekas till att vara avvikare bland omgivningen tenderar att se sig själv som detta och börjar således också att agera utefter det. Den stämplade individen kan i vissa fall sedan också börja handla efter den syn som omgivningen har på denne.
Becker (2006:35–38) beskriver hur en avvikarkarrirär bildas och förklarar hur ett avvikande beteende uppstår över tid vilket leder till att beteendet stegras successivt till ett allt mer avvikande beteende. Det första steget i avvikarkarriären går ut på att begå en handling som bryter mot de uppsatta reglerna eller normerna i samhället, och att handlingen uppfattas som motiverad av personen oavsett om det är medvetet om det eller inte. Det innebär att det finns en drivkraft hos personen som begått en handling även om det i första hand beror på impulser eller nyfikenhet som grund för den avvikande handlingen. Det är reaktionen av omgivningen av det avvikande beteende som tillskriver denna som avvikare, vilket är centralt för processen av ett avvikande beteendemönster. Således påverkas självbilden hos personen när
omgivningen delar ut en identitet. Det leder i sin tur till att personen som stämplas av den avvikande handlingen så småningom kommer att behandlas utifrån detta då personen anses
11
vara benägen att begå fler handlingar som är avvikande. Avvikaridentiteten kan stärkas när personen söker sig till andra grupper som har en ömsesidig bild på den avvikande handlingen. I slutet av den avvikande karriären hamnar individen i en strukturerad grupp som avviker, vilket gör att självbilden på personen påverkas starkt som i sin tur leder till en fortsatt väg mot avvikande handlingar.
3.3 Merton strainteori
Strainteorin är en teori utvecklad av Robert Merton. Teorin utgår ifrån en social utsatthet eller oförmågan att leva ett liv som andra uppfattas kunna leva som sedan kan leda till att
ungdomar eventuellt går emot samhällets normer och lagar för att uppnå resultat. Merton skapade begreppet ”självuppfyllande profetia” och utvecklade under 1930-talet strainteorin som skulle förklara vad som händer när individen (oftast yngre) inte når upp till de etablerade samhällsmålen och hur detta kunde leda individen till brottslighet. Brist på möjligheter tenderar att göra att dessa ungdomar söker sig till andra sociala grupper i samhället för att söka gemenskap och skydd menar Merton (Sarnecki 2017:75).
Merton menar att de generella livsmålen i samhället är utformade efter medelklassvärderingar vilket kan skapa problem för andra, mindre privilegierade individer i samhället. Detta gör att möjligheterna att lyckas i samhället blir skevt fördelade mellan de olika klasserna. Denna kontrast mellan mål och möjligheter kan leda till strain menar Merton, vilket kan förklaras som ett tillstånd av frustration som tillkommer till följd av att individen saknar kapacitet eller förmåga att nå upp till samhällets existerande mål. Detta tillstånd av frustration eller strain riskerar således i högre utsträckning att uppstå hos de underprivilegierade i samhället vilket kan skapa ett avvikande beteende (Sarnecki 2017:75).
