En datoriserande reform

Examensarbete

15 högskolepoäng, avancerad nivå

En datoriserande reform

Ett tvärsnitt av uppfattningar rörande en IKT-reform

A computerizing reform

A cross section of perceptions regarding an IKT-reform

Kristofer Pennegård

Lärarexamen 300 hp Handledare: Ange handledare

Lärarutbildning 90hp 2013-03-26

Examinator: Elisabeth Söderquist

Handledare: Ola Fransson Lärande och samhälle

Sammanfattning

Jag har i detta arbete försökt belysa några uppfattningar ledning, personal och elever på en skola har rörande en reform där en gymnasieskola går från ett begränsat antal datorer till en dator per elev. Skolan i fråga befann sig vid undersökningens genomförande i reformens första skede, vilket innebar att det endast var en tredjedel av eleverna som dittills fått sina datorer. Undersökningen har utförts genom intervjustudier med 12 informanter. Dessa studier analyserades sedan genom kvalitativ intervjuanalys, vilken går ut på att lyfta ut de uppfattningar som framgår i intervjuerna formulerade i olika kategorier. Uppfattningarna har sedan jämförts med varandra samt med annan forskning på området.

Resultatet undersökningen visar på många likheter mellan den undersökta skolan och andra skolor med en dator per elev. Något som framgår är att mottagandet av reformen till största del är positivt och att man genom att göra det till en pedagogisk satsning, i stället för en teknisk sådan, kunnat erbjuda personalen ett stort utbud av fortbildningar. Detta har lett till att samtliga intervjuade lärare börjat förändra sitt sätt att undervisa för att bättre använda sig av de nya verktygen. Brister som framgår i reformarbetet är att lärarna inte alltid ges tillräckligt med utrymme för att tillgodogöra sig fortbildningen och att elever och lärare uppfattar en oförmåga att begränsa elevernas användande av sociala medier och annan underhållning på lektionstid som ett stort problem. Detta visar sig vara ett orosmoment på många skolor med en dator per elev (Unos uno, 2013a). Man framhåller i forskning och från informanterna att det krävs satsningar från skolan i form av datoretikett eller annan reglering för att överkomma problemet.

Något som också kan behöva utvecklas på skolan är det kollegiala samarbetet vilket av skolutvecklingsforskning framhålls som ytterst viktigt för att reformer ska bli lyckade. Som det ser ut för tillfället sker majoriteten av samarbete lärare emellan på det sätt som av Blossing (2003) benämner särbokultur och Hargreaves (1998) kallar för en balkaniserad skola.

Slutligen ska det tilläggas att reformarbetet fortfarande är i ett tidigt skede och att det går att förklara många av de brister som framkommer i mitt resultat med just detta. Detta gör dock inte att bristerna försvinner, utan detta är någonting man kommer att ha möjlighet att ta itu med så snart man har resurser att göra så.

Innehåll

1.0 Inledning ... 1

2.0 Syfte och frågeställning ... 2

2.1 Syfte ... 2

2.2 Frågeställning ... 2

3.0 Bakgrund ... 3

3.1 Den undersökta skolans reformplaner ... 3

3.2 Begrepp ... 4

4.0 Litteratur och forskningsbakgrund ... 5

4.1 Införandet av datorer i skolan ... 6

4.2 Användandet av datorer i skolan ... 7

4.3 Ett förändrat lärande ... 8

4.4 Samarbete ... 10

4.5 Hinder ... 11

4.6 En till en i praktiken ... 12

4.6.1 Falkenberg 2007-2010... 12

4.6.2 Unos unos rapport för 2012 ... 13

5.0 Metod ... 15

5.1 Analys... 16

5.1.1 Kategorier ... 17

5.2 Avgränsning och urval ... 17

5.3 Behandling av personuppgifter ... 18

5.4 Reliabilitet och validitet ... 18

6.0 Analys ... 19 6.1 Rektorsintervju ... 19 6.1.1 Förändring ... 19 6.1.2 Tid ... 20 6.1.3 Pedagogik ... 20 6.1.4 Fortbildning ... 21 6.1.5 Samarbete ... 22 6.2 Lärarintervjuer ... 22 6.2.1 Förändring ... 22 6.2.2 Tid ... 24 6.2.3 Pedagogik ... 25 6.2.4 Fortbildning ... 26 6.2.5 Samarbete ... 27 6.3 Elevintervjuer ... 28 6.3.1 Förändring ... 28

6.3.2 Tid ... 29

6.3.3 Pedagogik ... 30

6.3.4 Fortbildning ... 31

6.3.5 Samarbete ... 31

7.0 Resultat ... 32

Tabell 1 – sammanställning av informanternas uppfattningar ... 34

8.0 Diskussion ... 35

8.1 Slutsats ... 39

9.0 Referenser ... 40

1

1.0 Inledning

Datorer och de programvaror som finns är ju egentligen som upplagda för undervisning. Det är bara en fråga om att vi måste lära oss det och att alla måste förstå det.

Detta är den iakttagelse en av de intervjuade lärarna gör rörande datorers potential som pedagogiskt verktyg. Anledningen till att jag inleder med detta citat är att det förklarar vari en stor del av reformarbetet rörande datoranvändning i skolan ligger. Men jag ska börja med att beskriva den andra sidan av fenomenet en dator per elev.

En del av skoldebatten har på senare tid handlat om förekomsten av datorer och digitala verktyg i skolan. Att både kommunala och privata skolor runt om i vårt land köper in datorer för dyra pengar kan inte ha undgått någon. Debatten som följt har två sidor; den positiva, som menar att datorer måste inkluderas i allt högre utsträckning i undervisning och pedagogik. Det finns också en kritisk sida som visserligen accepterar att det ska finnas datorer i skolan, men menar att för mycket datorer kan leda till sämre resultat eller åtminstone stora kostnader för privata aktörer och kommuner. Samtidigt som denna debatt förs, ser vår svenska skola en sjunkande måluppfyllelse och att allt fler elever går ut grundskolan och gymnasiet utan fullständiga betyg.

När resultaten på skolorna sjunker börjar skolledningar landet över se sig om efter nya metoder eller arbetssätt vilka ska leda till att skolorna blir bättre, eller åtminstone har potential att locka till sig fler elever och den skolpenning som följer med dessa. I många fall blickar man mot den glans och det medieutrymme som ofta omger skolor med stora tekniska och digitala resurser i form av datorer eller ny kommunikationsteknik. På detta följer det reformer vilka ibland är utformade på ett problematiskt sätt; att köpa in dyra maskiner för att locka till sig elever med gratis datorer löser inga problem. Snarare försvårar det många lärares arbete när dessa måste konkurrera med datorerna om elevernas uppmärksamhet. För att datorer ska ha någon betydelse i skolan visar forskningen på att dessa måste användas i undervisningen och att pedagogiken måste anpassas till de nya verktyg som elever och lärare får tillgång till.

Lärare som arbetar på skolor med en dator per elev måste veta hur de ska lägga upp sina lektioner för att få ut någon reell effekt i form av höjda resultat och utvecklande av elevernas förmågor eller nyckelkompetenser definierade av OECD eller EU. Att reformerna får ett positivt utfall hänger på detta. En dator är egentligen bara ytterligare ett redskap i lärarens arsenal, om än ett väldigt kraftfullt sådant. Vet man däremot inte hur redskapet ska användas blir det lätt bara en tidstjuv och glorifierad skrivmaskin.

2

2.0 Syfte och frågeställning

Undervisning med en dator per elev är ett fenomen där det inte finns särskilt mycket, om ens någon, gångbar litteratur eller allmänt vedertagen metodik. Den underliggande orsaken till att jag valt att närmare undersöka detta är jag förr eller senare kommer att arbeta på en skola där detta är en given del av vardagen. Att bättre förstå både vinsterna och problematiken detta medför är därmed av väldigt stor relevans för min yrkeskompetens. Att medvetandegöra uppfattningarna hos lärare och elever på en skola som genomgår en implementering av en-till-en är någonting jag ser som viktigt för alla som har ambitionen att bli skickliga pedagoger i en framtid där datorer eller andra digitala verktyg är en självklar del av vardagen.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka uppfattningar ledning, lärare och elever har på en skola som gått från ett begränsat antal datorer, till en skola med en dator per elev. Utöver detta är jag intresserad av att undersöka huruvida reformen har lett till en förändrad pedagogik och ett förändrat lärande. Jag vill även undersöka hur reformarbetet ser ut jämfört med andra skolor som infört en dator per elev och med aktuell forskning.