Det finns det fem olika anpassningsstrategier för individen att förhålla sig till när denne hanterar strain, alltså konflikten mellan medel och mål i samhället. De etablerade målen i samhället kan exempelvis vara framgång i yrket och ekonomiskt välstånd. Den första
anpassningsstrategin kallas konformitet och innefattar de individer som har tillräckliga medel för att uppnå samhällets mål för ett bra liv. Dessa individer kan alltså, tack vare sin
ekonomiska situation, samt sin intellektuella och sociala kompetens hantera konflikten mellan medel och mål på ett bra sätt och därmed uppnå samhällets etablerade mål utan att behöva söka sig till alternativa metoder. Den andra anpassningsstrategin kallas innovation och
beskriver de individer som väljer att hålla fast vid samhällets existerande mål men som saknar medel för att uppnå målen. Det kan exempelvis handla om individer i lägre samhällsklasser som inte har de resurserna som krävs för att hantera strain (Merton, 1968:140–144). Den tredje gruppen kallas ritualister och dessa individer nyttjar sina medel utan att ha några givna mål, vilket innebär att människor följer regler utan att ha i åtanke om vad detta faktiskt kan leda till. Den fjärde anpassningsstrategin är den minst vanliga och består av de individer som ställer sig utanför samhället. (Merton, 1968:149–150). Dessa individer benämns som
tillbakadragande. De är varken en del av samhället och de följer inte heller de etablerade målen i samhället eller de medel som kan bidra till att man uppnår dessa. Dessa individer tenderar att söka sig andra sociala grupper eller olika typer av missbruk för att uppnå positiva känslor och upplevelser. Den femte anpassningsstrategin, rebelliskhet, utgörs av individer som gör motstånd mot det existerande samhället och dess normer både när det kommer till mål och medel. Dessa individer vägrar att acceptera det etablerade samhället och ett
“normalt” liv. Till skillnad från den tillbakadragande ämnar den rebelliska individen ersätta den aktuella sociala ordningen med en ny sådan (Merton, 1968: 153–156)
12
4. Metod
I följande avsnitt redogör vi för den hermeneutiska metodansatsen som vi valt att tillämpa i vår studie för att kunna besvara vår frågeställning om hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. Vi har kunnat besvara vår frågeställning och även nått upp till syftet med vår studie genom att vi har använt oss av hermeneutiken som metodansats. Genom hermeneutikens utgångspunkter att förstå och tolka som ett verktyg har vi kunnat ta del av de ungas upplevelser och erfarenheter kring hur de förhåller sig av att bli stigmatiserade som arbetslösa. Avsnittet inleds med att motivera metodvalet för att senare beskriva
hermeneutiken som metodansats och redogöra dess grundantaganden. Därefter kommer en redogörelse av vår förförståelse, urval, datainsamling och hur genomförandet av analysen utförts.Metodavsnittet kommer att avslutas med en presentation på hur vi har tillämpat de etiska övervägandena samt en kortfattad presentation av intervjupersonerna för att få en överblick och en ökad förståelse i deras aktuella situation.
4.1 Motivering av metodval
Det centrala inom hermeneutiken är att förstå, tolka och förmedla upplevelser av olika fenomen. Metoden lägger sitt fokus på det allmänmänskliga och menar på att den inte kan ta ställning utanför det studerade ämnet när verkligheten studeras, utan man ska kunna ta del av den (Ödman, 2017:13). Vi bedömer hermeneutiken som bäst lämpad till vår studie då vi är ute efter att nå den subjektiva upplevelsen hos våra intervjupersoner i studien för att vidare kunna närma oss deras livsvärld. Vi kan därmed skapa en förståelse kring intervjupersonernas upplevelser vilket Ödman (2017:25) beskriver som betydelsefullt då han hävdar att förståelsen möjliggör för människan att förstå sig på sin egen men även andra individers livsvärld. I vår studie fokuserar vi på att genom vår frågeställning uppnå en djupare förståelse om hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. Vi vill skapa en förståelse för att vidare ta del av deltagarnas verklighet.
För att få uppnå detta på bästa möjliga sätt kommer vi att utgå från genuina och öppna intervjuer. Genom dessa typer av intervjuer kan vi ta del av deltagarnas tankar, upplevelser och erfarenheter kring fenomenet som studeras. Det är oerhört viktigt för oss att våra intervjupersoner känner sig bekväma under intervjun då vi strävar efter en ömsesidig dialog och genom detta kunna skapa en tydligare förståelse kring deltagarnas upplevelser och
erfarenheter. Vi kommer använda oss utav den hermeneutiska tolkande analysprocessen vilket vi menar kommer underlätta våra möjligheter att förstå men även fördjupa oss in i ämnet. Den kommer även hjälpa oss att skapa en förståelse kring vår gemensamma helhetssyn vilket kommer möjliggöra för oss att på bästa sätt kunna besvara vår frågeställning.