2.1 Syfte

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka uppfattningar delar av ledning, lärare och elever har på en skola som gått från ett begränsat antal datorer, till en skola med en dator per elev.

2.2 Frågeställning

Jag kommer efter bästa förmåga att besvara följande frågor:

- Hur uppfattar lärare och elever att arbetet med de nya redskapen fungerar? - Hur uppfattar de olika grupperna att reformarbetet fungerar?

- Vad menar lärare, ledning och elever hade kunnat göras annorlunda?

- Finns det någon koherens, eller likriktning bland uppfattningarna hos de undersökta grupperna?

Jag vill även undersöka vilka likheter eller skillnader det finns i hur reformen uppfattas på gymnasieskolan jag valt att undersöka och andra skolor där en-till-en-reformer genomförts.

3

3.0 Bakgrund

3.1 Den undersökta skolans reformplaner

Som underlag för reformen har kommunen i vilken skolan befinner sig tagit fram en projektplan för införandet av en dator per elev. Enligt denna plan ska alla elever senast 2014 ha tillgång till en dator för skolarbete. Lärarna ska ha kompetens nog att införa IKT i sin undervisning, all infrastruktur ska fungera och måluppfyllelsen ska öka på samtliga kommunala skolor (Kommunens projektplan, 2010). Alla rektorsområden har även upprättat egna handlingsplaner i implementerandet av reformen. I inledningen till gymnasieskolas styrdokument beskrivs satsningen som följer:

Satsningen på en dator per elev ligger i tiden. Vårt statliga uppdrag kräver god tillgång till digitala verktyg. Att använda digitala redskap är naturligt för dagens unga men ingen elev, hur datorkunnig hen än är, kan mer om pedagogik än läraren! Vi ska sträva mot att datorn blir ett självklart läromedel som används för lärande i samspel med andra.

(Gymnasieskolans projektplan, 2012, s. 2)

Det man långsiktigt vill utveckla på skolan är ett tydligt pedagogiskt ledarskap, en höjning av skolans IKT-kompetens, enkel tillgång till support och fungerande teknik (gymnasieskolans projektplan, 2012). Man vill även utveckla en gemensam vision och likartade förväntningar på vad projektet kan leda till.

För att uppfylla dessa mål har man enligt gymnasieskolans projektplan (2012) tagit till ett antal olika grepp. För det första satsar man på att fortbilda personalen på skolan, detta görs genom utbildning i PIM som sedan tidigare varit pågående - enligt planen ska de sista 36 pedagogerna starta sin utbildning i april 2012. Vidare ska man hålla inspirationsföreläsningar under våren och hösten 2012, hösten 2013 och 2014 och eventuellt även under våren 2013 (exakt hur många föreläsningar det rör sig om framgår inte i dokumentet). Man anordnar också datorlek-dagar och följer upp resultatet från dessa under två planeringsdagar i augusti. Övriga fortbildningar som erbjuds är efter-PIM, lokala teachmeets och ämnesspecifika kurser som erbjuds av den centrala resursen för IKT inom BUF (Barn- och ungdomsförvaltningen).

Till eleverna som ska få datorer kommer en genomgång av basfunktioner ske i samband med utlämning av dessa. Vidare ska skolans IKT-pedagog förbereda instruktionsfilmer för hur ett antal olika program fungerar. Dessa kommer sedan att vara tillgängliga för eleverna genom lärplattformen Fronter, vilken används av hela kommunens utbildningsväsen (Gymnasieskolans projektplan, 2012).

4

En unik aspekt av den kommunala reformen som äger rum på den undersökta skolan är att alla pengar till datorerna tas från centrala medel från kommunen, inte från skolorna direkt.

3.2 Begrepp

Digital kompetens; begreppet digital kompetens förekommer inte särskilt ofta i intervjuerna, då man ofta använder andra ord eller förklaringar till samma fenomen i talspråk. Det är dock ett viktigt begrepp att definiera, då styrdokument och rapporter använder sig av begreppet. Jag kommer att använda mig av Skolverkets definition av digital kompetens vilken ser ut på följande vis:

förmågan att använda datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt att kommunicera och delta i samarbete över Internet. Vidare bör alla kunna söka fram, samla in information och kunna bedöma dess relevans och skilja mellan den fysiska och virtuella verkligheten, samtidigt som man är medveten om de samband som finns mellan dem.

(Skolverket, 2007)

En dator per elev; också kallat en till en eller 1:1. Innebär att alla elever och lärare har tillgång till en egen dator för skolarbete 24 timmar om dagen, 7 dagar i veckan.

IKT; informations- och kommunikationsteknologi. Detta är ett begrepp som är vanligt förekommande i diskursen för datorer i skolan. Besläktade begrepp är IKT-pedagog eller IKT-IKT-pedagogik, vilket syftat till någon som är ansvarig för- eller har särskilt utbildning rörande datorer samt informations- och kommunikationsteknologi i skolan.

PIM står för ”praktisk IT- och mediekompetens” och är en kombination av handledningar på Internet, studiecirkel och hjälp i vardagen. Pim är en satsning från Skolverket som går ut på att ge lärare möjlighet att tillägna sig en grundläggande digital kompetens (Skolverket, 2013a).

SAMR; detta är en utvecklingsskala framtagen av skolforskaren Ruben Puentedura. Skalan beskriver hur lärare arbetar med datorer och IKT i undervisningen och går från nivå 1, som är lägst, till nivå 4 som är högst. SAMR står för de fyra stegen i modellen; substitution, augmentation, modification och redefinition (översatt: ersättning, förbättring, förändring och omdefiniering). Modellen har vunnit mark i den svenska IKT-utvecklingen och många skolor och företag använder sig av modellen i sitt utvecklingsarbete. (Christoffersen, 2011; Tallvid, 2010)

5

4.0 Litteratur och forskningsbakgrund

Centralt för alla former av skolutveckling är att dessa processer är ständigt pågående. Det finns aldrig något slutligt mål och skolan kan aldrig utvecklas färdigt då samhället ständigt förändras (Berg & Sherp, 2003). Skolutveckling, eller skolförbättring som Blossing (2003) benämner det, är en komplicerad process vilken skiljer sig mycket mellan olika skolor. I och med att alla skolor har sin unika karaktär och kultur finns det strukturer som gör en enkel modell för skolutveckling omöjlig. Olika former av skolkultur är alltså i varierande grad benägna att påverkas av en viss form av förändringsarbete;

Det behöver inte nödvändigtvis vara samma saker som visat sig vara framgångsrika på andra skolor. Varje skola har utifrån detta synsätt istället unika utvecklingsförutsättningar även om man kan skönja vissa dimensioner som mer vanliga än andra när man studerar skolutvecklingsprocessen på olika skolor.

(Berg & Sherp, 2003, s. 276)

Med detta i åtanke menar Berg och Sherp (2003) och Blossing (2003) att det ändå finns olika strukturer eller samarbetsformer som med stor säkerhet leder till ökade förbättringsmöjligheter för skolor. Implementering av en dator per elev i skolan är en form av skolutvecklingsarbete och gagnas därför också av samma strukturer som övrig skolförbättring. Det finns många fördelar att vinna på en god användning av dessa nya verktyg, men det gäller att lärare och ledning på skolan i fråga har de förutsättningar, bland annat i form av strukturer och samarbetsformer, som krävs för att omsätta den ekonomiska satsningen i en pedagogisk sådan.

Fenomenet en dator per elev är relativt nytt och forskning på området har ännu inte kunnat forma en enhetlig bild av vilka effekter datoranvändandet får på elevernas resultat. Detta har också, enligt Jan Hylén i Digitaliseringen av skolan (2011), att göra med en komplexitet rörande mätbarheten. Det har visat sig vara väldigt svårt att säkerställa att en viss förändring i resultat går att koppla till datoranvändande i undervisningen då momentet innehåller ett brett spektrum av olika metoder och påverkansfaktorer.