4.2 Hermeneutikens grundantaganden
Hermeneutiken är en tolkningslära där begreppet kommer från det antika Grekland där ”hermeneuein” stod för att ”tolka”. Metoden grundar sig i och har sina rötter i filosofin. Den grekiska läran menar att Hermes sågs som en gud samt en förmedlare som tog vidare budskap mellan gudar och människor. Eftersom budskapen behövde översättas för att människan skulle förstå sig på dem så blev Hermes gudarnas tolk. Olika tolkningar och översättningar resulterade till att människan kunde förstå sig på och ta sig an budskapen. Förr användes metoden för att kunna tolka olika skrifter. Dessa tolkningar blev sedan budskap som
13
hur de allmänt bör leva. Ödman poängterar att det är genom tolkning som människan kan förstå saker och ting (Ödman, 2017:12–13).
Hermeneutiken grundar sig i två viktiga grundpelare vilka även förespråkas genom hela metoden. Dessa två pelare är tolkning och förståelse. För att möjliggöra en förståelse och ta sig an kunskap om livet så krävs det inom denna metod att tolka och förstå. Vi kommer inte uppnå en förståelse kring något alls om vi inte tolkar. Förståelse är inte något man ser som motoriskt, det innebär alltså inte om att man tar tag i något utan det handlar istället om att vi fyller på den tidigare kunskapen med ny kunskap. Hermeneutiken ser på förståelsen som olika delar vilka kan ses som pusselbitar. Genom dessa pusselbitar kan vi skapa olika förklaringar för att sedan försöka lägga ihop bitarna som ska generera i en sammanfattad och hel
förståelse. Förståelsen är en viktig aspekt i den mänskliga existensen och för att skapa sig en helhetsbild av fenomen och händelser behöver de enskilda pusselbitarna begripas (Ödman, 2017:23–25).
Förståelsen är en del av individens existens vilket Heidegger menar att vi människor behöver för att vi ska kunna se världen från olika perspektiv och olika situationer. Heidegger förklarar även hur tolkningen och förståelsen aldrig sätts framför varandra utan de är i ett konstant samarbete där de istället skapar varandra. Tolkningen och förståelsen är ständigt i en dialog där språket blir en central och viktig faktor. Att tolka något innebär att göra ett försök att begripa det som händer och associera det till något som tidigare redan är förstått för att vidare kunna förstå sig på det som sker. Således bär människan konstant på en förförståelse i det som ska tolkas. Eftersom individer inte ser saker från samma perspektiv så innebär det också att alla tolkar sin värld och dess situationer annorlunda. Tolkningen blir därför betydelsefull när individen befinner sig i situationer som hen inte kan begripa (Ödman, 2017:25–26). Genom förförståelsen, som även tillhör individens existens och dess vara-i-världen kan tolkning fullbordas (Ödman, 2017:25). Förförståelsen beskrivs som en viktig aspekt inom
hermeneutiken eftersom den underlättar och skapar en förståelse för det ämne som forskaren studerar (Ödman, 2017:102). Förförståelsen kan komma att kallas den ”tysta kunskapen” vilket handlar om de kunskaper eller upplevelser som människan besitter. Dessa delar är grundläggande och genom dem kan man begripa verkligheten (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007:278).
Varje individ ska besitta en förståelsehorisont som ska underlätta för människan att förstå sig på verkligheten påstår Gadamer. Eftersom varje individ har ett eget förhållande till ett visst fenomen så blir vår uppfattning om sanningen annorlunda beroende på vem du frågar.
Verkligheten ses alltid utifrån människans individuella synvinkel vilket innebär att människan aldrig kommer undan förförståelsen då den ständigt existerar även om vi tror att vi beter oss neutralt. Den blir vidare en del av vår existens och påverkar vårt liv. Förståelsehorisonten underlättar och hjälper människan att förstå sig på saker och ting men begränsar även människan att uppnå full förståelse kring fenomenet. Det blir därmed viktigt att utesluta sin egen förståelsehorisont för att kunna tilldelas ny kunskap samt en bättre förståelse (Ödman, 2017:102–104).
Inom hermeneutiken talas det ofta om genuina dialoger och dess betydelse. Dialog är en central faktor inom denna metod, speciellt när det talas om dialogen i förhållande till
förståelse och förförståelse. Det handlar om de ömsesidiga samtalen som ska upplevas som ett samspel mellan parterna (Ödman 2017:59). Hermeneutiken förespråkar inte dialoger som upplevs som påtvingande utan metoden lägger stor vikt vid att diskussioner ska föras på lika villkor och vara som vi tidigare nämnt, genuina (Ödman 2017:13–14). Det är av stor vikt för
14
studien att vi som forskare utesluter vår egen förförståelse för att inte påverka studien negativt. Att våra intervjupersoner samt vi som forskare ses som subjekt är även viktigt för studien eftersom det innebär att vi strävar till att nå en gemensam förståelse (Ödman, 2017:27–28).
Vi har under våra intervjuer förhållit oss till den dialogen som hermeneutiken förespråkar och beskriver. Vi har fokuserat på att skapa diskussioner och undvikit att få intervjuerna att upplevas som förhör. Dialog beskriver Ödman (2017:59) som ett samspel mellan den
personen som tolkar och det tolkande vilket gäller under olika samtal men även i skrift. Dessa samtal kan även ses som intervjuer vilket vi använt oss av i vår studie för att nå till
intervjupersonernas subjektiva upplevelser. De subjektiva upplevelserna når vi endast genom en ömsesidig dialog. Ödman (2017:39–40) menar att den hermeneutiska intervjun bör ses som ett samarbete mellan intervjupersonen och forskaren. Som mänskliga varelser är vi präglade av vår historia och våra tidigare erfarenheter. För att kunna tolka och öka förståelsen är det därför viktigt att försöka vara öppen och mottaglig för intervjupersonens berättelser. Genom det ömsesidiga samarbetet kan forskaren således öka sin förståelse och få en ny
helhetsuppfattning.
Inom en hermeneutisk studie fortgår en process som konstant går fram och tillbaks mellan delarna och helheten för att frambringa en ökad förståelse för sambandet mellan dem. Detta kallas för den hermeneutiska spiralen vilken förklarar processen mellan förståelse och
tolkning som går runt i liknelse av en cirkel eller en spiral. Anledningen till att spiralen på ett bättre sätt förklarar processen är dess dynamiska funktion till skillnad från cirkeln. Då
förståelse- och tolkningsprocessen ständigt förändras så ger spiralen en bättre bild av hur processen ser ut. Spiralen bedöms som en central faktor när dialogen inom tolkningsprocessen ska konkretiseras i relation till delarna och helheten. En förståelse för den totala helhetsbilden skapas genom att man har en förståelse kring de olika delarna. Syftet med detta är att få en utvecklad och tydligare förståelse kring det studerade ämnet. Förförståelsen utgör en
betydelsefull aspekt för den hermeneutiska spiralen då den gör att vi inte missar de delar som brister vad gäller förståelsen (Ödman, 2017:98–102). Det är viktigt att vi som forskare
prioriterar att konstant ägna en tanke åt vår förförståelse över hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. Genom att vi ständigt funderar kring förförståelsen kommer det resultera i att vi lättare följer med i förförståelsens förändringsprocess och därmed kan vi utgå och ta hänsyn kring den. Ödman (2017:107) menar att processen mellan tolkning och förståelse som utgör att spiralen aldrig tar slut. Förförståelsen är ständigt verkande med vilket menas att den är föränderlig hela tiden. Detta kommer att redogöras för ytterligare i avsnittet analys som kommer att presenteras längre fram i metodavsnittet. 4.3 Förförståelse
I följande avsnitt kommer vi att presentera vår förförståelse och vårt intresse kring ämnet vi valt att studera. Inom hermeneutiken utgör förförståelsen en viktig roll i att kunna skapa en förståelse för de fenomen som man väljer att studera. Inom hermeuntiken ser man
förförståelsen som en resurs för att kunna se möjliga problem som kan uppstå och de saker som kan vara gynnsamma att använda vid tolkning av materialet i studien. Det är viktigt att medvetandegöra sin egen förförståelse då människan ständigt bär med sin egen förförståelse och påverkas av den (Binding & Tapp, 2008:25–27).