En stor del av litteraturen rörande IT är skriven på 90- och i början av 00-talet, vilket med tanke på den föränderliga värld som IT och IKT befinner sig i, leder till att mycket av det som framkommer i denna tidiga forskning till stor del är irrelevant i vårt digitaliserade samhälle. De största förändringarna som ägt rum gäller tillgänglighet till information (jämför multimedia på 90-talet med Wikipedia i dag) och sociala medier -

6

Facebook grundades 2004, Youtube 2005 (Facebook, 2013, 12 februari; Youtube, 2013, 12 februari). Dessa medier och uppslagsverk blev dessutom inte riktigt stora förrän mot slutet av 00-talet.

Jag kommer att i min forskningsbakgrund att ta upp både delar av den tidiga forskningen, då vissa aspekter av denna fortfarande är relevant, och den forskning som mer sammanfaller med skrivandet av detta examensarbete. Det är dock framförallt den sistnämnda som kommer att dominera i min analys och diskussion.

4.1 Införandet av datorer i skolan

Drivkrafterna bakom den ständigt ökande förekomsten av skolor med en dator per elev har sedan länge fokuserat på ökade resultat hos eleverna. Under de senaste åren har också utveckling av framtida nyckelkomptenser blivit allt viktigare i debatten(Hylén, 2011). EU definierar dessa nyckelkompetenser som: ”Kommunikation på modersmålet, Kommunikation på främmande språk, Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens, Digital kompetens, Lära att lära, Social och medborgerlig kompetens, Initiativförmåga och företagaranda och Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer” (Skolverket, 2013b). Centralt för utvecklande av vissa av dessa kompetenser är så kallad digital literacy, vilket innebär ökad kompetens i uttryckande av och förståelse för de digitala medier i olika former (text, bild, ljud m.fl.) som i allt högre utsträckning genomsyrar samhället (Futurelab, 2010). Hylén (2011) menar att också förmåga till samarbete och kreativitet är centrala aspekter av de framtida kompetenser som behöver utvecklas. Även om man tar hänsyn till de stora klyftor som råder vad gäller tillgången till internet är det klyftor som minskar, då allt fler ständigt får tillgång till denna kommunikationsarena (Futurelab, 2010).

Flera projekt rörande IT och IKT har under de senaste åren drivits inom OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development). Det ökade införandet av en dator per elev i olika länder världen över tas bland annat upp i en rapport från 2010 vid namn 1-1 in Education (Valiente, 2010). I rapporter beskriver man situationen med allt fler satsningar på bärbara datorer i skolor, inte bara i industrinationer utan också i utvecklingsländer som bland annat den nya, allt billigare, tekniken gett upphov till.

Valiente (2010) menar även att en i regel god tillgång till digitala redskap inte innebär att en positiv förändring kommer av sig själv. Det krävs omfattande satsningar på fortbildning av personal och omstrukturering av arbetsgång på de aktuella skolorna för att införandet av datorer i undervisningen ska ge de resultat som satsningarna är ute

7

efter. Vidare efterlyser rapporten särskild fortbildning som riktar sig specifikt till hur lärarna praktiskt kan inkludera IKT i sin undervisning. Han menar att detta på ett framgångsrikt sätt kan ske genom att man har specialister ute på skolorna vilka stöttar de övriga lärarna och till exempel kan underlätta att bra undervisningsmaterial finns tillgängligt. Även s.k. peer to peer education (undervisning & stöd inom lärarkollegiet) visar goda resultat när detta undersökts på amerikanska skolor.

4.2 Användandet av datorer i skolan

I avhandlingen Ny i kl@ssen beskriver Gunilla Jedeskog (2000) det internationella forskningsläget vad gäller förhållandet mellan lärarroll och datoranvändning. Innan Jedeskog doktorerade med Ny i kl@ssen skrev hon även en licentiatavhandling, vilken ingår i själva doktorsavhandlingen. Avhandlingen Datorer, IT och en förändrad skola (1998) tar upp och problematiserar olika aspekter av datoranvändandet i svenska skolor. Mycket har hänt sedan avhandlingarna kom ut vad gäller informationsteknologins inträde i vardagslivet. Trots detta finns det ett antal intressanta aspekter av Jedeskogs avhandlingar.

Motivet för datoranvändning i skolan har enligt Jedeskog (1998) tre aspekter – inlärning, arbetsliv och demokrati. Dessa aspekter är fortfarande aktuella och utökas av Jan Hylén i Digitaliseringen av skolan (2011) med ökad effektivitet i lärandet och IT:s katalysatorverkan på förändring och kvalitet. Katalysatorargumentet kan förklaras som att användandet av IT i skolan ska öka den pedagogiska innovationen hos lärarna och snabba på skolutvecklingsprocesser.

Det finns starka pedagogiska belägg för att variation i undervisningen leder till bättre resultat hos eleverna genom att skapar ett större engagemang. Detta engagemang är en av de centrala drivkrafterna i lärandeprocessen enligt bland annat Knud Illeris (2011). Denna menar att lärande sker genom tre dimensioner där den första handlar om individens samspel med sin omgivning. På individplanet finns ytterligare två dimensioner; innehåll och drivkraft, där den första behandlar de kognitiva eller förnuftsmässiga aspekterna av inlärning och den andra behandlar viljan och motivationen att lära sig någonting. Illeris (2011) menar vidare att skolan och samhället i dag befinner sig i en kris, där en politisk vilja att öka elevernas resultat och minska de ekonomiska kostnaderna i många fall leder till ökad stress och minskat engagemang hos lärare och elever. Resultaten av detta framträder tydligast i gymnasieskolan, där sviktande motivation och osäkerhet är skäl till att många elever faller bort.

8

Datorer kan dock, enligt Jedeskog (1998), leda till större möjligheter att individanpassa utbildning och därigenom skapa större engagemang. Detta är någonting som också stöds av Futurelabs handbok (2010), Säljö (2003), Hylén (2011) och Unos uno (2013a). Vad gäller arbetslivet, eller samhällsekonomin (Hylén, 2011), är detta någonting som i allt större utsträckning är beroende av IT (Jedeskog, 1998; Hylén 2011). Att elever med god förmåga till datoranvändande har större möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden är enligt Jedeskog (1998) ett välkänt faktum som också ställer krav på skolan att ge eleverna möjlighet att utveckla just dessa förmågor. Hylén (2011) menar att detta argument numera lyfts upp till en internationell nivå där länder och internationella organisationer som OECD och EU beskriver IT och utökad digital kompetens som centralt för hela länders konkurrenskraft.

Skolan har också ett demokratiuppdrag. I detta uppdrag blir elevernas förmåga att uttrycka sig på en digital arena, och att kritiskt förhålla sig till informationsflödet som är tillgängligt, allt viktigare, då dessa är förutsättningar för att kunna delta i samhällslivet. Enligt Hylén (2011) riskerar vi annars en utökad digital klyfta när information och samhällsdeltagande på detta vis överförs till nya arenor som inte alla har kompetens eller resurser till att delta i. Den demokratiska aspekten kan dessutom, med en växande digital literacy och de satsningar på 1:1 över hela världen som pågår just nu, även utökas till att omfatta ett internationellt perspektiv (Futurelab, 2010).

Ett annat motiv till införandet av en dator per elev är att öka elevernas måluppfyllelse. Det har enligt Hylén och Grönlund (2011) visat sig i amerikanska studier att elever med tillgång till en egen dator, både i skolan och i hemmet, i de flesta fall presterar bättre än elever utan datorer, eller bland de elever i de undersökta grupperna som använder datorerna mindre. Författarna påpekar dock att majoriteten av studierna framförallt rör prestationer på olika former av nationella prov vilka främst ställer krav på enklare kognitiva förmågor som minnet. Även om majoriteten av studierna visar på ökade resultat hos eleverna finns det också de som visar på oförändrade och i vissa fall försämrade resultat. Framförallt märktes dessa tendenser i studier som gjorts under de första åren av en implementering.