Tolkningen av upplevelser görs av det vi tidigare förstått och redan har kunskap om. Som en hermeneutisk forskare bör man medvetandegöra sin förförståelse för att kunna vara så pass
15
mottaglig och öppen som möjligt under studiens gång. Som forskare i vår studie har vi varit väldigt aktiva med att hela tiden under studiens gång reflektera och medvetandegöra kring vår förförståelse där vi ständigt diskuterat och skrivit ned den. Detta har möjliggjort för oss att se informationen vi tilldelats från våra intervjupersoner med nya ögon och mer öppenhet. Att hålla en öppen dialog står inte enbart i fokus under intervjuerna utan det är av vikt för denna studie att vi ständigt har en öppen dialog till vårt material som vi samlar in för att inte utesluta någon information. Vi har båda varit arbetslösa i ca 3–5 månader efter gymnasiet och genom den erfarenheten har vi fått en viss kunskap och förståelse hur det är att vara utan ett jobb. Vi upplevde att det var en svår tid där känslor som stress och ångest förekom under tiden som arbetslös. Vi har en delad åsikt om att situationen som arbetslös inte påverkade oss så pass mycket att vi upplevde att vi blev uteslutna eller stigmatiserade av vår omgivning eller samhället då vi enbart var arbetslösa under en kort tid. Detta leder till ett naturligt intresse för vårt studieområde och genom den hermeneutiska metoden kan vi få en djupare förståelse kring ämnet.
4.4 Analys
I följande avsnitt redogör vi för den hermeneutiska analysmetoden och de processer den består av. Analysprocessen består, som tidigare nämnt, av ett arbete enligt den hermeneutiska spiralen. Detta innebär att forskarna ständigt arbetar för att tolka och förstå med syftet att skapa en helhetsbild. Processen delas in i tre delar vilka är inledande tolkning, fördjupad tolkning och huvudtolkning. Bilden av en spiral förklarar analysprocessen väldigt väl då forskarna fokuserar vid att sätta ihop flera mindre delar till en helhet. Eftersom helheten kan förändras menar man att den tidigare liknelsen med en cirkel inte riktigt beskriver processens utseende, utan spiralen är en bättre lämpad liknelse med den hermeneutiska analysprocessen. Spiralen kännetecknas av att forskarnas förståelse ständigt förändras under arbetets gång i samband med tolkning av materialet (Ödman, 2017:103–105). Analysprocessen består av flera steg av tolkning vilken börjar med att forskaren skapar sig en översiktlig bild av helheten. Forskaren behöver alltså skapa sig en förståelse för det insamlade materialet från intervjuerna efter läsning av transkriberat material (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007:282). Därefter arbetar forskarna för att utläsa olika mönster ur det transkriberade materialet, detta benämns som den inledande tolkningen. Ur dessa mönster skapas flertalet teman som forskaren därefter, i den fördjupade tolkningen, bearbetar på en djupare nivå för att hitta olika samband i intervjumaterialet. Även den fördjupade tolkningen består av att framta olika teman, men med större förståelse än innan och även kopplat till de samband som forskarna utläser ur materialet. Efter detta kan den tredje och avslutande tolkningsprocessen påbörjas, huvudtolkningen. Med en större förståelse för delarna och helheten kan nu forskarna analysera, jämföra och finna skillnader i tidigare tolkat material (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007:284–285). I nästkommande avsnitt kommer vi att redogöra för hur våran analytiska process genomförts enligt den hermeneutiska spiralen.