4.3 Ett förändrat lärande

Enligt Jedeskog (2000) och Hylén (2011) visar forskning, främst från engelskspråkiga länder, att IT-reformer kräver både ett tekniskt och ett pedagogiskt kunnande hos lärarna för att lyckas. En positiv förändring ställer krav på lärares digitala kompetens,

9

utan denna saknar läraren hur-kunskap rörande användandet av datorn i en pedagogisk kontext. I skolor där eleverna har tillgång till en egen dator menar Jedeskog (2000) att lärarrollen förskjuts något, till en mer handledande roll. Det förändrade innehållet i undervisningen som digitala verktyg, eller artefakter, gett upphov till är någonting som tas upp av Roger Säljö (2005; Rystedt & Säljö, 2008). Säljö beskriver i Lärande & kulturella redskap (2005) hur fokus i lärandet och tillägnandeprocessen förändrats dramatiskt i och med datorer och digitala mediers inträde i samhället. Tidigare har kunskap framförallt definierats som faktakunskap och lärandemetoderna arbetats fram för att ge eleverna denna kunskapsform. I dagens samhälle är faktakunskap och många intellektuella processer i stället förflyttade till de verktyg som står till vårt förfogande och i samband med detta har tidigare inlärningsmetoder tappat i relevans. Strävan efter att behålla tidigare former av lärande leder till att skolan blir mindre produktiv och engagerande, detta då eleverna vet att olika artefakter är mycket mer kompetenta på att utföra de aktuella processerna (såsom faktakunskap och beräkningar).

De gamla processerna har varit bra när man till exempel velat lära elever att komma ihåg den svenska kungalängden eller alla åar i Halland. Dessa är faktakunskaper som kan övas in, vill man däremot att eleverna ska kunna förhålla sig källkritiskt och kunna analysera olika förlopp och kontexter bör man överföra vissa intellektuella processer till artefakter (Säljö, 2005; Rystedt & Säljö, 2008). En effektiv användning av datorerna i skolan ställer dessutom krav på, precis som Jedeskog (1998) menar, att lärarna anpassar sin undervisning till dessa. Detta kan jämföras vid en form av byteshandel (Rydstedt & Säljö, 2008), där vi byter bort vissa förmågor, vilka kan externaliseras, mot andra förmågor som är mer användbara i samhället. Precis som vi byter ut faktakunskap mot förmågan att värdera och analysera, byter vi till exempel ut förmågan att räkna snabbt på papper till att göra korrekta och mer avancerade beräkningar med miniräknares hjälp. När nya redskap, till exempel datorer, introduceras på skolor behövs det en form av tillägnelseprocess (Rystedt & Säljö, 2008). I denna process ingår det bland annat ett utvecklande av lärarnas yrkeskompetens för användning av datorerna. Precis som andra yrken, som läkare eller tandläkare, har sina verktyg och definierar sin yrkeskompetens efter hur väl de kan behärska eller utnyttja dem, behöver även lärarna göra de nya verktygen till sina. Även om lekmän och andra yrkesprofessionella också kan använda redskapen, har de ett annat förhållande till hur de kan användas. Lärarnas specifika användande kopplas till pedagogik och professionen i övrigt på ett sätt som lekmän inte kan göra. Själva tillägnelseprocessen ställer dock stora krav på lärarkåren då man, för

10

att kunna göra övergången, behöver öka sin digitala kompetens och även relatera denna till sitt pedagogiska kunnande.

Att lärarnas digitala kompetens är viktig stärks av Hyléns och Grönlunds (2011) forskningsöversikt rörande påvisade effekter av en dator per elev. Dessa menar dock att forskning visar på att också lärarnas attityder till IT och ett starkt pedagogiskt ledarskap spelar en stor roll för att elevernas resultat ska öka. Det är inte endast lärarnas digitala kompetens som lyfts fram som en påverkansfaktor för undervisningens resultat. I rapporten Effektiv användning av IT i skolan (2007) menar utredaren Torbjörn Skarin att det också är tydligt att ”elevers tillgång till datorer och deras självförtroende i användandet av datorer påverkar resultaten för eleverna.” (Skarin 2007, s. 28).

4.4 Samarbete

Skolutvecklingsforskning (Blossing et al. 2012; Hargreaves, 1998; Unos uno, 2013a) visar ofta på vikten av ett fungerande kollegialt samarbete, vilket innehåller exempelvis peer teaching (Hallerström & Tallvid, 2007). Lärarna har vid implementeringen av en dator per elev generellt en väldigt varierad IKT-kompetens, där ett fåtal drivna lärare har väldigt många bra idéer vilka inte alltid kommer resten till del. Detta är ett stort problem som egentligen inte har så mycket med IKT eller datorsatsningar att göra som det har med lärarsamarbete i stort.

Ulf Blossing et al. (2012) bygger många av sina resonemang rörande lärarsamarbete på de distinkta samarbetskulturer Andy Hargreaves beskriver i Läraren i det postmoderna samhället (1998). Dessa är den individualistiska kulturen, den balkaniserade kulturen (Blossing benämner denna för särbokultur), den påtvingat kollegiala kulturen och den samarbetande kulturen. En särbokultur karaktäriseras enligt Blossing et al. (2012) och Hargreaves (1998) bland annat av att samarbete framförallt förekommer inom ämnesgrupperna medan en påtvingad kollegial kultur styrs uppifrån genom strikt planerade mötestider och till exempel indelning i arbetslag. Den samarbetande skolan karaktäriseras däremot av att samarbetet genomsyrar alla strukturer i skolan så till den grad att ledning inte behöver sätta in några ytterligare åtgärder för att det ska fungera. Slutligen innebär den individualistiska kulturen att kollegialt samarbete är ytterst sällsynt eller saknas helt.

Hargreaves (1998) menar även att förändringar som drivs från ledningen utan lärarkollegiets samtycke kan ha en negativ inverkan på lärarens tid, även om samarbetsreformer ofta har som delmål att minska lärarnas arbetsbörda. Detta är

11

någonting som även framkommer i Unos unos senaste rapport för 2012 (Unos uno, 2013a). Om man jämför med 2011 års rapport kan man se en tydlig skillnad i det lärarna mest eftersöker. 2012 var det främst en fungerande teknik, ökade kollegiala diskussioner och utvecklingsarbeten.

I Hallerström och Tallvids rapport från införandet av en dator per elev på två skolor i Falkenberg lyfter man fram den ökade digitala kompetens som behövs i lärarkåren för att satsningen ska lyckas. Man menar att lärarna dels måste ”kunna använda datorerna för eget bruk, dels få utbildning i hur de ska använda datorerna för lektionsplanering och genomgångar. Workshops och handledning med hjälp av kunniga kollegor har visat sig vara framgångsrikt.” (Hallerström & Tallvid, 2007, s. 22)

4.5 Hinder

De två stora hinder för datoranvändande i skolan som Jedeskog (1998) tar upp är tid och resurser. Hon menar att när datorerna väl finns är det tiden för att ställa om och förbereda lektioner i ett nytt medium ett hinder som individuella lärare ställs inför. Omställningen ställer enligt Jedeskog (1998) och Skolinspektionen (2011) stora krav på lärarens digitala kompetens och kräver vidare ett kontinuerligt användande i undervisningssituationer för att ge en positiv inverkan på elevernas resultat. Detta stöds även av Hylén (2011) som menar att också fortbildning spelar en stor roll för lärarnas attityder till- och användande av datorer i undervisningen. Den förändrade lärarroll som IT i skolan innebär är också ett psykologiskt hinder (Jedeskog, 1998; Skolinspektionen, 2011). Lärarens auktoritära makt minskar när eleverna, vilka ofta har högre IKT-kompetens än lärarna, kan med datorns hjälp ifrågasätta det läraren säger.

Hylén (2011) menar också att en problematik rörande datoranvändande i skolan har att göra med i vilken grad de nya verktygen introduceras i undervisningen. Medan unga vuxna (16-25 år) spenderar i snitt 15,7 timmar i veckan på internet, är motsvarande tid av internetanvändande i skolan endast i snitt 4 timmar per vecka för 18-19 åringar (Hylén, 2011, s. 22).

En annan intressant aspekt av datorernas inträde i klassrummen är att dessa konkurrerar med lärarna inte endast genom sitt underhållningsvärde, utan även genom att eleverna kan föredra att arbeta med vissa moment i datorn som kanske hade varit fördelaktiga att arbeta med på andra sätt (Jedeskog, 2000). Datorn kan beskrivas som ytterligare en aktör i klassrumsdynamiken. Där tidigare endast relationen elev  lärare

12

varit dominerande tvingas det in ytterligare två relationer; elev  dator och dator  lärare (Jedeskog, 2000). När denna avhandling skrevs förekom dessutom inte de i dag vanligaste sociala medierna (Youtube, Facebook och Twitter var ännu inte uppfunna) och man får således anta att problematiken som lyfts fram här knappt går att jämföra med den uppsjö av ytterligare relationer en uppkopplad dator gör möjliga för dagens elever.

4.6 En till en i praktiken

4.6.1 Falkenberg 2007-2010

I Falkenberg har man sedan 2007 arbetat med att implementera en dator per elev på ett flertal skolor. I rapporten En egen dator som redskap för lärande av Helena Hallerström och Martin Tallvid (2008) utvärderas kommunens satsningar. Senare följs denna rapport upp 2009, för att avslutas med Tallvids sammanställning En till en - Falkenbergs väg till framtiden? (2010).

I den inledande undersökningen som görs på Falkenbergskolorna visar det sig att både elever och lärare har en mycket positiv inställning till reformen (Hallerström & Tallvid, 2008). Denna positiva inställning förstärks i de efterkommande rapporterna (Tallvid, 2010). Något som lärarna tar upp under de inledande intervjuerna är att vissa elever får koncentrationssvårigheter under lektionerna då de ständigt har tillgång till andra nöjen än skolarbetet genom sina datorer (Hallerström & Tallvid, 2008). Detta var någonting som man ansåg behövdes regleras mer av lärare och skolledning vilket också åtgärdades genom tydliga regler och förhållningssätt och är någonting som enl. Tallvid (2010) inte längre stör undervisningen nämnvärt.

Fördelar som lyfts fram med implementeringen på skolan är framförallt att alla elever får samma förutsättningar och att skolan i större utsträckning blir en spegling av samhället (Hallerström & Tallvid, 2008; Tallvid, 2010). Vidare upplever lärarna att klassrumsklimatet blivit lugnare, att det har blivit lättare att hålla ordning på uppgifter och dokument och att det pedagogiska arbetet har gagnats av den ständiga tillgången till information. Man upplever också att eleverna har blivit mer motiverade i sitt skolarbete och att elevprestationerna därmed ökat, både vad gäller textkvalitet och rent innehållsligt (Tallvid, 2010).

Under implementeringens första skede hade undervisningen, enligt eleverna på skolan, ännu inte förändrats särskilt mycket, men de upplevde ändå att de hade stor

13

nytta av datorerna i sitt skolarbete. Uppgifter som tidigare var tråkiga blev roligare och de kunde göra både snyggare och mer organiserade arbeten med datorns hjälp. Även lärarna beskrev ungefär samma fördelar som eleverna: ”datorn gör det smidigt, snabbt, effektivt, roligt, motiverande och rättvist” (Hallerström & Tallvid, 2008, s. 72). Det verkar också ha funnits en stor andel lärare som upplevde arbetet med datorerna som ett stort stressmoment och inte var säkra på hur de skulle använda dem i undervisningen (Tallvid, 2010). Uppföljningstillfället visade dock på en markant ökning av lärarnas användande av datorerna i undervisningen och 86% av lärarna på skolan sade sig använda datorn dagligen, att jämföra med de 10% av svenska lärare i allmänhet som säger sig göra detta.

Något som i inledningsskedet efterfrågades av lärarna på skolan var möjligheter till erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling (Hallerström & Tallvid, 2008). Detta åtgärdades med utökade fortbildningstillfällen, vissa specifikt ämnesanknutna, samt olika former av workshops (Tallvid, 2010).

4.6.2 Unos unos rapport för 2012

Unos uno är ett forskningsprojekt där flertalet skolor med en dator per elev ingår (Unos uno, 2013b). Projektets mål är att skapa vetenskaplig grund för utvärdering av införandet av en dator per elev. Projektet har sin utgångspunkt i intervju- och enkätstudier vilka utförs på skolorna i samarbetet. Man är intresserad av att undersöka elevers utveckling och lärande, hur pedagogiken förändras på skolorna, hur samverkan mellan hem & skola påverkas samt hur skolledning arbetar för att får projekten att lyckas.

I rapporten från 2012 (Unos uno, 2013a) framgår det att samtliga skolor i projektet har lång väg kvar att gå innan implementeringen av en dator per elev kan sägas vara färdig, dock poängteras att man på skolorna gör stora framsteg. Det som eftersökts mest av lärare och ledning 2012 är gemensamma resurser, ökade kollegiala diskussioner och utvärderingar av olika arbetssätt. Skolledningens roll för att på ett lyckat sätt implementera en till en markeras också i undersökningen. Intervjuer med rektorer visar på ett antal viktiga mål att sträva efter:

A. Alla lärare på skolan är “digitalt litterata” och arbetar tillsammans med etablerade och kvalitetstestade metoder där tekniken används på bästa möjliga sätt.

B. Det finns en tillräckligt stor och användbar “bank” av delade (på skolan) pedagogiska resurser som är känd och regelbundet används av alla.

14

C. Det finns en “enhetlig digital lärmiljö” som integrerar inte bara skolan utan också, i tillämpliga delar, hela kommunen.

D. Skolans ekonomi är så reglerad att datorer inte används för att ersätta lärare utan som ett verktyg för dem att förbättra undervisningen.

E. Rektorer inte längre behöver vidta särskilda åtgärder för att sprida god teknikanvändning eftersom de rutinmässiga arbetssätten innehåller teknikbaserad innovation som en grundval.

(Unos uno, 2013a, s. 3)

Man påpekar också att inga av dessa punkter är fullt uppnådda på någon av de undersökta skolorna, men att vissa är på god väg att uppfylla ett eller flera av målen.

Vidare tar man upp behovet av tydliga utvärderingar som finns på skolorna. Man menar att det visserligen förekommer utvärderingar på samtliga skolor, men att dessa är för dåligt kopplade till målen, eller att målen är för otydligt definierade. Man tycker från de inblandade forskarnas sida att målen bör anknyta mer till de förmågor som framgår ur kursplanerna; ”Analysförmåga, Kommunikativ förmåga, Metakognitiv förmåga, Förmåga att hantera information, och Begreppslig förmåga” (Unos uno, 2013a, s. 4). Någonting man också bättre borde anknyta till är några av de framtida kompetenser som definierats av OECD; ”1) Using tools interactively, 2) Interact in heterogeneous groups, 3) Act autonomously” (Unos uno, 2013a, s. 4). Man markerar också att detta framförallt är en fråga för skolledare, inte för lärare eller övrig personal.

En intressant aspekt av satsningar på en dator per elev är hur dessa finansieras. I rapporten framgår det tydligt att denna finansiering inte får leda till minskat lärarstöd eller lärarledd lektionstid om reformerna ska bli effektiva (Unos uno, 2013a). Detta är dock enligt rapporten fallet på ett stort antal skolor.

Man tar i rapporten även upp den förändrade pedagogik som reformerna bör leda till. I detta fall är lärare och elever inte helt ense över hur arbetet går till i skolorna. Eleverna upplever, enligt enkätstudier, att ensamarbete fortfarande är det absolut vanligast förekommande sättet att använda datorn på. Man för i rapporten också fram de många satsningar på ny pedagogik som börjat utvecklas på olika skolor. Slutligen tar man upp problematiken som omgärdar sociala medier. Det visar sig i undersökningarna som gjorts att man på skolorna börjat ta itu med detta allt mer och att de skolor som satsat på att lösa detta problem lyckats bättre med det övriga reformarbetet. På många skolor är dock hanteringen av detta fortfarande ett stort orosmoment (Unos uno, 2013a).