4.4.1 Inledande tolkning
I den hermeneutiska spiralens inledningsfas transkriberade och analyserade vi materialet för att åstadkomma en överblick och ta ut olika teman med hjälp av det insamlade materialet från våra intervjuer. Kodningen genomfördes tillsammans där vi, forskarna, gemensamt läste igenom transkriberat material för att sedan utläsa likheter, skillnader och mönster från intervjuerna. Vi behövde läsa igenom transkriptionerna ett antal gånger, vilket bidrog till en förbättrad helhetsbild av det insamlade materialet. Vi avläste och framställde sju teman ur materialet som vi ansåg var relevanta och som vi förstod var en viktig aspekt hos de unga
16
vuxna. De utvalda teman är: Minskad motivation till att söka arbete, jagad av att söka jobb, tilldelade egenskaper som arbetslös, arbetslösheten-individens vardag, den arbetslösas syn på sig själv, individens tid och undanflykt och individens känslor.
4.4.2 Fördjupad tolkning
I den fördjupade tolkningen har vi utgått från de tidigare teman i den inledande tolkningen som ligger till grund för vår analysprocess. I denna del läste vi igenom transkriptionerna och detta gjorde att vi fann betydelser och samband när vi fick gå in djupare i intervjumaterialet. Detta bidrog till att vi kunde tilldela tolkningarna en ny mening och bilda en ny förståelse som möjliggör för högre abstraktionsnivå med stöd av de valda teorierna. Vi hittade likheter och skillnader mellan dessa olika teman, vilket resulterade i tre nya teman: att stämplas som arbetslös, hur andra betraktar en till skillnad från hur man betraktar sig själv och den accepterade synen av sig själv som en konsekvens av att bli stigmatiserad.
4.4.3 Huvudtolkning
I huvudtolkningen ska det finnas en högre abstraktionsnivå i jämförelse med de tidigare tolkningar då alla tolkningar ska sammansvetsas och skapa en ny helhet. Den ska således utgå från en röd tråd och utifrån tidigare tolkningar binda samman dessa teman som framkommit och ge en beskrivning på de data och tolkningar som genomförts. För att besvara vår
frågeställning valde vi att leta efter samband och mönster för att se om delarna kunde kopplas samman. Genom att framhäva likheter och skillnader mellan teman från tidigare tolkning kunde vi jämföra dessa och på så sätt sammansvetsa delarna till en helhet. Dahlberg et al (2007:284–286) betonar vikten i att teorierna eventuellt kan vara bidragande för att behandla det insamlade materialet. Slutligen i tolkningsprocessen eftersträvar vi att framhäva en
generell förklaring som bygger på en slutgiltig huvudtolkning. För att åstadkomma det fick vi gå tillbaka till vårt tidigare material för att sedan kunna koppla alla delar och på så vis skapa en ny helhet.
4.5 Urval
Vi har valt att använda oss av en kombination av intensiteturval och kriterieurval som är mest lämpad för vår studie. Intensiteturval handlar om att hitta material som är informationsrik och som kan bidra med erfarenheter i relation till syftet i studien. Det handlar om att man
eftersträvar att finna personer med intensiva upplevelser av de fenomen som ska studeras i studien och som är villiga att dela med sig av sin erfarenhet och kunskap av studieområdet (Patton, 2002:234). Detta innebär att vi vill finna personer som har en intensiv upplevelse av att bli stigmatiserad som arbetslös eftersom vi vill att de ska kunna berätta vad de upplever och erfarenheterna gällande sin situation. Vi har använt oss av ett kriterieurval som avser att uppfylla förutbestämda kriterier hos intervjupersonerna som är relevanta för studien. Detta bidrar till att hitta intervjupersonerna som kan möjliggöra för att på ett bättre sätt uppnå studiens syfte och mål (Patton, 2002:238). Intervjupersoner väljs ut i syfte att få rikligt med information, det handlar främst om kvaliteten på urvalet och det anses inte lika viktigt med kvantiteten (Patton, 2002:230). Det första kriteriet är att deltagarna ska vara mellan 18–24 år. Åldern är angelägen eftersom Arbetsförmedlingen (2020a) betonar den snabbt ökande
arbetslösheten bland unga mellan åldrarna 18–24 år. Det andra kriteriet är att deltagarna inte ska ha haft något arbete under minst de 12 senaste månaderna. Det tredje och sista kriteriet är att de unga vuxna ska vara bosatta i en storstad. Detta kriteriet har vi valt eftersom
17
Arbetsförmedlingen (2020b) menar att arbetslösheten har ökat som mest i storstäder och därför vill vi intervjua unga vuxna som är arbetslösa som är bosatta i Sveriges storstäder.