15

5.0 Metod

Jag koncentrerar mig på ett fåtal informanter och försöker reda ut de mer djupgående uppfattningar dessa har. Jag vill undersöka hur olika informanter uppfattar reformen och ställa dessa uppfattningar mot varandra för att eventuellt synliggöra olika strukturer som kan ligga bakom dessa. Det behövs därmed en kvalitativ metod för att besvara frågorna (Repstad, 2007). Något som också bör vägas in i sammanhanget är att området en dator per elev inte ännu är helt utforskat, även om det i skrivande stund finns flera satsningar på forskning rörande detta fenomen.

Undersökningen kommer att genomföras genom intervjuer med en av skolans rektorer ett antal lärare och två elevgrupper. Fördelen med intervjuer jämfört med exempelvis enkätundersökningar är att man kommer åt problemställningar som man inte själv tänkt på i förhand. Mötet mellan två människor, öga mot öga, gör också att viktiga följdfrågor kan ställas och att det blir lättare att få en bred och djup bild av vad informanten verkligen menar. Nackdelarna med intervjustudier har framförallt att göra med den tolkande aspekten (Repstad, 2007). Det är svårt för ett tolkande subjekt att göra avgränsningar för undersökningen, då strävan efter en så stor verklighetsanknytning som möjligt ställs mot problematik som tidsbrist, tydlighet och teoretiska begrepp. Dessa begrepp och krav på tydlighet kan på många sätt dölja de unika aspekterna av det undersökta fenomenet och därmed göra det mindre intressant.

Intervjuerna kommer att vara semistrukturerade (Dalén, 2007). Detta innebär att det fasta frågeformuläret, eller intervjuguiden, utgör utgångspunkten i intervjun, men det finns också utrymme att lämna denna och undersöka nya frågor som dyker upp i samtalet med informanten. Genom att lämna intervjun någorlunda öppen kan jag bättre fånga upp viktigt innehåll som annars kunde ha missats.

En kvalitativ metod innehåller också ett moment av tolkning vilket ofta problematiseras. Det har dock, enligt Steinar Kvale (2007), visat sig att problematiken rörande forskningsintervjuer snarare har att göra med forskningsfrågan än med själva intervjuerna eller tolkningen av dessa. Det största problemet är snarare:

forskare som bara lägger märke till saker som stöder deras egen uppfattning, som tolkar selektivt och bara redovisar yttranden som rättfärdigar deras egna slutsatser och som ser bort från belägg som pekar i en annan riktning.

(Kvale, 2007, s. 191f)

16

5.1 Analys

Intervjuerna som objekt genererar följdfrågor som inte kan besvaras genom själva intervjun. Dessa dolda kontexter i intervjumaterialet, i form av attityder och uppfattningar, kan endast skönjas genom någon form av bearbetning. I bearbetningen av mitt material har jag valt att använda mig av en kvalitativ intervjuanalys med meningskoncentrerande struktur (Kvale, 2007).

Detta är en metod som i mitt fall går ut på att genom noggranna genomläsningar av intervjutranskriberingar lyfta ut de uppfattningar informanterna ger uttryck för. Detta sker på så vis att jag lyfter ut citat från texten vilka bäst speglar den intervjuades uppfattningar. Dessa meningar sorteras slutligen upp i fem kategorier (se nedan) och reduceras ner till ett fåtal (3-10 stycken), vilka bäst sammanfattar den totala helheten av citat i respektive kategori. Efter detta använder jag meningskoncentrerande metod för att formulera dessa uppfattningar i mer lättförstådda och generaliserbara meningar. När det gäller lärar- och elevintervjuerna är dessa sammanskrivna i ytterligare ett led, då jag efter meningskoncentration även skrivit samman analyserna till helheter där samtliga informanter speglas samtidigt i den löpande texten. Anledningen till att jag gått till väga på detta sätt är att jag är intresserad av koherensen av uppfattningar i och mellan olika grupper, inte individer.

Informanternas uppfattningar är centrala för min analys och jag är här till viss del inspirerad av fenomenografisk metod, i vilken informanternas uppfattningar analyseras och kategoriseras (Larsson, 2011). Anledningen till att jag väljer att fokusera på just uppfattningar är för att dessa, till skillnad från attityder eller åsikter, bättre speglar vad som egentligen händer på skolan. Åsikter och attityder är mindre beständiga och kan ofta vara starkt påverkade av vad informanterna tror att intervjuaren vill höra, eller andra faktorer till exempel den aktuella skolans kultur.

I analyserna kommer jag att lyfta fram ett antal citat vilka är hämtade från transkriberingen av intervjuerna. Dessa citat kommer att bearbetas med målsättningen att tydliggöra meningen i dem. Då det talade språket ofta innehåller en mängd stakningar, påbörjade meningar och omformuleringar kommer jag också att redigera och anpassa citaten till den form som bäst passar ett skriftligt arbete. De tillfällen då jag gör detta markeras med hakparanteser i citaten.

17

5.1.1 Kategorier

För att förtydliga de aspekter av reformarbetet jag framförallt lägger vikt på i min intervjuanalys har jag valt ut fem olika kategorier. Urvalet har sin grund i min frågeställning och den föreliggande bearbetningen av intervjumaterialet. Jag är intresserad av att undersöka dessa kategoriers positiva och negativa uppfattningar och på så vis skapa mig en bild av hur reformen upplevs på skolan, av ledning, lärare och elever.

Förändring; skolan som institution är ständigt stadd i förändring, då den befinner sig i ett föränderligt samhälle vilket man måste förhålla sig till.

Tid; för att kunna genomföra förändringar i sin pedagogik, samarbeten eller fortbilda sig krävs det tid. Även själva reformarbetet tar tid att genomföra. Tid eller tidsbrist är ett vanligt förekommande tema i intervjuerna och det tangerar samtliga av de undersökta fenomenen.

Pedagogik; ledning, lärare och elever har alla en uppfattning om vad pedagogik är, även om vissa elever har svårt att förklara vad ordet egentligen betyder. Skolan består av flertalet pedagogiska diskurser och dessa måste på något sätt förhålla sig till det nya arbetssätt som kommer med reformen.

Fortbildning; en kärnpunkt i reformen är den fortbildning skolans personal och elever fått för att kunna använda de nya verktygen som blivit tillgängliga. Att se vilka uppfattningar man har rörande den kunskap som förmedlats i detta fall är därför av stor vikt.

Samarbete; något som framkommer ofta i skolforskning och rapporter rörande IKT i skolan är att ett fungerande kollegialt samarbete är centralt för att reformer av den typ som sker på min undersökta gymnasieskola, ska leda till att lärarkåren utvecklar en ny pedagogik.

5.2 Avgränsning och urval

Då tiden för genomförande är begränsat och intervjuer och transkribering tar en hel del tid i anspråk hade jag i ett inledande skede begränsat antalet intervjuer jag tänkt genomföra till tio. Efter samtal med en av rektorerna på den aktuella skolan begränsade jag mig ytterligare till en rektorsintervju, fem lärarintervjuer och två gruppintervjuer med elever.

Urvalet skedde på en frivilligbasis och ett meddelande skickades, via den aktuella rektorn ut till en fjärdedel av skolans lärare. Det slutliga urvalet omfattade, efter respons

18

från lärarna på detta meddelande, en rektor, fyra lärare och sju elever uppdelade på två grupper. Samtliga informanter ingår i en institution på skolan och det är således elever till lärarna som intervjuas och lärarna är i sin tur underställda den intervjuade rektorn.

5.3 Behandling av personuppgifter

I min undersökning ingår intervjuer med 1 rektor, 4 lärare och 7 elever. Gymnasieskolan jag utför undersökningen på är relativt stor med ca 1250 elever och över 100 lärare. Det kommer med tanke på urvalsprocessen inte vara möjligt att helt lyckas anonymisera elever och personal för individer som arbetar på skolan, men jag kommer att göra så mycket som möjligt för att hålla på individernas anonymitet, särskilt när det rör ämnen vilka kan tolkas som negativa av läsare på skolan. Då ett examensarbete är en offentlig handling kommer jag att benämna informanterna med begrepp som ”rektorn”, ”en elev”, ”en lärare”, ”flera lärare” eller "ett antal elever" och jag kommer att använda pronomenet hen. Namn kommer inte att förekomma i arbetet.

5.4 Reliabilitet och validitet

Kvalitativ forskning anklagas ofta för att ha låg reliabilitet. I mitt fall använder jag intervjuer vilka jag transkriberar och analyserar med kvalitativ metod. Detta arbetssätt innehåller två steg där det går att påpeka problem med reliabiliteten. För det första går det att ifrågasätta om det informanten säger verkligen är dennes uppfattningar. Det andra steget kommer först när jag börjar tolka det insamlade materialet. Här går det faktum att det tolkande subjektet är just ett subjekt med allt vad det innebär av förutfattade meningar, förförståelse och målbild, att lyfta fram som ett reliabilitetsproblem. Detta är rimliga farhågor som drabbar all form av kvalitativ forskning, det går inte att göra någonting åt detta faktum annat än att vara medveten om den problematik som finns och på alla sätt försöka motverka den.

Vad gäller validiteten för mitt valda område och metod, hänger det på huruvida denna metod är allmänt accepterad av forskarsamhället och att området ligger inom det som är av intresse för den specifika riktningen (Kvale, 2007). I detta fall kan jag hävda en god validitet, bland annat då kvalitativ metod och olika former av intervjuanalys använts frekvent inom det pedagogiska fältet. Jag kommer också att i så stor utsträckning som möjligt att koppla mina resultat till annan forskning på området.

19

6.0 Analys

Analysen är uppdelad i tre delar; rektorsintervju, lärarintervjuer och elevintervjuer. Under dessa rubriker följer indelning i de olika kategorier jag presenterade i metodavsnittet dvs. förändring, tid, pedagogik, fortbildning och samarbete. Jag kommer senare att presentera resultaten och även en sammanställning av samtliga uppfattningar och kategorier i min resultatdel i Tabell 1 – sammanställning av informanters uppfattningar på s. 34.

6.1 Rektorsintervju

6.1.1 Förändring

Rektorn (R) anser att reformen är en självklar del av skolutvecklingen och samhällets utveckling i övrigt. Hen har en väldigt positiv uppfattning rörande datorers roll i den framtida skolan, men menar samtidigt att datorn endast är ett verktyg av många som står till lärarens förfogande, som ett väldigt kraftfullt sådant.

Det är inte så kontroversiellt egentligen, enligt min uppfattning är det lika självklart som att man förr använde pennor och papper, sudd och så vidare.

R framför förhoppningar om att reformen på sikt kommer att förbättra elevernas resultat på skolan, men hen tror att det ligger en bit in i framtiden. Hen uppfattar vidare att reformen tagits väl emot av alla inblandade parter. Främst beskriver hen ledningen som mycket positiv, lärarkåren som positiv, men mer avvaktande och eleverna som fått datorer som mycket positiva.

Med tanke på R:s roll i utvecklingsarbetet – ledarrollen – är hen en av de individer som bidrar mycket till normerna på skolan. I skolutvecklingsforskning framgår det att ledare ofta ger uttryck för en mer positiv attityd än deras egentliga uppfattningar vilka kan vara mer komplex. Detta på grund av att det ingår i ledaruppdraget att, som tidigare nämnts, sätta tydliga ramar och normer på arbetsplatsen. Att hen, liksom många andra rektorer i skolförbättringsarbete, antar rollen som målhävdare, visionär och pådrivare är troligen en framgångsfaktor i en implementering av en reform som denna. (Blossing et al. 2012)

R beskriver förändringen av sitt arbete främst som en teknisk sådan. Arbetsbördan underlättas av förenklad kommunikation med medarbetare och uppföljning av reformens effekter samt kommunikation med föräldrar och elever har även den

20

underlättats. Hen beskriver också hur diskussioner och övrig kommunikation lärare emellan har förflyttats till de medier som blivit tillgängliga;

Allt fler system, kvalitetssäkrings- och betyg- och bedömningssystem är nu digitala. Så vi måste vara i de digitala forum som erbjuds. Det handlar inte bara om att vi ska kunna ha en korrekt och formativ bedömning utan också om att vi ska sprida informationen vidare till eleverna och vårdnadshavarna, för de [som är] under arton i alla fall.

När det gäller lärarnas arbete är hen av den uppfattningen att detta kommer att se ungefär likadant ut som tidigare. R hoppas dock att reformen kommer att leda till minskad administrativ börda för dessa.

6.1.2 Tid

När det gäller tidsaspekten ger R genom sina intervjusvar en bild av att tidsbristen hos lärarna på skolan och lärare i allmänhet är stor. Hens uppfattning är också att reformarbetet är ett ständigt pågående sådant, även om det finns delmål på vägen. R har den uppfattningen att reformarbetet måste ske gradvis för att kunna genomföras och accepteras av personal och elever.

R uppfattar också att lärarna på skolan är oroliga över att tiden som läggs på reformarbetet och de nya verktygen kommer att leda till att man inte hinner med det man ska göra i undervisningen;

Man är rädd för att en implementering ska påverka elevernas betyg negativt, så till vida att man hinner kanske inte med kursen. Det är man rädd för.

I intervjun beskriver R att hen hoppas att lärarna i och med reformen kommer att få mer tid att lägga på lektionsplanering och kontakten med eleverna. Det blir tydligt att R:s uppfattning av tidsproblematiken är tvådelad. Tidsaspekten av det egna arbetet rör främst själva reformen eller skolutvecklingen. Men hen uppfattar också lärarnas tidsbrist. Hen ger uttryck för dessa uppfattningar genom att beskriva hur vissa lärare på skolan uppfattar det problemet.

6.1.3 Pedagogik

Vad gäller den pedagogiska aspekten av reformen är R av den uppfattningen att satsningen bör och ska vara en pedagogisk sådan, inte en teknisk. Det framkommer väldigt tydligt i intervjun att det är viktigt för henom att reformen faktiskt påverkar hur lärarna undervisar eleverna. R utgår ofta i intervjun från Puenteduras SAMR-modell där hen refererar till omdefiniering - den fjärde, högsta nivån av pedagogisk förändring vid

21

undervisning med en dator per elev. Denna nivå kan beskrivas som att läraren omdefinierar undervisningen och låter eleverna arbeta på ett sätt som utan IKT varit omöjligt. R är dock av uppfattningen att det inte finns något självändamål i att ständigt arbeta på detta sätt utan att det framförallt är variationsmöjligheterna som är viktiga i sammanhanget.

Jag skulle vilja att man når fjärde nivån. […] Men inte att man är där jämt, utan att man når dit. För om man når dit, då betyder det att man har [nått ett mentalt] paradigmskifte. Så stor är förändringen. Det tror jag är jätteviktigt, utvecklingsmässigt för lärarna.

Variation är den aspekt av reformen som R framförallt lyfter fram som positiv när det gäller en förändrad pedagogik. Hen menar på att en skola med en dator per elev har större förutsättningar att variera undervisningen och ta hänsyn till individuella elevers behov. Vidare är hen av den uppfattningen att reformens mål inte är att dra ner på lärarledda timmar, utan att med de nya verktygen skapa ökat engagemang hos eleverna.

6.1.4 Fortbildning

Fortbildningen av lärare är någonting R har höga förväntningar på, hen är även av uppfattningen att det är nödvändigt att alla lärare får den digitala kompetens som behövs för att kunna använda datorerna på ett bra sätt i undervisningen. Genom intervjun återkommer R flera gånger till det breda spektrum av åtgärder som ska öka den digitala kompetensen hos lärarkåren. Det handlar både om åtgärder för ökat tekniskt kunnande och om föreläsningar vilka behandlar olika sätt att tackla den nya pedagogik som enligt R efterlyses. Hen är också medveten om den stora variation av kompetens som finns i lärarkåren och har uppfattningen att förändringen måste ske i olika takt för olika lärare då dessa befinner sig på olika nivåer.