För att bidra till en så bred variation som möjligt för att besvara frågan på hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserande som arbetslösa har vi valt att intervjua deltagare oavsett kön, socioekonomisk bakgrund eller etnicitet. För att nå ut till potentiella
intervjupersoner har vi vänt oss till två facebookgrupper med ca 160 tusen medlemmar från olika storstäder runt om i Sverige. Vår förfrågan nådde ut till 22 personer som hörde av sig till oss och det gjorde att vi tillsammans behövde gå igenom vilka som skulle vara aktuella för vår studie. När vi gick igenom de potentiella deltagarna utgick vi från våra förutbestämda kriterier där 6 stycken personer valdes bort då de inte uppfyllde alla kriterierna. Ytterligare 2 personer hörde av sig och valde att dra tillbaka sin intresseanmälan i studien på grund av brist på tid. Detta resulterade i att vi hade 14 personer kvar och med bekvämlighetsurvalet valde vi att använda oss av de 10 första personerna som uppfyllde samtliga kriterier. Ett
bekvämlighetsurval innebär enligt Patton (2002:241–242) att urvalet som väljs ut styrs av de resurser som finns och det som anses bekvämt för forskarna. Vi valde ut de 10 första
personerna som hade visat intresse och som var lättillgängliga för oss. Vi kontaktade de 10 deltagarna, de var 4 kvinnor, 5 män och en person som valde att inte identifiera kön.
Missivbrevet skickades till varje deltagare för att ge dem vetskap om studiens syfte men också för att deltagarna skulle ge sitt godkännande innan vi kunde genomföra våra intervjuer.
Vidare har vi informerat intervjupersonerna om de etiska principerna och deras rättigheter i medverkan av studien. I överensstämmelse med intervjupersonerna har intervjuerna skett över videosamtal och ägde rum på en tid. Intervjudeltagaren kunde självklar sitta vart de ville under intervjun men på förhand rekommenderade vi att de skulle välja en avskild plats med låg ljudnivå.
4.6 Datainsamling
Under våra intervjuer med de 10 intervjupersonerna har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer i samtliga fall. Efter godkännande från intervjupersonerna har vi även valt att spela in intervjuerna för att inte missa någon viktig information men också för att kunna handplocka citat från intervjuerna. Vi valde även att skicka ut missivbrev till våra deltagare för att
tydliggöra och förklara syftet med studien och dess innehåll. Missivbrevet som skickades togs väl emot av intervjupersonerna utan några påpekanden.
De semistrukturerade intervjuerna vi beslöt oss för att gå efter möjliggjorde för oss att få utförliga och givande svar från våra intervjupersoner. Semistrukturerade intervjuer består av en uppsättning av frågor, likt ett frågeschema där man eftersträvar större variation på frågorna (Bryman, 2011:206). Semistrukturerade intervjuer innefattar flexibilitet samt en viss frihet som tillåter deltagarna att tala öppet och fritt kring de frågor som ställs av forskarna. Genom att vi nyttjade denna intervjuform kunde vi nå fram till en bättre ömsesidig dialog mellan oss forskare och intervjupersoner samtidigt som vi tilldelades givande och omfattande
information. Den friheten intervjupersonerna ges inom denna form är endast positiv enligt oss då de kunde tala fritt och tänka över deras svar.
Det var viktigt för oss att göra i ordning våra intervjuer med ämnen som innefattade vårt intresseområde vilket är hur unga vuxna förhåller sig till att bli stigmatiserade som arbetslösa. Under våra intervjuer använde vi oss av semistrukturerade intervjuer vilket vi tidigare
nämnde. Valet av semistrukturerade intervjuer gjordes då det ansågs mest lämpligt att