[Fortbildningen] handlar för lärarnas del och för skolledarnas del också, om inspirationsföreläsningar, […] rent teknisk fortbildning - hur man hanterar en dator. Det kan vara allting ifrån [hantering av olika] program till datorlek. Vi har teachmeet och en rad olika åtgärder för att stimulera lärare.

R har uppfattningen att förändringen måste ske i olika takt för olika individer. Detta märks bland annat på det sätt hen beskriver hur den digitala lärplattformen, vilken används av samtliga skolor och förskolor i kommunen, har spelat en stor roll för att stegvis introducera lärare, elever och målsmän till ett mer digitalt arbetssätt. R är också av den uppfattningen att personalen inte deltar i så mycket av den fortbildning som

22

erbjuds som hen själv vill att de ska. Detta anser R bland annat beror på att det inte finns tid nog, då lärarna fortfarande har kvar alla sina arbetsuppgifter på skolan.

R:s uppfattningar rörande fortbildningens utformning består framförallt av två aspekter. Dels är hen stolt över det breda utbud av föreläsningar, workshops och teachmeets som erbjuds personalen på skolan. Å andra sidan är hen missnöjd med att tiden inte räcker till.

6.1.5 Samarbete

R är av den uppfattningen att det kollegiala samarbetet på gymnasieskolan fungerar bra och har gjort så länge. Hen visar på medvetenhet om att samarbete är en viktig komponent i allt förändringsarbete och beskriver det nuvarande läget på skolan som en samarbetskultur under utveckling.

det har ju stimulerats ytterligare av teachmeets och workshops som drivs av kommunens IKT-grupp. Sedan jobbar [man] här inom programgrupper, men det är arbetslag det handlar om, [vilka] ständigt arbetar med [reformen] och utbyter erfarenheter. Det gör man på samma sätt också i ämneslagen.

R beskriver samarbetskulturen som öppen och att det sker en hel del samarbete mellan individer i olika arbetsgrupper då man som lärare deltar i flertalet ämnesgrupper förutom sin programgrupp.

Vidare berättar R att skolan har instiftat en en-till-en-grupp, vilken har representanter från alla program. Denna grupp leds av en IKT-pedagog och har som uppgift att ta fram och sprida kunskap om hur man kan använda elevernas tillgång till en dator i undervisningen. R uppfattar dock att lärarsamarbetet till viss del hindras av den tidsbrist lärarna har, men att samarbetet mellan lärare, trots detta, kan ha ökat på skolan.

6.2 Lärarintervjuer

6.2.1 Förändring

Lärarna på gymnasieskolan har många olika uppfattningar om vad reformen inneburit och vad den egentligen betyder för dem i deras arbete. Något som däremot framträder som gemensamt för samtliga informanter i gruppen är att man betraktar reformen som någonting nödvändigt, att det var tal om något som skulle introduceras förr eller senare. En av lärarna uttrycker sig på följande sätt rörande just detta:

Man kan ju tänka sig att det är en stor förändring just nu, men […] teknik har ju använts under en ganska lång tid. Det sker en stor förändring med att varje elev får en dator, men

23

inte någonting jättesuperrevolutionerande. […] Det är en långsam förändring. Vi hade datorsalar och ganska mycket datorer innan, så det är inte så att vi helt plötsligt fått en massa datorer.

Detta resonemang, formulerat på många olika sätt, går att hitta i samtliga lärarintervjuer. En majoritet av de intervjuade lärarna menar att det är viktigt att ta det lite försiktigt i reformarbetet och inte ”rusa iväg.” När det gäller de gamla arbetssätten, vet man att de fungerar, detsamma gäller inte för allt det nya. Man är rädd för att reformen lätt blir överentusiasmerande och att man förändrar pedagogiken utan att tänka efter vilka vinsterna är. En av lärarna skiljer sig från de övriga på denna punkt. Hen tycker i stället att reformarbetet på många sätt går alldeles för långsamt; man borde i stället bli bättre på att utvärdera arbetet, så att man på så vis kan se hur de nya metoderna fungerar i relation till de gamla.

Det framkommer i lärarintervjuerna en del uppfattningar rörande hela kollegiets generella mottagande av reformen. I detta material är det tydligt att lärarna uppfattar att kollegiets digitala kompetens är väldigt ojämn. Man beskriver att det finns en del lärare som har kastat sig in i det nya och en del som inte vill att eleverna ens ska ta med sig datorerna till deras lektioner. En av informanterna beskriver de, som hen upplever det, reaktionära krafterna på följande vis:

Just nu kan man i personalen se att det finns ett väldigt motstånd, att vi hela tiden hamnar i den där diskussionen ’nej, vi ska inte ha några datorer’. Jag hoppas att vi [om några år] har kommit förbi det, så att det är självklart. Datorerna är här, vi ska använda det här arbetssättet.

När det gäller reformens målsättning är koherensen stor bland de intervjuade lärarnas uppfattningar. De beskriver skälen till reformens införande som att man måste hänga med i utvecklingen och att eleverna ska utveckla sin digitala kompetens, vilken man anser att de kommer att behöva för att delta i samhället.

I lärarintervjuerna blir det väldigt tydligt att implementerandet av en-till-en till största del kan beskrivas som en top-down-reform. Lärarnas uppfattningar rörande detta går att dela upp i två kategorier, dels de som tycker att det är bra att någon som är mer insatt än de själva tagit besluten, men även de som tycker att förväntningarna uppifrån är stressande. Majoriteten av lärarna uppfattar vidare bara små förändringar i arbetet, om de jämför med hur det såg ut före reformen.

Samtliga lärare menar att en positiv förändring är att eleverna med väldigt få undantag har med sina datorer till lektionerna. Tidigare uppfattades det som ett stort problem att eleverna inte hade med sig penna och papper till lektionerna, men det

24

problemet kommer man runt med datorernas hjälp. Behöver eleverna skriva, så har de sin dator.

Att eleverna använder datorerna till annat under lektionstid, är någonting samtliga informanter uppfattar som ett problem de behöver ta itu med, vissa mer än andra, men de verkar inte riktigt veta hur detta ska gå till. Det finns två olika uppfattningar här till viss del står emot varandra. Man tycker dels att det borde finnas någon form av universell datoretikett på skolan, men man vill samtidigt värna om den individuella lärarens rätt att själv bestämma över hur det går till i klassrummet.

När det gäller specifika vinster i jämförelsen med hur det såg ut tidigare är samtliga lärare ense om att de själva har mycket nytta av datorerna i sitt dagliga arbete. Datorerna och de nya kommunikationsvägarna som blir möjliga underlättar delar av arbetet.

6.2.2 Tid

Tid är ett återkommande tema i samtliga lärarintervjuer, särskilt i samband med frågor om nya arbetssätt, samarbete och själva reformens genomförande. Här delar alla informanter samma uppfattning – tid är någonting de har ont om. Det sätt på vilket tidsproblematiken framkommer i intervjuerna visar på uppfattningar hos lärarna om att tidsbrist försvårar arbetet med reformen, förmåga att kunna delta i fortbildning och samarbetet på skolan i övrigt. När informanterna beskriver lösningar på tidsproblematiken handlar dessa framförallt om att mer tid måste avsättas specifikt riktat mot reformens olika mål. När det gäller samarbete upplever majoriteten av de intervjuade att det krävs en satsning på detta för att skapa ett samarbete som i längden kan spara tid för lärarna.

De perspektiv på tidsproblematiken som lärarna beskriver är framförallt kopplade till upplevelser från deras vardagliga arbete, men flera av lärarna tar också upp reformens tempo. Majoriteten av de intervjuade lärarna menar att det gäller att skynda långsamt; att utveckling och reformer är någonting som tar tid. Lärarnas uppfattningar rörande reformens effekter på arbetsbelastning är att ingen större förändring skett eller kommer att ske:

Administrationen finns ju kvar där. Det blir ju mer ordning på papprena i och med att man har det digitalt, på det viset så. Men administrationen kommer nog finnas kvar där.

En av lärarna uppfattar att arbetsbelastningen vad gäller administrativa sysslor i stället ökar i takt med digitaliseringen: